Språkpolitik - minoritetspolitik Norra Sverige

1. DEN SVENSKA SPRÅK- OCH
UNDERVISNINGSPOLITIKEN I
RELATION TILL FLERSPRÅKIGHET &
MINORITETER
Nina Emilsson
Högskolan i
Borås

2. DEN SVENSKA SPRÅK- OCH
UNDERVISNINGSPOLITIKEN I RELATION TILL
FLERSPRÅKIGHET OCH MINORITETER
1) Det flerspråkiga Sverige i historien: från stormaktstid till unionstid
2) Det enspråkiga Sverige under 1900-talet: försvensknings- och homogeniseringspolitiken.
3) 1975 ersätts den tidigare homogeniserings- och assimileringspolitiken med en progressiv
mångkulturell politik (1968 års invandrarutredning) som också inbegriper rätten till
hemspråksundervisning (sen 1996 modersmålsundervisning).
4) Det flerspråkiga Sverige av idag: framtidens utmaningar.
Målen för svensk nuvarande språkpolitik preciseras i språklagen (2009:600), som trädde i kraft 1 juli
2009.

3. När Gustav II Adolf regerade var bland annat
lettiska, finska, norska och tyska stora språk i
Sverige.
Bild: Archiv für
Kunst und
Geschichte / TT
Källa: http://spraktidningen.se/artiklar/2016/03/har-var-
det-mangfald

4. 1) MÅNGSPRÅKIGHET SOM NORM
Undantag Skåne, Blekinge & Halland: Här var det fråga om total försvenskning.
Prästerna fick inte predika på danska eller tyska, och skrivelser måste vara på
svenska.
Minst ett 20-tal språk talades i det svenska Östersjöimperiet plus lenni-lenape i Nya
Sverige, akan på Svenska Guldkusten & franska på S:t Barthélemy
 Åtminstone 1/4 av befolkningen i rikets huvudstad talade finska, tyska,
nederländska eller engelska.
 Även den idag ”enspråkiga” majoritetsbefolkningen var flerspråkig: allmogen
talade dialekt, de lärda latin, prästerna de olika ”folkspråken” och eliten omväxlande
nederländska, tyska och franska.
”Nästan alla” kunde förstå tyska – imperiets lingua franca.

5. STORMAKTSTIDEN: LUTHERSKA TRON &
TROHET MOT KUNGEN
 Två saker var viktiga för stormakten
Sverige: den lutherska läran och trohet mot
kungen
En stat, ett gemensamt språk och kultur, var
inte lika angeläget. I ”riksdagen” talades både
svenska, finska, samiska & tyska
Luthers lilla katekes översattes bl a till
samiska, ryska, estniska, lettiska & lenni--
lenape
Trohetseden i hären mot kungen svors på
folkspråken. Också själavården i hären på
modersmålet. Däremot var kommandospråket
svenska.

6. 2) ENSPRÅKIGHET SOM NORM:
BAKGRUND
 Efterdyningarna av Napoleonkrigen (1803-1815) – norra
Sverige ett känsligt område
Sverige och Norge i union med varandra (1814-1905), med gemensam
utrikes och –säkerhetspolitik
Förlusten av Finland (1809) till Ryssland leder till en kulturell och
politisk polarisering mellan skandinaver och finsk-ugriska grupper
Nationalism, socialdarwinism, rasbiologiska tankegångar
Språkpedagogiska skäl, grundade på den tidens syn på
språkinlärning
Laestadianismen, väckelserörelse i det nordligaste av Sverige

7. LAESTADIANISMEN: MOTKRAFT TILL
FÖRSVENSKNINGSPOLITIKEN
Laestadianismen, uppbyggd kring det samiska och
finska språket – hot mot den svenska kyrkans
hegemoni – motkraft till försvenskningspolitiken

8. SAMER =
KORTSKALLAR &
DÄRMED LÄGRE
STÅENDE RAS
Skallmätningarna utfördes av
Statens rasbiologiska institut som
fanns kvar ända till slutet av 50-
talet.

