Petra

PETRA
av EvaBirgitta
Kapitel 1 Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6
Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12
Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16
Tillbaka till hemsidan
Kapitel 1
Sommarlovet, det efterlängtade, var bara några dagar gammalt när händelserna, som totalt skulle
förändra mitt liv, inträffade. Försommarens friska luft gjorde mig upprymd. Frihetskänslan, att
kunna rå om sin egen tid, var som en dröm för en 18-årig grabb. Enda smolket i glädjebägaren var
att inget ordnat sommararbete kunnat fixats. På vår lilla ort var det inte många som behövde
extrafolk och att resa de sju milen till närmaste större stad var inte att tänka på. Körkortet var
visserligen ordnat men någon bil hade jag inte. Så det gällde att finna egna sätt att fördriva tiden.
En bit utanför samhället fanns ortens motionsspår. Den gick i en slinga över åkrar och ängar,
svepte in i en liten skog där den passerade en liten tjärn med näckrosor. Stillheten var bedövande,
endast fåglarna kvittrade, och djuren tog ingen notis om den ensamma löparen som sprang varv
efter varv. När jag tyckte att jag fått tillräckligt med motion sneddade jag över några åkrar och
löpte fram till min äldre systers bostad i närheten av spåret. Hon var en fast punkt i min tillvaro då
hon arbetade hemma som sömmerska. Efter min motionstur brukade vi sitta ner och diskutera det
mesta och sedan äta en gemensam lunch innan jag vände hemåt.
När jag kom ut ur duschen, med bara morgonrocken svept runt mig, kom emellertid min syster
emot mig med en bekymrad min på sina läppar. Jag tänkte inte mer på det utan vi tog fram lite
förmiddagsfika och gick ut i trädgården. Samtalet tog dock ingen riktig fart den här morgonen, det
syntes att det var något som störde hennes tankar.
- Vad är det, berätta vad som har hänt? inledde jag.
- Inget speciellt, egentligen, det är bara det att en kund inte kunde komma idag för att prova sina
kläder och det är bara två veckor kvar till kläderna skall vara klara. Hinner jag inte prova idag så
kommer det att bli svårt och hinna med allt.
Vi fortsatte vårt förmiddagsfika under tystnad och efter en stund dukade vi av och gick in i huset
igen.
- Du Peter! - skulle du kunna göra mig en tjänst? Kom det plötsligt från min syster.
- Självklart! svarade jag utan att egentligen tänka mig för.
- Det slår mig att du och min kund är lika långa och har ungefär samma kroppsbyggnad. Skulle du
kunna hjälpa mig med den här provningen?
Sida 1 av 53
2013-07-31http://evabirgitta.se/petra.html

- Visst - inga problem! halkade omedelbart över mina läppar.
- Jättesnällt! - svarade syrran och det riktigt märktes på henne att det var en sten som föll från
hennes axlar.
Vi gick direkt till hennes arbetsrum och in bakom en skärm där hennes kunder kunde byta om.
Hon bad mig ta av mig morgonrocken. Lite generat förklarade jag att jag inte hade något under
men det viftades raskt bort med att vi minsann hade sett varandra nakna förr. Att vi var några år
äldre nu gjorde ingen skillnad.
- Du kan förresten vända ryggen till så jag kan hjälpa dig på med korsetten!
- KORSETTEN! Vilken korsett?
- Den du måste ha för att jag skall kunna prova så klart!
- Men - stammade jag - vad är det som skall provas?
- Den där smaragdgröna långklänningen där i hörnet förstår du väl.
Oh jösses, vad har jag gett mig in på, tänkte jag för mig själv. Men jag har alltid stått för mitt ord
och det var bara att acceptera faktum.
- Att jag hjälper dig med detta stannar väl oss emellan svarade jag vädjande
- Självklart - jag kommer att vara dig evigt tacksam - lita på det.
Med det konstaterandet snurrade hon på mig och bad mig sträcka armarna högt upp i luften. Runt
min överkropp placerade hon sedan korsetten, som bäst kan beskrivas som ett tygstycke med
allehanda styva detaljer insydda. Hyskor, hakar och öljetter prydde hela baksidan. Massvis med
spetsar var placerade lite här och där. Framtill fanns också två kupor som skulle ta hand om de
kvinnliga behagen och forma dessa till vackra liljekullar. Tyget var tunt och silkigt, men när
Kristina (min syster) började fästa ihop hakarna med hyskorna märkte jag styrkan i tyget. Min
kropp inneslöts i ett smidigt men bestämt fodral. Jag hade aldrig tidigare upplevt något liknande.
Allteftersom knäppningen fortskred pressades min mage och bröstkorg samman. Det var inget
obehagligt, snarare en känsla av att bli omhändertagen. Andningen blev också kortare eftersom
lungorna inte hade lika stort spelrum längre. Efter en stund kände jag att Kristina slutade med
knäppningen och trodde att allt var klart men ack vad jag bedrog mig.
- Ta nu ett djupt andetag och sträck upp armarna ordentligt innan jag börjar snöra dig.
- Snöra mig? Räcker det inte så här
- Nej - trodde du det - skrattade Kristina -nej här måste mer till för att du skall komma ner till
samma midjemått som min kund.
Varvid hon drog till om remmarna där bak så att jag trodde magsäck och allt skulle ploppa upp ur
halsen likt en hal tvål i handen. Utan någon som helst pardon snörade hon ihop korsetten tills jag
trodde att jag skulle gå av på mitten. Sedan vände hon på mig och stoppade ner sin hand i en av
kuporna och fick tag i lite hoptryckt skinn som hon formerade till något som kunde liknas vid ett
bröst. När hon gjort likadant på den andra sidan muttrade hon något ohörbart om att det här måste
gå att göra på ett bättre sätt, men att det fick duga nu.
- Ledsen om jag fick lov och ta i men nu så har du rätt kroppsform. Hur känns det?
Sida 2 av 53

Utan att vänta på svar gick hon raskt iväg och lämnade mig åt mitt öde. Minuten senare kom hon
tillbaka med ett par strumpor, trosor och ett par högklackade skor.
- Lyft upp benet så jag kan sätta på dig strumporna manade hon.
Jag lydde och känslan var obeskrivlig när den tunna smidiga strumpan rullades upp över min fot,
vader, knä och slutligen låren för att sedan fästas vid de dinglande strumpebanden. Känslan blev
inte mindre när andra benet fick sin strumpa. Ett par vita silkiga trosor med nätta spetsar kring
benöppningarna följde efter. Tom de högklackade skorna passade nästan perfekt. Kunde inte låta
bli att kasta en blick i den hellånga spegeln som täckte en av väggarna bakom skärmen. I spegeln
stod en slank varelse med halvlångt hår, smal midja och långa ben. Det fanns inte mycket som
påminde om den Peter som stod här för någon minut sedan. Kristina märkte mina beundrande
blickar och kommenterade
- Tjusigt eller hur! Det här trodde faktiskt inte jag heller att lillbrorsan kunde bli så här tjusig.
Men nu var det inte tid för mer beundrande blickar utan arbetet väntade. Kristina hämtade nästa
underliga plagg, en tygklädd stålställning såg det ut som. Hon såg mina undrande blickar och
förklarade
- Det här kallas för krinolin och skall hjälpa till att hålla ut kjlen så den får den där härliga vidden
och komma helt till sin rätta.
Krinolinen fästes kring min midja och sedan hämtade hon klänningen. Den formligen gled ner
över min kropp och när dragkedjan i ryggen drogs upp formade den sig mjukt kring min
överkropp. Urringningen var generös och visade en hel del av mina "nykonstruerade" bröst.
Ärmarna var korta men med stora puffar. Klänningslivet följde formerna perfekt och nedanför den
trådsmala midjan böljade kjolen ut sig i fint veckade våder. Jag tyckte allt satt perfekt men
Kristinas vana ögon gav sig genast i kast med att nåla in, lyfta upp och förändra än här, än där.
Men vad spelade tiden för roll en stund som denna. Jag tittade oupphörligt på det underbara som
visades upp i speglarna i hennes arbetsrum. Massor med underliga känslor vällde genom kroppen.
Ena sekunden kändes det som det underbaraste som någonsin hänt (och det var det ju) och andra
sekunden något som var förbjudet, olämpligt, onormalt för en 18 årig POJKE att uppleva. Kristina
märkte mina emotionella svängningar och fyllde på
- Jag är helt uppriktigt förvånad hur bra du ser ut och hur väl du smälter in i dessa kläder. Du skall
veta att du kan lita på mig - jag kommer inte att reta dig eller på annat sätt ställa dig mot väggen
för de känslor som du visar här och nu. Jag vill stötta dig oavsett om detta blir enda gången du
provar en klänning eller inte.
Kristina lade sista handen vid nålningen och bad mig att gå några varv runt i rummet så hon skulle
kunna se hur tyget rörde sig. Efter några ovana och stapplande steg på de höga klackarna hittade
jag rytmen och fick höfterna att svänga i takt med kjolen
- Du till och med rör dig som en flicka! kommenterade Kristina uppmuntrande min gång.
Allt trevligt tar dock slut någon gång och förtrollningen bröts när Kristina började att försiktigt
skala av mig klänningen.
- Resten kan du nog ta av dig själv. Var försiktig med strumporna bara så att det inte går en
maska! yttrade Kristina förnöjt samtidigt som hon drog iväg med klänningen.
Jag gick bakom skärmen och började knäppa upp strumpebanden. Sakta och försiktigt hasade jag
ner strumporna längs benen, tog tag längst fram på tårna och drog av strumpan. O vad naket benet
Sida 3 av 53

kändes. Att det där tunna materialet kunde kännas så mycket och framförallt så behagligt. En
rysning gick genom min kropp och det bildades gåshud lite här och var. Andra strumpan följde
efter på samma sätt utan att någon maska hade gått. Därefter började jag försöka komma på hur
jag skulle få av mig korsetten. Jag hade ju inte sett hur den fästes där bak men kände att det
hängde snören efter ryggen. Fick efter stor möda tag på en av ändarna och började dra. När knuten
gick upp var det som om en ballong hade börjat läcka. Kroppen "pyste ut" lite här och var och den
trådsmala midjan var ett minne blott. Hyskorna beredde även dom vissa svårigheter men med lite
möda så gick även det. Det var med stor saknad jag lade korsetten åt sidan och svepte
morgonrocken kring min numer alldeles normala pojk-kropp.
- Du får behålla trosorna som ett minne av idag - om du har lust alltså. Hörde jag Kristina säga
trots att hon inte kunde se mig. Förstod hon så väl mina känslor just nu?
Jag följde hennes uppmaning och behöll trosorna på. Gick ut ur arbetsrummet och hämtade mina
egna kläder. Trots lätta sommarkläder kändes dom som vadmalsbyxor och tjock ylletröja jämfört
med de skira och smidiga kläderna jag nyss haft på mig. Därefter återvände jag till arbetsrummet
för att säga hej till syrran.
- Du har varit till stor hjälp för mig, Peter, jag kan inte tacka dig nog. Lova mig också att du inte
grubblar över om det var rätt eller fel det du nyss gjorde. Du var helt enkelt underbar och jag
tycker att vi hade en mysig stund tillsammans. Vill du pröva på det fler gånger så står jag gärna till
tjänst.
Med dessa ord på vägen gav vi varandra en riktigt känslosam kram och jag satte mig småvisslande
upp på cykeln och trampade hem.
Kapitel 2
Väl hemma tänkte jag inte så myvket mer på dagens händelser utan satte mig i lugn och ro framför
TV:n tillsammans med mor och far. Efter en stund ringde telefonen och mamma svarade. Efter lite
småpratande fram och tillbaka vände hon sig till mig med orden
- Det är Kristina och hon vill prata med dig.
Jag tog telefonluren från mamma och svarade
- Ja hej det är Peter
- Hej Peter - än en gång tack för din hjälp
- Ingen orsak det var kul att kunna hjälpa dig. Gick det bra sedan?
- Ja det var det jag ville komma till. Jag har gjort alla ändringar och skulle behöva stämma av dom
en gång till. Min kund kan fortfarande inte komma loss. Skulle du kunna offra dig en gång till i
morgon? Snälla!
- OK! Visst kan jag det - lade jag till med illa dold förtjusning - vilken tid skall jag komma
- Kom till lunch så äter vi först och provar sedan
- Det blir bra vi syns då. Hej då.
- Vad ville Kristina? - undrade mamma
Sida 4 av 53

