Anna

1
Anna
Av EvaBirgitta
Förord
De 4 första kapitlen i denna berättelse är ”lånad” från min historia ”Bonjour Madame”. I den
berättelsen relaterade jag en ”dröm” som jag nu, vid en förnyad genomläsning, ser har en
potentiell bas att stå på för en helt egen berättelse. Jag lyfter härmed upp den från att vara en
”dröm” till att bli ”verklighet”. Av ganska naturliga skäl så får den därmed också eget namn
och heta ”Anna” eftersom de flesta av mina berättelser har ett kvinnonamn som titel. Med
dessa ord önskar jag mina läsare en trevlig läsning.
EvaBirgitta
Kapitel 1
Det var en sådan där lagom vacker dag. Varken för het eller för sval. Mamma hade åkt iväg
till jobbet och jag var ensam kvar hemma. Visst skulle jag kunna ha sysselsatt mig hela dagen
och mat fanns det att laga, men jag kände ändå att det skulle vara kul med sällskap. En snabb
koll med min kusin, via telefon, gav det besked jag ville. Jag var välkommen över till henne.
Utan överdriven brådska satte jag mig på cykeln och trampade iväg längs grusvägarna bort
genom skogen och fram till min kusins hus en dryg mil bort. Väl framme hälsades jag av
moster Karin som lika glatt som vanligt hälsade mig välkommen och meddelade att Ann-
Catrine satt på baksidan och läste. Om jag gick dit så skulle hon bara hänga färdigt tvätten och
sedan komma med lite saft och bullar åt oss.
Ann-Catrine hälsade glatt på mig, men fortsatte att läsa. Mellan raderna så pratade vi ändå,
och jag passade på att förstrött bläddra i traven av tidningar som hon höll på att arbeta sig
igenom. Det var en blandad kompott, och flera av dom kände jag igen då min mor och moster
Karin ofta bytte tidningar med varandra. När Karin sedan kom ut med saften så lades
tidningarna undan och vi satt och småpratade en stund. Det var sedan Ann-Catrine som
föreslog att vi skulle springa över till grannen och kolla in på en ny kalv som sett dagens ljus
under natten. Vi hjälpte till att städa undan både tidningar och kakor innan vi skuttade iväg
över åkern bort mot ladugården uppe vid skogsbrynet.
Det var alldeles tomt i ladugården så när som hörnan där kalvarna stod. Den var så liten och
späd där den stod med några av sina kompisar. Ivrigt sökte den sig till oss när vi kom och
började suga på våra framstoppade fingrar. Det kittlade konstigt och både Ann-Catrine och
jag fnittrade till av de underliga känslor som fortplantades genom våra kroppar. Kalle, bonden
själv, hörde oss och kom glatt fram till oss och berättade lite om kalven. Efter en stund
ursäktade han sig och vi följde efter honom ut på baksidan av ladugården. Då hände det! Jag
råkade halka till och i mina försök att återfå balansen vinglade jag till och föll ner på sidan om
den smala spång vi gick på. Jag föll dock mjukt och var precis på väg att tacka min lyckliga
stjärna när jag insåg vart jag hamnat. I dynghögen! När den första chocken, både för mig och
de andra, släppt och vi alla förstod vad som hänt och vart jag hamnat så kunde vi inte annat än
skratta åt det. Kalle drog snabbt upp mig och ledde mig fram till en vattenslang som han utan
pardon tog upp och började spruta på mig med.

2
Jag blev givetvis dyngsur, men det värsta av lorten följde också med. När han tagit bort så
mycket det gick sa han skrattande att vi nog skulle skynda oss hem så jag fick på mig torra
och rena kläder. Skrattande över äventyret tog vi farväl av honom och skuttade tillbaka över
åkern bort mot moster Karins hus. Tydligen hade Kalle redan hunnit ”skvallra” för vi blev
mötta redan på farstukvisten av Karin, som hade svårt att hålla tillbaka sitt leende. När hon
däremot kände doften av mig blev hon allvarligare och kommenderade mig att ta av mig allt
redan här ute och sedan bege sig till badrummet. Hon skulle gå före och göra i ordning ett
bad.
Det tog mig en stund att få av mig allt, och även om jag inte var speciellt blyg inför min kusin
så var det skönt att hon följt med sin mamma in. Jag kunde därför i lugn och ro få av mig
kläderna och tassa in i det tomma badrummet. Jag möttes av en härlig syn. Badkaret
skummade rikt av lödder och när jag stoppade ner fötterna i det så strömmade värmen från
vattnet genom mig. Jag sjönk ner i det väldoftande badet och doldes snart av allt lödder. Strax
knackade det försiktigt på dörren och moster Karin tittade in
- Är det skönt? Hoppas du inte misstycker att jag hade i lite andra dofter i vattnet.
Tyckte det behövdes för att få bort lukten som jag misstänker hunnit sätta sig både här
och där?
- Ja, det är skönt, och lukten gör inget. Den känns bra mycket trevligare än den andra.
- Förstår det. Dina kläder ligger redan i grytan. Måste koka dom riktigt så att all lukt
försvinner. Så du ställer till, svarade hon med ett brett leende innan hon fortsatte. Vill
du att jag skickar Ann-Catrine att hämta lite kläder åt dig eller tror du att du kan stå ut
med att låna av hennes?
Det blev alldeles tomt i mitt huvud. Här skulle jag få chansen att prova de kläder som jag så
hett och länge önskat. Skulle jag våga svara ja? Skulle det inte bli för uppenbart att jag
faktiskt önskade detta över allt annat på jorden? Vore det inte bättre att be Ann-Catrine hämta
mina kläder? Å andra sidan så skulle jag därmed missa chansen….. Frågorna bara for runt i
huvudet innan jag tog mod till mig och stammade fram
- Det går nog bra med Ann-Catrines, om det är OK för henne förstås!
- Jodå, det är det. Det var faktiskt hon som föreslog det. Men då så. Ligg kvar och njut
en stund så kommer jag sedan och hjälper dig att tvätta håret. Det behöver nog
gnuggas ordentligt också. Jag säger till Ann-Catrine att plocka ihop något.
Jag blev åter ensam och försjönk helt i tankar kring vad jag nu hade gett mig in på. Jag var så
upptagen med mina egna tankar att jag inte märkte att Karin åter kom in för att tvätta mitt hår.
Inte förrän hon började massera in schampot vaknade jag till och lät henne gnugga in den
väldoftande vätskan i mitt hår. Flera tvättningar senare var hon nöjd när hon sniffade på mitt
hår. Nu tyckte hon att den starka lukten försvunnit. Själv kände jag bara den nya ovana doften
som var helt omisskännlig som en kvinnlig doft. Så här luktade mamma och så här kunde jag
också känna igen doften från både Karin och Ann-Catrine. Det var tur att skummet
fortfarande fanns kvar, för en viss kroppsdel reagerade på denna vetskap och blev alldeles
styv. Som tur var så varade inte känslostormen så länge, så när Karin kom med handduken
och beordrade upp mig ur badet så var allt normalt igen.
Medan jag torkade mig gick hon efter kläderna som Ann-Catrine valt ut. När hon återvände så
räckte hon fram ett par trosor som jag utan att syna närmare snabbt drog på mig. Nu kände jag
mig lite mer säker och kunde närmare betrakta den klänning som sträcktes fram emot mig.
Vad jag kunde se så var det en kopia av den som Ann-Catrine hade på sig. Den hade ett

3
smockat liv och smala axelband. Kjolen var ganska så kort och vid. Det lustiga med
klänningen var att den också hade ett par byxor fastsydda i sig. Ett par extratrosor så att säga
som hade rynkresår i benöppningarna och som gjorde att man kunde känna sig ganska fri när
man tumlade runt. De riktiga trosorna skulle inte synas hur mycket vi än skuttade omkring.
Lite komplicerat var det att få på den, men med Karins hjälp så fick jag klänningen på plats
och jag kunde beskåda resultatet i spegel.
Jag var mer än nöjd med det jag såg, och när dessutom Ann-Catrines ansikte dök upp i
spegeln och nickade gillande blev jag återigen exalterad. Tur att klänningen dolde min
reaktion. Karin nickade också gillande och saken blev inte sämre när hon tog fram en
hårborste och borstade ut mitt hår. Utan att egentligen ha gjort någonting så kunde hon bara
genom att borsta ut mitt hår på ett nytt sätt skapa en riktigt flickaktig frisyr. Likheten med
Ann-Catrine blev högst uppenbar och vi båda fnittrade till när likheten blev tydlig för oss
båda. Vi gick sedan in i hennes rum för att prova ut ett par lämpliga skor. Mina fötter var
något större än hennes, men ett par sandaletter med öppen tå kunde jag få på mig, så dom fick
det bli. Min ovana med att gå i skor med klack märktes genast, men Ann-Catrine tog bara tag
i min hand och stöttade mig under de första stegen.
Det kändes rätt skönt att hålla henne i handen, så när jag kände att jag kunde gå relativt
obehindrat så behöll jag ändå ett fast grepp om hennes hand. Tillsammans gick vi ut i
solskenet och drog oss mot baksidan där en filt låg utbredd och en hög med tidningar väntade
på oss. Utan att egentligen några ord utbyttes, slog vi oss bara ner och greppade tag i varsin
tidning. Plötsligt var det helt OK för mig att mer noga studera tidningarnas innehåll, och det
dröjde inte länge förrän vi båda var inblandade i diskussioner kring det vi läste. Oftast
handlade det om olika personers klädsel och vi synade extra noga tidningarnas modesidor. Vi
var så upptagna med vårt studerande att vi inte märkte hur bara tiden flög iväg. Med stor
förvåning uppmärksammade vi att Karin stod i dörren och ropade att vi måste in och tvätta
händerna för maten stod på bordet.
Förvåningen blev lika stor när vi såg att Ann-Catrines pappa satt vid matbordet. Vi hade inte
hört honom komma där vi låg på baksidan, och nu sprang Ann-Catrine fram och gav honom
en rejäl kram. Plötslig blev jag medveten om min egen klädsel och försökte finna någonstans
att gömma mig. Karin uppmärksammade dock mitt dilemma och konstaterade bara
- Sven har hört hela historien så du behöver inte vara orolig.
Sven lyfte blicken mot mig och lösgjorde sin dotter innan han tilltalade mig
- Jo det var allt en historia. Skönt att du inte slog dig också. Det hade ju kunnat sluta
riktigt illa, men samtidigt så förstår jag att det måste ha sett rätt lustigt ut.
- Jodå, svarade både jag och Ann-Catrine i munnen på varandra och ivrigt återgav hela
händelsen.
Isen var därmed än en gång bruten och utan speciella känslor kunde jag slå mig ner vid
matbordet och ta del av den välsmakande maten. Hungriga hade vi tydligen också blivit för
faten och skålarna länsades på allt sitt innehåll. Under middagen så nämnde Karin så där i
förbigående att hon pratat med mamma och fortsatte
- Mor din sa också att hon nog skulle bli sen ikväll. Du kunde åka hem eller så fick du
bestämma om du hellre ville vara kvar här och sova över. Du avgör själv, men du vet
att du är välkommen att stanna.
Den här gången så hade jag inga betänkligheter inför valet utan svarade omgående och
tveklöst att jag gärna stannade. Jag kunde se hur svaret föll i god jord och en härlig känsla av
tillfredsställelse svepte över mig.

