SlideShare a Scribd company logo
1 of 96
Download to read offline
Jane
av
EvaBirgitta
Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7
Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13
Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19
Kapitel 20 Kapitel 21 Kapitel 22 Kapitel 23 Kapitel 24 Kapitel 25
Tillbaka till hemsidan
Kapitel 1
Jag hade precis förberett mig på en lugn och stillsam fredagskväll, i min lilla radhusliknande
lägenhet, när det ringde på dörren. Lite ovilligt reste jag på mig och släntrade fram till dörren. På
vägen sparkade jag undan några kassar med tvätt, som ännu inte hade sorterats in i skåpen, innan
jag efter en snabb titt i hallspegeln öppnade dörren. Utanför stod Cecilia, en granne några hus bort
och min kollega från skolan. I ena handen höll hon ett par bländvita spetstrosor, som hon sträckte
fram mot mig med ett leende.
- Jag tror visst du glömde dom här när du tvättade i eftermiddags! Får jag komma in en stund
så kan vi prata om det?
- Visst, svarade jag smått chockad, visst kom in bara!
- Jag tog med mig en vinflaska som vi kan dela på, jag tror både du och jag kan behöva lite
hjälp att koppla av.
- Jag kan nog ordna fram några räkor ur frysen, tillade jag fortfarande helt ur balans.
Hon steg in och gav mig trosorna innan hon gick vidare direkt in i köket. Jag följde efter henne
samtidigt som jag kände hur blodet återvände och gjorde ansiktet alldeles varmt och svetten
började rinna. Cecilia rörde sig hemtamt i mitt kök. Som kollegor och grannar förekom det rätt ofta
att vi tog gemensam arbetsmiddag. Vi undervisade båda på det närliggande högstadiet och hade
samhällsorienterande ämnen som specialitet. Det var därför naturligt att göra viss planering
tillsammans. Hon var också ensamstående och vi trivdes bra i varandras sällskap. Någon djupare
relation än att vara vänner hade vi inga planer på, även om våra kollegor, vid fler än ett tillfälle,
försökt para ihop oss. Under tystnad plockade jag fram räkorna och började tina dom i en sil.
Tankarna for runt i huvudet på mig. Hur kunde jag vara så slarvig och inte kollade av att
torktumlaren var tom innan jag lämnade tvättstugan. Hur mycket mer visste hon? Att jag inte levde
i celibat, det visste hon, men hur troligt var det att jag skulle ha kvar trosor från tidigare erövringar
och tvätta dom tillsammans med min tvätt? Skulle jag försöka dra en vals eller? Jag var allt annat
än koncentrerad när Cecilia sade till mig
Sida 1 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Ta räkorna nu och kom.
Vi gick in i vardagsrummet och slog oss ner. Jag letade fram fjärrkontrollen och slog av TV´n
innan jag tog plats i fåtöljen, på behörigt avstånd från Cecilia i soffan. Hon hällde upp lite vin i
glasen och jag försökte återfå lite av initiativet, och talförmågan, med ett glatt
- Skål då och välkommen!
- Tack så mycket, svarade Cecilia roat och fortsatte, det var en överraskning att du sysslade
med sånt!
- Vadå sånt?
- Försök inte driva med mig nu Jan. Jag förstår mycket väl vad det här betyder. Du skall
heller inte tro att jag är här för att ställa dig mot väggen eller något liknande. Nej, nu när jag
ser det här så förstår jag ett och annat och jag hoppas och tror att jag kan vara till din hjälp i
fortsättningen.
- Du har rätt Cecilia, jag skall inte driva med dig, men jag är fortfarande rätt omtumlad och
vet inte riktigt vad jag skall säga.
- Det kan jag gott förstå. Då skulle du ana vilka kval jag genomgått innan jag ringde på din
dörr. Ändå så vill jag tro att jag gjort det enda rätta.
- Det har du säkert helt rätt i, men just nu känns det bara jobbigt.
- Vi tar och sveper varsitt glas och äter några räkor, så slappnar nog både du och jag av. Skål
på dig Jan och botten upp.
Vi tömde våra glas och skalade några räkor under tystnad. Våra blickar mötte varandra och jag såg
i hennes bruna ögon att det var med omtanke och ärlighet som hade styrt hennes steg hit i kväll. Jag
kände hur vinet fick mina känslor att dämpa sig och min tankeverksamhet kunde börja fungera
igen. Jag harklade mig lite innan jag trevande började prata
- Ja, hur skall jag börja? Vad är det du vill veta?
- Jag vill veta det du känner att du kan berätta. Jag vill hjälpa dig och tänker inte ha det här
som samtalsämne på nästa kollegium.
- Tack, det var hyggligt, svarade jag i ett försök att vara lite ironisk. Jag har nog hållit på med
det här så länge jag kan minnas. Det har förstås varierat i intensitet, men jag har alltid haft en
dragning mot allt det vackra ni kvinnor kan ha på er.
- Ja, så här efteråt förstår jag ett och annat. Även om jag känner till att det finns män som
gärna sätter på sig kvinnokläder så blev jag rätt överraskad att just du skulle vara en av dom.
Jag måste nog samtidigt erkänna att den överraskningen är mer riktad åt det positiva hållet.
- Jaså det menar du, svarade jag lätt frågande, på vilket sätt?
- Jag kan inte svara på det just nu. Det är inte det att jag inte vill, jag känner bara att det just
nu inte går att förklara. Det enda jag med säkerhet vet det är att jag inte ogillar vetskapen.
Upptäckten avskräcker inte mig, jag vill vara, och är fortfarande, din vän och kollega. Men
fortsätt och berätta. Jag är nyfiken.
Sida 2 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Jag fortsatte och berättade. Hela kvällen satt vi där och pratade om mina upplevelser i barndomen,
via tonåren och upp genom åren. Hur jag successivt utvecklat min kvinnliga sida och mina olika
erfarenheter. Jag berättade om alla mina försök att hitta tider och platser att leva ut mitt begär på,
mina svårigheter att köpa kläder och skor och andra vardagliga bekymmer. Cecilia lyssnade
tålmodigt på min berättelse och hoppade bara in där och där för att få någon närmare förklaring.
Den första vinflaskan tömdes raskt och efter lite letande hittade jag en till som vi fortsatte på.
Allteftersom kvällen fortskred kändes mitt inre lättare och lättare. Det var inte bara vinet som
gjorde mig lättare i sinnet. Även om jag blivit avslöjad på ett mycket abrupt och överraskande sätt
så kändes det nu bara bra att ha någon att dela det med. För det kändes verkligen att Cecilia menade
allvar med sin uppriktighet. Jag kände att Cecilia skulle komma att betyda mycket för min fortsatta
utveckling, och hon verkade vilja ta det ansvaret också.
- Det var en intressant historia du har berättat, Jan. Det måste kännas skönt att få allt det här
sagt. Har det inte varit tungt att bära på, under alla dessa år?
- Både ja och nej. Det känns givetvis bra att kunna dela det med någon, samtidigt har det inte
känts speciellt tungt eftersom man vant sig att det här är "min grej" och bara min.
Intressantare är egentligen hur den här vetskapen kommer att förvaltas och hur vi kommer att
hantera den.
- Du har mitt löfte på att det här är något som bara angår dig och mig. Jag tänker inte
använda det här som slagträ mot dig i någon debatt. Jag skall villigt erkänna att jag tvärtom
är lite fascinerad över det här och ganska nyfiken. Jag vill dock inte skynda på dig utan vi tar
sakerna i den ordning du känner för, du skall inte känna dig pressad av min nyfikenhet utan
välj själv den takt du vill gå fram i.
- Tack för det, men jag känner mig inte pressad, fortsätt och fråga bara. Det känns faktiskt
rätt skönt att berätta för dig. Men jag har en fråga till dig: hur kunde du vara så säker på att
trosorna var mina, varför kunde det inte vara en av mina älskarinnors kvarglömda?
- Där fick du till det minsann, skrattade Cecilia, jodu, älskarinnors kvarglömda! Allvarligt
talat så flög den tanken genom mitt huvud, men så mycket känner jag mig själv att trosorna
är det sista man glömmer när man smiter från sin älskare.
Vi smålog båda två över det konstaterandet. Cecilia tittade sedan på klockan och konstaterade att
lördagen redan gjort sitt intåg.
- Jan! Klockan är mycket och jag måste nog dra mig hemåt. Jag beundrar dig för vad du gjort
i kväll. Jag vill gärna fortsätta den här diskussionen senare. Kan vi inte träffas i morgon igen?
Jag är mycket nyfiken på hur resten av dina kläder ser ut. Får jag komma över till
förmiddagsfikat?
- Visst kan du det, svarade jag. Tack själv för en trevlig kväll.
Efter att Cecilia gått hade jag för mycket att tänka på innan jag kunde lägga mig. Jag vankade
omkring i lägenheten och plockade lite här och lite där medan jag försökte summera kvällen. Nu
var jag alltså inte längre ensam med min hemlighet. Hur skulle det bli? Kunde verkligen Cecilia
hålla tyst med detta? På vilket sätt ville hon hjälpa mig? Var det bara av egen nyfikenhet på hur en
transvestit betedde/uppförde sig eller var det verkligen mig hon brydde sig om? Frågorna hopade
sig och det enda jag kunde konstatera var att det just nu inte var mycket jag kunde påverka. Bollen
låg mycket hos Cecilia. Instinktivt kände jag dock att hon menat allvar och även min egen
lättnadskänsla att få dela denna hemlighet med henne var mycket tydlig. Jag skulle i alla fall
fortsätta och vara öppen, det fick bära eller brista.
Sida 3 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Kapitel 2
Jag tyckte knappt att jag lagt huvudet på kudden innan väckarklockan ilsket gjorde mig
uppmärksam på sin närvaro. I all villrådighet hade jag glömt att stänga av den. Efter några fruktlösa
försök att somna om steg jag upp, svepte morgonrocken om mig och gick ut och hämtade
tidningen. Jag satte mig i favoritfåtöljen och började bläddra i tidningen. Hela tiden kom jag på mig
själv att tankarna for omkring och berörde allt utom att registrera det som stod i tidningen. Jag
tänkte helt enkelt för mycket på gårdagen och fortsättningen som skulle följa idag. Hon ville se
garderoben min. Hur skulle jag klä mig idag? Efter många funderingar bestämde jag mig för att
verkligen vara mig själv. Det här var en vanlig lördag och då skulle jag klä mig som jag brukade.
Lite mer omtanke skulle jag nog lägga vid förberedelserna och klädvalet, men det skulle bli mitt
normala "helg-jag". Så stärkt av det beslutet styrde jag mina steg mot duschen.
En knapp timme senare kom jag ut ur badrummet. Nyrakad över hela kroppen, inte ett fjun så långt
ögat kunde nå. Tånaglarna lyste röda och fina och huden kändes len och fin efter insmörjningen av
väldoftande oljor. Händerna hade också fått nödvändig manikyr, men här nöjde jag mig med ett
ofärgat nagellack. Klädvalet skulle bli lite marigare. Lite för att retas hade jag bestämt att ta just de
trosorna som Cecilia hittat. Sedan ville jag gärna ta min sidenblanka PushUp behå. Till det tänkte
jag ta mörka strumpbyxor, av lite tjockare kvalitet eftersom vintern fortfarande höll oss i ett
järngrepp trots att vi redan skrev april i dagboken. Min, lika bländvita, body med spetsar kring
bysten ville jag också gärna ha. Efter lite funderande fram och tillbaka valde jag mina marinblå
långbyxor. Det var ett par dambyxor, med knäppning i sidan, som jag hittat och trivdes bra i.
Blusen jag valde var en helvit enkel blus men i mjukt och skönt material. Över det hela satte jag
sedan på mig en myströja som förvillade bort intrycken av mina något, för en kille, ovanliga
former. Sammantaget hade jag alltså damkläder inifrån och ut, men ända gav ett, förhoppningsvis,
normalt intryck. Nu var jag redo att möta Cecilia igen.
Precis på slaget 11 ringde hon på dörren. Hon överräckte en påse med bullar till kaffet och gjorde
en snabbgranskning av mig innan hon sade
- Mm, enkelt och stilrent, snyggt.
- Tack, ja så här trivs jag.
- Jag har ju sett dig gå klädd så här fler gånger tidigare. Jag skall inte säga att jag reagerat på
det speciellt, men nu när jag vet så kan jag lättare förstå varför du valt vissa kombinationer.
- Ja, man kan ju inte visa upp allt för alla, även om man skulle vilja det.
- Nej det kan jag gott förstå. Apropå det: du behöver inte ha på tröjan för min skull, jag
förstår ändå vad du har för kläder under.
- Jag tar dig på orden, svarade jag och tog snabbt av mig tröjan och knäppte dessutom upp en
knapp i blusen så att mitt halsband och spetsen på bodyn skymtade till.
- Elegant, madame, svarade Cecilia med ett brett leende och fortsatte, vi fikar väl först så kan
du visa din garderob sedan.
- Okej, kör för det.
Vi småpratade under fikat. Det var snart dags för lite skrivningar och vi hade en del gemensamma
funderingar på vad frågorna skulle handla om. Det syntes emellertid på Cecilia att hon var ivrigare
att se på mina kläder än att planera frågor, så jag reste på mig, tog henne i handen och började gå
till mitt sovrum.
Sida 4 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Hur skall man göra nu då, har du någon erfarenhet av hur man visar en garderob?
- Nej, ingen speciell erfarenhet, det är väl bara att ta ut ett plagg och sedan berätta lite om
det, hålla upp det och så får jag kommentera det hela. Det är så det går till när vi tjejer visar
upp något för varandra.
- Okej, håll i dig för nu öppnas det allra heligaste för dig, sade jag med leende samtidigt som
jag tog tag i garderobsdörren och med en svepande handrörelse öppnade dörren på vid gavel.
Ett lågmält "Oh- har du såå mycket" kom från Cecilia. Jag började plocka lite bland kläderna och
lyfte fram en av mina favoriter, en blommig klänning med kort ärm, markerat bröstparti och midja,
samt vid vadlång kjol. Cecilia tog den, kände lite på tyget mellan fingrarna, höll upp den framför
sig och tittade i helfigurspegeln som satt på insidan av garderoben.
- Den är helt enkelt ljuvlig, kom det från Cecilia. Modellen är tidlös på något sätt. Här har du
en riktig pärla, Jan. Förresten, jag kan väl inte hålla på och kalla dig Jan hela tiden. Du måste
väl ha ett flicknamn istället? Kallar du dig för något speciellt?
- Nej! Jag har ju aldrig känt något behov av ett flicknamn. Jag har ju inte umgåtts med någon
som tjej eller på annat sätt behövt lämna ifrån mig mitt namn, så jag har inget, men jag håller
med dig, visst skulle det vara roligare med ett eget tjejnamn.
- Det bör ju vara något som i alla fall liknar Jan. Det underlättar ju och är lättare att komma
ihåg. Vad tycker du om Jane?
- Jane! Mm, inte så dumt. Det tar jag.
- Ja Jane, förlåt detta avbrott, fortsätt visa mer, jag blir mer och mer imponerad.
Jag fortsatte och visade min, faktiskt, ganska innehållsrika garderob. Där fanns allt från enkla
vardagsblusar och kjolar till ljuvliga klänningar och eleganta kvällskreationer. Många av plaggen
fick tydliga gillande av Cecilia och dom staplades i en egen hög på sängen. Skosortimentet fick lika
stor uppmärksamhet. Cecilia konstaterade avundsjukt att mitt förråd av skor var mer omfattande än
hennes eget. Hon konstaterade dock glatt att vi tydligen hade samma storlek för när hon provade ett
par skor så passade dom perfekt.
- Vill du se mina underkläder också? frågade jag lite undrande.
- Gärna, bra att du tog upp det, jag var lite fundersam om jag skulle våga fråga.
Så nästa garderobsdörr öppnades och låda för låda drogs ut och besiktigades. I den första låg trosor
och strumpor, och dom fick bara en flyktig besiktning. Nästa var mer intressant. Där låg alla mina
behå-ar.
- Vilka fina behå-ar du har. Jag är riktigt avundsjuk, mina är så enkla i förhållande till dina.
Vilken storlek använder du?
- 80B
- Samma som jag då. Det ser ut som om vi har samma storlek i det mesta. Det här kommer
att bli kul, Jane, vi kommer att ha det roligt tillsammans.
- Ja, jag tror dig, jag tycker det här känns jättebra att få visa dig allt och få dina kommentarer.
Det är nyttigt för mig och jag har tagit till mig många synpunkter som du haft.
Sida 5 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Jag glömmer hela tiden bort att det är Jan min arbetskamrat och granne sedan många år som
har den här uppsättningen vackra kläder. Jag ser dig mer och mer som en efterlängtad
väninna. För du skall veta Jan, förlåt Jane, att jag har inget speciellt stort umgänge jag heller.
- Nej jag har förstått det och det har gjort mig lite bekymrad.
- Bekymrad?
- Ja, jag har ju sett, här hemma, att du sällan är borta eller får besök. Jag tycker du är alldeles
för trevlig för att behöva sitta ensam hemma och inte ha något umgänge.
- Det glädjer mig att du bryr dig om mig så mycket. Det uppskattar jag verkligen, sa Cecilia
och tog min hand och gav den en tryckning innan hon fortsatte, men nog om detta, nu
fortsätter vi den här spännande upptäcksresan. Jag vill se mer!
Den tredje lådan innehöll diverse tröjor av olika slag. Mina bodys tilldrog sig speciellt intresse.
Cecilia hade funderat mycket att skaffa sig någon, men det hade aldrig blivit av. Nästa låda
innehöll lite mer sommarsaker som baddräkt, bikini och lätta t-tröjor, shorts mm. Dom återkommer
vi till senare konstaterade Cecilia glatt. Femte lådan innehöll mina nattkläder och alla tunna läckra
nattlinnen togs upp och beskådades. Hon undrade om jag alltid sov i nattlinne och utan att besvara
frågan gick jag fram till min säng och lättade på överkastet. Under kudden tog jag fram mitt
nattlinne, en knäkort nattskjorta med smala axelband och i vinrött sidenblankt tyg och tillhörande
matchande trosor. Ett gillande nickande fick jag till svar. Jag rättade till sängen och återvände
sedan till garderoben och den sista lådan. Den var jag nog mest spänd på av alla lådor att visa upp.
Hur skulle hennes reaktion bli? Jag drog ut lådan och höll upp det första plagget
- Jösses så tjusigt, och sexigt dessutom! Jag har alltid drömt om att våga inhandla ett sådant
plagg, och så har du, få´ se, en, två, tre st olika korsetter. Whaoo! Jag tror jag drömmer,
utbrast Cecilia samtidigt som hon tog ifrån mig den första korsetten och höll upp den mot sin
kropp.
- Jag måste bara få prova den! Snälla Jane, låt mig prova den?
- Visst, svarade jag glatt, prova på du bara.
- Den här snörar man tydligen i ryggen, så du måste nog hjälpa mig, Konstaterade Cecilia
samtidigt som hon började ta av sig byxor och tröja.
Behån och strumpbyxorna följde snabbt efter och så stod hon där, oblygt, i bara trosorna och med
hennes läckra, välformade liljekullar uppnosigt pekande mot mig. Jag tog korsetten och svepte den
runt hennes kropp och såg till att hennes bröst fångades upp av korsettens spetprydda halvkupor.
Därefter började jag fästa ihop korsettens hyskor och hakar. Cecilia började redan nu röra kroppen i
mjuka svängningar och diverse välmående ljud kom över hennes läppar. När jag sedan försiktigt
började snöra ihop korsetten rörde sig hennes händer i smeksamma, njutningsfulla rörelser över
hennes överkropp. Jag fick fullfölja snörningen utan att det minsta plågade uttrycket kom, tvärtom
såg hon ut att njuta innerligt av behandlingen. När jag så knöt snörena i en vacker rosett vände hon
sig om, tittade en stund på sig själv i spegeln och sa till mig.
- Så här underbart hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara. Kroppen får ett så
fint stöd, och så främhäver det mina former på ett utsökt sätt. Har du några strumpor också
som jag kan prova till? frågade hon vädjande.
Jag gav henne ett par som hon med mycket känsla smekte på sina välformade ben. Efter en ny titt i
spegeln vände hon sig mot mig och sade:
Sida 6 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Nu vill jag att du sätter på dig den andra korsetten så att vi blir lika fina.
Jag lydde genast och började min avklädning. Cecilia kommenterade på ett uppmuntrande sätt mina
olika klädesplagg. Förtjusningen blev stor när hon såg vilka trosor jag hade på mig. Sedan började
hon hjälpa mig med korsetten. Jag sa åt henne att hon inte skulle vara blyg att ta i. Min kropp var
nog inte lika följsam som hennes när det gällde att snällt forma sig efter korsetten. När allt var klart
och vi båda stod där i strumpor och korsett frågade hon:
- Hur klarar du det här själv, jag menar knäppa ihop allt i ryggen, det måste vara jättesvårt?
- Ja, det är lite knepigt, men med lite träning så går det. Det är därför också som jag har
ytterligare en som är framknäppt. Jag tycker inte den är lika vacker, men den är lättare att
sätta på sig själv. Men jag kan klara av dom här själv också, men det tar en stund. Nu i
fortsättningen så får du hjälpa mig.
- Det gör jag gärna, men på ett villkor
- Jaså, svarade jag låtsats undrande.
- Jo, bara om jag också får hjälp med min som jag tänker köpa det första jag gör nästa vecka.
- Det tummar vi på, svarade jag.
Vi stod en stund och beundrade varandra. Cecilia gick fram till mig och tog tag i mitt hår och lyfte
på det genom att föra fingrarna genom det. Sedan kupade hon händerna och lyfte upp håret på
sidorna och tittade på det med fundersam min.
- Jag tror att jag kan fixa till en riktigt fin och feminin frisyr av ditt hårsvall. Med ditt
godkännande skulle jag vilja göra ett försök. Jag kan inte låta bli att tänka på hur raffig du är
just nu och det blir inte sämre om jag kan ge dig en frisyr som matchar det andra. Jag lovar
på hedersord att den går att återställa till din vanliga frisyr. Har du utrustning för det här
också eller skall jag springa hem till mig och hämta?
- Nej, skrattade jag, du behöver inte springa hem. I skåpet i badrummet tror jag att du hittar
allt.
- Kunde just gissa det. Följ med så får jag i alla fall blöta håret ditt innan jag sätter igång.
Vi travade iväg in i badrummet och letade upp de nödvändiga redskapen. Cecilia svepte en
handduk runt mina axlar innan hon böjde ner mitt huvud i badkaret och började tvätta håret och
massera in diverse olika välluktande medel i det. Fortfarande med handduken runt axlarna satte hon
mig på en stol hon hämtat och började kamma ut mitt hår. Håret kammades fram och tillbaka,
medan Cecilia skiftade position och tittade på resultatet från än det ena, än det andra hållet. När hon
var nöjd tog hon fram saxen och skulle precis börja klippa när hon sade:
- Jag måste bara ansa topparna lite. Din vanliga frisyr kommer inte att förändras. Du kommer
bara att få större möjligheter att variera den. Okej?
Jag nickade mitt godkännande och Cecilia började klippa mig. Därefter fäste hon upp delar av håret
upp mot hjässan innan hon började rulla upp hårslinga för hårslinga. Det dröjde inte länge förrän
allt mitt hår var upprullat och säkrat med ett hårnät över hela skapelsen. Jag tittade imponerat på
det hela i spegeln. Så här snabbt och elegant gick det inte för mig när jag, med valhänta fingrar,
försökt åstadkomma något liknande.
Sida 7 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Det här kommer att bli spännande och se resultatet av! Tack så mycket. Men Cecilia, är inte
du hungrig. Klockan är långt fram på dagen och vi har inte ätit något. Skall vi inte fixa något
snabbt och sedan fortsätt?
- Jo det måste vi. Vi sätter bara på oss varsin morgonrock så vi skyddar våra kläder. Du har
väl en att låna ut till mig?
- Visst, kom med bara.
Vi hämtade varsin morgonrock och gick ut till köket. Efter lite letande i kylskåp och frys hade vi
fått till en riktig trevlig lördagslunch. Vi kunde inte låta bli att fnittra när vi satt där runt bordet. Jag
med papiljotter i håret och Cecilia i lånad morgonrock och spetsprydd korsett lite syndigt synligt
under morgonrocken. Vi var som tagna ur en dålig amerikansk B-film där flickorna från bordellen
tog igen sig efter nattens eskapader. Vi skojade friskt om det hela, men samtalet gled snart över i
hur vi skulle förvalta återstoden av dagen.
- Jag skulle vilja göra något mer än bara hålla på och prova kläder och göra dig fin i håret. På
något sätt måste vi ju få chansen att känna oss så vackra som vi är, eller hur.
- Håller med dig, men har du någon idé vad vi skall göra. Du skall dessutom veta att jag har
ingen större vana att vara ute som tjej. Jag har promenerat en del, men aldrig varit på ställen
med mycket folk. Tillsammans med dig tror jag nog att jag vågar mer. Vi skall väl bara
försöka ta oss en bit härifrån?
- Mm. Det jag tänkte på är den där parken som iordningställdes och restaurerades så sent som
i fjol i grannstaden. Där kan vi röra oss fritt och, om vi känner för det, även gå in på museet
som finns där och ta oss en kopp fika.