- Hon behövde lite hjälp med några saker - svarade jag lite undvikande
- Kul att ni kommer så bra överens, speciellt nu när du inte har något sommarjobb. När skulle du
dit?
- Vi äter lunch tillsammans i morgon
- Bra då vet jag det
Något mer pratande om vad jag skulle hjälpa Kristina med blev det inte som tur var. Hade inte
haft något bra svar att komma med eftersom detta kom så överraskande. När jag gick till sängs
någon timme senare hade jag svårt att somna. Tankarna gick hela tiden tillbaka till de omtumlande
känslorna som gått genom kroppen tidigare på dagen. Jag mindes också det fasta, men ändå
smeksamma, grepp som korsetten hade tagit kring min kropp. Ljudet från det svajande
klänningstyget när jag gick runt i rummet återkom ständigt. Det var som en sommarvind som lekte
i en aspdunge. Och i morgon skulle jag få uppleva allt detta ännu en gång. Sent omsider somnade
jag och vaknade till av att mamma tittade in genom dörren
- Jag går till jobbet nu. Hälsa Kristina och ha det så trevligt.
Jag steg upp och började klä på mig. Då såg jag trosorna som jag fått med mig hem. Utan att tveka
satte jag på mig dom under shortsen och drog t-tröjan över huvudet. Efter en snabb frukost gick
jag ner i samhället en stund för att se om någon kompis hade tittat ut ur sin håla. Men inte
någonstans syntes något liv så jag drog mig hemåt igen. Förmiddagen flöt iväg och det var dags att
trampa hem till syrran. Vi har alltid stått varandra nära, men den välkomstkram jag fick idag var
helt annorlunda än tidigare. Det är svårt att beskriva men den kändes mer som om två väninnor
möttes än en bror och syster. Lunchen var framdukad i trädgården. En av mina älsklingsrätter, så
här på sommaren, fanns på bordet. Lättrökt skinka med melon och mimosasallad. Härligt
läskande. Efter lunchen började spänningen inom mig stiga och det märktes tydligen för Kristina
kommenterade småskrattande
- Ja det är väl dags att vi sätter igång med vårt arbete. Kom nu Peter - plikten kallar.
Jag gick omedelbart in bakom skärmen och tog av mig kläderna. Kristina blev inte ett dugg
förvånad när hon såg att jag hade trosorna på från igår. Jag sträckte armarna upp i luften och
Kristina svepte korsetten runt min överkropp. Med snabba flinka fingrar fästes hakarna och
hyskorna i varandra och snart formades min kropp på ett fast men kärleksfullt sätt. Jag kunde själv
hjälpa till med att forma till mina "bröst" och den rörelsen betalades med ett leende från Kristinas
sida. Hon tog fram två små halvcirkelformade skumgummibitar och placerade dom i varsin kupa.
- Så där så ser dina bröst ännu mer naturliga ut. Känns det bra?
- Mm! Det känns bättre än igår - naturligare på något vis.
- Vill du pröva och sätta på dig strumporna själv?
- Ja - det kan jag väl göra
- Stoppa strumpebanden innanför trosorna först bara. Samla sedan ihop ena strumpan, ända ner till
tårna, innan du börjar trä den på benet. Låt fingrarna bara glida med samtidigt som du drar
strumpan uppåt. Utmärkt! Så gör du likadant med den andra medan jag hämtar krinolinen.
Kristina kom snabbt tillbaka med krinolinen och fäste den runt min trådsmala midja. Jag gjorde en
piruett framför spegeln och log med hela ansiktet. Gnolande gick Kristina iväg och hämtade
klänningen. Om jag tyckte att den passade fint igår vid provningen så var det ljusår från känslan
Sida 5 av 53

idag. Den satt som gjuten på min kropp. Följde minsta förändring och framhävde min byst och den
smala midjan. Genom skumgummiinläggen lyftes bysten upp och visade upp ett vackert
decolltage. Kjolen hade kortats något så de högklackade skorna och mina vrister skymtade under
den volangförsedda nederdelen.
Kristina gick runt mig och kände lite här och där, rättade till något, tog några steg bakåt och tittade
på mig med tillfredsställelse i blicken. Hon skulle precis säga något när dörren in till arbetsrummet
öppnades och en kvinna steg in., stannade upp mitt steget, blev stående någon sekund med en
häpen min på läpparna. Varken Kristina eller jag kom oss heller för att säga något. Helst av allt
ville jag mest att en lucka skulle öppnas i golvet så att jag kunde försvinna. Till slut tog hon till
orda
- Va´ söt han är! Det här måste kunna funka! Jag går med på det omedelbart!
Vad var det frågan om? Jag förstod ingenting. En massa tankar surrade runt i huvudet samtidigt
som jag kände rodnaden steg upp i huvudet. En solmogen tomat skulle kan kännt sig blek bredvid
min rodnad. "Va´ söt HAN är" - hon visste att jag var en pojke! Vem är hon? "Det här måste
kunna funka" - "Jag går med på det omedelbart" - vad är det som skall funka? Vad går hon med
på? Jag förstår ingenting. Tankarna bara surrade samtidigt som jag bara ville försvinna från
jordens yta. Kristina såg min oro och började
- Peter! Det här är Gerd - min bästa väninna - som du säkert hört talas om men inte träffat. Jag ber
om ursäkt att hon kom in så här utan förvarning - det är mitt fel men jag var övertygad om det var
det enda rätta både för dig och Gerd.
"Det enda rätta" frågetecknen hopade sig ännu mer.
- Kom och sitt ner här så skall vi berätta hela historien. Jag har inte varit helt ärlig emot dig men
jag har haft det ärligaste uppsåt man kan tänka sig med det hela.
Vi satte oss ner samtidigt som Kristina instruerade mig hur jag skulle ta tag i kjolen och hålla den
sträckt när jag satte mig. Inga skrynklor skulle få förstöra klänningen. Så kom hela historien fram.
Gerd ska gifta sig till midsommar och Kristina och en annan väninna ska vara tärnor. Så igår, strax
innan jag kom hit, hade Gerd ringt och upprivet meddelat att väninnan hoppat av hela kalaset.
Någon förklaring hade inte lämnats men beslutet var oåterkalleligt. Hela Gerds planering rasade
samman på bara några sekunder. Så fick då Kristina sin snilleblixt igår när hon bad mig prova
klänningen. För på en punkt hade hon varit sanningsenlig - väninnan och jag hade ungefär samma
längd och kroppsform. Under provningen hade hon själv blivit överraskad, både över mitt eget
agerande och på min kvinnliga framtoning. När jag sedan lämnat henne hade hon omedelbart ringt
till Gerd och meddelat att hon hittat en ersättare. Gerd hade dock svårt att tro på det hela men
Kristina hade övertygat henne så pass att hon gått med på att komma hit och se det med egna
ögon. Skeptisk hade hon dock varit ända tills hon klev över tröskeln, för en stund sedan, men hade
omedelbart insett att Kristina gjort rätt bedömning - en ersättare var funnen. Nu var bara frågan -
ville ersättaren verkligen genomföra det hela?
- Peter - jag skulle verkligen uppskatta om du kunde ställa upp på det här - inledde Gerd
- Du behöver inte vara orolig för att bli avslöjad - dels känner ingen dig dels passar du ovanligt bra
i klänning. Ingen kommer att misstänka något - fortsatte Kristina
- Det är bara vi tre som kommer att veta hela sanningen - du behöver inte vara rädd.
Sida 6 av 53

- Peter! Jag är din syster och vill absolut inte skada dig eller på något annat sätt utsätta dig för
obehagliga saker. Bara för att jag gärna vill hjälpa Gerd så skulle jag aldrig låta det gå ut över dig
- min nya efterlängtade syster - avslutade Kristina och gav mig en riktig björnkram.
- Nå vad säger du Peter? Inflikade Gerd
- Jag vet inte - började jag lite trevande. Visst vill jag hjälpa dig och jag kan inte förneka att jag
känner mig väldigt attraherad av mina upplevelser dessa dagar. Men kommer det att fungera? Jag
menar det måste ju vara en sak att bara stå här och SE UT som en flicka och en annan sak ATT
VARA flicka. Jag skall ju gå, stå, äta, dricka och prata som en flicka också. Klarar jag det? Jag vet
inte?
- Nej - det har du rätt i - dom tankarna har också passerat mig - inflikade Kristina - men jag tror att
jag hittat lösningen även på det. Varför flyttar du inte över hit till mig så har vi två veckor på oss
att träna. Du får leva hela dagarna som flicka och jag kan hjälpa dig. Här kan vi vara ostörda och
ingen behöver fundera vad du håller på mig. Inte ens mamma kommer att reagera, tvärtom tycker
hon det är bra att vi gör saker tillsammans.
Vi satt tysta en stund medan tankarna for runt, samlades och till slut formulerades till ett beslut.
Alla möjliga och omöjliga situationer spelades upp i mitt inre men hela tiden kom samma slutsats
fram - Du kan, du vill, du törs.
- OK - jag ställer upp.
Sekunden senare hade jag två överlyckliga kvinnor över mig som kramade och pussade mig så till
den milda grad att jag funderade på om jag skulle ändra mig. Dom tom släpade upp mig på golvet
och dansade ringdans med mig. Efter några stojiga minuter lugnade vi ner oss och hämtade andan.
- Vi måste hitta på ett namn åt dig. Vi kan ju inte gå omkring och kalla dig för Peter hela tiden -
kom det från Gerd efter en stund.
- Mm - tänkte på det också - vad säger du om Petra? Tillräckligt lika för att vara lätt och komma
ihåg.
- Ja varför inte. Det låter trevligt det namnet kan jag acceptera.
Och med detta så var Petra född. Vi fortsatte att småprata en stund tills Kristina helt plötsligt for
upp
- Nej flickor! Det här duger inte. Vi har massor att göra. Jag vill att du provar din brudklänning en
gång till och sedan måste ni hjälpa mig med min klänning. Men först skall Petra få byta om till
något bekvämare. Gerd - hjälper du henne av med klänningen så går jag och plockar fram lite
andra kläder åt Petra.
Vi lydde och gick tillsammans in bakom skärmen. Gerd drog ner dragkedjan i ryggen och skalade
av mig klänningen. När hon kom tillbaka hade jag tagit av mig strumporna och börjat knyta upp
korsetten men Gerd övertog sysslan. Det kändes jätteskönt när hennes små mjuka händer rörde sig
över min rygg. Vi var precis färdiga när Kristina kom med ett fång kläder. Hon räckte mig en behå
som Gerd hjälpte till att knäppa. Automatiskt tog jag tag i mina bröst och försökte skapa några,
men utan hjälp av korsetten så blev resultatet ganska blekt. Båda skrattade till på det där trevliga
kamratliga sättet och gav mig skumgummiinläggen att pröva med. Det blev genast bättre men inte
alls samma upplevelse som när korsetten var ihopsnörd. Sedan fick jag en höfthållare. Kristina
kommenterade att det visserligen var varmt ute, men för träningens skull borde jag använda
strumpor. Hon tog fram några mindre eleganta vardagsstrumpor för mig att sätta på. Gerd blev
Sida 7 av 53

imponerad när jag utan att tänka mig för stoppade strumpebanden innanför trosorna, även fast jag
ännu inte förstod varför. Kristina tog sedan fram ett par sandaler med öppen tå och måttligt hög
klack. Även det för att jag skulle träna på att gå i skor med klack. Sist lämnade hon fram en
kortärmad knälång solklänning med figursytt framstycke och vid kjol.. Den passade mig alldeles
utmärkt. När påklädningen var klar satte hon mig på en stol och började sminka mig.
- Jag tänker bara lägga på lite läppstift och mascara nu. Det här får vi titta på mer senare. Jag vill
bara att du skall känna dig så kvinnlig som möjligt. Ett halsband och några örhängen kan du också
få. Håret tänkte jag bara sätta upp i en hästsvans just nu.
När detta var klart gick jag och speglade mig. Jag hade svårt att hitta Peter i spegelbilden. Istället
stod där en söt tonårsflicka och tittade mot mig. Hon log generat tillbaka mot mig och det var som
om jag upplevde min första förälskelse en gång till. Jag blev väckt ur mina drömmar av Gerd som
bad om hjälp. När jag gick in bakom skärmen stod hon där helt naken.
- Petra - jag tänkte du kunde hjälpa mig att snöra korsetten. Jag misstänker att du inte har gjort
eller sett hur det går till. Man har ju inte ögon i nacken precis.
Fantasktiskt! Här framför mig stod en helt främmande kvinna naken och ber mig om hjälp som det
vore den mest naturliga saken i världen. Detta är något jag som tonårsgrabb ligger och drömmer
om skulle inträffa men aldrig blir verklighet. Och nu - bara för att jag har behå, trosor och
klänning - så förändras hela min världsbild. Hon behandlar mig som sin jämlike. Ingen blygsel,
inga förutfattade tankar. JAG VAR EN AV DOM!! Vilken härlig känsla - återigen - som min unga
kropp fick uppleva.
Jag följde hennes instruktioner och förvånades än en gång hur stark korsetten var. Jag fick ta i
riktigt ordentligt för att få ihop den så mycket som Gerd ansåg vara nödvändigt. Men till slut var
den ordentligt snörd och Gerds fylliga barm nästan svämmade över kupornas kanter. Kristina kom
med Gerds klänning, som var figursydd även den, men inte med samma vidd i kjolen som min
klänning. Det vita tyget var försett med spetsar runt ärmar, hals och midja. Ett utsökt vackert
arbete. Gerds långa bruna hår, med lite inslag av rött, gav fin kontrastverkan mot det vita tyget. Vi
hjälptes åt att få på Gerd klänningen och jag blev inte ett dugg förvånad att också den satt som
gjuten på hennes kropp. Kristina såg emellertid ett antal justeringar som borde göras.
När Gerd tagit av sig klänningen så brydde hon sig inte om att ta av sig korsetten utan gick runt i
lokalen som hon var. Kristina började genast klä av sig och uppträdde lika ogenerat som Gerd
hade gjort för en stund sedan. Vilken skillnad mot det smusslande som var för några år sedan när
vi delade rum i lägenheten i stan. Kristina plockade även hon fram en korsett och det var lika
naturligt för mig att hjälpa henne. Nu gick det också lättare för mig att snöra den så mycket som
Kristina önskade. Under tiden detta pågick så pratade vi om allt möjligt. Gerd berättade hur långt
förberedelserna inför bröllopet hade kommit, Kristina om hur mycket hon hade att göra - folk kom
långväga för att få en klänning uppsydd. Själv hade jag inte så mycket att bidra med till samtalet
utan gick mest runt i ett lyckorus och inte kunde förstå att allt detta var sant. Kristina provade sin
klänning, den påminde mycket om min men var rubinröd i färgen. Med hjälp av Gerd så gjorde
hon vissa förändringar och var till slut nöjd med resultatet. Vi hjälper henne ur sitt fodral och
sätter oss ner för att summera eftermiddagens upplevelser.
Med en hastig blick på klockan konstaterar Kristina att den hunnit en bit efter 6 och vi har inte ätit
på flera timmar. Först då märker jag också att magen ropar efter mat. Har inte haft tid att tänka på
sådana trivialiteter en eftermiddag som denna. Men nu skulle det smaka bra.
- Och jag som inte har något hemma - utbrast Kristina. Jag skulle åkt och handlat men det har inte
blivit av. Det är ditt fel Petra - sa hon samtidigt som hon skrattande lade sin arm om min hals och
gav mig ännu en kram.
Sida 8 av 53

