EvaBirgitta Persson, profile picture
Uploaded byEvaBirgitta Persson
1,973 views

Anna

Berättelse nr 15. Publicerad 2 mars 2017

Embed presentation

Download to read offline
1 / 104
2 / 104
3 / 104
4 / 104
5 / 104
6 / 104
7 / 104
8 / 104
9 / 104
10 / 104
11 / 104
12 / 104
13 / 104
14 / 104
15 / 104
16 / 104
17 / 104
18 / 104
19 / 104
20 / 104
21 / 104
22 / 104
23 / 104
24 / 104
25 / 104
26 / 104
27 / 104
28 / 104
29 / 104
30 / 104
31 / 104
32 / 104
33 / 104
34 / 104
35 / 104
36 / 104
37 / 104
38 / 104
39 / 104
40 / 104
41 / 104
42 / 104
43 / 104
44 / 104
45 / 104
46 / 104
47 / 104
48 / 104
49 / 104
50 / 104
51 / 104
52 / 104
53 / 104
54 / 104
55 / 104
56 / 104
57 / 104
58 / 104
59 / 104
60 / 104
61 / 104
62 / 104
63 / 104
64 / 104
65 / 104
66 / 104
67 / 104
68 / 104
69 / 104
70 / 104
71 / 104
72 / 104
73 / 104
74 / 104
75 / 104
76 / 104
77 / 104
78 / 104
79 / 104
80 / 104
81 / 104
82 / 104
83 / 104
84 / 104
85 / 104
86 / 104
87 / 104
88 / 104
89 / 104
90 / 104
91 / 104
92 / 104
93 / 104
94 / 104
95 / 104
96 / 104
97 / 104
98 / 104
99 / 104
100 / 104
101 / 104
102 / 104
103 / 104
104 / 104
1 Anna Av EvaBirgitta Förord De 4 första kapitlen i denna berättelse är ”lånad” från min historia ”Bonjour Madame”. I den berättelsen relaterade jag en ”dröm” som jag nu, vid en förnyad genomläsning, ser har en potentiell bas att stå på för en helt egen berättelse. Jag lyfter härmed upp den från att vara en ”dröm” till att bli ”verklighet”. Av ganska naturliga skäl så får den därmed också eget namn och heta ”Anna” eftersom de flesta av mina berättelser har ett kvinnonamn som titel. Med dessa ord önskar jag mina läsare en trevlig läsning. EvaBirgitta Kapitel 1 Det var en sådan där lagom vacker dag. Varken för het eller för sval. Mamma hade åkt iväg till jobbet och jag var ensam kvar hemma. Visst skulle jag kunna ha sysselsatt mig hela dagen och mat fanns det att laga, men jag kände ändå att det skulle vara kul med sällskap. En snabb koll med min kusin, via telefon, gav det besked jag ville. Jag var välkommen över till henne. Utan överdriven brådska satte jag mig på cykeln och trampade iväg längs grusvägarna bort genom skogen och fram till min kusins hus en dryg mil bort. Väl framme hälsades jag av moster Karin som lika glatt som vanligt hälsade mig välkommen och meddelade att Ann- Catrine satt på baksidan och läste. Om jag gick dit så skulle hon bara hänga färdigt tvätten och sedan komma med lite saft och bullar åt oss. Ann-Catrine hälsade glatt på mig, men fortsatte att läsa. Mellan raderna så pratade vi ändå, och jag passade på att förstrött bläddra i traven av tidningar som hon höll på att arbeta sig igenom. Det var en blandad kompott, och flera av dom kände jag igen då min mor och moster Karin ofta bytte tidningar med varandra. När Karin sedan kom ut med saften så lades tidningarna undan och vi satt och småpratade en stund. Det var sedan Ann-Catrine som föreslog att vi skulle springa över till grannen och kolla in på en ny kalv som sett dagens ljus under natten. Vi hjälpte till att städa undan både tidningar och kakor innan vi skuttade iväg över åkern bort mot ladugården uppe vid skogsbrynet. Det var alldeles tomt i ladugården så när som hörnan där kalvarna stod. Den var så liten och späd där den stod med några av sina kompisar. Ivrigt sökte den sig till oss när vi kom och började suga på våra framstoppade fingrar. Det kittlade konstigt och både Ann-Catrine och jag fnittrade till av de underliga känslor som fortplantades genom våra kroppar. Kalle, bonden själv, hörde oss och kom glatt fram till oss och berättade lite om kalven. Efter en stund ursäktade han sig och vi följde efter honom ut på baksidan av ladugården. Då hände det! Jag råkade halka till och i mina försök att återfå balansen vinglade jag till och föll ner på sidan om den smala spång vi gick på. Jag föll dock mjukt och var precis på väg att tacka min lyckliga stjärna när jag insåg vart jag hamnat. I dynghögen! När den första chocken, både för mig och de andra, släppt och vi alla förstod vad som hänt och vart jag hamnat så kunde vi inte annat än skratta åt det. Kalle drog snabbt upp mig och ledde mig fram till en vattenslang som han utan pardon tog upp och började spruta på mig med.
2 Jag blev givetvis dyngsur, men det värsta av lorten följde också med. När han tagit bort så mycket det gick sa han skrattande att vi nog skulle skynda oss hem så jag fick på mig torra och rena kläder. Skrattande över äventyret tog vi farväl av honom och skuttade tillbaka över åkern bort mot moster Karins hus. Tydligen hade Kalle redan hunnit ”skvallra” för vi blev mötta redan på farstukvisten av Karin, som hade svårt att hålla tillbaka sitt leende. När hon däremot kände doften av mig blev hon allvarligare och kommenderade mig att ta av mig allt redan här ute och sedan bege sig till badrummet. Hon skulle gå före och göra i ordning ett bad. Det tog mig en stund att få av mig allt, och även om jag inte var speciellt blyg inför min kusin så var det skönt att hon följt med sin mamma in. Jag kunde därför i lugn och ro få av mig kläderna och tassa in i det tomma badrummet. Jag möttes av en härlig syn. Badkaret skummade rikt av lödder och när jag stoppade ner fötterna i det så strömmade värmen från vattnet genom mig. Jag sjönk ner i det väldoftande badet och doldes snart av allt lödder. Strax knackade det försiktigt på dörren och moster Karin tittade in - Är det skönt? Hoppas du inte misstycker att jag hade i lite andra dofter i vattnet. Tyckte det behövdes för att få bort lukten som jag misstänker hunnit sätta sig både här och där? - Ja, det är skönt, och lukten gör inget. Den känns bra mycket trevligare än den andra. - Förstår det. Dina kläder ligger redan i grytan. Måste koka dom riktigt så att all lukt försvinner. Så du ställer till, svarade hon med ett brett leende innan hon fortsatte. Vill du att jag skickar Ann-Catrine att hämta lite kläder åt dig eller tror du att du kan stå ut med att låna av hennes? Det blev alldeles tomt i mitt huvud. Här skulle jag få chansen att prova de kläder som jag så hett och länge önskat. Skulle jag våga svara ja? Skulle det inte bli för uppenbart att jag faktiskt önskade detta över allt annat på jorden? Vore det inte bättre att be Ann-Catrine hämta mina kläder? Å andra sidan så skulle jag därmed missa chansen….. Frågorna bara for runt i huvudet innan jag tog mod till mig och stammade fram - Det går nog bra med Ann-Catrines, om det är OK för henne förstås! - Jodå, det är det. Det var faktiskt hon som föreslog det. Men då så. Ligg kvar och njut en stund så kommer jag sedan och hjälper dig att tvätta håret. Det behöver nog gnuggas ordentligt också. Jag säger till Ann-Catrine att plocka ihop något. Jag blev åter ensam och försjönk helt i tankar kring vad jag nu hade gett mig in på. Jag var så upptagen med mina egna tankar att jag inte märkte att Karin åter kom in för att tvätta mitt hår. Inte förrän hon började massera in schampot vaknade jag till och lät henne gnugga in den väldoftande vätskan i mitt hår. Flera tvättningar senare var hon nöjd när hon sniffade på mitt hår. Nu tyckte hon att den starka lukten försvunnit. Själv kände jag bara den nya ovana doften som var helt omisskännlig som en kvinnlig doft. Så här luktade mamma och så här kunde jag också känna igen doften från både Karin och Ann-Catrine. Det var tur att skummet fortfarande fanns kvar, för en viss kroppsdel reagerade på denna vetskap och blev alldeles styv. Som tur var så varade inte känslostormen så länge, så när Karin kom med handduken och beordrade upp mig ur badet så var allt normalt igen. Medan jag torkade mig gick hon efter kläderna som Ann-Catrine valt ut. När hon återvände så räckte hon fram ett par trosor som jag utan att syna närmare snabbt drog på mig. Nu kände jag mig lite mer säker och kunde närmare betrakta den klänning som sträcktes fram emot mig. Vad jag kunde se så var det en kopia av den som Ann-Catrine hade på sig. Den hade ett
3 smockat liv och smala axelband. Kjolen var ganska så kort och vid. Det lustiga med klänningen var att den också hade ett par byxor fastsydda i sig. Ett par extratrosor så att säga som hade rynkresår i benöppningarna och som gjorde att man kunde känna sig ganska fri när man tumlade runt. De riktiga trosorna skulle inte synas hur mycket vi än skuttade omkring. Lite komplicerat var det att få på den, men med Karins hjälp så fick jag klänningen på plats och jag kunde beskåda resultatet i spegel. Jag var mer än nöjd med det jag såg, och när dessutom Ann-Catrines ansikte dök upp i spegeln och nickade gillande blev jag återigen exalterad. Tur att klänningen dolde min reaktion. Karin nickade också gillande och saken blev inte sämre när hon tog fram en hårborste och borstade ut mitt hår. Utan att egentligen ha gjort någonting så kunde hon bara genom att borsta ut mitt hår på ett nytt sätt skapa en riktigt flickaktig frisyr. Likheten med Ann-Catrine blev högst uppenbar och vi båda fnittrade till när likheten blev tydlig för oss båda. Vi gick sedan in i hennes rum för att prova ut ett par lämpliga skor. Mina fötter var något större än hennes, men ett par sandaletter med öppen tå kunde jag få på mig, så dom fick det bli. Min ovana med att gå i skor med klack märktes genast, men Ann-Catrine tog bara tag i min hand och stöttade mig under de första stegen. Det kändes rätt skönt att hålla henne i handen, så när jag kände att jag kunde gå relativt obehindrat så behöll jag ändå ett fast grepp om hennes hand. Tillsammans gick vi ut i solskenet och drog oss mot baksidan där en filt låg utbredd och en hög med tidningar väntade på oss. Utan att egentligen några ord utbyttes, slog vi oss bara ner och greppade tag i varsin tidning. Plötsligt var det helt OK för mig att mer noga studera tidningarnas innehåll, och det dröjde inte länge förrän vi båda var inblandade i diskussioner kring det vi läste. Oftast handlade det om olika personers klädsel och vi synade extra noga tidningarnas modesidor. Vi var så upptagna med vårt studerande att vi inte märkte hur bara tiden flög iväg. Med stor förvåning uppmärksammade vi att Karin stod i dörren och ropade att vi måste in och tvätta händerna för maten stod på bordet. Förvåningen blev lika stor när vi såg att Ann-Catrines pappa satt vid matbordet. Vi hade inte hört honom komma där vi låg på baksidan, och nu sprang Ann-Catrine fram och gav honom en rejäl kram. Plötslig blev jag medveten om min egen klädsel och försökte finna någonstans att gömma mig. Karin uppmärksammade dock mitt dilemma och konstaterade bara - Sven har hört hela historien så du behöver inte vara orolig. Sven lyfte blicken mot mig och lösgjorde sin dotter innan han tilltalade mig - Jo det var allt en historia. Skönt att du inte slog dig också. Det hade ju kunnat sluta riktigt illa, men samtidigt så förstår jag att det måste ha sett rätt lustigt ut. - Jodå, svarade både jag och Ann-Catrine i munnen på varandra och ivrigt återgav hela händelsen. Isen var därmed än en gång bruten och utan speciella känslor kunde jag slå mig ner vid matbordet och ta del av den välsmakande maten. Hungriga hade vi tydligen också blivit för faten och skålarna länsades på allt sitt innehåll. Under middagen så nämnde Karin så där i förbigående att hon pratat med mamma och fortsatte - Mor din sa också att hon nog skulle bli sen ikväll. Du kunde åka hem eller så fick du bestämma om du hellre ville vara kvar här och sova över. Du avgör själv, men du vet att du är välkommen att stanna. Den här gången så hade jag inga betänkligheter inför valet utan svarade omgående och tveklöst att jag gärna stannade. Jag kunde se hur svaret föll i god jord och en härlig känsla av tillfredsställelse svepte över mig.
4 I vanlig ordning så hjälpte vi till med avdukning innan vi tackade för maten och åter drog oss ut för att fortsätta våra studier. Efter ett tag kände vi oss dock nöjda och Ann-Catrine föreslog att vi skulle ta oss en cykeltur. Jag nickade gillande och var på väg fram mot min cykel när hon vinkade avvärjande. Inte kunde jag cykla på en killcykel med min klänning. Nej, jag fick ta Karins cykel och utan protester från min sida satte vi av och cyklade iväg. Det var en speciell känsla att cykla iförd klänning. Kjolen fladdrade ordentligt i vinden och jag gav snart upp försöken att hålla den i styr utan lät den fladdra bäst den ville. Ann-Catrine skrattade bara gott åt mina försök och nickade gillande när jag lät klänningen leva sitt eget liv. Vi cyklade runt ett tag och passade också på att ta oss fram till en liten sjö där vi gjorde ett uppehåll. Ann-Catrine tog genast av sig sina skor och vadade ut en bit i vattnet. Först var jag lite tveksam, men snart följde jag hennes exempel och vi travade omkring i vattenbrynet en lång stund. När vi åter kom tillbaka till huset så möttes vi av ett färdigdukat bord med kvällsfika. Återigen hade tiden bara flugit iväg. Vi hade en avkopplande och skön stund tillsammans där än en gång dagens händelser penetrerades. Inte någon gång yttrades några ord att min klädsel var olämplig, utan det kändes fullt naturlig att sitta där i klänning och umgås med de andra. Det kändes därför helt och hållet naturligt när Karin så sa att det var dags för oss att lägga oss och jag möttes av en nybäddad säng inställd i Ann-Catrines rum och ett nattlinne ovanpå sängen. Utan minsta tvekan skalade jag av mig klänningen och följde hennes exempel när hon vek ihop sin klänning och hängde den över en stolsrygg. Med viss nyfikenhet så iakttog jag sedan Ann-Catrine när hon knäppte loss sin BH och drog på sig sitt nattlinne. Ungefär samtidigt blev vi klara och innan vi gick iväg för att borsta tänderna så gick vi ner till salen och sade god natt. Den här gången var jag inte det minsta blyg utan följde Ann-Catrine i släptåget när hon kramade sina föräldrar och sade god natt. Så där riktigt lätt var det inte att somna. Intrycken från dagen upptog en mycket stor del av min hjärna och dessutom så var Ann-Catrine på sitt allra pratgladaste humör. Efter att Karin kommit och försökt att få oss tysta men blivit kvar och deltagit i våra diskussioner vid åtminstone två tillfällen så tynade vi sakta bort och fick vår välbehövliga vila. Så värst lång kändes den dock inte innan vi vaknade till och märkte att våra magar kurrade av längtan efter frukost. Lite fnittrade vi till när jag drog av mig täcket och blev påmind om vilka kläder jag hade på mig. Vi gjorde ingen ansats till att klä på oss utan drog oss genast ner till köket där moster Karin givetvis redan fanns och fullt uppe i något göromål. Med en vänligt god morgon hälsades vi och efter att ha besvarat hälsningen med varsin kram satte vi oss tillrätta vid det redan uppdukade frukostbordet. När jag satt där och åt föll mina blickar på en stol i ena ändan av rummet. Där, prydligt hopvikta, låg mina kläder. Jag stirrade på högen och kom alldeles av mig i mitt ätande. Både Karin och Ann-Catrine såg min blick och det var Karin som tog upp ämnet - Dina kläder är torra nu. Jag kan inte heller känna någon lukt så allt klarade sig tydligen. Jag svarade inte på hennes kommentar utan fortsatte att äta under tystnad samtidigt som min blick for mellan högen med kläder och det nattlinne jag just nu hade på mig. Efter en stunds tystnad så fortsatte Karin - För mig spelar det ingen roll om du vill fortsätta ha de kläder du hade igår eller om du vill sätta på dina egna. Du gör som du vill. Du kan väl i alla fall ta hand om dom och bära upp dom på rummet - Visst. Det skall jag göra, svarade jag glatt och jag kunde märka på både Ann-Catrine och Karin att de nog var rätt säkra på vad jag skulle välja.
5 Väl tillbaka på rummet så var Ann-Catrine lika ogenerad som dagen innan och drog bara av sig nattlinnet och trosorna innan hon hämtade fram rena underkläder. Utan ett ord så överräckte hon ett par rena trosor åt mig också och därmed så bekräftades den känsla jag haft att hon gärna såg mig som sin flickkusin även idag. Jag tog glatt emot trosorna och nästan lika ogenerat tog jag av mig nattlinnet och trosorna för att sedan ge mig i kast med att få på mig klänningen. Det gick mycket lättare idag och när jag nästan var klar så kunde jag se hur Ann- Catrine satte på sig sin BH. Återigen tittade jag på henne med en blick som svårligen kunde tolkas annat än som ren och skär avundsjuka. Våra blickar möttes och ett leende som jag inte riktigt kunde tolka formade hennes läppar. Hon fortsatte med att göra sig färdig innan hon återigen gick fram till sin byrå och stökade omkring lite innan hon hittade vad hon sökte. När hon åter vände sig om så hade hon en annan BH i sina händer och kom emot mig. Hon förde ner mina axelband längs armarna och när jag förstod vad hon ville så hjälpte jag ivrigt henne att hasa ner klänningens liv så att min bringa blottades. Hon trädde sedan på mig BHn och flyttade sig till min rygg där hon knäppte ihop hela härligheten. Efter små justeringar här och där så var hon nöjd och med gemensamma krafter så återförde vi klänningen till sitt vanliga läge, men nu med den skillnaden att även jag hade små utbuktningar mitt fram. Sakta smekte jag mig längs mina nya kurvor och tittade storögt i spegeln en bit bort. Ann- Catrine log bara och försvann plötsligt bort till ett litet skrin. Strax återvände hon och satte på mig ett enkelt halsband gjort av kulörta plastpärlor. Jag fick även ett liknande armband i handen och kunde utan svårighet sätta på mig det då pärlorna var uppträdda på ett elastiskt band. Kvickt satte jag på mig skorna från igår, liksom för att försegla hela härligheten och inte ge någon möjlighet att berätta för mig att jag måste vakna upp ur drömmen och klä på mig mina trista pojkkläder. Jag måste även ha sett väldigt nöjd ut för Ann-Catrine gav mig en vänlig kram innan hon tog mig i handen och började gå nerför trappan. Vi passerade köket på vägen ut och Karin lyfte sin blick och nickade sitt gillande. Hon skulle just återvända med blicken till det hon höll på mig när hennes medvetande fick klart för sig att jag ändå inte var riktigt lika klädd som dagen innan. Hennes blick fastnade på mitt halsband för att sedan sakta glida nedåt över min nyskapade byst. När hon åter fångade min blick var jag alldeles illröd i ansiktet men hon svarade bara - Så fina ni gjort er. Hade ni tänkt göra något särskilt? - Nej, inget speciellt. Vi tar nog en cykeltur idag igen. Det är ju så skönt. - Ni tror inte att ni skulle kunna cykla in till byn och uträtta några ärenden åt mig? - Visst, det är ju ändå åt det hållet vi brukar cykla. Vad är det som behövs? - Jag behöver lite mer jäst och även lite mjöl. När ni ändå är där så kan ett halvt kilo kaffe också behövas. Jo, skulle du inte kunna köpa en påse av dom där blandade papiljotterna också. Mina börjar bli så slitna. - Visst, inget mer? - Jo, jag tror du börjar få ont om hela strumpor. Köp ett par av dom där vanliga. - Åhh, måste jag ha strumpor i morgon? Det är ju så varmt! - Ja, det måste du. Vi går inte bort på ett dopkalas utan att du har strumpor. Det gör man bara inte. - Okej då, svarade Ann-Catrine med en suck innan hon fortsatte. Gör det något om vi stannar till vid sjön och badar lite på vägen hem? - Nej absolut inte. Gör det ni. Vi kan äta lunch lite senare. Förresten! Jag brer några mackor åt er och gör i ordning en saftflaska så kan ni ta det lugnt och inte behöver stressa. Var bara hemma i god tid innan middagen. Vi har en del att förbereda inför morgondagen.
6 - Det lovar vi, svarade vi unisont innan Ann-Catrine drog iväg med mig upp på rummet igen. Efter en del rotande så hittade hon inte bara sin baddräkt, utan ordnade fram en av sina gamla för mig att låna. Lite generat tog jag emot den och insåg att hon på fullt allvar ville att jag även skulle bada tillsammans med henne som tjej. När vi sedan kom tillbaka till köket så stod en cykelkorg färdigpackad med vår matsäck och handdukar så vi hade bara att stoppa ner baddräkterna och säga hejdå. I sakta mak cyklade vi iväg och gjorde oss ingen större brådska på väg mot byn. Under tiden så berättade Ann-Catrine, det jag i och för sig visste men inte lagt speciellt på minnet då det inte berörde min familj, att de i morgon skulle åka iväg till en bekant några mil bort för att där vara med om ett barndop. Vad Ann-Catrine visste så var hon nog den enda i hennes ålder som skulle komma och hon såg inte fram emot morgondagen med någon större iver. Visst var värdparet trevliga och lätta att göra med, och det lilla barnet var jättesöt, men det skulle ta hela dagen och hon måste vara fin och vara med dom vuxna hela tiden. På ett tidigt stadium hade hon försökt att få avstå från det hela, men Karin hade viftat bort det kraftfullt en gång för alla. Det var ju Ann-Catrines gudföräldrar det handlade om, och då måste man bara komma, så det så. När Ann-Catrine fått prata av sig sina funderingar kring morgondagen så hade vi nästan hunnit den långa vägen fram till byn. Plötsligt kom jag på att jag snart skulle möta andra människor i denna klädsel. Visserligen kände jag mig rätt van och bekväm i dom, men ändå så började det kittla av spänning långt ner i tårna. Jag uttryckte också något till Ann-Catrine att jag nog borde stanna utanför och vakta både cyklar och matsäck, men hon viftade bort det hela med att jag visst dög som jag var och att ingen skulle bry sig. En liten tröst var ju att jag sällan kom hit eftersom den låg åt precis motsatt håll från där vi bodde så ingen borde så där direkt känna igen mig. Men visst kände jag mig som en ulv i fårakläder. Med ett fast grepp om min ena hand gick Ann-Catrine mot ingången till lanthandeln sedan vi ställt våra cyklar i skuggan. Vi hälsades glatt av handlaren och hans hjälpreda, en kvinna i 20- årsåldern och medan våra saker plockades fram strosade vi runt lite och tittade på alla spännande saker som fanns på hyllorna. Ann-Catrine drog också iväg mig till ett mindre rum en bit bort där handlaren hade samlat lite kläder. Vi plockade runt lite bland blusar och klänningar och när vi stod där kom kvinnan mot oss och undrade om hon kunde hjälpa oss med något, men Ann-Catrine svarade att vi bara tittade oss omkring. Det var inga problem, tyckte kvinnan, och var det något så var det bara att säga till. Ville vi prova något plagg så var det helt OK. Vi kunde gå in på kontoret så fick vi vara ifred. Vi tackade och när Ann-Catrine neg som tack gjorde jag likadant. När vi blev ensamma igen så tyckte Ann-Catrine att vi inte skulle försitta tillfället, så hon valde ut några kläder som hon tyckte jag skulle prova. Först så var jag väl lite tveksam, men hennes övertalningförmåga var större än mina protester så snart befann jag mig inne på kontoret och på väg att få på mig första klänningen. Kvinnan dök återigen upp i dörren och hjälpte mig att få den på plats och drog även upp blixtlåset i ryggen innan hon tog ett steg tillbaka med orden - Du har en spegel därute i affären. Gå dit så du får se dig själv, men jag tycker den sitter fint. Du är väldigt söt i den. Jag kände hur rodnaden steg och började undra hur det kom sig att jag rodnade så lätt nuförtiden. Jag kunde knappt komma ihåg att jag rodnat någon gång tidigare, och nu hade det hänt minst tre gånger bara de senaste dagarna. Jag följde dock hennes uppmaning och med
7 övriga två i släptåget gick jag ut i affären. Framför spegeln blev jag uppmanad att svänga runt, och kjolen svajade så härligt. Expediten kommenterade det hela - Vänta så skall jag hämta en underkjol som man bör ha till den där klänningen för att få den rätta vidden. Hon for iväg och kom strax tillbaka med en underkjol i stärkt tyll. Redan på långt håll kunde jag höra hur det frasade om den och när jag med bistånd av både henne och Ann-Catrine fick den på plats så stod kjolen praktiskt taget rätt ut. Än en gång fick jag svänga runt och frasandet blev högst påtagligt. Men synen i spegeln var vacker och jag stod länge och beundrade min spegelbild. Ann-Catrine manade dock på mig och ville se mig i några andra kreationer också, så vi återvände till kontoret för att prova vidare. Det var visserligen en hel del fina plagg jag provade, men den där första känslan jag fått med klänningen fick jag inte med något av de andra plaggen. Det som kom närmast var när jag provade en kjol och en blus i det tunnaste material jag skådat. Det följde min kropp så fint och kändes som silke mot huden. Däremot så visste jag inte riktigt vilket ben jag skulle stå på när jag såg hur tydligt min BH syntes genom tyget. Som kille så började jag uppskatta när man kunde se eller ana att flickorna hade BH, men nu, klädd som flicka, kunde jag känna mig nästan lite naken och utelämnad åt alla och envar. Vi avslutade provningen och återställde allt på sina rätta platser. När vi återkom till disken för att avsluta våra inköp och kontrollera att vi kommit ihåg allt frågade kvinnan mig - Om du vill så kan jag hänga undan klänningen tills du pratat med din mamma. Du passade väldigt fint i den, så hon borde åtminstone se dig i den innan den försvinner. Vill du det? - Tack, men jag tror inte det behövs, svarade jag och kom ihåg att niga lite lätt. - Du gör som du vill, svarade hon vänligt och återgick till att packa våra varor. När vi sett att allt var med och fått sakerna stuvade i en liten kartong vi kunde ha på pakethållaren så neg vi ännu en gång och tackade för oss. Innan vi vände hemåt så tog vi en tur runt byn och tittade på lite saker som Ann-Catrine ville visa mig. Kapitel 2 Sjön låg alldeles spegelblank när vi kom dit. Den lilla stranden låg helt öde och vi kunde placera oss precis där vi ville. Vi hade dock ingen lust att bara ligga på stranden, utan nu var vi ordentligt varma efter cykelturen och ivriga att komma i vattnet. Jag fick lite hjälp med baddräkten och kunde konstatera att min lilla sak mellan bena knappt syntes om jag vek den bakåt. Lite obekvämt kändes det, men annars så tyckte inte jag att jag såg så mycket mer annorlunda ut än Ann-Catrine, mer än att hon då var mer utvecklad högre upp. Jag kände mig dock helt OK och hand i hand sprang vi ut i vattnet. Det var faktiskt en annorlunda känsla att doppa sig i baddräkt. Du kändes ”torr” längre och när du väl blev blöt så kändes det extra materialet du hade på kroppen. Det var dock inget som störde vår iver utan vi simmade omkring och busade precis som vanligt. Båda två var vi ena riktiga vattendjur så det dröjde lång stund innan vi drog oss upp. Utsträckta på våra handdukar tog vi tacksamt emot solens strålar och nu kändes det också motiverat att ge oss i kast med den medförda matsäcken. Trots att vi gärna hoppat i vattnet direkt efter maten, så var vi lydiga och följde en gammal regel som sa att vi borde vänta en halvtimme innan nästa dopp. Mellantiden tillbringade vi på våra handdukar samt gjorde ett strövtåg längs strandkanten bort till en liten å som rann ut i sjön. I en liten pöl hittade vi ett stort antal grodyngel som simmade omkring och intresserat studerade vi deras simmande fram och åter. Vi lovade oss själva att vi skulle återvända hit för att se hur de utvecklades.
8 Det hade nu gått mer än väl den halvtimme som vi satt som gräns och det var skönt att än en gång få slänga sig i vattnet. Vi stannade i minst lika länge nu och det var med yttersta tvekan som vi till slut kände oss manade att bryta upp. Eftermiddagen var långt gången och vi hade ju lovat att vara hemma tidigt. Lite av motviljan satt nog också i att både jag och Ann-Catrine insåg att det här lilla äventyret med mig iklädd flickkläder nu snart var till ända och även om vi inte pratade om det så kände vi nog båda att det varit två trevliga dagar som vi skulle minnas länge. Vi gjorde oss dock ingen större brådska utan låg kvar och lät solen torka oss både grundligt och länge. När vi sedan klädde på oss så klarade jag mig riktigt bra själv med att få på mig BHn och glada i sinnet, men ändå lite återhållsamma cyklade vi hemåt. När vi travade in i köket för att redovisa vår dag för Karin så fick jag mitt livs chock. Bredvid Karin stod mamma i full färd med att skala potatis. Hon vände sig om, hajade till lite, men avbröt sitt arbete, torkade händerna och sade - Hej flickor, hur har ni haft det? - Jo tack, bara bra, svarade Ann-Catrine som uppenbarligen inte blivit lika förvånad som jag. Hon fortsatte att berätta om allt vi varit med om, från alla klädprovningar i affären till badandet i sjön. Själv stod jag helt stum och visste inte hur jag skulle göra för att bara försvinna från jordens yta. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm i kläderna jag hade på mig och var ytterst generad över att mamma nu sett mig i dom. Jag förvånades dock över hur naturligt hon verkade ta det. Karin och hon måste ha samtalat om det innan vi kom. När Ann- Catrine pratat färdigt så var det mamma som tog till orda - Ni verkar ha haft en riktigt trevlig dag som det verkar. Men skall du bara stå där. Skall jag inte få en välkomstkram av min söta dotter, frågade hon och sträckte ut sina armar Min förtrollning bröts och jag föll mamma i armarna. När jag kände hennes trygga famn kunde jag bara inte längre hålla emot, utan jag kände tårarna välla upp inom mig. Sakta smekte hon mig på håret och lät mig gråta ut. I ögonvrån såg jag dock hur Ann-Catrine såg på mig med en förvånad blick innan moster Karin tyst tog sin dotter i handen och lämnade oss ensamma i köket. Vi stod som fastklistrade vid varandra en lång stund, och när vi särade på oss så kunde jag även se att mor hade en tår i ögat. Hon torkade både bort sina egna och mina med sin näsduk innan hon satte sig ner på en stol och ställde en annan mitt framför henne. Med ett stadigt grepp om båda mina händer tittade hon mig djup in i ögonen, log och sedan sakta följde min kropp nedåt. När hon åter fångade min blick så sade hon bara - Du är söt. Riktigt söt som flicka. Karin har, som du säkert förstår, berättat för mig och sagt att du verkligen gör dig bra som flicka, men jag hajade ändå till när jag såg dig. Känns det bra för dig i dom här kläderna? Tyst nickade jag och hade svårt att se mamma rakt i ögonen. Hon avkrävde mig dock inte något annat svar utan fortsatte att under tystnad betrakta mig. Det kändes inte som en fråga utan snarare en ett konstaterande när mamma sedan fortsatte - Ann-Catrine och du har alltid kommit bra överens och uppenbarligen så har ni inte blivit sämre kompisar efter den här händelsen. Men även om jag tycker att du är söt i dom här kläderna så är det ändå viktigt att du berättar hur du känner det och inte låter oss andra att tycka åt dig. Vill du gå klädd så här så är det OK för mig, men du skall inte behöva känna det som et tvång för att vi tycker att du passar som tjej och att Ann- Catrine gillar det. Då blir det lätt fel och du hamnar lätt i en omöjlig situation. Jag förstår att det kan vara svårt för dig att sortera alla känslor, men kan du beskriva något av vad du känner?
9 - Vet inte, svarade jag och ryckte på axlarna. Det känns bara så rätt på något vis. Jag kan inte förklara hur, utan jag bara känner det. - Har du provat mina eller Ann-Catrines kläder förut? - Nej, men jag har länge gått och tittat på er och hur ni klär er. I smyg så har jag också tittat på bilder i tidningarna och fantiserat att jag kunde ha dom kläderna på mig. - Jaha, det är det du gjort. Jag har sett hur du gärna tittat i mina tidningar men jag har alltid trott att du bara ville titta på flickor. Ibland har jag nog blivit både sur och fundersam på ditt intresse, men nu förstår jag att jag misstolkat dig helt. Förlåt mig! - Något inom mig sa att jag inte skulle gå med på att låna Ann-Catrines kläder, men samtidigt blev jag så nyfiken och ville väldigt gärna göra det. Jag är glad att jag vågade, men just nu vet jag inte om jag gjorde rätt eller fel. - Klart du gjorde rätt! Det är aldrig fel att prova och du har visat stort mod genom att göra det. Jag är stolt över dig. Inte bara för att du vågade, utan också för att du gör dig så bra som flicka. Du försöker verkligen att vara som en flicka också om du förstår vad jag menar. - Jag förstår, tror jag, men jag vet inte hur det gick till. Det kändes bara så rätt att göra si eller så när jag fick dom här kläderna på mig. - Du bär nog på en liten flicka inom dig skulle jag tro. En flicka som uppenbarligen mådde bra av att få komma ut. Jag tror inte du behöver vara rädd för att visa upp henne. Det behövs en ”riktig karl” för att våga vara sig själv, kommenterade mamma och gav mig en riktig björnkram Medan vi stod där och kramades så kom Ann-Catrine och Karin tillbaka. Jag fick undrande blickar från Ann-Catrine som jag inte riktigt kunde tyda, men jag fick inte tid att ge mig in på någon analys för Karin tog genast till orda - Nej, flickor. Skall det bli något gjort får vi sätta fart. Om ni två dukar så fixar vi färdigt maten. Vi kan ju prata under tiden, för vad jag förstår så finns det väl vissa frågor som väntar på sitt svar. Jag ställde mig lite undrande vad det var för frågor, men trodde det hade något att göra med mamma och Karin. Jag blev därför mycket förvånad när Ann-Catrine ställde frågan direkt till mig - Vad tycker du? Vill du följa med i morgon? - Just ja, svarade mamma innan jag hann reagera. Det glömde jag alldeles bort att fråga. Jag blev så tagen av dig som person så jag tappade alldeles fattningen. Ursäkta min fumlighet, men frågan är egentligen lika enkel så som Ann-Catrine ställde den. Skulle du vilja följa med på dopet i morgon? Jag blev lite ställd av frågan och blev tyst en stund medan jag tänkte på frågans innebörd. Menade de verkligen att jag skulle kunna följa med som tjej eller var det min fantasi som sprang iväg och formulerade ett önsketänkande som inte de alls hade i tankarna. Jag visste heller inte hur jag skulle ställa en motfråga för att få klarhet i hur det låg till och ändå inte avslöja mina egna fantasier. Jag var trots allt inte riktigt säker på hur långt mamma, eller för den delen även Karin, var beredda att bistå och stötta mina trevande steg i den kvinnliga världen. Jag slapp dock tänka på formuleringen för Ann-Catrine gjorde själv ett förtydligande - Jag har sagt till mamma att jag vill att du följer med som min tjejkompis. Om du gör det så har jag lovat att inte stöna och stånka, inte för mycket i alla fall, utan vara en snäll och beskedlig flicka. Nå vad säger du? - Men hur skall det fungera? frågade jag med blandad skepsis och en betydande del glädje. - Det skall nog inte bli några som helst svårigheter, fyllde Karin i. Vill du bara, och du skall absolut inte känna dig tvungen, så löser vi det andra på bästa sätt.
10 - Vad tycker du, mamma? frågade jag vädjande - Valet är ditt min älskling, men jag tror att du både vill och kan genomföra det. Mitt stöd har du oavsett vilket du väljer. Jag tvekade bara en sekund innan jag gav mitt svar och sekunden efteråt klängde Ann-Catrine runt min hals och delgav mig sin glädje över beslutet. Det var åter Karin som tog tag i situationen och organiserade det hela. - Då var det bestämt! Bra och jag tror också att du kommer att både gilla det hela och dessutom bli en riktigt söt och trevlig bekantskap för de andra. Var bara så som du är nu och allt kommer att gå galant. Men nu till några praktiska, men icke oväsentliga frågor. Jag tänker genast ringa och anmäla din närvaro, men vad skall vi kalla dig? - Jag har ett förslag där, svarade mamma överraskande. Jag har också tänkt på det och varför inte ta det namn som vi hade planerat för dig om du skulle blivit född som flicka? Vi hade tänkt kalla dig Anna. Skulle det passa damen? - Anna! Ja, varför inte. Det kan jag gott tänka svarade jag fortfarande smått chockad över de senaste minuternas händelseutveckling. - Men då så. Välkommen hit Anna, får jag väl säga då. Jag går och ringer så fortsätter vi att prata sedan. Även om Karin försvann så fortsatte vi att prata och min glädje och entusiasm inför det som komma skulle gick inte att ta miste på. Visserligen var det mycket som både kändes osäkert och ovisst, men jag litade fullständigt på att alla tre skulle bistå mig på bästa möjliga sätt och ge mig vägledning där jag behövde sådan. När Karin kom tillbaka så meddelade hon bara - Anna! Nu har jag ringt och du var hjärtligt välkommen med i morgon, så nu när alla frågor är med ”ja” besvarade så är det väl bara att sätta igång. - Jag springer och tittar i min garderob vilken klänning som skulle passa Anna, kom det från Ann-Catrine - Det behövs inte, svarade Karin. Allt det är redan ordnat! Förvånat tittade alla tre på Karin och utan ett ord så vände hon på klacken och kom tillbaka med den klänning som Ann-Catrine visat upp för mig tidigare på morgonen. - Men det är ju min klänning, svarade Ann-Catrine förvånat - Nej, det här är Annas klänning. Din hänger uppe i garderoben. Hon skakade på huvudet och for plötsligt iväg uppför trappan och återvände sekunderna senare med sin klänning i handen. Leendet på hennes läppar var obetalbart. Våra miner var inte mindre förvånade när vi betraktade de båda klänningarna. Karin såg våra miner och förstod att vi ville ha en förklaring. - Anna! Jag måste berätta för dig att jag faktiskt räknat med att det som nu hänt skulle hända. Jag förstod det redan i morse när ni kom ner efter frukosten. Ni båda var då så härliga. Det fanns inget av tveksamhet utan ni strålade av tillförsikt och självförtroende. Då förstod jag att du nog inte skulle misstycka att vara flicka ett tag till. När ni sedan sa att ni skulle ut och cykla så fick jag ett infall som jag själv tycker var riktigt smart gjort. Strumporna ni köpte är inte till dig Ann-Catrine utan till Anna. En chansning, ja, men ändå inte så märkvärdig. Strumporna skulle du förr eller senare ändå behöva, men nu blev det ju riktigt lyckat. - Papiljotterna då, frågade Ann-Catrine. Ingick dom också i planen? - Ja, faktiskt, men även där så passade nödlögnen in. Jag behöver nya, men nu blir det Anna som får inviga dom.
11 Häpna stirrade vi på Karin och hennes förklaringar. En fråga var dock kvar att ställa och det var hur en klänning plötsligt kunde bli två - När ni åkt iväg så satte jag igång och funderade på hur du skulle klä dig, om nu mina aningar visade sig stämma in. Jag ville också att ni skulle se ungefär lika ut, och då var det mest naturligt att jag tittade på din klänning som jag ju sydde åt dig så sent som i förra veckan. Turligt nog så hade jag tyg kvar så det skulle räcka, och storleken skulle heller inte vara något problem. Så det var bara att sätta fart på symaskinen. - Så du har sytt den idag, frågade mamma häpen. Ja, visserligen har du alltid varit händig med nål och tråd, men att du var så flyhänt det var en nyhet. - Äsch, det var bara kul, svarade Karin blygsamt. Betalning har jag dessutom redan fått i form av era obetalbara miner. Hoppas bara nu den passar. - Jag kan prova den genast, föreslog jag - Sakta i backarna nu. Visst skall du få prova den, men inte nu. För snart så är maten klar och när vi ätit middag så blir det tjejernas helkväll, var så säkra. Skall vi fyra bli vackra och fina till i morgon så måste vi börja redan ikväll. - Fyra? Kom det unisont från oss - Ja, jag passade på att bjuda med dig också på samma gång. Klart att du måste vara med när din dotter går på sitt första kalas. Kapitel 3 När middagen var uppäten, undanplockad och köket återställd i ursprungligt skick uppmanades Ann-Catrines pappa att syssla med vad han ville, men att hans närvaro i huset inte direkt förbjöds, men undanbads på ett fint och trevligt sätt. Han smilade upp sig mot oss och sade att han nog skulle ringa runt till grannarna och be dom komma hit och hjälpa honom att hålla koll på läget som han uttryckte det. Karin gav honom en puss mitt på munnen och sade att det kunde han gott göra, men då blev det till att sova i svinstian, inte bara i natt utan många nätter framöver. Skrattande tog han dagens tidning och drog sig ut i trädgården där han satte sig tillrätta ute i bersån. Under tiden hade köket åter genomgått en förvandling. Nu liknade den mer en skönhetssalong och allehanda redskap låg spridda på det stora matbordet. Jag och Ann-Catrine blev uppmanade att ta oss ett bad och samtidigt se till att vi tvättade håret ordentligt. Även om jag skakade lätt på huvudet åt det hela, jag hade ju gjort allt detta så sent som igår, så protesterade jag inte utan följde lydigt med Ann-Catrine upp på övervåningen. Samtidigt som vi började fylla badkaret så klädde vi av oss. Ann-Catrine föreslog att vi kunde bada tillsammans, det skulle bli både enklare och gå snabbare, och jag hade inget att invända. Så snart vattnet fyllts på en bit kröp vi ner i badkaret och hällde i lite medel så att vattnet började skumma. Samma väldoft som dagen innan spreds i rummet och när vi hittat platser för våra ben så sträckte vi ut oss och njöt av det varma vattnet och det härliga skummet. Så där värst länge låg vi inte stilla innan vi så smått började busa med varandra. Vi slängde skum på varandra och hade skoj i största allmänhet. Vi stojade nog en hel del, för mamma kom upp för att kolla vad som egentligen pågick. När vi sent omsider upptäckte henne i dörröppningen så skrattade hon bara och sade att vi nog skulle börja tvätta vårt hår. Även Karin och hon ville ta sig ett bad. Vi efterföljde hennes uppmaning ganska så omgående och var precis klara och höll på att skölja av varandra med duschslangen när Karin kom upp med rena handdukar åt oss. Ann-Catrine svepte den ena handduken om sin kropp och gjorde sedan några snabba rörelser med den andra, och vips så såg hon ut som om hon hade en turban. Jag tog tag i min handduk och skulle just svepa den runt mina höfter som jag brukade när Karin
12 skakade lätt på huvudet och drog upp handduken så att den satt under mina armhålor istället. Därefter hjälpte hon mig att fixa till min ”turban” och vi var strax likadana, jag och Ann- Catrine. Medan vi ännu var kvar i badrummet så började hon skölja ur badkaret och tappa i nytt vatten. Sedan vände hon sig mot oss och började prata med oss och under tiden så åkte det ena efter det andra plagget av från hennes kropp tills hon stod helt naken framför mig. Jag blev så fascinerad av det hela, mig veterligen första gången som jag såg en vuxen kvinna naken, att jag nästan totalt missade vad hon sade - Nu tycker jag att ni skall gå in till er och fortsätta göra er i ordning medan vi badar. Ni kan börja med att plocka fram lite underkläder för i morgon. Titta så att strumporna är hela och så. Glöm inte trosgördlarna och titta gärna på vilka underkjolar ni skall ha. När ni gjort det så skulle ni kunna börja med att måla era naglar. Jag har ställt in en flaska åt er. - Okej, mamma!, svarade Ann-Catrine och började gå ut ur rummet - Förresten! Innan ni börjar med naglarna så kan ni väl se över vilka smycken ni skall använda. Försök att få så lika som möjligt, det skulle se fint ut. Hittar ni inget inne hos er, så kan ni väl titta i mitt skrin också. - Ja, det gör vi, svarade vi unisont och försvann in till Ann-Catrine. På garderobsdörrarna i rummet hängde två identiska klänningar nystrukna och fina och vi aktade oss noga att röra vid dom. Vi såg också att det satt två små lappar på dom, fastsatta med en knappnål. På den ena stod det ”Ann-Catrine” och på den andra ”Anna”. Jag blev alldeles varm inombords och fick en vänlig klapp av Ann-Catrine på kinden som svar. På något sätt så märkte hon tydligen att jag blev berörd över synen. Men vi hade inte tid att njuta för mycket, så vi gav oss i kast med vårt uppdrag och med stor iver och noggrannhet hade vi snart plockat fram alla tillbehör. Jag var mest fascinerad av det plagg som kallades trosgördel. Den var liksom öppen i båda ändarna och såg mer ut som en stor tub. Materialet verkade också vara elastiskt, för den där lilla saken skulle jag väl aldrig annars kunna få på mig. I nederkanten hängde fyra stroppar och i var och en av dom hängde en strumphållare. Dom kände jag igen, för dom låg lite här och var hemma. På framsidan av trosgördeln så fanns det ett stort rektangulärt parti av tyg som glänste. Sakta kände jag med handen på det och reflekterade hur skönt det kändes. Ann-Catrine skrattade gott åt mig där jag stod och sade bara - Passa på och njut du. Snart nog skall du nog inse varför jag så gärna ville vara barbent. I två prydliga högar lade vi våra saker och jag tittade längtansfullt mot min hög som överst pryddes av en mycket finare BH än den jag haft under dagen. Även den tillhörde Ann-Catrine, men numer så var den alldeles för liten i kuporna, förklarade hon. Den här var en av hennes första och hade ganska mycket fyllning för att ”hjälpa till” i början när behagen var små men viljan stor. Jag skrattade lite generat åt hennes uppriktighet och rättframma attityd gentemot mig innan vi gav oss i kast med näst fas i projektet, våra smycken. Efter flitigt rotande i diverse lådor fanns två högar med smycken som liknade varandra. Med Ann-Catrines hjälp fick jag på mig allting utom örhängena. Besvikna konstaterade vi att de var gjorda för hål i öronen, och några sådana hade inte jag. Men Ann-Catrine var inte den som hindrades av så enkla saker utan försvann iväg och kom strax iväg med en stor stoppnål och en isbit. Hon bad mig sätta mig på stolen framför henne och sekunden senare så stack det till i örat på mig. Jag kunde inte se vad hon gjorde, men kände hur nålen arbetade sig genom huden och hur den trängde fram på baksidan och in i isbiten. Så fort hon dragit ut nålen satte hon i
13 ett av örhängena, innan hon ägnade andra örat samma uppmärksamhet. Snart var även det gjort, och innan hon gick iväg för att återställa sakerna hon använt satte hon en handspegel i min hand. Jag betraktade med förundran mina örsnibbar som nu pryddes av två små örhängen i form av ett hjärta och en liten pärla som dinglade en liten bit nedanför örsnibbens slut. Jag satt fortfarande kvar och stirrade på mina öron när Ann-Catrine kom tillbaka och satte in sina örhängen innan hon bara konstaterade - Dom sa ju att vi skulle vara lika! Visst är dom vackra? Sista delen av vårt uppdrag var att måla naglarna, och mycket nyfiken på hur det skulle kännas så följde jag helt och hållet hennes anvisningar. Vi började med mina tånaglar och efter att ha stoppat bomullsvadd mellan tårna och filat lite på naglarna så började hon lägga på ett lager lack med jämna fina drag. Snart så lyste det rosa om alla tio naglar och jag blev uppmanad att sitta stilla en stund och absolut inte röra mig. Under tiden så tittade hon till mina händer och filade och jobbade med nagel efter nagel. Som tur var så tillhörde inte nagelklippning mitt starkaste ämne, så de var ganska långa och även om Ann-Catrine förfasades över deras skick så medgav hon att det ändock fanns ett ämne för att forma till något vackert. Jag kunde se att hon rundade av kanterna mycket, och på något sätt så såg de genast mycket längre och kvinnligare ut. När hon var nöjd så kände hon försiktigt på mina tånaglar innan hon avlägsnade bomullstussarna och placerade dom mellan sina egna tår. Jag fick sedan stiga upp från stolen och när han satte sig själv tillrätta på den så sa hon lugnt - Nu får du måla mina naglar! Lite nervöst tog jag mig an uppgiften. Ann-Catrine guidade mig tålmodigt och även om jag vid ett par tillfällen fick ta till acetonflaskan och torka bort det jag målat så lyckades jag till slut få både styr på händer och penselföring. Det var inte så lätt som det verkade, men det här var ju första gången för mig. Jag fick väl inte riktigt förtroendet att måla varken hennes eller mina fingernaglar, men det gjorde inget, utan jag tyckte enbart det kändes skönt att sitta där och bli ompysslad. När vi satt där och lät våra naglar torka till ordentligt så kom två turbanförsedda individer in och beskådade vårt arbete. Eftersom vi var klara så tyckte Karin att vi kunde assistera dom med sitt göra. Jag fick mamma på min lott och med ganska så stor säkerhet började jag med att sära på hennes tår för att sedan lägga på lack. Mamma tittade med häpen min hur jag med lugna drag fick hennes naglar att bli röda och fina. När hon släppte blicken på tårna för att tacka mig så såg jag hur hon riktigt hajade till - Men Anna! Har du hål i öronen! Allmän uppståndelse tog vid och ömsom beundrades mina örhängen ömsom ojades det över Ann-Catrines tilltag. Jag försvarade henne så gott det gick och bedyrade att jag faktiskt inte protesterat och dessutom så följde vi bara deras instruktioner. Det hela mynnade så småningom ut i att vi konstaterade att det hela nog inte gjorde så mycket. Så fort jag tog bort örhängena så skulle hålen läka ihop av sig själva. Dessutom så hade dom nog inte tänkt på möjligheten att vi skulle följa deras instruktioner så noggrant och plikttroget. Hur det än var med det så såg dom välgjorda ut och örhängena skulle passa mig alldeles förträffligt. Vi kunde därför återuppta vårt arbete och det som närmast skulle ske var att vi skulle fixa till våra frisyrer. Mamma och Karin avstod därför att måla sina naglar nu utan väntade med det till senare. I gemensam tropp vandrade vi ner till köket och vi placerades på varsin stol, Ann-Catrine och jag. Mamma och Karin löste upp våra turbaner och började kamma ut vårt hår som fortfarande var fuktigt. Under tiden diskuterade de flitigt vilka frisyrer som de skulle skapa, och mitt hår jämfördes med Ann-Catrines mer vårdade hår. Till slut enades de och det
14 resulterade att mamma tog till saxen och gjorde en hel del justeringar som var omöjliga för mig att se. Jag kunde dock se att högen av hår växte på golvet och undrade om det alldeles gått slint i deras huvuden. Klippa av mig håret när jag skulle försöka att se ut som en tjej! Karin låg genom klippningen av mitt hår steget före där hon höll på med Ann-Catrine. Jag kunde därför intresserat följa hennes arbete och därmed vara lite förberedd på vad som skulle hända med mig. Även här blev jag lite förvånad. Först så kammade Karin ut håret, sedan gnuggade hon in något i det och masserade runt det tills håret återigen var en enda stor röra. Men när hon åter kammade ut det så skedde det lite annorlunda och hon förde olika hårslingor åt olika håll. Med en speciell kam, den hade en lång sticka i ena ändan, lyfte hon så på slinga efter slinga och rullade upp dom på olikfärgade spolar. Jag såg snart att färgen hade med storleken att göra, och när hon rullat upp håret ända ner till hårbotten fäste hon dom med små plastpinnar. Ibland såg jag hur Ann-Catrine grinade illa när rullen fästades och jag undrade om det gjorde ont. Mamma var tydligen nu nöjd med sitt jobb och jag kände nu igen mig när hon började massera in den där vätskan. Den hade en skarp doft som var varken väldoftande eller illaluktande. Den doftade bara. Strax så var det dags för min första spole och jag förstod genast Ann-Catrines ansiktsuttryck. Spolens taggar tryckte rätt duktigt mot hårbotten, och när mamma stack dit plastpinnen så kändes det som om hon rispade upp hela huvudsvålen. Jag bet dock ihop och hoppades att fortsättningen inte skulle bli lika plågsam. Det blev den nu heller inte. Jag vande mig med både trycket av spolarna och den rispande känslan som blev när spolen fästes. Jag log mot Ann-Catrine som nu var helt klar och fick ett stort hårnät knytet runt hela härligheten. Uppenbarligen lättad att hon var klar satte hon sig och tittade på slutfasen av min skapelseprocess. Mamma jobbade snabbt, så det dröjde inte länge innan sista hårslingan fästes och hårnätet knöts runt mitt huvud. Ann-Catrine drog genast iväg med mig till hallspegeln och skrattande ställde vi oss framför den och tittade på de lustiga figurerna som stod framför oss. Vårt skrattande fick tom Sven att överge sin beordrade plats ute i bersån och kom in i hallen. Även han drog på munnen åt synen och gick utan ett ord efter sin kamera och tog ett par bilder på oss innan han åter blev ivägskickad ut. Men först så skakade han lätt på huvudet och leende gav Karin en puss på munnen innan han försvann iväg. Karin skrattade bara och satte igång med att rulla upp mammas hår. Efter en stund så bad hon mig komma fram till henne och inte bara sitta på stolen och titta. Hon visade hur hon gjorde när hon valde ut en hårslinga och hur hon jämnade till den i handen för att sedan föra ihop spolen och ändarna och rulla upp håret. Jag såg hur hon höll håret sträckt för att det skulle bli upprullat jämt och fint. När hon fäst spolen så räckte hon över kammen till mig och sade - Nu är det din tur. Varsågod! Häpen tog jag emot kammen och med hjälp av hennes lugna och fina anvisningar så började jag att fånga upp min första hårslinga. Lite valhänt kändes det, och jag fick rulla om den ett par gånger innan Karin blev nöjd. Hon rättade mig dock på ett varligt sätt så det sporrade mig bara att fortsätta och för varje spole jag fästade så gick det bättre och bättre. Det gick tom så bra att Karin bad Ann-Catrine att hjälpa henne med hennes hår, och snart så stod jag och Ann- Catrine och rullade upp håret på våra mammor. De tjattrade glatt om vilken tur de båda nu hade som kunde få hjälp med detta arbete. Vi å vår sida var snabbt med på noterna och lovade att hjälpa till när det så behövdes. Att det inte var första gången för Ann-Catrine förstod jag väl, men för mig var det här en ny, men absolut inte ovälkommen, sysselsättning.