9. 2) ENSPRÅKIGHET SOM NORM
Från 1900-talets början till 1957 utsattes de samiska, tornedalsfinska och
romska minoriteterna för en hård homogeniserings-, assimilerings-
respektive exkluderingspolitik som fick långtgående konsekvenser för
gruppernas, språk, kultur, identitet och självkänsla.
Den religiösa intoleransen (slut av 1800-tal - 1952), de rasbiologiska
tankegångarna (slut till 1800-tal - och enspråkigheten som norm (-1975)
gick hand i hand med en hård homogeniserings- och assimilationspolitik
som drabbade de olika minoriteterna på olika sätt

10. DEN SVENSKA SPRÅK- OCH
UNDERVISNINGSPOLITIKEN I RELATION TILL
SAMERNA
Perioden fram till 1914, skolsituationen var allt annat än enhetlig för samer,
cirka 40 % av de cirka 1000 samiska barnen i skolpliktig ålder fick ingen
utbildning alls
Renbeteslagarna (1886, 1898) skiljer renskötande och icke-renskötande
samer åt.
Nomadskolereformen från 1913 (till 1960-tal) leder till upprättandet av
nomadskolor för endast de renskötande samernas barn. Kort
undervisningstid, begränsat innehåll, lägre behörighetskrav för lärare.
”Undervisningen skulle anordnas så att de nomadiserande samerna
inte upphörde med sitt ´traditionella´ levnadssätt: en same skulle inte
vänjas vid att bo i hus, sova i säng och gå klädd ´som en vanlig
kulturmänniska`” (Svonni, 2007 s. 98)
Nomadskolan, vars dominerande undervisningsspråk var svenska, var ett
sätt att hålla nere bildningsgraden hos samerna & därigenom ett sätt för
staten att bibehålla kontrollen över gruppen. I två riksdagsbeslut (1925,

11. SPRÅK OCH UTBILDNING FÖR SAMER
Övriga samer (skogssamer och bofasta)
hamnade i allmänna folkskolor, där ingen
hänsyn togs till deras språkliga eller
kulturella bakgrund. Total assimilering.
 Undervisningen vid nomadskolorna
ersätts successivt efter 1962 av
sameskolorna som är öppna för alla
samiska barn.
Först på 1960- och 70-talen sker
succesivt en omsvängning i språkfrågan,
samiska börjar användas mer konsekvent
som undervisningsspråk på 1980-talet.

12. HANS ÅHL, UNIVERSITETSADJUNKT VID MITTUNIVERSITETET
BERÄTTAR I ANTOLOGIN MER ÄN ETT SPRÅK (2007)
”Inte ens när vi talade om årstiderna kunde jag se
någon relevans mellan det som stod i boken och
det jag kunde se utanför klassrumsfönstret. När
det talades om skördetid i september och oktober,
kunde vi leka i snödrivorna på skolgården. På
musiklektionerna sjöng vi sånger som Blåsippan
ute i backarna står…eller Har du sett herr
kantarell…Varken Blåsippan eller herr Kantarell
växer i min hemtrakt...
…Efter några år var jag helt övertygad om att det
bästa jag kunde göra vara att helt glömma mitt
ursprung, mitt modersmål och allt var det
representerade”(Åhl, 2007, s. 13)

13. SAMMANFATTNING: SAMER (ELENIUS &
SVONNI, 2007)
Ett tveeggat skolsystem - undervisningen har gynnat och missgynnat
grupper av samer på olika sätt under olika tider – renskötande och
icke renskötande samer
”Representanter för majoritetsbefolkningen har identifierat ”behoven”,
haft ”lösning” på ”problemen” och genom maktmedel genomfört en
politik som inte kongruerat med samernas egna önskemål” (Svonni
2007).
”Samernas skolsituation är i hög grad en fråga som belyser
förhållandet mellan en minoritet och en majoritet, och den
maktobalans som råder mellan en dominerad och en dominerande
grupp” (Svonni 2007).
Otillräcklig undervisningstid, inadekvata läroböcker, obehöriga lärare

14. DEN SVENSKA SPRÅK- OCH
UNDERVISNINGSPOLITIKEN I RELATION TILL
TORNEDALINGARNA
1630 inrättas den första skolan i Tornedalen som fram tills 1888 bedriver
undervisning på finska.
 Med folkskolestadgan från 1842 börjar rikssvenskan gradvis att införas
som enda undervisningsspråk men det är först från och med 1888 med
etableringen av statsskolorna som skolundervisningen blir helt och hållet
svenskspråkig i Tornedalen.
 1940 upphör det formella förbudet att tala tornedalsfinska i skolorna men i
praktiken kommer det att fortleva ända tills 1957.
 Med 1975 års hemspråksreform förbättras succesivt tornedalsfinskans
status i skolan men det är inte förrän 1988 som de tornedalska barnen
tilldelas rätten till hemspråksundervisning i skolförordningen.