- Jag har ett förslag - kom det från Gerd - det har öppnat en ny krog längs vägen hem till mig. Jag
bjuder på middag. Det här måste firas.
Utan en sekunds tvekan satte vi fart. Gerd och Kristina bytte snabbt om till mer vardagskläder.
Gerd kom förbi mig och bättrade på min makeup lite innan Kristina lämnade över en handväska åt
mig.
- Den här behöver du ha. Nu har du inga fickor att stoppa allt i.
Det tog inte lång stund för oss att göra oss i ordning och eftersom vi efter maten skulle dela på oss
så åkte vi i två bilar. Gerd bodde i en lite större stad några mil bort och krogen låg bara en liten bit
utanför. Nyöppnad som den var hade den blivit ett populärt tillhåll för traktens ungdomar. Jag blev
lite nervös när jag såg mängden ungdomar i min ålder men Kristina försäkrade att jag inte hade
något att oroa mig för. Uppträd naturligt var det enda hon sade.
Vi steg ur våra bilar. Med lite darr på benen och handväskan i stadigt grepp började vi gå mot
entrén. Precis utanför satt det ett gäng grabbar och några tjejer. Helt klart var det mig blickarna
riktades emot (Gerd och Kristina var uppenbarligen för gamla). Jag försökte uppträda så naturligt
det gick. När jag passerade en av grabbarna hörde jag han säga till sin flickvän
- Kolla vilka spiror! Såna skulle du ha.
- Tyst med dig - jag har väl lika fina ben som HON. Det är bara att hon använder strumpor som
gör att dom ser snyggare ut.
- Då vill jag se strumpor på dig också.
Gissa om det blev lättare att fortsätta in på den restaurangen efter dessa kommentarer.
Väl inne sökte vi upp ett ledigt bord. Stressade servitriser for runt och tog upp beställningarna. När
en kom fram till oss så frågade hon bara
- Välkomna! - Och vad vill 3 sådana här fina damer beställa då?
- Jag vill ha en räksallad, sa Gerd
- En till mig också - fyllde Kristina på.
Servitrisen vände sig mot mig och väntade. Jag blev alldeles stum - detta gick för fort för mig och
nu måste jag säga något. Jag försökte ta det så lugnt som möjligt när jag sade
- Jag tror jag följer med på räksallad också.
- 3 räksallad och dricka?
- En cola kom det samtidigt ur 3 strupar.
- Skall bli. Beställningen kommer strax - svarade servitrisen.
Med ett leende vände sig både Gerd och Kristina mot mig. Det behövdes inga ord utan deras ögon
meddelade "Du klarade det - grattis och välkommen i gänget". Maten kom snabbt och det
smakade bra. Några gånger fick jag varnande ögonkast från ömsom Gerd ömsom Kristina. Jag var
då på väg att falla ur min nypåtagna roll och bli Peter istället men det räckte med dessa blickar för
att återföra mig på den rätta stigen. Efter maten upptäckte jag något hemskt - jag behövde gå på
toaletten. Hur skulle jag göra. Kristina måste ha ett sjätte sinne för hon konstaterade bara
Sida 9 av 53

- Jag måste gå på toaletten - följ med mig Petra.
Det var bara till att lyda och tillsammans gick vi in på damrummet. Det var kö till toaletterna så vi
ställde oss på ett led. Framme vid en stor spegel stog det ett gäng flickor och görde sig i ordning.
Några lade på läppstift, andra lite mascara eller ögonskugga. Någon rättade till strumpebanden och
bekymrade sig inte det minsta att hon visade upp hela benet och en bra bit av sina bländvita trosor.
Jag försökte att låta bli att stirra men kunde inte undgå att betrakta all denna kvinnliga fägring. Jag
fick själv ett antal blickar men kunde inte tolka dess innebörd på annat sätt än att jag var OK.
Kristina lutade sig fram mot mig och viskade
- Glöm inte att sitta ner när du kommer in på toaletten.
Vilken tur att hon sade det - där hade jag gjort bort mig ordentligt. När det blev min tur så gick jag
in och lyfte på kjolen. Så tog jag tag i trosorna och hasade ner dom längs benen. Nu förstod jag
helt plötsligt varför jag hade strumpebanden innanför trosorna. Jag uträttade mitt behov och gick
ut. Kristina fanns redan där och hennes blick berättade att hon ville att jag skulle ansluta till henne
framför spegeln. Vi började båda två att korrigera vår makeup. Jag nöjde mig med att måla
läpparna. Något annat hade jag inte klarat av. En diskret kram runt armen bekräftade att jag
uppförde mig så som det förväntades. Vi lämnade damrummet och anslöt till Gerd. Under vår
bortvaro hade hon fixat betalningen och inget kunde få henne att dela på notan. Vi tackade för oss
och när vi passerade vår servitris neg hon till lite och hälsade oss välkomna åter.
Utanför stod samma gäng kvar men nu var jag inte ett dugg nervös när jag gick förbi. Tvärtom så
blinkade jag till åt han som gillade mina ben och när han tacksamt tog emot gesten fick han en
armbåge i sidan av flickvännen sin. Innan vi tog farväl av Gerd bestämde vi att jag måste komma
ut lite mer som Petra innan bröllopet. Vi kom överens om att fredag i denna vecka skulle vara en
bra dag. Gerd ville att vi skulle komma hem till henne på förmiddagen så att vi hade hela dagen på
oss. Så bestämde vi och efter sedvanliga kramar styrde Kristina och jag kosan hemåt.
När vi kom hem ringde vi till mamma och berättade om våra planer. Det enda vi utelämnade var
att det var Petra som skulle göra allt - inte Peter. Ingen invändning restes, tvärtom gillade mamma
allt det vi sade. Kvällen hade hunnit bli rätt sen så det var inte mycket mer än att dra av paltorna
och ner i sängen. Trodde jag!
- Kom nu Petra så ska jag visa dig vad du skall göra. Börja med att klä av dig och sätt p det här
nattlinnet. Kom in i badrummet sedan.
Givetvis lydde jag och när jag en stund senare kom in i badrummet stod Kristina där och rullade
upp håret på spolar. Hon hade munnen full av vita pinnar med skaft på men jag förstod att hon
ville att jag skulle tvätta håret. När det var klar hade hon gjort färdig sig själv och med ett snabbt
svep hade hon fäst ett hårnät runt alla spolar och gjorde en elegant knut i nacken. Sedan tog hon
fram en pall och bad mig sitta ner. Hon fiskade upp ett rosa plastskynke som hon knöt runt min
hals och började massera in någon vätska i håret. Efter en stund hittade hon en konstig kam med
en lång sticka i ena ändan. Hon kammade ut mitt hår och började sedan ta tag i några hårtestar
med hjälp av stickan. Med ett snabbt grepp började hon rulla upp håret på en spole och fäste allt
mot hårbotten med en sådan där vit pinne. Det stack till lite när spolarna trycktes till mot hårbotten
men inget mer. Med stort intresse följde jag hur hårtest efter hårtest fångades in och rullades upp.
Uppenbarligen följde hon ett visst mönster för spolarna låg tätt, tätt tillsammans. Det dröjde inte
lång stund förrän allt var klart och en likadant hårnät som Kristina hade knöts fast på mitt huvud.
Nu såg jag mer ut som ett piggsvin än tjej och den minen såg Kristina också och fällde
kommentaren
- Vill man vara fin så får man lida pin......
Sida 10 av 53

- Nu skall jag sminka av dig och lägga på din nattkräm.
Kristina tog fram en vit trögflytande vätska och smetade runt i ansiktet på mig. Den luktade
väldigt gott. Sedan hon torkat bort de sista resterna började hon massera in något ännu mer
trögflytande. Hennes kvicka men känsliga rörelser fick blodet att pulsera ända ut till yttersta
skinnflagan och hyn blev rosigt röd. En härligt feminin doft spreds i mitt ansikte och hela kroppen
slappnade av. Jag ville aldrig att hon skulle sluta.
Men nu var det dags att gå till sängs. Vi skildes åt utanför min sovrumsdörr. Som avsked fick jag
en lätt puss på kinden men ingen kram. Tur var väl det för då hade nog SYSTRARNA trasslat in
sig i varandras hår och aldrig kommit loss.
Lugnt och stilla somnade jag in efter min första dag som Petra.
Kapitel 3
- God morgon Petra! Hur har natten varit? Upp och hoppa - nu är sommarlovet slut. Det är dags att
göra sig förtjänt av brödfödan - smattrade Kristina fram med ett brett leende på läpparna.
Jag tittade på klockan. Kvart i sju och varför måste jag stiga upp?. Inte förrän jag satte mig upp i
sängen och började samla tankarna kom jag ihåg allt som hänt under gårdagen. Jag såg Kristinas
papiljotter och kände efter på mitt eget huvud. Jodå - mina fanns kvar där - det var ingen dröm.
- Du vill väl ta en dusch förstår jag! Sätt på dig den här mössan så att du inte blöter ner håret igen.
Efter duschen så smörjer du in hela kroppen med det som finns i den rosa flaskan. Kom sedan in
till mig - fortsatte Kristina.
Jag lydde och den rosa flaskan innehöll en väldoftande vätska som bara drogs in i min hy. Efteråt
låg en knappt märkbar feminin doft kvar och huden kändes som sammet. Jag gick in till Kristina
och anslöt till henne framme vid hennes stora spegel. Hon bad mig sitta ner bredvid henne.
- Vi skall nu göra oss vackra inför dagens alla aktiviteter. Det är lika bra att du får försöka själv så
mycket som möjligt. Vi gör det tillsammans nu så lär du dig snabbare. Först skall vi börja med en
dagkräm
Kristina tog en klick på sitt ena finger och började massera in krämen i ansiktet. Jag gjorde
likadant. Steg för steg gick vi igenom hela proceduren. Sakta men säkert försvann Peter och Petra
intog sin plats på scenen. Till sist var det bara håret kvar och med hjälp av Kristinas instruktioner
löste jag upp hårtest för hårtest tills hela huvudet var ett enda stort krulligt hårnystan. Vad skulle
det bli av med detta?. Kristina märkte min tveksamhet och tog tag i en hårborste och började, med
kraftiga tag, borsta ut lockarna. Med vana rörelse formades mitt tidigare så ostyriga hår till en
vackert kvinnlig håruppsättning. Håret var ju inte på något sätt klippt för att passa en viss frisyr
men efter Kristinas insatser hade jag något som definitivt påminde om en page-frisyr. Med några
snabba duschar av hårspray fixerades hela konstverket.
När jag konstaterat att inte ens min mamma troligen skulle känna igen mig så fortsatte vi med
resten av påklädningen. Kristina hade valt ut behå, trosor, höfthållare och strumpor åt mig.
Däremot ville hon att jag själv skulle se efter i hennes garderob efter resten. Jag satte på mig
underkläderna och Kristina konstaterade med uppriktig stämma att hon var imponerad hur
kvinnligt mitt beteende hade blivit. Jag rodnade lite grann och det fick Kristina att ännu mer
betona hur rätt hon hade. Jag tittade igenom hennes kläder och fann till slut en ärmlös mönstrad
sommarklänning i ljusgult tyg. Midjan var smal och bystpartiet figursytt med djup urringning.
Sida 11 av 53