- Det låter spännande. Hur skall vi vara klädda?
- Även om det känns skönt med korsetterna så tror jag det är en smula opraktiskt. Jag tror vi
byter till mer normala kläder. Jag vill gärna välja något åt dig, om du inte har något emot det,
och sedan kanske du kan sminka dig medan jag smiter hem och byter om. Sedan fixar jag
håret på dig innan vi ger oss av.
- Måste du smita hem? Jag såg att du blev mer än intresserad av några kläder som fanns i min
garderob. Du får gärna låna om du vill?
- Tack det gör jag gärna. Det var verkligen några saker jag tyckte mycket bra om. Har du
några kraftigare strumpbyxor också att låna ut, jag tog nog för tunna att ha under kjolen?
- Visst, välj bara medan jag går in och sminkar mig. Du får gärna tala om, och rätta mig, när
du ser hur resultatet blir.
Vi försvann åt varsitt håll. Jag ut i badrummet för att sminka mig. Jag inledde med att raka mig
ännu en gång i ansiktet. Min skäggväxt var inte speciellt kraftig, men jag ville ha ett så slätt resultat
som möjligt. Dessutom var det ju några timmar sedan och jag visste inte hur länge vi skulle bli
borta. Efter rakningen masserade jag in en väldoftande ansiktscreme innan jag började med
sminkningen. Jag började med en underlagskräm och sedan en lättare bruncreme, för att dölja lite
av den mörka skäggbotten och avslutade ansiktet med ett transparent puder. Ögonskuggan lades på
med olika färger. Ljust i botten och sedan mörkare ju närmare jag kom fransarna. En liten lätt
touche med eyeliner, både uppe och nere, lades på över det hela innan jag började med mascaran.
Nöjd med ögonen så övergick jag till munnen. Med en läppenna drog jag upp läpparnas kontur
innan jag fyllde i med ett klarrött läppstift. Till sist tog jag fram ett matchande nagellack och
Sida 8 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
målade fingernaglarna röda och fina. När jag kom tillbaka till sovrummet tittade Cecilia häpet på
mig och utbrast:
- Skulle du behöva hjälp med sminkningen! Det är väl närmast jag som borde gå till dig. Det
är ju riktigt proffsigt gjort. Dessutom, du är helt förändrad nu, jag har svårigheter att se Jan
just nu, det är bara en attraktiv kvinna som jag ser.
- Smickra mig lagomt du, svarade jag mycket nöjt, snart växer väl berömmet ut ur öronen på
mig. Jag tycker förresten att du är stilig du också. Du bär upp den där klänningen mycket
bättre än jag gör.
Cecilia hade valt en mörkblå enfärgad figursydd rak klänning, utan ärmar. Under den hade hon en
vit polobody, som inte lämnade ett spår efter sig under klänningen. Vita ribbstickade strumpbyxor
gjorde hennes klädedräkt komplett.
- Jag tog mig friheten att låna en av dina PushUp-behåar, så därför fyller jag nog ut
klänningen ännu mer. Jag tycker nog själv att det blev rätt bra. Här har jag lagt ut det jag vill
se på dig, men först skall jag hjälpa dig av med korsetten. Det var ganska bökigt att göra det
själv, men det gick.
Vi hjälptes åt med korsetten och sedan satte jag på mig den behå hon lagt fram. Den var benvit och
med släta kupor samt lite diskreta spetsar på kupornas framkant. Strumpbyxorna jag haft på mig
innan hade fått fortsatt förtroende, men innan jag satte på mig dom tog jag fram en
specialpreparerad trosgördel. Den hade lite extra inlägg för att bredda mina höfter och göra stussen
lite mer kvinnlig. Den fick några nickningar som godkännande innan strumpbyxorna sattes på. Till
mig hade hon valt en mossgrön knäkort kjol och en enfärgad vit blus med brodyr på kragspetsar
och manschetter. Till det hade hon hittat en vinröd mönstrad cardigan som skulle bäras uppknäppt.
Vi lät bli att sätta på tröjan utan först skulle mitt hår göras färdigt. Vi knöt fast min rosa kamkrage
som skydd innan Cecilia försiktigt började ta ut spolarna. Innan jag hunnit blinka var alla
avlägsnade och huvudet var ett enda stort virrvarr av lockar. Med hjälp av en borste började hon
arbeta fram min frisyr och sakta men säkert kunde resultatet börja skymta. Jag skulle bli begåvad
med en kort frisyr i pagevariant. Öronen skulle lämnas bara, så några snygga örhängen skulle
hittas. Ett pärlhalsband och en tunn guldkedja närmast halsen fick bli kompletterande accessoarer.
Skorna blev ett par svarta promenadskor med 5 cm höga klackar. En handväska fylldes av diverse
nödvändiga saker innan vi började känna oss redo.
- Tyvärr så har jag inte många ytterkläder, så det kan jag inte låna ut, sade jag med ett dystert
konstaterande.
- Vi kan väl titta på den du har, annars har jag säkert något du kan låna av mig.
Vi gick till garderoben i hallen och jag visade upp min kappa. Den var helt OK så Cecilia tog
öppnade dörren, kollade snabbt att inga grannar fanns i närheten, innan jag låste dörren och vi
började gå mot Cecilias lägenhet. Väl där så smet hon in på toaletten för att bättra på sin sminkning
och göra i ordning handväskan, innan vi ånyo gjorde oss beredda på avfärd. Nu brydde vi oss inte
om att kontrollera om några grannar fanns utanför. Cecilia sa att jag hade en så övertygande
framtoning att ingen skulle tänka på att det kunde vara jag. Den enda känsliga punkten var
egentligen när jag gick och kom till mig själv. Vi lämnade hennes hus och gick till
parkeringsplatsen utan att möta någon enda. Jag rös till lite, men det berodde nog mer på
spänningsmomentet, att vara på väg till mitt första riktiga äventyr som kvinna, och det tillsammans
med en riktig, och dessutom mycket attraktiv, kvinna, än den kyliga aprilluften.
Sida 9 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Kapitel 3
Bilfärden tog bara en dryg halvtimme och blev odramatisk. Vi satt och småpratade och Cecilia gav
mig små råd när det gällde att hantera rösten. Jag skulle försöka prata lite lågmäldare och gå upp
några toner på skalan. I övrigt så trodde hon att det skulle fungera fint. Vi åkte igenom staden och
kom fram till den nyrestaurerade parkanläggningen. Det var inga svårigheter att parkera bilen och
efter att ha samlat mig i några sekunder så tog jag ett djupt andetag och öppnade bildörren. Den
friska aprilluften slog emot mig och när jag klev ur bilen, så kvinnligt jag bara kunde, så kändes
benen som nykokt spagetti. Cecilia såg min belägenhet och kom småskrattande emot mig.
- Du behöver inte vara det minsta orolig. Alla kommer att se oss som två väninnor ute på
promenad. Glöm bort att det finns en Jan därunder och låt Jane få en härlig och välbehövlig
eftermiddag. Kom så går vi.
Vi gick in i parken, sida vid sida, medan vi småpratade. Det var en vacker parkanläggning.
Nykrattade gångar och fina gräsytor, även om dom just nu såg lite tilltufsade ut efter vinterns hårda
törnar. Massor av träd och rabatter som senare skulle ge svalka och viloplatser för både kropp och
själ. Området var genomkorsat av små vattendrag och broarna formligen skuttade fram och åter
över vattenytorna. Slänterna utgjorde fina vina vinskydd mot den kyliga vinden, så vi kände solens
varma strålar komma emot oss när vi slog oss ner på en av de många parkbänkarna. Många
passerade förbi oss men alla verkade uppfatta oss precis så som Cecilia förutspått. Detta stärkte
mitt självförtroende och det var faktiskt jag som föreslog att vi skulle dra oss mot parkens cafeteria.
Cafeterian var helt nybyggd med stora glasade partier ut mot parken. Serveringsdiskarna låg i
entreplanet och en trappa upp fanns det bord och stolar, med utsikt både över nedervåningen och
parken utanför. Många människor hade samma tanke som vi så kön var inte obetydlig. Vi ställde
oss där och snällt inväntade vår tur. Vi hade inte stått lång stund innan ett medelålders par framför
oss började involvera oss i sitt samtal. Jag höll mig till en början tyst och lät Cecilia stå för pratet.
Rätt snart riktades dock en fråga direkt till mig och jag måste svara. För mig lät rösten väldigt
konstig, men jag kunde inte se någon reaktion utan de fortsatte att prata utan några tecken på
tveksamhet. Det blev snart vår tur och självförtroende fick sig ytterligare en skjuts uppåt när
servitrisen vände sig mot oss och frågade:
- Och vad önskar damerna då?
Jag hade kunnat beställt en av varje bakelse i glädje över de orden, men nöjde mig med en kopp
kaffe och en mazarin. Cecilia tog likadant. När vi kom upp för trappan så såg vi att det var ont om
sittplatser. Däremot hade våra köbekanta hittat ett bord och dom vinkade nu åt oss att komma dit
och dela bord med dom. Nu presenterade vi oss lite noggrannare för varandra och det stillsamma
köpratet tog ny fart. Vi hade en trevlig stund tillsammans och tiden bara flöt iväg. Kön fortsatte att
ringla och vi kände ett moraliskt ansvar att lämna plats åt andra. Vi gick ut från caféet och våra
nyvunna vänner frågade oss om vi sett museet som fanns inom parkområdet. Vi svarade nej och
tackade samtidigt ja till att göra ett gemensamt besök där. Det var ett slags stadsmuseum som
visade stadens historia. Paret vi träffat hade gedigna kunskaper och kunde guida oss på ett
förträffligt sätt. Dessutom kunde de berätta roliga anekdoter om nästan allt på museet vilket gjorde
historien ännu mer levande. När vi gått igenom hela huset och skulle gå därifrån fann vi det
lämpligt att dela på oss. Vi tackade för en trevlig samvaro och mot löfte att vi skulle ses igen
växlade vi adresser med varandra.
Cecilia och jag fortsatte genom ytterligare några avsnitt av parken innan våra magar började fråga
efter mat. Dagen hade övergått till kväll och mörkret var redan på väg att lägga sitt täcke över oss.
Vi blev alldeles villrådiga hur vi skulle göra. Något måste vi äta, men ingen av oss hade förberett
något för helgen. Det enda alternativet som stod till buds var att uppsöka någon matinrättning och
Sida 10 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
få oss något i magen. Vi tog därför bilen och letade upp någon mysig liten krog. Strax utanför
centrum lyste några marschaller vänligt och vi stannade till för att se hur det såg ut. Priserna var
överkomliga och matsedeln var omfångsrik, så något skulle gå att hitta.
Väl innanför dörren möttes vi av en trubadur som satt på ett litet podium. Vi hälsades välkomna av
en man i dörren och vips hade han hjälpt oss av med ytterkläderna och visat oss till ett bord med fin
utsikt över lokalen. Han hann knappt avlägsna sig förrän nästa person var framme och frågade
- Önskar damerna något att dricka?
Vi förklarade att vi tyvärr färdades med bil, men kunde de ordna någon alkoholfri drink och sedan
hitta trevliga alkoholfria alternativ till måltidsdryck så var det OK för oss. Även om en av oss
kunde dricka så ville vi vara solidariska med varandra. Vår servitör svarade att han mycket väl
kunde ordna det hela. Han skulle genast ordna fram något åt oss. Sedan fick våra maträtter avgöra
vilket dryck det skulle bli. Slutligen önskade han två så vackra damer en trevlig kväll, och kunde
meddela att man väntade mycket folk lite senare, då trubaduren var en välkänd och omtyckt lokal
förmåga med bred repertoar. Jag kände hur jag rodnade i hela ansiktet vid dessa ord. Cecilia smög
upp med sin hand under bordet och fångade min samtidigt som hon gav den en rejäl tryckare. Vi
tittade på varandra och utbytte leenden med varandra.
Drinkarna kom in samtidigt som jag kände att ett besök på toaletten var helt nödvändig. Med en
liten teaterviskning påminde Cecilia mig om vilken dörr jag skulle gå igenom, och att det var
lämpligt att sitta ner. Jag tackade för påminnelsen och gick iväg. Efter uträttat behov passade jag på
att bättra på min makeup, framför den stora spegeln i utrymmet utanför. Flera stolar och en soffa
fanns härinne också. Helt annorlunda miljö än inne på herrarnas. När jag återvände till bordet hade
fler gäster anlänt och lokalen började fyllas. Cecilia satt och smuttade på sin drink samtidigt som
hon läste vad matsedeln hade att erbjuda. Några förslag hade hon också hittat som hon delgav mig.
Jag hade inget att invända utan vi bestämde oss för en toast med lax och räkor till förrätt och en
smördegsinbakad tournedos till huvudrätt. Beställningen vidarebefordrades till servitören, som än
en gång lovade se till att drycken blev till full belåtenhet.
Kvällen blev så lyckad som vi kund e hoppas på. Trubaduren spelade och sjöng, vandrade runt
borden och tog upp önskelåtar eller bara kom på en som han tyckte passade till folket vid det
bordet. Vi fick inte välja utan för oss sjöng han Maria ur West Side Story. Efteråt vi fick vi varsin
kyss på munnen av honom innan han, under stort jubel, drog vidare till nästa bord. Maten, och
givetvis drycken, samt betjäningen höll hög klass och det var med sorg i hjärtat som vi insåg att vi
nog måste bryta upp. Klockan var en bra bit över midnatt när vi bad om notan. Till vår stora
förvåning innehöll den ingen notering om drycker trots att vi fått påfyllning både en och två gånger.
Vi kallade till oss servitören och påpekade misstaget.
- Nej, nej. Det är inget misstag. Ägaren, som står där borta, har bestämt att två så vackra
damer som väljer att komma till hans krog och ha roligt utan att behöva hjälp av alkohol skall
inte behöva betala för drycken. Han sänder sina varma hälsningar.
Vi tackade för den uppmärksamheten och rundade av notan ordentligt uppåt. Vi tackade vår
servitör för en mycket trevlig afton och lovade försöka återkomma. På vägen ut passerade vi
ägaren, som vi också framförde vårt tack till. När vi kom till dörren stod rockvaktmästaren redan
där med våra kappor och hjälpte oss på med dom. Som två okrönta drottningar seglade vi stolta ut
ur restaurangen och fram till vår bil. Hela resan tillbaka pratade vi om den fantastiska dagen. Om
allt vi upplevt och hur väl det fungerat. Vi var så uppskruvade av all uppmärksamhet vi fått att vi
kände att vi måste varva ner med en sängfösare när vi kom hem. Vi bestämde oss också för att sova
tillsammans. Som två väninnor som hade haft en helkväll. Väl framme smet Cecilia in till sig för att
hämta sina nattkläder medan jag gick in till mig för att gör i ordning drinkarna.
Sida 11 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Cecilia kom strax efteråt och vi satte oss tillrätta i vardagsrummet. Skorna sparkade vi av oss och
kröp upp i soffan och gjorde det mysigt. Vi gick än en gång igenom dagen, och jag kunde bara inte
förstå att allt det här faktiskt hade inträffat. Det var alltför fantastiskt för att vara sant. Cecilia höll
delvis med men sa samtidigt att jag verkligen uppträtt som en dam. Det fanns ingenting i mitt
uppträdande som gjorde någon misstänksam. Dessutom hade hon inte haft så roligt på år och dag.
Äntligen hade hon hittat den väninna hon sökt efter. Hon gillade mitt sällskap och såg bara positivt
på hennes upptäckt häromdagen. Jag kunde bara instämma, samtidigt som jag tackade för
berömmet. Även jag hade haft mycket roligt och verkligen känt att omgivningen uppfattat mig som
kvinna.
Efter ytterligare lite småprat kände vi oss redo att gå till sängs. Vi klädde gemensamt av oss och
delade även på badrummet för avsminkning och övriga nattbestyr. Det fanns ingen blygsel längre
över vårt förhållande. Vi var två kvinnor som visste det mesta om varandra. Tätt ihopslingrade,
men ändå var och en för sig, somnade vi in för att vara redo för ännu en ny dag.
Kapitel 4
Morgonen hade hunnit blivit förmiddag innan vi lojt började sträcka på oss. Vi låg kvar i sängen
och småpratade om gårdagen och vad vi skulle göra av dagen. Vi bestämde inget mer än att jag
fortfarande skulle vara Jane. Jan skulle få sin del under den kommande arbetsveckan, så det var
ingen brådska att "damma av" honom. Vi steg upp och båda två ville ta en uppfriskande dusch.
Utan minsta tvekan drog vi av oss våra nattlinnen och hand i hand travade vi iväg till duschen.
Cecilia hade plockat med sig en duschmössa, som hon satte över mitt hår
- Jag tycker det är onödigt att förstöra din frisyr. Nu behöver vi bara borsta till den, så håller
den idag också.
Väl inne i duschen så började vi tvåla in varandra, noggrant och omsorgsfullt gick vi till väga. Med
sensuella rörelser lämnades ingen plats oberörd. Innerst inne är jag ju kille och denna behandling
medförde vissa reaktioner i min kropp, till Cecilias stora förnöjelse. Hon var inte sen att utnyttja
tillfället utan gav sig genast i kast med att ombesörja tvättningen av denna kroppsdel. Jag svarade
med att ägna mig åt hennes bröst, uppenbarligen till hennes stora förtjusning. Vi fortsatte så en
stund innan Cecilia helt sonika lyfte på ena benet och förde in min mandom i hennes sköte. Så stod
vi där, med vattnet strilande ner över oss, och stimulerade varandra med nätta rörelser. Det var en
obeskrivlig känsla. Så naturligt och fint det gick tillväga. En gemenskap hade skapats långt utöver
ett vanligt förhållande. Vi upplevde verkligen att vi kunde spela på många strängar i den
gemenskap som fanns mellan oss.
Vi avrundade vår fysiska gemenskap med några heta kyssar innan vi särade på oss, gjorde en sista
avsköljning innan vi gick in i sovrummet för att klä på oss. Cecilia föreslog att vi bara satte på oss
underkläder, för att sedan, efter frukosten, smita över till henne och gå "husesyn" i garderoben. Det
var inte mer än rätt att jag fick botanisera lite i hennes nu när vi hade möjligheten att låna av
varandra. Sagt och gjort. Lätt maskerade, jag i träningsoverall och Cecilia i sina egna kläder från
gårdagen, gick vi över till Cecilia för att fortsätta vårt äventyr därifrån. Hennes garderob visade sig
vara minst lika välfyllda. Det hon hade, som jag saknade, var några riktigt trevliga festklänningar.
Jag kom ihåg några från tidigare personalfester, och måste bara prova dom. Dom satt som gjutna på
min kropp. Vilken känsla det var att känna det mjuka, glansiga tyget forma sig kring min kropp.
Jag väcktes ur mina drömmar med att Cecilia sa
- Tids nog skall vi nog finna ett tillfälle för dig att låna någon av klänningarna och gå på en
fest. Båda två klär dig väldigt bra. Nu fortsätter vi och försöker hitta något för dagen.
Sida 12 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Exkursionen fortsatte och jag hittade många intressanta plagg att prova. Men den jag mest fastnade
för var en halvlång klänning i trikå med polokrage. Den var gråmelerad och följde verkligen
figuren som ett korvskinn. Här kom mina vadderade höfter verkligen till sin rätt. Till klänningen
valde jag svarta glansiga strumpbyxor och ett halsband i guld som gick ner mot brösten. En fast
armlänk, också i guld, sattes fast en bit upp på ena underarmen. Några matchande örhängen hittade
vi också. Cecilia valde idag en blus/kjol variant med en svagt mönstrad rosa blus till svart plisserad
kjol.
Sminkningen var inte heller idag något problem utan det hela blev godkänt vid första försöket. Nu
återstod bara att hitta på något "vettigt" att göra resten av dagen. Så sent som igår kunde det inte
bli, det var trots allt vanlig vardag i morgon, men bara sitta hemma i det utsökta vårvädret tilltalade
inte heller. Vi funderade och kom fram till att vi ville vistas ute i det fria och i en annan, närbelägen
stad, fanns också trevliga parker och promenadstråk, så dit styrde vi kosan.
I sakta mak skred vi genom stadens olika parker. Vi stannade upp lite här och där, tittade på
ungdomar som spelade brännboll på en av gräsytorna, eller bara satt på en bänk och log mot
förbipasserande. Det var liv och rörelse hela tiden. De enda blickar vi fick var uppskattande sådana.
Några försynta visslingar nådde också våra öron, till både min och Cecilias förtjusning, eftersom
visslarna knappt "vuxit ur barnskorna". Efter några sköna timmar drog vi oss in mot stadens
centrum och fann rätt snart en öppen lunchservering. Jag började bli van att hantera min röst så jag
kunde själv beställa min mat utan att väcka uppseende. Inte heller besöket, efter maten, på ett
fullpackat damrum väckte någon uppmärksamhet. Allt kändes helt naturligt.
Vi fortsatte vår promenad, nu inne på stadens gator. Varje skyltfönster beskådades intensivt och de
olika plaggen diskuterades lika flitigt. Det fanns så mycket att se på och ta till sig, nu när det var
"legalt" att titta i fönster med damkläder. Tyvärr var butikerna inte öppna, utan vi fick nöja oss med
att fönstershoppa. Vi såg dock stora möjligheter att återvända och göra affärerna den äran av ett
besök. Sakta men säkert drog vi oss mot bilen för återfärden. På vägen hem passerade vi en öppen
stormarknad och vi insåg att vi nog måste fylla på skafferiet inför den kommande arbetsveckan.
Utrustade med varsin kundvagn började vi beta av gång efter gång. Givetvis besökte vi
damavdelningen, och även om inte plaggen var av den kvaliteten eller snittet vi önskade oss, hade
vi hjärtligt roligt där vi gick bland alla kläder och tittade. Några små kompletteringar, i form av
trosor och strumpbyxor, fann dock vårt gillande. Sedan frågade Cecilia mig om jag också var
välutrustad när det gällde sanitetsbindor och tamponger. Rodnande svarade jag nekande på dessa
frågor, och då styrde hon omedelbart våra kundvagnar mot dessa hyllor. Viktiga varor för en tjej att
ha hemma var hennes enda kommentar, sedan hon valt ut ett bassortiment åt mig. Innan vi lämnade
klädesavdelningen tittade vi på lite kosmetika, och även där föreslog Cecilia några bra produkter
som hon saknat hos mig.
Jag kände stor tillfredsställelse att gå omkring på matavdelningen också. Detta enkla vardagsgöra
fick en ny dimension för mig när jag gick där bland hyllorna som tjej. På något sätt kändes det mer
angeläget att titta på kombinationen pris/kvalitet nu som tjej, än när jag kilade runt, mest av tvång,
som kille och rafsade ihop en mängd varor som "behövdes". Mycket riktigt, när jag sedan kom till
kassan innehöll korgen betydligt mindre av impulsvaror och prislappen blev även den mindre än
när Jan handlade. Jag tyckte dessutom att jag fått mer för de pengar jag trots allt spenderat.
Det började redan skymma när vi närmade oss våra bostäder. Det uppskattade jag, eftersom det
skulle bli lättare för mig att obemärkt komma in till mig. Efter ett snabbt, vi ses i morgon, utanför
Cecilia gick var och en hem till sig. Jag kom in till mig utan problem och började packa upp mina
inköp när det ringde på dörren. Givetvis trodde jag att det var Cecilia som glömt något så jag gick
raskt och öppnade dörren. Men det var inte Cecilia utan två flickor i 10-årsåldern som frågade:
- Vill tant köpa kakor, vi samlar ihop pengar för att kunna åka på skolresa?
Sida 13 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Jag tänkte först tacka nej, men så tänkte jag på hur jag blivit titulerad och då smälte jag genast och
köpte två olika burkar, deras sista dessutom. Själaglada neg de vackert och tackade för sig. Lika
glad var jag, även om jag insåg att jag måste kontrollera noggrannare i fortsättningen vem som stod
utanför.
Jag slutförde upplockningen och började göra i ordning något att ta till kvällskaffet när en underlig
saknad kom över mig. Det var något som jag glömt, trodde jag. Så plötsligt förstod jag vad det var.
Cecilia fanns inte här. Uppbrottet hade blivit så hastigt att det inte riktigt kändes bra. Jag lyfte
telefonluren och ringde över till henne. Jag hörde på hennes svar att hon känt likadant. Jag bjöd
över henne på fika så att vi skulle få tillfälle att avrunda helgens upplevelser. Jag hann knappt lägga
på luren förrän hon stod där, med mina klädespersedlar som legat hos henne. Vi skrattade gott åt
komiken i situationen och möttes i en varm och vänskaplig omfamning.
Vi dukade fram vårt fika och började prata. Cecilia skrattade gott åt "kakburksincidenten". Även
hon hade köpt, men av en tredje sort, så gemensamt kunde vi få till ett riktigt imponerande kakfat.
Vi pratade även om hur vår kommande vardag skulle bli. Det skulle bli svårt att vara helt som
vanligt, alltför mycket positivt hade hänt under helgen, men vi behövde ju inte berätta hela
sanningen. Att Jane nu skulle få vila upp sig stod också helt klart, men vi lovade varandra att det
inte var sista gången Jane och Cecilia umgicks. Jag lovade också att, vid lämpligt tillfälle,
