1. ) är en levande legend:
Svärdslukaren John Blixt (82
WxÇ á|áàx
e ÅtÇà|~xÜÇ
På mormors tid var han en ökänd
svärdslukare som gjorde sex shows och
spelade på den manliga hårdheten. Men inuti
gömde sig en obotlig romantiker. Idag är
John Blixt 82 år och bor ensam med sina
dockor. Än har han inte gett upp hoppet om
den stora kärleken.
Text: Marta Oldenburg Foto: Peter Alendahl / Adamsky
Jag går uppför några stentrappor i ett hyreshus i Fruängen. Det Scan. När man handlade pålägg fick man en docka på köpet så då
luktar sopor och matos och ett ensamt hundskall hörs inifrån en passade jag på. 10 stycken blev det nog. Och här är Fräckis. Hon
dörr på andra våningen. Hitintills är allt alltså som vanligt i ett säger sådana fräcka saker som ingen annan vågar säga. Bort med
svenskt förortshus en tidig sommarkväll. Jag ringer på dörren händerna gubbstrutt, jag vet nog vad du tänker, din gris. Alla mina
där det står ”John Blixt” och två sekunder senare far den upp och dockor har sin egen karaktär och sitt eget namn. Och sin egen dikt
likheten med allt vad svensk förort heter stannar tvärt. Faktiskt eller sång jag gjort åt dem. Jag har gjort över 800 egna melodier
också likheten med allt annat jag sett i mitt liv. Oavsett plats. John och massor av dikter.”
står som en liten flugsnappare i svart kostym, svart basker och “Åh min lilla blomma jag ser nog att du gråter” sjunger John och
en vit scarf om halsen. Bakom honom därinne i mörkret tornar dansar fram till soffan med dockan i famnen. Där har han dukat
ett samesurium av skrot, maskiner och andra obeskrivbara saker. fram wienerbröd och en kanellängd och jag som på hans begäran
Ett stort svärd blänker till i skohyllan. Det luktar... speciellt. Han tagit med mig glögg går ut i köket för att hämta ett par glas.
flinar. “Välkommen in i stugan!” Det var lättare sagt än gjort. Det är inte bara dockor John omger
John delar sitt hem med hundratals kvinnor. De är uppradade i sig med utan allt han hittar i olika containrar och på loppmarknader
bokhyllor, i fönstren, i soffor och på stolar. De hänger från taken och det där med att diska - det gör han aldrig. Vi hittar till slut
och väller ut genom byrålådor. John älskar nämligen kvinnor. Det några glas under ett par vissnade hyacinter, blåser av blomjorden
är därför ingen slump att han bosatt sig i Fruängen. och skålar.
“Ja, det här är Kajsa-Lisa” säger han och håller en liten blek ljushårig “För rytmen” utbrister John och tömmer glaset. “Allt måste ha en
flicka i famnen. “Titta vilka runda ögon. Henne fick jag när jag rytm. Såsom havet och vinden. Om man inte har fantasi måste man
köpte leverpastej i affären här nere. Det var ett erbjudande från omge sig med den.” forts. s. 78
64 65

2. därför jag gick till sjöss. Jag var ljungman på ett tvåmastat fartyg
med stålfrakt. Det var år 1945 och jag var fjorton. Jag kom bara till
Ryssland och Polen. I Ryssland fick vi inte ha pengar med oss när vi
gick i land och jag träffade en flicka som jag gick under en bro och var
lite erotisk med. När hon sedan ville ha betalt så hade jag inga pengar
att ge henne så då fick hon mina stövlar i stället. Och dem tyckte hon
om. Jag gick barfota resten av resan och det gick bra. En annan gång
hamnade jag innanför galler när jag träffade en flicka, för rätt som det
var kom hennes man hem. Han var korpral och såg till att jag blev satt
i fängelse. Men den där fängelsevakten gillade inte korpralen så när
han försvann sa vakten åt mig att jag kunde rymma om jag bara tog
åt ett annat håll. Så det var ju en spännande upplevelse. Men sedan
slutade jag på sjön för moder Anna ville ha mig hemma.”