Kjolen slutade strax över knäna. Kristina nickade godkännande och hjälpte mig med dragkedjan i
ryggen. Därefter överlämnade hon till mig en nystärkt underkjol för att få lite vidd i kjolen .
Passande sandaler letades fram ur gömmorna. Sist hittade hon några bijouterier som hon tyckte
passade till och vi var färdiga för dagens göromål.
Kristina ville att jag skulle hjälpa henne med kunderna. Hon tänkte presentera mig som sin syster
som var här på sommarlovet. Jag skulle hjälpa till med att hämta saker, koka kaffe, och svara i
telefon. Under förmiddagen var det inplanerade två kunder - en äldre dam som skulle sy om en
klänning och en yngre kvinna som ville diskutera sin garderob inför en resa. Båda besöken förflöt
utan några som helst svårigheter. Den äldre damen kunde inte nog bedyra hur söt och
väluppfostrad syster Kristina hade. Tänk om alla andra tuggummituggande tonårsflickor kunde
vara som jag. Då skulle man minsann inte vara rädd att gå ut om kvällarna. Dessutom var det
trevligt att se att det fanns flickor som vågade visa sina strumpklädda ben och inte bara hade dessa
förskräckliga jeans på sig. Hennes positiva intryck förde med sig att hon beställde en helt ny dräkt
av Kristina och dessutom tänkte rekommendera några väninnor att komma hit. Eftermiddagen
hade inga inbokade kunder utan jag och Kristina kunde snacka om lite av varje medan vi arbetade
undan med det som fann i arbete. Jag fick tom förtroendet att fålla upp några färdignålade kjolar
efter instruktioner från Kristina. Trots att det var min egen syster som jag satt och pratade med var
det ändå en helt ny människa som jag konverserade med. Jag verkligen kände hur annorlunda, och
bättre, vårt förhållande hade blivit de senaste dagarna.
Vi avslutade dagens arbete och övergick till mer privata göromål. Efter middagen satte sträckte vi
ut oss på gräsmattan i trädgården. Kristina började berätta om olika episoder ur vår barndom.
Vilken skillnad de fem åren det är mellan oss har när det gäller hur man uppfattar saker och ting.
Jag kände ju igen situationerna som berättades men mina intryck var helt annorlunda. Vi skrattade
gott åt alla små fadäser som passerat genom åren. Efter en stunds tystnad föreslog Kristina att vi
skulle göra något åt mina naglar. Hon reste på sig och kom tillbaka med lite olika saxar och
verktyg. Vi fortsatte vårt småprat samtidigt som mina händer och fötter fick sin första ordentliga
manikyr och pedikyr. Fingernaglarna fick ett mer kvinnligt utseende genom att sidorna filades ner
och spetsen rundades av. Ovanpå allt lade Kristina ett antal lager med rosa nagellack, lika på tår
och fingrar. För att inte kladda ner tånaglarna spärrade Kristina ut dom med hjälp av
skumgummibitar. Där satt jag helt oförmögen att röra mig och då flög något i Kristina. Hon for in
i huset och kom raskt tillbaka med kameran.
- Detta måste förevigas - var det enda hon sade innan hon tog kort på mig.
När nagellack och allt hade torkat föreslog Kristina en kortare promenad i den närbelägna parken
innan det var dags att inleda sängritualerna. Natten passerade förbi och en ny dag tog sin början.
Mina färdigheter tränades upp mer och mer och det blev alltmer som om jag alltid varit Petra. Mitt
självförtroende byggdes på allteftersom olika situationer dök upp och som klarades av, antingen
på egen hand eller med sakkunnig rådgivning från Kristinas sida. Vi pratade också lite med Gerd
per telefon och planerade morgondagens besök lite mer i detalj.
När jag vaknade på fredag morgon, märkte jag i kroppen att något var på gång. Även om jag hade
uppträtt som Petra i några dagar, så var det egentligen idag, som jag skulle få bekänna färg.
Kristina var därför mer noga, och hjälpte mig extra mycket med förberedelserna. Eftersom vi
visste att vi skulle gå runt i affärer och prova kläder, så försökte vi hitta på något sätt att dölja, det
som syntes av mitt manliga jag. Till slut hittade Kristina ett par gamla trosor i ett kraftigt elastiskt
material, som gjorde att de manliga förtecknen trycktes uppåt och bakåt. När sedan de vanliga
trosorna placerades utanpå märktes ingenting, utan fronten var slät och fin. Till slut var vi i alla
fall färdiga och kunde anträda resan.
Sida 12 av 53

Väl framme, så kom Gerd emot oss och gav oss varsin vänskaplig kram. Hennes blivande make
Björn kom också ut och hälsade. Till mig sade han:
- Jag förstår att det är du som är Petra. Jag vill bara säga, att jag uppskattar din hjälp och hälsar dig
välkommen till vårt bröllop. Jag kan inte nog uttrycka det jag känner. Gerd var som förbytt, när
hon kom tillbaka efter att ha träffat dig och Kristina. Innan var hon alldeles nere, och pratade tom
om att skjuta på bröllopet. Nu när jag ser dig så kan jag ju inte annat än hålla med om, att du blir
en fullgod ersättare för Ulla. Jag skulle nog vilja uttrycka mig ännu tydligare, och säga att du
kommer att göra vårt bröllop ännu trevligare.
Jag rodnade så djupt som det bara gick, samtidigt som Gerd satte armbågen i sidan på Björn, och
med ett dåligt maskerat leende sade åt honom, att han skulle passa sig för att flirta med andra på
det där viset. Det var henne han skulle uppvakta - inga andra. Björn kontrade glatt, att lite
konkurrens skadade aldrig. Med det ursäktade han sig, att han inte kunde delta mer i dagens
aktiviteter, men han trodde att vi flickor klarade av det bäst själva utan manlig inblandning. Vi
skulle inte ses förrän i kväll till middagen. Jag hann med att rodna en gång till vid hans uttalande,
men jag tror inte det hann märkas. Däremot retades, i en uppmuntrande ton, både Kristina och
Gerd med mig, när han gått, för min övertygande insats. Gerd kunde dessutom fylla på med, att
han verkligen trodde att jag var Kristinas syster. Han hade inte reflekterat över, att han inte hört
talas om mig tidigare.
Vi bar in vårt bagage i huset och installerade oss. Gerd hade nämligen föreslagit, att vi verkligen
skulle göra stan osäker, och då skulle det bli alldeles för sent att återvända hem, så Kristina och
jag skulle dela på gästrummet. Efter en liten andhämtningspaus med lite fika, så satte vi iväg mot
centrum. Vi flanerade runt lite först och tittade i skyltfönstren. Strax var vi framme vid stan´s
huvudgata, och Gerd styrde stegen mot en underklädesaffär.
- Vi börjar väl inifrån och ut? föreslog Gerd
- Ja det är klart! Petra behöver många nya kläder, fyllde Kristina på.
Så vi travade in och möttes av ett välkomnande leende från en expedit.
- Välkommen Gerd! Den stora dagen börjar närma sig. Du måste ha mycket att stå i nu, när det
bara är en vecka kvar?
- Ja, visst är det mycket, men jag tror allt kommer att ordna sig. Får jag presentera för dig Kristina.
Det är hon som sytt min brudklänning, och det här är Petra, Kristinas syster. Dom båda skall vara
mina tärnor, och vi behöver lite underkläder alla tre. Våra klänningar är figursydda, så vi behöver
varsin snygg korsett. Till det behövs strumpor, trosor etc.
- Inga problem det ordnar vi! Vem vill börja?
- Låt minstingen börja, inflikade Kristina och gav mig en lätt knuff.
- Det blir fint, svarade expediten. Titta runt lite själva, medan Petra och jag tar lite mått.
Expediten släpade iväg mig till en provhytt och bad mig ta av klänningen. Med måttbandet i
högsta hugg hade hon snart noterat alla möjliga och omöjliga mått. Ingen synbarlig reaktion på att
jag inte var den jag var kunde märkas. Enda kommentaren var att extra uppmärksamhet skulle
ägnas åt min byst, då den ännu inte blivit fullt utvecklad. Men det fanns hjälp att få. Kristina
besvarade också en fråga, hur smal min midja skulle bli för att passa klänningen. Nöjd med svaret
kom expediten strax tillbaka med en ljuvlig korsett, som hon raskt fäste och snörade vid min
kropp. Ingen tvekan, den ville jag ha. Matchande trosor plockades fram tillsammans med det ena
Sida 13 av 53

läckra tillbehöret efter det andra. Oh så svårt det var att vara kvinna. Det fanns ju så mycket
läckert, fräscht att titta och prova. Efter att ha provat ut och gjort klart det jag behövde till
bröllopet, så föreslog Kristina, att jag skulle se ut lite nya vardagskläder också, när vi ändå höll på.
Så fram kom det nya kreationer i form av behå, vardagstrosor, underkjol, linnen mm. Allt var så
läckert och kändes så behagligt mot min kropp. Några saker valde jag ut, och fick gillande nickar
till svar. Även ett snyggt nattlinne följde med ner i påsarna.
Medan allt detta pågått, så hade både Gerd och Kristina sett ut sina inköp, så det tog inte lång
stund innan allt skulle summeras och betalas.
- Sätt upp allt på mitt konto! Det här ryms helt inom min budget för bröllopet, kommenterade
Gerd och fortsatte:
- Det är bara en gång i livet man får ha så här roligt ,och då gäller det att passa på. Dessutom har
pappa gett mig fria händer. Han har ju bara en dotter att skämma bort.
Vi tackade för oss och drog vidare mot nästa affär. Nu gällde det skor. Kristina hade förberett med
tygprover från våra klänningar, och med hjälp av dessa så fick vi ett antal förslag att prova. Jag
fastnade för ett par mörkgröna sidenpumps med 7 cm hög klack. Jag blev inte alls förvånad, när
Gerd ville att jag skulle se ut några andra skor också. Ett par promenadskor med måttlig klack (5
cm), ett par sandaler och ett par svarta högklackade skor blev bytet i den här affären.
Efter detta besök var vi alldeles utsvultna och drogs mot en närbelägen restaurang. Vi
inmundigade en läcker lunch bestående av inkokt lax med dillsås. Några killar vid ett bord längre
bort vinkade bekant till Gerd. Vi fick reda på att det var kompisar till Björn, och att dom skulle
komma på bröllopet. På vägen ut passerade dom förbi oss och presenterade sig. Det var Lars och
Göran fick vi veta. Efter lite småprat ursäktade dom sig och gick vidare. Även vi började tänka på
nästa rond, men jag kände ett trängande behov av att gå på toaletten. Jag försökte, med vädjande
blickar få med mig någon, men båda visade med nollställda miner, att den här gången fick jag
klara mig själv. Med en ljudlig suck tog jag min handväska och gick till damrummet. Det fanns
några där men ingen så mycket som lyfte på ögonbrynen vid åsynen av min entré. Jag uträttade
mina behov och var mycket noga med att bättra på min makeup innan jag återvände till de andra.
Nu hade vi ju egentligen gjort allt som behövdes för bröllopet, men Gerd och Kristina tyckte att
Petra behövde fler kläder i sin egen garderob. Det som främst stod på listan var några egna
klänningar, någon kjol och blusar. Sagt och gjort, vi strövade omkring i affärerna och valde ut det
ena här, det andra där. Jag for ut och in i provhytter, av och på med olika kläder. Med sakkunniga
råd och iakttagelser från mina följeslagare, bildade jag mig en god uppfattning om vad som
passade mig, såväl färger som modeller. Jag lärde mig massor om hur kläderna skall sitta, och
vilka kombinationer och effekter man kan åstadkomma. För varje provning så blev jag allt säkrare
i min roll. Det kändes som om jag alltid hade varit Petra och inte bara i en knapp vecka. I en affär
fick plötsligt Kristina något speciellt i blicken och for iväg. Gerd och jag ryckte på axlarna och
fortsatte med provningarna. En kvart senare återvände hon, och i famnen hade hon ett antal
baddräkter.
- Petra måste ju kunna följa med till stranden i morgon, eller hur?
Jag blev inmotad i provhytten igen och provade baddräkter och bikinis på löpande band. Till slut
fann en enfärgad blå baddräkt och en blommig bikini nåd inför våra kritiska blickar.
Efter att ha hittat en lämplig uppsättning kläder till min garderob passerade vi förbi ett parfymeri.
Som en blixt slog det oss att vi alldeles hade glömt bort den biten. Vi gick in och fick hjälp av en
expedit. Hon plockade fram lite prover på ögonskuggor, mascara, läppstift nagellack osv som
passade mina färger. Även några dofter fick jag testa. Några enkla, men fina, bijouterier föll också
Sida 14 av 53

