Session 56 Kristina Schmidt

Editor's Notes

1. Eva Lotta inleder här med att berätta om projektets bakgrund och syfte och historia Hon bör också säga något om att föredraget inte heter riktigt samma i programmet som i den aktuella presentationen. Att vi just nu håller på att sammanställa och analysera resultaten från projektet.
2. Jag heter Kristina Schmidt och har varit uppdragsledare för det här projektet. Jag har jobbat mycket med Sampers och andra modeller också men de senaste åren nästan uteslutande med vägprojekt. Jag kan säga att det var en tid sedan, långt före åtgärdsplaneringen, som vi första gången diskuterade med Banverket om det här FUD-finansierade projektet. Från början hade vi tänkt oss att projektet skulle handla om att ta till vara erfarenheter från alternativa sätt att göra kvantitativa analyser för järnvägsprojekt. Och också att det skulle vara väldigt inriktat på användning av modeller i den fysiska planeringsprocessen. Men med hjälp av tiden har projektet svängt i sin inriktning och det har blivit naturligt att försöka ta reda på vad man lärt i den omfattande modellanvändningen i åtgärdsplaneringen. Syftet har varit att hitta konkreta och pragmatiska lösningar på praktiska problem snarare än att analysera brister på ett teoretiskt plan. Vi är alltså inte alls inriktade på att åtgärda brister i och utveckla modellen utan mer att hitta bättre sätt att använda det vi redan har. Det vi har gjort är att göra förhållandevis djupa och öppna, men strukturerade intervjuer med ett antal personer som varit involverade i analyserna i åtgärdsplaneringen. Intervjuerna har dokumenterats och sedan har jag ägnat mig åt att ta isär dem igen och gruppera användarnas syn på problem respektive lösningar Vi intervjuade fyra rena samperskörare och fem samhällsekonomer som bearbetat resultaten. Så har vi kompletterat med indataleverantören som också varit djupt involverad i processen samt också en person som är ren resultatmottagare (Banverkets projektledare för Götalandsbanan).
3. Jag har förstås försökt att arbeta förutsättningslöst för det är ju en vits med det när man ska tala om vad andra tycker. Jag är naturligtvis inte objektiv och jag kan lika gärna börja med att berätta om vad jag kanske blivit mest överraskad över under projektets gång ä. r t ex att Sampers/Samkalk tillämpas på få objekt och det är få som räknar Sampers/Samkalk är en så liten del av de samhällsekonomiska beräkningarna i banprojekt Det finns rätt tydliga skillnader mellan tillämpningar i utredningar och i åtgärdsplaneringen Att så många tillämpningsproblem inte funnit sin lösning Att användarna själva inte framför kritik mot själva efterfrågemodellen Det är verkligen inte behov av utveckling av modellen som påtalas. En annan sak som jag blev förvånad över var att ingen nämner hantering av godstrafik, men det beror nog på att användarna vet att det inte hör ihop med SAMPERS/SAMKALK och att det hanteras på annat sätt.
4. I åtgärdsplaneringen har man gjort kalkyler för hundratals olika järnvägsobjekt men för bara ett fåtal valde man att göra fullständiga SAMPERS/SAMKALK-analyser; det är projekten Götalandsbanan, Mälarbanan, Ostlänken, Norrbotniabanan och Västlänken. För övriga objekt använder man ju oftast SAMPERS som stöd i form av en basprognos som man applicerar någon form av elasticitetsmodell på. Som ni ser, de flesta av er har väl hört minst lika mycket talas om de här projekten som jag, är samtliga de här projekten väldigt stora, några av dem kan säkert platsa som megaprojekt. Det innebär också att de har komplex målbild – man vill väldigt mycket med dem – och kanske vill olika grupper olika saker, jag är inte så insatt så jag säger inte så mycket. De flesta av projekten har man väl mer eller mindre räknat på förut eftersom de är i sena skeden, men nu skulle de alltså passas in i åtgärdsplaneringens mallar för att kunna jämföras med andra infrastrukturprojekt. Med allt vad det innebär (Jag hade en tanke från början att vi skulle kunna strukturera problem och lösningar för olika typer av objekt men gick ju inte på bas av det här urvalet)
5. Nå, så vad har då användarna sagt. Nu ska jag först berätta om vilka problem de pratat om och sedan om vilka lösningar de skissat på. Problemen kan, även om det är med viss svårighet man drar gränser, dels i modellproblem, problem med metod eller metodik samt problem i handhavande eller i arbetsorganisation. Modellproblem problem som kan åtgärdas genom modellutveckling eller komplettering med andra modeller Metod och metodikproblem är problem i ramverk och förutsättningar Handhavande och arbetsorganisation är problem som kan åtgärdas t ex genom utbildning eller utveckling av arbetssätt, mer av human-resourcesproblem, har med mänskliga faktorn att göra.