15 Jag fick sedan hjälp med hårnätet då det bara ville trassla in sig i fel spolar och istället för att ruinera hela mitt arbete så kom Karin till min undsättning. Nöjt betraktade hon mitt verk och kommenterade glatt att jag gjort ett mycket fint jobb. Mamma kunde också intyga att det bara känts skönt och att jag hade en mycket varsam och känslig hand. När nätet var på plats fick jag också en uppskattande kram av henne innan hon också gick ut i hallen för att beskåda verket. Tiden hade bara runnit iväg och både Ann-Catrine och jag blev uppmanade att göra oss i ordning för natten. Jag pekade fundersam på mitt huvud och fick då förklarat att vi skulle sova med spolarna i. Dels för att håret skulle torka riktigt ordentligt, dels för att vi skulle förstöra frisyrerna om dom togs bort nu. Jag nickade att jag förstått, men undrade ändå hur det hela skulle fungera. Vi sa god natt och traskade upp till oss väl medvetna om att vi skulle upp extra tidigt i morgon bitti. Innan det var dags att sova så behövde vi hjälpa varandra att få på nattlinnena eftersom våra huvuden, av någon konstig anledning, var betydligt större i omfång nu. Men det gick bra och jag var precis på väg in under täcket när Ann-Catrine kom med en konstig kudde. - Ha den här under nacken så kommer du knappt att märka av papiljotterna, sa hon och gav mig den ena kudden innan hon kröp ner hos sig. Kudden hjälpte faktiskt, och om det berodde på den eller ren utmattning efter dagens alla upplevelser vet jag inte, men somnade gjorde jag direkt. Kapitel 4 Tuppen hade nog inte ens funderat på att börja gala när mamma kom in i rummet och väckte oss. Hon såg så nyponfräsch ut och satte sig glatt på min sängkant och smekte mig varsamt på kinden. - Du vet att du ännu kan backa ut om du känner dig osäker - Mm, jag förstår det, svarade jag yrvaket, men jag tror inte jag gör det. Inte efter allt besvär, och för den delen roliga saker också, som vi gjorde igår. - Så det var lite besvärligt ändå att göra sig fin, svarade mamma leende. - Ja, mycket mer än jag trott, men samtidigt var det kul för jag kom så nära dig. Närmare än jag tycker att jag varit på riktigt länge. Det kändes att jag saknat den närheten - Det var snällt sagt. Jo, jag har nog känt likadant, och det gör mig samtidigt lite orolig att du gör det här bara för den sakens skull. Men det får vi ta och resonera om vid ett senare tillfälle. Nu är vi här och vi skall göra vårt bästa av situationen. Frukosten står framme redan så kom ner som ni är så fixar vi till det sista efteråt. Sven såg minst sagt road ut där han satt omgiven av fyra papiljottförsedda skallar. Han var den enda som verkade vara färdigklädd och drog sig diskret åt sidan när frukosten var klar för hans del. Vi andra fick våra sista instruktioner av Karin och innan hon släppte iväg oss så inspekterade hon mina hål i öronen och kunde konstatera att det hela såg fint ut. Tillbaka på rummet så hade vi order att först och främst utföra våra toalettbestyr och sedan hjälpa varandra att ta ur spolarna. Därefter skulle vi klä på oss och som sista åtgärd skulle vi få hjälp att kamma till frisyrerna. Ann-Catrine ville också att vi skulle få sminka oss lite, och efter en kortare diskussion så fick hon tillåtelse att använda lite mascara och ett ljust rosa läppstift. Ann-Catrine hjälpte mig först så jag fick se hur jag skulle göra. Det såg rätt lustigt ut när håret rullade tillbaka i samma läge och det såg nästan likadant ut nu som när spolarna satt i. Jag blev än mer nyfiken på hur det hela skulle te sig när allt var färdigt, men fick inte möjlighet
16 att fundera vidare för nu måste jag ta ur hennes spolar. Jag lyckades nästan lika bra. Det var bara någon som tappade formen och slingrade sig som en korkskruv ner längs ena sidan. Hon tröstade mig snabbt och sa att det hade ingen betydelse, snart skulle allt ändå borstas ut och bli fint. Vi grep oss sedan an verket med våra kläder, och jag försökte göra allt i samma takt som Ann-Catrine. Svårast var det just med trosgördeln som trilskades ordentligt och det var en hel del ålande innan den satt på plats. Ann-Catrine visade mig sedan hur jag skulle rulla upp en strumpa och sedan sakta trä den över foten och upp längs benet. Jag måste dra en del, men inte så mycket att den gick sönder. Det kändes verkligen annorlunda när strumpan formade sig kring mitt ben. Var som om någon smekte mig med den mjukaste handske. Jag ryste till av välbehag och undrade varför Ann- Catrine tyckte det här var så plågsamt. När strumpan var på plats så hade jag lite problem med att fästa den. Speciellt svårt var det med den bakre av strumphållarna, men med lite gymnastiska övningar så satt den på plats. Andra strumpan gick mycket bättre och strax därefter kunde vi paradera runt i våra stärkta underkjolar. Ann-Catrine hämtade sina sminkgrejer och bad mig sätta mig på stolen. Jag gjorde precis som hon sa och kände hur hon höll på med mina ögon. Vad hon gjorde visste jag inte, men att det var något som hon gärna ville göra förstod jag. Slutligen så var hon nöjd och tog fram sitt läppstift. Jag fick puta med munnen och efter några försök så var hon nöjd och kunde lägga på ett lager. Läpparna smakade annorlunda och jag fick även bita på en bit toalettpapper innan hon var nöjd och övergick att återupprepa det hela på sig. Sist så tog hon fram en parfymflaska och sprayade några lätta duschar här och där på mig. Jag fick sedan gå iväg för att hämta någon av våra mammor för att få hjälp med håret och klänningarna. Jag behövde aldrig ropa, för två välklädda och friserade damer kom emot mig i trappan. De hade verkligen gjort sig fina och jag blev så glad att jag föll mamma om halsen och gav henne en kram. Vi blev ordentligt avsynade och godkända i vederbörlig ordning. Ann-Catrin hade verkligen varit återhållsam med sitt smink. Vi började sedan med klänningarna och jag blev inte ett dugg förvånad när den passade mig perfekt. Den smet åt så vackert kring mina kullar för att sedan markera mitt liv innan kjolen började bölja fritt ut från midjan. Två smala axelband dolde mina BH-band men lämnade stora delar av min hals och rygg bar. Våra solbrända kroppar kontrasterade fint mot det gula tyget. När mamma sedan började med att borsta ut håret så kändes det som om det höll på att lossna från huvudet. Kraftiga långa tag som gav håret en lyster jag aldrig märkt förut. Jag såg nu också hur håret behöll sitt stöd från själva upprullningen och fick det att fylla ut mer. Sakta men säkert växte en frisyr, som jag fick veta kallades för page, fram. Den utgick från en sidobena på ena sidan och en stor hårslinga gick därifrån snett över min panna för att sedan vika bakåt och lämna örat och mitt vackra örhänge fullt synligt. Den andra sidan var kortare, men låg lika vackert mot örat och när mamma visade mig min nacke så slutade hela frisyren ganska rakt med topparna osynligt vända inåt. Jag tyckte verkligen att jag såg både annorlunda och fin ut i min nya frisyr. Känslan blev sedan än mer förstärkt när halsbandet kom på och skorna avslutade hela kreationen. Jag behövde inte ens titta i spegeln för att känna mig nöjd. Det hela var som i en overklig dröm. En fotoblixt från Svens kamera återförde mig till verkligheten och han radade upp oss alla fyra för en sista bild innan vi for iväg. Ann-Catrine gav mig en handväska att bära och på vägen till bilen fick jag mina sista(?) instruktioner hur jag skulle göra för att inte skrynkla ner klänningen eller få en maska att gå på strumporna. Verkligen mycket att tänka på som kvinna.
17 Resan till kyrkan var rätt så händelselös, även om tjattret stundtals nådde så höga nivåer att Sven faktiskt bad oss att dämpa ner oss. Han påstod att han inte ens hörde motorn när vi tjattrade som mest. Förmodligen var han bara avundsjuk att han inte också var lika vackert klädd som vi andra. Så fort vi kom fram så blev det genast ombytta roller. Nu spatserade han omkring som tuppen i hönsgården och visade upp sina fyra vackra följeslagare. Vi lät honom hållas, väl medvetna om att han fått stått tillbaka ordentligt de senaste dagarna och han kunde nu gott få sola sig i glansen. Vi blev dock inte på något sätt bortglömda och flera av de som inte kände Ann-Catrines familj närmare trodde att vi var tvillingar. Värdinnan själv kom fram till oss, strålade av lycka, och välkomnade mig och min mor speciellt. Vi fick också som hastigast se den lilla flickan som snart skulle döpas, och hon var så fin i sin söta klänning. Ceremonin i kyrkan var enkel men fin. Hon blev döpt till Anna Kristina, och det fick mig att växa lite även om namnet inte hade ett dugg med mig att göra. I gemensam procession gick vi sedan till församlingshuset där det skulle hållas ett kalas till den nydöptes ära. Alla ville givetvis beskåda underbarnet och Ann-Catrine och jag var inget undantag. Mamman förevisade henne stolt, och det verkade även som om Anna Kristina njöt av uppmärksamheten för hennes ögon sökte sig än till den ena, än till den andra under det att hon skrattade flitigt. En av människorna som hjälpte till påkallade mammans uppmärksamhet och bad henne komma. Snabbt såg hon sig omkring, och då jag och Ann-Catrine var närmast henne så räckte hon helt sonika över Anna Kristina till oss och bad att vi skulle passa henne en stund. Jag råkade stå närmast, så plötsligt hade jag en livs levande baby i min famn. Rädd att tappa henne så satte jag mig ner på närmaste stol och lade henne tillrätta. Både jag och Ann-Catrine började kela med henne och snart så skrattade hon som aldrig förr. Flera uppmärksammade oss och snart var vi omgivna av en mindre hord fotografer som brände av sina blixtar mot trion. När bestyret i köket var avklarat så kom hon tillbaka för att avlasta oss, men när hon såg hur bra det gick för oss att vara barnvakter så frågade hon oss bara om det var OK att vi tittade till henne en stund. Våra ivriga nickar gick inte att misstolka och jag tyckte nu det var Ann- Catrines tur att få ha huvudansvaret och försiktigt överräckte Anna Kristina till henne. Mamma kom förbi och satte sig vid min sida och fattade tag i mina händer som, helt enligt instruktionerna jag fått, vilade i mitt knä. Jag tittade till mot henne och när våra blickar möttes så sa hon bara - Ni ser för härliga ut ni tre. Ni ser ut att ha så mysigt att jag knappt vill störa, men jag måste bara få klappa om min fina dotter. Jag blir så glad när jag ser hur fint du smälter in och hur bra du för dig. Jag är stolt över dig, och jag är stolt också över dig Ann- Catrine som är så rar och snäll. Du är dessutom en mycket bra lärarinna och ett fint föredöme. Både jag och Ann-Catrine rodnade av allt beröm, men samtidigt så kände vi att vi fungerade fint ihop och att den här nya situationen inte på något sätt försämrat vår relation. Vi tackade för berömmet och återgick sedan att underhålla det lilla pyret som gärna ville ha vår odelade uppmärksamhet. Innan vi bjöds att sitta till bords så kom mamman och hämtade sin dotter. Hon skulle få lite mat för att sedan kunna sova medan vi andra njöt av det som höll på att dukas fram. Just som hon var på väg att försvinna in i ett mindre rum vid sidan om vinkade hon till oss och viskade fram. - Om ni vill så kan ni följa med mig och se på medan hon äter?
18 Vi behövde inte få frågan två gånger utan tysta trippade vi efter henne in och stängde dörren bakom oss. Väl därinne gav hon mig Anna Kristina och satte sig själv tillrätta och knäppte oblygt upp sin blus. Jag blev först lite ställd och undrade vad jag skulle ta mig till, men så kom jag ju på att hon såg mig som en flicka och därmed inte hade något att vara blyg för. Jag anpassade mig till situationen och såg intresserat på när hon vek blusen åt sidan och lättade på några knappar på sin BH så att bröstet kunde komma ut i friheten. När hon sedan sträckte sig efter sitt barn var jag beredd och hennes mun sökte sig genast till bröstet och började ivrigt suga samtidigt som mamman skrattade till - Oh, vad du kittlas. Ni får förlåta mig, men det kittlas så när hon suger. Det känns så härligt. Nå. Vad tycker ni. Är hon söt? - Sötast i hela världen, svarade vi och log med hela våra ansikten. - Åjo, ni är rätt söta ni också. Skulle jag inte veta hur det stod till så skulle jag bestämt tro att ni var tvillingar. Var det förresten Anna du hette? - Ja, svarade jag lite blygt då jag ännu inte riktigt vant mig vid att kallas för det. - Trevligt i alla fall att få träffa dig. Jag heter förresten Kristina om du inte visste det. Hon har fått sitt andra namn efter mig. Vi fortsatte sedan att bli vänligt utfrågade om ditt och datt innan Anna Kristina uppenbarligen var mätt och belåten. Än en gång fick jag frågan om jag ville ta hand om henne en stund medan Kristina ordnade till sin klädsel. Givetvis tackade jag ja, och Kristina la då en handduk över min axel och sa att jag skulle hålla henne mot den och sedan gå runt lite i rummet tills hon rapade. Handduken var till för att skydda min klänning om det också kom upp lite mjölk tillsammans med rapen. Det tog inte lång stund innan den kom, men jag gick i alla fall runt med henne en stund till. Det var så varmt och skönt att känna hennes kropp mot min. Kristina tog sedan hand om henne och la henne tillrätta i vagnen som Ann-Catrine hämtat. I stolt procession tågade vi ut ur rummet och möttes av vänliga blickar från alla andra gäster som nu bänkat sig och bara väntade på vår ankomst. Ann-Catrine och jag hamnade en bit ifrån varandra så nu var jag, egentligen för första gången, helt utlämnad till mig själv att försvara min och min familjs färger. Jag hamnade mellan en herre och en kille eftersom värdparet noga sett till att det var varannan herre, varannan dam. De presenterade sig som Arne och Karl-Gustav och var avlägsna släktingar till barnet. Jag presenterade mig också och Arne var tydligen informerade om att i alla fall Ann-Catrine och Karin hörde till Kristinas familjs närmaste umgänge. Karl-Gustav, som nog var i min ålder, verkade lite blyg och jag hade svårt att få med honom i konversationen. Däremot så såg jag hur han i smyg betraktade mig och framförallt mina bröst och jag undrade i mitt stilla sinne om jag var lika ovarsam med mina blickar när jag var kille. För visst var jag också intresserad av flickornas bröst, men jag hoppades verkligen att mina blickar inte var lika igenomträngande som hans. Samtidigt så blev jag glad åt uppmärksamheten, för det visade ju tydligt och klart att han inte såg på mig som något annat än en tjej. Dopkalaset höll på hela långa eftermiddagen, men det blev aldrig tråkigt. Efter maten fick vi möjlighet att gå ut i solen och röra lite på benen. Karl-Gustav och en annan kille vid namn Roger slog gärna sina lovar runt oss och när vi gick bort till ett par gungor en bit bort så följde de efter några meter bakom. Utom både syn och hörhåll från de övriga så blev de modigare och började prata med oss. De ansträngde sig verkligen men vi var väl samtidigt lite retsamma och lät oss inte lockas med så lätt när de försökte prata med oss om fotboll och andra idrotter även om både jag och Ann-Catrine inte var totalt ointresserade av det ämnet. De å andra sidan var inte så lättlockade när vi försökte prata kläder och sånt, så det blev istället att vi började diskutera det där med TV som började bli var mans egendom så smått. Efter ett tag så var islossningen fullständig och de knuffade på oss där vi satt på våra gungor. Lite då och då
19 kände jag hur en förflugen hand blev kvar på vissa ställen lite längre än nödvändigt och hur ett ansikte bara råkade befinna sig millimetrar från mitt när jag befann mig längst bak i min sving. Utan att ta illa upp så lät jag honom fortsätta, och jag utbytte snabbt ögonkast med Ann-Catrine och förstod att hon var utsatt för liknade behandling. När vi tröttnat på att gunga så fick killarna syn på en damm en bit bort, och de ville genast gå dit. Vi tyckte vi kunde göra dom till viljes och gick fram mot dom där de väntade några meter bort. De slöt upp på varsin sida om oss och efter ytterligare några meter så kände jag en fuktig hand leta sig in mot min. Jag tittade hastigt till mot Roger och när jag gav honom ett leende så greppade han tag i min hand ordentligt och gjorde en rörelse som gjorde det tydligt för de båda andra att vi gick hand i hand. Karl-Gustav var inte sen att fatta galoppen och snart gick vi i par hand i hand. Inte ens när det var som mest intressant nere vid dammen släppte de våra händer utan vi hölls i ett fast grepp. Vi stannade där en stund och fortsatte våra diskussioner innan vi blev uppmärksammade på att de vinkade åt oss från huset långt där borta. Vi återvände därför och det var inte förrän vi just skulle komma inom klart synhåll som de släppte våra händer. Plötsligt så var grabbarna också flera meter framför oss och stojade och skrattade på ett sätt som de absolut inte gjort de senaste minuterna. Ann-Catrine och jag skakade bara på huvudet åt det hela och skrattade gott. Vi däremot fattade tag i våra händer och gick stillsamt fram mot de övriga som var på väg att slå sig ner i trädgården för ett mer informellt fika. Vi letade upp Kristina och lilla Anna Kristina och stod och gullade med henne en stund innan vi hämtade vår saft och våra kakor. På håll såg vi hur killarna betraktade oss, men som vi höll på, och i närhet av alla andra, så vågade de sig inte fram. Mamma kom dock fram och var på sitt allra spralligaste humör och konstaterade glatt - Jag ser att ni fångat in två beundrare redan. När blir jag presenterad för den tilltänkte? - Äsch mamma, larva dig inte nu!, svarade jag, men gav henne ändå ett leende och en vänlig kram. Kalaset ebbade så sakta ut och en efter en av gästerna droppade av. Vi började också märka att Sven blev rastlös och vi förstod att även han ville återvända hemåt. Vi sökte därför upp festens värd och värdinna samt festföremålet själv och tackade för oss. Än en gång fick vi glädjen att hålla henne i våra famnar och hon skrattade lika glatt åt oss nu som tidigare på dagen. Det fick Kristina att suckande ta till orda - Synd att det är så långt mellan oss, annars så hade jag två helt perfekta och underbara barnvakter att ta till. Ni har verkligen varit för söta med henne idag och det har varit så kul att få träffa vår guddotter och dig Anna idag. Hoppas vi ses snart igen. Vi kunde inte annat än återgälda hennes ord och tacka för att vi fick komma. Vi hann också ge varandra en omgång kramar innan Sven vänligt motade iväg oss mot bilen för den långa resan hem. Resan hem blev bra mycket stillsammare än ditresan, men vi hann i alla fall rekapitulera en hel del av dagens händelser. Både Ann-Catrine och jag var också ganska trötta och slumrade till lite då och då, lutade mot varandra. Strax innan hemkomsten vaknade vi dock till och vi blev engagerade i diskussionen om hur vi skulle göra de närmaste dagarna. Karin sa att mamma och jag gärna kunde stanna hos dom över natten. Det var ju i alla fall söndag i morgon och inget jobb som väntade. Om jag sedan följde med hem på kvällen eller blev kvar ytterligare några dagar fick jag själv avgöra, men mamma var i alla fall tvungen att gå till jobbet på måndag. Vi hade inga invändningar, så när vi svängde in på gårdsplanen var det
20 bestämt att vi skulle vara kvar, och om vädret tillät skulle vi alla cykla iväg till sjön och bada i morgon. Uppspelta över att dagen gått så bra och att äventyret såg ut att fortsätt ännu någon dag hade vi svårt att koppla av så där på direkten även om klockan talade om för oss att vi borde uppsöka sängen. Vi blev därför sittande ute på terrassen och Karin och mamma fixade till något ätbart åt oss alla. De vuxna tog sig tom ett glas vin till maten och vi blev oerhört stolta när vi blev erbjudna att smaka på den ”förbjudna” drycken. Nu var den väl inte så god som vi trodde, men vi drack ändå tacksamt upp innehållet i glaset och kände att vi tagit ett steg närmare vuxenvärlden. Jag huttrade till lite och mamma drog mig till sig och nu när jag inte längre behövde tänka på vare sig frisyr eller annat så kröp jag så nära henne jag kunde och borrade in mitt huvud mot hennes. Jag var sedan knappt medveten om att Sven bar in mig och att mamma klädde av mig och såg till att jag blev tvättad innan jag återigen fångades in i drömmarnas värld. Solen stod högt på himlen när husets innevånare så sakteliga började vakna till liv. Med två fullgoda organisatörer i systrarna Karin och Elin blev det snart ordning på allt och på ett effektivt men inte stressigt vis stod vi snart redo att grensla våra cyklar och trampa de få kilometrarna till badplatsen. Ann-Catrine och jag hade blivit satta att leta upp lämpliga badkläder åt mig. Det räckte inte bara med den baddräkt jag haft tidigare, utan jag måste minst ha ett ombyte med mig. Dessutom så borde jag ha lite alternativa kläder att ha på mig. Med en väl så gedigen packning satte vi av och njöt verkligen av den milda sommarbrisen och en klarblå himmel. Den lilla badviken hade lockat många den här fina söndagen. Jag blev lite nervös, men när ingen direkt lade märke till oss utan bara fortsatte med sina göromål blev jag lugnare. Vi letade upp en ledig plats som vi hittade nära vattnet men ändå på den generösa gräsyta som omgav sandstranden. Vi slog läger och under tiden noterade jag hur annorlunda platsen var idag när det var många badgäster här. Nu var det inte längre bara en vacker badvik utan en med fullt av liv. Från alla håll hördes transistorapparaternas sorl och de gav ifrån sig ett underligt eko när samma musik och samma prat hördes från all håll. I vattnet stojade barnen omkring med de minsta på eller nära stranden och sedan större och större barn och ungdomar ju längre ut man såg. Några vuxna kunde jag se ute i vattnet, men de flesta förberedde sig och sina transistorapparater för att kunna lyssna till programmet Sommar som snart skulle starta. Ann-Catrine och jag var dock mer intresserade av att komma i vattnet och började därför leta upp våra baddräkter. När vi varit här tidigare så hade vi bara slitit av oss våra kläder och hopat i baddräkterna, men nu trodde vi att det skulle ha blivit alltför stor uppståndelse om vi gjorde likadant. Jag tittade lite fundersam mot Ann-Catrine och hon log bara mot mig och viskade - Gör precis som jag så fixar du det galant! Nu insåg jag hur praktiskt det egentligen var med att vara klädd i klänning. Ann-Catrines händer letade sig helt enkelt upp under kjolen, utan att lyfta upp den för mycket, och med en smidig rörelse drog ner sina trosor. Även om mina rörelser inte precis var lika graciösa så lyckades jag göra likadant och jag följde sedan Ann-Catrine när hon samlade ihop baddräkten och började dra upp den längs sina ben. Väl på plats drog hon av sig klänningen och snabbt fullföljde uppdragningen av baddräkten och placerade den på plats över sin enkla men vackra behå. Därefter knäppte hon upp den i ryggen och skalade av sig den utan att brösten någon gång blev synliga. Jag gjorde likadant och fick lite diskret hjälp av Ann-Catrine med att knäppa upp behån så att jag lättare kunde lösgöra den från min kropp.
21 Det fanns ingen anledning att vänta utan vi fick några enkla nickningar från våra mödrar att det var ok att kasta oss i böljan. Vi vadade ut till lämpligt djup för att där stanna och börja med diverse konster. Vi dök, sam mellan benen på varandra och stod på händer i vattnet. Vi var ”vattendjur” helt enkelt och njöt till fulla av det härligt varma vattnet. Vårt intensiva badande drog givetvis till sig intresse från andra och snart var vi en grupp ungdomar i samma ålder som stojade runt i vattnet. När vi stojat färdigt för den här gången drog vi oss upp på land och återigen fick Ann-Catrine agera lärarinna och visa mig hur bytet till bikini skulle gå till. Jag följde hennes rörelser och även om jag fick lite bistånd av mamma att hålla i badlakanet så gick bytet över förväntan och stolt kunde jag breda ut mitt badlakan bredvid Ann-Catrine och vi lät tacksamt solen värma och torka våra kroppar. Med smärre uppehåll för andhämtningar på land fortsatte vi i samma stil under hela eftermiddagen tills det var dags att dra sig hemåt. Mamma och jag hade också bestämt att vi nog ville återvända hem till oss efter middagen och även om Ann-Catrine hade en annan åsikt och gärna såg att jag stannade så kanske det ändå var bäst att bryta när vi hade det som roligast. Det hade varit intensiva dagar och det kunde märkas på oss alla att lite ”vardag” nog var nödvändigt för att ladda batterierna och få lite distans till allt som hänt. Som en bekräftelse på att det hela nu var över och allt var på väg tillbaka till det normala så bytte jag om till mina killkläder innan maten. Det kändes lite konstigt och kläderna satt inte alls lika bra som jag upplevt det med Ann-Catrines. Men jag accepterade detta med en lättare suck och konstaterade att jag haft en osedvanligt trevlig helg tillsammans med min kusin och hennes familj. Det blev ett varmt och härligt kramande när vi skulle ge oss iväg och precis när vi skulle sätta oss på cyklarna kom Karin med ett litet paket som hon gav till mamma. Kapitel 5 Mamma och jag gjorde oss redo för en kväll framför TVn. Med lite hjälp från mig så hade vi dukat upp ett riktigt trevligt bord med olika sorters ”småplock”. Den obligatoriska TV-kannan var fylld med nybryggt kaffe, men den skulle mamma själv få ta hand om. Än tyckte jag att mammas hemlagade saft var mycket godare. Någon speciell förväntan på kvällens program hade vi inte, men det kändes ändå nödvändigt att bänka oss framför TVn. Dagen därpå brukade alltid gårdagens program diskuteras och relateras när man träffade någon, och hade man inte ens sett programmet så var man helt ”ute”. Nu var väl det inte någon större chans att man skulle träffa någon för vi bodde lite ensligt och förutom att det i morgon var lördag och dessutom i början av sommarlovet så gjorde chansen att jag skulle träffa på någon av mina kamrater den närmaste tiden. Som vanligt tog mamma fram sin stickning så fort programmet började. Hur hon både kunde koncentrera sig på programmet och ändå göra rätt med stickningen övergick mitt förstånd. Samtidigt så konverserade vi lätt med varandra och hade det så där småmysigt som man skall ha en hemmakväll i början av sommaren. Mitt under vårt lilla allmänt hållna prat så tittade mamma upp och fick något drömmande i blicken - Tänk att det i morgon är en hel vecka sedan vi var på dopet! Tänk vad tiden går fort. - Ja, svarade jag utan att lägga allt för mycket möda på att formulera mig - Jag hade fantastiskt roligt och det verkar som om också du trivdes. - Ja, det var faktiskt riktigt spännande, svarade jag igen utan att egentligen engagera mig så mycket. - Hur upplevde du egentligen det att vara ”Anna”? Utåt sett så såg du väldigt naturlig och bekväm ut i den rollen, men du kanske upplevde det annorlunda?
22 Frågan kom oväntat även om jag själv under veckan som gått funderat och tänkt tillbaka på förra helgen många gånger. Några gånger hade jag också varit på väg att prata med mamma om mina funderingar, men alltid hade något annat fått fokus och tankarna skingrats. Nu var det mamma som tog upp tråden och nu hade jag full koncentration på ämnet och innan jag svarade försökte jag samla mina tankar. Det här var uppenbarligen min chans att berätta för mamma om mitt intresse och jag hade klart för mig att jag måste formulera mig bra för att inte missa den här chansen till förståelse från mammas sida. Jag var inte heller helt säker på om jag kunde vara helt ärlig utan kände nog att jag borde känna om marken framför mig var fast och säker innan jag ”klampade på” allt för mycket. Jag valde att vara lite försiktig och gav en lite ”tillrättalagd” version av det som hände. - För att svara kort så tyckte jag det var roligt. Först blev det ju lite kaos inom mig när jag förstod att mina kläder inte gick att använda och att jag skulle få låna av Ann- Catrine. Egentligen tänkte jag väl inte så mycket utan antog väl bara att hon hade byxor och tröjor som jag. Lite andra färger och modeller kanske, men ändå ganska lika, så det kändes inte som något att protestera emot. Jag tänkte väl inte så mycket på att Ann-Catrine verkligen är tjej ut i fingerspetsarna och att hennes garderob nog nästan uteslutande innehåller klänningar och liknande kläder. Jag blev lite ställd när kläderna plockades fram men samtidigt såg jag att Ann-Catrine inte verkade vilja retas med mig utan att hennes vilja bara var att hjälpa mig ur en tråkig situation. Hon och jag har också alltid haft det trevligt tillsammans och vi har kunnat lita på varandra i många olika situationer så jag accepterade bara hennes val och fick även god hjälp av henne att få de för mig ovana kläderna på plats. - Jaha, det var så det gick till, svarade mamma. Jag tror faktiskt du har rätt om hennes garderob. Det finns nog byxor där också, men det var nog inte det hon automatiskt tänkte på. Uppenbarligen fungerade det riktigt bra för dig för den rapport jag fick från Karin när allt var över var att ni två umgicks som vanligt och att det snarare verkade som att ni var än mer sammansvetsade nu, med dig i hennes kläder, än ni varit innan, så jag hade ingen anledning att vara orolig. - Så kändes det för mig också. När jag kommit över den första känslan av att det ändå var lite ”konstigt” att vara klädd i klänning så kändes det bara skönt och bekvämt. Det var inte alls svårt att acceptera det hela utan det blev snarare ett konstaterande att det var skönt med den vida kjolen och den tunna överdelen i sommarvärmen. Lite besvärligt var det när jag skulle på toaletten, men jag fann mig ganska snart. - Ja, skrattade mamma, den klänningen du hade är inte den lättaste att hantera även om den är perfekt i andra avseenden. Jag för min del blev verkligen positivt överraskad när jag träffade dig över hur naturlig du verkade. Du kändes verkligen som om du var ”Anna”. - Jo, så kände jag det också. Jag blev också förvånad över hur lätt ni accepterade mig. Även om det ”bara” var andra kläder så kändes det som om jag var en helt annan person, men ändå mig själv. Låter konstigt när jag säger det, men så kändes det. - Jag förstår hur du tänker och känner. Jag själv tänker gärna tillbaka på hur trevligt vi hade på fredagskvällen när vi skulle göra oss fina inför dopet. För mig var det en högtidsstund som jag sent kommer att glömma. Vår samvaro den kvällen var underbar och jag tyckte att speciellt du och jag kom så mycket närmare varandra. Det var dessutom så härligt att bli ompysslad så av dig när du visade dig så skicklig på att lägga upp mitt hår. - Jag tycker likadant, svarade jag. Jag kände också att vi kom varandra närmare. Mer som det var innan pappa gick bort. Visserligen var jag några år yngre då, men
23 stunderna när jag, kvällar som denna, kunde krypa upp mellan er och riktigt krypa nära någon av er saknar jag. - Du har rätt. Hans bortgång förändrade mycket för oss men du får mer än gärna krypa nära mig ikväll också. Jag har inget emot det, svarade mamma och lade ifrån sig stickningen och istället lade sin lena arm runt mig och jag följde fogligt med i hennes rörelse när hon drog mig närmare sig. Vi satt så, nära ihopkrupna, en lång stund tysta och bara njöt. Mamma smekte mig några gånger över håret och jag svarade med att försöka krypa ännu närmare henne och låg med mitt huvud mot hennes ena bröst. Jag kände hur hennes andhämtning förändrades och själv hade jag svårt att hålla tillbaka olikartade känslor som svallade inom mig. Vet inte hur länge vi satt där, men nästan med en viskning tog mamma till orda - Det här är så underbart! Vi har låtit det gå alldeles för länge innan vi uppenbarligen hittat kraften att göra något åt det hela, men nu känns det så skönt. Jag har förstått att pappas bortgång har skakat om och förändrat dig också, men inte att du också saknat stunder som denna. Vad hände tror du? - Vet inte säkert, men när pappa levde så kunde jag fortfarande få vara den där lilla pojken som sökte trygghet mellan er. Oftast så blev det till dig jag tydde mig, men pappa fanns hela tiden där intill och tillät mig att mysa med dig. När pappa dog så kändes det som om min roll förändrades. Nu kunde jag inte längre vara den där lilla pojken utan nu måste jag bli stor och ta ansvar. Det kanske inte stämde med verkligheten, men det var ungefär så det kändes. I den situationen blev det ”fel” att mysa med sin mamma. Nu har jag ingen syster, men om jag jämför med hur Ann- Catrine är mot sin mamma så är det stor skillnad. Hon kan än idag mysa med Karin. - Det är eller blir aldrig fel att mysa med sin mamma, men jag förstår hur du tänkte och kände. Jag tror nog också, tyvärr, att könet har sin betydelse i detta sammanhang. - Ja, jag märkte väldigt tydligt att du var annorlunda mot mig när jag var klädd som Anna än när jag är klädd som vanligt. Jag kan inte sätta fingret på vad som var skillnaden, men den fanns där. Jag märkte det även på Karin och Ann-Catrine. Ingen av er var det minsta blyg, trots att jag fanns mitt bland er, i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag vet att ni inte skulle vara lika oblyga mot mig i andra situationer. - Du har säkert rätt, men då infinner sig frågan varför du uppenbart kunde hantera dessa situationer med sådan bravur. Jag upplevde i alla fall aldrig att du någonsin stirrade på oss eller på annat sätt uppträdde olämpligt. Tror att det är där vi kan hitta svaret på frågan. Du kändes verkligen som en äkta tjej! Är det något du skulle vilja återuppleva fler gånger, eller är det ett avslutat kapitel för din del? - Jag är osäker på var jag står där. Det var hur härligt som helst under förra helgen, men är det ens möjligt för mig att fortsätta? Jag kan ju inte precis gå och drutta i dynghögen var och varannan dag för att få möjlighet att uppleva samma situation igen. Det skulle nog se alldeles för dråpligt ut. - Det tror jag också, skrattade mamma. Jättekul att du har kvar din humoristiska förmåga. Det gör många gånger att besvärliga saker blir lättare att hantera. Men som svar på din fråga så ser jag i alla fall inga problem om du vill utforska din uppenbarligen starka kvinnliga sida lite mer. Du har i alla fall mitt stöd där. - Tack mamma, det värmer gott, svarade jag och kröp ännu närmare (om det nu var möjligt). Det sedan länge bortglömda TV-programmet fick åter vår odelade (!?) uppmärksamhet och det var först när det tog slut som vi började sträcka på oss och därmed särade oss från vår tätt omslingrade ställning vi haft under lång tid. Mamma reste på sig och förkunnade
24 - Jag tänkte i alla fall ta mig en dusch nu och sedan försöka göra något åt min frisyr. Även om det inte är några festligheter som jag i alla fall känner till denna helg så är det ändå uppiggande att se någorlunda anständig ut i håret. Om du vill och har lust så tackar jag i alla fall inte nej till lite hjälp med att få ordning på håret. Du visade oanade talanger inom det området och, som jag sa tidigare, så var det riktigt riktigt härligt att bli ompysslad på det sättet. - Visst, jag hjälper dig gärna. Det var kul att lägga upp håret på dig. Det var också speciellt för mig när du hjälpte mig med håret. - Kanske vill du bli fin till i morgon också? Papiljotterna räcker gott och väl till oss båda! - Jag blir frestad att säga ja, men ….. - Inga ”men” nu. Nu gör vi som mamma säger. Nu gör vi oss fina i håret och så får vi se vad vi kan hitta på för roligt i morgon. Alltid finns det något att göra tillsammans. Jag skyndar iväg och duschar. Kan inte du göra iordning i köket så att vi kan sitta där medan du väntar? - Visst! Jag fixar det. Mamma försvann iväg och jag blev lämnad ensam med mina tankar och bestyr. Vad hade jag gått med på? Vad skulle hända nu? Osäkerheten var stor, men inom mig fanns ändå känslan av att det här var precis det jag ville och bättre föredöme och/eller lärarinna än mig egen mor kunde jag väl knappast önska mig. Jag drog mig därför ut i köket och hade ordnat med allt, inklusive en spegel som stod på bordet, när mamma kom in i köket. Hon hade satt på sig sitt nattlinne och med sig hade hon en stor påse med alla tillbehör som behövdes. Utan speciella prologer satte vi fart och med mammas tydliga anvisningar och råd stod det inte på förrän hela hennes hår var upprullat och nogsamt förseglat under ett hårnät. - Du är verkligen duktig på det här, log mamma uppskattande. Du fattade på en gång vad jag menade och hur jag ville ha det. Dessutom så har du väldigt känsliga händer och det är väl sällan som jag haft så lite ont när någon lagt mitt hår. Du skall veta att det kan vara en ganska smärtsam upplevelse om inte känslan finns där. Men in i duschen med dig nu så skall jag fixa lite till dig under tiden. Jag lägger fram det jag tänkt åt dig på din säng. Använd också det schampo jag lämnat i duschen. Lite undrande vad mamma tänkt sig nickade jag ändå och försvann in på rummet för att klä av mig och förpassa mig de få stegen över till badrummet helt naken. Jag gjorde mig ingen brådska med mina bestyr och gillade verkligen doften på det schampo som mamma lämnat efter sig. Jag torkade mig noga, men lät håret vara ganska blött innan jag, lika naken igen, trippade över till mitt rum. Jag såg omedelbart den tunna uppsättning av rosa klädespersedlar som låg på min säng. Överst låg en klart genomskinlig sak som benämndes trosa, men den var så tunn och obetydlig att den heller skulle haft namnet ”ingenting”. Jag fick i alla fall på mig dessa och instinktivt vek jag mitt lilla bihang mellan benen bakåt innan jag förseglade allt med att dra upp trosorna så högt de gick. De var mycket elastiska, trots sin tunnhet, och höll mina nedre regioner i tryggt förvar. Nästa plagg var en lika nätt och med spets rikligt dekorerad behå som jag med vissa besvär fick på plats. Jag kunde tom få ihop lite överskottshud att ta plats i de bägge kuporna och även om de inte fylldes till bredden så fanns illusionen där att jag hade en byst. Själva nattlinnet var inga problem utan gled elegant ner över min kropp och min kropp skälvde till lite lätt av välbehag när den formade sig runt min kropp. Sista plagget däremot var
25 lite marigare att förstå och få på plats. De långa midjebanden var svåra att förstå sig på tills jag såg hur allt hängde ihop. Trots flera lager av tyg var det ändå som om jag var naken när jag steg ut ur rummet och drog mig bort till köket. Väl framme där möttes jag av en lätt busvissling från min mor och en snabb kommentar - Tjusigt! Vilken snygg tjej jag har framför mig! Givetvis rodnade jag djupt men fann mig ändå ganska snart och tog plats framför spegeln på köksbordet. Mamma ödslade ingen tid utan satte genast fart och med hennes större vana och flyhänta fingrar så var snart mitt hår upplagt och väl förseglat under nästa hårnät. Mamma inspekterade resultatet noga och plötsligt hajade hon till för något och ursäktade sig innan hon for iväg. Strax kom hon tillbaka och började pillra på mina örsnibbar samtidigt som hon kommenterade - Hade nästan glömt bort att Ann-Catrine gjorde hål i dina örsnibbar. Tänkte se om dom fortfarande är öppna. Vore väl fint om du kunde ha några snygga örhängen också. Jag nickade bara tyst men mitt breda leende avslöjade mig totalt och med ett lika brett leende började mamma att försiktigt föra in det första örhänget i sitt hål. Till vår stora förvåning och glädje gled den in och igenom min örsnibb utan problem och snart satt även det andra örhänget på plats och jag kunde beskåda mig själv i spegeln. Två vackra pärlor prydde nu mina öron och även om det såg lite lustigt ut i kontrast med hårnätet så kunde jag ana hur vacker jag skulle bli när allt var klart. Det var en underbar känsla, men samtidigt fel på något sätt. Jag skulle inte ha denna typ av känslor att jag, en kille, skulle njuta av att göra mig vacker. Visst kan killar göra sig fina, men inte riktigt på det sätt jag nu hade börjat att ”smycka” mig. Mamma såg mitt förändrade ansiktsuttryck och blev nog lite orolig för hon frågade - Hur är det fatt? Blev det inte bra eller ångrar du dig? - Nej, det är inte det! Jag gillar verkligen det jag ser och det känns, på ett sätt, jättebra, men… - Men!? - Jag fick bara en känsla av att jag inte borde känna denna glädje. Jag är ju ingen tjej, men ändå så tycker jag att det känns så härligt att göra detta tillsammans med dig. Det känns visserligen lite konstigt och ovant att sitta så här, i vackra men väldigt genomskinliga kläder, men ändå så har jag inga problem med att sitta här. Kläderna ser förresten helt nya och oanvända. Har du aldrig använt dom? Det är lite där som mina tankar kretsar kring och när mina tankar går åt två helt olika håll så blir det lite snurrigt ibland. - Det kan jag gott förstå och när det gäller det där med tjej och kille så är jag absolut ingen expert på området, men varför bara inte gilla det du gör just nu och inte försöka förstå ”varför”. Det kan väl aldrig vara fel att pröva på olika saker och inte fastna i ett förutbestämt beteende. Jag tycker istället att du är modig som vågar bryta våra normalt så rigida könsgränser. Där tror jag att en tjej har det lättare. Hon kan gärna klä sig i pappas avlagda kavaj och ingen reagerar negativt, men om du skulle komma i min avlagda klänning så blir det annat liv i luckan. Vi skrattade gott åt det hela innan mamma fortsatte - Apropå dina kläder så har jag faktiskt använt dom. Tro det om du vill, men som du nu är klädd, frånsett papiljotterna då, så var jag klädd på min och din pappas bröllopsnatt. Om du tycker att dom ser oanvända ut så kan jag väl i viss mån hålla med dig. Jag har aldrig använt dom efter den natten och skall jag vara ärlig så blev dom väl inte använda så mycket då heller. Din pappa gjorde sitt bästa, och jag hade inget emot det, för att få av mig allt så snabbt som möjligt. Det som hände sedan kan vi väl lämna
26 därhän just nu, men det är i alla fall min övertygelse att det var då och där som du blev till så på något sätt är det väl rätt att det är du som får äran att bära dessa plagg efter mig. Mamma gav mig samtidigt en kram och en kyss på kinden och jag smekte hennes kind som en uppskattning från min sida över det vi nu gjorde tillsammans. Jag kände också att mamma delat med sig av ett verkligen intimt minne och även det värmde mig att hon ville dela detta minne med mig. Vi fortsatte dock inte detta grävande i historiska bedrifter utan mamma återförde oss till nuet och verkligheten. - Tiden drar iväg och vi borde väl få oss lite skönhetssömn, men det är en sak jag tycker vi borde göra innan. Jag tycker vi skall måla våra naglar innan vi går till sängs. Även det är ett jobb som går lättare och bättre om man hjälper varandra. Tror det är lättast om du börjar med mina tår. Medan vi pysslade om varandras tå- och fingernaglar resonerade vi om vad vi skulle hitta på resten av helgen. Utan att det på något sätt sades ut så var det underförstått att det var hela helgen vi pratade om. Vi bollade olika idéer och tankar men kom inte riktigt fram till något lämpligt program. Det fanns dock många trevliga uppslag och när det ändå hade blivit rätt sent och mamma ansåg att alla naglar torkat tillräckligt länge för att inte bli förstörda blev det logiska beslutet att dra oss mot våra sängar och sova på saken. Vi var dock helt överens om att vi inte skulle ta någon längre sovmorgon utan det fanns så mycket vi ville hinna med och uppleva under helgen. Jag fick hjälp av mamma att fixa till lite i min säng så att jag skulle få en någorlunda bekväm natt med papiljotterna på huvudet. Under tiden tog jag av mig negligén som jag fått reda på att ”morgonrocken” kallades. Jag hängde den över stolsryggen intill och kröp sedan ner under täcket och rättade till kudden under nacken. Mamma rättade till något innan hon gav mig en kyss på kinden och lämnade rummet. Innan dörren stängdes hörde jag - God natt Anna! Vi ses i morgon och stort tack för idag. Jag älskar dig både som min son och min nyfunna dotter. God natt! - Tack detsamma! Svarade jag och log med hela mitt ansikte. Kapitel 6 Det var med känsla av välbehag jag vaknade på morgonen. Lättjefullt sträckte jag på mig och först då blev jag fullt medveten om mitt tillstånd. Papiljotterna fastnade lite i kudden och det stramade till ordentligt i hårbotten. Jag grimaserade till men mitt anlete fick ett annat uttryck när jag blev medveten om det tunna och smidiga tyg som var draperat runt min kropp. Jag erinrade mig mammas berättelse från igår och kunde konstatera att jag i alla fall haft klädedräkten på mig hela natten. I förbigående noterade jag såväl mina vackert röda fingernaglar och sträckte jag bara det minsta på mig så dök det upp tio lika vackert målade naglar nedanför täcket längre ”söderut”. Det var därför med stor lycka blandat med en stor portion förväntningar som jag sträckte mig efter negligén. Jag fann den, men jag såg också något annat som tilldrog sig mitt intresse. På en galge vid min garderob hängde den klänning jag haft på dopet och på stolen intill låg en prydlig hög med kläder som jag också kände igen. Det var den stärkta underkjolen, trosgördeln och ett par bländvita trosor med spetsar runt öppningarna. Över ryggstödet på stolen hängde två strumpor i sin fulla längd och mellan dom en lika bländvit behå med lika fina spetsar som trosan. Nedanför stolen stod ett par skor med öppen tå och med en någorlunda beskedligt hög klack.
27 Jag blev alldeles varm inombords när minnena från förra helgen kom tillbaka och med ens förstod jag vad paketet som Karin gett mamma förra helgen hade innehållit. Det var svårt att stå emot viljan att klä på mig dessa kläder genast, men samtidigt så ville jag få bekräftat av mamma att det verkligen var dom hon ville att jag skulle ha på mig idag. Jag knöt därför ihop negligén, nästan som ett proffs, innan jag tassade ut mot köket. Att mamma redan var vaken förvånade mig inte men lite ställd blev jag när även hon bara hade nattlinnet på sig. Hon brukade minsann aldrig komma ut från sitt rum annat än fullt påklädd. När hon hörde mig komma vände hon sig mot mig och öppnade sin famn och bjöd in mig att ge henne en god morgon-kram. Jag var inte sen att ta emot inbjudan och snart stod vi där i en varm och härlig omfamning. - God morgon Anna! Hur har natten varit? Har du kunnat sova något med papiljotterna på huvudet? - Jodå, det känns som jag sovit som en stock. Det var först nu i morse som jag blev påmind om vad som sitter på mitt huvud. Skall bli spännande att se vad det blir av med det hela. - Det tycker jag också och jag har medvetet låtit bli att ta bort mina för jag tyckte det både skulle vara kul att få din hjälp och få känna sig lite lyxig med en alldeles egen hårfrisörska på hemmaplan. Men jag tycker vi äter frukost innan och då hinner vi även lägga upp dagen. Har du funderat något vad du vill göra av allt det vi kom på igår? - Nej, tyvärr! Jag somnade nog på direkten, men allt kändes roligt och spännande så det är svårt att välja. - Tycker jag också! Jag hade dock lite svårare och somna och du kanske lade märke till något på ditt rum också när du vaknade. - Gick det att undvika, svarade jag skrattande. Det var en jättehärlig syn och jag ville helst av allt sätta på mig allt direkt. - Lika bra att du hade kurage nog att avstå tills vi ätit frukost. Dessutom så gillar jag att se dig i mina gamla nattkläder. Dom ger mig behagliga minnen tillbaka och dessutom tycker jag att du bär upp dom riktigt bra. Vi fortsatte att småprata medan vi dukade fram frukosten och när vi nästan var klara så fortsatte mamma - Jag har i alla fall hunnit fundera lite över vårt program för idag och jag tror att vi skall börja med att besöka några affärer och fylla på med lite nödvändiga kläder för din del. Om du nu kommer att vara tjej lite till och från så måste du också kunna ha lite olika kläder att byta med. Du behöver definitivt också mer underkläder och även egna nattkläder. Du är visserligen riktigt söt i den du har på dig nu, men du kanske skall något som är mer passande för en tjej i din ålder. Mitt förslag är därför att vi, när vi känner oss klara här hemma, åker in till Uppsala och gör stan på tjejers vis, dvs går in och ut ur affärer och provar och har roligt så som bara tjejer kan ha. Vad säger du? - Låter bra, men du måste lova att du hjälper mig. Jag känner mig fortfarande lite osäker i hur jag skall göra då och då. - Visst gör jag det! Jag tror att det egentligen bara är en sak du skall tänka på och det är att egentligen inte tänka så mycket! Vad jag menar är att du bara skall försöka att vara dig själv. Jag såg det så tydligt förra helgen. När du och Ann-Catrine följde med för att byta och mata babyn så var du hur naturlig som helst och jag tror det berodde på att då glömde du bort hur du var klädd, utan du var bara du. Ibland så kunde jag se hur du försökte härma Ann-Catrine och då märkte jag att du inte riktigt uppträdde lika naturligt. Jag tror inte någon annan såg skillnaden, men jag fick i alla fall känslan av
28 att du var en nog så trovärdig tjej när du bara var dig själv och mindre när du försökte vara som en tjej. Under mammas lilla resumé hade jag bara nickat och faktiskt till stor del instämt i hennes analys. När jag försökte härma Ann-Catrine så blev det liksom inte ”rätt”. Det var inte mina rörelser eller ord och då blev det stelare och mer konstlat än vad jag önskade. När jag istället glömde bort hur jag var klädd så gick det mesta av bara farten. Inte ens när jag skulle gå på toaletten så var det någon tvekan om vilken dörr jag skulle välja utan det bara blev rätt dörr. Ändå kände jag att det säkerligen var helt annorlunda att ge sig ut på stan och börja prova kläder så jag försäkrade mig än en gång om mammas stöd och hon bekräftade vår uppgörelse med att ge mig en varm kram. Utan vidare dröjsmål satte vi fart med att duka av frukosten och förvandla köket till en tillfällig frisersalong. Vi arbetade snabbt och med god hjälp av varandra så var vi snart nyfriserade och fina. Redan vid läggningen hade jag noterat att mamma rullat mitt hår annorlunda den här gången och därmed blev också resultatet annorlunda. Nu prydde en kort men ändå lockig frisyr mitt huvud och med några lätta duschar med hårspray fixerade mamma det hela. Jag blev ändå uppmanad att klä på mig med viss försiktighet innan jag försvann in på rummet. Behån beredde mig vissa problem innan jag kom på knepet som Ann-Catrine visat mig och resterande klädesplagg hamnade på plats utan några missöden. Speciellt strumporna hade jag varit extra noga med för att inte skada dom och det var en härlig känsla när jag drog de silkeslena strumporna upp längs mina ben och fäste dom i gördelns strumphållare. Jag kom också ihåg att sätta på mig skorna innan klänningen och framförallt underkjolen sattes på plats. Efteråt skulle det vara nästan omöjligt att spänna bandet över mina anklar. Mitt synfält nedåt var av förklarliga skäl begränsat och det var först när jag kom ut i hallen och kunde se mig i spegeln som jag såg helheten. Mamma kom fram och hjälpte mig med att få upp klänningens dragkedja ända upp och såg till att behåns axelband doldes under klänningens motsvarigheter. Hon hämtade också ett enkelt pärlhalsband som hon satte runt min hals. Hon tog mig sedan in på sitt rum och bad mig sätta mig vid hennes sminkbord. Mycket väluppfostrat lydde jag och samlade noga ihop kjol och underkjol innan jag satte mig. Mamma nickade gillande och fortsatte - Bravo! Helt perfekt! Egentligen tycker jag inte att flickor i din ålder vare sig ska ha eller behöver använda smink annat än vid speciella tillfällen, men jag tänkte ändå lägga på lite mascara och kanske lite ögonskugga samt ett diskret läppstift. Bara så att det förstärker din roll, men inte drar onödig uppmärksamhet till sig. Vad säger du? - Låter bra tycker jag. Jag är med! - Lite parfym tänkte jag också. Utan lite ”lukta-gott” känns det nästan som man inte klätt på sig, tycker jag. Det märktes att mamma var van att sminka sig för det gick fort att lägga den makeup hon tänkt sig och jag hann knappt med att se hur och vad hon gjorde innan hon förklarade att jag var klar. Det syntes skillnad på mitt ansikte innan och efter även om det var svårt att sätta fingret på skillnaden. Även de lätta markeringarna med hennes favoritparfym gjorde sitt till och mest överraskad var jag över att hon la lite parfym på insidan av mina handleder. Efter en snabb inspektion och konstaterande att vi nu var två paranta damer på väg mot stan såg vi till att lägenheten var i ordning innan vi tog våra handväskor som mamma fyllt med det
29 nödvändigaste (och lite till) för en kvinna att ha när hon drog ut på äventyr. En lätt sommarbris tog tag i våra kjolar när vi gick mot bilen och den ljumma sommarvinden smekte våra strumpklädda ben. Färden mot Uppsala tog en stund och vi småpratade om hur mamma tänkt sig det hela. Hon tyckte att vi först skulle besöka staden två stora varuhus, Forum och EPA, som låg alldeles intill varandra. Alltid lite lättare att ströva omkring i ett varuhus och söka efter lämpliga kläder även om mamma egentligen hellre föredrog de små intima butikerna med bra betjäning. Samtidigt så var varuhusen praktiska då man kunde se allt på ett och samma ställe och eftersom vårt (mitt) behov spände över hela sortimentet så var det i alla fall bättre att börja på varuhusen. Vi hittade en parkering alldeles vid stationen och det blev en skön promenad upp till centrum. Jag hann vänja mig lite att vara ute bland folk som tjej även om jag inte på något sätt kände mig otrygg. Jag var ju tillsammans med min mamma och vad kunde väl vara bättre ”skydd” för min kvinnlighet än hennes närvaro. Jag hann också balansera om kroppen lite eftersom klackarna på skorna var betydligt högre än vad jag som kille använde mig av. På vägen fram mot vårt mål mötte vi en del tjejer i min ålder och jag märkte omedelbart att de började syna mig och lustigt nog så synade även jag dom. Uppenbarligen blev jag ”godkänd” för vi passerade bara varandra men jag hade ändå hunnit konstatera att vi nog var ganska lika utrustade i alla yttre iakttagbara delar. Jag har i och för sig alltid varit intresserad av flickor i min egen ålder, men efter förra helgen så har mitt intresse inte blivit mindre. Jag har också blivit medveten om att mitt intresse kanske inte haft riktigt samma innehåll som för mina jämnåriga killkompisar. Inte för att vi diskuterat detta mer ingående, men när det pratats om tjejer på raster och så så har kommentarerna mer handlat om deras fysiska företräden, medan jag mer sett till deras sätt och deras personligheter. Först nu, när jag börjat klä mig som tjej, har jag förstått att mitt lite mer ovanliga sätt att betrakta tjejer runt om mig berodde på min vilja och önskan att få mer kännedom i hur det är att vara tjej och därmed utforska min kvinnliga sida. Vi kom fram till torget där både Forum och EPA fanns och vi tog det som var närmast först och gick in på Forum. Jag hade bara vid några få tillfällen varit inne på ett varuhus tidigare och aldrig något i den här storleken. Det blev ytterligare en mäktig känsla att lägga till alla andra upplevelser så här långt. Mamma verkade dock inte det minsta påverkad utan drog iväg mig mot avdelningen för unga kvinnor. Då vi inte hade något direkt uttalat behov utan först ville se vad som erbjöds gick vi runt ganska planlöst och tittade på än det ena än det andra. När vi sett det mesta som erbjöds drog vi oss över till EPA och gjorde samma runda där. Inte heller där handlade vi något men vi hade fått en överblick av läget. Mamma föreslog att vi skulle gå ut på torget och köpa oss varsin glass och läska oss med samtidigt som vi kunde sätta oss ner någonstans och lägga upp vår strategi. Sagt och gjort och det blev en lite annorlunda upplevelse där det verkligen var tur att mamma var med. Uppsalas yngre herrar var nämligen också ute på jakt och medan vi satt där på bänken så var det ett antal som gjorde sina lovar runt om oss. Mamma såg hela skådespelet när en i gänget, med spelad nonchalans, satte sig på bänken en bit från mig. De andra bildade en halvcirkel omkring honom och på något sätt inneslöt oss i deras krets. Vi fortsatte obekymrat att slicka i oss våra glassar och just det sättet att äta fick killgänget att så smått prata i ordalag som tydligt men ännu oskyldigt anspelade på vårt inmundigade av glassen. Han på bänken rörde sig också obetydligt närmare mig och gjorde det tydligt för sina kompisar att snart var han ”framme” vid sitt mål, dvs mig.