i min smak och följde med inköpen. Nu var vi klara i alla fall. Nertyngda av alla inköp återvände
vi till Gerds bostad och pustade ut. I tur och ordning klädde vi av oss, och tog en uppfriskande
dusch, innan vi skulle göra oss fina inför kvällens middag på stan.
Gerds föräldrar ville gärna träffa oss över en bit mat på en av stadens finare krogar. När jag kom
ut, nyduschad och fin, hjälpte Gerd mig att rulla upp håret. Vi hade lite bråttom, så hon tog fram
en torkhuv, som hon placerade på ett bord. Sedan fick jag sitta på en stol med torkhuven runt mitt
huvud. Runt omkring mig for Gerd och Kristina fram och tillbaka och fixade med allehanda saker.
Fortfarande med huvudet under torkhuven fick jag sätta på mig en av mina nyinköpta behå och
trosor. I kväll skulle jag ha strumpbyxor och behövde inte ha någon höfthållare. Mina naglar fick
en liten ansiktslyftning, och lite parfym stänktes på mig. Nu var håret torrt, men innan spolarna
togs bort, hjälpte Gerd mig med min makeup. Eftersom det var kväll så använde hon lite djärvare
färger och lade även på lite mer än en dag-makeup. Mina kläder hade även valts ut. Jag skulle ha
på mig en knäkort kjol och vit spetsblus med halvlånga ärmar. Blusen var mycket tunn så min
behå syntes tydligt. Helt i sin ordning tyckte både Kristina och Gerd. Mitt hår borstades ut och
formades till en mjukt kvinnlig frisyr. Ett pärlhalsband och tillhörande dinglande örhängen
fulländade konstverket, tillsammans med mina nyinköpta svarta högklackade skor.
Där stod vi alla tre, när en försynt knackning på dörren hördes, och Björn stod där och undrade om
hans tre damer var färdiga. Vi svarade jakande och, när vi såg hans beundrande blickar gick vi i
tur och ordning fram till honom och placerade varsin röd mun på hans ena kind. Detta fick t.o.m.
Björn att rodna. Vilken seger för vår kvinnliga list, och vilket bevis på det samförstånd som
utvecklats mellan oss tre dessa dagar.
Kapitel 4
Sommarkvällen var varm och skön så några ytterplagg var inte nödvändiga. Björn eskorterade oss
till bilen, och några minuter senare anlände vi till restaurangen. Där väntade Gerds föräldrar, Greta
och Bengt, tillsammans med hennes bror David. Björns bästis Johan var också där. Johan och
David skulle vara marskalkar, så dom skulle vi ha träffa fler gånger innan bröllopet. Återigen bröt
stora kramkalaset ut. Greta och Bengt tog emot mig så öppenhjärtligt att man skulle kunna tro att
vi känt varandra hela livet. Greta berömde mitt klädval och tackade Kristina för att hon kommit på
en sådan utsökt tanke att låta sin syster ta väninnans plats. Alla dessa vänliga ord fick mig att
känna mig hemmastadd och välkommen. Bengt tog kommandot, och lotsade oss med van hand
fram till baren, där några välkomstdrinkar väntade på oss.
Bengt hälsade oss välkomna och höjde skålen för det blivande brudparet. Vi satte oss ner runt ett
bord och småpratet bröt ut. Många frågor riktades mot mig, och det enklaste sättet att svara var att
vara uppriktig, men byta ut alla Peter mot Petra och placera mig i lite fler kvinnliga sammanhang
än vad som faktiskt varit. Drinkarna hade precis börjat ta slut när hovmästaren kom och
meddelade, att direktörens bord var redo. Bengt tog sin hustru under armen och började gå. Björn
lade (naturligtvis) beslag på Gerd. Johan, som var äldre än David, erbjöd sin arm till Kristina och
David fullföljde traditionen. Jag tog tacksamt emot armen, och i kolonn gick vi in i matsalen.
Herrarna uppträdde som riktiga gentlemän och hjälpte oss med stolarna. Jag hade David på min
vänstra sida och värden själv, Bengt, på min högra. En stor ära minsann.
Middagen var mycket trevlig. Vi konverserade med varandra kors och tvärs över bordet, och det
kändes verkligen som om vi var gamla vänner. Lite småflirter här och där ingick också i det hela.
David "råkade" lägga sin hand på mitt knä, och det hade jag inget emot, men när handen sakta
började leta sig uppför benet, mot kjolens kant, lade jag min hand på hans, gav den ett vänligt
tryck, och log mot honom. Han förstod vinken och flyttade bort handen. Restaurangen fylldes allt
Sida 15 av 53

mer, och innan efterrätten kom på bordet var lokalen fylld av gäster. Några musikanter började
värma upp oss med allehanda kända schlagers. Efter några uppvärmningslåtar tonade kvällens
första vals ut över lokalen. Lika samspelta som vi tjejer blivit, lika alerta var grabbarna. Exakt
samtidigt reste sig dom sig upp och unisont uttrycktes ett artigt
- "Får jag lov?"
Lika artigt reste vi på oss och gick till dansgolvet. Hur skulle detta gå? Jag gillar visserligen att
dansa, men vals är svårt och dessutom i en ovan roll. Detta kunde dock inte vara Davids första
danssteg, för han tog tag i mig och förde mig runt i mjuka runda svängar. Det slitna gamla
uttrycket "det gick som en dans" fick här sin rätta innebörd. När musiken tystnade, fick jag ett
brett leende från David till tack, och jag tog tag i hans hand och kramade den hårt. Nästa vals
tonade in, och vi svängde runt på dansgolvet i nya virvlar. När valsen tog slut, eskorterades vi
tillbaka till bordet. Några ögonkast från Kristina och Gerd sade att vi skulle ursäkta oss och gå till
damrummet. Vi tog våra handväskor och marscherade iväg. Väl inne på damrummet överfölls jag
av frågor och glada tillrop om hur kvällen hittills varit. Dom hade givetvis uppmärksammat
Davids tilltag vid bordet och ville veta allt. Dom hade också sett min handtryckning i pausen. Jag
kunde bara bekräfta att jag trivdes och kände tillfredsställelse att både kunna hantera ovana
situationer och kunna pröva på egna äventyr. Jag fick deras fulla godkännande för mitt agerande
hittills under kvällen. Nu måste vi dock snabba oss på och bättra på vår makeup och återvända.
Våra kavaljer stod och väntade på vår ankomst för vi blev omedelbart uppbjudna igen. Nu med
andra danspartners. Bengt förde mig ut på dansgolvet i en härligt tempofylld foxtrot. Han var en
utsökt dansare och konversatör. Så fortsatte kvällen och stunderna som vi fick sitta ner var lätt
räknade. Framåt midnatt ursäktade Bengt och Greta sig och sade att det var dags för
"gamlingarna" att dra sig tillbaka. Vi ungdomar uppmanades att stanna och fortsätta att ha roligt.
Så gjorde vi också. Allteftersom kvällen förflöt blev låtarna lugnare och mer intima. Det smittade
av sig på dansstilarna och dansparen blev mer och mer ihopslingrade. David hade mer eller mindre
lagt beslag på mig, så när sista dansen annonserades, var det givet vilken danspartner som skulle
bli min. Redan efter några takter släppte David greppet om min högerhand och placerade den på
mina höfter. Jag å min sida lade båda armarna om hans hals och gav honom ett mjukt leende innan
jag borrade in mitt huvud mot hans ena axel. Hans händer fortsatte att utforska min baksida. Till
slut hittade dom fram, och med ett fast grepp om min bakdel pressade David ihop våra kroppar.
Jag kunde tydligt känna hur hans mandom hårdnade. Det var emellertid inget obehagligt och
generande i Davids exploaterande. Det var tvärtom väldigt sensuellt och smakfullt utfört. Jag
kände mig verkligen åtråvärd och uppskattad. Musiken hade tystnat för länge sedan, när vi ovilligt
började lösa upp våra ihopslingrade kroppar. Med en lätt kyss mitt på munnen tackade jag för
dansen och vi återvände till vårt bord med våra händer flätade i varandra.
Det syntes på de andra att dom också hade haft sitt kurtiserande. Vi flickor log med drömmande
blickar mot våra respektive. Vi hade ingen brådska därifrån utan gick till baren och tog en drink
innan hemfärden. Var och en letade upp en avskild vrå för att säga tack för i kväll. David och jag
omfamnade varandra och möttes i en kyss. Hans tunga ville gärna söka sig in i min mun och mina
läppar särade sig utan tvekan och släppte in honom. Det bara snurrade i huvudet på mig, men i den
situation jag befann mig i kändes det helt rätt. Med några lätta kyssar bröt vi upp och återsamlades
vid utgången. Björn beställde fram taxin och vi for iväg.
Vi vaknade en bit fram på förmiddagen. Solen stod redan högt på himlen och lyste från en klarblå
himmel. Termometern hade krupit en bit upp mot 20-graders strecket. Det skulle bli en härlig dag
som det såg ut. Efter att ha klarat av morgonförberedelserna sammanstrålade vi alla till ett
mellanting mellan frukost och lunch. Vi gjorde även i ordning det vi skulle ta med till stranden.
Jag satte på mig ett linne med smala axelband (som knappt dolde behåbanden) och en kort
Sida 16 av 53

sommarkjol. Fötterna slank utan problem ner i mina nyinköpta sandaler. Björn hade gått i förväg
ner till stan för att hämta hem bilen.
Resan till stranden tog en knapp halvtimme. Framför oss låg det nästan spegelblanka vattnet och
en bred härlig sandstrand. Johan och David hade redan anlänt och vinkade emot oss en bit bort på
stranden. På väg fram till dom, passerade vi grupper av människor som stod och valde ut sin
favoritplats, och andra som redan slagit sig ner med allt sitt pick och pack. Väl framme hos
grabbarna, blev vi hälsade välkomna. Speciellt fick Kristina och jag ett varmt mottagande av
Johan respektive David.
Vattnet såg så inbjudande ut att vi påskyndade ombytet till badkläder. Jag svepte in mig i en stor
badrock och lirkade av mig allt (utom förstås de speciella trosor jag använde för att dölja min
mandom) och satte på mig bikinin. Den hade extrainläggningar i behån så jag kunde faktiskt få till
en riktigt trovärdig byst. Visserligen liten men ändå. När vi var klara tog grabbarna tag i oss och
sprang ner i vattnet. När vi inte kunde springa längre så föll vi raklånga i det ljuvligt friska vattnet.
Givetvis måste vi stänka på varandra och grabbarna försökte simma under vattnet och välta oss.
Ibland fick dom göra det, ibland låtsades vi bli riktigt arga. Efter en stund kändes det att
sommaren inte hade kommit så långt ännu, och vi drog oss upp ur vattnet, för att värma oss i den
ljuvliga solvärmen.
Tiden rann iväg med lite småprat, mest om det kommande bröllopet, och snart ville våra magar få
något i sig. Snabbt dukades hela buffén upp och vi lät oss väl smaka av bordets alla läckerheter.
Ibland kändes det som om vi tjejer var en av dessa läckerheter, för blickarna från grabbarnas ögon
åt upp oss från topp till tå. När burkarna med mat var tömda och återförpassade till den medhavda
korgen ville Björn få med sig Gerd på en promenad, strax gick Johan och Kristina åt andra hållet
och lämnade David och mig kvar. I brist på annat föreslog David ett besök vid en kanal med några
små hamnanläggningar en liten bit bort. Han tog mig runt midjan och sakta gick vi iväg.
Det var en mysig liten plats David fört oss till. Små fiskarstugor stod huller om buller längs den
stenklädda kajen. Alla var rikligt dekorerade med fiskeredskap och ibland med troféer från havets
botten. I sommarvärmen kokade nästan husen och en härlig doft av tjära nådde våra näsor. Några
fiskebåtar låg och guppade i vattnet och gnisslet från förtöjningarna blandades med fiskmåsarnas
eviga skrikande. Vi slog oss ner i solskenet och njöt av tillvaron. Jag märkte hur David flyttade sig
allt närmare mig (hur det nu var möjligt) och hans högerhand hade det svårt att vara stilla runt min
midja. Vi vände oss mot varandra samtidigt och när jag blundade kände jag hans läppar mot mina.
En lätt kyss följdes av ännu en. Till slut lade jag huvudet mjukt åt sidan och lät hans läppar forma
sig över mina. Hans tunga började en försiktig vandring in i min mun och mötte min. Tillsammans
smekte de varandra, och min blev också inbjuden till besök hos David. Det rytmiska dunket från
en antågande fiskebåt avbröt oss, och vi fann tiden mogen att återvända.
Som styrda av högre makter kom alla nästan samtidigt tillbaka. Vi kände genast lusten att svalka
av oss med ett dopp. Den här gången gick det inte lika livligt till, utan vi simmade omkring, dök
efter snäckor och sjöstjärnor. Vi behöll dock inte våra troféer, de blir så illaluktande under
torkningen, utan lät dom vistas i sin naturliga omgivning. Jag tyckte det räckte med badandet för
den här gången och drog mig upp på stranden. Övriga anslöt efter en stund, och solen fick ännu en
gång dela med sig av sin värme till våra vinterbleka kroppar. Lite lek med boll på stranden fick
oss alla tillbaka till vår ännu tidigare barndom. Allt roligt har förmågan att ta slut alltför fort. Så
också denna dagen. Runt omkring oss packade sällskapen ihop och drog hemåt. Så även vi. Johan
och David försvann iväg med ett
- Vi ses på fredag! Ha det så bra.
- Tack detsamma! svarade vi unisont.
Sida 17 av 53