återlämna de saker jag lånat av henne, samtidigt som vi skrattande kom på att Cecilia nog hade lika
mycket grejer på sig som tillhörde mig. Efter ännu en kär och innerlig omfamning skiljdes vi åt.
Kapitel 5
Arbetsveckan inleddes utan att något speciellt inträffade. Cecilia och jag uppträdde, tror jag, så som
vi gjort tidigare. Våra kontakter rörde sig om vårt gemensamma undervisningsområde, och vi fick,
eller rättare sagt, tog oss inga möjligheter att diskutera det som hänt under helgen. Den delen skulle
vi, så långt det var möjligt, hålla från vårt arbete. Jag kunde dock själv inte att låta bli och tänka på
det hela. Jag kom på mig några gånger att nästan vara på väg in på damtoaletten t.ex. Dessutom
tittade jag ännu mer på mina kvinnliga kollegor, hur de var klädda, vilka klädkombinationer de
hade, deras sätt att sminka sig etc. Därigenom fick jag många trevliga uppslag på hur jag skulle
utnyttja min garderob bättre. Men i övrigt fick Jane hålla sig diskret i bakgrunden.
De kommande helgerna innebar heller inga möjligheter att leva ut som Jane. Hade sedan tidigare
lovat att jag skulle besöka mina föräldrar, som bodde en bra bit ifrån mig, en av helgerna, och
sedan var det lite andra engagemang som satte hinder i vägen. Så tiden rann iväg och det var inte
förrän sent en tisdag kväll, några veckor efter mitt första stora framträdande som Jane, som frågan
blev aktuell igen. Det var, naturligtvis, Cecilia som ringde till mig och ville prata. Efter inledande
artigheter och lite allmänt prat kom vi in på hennes ärende. Via en väninna i residensstaden hade
hon fått fatt på två biljetter till en Vårkonsert nu på lördag. Det skulle bli kör, orkester och någon
hemlig gäst. Programmet skulle spänna över hela skalan från klassiskt till pop, men skulle har
våren som tema. Hon skulle gå och ville ha sällskap. Väninnan, också ensamstående, skulle själv
sjunga så hon var med men ändå inte.
- Vad säger du? Verkar programmet intressant?
- Jo visst, det är helt i min smak, så erbjuder du mig platsen så tackar jag ja.
- Nja, nu vet jag inte riktigt vad jag skall säga, kom det tveksamt från Cecilia, jag vet inte
riktigt vem jag skall bjuda. Jag har två personer att välja på. Båda två betyder mycket för mig
så det här blir svårt.
Sida 14 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- För mig spelar det ingen roll, det är du som bestämmer vilken du vill ha med dig.
- Menar du det, kom det gladare från Cecilia, då vet jag besked.
- Jaså? svarade jag fundersamt, gick det så snabbt att bestämma sig?
- Ja, ditt svar gav besked. Jag vill att Jane följer med mig!
- Jane! svarade jag, klarar jag det?
- Visst gör du det! Det kommer att gå fint. Nå vill du följa med?
- Ja, om du tror att jag klarar det så vill jag väldigt gärna pröva. Jag har längtat efter att få
vara Jane igen.
- Jag har också saknat Jane. Det skall bli kul att få vara tillsammans med henne igen.
Så blev det bestämt. Cecilia skulle komma över till mig, direkt efter jobbet på fredag, och hjälpa
mig med håret. Sedan skulle vi åka, redan på fredagen, till väninnan, för att sova hos henne i två
nätter. Hon ville gärna se Cecilia lite mer, det blev inte så ofta de träffades nu för tiden. Hon kände
inte till något om Janes verkliga bakgrund, och skulle heller inget få veta, om det gick att undvika.
Inbjudan hade helt enkelt bara omfattat Cecilia och en person till, även om väninnan låtit det vara
underförstått att hon helst såg en kvinna som sällskap, eftersom alla skulle kunna har roligare då.
Hon ville gärna gå ut en sväng redan på fredagen. Sedan, när hon var på repetitionen, så kunde vi
"göra stan" med shopping etc. Efter konserten var alla medverkande, med varsin gäst inbjuden till
ett enklare samkväm. Gunilla, Cecilias väninna, hade redan pratat med en kompis i kören att
officiellt stå som inbjudare av person nr två, dvs Jane. Kompisen skulle komma med på fredagen
hon också.
Nu fick jag helt plötsligt mycket att stå i. Kläder skulle väljas ut, ses över och packas. Vårkonserten
räknades som en stor tilldragelse i staden, och till den gick man i eleganta kläder. Cecilia lovade att
hon kunde låna ut någon av hennes festklänningar, så det bekymret skulle jag slippa. Till
fredagskvällen hade jag säkert något tillräckligt fint, och för shoppingturen på lördagen så var det
lämpligt att ha enkla och bekväma kläder. Slutligen påminde Cecilia mig att packa ner mina
sanitetsartiklar. Jag förstod inte varför, men lovade komma ihåg det.
När vi, på fredagen, möttes på jobbet hade det redan börjat pirra i min mage. Jag var mycket
okoncentrerad på allt som hände runt omkring mig, och tänkte bara framåt mot helgen. Jag tyckte
det dröjde evigheter innan vi samlades i kollegierummet och, efter en kortare sammanfattning av
rektor, önskade varandra en trevlig helg. Cecilia och jag skyndade oss hem och jag hoppade genast
in i duschen. Efter noggrann rakning och övrig hudvård steg jag ur duschen. Cecilia hade under
tiden kommit över och stod redo att lägga håret på mig. Arbetet gick snabbt. Hon kommenterade att
mitt hår blivit något längre sedan sist. Det skulle bara göra saken lättare för henne. När hon var klar
plockade hon fram en plasthuva som hon trädde över huvudet. Till ett munstycke på sidan kopplade
hon en transportabel hårtork. Håret behövde lite hjälp att torka så att vi kunde komma iväg någon
gång. Medan håret torkade, och jag gjorde mig i ordning, skulle Cecilia göra sig färdig och komma
över med bilen, så att vi fick packa in allt.
Jag hade lagt fram mina kläder, som jag skulle ha under resan, så med hårtorken på full fart klädde
jag på mig. Jag hade plockat fram en vadlång framknäppt kjol och en mönstrad blus. När vi kom
fram skulle jag bara behöva byta till den klänning, en ljusrosa skapelse med bred spetskrage á la
sjöman, som jag skulle ha på mig på när vi gick ut. Underkläderna tänkte jag ha samma så redan nu
satte jag på mig mina tunna spetstrosor, den vackert broderade behån med sina inlägg och de tunna
glansiga strumpbyxorna. Mina ben kändes som sammet när jag sakta trädde på de härliga
Sida 15 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
strumporna. Jag höll precis på att rätta till dom lite när Cecilia kom in och lyfte av huvan till
hårtorken, för att känna om håret var torrt.
- Vilka spiror du har, kvittrade hon glatt. Jag blir riktigt avundsjuk. Och dina trosor är som en
dröm. Du ser verkligen elegant ut. Men nu måste vi faktiskt fixa till en sak.
- Jaså, vadå?
- Jo, vi ska ju faktiskt gå ut i kväll, och vem vet var vi hamnar. Vilken kille som helst blir ju
upptänd av hur du ser ut och kan möjligtvis få för sig ett och annat. Så nu gäller det att dels,
på ett fint sätt, få honom att sluta med sina funderingar och dels skydda din hemlighet. Jag
tror jag vet ett sätt som bör fungera.
Nu var jag ännu mer konfunderad vad hon tänkte på, men jag lät henne fortsätta
- Var har du din sanitetsgördel och dina bindor?
Jag plockade fram dom ur väskan och Cecilia började öppna påsarna samtidigt som hon bad mig
dra ner både strumpbyxor och trosor. Jag lydde och därefter trädde hon ett elastiskt band, med två
löst hängande stroppar, upp längs mina ben och placerade den runt midjan. Hon justerade den lite
grann innan hon tog en binda och fäste den i den ena stroppen.
- Sära nu på dina ben och vik in din kompis så långt bakåt du kan och håll fast honom där.
Jag följde instruktionerna och sedan förde Cecilia in sin andra arm in mellan mina ben och fångade
upp bindan och drog den bakåt. Med ett vant handgrepp fäste hon den i den andra stroppen och
började justera fästet.
- Nu kan du släppa taget, så får vi se om det fungerar. Bra. Dra upp trosorna och
strumpbyxorna igen så får vi se.
När det var utfört så vände hon mig emot sig och studerade resultatet under tystnad. Uppenbarligen
nöjd med det hela, efter en smärre justering, sade hon till mig:
- Se vilken slät och fin front du nu kan visa upp. Här finns ingen konstig bula, som skulle
kunnat avslöjat dig, utan du ser ut som vilken tjej som helst. Dessutom, om någon skulle få
för sig att börja bli lite för intim med dig, så kommer bindan att signalera stopp. Det här är ett
vattentätt sätt att hålla ivriga fingrar från sig. Det fungerar alltid. Tro mig.
Vi skrattade gott åt hennes kommentar, men jag var samtidigt tacksam för detta extra skydd. Nu
skulle jag kunna koppla av lite mer och inte vara ängslig hela tiden. Cecilia satte på torkhuven
ytterligare en stund, medan jag satte på mig mina övriga kläder och började måla mina naglar.
Tånaglarna hade jag redan fixat föregående kväll. Cecilia flängde runt och bar ut mina saker till
bilen. När allt var klart kom hon och återigen kände på håret. Nu var det torrt så hon började
kamma ut det hela. Frisyren blev minst lika vacker den här gången. Härlig volym fick det och
gjorde mitt avlånga ansikte rundare och mer kvinnligt. Hon fixerade frisyren lite lätt med hårspray
och beskådade resultatet. Även hon blev nöjd med resultatet. Jag fick order att fixa en lätt makeup.
Den riktiga skulle vi fixa när vi kom fram, så lite läppstift och några drag med mascaran fick räcka.
Så kom vi då äntligen iväg. Inga grannar syntes till utan vi kunde lämna området helt odramatiskt.
Resan till residensstaden gick också den utan några problem. Cecilia rattade sin lilla Toyota med
säker hand fram till väninnans hem, en lägenhet mitt inne i staden. Vi hade tur att hitta en p-plats
direkt utanför huset och började plocka ur vår packning. Vi tog våra väskor och gick upp till
Gunillas lägenhet och ringde på. En pigg och glad tjej öppnade dörren och hälsade oss glatt
Sida 16 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
välkomna. Cecilia fick en stor välkomstkram och efter några snabba byten av välkomstrepliker
vände sig Gunilla mot mig:
- Välkommen hem till mig, Jane, jag känner redan att vi kommer att trivas ihop. Du ser
precis så ärtig ut som Cecilia beskrivit dig.
Jag fångade Cecilias roade blick samtidigt som Gunilla gjorde en repris på välkomstkramen hon
gav Cecilia strax innan. Jag kände mig mycket välkommen. Gunilla tog tag i en väska och började
gå in i lägenheten och styrde stegen mot ett av rummen.
- Härinne hade jag tänkt att ni två kunde bo. Blir det bra?
Rummet var tydligen hennes arbetsrum, för i ena hörnet stod en symaskin på ett bord. Sängarna, en
dubbelsäng, var utfälld ur en soffa som stod längs ena väggen, och var redan läckert bäddade med
fina påslakan. Vi fann det hela alldeles utmärkt och sedan fortsatte hon:
- Installera er här nu genast medan jag gör klart med fikat. Snart kommer Linda hit och då
skall vi försöka göra oss i ordning för kvällens äventyr. Linda och jag har valt ut ett riktigt
höjdarställe med ett toppenband. I kväll skall skosulorna nötas rejält. Oh vad kul det skall bli!
Efter ytterligare en omgång kramar vände hon på klacken och lämnade oss. Vi valde vilken sida
som vi ville sova på innan vi packade upp våra väskor. Det var framförallt våra klänningar som
behövde få hänga fritt. Resten kunde ligga kvar i väskorna. Vi blev klara och gick ut i
vardagsrummet där Gunilla dukat fram kaffe. Gunilla frågade om jag ville se resten av lägenheten
också och utan att vänta på svaret började hon visa runt mig. Hennes eget sovrum låg vägg i vägg
med vårt och sedan, lite längre bort i korridoren låg toalett och badrum. Bredvid låg ett köket med
plats för ett stort matbord. Hela lägenheten var vackert dekorerad. Det lyste kvinnlighet om varje
liten detalj. Vi hade precis gått runt när dörrklockan ringde. Innan Gunilla ens hann fram till dörren
öppnades den och ytterligare en gladlynt kvinna gjorde sin entré.
- Jane, det här är Linda. Linda, det här är Jane, presenterade Gunilla oss. Linda var lika
kärvänlig hon och gav mig omedelbart en kram.
- Kom nu så sätter vi oss till bords. Kaffet väntar!
Så satt vi där. Jag satt, klädd som tjej, med tre andra tjejer, varav jag aldrig träffat två, och pratade
som om vi känt varandra hela livet. Utan några som helst problem smälte jag in i miljön, och deltog
i skvallret. För skvaller var det. Här gällde det att reda ut vem som hade synts med vem, varför inte
Stina längre var ihop med Kalle osv. Stora som små, viktiga som oviktiga händelser passerade förbi
i en aldrig sinande ström av ord och meningar. Någon gång vände dom sig mot mig och förväntade
sig någon kommentar, men för det mesta agerade jag passiv lyssnare. Jag kunde inte annat än
konstatera att Cecilia hade haft rätt i sitt antagande att ingen skulle kunna gissa sig till att jag inte
var tjej. Så här naturligt skulle dom inte uppträda om de haft orsak att misstänka något. Jag kunde
också konstatera att vi alla fyra var i ungefär samma storlek. Däremot skiljde hårfärg, frisyrer och
ansiktsformerna sig åt. Linda var rödhårig, med härligt långt lockigt hår och med runt ansikte och
glasögon, Gunilla med blont rakt axellångt hår och med ett mycket litet ansikte. Cecilia med kort
brunt lockigt hår och med ovalt ansikte och mycket markerade kindben. Så vi skulle i alla fall inte
se ut som systrar när vi drog vidare ut i natten.
- Nej tjejer, det här duger inte, grabbarna väntar inte hur länge som helst, även om vi är dom
sötaste varelserna på jorden. Nu måste jag göra mig i ordning, kom det från Gunilla.
- Slut på rast och vila, fyllde Linda på med.
Sida 17 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Det var startsignalen för oss alla att börja med våra förberedelser. Den enda som kunde ta det lite
lugnare var Linda, som bara skulle fixa till sin makeup, resten var helt klart. Vi försvann in på våra
rum och tog av oss våra resekläder. Sedan började cirkusen. Korridoren utanför badrummet
"fylldes" av halvnakna flickor som irrade fram och tillbaka. Den ena stod vid spegeln och försökte
fixa makeupen, den andra lättade på trycket, samtidigt som den tredje behövde hjälp med
halsbandet osv. Allt var ett enda stort virrvarr, men med en mycket hjärtlig och trevlig stämning. Vi
var som ett gäng tonåringar på väg till vår första skoldans. Ur allt kaos uppstår så småningom
ordning, så också här. En efter en av oss blev färdiga och till slut var vi alla redo för
"slutinspektionen" innan vi tog den korta promenaden fram till danslokalen. Jag fick många
gillande kommentarer kring min klädsel, och kunde ge några tillbaka till de andra också. Vem som
var snyggast ville vi inte gå in på, vi var däremot överens om att stadens andra vackra damer skulle
få hård konkurrens i kväll.
Kapitel 6
Benen kändes lite åt spagettihållet när vi närmade oss lokalen. Flera grupper av människor stod
utanför och inväntade andra. Vi passerade alla och letade oss fram mot entrén. Vi riktigt såg hur
flera av killarna sträckte på halsarna och rättade till slipsknuten när vi passerade. Deras ögon följde
oss ända in genom de öppna glasdörrarna, där "stafettpinnen" överlämnades åt nya grupper. Vi
kände oss, på ett positivt sätt, som föremål som värderades inför den kommande auktionen. Vi
skulle nog inte behöva agera som panelhönor, om vi kunde bedöma reaktionerna på ett riktigt sätt.
När vi kom fram till kassan visade det sig att alla tjejer fick gratis entré före kl 22 och den gränsen
fixade vi med 5 minuters marginal. Vi gick sedan till garderoben och lämnade av våra ytterkläder
innan den obligatoriska uppkollningen skedde inne på damrummet. Därinne var det trångt. Om
killarna höll till utanför, så var det här alla tjejer var. Likt druvor, söta sådana givetvis, på en klase
hängde alla kring rummets fyra speglar och bättrade på utseendet. De sista justeringarna gjordes,
själv lade jag på lite mer läppstift, och "konkurrenterna" spanades in. "Vad har hon egentligen på
sig, hon där borta i hörnan" eller "kolla in henne, en maska har redan gått på hennes strumpor" eller
"vissa skall då alltid överdriva sin sminkning", var viskningar som trängde igenom det allmänna
sorlet.
Nu var vi klara och drog oss in mot stora lokalen. Vi blev anvisade ett bord, med fin utsikt över
lokalen och nära till dansgolvet. Inte för nära musiken, utan på behagligt avstånd så att samtal
skulle vara möjligt. Dansbandet spelade redan, men det var bara några få dansande uppe. En
servitris kom förbi och tog upp våra beställningar. Hon hann dock knappt lämna bordet innan jag
kände en lätt klapp på axeln. När jag vände mig om såg jag en kille i mörk kostym och färgglad
slips mumlade fram ett
- Får jag lov?
Jag blev alldeles ställd. Visst hade jag räknat med att jag skulle få dansa, men att jag knappt skulle
komma innanför dörren var långt över mina förväntningar. Jag fann mig dock snabbt och med ett
leende svarade jag
- Javisst!
Samtidigt reste jag på mig, och min kavaljer drog artigt ut stolen. Mina tre kamrater, och då
speciellt Cecilia, log mot mig när han tog tag i min hand och drog med mig ut på dansgolvet. Jag
lät honom hela tiden ligga steget före, så att jag inte skulle "göra bort mig" genom att ta tag i
honom på "fel sätt". Jag var ju, av naturliga orsaker, ovan att vara den som inte förde. Jag fick
faktiskt tänka till en extra gång hur jag skulle hålla mina händer. Som tur var så spelades det en
Sida 18 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
någorlunda lugn låt, så jag fick tillfälle att träna på min nya dansroll. Redan efter några takter
började jag känna mig hemma och kunde lätt följa min partners intentioner. Han var en utsökt
dansare. Det märktes att han var här för att dansa. Konversation var väl ett sämre ämne för honom,
men det spelade mindre roll för mig. Jag fick tvärtom möjlighet att koncentrera mig på dansstegen
och träna i denna ovana roll. I pausen stod han blygt vid min sida, ihärdigt kramandes min hand,
och försökte klämma fram några ord. Påtagligt lättad blev han när musiken åter spelade upp och vi
kunde fortsätta vår parningslek på dansgolvet.
Jag njöt i fulla drag av dansen, och gav honom en liten lätt kyss på kinden som tack när musiken
tystnade. Påtagligt berörd av denna uppskattning förde han mig tillbaka till ett tomt bord. De andra
tre hade också blivit uppbjudna omedelbart efter mig. Jag tackade än en gång och artigt hjälpte han
mig med stolen innan han, med blossande kinder, rörde sig bakåt i lokalen. Min kamrater anslöt
nästan omedelbart och vi fick en kort stund att skvallra om våra respektive kavaljer innan vi på nytt
blev uppbjudna.
Så fortsatte kvällen. De drinkar vi beställt in fick vi bara smutta på mellan danserna. Kavaljerna
stod formligen i kö för att dansa med oss. Nästan alla var skickliga dansörer, men en och annan
borde nog träna lite mer. En del trodde att dom var alla tiders charmörer, men dom imponerade
föga på mig, och inte heller på dom andra visade det sig senare. Några klarade av att både vara
skickliga dansare och konversatörer, men de var inte många. Efter ett tag blev det så att samma
kavaljerer återkom fler gånger och då blev även dansen mer och mer samspelt. Nu började också
den tidigare så strikta bordsplaceringen luckras upp. Damerna följde med sin kavaljer till hans bord
eller det omvända. Vårt lilla gäng blev också splittrat och jag fick långa stunder klara mig själv.
Någon brist på danspartners fanns det inte, men ännu hade ingen slagit sig ner vid mitt bord eller
bett mig följa med någonstans. Detta passade mig alldeles utmärkt, för jag kände att det kanske
skulle bli svårt att engagera sig för mycket i en bestämd kavaljer.
Mellan danserna kunde jag se att min första danspartner smög omkring i området kring vårt bord,
och han hade dessutom varit på väg fram mot mig, när någon annan precis kommit före och bjudit
upp mig. Nu passade han äntligen på och vi gick ut på dansgolvet. Han var nog, utan tvekan,
kvällens bästa dansör, men försedd med tunghäfta. Men skickligt följde han musikens svängningar
och lotsade oss genom de labyrinter som uppstod när de andra dansparen rörde sig. Som på små
moln svävade vi runt dansgolvet. Dessutom höll han sina händer i styr. Det enda han företog sig var
att leta med sin hand ner över ryggen och stanna över mitt behåband. En del andra kavaljer hade
tagit sig friheten att gå ut på längre utflykter och tagit ett fast grepp om min bakdel, innan jag lite
diskret flyttat upp deras händer till säkrare platser. I pausen var han lite mer talförd och vi språkade
om lite av varje innan musiken åter startade. Nu försökte han även fortsätta konversationen under
dansen, men samtalet tog aldrig riktig fart. Men jag uppskattade honom ändå och visade det genom
att smyga mig närmare honom och dansa tätt ihop. Jag ville dessutom se hur långt han kunde tänka
sig att gå och släppte därför hans ena hand och fattade tag med båda händerna om hans hals. Det
gjorde att hans händer, automatiskt, hamnade längre ner på min rygg och jag kände hur han sökte
sig ner mot min midja, men inte riktigt vågade fortsätta längre söderut. Så fortsatte vi dansen ut och
med ett brett leende tackade han mig för dansen. Jag svarade med en kindpuss, lite längre än den
första, och med samma resultat, blossande kinder.
Nu annonserade dansbandet för paus och vi återsamlades alla för en snabb raid ut i damrummet för
lite skvaller och uppfräschning. Linda hade dansat mycket med en och samma kille, och var
alldeles betagen. Gunilla hade träffat en arbetskamrat och satt vid hennes bord tillsammans med
några killbekanta, Cecilia satt också vid ett annat bord och tyckte att jag kunde följa med henne dit.
Det fanns en "ledig" kille där som jag kunde prata och dansa med. Jag följde med Cecilia till
hennes nyfunna vänner och blev presenterad. Cecilia satte sig nära en av killarna, så jag förstod
vem som var "ledig". Jag kände igen honom. Vi hade dansat några danser och han var en av dom
som gärna ville utforska mig.
Sida 19 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Vi småpratade lite och hade det trevligt. När några passerade förbi, och stötte till honom lite grann,
tog han det som anledning att flytta lite närmare mig. Han flyttade så nära att han måste lägga ena
armen på min stolsrygg för att få det bekvämt. Den ställningen var tydligen inte heller bekväm,
utan snart så började armen söka sig nya tillflyktsorter och hittade, åtminstone temporärt, mina
axlar som viloplats. Där fann den armen sig tillrätta, men så var det dags för den andra att ge sig ut
på äventyr. Med axlarna upptagna, och mina händer sammanflätade i veka livet, så fanns det
tydligen ingen annan plats än knät för hans hand att vila sig på. Nu blev vilan inte långvarig på den
platsen heller, utan kvaliteten på min kjolsfåll måste studeras ingående. Sakta men säkert flyttades
kjolen högre och högre upp längs låret, samtidigt som han försökte distrahera mig med allehanda
småprat. Jag lät honom hållas, mest av intresse hur långt han tänkte gå, och om Cecilias
"säkerhetsinstallation" fungerade. Han tänkte nog gå långt, den här mannen. Efter ytterligare ett
distraherande moment, en lätt kyss på kinden, hade handen letat sig ända upp mot mina trosor.
Sakta började fingrarna vandra runt i trakterna av troslinningen. En viss besvikelse kunde märkas
att jag hade strumpbyxor på mig. Dom stoppade effektivt alla försök att komma under linningen.
Han gav dock inte tappt utan fortsatte ut över trosorna och sökte sig mot mitt sköte.
Och då inträffade det! Han upptäckte bindan. Handen tvärnitade och gjorde halt. Efter en
bekräftande rörelse, att det verkligen var en binda, drog han sig sakta tillbaka. Jag log beklagande
mot honom och fick ett lika beklagande ansiktsuttryck tillbaka. Han såg verkligen ut som en som
sålt smöret och tappat pengarna. Cecilia, som sett det hela från sin kant, hade svårt att hålla sig för
skratt. Min charmör höll precis på att tappa masken helt, när orkestern slog an de första tonerna.
Han tog chansen att rädda en del av äran och bjöd omedelbart upp mig. Under dansen bad han om
ursäkt för sitt agerande, och hoppades att jag fortfarande kunde vara hans vän. Jag accepterade
ursäkten, och svarade neutralt att inget av det han gjort påverkat min inställning till honom. Vi
slutförde dansen och gick tillbaka till vårt bord. Jag hann knappt sätta mig innan nästa kavaljer kom
