Joseph, the eleventh son of Jacob and Rachel, the beautiful and beloved. His struggle against the Egyptian temptress.

2. KAPITEL 1
Josef, den elfte sonen till Jakob och Rakel, den vackra
och älskade. Hans kamp mot den egyptiska frestaren.
1 Kopian av Josefs testamente.
2 När han skulle dö kallade han samman sina söner och
sina bröder och sade till dem:
3 Mina bröder och mina barn, lyssna till Josef, Israels
älskade; lyssna, mina söner, till er fader.
4 Jag har sett i mitt liv avund och död, men jag har inte
gått vilse, utan hållit ut i Herrens sanning.
5 Dessa mina bröder hatade mig, men Herren älskade
mig:
6 De ville döda mig, men mina fäders Gud bevakade
mig.
7 De släppte mig ner i en grop, och den Högste förde
mig upp igen.
8 Jag såldes till slaveri, och allas Herre gjorde mig fri.
9 Jag blev tagen i fångenskap, och hans starka hand
hjälpte mig.
10 Jag var besatt av hunger, och Herren själv närde mig.
11 Jag var ensam, och Gud tröstade mig:
12 Jag var sjuk, och Herren besökte mig.
13 Jag satt i fängelse, och min Gud visade mig nåd;
14 I band, och han släppte mig;
15 Han förtalade, och han förde min sak;
16 Bittert talat emot av egyptierna, och han räddade
mig;
17 Avundsjuk av mina medslavar, och han upphöjde
mig.
18 Och denne överste för Farao anförtrodde mig sitt
hus.
19 Och jag kämpade mot en skamlös kvinna och
uppmanade mig att bryta mot henne; men min fader
Israels Gud räddade mig från den brinnande lågan.
20 Jag blev kastad i fängelse, jag blev slagen, jag blev
hånad; men Herren gav mig att finna barmhärtighet i
fängelsevaktens ögon.
21 Ty Herren överger inte dem som fruktar honom,
varken i mörker eller i bojor eller i vedermödor eller i
nödvändigheter.
22 Ty Gud är inte på skam som en människa, inte heller
som en människoson är han rädd, inte heller som en
jordfödd är han svag eller förskräckt.
23 Men i allt detta ger han skydd, och på olika sätt
tröstar han, fastän han för ett litet utrymme går bort för
att pröva själens böjelse.
24 I tio frestelser visade han mig godkänd, och i dem
alla utstod jag; ty uthållighet är en väldig tjusning, och
tålamod ger mycket gott.
25 Hur ofta hotade den egyptiska kvinnan mig till livet!
26 Hur ofta överlämnade hon mig till straff och kallade
tillbaka mig och hotade mig, och när jag inte ville vara
med henne, sade hon till mig:
27 Du skall vara herre över mig och allt som är i mitt
hus, om du vill ge dig själv åt mig, och du skall vara
som vår herre.
28 Men jag kom ihåg min fars ord och gick in i min
kammare och grät och bad till Herren.
29 Och jag fastade under dessa sju år, och jag visade
mig för egyptierna som en som lever ömt, ty de som
fastar för Guds skull får ansiktets skönhet.
30 Och om min herre var borta från hemmet, drack jag
inget vin; inte heller i tre dagar tog jag min mat, utan
jag gav den till de fattiga och sjuka.
31 Och jag sökte Herren tidigt, och jag grät över den
egyptiska kvinnan i Memphis, för mycket oupphörligt
besvärade hon mig, ty även på natten kom hon till mig
under sken av att besöka mig.
32 Och eftersom hon inte hade något manligt barn
låtsades hon betrakta mig som en son.
33 Och under en tid omfamnade hon mig som en son,
och jag visste det inte; men senare försökte hon dra mig
till otukt.
34 Och när jag förstod det, sörjde jag ända till döden;
och när hon hade gått ut, kom jag till mig själv och
beklagade henne många dagar, ty jag kände igen
hennes svek och hennes svek.
35 Och jag förkunnade för henne den Högstes ord, om
hon kanske skulle vända om från sin onda lust.
36 Därför smickrade hon mig ofta med ord som en
helig man, och prisade min kyskhet i sitt tal svekfullt
inför sin man, samtidigt som hon ville snärja mig när
vi var ensamma.