Kapitel 5
- God morgon. Hur mår min älsklingssyster idag då? Jag vaknade av att Kristina satt på min
sängkant, och kvittrade fram sin förfrågan på sitt sedvanligt muntra sätt. Det var söndag morgon,
och vi hade återvänt hem till Kristina på lördagskvällen efter en händelserik fredag och lördag hos
Gerd.
- Är du uppe redan? gäspade jag fram utan att se på klockan.
- Redan! Klockan är snart elva, och du bara latar dig. Det är till att ha skaffat sig later må jag säga.
kom repliken blixtsnabbt.
- Mamma ringde för en stund sedan och ville bjuda hem oss på middag, och jag tackade ja! Hur
vill du göra, ska du gå som Petra, eller blir det Peter som kommer?
- Ojdå! ja vad tycker du?
- Det måste du själv avgöra. Det enda jag kan säga, är att förr eller senare kommer det här att läcka
ut till dom, så visst kan det vara bättre att ta tjuren vid hornen direkt.
- Vad tror du dom kommer att säga?
- Vet inte! Men det viktigaste är egentligen hur du är och uppträder. Visar du upp dig med den
stolthet och trygghet i din nya roll, som du visat dessa dagar, så kommer deras svar att bli positivt.
Däremot om du försöker spela upp något annat än att du trivs och mår bra som flicka, så tror jag
att du blir genomskådad, och då är deras dom mer oviss.
Jag funderade under tystnad en stund. Kristina tog min hand i sin, och gav mig ett varmt ögonkast.
Fortfarande under tystnad vägde jag de olika alternativen mot varandra. Till slut formades ett
beslut i mitt inre.
- Du har rätt! Jag måste berätta, och kan det göras vid ett bättre tillfälle än idag. Hjälper du mig att
göra mig i ordning, så att jag duger?
- Du duger alltid, men visst hjälper jag dig.
Med en extra hård handtryckning släppte hon sitt grepp, och vi började förberedelserna. Kristina
tyckte jag skulle ha nagellack men välja en diskretare ton. Så innan jag duschade, så fick jag ta
bort allt nagellack, både på tår och händer.
Jag försvann in i badrummet och ordnade med borttagningen. Med ett raskt grepp for nattlinnet
av, och det varma vattnet skänkte liv åt min morgontrötta kropp. Några väldoftande oljor gjorde
min hud mjuk och len. Kristina stod beredd att hjälpa mig med håret, när jag naken kom ut ur
duschen. Hennes häpna min gjorde mig alldeles förstummad. Naken hade hon ju sett mig varje
dag den här veckan. Varför reagerade hon nu?
- Det är nog tur att du bestämde att du ville gå som Petra! kom det lite tveksamt.
- Hurså? Svarade jag med en mycket frågande min.
-Ja, du kan väl gå och se dig själv i spegeln.
Sida 18 av 53

Fortfarande med en frågande min gick jag fram till hennes stora spegel. Genast förstod jag. I
spegeln såg jag en, av flitigt solande, rödlätt kropp. Axlar, bål, armar och ben lyste likt ett
stoppljus mot mig. Men inte överallt! Där bikinin hade suttit, över bröst och underkropp, lyste
skinnet vitt och fint. Två kritvita streck gick ner från mina skuldror. Någon decimeter ned
vidgades dom till två vita trianglar som täckte brösten. Bägge trianglarna var sammanbundna med
en vit bård som gick runt min överkropp. På baksidan fortsatte dom vita strecken över skuldrorna
och anslöt till bården på ryggen. Kort sagt, det såg ut som om jag fortfarande hade bikinin på mig.
- Nu lär du i alla fall inte ha några svårigheter att passera som flicka! Välkommen in i gänget! Det
är lustigt förresten, dina bröst ser faktiskt större ut nu. Det måste vara att ögat blir lurat och tror att
dom finns där. Jag tycker det ser fint och naturligt ut.
Kristina hade rätt. Även mentalt kändes brösten större och mer påtagligt närvarande. Under tiden
jag stod framme vid spegeln, kom Kristina med lite hudkräm, som hon smorde in min kropp med.
För att undvika problem med sveda, förklarade hon. Mitt hår rullades därefter snabbt upp på
spolar, och en lättare makeup applicerades. Mina naglar fick jag måla själv med en ljusrosa nyans,
samtidigt som håret fick torkhjälp. Kristina hade inte en fast torkhuv som Gerd, utan en plasthuva
med en slang som gick ner till fläkten. Den gick att bära med sig kortare sträckor, så man var inte
tvungen att sitta still.
Middagen var utsatt till 3-tiden, så vid 2-snåret gjorde vi oss klara för avfärd. Jag stod framför
spegeln och såg en nyfriserad flicka med vit kortärmad blus, med generös halsvidd, som lämnade
en del av bringan bar, och en knäkort plisserad kjol med ett diskret mönster av blommor. Runt
halsen hängde ett silverhalsband med en pärla fäst på en liten silverberlock. I öronen hängde ett
par tvillingar till berlocken. Tunna strumpor och sandaler gjorde min klädedräkt fullständig. Trots
att uppenbarelsen i spegeln utstrålade kvinnlighet gick det inte att förneka, att mina ben kändes
som nykokta spagettin. Några tröstande blickar från Kristina återförde mig till verkligheten, och vi
anträdde färden.
Väl framme ringde vi på dörren samtidigt som vi klev in. Mamma kom emot oss och stannade
häpet upp mitt i steget. Händerna for upp och dolde hennes mun. Jag fylldes av panik och ville
bara försvinna. Efter evigheter, åtminstone kändes det så, släppte min mor sina händer och kom
emot oss med ett leende. Samtidigt som hon kramade om Kristina, sade hon:
- Välkomna! Vilken överraskning du kom med då Peter. Jag kände knappt igen dig. Du är
verkligen söt må jag säga! varpå hon fattade tag om mina axlar och granskade mig ytterligare en
gång, innan jag fick min välkomstkram. När hon släppte mig vände hon sig om och ropade:
- Gustaf! Skall du inte komma och hälsa på våra gäster? Pappa kom ut och blev lika förvånad han.
Innan någon hann säga något fyllde mamma på:
- Titta Gustaf! Nu har du fått ditt tredje barn, som du så gärna ville ha. Dessutom blev det en söt
flicka. Precis enligt ditt önskemål. Pappa sken upp som en sol och kom emot oss.
Med en varm, hård kram kände jag precis det mamma hade uttryckt. Det var inte Peter som
försvunnit utan en tvillingsyster hade fötts. Det fanns plats för båda.
- Tänk att få en så söt dotter så här på gamla dar. Inte illa. Dessutom slippa besväret med blöjbyte
och allt. Vuxen och klar direkt vid leverans, utvecklingen går framåt må jag säga! kom det från
pappa.
- Men, en sån här söt ung dam måste väl ha ett namn?
Sida 19 av 53

- Oh förlåt! inflikade Kristina. Jag glömde presentera er. Anna och Gustaf! Detta är er dotter Petra.
Petra! Detta är dina föräldrar Anna och Gustaf, sade Kristina med högtidlig röst.
Vi spelade med och tog varandra högtidligt i hand, samtidigt som jag gjorde en mjuk nigning. Det
hela slutade i att vi alla brast ut i skratt, och vi fyra (fem!) förenade oss i en jättekram.
Middagen blev en uppsluppen tillställning, där en kanonad av frågor riktades mot Kristina och
mig. Vi måste berätta allt. Mamma och pappa fyllde här och där i med hur, vi hade haft vår
uppväxt. Att jag flera gånger provat Kristinas kläder, vilket jag trodde ingen hade märkt, kände
mamma (och även Kristina) till. Så någon direkt överraskning var det hela ändå inte. Vi dukade av
och hjälptes åt med disken. Tillsammans gick vi in i vardagsrummet för att se på TV. Där fortsatte
utfrågningen, men den deltog inte pappa i så mycket, utan han ägnade sig mer åt TV:n. Efter en
stunds tjejsnack, blev jag observant på att pappa såg så ensam ut där i soffan. Jag reste på mig,
lämnade Kristina och mamma, och kröp upp bredvid pappa i soffan. Samtidigt som jag slätade till
kjolen vände pappa blicken mot mig, log ett hastigt leende och lade sin högra arm runt mina axlar
och drog mig ännu närmare sig. I ögonvrån såg jag, hur de båda andra log mot varandra och
fortsatte diskuterandet. Kvällen blev till en riktig familjefest. Jag blev nästan tårögd när jag tänkte
på hur trevligt vi haft, och hur naturligt Petra hade infogats i familjelivet. Kristina och jag var till
slut tvungna att bryta upp. Vi hade en tuff arbetsvecka framför oss, eftersom fredag var den stora
dagen, och allt skulle vara klart tills dess.
Dagarna rann iväg. Vi arbetade bra ihop, skrattet låg aldrig långt borta. Kunderna tyckte det bara
var trevligt att någon hjälpte Kristina. Det blev inte så ensamt då heller. Trots mycket att göra, så
hann vi rå om oss själva en del också. Vi tog, varje dag, en cykeltur upp till en tjärn och badade en
stund. Efteråt låg vi på klipphällen och soltorkade. Min solbränna hade nu antagit en brunare
nyans, som jag stolt odlade vidare på. Kristina föredrog att sudda ut alla vita partier och solade
därför gärna topless. Under dessa stunder blev vi ofta djupt filosofiska och pratade om livets olika
svårlösta frågor. Inget problem var för litet eller stort för att lösas av oss.
Under torsdagen dök mamma oväntat upp. Hon ville gärna hälsa på sina döttrar och önska lycka
till inför helgens händelser. Inte minst var hon nyfiken på min klänning, så jag gjorde henne till
viljes och mannekängade för henne. Vi fikade tillsammans, och hon tackade glatt ja på frågan om
hon ville följa med på vår badtur. Helt ogenerat bytte vi om till badkläder vid framkomsten. Utan
den minsta kommentar noterade hon mina extratrosor och mina vita partier på kroppen. Vi
simmade kring en stund i det friska vattnet och noterade hur
naturen runt omkring förändrade sig. Ängarna lyste i svenska flaggans färger från alla prästkragar
och blåklint som stod i blom. Fåglarna for omkring och samlade föda till sina nykläckta ungar.
Borta i skogsbrynet stod ett rådjur och vädrade. Några kaniner skuttade fram över den närbelägna
stigen. Naturen brydde sig föga om de tre varelserna, som med stillsamma simtag rörde sig över
den lilla tjärnen.
Kapitel 6
Det kändes som om solen knappt letat sig upp på himlavalvet, när vi väcktes av väckarklockan på
fredagsmorgonen. Nu fanns det inte längre någon återvändo. Idag var det Dagen med stort D. I tur
och ordning tog vi vår morgondusch. Jag fick hjälp med att smörja in hela kroppen i väldoftande
oljor och återgäldade snabbt den hjälpen till Kristina. Snabbt klädde vi på oss, åt frukost och for
iväg. Vi hade redan kvällen innan packat våra saker. Två väskor vardera plus våra klänningar blev
det. Ena väskan var packad för övernattningen och morgondagen. Brudpar, föräldrar, tärnor och
marskalkar skulle nämligen sova över på det värdshus, som festligheterna skulle hållas på. Den
Sida 20 av 53