4
I vanlig ordning så hjälpte vi till med avdukning innan vi tackade för maten och åter drog oss
ut för att fortsätta våra studier. Efter ett tag kände vi oss dock nöjda och Ann-Catrine föreslog
att vi skulle ta oss en cykeltur. Jag nickade gillande och var på väg fram mot min cykel när
hon vinkade avvärjande. Inte kunde jag cykla på en killcykel med min klänning. Nej, jag fick
ta Karins cykel och utan protester från min sida satte vi av och cyklade iväg. Det var en
speciell känsla att cykla iförd klänning. Kjolen fladdrade ordentligt i vinden och jag gav snart
upp försöken att hålla den i styr utan lät den fladdra bäst den ville. Ann-Catrine skrattade bara
gott åt mina försök och nickade gillande när jag lät klänningen leva sitt eget liv. Vi cyklade
runt ett tag och passade också på att ta oss fram till en liten sjö där vi gjorde ett uppehåll.
Ann-Catrine tog genast av sig sina skor och vadade ut en bit i vattnet. Först var jag lite
tveksam, men snart följde jag hennes exempel och vi travade omkring i vattenbrynet en lång
stund.
När vi åter kom tillbaka till huset så möttes vi av ett färdigdukat bord med kvällsfika.
Återigen hade tiden bara flugit iväg. Vi hade en avkopplande och skön stund tillsammans där
än en gång dagens händelser penetrerades. Inte någon gång yttrades några ord att min klädsel
var olämplig, utan det kändes fullt naturlig att sitta där i klänning och umgås med de andra.
Det kändes därför helt och hållet naturligt när Karin så sa att det var dags för oss att lägga oss
och jag möttes av en nybäddad säng inställd i Ann-Catrines rum och ett nattlinne ovanpå
sängen. Utan minsta tvekan skalade jag av mig klänningen och följde hennes exempel när hon
vek ihop sin klänning och hängde den över en stolsrygg. Med viss nyfikenhet så iakttog jag
sedan Ann-Catrine när hon knäppte loss sin BH och drog på sig sitt nattlinne. Ungefär
samtidigt blev vi klara och innan vi gick iväg för att borsta tänderna så gick vi ner till salen
och sade god natt. Den här gången var jag inte det minsta blyg utan följde Ann-Catrine i
släptåget när hon kramade sina föräldrar och sade god natt.
Så där riktigt lätt var det inte att somna. Intrycken från dagen upptog en mycket stor del av
min hjärna och dessutom så var Ann-Catrine på sitt allra pratgladaste humör. Efter att Karin
kommit och försökt att få oss tysta men blivit kvar och deltagit i våra diskussioner vid
åtminstone två tillfällen så tynade vi sakta bort och fick vår välbehövliga vila. Så värst lång
kändes den dock inte innan vi vaknade till och märkte att våra magar kurrade av längtan efter
frukost. Lite fnittrade vi till när jag drog av mig täcket och blev påmind om vilka kläder jag
hade på mig. Vi gjorde ingen ansats till att klä på oss utan drog oss genast ner till köket där
moster Karin givetvis redan fanns och fullt uppe i något göromål. Med en vänligt god morgon
hälsades vi och efter att ha besvarat hälsningen med varsin kram satte vi oss tillrätta vid det
redan uppdukade frukostbordet.
När jag satt där och åt föll mina blickar på en stol i ena ändan av rummet. Där, prydligt
hopvikta, låg mina kläder. Jag stirrade på högen och kom alldeles av mig i mitt ätande. Både
Karin och Ann-Catrine såg min blick och det var Karin som tog upp ämnet
- Dina kläder är torra nu. Jag kan inte heller känna någon lukt så allt klarade sig
tydligen.
Jag svarade inte på hennes kommentar utan fortsatte att äta under tystnad samtidigt som min
blick for mellan högen med kläder och det nattlinne jag just nu hade på mig. Efter en stunds
tystnad så fortsatte Karin
- För mig spelar det ingen roll om du vill fortsätta ha de kläder du hade igår eller om du
vill sätta på dina egna. Du gör som du vill. Du kan väl i alla fall ta hand om dom och
bära upp dom på rummet
- Visst. Det skall jag göra, svarade jag glatt och jag kunde märka på både Ann-Catrine
och Karin att de nog var rätt säkra på vad jag skulle välja.

5
Väl tillbaka på rummet så var Ann-Catrine lika ogenerad som dagen innan och drog bara av
sig nattlinnet och trosorna innan hon hämtade fram rena underkläder. Utan ett ord så
överräckte hon ett par rena trosor åt mig också och därmed så bekräftades den känsla jag haft
att hon gärna såg mig som sin flickkusin även idag. Jag tog glatt emot trosorna och nästan lika
ogenerat tog jag av mig nattlinnet och trosorna för att sedan ge mig i kast med att få på mig
klänningen. Det gick mycket lättare idag och när jag nästan var klar så kunde jag se hur Ann-
Catrine satte på sig sin BH. Återigen tittade jag på henne med en blick som svårligen kunde
tolkas annat än som ren och skär avundsjuka. Våra blickar möttes och ett leende som jag inte
riktigt kunde tolka formade hennes läppar. Hon fortsatte med att göra sig färdig innan hon
återigen gick fram till sin byrå och stökade omkring lite innan hon hittade vad hon sökte. När
hon åter vände sig om så hade hon en annan BH i sina händer och kom emot mig. Hon förde
ner mina axelband längs armarna och när jag förstod vad hon ville så hjälpte jag ivrigt henne
att hasa ner klänningens liv så att min bringa blottades. Hon trädde sedan på mig BHn och
flyttade sig till min rygg där hon knäppte ihop hela härligheten. Efter små justeringar här och
där så var hon nöjd och med gemensamma krafter så återförde vi klänningen till sitt vanliga
läge, men nu med den skillnaden att även jag hade små utbuktningar mitt fram.
Sakta smekte jag mig längs mina nya kurvor och tittade storögt i spegeln en bit bort. Ann-
Catrine log bara och försvann plötsligt bort till ett litet skrin. Strax återvände hon och satte på
mig ett enkelt halsband gjort av kulörta plastpärlor. Jag fick även ett liknande armband i
handen och kunde utan svårighet sätta på mig det då pärlorna var uppträdda på ett elastiskt
band. Kvickt satte jag på mig skorna från igår, liksom för att försegla hela härligheten och inte
ge någon möjlighet att berätta för mig att jag måste vakna upp ur drömmen och klä på mig
mina trista pojkkläder. Jag måste även ha sett väldigt nöjd ut för Ann-Catrine gav mig en
vänlig kram innan hon tog mig i handen och började gå nerför trappan. Vi passerade köket på
vägen ut och Karin lyfte sin blick och nickade sitt gillande. Hon skulle just återvända med
blicken till det hon höll på mig när hennes medvetande fick klart för sig att jag ändå inte var
riktigt lika klädd som dagen innan. Hennes blick fastnade på mitt halsband för att sedan sakta
glida nedåt över min nyskapade byst. När hon åter fångade min blick var jag alldeles illröd i
ansiktet men hon svarade bara
- Så fina ni gjort er. Hade ni tänkt göra något särskilt?
- Nej, inget speciellt. Vi tar nog en cykeltur idag igen. Det är ju så skönt.
- Ni tror inte att ni skulle kunna cykla in till byn och uträtta några ärenden åt mig?
- Visst, det är ju ändå åt det hållet vi brukar cykla. Vad är det som behövs?
- Jag behöver lite mer jäst och även lite mjöl. När ni ändå är där så kan ett halvt kilo
kaffe också behövas. Jo, skulle du inte kunna köpa en påse av dom där blandade
papiljotterna också. Mina börjar bli så slitna.
- Visst, inget mer?
- Jo, jag tror du börjar få ont om hela strumpor. Köp ett par av dom där vanliga.
- Åhh, måste jag ha strumpor i morgon? Det är ju så varmt!
- Ja, det måste du. Vi går inte bort på ett dopkalas utan att du har strumpor. Det gör man
bara inte.
- Okej då, svarade Ann-Catrine med en suck innan hon fortsatte. Gör det något om vi
stannar till vid sjön och badar lite på vägen hem?
- Nej absolut inte. Gör det ni. Vi kan äta lunch lite senare. Förresten! Jag brer några
mackor åt er och gör i ordning en saftflaska så kan ni ta det lugnt och inte behöver
stressa. Var bara hemma i god tid innan middagen. Vi har en del att förbereda inför
morgondagen.

6
- Det lovar vi, svarade vi unisont innan Ann-Catrine drog iväg med mig upp på rummet
igen.
Efter en del rotande så hittade hon inte bara sin baddräkt, utan ordnade fram en av sina gamla
för mig att låna. Lite generat tog jag emot den och insåg att hon på fullt allvar ville att jag
även skulle bada tillsammans med henne som tjej. När vi sedan kom tillbaka till köket så stod
en cykelkorg färdigpackad med vår matsäck och handdukar så vi hade bara att stoppa ner
baddräkterna och säga hejdå. I sakta mak cyklade vi iväg och gjorde oss ingen större brådska
på väg mot byn. Under tiden så berättade Ann-Catrine, det jag i och för sig visste men inte
lagt speciellt på minnet då det inte berörde min familj, att de i morgon skulle åka iväg till en
bekant några mil bort för att där vara med om ett barndop. Vad Ann-Catrine visste så var hon
nog den enda i hennes ålder som skulle komma och hon såg inte fram emot morgondagen
med någon större iver. Visst var värdparet trevliga och lätta att göra med, och det lilla barnet
var jättesöt, men det skulle ta hela dagen och hon måste vara fin och vara med dom vuxna
hela tiden. På ett tidigt stadium hade hon försökt att få avstå från det hela, men Karin hade
viftat bort det kraftfullt en gång för alla. Det var ju Ann-Catrines gudföräldrar det handlade
om, och då måste man bara komma, så det så.
När Ann-Catrine fått prata av sig sina funderingar kring morgondagen så hade vi nästan
hunnit den långa vägen fram till byn. Plötsligt kom jag på att jag snart skulle möta andra
människor i denna klädsel. Visserligen kände jag mig rätt van och bekväm i dom, men ändå
så började det kittla av spänning långt ner i tårna. Jag uttryckte också något till Ann-Catrine
att jag nog borde stanna utanför och vakta både cyklar och matsäck, men hon viftade bort det
hela med att jag visst dög som jag var och att ingen skulle bry sig. En liten tröst var ju att jag
sällan kom hit eftersom den låg åt precis motsatt håll från där vi bodde så ingen borde så där
direkt känna igen mig. Men visst kände jag mig som en ulv i fårakläder.
Med ett fast grepp om min ena hand gick Ann-Catrine mot ingången till lanthandeln sedan vi
ställt våra cyklar i skuggan. Vi hälsades glatt av handlaren och hans hjälpreda, en kvinna i 20-
årsåldern och medan våra saker plockades fram strosade vi runt lite och tittade på alla
spännande saker som fanns på hyllorna. Ann-Catrine drog också iväg mig till ett mindre rum
en bit bort där handlaren hade samlat lite kläder. Vi plockade runt lite bland blusar och
klänningar och när vi stod där kom kvinnan mot oss och undrade om hon kunde hjälpa oss
med något, men Ann-Catrine svarade att vi bara tittade oss omkring. Det var inga problem,
tyckte kvinnan, och var det något så var det bara att säga till. Ville vi prova något plagg så var
det helt OK. Vi kunde gå in på kontoret så fick vi vara ifred. Vi tackade och när Ann-Catrine
neg som tack gjorde jag likadant.
När vi blev ensamma igen så tyckte Ann-Catrine att vi inte skulle försitta tillfället, så hon
valde ut några kläder som hon tyckte jag skulle prova. Först så var jag väl lite tveksam, men
hennes övertalningförmåga var större än mina protester så snart befann jag mig inne på
kontoret och på väg att få på mig första klänningen. Kvinnan dök återigen upp i dörren och
hjälpte mig att få den på plats och drog även upp blixtlåset i ryggen innan hon tog ett steg
tillbaka med orden
- Du har en spegel därute i affären. Gå dit så du får se dig själv, men jag tycker den
sitter fint. Du är väldigt söt i den.
Jag kände hur rodnaden steg och började undra hur det kom sig att jag rodnade så lätt
nuförtiden. Jag kunde knappt komma ihåg att jag rodnat någon gång tidigare, och nu hade det
hänt minst tre gånger bara de senaste dagarna. Jag följde dock hennes uppmaning och med