37 Ty hon prisade mig öppet som kysk, och i hemlighet
sade hon till mig: Frukta inte min man; ty han är
övertygad om din kyskhet; ty även om någon skulle
berätta för honom om oss, skulle han inte tro.
38 På grund av allt detta låg jag på marken och bad Gud
att Herren skulle befria mig från hennes bedrägeri.
39 Och när hon inte hade vunnit något därigenom, kom
hon tillbaka till mig under vädjan om undervisning, för
att hon skulle lära sig Guds ord.
40 Och hon sade till mig: Om du vill att jag ska lämna
mina avgudar, lägg dig hos mig, så ska jag övertala min
man att avvika från sina avgudar, och vi kommer att
vandra i lagen genom din Herre.
41 Och jag sade till henne: Herren vill inte. att de som
vördar honom skall vara i orenhet, och han finner inte
nöje i dem som begår äktenskapsbrott, utan i dem som
närmar sig honom med ett rent hjärta och obefläckade
läppar.
42 Men hon lyssnar på sin frid och längtar efter att
fullborda sitt onda begär.
43 Och jag gav mig ännu mer åt fasta och bön, för att
Herren skulle befria mig från henne.
44 Och återigen, vid en annan tidpunkt, sade hon till
mig: Om du inte vill begå äktenskapsbrott, kommer jag
att döda min man med gift; och ta dig för att vara min
man.
45Därför, när jag hörde detta, rev jag sönder mina
kläder och sade till henne:
46 Kvinna, vörda Gud och gör inte denna onda gärning,
så att du inte förgörs; ty vet sannerligen att jag kommer
att förkunna detta din plan för alla människor.

3. 47 Hon bad därför, eftersom hon var rädd, att jag inte
skulle deklarera denna anordning.
48 Och hon gick därifrån och tröstade mig med gåvor
och sände till mig alla människors söners välbehag.
49 Och sedan sände hon mig mat blandad med
förtrollningar.
50 Och när eunucken som förde det kom, såg jag upp
och såg en fruktansvärd man som gav mig ett svärd
med fatet, och jag förstod att hennes plan var att förleda
mig.
51 Och när han hade gått ut, grät jag, och jag smakade
inte den eller någon annan av hennes mat.
52 Så efter en dag kom hon till mig och såg på maten
och sade till mig: Varför har du inte ätit av maten?
53 Och jag sade till henne: Det är för att du har fyllt det
med dödliga förtrollningar; och huru sade du: Jag
kommer inte nära avgudar utan till Herren allena.
54 Vet därför nu att min faders Gud har uppenbarat för
mig din ogudaktighet genom sin ängel, och jag har
bevarat den för att övertyga dig, om du kanske kan se
och omvända dig.
55 Men för att du ska lära dig att de ogudaktigas ondska
inte har någon makt över dem som tillber Gud med
kyskhet, se, jag ska ta av det och äta inför dig.
56 Och sedan jag hade sagt så bad jag så: Mina fäders
Gud och Abrahams ängel, var med mig; och åt.
57 Och när hon såg detta föll hon på sitt ansikte för
mina fötter och grät; och jag reste henne upp och
förmanade henne.
58 Och hon lovade att inte längre göra denna
orättfärdighet.
59 Men hennes hjärta var fortfarande inställt på det
onda, och hon såg sig omkring hur hon kunde snärja
mig, och suckade djupt blev hon nedslagen, fastän hon
inte var sjuk.
60 Och när hennes man såg henne, sade han till henne:
Varför har ditt ansikte fallit?
61 Och hon sade till honom: Jag har en smärta i mitt
hjärta, och min andes stönande förtrycker mig; och så
tröstade han henne som inte var sjuk.
62 Då hon tog tillfället i akt, rusade hon till mig medan
hennes man ännu var utanför, och sade till mig: Jag
kommer att hänga mig eller kasta mig över en klippa,
om du inte vill ligga med mig.
63 Och när jag såg att Beliars ande besvärade henne,
bad jag till Herren och sade till henne:
64 Varför, eländiga kvinna, är du orolig och upprörd,
förblindad av synder?
65 Kom ihåg att om du dödar dig själv, kommer Asteho,
din mans bihustru, din rival, att slå dina barn, och du
kommer att förstöra ditt minnesmärke från jorden.
66 Och hon sade till mig: Se, då älskar du mig; låt detta
räcka för mig: sträva bara efter mitt liv och mina barn,
och jag förväntar mig att jag också ska njuta av min
önskan.