30 Jag började bli lite fundersam hur jag skulle hantera det hela och skickade några undrande blickar mot mamma. Hon skickade bara lugnande signaler tillbaka och det gjorde mig lite lugnare. Det var ju ändå mitt på ljusan dag och fullt med folk runt om så vad kunde hända. Jo, något kunde hända. Plötsligt avstannade all aktivitet bland killarna och det blev alldeles tyst samtidigt som en storvuxen man i prydlig uniform och skärmmössa dök upp bakom killarna - Jaha, vad pågår här då mina herrar? Ni hindrar väl inte damerna här och stör dom på något sätt? - Nej, absolut inte, konstapeln. Jag kände mig bara tvungen att vila mig en stund och det fanns ju god plats här på bänken, svarade han bredvid mig med överdriven nonchalans och försökte helt klart visa att han var gängets ledare som minsann inte lät sig skrämmas av lagens väktare. - Det må så vara, och du ser faktiskt lite vek och svag ut så jag förstår dig, men nu är det så att såg och hörde lite annat också så vill ni inte slå följe med mig till stationen så föreslår jag att ni övriga här i gänget hjälper er trötte och svage kompis härifrån. Jag vill inte se er mer här på torget den närmaste tiden. Är det förstått? Den något avtrubbade ledaren försökte hitta på något att säga, men en av kompisarna i ringen runt oss hann före - Konstapeln har rätt! Grabbar, kom nu. Tjejen är ju med morsan sin också så vi har ändå inget att hämta. Synd bara för hon är ju riktigt snygg och ingen jag känner igen. - Seså grabbar. Masa iväg med er innan jag ändrar mig. Och du Kalle! Om du verkligen vill lära känna snygga flickor så får du nog byta strategi och inte hålla ihop med det här gänget. Bara ni visar er i grupp så försvinner alla de ni trånar efter som en virvelvind. Skadar inte om ni också lägger manken till och vårdar er själva lite bättre om ni vill göra något mer positivt och bestående intryck hos det motsatta könet. Marsch iväg nu! Killen som ändå visat lite ånger vände sig mot mamma och mig: - Ursäkta om vi ställt till med besvär. Hoppas ni får en trevlig dag. Vågar jag fråga vad du heter i alla fall? Jag heter Kalle som du kanske hörde! Jag tittade snabbt på mamma och hon nickade omärkligt innan jag tittade upp mot Kalle och lite stammande fick fram - Jo du får fråga! An.. Anna heter jag! - Trevligt! Hoppas vi ses igen någon gång, hann Kalle säga innan konstapeln motade iväg gänget. Han vände sig sedan mot oss och fortsatte - Egentligen så är dom rätt snälla dom där grabbarna men dom har lite svårt att föra sig, speciellt i umgänget med några som dom gärna vill bli närmare bekanta med. Hoppas att ni inte blev alltför störda av dom. - Nej, det gick bra, men konstapeln skall ändå ha stort tack för ert ingripande. - Jag tror faktiskt inte att det skulle hänt något, men jag ville ändå göra en markering att de inte får bete sig hur som helst. Jag får önska mina damer en fortsatt trevlig eftermiddag. Tveka inte att höra av er om de ändå skulle få för sig att följa efter er. Jag kan i och för sig förstå dom för ni utgör ett verkligen vackert sällskap båda två! Med dessa ord gjorde han honnör med sin bländvita handske mot skärmen och vände på klacken strosade iväg över torget. Mamma skrattade till lite och jag kunde se att hon rodnade samtidigt som hon tog till orda - Trevlig polis och även om jag aldrig blev speciellt nervös så blev jag lite orolig hur det skulle påverka dig. Du skall veta att den här situationen inte alls är speciellt ovanlig för en kvinna. På ett eller annat sätt så är vi alltid ett villebråd som männen är ute efter. Jag tycker dock att du klarade av det hela bra och du passerade deras kritiska ögon med glans. Bra också att Kalle hade kurage att be om ursäkt. Det hedrar honom. Jag tror också att det här är en erfarenhet du kommer att bära med dig även när du är
31 kille. Du har redan sett och blivit utsatt, om än i mildare form, för det sätt många män tar för givet att man bemöter och behandlar kvinnor på. Men nog med detta nu. Nu sätter vi fart med det vi är här för – shoppa kläder till min vackra dotter. Kapitel 7 Nog blev det shoppat så det förslog. Vi samlade på oss så många kassar att vi faktiskt var tvungna att gå till bilen en extra vända. Mamma var helt och hållet ”galen” när det gällde vad hon tyckte att jag behövde. Vid ett tillfälle uttryckte jag också mina tveksamheter när jag skulle använda allt hon fick mig att prova och ta med till kassorna. Hon tittade på mig med sina vänliga bruna ögon och log ett brett leende - Rart av dig att vara lite blygsam, men om du nu skall ha möjlighet att prova på att vara tjej, så måste du ha en hel del olika kläder. Egentligen så har vi bara fyllt på förrådet med vardagliga kläder och jag tänkte att vi skulle stanna där också. Lite finare kläder kan vi ta vid ett senare tillfälle när du har hittat din stil lite mer. - Jag förstår mamma, men jag får lite dåligt samvete för att vi spenderar så mycket pengar. Jag vet ju hur lite du unnar dig. - Pengarna är inte det jag bekymrar mig för i alla fall. Far din lämnade efter sig ett arv och en del av det är pengar som är avsedda för dig under dina uppväxtår. Jag tycker det är en bra investering om du kan få leva det liv du vill, även om det bara är temporärt. - Jag tänkte inte på det sättet, förlåt! - Du behöver inte säga förlåt. Tvärtom blir jag glad att du reagerade. Det är jättebra att du säger vad du tycker och tänker. Är det förresten något du tycker att vi missat? Vi diskuterade en kort stund och fann några saker som kanske vi borde komplettera med. Efter att ha fyllt även det behovet kände vi oss nöjda med vår inköpsrond och beslutade att se oss omkring lite. Det var inte ofta vi gjorde besök inne i Uppsala och det fanns mycket att se på. Våra magar ropade också efter något att äta så vi hamnade på en restaurang alldeles intill Fyrisån. Vi lyckades hitta platser mot vattnet och njöt gott både av maten och utsikten. Efter maten strosade vi ner längs ån innan vi svängde upp mot Slottet. Många grupper hade dukat upp sin medförda matsäck i parken och ungar sprang omkring och lekte allehanda lekar. De som hade bollar med sig förde en ojämn kamp mot sluttningen som ständigt fick bollen att rulla nedåt oavsett åt vilket håll den sparkades. Vi korsade vägen vid Slottet och passerade Carolina Redeviva innan vi styrde stegen mot Botaniska trädgården. Så här på försommaren var blomsterprakten bedövande vacker och binas idoga arbete med pollineringen fyllde luften av ett trevligt surrande. När vi vände åter mot staden så berättade mamma att vi nu befann oss i Pelle Svanslös kvarter. Jag kände också igen ställena som mamma berättade om från de sagostunder vi haft när jag var yngre. Pelle var en återkommande berättelse innan sängdags i vårt hem. När vi kom fram till Domkyrkan så var det inte utan att jag tittade extra noga om jag skulle se Gammel-Maja i Domkyrkotornet. Efter en kortare tur inne i kyrkan och en liten vilopaus i bänkarna bestämde vi att det nog var dags att vända hemåt. Vi gjorde oss dock ingen brådska och stannade till lite vid Linnés trädgård nästan mitt i Uppsala. Det blev nästan som om julaftonen hade bytt dag när vi kom hem. Givetvis måste alla inköp beskådas och hela vardagsrummet blev belamrat med allehanda persedlar. Kassar och påsar av de mest skiftande slag låg strödda lite här och där och gjorde bilden än mer kaotisk än den
32 faktiskt var. Vi hade nog ganska god koll på vad som fanns och nu försökte vi mer sortera upp allt och hitta plats i mitt rum för våra inköp. Jag hade ett ganska stort rum och en byrå som stått ute i förrådet kånkade vi med viss möda in i mitt rum. Där skulle fortsättningsvis alla mina tjejunderkläder och enklare tröjor få husera. Garderobsutrymme var det lite sämre ställt med, men efter vissa omdispositioner så blev en hel garderob ledig för mina hängande tjejkläder. Jag var omåttligt stolt över mina nya ägodelar och visade med all tydlighet att jag var både nöjd och tacksam över det som nu fanns i mitt rum och med avsikt att de också skulle användas av mig. Just mig! Även om vi hade tillbringat det mesta av dagen i Uppsala och en hel del tid med att packa upp alla inköp så var dagen ändå inte slut. Ute var det fortfarande varmt och skönt och eftersom vi blivit lätt svettiga av allt föreslog mamma att vi skulle ta oss ner till vår lilla badvik. Den låg bara några hundra meter bort från huset och genade vi tvärs över åkrarna så skulle vi kunna byta om här uppe och bara ta med handdukar ner. Någon längre stund skulle vi ändå inte kunna stanna där, utan det skulle mer bli ett litet avsvalkande dopp. Det behövdes inga längre diskussioner utan mamma gick mot sitt rum och jag letade upp min nyinköpta baddräkt i det nya materialet Lycra. Jag tittade lite längtansfullt åt den bikini som låg bredvid, men jag bestämde mig för att det nog var bättre, den här gången, att ta baddräkten. Mamma hade uppenbarligen haft samma tanke för minuterna senare möttes vi i korridoren utanför våra rum och under muntra tillrop inspekterade våra respektive baddräkter. Mamma gav mig min handduk, som självklart var rosa, och även en badmössa så att håret inte skulle bli totalförstört när vi doppade oss. Hand i hand trippade vi ner för ängen och längs den lilla stigen ner mot sjön som låg alldeles spegelblank. Det kändes nästan som ett helgerån när vi utan tvekan slängde oss i det klarblå vattnet och bröt förtrollningen samtidigt som ett gäng fåglar tog till flykten när lugnet bröts. Vi simmade ut en bit och målet var ett litet stenröse som precis fanns under vattenlinjen. Det blev återigen ett sådant där magiskt ögonblick när vi försiktigt satte oss på några av de större stenarna och vattnet efter en kort stund blev så där stilla och spegelblankt som det var innan. En betraktare på stranden skulle nog gärna ha trott att det var två sjöjungfrur som svävade fram alldeles ovanför vattenytan då inget av stenarna under oss syntes när vi lättjefullt sträckte ut oss. Jag hade heller inget emot liknelsen med en sjöjungfru för det var precis så jag kände mig i denna stund. En ung och vacker sjöjungfru. Åter tillbaka till huset så satte vi oss i bersån och lät solen ta hand om de sista våta dropparna på våra kroppar. Det var skönt att sitta där och småprata och känna att solen fortfarande värmde gott. Det var också skönt att prata och resonera om annat än just mig denna gång och även om mina egna tankar, gång på gång, påminde mig om hur jag var klädd så blev det egentligen än mer betydelsefullt att inte mamma berörde ämnet också. På något vis så blev känslan än mer mäktig för mig när jag kunde konstatera hur naturlig mamma hanterade den här situationen. Jag var, i alla fall i denna stund, hennes dotter. När vi och baddräkterna soltorkat så ville i alla fall jag ha lite mer kläder på kroppen och gick in för att byta om. Jag hade redan bestämt mig att jag skulle prova en av de nya klänningarna som vi köpt och jag hade också bestämt mig för vilken det skulle bli. Det var en rosa klänning med smockliv och med tunna axelband. Kjolen var vid men hade en mycket markerad midja i form av ett brett band. Till den skulle jag ta ett helt nytt behå-set med behå och trosa. Behån hade ganska så mycket fyllning och med lite ansträngning så kunde jag förflytta lite skinn in under kuporna och tillsammans med fyllningen så fanns där en liten illusion av egen byst.
33 Dragkedjan i ryggen på klänningen beredde mig inga problem och efter några drag med mascaraborsten och lite ögonskugga kände jag mig redo igen. Jag fick några vänliga kommentarer från mamma när hon kom ut iklädd sin kvällskreation. Även om vi inte på något sätt var lika så kunde man ändå se att våra tankar färdats längs samma väg. Det var ju synd och skam att bara bli sittandes här och inte göra något, så mamma föreslog att vi skulle ta en promenad innan det var dags att göra kväll. I närheten av oss fanns en vacker kulle med promenadstigar som lockade många från när och fjärran. En liten servering fanns det också där så dit tog mamma oss. Vi hade säkert kunnat gå hela vägen, men vi var ändå lite bekväma och tog cyklarna. Samma ljuvliga känsla som jag upplevt förra veckan när jag och Ann-Catrine cyklade återkom denna gång när jag både såg och kände hur klänningens kjol fladdrade i vinden och smekte mina ben. Ibland fladdrade den kanske till lite för mycket så att jag fick rätta till min kreation för att jag inte skulle visa för mycket av mina mer privata delar. Mamma log åt mitt bestyr men sa inget utan vi fortsatte vårt prat om andra vardagliga saker. Det var många som haft samma tanke som vi denna vackra sommarkväll. Många cyklister, men även en hel del bilar som via sina nummerskyltar skvallrade om att det inte bara var lokalbefolkningen som letat sig hit. Vi såg flera bilar med både U, W och X på samt givetvis ett antal A och B. Vår egen länsbokstav C var nästan i minoritet. Vi parkerade våra cyklar och styrde våra steg bort mot den första av flera utsiktspunkter på höjden. Vi mötte många och alla såg så nöjda och glada ut och även om vi inte kände igen några så var det ändå många som log glatt mot oss och en del hälsade oss också med ett trevligt ”God Kväll” som vi givetvis besvarade. Jag noterade att flera av de flickor vi mötte neg så elegant när deras föräldrar hälsade på oss. Det såg väldigt trevligt ut så nästa gång vi mötte någon så neg jag också vilket fick mamma att ge mig en gillande klapp när vi passerat de vi mötte. Jag hade också noterat att flickorna gärna synade av mig med några snabba ögonkast innan våra blickar möttes. Jag tyckte mig också märka att blickarna avslutades med något som jag uppfattade som ett OK. OK visade också blickarna från de pojkar vi mötte, men deras blickar var av ett helt annat slag. Det kändes nästan som om de klädde av mig med sina blickar och jag kunde nästan ana hur de inom sig slickade sig runt munnen när de gjorde sig den ena efter den andra föreställningen. Uppenbarligen fanns inte föreställningen att det under allt det vackra yttre fanns en precis lika vanlig killkropp som deras egen och det kanske var tur att de inte ens kunde tänka den tanken för då hade nog blickarna varit av helt annat slag. Jag försökte också erinra mig om jag tittade på flickor på samma sätt som jag såg att många av de pojkar vi mötte gjorde. Jag kunde inte återskapa någon liknande känsla utan jag kände mer igen mig själv i de blickar jag fått, och även gett, de flickor vi mötte. Jag var tvungen att fråga mamma om hon också tänk på denna skillnad. Jag väntade dock tills vi kunde tala ostörda. - Mamma! - Ja, älskling! - Varför tittar pojkar och flickor så olika på mig? Flickornas blickar är nyfikna på ett annat sätt än pojkarnas. Dom tittar mer på hela mig medan pojkarna bara tittar och spanar in om jag har bröst eller inte. När flickorna tittat färdigt så möter dom min blick, men det gör inte killarna. Gör jag så när jag är kille också? - Det kan du nog bäst svara på själv, men eftersom du reagerar på detta så undrar jag om du ändå inte är mer den ärligt nyfikna personen när du ser eller träffar en ny person, så
34 på det sättet agerar du mer så som en flicka gör, men det finns säkert många olika sätt som vi kan betrakta varandra på utan att det för den skull går att säga att det är typiskt manligt eller kvinnligt. Men spännande att du har sett att det finns en skillnad. Hur upplever du dom här olikheterna? Jag har noterat att det är många som sett dig, men vad jag märkt så har ingen trott att du är någon annan än den du utger dig för att vara. Känns det spännande eller konstigt? - Lite grann både och. Jag är ju van att vara med Ann-Catrine så flickors sätt att vara är ju inte obekant för mig och jag känner mig faktiskt inte det minsta nervös att möta andra flickor, trots att jag egentligen är kille som klätt mig i tjejkläder. Det var heller inte obehagligt när killarna tittade på mig på deras speciella sätt, utan det var bara en annan känsla. - Jag kan faktiskt förstå vad du menar. Jag hade också en annan känsla när pojkarna tittade på mig när jag var i din ålder. Jag blev stolt över att dom tittade på mig helt enkelt. Jag tror du också har rätt i att det betyder mycket att du och Ann-Catrine är så goda kamrater. Ni är så prestigelösa när ni träffas och det gör nog att du också har en annan inställning till allt det kvinnliga än vad kanske andra killar har. För mig känns det helt naturligt att gå här med dig och det är inte kläderna som betyder något utan att jag är stolt över dig som person, inte vilka kläder du bär. Jag måste också säga att du anpassar dig både fort och fint till den roll du för stunden har. Du märkte säkert vilka uppskattande blickar du fick när du neg. Folk uppskattar verkligen när man blir behandlad på ett artigt sätt. Med ett stort leende på läpparna avbröt vi vidare konversation för nu närmade vi oss den första av flera utsiktspunkter och det var många som stod eller satt i slänten och såg ut över nejderna nedanför. Lugnet och stillheten över landskapet präglade också åskådarna som ofta bara satt och njöt. Ett antal lite äldre ungdomar hade lite egna övningar för sig, men deras intresse för varandra tog sig aldrig något mer uppseendeväckande uttryck utan folk log och gladdes mest åt den ungdomliga kärlek som de visade varandra. Nu när vi stod stilla bland alla andra på platsen fick jag uppleva ännu en variant av den uppmärksamhet som uppenbarligen flickor tidigt får vänja sig vid. Tonåriga pojkar kan absolut inte stå stilla i två sekunder och även om de inte for runt hejvilt så svepte de runt omkring oss och påfallande ofta ”råkade” de passera förbi oss flickor som fanns utspridda lite här och där. Mamma och jag bara log åt varandra över deras tafatta försök att dra till sig min uppmärksamhet. Även om jag inte på något sätt var intresserad att besvara deras försök till kontakt så fanns det ändå inom mig en härlig känsla av att jag var accepterad i den roll jag antagit denna stund. Vi fortsatte vår promenad och gick varvet runt. När vi kom tillbaka till vår utgångspunkt var vi riktigt sugna på lite kvällsfika och drog oss in i den trivsamma stugan som en idrottsklubb i närheten hade inrett till en raststuga och där man kunde köpa sig lite förfriskningar. Idag fanns det både hembakade bullar och några småkakor. Jag drack normalt inte kaffe, men den här gången kände jag att jag ville visa upp en annan sida av mig och valde kaffe istället för den annars obligatoriska sockerdrickan. Med våra inköp prydligt uppradat på en bricka sökte vi efter platser att sitta på och vid ett av långborden fanns det två platser som vi klämde ner oss på. Helt naturligt slätade jag till klänningen innan jag satte mig tillrätta. När man sitter så tätt som vi gjorde så blir det automatiskt att man snart blir involverad i samtal som förs i ens omedelbara närhet. Det dröjde inte länge innan vi pratade med våra bordsgrannar och företrädesvis så var det området som sådant och den underbara kvällen som
35 var det närmaste samtalsämnet, men även annat avhandlades. Närmast mig hade jag en tjej som nog var något år äldre än mig och när vi inte tyckte att samtalsämnet de vuxna emellan var speciellt intressant så började vi prata direkt med varandra - Vilken söt klänning du har! Kom det från min bordsgranne. - Tack! Jag gillar din också, svarade jag - Jag heter förresten Natalie! - Och jag heter Anna. Det lät lite konstigt att säga mitt nytagna flicknamn, men ändå pirrade det till lite extra när jag sa det, men Natalie verkade inte reagera något utan fortsatte - Är du härifrån? - Ja, jag bor bara några kilometer härifrån, men det blir ändå inte att vi kommer hit så ofta, men ikväll cyklade jag och mamma hit. Du då? - Oj! Cyklade ni hit det var inte illa. Nej jag är inte härifrån utan vi kommer från Stockholm. Pappa hade läst om denna plats i någon tidning för länge sedan och alltid önskat att se den. Ikväll var det perfekt väder så vi bilade upp hit. Det har säkert tagit oss 2 timmar hit, för pappa åkte fel ett par gånger. - Ojdå! Hoppas det går lättare hem för er eller tänkte ni stanna här? - Nej vi skall hem ikväll. I morgon skall jag resa bort. Jag skall på konfirmationsläger i Skåne. - I Skåne! Det var långt det. Har du släkt där? - Nej! Jag känner ingen där utan jag bara såg en annons i en tidning och tyckte att det lät spännande att komma hemifrån ett tag. Vi pratade om det och pappa tog reda på lite om stället och tyckte det såg helt OK ut så allt bokades och i morgon åker jag iväg. Skall bli jättespännande tycker jag. - Det låter spännande också. Modigt av dig att åka iväg så där utan att känna någon. - Tycker du! - Ja, verkligen. Jag vet inte om jag skulle fixa det. Många gånger så vill jag en hel del, men när det sedan kommer till kritan så vågar jag inte eller avstår av någon annan anledning. Kanske är det lite fegt, men jag vill vara tillsammans med mamma och inte lämna henne ensam. - Ensam? Har du ingen pappa? - Nej, han dog för 3 år sedan så det är bara mamma och jag. Men jag har en kusin i närheten och hon och jag är bästisar. - Så tråkigt med din pappa. Förlåt att jag frågade. - Det gör inget, jag saknar visserligen honom jättemycket, men nu fungerar det bra igen och mamma är också mycket bättre tillmods numer. Så det gör inget. Du behöver inte be om förlåtelse. - Jag är i alla fall ledsen för din skull. Kan inte vara lätt att vara utan sin pappa. Var han snäll? - Jättesnäll. Jag kan fortfarande minnas hur han bäddade om mig på kvällarna och läste en saga för mig innan jag somnade. Dessa minnen tänker jag ofta på och då somnar jag så lätt. Det känns nästan som om han satt bredvid mig i sängen och häll min hand tills jag somnar. - Jag tror dig och han sitter nog där också bredvid dig. - Det tror jag också. Hur ser din familj ut då. Jag ser bara dig och din pappa? - Mamma och pappa är skilda sedan några år och hon bor ihop med en kille långt härifrån. Jag har ingen kontakt med henne längre. Verkar som om hon inte ens vill veta av oss. Att hon inte kan prata med pappa kan jag acceptera, men sin egen dotter…..Men för att prata om något annat, vad skall du göra i sommar då?
36 - Tråkigt att höra om din mamma. Verkligen. Som svar på din fråga så vet jag inte säkert. Mamma jobbar ju så jag får klara mig själv på dagarna. Det dröjer också tills hon får sin semester och vanligtvis så brukar vi vara kvar här hemma och göra lite utflykter här i närheten. Som ikväll tex. - Inte det sämsta, för jag tycker det är riktigt vackert här. Jag är glad att pappa läst om detta ställe och tog med mig hit. Och så fick jag ju träffa dig också! Det hade jag ju inte gjort om jag stannat hemma. - Och jag inte dig om vi stannat hemma. Har du förresten varit uppe i tornet här utanför ännu. Jag tror att vi kommer att hinna se solnedgången om vi skyndar oss. - Nej! Jag har inte sett något torn! Det vill jag gärna gå upp i. Pappa! Får jag följa med Anna här och gå upp i tornet? - Vadå! Tornet? Javisst, det går väl bra. Var inte borta för länge bara. Vi skall snart åka hem. - Mamma! Är det OK att jag visar Natalie tornet och solnedgången? - Visst! Gör det du. Jag kanske kommer efter. Ha det så trevligt, flickor! Vi väntade inte på ytterligare förmaningar utan tråcklade oss ut från bordet och småsprang ut på gårdsplanen. Jag tog tag i Natalies hand för att lotsa henne fram till tornet på snabbast möjliga sätt. Än hade uppenbarligen inte de flesta besökare sett vilken underbar solnedgång som var i antågande för det var bara några få som fanns uppe i tornet när vi äntrade trappan. Vi tog plats framme vid räcket som vätte mot väster och medan vi såg hur solen allt snabbare föll ner mot horisonten fortsatte vi vårt samtal - Anna! Skulle du ha något emot om jag skrev brev till dig medan jag är på mitt konfirmationsläger. Skulle vara kul om jag hade en kompis att skriva till och berätta om vad som händer. Det är inte samma sak att skriva hem och berätta. - Det vore jättekul! Jag vill gärna bli din brevkompis. Jag blev så nyfiken när du berättade vad du skulle göra och nu kan jag på något sätt få vara med på din resa. - Jättekul! Kan inte du ge mig din adress så skriver jag min så fort jag kommer ner och får reda på hur dina brev kan nå fram till mig? - Bra, så gör vi! Jag ser redan fram mot ditt brev. Under tiden vi pratat så hade solen sjunkit rejält och den låg nu nästan vid horisonten. Fler hade märkt det som var på gång och trängseln var nu stor uppe i tornet. Vi hade dock perfekta platser och kunde se solnedgången utan att någon skymde sikten för oss. När solen väl försvunnit var ändå himlen röd vid horisonten och de fåtaliga molnen var dekorerade i alla solens färgnyanser. Vi hade också perfekt utsikt ner över planen nedanför och bland åskådarna såg vi hur mamma och Natalies pappa stod och samtalade. Vi försökte vinka till dom, men de märkte inte våra försök att få uppmärksamhet. Vi skyndade istället ner från tornet och mötte dom där nere. Mamma var lite ivrig att komma iväg hemåt och likaså var Natalie och hennes pappa. De hade en betydligt längre resa än vad vi hade men innan vi skiljdes åt berättade vi vad vi kommit överens om. Både mamma och Natalies pappa tyckte det var roligt att vi tänkte brevväxla. Det är alltid kul att lära känna nya personer och få lite inblick i hur andra har det och vad man gör. Natalie och jag kramade om varandra innan vi gick åt varsitt håll och även det var en ny erfarenhet för mig. Om man inte räknar in Ann-Catrine så är det nog ingen i min ålder jag någonsin kramat men det kändes helt naturligt och absolut inte konstigt att vi gjorde det trots att vi bara känt varandra i någon timme. När vi sedan några minuter senare blev omkörda av Natalie så tutade dom vänligt och vi såg hur båda vinkade emot oss när bilen försvann bort bakom vägkröken därframme.
37 Kapitel 8 Det dröjde bara till torsdagen innan det låg ett brev i brevlådan från Natalie. Hon måste ha skrivit brevet direkt hon kom till Skåne. Stolt tog jag till mig brevet och läste noga om adressen flera gånger och varje gång konstaterade jag att det var ställt till Anna Svensson. Det pirrade till inom mig för det var något speciellt att få ett personligt brev till mig själv, även om det fanns en molande känsla inom mig att allt ändå på något sätt var fel. Jag var inte Anna Svensson utan en kille som just vid det tillfället var klädd i tjejkläder och kallade sig för Anna. Samtidigt så försvarade jag mig själv med att Natalie inte hade tvekat utan helt sonika tagit mig för den jag utgav mig för -Anna. Jag försvarade mig också med att det kunde väl aldrig vara fel att vi två brevväxlades och berättade om vad vi gjorde och tyckte. Då spelade det väl egentligen ingen roll vem jag egentligen var. Någorlunda trygg i förvissningen att det jag gjorde var helt OK satte jag mig tillrätta i bersån, rättade till behåbandet under min blus och strök tillbaka några hårtestar som fallit ner över mitt ansikte innan jag sprättade upp brevet. ”Hej Anna! Nu är jag framme i Skåne och har träffat alla mina konfirmationskamrater. De flesta kommer här från Skåne, men vi är några som kommer från andra delar av Sverige. Vi är 30 st som skall konfirmeras och det är precis lika många pojkar som flickor. Vi bor i en skola och vi är 5 st i varje rum. Vi har varsin säng (som tur är), en byrå, en hylla, en stol och ett sängbord som är vårt. Sedan finns det ett stort bord i mitten där vi kan sitta och läsa och göra saker tillsammans. Vi flickor bor i den här korridoren och pojkarna nedanför oss. Det tycker jag är bra, för om vi skulle ha bott på bottenvåningen så hade killarna hängt utanför fönstren och försökt spana på oss. Det är jag helt säker på. Killar är bara sådana. Nu kan vi ha öppet och låta den friska brisen från havet komma in i rummet. Vi bor alldeles intill havet, även om alla säger att vattnet är jättekallt trots att det är sommar. Jag tänker i alla fall doppa mig så snart jag får möjlighet. Jag gillar att bada och jag vill gärna prova min nya bikini. Jag har inte haft någon bikini förut och jag fick tjata lite innan jag fick köpa en. Gillar du att bada? Jag skulle gärna berätta mer om dom jag bor tillsammans med, men vi har precis börjat lärt känna varandra så jag kommer knappt ihåg vem som är vem, men i nästa brev hoppas jag att jag kan berätta mer. Jag tycker det är så kul och spännande att vara här och ännu mer spännande är att kunna brevväxla med dig och berätta om allt. Jag hoppas att du tycker detsamma. Jag skriver inte så mycket denna gång för jag vill få iväg några rader till dig så att du får min adress och kan börja skriva. Jag har det jättebra här nere och hoppas att du också har det bra. Natalie” Jag läste brevet flera gånger innan jag sprang in och letade upp mitt brevpapper som jag fått för länge sedan av min farmor och farfar. Det var visserligen väldigt neutralt, men på varje blad så fanns det en bild på en liten röd bil i ena hörnet. Som kille så var det ju helt OK, men efter en stunds överläggning med mig själv så försökte jag tänka bort den lilla bilen och istället tänka att papperet var så där svagt rosa som Natalies papper var. Jag samlade mina tankar och efter ett stort antal felskrivningar och ändringar hade jag mitt första brev klart.
38 ”Hej Natalie! Tack för ditt brev. Jag blev jätteglad när det kom i brevlådan. Hela veckan har jag passat noga på brevbäraren även om jag förstod att brevet knappast kunde komma tidigare än just idag. Jag har också haft bra dagar här hemma. Mamma jobbar om dagarna så jag är ensam hemma. Jag försöker ändå göra saker och ting. Har ändrat om lite i mitt rum så att det blivit lite mysigare. En hel del har jag sorterat ut så att saker jag verkligen gillar har fått bättre plats. Jo, jag gillar också att bada! Så fort solen tittat fram så har jag gått ner till sjön och badat. När mamma och jag var in till stan senast köpte vi också en bikini till mig och den har jag använt några gånger nu. Kändes lite ovant i början och jag tyckte nästan att jag var naken första gången så det var bra att jag var ensam. Nu gillar jag den verkligen, även om jag oftast badar i baddräkt och sedan byter till bikinin när jag är på stranden. Jag har lätt att bli brun och det syns märken efter bikinin redan. Tycker du att det är snyggt med dessa ränder? Berätta gärna också vad ni gör om dagarna när ni har undervisning. Jag är säker på att jag vill konfirmera mig, men jag visste inte att man kunde göra det på ett läger. Låter spännande tycker jag. Snart kommer mamma hem och då skall jag försöka ha middagen klar. Jag är inte så duktig på matlagning, men det vi skall ha ikväll klarar jag av. Det är ju torsdag så jag skall grädda pannkakor och värma upp ärtsoppan som mamma lagat tidigare, så det skall jag klara av. Gillar du någon speciell mat? Många hälsningar Anna” Mamma blev omåttligt nyfiken när hon kom hem och såg mitt igenklistrade kuvert ligga på bordet. Jag berättade i stora drag vad Natalie skrivit och lite vad jag berättat, men det mesta höll jag för mig själv. Det tyckte mamma var helt OK också för lite hemligheter måste man få ha. Själv hade hon skrivit dagbok, för hon hade inte haft sådan tur att hon hittat en brevvän. Hon och en kompis hade prövat ett tag, men det var inte alls samma sak att skriva till någon som man ändå träffade varje dag. Jag hade inte riktigt hunnit få maten helt färdig så mamma hjälpte mig med att duka medan jag gräddade de sista pannkakorna. Jag fick uppmuntrande kommentarer för min klädsel. Jag hade en enkel sommarkjol och ett spetsprytt linne med smala axelband som knappt dolde axelbanden på behån. För att i någon mån minska risken för att få fläckar på kläderna under matlagningen hade jag satt på mig mammas förkläde som i sig nästan var som en hel klänning utan rygg. Jag hade också gjort ett tappert försök att fläta mitt hår och även om jag inte lyckats så där värst vidare så tyckte mamma att jag i alla fall ansträngt mig. Övning ger färdighet sa hon också. Något som vi diskuterat tidigare under veckan var smink. Mammas inställning var att flickor i min ålder inte behövde ha så mycket smink. Nagellack tyckte hon var OK, men inte för djupt röda färger. Lite lagom rosa nyans tyckte hon passade bäst och hade också köpt en flaska till mig en dag. Eftersom jag ändå inte hade samma erfarenhet och vana att sminka mig så fick jag tillstånd att sminka mig måttligt om dagarna. Ögonskugga, eyeliner, mascara och ett
39 matchande läppstift till nagellacket tronade nu på mitt nyinrättade sminkbord på mitt rum. Några enkla halsband och armband hängde numer på krokarna som förut härbärgerat mina tröjor och byxor. Strax innan mamma kom hade jag gjort en översyn av dagens sminkning och bättrat på lite här och där samt lagt på ett nytt lager med läppstift. När vi satte oss till bords och jag tog av mig förklädet kommenterade mamma. - Så fin du är! Verkligen. Du har valt en riktigt söt och fin kombination som är mycket klädsam med din solbränna. Du har verkligen fått färg de har dagarna och du ser så härligt fräsch ut. Din makeup är också så diskret men ändå märkbar och det känns nästan overkligt att komma hem, få sätta sig till dukat bord och se dig. Jag tycker att du verkligen ser ut att trivas med det du gör. - Jo, det känns bra och jag trivs, men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på hur länge jag kan vara klädd så här. Sommaren har visserligen bara börjat, men efter sommaren börjar skolan igen och då kan jag ju inte vara tjej längre. Dessutom kanske det blir svårt också för det börjar synas mer och mer på min kropp att det inte är killkläder jag använder. - Jag såg det nyss och även om jag inte har något svar så hittar vi säkert på något den dagen det blir aktuellt. Om du nu trivs att vara klädd så här så är det väl lite av ett pris du får betala om man säger så. Alternativet att hela tiden gå klädd på sådant sätt att solen inte kommer åt någonstans verkar inte vara ett alternativ för dig. - Nej! Det skulle jag aldrig klara av! Fy så varmt det skulle bli. Jag saknar heller inte mina shorts och tröjor. Det fläktar så skönt när jag har kjol på mig och linnet är så svalt och följsamt. Nej, jag tar hellre dessa märken än jag måste stänga mig själv inne. - På något vis så kan du få det lättare också när du blir solbränd på det sättet - Hur då menar du? - Jag tror inte att den första tanke som kommer över en person som ser dessa spår på din kropp tänker tanken att du är en pojke. Din solbränna hjälper nog till en hel del att bekräfta för andra att du verkligen är en flicka, om de nu av någon anledning skulle få för sig att tro något annat. - Ja, du menar så. Svarade jag och sken upp. Det har du rätt i. - Som tex nu när ditt axelband till linnet och behån halkat ner och jag ser ett vitt band på din axel…… Jag rättade snabbt till axelbanden och det fick mamma att le ett ännu bredare leende och fortsatte - ….och det sättet du rättade till banden på var helt och hållet kvinnligt. Men nu tycker jag att vi äter av maten du lagat. Det ser verkligen gott ut och jag är hungrig som en varg. När middagen var avklarad och allt diskat och klart så satte vi oss tillrätta ute i bersån och njöt i den vackra sommarkvällen. Mamma berättade lite om hennes dag på jobbet. Hon jobbade på ett litet kontor och hjälpte till med lite av varje. Skrev brev, svarade i telefon och hjälpte de anställda i största allmänhet. Jag tror hon trivdes bra där för hon var alltid glad när hon kom hem. Lite då och då blev det en kortare resa för att vara med på något möte eller sånt men numer var det inget problem för jag kan klara mig själv utan problem. Idag hade väl inget särskilt hänt på kontoret, men det fanns alltid något att berätta. Vi pratade också om den förestående helgen men ingen av oss hade något speciellt planerat för detta veckoslut. Vi ville bara ta det lugnt och koppla av – trodde vi!
40 Mitt i vårt planerande ringde telefonen. Mamma hann först fram till den svarta bakelitapparaten som stod på sin trådhylla i hallen. Att det bara var ett lokalsamtal hörde vi redan på ringsignalen, men det var ändå alltid en kamp på liv och död att först nå apparaten och få väsa fram det obligatoriska ”Hallå!”. Jag tog nederlaget med högburet huvud och tröstade mig med att det ändå var viktigare att vara först när det kom ett rikssamtal. Det verkade också som om samtalet var till mamma, som det oftast var, för hon började genast att konversera med den i andra ändan. Jag föll till föga och var på väg att dra mig ut till altanen igen när mamma tecknade åt mig att stanna. Efter ytterligare några meningar avslutade hon med - …men då kommer din kusin här så får ni prata om det själva. Ha det så bra och vi hörs. Hej då! Jag tog luren väl medveten om att det måste vara Ann-Catrine i andra ändan. Mycket riktigt så var det hon och hon var mycket ivrig på rösten - Hej! Gör du något särskilt i helgen? Mamma och pappa är bortbjudna på någon fest på lördag och kommer att stanna borta över natten. Visst kan jag vara själv, men jag tänkte på hur roligt vi hade senast och undrade om du ville komma och vara med mig i helgen? - Du menar att du vill att jag skall ramla i dynghögen igen, svarade jag skrattande - Nej, vi kan väl hoppa över den delen, men håll med om att vi hade det härligt. - Jo, jag tänker ofta på det. Jag har fortsatt och ha det lika härligt sedan jag kom hem. - Jag har förstått det på mamma att du fortsatte att klä dig i tjejkläder. Modigt av dig, men samtidigt så passar du väldigt bra i tjejkläder. Du ser verkligen ut som en tjej och det skall du ta som en komplimang. - Det gör jag också. Jag har blivit van nu att klä mig så här och tycker att det är skönt med kjol eller klänning. Saknar inte mina gamla kläder. - Jag säger absolut inte emot dig. Nå vad tycker du? - Jo, jag vill prata med mamma bara. Visserligen har vi inget planerat för helgen, men nu blir hon ensam. Men jag vill gärna. Kan jag ringa dig senare? - Ja gör det. Jo! om du kommer då kan du väl komma redan på dan i morgon så har vi hela helgen på oss att skvallra om ditten och datten. Det verkar på mamma som om hon skulle tycka att det passade bra. Vet inte varför men det lät så. - Låter spännande. Jag pratar med mamma så hörs vi. Mamma hade gått till sitt rum och när jag vände mig om så stod hon där i sin nyinköpta bikini och frågade om jag var intresserad av att gå ner till sjön och ta ett dopp. Hon hann knappt avsluta meningen innan jag också stod där och log brett bredvid henne. Jag fick en handduk i handen och sedan travade vi iväg över ängen ner till sjön. Efter vår simtur satte vi oss i strandkanten och värmde oss i kvällssolen och jag förde saken på tal - Det var Ann-Catrine som undrade om jag kunde komma över till henne i morgon och stanna till på söndag. Karin och Sven skulle visst iväg på något kalas och hon ville inte vara ensam. - Ja, jag hörde det också. Jag visste sedan tidigare att de skulle iväg på någon fest men jag kom inte ihåg att det var nu till helgen. Det är visst någon släkting till Sven som fyller jämt och slagit på stort. Nå vad svarade du? - Jag vill gärna, men då blir ju du ensam i helgen. - Snällt av dig att tänka på mig, men jag kan stå ut med att vara ensam. Förresten kan jag nog behöva vara ensam och vila upp mig efter dessa två veckor med min tonårsdotter.
41 - Menar du det? Menar du allvar? Frågade jag med en lite tveksam och undrande blick - Nej! Det menar jag inte. Jag bara skojade. Det har varit två härliga veckor för mig liksom jag tror det varit det för dig. Det känns faktiskt som om jag fått ett barn till, att jag både har en pojke och en flicka. Visserligen inte samtidigt, men ändå. Ni är som man kan föreställa sig att tvillingar är, lika men ändå olika. På något sätt har vi kommit närmare varandra nu än vi gjort på många år och det gläder mig. Oavsett vilka kläder du väljer att bära så hoppas jag att vi kan vara lika öppna och ärliga mot varandra som vi varit dessa veckor. Självklart så skall du välja att träffa de som är jämnåriga med dig istället för att sitta och hålla din gamla mamma i handen hela helgen. - Nu överdriver du igen. Du är väl inte gammal. Du är ju mer som en kompis ju! - Det var snällt sagt av dig, men nu bestämmer jag att du cyklar över till Ann-Catrine i morgon och att du stannar där hela helgen. Ska vi ta ett dopp till innan vi ger oss för kvällen? Mamma smet in till mig morgonen därpå och satt en stund på sängkanten innan hon skulle iväg till jobbet. Inga förmaningar utan bara lugnande ord om att jag skulle ha det så kul tillsammans med Ann-Catrine. Hon tyckte också att jag kunde låna något halsband av henne och ville jag så kunde jag ta med mig någon av hennes parfymflaskor i mitt bagage. Det känns alltid skönt att lukta gott tyckte mamma innan hon gav mig en puss på kinden och lämnade mig. Jag låg kvar och drog mig i sängen en stund innan det blev dags att stiga upp. Genom besöket inne hos mig så hade uppenbarligen inte mamma hunnit ta in tidningen så i bara nattlinnet trippade jag ut till stora vägen och hämtade in dagens tryckta nyhetsblad. Så värst mycket verkade inte hänt i världen för huvudrubriken var att en av traktens fotbollsspelare var skadad efter att ha vurpat med motorcykeln häromdagen. Nu stod han med gipsat ben vid sidan om planen när kamraterna tränade inför matchen mot värsta konkurrenten i helgen. Rubrikerna var lika svarta och stora som om tredje världskriget brutit ut. Jag bläddrade snabbt förbi dessa sidor och hamnade på den betydligt roligare sidan med serier och varje dag följde jag de olika serierna och hur de ruta för ruta så skickligt illustrerade en hel händelse. Och allt detta på bara 4-5 rutor. Något mer av större intresse hittade jag inte i den tidningen så jag började istället ordna fram min frukost. Som en bättre förströelse hittade jag en Hemmets Veckotidning som låg i tidningskorgen intill kökssoffan. Medan jag åt bläddrade jag sida för sida och läste om kvinnan som hittat sin borttappade ring på ett mystiskt sätt, om paret som träffades av blixten häromåret, om katten som kom tillbaka till sitt gamla hem trots att det var 20 mil emellan osv. Några sidor längre bak ökade mitt intresse en hel del. Först var det några enklare modereportage där man visade upp sommarkläder som nu fanns i butikerna. Visst var det lite mer för vuxna, men jag försökte ändå se hur de klädde sig och vilka kombinationer som ansågs vara möjliga. När jag botaniserat färdigt på den sidan så kom jag till min absoluta höjdpunkt i den tidningen. Sidan med mönster för sömnad. Nu är jag själv ingen hejare på att sy, men bland alla olika modeller som visades upp på sidan så fanns det alltid ganska många mönster till kläder för flickor i min ålder och dessa bilder har jag alltid varit intresserad av att beskåda långt innan jag trillade i dynggropen och så att säga ”tvingades” klä mig i flickkläder. Många gånger höll mitt intresse på att upptäckas av mamma eller någon annan, men som tur var så huserade serierna ofta på samma uppslag så det var en alldeles utmärkt räddningsplanka. Som sista åtgärd läste jag någon eller några av de noveller som fanns längst bak men då hade jag
42 för länge sedan avslutat frukosten och klätt mig i det lämpligaste plagget för dagen, dvs bikini, och satt tillbakalutad i en av årets två nyinköpta baden-badenstolar. Framåt lunchdags gjorde jag mig redo att ta min lätta packning till cykeln och förankra väskan på pakethållaren innan jag, lite mer anständigt klädd i den klänningen jag fått låna av Ann- Catrine med inbyggd trosa, trampade iväg längs landsvägen. Knappt någon bil passerade mig längs vägen och den varma sommarbrisen smekte min kropp och fick håret att fladdra i vinden. Jag befann mig helt enkelt i sjunde himlen. Knappt andfådd kom jag fram till min kusin och hon hade på långt håll sett mig komma och stod vid grindhålet och väntade när jag svängde in. Jag hade också lärt mig hur en flicka liksom hoppar av cykeln och med en elegant rörelse hoppade jag av och, fortfarande med fast tag om styret, landade jag precis framför Ann-Catrine. Hon tog det lilla steget fram mot mig och gav mig en riktigt härlig kram innan vi gemensamt gick upp mot huset. Karin kom ut på farstukvisten och vinkade glatt mot oss. Även av henne fick jag en kram och hon fortsatte - Välkommen Anna! Jättekul att se dig igen. Så brun och fin du är också. Syns att vi haft bra väder de senaste veckorna och att ni kunnat njuta av solen båda två. Jag tycker det är så vackert när man ser er unga flickor brunbrända och fina i era sommarklänningar. Då är det sommar för mig. Kul att du kunde komma. Jag håller på och fixar lite inne men jag kommer strax ut med lite lunch åt oss. Ann-Catrine och jag passade på att bära upp min väska på rummet och även om jag bara skulle vara där en kort tid så ville Ann-Catrine att jag skulle packa upp mina kläder och hänga dom i garderoben och i en byrålåda som hon tömt. Skall sanningen fram så tror jag mest hon var nyfiken på vad väskan innehöll efter min och mammas omtalade shoppingtripp till Uppsala. Jag ville inte göra henne besviken så jag lät henne sköta all uppackning och det var en hel del avundsjuka blickar som framförallt mina underkläder orsakade. Jag förstod då att mamma inte hade sparat på krutet, utan verkligen sett till att jag blev utrustad med kläder av god kvalitet och moderiktig design. Vi fick dock inte beundra mina kläder för länge innan Karin ropade ner oss för lite lunch. Självklart satt vi utomhus och njöt av den enkla men goda maten i härlig sommarmiljö. Karin hade dock ingen större ro att sitta still utan gick strax efter in och kom efter en stund tillbaka med diverse konstiga saker. - Som du vet, Anna, så skall jag iväg på fest i morgon. Jag tänkte då att jag skall bli riktigt fin i håret och samtidigt göra något som kommer att hålla över sommaren. Jag tänker därför permanenta mig. Du kanske inte riktigt vet vad det är, men man rullar upp håret på små, små spolar och sedan har man på en vätska som finns i den här kartongen och låter den bearbeta håret. Vad den gör är att håret liksom blir fixerat i sin rullade ställning och håller den fixerad i ett antal veckor. När den första delen är klar så tvättar man noga bort all vätska och sedan rullar man upp håret igen på vanligt sätt. Då får man en vacker och fin frisyr som håller länge och som tål att man solar, badar och i största allmänhet misshandlar håret som vi ofta gör nu under sommaren. Jag kommer att göra detta nu och Ann-Catrine skall också göra det. Nu undrar jag om du också vill få en lite mer lättskött frisyr. Beroende på vilken frisyr man vill ha så rullar man olika, men det blir lockigt i en eller annan form. Men du blir inte krullhårig även om man nästan kan tro det efter första behandlingen. Jag har gjort det flera gånger och jag tycker det blir fint och blir bekvämt, men självklart är det du som får avgöra. Jag kan ju säga också att jag pratat med Elin om detta och hon låter också dig avgöra.
43 Jag tittade på Ann-Catrine vars ögon bara lyste av förväntan och var det upp till henne att avgöra så var det ingen tvekan om vad beslutet skulle bli. Jag var också övertygad om att jag måste fatta ett beslut här och nu, för jag förstod att det här inte var något man bara gjorde om man hade några minuter på sig innan man ville vara fin. En annan fundering som for igenom mitt huvud var att en sådan här behandling än mer skulle hålla mig kvar i den kvinnliga kretsen för överskådlig tid framöver. Var det något jag önskade eller ville jag se mitt äventyr som flicka för ett äventyr som jag helst ville avsluta så snart det gick. Frågan hann bara studsa fram och åter en gång innanför mitt pannben innan jag med ett leende nickade instämmande och tillade - Jag provar gärna, men ni måste hjälpa mig att bestämma vilken frisyr jag skall ha. Jag tror ni bäst kan se hur det skall göras för att passa mig. - Självklart hjälper vi dig. Jag har nog en ganska klar uppfattning vilken frisyr du skall ha. Jag kan visa dig hur jag tänkt mig din frisyr. Men så kul. Då sätter vi igång, och du Ann-Catrine tar fram de grejer vi förberett och Anna kommer med mig. Vi gick till vardagsrummet där det låg en del tidningar uppslagna. Karin ödslade ingen tid utan började direkt att visa på olika frisyrer. Alla hade det gemensamt att modellerna hade ungefär lika långt hår som jag hade. Det gjorde det hela lättare att göra mig en föreställning om vilken frisyr jag helst ville ha. Med Karins kloka och av erfarenhet tillskansade erfarenhet kunde hon ge mig god vägledning på hur olika frisyrer påverkade mitt utseende. Även om valet var mitt så kändes det skönt med hennes stöd. Hon nickade också gillande när jag pekade på en pageliknande frisyr. Hon konstaterade då också att hon behövde klippa min lugg lite och undrade om det var OK. Jag nickade till svar och vi återvände till Ann-Catrine som hade allt klart för första behandlingen. Innan Karin satte igång så skickade hon iväg oss för att ta av oss alla kläder utom behå och trosor. Sedan fick vi ta några avlagda morgonrockar som skydd om eventuellt något av vätskan skulle komma på oss. Vi ville inte få några kläder förstörda av permanentvätskan. Karin ville gärna börja med Ann-Catrine och med mig som medhjälpare. Sedan skulle jag och Ann-Catrine hjälpas åt med Karin innan hon och Ann-Catrine tog sig an mig. När hela den rundan var klar så började vi om från början igen med slutbehandlingen. Inget mer behövde sägas utan vi satte fart och ganska snart så var jag med på noterna och försökte ligga steget före med vad Karin behövde. Vi klarade också att rulla upp Karins hår till hennes belåtenhet och det började pirra rätt ordentligt i mig när det började närma sig för mig att ta plats i stolen. Det blev Ann-Catrine som fick förtroendet att rulla upp mitt hår och jag kände mig verkligen ompysslad när de båda snabbt och effektivt rullade upp allt mitt hår på de små spolarna och förankrade allt mot min hårbotten. Så långt var väl allt väl, men när de penslade på permanentvätskan sved det till ordentligt i hårbotten och lukten var allt annat än behaglig men jag var fast besluten att inte ge upp utan att istället se fram emot slutresultatet. När allt var klart och även mitt hår var förseglat under plasthuvan kunde vi slappna av och låta medlet verka den tid som bruksanvisningen angav. Under tiden försåg vi oss med lite fika och skvallrade lite med varandra så där småmysigt. När Karin tyckte att tiden var mogen för en ursköljning skickade hon oss iväg till badrummet. Där hade hon placerat en stol på ett sätt som gjorde att vi kunde luta oss bakåt och få huvudet ut över badkarskanten. Då kunde vi lättare skölja håret och få bort alla rester av vätskan som nu inte längre hade någon funktion att fylla. I samma ordning som upprullningen tog vi nu plats i stolen och med Karins noggranna anvisningar hur jag skulle skölja fick jag förtroende
44 att börja processen. När det blev min tur så kändes det väldigt skönt att bli av med lukten och spänningen infann sig igen inför nästa etapp. Jag hann beskåda mig själv i spegeln innan vi gick tillbaka in till köket. Jag blev verkligen förvånad för allt mitt hår hade krympt och var nu mer som en tät vågig massa mot mitt huvud. Även om jag fortfarande hade förtroende för Karins försäkran hur slutresultatet skulle bli gnydde en viss oro inom mig. Oron mildrades lite när jag fick hjälpa Karin att rulla upp Ann- Catrines hår. Det kändes mycket mjukare och följsammare än jag kunde tro när jag såg de tätt ihoprullade hårslingorna. Hon var mycket noga med hur jag placerade spolarna och att jag följde samma mönster på bägge sidorna om huvudet. Jag började ana att vi valt samma frisyr och tänkte jag rätt så skulle vi nog mer likna ett tvillingpar än kusiner när vi var färdiga. Jag kunde inte haft mer rätt! Det var nästan så att vi hade svårt att se skillnaden själva när vi någon timme senare plockade bort de sista spolarna och Karin borstat ut alla hårslingor. Två perfekta pagefrisyrer visades upp och när vi uppmanades att rufsa om oss lite så var det med största tveksamhet som i alla fall jag ville göra åverkan på min frisyr. Men när jag såg hur Ann-Catrine rufsade om lite och sedan bara skakade lätt på huvudet och håret, prydligt och fint, la sig tillrätta på ett perfekt sätt vågade jag också pröva samma sak. Fnittriga som bara två tonårstjejer kan bli stod vi där i våra bikinins, som vi bytt om till under tiden håret torkade, och lekte med våra nylagda frisyrer. Vi var så helt upptagna av oss själva att vi inte noterade att Sven kommit hem och nu stod och kelade med sin hustru, likaledes iförd bikini och med en otroligt klädsam och vacker frisyr. Hon hade längre hår än vi båda och hennes blonda hår böljade nu i vackra vågor en bit nedanför hennes nacke. Det riktigt syntes i Svens ögon att han gillade det han såg och att han var stolt över sin hustru. Till slut upphörde de, åtminstone tillfälligt, med att kurtisera med varandra och ägnade oss lite uppmärksamhet. Han påpekade också direkt att visste han inte sanningen så skulle han tro att han såg dubbelt trots att han var spik nykter. Vi fick varsina uppskattande kramar, även om jag tror att Ann-Catrine fick ett uns mer uppmärksamhet, med all rätta. Min närvaro var uppenbarligen inte okänd för honom och inte heller att jag iklätt mig flickans roll än en gång utan han verkade acceptera mitt nuvarande jag på ett bra och naturligt sätt. Han kom tom ihåg vad jag kallade mig som flicka och tilltalade mig flera gånger med mitt flicknamn vilket kändes lite konstigt, men samtidigt väldigt bekräftande för mig. När alla hälsningscermonier var avklarade frågade Sven om han fick sällskap ner till sjön för ett dopp. Vi blev genast eld och lågor, men det förbyttes direkt när vi kom ihåg vad vi nyss gjort färdigt och hur vi såg ut i håret. Det mesta löste sig dock omedelbart när Karin tog till orda - Det tycker jag att ni skall göra ni tre. Jag stannar hemma, för jag har både lite att syssla med och jag, just jag, har ingen lust att blöta ner håret igen inför morgondagen, men ni flickor skall inte låta er hindras. Det är ju för att ni skall kunna känna er fria att bada och ha skojigt som vi ansträngt oss så i dag för att göra oss fina. Så det blir bara en bra test för er att kunna konstatera hur lättskött ert hår nu ska ha blivit, så ge er iväg ni. - Jag skyndar mig in och byter om så cyklar vi väl iväg sedan? Frågade Sven men väntade inte på vårt svar innan han försvann in i huset. Vi stod klara vid våra cyklar när Sven kom ut. Handdukar till oss alla tre låg i en av cykelkorgarna och vi hade fått på oss linne och kjol ovan på våra bikinis. I packningen hade