7
övriga två i släptåget gick jag ut i affären. Framför spegeln blev jag uppmanad att svänga runt,
och kjolen svajade så härligt. Expediten kommenterade det hela
- Vänta så skall jag hämta en underkjol som man bör ha till den där klänningen för att få
den rätta vidden.
Hon for iväg och kom strax tillbaka med en underkjol i stärkt tyll. Redan på långt håll kunde
jag höra hur det frasade om den och när jag med bistånd av både henne och Ann-Catrine fick
den på plats så stod kjolen praktiskt taget rätt ut. Än en gång fick jag svänga runt och
frasandet blev högst påtagligt. Men synen i spegeln var vacker och jag stod länge och
beundrade min spegelbild. Ann-Catrine manade dock på mig och ville se mig i några andra
kreationer också, så vi återvände till kontoret för att prova vidare. Det var visserligen en hel
del fina plagg jag provade, men den där första känslan jag fått med klänningen fick jag inte
med något av de andra plaggen. Det som kom närmast var när jag provade en kjol och en blus
i det tunnaste material jag skådat. Det följde min kropp så fint och kändes som silke mot
huden. Däremot så visste jag inte riktigt vilket ben jag skulle stå på när jag såg hur tydligt min
BH syntes genom tyget. Som kille så började jag uppskatta när man kunde se eller ana att
flickorna hade BH, men nu, klädd som flicka, kunde jag känna mig nästan lite naken och
utelämnad åt alla och envar.
Vi avslutade provningen och återställde allt på sina rätta platser. När vi återkom till disken för
att avsluta våra inköp och kontrollera att vi kommit ihåg allt frågade kvinnan mig
- Om du vill så kan jag hänga undan klänningen tills du pratat med din mamma. Du
passade väldigt fint i den, så hon borde åtminstone se dig i den innan den försvinner.
Vill du det?
- Tack, men jag tror inte det behövs, svarade jag och kom ihåg att niga lite lätt.
- Du gör som du vill, svarade hon vänligt och återgick till att packa våra varor.
När vi sett att allt var med och fått sakerna stuvade i en liten kartong vi kunde ha på
pakethållaren så neg vi ännu en gång och tackade för oss. Innan vi vände hemåt så tog vi en
tur runt byn och tittade på lite saker som Ann-Catrine ville visa mig.
Kapitel 2
Sjön låg alldeles spegelblank när vi kom dit. Den lilla stranden låg helt öde och vi kunde
placera oss precis där vi ville. Vi hade dock ingen lust att bara ligga på stranden, utan nu var
vi ordentligt varma efter cykelturen och ivriga att komma i vattnet. Jag fick lite hjälp med
baddräkten och kunde konstatera att min lilla sak mellan bena knappt syntes om jag vek den
bakåt. Lite obekvämt kändes det, men annars så tyckte inte jag att jag såg så mycket mer
annorlunda ut än Ann-Catrine, mer än att hon då var mer utvecklad högre upp. Jag kände mig
dock helt OK och hand i hand sprang vi ut i vattnet.
Det var faktiskt en annorlunda känsla att doppa sig i baddräkt. Du kändes ”torr” längre och
när du väl blev blöt så kändes det extra materialet du hade på kroppen. Det var dock inget som
störde vår iver utan vi simmade omkring och busade precis som vanligt. Båda två var vi ena
riktiga vattendjur så det dröjde lång stund innan vi drog oss upp. Utsträckta på våra handdukar
tog vi tacksamt emot solens strålar och nu kändes det också motiverat att ge oss i kast med
den medförda matsäcken. Trots att vi gärna hoppat i vattnet direkt efter maten, så var vi
lydiga och följde en gammal regel som sa att vi borde vänta en halvtimme innan nästa dopp.
Mellantiden tillbringade vi på våra handdukar samt gjorde ett strövtåg längs strandkanten bort
till en liten å som rann ut i sjön. I en liten pöl hittade vi ett stort antal grodyngel som simmade
omkring och intresserat studerade vi deras simmande fram och åter. Vi lovade oss själva att vi
skulle återvända hit för att se hur de utvecklades.

8
Det hade nu gått mer än väl den halvtimme som vi satt som gräns och det var skönt att än en
gång få slänga sig i vattnet. Vi stannade i minst lika länge nu och det var med yttersta tvekan
som vi till slut kände oss manade att bryta upp. Eftermiddagen var långt gången och vi hade
ju lovat att vara hemma tidigt. Lite av motviljan satt nog också i att både jag och Ann-Catrine
insåg att det här lilla äventyret med mig iklädd flickkläder nu snart var till ända och även om
vi inte pratade om det så kände vi nog båda att det varit två trevliga dagar som vi skulle
minnas länge. Vi gjorde oss dock ingen större brådska utan låg kvar och lät solen torka oss
både grundligt och länge. När vi sedan klädde på oss så klarade jag mig riktigt bra själv med
att få på mig BHn och glada i sinnet, men ändå lite återhållsamma cyklade vi hemåt.
När vi travade in i köket för att redovisa vår dag för Karin så fick jag mitt livs chock. Bredvid
Karin stod mamma i full färd med att skala potatis. Hon vände sig om, hajade till lite, men
avbröt sitt arbete, torkade händerna och sade
- Hej flickor, hur har ni haft det?
- Jo tack, bara bra, svarade Ann-Catrine som uppenbarligen inte blivit lika förvånad
som jag.
Hon fortsatte att berätta om allt vi varit med om, från alla klädprovningar i affären till
badandet i sjön. Själv stod jag helt stum och visste inte hur jag skulle göra för att bara
försvinna från jordens yta. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm i kläderna jag hade på
mig och var ytterst generad över att mamma nu sett mig i dom. Jag förvånades dock över hur
naturligt hon verkade ta det. Karin och hon måste ha samtalat om det innan vi kom. När Ann-
Catrine pratat färdigt så var det mamma som tog till orda
- Ni verkar ha haft en riktigt trevlig dag som det verkar. Men skall du bara stå där. Skall
jag inte få en välkomstkram av min söta dotter, frågade hon och sträckte ut sina armar
Min förtrollning bröts och jag föll mamma i armarna. När jag kände hennes trygga famn
kunde jag bara inte längre hålla emot, utan jag kände tårarna välla upp inom mig. Sakta
smekte hon mig på håret och lät mig gråta ut. I ögonvrån såg jag dock hur Ann-Catrine såg på
mig med en förvånad blick innan moster Karin tyst tog sin dotter i handen och lämnade oss
ensamma i köket.
Vi stod som fastklistrade vid varandra en lång stund, och när vi särade på oss så kunde jag
även se att mor hade en tår i ögat. Hon torkade både bort sina egna och mina med sin näsduk
innan hon satte sig ner på en stol och ställde en annan mitt framför henne. Med ett stadigt
grepp om båda mina händer tittade hon mig djup in i ögonen, log och sedan sakta följde min
kropp nedåt. När hon åter fångade min blick så sade hon bara
- Du är söt. Riktigt söt som flicka. Karin har, som du säkert förstår, berättat för mig och
sagt att du verkligen gör dig bra som flicka, men jag hajade ändå till när jag såg dig.
Känns det bra för dig i dom här kläderna?
Tyst nickade jag och hade svårt att se mamma rakt i ögonen. Hon avkrävde mig dock inte
något annat svar utan fortsatte att under tystnad betrakta mig. Det kändes inte som en fråga
utan snarare en ett konstaterande när mamma sedan fortsatte
- Ann-Catrine och du har alltid kommit bra överens och uppenbarligen så har ni inte
blivit sämre kompisar efter den här händelsen. Men även om jag tycker att du är söt i
dom här kläderna så är det ändå viktigt att du berättar hur du känner det och inte låter
oss andra att tycka åt dig. Vill du gå klädd så här så är det OK för mig, men du skall
inte behöva känna det som et tvång för att vi tycker att du passar som tjej och att Ann-
Catrine gillar det. Då blir det lätt fel och du hamnar lätt i en omöjlig situation. Jag
förstår att det kan vara svårt för dig att sortera alla känslor, men kan du beskriva något
av vad du känner?

9
- Vet inte, svarade jag och ryckte på axlarna. Det känns bara så rätt på något vis. Jag
kan inte förklara hur, utan jag bara känner det.
- Har du provat mina eller Ann-Catrines kläder förut?
- Nej, men jag har länge gått och tittat på er och hur ni klär er. I smyg så har jag också
tittat på bilder i tidningarna och fantiserat att jag kunde ha dom kläderna på mig.
- Jaha, det är det du gjort. Jag har sett hur du gärna tittat i mina tidningar men jag har
alltid trott att du bara ville titta på flickor. Ibland har jag nog blivit både sur och
fundersam på ditt intresse, men nu förstår jag att jag misstolkat dig helt. Förlåt mig!
- Något inom mig sa att jag inte skulle gå med på att låna Ann-Catrines kläder, men
samtidigt blev jag så nyfiken och ville väldigt gärna göra det. Jag är glad att jag
vågade, men just nu vet jag inte om jag gjorde rätt eller fel.
- Klart du gjorde rätt! Det är aldrig fel att prova och du har visat stort mod genom att
göra det. Jag är stolt över dig. Inte bara för att du vågade, utan också för att du gör dig
så bra som flicka. Du försöker verkligen att vara som en flicka också om du förstår
vad jag menar.
- Jag förstår, tror jag, men jag vet inte hur det gick till. Det kändes bara så rätt att göra si
eller så när jag fick dom här kläderna på mig.
- Du bär nog på en liten flicka inom dig skulle jag tro. En flicka som uppenbarligen
mådde bra av att få komma ut. Jag tror inte du behöver vara rädd för att visa upp
henne. Det behövs en ”riktig karl” för att våga vara sig själv, kommenterade mamma
och gav mig en riktig björnkram
Medan vi stod där och kramades så kom Ann-Catrine och Karin tillbaka. Jag fick undrande
blickar från Ann-Catrine som jag inte riktigt kunde tyda, men jag fick inte tid att ge mig in på
någon analys för Karin tog genast till orda
- Nej, flickor. Skall det bli något gjort får vi sätta fart. Om ni två dukar så fixar vi
färdigt maten. Vi kan ju prata under tiden, för vad jag förstår så finns det väl vissa
frågor som väntar på sitt svar.
Jag ställde mig lite undrande vad det var för frågor, men trodde det hade något att göra med
mamma och Karin. Jag blev därför mycket förvånad när Ann-Catrine ställde frågan direkt till
mig
- Vad tycker du? Vill du följa med i morgon?
- Just ja, svarade mamma innan jag hann reagera. Det glömde jag alldeles bort att fråga.
Jag blev så tagen av dig som person så jag tappade alldeles fattningen. Ursäkta min
fumlighet, men frågan är egentligen lika enkel så som Ann-Catrine ställde den. Skulle
du vilja följa med på dopet i morgon?
Jag blev lite ställd av frågan och blev tyst en stund medan jag tänkte på frågans innebörd.
Menade de verkligen att jag skulle kunna följa med som tjej eller var det min fantasi som
sprang iväg och formulerade ett önsketänkande som inte de alls hade i tankarna. Jag visste
heller inte hur jag skulle ställa en motfråga för att få klarhet i hur det låg till och ändå inte
avslöja mina egna fantasier. Jag var trots allt inte riktigt säker på hur långt mamma, eller för
den delen även Karin, var beredda att bistå och stötta mina trevande steg i den kvinnliga
världen. Jag slapp dock tänka på formuleringen för Ann-Catrine gjorde själv ett förtydligande
- Jag har sagt till mamma att jag vill att du följer med som min tjejkompis. Om du gör
det så har jag lovat att inte stöna och stånka, inte för mycket i alla fall, utan vara en
snäll och beskedlig flicka. Nå vad säger du?
- Men hur skall det fungera? frågade jag med blandad skepsis och en betydande del
glädje.
- Det skall nog inte bli några som helst svårigheter, fyllde Karin i. Vill du bara, och du
skall absolut inte känna dig tvungen, så löser vi det andra på bästa sätt.

