1. Lidandet kan inta en sådan plats att man glömmer bort lyckan .
Eftersom man inte kommer ihåg att man en gång var lycklig . Och så en
dag känner man något annat , det känns verkligen konstigt , bara för
att man inte längre är van vid det . Då kommer man underfund att man
är lycklig …
Emily Stragapede
Q Mitt nya liv
Jag hade aldrig varit i staden och hade bara bott på landet i ett litet hus på
tjugo-fem m² , typisk i Afrika . Jag visste hur man kunde göra i huset och måste ta
hand om mina nio syskon ! Jag hade femton år och visste bara lite om skolan för att
jag gick här två gånger i veckan … Jag visste inte så mycket om civilisationer ,
endast att man kan hitta fler bilar i staden och kanske mer vatten också .
Så jag hade ett svårt liv ….
När kriget hade börjat i andra byarna , började vardagen bli omöjlig och man
kunde ingenting göra åt det . Mina föräldrar tänkte att det var bättre att flytta till ett
annat land . De visste inte vart men de hade hört av en släkting att det finns ett land
som hette”Sverige”.Det var min moster som berättade det :
” Min flicka har flyttat dit bort för att gå i skolan , hon har skrivit till mig att det ett
jättebra land utan problem och mycket saker i staden att göra … men det är ofta
kallt och snö. ”
Då efter lång reflektion ,valde mina föräldrar att flytta till Sverige , det var riskabelt
men bättre än att bo i kriget varje dag . Det var som ett äventyr för mig , eftersom
jag aldrig hade gått längre än till den närmsta byn eller till Savannen för att se de
vilda djuren . Jag visste inte vad ”kallt” betyder eller ”snö” . Det lät spännande ! Jag
var också särskilt glad att upptäcka ett nytt land … ett land helt okänd och långt
hemifrån.
Det var så här : Den första saken som jag hade sett i den konstiga maskinen genom fönstret
var några landskap med sjöar … Jag vågade inte att titta mer eftersom det var så högt och nya
sensationer öppnades för mig ! Jag var beredd att se nya annorlunda saker än vad jag brukade se
i Afrika , men inte så ”onormala” .
När jag gick ner med mina föräldrar och syskon , fanns det något vitaktigt under våra fötter som
frös oss på platsen . Jag var både fascinerad och rädd när jag tog lite av det i min hand
.Konsistens var vit och kallt . Jag förstod inte varför den smälte . Det var nästan otroligt för mig !
Efter flygplanet och snön ( för efteråt visste jag vad det heter ) tredje saken som jag såg , på
vägen till busstation , var staden .Stockholm för att vara mer exakt . Den stora staden var
skrämmande men samtidigt full av trafik , olika bussar och bilar , höga byggnader , många fina
butiker , flera restauranger som såg läckra ut . Det doftade gott , så gott att jag blev jättesugen …
Den här gången kunde jag tyvärr inte äta på restaurang … Nej , därför vi fortsatte åka med
bussen till våra nya lägenhet i en annat stad som hette Norrtälje . Då var det också första gången
för mig i en buss . Jag förstod inte varför alla människor tittade på mig med konstiga ögon , jag
hade på mig min finaste klänning och en tjock lejonhud mot kylan … För mig var det de som var
konstiga . Till exempel hade jag sett en vit flicka med rött hår och tatuering på hela ansiktet ,
2. många med alla slags kläder och olika färger , många som hade någonting i öronen , nästan alla
Alla dessa nya saker gjorde mig trött , jag längtade efter att upptäcka mitt nya hem , min nya
säng , jag längtade efter att sova en djup sömn och tänka på ingenting . Ingenting . Men faktiskt ,
när vi var i våra lägenhet . Det var någon från landet som hade hämta oss väg hem . Alla var
väldigt trötta . Innan jag gick i min kära säng var jag tvungen att ta hand om mina syskon och
hjälpa att ordna med vårt bagage .