45 vi lagt behå och trosor så vi kunde byta om till torra kläder efter badet. Allt för att så snabbt som möjligt kunna hoppa i vattnet när vi kom fram. Det var många som sökt sig ner till sjön för ett sent eftermiddagsdopp eller var det ett tidigt kvällsdopp. Vilket fall som helst så var det inte folktomt men heller inte överfullt. Många nickade igenkännande mot oss och även om inte jag kände igen speciellt många så nickade jag tillbaka och uppförde mig som man förväntade sig av mig. Vi hittade fram till vår favoritplats och sekunderna senare var vi på väg ner i vattnet. Sven var inte mer än steget efter, men på vägen ner sprang han om oss och fullkomligt slängde sig i vattnet när han kommit ut så långt att det inte längre var möjligt att ta sig fram springande. Vi flickor var lite mer försiktiga men blev ändå riktigt blöta när ”svallvågorna” efter Sven nådde fram till oss och stänkte ner oss ända upp på våra magar. Vi fortsatte vada ut och på när vi passerade en grupp ungdomar en bit ifrån oss var det en tjej som vinkade emot oss. Ann-Catrine vinkade tillbaka, men vi stannade inte upp utan följde Sven i hans kölvatten. Snart nog var också vi tvungna att simma och omedvetet sträckte jag på halsen för att hålla huvudet ovanför vattenytan och därmed rädda min frisyr, men redan efter ett par meter kändes det fullständigt hopplöst att fortsätta så. Med Karins ord klingande i mina öron att det var för att undvika detta som vi permanentat oss tog jag sats och borrade ner huvudet djupt under vattnet. Vilken härlig känsla det var att dyka ner i det kristallklara vattnet och liksom sväva fram i tyngdlöshet. Vid sidan om mig dök Ann-Catrines huvud upp och vi stannade tillfälligt upp och tog leende varandra i händerna innan vi fortsatte vår simtur, nu med våra huvuden ovanför vattenytan. Sven stod och vattentrampade en bit ut och i sakta mak simmade vi mot honom. Väl framme frågade han om vi ville ta en liten simtur och vi båda nickade ja. Sven ”visade vägen” och vi följde efter: Hans kraftfulla crawltag var dock långt mer effektiva än vårt bröstsim så för att inte tappa bort honom helt vände jag mig och började simma ryggsim. Frånsett att jag nu tom tog in på Sven så hade det en annan härlig känsla. Min blick var nu riktad ”söderut” och mina två, visserligen inte helt äkta, liljekullar stack upp ur vattnet som söta sockertoppar. Känslan var obeskrivligt härlig och det hela kändes magiskt. När vi kom tillbaka mot stranden meddelade Ann-Catrine till Sven att vi skulle hälsa på några kamrater. Han nickade och fortsatte in mot stranden medan vi tog sikte på den lilla grupp av killar och tjejer vi passerat på utvägen. Så fort vi kom fram hälsade Ann-Catrine på den ena av de två tjejer och sedan pekade mot mig och sa - Det här är Anna och vi är kusiner och det här är Ulla och vi går i samma klass, och jag heter Ann-Catrine för er som inte känner mig. En snabb presentationsrunda tog fart innan Ulla blev först att ta till orda - Men så lika ni är! Först när jag såg dig och sedan dig en gång till tänkte jag att jag måste blivit sjuk eftersom jag såg dubbelt. Men sen såg jag att era bikinis var olika så då blev jag lite lugnare. Jag hade i alla fall inte sett fel. Kusiner sa du, ni skulle lika gärna kunna ha varit tvillingar. - Ja, verkligen! Hördes som ett bifall från övriga. - Det är fler som sagt det och det kan vi nog hålla med om själva också. Lite roligt att vara så lika varandra. Vi fortsatte att prata om detta och mycket annat och de tre pojkarna som först bara agerat åhörare började mer och mer ta plats i småpratet och snart pågick ett livligt men ändå ordnat samtal om det mesta som rör sig en tonårings huvud. Det ganska nyligen påbörjade sommarlovet var givetvis ett av ämnena och alla berättade om vad de gjort eller skulle göra
46 under sommaren. När Ulla tog till orda igen var det en än mer närliggande sak som hon förde på tal - Vet ni förresten att Svante och Elin har fått låna Bygdegården i morgon och tänker ha disco där. Det skall bli jättekul tycker jag. Hoppas det kommer många så att det blir lite dans Jag gillar att dansa. Ni kommer väl? Frågade hon och vände sig mot oss. - Jag visste inte ens att det skulle bli, svarade Ann-Catrine. - Nej, det kan jag förstå. Jag tror det tom blev klart så sent som igår. Kravet var tydligen att det minst måste vara 4 vuxna med och det löste sig tydligen igår. Det fick heller inte bli för många deltagare, men inte ens om alla i vår ålder kommer skulle det bli fullt så det tror jag inte det blir något problem. - Jag tänkte också komma, svarade en kille och när jag mötte hans blick vek han genast undan sin och tittade ner i vattnet. - Vi med, hördes hans kamraters bifall. Morgondagens planerade begivenhet fortsatte att diskuteras en stund innan vi gled över till andra ämnen och även vi till slut insåg att vi nästan stod där och huttrade i sommarvärmen. Vi drog oss därför upp och anslöt till Sven där han låg utsträckt på sin handduk. - Ni hade mycket att prata om såg jag. Var det Ulla jag såg där i gänget? - Ja, det var det. Dom andra känner jag inte, men jag vet vilka dom är. Det var kul att träffas och höra vad dom sysslar med. - Det förstår jag. Nå, händer det något på ”byn” då som är värt att prata om? - Inte mycket, men Ulla berättade att Svante och Elin lånat bygdegården i morgon kväll och skulle anordna ett disco. - Disco vadå? - Pappa! Du vet en tillställning där man dansar, men inte till en orkester utan några som spelar skivor hela tiden. - Jaha, nej det visste jag inte. Kul för er att det händer sånt också här på byn. Bra att lokalen används och inte bara står där och dammar igen. Då har ni något att göra i morgon också när vi är borta - Så du menar att vi får gå, även fast inte ni är hemma!? - Klart ni får, om ni själva vill förstås! Jag minns väl själv hur det var när man var ung. Alltid roligt att träffa jämnåriga för att dansa och ha kul. Dessutom så tycker jag att ett initiativ som detta också måste uppmuntras. Vi gnäller annars ofta att inget ordnas för er ungdomar och då skulle det ju vara konstigt om man sedan, när det ordnas saker, hindrar traktens ungdomar från att delta. Nej! För mig är det solklart att ni skall gå och dessutom är ni båda två förståndiga och mogna för er ålder. Jag har i alla fall inga betänkligheter på något sätt och vis. Jag tittade en del på er när ni var ute i vattnet och jag såg då ingen som tittade särskilt på dig Anna. Jo förresten, det var en som tittade mycket på dig, men du gjorde honom ganska förlägen när du tittade tillbaka. - Jag såg det också, fnittrade Ann-Catrine, honom får du se upp med. Jag rodnade djupt när jag hörde deras kommentar, för den tolkningen hade jag inte själv tänkt på att killen på något sätt var intresserad av mig. Att han tittat bort var ju noterat, men inte den tänkbara orsaken till hans uppkomna blygsel. Vi släppte omedelbart detta konstaterande och gav oss i stället på Sven och gav honom varsin björnkram för hans mycket tydliga och raka besked att han närmast skulle bli besviken på oss om vi inte infann oss i bygdegården i morgon kväll. Utan att något mer sades lade vi oss tillrätta på våra handdukar och under tystnad lät solen smeka våra allt mer gyllenbruna kroppar. Efter några vändningar och lite småprat bestämde vi oss för att ge oss av hemåt. Även om våra bikinis nu var snustorra så ville vi byta om och jag hade numer tillskansat mig en diger kunskap i att byta om i det fria
47 med endast en handduk som täckelse. Bytet gick snabbt och effektivt och innan vi drog iväg passerade vi våra kamrater för att säga hej och meddela den glada nyheten att vi skulle ses nästa kväll igen. Kapitel 9 Redan på förmiddagen gav sig Karin och Sven iväg och vi lämnades ensamma för resten av helgen. Deras avresa var befriande fri från alla typer av förmaningar, utan istället fick vi massor av önskningar att vi skulle få en trevlig helg och trevligt på discot ikväll. Vi kunde bara tacka och ta emot och önska dom detsamma. Vi ville naturligtvis göra oss klara i god tid innan discot, men än var det så tidigt på dan och solen spred sin härliga värme från en klarblå himmel. Beslutet var därför inte svårt att ta att åter dra oss ner mot badsjön. Den här gången kunde vi stanna lite längre så det blev till att ta med sig en lunchkorg och något att läsa. Vi plockade ihop våra prylar och satte av på våra cyklar. Föga förvånande var trängseln stor vid den lilla badplatsen och medan vi stod och spanade ut en lämplig plats att slå oss ner på blev vi uppmärksammade på att en tjej stod en bit bort och vinkade. Det var Ulla som sett oss och vinkade till oss. Vi gick mot henne och med lite omorganisation så kunde vi klämma ner oss bredvid henne och hennes sällskap från igår. De hade redan klarat av ett dopp för dagen, men när jag och Ann-Catrine bytt om till baddräkt och ville ner i vattnet så var de andra inte nödbedda att följa med. Vi drog oss lite åt sidan och landade på ett bra djup där egentligen bara övre överdelen av våra kroppar syntes ovan vattenytan. Där var det svalt och skönt att stå och genom den ganska täta ring vi bildat var det lätt att prata och diskutera med alla på samma gång. Ämnet för dagen var helt klart kvällens begivenhet och det var bara att hoppas att vi inte ställde allt för stora förhoppningar på kvällen. Vi kunde nu också lite bättre lära känna det gäng som Ulla tillhörde och vi fick veta var de kom ifrån och varför de var här. Ulla kände en av grabbarna, Stig, och han i sin tur hade sina kusiner med sig. Dom bodde i södra Sverige och var här på besök. Dom såg inte ut som tvillingar, men det var dom faktiskt. Dom presenterade sig som Lars och Anders. Den sista i Ullas sällskap var en tystlåten tjej som hette Virpi. Hon var nyinflyttad och kom från Finland och hon sa själv att hon förstod det mesta som vi sa, men att hon var lite långsam i att hitta orden så därför valde hon oftast att bara lyssna. Jag lade detta på minnet och lovade mig själv att försöka uppmuntra henne att ändå ge uttryck för sina åsikter även om det tog en stund för henne att formulera sig. När vi återvände upp på land så bytte vi flickor om till våra bikinis medan killarna torkade sig med sina handdukar samtidigt som de stod lite vid sidan om och diskuterade något. Vi justerade handdukarnas läge så att den rätta vinkeln skulle uppnås i förhållande till solen och sträckte lojt ut oss och började lapa sol. Grabbarna såg att vi var klara och började sitt eget fälttåg. Med diverse olika manövrar lyckade de placera sig mellan oss flickor och jag blev inte ett dugg förvånad när Lars hamnade närmast mig. Redan ute i vattnet hade jag märkt att han gärna hade mig i kikarsiktet och även om han inte vände sig mot mig direkt så var det en känsla jag hade inombords att han kollade in mig. Jag hade ju även gårdagen i färskt minne och påminde mig själv att pumpa Ann-Catrine på så mycket information jag kunde hur man hanterade en hormonstinn tonåring utan att varken såra honom eller göra situationen omöjlig för mig. Detta var en helt ny erfarenhet för mig och det kändes bara som något ganska behagligt som jag nu fick erfara och måste sätta igång och bearbeta den här upptäckten. Något inom mig
48 hade hänt och jag förstod inte riktigt vad det var, men någon oro kände jag inte över det som hände inom mig. Jag var helt klart väldigt stolt och tillfreds att någon uppenbarligen ansträngde sig väldigt mycket för att komma så nära mig som möjligt, men samtidigt fanns mitt rätta jag där som en slags mur mellan oss. Jag hade absolut inget emot Lars diskreta men ändå tydliga uppvaktning, men vad hände om han upptäckte vem jag var. Utan att vara avvisande så valde jag att inta en ganska neutral hållning och försökte att varken uppmuntra eller negligera hans olika försök att tränga igenom mitt illa underbyggda ”försvar”. Kanske blev min attityd ändå lite avvisande, för han gjorde inga ytterligare trevare att få än mer närkontakt med mig. Däremot fortsatte han att vara mycket artigt uppmärksam mot mig och när det blev dags för ett nytt ombyte inför nästa dopp hjälpte han mig att hålla fast handduken mot min kropp som tidigare Ann-Catrine gjort. Jag var lite betänksam om han skulle passa på och spela mig ett spratt, och plötsligt dra av mig handduken och blotta min nakenhet, men han hade inte visat några tendenser att vara lagd åt detta håll så jag valde att lita på honom. Han gjorde heller inget bus utan skötte sin uppgift med all heder och jag kände nästan lite dåligt samvete att jag tänkt dessa mörka tankar om honom. Jag gav honom därför en liten lätt smekning på kinden och ett litet leende ”Tack”. Reaktionen lät inte vänta på sig utan han blev blossande röd och tittade blygt ner i backen. Jag tror inte att någon annan såg hans reaktion då vi blivit sist kvar av alla. De andra var redan halvvägs ut i vattnet och vi skyndade efter så snart det gick. Proceduren upprepade sig, först lek och bus sedan avslappning i form av en runda-bords-konferens, nu sittande i vattnet på lagom djup. Lite tåflört blev det omedvetna resultatet och snart blev det till en liten lek där vi fick gissa vem som flörtade med vem. Inte alltid lätt att veta vem man stötte på trots det klara vattnet. När leken ebbade ut och vi började inse att det ändå kanske var dags att bryta för dagen drog vi oss upp på stranden. Det var nu inte alls lika fullt med folk och vi tänkte väl också ge oss, men utan att jäkta så lade vi oss tillrätta och lät solen värma och torka våra kroppar. Vi hann också komma överens om att vi, givetvis, skulle ses ikväll och bestämde även plats så att vi i samlad tropp kunde göra vårt intåg i sommarhagen (som faktiskt bygdegården kallades). Vi bodde åt lite olika håll, så redan vid cyklarna tog vi farväl och trampade iväg hemåt. Hur det hela gått till står väl skrivet i stjärnorna, men när vi kom fram och tog oss upp till vårt rum så möttes vi av en underbar syn. På två galgar hängde varsin klänning, exakt lika varandra, men i olika kulörer, svagt rosa och svagt gult. Båda med samma diskreta blommönster, utsvängd kjol och åtsittande liv med smala axelband. Helt enkelt en dröm för en tonårsflicka att ha på sig till sommarens första dans. När vi beskådade underverken närmare såg vi att det under kjolen fanns två helt nystärkta underkjolar som gjorde att kjolarna blev så där vida och härliga som modet angav. Vi var så häpna att vi knappast kunde säga ett ord till varandra. Vi blev i alla fall mycket glada och vi blev nu än mer sporrade att vilja göra oss så vackra som det någonsin gick. Vi kunde också glatt konstatera att våra frisyrer mer än väl skulle kunna duga som de var med lite lättare borstning, men nu var det inte vilket tillfälle som helst utan vi bestämde på stående fot att vi skulle lägga upp vårt hår för att det skulle se ännu bättre ut. Utan mer åthävor skalade vi av oss alla kläder och beskådade varandra under några korta sekunder innan vi gemensamt kröp ner i badkaret. Medan vattnet fylldes på kunde vi tydligt se hur mycket solen tagit på oss dessa dagar och jag kunde glatt konstatera att illusionen med de vita fläckarna på min kropp gjorde att man nästan kunde tro att jag också hade bröst. Visserligen inte lika välformade som Ann-Catrines, men ändå fanns både känslan och förnimmelsen tydligt där.
49 Vi hjälpte snabbt varandra att tvätta oss innan vi drog oss tillbaka till rummet och rullade upp håret på varandra. Iförda endast behå och trosor drog vi oss sedan till köket och fixade till en välbehövlig måltid som vi, lika ogenerat, inmundigade ute på verandan. Efter att ha ätit upp, kopplat av lite, diskat och röjt i köket var det dags att påbörja förvandlingen. Jag lät Ann- Catrine helt ta kommandot och hon satte igång med sminkningen av mig utan tvekan. När hon var klar började jag välja ut lämpliga smycken för kvällen. Det gällde ju att hitta smycken som passade klänningarna och även var någorlunda lika varandra för än mer ville vi visa upp våra likheter. Jag lyckades nog hitta rätt bra uppsättning för oss båda och vi kände oss redo för det slutliga iordningställandet. Med en nästan andaktsstämning tog vi försiktigt ner klänningarna och befriade dom från sina underkjolar och fick dom på våra halvnakna kroppar. Vi hjälpte sedan varandra att trä klänningarna över huvudet på oss och få dom på plats och förseglade med dragkedjan i ryggen. Klänningslivet smekte riktigt min överkropp och formade sig smidigt över mina vadderade behåkupor på ett mycket smickrande sätt. Redan på långt håll från Bygdegården märkte vi av att det var en ovanlig aktivitet på gång. Vid varje vägkorsning anslöt fler och fler och fram mot gården ringlade det sig nu en lång rad med förväntansfulla ungdomar. Ann-Catrine kände naturligtvis till de flesta och för närmare bekanta så blev jag presenterad som ”kusinen Anna”. Alla var uppspelta och glada inför kvällens begivenhet och att man verkligen såg fram mot detta visade inte minst att alla ansträngt sig för att klä upp sig en kväll som denna. Vi var långt ifrån ensamma att ha nystärkta underkjolar och pojkarna hade också ansträngt sig och med pomadans hjälp fått till riktigt ordentligt tjusiga vågor som låg snett över pannbenet. Till det hade flera vita skjortor och ett Calypso-band runt halsen. Helhetsintrycket blev att det kunde bli riktigt trevligt och vi flickor såg med förväntan fram emot kvällens övningar på dansgolvet. Vi hann knappt in på gårdsplanen innan Ulla med sitt sällskap dök upp och genast fångade in oss i sitt kamratgäng. Jag mötte Lars blick och såg hur han gillande synade av mig från topp till tå. Det var nästan att jag rodnade men jag blev distraherad av något innan ansiktet hann bli blossande rött. Vi pratade en stund medan musiken strömmade ut från de vidöppna fönstren och lite här och var stod det flickor som inte kunde hålla fötterna stilla utan smådansade på stället i väntan på att bli uppbjudna. Killarna å sin sida stod oftast i små grupper och verkade mer som om dom pratade om sina mopeder än att vara uppmärksamma på den danslust som de flesta av traktens närvarande flickor visade upp. Några enstaka killar strövade omkring som ensamvargar, men verkade inte ha tillräckligt mod för att ta initiativet och bjuda upp någon flicka till kvällens första dans. Ulla, som uppenbarligen var en flicka med pondus, blev till slut så irriterad på att ingen satte igång med dansandet så hon tog tag i Anders som stod närmast och helt enkelt sa åt honom att han nu fick han ta sig själv i kragen och bjuda upp en flicka. Han såg först lite besvärad ut, men sedan tog han henne på ordet och frågade - Får jag lov? Ulla nickade gladeligen ja, och i armkrok tågade de båda upp mot byggnaden och in på dansgolvet. När väl isen var bruten så blev det plötsligt väldig fart på grabbarna. Nu var goda råd dyra om man skulle få första dansen med sin favoritflicka och inte få stå där med lång näsa för att någon annan kavaljer varit snabbare fram och blygt väst fram den obligatoriska frågan.
50 Jag hann egentligen inte fundera på om någon skulle bjuda upp mig innan Lars stod framför mig och frågade om jag ville dansa med honom. Jag neg till lite och han bjöd genast mig armen och vi tågade sida vid sida upp mot huset. Trängseln var stor i dörröppningen så vi hann knappt bara in innan första låten var till ända och under de sekunder som skivorna växlades och spåret som skulle spelas letades upp stod vi bara där och visste inte riktigt var vi skulle fästa våra blickar. Det tog säkert bara några sekunder men de kändes som evigheter innan musiken åter tonade fram ur högtalarna och vi började dansa runt i en någorlunda stillsam foxtrot. Lars hade bra kläm på att dansa och förde mig skickligt runt på dansgolvet. Lite då och då kolliderade vi med andra, men det hörde liksom till. I början var jag lite ”stelbent” då jag inte dansat som tjej tidigare, men när jag väl släppte behovet av att föra utan bara följde med Lars i svängarna så gick det genast mycket bättre. Han höll mig mycket korrekt i trakten av min midja och vi hade gott om avstånd mellan oss, vilket också var fallet med de flesta dansande par runt omkring oss. När våra två obligatoriska danser var över återvände vi ut för att andas några sekunder innan en ny kavaljer stod redo att föra oss in på dansgolvet. Vi hade hur trevligt som helst. Killarna blev mer och mer intresserade av att dansa och vi flickor stod upp och tackade absolut inte nej till någon även om det ibland skulle ha varit befogat. Några killar hade uppenbarligen problem med självförtroendet och trodde att intag av alkoholhaltiga drycker skulle avhjälpa det förhållandet. Istället blev det precis tvärtom att deras möjligheter till framgång hos oss flickor minskade raskt med antalet centiliter de fått i sig. Det värsta med deras intag av dessa drycker var att de inte själva insåg hur illa det låg till för dom. Försökte någon av oss prata med dom så var deras uppfattning att de mådde hur bra som helst och var den mest åtråvärda person som fanns på denna jord, nåväl, på denna plats i alla fall. Dessa killar till trots så var vi mycket nöjda med många andra killar och deras flit på dansgolvet. Lars dansade mycket med mig, men inte så att han helt och hållet lade beslag på mig. Han blev också mer och mer talför och modigare i sitt sätt mot mig och när jag ändå tyckte att jag visste var jag hade honom så lät jag honom hållas. Jag märkte också att han förstod att jag inte gick med på vad som helst men att jag inte hade något emot lite finkänsligt utförda smekningar. Speciellt passade han på under de tryckare som blev allt vanligare ju längre kvällen led och det var en mycket kluven känsla som min hjärna ivrigt försökte bearbeta. Den omedelbara reaktionen var att så här kunde det bara inte få gå till. Här dansade två killar tätt ihopslingrade med varandra och verkligen såg ut att trivas i varandras sällskap. En annan röst inom mig gjorde en annan tolkning och skickade lugnande signaler till mig. Det är hel OK det du gör. Du är tjej, åtminstone nu, och då kan du dansa med killar och även känna dig smickrad att de uppvaktar dig. För mitt eget inre’s skull så valde jag att hålla på version 2 och njuta av det som hände på bästa möjliga sätt. När de sista danserna annonserades runt midnatt så stod Lars vid min sida och förde mig ut på dansgolvet. Långsamt och nästan omärkbart dämpades ljuset och snart var det helt släckt och bara månens ljus som sipprade in genom de vidöppna fönstren. Plötsligt kände jag bara hur Lars huvud lämnade sin plats bredvid mitt och istället fanns direkt framför mig. Hans ögon blänkte till i månljuset och sedan vred han lite på nacken och våra läppar möttes hastigt innan han åter drog huvudet bakåt. Våra blickar möttes igen och när jag log ett litet avmätt leende tog han uppenbarligen det som ett OK och den här gången höll han
51 kvar sina läppar mot mina. Det kändes inte alls obehagligt att bli kysst så jag lät honom hållas och la min ena arm runt hans huvud och därmed höll honom kvar tätt mot mig. Det kändes som att kyssen höll på i evigheter, men jag tror det gick ganska fort innan vi särade på oss och fortsatte dansa normalt. Tur var väl det, för strax slutade musiken och ljuset tändes obarmhärtigt till full styrka utan förvarning. Vi kunde då konstatera att fler hade gjort samma sak som vi gjort och flera stod fortfarande obekymrat kvar och kysste varandra. Under publikens applådåskor tågade kvällens arrangörer upp på scenen och såg mycket nöjda ut, vilket de också borde vara. När de väl fick oss att dämpa ner oss igen tog en av dom till orda och berättade att det fortfarande fanns en programpunkt att klara av. Dragning i lotteriet som vi hade kunnat köpa lotter till under kvällen. Plötsligt blev det ett ivrigt letande och efter lite stök hade jag fiskat upp mina lottsedlar ur handväskan och gjorde mig beredd att följa dragningen. Lars hade också hittat sina och återtog genast sin plats tätt intill mig. Nej, förresten! Han ställde sig inte lika utan placerade sig bakom mig. Kanske var det något medvetet för att lämna plats för att fler skulle kunna komma fram och se dragningen, men jag tror hellre på att han gjorde som jag såg att andra killar gjorde, ställde sig bakom sin danspartner och inte bara ställde sig där utan tog ett rejält famntag bakifrån på sin partner och placerade sitt huvud tätt intill partners. Lars var nog bara lite sen i starten men det dröjde inte länge innan hans ansikte dök upp intill mitt. Hans händer höll sig lydigt runt min midja. Dragningen kom strax igång och än så länge hade vi ingen tur med oss när en efter en tågade upp på scenen och mottog sina priser. Det var presentkort som många av de lokala handlarna hade sponsrat med upplyste arrangörerna oss och förutom glädjen hos pristagarna så blev de även hedrade med en lång och tacksam applåd för sin generositet. Det kändes härligt, långt in i hjärtat att så många bidragit med så mycket för att göra något kul för oss ungdomar på sommarlovet. Apropå ”hjärtat” så blev jag plötsligt medveten om att något förändrats. Lars händer vilade inte längre runt min smala midja utan befann sig högre upp. Först uppfattade jag det som att han måste ha händerna högre för att kunna se sina lottnummer, men när bara den ena handen innehöll lotter och den andra, så där lite diskret, kupade sig runt mitt bröst, insåg jag att förflyttningen var helt medvetet utförd. Jag blev lite ställd och konfunderad men då det hela utfördes både diskret och med fin känsla lät jag honom hållas. Jag erfor också en inre känsla av välbehag av hans distinkta men ändå finkänsliga omfamning av mitt ena bröst (även om det bara var en vadderad behåkupa han omfamnade). Det blev dock ingen längre stund som Lars och jag fick befinna oss i drömmarnas värld utan dragningen genomfördes snabbt och effektivt och när den var slut började alla så sakteliga att lämna lokalen. Istället för att gå i armkrok så tog Lars resolut tag i min ena hand och förde mig ut ur lokalen. Vi såg Anders och Ann-Catrine en bit bort och vi sökte oss mot varandra. Även de stod och höll varandra i handen och släppte inte taget även fast vi kom fram till dom och jag gjorde heller inga försök att befria mig från Lars. Istället började vi att prata om kvällen och vi var alla rörande överens om att det varit en lyckad kväll, både för oss och alla de som arrangerat det hela. Vi förstod också av de vuxna som varit där under kvällen att det varit en trevlig kväll. De hade också haft utbyte av den och flera gånger även synts uppe på dansgolvet. Mycket glada och uppspelta satte vi fyra oss ned utanför huset. Av de andra i vårt lilla sällskap syntes ingen och vi undrade lite var de var innan vi övergick till att intressera oss för varandra och våra upplevelser av kvällen. Det fanns många små iakttagelser och händelser som fanns att återge och trots att jag var en av deltagarna under kvällen så var det många små
52 saker som jag helt och hållet missat. Under samtalets gång hade Ulla och Stig anslutit och det dröjde inte länge innan också Virpi hittade fram till oss. Vi sken upp när vi konstaterade att hon kom i sällskap med en kille, vilket fick henne att rodna djupt men ändå behöll greppet om hans hand när hon presenterade honom för oss. - Det här är Peter och det här är kompisar till mig. Vi nickade och hälsade Peter välkommen i gänget och jag förstod att han var boende här i trakten. Vi trängde glatt ihop oss runt bordet och fortsatte vårt småprat men i en så pass stor grupp blev det mer eller mindre omöjligt att föra ett gemensamt samtal och det blev därför naturligt när vi tjejer bildade en egen grupp. När så vissa behov gjorde sig påminda och jag behövde uppsöka toaletten så blev det bara så att de andra tjejerna också bestämde sig för att gå dit och vi fyra travade iväg och lämnade de ivrigt diskuterande killarna bakom oss. Vi var heller inte sena att ta upp vår diskussion och den fortsatte när vi i stod i den långa toalettkön. - Jag har haft en toppenkväll, kom det från Ulla. Härlig musik och killar som verkligen ville dansa. Så här skall ett sommarlov vara. - Håller med, svarade Virpi. Jag var först lite tveksam om jag skulle hänga med, men jag ångrar mig inte. - Peter verkar inte ångra att han heller gick. Ni såg så lyckliga ut båda två när ni kom, kommenterade Ulla - Jo, nog är vi det, svarade en blossande röd Virpi. Han verkar snäll Peter. - Han är snäll, svarade Ulla och Ann-Catrine i mun på varandra innan Ulla fortsatte - Han är egentligen för snäll. Jättefin kompis som inte gör väsen av sig, men som man kan lita på i alla väder. Jag gillar honom jättemycket och tycker att det är kul att han och du tycks vilja lära känna varandra bättre. Ni ser ut att passa ihop. - Ja, verkligen, fogade jag in. Jag har sett er då och då på dansgolvet och ni såg väldigt samspelta ut. - Han dansar jättebra, svarade Virpi, och även han var ganska tystlåten när vi dansade så blev det mer och mer prat mellan danserna. Han fick mig att börja prata mer också. - Så bra, inflikade Ann-Catrine. Peter är som sagt tystlåten, men man känner sig trygg ändå i hans närvaro. Han får en att växa. - Precis, svarade Virpi. Precis så kände jag det. Jag behövde inte vara orolig för att säga något dumt eller så och då bara kom det. Jag bestämde mig sedan ganska snart att jag skulle försöka hålla mig nära Peter under kvällen och han verkade tycka likadant så det bara blev så att vi hängde ihop. - Verkligen roligt, kom det från Ulla innan hon med ett småleende och vänd mot mig fortsatte. Jag såg att några andra också verkade trivas bra ihop. Jag kände hur det hettade till i ansiktet men jag tog ändå det hela med en positiv känsla och svarade - Jo, det stämmer. Han är också trevlig och lätt att komma in på livet med… - Nog var ni ”tätt in på livet” alltid skrattade Ulla. - Nja så farligt var det väl inte, eller….? - Nejdå, inte alls, jag bara skämtade. Kunde inte låta bli bara. Jag tycker det är så härligt när två personer hittar varandra och njuter av livet. Jag hade väl själv lite osis ikväll och bara hittade kavaljerer, nästan i alla fall, som mer ville spexa och göra sig till än vara här för att dansa och ha kul. Men, det är ju ödet för en tjej, när man inte själv kan välja sina kavaljerer. Visst kan man nobba någon, men så illa var det ändå inte att jag funderade på att nobba någon, men ändå, suckade Ulla men såg inte helt nedstämd ändå. - Ja, det är alltid vårt dilemma. Vi är ”villebrådet” och även om vi gärna vill visa oss från vår bästa sida och anstränger oss, som ikväll, för att göra oss fina och attraktiva så blir det ändå lite antiklimax när grabbarna inte riktigt står upp på samma sätt eller inte
53 riktigt klarar av att vara så där vanliga som vi ser dom i många andra situationer. Lite synd att dom hela tiden måste ”jaga” i grupp och inte vågar möta oss en och en. Peter är då ett av undantagen, kommenterade Ann-Catrine. Nu hade kön krympt så det var dags för den förste av oss att ta ett av båsen i besittning. Vi skickade in Virpi först och strax tog Ulla plats i nästa bås. Innan det blev min tur viskade Ann-Catrine i mitt öra - Passa på att bättra på ditt läppstift så du kan ge Lars ett riktigt rött läppavtryck på kinden. Det kommer han att gilla. Jag nickade glatt åt hennes förslag och försvann in på hemlighuset. En stund senare var vi åter samlade och alla kände nog att det var dags för uppbrott även om natten fortfarande var ljummen. Först att lämna gruppen blev Virpi som bodde närmast men åt motsatt håll mot oss andra. Vi gick lite grann före så att hon och Peter fick göra sin egen avslutning av kvällen. Strax kom Peter ikapp oss och vi såg på hans belåtna min att det var en nöjd Peter som vände hemåt. Vid nästa vägkorsning blev det min och Ann-Catrines tur att ta avsked så vi gavs samma andrum som tidigare av de andra. Jag och Lars gjorde ett snabbt men absolut inte oartigt avsked och som avslutning planterade jag min kyss på hans kind till hans stora glädje. Vi fick vänta en liten stund innan Ann-Catrine och Anders kelat färdigt, men vi kände inte att någon av oss hade någon brådska. Ivrigt vinkandes delade vi på oss och nu kunde vi sätta oss på våra cyklar och trampa iväg i sommarnatten. Under tystnad trampade vi på i lugn takt och lyssnade på hur naturen runt om oss började vakna till liv. Även himlen långt bort i öster började visa tendenser på att ljusna och att solen snart skulle börja lysa över oss. Jag hade en lite melankolisk stämning inom mig och den kände nog Ann-Catrine av för med lite tvekan i rösten tog hon till orda. - Jag märker att det är något du håller inom dig och som du ogärna vill ta tag i. Om du vill berätta och delge mig lite av dina tankar så lyssnar jag gärna. Jag tittade på Ann-Catrine och nickade tacksamt emot henne men sa inget. Jag försökte verkligen få fram något, men jag visste inte hur jag skulle börja. Ann-Catrine hjälpte mig på traven - Har det med att du just nu är klädd som tjej fast du är kille? Jag nickade samtidigt som jag fick tårar i ögonen och vände mig bort - Vi är strax hemma så då blir det lättare för oss att prata. Jag tror att du behöver prata av dig lite. Efter ännu en nick från min sida och en lätt smekning på min arm från henne trampade vi vidare under tystnad. Det kändes ändå en smula lättare inom mig i vetskapen att det fanns någon jag kunde anförtro mig åt i min omedelbara närhet. Även om vi var trötta så kändes det inte rätt att bara dra av oss våra kläder och krypa till sängs utan vi satte oss ner i köket och kokade oss varsin kopp te. Istället för att sitta mitt emot varandra satte sig Ann-Catrine tätt intill mig och bara hennes närhet fick mig att hitta tillbaka till den känslostorm som kommit över mig vid några tillfällen under kvällen. Jag kände mig också trygg i hennes sällskap och även om orden inte alltid hamnade helt rätt så visste jag att hon skulle försöka förstå sammanhanget snarare än att haka upp sig på enstaka ordval. - Först och främst, inledde jag, ångrar jag ingenting så det är inte något sådant det handlar om, men på något sätt så hänger ändå allt ihop. Jag känner mig jättelycklig att få sitta så här, i vacker klänning, snyggt sminkad och allt som annat som hör till. Jag känner att jag är och beter mig som vilken tjej som helst skulle göra en kväll som denna. Jag känner mig också så bekväm i den här rollen att jag faktiskt ibland tror att
54 jag är en tjej, men lite då och då kommer sanningen farande att jag ju faktiskt är en kille som bara klätt ut mig till tjej. Då får jag frossa! Vem lurar vem? Vad sysslar jag egentligen med? Än mer frossa får jag när jag inte bara tar mina egna tankar och känslor i bilden utan även de jag umgås med. Som ikväll tex. Hur många av alla de vi mött ikväll har vetat eller haft anledning att tro att jag är en kille för kvällen klädd i klänning? Även om jag naturligtvis inte kan gå i god för alla så tror jag att det bara är du som haft den kunskapen, inga andra. Jag tror inte att Lars skulle gjort allt det han gjorde med mig om han misstänkt att jag egentligen är en kille. Vem lurar vem och vad kan konsekvenserna bli om tex Lars plötsligt skulle få reda på mitt rätta jag? Nästa fråga som kommer upp är vem är jag då egentligen? Som jag sa tidigare så trivs jag att gå klädd så här men jag har inte haft vare sig några andra tankar eller funderingar än att det bara handlar om min egen trivsel och välmående. Idag fick jag annat att fundera på. Först på badplatsen där Lars fullkomligt klädde av mig med sina blickar. Hur reagerade jag? Inte blev jag arg och inte ignorerade jag hans blickar utan det började plötsligt brinna en eld inom mig. Först förstod jag inte vad det var som hände, men plötsligt insåg jag att mitt omedvetna jag ville att han skulle titta på mig. Hans blickar betydde något för mig. Det var någon som brydde sig om mig och som ville uppleva mer av mig. Det var en härlig känsla när jag insåg att jag i hans ögon var attraktiv och någon han ville ha närmare kontakt med. Detta alldeles oavsett vilka eventuella avsikter som spirade i hans huvud. Men för mig blev den här erfarenheten än mer förbryllande. Varför kunde jag, som egentligen är kille, få denna härliga känsla när en annan kille visade sitt intresse för mig? Jag kan absolut inte erinra mig att jag, när jag varit klädd som kille, någonsin haft den känslan när jag tittat på eller umgåtts med en annan kille. Det har varit helt andra tankar som passerat genom mitt huvud som inte alls har någon likhet med de känslor jag upplevde ikväll. Har jag blivit homosexuell nu? Under tiden jag pratat hade Ann-Catrine suttit tyst intill mig. Enda synbarliga reaktionerna hade varit små lätta smekningar på min kropp när jag helt klart och tydligt varit i stort behov av stöd. Jag hade aldrig fångat hennes blick utan bara stirrat rakt fram och rakt ut i tomma intet. Nu när jag tömt ur mig en del av det som bubblade inom mig och behövde få en liten paus passade hon på och tog till orda - Jag tror du drar fel slutsatser när du undrar om du blivit homosexuell bara för att du får känslor av att vara uppskattad och åtråvärd. Jag vet ju naturligtvis egentligen inte hur dina känslor känns för dig, men av din berättelse så känner jag ändå igen mig själv och mina reaktioner. Jag kan också konstatera att bara för något år sedan så hade jag inte alls samma känsla när jag mötte någon som jag tyckte lite mer om än andra. Då var vi ”bara” kamrater, nu känns det annorlunda. Jag tror istället att det handlar om att både du och jag börjar bli vuxna och då förändras vi. Jag vet inte om jag klampar in i ditt privatliv lite för mycket nu, men min känsla är att du inte har haft, som kille, så många intima kontakter med flickor. Jag menar inte att ni skulle haft sex med varandra utan mer som ikväll att du gillat en flicka lite mer än vanligt och att ni börjat visa det för varandra. Har du haft det?
55 Jag bara skakade lätt på huvudet men mötte inte hennes blick utan fortsatte att stirra rakt framåt. Ann-Catrine fortsatte därför sin monolog - Vi är kusiner men samtidigt mycket goda vänner så därför vågar du och jag att prata om detta och det är jättebra. Man måste alltid ha en bästis som man kan anförtro sig till. När du säger att du inte träffat någon flicka som du tyckt särskilt mycket om så får det mig att tro att din utflykt in i min värld fått dina hormoner att spela dig ett spratt. För kanske första gången har du mött någon som visat ett intresse för dig och, förlåt mig nu, i din oerfarna situation så har du svarat på hans närmande på ett positivt sätt. I ditt sinne har du varit flicka, och han har inte haft anledning att tycka något annat. Tvärtom så uppträder du verkligen som en flicka i det mesta du gjort de senaste dagarna. Du kan tom visa dig i baddräkt och bikini utan att någon reagerar och funderar på om du verkligen är den du visar upp. Jag tycker att det då är helt naturligt att du då också svarar på hans inviter på ett kvinnligt sätt, dvs du blir tillfredsställd över att du är värd någon annans uppskattning. Jag tror inte du skall dra slutsatserna längre än så och som jag ser det så finns fortfarande ditt rätta jag kvar men det har utökats till att även innefatta en annan sida av dig. Jag tror att det kan finnas många som du, men de vågar inte eller kanske aldrig upptäckt att de också har en annan sida inom sig. Kanske bär vi alla på dina egenskaper men aldrig får chansen att visa dom. Kanske borde jag låna dina killkläder och vara kille istället och pröva på det livet ett tag! Kommer du ihåg hur din känsla var när du blev tvungen att använda mina kläder första gången. Var det obehagligt eller var det något du inte hade något emot? Jag behövde inte fundera länge och för första gången vände jag mig mot henne när jag svarade - Jag hade inget emot att sätta på mig dina kläder. Det var något jag länge gått och drömt om. Jag tycker alltid att du varit så fin och elegant i dina klänningar. Det var därför inte med någon större tvekan som jag accepterade erbjudandet att låna dina kläder, men jag var även lite fundersam hur ni skulle uppfatta det hela. Gav jag efter för lätt? - Jag kommer också ihåg att du ”gav med dig” väldigt lätt. Jag skall faktiskt erkänna att min första tanke var att retas lite med dig och lite på skämt erbjuda dig att låna mina kläder och jag blev både förvånad och glatt överraskad när du antog mitt erbjudande. När du sedan bar upp kläderna med den stolthet du visade så blev jag bara så innerligt glad. Egentligen förstod jag inte varför jag blev så glad, men det blev jag. - Det var faktiskt första gången jag hade tjejkläder på mig och som svar på din fråga om det kändes konstigt så gjorde det faktiskt inte. Det var istället, trots min osäkerhet hur ni skulle uppfatta mig, en känsla av välbehag. Dina kläder var så mjuka och följsamma samtidigt som min kropp blev ”inkapslad” på ett sätt som jag verkligen gillade. Klänningen med fastsydda ”trosor” var bara så läcker. Min enda ”besvikelse” var väl egentligen att du inte erbjöd mig någon behå, men så här efteråt så kanske det var tur att du inte kom på den idén också. Det kanske hade blivit för mycket för mig på en gång. - Jag tänkte faktiskt tanken, skrattade Ann-Catrine, men jag tror nog att det var rätt så som det blev. Jag tror nog att mamma hade reagerat om jag försökt få på dig en behå också. Det dröjde ju inte så länge innan du fick prova på en i alla fall. - Nej, och det var väl tur det, inflikade jag med ett leende.
56 - Jag undrar om jag skulle uppleva det på samma sätt om jag provade dina kläder. Jag tror faktiskt inte att jag skulle göra det för jag håller faktiskt med dig att tjejkläder är bekvämare, i alla fall nu på sommaren. Men tror du inte att vi borde försöka komma i säng någon gång? Jag börjar i alla fall känna mig riktigt trött. - Jag också så jag tycker som du. Vi städade undan i köket och drog oss upp mot vårt gemensamma sovrum. På vägen upp letade Ann-Catrine upp min hand och jag tog tacksamt emot den. Vi ödslade ingen tid när vi kom upp utan hjälpte varandra med dragkedjorna på våra klänningar och strax stod vi spritt språngande nakna och jag var på väg att dra på mig mitt nattlinne när Ann-Catrine stoppade mig. - Anna! Titta på mig och berätta vad du ser och känner. Lite förvånat tittade jag på henne innan jag förstod vad hon egentligen avsåg med sin fråga och uppmaning. Jag tog mig därför lite extra tid att se på henne och avsynade henne noga från topp till tå innan jag svarade. - Jag ser en vacker kvinnokropp med väldigt fina former. Jag ser två välformade bröst som övergår i en mycket snygg mage och sedan en vackert triangelformat parti innan dina välformade ben tar vid. Det är vad jag ser. - Jag rodnar nästan vid din beskrivning men jag skulle också gärna vilja veta vad du känner när du ser mig naken, visserligen inte första gången, men ändå. - Kanske beror det på att det just inte är första gången, men jag kan inte erinra mig att jag blivit ”upphetsad” av att se dig naken utan snarare en skvätt av avundsjuka att du och din kropp är så vacker. Nej! Jag känner egentligen inget speciellt när jag betraktar dig. Hur ser du på mig då. - Ungefär samma sak. Även om jag också sett dig naken fler gånger så är jag ändå lite ”tänd” på din kropp. Den är ju så olik min nu när du är naken och jag tycker att den är vacker och spännande också. Sedan är jag lite ”besviken”. Jag har aldrig sett att din snopp stått rakt upp så som jag hört att andra tjejer beskrivit situationen när det träffat en kille. Men din hänger bara där. Är det bara för att jag är jag? - Jag tror det. Vi känner ju varandra så väl och jag är van att se dig naken så därför blir jag inte stimulerad på det sättet av att se dig naken. Men du skall inte tro att jag är oberörd av det jag ser. - Det är inte jag heller när jag ser på dig heller och den där riktiga tändningen infinner sig inte. Vi är nog för vana med varandra och det är ju heller inte meningen att vi skall bli tända på varandra, men det har ändå varit intressant att konstatera hur vi reagerar eller inte reagerar. Vi satte på oss våra nattlinnen och gick i par in på toaletten för att sminka av oss och göra oss redo för natten. På väg tillbaka mot våra sängar fick jag en varm kram av Ann-Catrine och en puss mitt på munnen innan vi kröp ner under varsitt täcke och försöka somna. Kapitel 10 Med spänd förväntan satt jag vid fönstret och väntade att brevbäraren skulle komma. Regnet strilade ner och det var absolut inget väder där man kände att man absolut måste vara ute i. Istället satt jag uppkrupen i min säng och hade full koll på vad som hände ute på vägen samtidigt som jag läste i Bildjournalen som jag lånat av Ann-Catrine. Det fanns mycket att läsa i tidningen för mig. Både sminktips, klädråd och inte minst många små noveller och
57 frågor från läsarna om allt mellan himmel och jord. Sedan fanns det massor av trevliga bilder på både kända och okända så allt hade jag tidsfördriv nu när det regnade, Vilken skillnad det var från dagarna innan. Då flödade solen och jag var hos Ann-Catrine och hade underbara upplevelser. När jag kom tillbaka hem blev jag naturligtvis ”förhörd” av mamma om hur min helg varit och jag berättade det mesta som hänt. Det enda jag egentligen utelämnade var att jag hade kysst Lars, men lite privatliv måste man väl få ha. Mamma kunde i alla fall se på mig att helgen varit lyckad och när jag senare på kvällen trippade över till badrummet i bara trosorna häpnade hon över hur mycket solen tagit på mig under helgen. Det syntes tydliga spår av mitt solande i bikini. Samtidigt som hon blev lite undrande så medgav hon att det såg riktigt naturligt ut på min kropp. Jag hade klätt mig i ett spetsprytt linne, behå och ett par tjejshorts som knäpptes i sidan, men bara sminkat mig så mycket som mamma tillät och noga valt ut både örhängen och halsband. Inte för mycket, men heller inte för lite. Sammantaget så gav jag nog intrycket av att vara en helt vanlig tonårstjej som hade sommarlov. Plötsligt väcktes jag ur mina dagdrömmar och såg att postbilen närmade sig. Jodå! Den stannade till vid vår brevlåda och när jag raskt fick på mig mina stövlar och fällt upp paraplyet för att skynda mig ut och vittja brevlådan hade postbilen redan hunnit långt ner i backen till nästa hus. Brevet som låg i brevlådan var mycket riktigt till mig och med stor iver skyndade jag tillbaka in i huset och kröp upp i min säng för att läsa brevet. Det var ingen som helst tvekan att det var från Natalie. ”Hej Anna! Du må tro att det var kul att få brev från dig. Vad jag vet så är jag, ännu i alla fall, den enda som fått brev hit. Mina rumskompisar blev riktigt avundsjuka på mig och dom var mycket nyfikna på både brevets innehåll och vem det kom från. När dom kände parfymdoften så blev dom lite mindre nyfikna, för först trodde dom att brevet kom från en kille. Nu har jag lärt känna mina kamrater lite bättre och vi har också, förutom konfirmationsundervisningen, haft en del övningar för att lära känna varandra och förstå att vi alla är lika fast vi är olika. Det har varit riktig roliga övningar och vi har skrattat gott åt oss själva och hur lätt det är att tro att någon är si eller så. Vi har också gjort en utflykt till en gammal borg och det var spännande. Den låg mitt ute på en åker och låg hur öppet som helst, men det var tydligen för att man skulle se eventuella angripare på långt håll. Vår guide sa att det här var en mycket känd byggnad. Den hade varit med i en populär bok som en författare vid namn Selma Lagerlöf skrivit för länge sedan. Den handlar om en skånsk pojke som är stygg mot sina gäss och som straff blir han liten och hamnar med gässen när dom flyger norrut. Har inte läst den, men den lät spännande. Apropå pojkar så är det en jättesöt kille med på lägret. Han är ganska stillsam av sig och håller sig lite för sig själv. Inte alls som dom andra killarna som mest ställer till bus och har svårt att sitta still. Lärarna här har fått säga till dom flera gånger och jag tror dom har förstått att det inte är kul för oss andra när de bara busar på. Jag har också märkt att de inte alls är så tuffa när man träffar dom en och en, som när vi pluggar ihop, men är dom mer än en så gaddar dom gärna ihop sig mot oss tjejer och retas och har sig. Har du någon kille du gillar extra mycket? Hemma är det några jag träffar ibland men
58 annars så är jag för det mesta själv. Där vi bor finns det inga tjejer i min ålder och pappa vill inte att jag är ute själv på kvällarna. Vi har haft några riktigt varma dagar och då har lärarna varit så snälla att vi kunnat ha lektionerna delvis nere på stranden. Vattnet är kallt så det har inte blivit så mycket bada, men vi har fått ha baddräkter på oss. Bikini fick vi inte ha under lektionstid. Det tyckte lärarna var att gå för långt och inget man ville godkänna. Vad vi hade på oss på fritiden sa man inget om, men inte under skoltid. Trots det så syns det även på mig att jag solat mycket och jag tycker som du att det är riktigt fint ut med dessa ränder. Jag känner mig lite mer vuxen då och inte som när man var liten och jämnbrun på hela kroppen för att man nästan alltid var naken. Jag har hur mycket som helst att berätta men om du skall hinna skriva något själv så måste jag sluta nu. Tiden går så fort och nästan halva tiden här nere har redan gått. De som bor här i trakten går redan och pratar om att deras släktingar skall komma på själva konfirmationen. Vi har också tittat på varandras klänningar och även fast alla är vita så är de så olika varandra, men jättefina allihop. Det skall bli riktigt kul att få klä upp sig den dagen. Många hälsningar Natalie” Jag letade genast upp mitt brevpapper och påbörjade mitt svar till Natalie ”Hej Natalie. Tack för brevet. Ditt brev kom precis på rätt dag. Idag har det regnat hela dagen och den enda ljusglimten jag sett idag var när brevbäraren kom med ditt brev. Mamma jobbar så jag är helt ensam hemma och när det regnar så finns inte så mycket skoj att göra. Innan ditt brev kom läste jag i några tidningar som jag lånat av min kusin. Dom heter Bildjournalen och det finns mycket att läsa i dom. Många fina bilder och tips på kläder är det jag gillar mest i tidningen, men jag läser även novellerna med glädje. Jag måste berätta vad jag gjorde i helgen. Min kusin skulle vara ensam hela helgen och ville ha sällskap så jag cyklade över till henne. Då var det jättefint väder så vi kunde bada och ha det skönt. På badplatsen träffade vi några av hennes kamrater och då fick vi veta att det skulle bli dans på bygdegården på lördag kväll för oss ungdomar. Vi var givetvis där och det var hur trevligt som helst. Jag har inte varit ute och dansat så mycket så det kändes lite ovant, men alla gjorde så gott de kunde och hade det trevligt. I gänget vi träffade på badplatsen var det några killar och en av dom höll sig gärna intill mig och på dansen så bjöd han upp mig många gånger under kvällen. Nu kommer jag till en liten hemlis. När sista dansen ropades ut så ville han dansa den med mig och under dansen så dämpades belysningen så sakta att vi knappt märkte det. När det nästan var kolsvart så kysste han mig! Jag blev så förvånad att jag nästan inte förstod vad han gjort, men jag tror jag rodnade lite. Sedan hände en ännu större hemlis. Efter dansen skulle man ha lottdragning och när han stod tätt bakom mig och höll mig om midjan så märkte jag plötsligt att hans ena hand kupade sig runt mitt ena bröst och hur hans hand försiktigt kramade det. Jag visste faktiskt inte om jag skulle ta bort hans hand
59 eller inte. Tycker du att jag gjorde fel som lät honom ha den kvar? Hur skulle du ha gjort? Något mer hände det inte och jag har inte träffat honom sedan dess då jag åkte hem hit dagen därpå. Kul att höra hur du har det också. Lite avundsjuk på dig när du berättade om din klänning. Den måste du visa mig när vi ses någon gång. Mysigt också att ni kan sitta ute på lektionerna. Det har jag önskat mig ibland också när det varit stekhett i klassrummet och härligt väder utanför. Tråkigt att killar alltid skall hålla på och retas så. Vet inte varför dom gör det, men jag blir lika irriterad jag också, men man vågar inte alltid säga ifrån. Speciellt inte om man är ensam som säger ifrån. Även om jag vet att många andra tycker som jag när dom bråkar som mest så vågar många inte säga vad dom tycker utan dom tiger. Inte ens när någon protesterar så stöttar dom en, utan förblir tysta. Det tycker jag är tråkigt, speciellt som när dom efteråt kommer fram och tycker att man var modig som sa ifrån. Även om det i och för sig är kul så är det ändå inte då som man helst vill höra det utan hellre få lite stöd när man säger ifrån. Bara regnet slutar så tänker jag nog cykla ner till byn och posta brevet. Det är en bit dit, men då har jag något att göra. Har inte varit dit på jättelänge känns det som och kanske träffar jag någon av mina kamrater där. Det blir ibland lite ensamt här där vi bor. Många hälsningar Anna” Det dröjde säkert minst en timme till innan jag såg hur det började ljusna och regnet upphörde. Jag gick ut på bron och kände hur värmen också hade återvänt och hur vägen utanför torkade upp. Jag såg på brevet som låg på köksbordet och väntade på att bli postat samtidigt som jag funderade på hur jag skulle göra. Jag ville verkligen få iväg brevet snabbt, men jag hade nog inte varit riktigt sanningsenlig i det jag skrivit till Natalie. Förresten, det var nog helt sanningsenligt att jag ville göra det jag skrivit, men skulle det vara så klokt att göra det? Jag hade visserligen skrivit att jag gärna träffade någon kamrat nere i byn, men tänk om jag faktiskt gjorde det också? Hur skulle dom se på mig i de kläder jag nu hade på mig? Skulle dom börja reta mig och kalla mig en massa saker? Mina tankar gick åt alla möjliga håll och jag hade svårt att bestämma mig. Jag var i alla fall säker på en sak, och det var att jag inte tänkte byta om till mina pojkkläder. Hellre lät jag brevet vara kvar till lantbrevbäraren kom i morgon. Det beslutet fick mig genast att tänka i andra banor. Om det nu var så viktigt för mig att behålla mina flickkläder på mig så måste det betyda att det verkligen betydde något för mig att gå klädd som tjej. Det var något jag gillade och som kändes viktigt och rätt för mig. Dessutom hade jag inte mött några egentliga reaktioner från de jag mött och då borde jag även kunna möta personer som kände mig sedan tidigare. Visst skulle de säkert undra och kanske ha synpunkter, men viktigare måste väl ändå vara att jag vågade visa att jag trivdes. Jag kom också att tänka på att en del av tjejerna i skolan ofta klädde sig i något som jag i alla fall skulle säga var killkläder, och de möttes inte av några starkare reaktioner. När jag bollat mina olika tankar fram och åter och kunde konstatera att vädret fortsatte att bli bättre och bättre bestämde jag mig. Brevet skulle postas idag! Jag skyndade mig att göra mig redo och bytte om till en lite mer sedesam kjol och en blus. Jag kollade av mig en extra gång i spegeln och bättrade på min diskreta sminkning lite innan jag skrev en lapp till mamma ifall