10
- Vad tycker du, mamma? frågade jag vädjande
- Valet är ditt min älskling, men jag tror att du både vill och kan genomföra det. Mitt
stöd har du oavsett vilket du väljer.
Jag tvekade bara en sekund innan jag gav mitt svar och sekunden efteråt klängde Ann-Catrine
runt min hals och delgav mig sin glädje över beslutet. Det var åter Karin som tog tag i
situationen och organiserade det hela.
- Då var det bestämt! Bra och jag tror också att du kommer att både gilla det hela och
dessutom bli en riktigt söt och trevlig bekantskap för de andra. Var bara så som du är
nu och allt kommer att gå galant. Men nu till några praktiska, men icke oväsentliga
frågor. Jag tänker genast ringa och anmäla din närvaro, men vad skall vi kalla dig?
- Jag har ett förslag där, svarade mamma överraskande. Jag har också tänkt på det och
varför inte ta det namn som vi hade planerat för dig om du skulle blivit född som
flicka? Vi hade tänkt kalla dig Anna. Skulle det passa damen?
- Anna! Ja, varför inte. Det kan jag gott tänka svarade jag fortfarande smått chockad
över de senaste minuternas händelseutveckling.
- Men då så. Välkommen hit Anna, får jag väl säga då. Jag går och ringer så fortsätter vi
att prata sedan.
Även om Karin försvann så fortsatte vi att prata och min glädje och entusiasm inför det som
komma skulle gick inte att ta miste på. Visserligen var det mycket som både kändes osäkert
och ovisst, men jag litade fullständigt på att alla tre skulle bistå mig på bästa möjliga sätt och
ge mig vägledning där jag behövde sådan.
När Karin kom tillbaka så meddelade hon bara
- Anna! Nu har jag ringt och du var hjärtligt välkommen med i morgon, så nu när alla
frågor är med ”ja” besvarade så är det väl bara att sätta igång.
- Jag springer och tittar i min garderob vilken klänning som skulle passa Anna, kom det
från Ann-Catrine
- Det behövs inte, svarade Karin. Allt det är redan ordnat!
Förvånat tittade alla tre på Karin och utan ett ord så vände hon på klacken och kom tillbaka
med den klänning som Ann-Catrine visat upp för mig tidigare på morgonen.
- Men det är ju min klänning, svarade Ann-Catrine förvånat
- Nej, det här är Annas klänning. Din hänger uppe i garderoben.
Hon skakade på huvudet och for plötsligt iväg uppför trappan och återvände sekunderna
senare med sin klänning i handen. Leendet på hennes läppar var obetalbart.
Våra miner var inte mindre förvånade när vi betraktade de båda klänningarna. Karin såg våra
miner och förstod att vi ville ha en förklaring.
- Anna! Jag måste berätta för dig att jag faktiskt räknat med att det som nu hänt skulle
hända. Jag förstod det redan i morse när ni kom ner efter frukosten. Ni båda var då så
härliga. Det fanns inget av tveksamhet utan ni strålade av tillförsikt och
självförtroende. Då förstod jag att du nog inte skulle misstycka att vara flicka ett tag
till. När ni sedan sa att ni skulle ut och cykla så fick jag ett infall som jag själv tycker
var riktigt smart gjort. Strumporna ni köpte är inte till dig Ann-Catrine utan till Anna.
En chansning, ja, men ändå inte så märkvärdig. Strumporna skulle du förr eller senare
ändå behöva, men nu blev det ju riktigt lyckat.
- Papiljotterna då, frågade Ann-Catrine. Ingick dom också i planen?
- Ja, faktiskt, men även där så passade nödlögnen in. Jag behöver nya, men nu blir det
Anna som får inviga dom.

11
Häpna stirrade vi på Karin och hennes förklaringar. En fråga var dock kvar att ställa och det
var hur en klänning plötsligt kunde bli två
- När ni åkt iväg så satte jag igång och funderade på hur du skulle klä dig, om nu mina
aningar visade sig stämma in. Jag ville också att ni skulle se ungefär lika ut, och då var
det mest naturligt att jag tittade på din klänning som jag ju sydde åt dig så sent som i
förra veckan. Turligt nog så hade jag tyg kvar så det skulle räcka, och storleken skulle
heller inte vara något problem. Så det var bara att sätta fart på symaskinen.
- Så du har sytt den idag, frågade mamma häpen. Ja, visserligen har du alltid varit
händig med nål och tråd, men att du var så flyhänt det var en nyhet.
- Äsch, det var bara kul, svarade Karin blygsamt. Betalning har jag dessutom redan fått i
form av era obetalbara miner. Hoppas bara nu den passar.
- Jag kan prova den genast, föreslog jag
- Sakta i backarna nu. Visst skall du få prova den, men inte nu. För snart så är maten
klar och när vi ätit middag så blir det tjejernas helkväll, var så säkra. Skall vi fyra bli
vackra och fina till i morgon så måste vi börja redan ikväll.
- Fyra? Kom det unisont från oss
- Ja, jag passade på att bjuda med dig också på samma gång. Klart att du måste vara
med när din dotter går på sitt första kalas.
Kapitel 3
När middagen var uppäten, undanplockad och köket återställd i ursprungligt skick
uppmanades Ann-Catrines pappa att syssla med vad han ville, men att hans närvaro i huset
inte direkt förbjöds, men undanbads på ett fint och trevligt sätt. Han smilade upp sig mot oss
och sade att han nog skulle ringa runt till grannarna och be dom komma hit och hjälpa honom
att hålla koll på läget som han uttryckte det. Karin gav honom en puss mitt på munnen och
sade att det kunde han gott göra, men då blev det till att sova i svinstian, inte bara i natt utan
många nätter framöver. Skrattande tog han dagens tidning och drog sig ut i trädgården där han
satte sig tillrätta ute i bersån.
Under tiden hade köket åter genomgått en förvandling. Nu liknade den mer en skönhetssalong
och allehanda redskap låg spridda på det stora matbordet. Jag och Ann-Catrine blev
uppmanade att ta oss ett bad och samtidigt se till att vi tvättade håret ordentligt. Även om jag
skakade lätt på huvudet åt det hela, jag hade ju gjort allt detta så sent som igår, så protesterade
jag inte utan följde lydigt med Ann-Catrine upp på övervåningen. Samtidigt som vi började
fylla badkaret så klädde vi av oss. Ann-Catrine föreslog att vi kunde bada tillsammans, det
skulle bli både enklare och gå snabbare, och jag hade inget att invända. Så snart vattnet fyllts
på en bit kröp vi ner i badkaret och hällde i lite medel så att vattnet började skumma. Samma
väldoft som dagen innan spreds i rummet och när vi hittat platser för våra ben så sträckte vi ut
oss och njöt av det varma vattnet och det härliga skummet.
Så där värst länge låg vi inte stilla innan vi så smått började busa med varandra. Vi slängde
skum på varandra och hade skoj i största allmänhet. Vi stojade nog en hel del, för mamma
kom upp för att kolla vad som egentligen pågick. När vi sent omsider upptäckte henne i
dörröppningen så skrattade hon bara och sade att vi nog skulle börja tvätta vårt hår. Även
Karin och hon ville ta sig ett bad. Vi efterföljde hennes uppmaning ganska så omgående och
var precis klara och höll på att skölja av varandra med duschslangen när Karin kom upp med
rena handdukar åt oss. Ann-Catrine svepte den ena handduken om sin kropp och gjorde sedan
några snabba rörelser med den andra, och vips så såg hon ut som om hon hade en turban. Jag
tog tag i min handduk och skulle just svepa den runt mina höfter som jag brukade när Karin

12
skakade lätt på huvudet och drog upp handduken så att den satt under mina armhålor istället.
Därefter hjälpte hon mig att fixa till min ”turban” och vi var strax likadana, jag och Ann-
Catrine.
Medan vi ännu var kvar i badrummet så började hon skölja ur badkaret och tappa i nytt vatten.
Sedan vände hon sig mot oss och började prata med oss och under tiden så åkte det ena efter
det andra plagget av från hennes kropp tills hon stod helt naken framför mig. Jag blev så
fascinerad av det hela, mig veterligen första gången som jag såg en vuxen kvinna naken, att
jag nästan totalt missade vad hon sade
- Nu tycker jag att ni skall gå in till er och fortsätta göra er i ordning medan vi badar. Ni
kan börja med att plocka fram lite underkläder för i morgon. Titta så att strumporna är
hela och så. Glöm inte trosgördlarna och titta gärna på vilka underkjolar ni skall ha.
När ni gjort det så skulle ni kunna börja med att måla era naglar. Jag har ställt in en
flaska åt er.
- Okej, mamma!, svarade Ann-Catrine och började gå ut ur rummet
- Förresten! Innan ni börjar med naglarna så kan ni väl se över vilka smycken ni skall
använda. Försök att få så lika som möjligt, det skulle se fint ut. Hittar ni inget inne hos
er, så kan ni väl titta i mitt skrin också.
- Ja, det gör vi, svarade vi unisont och försvann in till Ann-Catrine.
På garderobsdörrarna i rummet hängde två identiska klänningar nystrukna och fina och vi
aktade oss noga att röra vid dom. Vi såg också att det satt två små lappar på dom, fastsatta
med en knappnål. På den ena stod det ”Ann-Catrine” och på den andra ”Anna”. Jag blev
alldeles varm inombords och fick en vänlig klapp av Ann-Catrine på kinden som svar. På
något sätt så märkte hon tydligen att jag blev berörd över synen. Men vi hade inte tid att njuta
för mycket, så vi gav oss i kast med vårt uppdrag och med stor iver och noggrannhet hade vi
snart plockat fram alla tillbehör. Jag var mest fascinerad av det plagg som kallades trosgördel.
Den var liksom öppen i båda ändarna och såg mer ut som en stor tub. Materialet verkade
också vara elastiskt, för den där lilla saken skulle jag väl aldrig annars kunna få på mig. I
nederkanten hängde fyra stroppar och i var och en av dom hängde en strumphållare. Dom
kände jag igen, för dom låg lite här och var hemma. På framsidan av trosgördeln så fanns det
ett stort rektangulärt parti av tyg som glänste. Sakta kände jag med handen på det och
reflekterade hur skönt det kändes. Ann-Catrine skrattade gott åt mig där jag stod och sade
bara
- Passa på och njut du. Snart nog skall du nog inse varför jag så gärna ville vara barbent.
I två prydliga högar lade vi våra saker och jag tittade längtansfullt mot min hög som överst
pryddes av en mycket finare BH än den jag haft under dagen. Även den tillhörde Ann-Catrine,
men numer så var den alldeles för liten i kuporna, förklarade hon. Den här var en av hennes
första och hade ganska mycket fyllning för att ”hjälpa till” i början när behagen var små men
viljan stor. Jag skrattade lite generat åt hennes uppriktighet och rättframma attityd gentemot
mig innan vi gav oss i kast med näst fas i projektet, våra smycken.
Efter flitigt rotande i diverse lådor fanns två högar med smycken som liknade varandra. Med
Ann-Catrines hjälp fick jag på mig allting utom örhängena. Besvikna konstaterade vi att de
var gjorda för hål i öronen, och några sådana hade inte jag. Men Ann-Catrine var inte den som
hindrades av så enkla saker utan försvann iväg och kom strax iväg med en stor stoppnål och
en isbit. Hon bad mig sätta mig på stolen framför henne och sekunden senare så stack det till i
örat på mig. Jag kunde inte se vad hon gjorde, men kände hur nålen arbetade sig genom huden
och hur den trängde fram på baksidan och in i isbiten. Så fort hon dragit ut nålen satte hon i

13
ett av örhängena, innan hon ägnade andra örat samma uppmärksamhet. Snart var även det
gjort, och innan hon gick iväg för att återställa sakerna hon använt satte hon en handspegel i
min hand. Jag betraktade med förundran mina örsnibbar som nu pryddes av två små örhängen
i form av ett hjärta och en liten pärla som dinglade en liten bit nedanför örsnibbens slut. Jag
satt fortfarande kvar och stirrade på mina öron när Ann-Catrine kom tillbaka och satte in sina
örhängen innan hon bara konstaterade
- Dom sa ju att vi skulle vara lika! Visst är dom vackra?
Sista delen av vårt uppdrag var att måla naglarna, och mycket nyfiken på hur det skulle
kännas så följde jag helt och hållet hennes anvisningar. Vi började med mina tånaglar och
efter att ha stoppat bomullsvadd mellan tårna och filat lite på naglarna så började hon lägga på
ett lager lack med jämna fina drag. Snart så lyste det rosa om alla tio naglar och jag blev
uppmanad att sitta stilla en stund och absolut inte röra mig. Under tiden så tittade hon till
mina händer och filade och jobbade med nagel efter nagel. Som tur var så tillhörde inte
nagelklippning mitt starkaste ämne, så de var ganska långa och även om Ann-Catrine
förfasades över deras skick så medgav hon att det ändock fanns ett ämne för att forma till
något vackert. Jag kunde se att hon rundade av kanterna mycket, och på något sätt så såg de
genast mycket längre och kvinnligare ut. När hon var nöjd så kände hon försiktigt på mina
tånaglar innan hon avlägsnade bomullstussarna och placerade dom mellan sina egna tår. Jag
fick sedan stiga upp från stolen och när han satte sig själv tillrätta på den så sa hon lugnt
- Nu får du måla mina naglar!
Lite nervöst tog jag mig an uppgiften. Ann-Catrine guidade mig tålmodigt och även om jag
vid ett par tillfällen fick ta till acetonflaskan och torka bort det jag målat så lyckades jag till
slut få både styr på händer och penselföring. Det var inte så lätt som det verkade, men det här
var ju första gången för mig. Jag fick väl inte riktigt förtroendet att måla varken hennes eller
mina fingernaglar, men det gjorde inget, utan jag tyckte enbart det kändes skönt att sitta där
och bli ompysslad. När vi satt där och lät våra naglar torka till ordentligt så kom två
turbanförsedda individer in och beskådade vårt arbete. Eftersom vi var klara så tyckte Karin
att vi kunde assistera dom med sitt göra. Jag fick mamma på min lott och med ganska så stor
säkerhet började jag med att sära på hennes tår för att sedan lägga på lack. Mamma tittade
med häpen min hur jag med lugna drag fick hennes naglar att bli röda och fina. När hon
släppte blicken på tårna för att tacka mig så såg jag hur hon riktigt hajade till
- Men Anna! Har du hål i öronen!
Allmän uppståndelse tog vid och ömsom beundrades mina örhängen ömsom ojades det över
Ann-Catrines tilltag. Jag försvarade henne så gott det gick och bedyrade att jag faktiskt inte
protesterat och dessutom så följde vi bara deras instruktioner. Det hela mynnade så
småningom ut i att vi konstaterade att det hela nog inte gjorde så mycket. Så fort jag tog bort
örhängena så skulle hålen läka ihop av sig själva. Dessutom så hade dom nog inte tänkt på
möjligheten att vi skulle följa deras instruktioner så noggrant och plikttroget. Hur det än var
med det så såg dom välgjorda ut och örhängena skulle passa mig alldeles förträffligt. Vi
kunde därför återuppta vårt arbete och det som närmast skulle ske var att vi skulle fixa till
våra frisyrer. Mamma och Karin avstod därför att måla sina naglar nu utan väntade med det
till senare.
I gemensam tropp vandrade vi ner till köket och vi placerades på varsin stol, Ann-Catrine och
jag. Mamma och Karin löste upp våra turbaner och började kamma ut vårt hår som
fortfarande var fuktigt. Under tiden diskuterade de flitigt vilka frisyrer som de skulle skapa,
och mitt hår jämfördes med Ann-Catrines mer vårdade hår. Till slut enades de och det

