The Book of Habakkuk is the eighth book of the 12 minor prophets of the Bible. It is attributed to the prophet Habakkuk, and was probably composed in the late 7th century BC. The original text was written in the Hebrew language.

1. Habakuk
KAPITEL 1
1 Den börda som profeten Habakkuk såg.
2 O HERRE, hur länge ska jag ropa, så att du inte
hör! ja, ropa till dig om våld, så skall du icke
frälsa!
3 Varför visar du mig orättfärdighet och får mig
att skåda klagomål? ty fördärvet och våldet är
framför mig, och det finns som väcker strid och
strid.
4 Därför är lagen slarvig, och domen kommer
aldrig ut; ty de ogudaktiga omringar de rättfärdiga;
därför fortgår felaktig bedömning.
5 Se, I bland hedningarna, och akten och undrar
häpnadsväckande; ty jag skall utföra ett verk i
edra dagar, som I icke kommer att tro, fastän det
blir sagt eder.
6 Ty se, jag uppväcker kaldéerna, det bittra och
förhastade folket, som skall vandra genom landets
bredd, för att ta boningar i besittning som inte är
deras.
7 De är fruktansvärda och fruktansvärda: deras
dom och deras värdighet kommer av sig själva.
8 Deras hästar äro snabbare än leoparderna och
häftigare än aftonvargarna, och deras ryttare skola
utbreda sig, och deras ryttare skola komma från
fjärran; de skola flyga som en örn som skyndar
sig att äta.
9 De skola komma alla för våld: deras ansikten
skola fylla såsom östanvinden, och de skola
samla fångenskapen såsom sanden.
10 Och de skola håna kungarna, och furstarna
skola bliva dem till hån; de skola håna varje fäste;
ty de skola samla stoft och taga det.
11 Då skall hans sinne ändra sig, och han skall gå
över och förolämpa, och tillräkna sin gud denna
sin makt.
12 Är du inte från evighet, HERRE min Gud, min
Helige? vi ska inte dö. O HERRE, du har bestämt
dem till dom; och, o mäktige Gud, du har befäst
dem till rättelse.
13 Du har renare ögon än att se det onda, och du
kan inte se på orättfärdighet; varför ser du på dem
som handla förrädiskt och håller din tunga när
den ogudaktige slukar den man som är mer
rättfärdig än han?
14 Och gör människorna som havets fiskar, som
kräldjur, som inte har någon härskare över dem?
15 De tar upp dem alla med vinkeln, de fångar
dem i sitt nät och samlar dem i sitt drag; därför
fröjdas de och gläds.
16 Därför offra de till sitt nät och bränna rökelse
till sitt drag; ty av dem är deras del fet och deras
kött rikligt.
17 Skall de därför tömma sitt nät och inte skona
ständigt för att döda folken?
KAPITEL 2
1 Jag skall stå på min vakt och sätta mig på tornet,
och jag skall vaka för att se vad han säger till mig
och vad jag skall svara när jag blir tillrättavisad.
2 Och HERREN svarade mig och sade: Skriv
synen och gör den tydlig på tavlorna, så att den
som läser den kan springa.
3 Ty synen är ännu för en bestämd tid, men vid
slutet skall den tala och inte ljuga; för den
kommer säkert, den kommer inte att dröja.
4 Se, hans upphöjda själ är inte uppriktig i honom,
utan den rättfärdige skall leva genom sin tro.
5 Ja, eftersom han överträder med vin, är han en
stolt man, inte heller håller sig hemma, som
vidgar sitt begär som helvetet och är som döden
och inte kan mättas, utan samlar alla folk till sig
och samlar till sig alla människor:
6 Skall inte alla dessa ta upp en liknelse om
honom och ett hånfullt ordspråk mot honom och
säga: Ve den som förökar det som inte är hans!
hur länge? och till den som laddar sig med tjock
lera!
7 Skall de inte plötsligt resa sig upp som biter dig,
och vakna upp som plågar dig, och du skall bliva
som byte för dem?
8 Eftersom du har plundrat många hednafolk,
skall alla kvarleva av folket plundra dig; för mäns
blod och för våldet i landet, staden och alla som
bor där.
9 Ve den som begär en ond girighet till sitt hus,
så att han kan sätta sitt bo i höjden, så att han må
räddas från ondskans makt!
