The Epistle of Ignatius to Polycarp is an epistle attributed to Ignatius of Antioch, a second-century bishop of Antioch, and addressed to Polycarp, the bishop of Smyrna. It was written during Ignatius' transport from Antioch to his execution in Rome.

1. Ignatiusbrevet till
Polykarpus
KAPITEL 1
1 Ignatius, som också kallas Theophorus, till Polycarp, biskop av
kyrkan som är i Smyrna; deras tillsyningsman, utan snarare sig
själv förbisedd av Gud Fadern och Herren Jesus Kristus: all lycka.
2 Efter att ha vetat att ditt sinne gentemot Gud är fäst som på en
orubblig klippa; Jag tackar ytterst, att jag har ansetts värdig att se
ditt välsignade ansikte, i vilket jag alltid må glädja mig i Gud.
3 Därför ber jag dig genom Guds nåd, som du är klädd i, att gå
framåt i din väg och att förmana alla andra att de må bli frälsta.
4 Bevara din plats med all omsorg både av kött och ande: Gör det
till din strävan att bevara enheten, än vilken inget är bättre. Håll
ut med alla människor, liksom Herren med dig.
5 Stöd alla i kärlek, såsom du också gör. Be utan uppehåll: be om
mer förståelse än vad du redan har. Var vaksam, ha din ande
alltid vaken.
6 Tala till var och en så som Gud ger dig möjlighet. Bär allas
svagheter, som en fullkomlig stridsman; där arbetet är stort, är
vinsten desto mer.
7 Om du älskar de goda lärjungarna, vad är det då för tack? Men
underordna dig hellre dem som är busiga, i saktmodighet.
8 Varje sår är inte läkt med samma plåster: om sjukdomens
angrepp är häftiga, ändra dem med mjuka botemedel: var i allt vis
som en orm, men ofarlig som en duva.
9 Därför är du sammansatt av kött och ande; att du kan ändra det
som visar sig framför ditt ansikte.
10 Och när det gäller dem som inte ses, be till Gud att han vill
uppenbara dem för dig, så att du inte saknar något, men får
överflöd av alla gåvor.
11 Tiderna kräver dig, som lotsarna vindarna; och den som kastas
i en storm, den tillflyktsort där han skulle vara; så att du kan
komma till Gud.
12 Var nykter som Guds stridsman: kronan som föreslås dig är
odödlighet och evigt liv; om vilket du också är fullt övertygad.
Jag skall vara din borgen i allt och mina band, som du har älskat.
13 Låt inte de som verkar värda beröm, utan undervisa andra
läror, störa dig. Stå fast och orörlig, som ett städ när det slås på.
14 Det är en modig kombattant att bli sårad och ändå övervinna.
Men i synnerhet är vi skyldiga att uthärda allt för Guds skull, så
att han tål oss.
15 Var varje dag bättre än andra: tänk på tiderna; och förvänta
dig honom, som är över all tid, evig, osynlig, fastän för vår skull
gjorts synlig: opartisk och oframkomlig, men ändå för oss utsatta
för lidanden; uthärda alla möjliga sätt för vår frälsning.
KAPITEL 2
1 Låt inte änkorna försummas; var efter Gud, deras väktare.
2 Låt ingenting göras utan din vetskap och ditt samtycke; inte
heller gör du annat än enligt Guds vilja; som ock du gör, med all
ståndaktighet.
3 Må era församlingar bli mer fulla: fråga alla vid namn.
4 Förbise inte männen och tjänarinnorna; låt dem inte heller bli
uppblåsta, utan låt dem hellre underkasta sig Guds ära, så att de
kan få en bättre frihet från honom.
5 Låt dem inte begära att bli frigivna på offentliga bekostnad, att
de inte är slavar under sina egna begär.
6 Fly de onda konsterna; eller snarare, nämn dem inte något.
7 Säg till mina systrar att de älskar Herren; och bli nöjda med
sina egna män, både i kött och ande.
8 På samma sätt, uppmana mina bröder i Jesu Kristi namn att
älska sina hustrur, liksom Herren kyrkan.
9 Om någon kan förbli i oskuld till Kristi kötts ära, låt honom
förbli utan att skryta; men om han skryter, är han ogiltig. Och om
han vill bli mer uppmärksammad än biskopen är han
korrumperad.
10 Men det blir alla sådana som är gifta, vare sig de är män eller
kvinnor, att förenas med biskopens samtycke, så att deras
äktenskap kan ske i enlighet med gudsfruktan och inte i lust.
11 Låt allt ske till Guds ära.
12 Lyssna på biskopen, så att Gud också kan lyssna på er. Var
min själ trygghet för dem som underkastar sig sin biskop, med
sina presbyter och diakoner. Och må min del vara tillsammans
med deras i Gud.
13 Arbeta med varandra; kämpa tillsammans, springa
tillsammans, lida tillsammans; sova tillsammans och stå upp
tillsammans; som förvaltare och bedömare och Guds tjänare.
14 Behaga den som ni krigar under och som ni får er lön av. Låt
ingen av er befinna sig som en desertör; men låt ditt dop förbli,
som dina armar; din tro, som din hjälm; din välgörenhet, som ditt
spjut; ditt tålamod, som hela din rustning.
15 Låt dina gärningar vara din uppgift, så att du kan få en lämplig
belöning. Var därför långmodiga mot varandra i saktmodighet,
såsom Gud är mot er.
16 Låt mig glädjas åt dig i allt.
KAPITEL 3
1 Eftersom församlingen i Antiokia i Syrien, som jag har sagt, är
genom era böner; Jag har också blivit mer tröstad och utan
omsorg i Gud; om så är fallet genom att lida, kommer jag att nå
Gud; för att jag genom era böner må finna en Kristi lärjunge.
2 Det kommer att vara mycket lämpligt, o värdiga Polycarp, att
kalla ett utvalt råd och välja någon som ni älskar särskilt och som
är tålmodig i arbetet; att han må vara Guds budbärare; och att han,
när han går till Syrien, kan förhärliga din oupphörliga kärlek, till
Kristi pris.
3 En kristen har inte sin egen kraft, utan måste alltid vara ledig
för Guds tjänst. Nu är detta verk både Guds och ers: när ni har
fullbordat det.
4 Ty jag förtröstar genom Guds nåd att ni är redo för varje gott
verk som är lämpligt för er i Herren.
5 Eftersom jag därför känner till din uppriktiga tillgivenhet för
sanningen, har jag förmanat dig genom dessa korta brev.
6 Men eftersom jag inte har kunnat skriva till alla kyrkorna,
därför att jag plötsligt måste segla från Troas till Neapolis; ty så
är befallningen av dem vars nöje jag är underställd; skriver du till
de församlingar som är nära dig, efter att ha blivit undervisade i
Guds vilja, så att de också må göra på samma sätt.
7 De som kan sända budbärare; och låt de andra sända sina brev
av dem som skall sändas av dig, så att du må förhärligas i all
evighet, vilket du är värdig.
8 Jag hälsar alla vid namn, särskilt Epitropus hustru, med hela
hennes hus och barn. Jag hälsar Attalus min älskade.
9 Jag hälsar den som anses värdig att sändas av er till Syrien. Må
nåd alltid vara med honom och med Polykarpus som sänder
honom.
10 Jag önskar er all lycka i vår Gud, Jesus Kristus; i vilka
fortsätta, i Guds enhet och skydd.
11 Jag hälsar Alce min älskade. Farväl i Herren.