14
resulterade att mamma tog till saxen och gjorde en hel del justeringar som var omöjliga för
mig att se. Jag kunde dock se att högen av hår växte på golvet och undrade om det alldeles
gått slint i deras huvuden. Klippa av mig håret när jag skulle försöka att se ut som en tjej!
Karin låg genom klippningen av mitt hår steget före där hon höll på med Ann-Catrine. Jag
kunde därför intresserat följa hennes arbete och därmed vara lite förberedd på vad som skulle
hända med mig. Även här blev jag lite förvånad. Först så kammade Karin ut håret, sedan
gnuggade hon in något i det och masserade runt det tills håret återigen var en enda stor röra.
Men när hon åter kammade ut det så skedde det lite annorlunda och hon förde olika hårslingor
åt olika håll. Med en speciell kam, den hade en lång sticka i ena ändan, lyfte hon så på slinga
efter slinga och rullade upp dom på olikfärgade spolar. Jag såg snart att färgen hade med
storleken att göra, och när hon rullat upp håret ända ner till hårbotten fäste hon dom med små
plastpinnar. Ibland såg jag hur Ann-Catrine grinade illa när rullen fästades och jag undrade
om det gjorde ont.
Mamma var tydligen nu nöjd med sitt jobb och jag kände nu igen mig när hon började
massera in den där vätskan. Den hade en skarp doft som var varken väldoftande eller
illaluktande. Den doftade bara. Strax så var det dags för min första spole och jag förstod
genast Ann-Catrines ansiktsuttryck. Spolens taggar tryckte rätt duktigt mot hårbotten, och när
mamma stack dit plastpinnen så kändes det som om hon rispade upp hela huvudsvålen. Jag
bet dock ihop och hoppades att fortsättningen inte skulle bli lika plågsam. Det blev den nu
heller inte. Jag vande mig med både trycket av spolarna och den rispande känslan som blev
när spolen fästes. Jag log mot Ann-Catrine som nu var helt klar och fick ett stort hårnät knytet
runt hela härligheten. Uppenbarligen lättad att hon var klar satte hon sig och tittade på
slutfasen av min skapelseprocess. Mamma jobbade snabbt, så det dröjde inte länge innan sista
hårslingan fästes och hårnätet knöts runt mitt huvud. Ann-Catrine drog genast iväg med mig
till hallspegeln och skrattande ställde vi oss framför den och tittade på de lustiga figurerna
som stod framför oss.
Vårt skrattande fick tom Sven att överge sin beordrade plats ute i bersån och kom in i hallen.
Även han drog på munnen åt synen och gick utan ett ord efter sin kamera och tog ett par
bilder på oss innan han åter blev ivägskickad ut. Men först så skakade han lätt på huvudet och
leende gav Karin en puss på munnen innan han försvann iväg. Karin skrattade bara och satte
igång med att rulla upp mammas hår. Efter en stund så bad hon mig komma fram till henne
och inte bara sitta på stolen och titta. Hon visade hur hon gjorde när hon valde ut en hårslinga
och hur hon jämnade till den i handen för att sedan föra ihop spolen och ändarna och rulla upp
håret. Jag såg hur hon höll håret sträckt för att det skulle bli upprullat jämt och fint. När hon
fäst spolen så räckte hon över kammen till mig och sade
- Nu är det din tur. Varsågod!
Häpen tog jag emot kammen och med hjälp av hennes lugna och fina anvisningar så började
jag att fånga upp min första hårslinga. Lite valhänt kändes det, och jag fick rulla om den ett
par gånger innan Karin blev nöjd. Hon rättade mig dock på ett varligt sätt så det sporrade mig
bara att fortsätta och för varje spole jag fästade så gick det bättre och bättre. Det gick tom så
bra att Karin bad Ann-Catrine att hjälpa henne med hennes hår, och snart så stod jag och Ann-
Catrine och rullade upp håret på våra mammor. De tjattrade glatt om vilken tur de båda nu
hade som kunde få hjälp med detta arbete. Vi å vår sida var snabbt med på noterna och lovade
att hjälpa till när det så behövdes. Att det inte var första gången för Ann-Catrine förstod jag
väl, men för mig var det här en ny, men absolut inte ovälkommen, sysselsättning.

15
Jag fick sedan hjälp med hårnätet då det bara ville trassla in sig i fel spolar och istället för att
ruinera hela mitt arbete så kom Karin till min undsättning. Nöjt betraktade hon mitt verk och
kommenterade glatt att jag gjort ett mycket fint jobb. Mamma kunde också intyga att det bara
känts skönt och att jag hade en mycket varsam och känslig hand. När nätet var på plats fick
jag också en uppskattande kram av henne innan hon också gick ut i hallen för att beskåda
verket.
Tiden hade bara runnit iväg och både Ann-Catrine och jag blev uppmanade att göra oss i
ordning för natten. Jag pekade fundersam på mitt huvud och fick då förklarat att vi skulle sova
med spolarna i. Dels för att håret skulle torka riktigt ordentligt, dels för att vi skulle förstöra
frisyrerna om dom togs bort nu. Jag nickade att jag förstått, men undrade ändå hur det hela
skulle fungera. Vi sa god natt och traskade upp till oss väl medvetna om att vi skulle upp extra
tidigt i morgon bitti. Innan det var dags att sova så behövde vi hjälpa varandra att få på
nattlinnena eftersom våra huvuden, av någon konstig anledning, var betydligt större i omfång
nu. Men det gick bra och jag var precis på väg in under täcket när Ann-Catrine kom med en
konstig kudde.
- Ha den här under nacken så kommer du knappt att märka av papiljotterna, sa hon och
gav mig den ena kudden innan hon kröp ner hos sig.
Kudden hjälpte faktiskt, och om det berodde på den eller ren utmattning efter dagens alla
upplevelser vet jag inte, men somnade gjorde jag direkt.
Kapitel 4
Tuppen hade nog inte ens funderat på att börja gala när mamma kom in i rummet och väckte
oss. Hon såg så nyponfräsch ut och satte sig glatt på min sängkant och smekte mig varsamt på
kinden.
- Du vet att du ännu kan backa ut om du känner dig osäker
- Mm, jag förstår det, svarade jag yrvaket, men jag tror inte jag gör det. Inte efter allt
besvär, och för den delen roliga saker också, som vi gjorde igår.
- Så det var lite besvärligt ändå att göra sig fin, svarade mamma leende.
- Ja, mycket mer än jag trott, men samtidigt var det kul för jag kom så nära dig.
Närmare än jag tycker att jag varit på riktigt länge. Det kändes att jag saknat den
närheten
- Det var snällt sagt. Jo, jag har nog känt likadant, och det gör mig samtidigt lite orolig
att du gör det här bara för den sakens skull. Men det får vi ta och resonera om vid ett
senare tillfälle. Nu är vi här och vi skall göra vårt bästa av situationen. Frukosten står
framme redan så kom ner som ni är så fixar vi till det sista efteråt.
Sven såg minst sagt road ut där han satt omgiven av fyra papiljottförsedda skallar. Han var
den enda som verkade vara färdigklädd och drog sig diskret åt sidan när frukosten var klar för
hans del. Vi andra fick våra sista instruktioner av Karin och innan hon släppte iväg oss så
inspekterade hon mina hål i öronen och kunde konstatera att det hela såg fint ut. Tillbaka på
rummet så hade vi order att först och främst utföra våra toalettbestyr och sedan hjälpa
varandra att ta ur spolarna. Därefter skulle vi klä på oss och som sista åtgärd skulle vi få hjälp
att kamma till frisyrerna. Ann-Catrine ville också att vi skulle få sminka oss lite, och efter en
kortare diskussion så fick hon tillåtelse att använda lite mascara och ett ljust rosa läppstift.
Ann-Catrine hjälpte mig först så jag fick se hur jag skulle göra. Det såg rätt lustigt ut när håret
rullade tillbaka i samma läge och det såg nästan likadant ut nu som när spolarna satt i. Jag
blev än mer nyfiken på hur det hela skulle te sig när allt var färdigt, men fick inte möjlighet

16
att fundera vidare för nu måste jag ta ur hennes spolar. Jag lyckades nästan lika bra. Det var
bara någon som tappade formen och slingrade sig som en korkskruv ner längs ena sidan. Hon
tröstade mig snabbt och sa att det hade ingen betydelse, snart skulle allt ändå borstas ut och
bli fint. Vi grep oss sedan an verket med våra kläder, och jag försökte göra allt i samma takt
som Ann-Catrine. Svårast var det just med trosgördeln som trilskades ordentligt och det var
en hel del ålande innan den satt på plats.
Ann-Catrine visade mig sedan hur jag skulle rulla upp en strumpa och sedan sakta trä den
över foten och upp längs benet. Jag måste dra en del, men inte så mycket att den gick sönder.
Det kändes verkligen annorlunda när strumpan formade sig kring mitt ben. Var som om någon
smekte mig med den mjukaste handske. Jag ryste till av välbehag och undrade varför Ann-
Catrine tyckte det här var så plågsamt. När strumpan var på plats så hade jag lite problem med
att fästa den. Speciellt svårt var det med den bakre av strumphållarna, men med lite
gymnastiska övningar så satt den på plats. Andra strumpan gick mycket bättre och strax
därefter kunde vi paradera runt i våra stärkta underkjolar.
Ann-Catrine hämtade sina sminkgrejer och bad mig sätta mig på stolen. Jag gjorde precis som
hon sa och kände hur hon höll på med mina ögon. Vad hon gjorde visste jag inte, men att det
var något som hon gärna ville göra förstod jag. Slutligen så var hon nöjd och tog fram sitt
läppstift. Jag fick puta med munnen och efter några försök så var hon nöjd och kunde lägga på
ett lager. Läpparna smakade annorlunda och jag fick även bita på en bit toalettpapper innan
hon var nöjd och övergick att återupprepa det hela på sig. Sist så tog hon fram en
parfymflaska och sprayade några lätta duschar här och där på mig. Jag fick sedan gå iväg för
att hämta någon av våra mammor för att få hjälp med håret och klänningarna.
Jag behövde aldrig ropa, för två välklädda och friserade damer kom emot mig i trappan. De
hade verkligen gjort sig fina och jag blev så glad att jag föll mamma om halsen och gav henne
en kram. Vi blev ordentligt avsynade och godkända i vederbörlig ordning. Ann-Catrin hade
verkligen varit återhållsam med sitt smink. Vi började sedan med klänningarna och jag blev
inte ett dugg förvånad när den passade mig perfekt. Den smet åt så vackert kring mina kullar
för att sedan markera mitt liv innan kjolen började bölja fritt ut från midjan. Två smala
axelband dolde mina BH-band men lämnade stora delar av min hals och rygg bar. Våra
solbrända kroppar kontrasterade fint mot det gula tyget.
När mamma sedan började med att borsta ut håret så kändes det som om det höll på att lossna
från huvudet. Kraftiga långa tag som gav håret en lyster jag aldrig märkt förut. Jag såg nu
också hur håret behöll sitt stöd från själva upprullningen och fick det att fylla ut mer. Sakta
men säkert växte en frisyr, som jag fick veta kallades för page, fram. Den utgick från en
sidobena på ena sidan och en stor hårslinga gick därifrån snett över min panna för att sedan
vika bakåt och lämna örat och mitt vackra örhänge fullt synligt. Den andra sidan var kortare,
men låg lika vackert mot örat och när mamma visade mig min nacke så slutade hela frisyren
ganska rakt med topparna osynligt vända inåt. Jag tyckte verkligen att jag såg både
annorlunda och fin ut i min nya frisyr. Känslan blev sedan än mer förstärkt när halsbandet
kom på och skorna avslutade hela kreationen. Jag behövde inte ens titta i spegeln för att känna
mig nöjd. Det hela var som i en overklig dröm.
En fotoblixt från Svens kamera återförde mig till verkligheten och han radade upp oss alla
fyra för en sista bild innan vi for iväg. Ann-Catrine gav mig en handväska att bära och på
vägen till bilen fick jag mina sista(?) instruktioner hur jag skulle göra för att inte skrynkla ner
klänningen eller få en maska att gå på strumporna. Verkligen mycket att tänka på som kvinna.