10 Du har rådfrågat ditt hus skam genom att
utrota många människor och syndat mot din själ.
11 Ty stenen skall ropa ut från muren, och
bjälken ur timmeret skall svara den.
12 Ve den som bygger en stad med blod och
grundar en stad med orättfärdighet!
13 Se, är det inte av HERREN Sebaot som folket
skall arbeta i själva elden, och folket skall trötta
ut sig av mycket fåfänglighet?
14 Ty jorden skall vara full av kunskap om
HERRENS härlighet, såsom vattnet täcker havet.

2. 15 Ve den som ger sin nästa att dricka, som sätter
din flaska åt honom och gör honom berusad, så
att du kan se deras nakenhet!
16 Du är uppfylld av skam till ära; drick ock du,
och låt din förhud blottas: Herrens högra hand
bägare skall vändas till dig, och skamligt utspyd
över din härlighet.
17 Ty Libanons våld skall täcka dig och bytet
från vilddjuren, som förskräckte dem, för mäns
blod och för våldet i landet, staden och alla som
bor där.
18 Vad gagnar den utskurna bilden, att dess
skapare har huggit den? den smälta bilden och en
lögnlärare, som skaparen av hans verk litar på den,
för att göra stumma avgudar?
19 Ve den som säger till skogen: Vakna! till den
stumma stenen, Stå upp, den skall lära! Se, den är
överdragen med guld och silver, och det finns
ingen ande i den.
20 Men HERREN är i sitt heliga tempel; låt hela
jorden tiga inför honom.
KAPITEL 3
1 En bön från profeten Habakkuk på Sjigionot.
2 HERRE, jag har hört ditt tal och jag var rädd. O
HERRE, återuppliva ditt verk mitt i åren,
förkunna mitt i åren; i vrede minns nåd.
3 Gud kom från Teman och den Helige från
berget Paran. Selah. Hans härlighet täckte himlen,
och jorden var full av hans lov.
4 Och hans glans var som ljuset; horn kom ut ur
hans hand, och där gömde hans makt.
5 Före honom gick pesten, och glödande kol gick
fram vid hans fötter.
6 Han stod och mätte jorden; han såg och drev
sönder folken; och de eviga bergen skingrades, de
eviga kullarna bugade sig; hans vägar äro eviga.
7 Jag såg Kusans tält i nöd, och förhängena i
Midjans land darrade.
8 Var HERREN misshaglig mot floderna? var din
vrede mot floderna? Var din vrede mot havet, att
du red på dina hästar och dina frälsningsvagnar?
9 Din båge blev helt naken, enligt stammarnas
eder, ja, ditt ord. Selah. Du klöv jorden med
floder.
10 Bergen såg dig, och de bävade: vattnets
flödande gick förbi;
11 Solen och månen stodo stilla i sin boning: för
dina pilars sken gick de, och för glansen från ditt
glittrande spjut.
12 Du drog genom landet i vrede, du tröskade
hedningarna i vrede.
13 Du drog ut för att frälsa ditt folk, ja till
frälsning med din smorde; du sårade huvudet ur
de ogudaktigas hus genom att finna grunden ända
till halsen. Selah.
14 Du slog igenom hans byars huvud med hans
stavar; de drogo ut som en virvelvind för att
skingra mig; deras glädje var som att förtära de
fattiga i hemlighet.
15 Du gick genom havet med dina hästar, genom
högen av stora vatten.
16 När jag hörde det, darrade min mage; mina
läppar darrade av rösten, ruttnighet kom in i mina
ben, och jag bävade i mig själv, för att jag skulle
få vila på nödens dag; när han kommer upp till
folket, ska han infalla dem med sina trupper.
17 Fastän fikonträdet inte skall blomma, och
ingen frukt skall vara på vinstockarna; Olivens
arbete skall ta slut, och åkrarna skall inte ge något
kött; hjorden skall utrotas ur fållan, och det skall
inte finnas någon boskap i båsen.
18 Men jag vill jubla i HERREN, jag vill glädja
mig över min frälsnings Gud.
19 Herren, Gud, är min styrka, och han skall göra
mina fötter såsom hindars fötter, och han skall få
mig att gå på mina höjder. Till chefssångaren på
mina stråkinstrument.