15. SPRÅKBYTE – PLÖTSLIGT FÖRSTÅR
INTE FÖRSTA OCH TREDJE
GENERATIONEN VARANDRA
Eva Westergren, universitetsadjunkt vid Umeå Universitet, tredje generation –
enspråkigt svensk eftersom föräldrarna valde att enbart tala svenska i hemmet,
berättar:
”Efter min mormors bortgång insåg att jag aldrig lärt känna henne på riktigt. Jag hade
aldrig hört henne berätta om sina tankar och erfarenheter. Jag hade aldrig hört henne
berätta om hur hon upplevde det att vara mor till elva barn eller hur hon såg på den
snabba övergången till svenskan. Hon var aldrig aktiv i de samtal som fördes på
svenska. Jag insåg att jag hade känt henne men ändå inte, och den insikten bildade en
tyngd inombords, som jag gick och bar på under en lång tid. Ända tills jag förstod att
hon faktiskt hade förmedlat insikten om språkets värde just genom att vi saknade det
gemensamma språket” (Westergren, 2007 s. 20).

16. EXEMPEL PÅ STATLIG STRATEGI
Statsbidrag endast till de skolor som uteslutande använde
svenska som undervisningsspråk.
Ej tala samiska/tornedalsfinska i skolan, inte ens på rasterna. Skam över
sitt modersmål
Skola (läsning/skrivning) och hem (tala) – två skilda världar
Lagstiftning (tex. Renbeteslagen 1889)
Kulturpolitik
Bytte namn på byar, sjöar, orter (på vägskyltar, i kartböcker). Till
exempel byn Röytiö fick namnet Skröven, ett namn utan ursprung i
varken samiska eller tornedalsfinska eftersom inget av språken tillåter
mer än en konsonant före första vokalen.

17. ATTITYDER
De egna attityderna till sitt språk, hos samer och talare av tornedalsfinska,
har ofta varit negativa, och förstärktes av halvspråkighetsdebatten i slutet
av 60-talet. Svenska, sågs som framtidens språk
Tornedalsfinska – inte riktig `finska` - namnbyte till meänkieli, vårt
språk, bidragit till positivare attityder, betraktas inte längre som en finsk
dialekt utan som ett eget språk. Även omgivningens attityder har svängt
mot en mer accepterande hållning.
Ibland är formella politiska beslut avgörande för en språklig varietets
status till exempel meänkielis status som ett minoritetsspråk (och inte bara
en finsk dialekt).

18. FÖRÄNDRING AV
SPRÅKSTATUS
Kultur kan också spela en viktig roll i
attitydförändringar
Litteratur och massmedier
Academia Tornedaliensis - revitaliseringsprojekt
gällande framförallt ortnamn, planerar att
genomföra kurser på universitetsnivå i meänkieli

19. ”Först har man inte fått lära sig
sitt språk – ett resultat av den
statliga försvenskningspolitiken
– sedan blir man förtryckt av de
egna för att man inte kan
språket” (Mörtlund, 2007 s. 37)

20. LIBERALISERING AV
SPRÅKPOLITIKEN
 I slutet 50-talet börjar en liberalisering av språkpolitiken (både samer
och tornedalingar)
 Demokrati – ökad tolerans för minoriteter
 Arbetskraftsinvandring som motiverar en mångkulturell politik
 Välutbildade från minoritetsgrupper träder fram och vill ha ändring & vill stärka den
egna minoritetskulturen
 FN-organet Unesco – förespråkar undervisning på modersmålet
 1990-talet - inträde i EU – Europarådet ramkonvention om skydd för
nationella minoriteter och nationella minoritetsspråks fortlevnad -
erkännande av minoriteter och minoritetsspråk – revitalisering av
regionala språk och kulturer.
 År 2000 tillerkänns fem språk nationell minoritetsspråksstatus med
särskilda rättigheter: finska, meänkieli, samiska, jiddisch och romani
 Genom 2009 års språklag blir svenska de jure landets officiella språk
och teckenspråk ges ett särskilt skydd