6. Modellproblem kan i sin tur delas in i några olika grupper rutt- och linjevalsmetodik känner ni till och handlar om problem med hur Emme2 fördelar resandet mellan linjer Algoritm utan hänsyn till tidtabell ger problem vid nätuläggning glesbygd I storstäder med många linjer och flera tyoer av resor får man problem med linjeval för olika typer av resor Komplexitetsproblemen har att göra med att det är svårt att göra trafikslagsövergripande analyser hantering av effektmodell för bil Känsla av underskattning av tågesande i storstadsregioner, att man inte fångar in de resandeökningar som man haft på senare år. Känsla av att överflyttning mellan transportslagen inte blir rätt, och påverkas mycket av förutsättningar Komplexiteten gör också att man får långa exekveringstider och att felsökning blir svår Å andra sidan är verkligheten mer komplex än modellen. Användarna klagar t ex på att man inte tar hänsyn till Olika biljettpriser på olika linjer Att man inte kan skatta Punktlighetseffekter, att Det saknas effektsamband för förseningar samt att Det är tokigt att man inte värderar tidpunkt för resan
7. Skall utvecklas
8. Problemen när det gäller handhavande och arbetsorganisation hör ihop väldigt mycket med varandra men jag har ändå försökt dela upp det under några olika kategorier Det kan se ut som resurs- och tidsbrist Få experter och många projekt I vanliga projekt uppkommer problemen ett och men när man skall göra om jättemycket på kort tid i åtgärdsplaneringen uppstår många problem samtidgt Man har inte heller tid för kontroller vilket brukar vara en nödvändighet i SAMPERS-projekt Men beror organisationsbrister Oklar ansvarsfördelning möjligen beroende på nyligen genomförd omorganisation. Bristande återkoppling och feedback från den som kan projektet För låg praktisk kunskap i styrgruppen Hela tiden ändrade direktiv och ändrade tidplaner och leder till bristande helhetssyn Alltför uppdelade roller gör att man inte förstår objektens förutsättningar och kan förutse vilka problem som uppkommer Steget mellan SAMPERS/SAMKALK och kalkyl är viktigt men osynligt svår felsökning när man förändrar många förutsättningar på en gång
9. Det kom väldigt mycket förslag på hur man skulle kunna förbättra arbetet. Handfasta råd avseende kvalitetssäkring Förändra arbetssätt och organisation Komplettera med andra modeller Involvera modelltillämparna i objekten Använd modellerna mer Jag går nu igenom det fast i omvänd ordning
10. Att resursbrist kan åtgärdas genom att använda modellerna mer kan ju tyckas paradoxalt men om man satsar på på en bredare användning av SAMPERS får man högre kvalitet, man kan också få fler användare och det blir mindre sårbart. Det tar tid att förstå hur modellen fungerar med olika förutsättningar, en förståelse som bara kan uppnås genom att man skaffar sig den erfarenheten. Man vet att modellen känns mer pålitlig efter att man har gjort den tolfte körningen. Så många körningar blir det automatiskt om man använder SAMPERS redan i tidiga skeden och i fler projekt, inte bara när man ”måste”. Både handhavare och resultatavnämare har nytta av att låta erfarenheten byggas upp på detta sätt, och man undviker tråkiga överraskningar och panikåtgärder i sent skede Man ökar också tillämparnas erfarenhet genom att låta dem vara med i större delar av kalkylkedjan, så att de i större utsträckning t ex kan ta fram egna indata och genomföra kalkylerna. Gör man så kommer också fler att kunna jobba med mera.