17
Resan till kyrkan var rätt så händelselös, även om tjattret stundtals nådde så höga nivåer att
Sven faktiskt bad oss att dämpa ner oss. Han påstod att han inte ens hörde motorn när vi
tjattrade som mest. Förmodligen var han bara avundsjuk att han inte också var lika vackert
klädd som vi andra. Så fort vi kom fram så blev det genast ombytta roller. Nu spatserade han
omkring som tuppen i hönsgården och visade upp sina fyra vackra följeslagare. Vi lät honom
hållas, väl medvetna om att han fått stått tillbaka ordentligt de senaste dagarna och han kunde
nu gott få sola sig i glansen. Vi blev dock inte på något sätt bortglömda och flera av de som
inte kände Ann-Catrines familj närmare trodde att vi var tvillingar. Värdinnan själv kom fram
till oss, strålade av lycka, och välkomnade mig och min mor speciellt. Vi fick också som
hastigast se den lilla flickan som snart skulle döpas, och hon var så fin i sin söta klänning.
Ceremonin i kyrkan var enkel men fin. Hon blev döpt till Anna Kristina, och det fick mig att
växa lite även om namnet inte hade ett dugg med mig att göra. I gemensam procession gick vi
sedan till församlingshuset där det skulle hållas ett kalas till den nydöptes ära. Alla ville
givetvis beskåda underbarnet och Ann-Catrine och jag var inget undantag. Mamman
förevisade henne stolt, och det verkade även som om Anna Kristina njöt av uppmärksamheten
för hennes ögon sökte sig än till den ena, än till den andra under det att hon skrattade flitigt.
En av människorna som hjälpte till påkallade mammans uppmärksamhet och bad henne
komma. Snabbt såg hon sig omkring, och då jag och Ann-Catrine var närmast henne så räckte
hon helt sonika över Anna Kristina till oss och bad att vi skulle passa henne en stund. Jag
råkade stå närmast, så plötsligt hade jag en livs levande baby i min famn. Rädd att tappa
henne så satte jag mig ner på närmaste stol och lade henne tillrätta. Både jag och Ann-Catrine
började kela med henne och snart så skrattade hon som aldrig förr. Flera uppmärksammade
oss och snart var vi omgivna av en mindre hord fotografer som brände av sina blixtar mot
trion.
När bestyret i köket var avklarat så kom hon tillbaka för att avlasta oss, men när hon såg hur
bra det gick för oss att vara barnvakter så frågade hon oss bara om det var OK att vi tittade till
henne en stund. Våra ivriga nickar gick inte att misstolka och jag tyckte nu det var Ann-
Catrines tur att få ha huvudansvaret och försiktigt överräckte Anna Kristina till henne.
Mamma kom förbi och satte sig vid min sida och fattade tag i mina händer som, helt enligt
instruktionerna jag fått, vilade i mitt knä. Jag tittade till mot henne och när våra blickar möttes
så sa hon bara
- Ni ser för härliga ut ni tre. Ni ser ut att ha så mysigt att jag knappt vill störa, men jag
måste bara få klappa om min fina dotter. Jag blir så glad när jag ser hur fint du smälter
in och hur bra du för dig. Jag är stolt över dig, och jag är stolt också över dig Ann-
Catrine som är så rar och snäll. Du är dessutom en mycket bra lärarinna och ett fint
föredöme.
Både jag och Ann-Catrine rodnade av allt beröm, men samtidigt så kände vi att vi fungerade
fint ihop och att den här nya situationen inte på något sätt försämrat vår relation. Vi tackade
för berömmet och återgick sedan att underhålla det lilla pyret som gärna ville ha vår odelade
uppmärksamhet.
Innan vi bjöds att sitta till bords så kom mamman och hämtade sin dotter. Hon skulle få lite
mat för att sedan kunna sova medan vi andra njöt av det som höll på att dukas fram. Just som
hon var på väg att försvinna in i ett mindre rum vid sidan om vinkade hon till oss och viskade
fram.
- Om ni vill så kan ni följa med mig och se på medan hon äter?

18
Vi behövde inte få frågan två gånger utan tysta trippade vi efter henne in och stängde dörren
bakom oss. Väl därinne gav hon mig Anna Kristina och satte sig själv tillrätta och knäppte
oblygt upp sin blus. Jag blev först lite ställd och undrade vad jag skulle ta mig till, men så
kom jag ju på att hon såg mig som en flicka och därmed inte hade något att vara blyg för. Jag
anpassade mig till situationen och såg intresserat på när hon vek blusen åt sidan och lättade på
några knappar på sin BH så att bröstet kunde komma ut i friheten. När hon sedan sträckte sig
efter sitt barn var jag beredd och hennes mun sökte sig genast till bröstet och började ivrigt
suga samtidigt som mamman skrattade till
- Oh, vad du kittlas. Ni får förlåta mig, men det kittlas så när hon suger. Det känns så
härligt. Nå. Vad tycker ni. Är hon söt?
- Sötast i hela världen, svarade vi och log med hela våra ansikten.
- Åjo, ni är rätt söta ni också. Skulle jag inte veta hur det stod till så skulle jag bestämt
tro att ni var tvillingar. Var det förresten Anna du hette?
- Ja, svarade jag lite blygt då jag ännu inte riktigt vant mig vid att kallas för det.
- Trevligt i alla fall att få träffa dig. Jag heter förresten Kristina om du inte visste det.
Hon har fått sitt andra namn efter mig.
Vi fortsatte sedan att bli vänligt utfrågade om ditt och datt innan Anna Kristina uppenbarligen
var mätt och belåten. Än en gång fick jag frågan om jag ville ta hand om henne en stund
medan Kristina ordnade till sin klädsel. Givetvis tackade jag ja, och Kristina la då en handduk
över min axel och sa att jag skulle hålla henne mot den och sedan gå runt lite i rummet tills
hon rapade. Handduken var till för att skydda min klänning om det också kom upp lite mjölk
tillsammans med rapen. Det tog inte lång stund innan den kom, men jag gick i alla fall runt
med henne en stund till. Det var så varmt och skönt att känna hennes kropp mot min. Kristina
tog sedan hand om henne och la henne tillrätta i vagnen som Ann-Catrine hämtat. I stolt
procession tågade vi ut ur rummet och möttes av vänliga blickar från alla andra gäster som nu
bänkat sig och bara väntade på vår ankomst.
Ann-Catrine och jag hamnade en bit ifrån varandra så nu var jag, egentligen för första gången,
helt utlämnad till mig själv att försvara min och min familjs färger. Jag hamnade mellan en
herre och en kille eftersom värdparet noga sett till att det var varannan herre, varannan dam.
De presenterade sig som Arne och Karl-Gustav och var avlägsna släktingar till barnet. Jag
presenterade mig också och Arne var tydligen informerade om att i alla fall Ann-Catrine och
Karin hörde till Kristinas familjs närmaste umgänge. Karl-Gustav, som nog var i min ålder,
verkade lite blyg och jag hade svårt att få med honom i konversationen. Däremot så såg jag
hur han i smyg betraktade mig och framförallt mina bröst och jag undrade i mitt stilla sinne
om jag var lika ovarsam med mina blickar när jag var kille. För visst var jag också intresserad
av flickornas bröst, men jag hoppades verkligen att mina blickar inte var lika
igenomträngande som hans. Samtidigt så blev jag glad åt uppmärksamheten, för det visade ju
tydligt och klart att han inte såg på mig som något annat än en tjej.
Dopkalaset höll på hela långa eftermiddagen, men det blev aldrig tråkigt. Efter maten fick vi
möjlighet att gå ut i solen och röra lite på benen. Karl-Gustav och en annan kille vid namn
Roger slog gärna sina lovar runt oss och när vi gick bort till ett par gungor en bit bort så följde
de efter några meter bakom. Utom både syn och hörhåll från de övriga så blev de modigare
och började prata med oss. De ansträngde sig verkligen men vi var väl samtidigt lite retsamma
och lät oss inte lockas med så lätt när de försökte prata med oss om fotboll och andra idrotter
även om både jag och Ann-Catrine inte var totalt ointresserade av det ämnet. De å andra sidan
var inte så lättlockade när vi försökte prata kläder och sånt, så det blev istället att vi började
diskutera det där med TV som började bli var mans egendom så smått. Efter ett tag så var
islossningen fullständig och de knuffade på oss där vi satt på våra gungor. Lite då och då

19
kände jag hur en förflugen hand blev kvar på vissa ställen lite längre än nödvändigt och hur
ett ansikte bara råkade befinna sig millimetrar från mitt när jag befann mig längst bak i min
sving. Utan att ta illa upp så lät jag honom fortsätta, och jag utbytte snabbt ögonkast med
Ann-Catrine och förstod att hon var utsatt för liknade behandling.
När vi tröttnat på att gunga så fick killarna syn på en damm en bit bort, och de ville genast gå
dit. Vi tyckte vi kunde göra dom till viljes och gick fram mot dom där de väntade några meter
bort. De slöt upp på varsin sida om oss och efter ytterligare några meter så kände jag en fuktig
hand leta sig in mot min. Jag tittade hastigt till mot Roger och när jag gav honom ett leende så
greppade han tag i min hand ordentligt och gjorde en rörelse som gjorde det tydligt för de
båda andra att vi gick hand i hand. Karl-Gustav var inte sen att fatta galoppen och snart gick
vi i par hand i hand. Inte ens när det var som mest intressant nere vid dammen släppte de våra
händer utan vi hölls i ett fast grepp. Vi stannade där en stund och fortsatte våra diskussioner
innan vi blev uppmärksammade på att de vinkade åt oss från huset långt där borta. Vi
återvände därför och det var inte förrän vi just skulle komma inom klart synhåll som de
släppte våra händer.
Plötsligt så var grabbarna också flera meter framför oss och stojade och skrattade på ett sätt
som de absolut inte gjort de senaste minuterna. Ann-Catrine och jag skakade bara på huvudet
åt det hela och skrattade gott. Vi däremot fattade tag i våra händer och gick stillsamt fram mot
de övriga som var på väg att slå sig ner i trädgården för ett mer informellt fika. Vi letade upp
Kristina och lilla Anna Kristina och stod och gullade med henne en stund innan vi hämtade
vår saft och våra kakor. På håll såg vi hur killarna betraktade oss, men som vi höll på, och i
närhet av alla andra, så vågade de sig inte fram. Mamma kom dock fram och var på sitt allra
spralligaste humör och konstaterade glatt
- Jag ser att ni fångat in två beundrare redan. När blir jag presenterad för den tilltänkte?
- Äsch mamma, larva dig inte nu!, svarade jag, men gav henne ändå ett leende och en
vänlig kram.
Kalaset ebbade så sakta ut och en efter en av gästerna droppade av. Vi började också märka
att Sven blev rastlös och vi förstod att även han ville återvända hemåt. Vi sökte därför upp
festens värd och värdinna samt festföremålet själv och tackade för oss. Än en gång fick vi
glädjen att hålla henne i våra famnar och hon skrattade lika glatt åt oss nu som tidigare på
dagen. Det fick Kristina att suckande ta till orda
- Synd att det är så långt mellan oss, annars så hade jag två helt perfekta och underbara
barnvakter att ta till. Ni har verkligen varit för söta med henne idag och det har varit så
kul att få träffa vår guddotter och dig Anna idag. Hoppas vi ses snart igen.
Vi kunde inte annat än återgälda hennes ord och tacka för att vi fick komma. Vi hann också ge
varandra en omgång kramar innan Sven vänligt motade iväg oss mot bilen för den långa resan
hem.
Resan hem blev bra mycket stillsammare än ditresan, men vi hann i alla fall rekapitulera en
hel del av dagens händelser. Både Ann-Catrine och jag var också ganska trötta och slumrade
till lite då och då, lutade mot varandra. Strax innan hemkomsten vaknade vi dock till och vi
blev engagerade i diskussionen om hur vi skulle göra de närmaste dagarna. Karin sa att
mamma och jag gärna kunde stanna hos dom över natten. Det var ju i alla fall söndag i
morgon och inget jobb som väntade. Om jag sedan följde med hem på kvällen eller blev kvar
ytterligare några dagar fick jag själv avgöra, men mamma var i alla fall tvungen att gå till
jobbet på måndag. Vi hade inga invändningar, så när vi svängde in på gårdsplanen var det