67 Men hon visste inte att jag talade så för min herre,
och inte för hennes skull.
68 Ty om en man har fallit för en ogudaktig önskans
passion och blivit förslavad av den, liksom hon, vad
gott han än hör med avseende på den passionen, så tar
han emot det med tanke på sin onda önskan.
69 Jag förkunnar därför för er, mina barn, att det var
omkring den sjätte timmen då hon gick ifrån mig; och
jag knäböjde inför Herren hela dagen och hela natten;
och vid gryningen reste jag mig, grät under tiden och
bad om befrielse från henne.
70 Till sist tog hon tag i mina kläder och släpade mig
med våld för att ha förbindelse med henne.
71 När jag därför såg att hon i sin galenskap höll fast
vid mitt kläder, lämnade jag det bakom mig och flydde
därifrån naken.
72 Och hon höll fast vid kläderna och anklagade mig
falskt, och när hennes man kom, kastade han mig i
fängelse i sitt hus; och på morgonen gissade han mig
och sände mig in i Faraos fängelse.
73 Och när jag var i bojor, blev den egyptiska kvinnan
förtryckt av sorg, och hon kom och hörde hur jag
tackade Herren och sjöng lovsång i mörkrets boning
och med glad röst fröjde sig, och prisade min Gud över
att jag blev befriad från den egyptiska kvinnans
lustfyllda begär.
74 Och ofta har hon sänt till mig och sagt: Samtyck till
att uppfylla min önskan, så kommer jag att befria dig
från dina band och befria dig från mörkret.
75 Och inte ens i tanken lutade jag mig till henne.
76 Ty Gud älskar honom som i en ondskans håla
förenar fasta med kyskhet, mer än mannen som i
kungars kammare förenar lyx med frikostighet.
77 Och om en man lever i kyskhet och också önskar
ära, och den Högste vet att det är lämpligt för honom,
så skänker han även detta åt mig.
78 Hur ofta, fastän hon var sjuk, kom hon ner till mig
vid oväntade tider och lyssnade till min röst när jag bad!
79 Och när jag hörde hennes stönanden, tystade jag.
80 Ty när jag var i hennes hus var hon van att blotta
sina armar och bröst och ben, så att jag kunde ligga med
henne; ty hon var mycket vacker, praktfullt utsmyckad
för att förleda mig.
81 Och Herren skyddade mig från hennes tankar.
KAPITEL 2
Joseph är offer för många komplotter på grund av den
Memphianska kvinnans onda uppfinningsrikedom. För
en intressant profetisk liknelse, se verserna 73-74.
1 Se därför, mina barn, hur stora saker tålamod
fungerar och bön med fasta.
2 Så även ni, om ni följer efter kyskhet och renhet med
tålamod och bön, med fasta i ödmjukhet i hjärtat,
kommer Herren att bo bland er eftersom han älskar
kyskhet.
3 Och varhelst den Högste bor, även om avund eller
slaveri eller förtal drabbar en man, räddar Herren som

4. bor i honom, för hans kyskhets skull honom inte bara
från det onda utan upphöjer honom också som jag.
4 Ty på alla sätt är människan upphöjd, vare sig i
handling eller i ord eller i tankar.
5 Mina bröder visste hur min far älskade mig, och ändå
upphöjde jag mig inte i mitt sinne: fastän jag var ett
barn, hade jag fruktan för Gud i mitt hjärta; ty jag visste
att allt skulle förgås.
6 Och jag reste mig inte mot dem med ond uppsåt, utan
jag hedrade mina bröder; och av respekt för dem, även
när jag blev såld, avstod jag från att berätta för
ismaeliterna att jag var en son till Jakob, en stor man
och en mäktig.
7 Har också ni, mina barn, fruktan för Gud i alla era
gärningar inför era ögon, och ära era bröder.
8 Ty var och en som följer Herrens lag skall bli älskad
av honom.
9 Och när jag kom till Indocolpitae med ismaeliterna,
frågade de mig och sade:
10 Är du en slav? Och jag sade att jag var en inhemsk
slav, för att jag inte skulle göra mina bröder på skam.
11 Och den äldste av dem sade till mig: Du är ingen
slav, ty till och med ditt utseende uppenbarar det.
12 Men jag sade att jag var deras slav.
13 När vi nu kommo till Egypten tvistade de om mig,
vem av dem som skulle köpa mig och ta mig.
