Zebulun, the sixth son of Jacob and Leah. The inventor and philanthropist. What he learned as a result of the plot against Joseph.

2. KAPITEL 1
Sebulon, den sjätte sonen till Jakob och Lea.
Uppfinnaren och filantropen. Vad han lärde
sig som ett resultat av komplotten mot Josef.
1 En kopia av Sebulons ord, som han åbjöd
sina söner innan han dog i sitt hundra och
fjortonde år av sitt liv, två år efter Josefs död.
2 Och han sade till dem: Hör på mig, I
Sebulons söner, lyssna på er faders ord.
3 Jag, Sebulon, föddes som en god gåva till
mina föräldrar.
4 Ty när jag föddes, blev min fader mycket
överväldigad, både i får och boskap, när han
hade sin del med de sträckta stavarna.
5 Jag är inte medveten om att jag har syndat i
alla mina dagar, utom i tanken.
6 Inte heller kommer jag ännu ihåg att jag har
gjort någon orättfärdighet, utom den
okunnighetssynd som jag begick mot Josef; ty
jag ingick förbund med mina bröder att inte
berätta för min far vad som hade gjorts.
7 Men jag grät i hemlighet många dagar på
grund av Josef, ty jag fruktade mina bröder,
eftersom de alla hade kommit överens om att
om någon skulle förkunna hemligheten, så
skulle han dödas.
8 Men när de ville döda honom, besvärade jag
dem mycket med tårar att inte vara skyldiga
till denna synd.
9 Ty Simeon och Gad kommo emot Josef för
att döda honom, och han sade till dem med
tårar: Förbarma dig över mig, mina bröder,
förbarma dig över vår fader Jakobs inälvor;
lägg inte era händer på mig för att utgjuta
oskyldigt blod, ty jag har inte syndat mot dig.
10 Och om jag verkligen har syndat, så tukta
mig med tuktan, mina bröder, men lägg inte
på mig din hand, för vår fader Jakobs skull,
11 Och när han talade dessa ord, jämrande när
han gjorde det, kunde jag inte uthärda hans
klagosånger, och jag började gråta, och min
lever hälldes ut, och allt av mina inälvor
löstes.
12 Och jag grät med Josef, och mitt hjärta
brusade, och min kropps leder darrade, och
jag kunde inte stå.
13 Och när Josef såg mig gråta med honom
och dem komma emot honom för att döda
honom, flydde han bakom mig och bad dem.
14 Men under tiden stod Ruben upp och sade:
Kom, mina bröder, låt oss inte döda honom,
utan låt oss kasta honom i en av dessa torra
gropar, som våra fäder grävde och inte fann
vatten.
15 Därför förbjöd Herren att vatten skulle
stiga upp i dem för att Josef skulle bevaras.
16 Och de gjorde så, tills de sålde honom till
ismaeliterna.
17 Ty i hans pris hade jag ingen del, mina
barn.
18 Men Simeon och Gad och sex andra av
våra bröder tog Josefs pris och köpte sandaler
åt sig själva och sina hustrur och sina barn
och sade:
19 Vi kommer inte att äta av det, ty det är
priset för vår broders blod, men vi kommer
förvisso att trampa det under fötterna,
eftersom han sa att han skulle bli kung över
oss, så låt oss se vad som kommer att bli av
hans drömmar.
20 Därför står det skrivet i Mose lags skrift,
att var och en som inte vill uppväcka säd till
sin broder, hans sko skall lossas, och de skola
spotta honom i ansiktet.
21 Och Josefs bröder önskade inte att deras
bror skulle leva, och Herren löste från dem
skon som de bar mot sin bror Josef.
22 Ty när de kom till Egypten släpptes de lös
av Josefs tjänare utanför porten, och så
hyllade de Josef på samma sätt som kung
Farao.
23 Och de böjde sig inte bara åt honom, utan
spottades också på dem och föll ner framför
honom genast, och så blev de på skam förut.
egyptierna.
24 Ty efter detta hörde egyptierna allt det
onda som de hade gjort med Josef.
25 Och sedan han hade sålts satte sig mina
bröder för att äta och dricka.
26Men jag, av medlidande med Josef, åt inte
utan bevakade brunnen, eftersom Juda
fruktade att Simeon, Dan och Gad skulle rusa
iväg och döda honom.