20
bestämt att vi skulle vara kvar, och om vädret tillät skulle vi alla cykla iväg till sjön och bada i
morgon.
Uppspelta över att dagen gått så bra och att äventyret såg ut att fortsätt ännu någon dag hade
vi svårt att koppla av så där på direkten även om klockan talade om för oss att vi borde
uppsöka sängen. Vi blev därför sittande ute på terrassen och Karin och mamma fixade till
något ätbart åt oss alla. De vuxna tog sig tom ett glas vin till maten och vi blev oerhört stolta
när vi blev erbjudna att smaka på den ”förbjudna” drycken. Nu var den väl inte så god som vi
trodde, men vi drack ändå tacksamt upp innehållet i glaset och kände att vi tagit ett steg
närmare vuxenvärlden. Jag huttrade till lite och mamma drog mig till sig och nu när jag inte
längre behövde tänka på vare sig frisyr eller annat så kröp jag så nära henne jag kunde och
borrade in mitt huvud mot hennes. Jag var sedan knappt medveten om att Sven bar in mig och
att mamma klädde av mig och såg till att jag blev tvättad innan jag återigen fångades in i
drömmarnas värld.
Solen stod högt på himlen när husets innevånare så sakteliga började vakna till liv. Med två
fullgoda organisatörer i systrarna Karin och Elin blev det snart ordning på allt och på ett
effektivt men inte stressigt vis stod vi snart redo att grensla våra cyklar och trampa de få
kilometrarna till badplatsen. Ann-Catrine och jag hade blivit satta att leta upp lämpliga
badkläder åt mig. Det räckte inte bara med den baddräkt jag haft tidigare, utan jag måste
minst ha ett ombyte med mig. Dessutom så borde jag ha lite alternativa kläder att ha på mig.
Med en väl så gedigen packning satte vi av och njöt verkligen av den milda sommarbrisen och
en klarblå himmel.
Den lilla badviken hade lockat många den här fina söndagen. Jag blev lite nervös, men när
ingen direkt lade märke till oss utan bara fortsatte med sina göromål blev jag lugnare. Vi
letade upp en ledig plats som vi hittade nära vattnet men ändå på den generösa gräsyta som
omgav sandstranden. Vi slog läger och under tiden noterade jag hur annorlunda platsen var
idag när det var många badgäster här. Nu var det inte längre bara en vacker badvik utan en
med fullt av liv. Från alla håll hördes transistorapparaternas sorl och de gav ifrån sig ett
underligt eko när samma musik och samma prat hördes från all håll. I vattnet stojade barnen
omkring med de minsta på eller nära stranden och sedan större och större barn och ungdomar
ju längre ut man såg. Några vuxna kunde jag se ute i vattnet, men de flesta förberedde sig och
sina transistorapparater för att kunna lyssna till programmet Sommar som snart skulle starta.
Ann-Catrine och jag var dock mer intresserade av att komma i vattnet och började därför leta
upp våra baddräkter.
När vi varit här tidigare så hade vi bara slitit av oss våra kläder och hopat i baddräkterna, men
nu trodde vi att det skulle ha blivit alltför stor uppståndelse om vi gjorde likadant. Jag tittade
lite fundersam mot Ann-Catrine och hon log bara mot mig och viskade
- Gör precis som jag så fixar du det galant!
Nu insåg jag hur praktiskt det egentligen var med att vara klädd i klänning. Ann-Catrines
händer letade sig helt enkelt upp under kjolen, utan att lyfta upp den för mycket, och med en
smidig rörelse drog ner sina trosor. Även om mina rörelser inte precis var lika graciösa så
lyckades jag göra likadant och jag följde sedan Ann-Catrine när hon samlade ihop baddräkten
och började dra upp den längs sina ben. Väl på plats drog hon av sig klänningen och snabbt
fullföljde uppdragningen av baddräkten och placerade den på plats över sin enkla men vackra
behå. Därefter knäppte hon upp den i ryggen och skalade av sig den utan att brösten någon
gång blev synliga. Jag gjorde likadant och fick lite diskret hjälp av Ann-Catrine med att
knäppa upp behån så att jag lättare kunde lösgöra den från min kropp.

21
Det fanns ingen anledning att vänta utan vi fick några enkla nickningar från våra mödrar att
det var ok att kasta oss i böljan. Vi vadade ut till lämpligt djup för att där stanna och börja
med diverse konster. Vi dök, sam mellan benen på varandra och stod på händer i vattnet. Vi
var ”vattendjur” helt enkelt och njöt till fulla av det härligt varma vattnet. Vårt intensiva
badande drog givetvis till sig intresse från andra och snart var vi en grupp ungdomar i samma
ålder som stojade runt i vattnet. När vi stojat färdigt för den här gången drog vi oss upp på
land och återigen fick Ann-Catrine agera lärarinna och visa mig hur bytet till bikini skulle gå
till. Jag följde hennes rörelser och även om jag fick lite bistånd av mamma att hålla i
badlakanet så gick bytet över förväntan och stolt kunde jag breda ut mitt badlakan bredvid
Ann-Catrine och vi lät tacksamt solen värma och torka våra kroppar.
Med smärre uppehåll för andhämtningar på land fortsatte vi i samma stil under hela
eftermiddagen tills det var dags att dra sig hemåt. Mamma och jag hade också bestämt att vi
nog ville återvända hem till oss efter middagen och även om Ann-Catrine hade en annan åsikt
och gärna såg att jag stannade så kanske det ändå var bäst att bryta när vi hade det som
roligast. Det hade varit intensiva dagar och det kunde märkas på oss alla att lite ”vardag” nog
var nödvändigt för att ladda batterierna och få lite distans till allt som hänt.
Som en bekräftelse på att det hela nu var över och allt var på väg tillbaka till det normala så
bytte jag om till mina killkläder innan maten. Det kändes lite konstigt och kläderna satt inte
alls lika bra som jag upplevt det med Ann-Catrines. Men jag accepterade detta med en lättare
suck och konstaterade att jag haft en osedvanligt trevlig helg tillsammans med min kusin och
hennes familj. Det blev ett varmt och härligt kramande när vi skulle ge oss iväg och precis när
vi skulle sätta oss på cyklarna kom Karin med ett litet paket som hon gav till mamma.
Kapitel 5
Mamma och jag gjorde oss redo för en kväll framför TVn. Med lite hjälp från mig så hade vi
dukat upp ett riktigt trevligt bord med olika sorters ”småplock”. Den obligatoriska TV-kannan
var fylld med nybryggt kaffe, men den skulle mamma själv få ta hand om. Än tyckte jag att
mammas hemlagade saft var mycket godare. Någon speciell förväntan på kvällens program
hade vi inte, men det kändes ändå nödvändigt att bänka oss framför TVn. Dagen därpå
brukade alltid gårdagens program diskuteras och relateras när man träffade någon, och hade
man inte ens sett programmet så var man helt ”ute”. Nu var väl det inte någon större chans att
man skulle träffa någon för vi bodde lite ensligt och förutom att det i morgon var lördag och
dessutom i början av sommarlovet så gjorde chansen att jag skulle träffa på någon av mina
kamrater den närmaste tiden.
Som vanligt tog mamma fram sin stickning så fort programmet började. Hur hon både kunde
koncentrera sig på programmet och ändå göra rätt med stickningen övergick mitt förstånd.
Samtidigt så konverserade vi lätt med varandra och hade det så där småmysigt som man skall
ha en hemmakväll i början av sommaren. Mitt under vårt lilla allmänt hållna prat så tittade
mamma upp och fick något drömmande i blicken
- Tänk att det i morgon är en hel vecka sedan vi var på dopet! Tänk vad tiden går fort.
- Ja, svarade jag utan att lägga allt för mycket möda på att formulera mig
- Jag hade fantastiskt roligt och det verkar som om också du trivdes.
- Ja, det var faktiskt riktigt spännande, svarade jag igen utan att egentligen engagera mig
så mycket.
- Hur upplevde du egentligen det att vara ”Anna”? Utåt sett så såg du väldigt naturlig
och bekväm ut i den rollen, men du kanske upplevde det annorlunda?

22
Frågan kom oväntat även om jag själv under veckan som gått funderat och tänkt tillbaka på
förra helgen många gånger. Några gånger hade jag också varit på väg att prata med mamma
om mina funderingar, men alltid hade något annat fått fokus och tankarna skingrats. Nu var
det mamma som tog upp tråden och nu hade jag full koncentration på ämnet och innan jag
svarade försökte jag samla mina tankar. Det här var uppenbarligen min chans att berätta för
mamma om mitt intresse och jag hade klart för mig att jag måste formulera mig bra för att inte
missa den här chansen till förståelse från mammas sida. Jag var inte heller helt säker på om
jag kunde vara helt ärlig utan kände nog att jag borde känna om marken framför mig var fast
och säker innan jag ”klampade på” allt för mycket. Jag valde att vara lite försiktig och gav en
lite ”tillrättalagd” version av det som hände.
- För att svara kort så tyckte jag det var roligt. Först blev det ju lite kaos inom mig när
jag förstod att mina kläder inte gick att använda och att jag skulle få låna av Ann-
Catrine. Egentligen tänkte jag väl inte så mycket utan antog väl bara att hon hade
byxor och tröjor som jag. Lite andra färger och modeller kanske, men ändå ganska
lika, så det kändes inte som något att protestera emot. Jag tänkte väl inte så mycket på
att Ann-Catrine verkligen är tjej ut i fingerspetsarna och att hennes garderob nog
nästan uteslutande innehåller klänningar och liknande kläder. Jag blev lite ställd när
kläderna plockades fram men samtidigt såg jag att Ann-Catrine inte verkade vilja retas
med mig utan att hennes vilja bara var att hjälpa mig ur en tråkig situation. Hon och
jag har också alltid haft det trevligt tillsammans och vi har kunnat lita på varandra i
många olika situationer så jag accepterade bara hennes val och fick även god hjälp av
henne att få de för mig ovana kläderna på plats.
- Jaha, det var så det gick till, svarade mamma. Jag tror faktiskt du har rätt om hennes
garderob. Det finns nog byxor där också, men det var nog inte det hon automatiskt
tänkte på. Uppenbarligen fungerade det riktigt bra för dig för den rapport jag fick från
Karin när allt var över var att ni två umgicks som vanligt och att det snarare verkade
som att ni var än mer sammansvetsade nu, med dig i hennes kläder, än ni varit innan,
så jag hade ingen anledning att vara orolig.
- Så kändes det för mig också. När jag kommit över den första känslan av att det ändå
var lite ”konstigt” att vara klädd i klänning så kändes det bara skönt och bekvämt. Det
var inte alls svårt att acceptera det hela utan det blev snarare ett konstaterande att det
var skönt med den vida kjolen och den tunna överdelen i sommarvärmen. Lite
besvärligt var det när jag skulle på toaletten, men jag fann mig ganska snart.
- Ja, skrattade mamma, den klänningen du hade är inte den lättaste att hantera även om
den är perfekt i andra avseenden. Jag för min del blev verkligen positivt överraskad
när jag träffade dig över hur naturlig du verkade. Du kändes verkligen som om du var
”Anna”.
- Jo, så kände jag det också. Jag blev också förvånad över hur lätt ni accepterade mig.
Även om det ”bara” var andra kläder så kändes det som om jag var en helt annan
person, men ändå mig själv. Låter konstigt när jag säger det, men så kändes det.
- Jag förstår hur du tänker och känner. Jag själv tänker gärna tillbaka på hur trevligt vi
hade på fredagskvällen när vi skulle göra oss fina inför dopet. För mig var det en
högtidsstund som jag sent kommer att glömma. Vår samvaro den kvällen var underbar
och jag tyckte att speciellt du och jag kom så mycket närmare varandra. Det var
dessutom så härligt att bli ompysslad så av dig när du visade dig så skicklig på att
lägga upp mitt hår.
- Jag tycker likadant, svarade jag. Jag kände också att vi kom varandra närmare. Mer
som det var innan pappa gick bort. Visserligen var jag några år yngre då, men