14 Därför tycktes det alla vara bra att jag skulle stanna
kvar i Egypten hos den som handlade med deras handel,
tills de skulle komma tillbaka med varor.
15 Och Herren gav mig nåd i köpmannens ögon, och
han anförtrodde åt mig sitt hus.
16 Och Gud välsignade honom med mina medel och
ökade honom i guld och silver och i hushållstjänare.
17 Och jag var med honom i tre månader och fem dagar.
18 Och ungefär vid den tiden kom den memfianska
kvinnan, Pentefris hustru, ner i en vagn, med stor prakt,
eftersom hon hade hört av sina eunucker om mig.
19 Och hon berättade för sin man att köpmannen hade
blivit rik på en ung hebré, och de säger att han förvisso
hade blivit stulen ur Kanaans land.
20 Ge honom nu rättvisa och föra bort ungdomen till
ditt hus; så skall hebréernas Gud välsigna dig, ty nåd
från himlen är över honom.
21 Och Pentefris övertalades av hennes ord och
befallde att köpmannen skulle hämtas och sade till
honom:
22 Vad är detta som jag hör om dig, att du stjäl
människor ur Kanaans land och säljer dem till slavar?
23 Men köpmannen föll för hans fötter och bad honom
och sade: Jag ber dig, min herre, jag vet inte vad du
säger.
24 Och Pentefris sade till honom: Varifrån kommer då
den hebreiske slaven?
25 Och han sade: Ismaeliterna anförtrodde honom åt
mig tills de skulle återvända.
26 Men han trodde honom inte, utan befallde honom
att bli avklädd och slagen.
27 Och när han envisades i detta uttalande, sade
Pentephris: Låt ungdomen föras.
28 Och när jag fördes in, hyllade jag Pentefris, ty han
var tredje i rangen av Faraos officerare.
29 Och han tog mig ifrån sig och sade till mig: Är du
slav eller fri?
30 Och jag sa: En slav.
31 Och han sade: Vems?
32 Och jag sade: Ismaeliternas.
33 Och han sade: Hur blev du deras slav?
34 Och jag sade: De köpte mig ur Kanaans land.
35 Och han sade till mig: Sannerligen, du ljuger; och
genast befallde han mig att bli avklädd och slagen.
36 Nu tittade den memfianska kvinnan på mig genom
ett fönster medan jag blev slagen, för hennes hus var
nära, och hon sände till honom och sade:
37 Din dom är orättvis; ty du straffar en fri man som
blivit stulen, som om han vore en överträdare.
38 Och när jag inte ändrade mitt uttalande, fastän jag
blev slagen, befallde han att jag skulle fängslas, tills
han sade att pojkens ägare skulle komma.
39 Och kvinnan sade till sin man: Varför håller du den
fångna och välfödde gossen i bojor, som hellre borde
försättas i frihet och bli uppvaktad?
40 Ty hon ville se mig av syndens begär, men jag var
okunnig om allt detta.
41 Och han sade till henne: Det är inte egyptiernas sed
att ta det som tillhör andra innan bevis har getts.
42 Detta sade han därför om köpmannen; men vad
pojken angår, så måste han fängslas.
43 Efter fyra och tjugo dagar kommo ismaeliterna; ty
de hade hört att min fader Jakob sörjde mycket över
mig.
44 Och de kommo och sade till mig: Hur kommer det
sig att du sa att du var en slav? och se, vi har fått veta
att du är son till en mäktig man i Kanaans land, och din
far sörjer fortfarande över dig i säck och aska.
45 När jag hörde detta var mina inälvor upplösta och
mitt hjärta smälte, och jag önskade mycket att gråta,
men jag höll mig tillbaka så att jag inte skulle göra
mina bröder på skam.
46 Och jag sade till dem: Jag vet inte, jag är en slav.
47 Då rådde de att sälja mig, så att jag inte skulle finnas
i deras händer.
48 Ty de fruktade min fader, att han inte skulle komma
och uträtta en svår hämnd på dem.
49 Ty de hade hört att han var mäktig med Gud och
människor.
50 Då sade köpmannen till dem: Befria mig från
Pentifris dom.
51 Och de kom och bad mig och sade: Säg att du har
köpts av oss för pengar, så skall han befria oss.
52 Nu sade den memfianska kvinnan till sin man: Köp
ungdomen; ty jag hör, sade hon, att de säljer honom.