3. 27 Men när de såg att jag inte åt, satte de mig
att vakta honom, tills han såldes till
ismaeliterna.
28 Och när Ruben kom och hörde att Josef
hade sålts medan han var borta, rev han sina
kläder och sörjde och sade:
29 Hur skall jag se min fader Jakobs ansikte?
Och han tog pengarna och sprang efter
köpmännen, men eftersom han inte hittade
dem återvände han sörjande.
30 Men köpmännen hade lämnat den breda
vägen och tog en genväg genom
Troglodyterna.
31 Men Ruben blev bedrövad och åt ingen
mat den dagen.
32 Då kom Dan till honom och sade: Gråt inte
och sörj inte heller; ty vi har funnit vad vi kan
säga till vår fader Jakob.
33 Låt oss döda en getkilling och doppa
Josefs kappa i den; och låt oss skicka det till
Jakob och säga: Vet du, är detta din sons
kappa?
34 Och de gjorde så. Ty de tog av Josef hans
kappa när de sålde honom och satte på honom
en slavs mantel.
35 Men Simeon tog kappan och ville inte ge
upp den, ty han ville slita sönder den med sitt
svärd, eftersom han var arg över att Josef
levde och att han inte hade dödat honom.
36 Då stod vi alla upp och sade till honom:
Om du inte ger upp kappan, så skola vi säga
till vår fader att du ensam har gjort detta onda
i Israel.
37 Och så gav han dem det, och de gjorde
som Dan hade sagt.
KAPITEL 2
Han manar till mänsklig sympati och
förståelse för sina medmänniskor.
1 Och nu mina barn, jag för att hålla Herrens
befallningar och visa barmhärtighet mot dina
medmänniskor och ha medlidande med alla,
inte bara med människor utan också mot djur.
2 För allt detta välsignade Herren mig, och
när alla mina bröder var sjuka, klarade jag
mig utan sjukdom, ty Herren känner till var
och ens avsikter.
3 Ha därför medlidande i era hjärtan, mina
barn, för precis som en man gör mot sin nästa,
så skall också Herren göra mot honom.
4 Ty mina bröders söner var sjuka och dog för
Josefs skull, eftersom de inte visade nåd i sina
hjärtan. men mina söner blevo bevarade utan
sjukdom, såsom ni vet.
5 Och när jag var i Kanaans land, vid havets
kust, fick jag fisk åt min fader Jakob; och när
många blev kvävda i havet fortsatte jag
oskadd.
6 Jag var den förste som gjorde en båt som
seglade på havet, ty Herren gav mig förstånd
och vishet däri.
7 Och jag släppte ner ett roder bakom det, och
jag sträckte ett segel på ett annat upprätt
stycke trä i mitten.
8 Och jag seglade däri längs stränderna och
fångade fisk till min fars hus tills vi kom till
Egypten.
9 Och genom medkänsla delade jag min
fångst med alla främlingar.
10 Och om en man var främling, sjuk eller
gammal, så kokade jag fisken och beredde
dem väl och offrade dem åt alla, allt efter
behov, och sörjde med dem och hade
medlidande med dem.
11 Därför tillfredsställde Herren mig också
med överflöd av fisk när jag fiskade; ty den
som delar med sin nästa får mycket mer av
Herren.
12 I fem år fångade jag fisk och gav därav åt
var och en som jag såg, och det räckte till för
hela min faders hus.
13 Och på sommaren fick jag fisk, och på
vintern höll jag får med mina bröder.
14 Nu ska jag förkunna för er vad jag har
gjort.
15 Jag såg en man i nöd genom nakenhet på
vintern och förbarmade mig över honom, och
jag stal bort en klädnad i hemlighet från min
fars hus och gav den åt den som var i nöd.
16 Bevisa därför ni, mina barn, av det som
Gud skänker er, medlidande och
barmhärtighet utan att tveka mot alla
människor, och ge åt var och en med ett gott
hjärta.

4. 17 Och om ni inte har medel att ge till den
som behöver, så förbarma er över honom i
barmhärtighetens inre.
18 Jag vet att min hand inte fann medel att ge
den som behövde, och jag gick med honom
och grät i sju stadier, och mina inälvor
längtade mot honom av medlidande.
19 Ha därför också er själva, mina barn,
barmhärtig medlidande med var och en, så att
Herren också må förbarma sig och förbarma
er över er.
20 Ty även i de sista dagarna kommer Gud att
sända sin barmhärtighet till jorden, och
varhelst han finner barmhärtighets inälvor,
bor han i honom.
21 Ty i den grad som en människa förbarmar
sig över sina medmänniskor, i samma grad
har Herren också över honom.
22 Och när vi drog ner till Egypten, bar Josef
ingen illvilja mot oss.
23 Den som tar akt på, gören också ni, mina
barn, godkänna er själva utan illvilja, och
älska varandra; och ställ inte var och en av
eder till räkenskap mot sin broder.
24 Ty detta bryter sönder enheten och splittrar
alla släkter och besvärar själen och sliter ut
ansiktet.
25 Iaktta därför vattnet och vet när de flyter
samman, de sveper längs stenar, träd, jord och
annat.
26 Men om de delas i många bäckar,
uppslukar jorden dem, och de försvinner.
27 Så skall ni också vara om ni är splittrade.
Varen därför inte delade i två huvuden, för
allt som Herren har gjort, har bara ett huvud
och två axlar, två händer, två fötter och alla de
återstående lemmar.
28 Ty jag har lärt mig i mina fäders skrifter,
att ni skall delas i Israel, och ni skall följa två
kungar och göra varje styggelse.
29 Och era fiender skola föra er till fånga, och
ni skall bliva illa tilltalade bland hedningarna,
med många svagheter och vedermödor.
30 Och efter detta skall ni komma ihåg
Herren och omvända er, och han skall
förbarma er över er, ty han är barmhärtig och
medlidande.
31 Och han sätter inte ond skull mot
människors barn, eftersom de är kött och är
vilseledda genom sina egna onda gärningar.
32 Och efter detta skall Herren själv uppstå
för er, rättfärdighetens ljus, och ni skall
återvända till ert land.
33 Och I skolen se honom i Jerusalem för
hans namns skull.
34 Och återigen genom era gärningars ondska
skall ni reta honom till vrede,
35 Och ni skall förkastas av honom till
fullbordandets tid.
36 Och nu, mina barn, sörj inte över att jag är
döende, och låt dig inte kasta ner över att jag
går mot mitt slut.
37 Ty jag skall återuppstå mitt ibland dig,
såsom en härskare mitt ibland sina söner; och
jag skall glädja mig mitt i min stam, så många
som hålla Herrens lag och deras fader
Sebulons bud.
38 Men över de ogudaktiga skall Herren
bringa evig eld och förgöra dem från släkte
till släkte.
39 Men nu skyndar jag bort till min vila,
liksom mina fäder.
40 Men frukten I Herren, vår Gud, av all er
kraft, alla ert livs dagar.
41 Och när han hade sagt detta somnade han,
vid en god ålder.
42 Och hans söner lade honom i en träkista.
Och sedan bar de upp honom och begravde
honom i Hebron, hos hans fäder.