och ville dansa.
Kvällen fortsatte i samma tempo och jag blev verkligen förvånad när bandet annonserade kvällens
sista dans. Jag blev uppbjuden av en verkligt skicklig dansare, som dessutom både kunde
konversera och föra sig. Jag ville gärna visa min uppskattning, så jag smög mig tätt intill honom,
släppte hans hand och lade båda runt hans hals och visade på detta sätt att han "fick ta för sig" lite.
Han förstod vinken och flyttade ner sina händer så att de omslöt min bakdel. Jag kunde känna hur
hans mandom växte innanför byxorna, och förstod att han uppskattade min "inbjudan". När så de
sista tonerna klingade ut i lokalen särade vi på oss och tackade varandra för en trevlig kväll med en
varm och vänskaplig kyss. Han förde mig till mitt bord och tackade ännu en gång innan han
avlägsnade sig. De övriga tjejerna kom också till bordet. Linda och Gunilla med varsin herre i
släptåget. Vi blev presenterade för herrarna och vi satt ner en stund och pratade, medan den största
rusningen i garderoben passerade. Linda, med kavaljer, var den första som bröt upp. Hon skulle
direkt "hem" och sade
- Vi ses i morgon efter konserten. Hej då tjejer!
- Hej då, kom det unisont från oss kvarvarande.
Gunillas kavaljer bad oss om våra garderobsbrickor, så kunde han gå i förväg och hämta ut våra
kappor. Tacksamt gav vi honom brickorna, och när han var utom hörhåll började Gunilla
- Är han inte gullig va?
Utan att vänta på svar fortsatte hon
- Han är så omtänksam. Tänk, jag känt Hans i flera år, men det är först i kväll som jag träffat
på honom så här privat. Han sjunger också i kören. Jag har bett honom följa med hem, dvs
om inte ni har något emot det?
Sida 20 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Nej, du väljer väl själv vilka du vill bjuda hem. Vi har inget emot att han följer med.
Det syntes att Gunilla blev lättad. Vi reste på oss och gick ut till Hans och han stod redan färdig
med våra kappor i handen. En efter en hjälpte han på med kappan och tillsammans drog vi ut i den
svala vårnatten.
Gunilla hade förberett hemma med lite fika, så vi satte oss ner i vardagsrummet för att avrunda den
händelserika kvällen. Planerna för morgondagen drogs också upp. Cecilia och jag ville göra stan
osäker och Gunilla, och Hans, skulle på sina repetitioner. Så vi fick en extranyckel av henne så att
vi kunde röra oss fram och tillbaka under dagen. Kanske skulle vi hinna ses vid frukosten, men i
annat fall så var det efter konserten som vi skulle mötas. Efter det sade vi godnatt och Cecilia och
jag drog oss diskret tillbaka till vårt rum. Efter ett lika diskret besök, gemensamt, på toaletten,
gjorde vi oss redo för natten. Iförda varsitt delikat nattlinne kröp vi ner under täcket för att
småprata lite. Det dröjde inte lång stund innan vi blev uppmärksammade på ett rytmiskt och
taktfast ljud inifrån det andra sovrummet. Vi smålog mot varandra och förenade oss sedan själva i
en mjuk och stillsam älskog, i skydd av det välbekanta ljudet, tätt inpå oss.
Kapitel 7
Med den där underliga känslan man får ibland, att man inte vet var man befinner sig, vaknade jag
upp. Efter några ögonblick, med funderingar, var sammanhanget klart för mig. När jag vände på
huvudet låg, mycket riktigt, Cecilia bredvid mig och snusade gott. Hon var helt naken. Jag
konstaterade dock att jag var snyggt och prydligt klädd i nattlinne. Med en lätt smekning på hennes
bröst väckte jag henne. Hon smålog mot mig och gav mig en kram
- Tack för igår. Det var underbart.
- Håller med, vilken upplevelse det var att få göra det som tjej, med en tjej. Den går till
historien.
- Jaså, du för bok över dina erövringar, skrattade Cecilia
- Nja, inte det precis, svarade jag, men håll med om att den innehöll en del poänger. Vi har ju
även omgivningens förväntningar, eller rättare uteblivna sådana, att ha med i beräkningen.
Men jag tror inte att Gunilla och Hans märkte något, dom var fullt upptagna med sin
herdestund.
- Så sant, så sant. Vad är klockan?
- Halv tio!
- Då kanske vi skall masa oss upp och komma ut på stan?
- Inte mig emot!
Staden var tillräckligt stor för att innehålla ett brett och varierat utbud av butiker. Vi gjorde oss
ärenden in i de flesta damaffärer vi såg. Vi hade inget speciellt i sikte, för att inhandla, utan såg
dagen mer som ett stort shoppingäventyr. Överallt möttes vi av vänliga expediter, som frågade vad
damerna önskade. Varje gång detta inträffade steg mitt självförtroende med någon centimeter, så
när dagen så småningom började gå mot sitt slut var jag ordentligt egotrippad av alla vänliga
kommentarer kring min kvinnliga uppenbarelse. Några inköp måste dock ske, konstigt annars, med
två damer på stadstur och nyladdad plånbok. Cecilia måste bara ha en blus vi såg i ett fönster, och
Sida 21 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
jag uppmanades att titta efter nya badkläder. Så efter lite letande hittade jag både en snygg bikini
och en trevlig baddräkt. Bikinin var så fin att Cecilia köpte en åt sig också, men i annan färg. Skor
var ett annat intressant område. Några läckra sandaletter fann vårt gillande inför sommarens
äventyr. Jag hittade också ett par bekväma promenadskor, vilka saknades i min garderob. På ett
ställe var det slutrea av vinterskor, och där hittade vi ett par läderstövlar, åt mig, med högt skaft och
hög smal klack, till rena vrakpriset. Även om tidpunkten inte stämde så kändes det som ett mycket
lyckat inköp.
Sommaren var ju i antågande och butikerna svämmade formligen över av lätta sommarklänningar.
Vi kunde inte motstå frestelserna, utan efter idogt provande hittade vi varsin sommarklänning. Min
var kort, avskuren under bysten och löst hängande därifrån. Ovandelen var försedd med smala
axelband. Färgen var ljust, ljust gul med små diskreta blommor i flera färger. Man fick intrycket av
en vajande svensk sommaräng när man såg skapelsen. Cecilia ville ha lite mer över axlarna, så hon
valde en med korta ärmar, men i övrigt var modellerna lika. Hennes var grön i tonen. Så
affärsidkarna i staden kunde nog känna sig nöjda efter vårt besök. Även vi var nöjda och drog oss
mot Gunillas bostad. Nu skulle vi börja med förberedelserna inför kvällen.
Hemma hos Gunilla så hoppade vi raskt ur kläderna och begav oss mot duschen. Vi båda tog det
för självklart att vi skulle duscha gemensamt, så vi bara hoppade rätt in och drog för draperiet. Vi
utnyttjade tillfället till att lära känna varandras kroppar ännu mer. Vi hade dock inte tillräckligt med
tid för att hinna med någon längre stund av utforskning, så vi höll oss strikt till "programmet" och
hjälpte varandra med reningsprocedurerna. Efter duschen trollade Cecilia snabbt fram papiljotterna
och rullade upp såväl mitt som hennes hår. Vi hjälpte sedan varandra att göra en riktigt fin
festmakeup. Underkläderna kom sedan. För första gången skulle jag ha en axelbandslös behå.
Klänningen som Cecilia valt åt mig var nämligen axelbandslös, men med ett tunt chiffongtyg
ovanför bysten och på armarna. Klänningen var svart, kort och figursydd. Jag behövde därför också
förstärka mina höfter för att bilden skulle bli komplett. Jag satte också på mig min
"säkerhetsutrustning". Glänsande svarta strumpbyxor, med liten dekorsömnad vid vardera vristen
blev lite av pricken över i-et. Skorna var, för mig som inte var riktigt van, skyhöga och försedda
med mycket smal klack. Mina vader och vrister blev ordentligt utsträckta och blev tydligen riktigt
sexiga för Cecilia suckade avundsjukt.
Cecilia hade en ljuvlig skapelse i blått. Även hon i kort slimmat fodral, men med smala axelband
och en kort bolero utanpå. Det sista vi gjorde innan avfärden var att ta ur spolarna ur håret och
kamma till våra frisyrer, samt att sätta på oss diverse smycken. Ett par dinglande pärlörhängen och
ett enradigt pärlhalsband blev fina accessoarer liksom den eleganta guldklockan jag fått låna av
Cecilia. Lite parfym, på väl valda ställen avslutade vår omklädning. Vi fyllde våra små nätta
handväskor med det nödvändigaste och tog på oss våra kappor. Våra inneskor åkte ner i en kasse
och lämpligare fotbeklädnader ersatte dom under färden till konsertlokalen. Ett lätt tutande på gatan
utanför förkunnade att vår taxi anlänt. En lätt stressad chaufför smälte som smöret i solsken när han
såg oss komma ur porten. Han for ur bilen och fram till bakdörren, som han artigt höll upp. Han
sträckte även artigt ut sin hand, för oss att ha som stöd, när vi försiktigt satte oss tillrätta. Under
hela resan fram till lokalen höll han nog mer koll i backspegeln än på vägen framför, och det var
väl rena turen att vi kom helskinnade fram.
Vid konsertlokalen fanns två möjliga angöringsplatser: ute på gatan eller under en glasövertäckt
balustrad. Vi såg att andra taxibilar stannade på gatan, men vår chaufför tvekade aldrig, han
svängde upp under balustraden, stannade och for ut för att öppna dörren åt oss. Han var så upptagen
med att ge oss god service att han totalt glömt bort att han skull ha betalt. Som tur var hann jag se
summan och, med en rejäl dricks inräknad, kunde diskret överräcka en bunt sedlar åt honom när jag
steg ut. Först tittade han förvånat för att sedan komma på hur det hängde ihop. Tacksamt sken han
upp och önskade oss damer en trevlig och angenäm kväll. Vi neg artigt tillbaka innan vi gick in i
foajén.
Sida 22 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Det var ännu en bra stund innan konserten skulle börja, så vi hade god tid att hänga av oss våra
kläder, byta skor och besöka damrummet. Även när allt det var klart fanns det tid över till att röra
sig runt i foajén och se på alla festklädda människor. Det syntes att stadens grädda såg det här som
sitt sätt att visa upp sina påfågelsfjädrar. Alla möjliga och omöjliga kombinationer syntes. Vi såg
allt ifrån riktiga skräckexempel på dålig smak till enkla tidlöst eleganta kläder som passade sin
ägarinna som hand i handsken. Herrarna var mer homogent klädda. Det var kostym eller smoking
som gällde. Så förkunnade en ringklocka att det var dags att inta sina platser. Vi hade fått plats på
sidan av läktaren, ända framme vid räcket, och hade därför bra uppsikt över hela salongen.
Konserten var underbar. Vårmusik i alla dess former spelades upp. Körverk, bara orkester, verk för
kör och orkester, allt i en smakfull blandning. En skicklig konferencier höll ihop det hela och
lotsade oss längs konsertens röda tråd. Gästartisten visade sig vara en hel grupp sångare som
skickligt lekte med sina röster och verkade vara många fler än de faktiskt var. Kvällens mäktigaste
upplevelse var nog ändå när samtliga deltagare, under de obligatoriska extranumren, spelade upp
några av våra allra vackraste, och käraste, vårsånger. Som slutsång klingade "En vänlig grönskas
rika dräkt" ut över salongen. En stämningsfull och värdig avslutning på en fin konsert. Alla
deltagare fick också stående ovationer från den fullsatta salongen. Vi vinkade till Gunilla och
Linda, som först nu kunde slappna av och söka efter oss. Med teckenspråkets hjälp förstod vi att
dom skulle komma och hämta oss ute i foajén.
Uppspelta över det fina mottagandet konserten fått, kom Gunilla och Linda emot oss. Efter
sedvanliga artighetsbetygelser, tittade de gillande på våra kläder. Vi fick klart godkänt av dom.
Själva skulle dom nu bara byta om från sina scenkläder till andra festkläder. Vi kunde följa med
bakom scenen och vänta där, för att sedan gemensamt gå över till festlokalen, som låg vägg i vägg
med konsertlokalen. Vi hakade på och kom in i de bakre regionerna. När vi kom fram till damernas
loger fick jag en smärre chock. Överallt irrade halvnakna kvinnor omkring för att leta rätt på sina
saker. Ingen tog det minsta notis om oss. Cecilia såg min häpna min och knuffade mig lite försynt i
sidan för att återföra mig till verkligheten. I fortsättningen försökte jag att inte stirra, men jag kunde
ju inte låta bli tillfället och se så många vackra kvinnor, i mer eller mindre avklätt tillstånd, på en
gång. Ibland fick jag även rycka in och dra upp ett blixtlås här, eller hålla undan ett hår där osv.
Uppgifter som jag gladeligen tog på mig. Genom mitt engagemang blev jag också synlig för de
andra och många kommenterade, på ett uppskattande sätt, mina kläder, och var nyfikna, i största
allmänhet, på vem jag var.
Allteftersom dom blev färdiga försvann dom iväg för att möta sina gäster. Gunilla och Linda blev
också färdiga, och vi kunde återgälda deras komplimanger. Vi fyra var verkligen en elegant
kvartett. Festlokalen var uppdukad med en buffé och några i orkestern hade själva tagit ett initiativ
genom att sitta och spela medan vi tog maten. Vi var vid det här laget ordentligt hungriga, så vi
försåg oss med alla läckerheter. Det var fri placering, så vi letade upp ett bord där det fanns
övervägande antal herrar som motvikt till oss fyra. Av döma av deras miner när vi kom och frågade
om det var ledigt, så var det som om vi sagt att dom vunnit högsta vinsten på ett lotteri. Artigt
studsade de upp och hjälpte oss tillrätta med stolar etc. Vissa justeringar av deras egna platser
gjordes så att vi kom att sitta varannan herre/dam. Jag fick en ur orkestern, vid namn Harald, som
kavaljer. Han spelade tvärflöjt, fick jag strax veta.
Egentligen fanns det ingen annan programpunkt än just buffén, men kvällen fylldes av allehanda
upptåg och improvisationer. De som satt sig att spela blev avlösta av några kamrater, och så
fortsatte det. Helt plötsligt började några andra och spela storbandsjazz och dansgolvet fylldes av
danssugna personer. Harald bjöd upp mig, och trots min tveksamhet att dansa i så höga klackar, och
dessutom snabbt, gick det bra. Vi prövade lite olika dansstilar och när vi dansade bugg kunde
Harald inte låta bli att ge mig en extra omfamning när han snurrade in mig mot sin kropp. Han
kände tydligen att jag inte hade något emot denna närkontakt, för nu upprepades den turen väldigt
ofta i hans koreografi. Varje gång höll han mig kvar en stund längre innan han snurrade ut mig
igen. Skickligt nog slutade låten samtidigt med att jag befann mig i hans famn och jag fick därför
Sida 23 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
utstå lite fler ömhetsbetygelser i pausen till nästa låt. Eftersom jag hade min rygg mot honom så var
det min nacke och kinder som blev föremål för hans uppvaktning. Den utfördes på ett så fint och
känsligt sätt att jag blev riktigt upphetsad. Jag ville också försöka ge något tillbaka, så när jag lade
mitt huvud snett bakåt kunde han luta sig framåt och våra läppar möttes i en intensiv kyss. Jag
snurrade runt och smög min in i hans öppna famn. Inte förrän ett annat dansande par "råkade" stöta
emot oss, en bra stund efter att låten börjat, särade vi på oss och fortsatte med lite mer normala
dansövningar.
Kvällen fortsatte med fler spontana infall. Några ur kören gav musikerna tillfälle att återhämta sig
lite genom att sjunga lite ur deras breda repertoar. Några andra musiker, däribland Harald fiskade
upp sina instrument och fyllde i med extrastämmor. Alla dessa improvisationer gjorde att kvällen
kändes fri och otvungen. Alla försökte bidraga med något, eller på annat sätt visa sitt deltagande.
T.o.m. serveringspersonalen gjorde sitt bästa för att bli ett med oss övriga och gjorde
serveringsritualerna till stor konst. En underbar upplevelse som inte slutade förrän långt fram på
småtimmarna. Då var buffébordet fullständigt länsat och gästerna rätt så slaka. Men vilken kväll
jag fått uppleva. Och det dessutom som tjej. Att mötas av alla dessa uppvaktande kavaljer var en
upplevelse. Även om Harald och jag blivit rätt intima, hindrade det inte andra kavaljerer att försöka
stjäla min uppmärksamhet, på det ena eller andra sättet.
Så det var tre nöjda damer, Linda drog iväg åt sitt håll, som drog sig mot Gunillas bostad. Trötta
men lyckliga över en härlig upplevelse. Efter några timmars sömn, utan inslag av intimt umgänge,
förberedde Cecilia och jag oss för hemfärd. Vi var välkomna tillbaka, närhelst vi ville, upprepade
Gunilla flera gånger. Vi lovade att vi nog skulle ta henne på orden, för även vi uppskattade den
gästfrihet hon visat. Styrkta av dessa nya vänskapsband for vi iväg. Resan hem började i tystnad. Vi
satt båda och samlade ihop våra tankar och summerade helgen. Cecilia bröt tystnaden först
- Vilken otrolig hel det har varit!
- Ja, det är svårt att förstå det hela.
- Synd att alla helger är så korta, jag vill att samvaron med dig, Jane, skall fortsätta längre.
- Jaså, det är bara Jane som duger, svarade jag lite retsamt.
- Nej, missförstå mig inte, jag gillar Jan också, men på ett helt annat sätt, med Jane kan jag
vara mer förtrolig, ha en jämställd kamrat helt enkelt.
- Jag tror jag förstår vad du menar
Vi satt återigen tysta en stund innan Cecilia fortsatte
- Tänk att det bara är två veckor kvar innan sommarlovet! Vad har du för planer?
- Inga direkta planer, bara funderingar. Och du då?
- Jag åker ut till min sommarstuga och är där i två veckor runt midsommar, sedan har jag
inget. Jag skulle gärna se att du följde med, om du vill förstås?
- Ja varför inte! Mina funderingar rör en senare period, men det är högst osäkert om det blir
av, jag vill ogärna resa ensam.
- Vilka är dina planer?
- Jag har alltid drömt om att se lite mer av Europa, och då speciellt Frankrike, Schweiz osv.
Sida 24 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
- Det låter som en riktig drömresa.
- Du menar väl inte att du skulle kunna tänka dig att vara mitt resesällskap? svarade jag glatt.
- Jo, om du kan tänka dig det så gärna för mig.
- Jättekul! Nu kan det äntligen bli av med min drömresa! Så här kan vi göra! Jag följer med
dig ut till din sommarstuga, och där gör vi upp de definitiva planerna för resan. Vad tycker
du om det?
- Låter alldeles utmärkt. En fråga bara? Hur har du tänkt att vi skall bo?
- Jag har räknat med campingsemester i huvudsak. Någon gång kanske det blir nödvändigt
med hotell eller pensionat.
- Låter mysigt, och vem är det som åker då? Jan eller Jane?
- Fram till det att du frågade så har det helt klart varit Jan. Nu är jag mer tveksam. Det skulle
vara jätteroligt att åka som Jane, men vågar vi? Vad kan hända? Vi får väl slå våra kloka
huvuden ihop och ta oss en funderare.
- Jag ser redan fram emot en skön sommarkväll i Paris tillsammans med Jane, så jag mitt
ställningstagande är klart, men givetvis förstår jag dina synpunkter.
- Och jag ser oss båda, liggande på Rivieran i bikini med alla dreglande fransoser runt om
oss, svarade jag skrattande.
• Jag kan inte se annat än att vi tänker fortsätta släpa på varandra, även i sommar. Jag blir så
glad, svarade Cecilia och gav mig en hastig kyss på kinden.
Kapitel 8
Det var nu mer än vecka sedan vi sjungit "Den blomstertid nu kommer" och skilts från våra elever
för sommaren. Vi hade även hunnit avsluta övriga göromål i skolan och det låg en förväntansfull
uppbrottsstämning när vi nu träffades tillsammans, alla kollegor, på sista mötet. Rektorn gjorde en
summering av läsåret och konstaterade att det blev svårare och svårare att hålla ihop verksamheten,
med alla krav på besparingar som dök upp som svampar ur jorden. Han ville dock inte förmörka
vår ledighet, men såg välvilligt på om vi kunde ägna en och annan tanke på jobbet och hitta på
kreativa lösningar, nu under sommarlovet. Med det önskade han oss en avkopplande ledighet. Inte
mycket olikt våra skolbarns reaktioner vid skolavslutningen, så bröt alla upp samtidigt och en
kakofoni av "Hej då! Trevlig sommar" uppblandat med stolarnas slammer, utgjorde vår start på
sommaren
Våra förberedelser för vistelsen i Cecilias sommarstuga, som låg vackert på en ö i skärgården, hade
redan kommit långt och vi skulle ge oss av under morgondagen. Nu var det mest praktiska saker att
ordna med, blomvattning etc. Inte ett enda klädesplagg, tillhörigt Jan, hade åkt ner i väskorna.
Däremot gapade Janes galgar tomma. Förmodligen hade jag packat för mycket, men man vet ju
aldrig. Cecilia hade skrattat när hon såg min packning. Hon uttryckte sitt starka tvivelsmål att jag
överhuvudtaget skulle hinna att använda alla kläder, om jag så bytte 10 gånger per dag. Gemensamt
gjorde vi därför ytterligare en genomgång och nu blev packningen mycket mer hanterbar. Vi
stuvade in allting och stängde sedan igen mitt lilla hus. Natten skulle vi tillbringa hos Cecilia, för
att lättare kunna lämna området utan uppmärksamhet.
Sida 25 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Efter en färd på några timmar, via ett antal små vägfärjor, kom vi fram till Cecilias sommarstuga.
Den låg avskilt på en relativt stor ö med vidunderlig utsikt över fjärden utanför. Cecilias farfar hade
varit skärgårdsfiskare och landområdet hade varit i deras ägo sedan urminnes tider. När han dog
fick enda barnbarnet, Cecilia, ärva det hela och vissa delar hade avyttrats för att möjliggöra
upprustning av de kvarvarande delarna. Så Cecilia hade förvandlat den gamla fiskarstugan till
något av ett museum över svunnen tid och byggt ett nytt, fortfarande stilenligt, hus lite längre ner
mot vattnet. Strax utanför den soldränkta altanen låg en badvik med härlig sandstrand, lite till höger
om den började mjukt rundade klipphällar bulla upp sig. Längs en av klipphällarna gick en brygga
med en smärre förrådsbyggnad längst ut. Den visade sig, förutom sedvanliga sjöredskap, även
innehålla en bastu. Utanför bryggan var det tvärdjupt, så här kunde man angöra med båt.
Kombinationen sandstrand, klipphällar och brygga gjorde området helt idealisk för en stuga. Alla
olika önskemål om vistelse vid/i/på vatten kunde lätt tillgodoses.
Vi skyndade oss att plocka in det viktigaste innan vi snabbt bytte om till baddräkt. Det strålande
sommarvädret måste bara utnyttjas. Utan den minsta tvekan slängde vi oss i vattnet, men det var
ka-ka-kallt. Så vistelsen i vattnet blev inte långvarigt men uppfriskande efter den långa resan. Vi
gick upp och bytte om till bikini och satte oss tillrätta på en av klipphällarna. Nu värmde solen
skönt och vi hade en härlig stund, med alla båtar som sakta rörde sig fram och åter över fjärden
som fina blickfång.
- Mm, det där satt fint, och vilket fint ställe du har, ljuvligt helt enkelt.
- Tack, ja jag trivs fint här. Försöker vara här så ofta jag kan, men vintern är tuff här ute.
- Brr, prata inte om vintern nu. Nu är det sommar och sol som gäller. Förresten, har du båt
också?
- Jodå. Farfars gamla skärgårdseka med äkta inombordsmotor, du vet en sådan där "dunk,
dunk, dunk" -låtande båt har jag. Den ligger hos en avlägsen släkting, som bor året om
härute. Han sköter om den och håller med vinterbostad åt den. Vi skall förresten till honom i
morgon och hämta den.
- Mysigt att kunna åka ut en sväng också.
- Ja, jag kan visa dig några fina öar här runt omkring som jag gillar jättemycket. Sedan, om vi
har tur kan vi gå ut en morgon och försöka få upp vår egen strömming till midsommar.
Apropå midsommar så firar vi här på ön gemensam midsommar på en av ängarna. Alla öbor
ställer upp. Släkt och vänner från när och fjärran brukar också dyka upp. Alla som finns här
på ön räknas in i begreppet öbor, för alla har någon släktrelation till någon. Det finns ingen
"utböling" på den här ön. Alla känner alla, så i och med att vi hälsade på skepparn på sista
färjan, om du kommer ihåg, så vet nu hela ön om att jag har sällskap med mig hit.
- Du menar han som erbjöd mig snus, skrattade jag till svar
- Ja, just han. Jag kan dessutom berätta att du blev "godkänd". Han skulle aldrig erbjudit dig
snuset om han inte gillat dig. Han är säker i sina bedömningar av nya människor.
- Han blev inte stött av att jag tackade nej?
- Nej, inte det minsta. Det är bara hans sätt att visa sitt gillande.
- På en av grannöarna har jag en väninna som har en frisersalong. Jag tänkte att du och jag
skulle beställa tid där i veckan, så att vi blir riktigt fina till midsommar. Jag har redan pratat
med henne och torsdag skulle passa henne bäst. Vad säger du?
Sida 26 av 96Jane
2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane
Jane