60 hon skulle hinna hem före mig. Fortfarande med en hel del funderingar hur detta skulle avlöpa tog jag hennes cykel och trampade i lugn takt iväg mot byn. Jag mötte ingen reaktion inne på posten när jag köpte mitt frimärke och jag hade heller inte sett någon jag kände under min färd genom byn fram till postkontoret. Det var nästan med lite besvikelse jag konstaterade hur enkelt det hela gått. Jag bestämde mig för att ta en vända in på handelsboden och se om de hade något spännande på lager. Vår affär var långt ifrån bara en livsmedelsaffär, utan det mesta man behövde fanns att köpa direkt eller beställa fram. Jag fann alltid ett stort nöje att botanisera bland hyllorna och följde gärna med mamma på hennes inköpsrunda för att fylla på skafferiet. Nu kunde jag, insåg jag till min glädje, utforska en del av affären som naturligtvis inte var stängd för mig annars, men där min närvaro skulle uppmärksammas på ett annat sätt än nu när jag var klädd som flicka. För att inte verka allt för angelägen så strosade jag på vanligt vis sakta längs gångarna med de välfyllda hyllorna. Jag såg många intressanta saker, men nu hade jag ett mål och strax kom jag in i en liten avskild del där damkläderna var placerade. Mest handlade det om strumpor och andra underkläder, men lite tonårskläder fanns också att beskåda. Egentligen hade jag väl inget köpbehov efter min och mammas inköpsrunda nyligen, men det var kul att se vad de hade och jag såg en enkel blus som jag tyckte om. Lite komplicerad var den, för den knäpptes i ryggen med ett antal knappar men den var väldigt söt och såg riktigt sval och skön ut då den helt saknade ärmar. Jag letade upp ett exemplar som jag trodde var rätt storlek för mig och började se mig om var jag kunde prova den när en ung kvinna kom fram till mig - Om du vill prova den så finns provrummet här bakom, inledde hon och pekade med handen mot en dörr en bit bort innan hon fortsatte - Mycket söt blus du valt tycker jag. Jag kan följa med dig för du behöver nog hjälp med att knäppa knapparna i bak. Utan vidare diskussioner så tog hon blusen från mig och vi gick in i provrummet och hon stängde dörren bakom sig. Jag var först lite fundersam hur jag skulle göra, men när väl tärningen var kastad så var det bara att hänga på. Utan större tvekan tog jag av mig mitt linne och stod redo att sätta på mig blusen så fort hon knäppt upp alla knappar. Jag fick blusen i min hand och det kändes lite bakvänt att trä in armarna på detta sätt, men när expediten snabbt fångade upp sidorna och förde ihop blusen bakom min rygg kändes det helt rätt igen. När så knapp efter knapp gjorde att blusen formade sig efter min kropp och markerade min framsida på ett mycket tilldragande sätt blev jag än mer förtjust och mitt leende avslöjade mig totalt. - Du passar mycket bra i den här blusen. Den framhäver dina unga former på ett fint sätt, men ändå inte så att det blir för mycket, kommenterade hon och fortsatte. - Jag kan förstå om du inte kan köpa den nu utan vill prata med någon därhemma, men jag kan hänga undan den åt dig om du vill. Vad tycker du? Jag behövde bara tänka någon sekund innan jag svarade - Gärna. Även om jag har lite pengar så vill jag gärna prata med mamma först. - Det tycker jag du gör rätt i. Det tror jag din mamma tycker också. I vilket namn skall jag hänga undan den? - Anna! Anna Svensson. - Bra! Om du känner dig nöjd så kan jag knäppa upp den åt dig. - Tack! Jag är nöjd, men kanske vill fortsätta att titta lite mer. - Självklart! Se dig omkring du och säg bara till om du behöver mer hjälp. Annars hänger blusen vid kassan och jag låter den hänga någon dag där, svarade hon och tog blusen och hängde tillbaka den på galgen innan hon lämnade mig ensam.
61 Jag satte på mig linnet och återvände ut i butiken för att fortsätta mitt lilla strövtåg när jag plötsligt mötte en klasskamrat ute i gången. Det var Johanna och när vi passerade varandra så sa vi bara ett kort men glatt ”hej” till varandra. Jag hann egentligen aldrig reagera utan allt hade skett spontant från oss bägge. Rummet var ändå inte speciellt stort så jag förstod att vi snart skulle mötas igen och då skulle nog även hon se på mig med lite andra ögon. Mycket riktigt så kom hon gående emot mig från andra hållet med en liten fundersam min medan hennes ögon for fram och åter över min kropp. Hennes tveksamhet var tydlig när hon sekunden senare tog till orda - Hej, känner inte vi varandra? - Jo! kunde jag inte annat än säga. Ljuga var jag inte särskilt bra på - Men……! Är det verkligen du, Anton? - Ja, det är det, men du får gärna säga Anna när jag är klädd så här. - Men…! Varför har du tjejkläder på dig? Det blev en stunds tystnad när jag inte riktigt kunde svara på denna så direkt ställda fråga. Jag försökte hitta ett bra svar när Johanna plötsligt rörde vid min bara arm och fortsatte - Förlåt mig! Det var inte min mening att hoppa på dig så här. Jag blev bara så förvånad. - Det gör inget. Det är väl inte så konstigt att du blir förvånad, tycker jag. Jag kan bli det själv ibland också när jag ser mig själv. - Men Anton, förlåt, sa du Anna? Jag bara nickade och tittade på Johanna som verkligen såg både förbryllad och samtidigt intresserat nyfiken på något sätt. - Du ser…, ja du ser…, ja du ser så riktig ut. Du är ju så fin. Ursäkta att jag frågar men, varför och hur har det gått till? - Ojdå! Har du verkligen så mycket tid att du vill höra min förklaring, svarade jag henne och log. Men jag blir verkligen glad när du säger det du sa. Verkligen. Jag svarar gärna på alla dina frågor, men jag tycker kanske inte det här är bästa platsen. - Nej kanske inte att berätta om det du tänker berätta, men det är annars ett kul ställe att vara på. Har du hittat något spännande? - Ja, jag provade nyss en blus och den passade jättebra så jag fick hänga undan den tills mamma fick se den också. Det var förresten den här, svarade jag och pekade på de andra som hängde där. - Jättefin! Synd att jag inte kom tidigare och fick se den på dig. Jag tror att den kommer att passa dig jättefint. Blir faktiskt lite sugen själv på den. Skulle du ha något emot om jag också hade en? - Varför då? Klart du får välja vilken blus du vill. - Nu känner jag igen dig! Nu var det Anton som svarade. Så där skulle aldrig en tjej svarat. - Jaså inte! Svarade jag med en uppriktigt förvånad min - Nej, hon skulle göra allt för att stoppa mig från att köpa en. Speciellt om jag tyckte om den. Uppriktigt alltså. En tjej ser ogärna att någon annan tjej har lika kläder som henne, speciellt om den andra tjejen kanske blir snyggare än henne själv i plagget. Men jag tar dig på orden och skall nog prova en jag också. Läckert att den är knäppt i ryggen också. Tror du att du kan hjälpa mig och knäppa den? - Javisst. Jag fick också hjälp med den. Svårt att knäppa alla knappar själv. Johanna valde ut en storlek som hon trodde skulle passa och jag visade henne var hon kunde prova. Jag var lite avvaktande och höll mig lite på avstånd, men Johanna drog in mig i rummet innan hon stängde dörren bakom mig. Utan minsta tvekan drog hon sedan av sig sin jumper och även om jag sett Ann-Catrine klä av sig många gånger i min närvaro så var det här
62 ändå något nytt för mig. Johanna verkade dock inte bry sig och även om jag försökte att inte stirra för mycket så kunde jag direkt se att Johanna hade en mer utvecklad byst än Ann- Catrine. Något mer han jag inte se innan Johanna, på precis samma sätt jag gjort strax innan, trädde i sina slanka armar i blusen och förde den upp mot sin kropp. Jag fick tag i ändarna och fick dra lite mer än vad jag tror expediten behövde göra på mig innan jag kunde börja knäppa knapparna. Lite pillrigt var det men Johanna väntade tålmodigt och stod säkert och beundrade sig själv lika mycket som jag gjort. - Den är jättesnygg tycker jag, kom det från Johanna. Den sitter precis så där tight som jag trodde den skulle vara. Menar du verkligen att du inte misstycker om jag också köper en? - Ja, även om du tycker att det är Anton som säger det så menar jag det även som Anna, svarade jag. Jag tycker nog istället att det är kul om du och jag har lika blusar. På något sätt så blir min mycket mer för mig om även du gillar den och dessutom har en likadan. Så resonerar jag. - Låter rätt resonerat, men det är inte alltid som tjejer tänker lika kloka tankar som du gör nu. Nå, vad tycker du? Passar den på mig? - Du är jättefin i den. Din smiter lite mer åt runt din kropp än vad min gjorde, men det är bara snyggt tycker jag. - Just det! Nu ser jag det. Du har ju också behå och bröst! Hur har det gått till? Har du verkligen bröst? - Så du frågar, svarade jag skämtsamt. Vad skulle du säga om jag ställde samma fråga till dig? - Du har rätt, förlåt mig igen. Du känner ju mig, frågar först och tänker sen. Men eftersom du frågar så skulle jag bara bli glad om Anton ställde den frågan till mig, men Anna bör nog inte fråga, speciellt inte eftersom hon har mindre bröst än vad jag har, skrattade Johanna samtidigt som hon putade lite extra med brösten innan vände sig om och bad mig knäppa upp blusen. Vi fortsatte att botanisera bland kläderna en liten stund innan vi kände att vi inventerat deras sortiment riktigt ordentligt. Några fler saker föll oss i smaken, men inte lika mycket som blusarna. Vi gjorde oss därför redo att gå ut till kassan och be expediten att även hänga undan Johannas blus när jag hörde en välbekant röst. Det var uppenbarligen mamma som kommit förbi på vägen hem och skulle handla. När hon fick syn på mig och Johanna fick hon först en liten bekymrad min men när hon såg hur vi gick tillsammans och pratade så sken hon upp och gick oss till mötes. - Hej Anna! Så du är här också. Tyckte väl att jag såg min cykel utanför. Och hej på dig, Johanna. Allt väl med dig? - Jo tack, svarade Johanna och neg lite lätt. Det är skönt med sommarlov, men lite ensamt också så jag sökte mig ner hit för att titta runt lite och se om någon var här som man kunde prata med och då träffade jag på Anna. - Jag ser att du hittat något annat också. Söt blus du hittat. - Det var faktiskt Anna som såg den först, så jag har bett särskilt om lov av henne att också köpa en. Men jag måste först fråga mamma, jag också. - Jaha, var har du din då, frågade mamma. - Den har jag här bakom, svarade expediten. Jag hjälpte din dotter att prova och den passar henne alldeles utmärkt. Expediten hämtade fram den och gav den till mamma. Hon synade den noga och höll sedan fram den mot min kropp.
63 - Jag kan bara hålla med den är både snygg och passar säkert dig också. Bra pris tycker jag det är på den också, så jag har inget emot att vi köper den. Av ren glädje gav jag mamma en kram och både expediten och Johanna deltog i min glädje. Mamma hade inte hunnit uträtta det hon skulle i affären så hon undrade om vi ville vänta på henne eller om vi ville göra något annat under tiden. Johanna och jag tittade på varandra och bestämde raskt att vi gott kunde driva runt ett varv till här inne. Det var kul att gå runt med Johanna. Verkade som om vi hade samma humor och gillade att retas lite vänskapligt med varandra. Vi hittade också en massa roliga saker som vi fantiserade lite om innan mamma kom förbi och meddelade att hon var klar. När mamma betalat allt och vi kom ut i solskenet igen så undrade mamma om vi var sugna på lite fika. Hon var det och såg gärna att vi följde med. Vi var inte sena att hänga på. Fiket låg bara runt hörnet så det blev ingen lång promenad och klockan vid dörren plingade så glatt när vi klev in genom dörren. Genast dök en flicka, inte många år äldre än vi och välkomnade oss. Hon såg så glad och hurtig ut i sitt vita stärkta förkläde och det vita diademet i håret. Mamma sa att vi fick välja vad vi ville, uppenbarligen var hon på riktigt gott humör idag, men vi ville ändå inte utmana ödet för mycket utan nöjde oss med en kanelbulle och två småkakor var. Mamma retades lite och undrade om vi också ville ha kaffe, men vi avböjde och tog hellre varsitt glas med jordgubbssaft. Flickan bakom disken plockade ihop allt och lovade komma ut med det när vi satt oss tillrätta. Baksidan på fiket var egentligen en helt vanlig trädgård, men nu på sommaren så flyttade de ur bord och stolar hit och man kunde hitta såväl skugga som mer soliga platser, allt efter behag. Det var ganska många som satt därute och många nickade igenkännande mot oss. Flickan kom med vårt fika och när vi hunnit tagit några tuggor började mamma - Tänk så bra att jag träffade på er båda och fick sällskap hit. Jag blev först lite överraskad att se dig Anna, men sen blev jag så glad, inte minst för att du hade sällskap med en kamrat. Sånt gör en alltid glad när ni ungdomar träffas och umgås. Har du gjort något särskilt fram till nu på lovet, Johanna? - Nej inget speciellt. Badat några gånger och så, men inget mer. Därför var det kul att jag träffade Ant…, förlåt, Anna nu idag. Eller hur Anna? - Jo, verkligen. Jag cyklade ner hit för att posta ett brev, men hade ändå en förhoppning att jag skulle ha turen och träffa någon, och det hade jag också. - Ja, men jag blev allt förvånad när jag såg dig, men nu är det som om du alltid varit Anna. Underligt egentligen! - Ja, det är inte alltid lätt att förstå, svarade mamma. Samtidigt så kanske vi gör alldeles för stor sak av att någon plötsligt vill klä sig i flickkläder. Skulle det vara mer accepterat så skulle tex Anna inte behöva kalla sig för något annat utan bara vara sig själv. Nu är det mer eller mindre nödvändigt för att hon skall kunna fungera bland andra, speciellt bland de som bara känner henne som Anna. Roligt att du ändå reagerar så fint, Johanna. Men du måste säkert undra ändå? - O ja! Jag har hur många frågor som helst, men samtidigt så är det inte så roligt att bara vara nyfiken och ställa massa konstiga frågor. Jag tror nog att jag kommer att få reda på det mesta om vi fortsätter att umgås och det vill jag gärna att vi gör. - Jag tycker det var väldigt kloka ord du sa, Johanna, men du skall samtidigt inte dra dig för att fråga. Bättre det än att du går och grubblar och kanske dra felaktiga slutsatser, eller hur Anna! Visst är du redo att svara om någon frågar? - Jo, självklart. Men var inte för säkra på att ens jag har alla svar. Jag tycker själv att det ibland känns lite konstigt att jag trivs så bra i dom här kläderna. Konstigt egentligen
64 att lite kläder kan göra en sådan förändring både hur jag ser på mig själv och hur andra uppfattar mig. Det är något som jag inte förstår. Vi fortsatte att prata en stund till innan vi kände oss nöjda både med fikat och att prata om mig och allt möjligt annat. Johanna kände också att hon nog måste cykla hem till sig och försöka få med sig sin mor att titta på blusen. Innan vi skiljdes åt neg hon vackert mot mamma och tackade för fikat och trevligt sällskap innan hon vände sig mot mig - Anna! Är jag för påflugen om jag frågar om vi kan ses i morgon också? - Absolut inte, jag vill gärna träffa dig också. Kan inte du komma över till mig. Är det fint väder så har vi nära ner till sjön för att bada och är det tråkigt väder så hittar vi säkert på något då också. - Låter jättemysigt. Jag kommer gärna. Blir det bra vid 11-tiden. - Det blir bra, men är det fint får du gärna komma ännu tidigare. Då kan vi cykla runt lite först och sedan hoppa i badet. - Det blir jättefint. Då syns vi i morgon! Hej då! Samtidigt som hon sa det så gav hon mig en lätt kram. Det var en helt annan sorts kram än den Lars gett mig häromdagen. Den här kändes verkligen mer som mellan två vänner och utan några andra anspelningar, men det gick ändå ilningar av välbehag genom min kropp, men även den känslan var annorlunda än när Lars kysste mig. Här fick jag ännu mer att fundera på. Kapitel 11 Trots att det var härligt varmt sommarväder den här dagen så kände sig både mamma och jag lite kulna när vi kom hem. Eller kanske var just för att det var så härligt som vi blev lite mer sugna på värme. Vilken orsaken än var så föreslog mamma att jag skulle tända i öppna spisen och hon skulle fixa något enkelt som vi kunde småäta av när vi satt framför brasan. När allt var på plats kurade vi ihop oss tätt tillsammans och blickade in i brasan och det rogivande knastret som kom från vedklabbarna. Att sitta där, i fullständig tystnad, var härligt men det fanns så mycket som surrade i mitt huvud att jag ändå kände mig tvungen att bryta tystnaden. - Mamma! Hur är det egentligen att vara flicka? Mamma tittade på mig med en lite undrande blick och när hon inte svarade utan istället strök mig lätt på kinden och rättade till en hårlock på mig som tydligen hade halkat snett kände jag att mamma nog ville höra mer från mig och vad den egentliga innebörden av min fråga var, så jag fortsatte - Jag tänker på hur det tex är att få bröst och hur det känns att bli mamma. Jag menar, jag är ju ingen tjej och trots allt jag upplever nu har jag ingen aning om det är så en flicka känner det eller hur jag borde känna för olika saker. Det vore bättre om jag visste hur det skulle vara eller kännas. Mamma satt fortfarande tyst, men såg på mig med varm blick och jag förstod att hon nog skulle försöka ge mig ett svar - Vilka fina tankar du har. Kanske kommer du att bli besviken på några av mina svar, men jag tror samtidigt att du kommer att förstå mina svar. Om jag får börja med din fråga om hur det är att bli mamma så kan jag ärligt säga att det är nog det underbaraste en kvinna kan uppleva. Att bli med barn och bära den vetskapen med sig under de nio månader som det finns inne i min kropp, en ny människa som jag bär på och som jag ger liv åt, det är så stort att det nästan inte går att beskriva med ord. Visst finns det jobbiga stunder, men helheten, vissheten att det är ett liv, ett barn som skapats inne i mig genom att två kroppar förenats är en oemotståndlig känsla.
65 Sedan, att föda fram det barnet och få följa det på sin vandring genom livet är också stort. Under de första nio månaderna så finns det så många funderingar om vem det är som växer där inne i magen, hur den ser ut och allt annat som surrar runt i huvudet under de här månaderna. Att nu, ett antal år senare, se hur den här från början okända men ändå så välkända personen växer upp och blir en självständig individ med egna tankar och känslor är bara så härligt. Jag förstår också av din fråga att du tror att jag skall kunna förklara hur en flicka tänker och känner, ungefär som om det skulle finnas en uppslagsbok där man, kapitel för kapitel får reda på hur man känner och tänker i varje tänkbar situation. Tyvärr så finns det ingen sådan bok, och istället för ”tyvärr” så skulle jag hellre vilja säga att det är bra att det inte finns någon sådan bok, för då kanske alla skulle vara lika och göra samma saker på samma sätt. Istället är det väl härligt att det finns så stort utrymme för att var den man är utan att försöka passa in i någon bestämd roll. Men jag tänker inte glida undan din fråga så lätt utan istället försöka ge dig en bild av hur jag hade det när jag var i din ålder. Jag var ganska liten och spenslig och tittade undrande på flickorna omkring som plötsligt, över en sommar, hade fått bröst och höfterna blev bredare och rundare, medan jag var smal som en planka. Sakta men säkert började jag känna hur det ändå hände något med mig. Det började bli små knoppar och de ville gärna klia och skava mot kläderna jag hade på mig. Det var nog största anledningen till att mamma tog med mig till affären och jag fick prova min första behå. Du må tro att jag var stolt och ville gärna visa upp att minsann, nu hade jag också bröst, även om dom knappast ens kunde kallas för ”myggbett”. Med tiden blev de ändå så stora som de är nu och jag är väldigt tacksam, stolt och glad att dom inte är så där jättestora. Dom har också klarat av att föda dig under ganska lång tid och du skall veta att du ställde stora krav på dom. Du var hungrig jämt och det kändes nästan som om du sög på dom 24 timmar i sträck ibland. Jag förstår och anar vad som ligger bakom din fråga, men jag kan inte ge dig bättre svar än så här. Det finns ingen facit hur du bör eller skall reagera i en viss situation beroende på om du är pojke eller flicka. Jag tror mer det handlar om vem du själv är och vilken inställning du har till dig själv och din omgivning. Jag skall villigt erkänna att jag nog funderade både en och två gånger hur jag skulle möta dig när vi sågs efter det att Karin berättat vad som hänt och att du nu fått låna kläder av Ann-Catrine och att du uppenbarligen fann dig väl tillrätta i kläderna. Jag kan lika säkert säga att när jag såg dig så var det med väldigt positiva känslor. Du kändes naturlig och säker i din kvinnliga klädsel. Visst fanns Anton där, men i en kvinnlig variant som inte alls var negativ. Tvärtom tycker jag att många av dina fina egenskaper har kommit fram på ett annat sätt i Annas skepnad. Ta nu inte det som någon slags kritik utan se det istället som att du uppenbarligen har väldigt många egenskaper att spela med. Mamma drog mig ännu närmare sig och jag kröp mer än gärna in i hennes välkomnande famn. Jag blev lite halvliggande och sjönk mer och mer ner innan mitt huvud till slut vilade i hennes knä. Hon böjde sig ner och kysste mig i pannan innan hon försvann in i drömmarnas värld samtidigt som hon sakta smekte mitt hår.
66 - Mamma! - Ja, älskling! - När jag var hos Ann-Catrine senast talade hon stolt om för mig att hon hade fått sin mens för tredje eller fjärde gången. Hon visade också mig sakerna hon använde för att kunna vara som vanligt dom dagarna och jag fick vara med när hon bytte sina saker. Det verkade som hon, trots att det både var lite kladdigt och besvärligt, ändå var stolt och uppriktigt glad att hon fått mens. Är det så för en flicka? - Gjorde verkligen Ann-Catrine det! Imponerande och vilket fint kamratskap ni två måste ha. Du skall veta att det hon delade med dig är något av det mest intima som en flicka har och det är sällan som hon, på det sättet delar det med någon annan. Vi kvinnor kan prata med andra om vår mens och så, men när vi skall byta och sköta vår hygien i samband med bytet så brukar det ske i ensamhet. Jag tycker det var strongt gjort av henne och du har uppenbarligen fått en fin inblick i en annan sida av att vara flicka. Det är ett stort ögonblick för en flicka att få sin mens. Det är liksom kvittot på att hon är på väg att bli kvinna, men samtidigt så är det lite skrämmande när det börjar blöda. För det mesta så har man lite känningar någon dag innan att det är på väg, men i Ann- Catrines fall så kan mensen vara väldigt oregelbunden så här i början, men sedan kan hon nästan skriva in i almanackan när den skall komma. Men det är inget konstigt med att få mens. Som Ann-Catrine sa så kan det vara kladdigt och lite bökigt ibland, men det är något som är en del av mitt liv så jag tänker inte så mycket på det egentligen. Men även detta är olika för oss kvinnor. En del har mer besvär än andra. Du inledde ju din fråga med hur det var att vara flicka och det är ju naturligtvis så mycket mer än att bara ha kjol eller klänning på sig, men samtidigt så tror jag inte att du skall försöka vara någonting som du tror en flicka skall vara utan bara vara dig själv. Jag kan själv intyga att jag upplever dig som flicka när du klär dig som du gör nu och har lite smycken, lite smink och en annan frisyr. Visst ser jag Anton i många situationer, men för de som inte vet att det finns en ”Anton” därinunder så har dom ingen anledning att tro annat än att det är en ”Anna” där. Ta Johanna som exempel. Hon visste mycket väl vem du är, och jag är övertygad om att hon såg ”Anton” och alla hans egenskaper men i ett nytt skal. Hon kanske, på något sätt, kände det lättare att ta kontakt med Anton nu när du hade ”Annas” skal, men jag tror hon kommer att känna igen Anton i mycket av hur du kommer att vara när ni träffas igen. Jag blev förresten mycket glad när jag mötte dig i affären. Glad för att du vågade dig ut och möta andra och inte bli sittande här i ensamhet. Tufft av dig att ta det steget och Johanna var nog rätt person för dig att träffa också. Hon verkar vara glad och öppen, vilket tyvärr inte alla är. Fortsätter du att vara Anna så tror jag nog att vi kommer att möta olika reaktioner, men, jag säger vi, vi får ta en sak i sänder och hela tiden vara beredda på att folk reagerar olika. Men du skall känna mitt, Karin, Sven och Ann-Catrines stöd. Vi finns här för dig, min son och numer även min dotter. Inte alltid man får ett vuxet barn vid min ålder. - Men du är väl inte gammal, mamma! - Du säger det! Rart av dig. Nu har vi pratat så mycket om dig att nu tycker jag att vi pratar om något annat. Vill du förresten ha lite mer mat? Det finns lite kvar i köket. Med viss möda sträckte vi på oss och lämnade den varma platsen framför brasan för att gå ut i köket och fylla på våra tallrikar. Egentligen var det inte alls nödvändigt, men samtidigt var det
67 så mysigt att sitta där tillsammans och småäta samtidigt som vi pratade. Det kändes som om banden mellan oss blivit starkare den senaste tiden. Efter en stund av tystnad framför brasan var det mamma som tog till orda - Var det ett brev till Natalie som du skulle posta nere i byn? - Ja, svarade jag. Hur visste du det? Svarade jag glatt undrande - Inte så svårt, men ändå riktigt kul. Jag har inte haft tillfälle att berätta detta för dig. Allt verkar gå så fort nu för tiden, men när du var hos Ann-Catrine nu i helgen så ringde telefonen och när jag svarade så var det Björn, dvs Natalies pappa som ringde. Vi pratade jättelänge och då berättade han att du och Natalie brevväxlade och att hon tyckte det var hur kul som helst. När Björn och jag pratat en stund så frågade han om vi inte kunde träffas och eftersom du hade ”övergivit” mig och vi haft ett trevligt samtal så gick jag med på det. - Jag kan första det så som ni höll på där uppe på utsiktsberget, svarade jag glatt leende - Vadå höll på, svarade mamma med ett stort leende. - Både Natalie och jag såg nog minsann hur ni stod nedanför utsiktstornet och tittade intresserat, inte på utsikten utan på varandra. - Syntes det så tydligt, frågade mamma en smula förvånat. - Om, men fortsätt. Jag vill höra mer. - Jaså, så damen vill höra mer, skrattade mamma. Okej, håll i dig nu så kör vi. Mamma berättade hur hon och Björn stämt träff i Uppsala och att de ätit lunch tillsammans ute i Gamla Uppsala. De hade promenerat och pratat om oss och om sig själva en hel del och ju mer de pratade, desto mer intresserade hade de blivit av varandra. När kvällen närmade sig bjöd Björn på middag inne i stan och eftersom de inte tänkt sig för utan druckit vin till maten, blev de tvungna att bli kvar över natten. Björn hade erbjudit mamma eget rum, men vid det här laget så var båda så förälskade i varandra att inget annat än delat rum var aktuellt. Det som hände under natten ville mamma inte berätta om i detalj, men att det hade varit underbart lät hon mig förstå och att det nog inte hade blivit så mycket sömn eller behov av speciella nattkläder den natten. Morgonen därpå hade de tillbringat inne i Uppsala och egentligen inte sett så mycket mer än ansiktena på varandra. En sak hade i alla fall framkommit och det var att Björn skulle åka ner till Skåne nästkommande helg för att vara med på Natalies konfirmation och han hade ställt frågan till mamma om hon och jag var intresserade av att följa med. Natalie hade tydligen, flera gånger, pratat om hur kul det skulle vara om någon mer än bara hennes pappa var med och jag kunde också bekräfta från vår brevkonversation att hon skrivit om det där också. Mamma hade inte lovat något, men sagt att vi skulle prata om det. Mamma blev jätteglad när jag tyckte att det skulle bli kul och jag fick en extra stor kram av henne - Men så glad jag blir. Jag tror också att det kommer att bli kul. Två saker bara. Natalie vet inte om att vi kanske kommer med, så säg inget till henne. Björn tänkte att det skulle bli en överraskning för henne. Sedan det andra. Björn vet om att du egentligen heter Anton. Egentligen vet jag inte riktigt när och hur det blev sagt och först trodde Björn att jag hade två barn, vilket jag på sätt och vis har också, men när saken ändå var uppe på dagordningen så berättade jag hela historien. Lika bra det så att det inte blir surt efteråt. Först trodde inte Björn på mig utan att jag bara lurades, men när han förstod att jag menade allvar så nickade han och menade på att jag verkligen både såg ut och betedde mig som en flicka. Så för honom var det helt OK. Hängde vi med ner till Skåne så tyckte han att Natalie också måste få veta, men först efter att hon konfirmerats. En eventuell besvikelse över ditt rätta jag ska inte få ta bort hennes glädje inför konfirmationen.
68 - Jag håller med. Jag vill inte försöka lura någon, fast jag redan kanske gjort det med Lars och dom andra, svarade jag med lättnad som sedan övergick i en lite bekymrad min när jag tänkte på Lars och det gänget. - Jag tror inte du skall lasta ditt samvete för hårt. Jag tycker inte att du gjort något orätt gentemot Lars eller någon annan. Däremot så måste Natalie få veta och hur hon tar det vet ingen, knappt ens hon själv, men både Björn och jag kommer ju att finnas i närheten så jag har alla förhoppningar om att hon kommer att ta det bra. Ni två är ju betydelsefulla delar av Björn och mitt förhållande så utan att det fungerar mellan er så är det svårt att tro att det kan hålla. Men det är inget du skall gå och fundera över. Vi lämnade vidare spekulationer därhän och för att ändå visa hur roligt jag tyckte det var att mamma hittat en kille hon gillade kröp jag tätt intill henne - Jag tycker det är härligt att du träffat Björn, och det känns hur härligt som helst att du kunde berätta allt för mig. Det uppskattar jag jättemycket. - Du är så välkommen så. Det känns skönt också att få dela min upplevelse med dig. Det har gått fort, väldigt fort mellan Björn och mig, men det känns helt rätt så här långt. Brasan brann ut och vi satt kvar och tittade in i glöden. Minnen från förr kom tillbaka när vi suttit här, hela familjen och tittat in på glöden och fantiserade om vilka figurer eller saker som man kunde se i glöden. Nu var situationen helt annorlunda och på något sätt så fick jag en känsla av att min förvandling de senaste veckorna hade betytt något positivt, inte bara för mig utan även för mamma. Jag tror att vi båda var väldigt nöjda med dagen och kvällen när vi städade undan i köket och sedan drog oss mot våra rum för att förbereda oss för natten. Vi möttes igen en stund senare utanför toaletten iklädda endast våra nattlinnen och utan vidare diskussioner gick vi in tillsammans och utförde det som skulles göras, något som jag aldrig tidigare varit med om, men banden mellan mig och mamma hade växt sig mycket starkare de senaste dagarna och inte minst nu under kvällen. Mamma följde sedan med mig in på mitt rum och bäddade om mig noga innan jag fick en puss på pannan och ett vänligt ”God Natt”. Något likt detta hade jag inte varit med om på år och dag men jag tog emot hennes omvårdnad med glädje och kunde se att mamma också uppskattade att jag lät henne utföra denna ritual igen. Mamma hade redan åkt iväg till jobbet när jag vaknade nästa morgon. Jag hade fortfarande gott om tid innan Johanna förväntades komma och när jag tittade ut genom fönstret så verkade det bli en lika underbar sommardag som dagen innan. Det såg ut att kunna bli en riktigt härlig dag om vi genomförde det föreslagna programmet. Jag intog min frukost i nattlinnet och medan jag åt den, givetvis i solskenet ute på bron, funderade jag på min klädsel för dagen. Eftersom vi planerade att cykla lite så bestämde jag för min rompers-klänning då den var så praktisk vid cykling. Jag förberedde också min utflyktskorg och var noga med att få med en stor filt och dubbla handdukar om Johanna glömt något. Både baddräkt och bikini stoppades ned i korgen som tids nog skulle hamna på cykeln. Min plan var att cykla iväg en bit till en annan badsjö som vi sällan kom till eftersom vi hade en alldeles intill oss. Fördelen med den här sjön var att det fanns en holme bara några 10-tal meter ut från stranden och som var lite spännande att vara på. Ena sidan stupade brant utför och där fanns det möjlighet att dyka för den som ville det.
69 När alla förberedelser var gjorda och jag klätt på mig konstaterade jag att mitt nagellack borde bättras på så jag satte mig bekvämt tillrätta och tog bort det gamla lacket innan jag lade på ett nytt fräscht lager med skinande blankt lack i en härligt ljusrosa nyans. Jag satt och beundrade mina naglar när jag hörde hur det rasslade till i gruset ut mot vägen och när jag tittade upp såg jag en glatt leende Johanna som kom cyklande. Hon hoppade nästa av i farten och fällde snabbt ner cykelstället och förde cykeln bakåt innan hon kom emot mig. Jag ställde mig upp för att hälsa henne välkommen, men istället för att ta emot min halvt utsträckta hand så gled hon förbi den och istället gav mig en riktigt härlig kram. Jag blev lite tagen av ”påhoppet” men tog snart seden dit den kom och höll om henne på samma sätt. Efter detta trevliga välkomnande satte vi oss ner en stund för att låta Johanna pusta lite och även komma i stämning så att säga. Gårdagens möte blev naturligtvis ett samtalsämne och Johanna kunde glatt konstatera att även hennes mamma gillat blusen så nu var vi båda lyckliga ägarinnor till varsin identisk blus. Vi pratade även lite om hur vi skulle planera dagen och Johanna hade absolut inget emot det förslag till program jag funderat fram. Hon var också väl förberedd och hade också packat ner både baddräkt och bikini. Innan vi drog iväg på vår lilla utflykt tog jag med Johanna på en liten rundtur i huset eftersom det var första gången hon var här. Mitt rum var inte speciellt märkvärdigt, men det fanns ändå en del saker som signalerade att det var en tjej som huserade i rummet. Johanna påstod ändå att mitt rum kändes mysigt och ombonat. En stund senare trampade vi iväg och vi kunde utan problem cykla i bredd. Mycket roligare så då vi lätt kunde prata med varandra och jag kunde peka ut och berätta om det vi passerade samtidigt som Johanna kunde berätta mer om sig och jag om mig. Även om vi var klasskamrater så kände vi inte varandra utan och innan, inte minst av den anledningen att vi i skolan tillhörde två helt olika kamratgrupper – pojkar kontra flickor. Johanna var väldigt försiktig i början med sina frågor om varför jag valt att klä mig som flicka, men ju mer vi pratade kom denna fråga mer och mer i bakgrunden och istället blev våra känslor och tankar om det mesta mer intressanta. Samtidigt som mitt klädval uppenbarligen varit någon form av ”dörröppnare” till vår kamratrelation blev fortsättningen mer av en ”aha”-upplevelse hur lika vi tyckte och tänkte. Den slutsatsen hade nog dröjt längre eller kanske varit nästintill omöjlig att komma till i det annars så stelbenta könstänkandet. Pojkar och flickor kan inte umgås och prata med varandra på det vis vi nu gjorde. Badplatsen låg helt öde när vi kom fram. Det var ju ändå ganska tidigt på dagen och stora delar av badviken låg ännu i skugga. Vi parkerade våra cyklar intill några träd och med vår packning i händerna gick vi ner mot stranden. När vi gått en bit stannade vi upp och försökte orientera oss lite och snart kunde vi enas oss om en plats vid ena kanten. Vi fick gå en liten omväg för att komma dit, men väl där blev vi riktigt nöjda. Vi skulle få sol hela tiden och det var inte långt ner till vattnet. Utan någon tvekan började vi ta av oss kläderna och ingen av oss verkade lida av någon större blygsamhet, vi var ju ändå ensamma, för strax stod vi nakna och inspekterade varandra. Johanna var först att ta till orda - Men…, du ser ju ut som en flicka även när du är naken. Är du verkligen en pojke eller hur har du gjort? - Vet inte vilket svar du vill höra eller vilket som gör dig mest besviken, men jag är faktiskt en kille. På riktigt! Men jag blir glad att du säger så som du gjorde för de senaste dagarna har jag prövat olika sätt att dölja den där saken som inte andra flickor har där nere mellan benen. Tycker du att det ser naturligt ut? - Verkligen! Och din solbränna gör verkligen sitt till. Du måste ha solat mycket för så där tydligt syns det ju inte på mig. Är jag ofin om jag frågar hur du gjort?
70 - Klart du får fråga. Idag har jag använt plåster för att hålla den på plats. - Plåster! Det låter plågsamt när du skall ta bort det igen. - Kanske det, jag har inte provat att göra det ännu, men den verkar sitta på plats i alla fall. Jag kan också kissa men precis som du måste jag sitta ner. - För mig ser det verkligen rätt ut. Men Anna, hur tycker du att jag ser ut då? - Du är jättefin, svarade jag och kände hur jag rodnade. Jag har bara sett dig och min kusin nakna och ni är lika men ändå olika. Dina bröst är större än hennes och så har du smalare midja än henne. Eller kanske ni ändå är rätt lika men att dina större bröst gör att man tror att din midja är smalare. - Kanske det, svarade Johanna med inte så lite stolthet i rösten. Gillar du mina bröst? - Dom är jättefina! Stora men ändå inte för stora. Jag blir riktigt avundsjuk på dom. Jag vet inte säkert, men jag skulle nog inte ha något emot att ha egna bröst. Dom ser så härligt mjuka och sköna ut. Och vackra! - Jag gillar mina bröst. Om du vill så får du känna på dom. - Får jag? Svarade jag undrande. - Visst, det gör inget. Johanna tog tag i min ena hand och förde den upp mot sitt ena bröst och la handen emot den. Hon höll kvar min hand tills jag fattat mod nog att röra den själv. Jag smekte försiktigt bröstet och kände hur mjukt och lent det var och när Johanna än en gång tog tag i min hand och tryckte den in över bröstet kände jag också hur bröstet kändes fast men ändå så mjukt och följsamt. En känsla av avundsjuka kom över mig när jag släppte taget om hennes bröst. - Tack för att jag fick känna på ditt bröst. Jag förstår att du är stolt över dom. Jag skulle också ha varit stolt om jag hade några lika och vackra som dina. - Varsågod. Det kändes skönt när du kände på dom. Inte så där hårt och okänsligt som när någon pojke känt på dom. Det har nämligen hänt, kanske för att jag nog har dom största brösten i klassen, att pojkar klämt mig på brösten när vi stått i kö eller sånt och det har inte varit skönt. Dessutom har dom skrattat åt mig efteråt och det har inte känts kul. - Men varför har du inte sagt åt dom? - Hjälper inte. Försökt någon gång men då har det bara blivit värre. - Men har inte dina tjejkamrater hjälp dig? - Tyvärr inte. Det verkar ibland nästan som om det är dom som har sagt åt killarna att klämma mig på brösten. Du måste tro mig när jag säger att jag blir retad även av dom. Inte alls på samma sätt, men de retas för att mina är större än deras. Flickor kan vara dumma dom också. - Tänk så lite man vet och ser. Visst har jag sett att du hållit dig lite för dig själv många gånger, men att inte att vare sig killarna eller tjejerna har gjort dig så här illa. Hoppas inte att jag gjort något som jag inte borde gjort. - Nej, Anna. Det har du inte. Du har varit schysst, men kanske jag ändå varit lite besviken ibland att inte du och några andra sett det som hänt och hjälpt mig. Men det kanske har varit svårt för dig också. Du blir ju också retad ibland. - Ja, och det är inte kul. Minns speciellt en gång när vi haft gymnastik och vi sprang in i våra olika omklädningsrum. Det fanns en dörr mellan våra rum där lärarna kunde gå och den var alltid låst, men den här gången hade den lämnats öppen och det hade tydligen en av killarna upptäckt och nu, när jag var helt naken och på väg in i duschen tog de tag i mig och öppnade dörren in till er och motade in mig dit. Ni skrek och tjoade när jag kom in och jag hade ingenstans att fly för killarna hade stängt dörren bakom mig.
71 - När du säger det så kommer jag faktiskt ihåg det. Var det inte så att du blev utskälld av fröken för att du kom in till oss? - Jo, hon trodde inte alls på att jag blivit inslängd till er trots att hon måste ha hört hur killarna stod på andra sidan dörren och gapskrattade. Jag fick en ordentlig utskällning av henne och tyckte att det var riktigt orättvist. - Måste ha känts verkligen hemskt. - Ja, själva sättet det skedde på var inte alls kul, men på något sätt så var det inte obehagligt att vara inne hos er, trots att ni skrek som stungna grisar. I alla fall i början. Efteråt kände jag nog att jag hörde mer hemma inne i ert omklädningsrum än i killarnas. Den känslan har jag ofta tänkt på. - Jag kan förstå det. Skulle nog jag gjort också. Ju mer vi pratar om det så kommer jag ihåg mer. Vi var några som pratade om det efteråt och vi tyckte synd om dig medan vi hörde att andra tyckte att du fick skylla dig själv som inte sa ifrån utan lät dig bli utsatt för sådana här skämt. Tror du själv att den här händelsen och att du nu använder flickkläder hänger ihop? - Vet inte, men samtidigt så kan det mycket väl hänga ihop. Du skall veta att jag, inom mig, länge gått och funderat på hur det skulle vara att ha tjejkläder på mig, men det har aldrig kommit längre än till funderingar förrän den där händelsen inträffade. Det var precis som om proppen for ur flaskan. - Jag kan se dig framför mig när du stod där i dynghögen. Förlåt att jag skrattar, men det måste ha sett komiskt ut. - Ja, det tror jag också, men det var inte skönt, det kan jag intyga. - Men var vi egentligen inte här för att bada och här står vi alldeles nakna och bara pratar! Vad tycker du? Skall vi strunta i baddräkt eller bikini och hoppa i som vi är? - Men tänk om någon kommer medan vi är i! - Gör väl inget! Vi simmar bara lite vid sidan om här så kan vi komma tillbaka genom vassruggen och ingen får syn på oss förrän vi redan är tillbaka vid vår filt. Lägger vi våra handdukar där borta så har vi dom att skyla oss med den sista biten - Okej! Så gör vi! Tänk vad lite tyg kan göra skillnad! Det var hur ljuvligt som helst att springa ut i vattnet, hand i hand, alldeles nakna och sedan bara slänga oss i böljan den blå. Vi simmade ut en bit tills vi knappt bottnade och stimmade runt en stund. Vi dök och stod på händer i vattnet, simmade mellan benen på varandra under vattnet och allehanda andra lekar vi kunde komma på, både över och under vattenytan. Kort sagt, vi lekte och hade hur roligt som helst. Krafterna tog dock så småningom slut och vi drog oss upp ur vattnet, och tur var väl det, för när vi väl kommit fram till vårt inmutade område och huttrande stod insvepta i våra handdukar dök det upp fler badgäster. Vi log åt varandra men gjorde oss ingen brådska att få på oss något mer, utan satte oss lugnt intill varandra och studerade hur de nya badgästerna mutade in sina revir. När vi blivit varma nog bytte vi båda om till bikini i skydd av våra handdukar för att sedan sträcka ut oss på filten och låta solen fortsätta att bearbeta våra halvnakna kroppar. Stranden fylldes på alltmer och när vi kände oss redo för ännu ett dopp var det riktigt fullt i den lilla viken. Jag hade berättat för Johanna om den lilla ön och dess möjligheter och hon ville gärna simma ut dit. Vi bytte snabbt om till våra baddräkter och travade ut i vattnet. När vi inte bottnade längre började vi simma mot den lilla ön. En del pojkar hade redan hunnit ut dit och höll på att hoppa från branten på baksidan och tittade på oss med en blick som inte kunde tolkas på annat sätt än att de undrade vad vi hade där ute att göra. Möjligen kunde vi sitta och titta på när de gjorde sina dödsföraktande hopp ner för stupet.
72 Det var dock något som inte ingick i våra planer utan vi ställde oss käckt i kön fram till branten och när det blev min tur tvekade jag inte en sekund utan sträckte ut mina armar och gjorde ett nästintill perfekt dyk ner i vattnet. När jag kom upp ovan vattenytan signalerade jag OK till Johanna och hon dök också ner i vattnet utan tvekan och anslöt till mig. Vi kunde se att grabbarna tittade klentroget på varandra och den uppvisning vi nyss gjort. Uppenbarligen fanns inte den möjligheten i deras begreppsvärld att två tjejer skulle våga hoppa ner från stupet och än mindre dyka därifrån. Isen var därmed bruten och vi var upptagna i deras gemenskap, åtminstone här och nu när inga andra såg oss. Vi fortsatte att dyka och stoja en bra stund med grabbarna. Vi försökte göra olika konster och applåderade livligt om någon gjorde något lite extra. Till slut var vi ändå nöjda och vilade oss en stund i solen uppe på stupet. Vi fick sällskap av några av de mindre killarna som tog chansen att vila sig lite när de fick lite sällskap och inte behövde ha alltför dåligt samvete att de inte fortsatte att hoppa. När vi sedan gav oss iväg mot andra sidan för att simma tillbaka in till stranden vinkade alla killar glatt emot oss och undrade när vi skulle komma nästa gång. Nu skulle det smaka bra med vår medhavda matsäck när vi kom in till stranden och bytt om till bikini. Maten försvann i ett nafs och det kändes som om vi skulle kunnat ha dubbelt så mycket med oss. Våra magar slutade i alla fall att kurra och vi sträckte ut oss i solen och dåsade säkert till en stund också. När vi kvicknade till tyckte vi båda att det nog räckte med sol och bad för idag, men att det ändå skulle vara skönt att svalka av oss innan vi påbörjade återfärden. Nu brydde vi inte om att byta om utan skuttade ner i vattnet i våra bikinis. Det kändes också onödigt i eftermiddagsvärmen att ha så mycket kläder på sig så vi bara packade ihop våra saker och trampade iväg så som vi var. Lite naket kändes det, men samtidigt så skönt när den varma fartvinden smekte våra kroppar. Johanna uttryckte sitt gillande att hon nu också skulle få samma fina solbränna som jag hade och jag log glatt tillbaka mot henne. Väl hemma igen satte jag igång vattenspridaren eftersom gräset riktigt ropade efter att få vatten. Det dröjde sedan inte länge innan vi sprang fram och åter genom spridaren och att det var snudd på isande kallt gjorde inget i det varma vädret. Vi höll säkert på i minst en timme innan vi kunde konstatera att såväl gräsmattan som vi själva fått tillräckligt med vatten på oss för idag. Klockan började också närma sig den tidpunkt då Johanna var tvungen att ge sig av hemåt. Vi kunde dock konstatera att vi förutom allt roligt också hade blivit ganska smutsiga när vi skuttat in och ut ur vattenspridaren. Vi var därför tvungna att besöka badrummet och hoppa in i duschen för att göra oss rena. Utan någon tvekan fick vi av oss våra bikinis och ställde oss nakna under duschens varma strålar. Det var en skön och härlig känsla när Johanna erbjöd sig att tvåla in mig och jag hade inga problem att låta henne göra det när hon samtidigt sa att hon ville att jag skulle hjälpa henne när hon var klar med mig. Det doftade så härligt om oss när vi en stund senare stod påklädda. Jag hade samtidigt passat på att rulla upp mitt hår och Johanna tittade storögt på mig när jag snabbt och obehindrat fick mitt huvud att se ut som ett piggsvin. - Men så bra du var på det. Nästa gång vi träffas får du gärna rulla upp mitt hår också. Jag har försökt, men det går inte så bra för mig. - Du har ju mycket längre hår än vad jag har så det är mycket jobbigare då att lägga upp det själv. Jag prövar gärna att hjälpa dig att rulla upp det. Jag har aldrig gjort på så långt hår tidigare, men jag provar gärna. Det är ju bra för det är ju inget som går
73 sönder precis om jag inte lyckas. Jag skulle gärna vilja ha så långt hår som du. Jag tänker nog låta håret växa i sommar. - Men så kul! Då har vi ju något att se fram emot nästa gång vi ses. Jag har haft jätteroligt idag. - Tack själv. Jag tycker också det varit en bra dag. Cykla försiktigt! - Det skall jag göra. Vi hörs. På samma sätt som när Johanna kom gav hon mig en kram och jag var inte sen att besvara den. Jag stod länge kvar på bron och såg henne försvinna bort längs vägen innan jag gick in för att förbereda middagen. Det låg på min lott att skala potatisen och skär upp grönsakerna samt se till att bordet var dukat. Själva maträtten var inte bestämd utan det skulle mamma fixa i stan innan hon åkte hem. Jag hann precis bli färdig med dukningen då hon svängde in på gården och kom in. Med ett glatt ”Hej älskling” och en puss på kinden hälsade hon på mig innan hon fortsatte - Har du haft en trevlig dag? Jag mötte Johanna en bit härifrån och hon vinkade så glatt till mig. - Ja, vi har haft det jättebra. Pratat mycket och badat en del. Hon är jätteduktig på att dyka. - Så ni har varit ner till badplatsen vid ön hör jag. Var det mycket folk där? - En del, men vi var ensamma när vi kom dit. Vi dök en del från ön också och det var kul. - Låter som en jättetrevlig dag. Ser att frisörskan har varit här också. Det är inte så att hon skulle kunna göra en läggning till ikväll? Jag känner att det inte vore så dumt att få det lagt. Ett tag sedan jag gjorde det. - Visst. Jag skall kolla i kalendern när det finns tid. Många som vill ha håret fixat så här i sommartid. - Jaså, är det fler som bokat? - Ja! Johanna har lagt in en bokning, men jag skall nog kunna klämma in en läggning i kväll eftersom det är för en alldeles speciell kund, nämligen min mamma. Men först är jag hungrig och vill ha mat! - Jasså! Frisörskan är hungrig. Jag kan avslöja att det är jag också, så jag skall skynda mig. Sätt på potatisen du så fixar jag det andra. Någon timme senare satt vi båda mätta och belåtna ute på bron i kvällssolen med upprullade hår. Mamma satt och målade naglarna och jag läste i en tidning som mamma köpt åt mig på vägen hem. Den hette ”Mitt Livs Novell” och var en helt ny tidning för flickor i min ålder enligt reklamen. Mamma tyckte den såg intressant ut och när den dessutom var helt ny så kunde den i alla fall vara värd att prova. Det lilla jag hunnit se av den så verkade den trevlig och bra. Handlade mycket om unga flickors funderingar kring livet och det var ju ett ämne som intresserade mig mycket just nu. Under tiden vi satt där hann vi också skvallra en hel del om annat och nu hade mamma mer nyheter att berätta. Hon hade pratat med Björn idag och nästa fredag hade de bestämt att mamma och jag skulle åka ner till Stockholm och hem till Björn. Där skulle vi vara över natten för att sedan, tidigt lördag morgon åka med Björn ner till Skåne och Natalies konfirmation. Den var på söndagen i samband med högmässan. Vad som skulle hända sedan fanns det två alternativ för. Ena var att vi direkt därefter skulle åka tillbaka till Stockholm och det andra var att vi skulle vara lediga den veckan och ha semester tillsammans nere i Skåne. Björn hade möjlighet att låna ett hus på andra sidan Skåne, i trakten av Ängelholm. Mamma hade hört sig för om semester med så kort varsel och det skulle inte vara några problem tyckte
74 hennes chef så nu var det mer upp till mig om jag ville våga mig på en semestervecka med Björn och Natalie. Jag behövde inte fundera många sekunder innan jag gick över till mamma och gav henne en jättekram samtidigt som jag ivrigt viskade ”JA, Ja, Ja” i hennes öra. Någon kram i gengäld fick jag inte då hennes nylackade naglar satte hinder i vägen, men jag tror hon uppskattade mitt svar till fullo. Kapitel 12 Resan ner genom ett sommarfagert Sverige gick med rasande fart tyckte jag. Det här var egentligen min första längre resa och jag satt som fastklistrad vid sidorutan bak i Björns knallgula Citroen. Även fast jag satt i baksätet hade jag jättefin utsikt runtom genom de stora glaspartierna. Jag gillade geografi och nu satt jag med Björns kartbok i knät och meddelade i god tid när vi närmade oss någon korsning där vi skulle ta av. Jag meddelade också vad samhällen hette som vi hade närmast framför oss och lite om vad som stod om dom längst bak i boken. Kanske blev jag ibland lite överdrivet exalterad, men det var inte var dag man fick se Sverige passera förbi sig och inte bara läsa om allt i en geografibok. Björn verkade i alla fall uppskatta min kartläsning för lite då och då bad han mig kolla hur långt det var till en viss plats eller om det fanns en Caltex-mack i den eller den staden. Alla svar levererades bara minuten senare. Ibland slappnade väl även jag av när det var väldigt långt fram till nästa avtagsväg och då försvann tankarna ofta iväg till veckan som gått: När allt blivit bestämt började nästa pyssel. Jag fick i uppdrag att se över min garderob och se vad som eventuellt behövde kompletteras. Jag skulle ändå leva och bo som tjej i mer än en vecka och vi kunde inte lita till att det fanns tvätt eller torkmöjligheter dit vi kom. Det skulle ju också vara lite finare kläder med till Natalies konfirmation så även det måste jag planera för. Som vanligt finns alltid hjälp att få när man är lite ovan med att förstå vad en tjej behöver under en semestervecka. När Ann-Catrine hörde talas om vår resa erbjöd hon sig frivilligt att hjälpa mig och kom hem till mig redan under måndagen. Hon hade redan en ganska god uppfattning vad jag behövde och även vad jag hade, så redan vid ankomsten hade hon en stor väska med sig som vi säkert kunde hitta fram det som eventuellt saknades. Som ytterligare hjälp anlände Johanna dagen efter och vi tre hade det jättetrevligt tillsammans och jag lärde mig mycket om vardagslivet som tjej när Johanna och Ann-Catrine satte igång och diskuterade innehållet i min garderob. Vi hann med lite annat också, men hela tiden pratade och diskuterade vi intensivt och kamratligt. Det var två mycket trevliga dagar innan de bägge lämnade mig med varma lyckönskningar inför min resa. Även den korta biten, relativt sett, ner till Björn var ett stort äventyr och egentligen mycket mer nervöst än det som låg framför mig nu. Jag visste ju inte så mycket om Björn och det faktum att han visste vem jag egentligen var låg också där och oroade mig. Hur skulle han se på mig? Skulle han börja retas eller på annat sätt påpeka vem jag var? Även om jag litade på mammas ord att det skulle gå bra, så fanns oron där. Dessutom visste varken mamma eller jag var han bodde, utan vi hade bara en adress och en vägbeskrivning som jag mycket noga följde. Stockholm hade jag aldrig varit i och när vi närmade oss utkanten tittade jag nyfiket på hur staden blev allt tätare och tätare. Nu behövde vi inte åka ända in till mitten, utan vi tog av en bit ut och åkte egentligen bort från staden igen. Till slut hamnade vi i en förort