“Farsan hade svårt med jobb och dessutom söp han upp det mesta av
sin lön. En dag slog han näven i bordet och skrek att nu måste jag se mig
om efter ett arbete illa kvickt. Broder Ture var svetsare men det hade
jag ingen lust till men det där med tivoli lät ju intressant tyckte jag.
På ett tivoli måste det ju finnas en massa glada människor. Så jag gick
och pratade med tivoliägaren som hette Milton och han såg att jag gav
vad som helst för att få vara med, så jag fick börja i bollkastningsbåset
vilket är arbetet lägst ner i hierarkin. Men jag började direkt att
göra trix för att fånga dit publik och jag hade lika mycket i kassan
som chokladhjulet där det stod två stycken. Då såg Milton att mig
kunde man räkna med, så en dag sade han: Du ska få ta hand om
mitt cabarettält! Jag fick dansa med en liten trädocka och sjunga till
henne: Får jag va med dig mitt lilla hjärtegull. Gullegullegull, mitt
lilla hjärtegull.Vi reste i hela Sverige med Miltons tivoli.Vi sov i lådor
som vi lade ut i naturen. De var som likkistor men jag hade turen
att få en dubbellåda så att jag kunde sträcka ut benen åtminstone.
Det gick väldigt bra för mig men jag hade en konkurrent; Alladin
Hassan. Georg Albertsson hette han egentligen och var sotare. Hans
enda intresse var att tjäna pengar. Han hade tagit spikmattan - så jag
fick sluka svärd och ha ormar. En kväll just innan jag skulle ut på scen
“Den siste romantikern” forts fr s 64 så måste jag gå bakom tältet och kissa och då fick jag se en orm vid
mina fötter. Det var en huggormshona så jag plockade upp henne för
Han sveper med armen över dockhavet. “De inspirerar mig till sång att lägga i en hink till ett senare tillfälle. Men just då annonserade
och dans. Jag hade två pojkar förut, en cowboy och en tuffing men de ut mitt namn på scen och jag hittade ingenstans att lägga ifrån
det misslyckades. Det är det kvinnliga psyket som intresserar mig och mig ormen så jag stoppade henne innanför skjortan. Sen gick jag
det är därför att jag tror att man måste förstå sin egen motsats för att in och började mitt svärdslukarnummer då jag stoppade ned flera
förstå sig själv. Det har gått så långt att jag kan härma en kvinna när svärd samtidigt så att de stod ut som en blomkvast ur munnen på mig
jag talar eller sjunger så att ingen kan höra skillnaden” förklarar han och folk i publiken fick dra ut ett i taget. Hela tiden hade jag henne
och stämmer upp i ”Hallå Västindien” i falsett. liggande vid mitt bröst och hon var så skön mot min hud och verkade
“Fast nu ska jag berätta för dig hur det egentligen ligger till med mig trivas så fint med mig att jag fick lust att sluka henne. Så då tog jag
för att du ska förstå mig på riktigt.” John lutar sig fram och hans blåa fram ormen i stjärten och förde ner i min hals. Hon slingrade sig
ögon dansar. “Jag är egentligen en mjuk kvinna. Jag bejakar vekheten så fogligt ned i gommen och kittlade mig sådär perfekt. Det blev ju
inom mig för det är min kontakt med poesin. Den där hårda mannen populärt, så det där fortsatte vi med. Men du skulle se vilka rubriker
som slukar svärd och eld och sådant det är bara en roll jag visar upp det skapade i Expressen!! Jag fick hela Djurskyddsföreningen på mig
för min publik för jag har alltid velat ge min publik något extra. Det och blev åtalad för djurplågeri. Då svarade jag i tidningarna att Jag
är därför jag får applåder som ingen annan artist får. De ser nämligen och ormen minsann hade ett jämlikt förhållande. Hon väljer själv att
samtidigt den mjuka kvinnan inom mig fast de inte vet om det. Då slinka in i min hals, men hur har vi det med älgar och andra vilda
blir det spännande.” djur som utan vetskap äter alla de gifter ni bönder sprutar ut i vår
John har så mycket historier och upplevelser i sig att det aldrig sinar natur? Med det satte jag igång en enorm miljödebatt. Det var jag och
och han pratar oavbrutet med sin pigga och lite raspiga stämma med ormen som startade Miljöpartiet kan man påstå. Å sen blev det Kiviks
svag norrländsk brytning tills man är så proppfull av honom att man marknad. Det var år 1975. Ägaren hette Schultz och var en riktig
bara vill gå hem och sova men då har John själv just kommit igång.Vid hårding. Han hade tagit dit ”Tjuren från Stockholm” och hans tjej som
82 års ålder har han mer energi än någon jag känner. Vissa kommer körde liveshow i början. När Tjuren kom hade vi andra ingen chans.