More Related Content

What's hot (20)

Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyrKim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
 
Kristel
KristelKristel
Kristel
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
Bonjour madame
Bonjour madameBonjour madame
Bonjour madame
 
Josephine
JosephineJosephine
Josephine
 
Anna Maria
Anna MariaAnna Maria
Anna Maria
 
V.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränsernaV.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränserna
 
Mor och dotter
Mor och dotterMor och dotter
Mor och dotter
 
Michaela
MichaelaMichaela
Michaela
 
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
MINHA IRMÃ BUNDEIRAMINHA IRMÃ BUNDEIRA
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
 
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
 
Letter
Letter
Letter
Letter
 
Sexo em cores
Sexo em coresSexo em cores
Sexo em cores
 
EM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completoEM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completo
 
Benih Papa Mertua
Benih Papa MertuaBenih Papa Mertua
Benih Papa Mertua
 
Harriet lummis smith secretul multumirii (pollyanna) 1, 2 , 3
Harriet lummis smith   secretul multumirii (pollyanna) 1, 2 , 3Harriet lummis smith   secretul multumirii (pollyanna) 1, 2 , 3
Harriet lummis smith secretul multumirii (pollyanna) 1, 2 , 3
 
Utroskapsnoveller
UtroskapsnovellerUtroskapsnoveller
Utroskapsnoveller
 
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot PerawanSepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
 
OFERTA SAFADA DA CASA
OFERTA SAFADA DA CASAOFERTA SAFADA DA CASA
OFERTA SAFADA DA CASA
 
Cerita seks ngentot teteh hot
Cerita seks ngentot teteh hotCerita seks ngentot teteh hot
Cerita seks ngentot teteh hot
 