75 som hette Bromsten och letade upp gatan där Björn och Natalie bodde. Det var ett rött trähus i två våningar och med en trädgård där fruktträden stod tätt. Lite sluttning var det på tomten och vi kunde se bort mot ett nybyggt område som hette Rinkeby. Där fanns det bara stora hyreshus i snörräta rader i kontrast mot det här inbodda området. Björn hade mött oss vid grinden och att det var ett kärt återseende mellan mamma och Björn gick inte att ta miste på. De pussade och kramade varandra så jag nästan blev lite generad. När Björn sedan, för ett ögonblick, släppte uppmärksamheten på mamma blev även jag ordentligt välkomnad. Jag slapp bli pussad, men en varm och vänlig kram fick jag och han uttryckte även hur fin jag var i min enkla bomullsklänning. Jag tror jag rodnade lite, både för hans uppskattande ord, men även för de tankar jag haft om honom under resan hit. Vi fick sedan en snabb guidning genom hans ganska lilla men mycket mysiga hus. Nedervåningen bestod av köket en ganska stor hall, vardagsrummet och ett litet rum som nu var något slags kontor. Övervåningen hade också tre rum och en hall förutom badrummet. Alla rum hade någon takkupa och såg helt olika ut. Ett av rummen var Natalies, faktiskt det största, och där var nu inställt en extrasäng i vinkel mot Natalies. Jag förstod genast att den var avsedd för mig och än en gång gladdes jag åt att Björn uppenbarligen accepterade mig som den jag var. Björns sovrum bestod mest av en stor dubbelsäng och när jag tittade mot mamma så såg jag hur hon himlade med ögonen och verkade gilla det hon såg. Det tredje rummet var tänkt som ett gästrum, men det hade aldrig blivit tid att ställa det i ordning. Björn hade ärvt huset efter sin farmor bara för något år sedan och inte hunnit med allt han ville göra. Det fanns även en källare, men den ägnade vi ingen tanke åt i den här stunden. Istället bjöd Björn oss att sitta ner vid bordet i vardagsrummet så skulle det snart vankas lite mat. Mamma erbjöd sig att hjälpa till, men vänligt men bestämt tackade Björn nej och sa att ikväll var vi hans gäster. Mamma hade bara att acceptera men hade svårt att sitta still så hon gick runt lite i vardagsrummet och tittade på alla de vackra föremålen som uppenbarligen blivit kvar i huset efter Björns farmor. Björn kom samtidigt in i rummet med en stor gryta som han ställde mitt på bordet innan hans tog till orda - Jag tror du har förstått att det mesta är arvegods, i alla fall på det här planet. Jag har haft många funderingar på om jag skall ändra på det eller låta sakerna vara kvar som dom är. Svårt bägge delar faktiskt. Det finns så många minnen för mig när vi firade jul här inne och alla andra familjesammankomster. Den känslan finns liksom i väggarna. Samtidigt så vill jag skapa ett hem för mig och Natalie och jag har svårt att komma överens med mig själv hur jag skall göra. Men nu glömmer vi det och tar oss en bit mat. Hoppas att ni är hungriga! - Om! Svarade vi i mun på varandra. Det luktar jättegott. Vad är det? - Det är bara en vanlig gryta, inget märkvärdigt. Den har stått på hela kvällen så jag tror att den skall vara mör och fin. Varsågoda! Vi blev inte besvikna utan det var jättegott och det blev nog knappt något kvar i grytan när vi var klara. Vi pratade en stund innan det blev dags att gå till sängs för tidigt i morgon bitti skulle vi påbörja resan mot Skåne. Jag erbjöd mig att ta hand om disken medan mamma och Björn flyttade över vårt bagage till Björns bil. Innan jag hann diska färdigt kom mamma och började torka disken och Björn plockade in sakerna på rätt plats i skåpen. Tillsammans gick vi upp på övervåningen och vi sade ”God Natt” till varandra, och försvann in på våra rum. Precis som jag listat ut blev det heller ingen tvekan om var
76 mamma skulle sova, utan hand i hand gick dom båda in till Björns sovrum och stängde dörren bakom sig. Jag väcktes ur mina dagdrömmar av att Björn frågade hur långt det var kvar till Valdemarsvik? Jag kollade snabbt på kartan och svarade att det nog var en 4 mil kvar dit. Björn blev nöjd med svaret och tyckte att det skulle vara lämpligt med en rast där. Det hade hittills gått mycket bättre än väntat enligt honom och vi låg före hans tidsplan. Mycket berodde det på att det gått fort och bra på morgonen. Vi hjälptes åt med frukosten och istället för min vanliga långfil till frukost ställde Björn fram en konstig trekantig förpackning på bordet. Med ett distinkt klipp med saxen klippte han av toppen på trekanten och när han såg min förvånade min förklarade han att det var filmjölk i förpackningen och att det var bara att hälla upp det på tallriken. Han visade hur man gjorde, men när jag skulle göra likadant klämde jag för hårt på fel ställe och en stråle med filmjölk kom ut ur trekanten. Turligt nog hamnade det mesta i tallriken och vi fick oss ett gott skratt. Björn hjälpte mig sedan och jag tyckte det var lite annan smak än långfilen, men det var ändå gott och friskt. Efter frukosten var det bara att röja undan disken och packa matsäcken vi gjort under tiden och sedan åka iväg. Nästan 45 minuter tidigare än beräknat kom vi iväg och det kändes bara bra. Det hade också varit en spännande natt. Först och främst att sova i en mer eller mindre främmande flickas sovrum och dels att ligga vägg i vägg med ett förälskat par. Även om jag aldrig hört eller sett något tidigare så var det inte alls svårt att förstå vad ljuden berodde på och jag kunde också tydligt höra att det var ljud som innehöll ett stort mått av njutning och längtan. Jag blev både avundsjuk men även lite svartsjuk över det som pågick bakom väggen. Skulle Björn ta från mig min mamma nu? Samtidigt så låg jag i sängen och funderade en hel del vad det var som gjorde att mamma lät så annorlunda. Var det så skönt och härligt när hon lät en man tränga in i sig och uppenbarligen jobbade rätt hårt för att föra den in och ut? Gnisslet från sängen i rummet kunde inte tolkas på annat sätt än att sängen mer eller mindre stod och hoppade där inne. Och hur kunde mamma klara sig om Björn låg rätt över henne? Visserligen var han väl inte jättestor, men ändå. Ibland kunde ju tom mitt täcke kännas för tungt, hur skulle det då kännas om en annan person låg ovanpå mig och dessutom for upp och ner? För att på något sätt skingra mina tankar när jag ändå inte kunde sova gav jag mig ut på en, i mitt tycke, lite skamfylld upptäcktsrunda i Natalies rum. Jag såg mig omkring och tittade nyfiket på alla hennes saker. Hon verkade vara väldigt ordningsam för allt var snyggt och prydligt ordnat och i en fåtölj trängdes ett berg av dockor och mjukdjur. I en bokhylla fanns det gott om både Kitty- och Fem-böcker och även om jag inte hade läst några Kitty-böcker så visste jag att de var väldigt populära. Fem-böckerna lånade jag flitigt på biblioteket och läste med stor behållning. En garderob i hörnet av rummet tilldrog sig mitt intresse och när jag försiktigt öppnade dörren såg jag en härlig syn. Vackra klänningar hängde på rad på sina galgar och om jag känt ett stygn av avundsjuka och nyfikenhet över mammas aktivitet i rummet intill så var det inget mot vad jag kände inför denna syn. Jag vågade bara vidröra några av klänningarna för att bara känna känslan av dom och inom mig for tanken att jag kanske skulle kunna få lov att prova någon av dessa underbara plagg om det blev en fortsättning på vår vänskap. Jag och Natalie borde ha ungefär samma storlek konstaterade jag utan att egentligen veta säkert. Mitt i mina funderingar hörde jag hur verksamheten i rummet
77 intill hade avstannat och tyst och försiktigt tassade jag tillbaka till min säng och jag tror jag somnade bums. Det verkade nu som vi var framme i Valdemarsvik för Björn saktade ner farten och letade uppenbarligen efter en plats att parkera på så att vi kunde äta av vår medförda matsäck. Vi hittade en liten parkeringsplats och ur bilens stora bagageutrymme plockade Björn snabbt fram ett campingset med bord och fyra stolar som han ställde upp bakom bilen. Jag hjälpte till med dukningen när jag plötsligt ropade till och förskräckt pekade på Björns bil. - Titta! Bilen håller på att gå sönder! Den sjunker ihop! Först hajade Björn till, men sedan förstod han sammanhanget och log mot mig. - Det skall vara så. Den här bilen har en speciell luftfjädring som gör att vi kan köra mjuk och fint på dom här vägarna. Nu när vi står stilla så går luften ur fjädringen och det ser värre ut än det är. När vi startar igen så kommer den att höja upp sig igen. Jag skakade lätt på huvudet och accepterade det hela men jag hade verkligen blivit rädd att vi skulle bli stående här. Mamma såg min reaktion och kom och gav mig en varm kram och tyckte att jag ändå reagerat på ett sunt och naturligt sätt. Efter maten kände vi alla att vi behövde utföra vissa behov och vi delade på oss och Björn gick över på andra sidan vägen och jag och mamma travade in i skogen på vår sida. Mamma var inte sen att ta tillfället i akt när vi var ensamma några minuter. - Störde vi dig mycket i natt? Frågade mamma plötsligt - En del, men det gick bra, svarade jag lite undvikande - Jag förstår. Vi har ju inte pratat så mycket om det här att vara kär och tycka om varandra, men oavsett vad som du hörde i natt så skall du veta att du är det käraste jag har. Inget får ändra på det. Då avstår jag hellre livets njutningar, som jag upplevde i natt, än att stöta bort dig. Är det något speciellt du undrar? - Mycket! Svarade jag samtidigt som vi satte oss på huk bakom varsitt träd och utförde våra behov. Jag hörde ju hur du nästan skrek av välbehag och hur det var ett rytmiskt dunkande från sängen. Är det så skönt när någon tränger sig in i dig? - Jag vill väl egentligen inte hålla med om ordet ”tränga sig in”, det låter så våldsamt. Jag vill hellre säga att jag lät honom komma in i mig och dessutom att jag var redo att ta emot honom. Det är då som den njutningen uppstår som du hörde resultatet av. Hade jag inte varit redo så hade Björn säkert varit det, men då hade det inte varit skönt för mig. Nu hade min kropp blivit så förberedd på det som skulle hända att jag var våt och Björn kunde glida in i mig utan problem. - Men, är det inte tungt när han ligger på dig? - Lite grann, men du känner det knappt. Din kropp är så upptagen med allt det sköna som händer inom dig att du inte märker att det är tungt. Tvärtom så försöker du hålla honom så tätt emot dig som möjligt. - Hur då? - Jag slår tex benen om honom och nyper därmed fast honom mot mitt underliv. Dessutom så kommer han ännu längre in i mig när jag gör det och det blir extra skönt för oss båda. Vi började nu bli färdiga med våra behov och mamma räckte mig en bit toalettpapper som jag kunde torka mig med innan vi ställde oss upp och rättade till våra underkläder och slätade ut klänningarna för att sedan återvända till bilen. Björn hade redan packat ihop allt och det var bara för oss att hoppa in i bilen och åka iväg. Mamma hann dock med att ge Björn en kyss mitt på munnen och tro mig eller ej, men jag såg att han faktiskt rodnade innan han gav mamma en vänskaplig klapp i rumpan. Han blinkade också vänligt mot mig innan vi åter tog
78 vägbanan i besittning. Jag fortsatte att vara kartläsare och meddelade plikttroget att det var lite drygt 6 mil till nästa större ort som var Västervik. Mil efter mil avverkade vi genom ett svensk sommarlandskap och fram på seneftermiddagen kom så äntligen skylten vi längtat efter länge. Brantevik stod det på skylten och nu fick jag verkligen hänga med på beskrivningen för att leda oss rätt till gården där Natalie bodde. Men jag lyckades visa vägen genom de smala men trivsamma gränderna och när vi kom fram var gårdsplanen full av bilar. Jag tittade snabbt på registreringsskyltarna men såg bara K, L och M på bilarna, någon enstaka H men ingen med varken A, B eller C på. Det verkade som om vi verkligen var de enda som åkt så långt. Vi fick verkligen sträcka på oss när vi klev ur bilen efter den långa resan, men sedan var Björn ivrig att leta upp Natalie. Vi följde honom på behörigt avstånd för vi tyckte det inte var mer än rätt att han fick möta Natalie först. Samtidigt med att vi närmade oss huset kom det in fler bilar på gårdsplanen så vi var i alla fall inte sist hit. Vi kom in på en stor gård där det var riktigt många som stod i små grupper. Björn låg nu långt före oss och vi hade nästan svårt att se honom i folkvimlet. Men vi kunde i alla fall se hur en flicka bröt sig loss från en grupp med flickor och stormade emot honom. Ett kramkalas utan dess like följde och mamma och jag stannade upp och lät dom få sin stund tillsammans. Vi blev stående mitt bland flera andra så när vi märkte att Björn pekade åt vårt håll tittade Natalie klentroget mot oss men skakade på huvudet, uppenbarligen för att säga att hon inte såg några andra bekanta. När Björn vinkade åt oss att komma dröjde det dock inte länge innan Natalie kände igen mig och började hoppa jämfota av lycka. Jag själv skyndade på stegen och snart dansade vi två ringdans runt mamma och Björn. Dom båda stod lyckliga mitt i ringen och såg ut att titta mer på varandra än på oss. När vi stojat av oss det mesta av vår glädje frågade Natalie om hon fick visa mig runt och Björn bara nickade OK. Vi hade nog knappt hunnit utom hörhåll när Natalie frågade - Är Pappa och din mamma kära i varandra? - Om, du skulle inte tro mig om jag försökte säga något annat. - Så kul! Då kanske du och jag blir systrar. Jag vill gärna ha en syster och vem skulle bli en bättre syster till mig än du. Jag tror inte att Natalie såg min lite bekymrade min när hon sa att hon gärna ville ha mig som sin syster. Jag visste mycket väl vad som förväntades av mig den här veckan och jag bävade inför den stunden då jag skulle berätta för Natalie. Just nu var det dock inte läge att göra det utan jag hängde med henne in till det rum där hon tillbringat de senaste veckorna. Det var hur trivsamt stökigt som man kunde förvänta sig när 5 tonårsflickor bodde tillsammans. Jag undrade i mitt stilla sinne hur de kunde hålla reda på vems saker var vems, för överallt låg det kläder och saker i en salig blandning. Ändå försökte Natalie hävda att de hade städat nu på morgonen så nu tyckte hon det var riktigt fint mot vad det hade varit. Vi fortsatte runt huset och jag förstod att hon haft en mysig vistelse här nere. När vi kom ut på gårdsplanen igen ville Natalie presentera mig för sina närmaste kompisar och alla sa något i stil med att de redan visste det mesta om mig för Natalie hade berättat om mig vid flera tillfällen och hur mycket hon önskat att jag skulle kunnat vara med här när hon konfirmerades. Nu var jag här och hon sken av lycka. Vi letade upp mamma och Björn igen och de hade nog inte rört sig ur fläcken såg det ut som. Björn undrade sedan om det gjorde något att han och mamma letade upp huset där vi skulle bo i natt för det var ändå mer än en timme innan dagens program började. Vi tyckte det var OK och blev lämnade ensamma, men
79 snart slöt några av de andra flickorna vid vår sida och jag fick ännu en rundvandring, nu med fler som gärna ville visa mig var de gjort olika saker. Några av killarna försökte hänga på, tydligen mer intressant när det fanns en ny flicka att bekanta sig med, men tjejerna jagade iväg dom utan pardon. Det var en fin och trevlig stund i det lilla kapellet när lärarna förhörde eleverna och de fick framföra olika delar ur bibeln som de haft som ett återkommande grupparbete under hela vistelsen här. Det var kul att se hur de tolkade och framförde sina bibelverser och en hel del skratt blev det också även om sammanhanget i stort andades av allvar och högtidlighet. Efter denna genomgång bjöd församlingen på en sommarbuffé och vi lät oss väl smaka efter vår långa resa. Sedan var det officiella programmet slut för dagen, men många stannade kvar och småpratade. De vuxna för sig och vi ungdomar på vårt håll. Det var några mer än jag som kommit hit som besökare men annars var de flesta blivande konfirmander. Det märktes att de hunnit lära känna varandra bra under de här veckorna för det var ett givande och tagande hela tiden. Uppbrottets timme kom så småningom och även om det var kul att sitta där på gräsmattan och höra hur de diskuterade så blev jag ändå trött och längtade efter en skön säng att sova ut i. Natalie måste vara kvar här, och det märktes på henne att hon längtade tills allt var över. Hon intygade att det varit härliga veckor, men nu ville hon vara med pappa och oss. Vi tog farväl som om det var sista gången vi skulle ses innan vi åkte bort till det lilla pensionatet som Björn hyrt in oss på. Jag fick ett väldigt litet rum, men vad spelade det för roll. Det var ju bara för en natt och vi skulle bara sova här. Den stora fördelen var att stranden låg precis utanför och om jag inte sov för länge så kanske jag skulle hinna doppa mig innan det blev dags för själva konfirmationen i byns kyrka vid högmässan. Vi satt finklädda och klara i kyrkan när kantorn började sin intågspsalm och vi alla reste oss upp. Först kom flickorna i sina bländvita klänningar och därefter pojkarna i vit skjorta, slips och mörka byxor. Det var riktigt elegant och jag rös till lite när jag tänkte att jag kanske skulle kunna göra något liknande nästa sommar. Hela ritualen tog drygt en timme eftersom det både var högmässa, kortare förhör av konfirmanderna och sedan själva konfirmationen när deras ledare höll sina händer på deras huvuden och bad för dem. Natalie såg så stolt ut där hon stod och väntade på sin tur att knäböja framme vid altaret och få välsignelsen. När allt var över tågade de ut ur kyrkan i samma ordning och stod ivrigt och väntade på oss på kyrkbacken när vi kom ut ur kyrkan. Nu fanns det inga mer officiella arrangemang utan det var upp till var och en att avsluta sin vistelse här på egen hand. Det blev därför lite av ett uppbrott redan här på kyrkbacken och Natalie gick fram till alla sina kamrater och överlämnade sitt konfirmationsminne med hennes namn och datum till var och en. Hon fick också deras kort så när hon kom tillbaka till oss hade hon handen full av små vita kort med sina kamraters namn och hemort på. Några tog hon extra avsked av innan vi gick den korta sträckan över till gården där hon bott. Allt var packat och klart och vi hjälptes åt att packa in allt i bilen medan Natalie fick ta ett nytt farväl av sina rumskamrater. Mamma frågade om hon ville byta om innan vi åkte, men hon ville känna sig fin hela den här dagen. Under flitigt vinkande åt alla och envar lämnade vi Brantevik och jag återupptog nu mitt arbete som kartläsare och dirigerade Björn ut ur samhället och mot Ängelholm. Den här gången hade inte Björn lagt ut någon rutt jag skulle följa, utan överlät det hela åt mig till min stora glädje. Den enda informationen jag hade var adressen och en kort beskrivning från
80 Ängelholms centrum. Vägen dit fick jag bestämma och även om jag hela tiden följde med på kartan och visste precis var vi var så pladdrade vi på så till den milda grad att de där framme ibland fick be oss att dämpa oss lite. Med lite spelade trumpna miner var vi tysta ett tag innan vi på nytt befann oss i en djup diskussion om något väsentligt, åtminstone i två tonåriga flickors värld. Resan tvärs över Skåne gick därmed snabbt och när vi närmade oss målet ökade vår koncentration och jag fick god hjälp av alla att hålla ögonen öppna och hitta gatan där stugan låg. Området hette Vejbystrand och låg norr om Ängelholm och var ett sommarstugeområde. Det märktes att det var ett annat tempo här och de människor vi såg var antingen på väg till eller från stranden som var den huvudsakliga begivenheten här. Både jag och Natalie såg fram emot varma härliga dagar på stranden och hade föga behov av andra nöjen. Däremot hade mamma och Björn pratat om var de möjligen kunde åka och dansa någonstans och det fick dom gärna göra för oss. Vi tänkte inte hindra dom. Utan svårigheter hittade vi fram till stugan och där väntade en äldre man på oss. Riktigt hur Björn fått reda på denna stuga vet jag inte, men vi väntade i alla fall kvar vid bilen medan Björn och mamma följde med den äldre mannen för att tittade på huset och få nödvändiga instruktioner. Allt verkade också till belåtenhet för Björn och mamma kom strax tillbaka och såg mycket nöjda ut. Mannen nickade glatt mot oss innan han skakade hand med mamma och Björn och sedan gick sin väg. Nu visade Björn att vi var välkomna att beskåda vårt hem för den kommande veckan. Stugan var liten men såg trevlig ut. Rödmålad med vita knutar och en inbyggd veranda. Tomten var väl insynsskyddad, men luftig ändå så här kunde vi sola ogenerat om vi inte hade lust att gå ner till stranden. Vi kom direkt in i storstugan som egentligen inte förtjänade namnet, men det fanns ett antal sittmöbler av varierat ursprung och en soffa som såg så där mysigt insutten ut. Vi förstod att stugans ägare successivt plockat hit möbler som inte längre fungerade hemma men som kunde fylla sin funktion ytterligare några år på ett sommarnöje. Köket innehöll det som behövdes och kylskåpet hade tom ett litet frysfack. Vi noterade detta bara i förbigående för Natalie och jag var mer intresserade av hur sovrummen såg ut och ville gärna lägga beslag på ett bra rum för två tonårstjejer att bo i. Att vi inte kunde få varsitt visste vi redan och vi hade protesterat ljudligt om det funnits som ett alternativ. De bägge sovrummen var nog i stort sett identiska men med den skillnaden att i ena rummet stod de två sängarna ihop och i det andra var de placerade längs två av väggarna med en byrå mellan sig framför fönstret. Vi insåg genast att valmöjligheten var obefintlig men att rummet klart uppfyllde våra önskemål så vi tog genast rummet i besittning. Lite kivandes vi, mest på skoj, vem som skulle ha vilken säng, men snart enades vi och såg så glada och tillfreds ut när mamma och Björn dök upp i dörrhålet, tätt ihopslingrade. - Nå, flickor, inledde Björn. Tror ni att ni kommer att klara en vecka i det här huset? - Om! Svarade vi i mun på varandra. Det känns redan som hemma. Visserligen har vi inte sett området och stranden, men det blir nog svårare att åka här ifrån än att komma hit, fortsatte Natalie. - Vi är nog benägna att hålla med er. Du har verkligen gjort ett fynd Björn! - Inte bara ett utan två fynd till, svarade Björn och gav mamma en puss på munnen och blinkade åt mig. Det tog nog bara ungefär två tiondelar av en sekund innan mamma och jag fattade galoppen och förstod vad han menade. Natalie var också med på noterna för hon tillade genast
81 - Håller med dig pappa. Jag känner att jag kommer att trivas ihop med er. Det är som om vi känt varandra hela livet. Jag vet att du heter Elin men att Anna bara säger ”mamma” hela tiden. Gör det något om jag säger det också? - Absolut inte, Natalie. Du får både kalla mig ”mamma” och Elin. Jag lovar att lystra till bägge och jag tar det som en hedersbetygelse om du säger mamma till mig. Mamma gick fram till Natalie och de båda möttes i en härlig kram och jag kunde se att det Natalies ögon blev glänsande och att en tår sakta rann nerför hennes kind. Björn tittade ömt på och nickade mot mig. Jag tog det som ett tecken och gick fram till honom och han öppnade genast sin famn och släppte in mig. - Jag tar inte illa upp om du säger ”pappa” till mig heller, bara så att du vet. Tack förresten för din utmärkta kartläsning både idag och igår. Det gick ju som en dans och jag är imponerad. Jag log tacksamt mot honom och vi kramades en stund till innan mamma deklarerade - Jag vill gärna få in våra saker från bilen och sedan byta om för att gå ner till stranden och få ett dopp. Är det någon som är av annan åsikt? Ingen protesterade utan vi hjälptes åt att få in packningen innan vi försvann in på våra respektive rum för att byta om till badkläder. Ingen av oss trodde det skulle bli långvarigt på stranden den här dagen så vi bestämde att det räckte med det vi satte på oss plus en handduk var. Jag och Natalie skalade snabbt av oss våra kläder och jag märkte att Natalie noterade mina obefintliga bröst, men samtidigt såg hur min solbränna tydligt markerade att jag solat i bikini. Själv noterade jag att hennes bröst inte heller var stora och att de var formade mer som en strut än runda som Ann-Catrines. Vackra var dom i alla fall. Vi blev klara ungefär samtidigt och såg till att huset var ordentligt låst innan vi gick ner till stranden. Det var ingen chans att missa riktningen för vi både mötte de som redan badat och fick sällskap med några på väg ner. På vägen ner noterade vi också att det fanns en liten butik längs vägen och även en kiosk en bit bort. En tennisbana skymtade vi också, men det var nog ingen av oss som aspirerade på att bli trogen gäst där. Det fanns säkert mycket mer på området, men det fick vi utforska senare. Stranden var mycket inbjudande. Den låg lite avskärmat bakom ganska höga sanddyner och det gjorde att stranden och bebyggelsen var tydligt skilda från varandra. Det fanns också gott om inbuktningar här och där i dynerna så blåste det fanns det alltid lä att få någonstans. Vattnet såg också inbjudande ut och många barnfamiljer hade slagit ner sina bopålar precis i vattenbrynet. Vi skulle ju inte bli kvar där någon längre stund så vi släppte våra handdukar i en hög nära strandkanten och vadade ut i det kristallklara vattnet. Utan minsta tvekan slängde sig Natalie och jag ut i de små vågor som svepte in mot land och blev plötsligt medvetna om att vattnet var betydligt saltare än vad vi var vana vid. Det var en helt annan känsla och det var en behaglig känsla av renhet som omslöt oss i vattnet. Vi hade nog kunnat vara kvar där hur länge som helst, men det fanns saker att göra uppe i stugan för att göra den ”beboelig” med våra saker. Vi var därför redo att följa med mamma och Björn när det gick upp, men båda tyckte att vi gott kunde stanna en stund till och njuta av eftermiddagssolen. Det verkade också som om de själva ville ha en stund i ensamhet, och det hade vi två inget emot. Vi gick dock med dom upp på stranden och bredde ut våra handdukar i riktning mot solen. Lättjefullt sträckte vi ut oss och låg där medan vi småpratade och lyssnade till sorlet runt omkring oss.
82 Efter ytterligare ett dopp och lite soltorkning började vi få lite dåligt samvete att vi inte hjälpte till uppe vid stugan och bestämde oss för att avsluta här nere och dra oss upp till stugan. Vi höll nästan på att gå för långt, alla vägar såg så lika ut, men i sista stund upptäckte vi baken på bilen en bit in längs vägen. Våra föräldrar, ja det var ju faktiskt rätt att säga så, hade inte legat på latsidan utan det såg redan mycket mer ombonat och välkomnande ut nu. På spisen puttrade också lite mat så vi skulle inte behöva gå till sängs med tomma magar om nu någon hade fruktat det. Efter ombyte till lite lämpligare klädsel fick vi uppdraget att duka och en kväll som denna var det givet att vi valde altanen för vår middag. När maten kom fram på bordet blev både jag och Natalie överraskade. Det var en riktigt ståtlig middag som hade anordnats för att celebrera Natalies konfirmation och våra föräldrar meddelade också att vi skulle få smaka lite av det vita vinet som serverades till fisken. Det var ju ändå något riktigt stort vi firade och de båda var övertygade om att vi inte skulle ta detta för givet och låta det bli en vana. Vi blev naturligtvis stolta båda två för det förtroende dom visade oss och vi växte säkert flera centimeter under den middagen. Jag och Natalie tog självklart hand om disken när vi sent omsider kände oss klara med middagen. De båda förälskade tog tacksamt emot vår hjälp och undrade om det var OK att de också tog sig en promenad medan vi stökade undan. Vi log lite menande mot varandra innan de fick vårt givna svar – ”Självklart”! När de kom tillbaka efter någon timme stod kvällskaffet på bordet, nu inne i stugan, så det var bara att sätta sig till bords igen och ha en trevlig stund tillsammans. Vi kände allihop av den ganska ansträngande resan igår och dagens händelser var också ansträngande på sitt sätt så när vi fikat klart och konstaterat att det inte fanns så mycket mer att ställa i ordning började vi förbereda oss för natten. Jag och Natalie bytte snabbt om till våra nattlinnen innan vi ockuperade det lilla tvätt utrymmet. Även om mycket av sminket försvunnit när vi dök och stojade i vattnet så var vi mycket noga med att få bort all mascara, något som vi också fått extra tillstånd att ha på oss en dag som denna. Vi mötte sedan de övriga två väntandes utanför och innan vi gick till vårt rum gav vi båda varsina kramar och pussar på kinden innan vi skildes åt. Det var inte hur lätt som helst att somna. Ljudet, dofterna, husets egna rörelser, allt var obekant för oss och i kombination med spänningen att vara tillsammans med människor som man på sätt och vis kände, men ändå inte, gjorde att det dröjde ett tag innan vi somnade. Dessutom så kom vi hela tiden på saker att prata om och även om allt skedde väldigt lågmält så blev det ändå svårt att helt koppla av. Men vad gjorde det. Vi hade ju sommarlov och mamma och Björn hade semester så det gjorde ju ingenting om vi sov lite längre i morgon. Nu blev det inte så utan tidigt, tidigt vaknade i alla fall jag och Natalie och började där vi slutade någon gång i natt, dvs fortsatte att prata. Fåglarna kvittrade så härligt att vi beslöt oss för att stiga upp och gå en promenad. Vi skrev en lapp att vi gått ut och lämnade huset med våra föräldrar sovandes bakom oss. Jag förstod att det här var min bästa chans att berätta för Natalie vem jag egentligen var. - Natalie, jag har en sak att berätta. Jag såg att du noterade igår att jag inte hade några bröst…. - Det behöver du inte bekymra dig om. Flera av flickorna på lägret var minst lika plattbröstade de, så du behöver inte vara orolig. En dag så sätter dom igång att växa, så är det bara. Har du fått din mens än? - Nej, det har jag inte och jag tror inte att jag kommer att få mens och inte heller några bröst, svarade jag lite undvikande och tittade ner i marken
83 - Är det någon sjukdom du har eller vad är det du försöker säga? - Vad det än är jag försöker säga så måste du tro mig när jag säger att jag gillar verkligen dig och jag blev hur glad som helst när du sa att du ville ha mig som din syster. Jag kan inte önska mig någon bättre syster än du. Men faktiskt ligger det till så att jag egentligen inte heter Anna utan är en pojke som heter Anton. - Hej Anton! Kul att träffas! …..Nej du måste skoja med mig. Du pojke! - Nej tyvärr så skojar jag inte. Jag berättade hela historien och Natalie lyssnade tålmodigt medan vi vandrade längs folktomma vägar på området. Via en omväg hade vi nu hamnat nere vid stranden och satte oss högt upp på en av dynerna och blickade ut över havet. Bakom oss hade solen kommit upp bakom horisonten och började värma våra ryggar. Natalie satt tyst bredvid mig när jag kommit fram till nutid och det dröjde en stund innan hon harklade sig - Det är ju en fantastisk historia du berättar. Jag tror dig nu att du berättat sanningen och jag blir förundrad. Mer tjejig tjej än dig kan jag knappt föreställa mig så du måste förlåta mig att jag inte trodde på dig först. Det här skulle ju kunna ställa hela vårt umgänge på kant, men jag vill inte att det skall ske. Först måste jag tacka dig för att du berättat för mig. Jag kan ana hur svårt det måste ha varit för dig och jag är nog också glad att du inte valde den kanske enklaste vägen och berättade detta i ett av dina brev. Då tror inte jag att vi suttit här och nu. Jag skall villigt erkänna att jag nyss tänkte tankar som att nu kan inte jag vara kompis med dig längre, än mindre syster, men ju mer du berättade, ju mer insåg jag att du hela tiden varit en flicka när du skrivit breven till mig. Samma sak när du varit med din kusin och hon Johanna. Dom har visserligen vetat ditt rätta jag, men det har inte påverkat dom utan det är flickan inom dig du visat och som dom uppenbarligen också har uppskattat. Samma med mig, fast jag inte har känt ditt rätta jag, utan på goda grunder bara tagit det för givet att du är den du såg ut att vara, dvs en flicka. Inget i dina brev har heller gett mig någon anledning att bli misstänksam. Tom din handstil är kvinnlig skulle jag vilja påstå. Jag säger därför som jag sa för ett bra tag sedan nu med ett litet tillägg, ”Hej Anton, kul att träffas, men jag vill hellre fortsätta att vara tillsammans med din syster Anna”. Det tog mig några tiondelar av en sekund innan jag fattade innebörden av vad Natalie sagt och jag vände mig om och gav henne en jättekram som hon också besvarade. När vi särade på oss var båda våra ögon våta och några droppar hade också letat sig ner längs våra kinder. Vi torkade bort dom och Natalie fortsatte - Jag nämnde att det var några av flickorna på lägret som också väntade på att deras bröst skulle börja att växa. Det var ganska ofta som det ämnet diskuterades, givetvis när inte några killar var i närheten, och en av flickorna hade också varit hos en doktor. Den doktorn hade tydligen sagt att det troligen berodde på att hon ännu inte fått sin mens och när väl den kom så skulle nog också brösten börja växa. Det verkade dock som om det fanns möjligheter att sätta fart på det hela och då skulle hon få ta någon medicin som gjorde att de började växa. Men över sommaren skulle hon vänta tyckte doktorn. Om det skulle hjälpa även dig har jag ingen aning om, men om du tänker fortsätta vara tjej så kanske du borde prata med en doktor. Du må tro att det är härligt att ha bröst, bara så att du vet, skrattade Natalie och gav mig en kram. Nu tycker jag att vi går hem igen innan de börjar undra var vi är.
84 Hand i hand tågade vi upp mot stugan och det var med lätta steg som jag klev in på tomten. Ute på verandan satt mamma och Björn och tog sitt morgonkaffe när vi kom gående mot dom. Mamma var först med att ta till orda. - God morgon flickor, så härligt att ni varit ute på morgonpromenad en sådan här ljuvlig morgon. Ni ser så lyckliga ut, något ni sett eller upplevt? - Ja, svarade Natalie! Anna har berättat allt för mig och vi vill jättegärna fortsätta vara tillsammans. - Bravo! Svarade Björn och vände sig till mig. Strongt gjort och jag tycker ni två fungerar så bra ihop. Kom och sätt er så fortsätter vi med frukosten för ni har väl inte redan ätit? Vårt gemensamma tillkännagivande att vår vänskap inte påverkats av att Natalie nu visste sanningen om mig blev något av en ”islossning” (mitt i sommaren!?) för oss alla. Nu var det klara och raka besked som gällde och samtidigt så märkte jag ingen skillnad att någon misstyckte att jag stannade kvar i min roll som flicka. Snarare blev det tvärtom att jag fick än större utrymme att bejaka flickan inom mig och det var fler gånger som jag och Natalie lånade cyklarna som fanns på området och trampade in till Ängelholm för att sondera deras utbud av ungt tonårsmode. På kvällarna, när vi dragit oss tillbaka till våra sovrum, pratade vi ofta om oss själva och våra känslor. Jag såg ju dagligen Natalie i helt naket tillstånd och jag ville inte vara sämre så jag lät mitt lilla bihang vara helt fri om nätterna för det blev ibland lite plågsamt att alltid ha plåster runt om den för att den skulle hållas på plats och inte störa min i mitt tycke ett riktigt trovärdigt kvinnligt underliv. Givetvis blev hon intresserad av den på samma sätt som jag gärna beskådade henne, men vi gick aldrig över någon slags gräns utan vi kände oss verkligen som två flickor när vi var ihop. Natalie kunde också intyga att såväl flickors som pojkars könsorgan ofta var uppe till diskussion mellan flickorna på lägret. Visst var en del mer blyga än andra, men i allmänhet så kunde man prata om, och även visa, sina privata delar på ett otvunget sätt. Vi märkte också under veckan att mamma och Björn tillbringade mer och mer tid tillsammans. Inte så att dom varken lämnade oss vind för våg eller inte brydde sig om oss, men även om vi satt på samma filt på stranden så befann de sig liksom i en helt annan värld. Det var därför ingen överraskning när de i slutet av veckan själva förde saken på tal. - Först och främst! Vilken underbar vecka vi haft här, tycker ni inte det, flickor? Frågade mamma - Jo, verkligen! Vi skulle inte ha något emot att vara tillsammans ännu längre. - Det var just det jag tänkte komma till. Ni har ju inte varit blinda utan både sett det mesta och hört Björn och mig när vi varit tillsammans och vi är helt överens om att vi vill fortsätta att vara det. - Hurra! Kom det spontant från oss båda och det var med spänd förväntan vi väntade på fortsättningen. Den kom och nu var det Björn som fortsatte - Vi har ett förslag och att det är att du Anna och Elin flyttar in hos oss. Om det blir permanent eller ej får vi se, men både jag och Elin vill verkligen göra detta och hoppas att ni också gillar tanken. Vad säger du Anna? - Jag tycker det låter jättespännande. Lite pirrigt, men också kul. När skulle det här bli då? - Vi tänkte att det blir from när vi kommer tillbaka. I början blir det väl lite hit och dit, men fungerar det så är vi väl helt och hållet på plats, hoppas jag, innan skolorna börjar.
85 Det är ju en del att fixa hemma hos er och vi måste ju bestämma vad vi skall göra med vårt hus. Vi är heller inte främmande för att hitta något nytt som vi alla kan enas om. Men det är saker vi får tänka på längre fram. Nu är det först om vi skall flytta ihop eller ej, det andra löser sig. - Flytta ihop! Vi vill flytta ihop, skalderade jag och Natalie och började dansa kring våra föräldrar som bara stod där och log åt vår glädje. Plötsligt stannade jag upp och undrade - Mamma, du nämnde ”innan skolan började”, innebär det också att jag måste byta skola? - Ja, det antar jag, lite svårt om du skulle gå kvar i skolan därhemma. - Nej, så tänkte inte jag, utan mer på något annat. - Som vadå? - Jo det här med Anna, svarade jag och tittade osäkert ner i golvet. Jag skulle nog gärna vilja fortsätta att vara Anna. Jag tycker att ”Anna” passar bättre ihop med mig än vad ”Anton” gör. Inte bara för att jag bär kläder som flickor gör, utan också för att jag verkar fungera bättre ihop med andra än när jag är Anton. - Ja, det var så du menade, nu förstår jag och hur mycket jag än älskar Anton, så kan jag förstå dina synpunkter. Jag har inte hunnit tänka i dom banorna än, för du är så mycket ”Anna” i det du gör att man nästan glömt bort ”Anton” om du förstår vad jag menar. Jag känner också att du passar väldigt bra in i rollen som Anna. Du är så naturlig att man faktiskt glömmer bort vem du faktiskt är. - Håller med, inflikade Björn. Jag har ju aldrig träffat dig som ”Anton” men som Anna är du perfekt. Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå att du kan vara något annat än Anna så även för mig kom den här synpunkten som en överraskning, som vi dock borde ha tänkt på. Men oroa dig inte. Vi kommer att hitta en lösning på detta också. Jag föll dom båda i armarna och när Natalie också anslöt kom känslor över mig som jag inte känt på länge. Det här var min familj! Vi hörde ihop och skulle nu, på riktigt, också bo ihop. Samtidigt som det kändes lite nervöst och spännande så var det också en befriande känsla som genomfor mig. Mamma hade hittat en ny person att dela sitt liv med och jag hade fått en nästan vuxen syster. Jag hade också börjat lära känna Björn så pass att jag nog trodde att vi också skulle kunna hitta fram till en egen relation, kanske inte en ”far-son”-relation utan hellre en ”far-dotter”-relation men ändå inte konkurrera med hans relation gentemot Natalie. På samma sätt fick inte jag bli svartsjuk på mamma eller Natalie när dom skapade något dem emellan. Alla dessa tankar kombinerat med min egen situation blev bara för mycket. Plötsligt bara svartnade det för mig……. Kapitel 13 Jag vaknade av att jag låg i en säng i ett alldeles vitt rum. Ett stilla sorl hördes runt om mig men jag hade svårigheter att veta var ifrån det kom och vad det var. Några suddiga konturer dök upp i mitt synfält och jag hörde någon främmande röst säga något som jag inte uppfattade helt och hållet. Det enda jag hörde var ”….hon håller på att vakna nu”. Sakta men säkert började mina ögon vänja sig och jag tittade in i ett par vänliga ögon och kände en hand smeka min kind. Samma röst fortsatte - Hej! Jag heter Syster Clara och du är hos oss här på Lasarettet i Ängelholm. Du svimmade ute i er stuga och när du inte kvicknade till så åkte din familj med dig in hit. Dom väntar här utanför och vill gärna komma in till dig. Är det OK?
86 Jag bara nickade till svar och såg att hon också bara nickade lite lätt när hon vände huvudet bort från mig. Strax kom tre personer fram till mig som jag väl kände igen. Deras miner var glada, men jag kunde även märka att de ändå var bekymrade. - Hur känner du dig, älskling, frågade mamma. - Vet inte, det känns så konstigt, som om jag drömt en massa. Folk som tjoar och springer runt, hus som snurrar, bilar som bromsar och folk i vita kläder. Vad har egentligen hänt? - Du svimmade hemma och vi blev jätteoroliga alla tre. Det verkar ändå som du upplevde något, för det du beskriver är ungefär vad som hände. Vi tyckte du var helt borta, men så var det tydligen inte. - Hur länge har jag varit här och vad är det där för slang? - Du har varit här några timmar nu. Du har fått dropp då proverna vi tog visade att du hade lite dåliga värden. Du fick också lite sömnmedel för att minska den stress som du uppvisade när du kom in, fyllde syster Clara i. - Jahaa!, var det enda jag kunde klämma fram - Medan du sov har vi tagit prover på dig och även om vi inte fått alla resultaten än så verkar det inte vara någon sjukdom som gjort att du svimmade. Men vi vill behålla dig här över natten så att vi kan hålla dig under observation, fortsatte Clara. Jag lämnar er en stund så ni får prata lite själva. Natalie såg alldeles förstörd ut när hon sakta berättade hur rädd hon blivit och att det nog var hon som skrek en del. När de inte fick liv i mig så bar de ut mig i bilen och åkte till sjukhuset. Där blev uppståndelsen stor då jag fortfarande var helt livlös även om de direkt konstaterade att jag andades och hade puls. Medan de undersökte mig blev de andra utfrågade om vad som hänt och om jag led av någon sjukdom eller så. Viss uppståndelse hade uppstått när de tog av mig alla kläder och såg mitt rätta kön, men när mamma försökte förklara situationen nickade dom förstående och såg till att jag fick på mig rätt sorts sjukhuskläder. Nu hade jag fått lämna akutmottagningen och uppkörd till en avdelning. Natalie berättade vidare att det fanns fyra sängplatser i salen men bara tre var upptagna och det var, förutom mig, en flicka i vår ålder som brutit benet och en yngre kvinna som hade opererats för blindtarmen. Björn fyllde sedan i att jag skulle ta det lugnt och se till att jag blev frisk. Inte hålla på och bekymra mig om saker och ting utan snällt stanna kvar här och vänta på morgondagen då jag med all säkerhet skulle bli utskriven. Mamma berättade att besökstiden snart var slut så de måste gå, men att de skulle komma tillbaka senare ikväll. Syster Clara kom också och meddelade samma sak men innan de gick fick jag kramar av alla tre. Jag piggnade på mig mer och mer och kunde börja ta till mig lite mer av omgivningen. Flickan med det brutna benet låg tvärs över gången och vinkade glatt till mig när hon såg att jag var vaken och tittade åt hennes håll. Hennes ben var upphängd i någon slags anordning och såg verkligen inte bekvämt ut. Kvinnan mitt emot mig verkade sova så flickan i andra hörnet försökte säga så tyst hon kunde - Hej, jag heter Doris, vad heter du? - Anna! Svarade jag - Kul, fast egentligen trist att träffas så här. Kul för att ha någon att prata med. Blir gärna lite långtråkigt att ligga så här. - Men kan du sova med benet så där? - Jo det går. Det ser nog värre ut än det gör. Skulle dom släppa ner benet så skulle det göra mycket ondare. Jag måste ligga med det i sträck ett tag för att det skall läka. Dom
87 säger att det nog bara blir några dagar till innan jag kan hoppa fram för egen maskin. Du då, vad är det för fel på dig? - Vet faktiskt inte. Svimmade hemma idag och jag vaknade inte upp så dom åkte in med mig. Nu har dom tagit prover och sådant. Jag blir kvar till i morgon i alla fall. - Kul för dig. Har du badat mycket? Du är så solbränd. - Ja ganska mycket. Sommaren har varit fin så här långt. - Jag har märkt det. Jag ramlade ner för en trappa för någon vecka sedan och bröt benet. Precis när sommarlovet började. Typiskt och trist. Jag gillar att bada också, men det lär inte bli så mycket av det i sommar. Jag får läsa många böcker istället. Precis då kom det in ett antal personer och ställde sig vid fotändan av min säng och tittade på ett papper som fanns där. De pratade sinsemellan utan att egentligen bry sig om mig. Syster Clara som stod och lyssnade när de andra pratade blinkade mot mig samtidigt som hon gav mig ett leende. Utan att på något sätt vända sig till mig satte de tillbaka lappen och gick tvärs över gången till kvinnan där. Samma ritual upprepades och lika blev det hos Doris. Hon hade tydligen varit med om detta tidigare och lät sig inte störas när hon läste vidare i sin bok. När alla gått stannade dock Syster Clara kvar och kom fram till mig. - Det ser ut som om alla värden är bra igen på dig. Jag skall ta ett nytt prov när du druckit ur den här flaskan med dropp. Sedan skall du få sova här i natt och i morgon träffa en doktor innan du går hem. Detta under förutsättning att allt fortsätter att vara bra och att du får sova lugnt i natt. Det är jag som har natten så vi syns snart igen. Proverna togs och när kvällen kom somnade jag lugnt. Innan hade jag varit uppe på toaletten, men det var en darrig upplevelse och det var tur att Syster Clara var med och stöttade mig. Uppenbarligen hade allt detta varit en större ansträngning för mig än vad jag först trodde. Morgonen kom och efter en enkel men välsmakande frukost meddelade Syster Clara att hon snart skulle gå av sitt pass, men att hon skulle hjälpa mig med mina kläder innan. Allt var helt OK och om en stund skulle mamma komma och vi skulle besöka en doktor innan jag skrevs ut. Jag förstod genast att mamma fanns i närheten, för kläderna jag fick var definitivt inte de jag hade haft på mig igår. Men de här dög mer än väl då de nog var de finaste kläder jag medförde på den här resan. Jag behövde också gå på toaletten och jag blev både glad och tacksam för att jag nu kände att jag kunde klara den korta promenaden för egen maskin. Bara iförd trosor och behå återvände jag tillbaka ut i rummet efter välförrättat värv och Syster Clara hjälpte mig på med klänningen och skorna medan hon påpekade hur söt jag blev. Jag tog farväl av Doris och den andra kvinnan innan jag följde med Syster Clara ut i korridoren där mamma väntade. Vi kramades och hand i hand följde vi efter Syster Clara som visade vägen genom ändlösa korridorer. Till slut var vi framme och jag såg att mamma reagerade när hon såg namnskylten på dörren. Själv förstod jag inte varför, för det stod ju bara ”Gynekolog Britt-Marie Jönsson” och inget annat. Syster Clara knackade på och vi steg in och möttes av en medelålders kvinna några år äldre än mamma. Hon bad oss sätta oss ner och Syster Clara vände sig till mig och sa - Nu skall jag sluta för dagen. Det har varit trevligt att träffa dig och hoppas att allt nu blir bra med dig. Hej då! Vi tog varandra i hand och hon lämnade rummet och stängde dörren bakom sig. - Välkomna båda två. Jag har ju inte träffat dig tidigare, Anna, men jag har läst journalen och sett vad som hänt. Vad vi kan förstå så är det först och främst vätskebrist som orsakat det hela. Det är ganska lätt hänt att vi får i oss lite för lite vätska och en mindre kropp är mer känslig för detta än en större. Via droppet så har vi
88 nu fått ordning på det problemet och alla andra värden ser bra ut. Hur känner du dig själv, Anna? - Lite skakig i benen fortfarande, men annars så känns det bra. Jag har sovit gott i natt också. - Bra! Du ser fortfarande lite blek ut, trots solbrännan, men det är inget som jag tror kommer att ställa till något för dig. Ta det bara lugnt och drick mycket så är du snart hur pigg och alert som helst. Jag kan ordinera läsk hela dagen om du så vill, skrattade hon. Jag var inte här själv igår när du kom in, men när jag sitter här och ser på dig så kan jag förstå att dom på akuten blev lite överraskade när dom började behandla dig. Jag kanske också skall presentera mig lite bättre och varför jag blivit ombedd att var den läkare som skriver ut dig. Jag är alltså gynekolog, och om du inte redan vet det Anna så är det en läkare som är specialist på kvinnor och kvinnors hälsa. Jag har också intresserat mig för frågor som är kopplade till kvinnans kön. I det sammanhanget har jag faktiskt läst en hel del om personer som i födelseattesten står som tillhörigt ett kön, men som till vardags lever som det andra könet. Jag kan inte påstå att det är speciellt vanligt, men igår fick vi bekanta oss med dig och jag hoppas att all personal igår gjorde det på ett professionellt och bra sätt, frågade hon och vände sig till mamma. - Vi var alla så uppskakade av det som hänt så jag har svårt att ens komma ihåg allt som hände, men jag tror att dom skötte det fint. Dom har ju sagt ”Anna” när jag har hört det i alla fall och hon låg ju också på en sal för kvinnor. - Ja, det var ju skönt att höra. Förstår att det var en omskakande upplevelse du och din man fick. - Ja, det är nu inte min man. Annas pappa är död sedan några år tillbaka och Björn och jag har träffats nyligen. Det här var vår första semestervecka tillsammans vi och hans dotter Natalie. - Förstår, så då är det första gången du och Natalie träffats också, fortsatte doktorn. - Nej, vi har träffats tidigare, men inte så länge. Kanske var det för att jag och Natalie började prata med varandra som mamma och Björn fick syn på varandra. - Spännande. Var du Anna då också? - Ja, och det har jag varit i mer än en månad nu. - Bara en månad! Du ser ju verkligen ut som om du vore född som flicka. Verkligen. Det finns en anledning till varför jag är nyfiken och frågar och kanske fick jag svaret nyss, eller i alla fall en möjlig förklaring till det som hänt. Rätta mig gärna om jag drar fel slutsatser. Jag tror det ligger till så här. Varför du börjat klä dig som flicka är i det här perspektivet ointressant, mer viktigt att du faktiskt gjort det och säkerligen dessutom något som du inte hade något emot. Trots att det skett, och jag tror fullt och fast att det skett frivilligt, så är det ett stort steg att ta och det är basen för min teori. Varje dag som du har klätt dig som flicka så har du tagit lite grann av ditt eget förråd av mentala krafter. Du har fått skärpa dig för att vara så kvinnlig som möjligt för att både vara dig själv till lags, men också för att andra skall se dig som flicka och inte en pojke klädd i flickkläder. Dom mentala krafterna måste också fyllas på och det är där jag tror att du saknat både den förståelsen och heller inte känt att du behövde fylla på förrådet. Jag tror att du befunnit dig i vad vi skulle kunna kalla ett ”lyckorus” och bara fortsatt och fortsatt. Vi märker direkt om vi blir hungrig eller behöver gå på toaletten, men när det gäller våra mentala behov så märker vi inte det på samma sätt. Kraften bara försvinner bit för bit och så plötsligt händer något som gör att kroppen reagerar och säger ifrån. Antagligen var det en mycket känslosam
89 upplevelse du hade strax innan det hela hände. Det spelar ingen roll om den var positiv eller negativ utan den upplevelsen tog slut på alla dina mentala krafter. Stämmer det? - Stämmer på pricken, svarade mamma. Fortsätt gärna, jag tycker det här verkligen var intressant. - Tack. Nu känner jag mig mer säker på fortsättningen när jag har förutsättningarna tydligare för mig. Du behöver helt enkelt ”landa” och komma in i en vardag. Känna att du har trygga personer runt om dig som ”bekräftar” dig i stort och smått. Jag menar inte att det skall ske kravlöst, utan du, som alla andra, måste bidra med det du kan och hjälpa till hemma. Det är den grå vardagen som är nyckeln tror jag. Du måste också bli klar över att allt inte är guld som glimmar. I den roll du föddes in i har du mött många hinder på vägen som du hanterat på olika sätt. Jag tror knappt att du ens tänkt på att det varit hinder utan du har bara passerat dom på ett eller annat sätt. Ibland har det gått bra ibland har du fått kämpa lite. Du har sett och lärt av andra och du har blivit bättre och bättre på att se hindren innan dom ens dykt upp. Nu när du antagit en annan könsroll så stämmer inte längre ditt inlärda beteende på alla punkter. Mycket har förändrats bara genom att du klär dig i ett annat köns kläder och alla som betraktar dig, oavsett att de faktiskt bara ser en söt flicka framför sig, har nu en helt annan uppfattning om hur du skall bete dig. Där kommer vardagen in igen och där tror jag att personer som tex Natalie, var det så hon hette, kommer att bli viktiga för dig. Det är i kontakt med jämnåriga som du kan få dom här vardagliga situationerna att förbli vardagliga och inte bli upphovet till kontroverser av det ena eller andra slaget. Jag försöker medvetet inte ge dig några råd om du skall fortsätta att var klädd som flicka, dels känner jag dig för lite och dels är du trots allt fortfarande rätt ung. Icke desto mindre tror jag att det är viktigt att du och din familj, utan att tjata ut ämnet, har frågan öppen nu under resten av sommaren. Det är speciellt viktigt att inte du känner dig tvingad av andra att välja den ena eller andra sidan utan att det i så fall är ett gemensamt beslut att vara det ena eller det andra. Jag tror också att det är bra om ni kommer fram till något i god tid innan skolstarten och oavsett vilket det blir så är min starka rekommendation att ni diskuterar det som varit denna sommar med skolsystern. Hon är en viktig kugge oavsett vilket val du än gör, för din tid i flickkläder har påverkat dig mer än du tror. Du kommer inte att vara samma person som börjar skolan i höst som den som slutade i våras. Den förändringen kommer att märkas av dina kamrater. Jag kommer också att skriva ner mina synpunkter i ett brev som jag skickar hem till er. Där kommer jag också skriva ner några kontakter jag har med personer som vet mer om personer i din situation. Tyvärr finns dom bara i Stockholm, men ni kanske ändå kan ta er dit om det skulle behövas. Du skall också veta att du inte är ensam om att klä dig i ett annat köns kläder, men det är inte så många vi kommer i kontakt med. Ja, det var väl ungefär vad jag hade att säga till er. Här ni några frågor eller funderingar. - Massvis, svarade mamma, men just nu kommer jag inte på någon. Tack så mycket för de råd vi har fått och det här samtalet som jag tycker varit mycket givande, och vi lovar att ta väl hand om Anna. - Tack själva! Jag tror säkert att ni kommer att ta hand om henne. Ni får mer än gärna kontakta mig också om det känns lättare. Vi har ju i alla fall träffats och jag vet lite mer om vem Anna är. Missförstå mig rätt när jag säger att det varit mycket trevligt att få träffa dig Anna, tråkigt bara att det skall ske på detta här sättet, men allting kanske