11. Analytikerna verkar enstämmigt önska ökad involvering i projekten. Det blir betydligt lättare att kontrollera rimlighet och förbättra modelleringen om man är insatt i projektmål och problemställningar. Det underlättar också en effektiv kommunikation mellan beställare och handhavare. Analytiker bör också involveras i utvecklingsarbete. Många tillämpare är teoretiskt kunniga och teoretiker har ibland viss praktisk erfarenhet men ibland uppstår ett glapp. Det effektiviserar arbetet och leder till snabbare resultat om man förbättrar samarbetet mellan praktiker och teoretiker. Således bör teoretikers synpunkter förankras hos praktiker och vice versa. Det är bra om personer med praktisk erfarenhet deltar i styrgruppens möten och diskuterar vägval under hela processen. (Modelltillämpare erhåller med tiden stor förståelse inte bara för hur modellen fungerar utan också för hur trafiksystem och effektsamband fungerar vilket kan utnyttjas i processen)
12. Att man ska komplettera med andra modeller vid behov är förstås självklart. Det finns mycket att vinna på att förbättra indata. Restidsvinster kan simuleras fram med hjälp av simuleringsprogram där man kan prova olika tidtabellsupplägg. Flera användare är missnöjda med Emme/2:s nätutläggningsmetodik och någon användare påtalar behovet av en realtidsmodell särskilt för glesbygdstrafik. VIPS (VISUM) är inte ett en realtidsmodell men har större möjlighet att ta hänsyn till tidtabeller vid rutt- och linjeval. Denna utläggningsmodell kan också ta hänsyn till olika prisstrukturer för olika linjer på ett enkelt sätt. VIPS /VISUM kan komplettera och samverka med Sampers på olika sätt. Förenklade modeller som stöd vid överslagsmässiga beräkningar har efterfrågats av vissa användare, särskilt av icke SAMPERS-användare. Kanske kan man bygga upp erfarenhetsbanker av de SAMPERS-beräkningar som görs? (Ingen har talat om godstrafikmodeller eller kapacitetsmodeller.)
13. SAMPERS och SAMKALK är en liten del av den samlade effektbedömning och egentligen också en ganska liten del av den samhällsekonomiska kalkylen. Modellberäkningarna utgör dock en viktig del som bör hanteras stringent. Det är förstås olämpligt att försöka fånga in effekter som knappast kan beräknas med modellen. För att få bättre förståelse för den samhällsekonomiska kalkylen bör man från början dela upp effekterna i det som kan beräknas av SAMPERS och SAMKALK och det som ligger utanför. Man bör beskriva den situation som man tror kommer att uppkomma och i förekommande fall förklara hur modellen stöder påståenden. Det är viktigt att inte ha alltför bråttom. Man bör kunna styra upp processen så att modelltillämparna får en chans att förbereda beräkningar. Man kan överväga att genomföra beräkningar utan att alla förutsättningar är klara. Många rimlighetskontroller kan utföras utan att slutliga data i alla dimensioner finns. Diagnostikfunktioner och kontrollstationer kan läggas in i riggningen och testas ut innan det är skarpt läge. Kvalitet på nuläge samt jämförelsealternativ kan aldrig dokumenteras för mycket - det skapar mycket erfarenheter att titta på olika mått som kan tas fram av modellen. Banverket har sedan en tid haft en (uttalad?) policy att utföra allt modellarbete i en liten högt specialiserad grupp inom den egna organisationen. Det finns säkert en god tanke bakom detta . Ändå kan det vara ett sätt att få in nya synpunkter och utveckla arbetet att oftare låta konsulter delta i arbetet.
14. Eva-Lotta ställer öppna frågor till publiken!