Jane

  • 1. Jane av EvaBirgitta Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19 Kapitel 20 Kapitel 21 Kapitel 22 Kapitel 23 Kapitel 24 Kapitel 25 Tillbaka till hemsidan Kapitel 1 Jag hade precis förberett mig på en lugn och stillsam fredagskväll, i min lilla radhusliknande lägenhet, när det ringde på dörren. Lite ovilligt reste jag på mig och släntrade fram till dörren. På vägen sparkade jag undan några kassar med tvätt, som ännu inte hade sorterats in i skåpen, innan jag efter en snabb titt i hallspegeln öppnade dörren. Utanför stod Cecilia, en granne några hus bort och min kollega från skolan. I ena handen höll hon ett par bländvita spetstrosor, som hon sträckte fram mot mig med ett leende. - Jag tror visst du glömde dom här när du tvättade i eftermiddags! Får jag komma in en stund så kan vi prata om det? - Visst, svarade jag smått chockad, visst kom in bara! - Jag tog med mig en vinflaska som vi kan dela på, jag tror både du och jag kan behöva lite hjälp att koppla av. - Jag kan nog ordna fram några räkor ur frysen, tillade jag fortfarande helt ur balans. Hon steg in och gav mig trosorna innan hon gick vidare direkt in i köket. Jag följde efter henne samtidigt som jag kände hur blodet återvände och gjorde ansiktet alldeles varmt och svetten började rinna. Cecilia rörde sig hemtamt i mitt kök. Som kollegor och grannar förekom det rätt ofta att vi tog gemensam arbetsmiddag. Vi undervisade båda på det närliggande högstadiet och hade samhällsorienterande ämnen som specialitet. Det var därför naturligt att göra viss planering tillsammans. Hon var också ensamstående och vi trivdes bra i varandras sällskap. Någon djupare relation än att vara vänner hade vi inga planer på, även om våra kollegor, vid fler än ett tillfälle, försökt para ihop oss. Under tystnad plockade jag fram räkorna och började tina dom i en sil. Tankarna for runt i huvudet på mig. Hur kunde jag vara så slarvig och inte kollade av att torktumlaren var tom innan jag lämnade tvättstugan. Hur mycket mer visste hon? Att jag inte levde i celibat, det visste hon, men hur troligt var det att jag skulle ha kvar trosor från tidigare erövringar och tvätta dom tillsammans med min tvätt? Skulle jag försöka dra en vals eller? Jag var allt annat än koncentrerad när Cecilia sade till mig Sida 1 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 2. - Ta räkorna nu och kom. Vi gick in i vardagsrummet och slog oss ner. Jag letade fram fjärrkontrollen och slog av TV´n innan jag tog plats i fåtöljen, på behörigt avstånd från Cecilia i soffan. Hon hällde upp lite vin i glasen och jag försökte återfå lite av initiativet, och talförmågan, med ett glatt - Skål då och välkommen! - Tack så mycket, svarade Cecilia roat och fortsatte, det var en överraskning att du sysslade med sånt! - Vadå sånt? - Försök inte driva med mig nu Jan. Jag förstår mycket väl vad det här betyder. Du skall heller inte tro att jag är här för att ställa dig mot väggen eller något liknande. Nej, nu när jag ser det här så förstår jag ett och annat och jag hoppas och tror att jag kan vara till din hjälp i fortsättningen. - Du har rätt Cecilia, jag skall inte driva med dig, men jag är fortfarande rätt omtumlad och vet inte riktigt vad jag skall säga. - Det kan jag gott förstå. Då skulle du ana vilka kval jag genomgått innan jag ringde på din dörr. Ändå så vill jag tro att jag gjort det enda rätta. - Det har du säkert helt rätt i, men just nu känns det bara jobbigt. - Vi tar och sveper varsitt glas och äter några räkor, så slappnar nog både du och jag av. Skål på dig Jan och botten upp. Vi tömde våra glas och skalade några räkor under tystnad. Våra blickar mötte varandra och jag såg i hennes bruna ögon att det var med omtanke och ärlighet som hade styrt hennes steg hit i kväll. Jag kände hur vinet fick mina känslor att dämpa sig och min tankeverksamhet kunde börja fungera igen. Jag harklade mig lite innan jag trevande började prata - Ja, hur skall jag börja? Vad är det du vill veta? - Jag vill veta det du känner att du kan berätta. Jag vill hjälpa dig och tänker inte ha det här som samtalsämne på nästa kollegium. - Tack, det var hyggligt, svarade jag i ett försök att vara lite ironisk. Jag har nog hållit på med det här så länge jag kan minnas. Det har förstås varierat i intensitet, men jag har alltid haft en dragning mot allt det vackra ni kvinnor kan ha på er. - Ja, så här efteråt förstår jag ett och annat. Även om jag känner till att det finns män som gärna sätter på sig kvinnokläder så blev jag rätt överraskad att just du skulle vara en av dom. Jag måste nog samtidigt erkänna att den överraskningen är mer riktad åt det positiva hållet. - Jaså det menar du, svarade jag lätt frågande, på vilket sätt? - Jag kan inte svara på det just nu. Det är inte det att jag inte vill, jag känner bara att det just nu inte går att förklara. Det enda jag med säkerhet vet det är att jag inte ogillar vetskapen. Upptäckten avskräcker inte mig, jag vill vara, och är fortfarande, din vän och kollega. Men fortsätt och berätta. Jag är nyfiken. Sida 2 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 3. Jag fortsatte och berättade. Hela kvällen satt vi där och pratade om mina upplevelser i barndomen, via tonåren och upp genom åren. Hur jag successivt utvecklat min kvinnliga sida och mina olika erfarenheter. Jag berättade om alla mina försök att hitta tider och platser att leva ut mitt begär på, mina svårigheter att köpa kläder och skor och andra vardagliga bekymmer. Cecilia lyssnade tålmodigt på min berättelse och hoppade bara in där och där för att få någon närmare förklaring. Den första vinflaskan tömdes raskt och efter lite letande hittade jag en till som vi fortsatte på. Allteftersom kvällen fortskred kändes mitt inre lättare och lättare. Det var inte bara vinet som gjorde mig lättare i sinnet. Även om jag blivit avslöjad på ett mycket abrupt och överraskande sätt så kändes det nu bara bra att ha någon att dela det med. För det kändes verkligen att Cecilia menade allvar med sin uppriktighet. Jag kände att Cecilia skulle komma att betyda mycket för min fortsatta utveckling, och hon verkade vilja ta det ansvaret också. - Det var en intressant historia du har berättat, Jan. Det måste kännas skönt att få allt det här sagt. Har det inte varit tungt att bära på, under alla dessa år? - Både ja och nej. Det känns givetvis bra att kunna dela det med någon, samtidigt har det inte känts speciellt tungt eftersom man vant sig att det här är "min grej" och bara min. Intressantare är egentligen hur den här vetskapen kommer att förvaltas och hur vi kommer att hantera den. - Du har mitt löfte på att det här är något som bara angår dig och mig. Jag tänker inte använda det här som slagträ mot dig i någon debatt. Jag skall villigt erkänna att jag tvärtom är lite fascinerad över det här och ganska nyfiken. Jag vill dock inte skynda på dig utan vi tar sakerna i den ordning du känner för, du skall inte känna dig pressad av min nyfikenhet utan välj själv den takt du vill gå fram i. - Tack för det, men jag känner mig inte pressad, fortsätt och fråga bara. Det känns faktiskt rätt skönt att berätta för dig. Men jag har en fråga till dig: hur kunde du vara så säker på att trosorna var mina, varför kunde det inte vara en av mina älskarinnors kvarglömda? - Där fick du till det minsann, skrattade Cecilia, jodu, älskarinnors kvarglömda! Allvarligt talat så flög den tanken genom mitt huvud, men så mycket känner jag mig själv att trosorna är det sista man glömmer när man smiter från sin älskare. Vi smålog båda två över det konstaterandet. Cecilia tittade sedan på klockan och konstaterade att lördagen redan gjort sitt intåg. - Jan! Klockan är mycket och jag måste nog dra mig hemåt. Jag beundrar dig för vad du gjort i kväll. Jag vill gärna fortsätta den här diskussionen senare. Kan vi inte träffas i morgon igen? Jag är mycket nyfiken på hur resten av dina kläder ser ut. Får jag komma över till förmiddagsfikat? - Visst kan du det, svarade jag. Tack själv för en trevlig kväll. Efter att Cecilia gått hade jag för mycket att tänka på innan jag kunde lägga mig. Jag vankade omkring i lägenheten och plockade lite här och lite där medan jag försökte summera kvällen. Nu var jag alltså inte längre ensam med min hemlighet. Hur skulle det bli? Kunde verkligen Cecilia hålla tyst med detta? På vilket sätt ville hon hjälpa mig? Var det bara av egen nyfikenhet på hur en transvestit betedde/uppförde sig eller var det verkligen mig hon brydde sig om? Frågorna hopade sig och det enda jag kunde konstatera var att det just nu inte var mycket jag kunde påverka. Bollen låg mycket hos Cecilia. Instinktivt kände jag dock att hon menat allvar och även min egen lättnadskänsla att få dela denna hemlighet med henne var mycket tydlig. Jag skulle i alla fall fortsätta och vara öppen, det fick bära eller brista. Sida 3 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 4. Kapitel 2 Jag tyckte knappt att jag lagt huvudet på kudden innan väckarklockan ilsket gjorde mig uppmärksam på sin närvaro. I all villrådighet hade jag glömt att stänga av den. Efter några fruktlösa försök att somna om steg jag upp, svepte morgonrocken om mig och gick ut och hämtade tidningen. Jag satte mig i favoritfåtöljen och började bläddra i tidningen. Hela tiden kom jag på mig själv att tankarna for omkring och berörde allt utom att registrera det som stod i tidningen. Jag tänkte helt enkelt för mycket på gårdagen och fortsättningen som skulle följa idag. Hon ville se garderoben min. Hur skulle jag klä mig idag? Efter många funderingar bestämde jag mig för att verkligen vara mig själv. Det här var en vanlig lördag och då skulle jag klä mig som jag brukade. Lite mer omtanke skulle jag nog lägga vid förberedelserna och klädvalet, men det skulle bli mitt normala "helg-jag". Så stärkt av det beslutet styrde jag mina steg mot duschen. En knapp timme senare kom jag ut ur badrummet. Nyrakad över hela kroppen, inte ett fjun så långt ögat kunde nå. Tånaglarna lyste röda och fina och huden kändes len och fin efter insmörjningen av väldoftande oljor. Händerna hade också fått nödvändig manikyr, men här nöjde jag mig med ett ofärgat nagellack. Klädvalet skulle bli lite marigare. Lite för att retas hade jag bestämt att ta just de trosorna som Cecilia hittat. Sedan ville jag gärna ta min sidenblanka PushUp behå. Till det tänkte jag ta mörka strumpbyxor, av lite tjockare kvalitet eftersom vintern fortfarande höll oss i ett järngrepp trots att vi redan skrev april i dagboken. Min, lika bländvita, body med spetsar kring bysten ville jag också gärna ha. Efter lite funderande fram och tillbaka valde jag mina marinblå långbyxor. Det var ett par dambyxor, med knäppning i sidan, som jag hittat och trivdes bra i. Blusen jag valde var en helvit enkel blus men i mjukt och skönt material. Över det hela satte jag sedan på mig en myströja som förvillade bort intrycken av mina något, för en kille, ovanliga former. Sammantaget hade jag alltså damkläder inifrån och ut, men ända gav ett, förhoppningsvis, normalt intryck. Nu var jag redo att möta Cecilia igen. Precis på slaget 11 ringde hon på dörren. Hon överräckte en påse med bullar till kaffet och gjorde en snabbgranskning av mig innan hon sade - Mm, enkelt och stilrent, snyggt. - Tack, ja så här trivs jag. - Jag har ju sett dig gå klädd så här fler gånger tidigare. Jag skall inte säga att jag reagerat på det speciellt, men nu när jag vet så kan jag lättare förstå varför du valt vissa kombinationer. - Ja, man kan ju inte visa upp allt för alla, även om man skulle vilja det. - Nej det kan jag gott förstå. Apropå det: du behöver inte ha på tröjan för min skull, jag förstår ändå vad du har för kläder under. - Jag tar dig på orden, svarade jag och tog snabbt av mig tröjan och knäppte dessutom upp en knapp i blusen så att mitt halsband och spetsen på bodyn skymtade till. - Elegant, madame, svarade Cecilia med ett brett leende och fortsatte, vi fikar väl först så kan du visa din garderob sedan. - Okej, kör för det. Vi småpratade under fikat. Det var snart dags för lite skrivningar och vi hade en del gemensamma funderingar på vad frågorna skulle handla om. Det syntes emellertid på Cecilia att hon var ivrigare att se på mina kläder än att planera frågor, så jag reste på mig, tog henne i handen och började gå till mitt sovrum. Sida 4 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 5. - Hur skall man göra nu då, har du någon erfarenhet av hur man visar en garderob? - Nej, ingen speciell erfarenhet, det är väl bara att ta ut ett plagg och sedan berätta lite om det, hålla upp det och så får jag kommentera det hela. Det är så det går till när vi tjejer visar upp något för varandra. - Okej, håll i dig för nu öppnas det allra heligaste för dig, sade jag med leende samtidigt som jag tog tag i garderobsdörren och med en svepande handrörelse öppnade dörren på vid gavel. Ett lågmält "Oh- har du såå mycket" kom från Cecilia. Jag började plocka lite bland kläderna och lyfte fram en av mina favoriter, en blommig klänning med kort ärm, markerat bröstparti och midja, samt vid vadlång kjol. Cecilia tog den, kände lite på tyget mellan fingrarna, höll upp den framför sig och tittade i helfigurspegeln som satt på insidan av garderoben. - Den är helt enkelt ljuvlig, kom det från Cecilia. Modellen är tidlös på något sätt. Här har du en riktig pärla, Jan. Förresten, jag kan väl inte hålla på och kalla dig Jan hela tiden. Du måste väl ha ett flicknamn istället? Kallar du dig för något speciellt? - Nej! Jag har ju aldrig känt något behov av ett flicknamn. Jag har ju inte umgåtts med någon som tjej eller på annat sätt behövt lämna ifrån mig mitt namn, så jag har inget, men jag håller med dig, visst skulle det vara roligare med ett eget tjejnamn. - Det bör ju vara något som i alla fall liknar Jan. Det underlättar ju och är lättare att komma ihåg. Vad tycker du om Jane? - Jane! Mm, inte så dumt. Det tar jag. - Ja Jane, förlåt detta avbrott, fortsätt visa mer, jag blir mer och mer imponerad. Jag fortsatte och visade min, faktiskt, ganska innehållsrika garderob. Där fanns allt från enkla vardagsblusar och kjolar till ljuvliga klänningar och eleganta kvällskreationer. Många av plaggen fick tydliga gillande av Cecilia och dom staplades i en egen hög på sängen. Skosortimentet fick lika stor uppmärksamhet. Cecilia konstaterade avundsjukt att mitt förråd av skor var mer omfattande än hennes eget. Hon konstaterade dock glatt att vi tydligen hade samma storlek för när hon provade ett par skor så passade dom perfekt. - Vill du se mina underkläder också? frågade jag lite undrande. - Gärna, bra att du tog upp det, jag var lite fundersam om jag skulle våga fråga. Så nästa garderobsdörr öppnades och låda för låda drogs ut och besiktigades. I den första låg trosor och strumpor, och dom fick bara en flyktig besiktning. Nästa var mer intressant. Där låg alla mina behå-ar. - Vilka fina behå-ar du har. Jag är riktigt avundsjuk, mina är så enkla i förhållande till dina. Vilken storlek använder du? - 80B - Samma som jag då. Det ser ut som om vi har samma storlek i det mesta. Det här kommer att bli kul, Jane, vi kommer att ha det roligt tillsammans. - Ja, jag tror dig, jag tycker det här känns jättebra att få visa dig allt och få dina kommentarer. Det är nyttigt för mig och jag har tagit till mig många synpunkter som du haft. Sida 5 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 6. - Jag glömmer hela tiden bort att det är Jan min arbetskamrat och granne sedan många år som har den här uppsättningen vackra kläder. Jag ser dig mer och mer som en efterlängtad väninna. För du skall veta Jan, förlåt Jane, att jag har inget speciellt stort umgänge jag heller. - Nej jag har förstått det och det har gjort mig lite bekymrad. - Bekymrad? - Ja, jag har ju sett, här hemma, att du sällan är borta eller får besök. Jag tycker du är alldeles för trevlig för att behöva sitta ensam hemma och inte ha något umgänge. - Det glädjer mig att du bryr dig om mig så mycket. Det uppskattar jag verkligen, sa Cecilia och tog min hand och gav den en tryckning innan hon fortsatte, men nog om detta, nu fortsätter vi den här spännande upptäcksresan. Jag vill se mer! Den tredje lådan innehöll diverse tröjor av olika slag. Mina bodys tilldrog sig speciellt intresse. Cecilia hade funderat mycket att skaffa sig någon, men det hade aldrig blivit av. Nästa låda innehöll lite mer sommarsaker som baddräkt, bikini och lätta t-tröjor, shorts mm. Dom återkommer vi till senare konstaterade Cecilia glatt. Femte lådan innehöll mina nattkläder och alla tunna läckra nattlinnen togs upp och beskådades. Hon undrade om jag alltid sov i nattlinne och utan att besvara frågan gick jag fram till min säng och lättade på överkastet. Under kudden tog jag fram mitt nattlinne, en knäkort nattskjorta med smala axelband och i vinrött sidenblankt tyg och tillhörande matchande trosor. Ett gillande nickande fick jag till svar. Jag rättade till sängen och återvände sedan till garderoben och den sista lådan. Den var jag nog mest spänd på av alla lådor att visa upp. Hur skulle hennes reaktion bli? Jag drog ut lådan och höll upp det första plagget - Jösses så tjusigt, och sexigt dessutom! Jag har alltid drömt om att våga inhandla ett sådant plagg, och så har du, få´ se, en, två, tre st olika korsetter. Whaoo! Jag tror jag drömmer, utbrast Cecilia samtidigt som hon tog ifrån mig den första korsetten och höll upp den mot sin kropp. - Jag måste bara få prova den! Snälla Jane, låt mig prova den? - Visst, svarade jag glatt, prova på du bara. - Den här snörar man tydligen i ryggen, så du måste nog hjälpa mig, Konstaterade Cecilia samtidigt som hon började ta av sig byxor och tröja. Behån och strumpbyxorna följde snabbt efter och så stod hon där, oblygt, i bara trosorna och med hennes läckra, välformade liljekullar uppnosigt pekande mot mig. Jag tog korsetten och svepte den runt hennes kropp och såg till att hennes bröst fångades upp av korsettens spetprydda halvkupor. Därefter började jag fästa ihop korsettens hyskor och hakar. Cecilia började redan nu röra kroppen i mjuka svängningar och diverse välmående ljud kom över hennes läppar. När jag sedan försiktigt började snöra ihop korsetten rörde sig hennes händer i smeksamma, njutningsfulla rörelser över hennes överkropp. Jag fick fullfölja snörningen utan att det minsta plågade uttrycket kom, tvärtom såg hon ut att njuta innerligt av behandlingen. När jag så knöt snörena i en vacker rosett vände hon sig om, tittade en stund på sig själv i spegeln och sa till mig. - Så här underbart hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle vara. Kroppen får ett så fint stöd, och så främhäver det mina former på ett utsökt sätt. Har du några strumpor också som jag kan prova till? frågade hon vädjande. Jag gav henne ett par som hon med mycket känsla smekte på sina välformade ben. Efter en ny titt i spegeln vände hon sig mot mig och sade: Sida 6 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 7. - Nu vill jag att du sätter på dig den andra korsetten så att vi blir lika fina. Jag lydde genast och började min avklädning. Cecilia kommenterade på ett uppmuntrande sätt mina olika klädesplagg. Förtjusningen blev stor när hon såg vilka trosor jag hade på mig. Sedan började hon hjälpa mig med korsetten. Jag sa åt henne att hon inte skulle vara blyg att ta i. Min kropp var nog inte lika följsam som hennes när det gällde att snällt forma sig efter korsetten. När allt var klart och vi båda stod där i strumpor och korsett frågade hon: - Hur klarar du det här själv, jag menar knäppa ihop allt i ryggen, det måste vara jättesvårt? - Ja, det är lite knepigt, men med lite träning så går det. Det är därför också som jag har ytterligare en som är framknäppt. Jag tycker inte den är lika vacker, men den är lättare att sätta på sig själv. Men jag kan klara av dom här själv också, men det tar en stund. Nu i fortsättningen så får du hjälpa mig. - Det gör jag gärna, men på ett villkor - Jaså, svarade jag låtsats undrande. - Jo, bara om jag också får hjälp med min som jag tänker köpa det första jag gör nästa vecka. - Det tummar vi på, svarade jag. Vi stod en stund och beundrade varandra. Cecilia gick fram till mig och tog tag i mitt hår och lyfte på det genom att föra fingrarna genom det. Sedan kupade hon händerna och lyfte upp håret på sidorna och tittade på det med fundersam min. - Jag tror att jag kan fixa till en riktigt fin och feminin frisyr av ditt hårsvall. Med ditt godkännande skulle jag vilja göra ett försök. Jag kan inte låta bli att tänka på hur raffig du är just nu och det blir inte sämre om jag kan ge dig en frisyr som matchar det andra. Jag lovar på hedersord att den går att återställa till din vanliga frisyr. Har du utrustning för det här också eller skall jag springa hem till mig och hämta? - Nej, skrattade jag, du behöver inte springa hem. I skåpet i badrummet tror jag att du hittar allt. - Kunde just gissa det. Följ med så får jag i alla fall blöta håret ditt innan jag sätter igång. Vi travade iväg in i badrummet och letade upp de nödvändiga redskapen. Cecilia svepte en handduk runt mina axlar innan hon böjde ner mitt huvud i badkaret och började tvätta håret och massera in diverse olika välluktande medel i det. Fortfarande med handduken runt axlarna satte hon mig på en stol hon hämtat och började kamma ut mitt hår. Håret kammades fram och tillbaka, medan Cecilia skiftade position och tittade på resultatet från än det ena, än det andra hållet. När hon var nöjd tog hon fram saxen och skulle precis börja klippa när hon sade: - Jag måste bara ansa topparna lite. Din vanliga frisyr kommer inte att förändras. Du kommer bara att få större möjligheter att variera den. Okej? Jag nickade mitt godkännande och Cecilia började klippa mig. Därefter fäste hon upp delar av håret upp mot hjässan innan hon började rulla upp hårslinga för hårslinga. Det dröjde inte länge förrän allt mitt hår var upprullat och säkrat med ett hårnät över hela skapelsen. Jag tittade imponerat på det hela i spegeln. Så här snabbt och elegant gick det inte för mig när jag, med valhänta fingrar, försökt åstadkomma något liknande. Sida 7 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 8. - Det här kommer att bli spännande och se resultatet av! Tack så mycket. Men Cecilia, är inte du hungrig. Klockan är långt fram på dagen och vi har inte ätit något. Skall vi inte fixa något snabbt och sedan fortsätt? - Jo det måste vi. Vi sätter bara på oss varsin morgonrock så vi skyddar våra kläder. Du har väl en att låna ut till mig? - Visst, kom med bara. Vi hämtade varsin morgonrock och gick ut till köket. Efter lite letande i kylskåp och frys hade vi fått till en riktig trevlig lördagslunch. Vi kunde inte låta bli att fnittra när vi satt där runt bordet. Jag med papiljotter i håret och Cecilia i lånad morgonrock och spetsprydd korsett lite syndigt synligt under morgonrocken. Vi var som tagna ur en dålig amerikansk B-film där flickorna från bordellen tog igen sig efter nattens eskapader. Vi skojade friskt om det hela, men samtalet gled snart över i hur vi skulle förvalta återstoden av dagen. - Jag skulle vilja göra något mer än bara hålla på och prova kläder och göra dig fin i håret. På något sätt måste vi ju få chansen att känna oss så vackra som vi är, eller hur. - Håller med dig, men har du någon idé vad vi skall göra. Du skall dessutom veta att jag har ingen större vana att vara ute som tjej. Jag har promenerat en del, men aldrig varit på ställen med mycket folk. Tillsammans med dig tror jag nog att jag vågar mer. Vi skall väl bara försöka ta oss en bit härifrån? - Mm. Det jag tänkte på är den där parken som iordningställdes och restaurerades så sent som i fjol i grannstaden. Där kan vi röra oss fritt och, om vi känner för det, även gå in på museet som finns där och ta oss en kopp fika. - Det låter spännande. Hur skall vi vara klädda? - Även om det känns skönt med korsetterna så tror jag det är en smula opraktiskt. Jag tror vi byter till mer normala kläder. Jag vill gärna välja något åt dig, om du inte har något emot det, och sedan kanske du kan sminka dig medan jag smiter hem och byter om. Sedan fixar jag håret på dig innan vi ger oss av. - Måste du smita hem? Jag såg att du blev mer än intresserad av några kläder som fanns i min garderob. Du får gärna låna om du vill? - Tack det gör jag gärna. Det var verkligen några saker jag tyckte mycket bra om. Har du några kraftigare strumpbyxor också att låna ut, jag tog nog för tunna att ha under kjolen? - Visst, välj bara medan jag går in och sminkar mig. Du får gärna tala om, och rätta mig, när du ser hur resultatet blir. Vi försvann åt varsitt håll. Jag ut i badrummet för att sminka mig. Jag inledde med att raka mig ännu en gång i ansiktet. Min skäggväxt var inte speciellt kraftig, men jag ville ha ett så slätt resultat som möjligt. Dessutom var det ju några timmar sedan och jag visste inte hur länge vi skulle bli borta. Efter rakningen masserade jag in en väldoftande ansiktscreme innan jag började med sminkningen. Jag började med en underlagskräm och sedan en lättare bruncreme, för att dölja lite av den mörka skäggbotten och avslutade ansiktet med ett transparent puder. Ögonskuggan lades på med olika färger. Ljust i botten och sedan mörkare ju närmare jag kom fransarna. En liten lätt touche med eyeliner, både uppe och nere, lades på över det hela innan jag började med mascaran. Nöjd med ögonen så övergick jag till munnen. Med en läppenna drog jag upp läpparnas kontur innan jag fyllde i med ett klarrött läppstift. Till sist tog jag fram ett matchande nagellack och Sida 8 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 9. målade fingernaglarna röda och fina. När jag kom tillbaka till sovrummet tittade Cecilia häpet på mig och utbrast: - Skulle du behöva hjälp med sminkningen! Det är väl närmast jag som borde gå till dig. Det är ju riktigt proffsigt gjort. Dessutom, du är helt förändrad nu, jag har svårigheter att se Jan just nu, det är bara en attraktiv kvinna som jag ser. - Smickra mig lagomt du, svarade jag mycket nöjt, snart växer väl berömmet ut ur öronen på mig. Jag tycker förresten att du är stilig du också. Du bär upp den där klänningen mycket bättre än jag gör. Cecilia hade valt en mörkblå enfärgad figursydd rak klänning, utan ärmar. Under den hade hon en vit polobody, som inte lämnade ett spår efter sig under klänningen. Vita ribbstickade strumpbyxor gjorde hennes klädedräkt komplett. - Jag tog mig friheten att låna en av dina PushUp-behåar, så därför fyller jag nog ut klänningen ännu mer. Jag tycker nog själv att det blev rätt bra. Här har jag lagt ut det jag vill se på dig, men först skall jag hjälpa dig av med korsetten. Det var ganska bökigt att göra det själv, men det gick. Vi hjälptes åt med korsetten och sedan satte jag på mig den behå hon lagt fram. Den var benvit och med släta kupor samt lite diskreta spetsar på kupornas framkant. Strumpbyxorna jag haft på mig innan hade fått fortsatt förtroende, men innan jag satte på mig dom tog jag fram en specialpreparerad trosgördel. Den hade lite extra inlägg för att bredda mina höfter och göra stussen lite mer kvinnlig. Den fick några nickningar som godkännande innan strumpbyxorna sattes på. Till mig hade hon valt en mossgrön knäkort kjol och en enfärgad vit blus med brodyr på kragspetsar och manschetter. Till det hade hon hittat en vinröd mönstrad cardigan som skulle bäras uppknäppt. Vi lät bli att sätta på tröjan utan först skulle mitt hår göras färdigt. Vi knöt fast min rosa kamkrage som skydd innan Cecilia försiktigt började ta ut spolarna. Innan jag hunnit blinka var alla avlägsnade och huvudet var ett enda stort virrvarr av lockar. Med hjälp av en borste började hon arbeta fram min frisyr och sakta men säkert kunde resultatet börja skymta. Jag skulle bli begåvad med en kort frisyr i pagevariant. Öronen skulle lämnas bara, så några snygga örhängen skulle hittas. Ett pärlhalsband och en tunn guldkedja närmast halsen fick bli kompletterande accessoarer. Skorna blev ett par svarta promenadskor med 5 cm höga klackar. En handväska fylldes av diverse nödvändiga saker innan vi började känna oss redo. - Tyvärr så har jag inte många ytterkläder, så det kan jag inte låna ut, sade jag med ett dystert konstaterande. - Vi kan väl titta på den du har, annars har jag säkert något du kan låna av mig. Vi gick till garderoben i hallen och jag visade upp min kappa. Den var helt OK så Cecilia tog öppnade dörren, kollade snabbt att inga grannar fanns i närheten, innan jag låste dörren och vi började gå mot Cecilias lägenhet. Väl där så smet hon in på toaletten för att bättra på sin sminkning och göra i ordning handväskan, innan vi ånyo gjorde oss beredda på avfärd. Nu brydde vi oss inte om att kontrollera om några grannar fanns utanför. Cecilia sa att jag hade en så övertygande framtoning att ingen skulle tänka på att det kunde vara jag. Den enda känsliga punkten var egentligen när jag gick och kom till mig själv. Vi lämnade hennes hus och gick till parkeringsplatsen utan att möta någon enda. Jag rös till lite, men det berodde nog mer på spänningsmomentet, att vara på väg till mitt första riktiga äventyr som kvinna, och det tillsammans med en riktig, och dessutom mycket attraktiv, kvinna, än den kyliga aprilluften. Sida 9 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 10. Kapitel 3 Bilfärden tog bara en dryg halvtimme och blev odramatisk. Vi satt och småpratade och Cecilia gav mig små råd när det gällde att hantera rösten. Jag skulle försöka prata lite lågmäldare och gå upp några toner på skalan. I övrigt så trodde hon att det skulle fungera fint. Vi åkte igenom staden och kom fram till den nyrestaurerade parkanläggningen. Det var inga svårigheter att parkera bilen och efter att ha samlat mig i några sekunder så tog jag ett djupt andetag och öppnade bildörren. Den friska aprilluften slog emot mig och när jag klev ur bilen, så kvinnligt jag bara kunde, så kändes benen som nykokt spagetti. Cecilia såg min belägenhet och kom småskrattande emot mig. - Du behöver inte vara det minsta orolig. Alla kommer att se oss som två väninnor ute på promenad. Glöm bort att det finns en Jan därunder och låt Jane få en härlig och välbehövlig eftermiddag. Kom så går vi. Vi gick in i parken, sida vid sida, medan vi småpratade. Det var en vacker parkanläggning. Nykrattade gångar och fina gräsytor, även om dom just nu såg lite tilltufsade ut efter vinterns hårda törnar. Massor av träd och rabatter som senare skulle ge svalka och viloplatser för både kropp och själ. Området var genomkorsat av små vattendrag och broarna formligen skuttade fram och åter över vattenytorna. Slänterna utgjorde fina vina vinskydd mot den kyliga vinden, så vi kände solens varma strålar komma emot oss när vi slog oss ner på en av de många parkbänkarna. Många passerade förbi oss men alla verkade uppfatta oss precis så som Cecilia förutspått. Detta stärkte mitt självförtroende och det var faktiskt jag som föreslog att vi skulle dra oss mot parkens cafeteria. Cafeterian var helt nybyggd med stora glasade partier ut mot parken. Serveringsdiskarna låg i entreplanet och en trappa upp fanns det bord och stolar, med utsikt både över nedervåningen och parken utanför. Många människor hade samma tanke som vi så kön var inte obetydlig. Vi ställde oss där och snällt inväntade vår tur. Vi hade inte stått lång stund innan ett medelålders par framför oss började involvera oss i sitt samtal. Jag höll mig till en början tyst och lät Cecilia stå för pratet. Rätt snart riktades dock en fråga direkt till mig och jag måste svara. För mig lät rösten väldigt konstig, men jag kunde inte se någon reaktion utan de fortsatte att prata utan några tecken på tveksamhet. Det blev snart vår tur och självförtroende fick sig ytterligare en skjuts uppåt när servitrisen vände sig mot oss och frågade: - Och vad önskar damerna då? Jag hade kunnat beställt en av varje bakelse i glädje över de orden, men