90 ändå har en mening. Lycka till och jag tar gärna emot ett litet brev eller ett telefonsamtal innan skolan börjar. Lite nyfiken får man väl ändå vara. Vi reste på oss och gick mot dörren när doktorn gjorde oss sällskap ut ur rummet. - Jag hoppas ni hittar ut själva för jag måste åt andra hållet, men än en gång, Lycka till Anna, och ta väl hand om dig Hon sträckte fram sin hand mot mig och jag mötte den och samtidigt gjorde en mjuk nigning och svarade henne - Tack så mycket! Jag såg att hon hajade till lite, men hann inte fundera mer innan hon svarade mig - Jag kanske bryter mot läkarnas etiska ed att inte ta ställning utan bara att hjälpa utan urskiljning, men när jag ser hela din uppenbarelse och ditt sätt så måste jag ändå säga att kvinnligheten gör en förlust om du väljer bort vår sida. Hoppas jag inte får ångra det jag sagt, men jag känner så mycket för dig. Adjö med dig! Hon vände hastigt på klacken och skyndade bort genom korridoren och mamma tog varsamt tag i min hand, kramade den lite, för att sedan börja gå mot utgången. Ute i stora hallen väntade Björn och Natalie tålmodigt och stora kramkalaset utbröt. Jag kunde se på Natalies rödsprängda ögon att det hade varit ett svårt dygn för henne också men nu kändes allt bra. De var givetvis nyfikna på vad som sagts, men mamma tystade genast ner dom och sa att de skulle få veta allt, men inte just nu. Vi återvände till Vejbystrand där packningen stod klar att lastas in i bilen, men både jag och Natalie ville ner och ta oss ett dopp innan hemresan. Vi fick lov att gå ner om vi skyndade oss, men vi hade inte hunnit ens ner till stranden förrän två badsugna individer till dök upp vid vår sida och vi gemensamt tog ett sista dopp i det kristallklara vattnet. Resan hem till Bromsten (sa jag verkligen ”hem till Bromsten, mitt/vårt nya hem!?), gick hur galant som helst. Jag intog min vanliga roll som kartläsare även detta inte var någon större utmaning under denna resa och bara för att retas lite med Björn och de andra så blev jag extra noga med köranvisningarna när vi började närma oss det lilla huset i Bromsten. Björn var med på galoppen och gjorde ingen antydan till att välja väg förrän jag gav instruktionen. Det var därför med en liten extra härlig känsla vi stannade till utanför huset. Vi lät all packning vara kvar i bilen och istället gick tillsammans in på gården och stannade upp och betraktade huset från utsidan. Mamma och Björn höll om varandra och jag och Natalie ville inte vara sämre så vi flätade också ihop oss. Björn överlämnade symboliskt nyckeln till mamma och hon tvekade inte utan gick fram och öppnade dörren. Sedan ställde hon sig på tröskeln och bad oss övriga att vara välkomna att stiga in. För var och en som passerade henne gav hon den en kram och puss på kinden, men Björn, som var sist, fick minsann en riktig tryckare mitt på munnen. Tydligen skillnad på folk och folk. Väl inne drog Natalie snabbt med mig uppför trappan och in i hennes (vårt?) rum. Lite häpen stannade hon upp och noterade den extra sängen som stod där - Men, hur har det här gått till! Men så bra det blev. Precis så som jag tänkt att det skulle kunna bli. Har du redan sovit här? - Javisst. En natt sov jag här. Glömde kanske säga att det var i ditt rum. - Det förstod jag, men jag trodde du sov i min säng, inte att pappa fixat till det på det här sättet. Visst blev det bra? Skall bli jättekul att ha dig här. - Tack! Jag tycker också det skall bli kul.
91 Medan vi pratat hade de andra två börjat bära in packningen och vi fick hjälpa till med att fördela ut väskorna till rätt rum. Mamma tog kommandot direkt till Björns stora förtjusning. Hon inspekterade även köket och efter lite letande här och där konstaterade hon att det nu kunde bli en middag åt oss även denna dag. Natalie och jag fick, lite försynt, frågan om vi kunde duka och det uppdraget tog vi till oss direkt. Vi bestämde att vår första riktiga måltid tillsammans här hemma skulle bli i finrummet och när Björn inte protesterade så röjde vi av bordet i Salen och letade upp det finaste porslin och glas vi kunde hitta i skänken vid väggen. Natalie hittade också en fin duk som vi bredde ut och placerade porslinet på. Riktiga linneservetter instuckna i de obligatoriska ringarna kompletterade dukningen fint och en ljusstake mitt på bordet blev pricken över ”i”. Mamma annonserade också att maten strax var klar och vi satte oss, lite högtidligt, till bords och inväntade mammas ankomst. Även om middagen bestod av konserverade produkter så var det med en mysig känsla vi åt. Det smakade bra med lagad mat efter alla de smörgåsar vi ätit på resan upp och när vi dessutom fått till det riktigt mysigt så blev inte middagen sämre för det. Så mycket prata blev det väl inte, alla var trötta och i morgon var det arbetsdag för mamma och Björn igen. Mamma måste upp tidigt för att hinna till jobbet i tid och hon behövde sedan åka hem till vårt hus efteråt och packa ner mer kläder åt oss och se till huset lite. Men även om resorna blev längre så ville hon tillbaka hit och vara med oss. Jag och Natalie hade inga sådana ”måsten” som arbete utan kunde se fram emot en dag, vilken som helst, på ett sommarlov. Vi hade ändå lite funderingar på vad vi skulle göra, men dom planerna höll vi för oss själva. Efter maten sa vi åt mamma och Björn att de kunde dra sig undan och få den vila de behövde medan jag och Natalie diskade undan och städade upp i köket. Vi fick tacksamma blickar och de behövde inga mer ursäkter utan drog sig genast tillbaka upp till deras sovrum. Vi försökte att vara så tysta vi kunde men ändå göra undan jobbet snabbt för vi kände oss också rätt möra efter helgens alla händelser. Vi vaknade av att det var alldeles tyst i huset och endast några fåglar som kvittrade utanför. Lite lojt sträckte vi på oss och för att få fart på våra livsandar bestämde vi oss för att ta en dusch i badrummet som låg i källaren. Spritt språngande nakna travade vi ner i källaren som jag nu såg för första gången. Det fanns flera olika rum och eftersom huset låg i en liten sluttning så hade alla rum åt det hållet stora fönster ut mot gården. Ett av dom var inrett som verkstad och det andra stod helt tomt förutom ett stort antal lådor. Mellan rummen fanns en ganska stor hall som ledde ut till trädgården. I bakre delen av källaren låg så en liten toalett som var mycket lämpligt placerad när man var i trädgården och som Björn satt in till sin farmor när hon fick svårt att gå i trapporna men gärna satt länge i trädgården. Från hallen fanns det tre dörrar till och en av dom ledde till badrummet och de andra två till tvättstugan och pannrummet. Vi spenderade inte mer tid på att inspektera dessa två rum utan hoppade tillsammans in i duschen och började tvätta oss grundligt över hela kroppen. Vi hjälptes åt med varandras ryggar och turades om att stå mitt under det varma vattnet när vi sköljde av allt lödder på huvud och kropp. Mitt lilla bihang dinglade fritt till Natalies förtjusning. Det var inte ofta hon fick se den i ”frihet” och jag missunnade inte henne det nöjet. Jag tyckte ju själv att hon lät mig ha oinskränkt frihet att beskåda hennes vackra kropp och då var det inte mer än rätt att jag också kunde ”bjuda” tillbaka. Vi trippade tillbaka upp i huset med våra handdukar svepta runt kroppen. På vägen upp genom huset frågade jag Natalie
92 - Jag tog inte med mig mina papiljotter på den här resan. Har du några jag kan låna? - Papiljotter! Ja, dom har jag däruppe, men jag är jättedålig på att rulla upp håret. Tycker det är jobbigt helt enkelt. Visst får du låna dom. Kan du rulla upp håret själv? - Ja, jag har inga problem med att göra det. Jag kan rulla upp ditt hår också om du vill. - Jättegärna. Jag skall plocka fram dom på en gång och jag tror att det skall räcka till oss båda. Jag letade upp rena trosor och hittade min behå i den trivsamma röran som blivit när vi bara plockade in vårt bagage. Precis när jag var färdig kom Natalie tillbaka med en plastbag som innehöll all nödvändig utrustning. Medan Natalie klädde på sig sina underkläder kollade jag igenom sortimentet och fann att det mycket väl skulle räcka till oss båda och jag började därför ordna en plats där Natalie kunde sitta när jag rullade upp hennes hår. Efter lite prat om hur hon ville ha sitt hår satte jag igång och även om vi pratade under tiden så gick det snabbt för mig och hon tittade förvånat när jag började knyta hårnätet runt hennes huvud - Är du redan klar! Du har ju knappt börjat och inte har det känts så där ont som jag känt att det gjort tidigare. Tror du att jag skulle klara att rulla upp ditt hår? - Det tror jag säkert att du kan. Jag kan hjälpa dig om det behövs. Sagt och gjort så satte jag mig tillrätta i stolen och berättade hur jag ville att håret skulle rullas upp. Natalie visade sig ha bra koll på hur hon skulle göra, men sökte ofta bekräftelse från mig att det blev rätt. Även hon var flyhänt och kunde snart försegla sitt verk med att knyta ihop hårnätet. Under tiden vi rullat upp våra hår hade vi konstaterat att det rådde rätt stor oordning i huset, med otvättade kläder, resväskor och allt annat som vi medfört på resan fanns lite här och var i huset. Vi började därför planera hur vi skulle kunna hjälpa till att bringa ordning i denna röra. Vi började med att samla ihop all tvätt och sorterade den noga i prydliga högar. Handtvätt för sig och det som gick att tvätta i maskin för sig i olika högar och vi bar ner första högen i källaren och startade tvättmaskinen. Under tiden den gick handtvättade vi våra underkläder och såg till att dom kom ut på torkställningen i det här underbara vädret. Medan vi väntade på att första maskinen blev klar klädde vi på oss och såg till att köket ställdes i ordning. Björn och mamma hade tydligen fått lämna huset snabbt för en hel del stod fortfarande framme. Även där såg vi att det saknades många nödvändigheter efter vår långa vistelse från huset. Vi noterade noga ned vad som behövdes på en lapp och försvann sedan upp till rummet för att plocka bort papiljotterna på våra huvuden. Vi beundrade våra nyfriserade huvuden en stund innan det var dags att hänga nästa omgång tvätt och ladda maskin nr två med alla sängkläder. De skulle ta betydlig längre tid och därför gjorde vi oss redo för att lämna huset. Natalie ville gärna visa mig omgivningarna och då kunde vi lika gärna göra en del inköp på vägen. Medvetet gjorde Natalie en omväg ner till centrum så att kunde se så mycket som möjligt innan vi handlade. Sedan skulle vi nog vilja hem den kortaste vägen. Hon visade mig runt i området och berättade var än den ene, än den andre bodde. Vi träffade inte på någon hon kände trots att det var ganska många ute och rörde på sig. När vi närmade oss centrum visade hon också var skolan låg och vi tog en tur inne på skolgården. Skolan var mycket större än den hemma i byn men den såg ändå trevlig ut med både gräsytor, sittbänkar och lite lekställningar för dom som hade energi över på rasterna. Vi tittade lite på de olika affärerna som fanns i centrum och även det var betydligt fler än vad vi hade, men jag kunde ganska snabbt konstatera att vi nog kunde välja från ett mer omfattande sortiment. Egentligen fanns allt vad vi behövde i de få affärerna och de kunde
93 också ta hem saker man behövde, allt från traktorer till nål och tråd. Vi var nu framme vid vårt mål för denna utflykt och gick in på Konsum. Vi tog vår kundvagn innanför dörren och Natalie lotsade mig vant mellan gångarna och hyllorna. Det blev ganska mycket som hamnade i korgen, men inget vi tyckte var onödigt. Dessutom gick det ju åt mer när vi var fyra personer och från vår vecka i Vejbystrand hade vi lärt oss en del vad vi föredrog och vad som var mindre gångbart. Våra medförda kassar blev välfyllda och ganska så tunga när vi hade gjort rätt för oss i kassan och började gå hemåt. Ytterligare en tanke hade formats när vi var inne i affären och det vara att ha middagen klar när mamma och Björn kom. Vi visste att båda skulle bli sena och kanske också komma olika tider, men vi tyckte ändå det skulle bli kul att ha middagen klar. Vi hade därför mycket noga sett vad som erbjöds i charken och fastnat för en ring med falukorv. Den skulle bli enkel att tillreda och även hålla varm om det blev alltför lång väntan. Hemma igen var det bara att placera in sakerna på sina platser och det gjorde att jag fick en bra koll på var saker och ting var placerade och lättare kunde hitta det jag sökte. Först nu kände vi att det fanns lite tid att sitta ner och vi drog oss ut i trädgården med varsitt glas saft och några mariekex som vi tänkte njuta av i solskenet. Eftermiddagen försvann snabbt undan och vi var fullt sysselsatta hela tiden, men samtidigt hade vi hjärtans roligt att få göra allt detta tillsammans och, förhoppningsvis, glädja våra föräldrar när det väl kom tillbaka. Om vi hade gjort oss fina i håret så skulle väl det också märkas på klädseln tyckte vi och drog oss upp till vårt rum. När jag inspekterade mitt begränsade urval av snygga kläder kastade jag längtansfulla blickar bort mot garderoben där Natalie förvarade sina plagg. Uppenbarligen såg hon dessa blickar för hon konstaterade enkelt att var det något som passade så var det OK att låna. Hon behövde inte säga orden två gånger innan jag var inne i garderoben och letade, lite mer noga den här gången. Jag hittade också en vid sommarklänning som jag tog ut för närmare beskådan och provning. Den satt som gjuten på min kropp och Natalie gillade mitt val. Själv valde hon en tunn vit blus och blommig kjol till som också klädde henne väldigt bra. Vi letade fram lämpliga skor och tillät oss att sminka oss lätt. Vi bytte även ut våra örhängen till några som hängde ner från örsnibben och med några enkla halsband tyckte vi att vi kunde hälsa husets övriga två medlemmar hem med tillfredsställelse över vad vi hunnit med denna dag. Succén var total. Först Björn som redan en meter innanför dörren såg att något hänt och då hade han inte ens sett oss. När han fick syn på oss sken han upp som en sol och gav oss båda komplimanger för hur fina vi var och dessutom hur mycket vi måste ha jobbat med under dagen och då hade han ju inte ens hunnit se en bråkdel av det vi hunnit med. Det hann han dock uppdatera sig på innan mamma anlände och vi kunde sätta oss till bords. Även hon sken som en sol och tittade så avundsjukt på våra frisyrer att jag omedelbart lovade att fixa hennes hår också innan kvällen var slut. Björn tittade förvånat och undrade om det verkligen var jag som skapat frisyrerna. Jag höll bara delvis med och påpekade ödmjukt att det var Natalie som gjort min frisyr. När middagen var avklarad tog sig mamma och Björn tid att gå runt i huset, för hon förstod av Björn att det fanns mer att se, eller mer korrekt, avsaknad av att kunna se. Det tog henne också en stund att förstå vad vi gjort. Det var väl först när hon kom in deras sovrum och såg de prydliga högarna med nystrukna och vikta kläder som låg på den nybäddade dubbelsängen. Två stolta föräldrar anslöt sig till oss i salen och nu fick vi ännu en omgång av kramar och tacksamma ord. Jag påminde mamma om mitt löfte och hon sa att hon genast skulle gå och ta sig en dusch.
94 Jag och Natalie ställde under tiden i ordning vår frisersalong och även om det var jag som tog hand om mammas hår så var hon med och studerade noga hur jag gjorde. Björn kom och tittade på och blev mäkta imponerad hur snabbt och enkelt jag rullade upp mammas hår. Kanske var det ändå något han måste säga för att motivera sin närvaro där. Det fanns nämligen mycket att vila ögonen på för honom, inte minst när mammas handduk gled av hennes bröst och hon inte brydde sig om att fästa upp den igen utan satt lugnt kvar och lät mig avsluta arbetet. Att sedan handduken blev kvar på stolen när mamma reste på sig för att gå in och sätta på sig sina nattkläder gjorde inte situationen sämre för Björn. Nästan att vi kunde se hur han dreglade lite där han stod och försökte låtsas se oberörd ut. Men om jag förstod mammas min när hon lämnade rummet skulle han nog bli mer än nöjd lite senare i kväll. Kapitel 14 Precis som doktorn ordinerat så ville hon att jag skulle hitta fram till en vardag och med Natalies benägna hjälp så blev det mycket av den varan. Vardag och vardag. Ett sommarlov är ju nästan som en helg fast varenda dag, men det hon egentligen menade var att jag inte skulle stressa upp mig för att vara andra till lags i min roll som flicka utan bara var den jag var. Genom Natalies naturliga inställning att jag numer var som en syster för henne blev mitt klädval ganska odramatiskt och något som inte ens fanns på dagordningen. Vi träffade också på några i hennes kamratgäng och tillsammans gjorde vi en hel del saker och inte någon gång kom frågor upp som kunde tyda på att de misstänkte att jag var en ulv i fårakläder. Givetvis var det väldigt nyfikna på vem jag var och det fantastiska att jag och min mamma flyttat in hos Natalie. Vi cyklade också gärna runt i trakten, och var det riktigt fina dagar kunde vi cykla ut till Mälaren och då företrädesvis Ängbybadet för att bada. Det var för mig ett stort äventyr att cykla i en så här stor stad och jag blev imponerad av hur lätt Natalie kunde hitta fram på alla småvägar. Veckorna gled iväg och snart var det dags för mamma och Björn att få sina ordinarie semestrar. De hade lyckats med att ändra sina tidigare planerade semesterveckor så att de även nu fick samma veckor. Efter lite diskussioner hur dessa skulle tillbringas så var det faktiskt Natalie som kom med det förlösande förslaget. Hon ville gärna se mer av mina hemtrakter och varför kunde vi inte åka dit och förlägga semestern där. Det var ju ett alldeles lysande och enkelt förslag som genast fick allas gehör. Jag hade ju under de gångna veckorna fått en bra kännedom om Natalies uppväxtmiljö och det var väl inte mer än rätt, och dessutom bra, att hon fick samma chans att se och uppleva hur det var där jag växt upp. Även om förslaget var bra så kändes det lite tråkigt att behöva lämna Bromsten, om än bara för några veckor. Björn och Natalie var mycket lyhörda för de förändringar som alla var ense om skulle behövas om det ny skulle bo fyra personer istället för tidigare två i huset och att dessutom två av dom var tonåriga flickor som gärna såg ett lite modernare hem. Diskussionerna hade varit omfattande och en del förändringar hade också skett, främst på bottenplanet där husets paradrum, salen, börjat få en ansiktslyftning. Det var inte längre ett ”muséum” utan en plats för alla att samlas på och trivas tillsammans i. Egentligen hade inget tagits bort eller kastats för alla var överens om att det verkligen var vackra saker som fanns där, men allt behövde inte finnas framme och synligt. Bara genom att plocka in en massa saker i skåpen och sätta upp några andra gardiner hade rummet blivit mycket ljusare och kändes både öppnare och mer tillgängligt i vardagslag. Ville man duka till fest var det lätt att plocka fram en del saker som genast gjorde rummet annorlunda.
95 När nu den kommande semestern satte stopp för vidare förändringar i övriga huset blev det ändå en välbehövlig paus och kanske även tid för mer reflektioner vad vi ville göra. Natalie uttryckte också att det fanns säkert idéer vi kunde ta med oss tillbaka från vårt hem. Helt medvetet åkte vi upp med bägge bilarna, då vi räknade med att det skulle plockas med en hel del saker ner till Bromsten efter semestervistelsen. Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka hem. Det är var ju i alla fall min ”riktiga” hemmiljö, även om jag funnit mig väl tillrätta i Bromsten. Jag var också mycket stolt över att få möjligheten att visa, främst Natalie, alla mina favoritställen. Ett av dom blev aktuellt att visa direkt efter framkomsten för vi dröp av svett och ville mer än gärna svalka av oss innan vi gjorde något mer. Snabbt ombyte och lätt springandes tog vi oss ner till sjön och utan tvekan slängde oss i det ljumma men friska vattnet. Oh så skönt det var och vi busade omkring rätt flitigt när mamma och Björn, efter evigheter kändes det som, anslöt sig och delade vår njutning. Sjön skulle säkert ligga kvar där den låg även i morgon medan vi kände av att vi behövde komma i ordning i huset innan det blev alltför sent. Stolt tog jag täten och även om det fanns betydligt färre rum och vrår i det här huset på bara ett plan och utan källare så fanns det ändå en hel del att visa. När jag började visningen blev jag stående utanför mitt gamla rum med en oförstående min. Visserligen visste jag ju att mamma hade varit hit flera gånger sedan vi kom tillbaka från Vejbystrand men att hon också möblerat om var okänt för mig. Mitt gamla rum såg nu mest ut som ett förråd och delar av mina tillhörigheter var flyttade till mammas gamla rum som var det största. Där stod nu två sängar och det var nu ingen tvekan om att det var avsett för mig och Natalie. Först blev jag fundersam var mamma hade flyttat, men när jag öppnade dörren till rummet som tidigare fungerat som klädvårdsrum, i brist på annan användning, stod nu hennes dubbelsäng mitt i rummet. Det blev inte så mycket plats över men mamma intygade att det räckte mer än väl för henne och Björn. Både jag och Natalie nickade diskret instämmande och log lite generat. De skulle nog tom kunna klämt ner sig i min gamla säng i mitt gamla rum och ändå haft gott om utrymme menade vi lite skämtsamt. Mamma berättade också att det mesta av flytten hade Sven bistått med och Ann-Catrine hade varit mycket pådrivande hur Natalies och mitt nya rum skulle inredas. Det fanns därför många saker, de flesta hittade på vinden hemma hos Ann-Catrine, som nu fick en ny användning i ett rum för två tonårsflickor. Sängarna var min mormor och morfars sängar och de hade riktig härlig höga sänggavlar i hand snidat trä. De stod en bit från varandra och mellan sängarna stod en matchande byrå med stor spegel ovanpå. Den var perfekt som sminkbord och några tillbehör av den arten stod också redan på byrån. Garderobsväggen på motsatta sidan innehöll bara mina flickkläder och det fanns gott om plats för Natalie att hänga in sina plagg. I resten av huset hade inget dramatiskt skett utan vi kunde ta itu med att tömma bilarna från sitt innehåll och göra oss hemmastadda. Vi hade precis fått in allt på sina platser och började fundera över om det var dags att göra middag när telefonen ringde. Mamma var snabbast på och jag förstod direkt att det var Karin som var i andra ändan för mamma började direkt prata så som hon gjorde med sin syster. Samtalet blev kort till min stora förvåning, men så hade också budskapet varit enkelt. De ville gärna se oss på middag och den skulle stå på bordet om en timme så det här var inte ett förslag utan en trevligt utdelad order från närmaste släkten.
96 Ingen av oss hade något att erinra och vi piffade till oss så gott det gick och hoppade in i mammas lilla bil för färden över till dom. Vilken härlig kväll det blev! Middagen serverades utomhus och bestod av nyfångad fisk och Ann-Catrine berättade stolt att det var hon och Sven som vittjat näten i morse och fått en osedvanlig rik fångst som nu hade förvandlats till denna sommarmiddag. De hade under eftermiddagen rökt fisken och tillsammans med färskpotatis som också kommit direkt från potatislandet blev det en helt perfekt kombination. Alla var glada och nöjda och det verkade som om Björn och Sven hittade många intressanta samtalsämnen för de konverserade flitigt med varandra men fanns ändå närvarande och deltog då och då i den övriga konversationen. Ann-Catrine och Natalie hade heller inga svårigheter att hitta ämnen att prata om och jag kunde se att mamma var mycket nöjd med hur kvällen utvecklat sig så här långt. Karin var också mycket nyfiken på hur det såg ut i Bromsten och jag överlät åt Natalie att berätta om sitt hem och fyllde bara i här och där med saker som Natalie glömde eller inte tyckte var av intresse. Ann-Catrine var också av idel öra och tyckte allt lät jättespännande. På stående fot bjöd vi dom att komma med ner till oss efter semesterveckorna. Det fanns ju fortfarande någon ledig vecka kvar innan skolorna började och Ann-Catrine accepterade genast förslaget och fick även Karins godkännande. Det var en lycklig Ann-Catrine som lite senare frågade om inte Natalie ville se hennes rum och därmed lät vi de vuxna fortsätta för sig och vi tre kunde prata om vårt lite mer fritt. Inga större förändringar hade skett hos Ann-Catrine och fortfarande fanns den säng som ställts in till mig kvar i rummet. Den hade dock fått ett litet annat användningsområde och mer blivit som en soffa med två rejäla kuddar mot väggen som ryggstöd och hemvist för alla mjukdjur som Ann-Catrine omgav sig med. Vi kröp därför upp i den möbeln alla tre och för att få någorlunda plats fångade vi upp varsitt gosedjur som vi placerade i våra famnar och kramade ivrigt. Ann-Catrine tyckte väl att det inte hänt så mycket under sommaren, men när hon började berätta så verkade det som om det skett en hel del. Hon och Johanna träffades ibland och det hade också varit en till dans i Bygdegården som hade varit minst lika lyckad som den första. Kanske skulle det hinna bli en medan vi var kvar här också. Det ryktades om det, men inget var klart. Annars så höll sig Ann-Catrine mest hemma här och givetvis badade alla dagar som det gick och Peter var den hon mest hade kontakt med. Han var en kompis som alltid fanns till hands till bägges stora glädje. Natalie blev även förhörd om hennes konfirmationsläger och det verkade som om även Ann- Catrine tyckte att det lät spännande. Kanske kunde vi två göra det tillsammans nästa sommar? Det var ändå en tanke som börjat gro hos oss och Natalie stöttade den till 100 procent. Det hon tyckte hade varit jobbigast var att inte ha någon hon kände med sig på lägret. Visst hade hon lärt känna flera, men de som hade kompisar med verkade ha det lite enklare med att vara hemifrån. Kläder var ett annat kärt ämne att diskutera och när jag berättade hur duktig Karin var att sy såg jag att Ann-Catrine började skruva lite på sig som om hon gärna ville berätta något. Jag anade var det kunde vara så jag frågade oskyldigt - Har det blivit några mer klänningar sydda under sommaren? - Nej, ja kanske, men inte av mamma - Jaså, av vem då?
97 - Ja, alltså. Jo jag tänkte att jag skulle prova någon gång och en dag när det regnade så fick jag lust att prova. Tyg hade jag och ett mönster fanns det också så jag bad mamma om lite hjälp och efter mycket möda och stort besvär så lyckades jag få till något som liknade en klänning. - Den måste du visa, svarade Natalie med en imponerad röst Fortfarande lite tveksam, men efter ytterligare uppmaningar reste sig Ann-Catrine och hämtade fram klänningen. Det var en enkel sommarklänning i ljusgult tyg, men där de sista decimetrarna nertill var fyllt med vackra sommarblommor. Den hade små puffärmar och ganska så djupa urringningar såväl fram som bak. Vi tyckte den var urtjusig och bad henne att sätta på sig den. Lätt rodnande över vårt beröm gick hon med på vår önskan och med lite assistans från min sida med blixtlåset i ryggen stod hon snart där i sin egenhändigt sydda klänning. Den satt som gjuten på henne och passade fint mot hennes solbrända kropp. Än en gång fick hon stort beröm för sitt verk och vi gick fram och klämde och kände på tyget och synade hennes arbete in i minsta detalj. Vi blev mycket imponerade, minst sagt, till Ann- Catrines stora belåtenhet. Karin dök upp i dörrhålet och blev både överraskad och glad att se Ann-Catrine i sin egenhändigt sydda klänning och tyckte att hon kunde ha den kvar på sig och visa upp den för de övriga. Vi var därför välkomna ner på lite fika och hon behövde inte upprepa sig två gånger. Det blev riktigt sent innan vi kom tillbaka till vårt hus och då var det skönt att alla sängar redan var bäddade och klara. Det var bara för oss att hoppa i säng och vänta på att John Blund nattade oss. Även om vi gjorde en hel del tillsammans de här veckorna så blev det ändå många tillfällen för Natalie och mig att utforska omgivningarna per cykel. Ibland i sällskap med Johanna, ibland med Peter och Ann-Catrine. Vi hade alltid mycket trevligt och dagarna bara flög iväg. Sista veckan ägnade mamma och jag mycket tid med att se vad vi behövde/ville ta med oss och det blev några vändor som Björn gjorde fram och åter ner till Bromsten. Vid ett av tillfällena när Björn var iväg och vi övriga tre, tjejerna i familjen, satt framför brasan, myste och småpratade, verkade mamma så härligt drömmande och hade ett leende på läpparna som varken jag eller Natalie kunde tolka. Mamma såg våra undrande blickar och eftersom hon satt mellan oss slog hon armarna om oss och drog oss närmare henne. - Jag måste bara säga hur lycklig jag är just nu. Ni två är för underbara och Björn likaså och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för allt det som hänt under den här sommaren. Jag ser också fram emot det kommande året. Vi har mycket nytt att se fram emot och hantera, men jag är inte särskilt orolig utan säker på att vi kommer att hitta lösningar på det mesta. En nyhet, som jag själv anat ett tag, men fick det bekräftat häromdagen är att ni båda skall bli storasystrar. Jag är nämligen med barn! Vi båda tittade på mamma och sedan på varandra innan vi sken upp som två solar och slängde oss på henne från varsitt håll och gav henne den härligaste kram vi kunde ge henne. Hon skrattade till och fortsatte - Det enda jag är orolig för är att ni kommer att krama ihjäl mig långt innan barnet är fött. Men, allvarligt talat, så blir jag glad för er reaktion. Jag och Björn är jätteglada för den här nyheten, men ändå lite undrande hur ni skulle ta emot nyheten. Vi var överens om att det nog var bäst om jag kunde ta det med er själv, oss flickor emellan så att säga, och jag tyckte det här tillfället kändes helt rätt. Björn och jag tycker det är jätteviktigt att ni känner er delaktiga, även fast ni inte haft någon möjlighet att välja mellan att få eller inte få ett syskon. Hoppas ni förstår oss.
98 - Vi både förstår och tycker det är jättekul, bekräftade Natalie efter att ha gett mig ett snabbt ögonkast och fått en nick tillbaka. Vi har mer eller mindre gått och väntat på att det här skulle inträffa. Jag och Anna har pratat om det ganska mycket, men varken vågat hoppats eller vågat säga något ifall det inte alls skulle vara något som ni planerat för. Så vi är jätteglada! - Men så kul! Jag kan förstå er försiktighet. Det är ju ingen självklarhet att man bara bestämmer sig och sedan blir automatiskt ett barn till. Vi är ju visserligen inte lastgamla någon av oss, men det blir svårare ju äldre man blir. Än är det ju heller inte över, men det ser bra ut så här långt och med allas våra gemensamma krafter så skall vi nog se till att det går bra framöver också. Oh, vad jag älskar er båda. Känns också bra att ha två så stora och mogna barn vid min sida och några som jag verkligen kan dela mina känslor och tankar med. Björn i all ära, men han förstår inte allt vad som händer inom mig, men jag tror att ni båda har en bättre känsla för det. Så jag är mer än nöjd just nu. Det var en liten konstig känsla att stänga till om huset och inte veta när vi skulle återvända hit, men det fanns så mycket annat spännande som väntade oss när vi kom tillbaka. Under veckorna här hade vi bestämt, och även pratat med skolan i Bromsten, att jag skulle börja där till hösten. Vi hade också bokat en tid med några på skolan i veckan som kom för att prata om min speciella situation. Det pirrade lite i magen, inte så mycket för själva bytet av skola utan för omständigheterna runt om. Nu var det på något sätt upp till bevis och inte bara något som jag tyckte hade varit en skojig lek under några sommarmånader. Flera gånger hade speciellt mamma frågat mig om det var det här jag ville, och när mitt svar, vid alla tillfällen, var detsamma att jag ville fortsätta att vara tjej så kramade hon om mig och lovade att jag hade hennes fulla stöd. Dagen för mötet med skolan kom och både mamma och Björn hade tagit ledigt för att följa med mig till skolan och jag kände att jag hade deras fulla stöd inför det som stod framför mig. Med Natalies hjälp hade jag valt ut en enkel men väldigt klädsam klänning som framhävde på ett fint sätt min byst även om den fortfarande mest bestod av en vadderad behå. Jag hade också prydligt bländvita knästrumpor och ett par skor med lite högre klack. Mamma hade också hjälpt mig med håret, som nu räckte en bit ner på axlarna och gjort två vackra flätor. I öronen dinglade ett par pärlor hängande på en kort kedja och mamma hade hjälpt mig att lägga ytterst lite mascara men som ändå gjorde min ögonfransar fylligare och därmed mer kvinnliga. Kort sagt så såg jag ut som en förväntansfull tonårig flicka på väg till sin nya skola. Rektorn som vi mötte utanför expeditionen tittade också lite omkring sig för att se var den där pojken som klädde sig i flickkläder skulle dyka upp och inte förrän skolsystern, som uppenbarligen var mer vaken och påläst, kom fram och hälsade på oss och gav mig några komplimanger för mitt klädval förstod rektorn att det var jag som var föremålet för dagens diskussion. Lite störd i sin förutfattade mening om hur jag borde sett ut visade han ändå in oss till sitt kontor och bad oss slå oss ned. Efter lite inledande presentation kom vi fram till ändamålet för dagens möte och det var som sagt skolsköterskan som var den som hade mest koll på ärendet från skolans sida och inledde - Jag har varit i kontakt med läkaren som skrivit brevet jag fick av er och hon gav mig en mycket detaljerad bild av Anna här. Men innan jag fortsätter så är jag intresserad av att höra om allt är väl med dig Anna och att du inte haft liknande känningar efter det som hände i Skåne.
99 - Tack, jag mår bra och har inte känt något liknande sen. Egentligen så märkte jag nog inte så mycket av det som hände, utan det var nog värst för de som såg mig falla ihop. - Ja, det verkar så också på doktorns beskrivning och hon beskriver dig också som en väldigt mogen ung dam. Ja, hon skriver faktiskt så, och riktade sitt påpekande till rektorn som nästan satt med vidöppen mun och verkade ha svårt att förstå det han hörde. Skolsköterskan fortsatte dock utan att vänta på något svar. - Jag skulle dock gärna vilja göra en undersökning av dig innan vi går vidare i ärendet. Jag har förberett allt inne på min mottagning som bara är några rum längre ner i korridoren. Jag föreslår därför att jag och Anna går dit nu och sedan är tillbaka om max 10-15 minuter. - Jag följer med er, svarade mamma omedelbart - Det går alldeles utmärkt. Då lämnar vi herrarna här så får dom prata fotboll eller vad dom nu vill diskutera. Björn tittade lite konstigt mot sköterskan men valde att inte opponera sig. På något sätt kändes det som om kommentaren mer var riktad till rektorn än till honom. Björn hade också fått känslan av att rektorn helst av allt hade sluppit få denna speciella elev till sin skola och det fanns nog all anledning till att Björn skulle var uppmärksam på eventuella kritiska synpunkter från rektorns sida. Ungefär samma känsla hade mamma fått och hon kände sig lite osäker var sköterskan stod så hon avvaktade med att säga något. Sköterskan var också tyst tills vi kom in på hennes mottagning. - Ja, nu kan vi prata lite mer fritt. Jag ska ta några prover på dig, det är efter önskemål från doktorn i Ängelholm. Hon vill få det bekräftat att dina värden är OK. Det är väldigt enkla prover, jag behöver bara sticka dig i fingret lite och få några droppar blod så det behöver du inte vara ängslig för. Jag tycker att du träffat på en riktigt bra doktor som följer upp sin patient på det här sättet. Det är det ena jag vill göra. Det andra är att jag vill att du klär av dig alla dina kläder. Tanken med det är att jag själv skall kunna bilda mig en uppfattning om hur din vistelse här på skolan kan bli. Tanken är ju att du skall vara här som en elev av det kvinnliga könet och då måste vi också vara säkra på att det fungerar. Jag har förstått att du känner dig bekväm med att byta om bland andra flickor, men frågan jag måste ställa är om andra kommer att vara bekväma med att byta om tillsammans med dig. Med anledning av ditt yttre så har jag inga som helst betänkligheter att du talar sanning, men jag måste även se till din säkerhet och vara säker på att du också kommer att betraktas som en flicka av dina kamrater. Flickor kan vara nog så dumma mot varandra om de ser något som kan ge dom en anledning att få lite makt över andra. Är det ok för dig att klä av dig inför mig? Jag bara nickade och vände inte ens bort mig. Mamma tittade vänligt på mig och hjälpte mig att dra ner dragkedjan i ryggen. Smidigt skalade jag av mig klänningen och stod där i nästan bara behå och trosor. Jag knäppte upp behån och la den prydligt på stolen där mamma lagt klänningen innan jag böjde mig lätt framåt och hasade ner mina trosor och lät dom falla mot golvet. Jag var på väg att ta av mig skorna när sköterskan svarade - Tack det räcker! Är det verkligen sant det jag ser? Eller rättare sagt det jag inte ser. Att du saknar bröst är ju uppenbart, men hur lyckas du dölja ditt könsorgan? Ja, du behöver inte svara, det var bara en retorisk fråga och du behöver heller inte vara orolig att du saknar bröst, i alla fall inte det här läsåret. Du skall veta att jag ofta får besök av flickor i din ålder som är oroliga för att dom inte har bröst fast alla andra tycks ha det. Så är det inte i verkligheten utan många ser nästan precis ut som du. Dessutom gör din
100 solbränna att det ändå uppstår en fin illusion. Jag ser på dig att det har du också sett och gärna solat i bikini för att uppnå den här effekten. Smart flicka! Du får gärna klä på dig igen så skall vi fixa blodprovet också innan vi går tillbaka. Blodprovet togs och jag fick en vänlig klapp av skolsystern innan vi gick tillbaka. Björn reste på sig och kramade om mig och gav även mamma en klapp på kinden innan vi åter satte oss ner och systern kunde fortsätta - Jag har nu undersökt Anna och det finns inga som helst svårigheter för henne att vistas i en kvinnlig miljö och att presentera ett yttre som motsvarar vad man kan förvänta sig av en flicka i hennes ålder - Vad menar du med ”att presentera ett yttre” eller vad sa du? frågade rektorn lite irriterat - Du vet mycket väl vad jag menar, Harald. Den här flickan ser precis lika ut som vilken annan flicka som helst här på skolan. Hon skall börja här i skolan hos oss om någon vecka och det är din och min plikt att se till att hon får en bra skolgång. Om varken du eller jag schabblar till det och avslöjar sanningen om Anna så kommer det här att fungera galant. Vi två måste dock, utan att vara överdrivet misstänksamma för det kan också skapa onödiga funderingar, ha Anna under våra vingar så att säga för att vara beredda om något ändå inträffar. Försök förstå att Anna inte drivs av någon önskan att vilja nästla sig in bland flickorna för att få se nakna flickor i mängd, som du tycks tro, utan hon har funnit att hon är en flicka, men tyvärr född med fel uppsättning könsorgan. Jag har sett tecken på att det finns och har funnits fler exempel på elever som inte riktigt passar in i vårt normala tankesätt vem som är pojke och vem som är flicka men jag har inte haft möjlighet att gå vidare då jag egentligen inte haft mer att gå på än mina egna funderingar. Nu, när jag fick det här brevet i min hand och dessutom förmånen att få träffa Anna så blir jag än mer övertygad om att mina iakttagelser har varit riktiga. Jag har dom senaste dagarna försökt ta reda på mer och det är inte det lättaste så jag tog kontakt med en av de personer som läkaren i Ängelholm rekommenderade i sitt brev och vi hade ett mycket intressant samtal häromdagen. Jag vill absolut inte lägga mig i hur ni själva vill gå vidare, men han är i alla fall mycket intresserad av att få träffa Anna, men självfallet är det helt och hållet upp till er. Jag har inte gett honom några personuppgifter utan bara diskuterat saken utifrån det som gick att läsa i brevet. Ja, det är i korthet vad jag har att säga. Nu är det upp till dig Harald att säga ditt. Rektorn harklade sig och såg ut att var rätt obekväm där han satt bakom sitt stora skrivbord där mängder av pappershögar trängdes och han knappt syntes bakom dom. Efter en till synes lång väntan förändrades hans ansiktsuttryck något och han reste på sig och ställde sig framför skrivbordet lite lätt lutande mot det. - Tack Rut för din ingående beskrivning av situationen. Precis som du sa så är det ju ytterst jag som har ansvaret för alla elever här på skolan och normalt så känns det inte något jag upplever som svårt eller på annat sätt påverkar mig personligen. Det här ärendet gör dock det och jag är säkert en gammal stofil som har svårt att förstå hur en sådan här situation egentligen kan uppstå. Ja, jag tror och alltid trott att pojkar är pojkar, och flickor är flickor, och visst har även jag sett exempel på personer som gjort sina tappra försök att göra inhopp i det motsatta könets roll. För mig har det varit tydligast med flickor som varit ganska manhaftiga
101 och som mer identifierat sig med killar och hängt ihop med dom under något eller några terminer. Sett ur min synvinkel så har det varit av övergående natur och dom har hittat tillbaka till sitt rätta kön så att säga utan några åtgärder från vår sida. På något sätt, medvetet eller omedvetet, så har jag ändå tyckt mig se att dom här personerna jag pratat om visat att dom varit kvinnor men i en manlig omgivning så att säga. Inför det här mötet så var min uppfattning, vilket också kanske syntes, att det skulle komma en pojke till mötet, klädd i flickkläder men som det ändå klart och tydligt syntes vilket kön han egentligen tillhörde. Jag blev lite överraskad när det verkade som om hela familjen kom. Mamma, pappa och syster, men var är pojken som skulle komma? Ja jag behöver inte säga mer. Jag tror ni förstår. Sedan kommer du Rut och ger mig en ordentlig avhyvling, säkert med all rätt, och sedan bara helt sonika lägger över ansvaret på mig att besluta om Annas framtid här hos oss. Bra dragning du gjorde förresten och jag håller med om att det helt säkert är nya tider vi går mot och att vi måste vara mer uppmärksamma än vi varit tidigare inför situationer som denna. Det är ändå vi som befinner oss i skolvärlden som får en tidig möjlighet att se om någon person avviker från ett gängse mönster, det behöver givetvis inte alltid betyda samma som i den här situationen, men vi måste vara beredda på att hantera och hjälpa individen att hamna rätt i livet. Så även nu och därför kan inte jag se något annat rimligt svar på din önskan, Anna, än att du är välkommen som elev här i vår skola. Välkommen Anna! Det uppstod en liten stund av tystnad innan vi alla förstod vad rektorn egentligen sagt, men när det stod klart var jag den förste att resa på mig och jag skuttade fram till honom för att ge honom en kram. Han var emellertid en väldigt stor och högrest man så det blev mer en kram runt hans mellangärde, men han verkade ändå uppskatta gesten, för han smekte mig lätt på huvudet. Jag släppte sedan honom och gick fram till skolsköterskan och hon var mer beredd och mötte mig halvt på huk så vi kunde ge varandra en äkta kram. Under tiden skakade mamma och Björn hand med Harald och det tidigare så tysta och andaktsfulla, lite dystra, rummet fylldes av ett sorl från glada människor. Innan vi skildes åt berättade också rektorn att jag skulle börja i klass 7C och att jag skulle få en lärare som hette Gunvor som min klassföreståndare. Hon var inte informerad om min situation men visste om att jag skulle börja i hennes klass. Man ville inte på något vis föregå detta möte, och det var helt och hållet upp till oss att avgöra hur mycket vi ville berätta och till vem. Rut inflikade dock att hon tyckte att Gunvor var en mycket bra och lämplig klassföreståndare och gärna såg att hon blev informerad, men höll med rektor om att det var vårt beslut. En mycket nyfiken Natalie väntade på oss därhemma och efter en kort resumé intygade också Natalie att hon hört att denne Gunvor var en bra och omtyckt lärare. Hon var ung och hade alldeles nyss fått barn så Natalie var lite förundrad att hon redan skulle vara tillbaka. Hon hade gjort succé bland eleverna när hon var höggravid och höll lektion i sexualkunskap iförd knäkort klänning och höga klackar. Hur övriga lärare reagerat visste inte Natalie, men hon kunde gott föreställa sig att det gick diskussioner om detta på lärarrummet, givetvis när inte Gunvor var i närheten. Jag kände att hon nog var precis den lärare jag skulle ha och såg fram emot min skolstart med förväntan. Natalies information om henne gjorde också att vi genast förstod att det var bra om hon visste om min situation. Mamma lovade att ta hand om detta och få till stånd ett möte med henne snarast möjligt och gick genast iväg för att leta upp hennes telefonnummer i
102 telefonkatalogen. Det visade sig att hon bodde bara några kvarter bort och när vi ändå var i farten och mamma och Björn var lediga prövade mamma att genast ringa henne. Efter några signaler svarade hon och mamma behövde bara presentera sig som Annas mamma och Gunvor visste att det gällde den nyinflyttade flickan som skulle börja i hennes klass. Hon blev glad att vi tog kontakt och eftersom hon ändå skulle ut på promenad med barnet undrade hon om hon kunde passera förbi oss om en stund. Det lät helt perfekt tyckte mamma och lovade att vi skulle bjuda på lite fika också. Det dröjde kanske tio minuter innan det ringde på dörren och en glad, lite rödlätt kvinna stod i dörren. Hon fick gärna komma in om hon ville, men annars så hade vi dukat upp i trädgården på baksidan. Jag skuttade frivilligt nerför trappen och visade henne vägen runt huset och vi hann börja en egen liten presentation - Hej, det är du som är Anna förstår jag. En liten överraskning för mig. Jag trodde att en flicka som hette Natalie bodde här. - Det gör hon också. Jag och mamma har flyttat in här och bor tillsammans med henne och hennes pappa. Det är jättekul att ha fått en syster. - Men så spännande. Och nu skall du börja i samma skola som Natalie fast i en annan klass. - Ja, Natalie går i 8A så hon är nästan ett år äldre än mig. Mer hann vi inte säga förrän vi kom ut på baksidan och mötte de andra. Gunvor hälsade glatt på Natalie och Björns ansikte var även det bekant för henne. Lite mer presenterande blev det mellan henne och mamma och de verkade komma bra överens på direkten. Gunvor visade också upp sitt nyförvärv, en liten pojke som hette Mikael. Nu sov han sin middagsvila och skulle nog inte vakna förrän om ett par timmar så det här mötet, hastigt eller ej, passade utmärkt in för Gunvor. Hon tyckte, än en gång, att det var ett bra initiativ att få träffas så här innan skolan började. Mamma tog vid och berättade mycket kort hur vi hamnat här ihop med Björn och Natalie och Gunvor replikerade att hon kommenterat just detta för mig men att hon nu, när första förvåningen lagt sig, tyckte att det såg ut som en alldeles utmärkt och bra lösning. Spontant verkade ju också jag och Natalie trivas ihop tyckte hon. Tänk så mycket trevligt ni flickor kommer att ha tillsammans när ni är så nära varandra i ålder, lade hon dessutom till. Vi satt där och hade en trevlig stund i största allmänhet i solskenet när mamma ändå tyckte det var dags att inte längre gå som katten kring het gröt - Verkligen trevligt att träffa dig och få möjlighet att presentera din nya elev lite grann innan skolstarten. Vi har tidigare idag också haft ett möte med rektorn och skolsystern och de såg gärna att vi tog kontakt med dig också. Jag kunde se hur Gunvor hajade till och en liten rynka blev synlig i hennes panna, men hon lät mamma fortsätta. - Saken är nämligen den att jag egentligen har en son som heter Anton, men genom olika omständigheter så har nu Anton, med vårt benägna bistånd, beslutat sig för att bli en flicka och kallar sig numer för Anna, Mamma gjorde en paus och vi riktigt såg hur Gunvor häpnade men ändå lyckades hålla masken Efter en kort stunds tystnad där Gunvor intensivt betraktade mig tog hon till orda. - Detta hade jag inte väntat mig! Men förlåt mig Anna, sa hon och klappade mig på handen som jag prydligt hade i mitt knä, jag menade inte att låta så upphetsad. Det bara flög ur mig. Men förvånad blir jag ändå. Jag blir också väldigt glad att ni anförtror mig denna kunskap och jag lovar att jag skall försöka förvalta den på mitt allra bästa sätt. Då förstår jag mötet med rektor och skolsyster också. Rut tog det säkert bra, men vad sa Harald?
103 - Först var han ganska avogt inställd, svarade Björn, men Rut plockade ner honom på jorden rätt bra och mitt intryck nu, hoppas att det är bestående också, är att han accepterade Anna riktigt bra på slutet. - Ja, Rut är det ruter i. Jag skulle gärna ha varit med och sett hans min, fast min var väl rätt stilig den också, svarade hon lite självkritiskt - Ingen fara. Det är förståeligt att man reagerar. Inte det mest vanliga vi får höra. - Tack för att ni tar det så. En av anledningarna att jag reagerade så starkt var att det inte ens fanns på min karta att den pigga trevliga unga damen som öppnade dörren för mig och följde med mig hit till baksidan av huset var något annat än den hon utgav sig att vara, eller egentligen mer rätt, som jag antog att du skulle vara. Jag anade att det var något speciellt med dig eftersom ni ändå var rätt angelägna att träffa mig innan skolstarten, men det här fanns inte ens i mina vildaste tankar. Men jag är glad att jag fått reda på hur det ligger till och jag tror vi kommer att få en bra tid tillsammans du och jag och alla dina andra kamrater. Klassen är ny för mig, men jag känner många sedan tidigare så jag tror du kommer att trivas bra i klassen. Samtidigt med att hon sa det började det gny lite i vagnen och hon upptäckte att Mikael låg vaken så hon tog upp honom och presenterade honom för oss. Han såg lite nyvaken ut och tittade lite konstigt på oss andra. I mammas famn var han trygg ändå trygg och kunde kosta på sig ett litet leende när jag och Natalie började kela lite med honom. Mamma och Gunvor hade direkt börjat prata bebisar och Gunvor hade inte lika svårt att fatta galoppen och förstod nästan genast att mamma var gravid. Kvinnor ser tydligen sånt på varandra långt tidigare. De var nu inbegripna i ett helt annat samtal och Björn valde att lite diskret att gå åt sidan och syssla med annat ett tag, Natalie och jag satt dock gärna kvar och lyssnade och kelade med Mikael som blev mer och mer glad. Plötsligt vände sig bara Gunvor om och räckte över Mikael till mig och jag blev lite förvånad men kom genast ihåg hur jag börjat min karriär som flicka och hur härligt det hade varit att ha en sådan här liten krabat i famnen. Jag tvekade aldrig utan tog emot honom och han verkade acceptera mig och Natalie på ett alldeles förträffligt sätt. Nöjda med vad de såg återupptog mamma och Gunvor sina bebisdiskussioner och överlät med varm hand Mikael i våra händer. Det gick nog mer än en timme innan Gunvor ändå fann det lämpligt att fortsätta sin promenad. Det var snart dags för Mikael att få lite mat och därefter middag för övriga i hennes familj också. Vi hade lite svårt att lämna ifrån oss Mikael som nu var i sitt esse med två intresserade flickor som daltade med honom. Gunvor tackade dock för sig och trevligt möte och tyckte att jag bara skulle ta det lugnt och vara precis så som jag varit under eftermiddagen. Gjorde jag det så skulle allt gå bra när jag började skolan. Det var hon övertygad om. Björn letade sig också fram från sitt gömsle och tillsammans följde vi dem ut på gatan och vinkade farväl. Nu när allt var klart med min skolgång blev det plötsligt lite annat som hamnade i fokus. Jag behövde en del nya kläder, bl.a. en gymnastikdräkt, ballerinaskor, lite bättre promenadskor mm. Med tanke på arbete och så fick jag och Natalie fria händer att utföra dessa kompletteringar och skicklig förhandlare som Natalie var lyckades hon få ett löfte om att köpa nytt också. Vi log genast brett och menade på att det nu skulle synas i skolan att vi var systrar, även fast vi egentligen inte var det. Mamma och Björn bara log åt vår iver och Björn klappade skrattande på mammas mage och konstaterade att de skulle få det lätt med att uppfostra detta nya liv med två så härliga syskon som förebilder och hjälpredor, vilket givetvis gjorde att vi blev än mer stolta och kände oss delaktiga i det som spirade i mammas mage.
104 Även om allt verkade frid och fröjd så fanns ändå en molande känsla inom mig att allt kunde inte bara bli bra. Någon gång blev det med all säkerhet ett bakslag, men jag var ändå tacksam och glad för en fullständigt sagolik sommar. Nya vänner, nytt hem, nytt namn, allt kändes bara så overkligt och även när jag bad Natalie nypa mig för att se om det hela ändå inte bara var en dröm så hjälpte det inte. Det var något som hänt och jag stod kvar här i mitt nya rum med min nya kamrat och ”syster”. Även Natalie kände av det hela. Det var också något nytt för henne att ha en annan tjej boende hos sig och även om det fungerat bra hittills så blev det långa mörka och kanske trista dagar under hösten när det var lätt hänt att man retade sig på allt och alla. Hur skulle vår vänskap och sammanhållning klara av dessa situationer? Vi kunde bara hoppas att vi skulle ha samma positiva syn då som vi har haft under den här tiden. Det liv som växte i mammas mage skulle också den kräva en hel del av oss och även om det dröjde ända tills mars innan den beräknades komma så var det ytterligare något okänt som fanns framför oss. Vi måste tex ändra om i huset för att kunna härbärgera även en femte person i denna illustra familj. Men det blir en helt annan historia. Slut