På morgonen efter en lång orolig natt , fick vi ett överraskande besök kl.10:00 ( på söndag
morgon ) . Det var den här flickan som hade också flyttat från Afrika till Sverige . Vi var ganska
lättade över att äntligen se någon hemifrån för att prata med . Fördelen var att hon hade varit i
Sverige 6 år och var 20 år nu ; hon var 14 år gammal när hon kom hit … Jag hade så många saker
att fråga henne ! Hela dagen pratade vi tillsammans . Jag berättade för henne hur jag hade känns
mig och efter en tydlig förklaring sa hon direkt , innan jag hunnit tala :
” Vet du , jag var som dig första gången , jag förstod inte hur det funkade , jag visste bara att jag
skulle lära mig bättre i skolan här . Men jag visste inte hur jag skulle klä mig , jag visste ingenting
om civilisationen , ingenting om svenskan , hur samhället funkar och många andra saker som jag
har lärt mig under de senaste 6 åren . Skillnaden med dig och mig är att du inte blir ensam !
Eftersom jag ska hjälpa er och speciellt dig för att du har mycket som du behöver veta !Jag tror att
vi kommer att bli bra väninnor ”
jag nickade och gav henne ett vänlig leende . Sedan fortsatte hon :
” Först vill jag att du ska vara förberedd innan du går till skolan och att du känna dig bra . Skolan
börjar efter höstlovet på tisdag , det är om två dagar . Då imorgon ska vi åka till Täby centrum och
shoppa ! Och du måste komma ! ”
Alltså , gick jag med henne till affärerna på måndag morgon … Så mycket saker det fanns , så
många kläder , så många människor som stressade runt . Ändå , såg det flesta ledsna ut , jag
förstod inte varför , för mig det var som att komma till himlen !!
Tack vare min nya väninna hade jag nu nya varma kläder och var redo för skolan .
Först när jag var på väg till skolan med min väninna , var jag både stressad och rädd , allt var
så spännande ! I gymnasiet , tittade många på mig , men den här gången mindre än när jag var
klädd med mina Afrikans kläder . Men ändå för mig var det flesta av alla eleverna fortfarande
konstiga . Sedan upptäckte jag nya korridoren för språkintroduktion . Här tog alla lärare hjärtligt
emot mig och eleverna var mera öppna . Det var nog för att de också visste hur jag kände mig .
Under dagen hade jag träffat andra eleverna som kommer ifrån Iran , Thailand , Kina , Brasilien ,
Peru , Afghanistan , Frankrike , Pakistan … och många fler som fort blev kompisar med mig . Det
var så kul att kommunicera med dem och tack vare det hade jag lärt mig mina första ord på
svenska : ” Hej , hur mår du ? , hej då , tack , förlåt ,och trevlig tjej ” .
Mot slutet av dagen när jag gick till bussen , var det en pojke som sprang på mig och fick mig att
falla till marken med alla mina papper . Jag trodde att han ville kidnappa mig .Då blev jag rädd och
slog till honom med en bok … Men jag hade fel , för att han såg bortkommen ut och sade alltid ”
Förlåt mig , förlåt , sorry ” , så jag förstod att han inte hade sett mig och då blev jag blev jag röd
om kinderna … Efter bara ett ögonkast kunde jag se hans gröna ögon som smaragde och fick mig
att tappa andan . Jag kunde se hans svarta hår med glimtar av ljus, leende från sidan , ... denna
blick … han var så , jag vet inte … mystisk kanske . Men det var bara ett ögonblick , två mystiska
sekunder … eftersom därefter slängde jag mig i bussen . Mitt hjärta pumpade fort inuti mig , han
yttrade någonting till mig som lät ungefär så här : ” Vänta !! jag heter Peter och är nya här men vet
inte … var är språkintroduktion ?! … SNÄLLA , VÄNTA !!! vem är du ? …. du är söt … fan hon
lyssna inte på mig … ” jag hade inte hört allt och förstod ingenting om vad han sade , men i alla
fall , Jag var så generad att jag inte vågade vända mig om . Jag var nästan säker på att han sa
någonting elakt åt mig . Det var en nya konstiga känslor som jag hade haft , men det funderade jag
inte längre på den där dagen .
Så , ja , det var så här : mina första dag i Sverige , särskilt min första dag i skolan , hade ändrat
mitt liv och mina vanor . Jag började ett nytt liv , jag hade nya vänner , jag hade nya drömmar och
en bättre framtid . Jag hade upptäckt en annan kultur . Dag efter dag som gick fick mig att känna
mig mera hemmastadd både hemma och i samhället , och jag hade också träffat kärleken i mitt liv
utan att jag visste det … Ja , jag tror att det var så här när mitt nya spännande och lyckliga liv