21. DET MÅNGKULTURELLA SVERIGE
 Idag har mer än 20 % av befolkningen ett annat förstaspråk än svenska
och det talas ca 150-200 olika språk i landet varav de största är
arabiska, finska, de sydslaviska språken, spanska, turkiska, kurdiska,
engelska, arameiska, persiska, somaliska, tyska, norska, danska, polska,
ryska och kinesiska: det finns dock ingen offentlig språkstatistik
Totalt har 30% av befolkningen utländsk bakgrund genom att själva
vara utrikes födda eller ha en eller två föräldrar som är det (2015, 16
procent av befolkningen född utomlands)
I kommuner som Botkyrka, Malmö och Södertälje har idag över 50% av
invånarna utländsk bakgrund. Totalt har ca 45-50% av alla barn i de tre
storstadsregionerna utländsk bakgrund.
Totalt har 13-15% av befolkningen bakgrund i Afrika, Asien eller
Latinamerika genom att själva vara födda där eller ha en eller två
föräldrar som är det. I de tre storstadsregionerna ligger denna andel på
20%, och denna grupp utgör även 20% av alla under 18 år.

22. SVERIGE IDAG – GODA INTENTIONER MEN INTE
ALLTID SÅ BRA I PRAKTIKEN
Sverige har tagit ett steg mot ett mer öppet och mångkulturellt samhälle
men en del återstår för att förändra attityder så att man böjar uppfatta
flerspråkighet som en kulturell och samhällelig resurs som bör utvecklas,
inte minst ur ett socioekonomisk perspektiv.
Stort glapp mellan den aktuella språkpolitiken/ intentionen i styrdokument
och mainstream – ”i Sverige talar vi svenska”, ”svenska är nyckeln till
integration”
Dock ett föregångsland i jämförelse med många andra länder – till exempel
rätt till modersmålsundervisning, studiehandledning på förstaspråket,
svenska som andraspråksundervisning

23. HUR GÅR DET FÖR FLERSPRÅKIGA I
SKOLAN?
Mer än 1/5 når ej målen i Årskurs 9 och blir
inte behöriga till att söka nationella program
på Gy. (Jfr 1/10 av de svenska eleverna).
Endast 53 % med utländsk bakgrund
fullföljer GY. (Jfr med 71 % av de svenska
eleverna).
Stora skillnader mellan:
Första och andra generationens invandrare
Kön och socioekonomisk bakgrund
Utomeuropeisk och europeisk
Likvärdig skola? Åtgärder?

24. KÄLLOR
Elenius, Lars (2007). Statlig minoritetspolitik i Sverige. I: Mer än ett språk. En
antologi om flerspråkigheten i norra Sverige. Nordstedts Akademiska Förlag
Hyltenstam, Kenneth & Milani, M Tommaso (2012). Flerspråkighetens sociopolitiska
och sociokulturella ramar (s.34-49, 90-108). I: Flerspråkighet - en
forskningsöversikt. Vetenskapsrådet. Tillgänglig på pingpong:
Hyltenstam, Kenneth (2007). Begreppen språk och dialekt och meänkielis status som
eget språk. I: Mer än ett språk. En antologi om flerspråkigheten i norra Sverige.
Nordstedts Akademiska Förlag
Språkrådet (2011) Språklagen i praktiken - riktlinjer för tillämpning av språklagen
Svonni, Mikael (2007). Det tveeggade skolsystemet. I: Mer än ett språk. En antologi
om flerspråkigheten i norra Sverige. Nordstedts Akademiska Förlag
Westergren, Eva och Åhl, Hans (red) (2007). Mer än ett språk. En antologi om
flerspråkigheten i norra Sverige. Nordstedts Akademiska Förlag
Westergren, Eva och Åhl (2007). Ett språk är mer än ett språk. I: Mer än ett språk. En
antologi om flerspråkigheten i norra Sverige. Nordstedts Akademiska Förlag
http://spraktidningen.se/artiklar/2007/11/sprakligt-overdad