nöjde mig med en kopp kaffe och en mazarin. Cecilia tog likadant. När vi kom upp för trappan så såg vi att det var ont om sittplatser. Däremot hade våra köbekanta hittat ett bord och dom vinkade nu åt oss att komma dit och dela bord med dom. Nu presenterade vi oss lite noggrannare för varandra och det stillsamma köpratet tog ny fart. Vi hade en trevlig stund tillsammans och tiden bara flöt iväg. Kön fortsatte att ringla och vi kände ett moraliskt ansvar att lämna plats åt andra. Vi gick ut från caféet och våra nyvunna vänner frågade oss om vi sett museet som fanns inom parkområdet. Vi svarade nej och tackade samtidigt ja till att göra ett gemensamt besök där. Det var ett slags stadsmuseum som visade stadens historia. Paret vi träffat hade gedigna kunskaper och kunde guida oss på ett förträffligt sätt. Dessutom kunde de berätta roliga anekdoter om nästan allt på museet vilket gjorde historien ännu mer levande. När vi gått igenom hela huset och skulle gå därifrån fann vi det lämpligt att dela på oss. Vi tackade för en trevlig samvaro och mot löfte att vi skulle ses igen växlade vi adresser med varandra. Cecilia och jag fortsatte genom ytterligare några avsnitt av parken innan våra magar började fråga efter mat. Dagen hade övergått till kväll och mörkret var redan på väg att lägga sitt täcke över oss. Vi blev alldeles villrådiga hur vi skulle göra. Något måste vi äta, men ingen av oss hade förberett något för helgen. Det enda alternativet som stod till buds var att uppsöka någon matinrättning och Sida 10 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 11. få oss något i magen. Vi tog därför bilen och letade upp någon mysig liten krog. Strax utanför centrum lyste några marschaller vänligt och vi stannade till för att se hur det såg ut. Priserna var överkomliga och matsedeln var omfångsrik, så något skulle gå att hitta. Väl innanför dörren möttes vi av en trubadur som satt på ett litet podium. Vi hälsades välkomna av en man i dörren och vips hade han hjälpt oss av med ytterkläderna och visat oss till ett bord med fin utsikt över lokalen. Han hann knappt avlägsna sig förrän nästa person var framme och frågade - Önskar damerna något att dricka? Vi förklarade att vi tyvärr färdades med bil, men kunde de ordna någon alkoholfri drink och sedan hitta trevliga alkoholfria alternativ till måltidsdryck så var det OK för oss. Även om en av oss kunde dricka så ville vi vara solidariska med varandra. Vår servitör svarade att han mycket väl kunde ordna det hela. Han skulle genast ordna fram något åt oss. Sedan fick våra maträtter avgöra vilket dryck det skulle bli. Slutligen önskade han två så vackra damer en trevlig kväll, och kunde meddela att man väntade mycket folk lite senare, då trubaduren var en välkänd och omtyckt lokal förmåga med bred repertoar. Jag kände hur jag rodnade i hela ansiktet vid dessa ord. Cecilia smög upp med sin hand under bordet och fångade min samtidigt som hon gav den en rejäl tryckare. Vi tittade på varandra och utbytte leenden med varandra. Drinkarna kom in samtidigt som jag kände att ett besök på toaletten var helt nödvändig. Med en liten teaterviskning påminde Cecilia mig om vilken dörr jag skulle gå igenom, och att det var lämpligt att sitta ner. Jag tackade för påminnelsen och gick iväg. Efter uträttat behov passade jag på att bättra på min makeup, framför den stora spegeln i utrymmet utanför. Flera stolar och en soffa fanns härinne också. Helt annorlunda miljö än inne på herrarnas. När jag återvände till bordet hade fler gäster anlänt och lokalen började fyllas. Cecilia satt och smuttade på sin drink samtidigt som hon läste vad matsedeln hade att erbjuda. Några förslag hade hon också hittat som hon delgav mig. Jag hade inget att invända utan vi bestämde oss för en toast med lax och räkor till förrätt och en smördegsinbakad tournedos till huvudrätt. Beställningen vidarebefordrades till servitören, som än en gång lovade se till att drycken blev till full belåtenhet. Kvällen blev så lyckad som vi kund e hoppas på. Trubaduren spelade och sjöng, vandrade runt borden och tog upp önskelåtar eller bara kom på en som han tyckte passade till folket vid det bordet. Vi fick inte välja utan för oss sjöng han Maria ur West Side Story. Efteråt vi fick vi varsin kyss på munnen av honom innan han, under stort jubel, drog vidare till nästa bord. Maten, och givetvis drycken, samt betjäningen höll hög klass och det var med sorg i hjärtat som vi insåg att vi nog måste bryta upp. Klockan var en bra bit över midnatt när vi bad om notan. Till vår stora förvåning innehöll den ingen notering om drycker trots att vi fått påfyllning både en och två gånger. Vi kallade till oss servitören och påpekade misstaget. - Nej, nej. Det är inget misstag. Ägaren, som står där borta, har bestämt att två så vackra damer som väljer att komma till hans krog och ha roligt utan att behöva hjälp av alkohol skall inte behöva betala för drycken. Han sänder sina varma hälsningar. Vi tackade för den uppmärksamheten och rundade av notan ordentligt uppåt. Vi tackade vår servitör för en mycket trevlig afton och lovade försöka återkomma. På vägen ut passerade vi ägaren, som vi också framförde vårt tack till. När vi kom till dörren stod rockvaktmästaren redan där med våra kappor och hjälpte oss på med dom. Som två okrönta drottningar seglade vi stolta ut ur restaurangen och fram till vår bil. Hela resan tillbaka pratade vi om den fantastiska dagen. Om allt vi upplevt och hur väl det fungerat. Vi var så uppskruvade av all uppmärksamhet vi fått att vi kände att vi måste varva ner med en sängfösare när vi kom hem. Vi bestämde oss också för att sova tillsammans. Som två väninnor som hade haft en helkväll. Väl framme smet Cecilia in till sig för att hämta sina nattkläder medan jag gick in till mig för att gör i ordning drinkarna. Sida 11 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 12. Cecilia kom strax efteråt och vi satte oss tillrätta i vardagsrummet. Skorna sparkade vi av oss och kröp upp i soffan och gjorde det mysigt. Vi gick än en gång igenom dagen, och jag kunde bara inte förstå att allt det här faktiskt hade inträffat. Det var alltför fantastiskt för att vara sant. Cecilia höll delvis med men sa samtidigt att jag verkligen uppträtt som en dam. Det fanns ingenting i mitt uppträdande som gjorde någon misstänksam. Dessutom hade hon inte haft så roligt på år och dag. Äntligen hade hon hittat den väninna hon sökt efter. Hon gillade mitt sällskap och såg bara positivt på hennes upptäckt häromdagen. Jag kunde bara instämma, samtidigt som jag tackade för berömmet. Även jag hade haft mycket roligt och verkligen känt att omgivningen uppfattat mig som kvinna. Efter ytterligare lite småprat kände vi oss redo att gå till sängs. Vi klädde gemensamt av oss och delade även på badrummet för avsminkning och övriga nattbestyr. Det fanns ingen blygsel längre över vårt förhållande. Vi var två kvinnor som visste det mesta om varandra. Tätt ihopslingrade, men ändå var och en för sig, somnade vi in för att vara redo för ännu en ny dag. Kapitel 4 Morgonen hade hunnit blivit förmiddag innan vi lojt började sträcka på oss. Vi låg kvar i sängen och småpratade om gårdagen och vad vi skulle göra av dagen. Vi bestämde inget mer än att jag fortfarande skulle vara Jane. Jan skulle få sin del under den kommande arbetsveckan, så det var ingen brådska att "damma av" honom. Vi steg upp och båda två ville ta en uppfriskande dusch. Utan minsta tvekan drog vi av oss våra nattlinnen och hand i hand travade vi iväg till duschen. Cecilia hade plockat med sig en duschmössa, som hon satte över mitt hår - Jag tycker det är onödigt att förstöra din frisyr. Nu behöver vi bara borsta till den, så håller den idag också. Väl inne i duschen så började vi tvåla in varandra, noggrant och omsorgsfullt gick vi till väga. Med sensuella rörelser lämnades ingen plats oberörd. Innerst inne är jag ju kille och denna behandling medförde vissa reaktioner i min kropp, till Cecilias stora förnöjelse. Hon var inte sen att utnyttja tillfället utan gav sig genast i kast med att ombesörja tvättningen av denna kroppsdel. Jag svarade med att ägna mig åt hennes bröst, uppenbarligen till hennes stora förtjusning. Vi fortsatte så en stund innan Cecilia helt sonika lyfte på ena benet och förde in min mandom i hennes sköte. Så stod vi där, med vattnet strilande ner över oss, och stimulerade varandra med nätta rörelser. Det var en obeskrivlig känsla. Så naturligt och fint det gick tillväga. En gemenskap hade skapats långt utöver ett vanligt förhållande. Vi upplevde verkligen att vi kunde spela på många strängar i den gemenskap som fanns mellan oss. Vi avrundade vår fysiska gemenskap med några heta kyssar innan vi särade på oss, gjorde en sista avsköljning innan vi gick in i sovrummet för att klä på oss. Cecilia föreslog att vi bara satte på oss underkläder, för att sedan, efter frukosten, smita över till henne och gå "husesyn" i garderoben. Det var inte mer än rätt att jag fick botanisera lite i hennes nu när vi hade möjligheten att låna av varandra. Sagt och gjort. Lätt maskerade, jag i träningsoverall och Cecilia i sina egna kläder från gårdagen, gick vi över till Cecilia för att fortsätta vårt äventyr därifrån. Hennes garderob visade sig vara minst lika välfyllda. Det hon hade, som jag saknade, var några riktigt trevliga festklänningar. Jag kom ihåg några från tidigare personalfester, och måste bara prova dom. Dom satt som gjutna på min kropp. Vilken känsla det var att känna det mjuka, glansiga tyget forma sig kring min kropp. Jag väcktes ur mina drömmar med att Cecilia sa - Tids nog skall vi nog finna ett tillfälle för dig att låna någon av klänningarna och gå på en fest. Båda två klär dig väldigt bra. Nu fortsätter vi och försöker hitta något för dagen. Sida 12 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 13. Exkursionen fortsatte och jag hittade många intressanta plagg att prova. Men den jag mest fastnade för var en halvlång klänning i trikå med polokrage. Den var gråmelerad och följde verkligen figuren som ett korvskinn. Här kom mina vadderade höfter verkligen till sin rätt. Till klänningen valde jag svarta glansiga strumpbyxor och ett halsband i guld som gick ner mot brösten. En fast armlänk, också i guld, sattes fast en bit upp på ena underarmen. Några matchande örhängen hittade vi också. Cecilia valde idag en blus/kjol variant med en svagt mönstrad rosa blus till svart plisserad kjol. Sminkningen var inte heller idag något problem utan det hela blev godkänt vid första försöket. Nu återstod bara att hitta på något "vettigt" att göra resten av dagen. Så sent som igår kunde det inte bli, det var trots allt vanlig vardag i morgon, men bara sitta hemma i det utsökta vårvädret tilltalade inte heller. Vi funderade och kom fram till att vi ville vistas ute i det fria och i en annan, närbelägen stad, fanns också trevliga parker och promenadstråk, så dit styrde vi kosan. I sakta mak skred vi genom stadens olika parker. Vi stannade upp lite här och där, tittade på ungdomar som spelade brännboll på en av gräsytorna, eller bara satt på en bänk och log mot förbipasserande. Det var liv och rörelse hela tiden. De enda blickar vi fick var uppskattande sådana. Några försynta visslingar nådde också våra öron, till både min och Cecilias förtjusning, eftersom visslarna knappt "vuxit ur barnskorna". Efter några sköna timmar drog vi oss in mot stadens centrum och fann rätt snart en öppen lunchservering. Jag började bli van att hantera min röst så jag kunde själv beställa min mat utan att väcka uppseende. Inte heller besöket, efter maten, på ett fullpackat damrum väckte någon uppmärksamhet. Allt kändes helt naturligt. Vi fortsatte vår promenad, nu inne på stadens gator. Varje skyltfönster beskådades intensivt och de olika plaggen diskuterades lika flitigt. Det fanns så mycket att se på och ta till sig, nu när det var "legalt" att titta i fönster med damkläder. Tyvärr var butikerna inte öppna, utan vi fick nöja oss med att fönstershoppa. Vi såg dock stora möjligheter att återvända och göra affärerna den äran av ett besök. Sakta men säkert drog vi oss mot bilen för återfärden. På vägen hem passerade vi en öppen stormarknad och vi insåg att vi nog måste fylla på skafferiet inför den kommande arbetsveckan. Utrustade med varsin kundvagn började vi beta av gång efter gång. Givetvis besökte vi damavdelningen, och även om inte plaggen var av den kvaliteten eller snittet vi önskade oss, hade vi hjärtligt roligt där vi gick bland alla kläder och tittade. Några små kompletteringar, i form av trosor och strumpbyxor, fann dock vårt gillande. Sedan frågade Cecilia mig om jag också var välutrustad när det gällde sanitetsbindor och tamponger. Rodnande svarade jag nekande på dessa frågor, och då styrde hon omedelbart våra kundvagnar mot dessa hyllor. Viktiga varor för en tjej att ha hemma var hennes enda kommentar, sedan hon valt ut ett bassortiment åt mig. Innan vi lämnade klädesavdelningen tittade vi på lite kosmetika, och även där föreslog Cecilia några bra produkter som hon saknat hos mig. Jag kände stor tillfredsställelse att gå omkring på matavdelningen också. Detta enkla vardagsgöra fick en ny dimension för mig när jag gick där bland hyllorna som tjej. På något sätt kändes det mer angeläget att titta på kombinationen pris/kvalitet nu som tjej, än när jag kilade runt, mest av tvång, som kille och rafsade ihop en mängd varor som "behövdes". Mycket riktigt, när jag sedan kom till kassan innehöll korgen betydligt mindre av impulsvaror och prislappen blev även den mindre än när Jan handlade. Jag tyckte dessutom att jag fått mer för de pengar jag trots allt spenderat. Det började redan skymma när vi närmade oss våra bostäder. Det uppskattade jag, eftersom det skulle bli lättare för mig att obemärkt komma in till mig. Efter ett snabbt, vi ses i morgon, utanför Cecilia gick var och en hem till sig. Jag kom in till mig utan problem och började packa upp mina inköp när det ringde på dörren. Givetvis trodde jag att det var Cecilia som glömt något så jag gick raskt och öppnade dörren. Men det var inte Cecilia utan två flickor i 10-årsåldern som frågade: - Vill tant köpa kakor, vi samlar ihop pengar för att kunna åka på skolresa? Sida 13 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 14. Jag tänkte först tacka nej, men så tänkte jag på hur jag blivit titulerad och då smälte jag genast och köpte två olika burkar, deras sista dessutom. Själaglada neg de vackert och tackade för sig. Lika glad var jag, även om jag insåg att jag måste kontrollera noggrannare i fortsättningen vem som stod utanför. Jag slutförde upplockningen och började göra i ordning något att ta till kvällskaffet när en underlig saknad kom över mig. Det var något som jag glömt, trodde jag. Så plötsligt förstod jag vad det var. Cecilia fanns inte här. Uppbrottet hade blivit så hastigt att det inte riktigt kändes bra. Jag lyfte telefonluren och ringde över till henne. Jag hörde på hennes svar att hon känt likadant. Jag bjöd över henne på fika så att vi skulle få tillfälle att avrunda helgens upplevelser. Jag hann knappt lägga på luren förrän hon stod där, med mina klädespersedlar som legat hos henne. Vi skrattade gott åt komiken i situationen och möttes i en varm och vänskaplig omfamning. Vi dukade fram vårt fika och började prata. Cecilia skrattade gott åt "kakburksincidenten". Även hon hade köpt, men av en tredje sort, så gemensamt kunde vi få till ett riktigt imponerande kakfat. Vi pratade även om hur vår kommande vardag skulle bli. Det skulle bli svårt att vara helt som vanligt, alltför mycket positivt hade hänt under helgen, men vi behövde ju inte berätta hela sanningen. Att Jane nu skulle få vila upp sig stod också helt klart, men vi lovade varandra att det inte var sista gången Jane och Cecilia umgicks. Jag lovade också att, vid lämpligt tillfälle, återlämna de saker jag lånat av henne, samtidigt som vi skrattande kom på att Cecilia nog hade lika mycket grejer på sig som tillhörde mig. Efter ännu en kär och innerlig omfamning skiljdes vi åt. Kapitel 5 Arbetsveckan inleddes utan att något speciellt inträffade. Cecilia och jag uppträdde, tror jag, så som vi gjort tidigare. Våra kontakter rörde sig om vårt gemensamma undervisningsområde, och vi fick, eller rättare sagt, tog oss inga möjligheter att diskutera det som hänt under helgen. Den delen skulle vi, så långt det var möjligt, hålla från vårt arbete. Jag kunde dock själv inte att låta bli och tänka på det hela. Jag kom på mig några gånger att nästan vara på väg in på damtoaletten t.ex. Dessutom tittade jag ännu mer på mina kvinnliga kollegor, hur de var klädda, vilka klädkombinationer de hade, deras sätt att sminka sig etc. Därigenom fick jag många trevliga uppslag på hur jag skulle utnyttja min garderob bättre. Men i övrigt fick Jane hålla sig diskret i bakgrunden. De kommande helgerna innebar heller inga möjligheter att leva ut som Jane. Hade sedan tidigare lovat att jag skulle besöka mina föräldrar, som bodde en bra bit ifrån mig, en av helgerna, och sedan var det lite andra engagemang som satte hinder i vägen. Så tiden rann iväg och det var inte förrän sent en tisdag kväll, några veckor efter mitt första stora framträdande som Jane, som frågan blev aktuell igen. Det var, naturligtvis, Cecilia som ringde till mig och ville prata. Efter inledande artigheter och lite allmänt prat kom vi in på hennes ärende. Via en väninna i residensstaden hade hon fått fatt på två biljetter till en Vårkonsert nu på lördag. Det skulle bli kör, orkester och någon hemlig gäst. Programmet skulle spänna över hela skalan från klassiskt till pop, men skulle har våren som tema. Hon skulle gå och ville ha sällskap. Väninnan, också ensamstående, skulle själv sjunga så hon var med men ändå inte. - Vad säger du? Verkar programmet intressant? - Jo visst, det är helt i min smak, så erbjuder du mig platsen så tackar jag ja. - Nja, nu vet jag inte riktigt vad jag skall säga, kom det tveksamt från Cecilia, jag vet inte riktigt vem jag skall bjuda. Jag har två personer att välja på. Båda två betyder mycket för mig så det här blir svårt. Sida 14 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 15. - För mig spelar det ingen roll, det är du som bestämmer vilken du vill ha med dig. - Menar du det, kom det gladare från Cecilia, då vet jag besked. - Jaså? svarade jag fundersamt, gick det så snabbt att bestämma sig? - Ja, ditt svar gav besked. Jag vill att Jane följer med mig! - Jane! svarade jag, klarar jag det? - Visst gör du det! Det kommer att gå fint. Nå vill du följa med? - Ja, om du tror att jag klarar det så vill jag väldigt gärna pröva. Jag har längtat efter att få vara Jane igen. - Jag har också saknat Jane. Det skall bli kul att få vara tillsammans med henne igen. Så blev det bestämt. Cecilia skulle komma över till mig, direkt efter jobbet på fredag, och hjälpa mig med håret. Sedan skulle vi åka, redan på fredagen, till väninnan, för att sova hos henne i två nätter. Hon ville gärna se Cecilia lite mer, det blev inte så ofta de träffades nu för tiden. Hon kände inte till något om Janes verkliga bakgrund, och skulle heller inget få veta, om det gick att undvika. Inbjudan hade helt enkelt bara omfattat Cecilia och en person till, även om väninnan låtit det vara underförstått att hon helst såg en kvinna som sällskap, eftersom alla skulle kunna har roligare då. Hon ville gärna gå ut en sväng redan på fredagen. Sedan, när hon var på repetitionen, så kunde vi "göra stan" med shopping etc. Efter konserten var alla medverkande, med varsin gäst inbjuden till ett enklare samkväm. Gunilla, Cecilias väninna, hade redan pratat med en kompis i kören att officiellt stå som inbjudare av person nr två, dvs Jane. Kompisen skulle komma med på fredagen hon också. Nu fick jag helt plötsligt mycket att stå i. Kläder skulle väljas ut, ses över och packas. Vårkonserten räknades som en stor tilldragelse i staden, och till den gick man i eleganta kläder. Cecilia lovade att hon kunde låna ut någon av hennes festklänningar, så det bekymret skulle jag slippa. Till fredagskvällen hade jag säkert något tillräckligt fint, och för shoppingturen på lördagen så var det lämpligt att ha enkla och bekväma kläder. Slutligen påminde Cecilia mig att packa ner mina sanitetsartiklar. Jag förstod inte varför, men lovade komma ihåg det. När vi, på fredagen, möttes på jobbet hade det redan börjat pirra i min mage. Jag var mycket okoncentrerad på allt som hände runt omkring mig, och tänkte bara framåt mot helgen. Jag tyckte det dröjde evigheter innan vi samlades i kollegierummet och, efter en kortare sammanfattning av rektor, önskade varandra en trevlig helg. Cecilia och jag skyndade oss hem och jag hoppade genast in i duschen. Efter noggrann rakning och övrig hudvård steg jag ur duschen. Cecilia hade under tiden kommit över och stod redo att lägga håret på mig. Arbetet gick snabbt. Hon kommenterade att mitt hår blivit något längre sedan sist. Det skulle bara göra saken lättare för henne. När hon var klar plockade hon fram en plasthuva som hon trädde över huvudet. Till ett munstycke på sidan kopplade hon en transportabel hårtork. Håret behövde lite hjälp att torka så att vi kunde komma iväg någon gång. Medan håret torkade, och jag gjorde mig i ordning, skulle Cecilia göra sig färdig och komma över med bilen, så att vi fick packa in allt. Jag hade lagt fram mina kläder, som jag skulle ha under resan, så med hårtorken på full fart klädde jag på mig. Jag hade plockat fram en vadlång framknäppt kjol och en mönstrad blus. När vi kom fram skulle jag bara behöva byta till den klänning, en ljusrosa skapelse med bred spetskrage á la sjöman, som jag skulle ha på mig på när vi gick ut. Underkläderna tänkte jag ha samma så redan nu satte jag på mig mina tunna spetstrosor, den vackert broderade behån med sina inlägg och de tunna glansiga strumpbyxorna. Mina ben kändes som sammet när jag sakta trädde på de härliga Sida 15 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 16. strumporna. Jag höll precis på att rätta till dom lite när Cecilia kom in och lyfte av huvan till hårtorken, för att känna om håret var torrt. - Vilka spiror du har, kvittrade hon glatt. Jag blir riktigt avundsjuk. Och dina trosor är som en dröm. Du ser verkligen elegant ut. Men nu måste vi faktiskt fixa till en sak. - Jaså, vadå? - Jo, vi ska ju faktiskt gå ut i kväll, och vem vet var vi hamnar. Vilken kille som helst blir ju upptänd av hur du ser ut och kan möjligtvis få för sig ett och annat. Så nu gäller det att dels, på ett fint sätt, få honom att sluta med sina funderingar och dels skydda din hemlighet. Jag tror jag vet ett sätt som bör fungera. Nu var jag ännu mer konfunderad vad hon tänkte på, men jag lät henne fortsätta - Var har du din sanitetsgördel och dina bindor? Jag plockade fram dom ur väskan och Cecilia började öppna påsarna samtidigt som hon bad mig dra ner både strumpbyxor och trosor. Jag lydde och därefter trädde hon ett elastiskt band, med två löst hängande stroppar, upp längs mina ben och placerade den runt midjan. Hon justerade den lite grann innan hon tog en binda och fäste den i den ena stroppen. - Sära nu på dina ben och vik in din kompis så långt bakåt du kan och håll fast honom där. Jag följde instruktionerna och sedan förde Cecilia in sin andra arm in mellan mina ben och fångade upp bindan och drog den bakåt. Med ett vant handgrepp fäste hon den i den andra stroppen och började justera fästet. - Nu kan du släppa taget, så får vi se om det fungerar. Bra. Dra upp trosorna och strumpbyxorna igen så får vi se. När det var utfört så vände hon mig emot sig och studerade resultatet under tystnad. Uppenbarligen nöjd med det hela, efter en smärre justering, sade hon till mig: - Se vilken slät och fin front du nu kan visa upp. Här finns ingen konstig bula, som skulle kunnat avslöjat dig, utan du ser ut som vilken tjej som helst. Dessutom, om någon skulle få för sig att börja bli lite för intim med dig, så kommer bindan att signalera stopp. Det här är ett vattentätt sätt att hålla ivriga fingrar från sig. Det fungerar alltid. Tro mig. Vi skrattade gott åt hennes kommentar, men jag var samtidigt tacksam för detta extra skydd. Nu skulle jag kunna koppla av lite mer och inte vara ängslig hela tiden. Cecilia satte på torkhuven ytterligare en stund, medan jag satte på mig mina övriga kläder och började måla mina naglar. Tånaglarna hade jag redan fixat föregående kväll. Cecilia flängde runt och bar ut mina saker till bilen. När allt var klart kom hon och återigen kände på håret. Nu var det torrt så hon började kamma ut det hela. Frisyren blev minst lika vacker den här gången. Härlig volym fick det och gjorde mitt avlånga ansikte rundare och mer kvinnligt. Hon fixerade frisyren lite lätt med hårspray och beskådade resultatet. Även hon blev nöjd med resultatet. Jag fick order att fixa en lätt makeup. Den riktiga skulle vi fixa när vi kom fram, så lite läppstift och några drag med mascaran fick räcka. Så kom vi då äntligen iväg. Inga grannar syntes till utan vi kunde lämna området helt odramatiskt. Resan till residensstaden gick också den utan några problem. Cecilia rattade sin lilla Toyota med säker hand fram till väninnans hem, en lägenhet mitt inne i staden. Vi hade tur att hitta en p-plats direkt utanför huset och började plocka ur vår packning. Vi tog våra väskor och gick upp till Gunillas lägenhet och ringde på. En pigg och glad tjej öppnade dörren och hälsade oss glatt Sida 16 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 17. välkomna. Cecilia fick en stor välkomstkram och efter några snabba byten av välkomstrepliker vände sig Gunilla mot mig: - Välkommen hem till mig, Jane, jag känner redan att vi kommer att trivas ihop. Du ser precis så ärtig ut som Cecilia beskrivit dig. Jag fångade Cecilias roade blick samtidigt som Gunilla gjorde en repris på välkomstkramen hon gav Cecilia strax innan. Jag kände mig mycket välkommen. Gunilla tog tag i en väska och började gå in i lägenheten och styrde stegen mot ett av rummen. - Härinne hade jag tänkt att ni två kunde bo. Blir det bra? Rummet var tydligen hennes arbetsrum, för i ena hörnet stod en symaskin på ett bord. Sängarna, en dubbelsäng, var utfälld ur en soffa som stod längs ena väggen, och var redan läckert bäddade med fina påslakan. Vi fann det hela alldeles utmärkt och sedan fortsatte hon: - Installera er här nu genast medan jag gör klart med fikat. Snart kommer Linda hit och då skall vi försöka göra oss i ordning för kvällens äventyr. Linda och jag har valt ut ett riktigt höjdarställe med ett toppenband. I kväll skall skosulorna nötas rejält. Oh vad kul det skall bli! Efter ytterligare en omgång kramar vände hon på klacken och lämnade oss. Vi valde vilken sida som vi ville sova på innan vi packade upp våra väskor. Det var framförallt våra klänningar som behövde få hänga fritt. Resten kunde ligga kvar i väskorna. Vi blev klara och gick ut i vardagsrummet där Gunilla dukat fram kaffe. Gunilla frågade om jag ville se resten av lägenheten också och utan att vänta på svaret började hon visa runt mig. Hennes eget sovrum låg vägg i vägg med vårt och sedan, lite längre bort i korridoren låg toalett och badrum. Bredvid låg ett köket med plats för ett stort matbord. Hela lägenheten var vackert dekorerad. Det lyste kvinnlighet om varje liten detalj. Vi hade precis gått runt när dörrklockan ringde. Innan Gunilla ens hann fram till dörren öppnades den och ytterligare en gladlynt kvinna gjorde sin entré. - Jane, det här är Linda. Linda, det här är Jane, presenterade Gunilla oss. Linda var lika kärvänlig hon och gav mig omedelbart en kram. - Kom nu så sätter vi oss till bords. Kaffet väntar! Så satt vi där. Jag satt, klädd som tjej, med tre andra tjejer, varav jag aldrig träffat två, och pratade som om vi känt varandra hela livet. Utan några som helst problem smälte jag in i miljön, och deltog i skvallret. För skvaller var det. Här gällde det att reda ut vem som hade synts med vem, varför inte Stina längre var ihop med Kalle osv. Stora som små, viktiga som oviktiga händelser passerade förbi i en aldrig sinande ström av ord och meningar. Någon gång vände dom sig mot mig och förväntade sig någon kommentar, men för det mesta agerade jag passiv lyssnare. Jag kunde inte annat än konstatera att Cecilia hade haft rätt i sitt antagande att ingen skulle kunna gissa sig till att jag inte var tjej. Så här naturligt skulle dom inte uppträda om de haft orsak att misstänka något. Jag kunde också konstatera att vi alla fyra var i ungefär samma storlek. Däremot skiljde hårfärg, frisyrer och ansiktsformerna sig åt. Linda var rödhårig, med härligt långt lockigt hår och med runt ansikte och glasögon, Gunilla med blont rakt axellångt hår och med ett mycket litet ansikte. Cecilia med kort brunt lockigt hår och med ovalt ansikte och mycket markerade kindben. Så vi skulle i alla fall inte se ut som systrar när vi drog vidare ut i natten. - Nej tjejer, det här duger inte, grabbarna väntar inte hur länge som helst, även om vi är dom sötaste varelserna på jorden. Nu måste jag göra mig i ordning, kom det från Gunilla. - Slut på rast och vila, fyllde Linda på med. Sida 17 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 18. Det var startsignalen för oss alla att börja med våra förberedelser. Den enda som kunde ta det lite lugnare var Linda, som bara skulle fixa till sin makeup, resten var helt klart. Vi försvann in på våra rum och tog av oss våra resekläder. Sedan började cirkusen. Korridoren utanför badrummet "fylldes" av halvnakna flickor som irrade fram och tillbaka. Den ena stod vid spegeln och försökte fixa makeupen, den andra lättade på trycket, samtidigt som den tredje behövde hjälp med halsbandet osv. Allt var ett enda stort virrvarr, men med en mycket hjärtlig och trevlig stämning. Vi var som ett gäng tonåringar på väg till vår första skoldans. Ur allt kaos uppstår så småningom ordning, så också här. En efter en av oss blev färdiga och till slut var vi alla redo för "slutinspektionen" innan vi tog den korta promenaden fram till danslokalen. Jag fick många gillande kommentarer kring min klädsel, och kunde ge några tillbaka till de andra också. Vem som var snyggast ville vi inte gå in på, vi var däremot överens om att stadens andra vackra damer skulle få hård konkurrens i kväll. Kapitel 6 Benen kändes lite åt spagettihållet när vi närmade oss lokalen. Flera grupper av människor stod utanför och inväntade andra. Vi passerade alla och letade oss fram mot entrén. Vi riktigt såg hur flera av killarna sträckte på halsarna och rättade till slipsknuten när vi passerade. Deras ögon följde oss ända in genom de öppna glasdörrarna, där "stafettpinnen" överlämnades åt nya grupper. Vi kände oss, på ett positivt sätt, som föremål som värderades inför den kommande auktionen. Vi skulle nog inte behöva agera som panelhönor, om vi kunde bedöma reaktionerna på ett riktigt sätt. När vi kom fram till kassan visade det sig att alla tjejer fick gratis entré före kl 22 och den gränsen fixade vi med 5 minuters marginal. Vi gick sedan till garderoben och lämnade av våra ytterkläder innan den obligatoriska uppkollningen skedde inne på damrummet. Därinne var det trångt. Om killarna höll till utanför, så var det här alla tjejer var. Likt druvor, söta sådana givetvis, på en klase hängde alla kring rummets fyra speglar och bättrade på utseendet. De sista justeringarna gjordes, själv lade jag på lite mer läppstift, och "konkurrenterna" spanades in. "Vad har hon egentligen på sig, hon där borta i hörnan" eller "kolla in henne, en maska har redan gått på hennes strumpor" eller "vissa skall då alltid överdriva sin sminkning", var viskningar som trängde igenom det allmänna sorlet. Nu var vi klara och drog oss in mot stora lokalen. Vi blev anvisade ett bord, med fin utsikt över lokalen och nära till dansgolvet. Inte för nära musiken, utan på behagligt avstånd så att samtal skulle vara möjligt. Dansbandet spelade redan, men det