andra väskan innehöll alla de attiraljer,som krävdes för att försätta oss i presentabelt skick. Själva
iordningställandet skulle ske på en skönhetssalong. Där skulle vi mötas kl 10 för att kunna bli
klara till kl 14, då de första takterna av Delsbo Brudmarsch skulle tona ut i kyrkan och påkalla
deltagarnas uppmärksamhet.
Skönhetssalongen låg i utkanten av staden, bara några kilometer från kyrkan. Så fort vi svängde in
på parkeringen kom två flickor ut från salongen, för att hjälpa oss med att bära in våra saker. Gerd
var redan på plats och satt i stolen och fick håret ansat innan tvättning och läggning. Vi hälsade
glatt på varandra. Flickorna, som hjälpt oss, presenterade sig som Eva och Karin. Gerds hjälp hette
Gunilla och var också ägare till salongen. Efter denna presentation, tog Eva hand om mig och
placerade mig i stolen bredvid Gerd. Karin placerade Kristina på andra sidan om Gerd. Olika
frisyrer diskuterades och förkastades. Till slut fastnade både Eva och jag för en festfrisyr med det
mesta av håret hopsamlat i nacken i en artistiskt utförd svinrygg, och snart fylldes rummet av ett
sorl uppblandat med det metalliska ljudet från saxarna när håret ansades till. Schamponering följde
och håret masserades in med olika medel, så att det skulle kunna formas lätt och glänsa som
pricken över i-et.
Lite volym behövdes i frisyren så det var nödvändigt att rulla upp på spolar och sitta under
torkhuven ett tag. Väntetiden ägnades åt manikyr och pedikyr. Eva tyckte att mina naglar var
något för korta så hon inledde med att limma fast lösa nagelspetsar, som sedan skulle formas till
att bli ett med mina vanliga naglar. Under torktiden sattes mina fötter i ett varmt fotbad för att lösa
upp diverse hårdnader och göra nagelbanden smidiga och följsamma. Jag såg att både Gerd och
Kristina fick ungefär samma behandling. Arbetet gick vidare i ett högt tempo men upplevdes
aldrig som stressat.
Efter att fötterna fått sin omvårdnad och djuprött nagellack målat i flera lager, var det dags för
händerna. De förlängda naglarna filades ner till rätt längd och fick mjukt rundade kanter. Ett lager
klart lack gjorde att skarven mellan mina egna naglar och förlängningen knappt syntes. Samma
djupröda färg applicerades på fingrarna. Blanka och snyggt formade naglar lyste mot mig. Kunde
knappt tro att dessa feminina händer tillhörde mig. Eva förspillde ingen tid. Håret var nu torrt så
torkhuven förpassades bort. Spolarna fick sitta kvar tills makeupen var klar. En rengörande kräm
följdes av än den ena än den andra. Huden kändes både smidigare och följsammare. Successivt,
under Evas känsliga händer, förändrades mitt utseende. Ögonen ägnades stor omsorg. Ögonbrynen
plockades och formades till en tunn men elegant båge. Flera olika ögonskuggor användes på
ögonlocken, och mascaran borstades på ögonfransarna som blev både täta och fylliga. Även
fransarna under ögonen blev mer accentuerade. Tunna streck med en kajalpenna gav mina ögon
den rätta inramningen. Läpparnas konturer drogs upp med en penna. Därefter målades läpparna
med en kulör som matchande naglarna. Lite rouge markerade mina kinder, och ett tunt lager med
puder gjorde att mitt ansikte fick en sidenmatt framtoning.
Nu var det dags för håret. Spolarna togs bort, och lockarna formades med hjälp av en borste till
rätt frisyr. Eva samlade ihop det hår som skulle bilda svinryggen, och började med sitt konstverk.
Några hårlockar fick bölja fritt vid mina tinningar för att ge lite volym. Till slut var Eva nöjd med
resultatet och kunde presentera en färdigsminkad Petra. Nu skulle kläderna sättas på. Vi gick in i
ett annat rum, där våra tre klänningar hängde ner från krokar i taket. Snyggt uppdukat på bord
bredvid varje klänning låg alla tillbehör. Eva hjälpte mig av med min klänning, och medan hon
vek ihop och lade undan den, så tog jag av mig behå och trosor. Kvickt satte jag på mig de andra
trosorna och lyfte upp korsetten mot kroppen. Eva blev precis klar med sitt och tog tag i korsetten
och började fästa den. Hon noterade min solbränna och tyckte den utgjorde ett spännande inslag.
Med gemensamma ansträngningar drogs korsetten ihop, och lämnade efter sig en välformad
timglasfigur. Lite diskret hade jag fyllt mina kupor med specialinläggen och lyft upp huden
ovanför dessa, så när Eva svängde runt mig, var min barm fyllig och fin.
Sida 21 av 53

De tunna glansiga strumporna rullades försiktigt upp längs mina ben och fästes vid
strumpebanden. Redan nu fick jag sätta på mig skorna, eftersom krinolinen skulle dölja det mesta
om en stund. En snygg fotlänk sattes runt min vänstra vrist. Krinolinen träddes försiktigt över mitt
huvud, samtidigt som Gerd och Kristina kom in för att påbörja sin påklädning. Nu återstod bara
klänningen, men innan dess så tog Eva fram min parfymflaska och satte några droppar parfym på
strategiskt utvalda platser. Det var i nacken, bakom öronen, på halsen, på handlederna och under
armarna. En droppe fick också slinka ner i klyftan mellan mina bröst. Nu kom det stora
ögonblicket då kreationen skulle fullbordas. Med stor försiktighet trädde Eva klänningen över
huvudet på mig. Mjukt och följsamt gled den ner över min kropp, och fyllde ut där den skulle. Jag
trädde in armarna i sina hål och när dragkedjan drogs upp, smet klänningslivet åt mot kroppen
som ett andra skinn. Vi slätade ut några veck här och där och rättade till puffärmarna.
Nu var allt klart - eller i alla fall nästan. Eva fiskade upp ett etui ur väskan som innehöll ett
pärlhalsband med en medaljong. Hon fäste den runt min hals, och medaljongen nådde precis ner
till klyftan. Runt min handled fäste hon ett armband, och skulle precis sätta på mig örhängena när
något inte stämde. Hon gick iväg och kom tillbaka med ett pistolliknande verktyg. Utan någon
förvarning satte hon verktyget mot min öronsnibb och tryckte till. En snabbt övergående
smärtimpuls for upp i hjärnan innan det var dags för nästa örsnibb. Samma smärta denna gång.
Inget obehagligt men fullt märkbart. Eva gick iväg, och jag fick tillfälle att titta i spegeln, vad hon
gjort. På varje örsnibb satt nu ett guldglänsande klot, och på baksidan av örat ett spetsigt föremål
med någon låsanordning. Jag hade inte tid att fundera mer över det, innan Eva kom tillbaka och
började ta bort dessa klot. Hon satte istället dit de matchande örhängena från etuiet. Det var små
pärlor, fästade efter varandra i flera centimeter långa rader, och med en större pärla mitt på fästet.
De andra placerade hon i en ask och berättade för mig:
- Dom här skall du använda när du inte har andra örhängen i hålen. Detta måste du hålla på med
åtminstone 3-4 veckor framåt tills hålen har läkts. Har du inte något i hålen under läkningen
kommer dom att växa igen och vi får göra om allt.
Eva lade ner asken i väskan. Sedan fiskade hon upp min handväska och fyllde den med några av
de saker hon använt vid sminkningen. Jag måste ju kunna bättra på makeupen under kvällen. Den
lilla parfymflaskan fick också rum.
Nu var min kreation helt klar och jag kunde ägna mig åt att se hur de andra skapelserna växte
fram. Det gick snabbt och det dröjde inte förrän vi alla var klara. Gerd var en dröm i vitt. Långt
böljande släp till den fint skurna klänningen gjorde att vi allihop bara stirrade på henne. Men det
var ju inte mer än rätt att hon var vackrast av oss tre. Det var hennes dag idag. Trots detta faktum
kunde jag inte låta bli att se mig själv i spegeln och beundra det jag såg. Vilken enorm förändring
hade jag inte genomgått dessa två veckor. Eva såg mina blickar i spegeln, lutade sig fram och
låtsades rätta till något. I mitt öra viskade hon:
- Du är suveränt vacker du också. Nästa gång är det säkert din tur.
Gunilla hämtade fram Gerds brudbukett och ville sedan ta ett kort på oss alla tre. Vi poserade glatt
och insisterade på att alla borde vara med på en bild. Just då anlände vår taxi och när chauffören
anmälde sin ankomst fick vi honom att ta några bilder. Vi tog farväl av våra skickliga
påkläderskor och sminköser. Nu skulle dom städa upp här och sedan leverera både bil och väskor
till värdshuset en bit härifrån.
Med stor möda placerade vi oss i taxin, som gled ut i den stillsamma midsommartrafiken.
Kapitel 7
Sida 22 av 53

Taxin anlände till kyrkan i god tid. Vid sidoingången stod Björn och hans marskalkar och
inväntade oss. Dom var stiligt klädda i midnattsblå frackar och blanka lackskor. Vita handskar
fulländade deras klädsel. När taxin stannade, öppnade de varsin dörr och lite valhänt försökte de
hjälpa oss ut ur bilen. Till slut stod vi på grusplanen utanför kyrkan, och prästen kom ut för att
hälsa oss välkomna. I samlad tropp gick vi in i ett väntrum, där vi skulle vara tills det började.
Kristina och jag fick hjälpa Gerd med att rätta till hennes slöja och några andra små detaljer.
Grabbarna höll sig diskret i bakgrunden, när jag var tvungen att dyka in under hennes klänning,
för att fästa en strumpa som lossnat.
Så var det då dags. Vi ställde upp oss, par vid par. Jag och David gick längst bak. I ena handen
höll jag min bukett och David i den andra. Prästen gav de sista instruktionerna innan orgeln
började spela. Hela den fullsatta kyrkan reste sig och vände sina blickar mot oss, när vi i sakta
mak skred fram längs mittgången. Framme vid altaret intog vi våra platser. Damerna till vänster
och herrarna till höger.
Det var en välkomponerad vigselakt. Mycket fin musik som ljöd genom kyrkvalven. Församlingen
deltog aktivt i sången, och allt formades till den högtidsstund den skulle vara. Prästen, Gerds
konfirmationspräst, höll ett kortare tal till de båda och lyckönskade dom. Innan utmarschen fick vi
lyssna på ett orgelarrangemang på alla fina sommarpsalmer. Lätta i hjärtat och glada i sinnet
lämnade vi kyrkan för att möta gästerna utanför. Kamrater till Gerd och Björn bildade häck, och
risgrynen haglade över oss. Alla kameror smattrade som om det vore ett kungabesök i staden. Kort
skulle tas, både på längden och tvären, med och utan följe. Alla upptänkliga varianter fick vi stå ut
med. Mitt i all uppståndelse fick jag syn på mamma och pappa som diskret stod lite vid sidan om.
Mamma vinkade till mig och skickade iväg en slängkyss. Jag besvarade den och fick samtidigt
ögonkontakt med pappa. Jag kunde utläsa, att det var en stolt fader som beskådade båda sina
döttrar.
När alla gratulationer började ebba ut, drog vi oss mot de väntande taxibilarna. Nu åkte brudparet i
en, Kristina och Johan i den andra, och David och jag i den tredje. Vi skulle iväg till fotografen
nu, och under tiden skulle gästerna i lugn och ro kunna ta sig till festlokalen, och vara på plats när
vi anlände om någon timme. Det var ett uppsluppet gäng som anlände till fotografen. All spänning
var som bortblåst. Vi skojade med varandra, retades, beundrade kläder och tittade på ringar.
Fotografen var visserligen glad att vi var avslappnade, men inte sååå avslappnade som vi var. Till
slut förstod vi hans förmaningar och skärpte till oss. Rulle efter rulle exponerades, och alla
möjliga kombinationer ställdes upp. Fotografen tog tom enskilda bilder på oss allihopa. En bild
när brudparet kysser varandra är ju obligatoriskt, men fotografen nöjde sig inte bara med det. Både
Kristina och Johan resp David och jag fick ställa upp för sådana bilder. Vi var så söta och passade
så bra för varandra, var hans motivering. Tillslut fanns det nog inte en enda kombination eller pose
som inte var använd, och vi började samla ihop oss inför färden till festen. Återigen började
spänningsmomentet göra sig påmint, men ändå inte på samma sätt nu som inför vigseln i kyrkan.
Det svenska sommarlandskapet visade upp sig från sin bästa sida. Böljande sädesfält passerade
förbi utanför bilrutan. Rapsfälten stod gula och fina och gav fin kontrast mot skogsdungarnas
fräscha grönska. När vi svängde av från huvudvägen och in på den långa björkallén som ledde
fram till värdshuset, kantades dikesrenen av flera personer som plockade blommor till
midsommarfesten. När vi passerade reste dom på sig och vinkade till oss. Framme vid värdshuset
var gårdsplanen full av festklädda personer. Våra bilar gled upp framför huvudbyggnaden, och
under hurrarop klev Gerd och Björn ur bilen. Några glas champagne hittade snabbt fram till oss,
och Bengt höll ett kort välkomsttal följt av ytterligare en omgång hurrarop. Några musikanter stod
i bakgrunden och spelade vackra sommarmelodier.
Som på en given signal tömde vi våra glas, och brudparet började gå in till matsalen. David, som
hela tiden stått vid min sida, bjöd mig sin arm, och vi fogade in oss i ledet. Vi satt bredvid
Sida 23 av 53