23
stunderna när jag, kvällar som denna, kunde krypa upp mellan er och riktigt krypa
nära någon av er saknar jag.
- Du har rätt. Hans bortgång förändrade mycket för oss men du får mer än gärna krypa
nära mig ikväll också. Jag har inget emot det, svarade mamma och lade ifrån sig
stickningen och istället lade sin lena arm runt mig och jag följde fogligt med i hennes
rörelse när hon drog mig närmare sig.
Vi satt så, nära ihopkrupna, en lång stund tysta och bara njöt. Mamma smekte mig några
gånger över håret och jag svarade med att försöka krypa ännu närmare henne och låg med
mitt huvud mot hennes ena bröst. Jag kände hur hennes andhämtning förändrades och själv
hade jag svårt att hålla tillbaka olikartade känslor som svallade inom mig. Vet inte hur länge
vi satt där, men nästan med en viskning tog mamma till orda
- Det här är så underbart! Vi har låtit det gå alldeles för länge innan vi uppenbarligen
hittat kraften att göra något åt det hela, men nu känns det så skönt. Jag har förstått att
pappas bortgång har skakat om och förändrat dig också, men inte att du också saknat
stunder som denna. Vad hände tror du?
- Vet inte säkert, men när pappa levde så kunde jag fortfarande få vara den där lilla
pojken som sökte trygghet mellan er. Oftast så blev det till dig jag tydde mig, men
pappa fanns hela tiden där intill och tillät mig att mysa med dig. När pappa dog så
kändes det som om min roll förändrades. Nu kunde jag inte längre vara den där lilla
pojken utan nu måste jag bli stor och ta ansvar. Det kanske inte stämde med
verkligheten, men det var ungefär så det kändes. I den situationen blev det ”fel” att
mysa med sin mamma. Nu har jag ingen syster, men om jag jämför med hur Ann-
Catrine är mot sin mamma så är det stor skillnad. Hon kan än idag mysa med Karin.
- Det är eller blir aldrig fel att mysa med sin mamma, men jag förstår hur du tänkte och
kände. Jag tror nog också, tyvärr, att könet har sin betydelse i detta sammanhang.
- Ja, jag märkte väldigt tydligt att du var annorlunda mot mig när jag var klädd som
Anna än när jag är klädd som vanligt. Jag kan inte sätta fingret på vad som var
skillnaden, men den fanns där. Jag märkte det även på Karin och Ann-Catrine. Ingen
av er var det minsta blyg, trots att jag fanns mitt bland er, i alla möjliga och omöjliga
situationer. Jag vet att ni inte skulle vara lika oblyga mot mig i andra situationer.
- Du har säkert rätt, men då infinner sig frågan varför du uppenbart kunde hantera dessa
situationer med sådan bravur. Jag upplevde i alla fall aldrig att du någonsin stirrade på
oss eller på annat sätt uppträdde olämpligt. Tror att det är där vi kan hitta svaret på
frågan. Du kändes verkligen som en äkta tjej! Är det något du skulle vilja återuppleva
fler gånger, eller är det ett avslutat kapitel för din del?
- Jag är osäker på var jag står där. Det var hur härligt som helst under förra helgen, men
är det ens möjligt för mig att fortsätta? Jag kan ju inte precis gå och drutta i dynghögen
var och varannan dag för att få möjlighet att uppleva samma situation igen. Det skulle
nog se alldeles för dråpligt ut.
- Det tror jag också, skrattade mamma. Jättekul att du har kvar din humoristiska
förmåga. Det gör många gånger att besvärliga saker blir lättare att hantera. Men som
svar på din fråga så ser jag i alla fall inga problem om du vill utforska din
uppenbarligen starka kvinnliga sida lite mer. Du har i alla fall mitt stöd där.
- Tack mamma, det värmer gott, svarade jag och kröp ännu närmare (om det nu var
möjligt).
Det sedan länge bortglömda TV-programmet fick åter vår odelade (!?) uppmärksamhet och
det var först när det tog slut som vi började sträcka på oss och därmed särade oss från vår tätt
omslingrade ställning vi haft under lång tid. Mamma reste på sig och förkunnade

24
- Jag tänkte i alla fall ta mig en dusch nu och sedan försöka göra något åt min frisyr.
Även om det inte är några festligheter som jag i alla fall känner till denna helg så är
det ändå uppiggande att se någorlunda anständig ut i håret. Om du vill och har lust så
tackar jag i alla fall inte nej till lite hjälp med att få ordning på håret. Du visade oanade
talanger inom det området och, som jag sa tidigare, så var det riktigt riktigt härligt att
bli ompysslad på det sättet.
- Visst, jag hjälper dig gärna. Det var kul att lägga upp håret på dig. Det var också
speciellt för mig när du hjälpte mig med håret.
- Kanske vill du bli fin till i morgon också? Papiljotterna räcker gott och väl till oss
båda!
- Jag blir frestad att säga ja, men …..
- Inga ”men” nu. Nu gör vi som mamma säger. Nu gör vi oss fina i håret och så får vi se
vad vi kan hitta på för roligt i morgon. Alltid finns det något att göra tillsammans. Jag
skyndar iväg och duschar. Kan inte du göra iordning i köket så att vi kan sitta där
medan du väntar?
- Visst! Jag fixar det.
Mamma försvann iväg och jag blev lämnad ensam med mina tankar och bestyr. Vad hade jag
gått med på? Vad skulle hända nu? Osäkerheten var stor, men inom mig fanns ändå känslan
av att det här var precis det jag ville och bättre föredöme och/eller lärarinna än mig egen mor
kunde jag väl knappast önska mig. Jag drog mig därför ut i köket och hade ordnat med allt,
inklusive en spegel som stod på bordet, när mamma kom in i köket. Hon hade satt på sig sitt
nattlinne och med sig hade hon en stor påse med alla tillbehör som behövdes. Utan speciella
prologer satte vi fart och med mammas tydliga anvisningar och råd stod det inte på förrän hela
hennes hår var upprullat och nogsamt förseglat under ett hårnät.
- Du är verkligen duktig på det här, log mamma uppskattande. Du fattade på en gång
vad jag menade och hur jag ville ha det. Dessutom så har du väldigt känsliga händer
och det är väl sällan som jag haft så lite ont när någon lagt mitt hår. Du skall veta att
det kan vara en ganska smärtsam upplevelse om inte känslan finns där. Men in i
duschen med dig nu så skall jag fixa lite till dig under tiden. Jag lägger fram det jag
tänkt åt dig på din säng. Använd också det schampo jag lämnat i duschen.
Lite undrande vad mamma tänkt sig nickade jag ändå och försvann in på rummet för att klä av
mig och förpassa mig de få stegen över till badrummet helt naken. Jag gjorde mig ingen
brådska med mina bestyr och gillade verkligen doften på det schampo som mamma lämnat
efter sig. Jag torkade mig noga, men lät håret vara ganska blött innan jag, lika naken igen,
trippade över till mitt rum.
Jag såg omedelbart den tunna uppsättning av rosa klädespersedlar som låg på min säng.
Överst låg en klart genomskinlig sak som benämndes trosa, men den var så tunn och
obetydlig att den heller skulle haft namnet ”ingenting”. Jag fick i alla fall på mig dessa och
instinktivt vek jag mitt lilla bihang mellan benen bakåt innan jag förseglade allt med att dra
upp trosorna så högt de gick. De var mycket elastiska, trots sin tunnhet, och höll mina nedre
regioner i tryggt förvar. Nästa plagg var en lika nätt och med spets rikligt dekorerad behå som
jag med vissa besvär fick på plats. Jag kunde tom få ihop lite överskottshud att ta plats i de
bägge kuporna och även om de inte fylldes till bredden så fanns illusionen där att jag hade en
byst.
Själva nattlinnet var inga problem utan gled elegant ner över min kropp och min kropp
skälvde till lite lätt av välbehag när den formade sig runt min kropp. Sista plagget däremot var

25
lite marigare att förstå och få på plats. De långa midjebanden var svåra att förstå sig på tills
jag såg hur allt hängde ihop. Trots flera lager av tyg var det ändå som om jag var naken när
jag steg ut ur rummet och drog mig bort till köket. Väl framme där möttes jag av en lätt
busvissling från min mor och en snabb kommentar
- Tjusigt! Vilken snygg tjej jag har framför mig!
Givetvis rodnade jag djupt men fann mig ändå ganska snart och tog plats framför spegeln på
köksbordet. Mamma ödslade ingen tid utan satte genast fart och med hennes större vana och
flyhänta fingrar så var snart mitt hår upplagt och väl förseglat under nästa hårnät. Mamma
inspekterade resultatet noga och plötsligt hajade hon till för något och ursäktade sig innan hon
for iväg. Strax kom hon tillbaka och började pillra på mina örsnibbar samtidigt som hon
kommenterade
- Hade nästan glömt bort att Ann-Catrine gjorde hål i dina örsnibbar. Tänkte se om dom
fortfarande är öppna. Vore väl fint om du kunde ha några snygga örhängen också.
Jag nickade bara tyst men mitt breda leende avslöjade mig totalt och med ett lika brett leende
började mamma att försiktigt föra in det första örhänget i sitt hål. Till vår stora förvåning och
glädje gled den in och igenom min örsnibb utan problem och snart satt även det andra
örhänget på plats och jag kunde beskåda mig själv i spegeln. Två vackra pärlor prydde nu
mina öron och även om det såg lite lustigt ut i kontrast med hårnätet så kunde jag ana hur
vacker jag skulle bli när allt var klart. Det var en underbar känsla, men samtidigt fel på något
sätt. Jag skulle inte ha denna typ av känslor att jag, en kille, skulle njuta av att göra mig
vacker. Visst kan killar göra sig fina, men inte riktigt på det sätt jag nu hade börjat att
”smycka” mig. Mamma såg mitt förändrade ansiktsuttryck och blev nog lite orolig för hon
frågade
- Hur är det fatt? Blev det inte bra eller ångrar du dig?
- Nej, det är inte det! Jag gillar verkligen det jag ser och det känns, på ett sätt, jättebra,
men…
- Men!?
- Jag fick bara en känsla av att jag inte borde känna denna glädje. Jag är ju ingen tjej,
men ändå så tycker jag att det känns så härligt att göra detta tillsammans med dig. Det
känns visserligen lite konstigt och ovant att sitta så här, i vackra men väldigt
genomskinliga kläder, men ändå så har jag inga problem med att sitta här. Kläderna
ser förresten helt nya och oanvända. Har du aldrig använt dom? Det är lite där som
mina tankar kretsar kring och när mina tankar går åt två helt olika håll så blir det lite
snurrigt ibland.
- Det kan jag gott förstå och när det gäller det där med tjej och kille så är jag absolut
ingen expert på området, men varför bara inte gilla det du gör just nu och inte försöka
förstå ”varför”. Det kan väl aldrig vara fel att pröva på olika saker och inte fastna i ett
förutbestämt beteende. Jag tycker istället att du är modig som vågar bryta våra normalt
så rigida könsgränser. Där tror jag att en tjej har det lättare. Hon kan gärna klä sig i
pappas avlagda kavaj och ingen reagerar negativt, men om du skulle komma i min
avlagda klänning så blir det annat liv i luckan.
Vi skrattade gott åt det hela innan mamma fortsatte
- Apropå dina kläder så har jag faktiskt använt dom. Tro det om du vill, men som du nu
är klädd, frånsett papiljotterna då, så var jag klädd på min och din pappas bröllopsnatt.
Om du tycker att dom ser oanvända ut så kan jag väl i viss mån hålla med dig. Jag har
aldrig använt dom efter den natten och skall jag vara ärlig så blev dom väl inte
använda så mycket då heller. Din pappa gjorde sitt bästa, och jag hade inget emot det,
för att få av mig allt så snabbt som möjligt. Det som hände sedan kan vi väl lämna

Anna

Recommended

Recommended

More Related Content

What's hot

What's hot (20)

Anna