ihåg honom som den där galne fakiren som tände eld på kuken och De begärde 2000 kr per show och kunde göra mellan 20 och 40
knullade i flaggstänger på Kiviks marknad när det begav sig och visst, föreställningar per dag så de blev ju millionärer några gånger om.”
vem älskar inte honom för det? Men för mig är han mycket mer än så. “Stick åt helvete, sa Schultz en dag till Tjuren och så pekade han på
Han är vår sista stora romantiker. Och en enastående poet mig. Ja, jag var den enda karl som var kvar. Och jag var ju betydligt
billigare. Mitt artistnamn blev James Fjong. Det klingade fint. Jag
”Jag är en människa med äventyret i blodet. Jag tycker om att flacka fick köra live show med tre kvinnor och de gjorde också lite sånt
omkring från plats till plats. Det har jag alltid gjort och det var väl där lesbiskt emellan varven och Schultz stod och skrek i kulisserna:

3. Du tar väl dem på riktigt!? Försök inte fuska för då får du med mej
att göra! Jag gjorde tre shower i timmen vilket ibland kunde vara
ansträngande. Så att slicka dem var lämpligt för sådant tar ju tid, så
man kan samla krafter igen. Men tjejen jag arbetade med, hon tömde
alla möjliga saker i hårena där nere som smakade illa, för att jävlas
med mig. Vi avskydde varandra. Hon var väl inte direkt ful men det
syntes ju att hon supit en del i sina dar och varit med om en hel
del annat också. Den andra var en raggarbrud. Bägge två var rena
helvetet helt uppriktigt.” “Bänkraderna var fulla av gummor som satt
och onanerade och ville ha mig efteråt. Men då orkade jag aldrig
vilket ju var synd för de var ju alltid både snyggare och rarare än de
mina fruntimmer. Men jag har alltid varit av den inställningen att jag
vill göra ett arbete som duger. Att ge min publik det yttersta. Aldrig
tänkt på pengar eller berömmelse. Så jag stod ut. En gång kom jag
på att vi skulle klättra upp i flaggstången och göra live show. Det
drog minsann dit publik. En annan gång så kom Schultz inspringande
helt vit i ansiktet och sa att alla främsta direktörer från Sveriges
showbusiness kommit för att se på oss så nu jävlar om vi inte gjorde
det bra. Jag fick idén att om jag kom in i henne och hon hade huvudet
åt ena hållet och jag åt det andra och med hennes ben om min rygg så
kunde vi gå runt på scenen som ett sådant där djur ur Doctor Dolittle
medan vi pippade. Direktörernas ögon nästan trillade ur huvudet på
dem och de erkände att Schultz hade den bästa liveshowen och att
Sveriges bästa liveshow artist, det var jag- James Fjong.”
“Men den person jag är på scen är bara en roll. Jag spelar på hårdheten
men jag är en kvinna inuti. Det är därför jag kan skapa. Kvinnor gör
saker och män förstör saker. Jag bejakar det mjuka och det veka. Att
kunna stryka med fingrarna över en blommas blad ömt och varsamt
utan att bladet rör sig. Går jag ut till havet och hör vågornas rytm så
känner jag inom mig hur det spritter i armar och ben av lust att röra sig.
Jag vill själv skapa det där vattnets dans. Dramatiken i vågorna. Ibland
vill jag bara kasta mig omkull på golvet och rulla omkring för att fånga
ett ögonblick. Igår förresten arbetade jag på en möhippa och gjorde
mitt vanliga, tände eld på snoppen och sådär, och den blivande bruden
blev kär i mig och grät med stora tårar när jag åkte därifrån. Men hon
var inte riktigt i min smak. Men jag drömmer om att en dag få möta
min stora kärlek. Den dagen kommer. Det vet jag.”