var bara några få dansande uppe. En servitris kom förbi och tog upp våra beställningar. Hon hann dock knappt lämna bordet innan jag kände en lätt klapp på axeln. När jag vände mig om såg jag en kille i mörk kostym och färgglad slips mumlade fram ett - Får jag lov? Jag blev alldeles ställd. Visst hade jag räknat med att jag skulle få dansa, men att jag knappt skulle komma innanför dörren var långt över mina förväntningar. Jag fann mig dock snabbt och med ett leende svarade jag - Javisst! Samtidigt reste jag på mig, och min kavaljer drog artigt ut stolen. Mina tre kamrater, och då speciellt Cecilia, log mot mig när han tog tag i min hand och drog med mig ut på dansgolvet. Jag lät honom hela tiden ligga steget före, så att jag inte skulle "göra bort mig" genom att ta tag i honom på "fel sätt". Jag var ju, av naturliga orsaker, ovan att vara den som inte förde. Jag fick faktiskt tänka till en extra gång hur jag skulle hålla mina händer. Som tur var så spelades det en Sida 18 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 19. någorlunda lugn låt, så jag fick tillfälle att träna på min nya dansroll. Redan efter några takter började jag känna mig hemma och kunde lätt följa min partners intentioner. Han var en utsökt dansare. Det märktes att han var här för att dansa. Konversation var väl ett sämre ämne för honom, men det spelade mindre roll för mig. Jag fick tvärtom möjlighet att koncentrera mig på dansstegen och träna i denna ovana roll. I pausen stod han blygt vid min sida, ihärdigt kramandes min hand, och försökte klämma fram några ord. Påtagligt lättad blev han när musiken åter spelade upp och vi kunde fortsätta vår parningslek på dansgolvet. Jag njöt i fulla drag av dansen, och gav honom en liten lätt kyss på kinden som tack när musiken tystnade. Påtagligt berörd av denna uppskattning förde han mig tillbaka till ett tomt bord. De andra tre hade också blivit uppbjudna omedelbart efter mig. Jag tackade än en gång och artigt hjälpte han mig med stolen innan han, med blossande kinder, rörde sig bakåt i lokalen. Min kamrater anslöt nästan omedelbart och vi fick en kort stund att skvallra om våra respektive kavaljer innan vi på nytt blev uppbjudna. Så fortsatte kvällen. De drinkar vi beställt in fick vi bara smutta på mellan danserna. Kavaljerna stod formligen i kö för att dansa med oss. Nästan alla var skickliga dansörer, men en och annan borde nog träna lite mer. En del trodde att dom var alla tiders charmörer, men dom imponerade föga på mig, och inte heller på dom andra visade det sig senare. Några klarade av att både vara skickliga dansare och konversatörer, men de var inte många. Efter ett tag blev det så att samma kavaljerer återkom fler gånger och då blev även dansen mer och mer samspelt. Nu började också den tidigare så strikta bordsplaceringen luckras upp. Damerna följde med sin kavaljer till hans bord eller det omvända. Vårt lilla gäng blev också splittrat och jag fick långa stunder klara mig själv. Någon brist på danspartners fanns det inte, men ännu hade ingen slagit sig ner vid mitt bord eller bett mig följa med någonstans. Detta passade mig alldeles utmärkt, för jag kände att det kanske skulle bli svårt att engagera sig för mycket i en bestämd kavaljer. Mellan danserna kunde jag se att min första danspartner smög omkring i området kring vårt bord, och han hade dessutom varit på väg fram mot mig, när någon annan precis kommit före och bjudit upp mig. Nu passade han äntligen på och vi gick ut på dansgolvet. Han var nog, utan tvekan, kvällens bästa dansör, men försedd med tunghäfta. Men skickligt följde han musikens svängningar och lotsade oss genom de labyrinter som uppstod när de andra dansparen rörde sig. Som på små moln svävade vi runt dansgolvet. Dessutom höll han sina händer i styr. Det enda han företog sig var att leta med sin hand ner över ryggen och stanna över mitt behåband. En del andra kavaljer hade tagit sig friheten att gå ut på längre utflykter och tagit ett fast grepp om min bakdel, innan jag lite diskret flyttat upp deras händer till säkrare platser. I pausen var han lite mer talförd och vi språkade om lite av varje innan musiken åter startade. Nu försökte han även fortsätta konversationen under dansen, men samtalet tog aldrig riktig fart. Men jag uppskattade honom ändå och visade det genom att smyga mig närmare honom och dansa tätt ihop. Jag ville dessutom se hur långt han kunde tänka sig att gå och släppte därför hans ena hand och fattade tag med båda händerna om hans hals. Det gjorde att hans händer, automatiskt, hamnade längre ner på min rygg och jag kände hur han sökte sig ner mot min midja, men inte riktigt vågade fortsätta längre söderut. Så fortsatte vi dansen ut och med ett brett leende tackade han mig för dansen. Jag svarade med en kindpuss, lite längre än den första, och med samma resultat, blossande kinder. Nu annonserade dansbandet för paus och vi återsamlades alla för en snabb raid ut i damrummet för lite skvaller och uppfräschning. Linda hade dansat mycket med en och samma kille, och var alldeles betagen. Gunilla hade träffat en arbetskamrat och satt vid hennes bord tillsammans med några killbekanta, Cecilia satt också vid ett annat bord och tyckte att jag kunde följa med henne dit. Det fanns en "ledig" kille där som jag kunde prata och dansa med. Jag följde med Cecilia till hennes nyfunna vänner och blev presenterad. Cecilia satte sig nära en av killarna, så jag förstod vem som var "ledig". Jag kände igen honom. Vi hade dansat några danser och han var en av dom som gärna ville utforska mig. Sida 19 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 20. Vi småpratade lite och hade det trevligt. När några passerade förbi, och stötte till honom lite grann, tog han det som anledning att flytta lite närmare mig. Han flyttade så nära att han måste lägga ena armen på min stolsrygg för att få det bekvämt. Den ställningen var tydligen inte heller bekväm, utan snart så började armen söka sig nya tillflyktsorter och hittade, åtminstone temporärt, mina axlar som viloplats. Där fann den armen sig tillrätta, men så var det dags för den andra att ge sig ut på äventyr. Med axlarna upptagna, och mina händer sammanflätade i veka livet, så fanns det tydligen ingen annan plats än knät för hans hand att vila sig på. Nu blev vilan inte långvarig på den platsen heller, utan kvaliteten på min kjolsfåll måste studeras ingående. Sakta men säkert flyttades kjolen högre och högre upp längs låret, samtidigt som han försökte distrahera mig med allehanda småprat. Jag lät honom hållas, mest av intresse hur långt han tänkte gå, och om Cecilias "säkerhetsinstallation" fungerade. Han tänkte nog gå långt, den här mannen. Efter ytterligare ett distraherande moment, en lätt kyss på kinden, hade handen letat sig ända upp mot mina trosor. Sakta började fingrarna vandra runt i trakterna av troslinningen. En viss besvikelse kunde märkas att jag hade strumpbyxor på mig. Dom stoppade effektivt alla försök att komma under linningen. Han gav dock inte tappt utan fortsatte ut över trosorna och sökte sig mot mitt sköte. Och då inträffade det! Han upptäckte bindan. Handen tvärnitade och gjorde halt. Efter en bekräftande rörelse, att det verkligen var en binda, drog han sig sakta tillbaka. Jag log beklagande mot honom och fick ett lika beklagande ansiktsuttryck tillbaka. Han såg verkligen ut som en som sålt smöret och tappat pengarna. Cecilia, som sett det hela från sin kant, hade svårt att hålla sig för skratt. Min charmör höll precis på att tappa masken helt, när orkestern slog an de första tonerna. Han tog chansen att rädda en del av äran och bjöd omedelbart upp mig. Under dansen bad han om ursäkt för sitt agerande, och hoppades att jag fortfarande kunde vara hans vän. Jag accepterade ursäkten, och svarade neutralt att inget av det han gjort påverkat min inställning till honom. Vi slutförde dansen och gick tillbaka till vårt bord. Jag hann knappt sätta mig innan nästa kavaljer kom och ville dansa. Kvällen fortsatte i samma tempo och jag blev verkligen förvånad när bandet annonserade kvällens sista dans. Jag blev uppbjuden av en verkligt skicklig dansare, som dessutom både kunde konversera och föra sig. Jag ville gärna visa min uppskattning, så jag smög mig tätt intill honom, släppte hans hand och lade båda runt hans hals och visade på detta sätt att han "fick ta för sig" lite. Han förstod vinken och flyttade ner sina händer så att de omslöt min bakdel. Jag kunde känna hur hans mandom växte innanför byxorna, och förstod att han uppskattade min "inbjudan". När så de sista tonerna klingade ut i lokalen särade vi på oss och tackade varandra för en trevlig kväll med en varm och vänskaplig kyss. Han förde mig till mitt bord och tackade ännu en gång innan han avlägsnade sig. De övriga tjejerna kom också till bordet. Linda och Gunilla med varsin herre i släptåget. Vi blev presenterade för herrarna och vi satt ner en stund och pratade, medan den största rusningen i garderoben passerade. Linda, med kavaljer, var den första som bröt upp. Hon skulle direkt "hem" och sade - Vi ses i morgon efter konserten. Hej då tjejer! - Hej då, kom det unisont från oss kvarvarande. Gunillas kavaljer bad oss om våra garderobsbrickor, så kunde han gå i förväg och hämta ut våra kappor. Tacksamt gav vi honom brickorna, och när han var utom hörhåll började Gunilla - Är han inte gullig va? Utan att vänta på svar fortsatte hon - Han är så omtänksam. Tänk, jag känt Hans i flera år, men det är först i kväll som jag träffat på honom så här privat. Han sjunger också i kören. Jag har bett honom följa med hem, dvs om inte ni har något emot det? Sida 20 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 21. - Nej, du väljer väl själv vilka du vill bjuda hem. Vi har inget emot att han följer med. Det syntes att Gunilla blev lättad. Vi reste på oss och gick ut till Hans och han stod redan färdig med våra kappor i handen. En efter en hjälpte han på med kappan och tillsammans drog vi ut i den svala vårnatten. Gunilla hade förberett hemma med lite fika, så vi satte oss ner i vardagsrummet för att avrunda den händelserika kvällen. Planerna för morgondagen drogs också upp. Cecilia och jag ville göra stan osäker och Gunilla, och Hans, skulle på sina repetitioner. Så vi fick en extranyckel av henne så att vi kunde röra oss fram och tillbaka under dagen. Kanske skulle vi hinna ses vid frukosten, men i annat fall så var det efter konserten som vi skulle mötas. Efter det sade vi godnatt och Cecilia och jag drog oss diskret tillbaka till vårt rum. Efter ett lika diskret besök, gemensamt, på toaletten, gjorde vi oss redo för natten. Iförda varsitt delikat nattlinne kröp vi ner under täcket för att småprata lite. Det dröjde inte lång stund innan vi blev uppmärksammade på ett rytmiskt och taktfast ljud inifrån det andra sovrummet. Vi smålog mot varandra och förenade oss sedan själva i en mjuk och stillsam älskog, i skydd av det välbekanta ljudet, tätt inpå oss. Kapitel 7 Med den där underliga känslan man får ibland, att man inte vet var man befinner sig, vaknade jag upp. Efter några ögonblick, med funderingar, var sammanhanget klart för mig. När jag vände på huvudet låg, mycket riktigt, Cecilia bredvid mig och snusade gott. Hon var helt naken. Jag konstaterade dock att jag var snyggt och prydligt klädd i nattlinne. Med en lätt smekning på hennes bröst väckte jag henne. Hon smålog mot mig och gav mig en kram - Tack för igår. Det var underbart. - Håller med, vilken upplevelse det var att få göra det som tjej, med en tjej. Den går till historien. - Jaså, du för bok över dina erövringar, skrattade Cecilia - Nja, inte det precis, svarade jag, men håll med om att den innehöll en del poänger. Vi har ju även omgivningens förväntningar, eller rättare uteblivna sådana, att ha med i beräkningen. Men jag tror inte att Gunilla och Hans märkte något, dom var fullt upptagna med sin herdestund. - Så sant, så sant. Vad är klockan? - Halv tio! - Då kanske vi skall masa oss upp och komma ut på stan? - Inte mig emot! Staden var tillräckligt stor för att innehålla ett brett och varierat utbud av butiker. Vi gjorde oss ärenden in i de flesta damaffärer vi såg. Vi hade inget speciellt i sikte, för att inhandla, utan såg dagen mer som ett stort shoppingäventyr. Överallt möttes vi av vänliga expediter, som frågade vad damerna önskade. Varje gång detta inträffade steg mitt självförtroende med någon centimeter, så när dagen så småningom började gå mot sitt slut var jag ordentligt egotrippad av alla vänliga kommentarer kring min kvinnliga uppenbarelse. Några inköp måste dock ske, konstigt annars, med två damer på stadstur och nyladdad plånbok. Cecilia måste bara ha en blus vi såg i ett fönster, och Sida 21 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 22. jag uppmanades att titta efter nya badkläder. Så efter lite letande hittade jag både en snygg bikini och en trevlig baddräkt. Bikinin var så fin att Cecilia köpte en åt sig också, men i annan färg. Skor var ett annat intressant område. Några läckra sandaletter fann vårt gillande inför sommarens äventyr. Jag hittade också ett par bekväma promenadskor, vilka saknades i min garderob. På ett ställe var det slutrea av vinterskor, och där hittade vi ett par läderstövlar, åt mig, med högt skaft och hög smal klack, till rena vrakpriset. Även om tidpunkten inte stämde så kändes det som ett mycket lyckat inköp. Sommaren var ju i antågande och butikerna svämmade formligen över av lätta sommarklänningar. Vi kunde inte motstå frestelserna, utan efter idogt provande hittade vi varsin sommarklänning. Min var kort, avskuren under bysten och löst hängande därifrån. Ovandelen var försedd med smala axelband. Färgen var ljust, ljust gul med små diskreta blommor i flera färger. Man fick intrycket av en vajande svensk sommaräng när man såg skapelsen. Cecilia ville ha lite mer över axlarna, så hon valde en med korta ärmar, men i övrigt var modellerna lika. Hennes var grön i tonen. Så affärsidkarna i staden kunde nog känna sig nöjda efter vårt besök. Även vi var nöjda och drog oss mot Gunillas bostad. Nu skulle vi börja med förberedelserna inför kvällen. Hemma hos Gunilla så hoppade vi raskt ur kläderna och begav oss mot duschen. Vi båda tog det för självklart att vi skulle duscha gemensamt, så vi bara hoppade rätt in och drog för draperiet. Vi utnyttjade tillfället till att lära känna varandras kroppar ännu mer. Vi hade dock inte tillräckligt med tid för att hinna med någon längre stund av utforskning, så vi höll oss strikt till "programmet" och hjälpte varandra med reningsprocedurerna. Efter duschen trollade Cecilia snabbt fram papiljotterna och rullade upp såväl mitt som hennes hår. Vi hjälpte sedan varandra att göra en riktigt fin festmakeup. Underkläderna kom sedan. För första gången skulle jag ha en axelbandslös behå. Klänningen som Cecilia valt åt mig var nämligen axelbandslös, men med ett tunt chiffongtyg ovanför bysten och på armarna. Klänningen var svart, kort och figursydd. Jag behövde därför också förstärka mina höfter för att bilden skulle bli komplett. Jag satte också på mig min "säkerhetsutrustning". Glänsande svarta strumpbyxor, med liten dekorsömnad vid vardera vristen blev lite av pricken över i-et. Skorna var, för mig som inte var riktigt van, skyhöga och försedda med mycket smal klack. Mina vader och vrister blev ordentligt utsträckta och blev tydligen riktigt sexiga för Cecilia suckade avundsjukt. Cecilia hade en ljuvlig skapelse i blått. Även hon i kort slimmat fodral, men med smala axelband och en kort bolero utanpå. Det sista vi gjorde innan avfärden var att ta ur spolarna ur håret och kamma till våra frisyrer, samt att sätta på oss diverse smycken. Ett par dinglande pärlörhängen och ett enradigt pärlhalsband blev fina accessoarer liksom den eleganta guldklockan jag fått låna av Cecilia. Lite parfym, på väl valda ställen avslutade vår omklädning. Vi fyllde våra små nätta handväskor med det nödvändigaste och tog på oss våra kappor. Våra inneskor åkte ner i en kasse och lämpligare fotbeklädnader ersatte dom under färden till konsertlokalen. Ett lätt tutande på gatan utanför förkunnade att vår taxi anlänt. En lätt stressad chaufför smälte som smöret i solsken när han såg oss komma ur porten. Han for ur bilen och fram till bakdörren, som han artigt höll upp. Han sträckte även artigt ut sin hand, för oss att ha som stöd, när vi försiktigt satte oss tillrätta. Under hela resan fram till lokalen höll han nog mer koll i backspegeln än på vägen framför, och det var väl rena turen att vi kom helskinnade fram. Vid konsertlokalen fanns två möjliga angöringsplatser: ute på gatan eller under en glasövertäckt balustrad. Vi såg att andra taxibilar stannade på gatan, men vår chaufför tvekade aldrig, han svängde upp under balustraden, stannade och for ut för att öppna dörren åt oss. Han var så upptagen med att ge oss god service att han totalt glömt bort att han skull ha betalt. Som tur var hann jag se summan och, med en rejäl dricks inräknad, kunde diskret överräcka en bunt sedlar åt honom när jag steg ut. Först tittade han förvånat för att sedan komma på hur det hängde ihop. Tacksamt sken han upp och önskade oss damer en trevlig och angenäm kväll. Vi neg artigt tillbaka innan vi gick in i foajén. Sida 22 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 23. Det var ännu en bra stund innan konserten skulle börja, så vi hade god tid att hänga av oss våra kläder, byta skor och besöka damrummet. Även när allt det var klart fanns det tid över till att röra sig runt i foajén och se på alla festklädda människor. Det syntes att stadens grädda såg det här som sitt sätt att visa upp sina påfågelsfjädrar. Alla möjliga och omöjliga kombinationer syntes. Vi såg allt ifrån riktiga skräckexempel på dålig smak till enkla tidlöst eleganta kläder som passade sin ägarinna som hand i handsken. Herrarna var mer homogent klädda. Det var kostym eller smoking som gällde. Så förkunnade en ringklocka att det var dags att inta sina platser. Vi hade fått plats på sidan av läktaren, ända framme vid räcket, och hade därför bra uppsikt över hela salongen. Konserten var underbar. Vårmusik i alla dess former spelades upp. Körverk, bara orkester, verk för kör och orkester, allt i en smakfull blandning. En skicklig konferencier höll ihop det hela och lotsade oss längs konsertens röda tråd. Gästartisten visade sig vara en hel grupp sångare som skickligt lekte med sina röster och verkade vara många fler än de faktiskt var. Kvällens mäktigaste upplevelse var nog ändå när samtliga deltagare, under de obligatoriska extranumren, spelade upp några av våra allra vackraste, och käraste, vårsånger. Som slutsång klingade "En vänlig grönskas rika dräkt" ut över salongen. En stämningsfull och värdig avslutning på en fin konsert. Alla deltagare fick också stående ovationer från den fullsatta salongen. Vi vinkade till Gunilla och Linda, som först nu kunde slappna av och söka efter oss. Med teckenspråkets hjälp förstod vi att dom skulle komma och hämta oss ute i foajén. Uppspelta över det fina mottagandet konserten fått, kom Gunilla och Linda emot oss. Efter sedvanliga artighetsbetygelser, tittade de gillande på våra kläder. Vi fick klart godkänt av dom. Själva skulle dom nu bara byta om från sina scenkläder till andra festkläder. Vi kunde följa med bakom scenen och vänta där, för att sedan gemensamt gå över till festlokalen, som låg vägg i vägg med konsertlokalen. Vi hakade på och kom in i de bakre regionerna. När vi kom fram till damernas loger fick jag en smärre chock. Överallt irrade halvnakna kvinnor omkring för att leta rätt på sina saker. Ingen tog det minsta notis om oss. Cecilia såg min häpna min och knuffade mig lite försynt i sidan för att återföra mig till verkligheten. I fortsättningen försökte jag att inte stirra, men jag kunde ju inte låta bli tillfället och se så många vackra kvinnor, i mer eller mindre avklätt tillstånd, på en gång. Ibland fick jag även rycka in och dra upp ett blixtlås här, eller hålla undan ett hår där osv. Uppgifter som jag gladeligen tog på mig. Genom mitt engagemang blev jag också synlig för de andra och många kommenterade, på ett uppskattande sätt, mina kläder, och var nyfikna, i största allmänhet, på vem jag var. Allteftersom dom blev färdiga försvann dom iväg för att möta sina gäster. Gunilla och Linda blev också färdiga, och vi kunde återgälda deras komplimanger. Vi fyra var verkligen en elegant kvartett. Festlokalen var uppdukad med en buffé och några i orkestern hade själva tagit ett initiativ genom att sitta och spela medan vi tog maten. Vi var vid det här laget ordentligt hungriga, så vi försåg oss med alla läckerheter. Det var fri placering, så vi letade upp ett bord där det fanns övervägande antal herrar som motvikt till oss fyra. Av döma av deras miner när vi kom och frågade om det var ledigt, så var det som om vi sagt att dom vunnit högsta vinsten på ett lotteri. Artigt studsade de upp och hjälpte oss tillrätta med stolar etc. Vissa justeringar av deras egna platser gjordes så att vi kom att sitta varannan herre/dam. Jag fick en ur orkestern, vid namn Harald, som kavaljer. Han spelade tvärflöjt, fick jag strax veta. Egentligen fanns det ingen annan programpunkt än just buffén, men kvällen fylldes av allehanda upptåg och improvisationer. De som satt sig att spela blev avlösta av några kamrater, och så fortsatte det. Helt plötsligt började några andra och spela storbandsjazz och dansgolvet fylldes av danssugna personer. Harald bjöd upp mig, och trots min tveksamhet att dansa i så höga klackar, och dessutom snabbt, gick det bra. Vi prövade lite olika dansstilar och när vi dansade bugg kunde Harald inte låta bli att ge mig en extra omfamning när han snurrade in mig mot sin kropp. Han kände tydligen att jag inte hade något emot denna närkontakt, för nu upprepades den turen väldigt ofta i hans koreografi. Varje gång höll han mig kvar en stund längre innan han snurrade ut mig igen. Skickligt nog slutade låten samtidigt med att jag befann mig i hans famn och jag fick därför Sida 23 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 24. utstå lite fler ömhetsbetygelser i pausen till nästa låt. Eftersom jag hade min rygg mot honom så var det min nacke och kinder som blev föremål för hans uppvaktning. Den utfördes på ett så fint och känsligt sätt att jag blev riktigt upphetsad. Jag ville också försöka ge något tillbaka, så när jag lade mitt huvud snett bakåt kunde han luta sig framåt och våra läppar möttes i en intensiv kyss. Jag snurrade runt och smög min in i hans öppna famn. Inte förrän ett annat dansande par "råkade" stöta emot oss, en bra stund efter att låten börjat, särade vi på oss och fortsatte med lite mer normala dansövningar. Kvällen fortsatte med fler spontana infall. Några ur kören gav musikerna tillfälle att återhämta sig lite genom att sjunga lite ur deras breda repertoar. Några andra musiker, däribland Harald fiskade upp sina instrument och fyllde i med extrastämmor. Alla dessa improvisationer gjorde att kvällen kändes fri och otvungen. Alla försökte bidraga med något, eller på annat sätt visa sitt deltagande. T.o.m. serveringspersonalen gjorde sitt bästa för att bli ett med oss övriga och gjorde serveringsritualerna till stor konst. En underbar upplevelse som inte slutade förrän långt fram på småtimmarna. Då var buffébordet fullständigt länsat och gästerna rätt så slaka. Men vilken kväll jag fått uppleva. Och det dessutom som tjej. Att mötas av alla dessa uppvaktande kavaljer var en upplevelse. Även om Harald och jag blivit rätt intima, hindrade det inte andra kavaljerer att försöka stjäla min uppmärksamhet, på det ena eller andra sättet. Så det var tre nöjda damer, Linda drog iväg åt sitt håll, som drog sig mot Gunillas bostad. Trötta men lyckliga över en härlig upplevelse. Efter några timmars sömn, utan inslag av intimt umgänge, förberedde Cecilia och jag oss för hemfärd. Vi var välkomna tillbaka, närhelst vi ville, upprepade Gunilla flera gånger. Vi lovade att vi nog skulle ta henne på orden, för även vi uppskattade den gästfrihet hon visat. Styrkta av dessa nya vänskapsband for vi iväg. Resan hem började i tystnad. Vi satt båda och samlade ihop våra tankar och summerade helgen. Cecilia bröt tystnaden först - Vilken otrolig hel det har varit! - Ja, det är svårt att förstå det hela. - Synd att alla helger är så korta, jag vill att samvaron med dig, Jane, skall fortsätta längre. - Jaså, det är bara Jane som duger, svarade jag lite retsamt. - Nej, missförstå mig inte, jag gillar Jan också, men på ett helt annat sätt, med Jane kan jag vara mer förtrolig, ha en jämställd kamrat helt enkelt. - Jag tror jag förstår vad du menar Vi satt återigen tysta en stund innan Cecilia fortsatte - Tänk att det bara är två veckor kvar innan sommarlovet! Vad har du för planer? - Inga direkta planer, bara funderingar. Och du då? - Jag åker ut till min sommarstuga och är där i två veckor runt midsommar, sedan har jag inget. Jag skulle gärna se att du följde med, om du vill förstås? - Ja varför inte! Mina funderingar rör en senare period, men det är högst osäkert om det blir av, jag vill ogärna resa ensam. - Vilka är dina planer? - Jag har alltid drömt om att se lite mer av Europa, och då speciellt Frankrike, Schweiz osv. Sida 24 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 25. - Det låter som en riktig drömresa. - Du menar väl inte att du skulle kunna tänka dig att vara mitt resesällskap? svarade jag glatt. - Jo, om du kan tänka dig det så gärna för mig. - Jättekul! Nu kan det äntligen bli av med min drömresa! Så här kan vi göra! Jag följer med dig ut till din sommarstuga, och där gör vi upp de definitiva planerna för resan. Vad tycker du om det? - Låter alldeles utmärkt. En fråga bara? Hur har du tänkt att vi skall bo? - Jag har räknat med campingsemester i huvudsak. Någon gång kanske det blir nödvändigt med hotell eller pensionat. - Låter mysigt, och vem är det som åker då? Jan eller Jane? - Fram till det att du frågade så har det helt klart varit Jan. Nu är jag mer tveksam. Det skulle vara jätteroligt att åka som Jane, men vågar vi? Vad kan hända? Vi får väl slå våra kloka huvuden ihop och ta oss en funderare. - Jag ser redan fram emot en skön sommarkväll i Paris tillsammans med Jane, så jag mitt ställningstagande är klart, men givetvis förstår jag dina synpunkter. - Och jag ser oss båda, liggande på Rivieran i bikini med alla dreglande fransoser runt om oss, svarade jag skrattande. • Jag kan inte se annat än att vi tänker fortsätta släpa på varandra, även i sommar. Jag blir så glad, svarade Cecilia och gav mig en hastig kyss på kinden. Kapitel 8 Det var nu mer än vecka sedan vi sjungit "Den blomstertid nu kommer" och skilts från våra elever för sommaren. Vi hade även hunnit avsluta övriga göromål i skolan och det låg en förväntansfull uppbrottsstämning när vi nu träffades tillsammans, alla kollegor, på sista mötet. Rektorn gjorde en summering av läsåret och konstaterade att det blev svårare och svårare att hålla ihop verksamheten, med alla krav på besparingar som dök upp som svampar ur jorden. Han ville dock inte förmörka vår ledighet, men såg välvilligt på om vi kunde ägna en och annan tanke på jobbet och hitta på kreativa lösningar, nu under sommarlovet. Med det önskade han oss en avkopplande ledighet. Inte mycket olikt våra skolbarns reaktioner vid skolavslutningen, så bröt alla upp samtidigt och en kakofoni av "Hej då! Trevlig sommar" uppblandat med stolarnas slammer, utgjorde vår start på sommaren Våra förberedelser för vistelsen i Cecilias sommarstuga, som låg vackert på en ö i skärgården, hade redan kommit långt och vi skulle ge oss av under morgondagen. Nu var det mest praktiska saker att ordna med, blomvattning etc. Inte ett enda klädesplagg, tillhörigt Jan, hade åkt ner i väskorna. Däremot gapade Janes galgar tomma. Förmodligen hade jag packat för mycket, men man vet ju aldrig. Cecilia hade skrattat när hon såg min packning. Hon uttryckte sitt starka tvivelsmål att jag överhuvudtaget skulle hinna att använda alla kläder, om jag så bytte 10 gånger per dag. Gemensamt gjorde vi därför ytterligare en genomgång och nu blev packningen mycket mer hanterbar. Vi stuvade in allting och stängde sedan igen mitt lilla hus. Natten skulle vi tillbringa hos Cecilia, för att lättare kunna lämna området utan uppmärksamhet. Sida 25 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html
  • 26. Efter en färd på några timmar, via ett antal små vägfärjor, kom vi fram till Cecilias sommarstuga. Den låg avskilt på en relativt stor ö med vidunderlig utsikt över fjärden utanför. Cecilias farfar hade varit skärgårdsfiskare och landområdet hade varit i deras ägo sedan urminnes tider. När han dog fick enda barnbarnet, Cecilia, ärva det hela och vissa delar hade avyttrats för att möjliggöra upprustning av de kvarvarande delarna. Så Cecilia hade förvandlat den gamla fiskarstugan till något av ett museum över svunnen tid och byggt ett nytt, fortfarande stilenligt, hus lite längre ner mot vattnet. Strax utanför den soldränkta altanen låg en badvik med härlig sandstrand, lite till höger om den började mjukt rundade klipphällar bulla upp sig. Längs en av klipphällarna gick en brygga med en smärre förrådsbyggnad längst ut. Den visade sig, förutom sedvanliga sjöredskap, även innehålla en bastu. Utanför bryggan var det tvärdjupt, så här kunde man angöra med båt. Kombinationen sandstrand, klipphällar och brygga gjorde området helt idealisk för en stuga. Alla olika önskemål om vistelse vid/i/på vatten kunde lätt tillgodoses. Vi skyndade oss att plocka in det viktigaste innan vi snabbt bytte om till baddräkt. Det strålande sommarvädret måste bara utnyttjas. Utan den minsta tvekan slängde vi oss i vattnet, men det var ka-ka-kallt. Så vistelsen i vattnet blev inte långvarigt men uppfriskande efter den långa resan. Vi gick upp och bytte om till bikini och satte oss tillrätta på en av klipphällarna. Nu värmde solen skönt och vi hade en härlig stund, med alla båtar som sakta rörde sig fram och åter över fjärden som fina blickfång. - Mm, det där satt fint, och vilket fint ställe du har, ljuvligt helt enkelt. - Tack, ja jag trivs fint här. Försöker vara här så ofta jag kan, men vintern är tuff här ute. - Brr, prata inte om vintern nu. Nu är det sommar och sol som gäller. Förresten, har du båt också? - Jodå. Farfars gamla skärgårdseka med äkta inombordsmotor, du vet en sådan där "dunk, dunk, dunk" -låtande båt har jag. Den ligger hos en avlägsen släkting, som bor året om härute. Han sköter om den och håller med vinterbostad åt den. Vi skall förresten till honom i morgon och hämta den. - Mysigt att kunna åka ut en sväng också. - Ja, jag kan visa dig några fina öar här runt omkring som jag gillar jättemycket. Sedan, om vi har tur kan vi gå ut en morgon och försöka få upp vår egen strömming till midsommar. Apropå midsommar så firar vi här på ön gemensam midsommar på en av ängarna. Alla öbor ställer upp. Släkt och vänner från när och fjärran brukar också dyka upp. Alla som finns här på ön räknas in i begreppet öbor, för alla har någon släktrelation till någon. Det finns ingen "utböling" på den här ön. Alla känner alla, så i och med att vi hälsade på skepparn på sista färjan, om du kommer ihåg, så vet nu hela ön om att jag har sällskap med mig hit. - Du menar han som erbjöd mig snus, skrattade jag till svar - Ja, just han. Jag kan dessutom berätta att du blev "godkänd". Han skulle aldrig erbjudit dig snuset om han inte gillat dig. Han är säker i sina bedömningar av nya människor. - Han blev inte stött av att jag tackade nej? - Nej, inte det minsta. Det är bara hans sätt att visa sitt gillande. - På en av grannöarna har jag en väninna som har en frisersalong. Jag tänkte att du och jag skulle beställa tid där i veckan, så att vi blir riktigt fina till midsommar. Jag har redan pratat med henne och torsdag skulle passa henne bäst. Vad säger du? Sida 26 av 96Jane 2013-07-31http://evabirgitta.se/jane.html