varandra längst ut på honnörsbordet. Där hade vi bra utsikt över alla borden och kunde noga
studera de övriga gästerna. David var en utmärkt kavaljer. Han berättade ingående vilka alla
fastrar, mostrar, kusiner och bekanta som var inbjudna. Han klarade av nästan alla på Björns sida
också, ty han hade haft ansvaret för bordsplaceringen och visste därför det mesta om oss.
Den ena rätten efter den andra passerade förbi och avlöstes lite då och då av Johans klingande i
glaset. Som kvällens Toastmaster håll han noga reda på vilka som önskade hålla tal. Så
småningom blev det också Bengts tur och han höll ett frejdigt och humorfyllt tal till brudparet.
Massvis med små anekdoter från Gerds barndom överlämnades till Björn att förvaltas på bästa
sätt. Talet kom även in på förberedelserna till själva bröllopet, och till min stora häpnad, blev även
jag omnämnd i talet. Jag rodnade samtidigt som alla vände sig om mot mig. David letade upp min
hand och gav den en extra tryckning, samtidigt som han viskade:
- Den uppmärksamheten var du värd. Du har gjort oss alla så glada.
Efter alla tal och delikata maträtter öppnades en vikvägg i främre delen av lokalen, och vi möttes
av de smäktande tonerna från en Wienervals. Björn bjöd upp sin brud, förde ut henne på golvet
och inledde brudvalsen. Övriga gäster reste på sig och gick ut i lokalen men lät brudparet ha
golvet för sig själva. Inte förrän den andra valsen tonade in, fylldes dansgolvet av ivrigt danssugna
gäster. David sade ett artigt:
- Får jag lov? Med en lätt nigning och ett stort leende på läpparna accepterade jag, och han förde
ut oss i dansens virvlar.
Tremannaorkestern hade en bred repertoar. Det blandades friskt mellan gammeldans och mer
moderna varianter. Det gjorde att alla gästerna kunde hitta något som passade dom, och därför var
dansgolvet ständigt ett myller av människor. Lars och Göran, Björns kamrater som vi hade träffat
under vår shoppingrunda förra veckan, var bara några av de kavaljer som passerade revy. Vi lite
yngre damer var högvilt för alla dansanta kavaljerer, så det var till att hoppa från schottis till
foxtrot, hambo till twist osv. För att kunna få en lugn stund och återhämta sig, var man tvungen att
fly till damrummet. Men hjärtans roligt hade vi allihop. Någon enstaka kavaljer, som inte riktigt
insåg sina begränsningar vad gäller alkoholkonsumtion, försökte väl tafsa lite extra under dansen,
men det gick aldrig till några otrevligheter. Snarare blev det som en bekräftelse på, att ingen hade
en aning om, vad som fanns under mitt skal.
I dansens virvlar observerade jag att två personer, förutom brudparet, inte kunde slita sig från
varandra. Det var Kristina och Johan. Det var i stor sett bara när Johan, av artighetsskäl, dansade
med bruden, brudens moder och brudgummens moder som han var ifrån Kristina. Jag blev därför
inte helt överraskad, när Kristina fram på småtimmarna sökte upp mig och förde mig åt sidan.
Förälskelsen lyste ur ögonen på henne. Hon berättade om allt som sagts och hur mycket
gemensamt de hade kommit fram till. Deras relation skulle fortsätta, och det var nu hon skulle
komma till saken efter massor av cirklar runt den heta gröten:
- Petra! Vad skulle du säga om jag flyttade in till Johan i natt och inte sov tillsammans med dig?
- Ja det bestämmer väl du. Du gör som du vill, svarade jag lite nonchalant, trots att jag visste exakt
var skon klämde. Lite retsam kunde väl jag få vara också.
- Ja, men du vet Johan har ju också en rumskamrat.
- Ja just ja, det tänkte jag inte på, svarade jag oskyldigt.
- Skulle du kunna tänka dig att dela rum med David, det blir ju ändå inte för så många timmar?
Sida 24 av 53

- Men hur tror du det skulle fungera? Du vet ju vem jag verkligen är, men det gör ju inte David,
tillade jag med en mer allvarlig ton.
- Du menar om du är tvungen att ligga med honom?
- Ja, kanske inte direkt det men vi skall ju ändå vistas i samma rum och klä av oss och sova
bredvid varandra. Jag kan inte vara på min vakt hela tiden.
- Nej det förstår jag. Men det jag har sett av David så är det att han är en äkta gentleman. Jag är
övertygad att han accepterar att du uppträder lite blygt.
- Det tror du?
- Ja faktiskt. Dessutom skall du veta att det alltid är kvinnans rätt, att sätta gränsen hur långt du
vill gå. En gentleman förstår och accepterar ditt ställningstagande.
- Så du tror att det skulle fungera?
- Ja inte bara tror, jag är övertygad. Och detta säger jag inte bara för att jag väldigt gärna vill vara
tillsammans med Johan, utan det är faktiskt min uppriktiga åsikt. Ni båda uppträder så moget. Jag
har flera gånger under kvällen reagerat på hur naturligt du uppträder och vilken kvinnlighet du
utstrålar.
Jag funderade en stund och sade:
- OK! Vi byter rum.
Vi kramade om varandra, och Kristina fortsatte:
- Du skall också veta om att Johan har pratat med David, och han ställer också upp. Han hade bara
ett villkor för detta.
- Jaså! Och det var?
- Han ville att ditt beslut skulle vara ditt eget. Inte att du blev påtvingad det. Han ÄR en
gentleman.
Vi återvände till de övriga gästerna. Både Johan och David kom strosande emot oss och inga ord
behövde sägas. Beslutet vi fattat gick att utläsa i våra anleten. Kristina gav David en kram, för att
sedan helt ägna sig åt Johan. Jag smög blygt in min hand i Davids och gav honom en lätt kyss på
kinden. Detta fick David att rodna till min stora lycka. Samtidigt som vi stod där, hörde vi
orkestern annonsera kvällens sista dans.
Kapitel 8
Efter en stillsam, men ack så känsloladdad, sista dans med min kavaljer för kvällen, var det
uppbrottets timma som slog. Gäst efter gäst passerade förbi brudpar, värdpar och oss andra för att
tacka och säga farväl. Några av ungdomarna dröjde sig kvar och satt i små grupper runt om i
lokalen. Gerd och Björn drog sig diskret tillbaka, likaså deras föräldrar. Kristina och Johan
ursäktade också sig och försvann. Jag och David anslöt oss och till en grupp kvarvarande gäster
och deltog i diskussionen. Mest rörde det sig om sommaren som stod för dörren, och allt vad som
skulle, eller borde, göras. Några berättade om sina sommarjobb, och vad som sedan skulle ske till
hösten. Det kändes skönt att få varva ner lite efter dessa hektiska veckor, och umgås så här
Sida 25 av 53

otvunget med jämnåriga, men samtidigt blev jag så bryskt påmind om, att detta var min sista kväll
som Petra. Mitt "uppdrag" var slutfört, och nu skulle Peter åter inta scenen. Dessutom hade jag
inget jobb att se fram emot, som uppenbarligen de flesta andra hade ordnat.
Till slut bröt även dessa gäster upp, och David och jag blev ensamma kvar. Det fanns ingen
anledning att bli kvar här, utan vi drog oss upp mot vårt rum. David öppnade artigt dörren åt mig
och lät mig gå först in. Med en ljudlig suck och en bekymrad min vände jag mig mot David.
- David! Jag måste berätta något för dig. Kom så sätter vi oss ner.
- Visst! Vad är det? Du ser bekymrad ut!
- Ja, jag vet inte hur jag skall säga det, men jag känner att jag måste berätta för dig.
- Det låter allvarligt! Fortsätt, jag är av idel öra, manade Peter, samtidigt som han tog tag i mina
händer och höll dom i ett fast grepp.
- Jo David! Jag är inte den du tror jag är, började jag lite trevande. Allt detta är en fasad. Du får
inte bli arg men jag har inte visat upp mitt rätta jag dom här veckorna.
- Jaså!
- Jo, du förstår, jag har gjort det här för att hjälpa din och min syster. Något annat motiv har jag
inte haft. Du får inte tro något annat.
- Nej det gör jag inte. Det var mycket ädelt av dig det vet du att jag tycker.
- Jag vet inte hur jag skall uttrycka mig. Jag vill nämligen inte såra dig, men jag är i grund och
botten inte samma person som Petra.
- Du menar, att ditt bekymmer är att du är kille och heter Peter?
- !?!?!?
- Ja ,om det är det som du försöker få fram, så har jag vetat det länge, i alla fall sedan i söndags, sa
David och fortsatte med munter stämma:
- Du förstår, jag är rätt nyfiken av mig, och måste ha reda på lite mer om Kristinas snygging till
syster. Men ingenstans fanns någon Petra att finna, däremot stötte jag på Peter lite här och där, så
det ena lades till det andra.
- Men om du har vetat allting, varför har du inte sagt något?
- Vad skulle jag sagt och varför? Om du sätter på dig en klänning och sminkar dig är väl din
ensak. Jag har väl ingen anledning att berätta för dig hur du skall vara.
- Men känner du dig inte lurad, bedragen, vad som helst?
- Varför skulle jag känna det. Jag har umgåtts med en synnerligen trevlig person, som dessutom
har burit eleganta och vackra kläder. Jag har haft trevlig samvaro med denna person och hoppas
att det har varit ömsesidigt.
- Men vi sitter ju här och håller varandra i handen, vi har kysst varandra. Jag tycker det har varit
underbart och vill inte ha något av detta ogjort.
Sida 26 av 53

- Där ser du. Du har själv vetat om det hela men ändå agerat som du gjort, utan några tankar att det
varit orätt eller fel. Jag har inte kysst någon killkompis tidigare, men dom har heller aldrig haft på
sig bikini, klänning eller på annat sätt gjort sig så attraktiva, att jag önskat kyssa dom.
- Men det måste ju i så fall innebära att vi, båda två, är, ja du vet?
- Måste det? Jag har visserligen aldrig träffat Peter och vet inte hur han är, men jag tror inte jag
skulle ha svårigheter att besöka honom i hans hem och bo i samma rum, bada bastu tillsammans,
ge honom en uppskattande kram etc. Inte är jag homo för det!
- Nej det har du rätt i, men det känns ändå som om jag bedragit dig på något vis.
- Så uppfattar inte jag det. Du har inte uppträtt under falsk flagg, nåja namnet har du förändrat lite,
utan varit dig själv fast i annorlunda kläder. Jag har fallit för din personlighet och inte ditt kön. Jag
har åtrått din skepnad utan baktanke vad som funnits bakom fasaden. Hur många människor tror
du förresten vet allt, förstår allt hos sin partner? Vi behöver inte ta komplicerade förhållandena,
utan ta ett vanligt par. Min far och mor eller dina föräldrar t.ex. Kan dom verkligen säga att dom
vet ALLT om varandra, förstår alla reaktioner, och inte hittar några nya sidor. En del sidor är
feminina andra maskulina. Inte gör det dom till homosexuella för att deras partner passerar
gränsen för vad vi normalt anser tillhöra det könet.
- Nej du har rätt! Det känns så härligt att du tar det på det här viset. Du är så snäll och förstående.
- En sak skall du veta. Jag kommer att fortsätta åtrå dig när du visar upp den här sidan av dig. Då
ser jag en vacker och åtråvärd kvinnogestalt, som kräver sin uppmärksamhet. Visar du upp Peter
kommer jag fortfarande att respektera och vårda vår kamratskap, men det kommer att ta sig andra
uttryck, riktigt hur kan jag faktiskt inte säga.
Nu kunde jag inte hålla mig längre utan lutade mig mot Davids axel och började gråta. Med mjuka
smidiga rörelser smekte han mitt hår och min rygg. Det hela var alltför overkligt för att kunna vara
sant. Men vi satt här och det var verkligt.
Några minuter senare hade jag samlat ihop mig och vi bestämde att det var dags att gå till sängs.
Vi reste på oss och David tog tag i mitt huvud med bägge händerna. Utan minsta tvekan gav han
mig en kyss mitt på munnen. Därefter började hans fingrar vandra runt på mitt huvud, och hittade
så småningom fram till fästet som höll ihop min håruppsättning. Han lösgjorde fästet och började
fläta ut mitt hår. Utan att ha gjort detta någon gång tidigare, så kom bara impulsen över mig att
skaka kraftigt på huvudet för att lösgöra håret. David skrattade till och sade:
- Du var visserligen väldigt söt med håret uppsatt, men jag gillar nog bättre, när det får bölja fritt.
- Tack för komplimangen! svarade jag, och lade huvudet lite på sned för att med fingrarnas hjälp
lösa upp de sista knutarna.
- Dina rörelser är så naturliga. Jag kan inte förstå att du kunnat tillägna dig allt detta på så kort tid.
- Nej, det övergår mitt förstånd också. Det bara finns där, jag vet inte hur jag gör, bara att jag gör
det. När du ändå börjat att klä av mig, så får du fortsätta hjälpa till. Du må tro att det kan vara
komplicerat att ha på sig sådana här kläder, småskrattade jag, samtidigt som jag vände ryggen till
och lyfte upp mitt hår, så det inte hängde ner i nacken och skymde.
David drog långsamt ner dragkedjan och placerade en lätt kyss mellan mina skulderblad. Han
hjälpte mig sedan av med klänningen och visslade till, när han såg krinolinen. - Jag har hela
kvällen undrat hur det såg ut under, eftersom den har haft sådan vidd. Nu förstår jag hur det
Sida 27 av 53

Petra

Recommended

Recommended

More Related Content

What's hot

What's hot (20)

Petra