53 Och genast sände hon en hovman till ismaeliterna
och bad dem sälja mig.
54 Men eftersom eunucken inte ville gå med på att
köpa mig till deras pris, återvände han, efter att ha ställt

5. dem inför rätta, och han meddelade för sin älskarinna
att de bad ett stort pris för sin slav.
55 Och hon sände en annan eunuck och sade: Även om
de kräver två miner, ge dem, skona inte guldet; köp
bara pojken och ta med honom till mig.
56 Hovmannen gick därför och gav dem åttio stycken
guld, och han tog emot mig; men till den egyptiska
kvinnan sade han att jag har gett hundra.
57 Och även om jag visste detta, tystade jag, för att inte
hovmannen skulle komma på skam.
58 Se därför, mina barn, vilka stora ting jag fick utstå
för att jag inte skulle göra mina bröder på skam.
59 Älska därför också ni varandra, och döljer med
tålamod varandras fel.
60 Ty Gud har glädje i brödernas enhet och i avsikten
med ett hjärta som njuter av kärlek.
61 Och när mina bröder kom till Egypten fick de veta
att jag hade lämnat tillbaka deras pengar till dem, och
jag hade inte besvärat dem och tröstat dem.
62 Och efter min fader Jakobs död älskade jag dem
rikare, och allt vad han befallde gjorde jag mycket
rikligt för dem.
63 Och jag tillät dem att inte drabbas av det minsta; och
allt som var i min hand gav jag åt dem.
64 Och deras barn var mina barn och mina barn som
deras tjänare; och deras liv var mitt liv, och allt deras
lidande var mitt lidande, och all deras sjukdom var min
svaghet.
65 Mitt land var deras land, och deras råd mitt råd.
66 Och jag upphöjde mig inte bland dem i högmod för
min världsliga härlighet, utan jag var bland dem som
en av de minsta.
67 Om ni därför också vandrar i Herrens bud, mina
barn, så kommer han att upphöja er där och välsigna er
med goda ting för evigt och alltid.
68 Och om någon försöker göra ont mot er, gör väl mot
honom och be för honom, så skall ni bli återlösta av
Herren från allt ont.
69 Ty se, ni ser att jag av min ödmjukhet och
långmodighet tog dottern till prästen i Heliopolis till
hustru.
70 Och hundra talenter guld gavs mig med henne, och
Herren lät dem tjäna mig.
71 Och han gav mig också skönhet som en blomma
bortom Israels vackra; och han bevarade mig till
ålderdom i styrka och skönhet, ty jag var i allt lik Jakob.
72 Och hören, mina barn, också den syn som jag såg.
73 Det voro tolv hjärtor som föda, och de nio spreds
först över hela jorden, och likaså de tre.
74 Och jag såg att från Juda föddes en jungfru som bar
linnekläder, och av henne föddes ett fläckfritt lamm.
och på hans vänstra hand fanns liksom ett lejon; och
alla djuren rusade emot honom, och lammet besegrade
dem och förgjorde dem och trampade dem under
fötterna.
75 Och för honom gladde sig änglarna och
människorna och hela landet.
76 Och dessa saker skall ske i sin tid, i de sista dagarna.
77 Håll därför I, mina barn, Herrens bud och ära Levi
och Juda; ty från dem skall Guds lamm uppstå för er,
som tar bort världens synd, ett som frälsar alla
hedningar och Israel.
78 Ty hans rike är ett evigt rike, som inte skall förgås;
men mitt rike bland er skall sluta som en väktares
hängmatta, som efter sommaren försvinner.
79 Ty jag vet att efter min död kommer egyptierna att
plåga dig, men Gud kommer att hämnas dig och föra
dig in i det som han har lovat dina fäder.
80 Men ni skall bära upp mina ben med er; ty när mina
ben tas upp dit, skall Herren vara med dig i ljuset, och
Beliar skall vara i mörker med egyptierna.
81 Och bär upp din mor Asenath till Hippodromen, och
nära Rakel begraven din mor henne.
82 Och när han hade sagt detta, sträckte han ut sina
fötter och dog i god ålder.
83 Och hela Israel sörjde honom och hela Egypten med
stor sorg.
84 Och när Israels barn drog ut ur Egypten, tog de med
sig Josefs ben och begravde honom i Hebron hos hans
fäder, och hans levnadsår var hundra och tio år.