More Related Content

PDF
#1 - Laurelin Paige - Sierra Simone - Porn Star.pdf
byvalentina664684
 
PDF
Christina
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Kristel
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Födelsedagspresenten
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Mor och dotter
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Minha noiva e uma puta
byAngelo Tomasini
 
PDF
Sexo em cores
byAngelo Tomasini
 
PDF
Enid blyton-mystery-08-mystery-of-the-invisible-thief
byHardik Solanki
 
#1 - Laurelin Paige - Sierra Simone - Porn Star.pdf
byvalentina664684
 
Christina
byEvaBirgitta Persson
 
Kristel
byEvaBirgitta Persson
 
Födelsedagspresenten
byEvaBirgitta Persson
 
Mor och dotter
byEvaBirgitta Persson
 
Minha noiva e uma puta
byAngelo Tomasini
 
Sexo em cores
byAngelo Tomasini
 
Enid blyton-mystery-08-mystery-of-the-invisible-thief
byHardik Solanki
 

What's hot

PDF
Rödluvan
byTulay01
 
PDF
Um amor de filho
byDolis Nipapala
 
PDF
Jane da pra todo mundo
byAngelo Tomasini
 
PDF
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
byAngelo Tomasini
 
DOC
Close Protection
byjk_mafia
 
PDF
VIUVINHA - Livro erótico
byAngelo Tomasini
 
PDF
El odio que das.pdf
byAnaValeriaCarrizo1
 
PDF
The girls in the shop Ch 03
bystrangeghoul5472
 
DOCX
Hansel and gretel
byLhoudie
 
PDF
Shelter in the Storm
byluckypredestina84
 
DOC
Hujan di bulan desember
byZahrotin Niza
 
DOCX
Miss Mattie\'s Mystery
bysharonlyn
 
DOCX
Cinta pertama
byNiluh Dewi
 
DOCX
Ngày đầu tiên đi học
byHồng Nguyễn
 
PDF
2-La-caída.pdf
bySUSANAECHEVERRI4
 
PDF
3. Culpa Nuestra.Autor mercedes ron digital
byMayteMoya4
 
DOCX
Sacrificio MALEC parte 1
byMayGraciel
 
PDF
Step Daughter Ch. 05
byaboundingavalan92
 
PDF
Cerita yang gak tahu arahnya kemana
byaidadwiinizuka.blogspot.com
 
DOCX
Cerpen "Meraih Mimipi"
byFadlilah Sabila
 
Rödluvan
byTulay01
 
Um amor de filho
byDolis Nipapala
 
Jane da pra todo mundo
byAngelo Tomasini
 
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
byAngelo Tomasini
 
Close Protection
byjk_mafia
 
VIUVINHA - Livro erótico
byAngelo Tomasini
 
El odio que das.pdf
byAnaValeriaCarrizo1
 
The girls in the shop Ch 03
bystrangeghoul5472
 
Hansel and gretel
byLhoudie
 
Shelter in the Storm
byluckypredestina84
 
Hujan di bulan desember
byZahrotin Niza
 
Miss Mattie\'s Mystery
bysharonlyn
 
Cinta pertama
byNiluh Dewi
 
Ngày đầu tiên đi học
byHồng Nguyễn
 
2-La-caída.pdf
bySUSANAECHEVERRI4
 
3. Culpa Nuestra.Autor mercedes ron digital
byMayteMoya4
 
Sacrificio MALEC parte 1
byMayGraciel
 
Step Daughter Ch. 05
byaboundingavalan92
 
Cerita yang gak tahu arahnya kemana
byaidadwiinizuka.blogspot.com
 
Cerpen "Meraih Mimipi"
byFadlilah Sabila
 

Similar to Anna

PDF
I stood there
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Kim - ett hårresande äventyr
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Petra
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Michaela
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Josephine
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Jane
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Anna Maria
byEvaBirgitta Persson
 
PDF
Tiaras Magiska dörr kopia
bykajsabernhardsson
 
PDF
Magiska dörren av Viktor
bykajsabernhardsson
 
PDF
Martins magiska dörr
bykajsabernhardsson
 
PDF
Franks Magiska dörr
bykajsabernhardsson
 
PDF
A new book 17
byBergdalskolan
 
PDF
Pernilla
byEvaBirgitta Persson
 
I stood there
byEvaBirgitta Persson
 
Kim - ett hårresande äventyr
byEvaBirgitta Persson
 
Petra
byEvaBirgitta Persson
 
Michaela
byEvaBirgitta Persson
 
Josephine
byEvaBirgitta Persson
 
Jane
byEvaBirgitta Persson
 
Anna Maria
byEvaBirgitta Persson
 
Tiaras Magiska dörr kopia
bykajsabernhardsson
 
Magiska dörren av Viktor
bykajsabernhardsson
 
Martins magiska dörr
bykajsabernhardsson
 
Franks Magiska dörr
bykajsabernhardsson
 
A new book 17
byBergdalskolan
 
Pernilla
byEvaBirgitta Persson
 

Anna

  • 1.
    1 Anna Av EvaBirgitta Förord De 4första kapitlen i denna berättelse är ”lånad” från min historia ”Bonjour Madame”. I den berättelsen relaterade jag en ”dröm” som jag nu, vid en förnyad genomläsning, ser har en potentiell bas att stå på för en helt egen berättelse. Jag lyfter härmed upp den från att vara en ”dröm” till att bli ”verklighet”. Av ganska naturliga skäl så får den därmed också eget namn och heta ”Anna” eftersom de flesta av mina berättelser har ett kvinnonamn som titel. Med dessa ord önskar jag mina läsare en trevlig läsning. EvaBirgitta Kapitel 1 Det var en sådan där lagom vacker dag. Varken för het eller för sval. Mamma hade åkt iväg till jobbet och jag var ensam kvar hemma. Visst skulle jag kunna ha sysselsatt mig hela dagen och mat fanns det att laga, men jag kände ändå att det skulle vara kul med sällskap. En snabb koll med min kusin, via telefon, gav det besked jag ville. Jag var välkommen över till henne. Utan överdriven brådska satte jag mig på cykeln och trampade iväg längs grusvägarna bort genom skogen och fram till min kusins hus en dryg mil bort. Väl framme hälsades jag av moster Karin som lika glatt som vanligt hälsade mig välkommen och meddelade att Ann- Catrine satt på baksidan och läste. Om jag gick dit så skulle hon bara hänga färdigt tvätten och sedan komma med lite saft och bullar åt oss. Ann-Catrine hälsade glatt på mig, men fortsatte att läsa. Mellan raderna så pratade vi ändå, och jag passade på att förstrött bläddra i traven av tidningar som hon höll på att arbeta sig igenom. Det var en blandad kompott, och flera av dom kände jag igen då min mor och moster Karin ofta bytte tidningar med varandra. När Karin sedan kom ut med saften så lades tidningarna undan och vi satt och småpratade en stund. Det var sedan Ann-Catrine som föreslog att vi skulle springa över till grannen och kolla in på en ny kalv som sett dagens ljus under natten. Vi hjälpte till att städa undan både tidningar och kakor innan vi skuttade iväg över åkern bort mot ladugården uppe vid skogsbrynet. Det var alldeles tomt i ladugården så när som hörnan där kalvarna stod. Den var så liten och späd där den stod med några av sina kompisar. Ivrigt sökte den sig till oss när vi kom och började suga på våra framstoppade fingrar. Det kittlade konstigt och både Ann-Catrine och jag fnittrade till av de underliga känslor som fortplantades genom våra kroppar. Kalle, bonden själv, hörde oss och kom glatt fram till oss och berättade lite om kalven. Efter en stund ursäktade han sig och vi följde efter honom ut på baksidan av ladugården. Då hände det! Jag råkade halka till och i mina försök att återfå balansen vinglade jag till och föll ner på sidan om den smala spång vi gick på. Jag föll dock mjukt och var precis på väg att tacka min lyckliga stjärna när jag insåg vart jag hamnat. I dynghögen! När den första chocken, både för mig och de andra, släppt och vi alla förstod vad som hänt och vart jag hamnat så kunde vi inte annat än skratta åt det. Kalle drog snabbt upp mig och ledde mig fram till en vattenslang som han utan pardon tog upp och började spruta på mig med.
  • 2.
    2 Jag blev givetvisdyngsur, men det värsta av lorten följde också med. När han tagit bort så mycket det gick sa han skrattande att vi nog skulle skynda oss hem så jag fick på mig torra och rena kläder. Skrattande över äventyret tog vi farväl av honom och skuttade tillbaka över åkern bort mot moster Karins hus. Tydligen hade Kalle redan hunnit ”skvallra” för vi blev mötta redan på farstukvisten av Karin, som hade svårt att hålla tillbaka sitt leende. När hon däremot kände doften av mig blev hon allvarligare och kommenderade mig att ta av mig allt redan här ute och sedan bege sig till badrummet. Hon skulle gå före och göra i ordning ett bad. Det tog mig en stund att få av mig allt, och även om jag inte var speciellt blyg inför min kusin så var det skönt att hon följt med sin mamma in. Jag kunde därför i lugn och ro få av mig kläderna och tassa in i det tomma badrummet. Jag möttes av en härlig syn. Badkaret skummade rikt av lödder och när jag stoppade ner fötterna i det så strömmade värmen från vattnet genom mig. Jag sjönk ner i det väldoftande badet och doldes snart av allt lödder. Strax knackade det försiktigt på dörren och moster Karin tittade in - Är det skönt? Hoppas du inte misstycker att jag hade i lite andra dofter i vattnet. Tyckte det behövdes för att få bort lukten som jag misstänker hunnit sätta sig både här och där? - Ja, det är skönt, och lukten gör inget. Den känns bra mycket trevligare än den andra. - Förstår det. Dina kläder ligger redan i grytan. Måste koka dom riktigt så att all lukt försvinner. Så du ställer till, svarade hon med ett brett leende innan hon fortsatte. Vill du att jag skickar Ann-Catrine att hämta lite kläder åt dig eller tror du att du kan stå ut med att låna av hennes? Det blev alldeles tomt i mitt huvud. Här skulle jag få chansen att prova de kläder som jag så hett och länge önskat. Skulle jag våga svara ja? Skulle det inte bli för uppenbart att jag faktiskt önskade detta över allt annat på jorden? Vore det inte bättre att be Ann-Catrine hämta mina kläder? Å andra sidan så skulle jag därmed missa chansen….. Frågorna bara for runt i huvudet innan jag tog mod till mig och stammade fram - Det går nog bra med Ann-Catrines, om det är OK för henne förstås! - Jodå, det är det. Det var faktiskt hon som föreslog det. Men då så. Ligg kvar och njut en stund så kommer jag sedan och hjälper dig att tvätta håret. Det behöver nog gnuggas ordentligt också. Jag säger till Ann-Catrine att plocka ihop något. Jag blev åter ensam och försjönk helt i tankar kring vad jag nu hade gett mig in på. Jag var så upptagen med mina egna tankar att jag inte märkte att Karin åter kom in för att tvätta mitt hår. Inte förrän hon började massera in schampot vaknade jag till och lät henne gnugga in den väldoftande vätskan i mitt hår. Flera tvättningar senare var hon nöjd när hon sniffade på mitt hår. Nu tyckte hon att den starka lukten försvunnit. Själv kände jag bara den nya ovana doften som var helt omisskännlig som en kvinnlig doft. Så här luktade mamma och så här kunde jag också känna igen doften från både Karin och Ann-Catrine. Det var tur att skummet fortfarande fanns kvar, för en viss kroppsdel reagerade på denna vetskap och blev alldeles styv. Som tur var så varade inte känslostormen så länge, så när Karin kom med handduken och beordrade upp mig ur badet så var allt normalt igen. Medan jag torkade mig gick hon efter kläderna som Ann-Catrine valt ut. När hon återvände så räckte hon fram ett par trosor som jag utan att syna närmare snabbt drog på mig. Nu kände jag mig lite mer säker och kunde närmare betrakta den klänning som sträcktes fram emot mig. Vad jag kunde se så var det en kopia av den som Ann-Catrine hade på sig. Den hade ett
  • 3.
    3 smockat liv ochsmala axelband. Kjolen var ganska så kort och vid. Det lustiga med klänningen var att den också hade ett par byxor fastsydda i sig. Ett par extratrosor så att säga som hade rynkresår i benöppningarna och som gjorde att man kunde känna sig ganska fri när man tumlade runt. De riktiga trosorna skulle inte synas hur mycket vi än skuttade omkring. Lite komplicerat var det att få på den, men med Karins hjälp så fick jag klänningen på plats och jag kunde beskåda resultatet i spegel. Jag var mer än nöjd med det jag såg, och när dessutom Ann-Catrines ansikte dök upp i spegeln och nickade gillande blev jag återigen exalterad. Tur att klänningen dolde min reaktion. Karin nickade också gillande och saken blev inte sämre när hon tog fram en hårborste och borstade ut mitt hår. Utan att egentligen ha gjort någonting så kunde hon bara genom att borsta ut mitt hår på ett nytt sätt skapa en riktigt flickaktig frisyr. Likheten med Ann-Catrine blev högst uppenbar och vi båda fnittrade till när likheten blev tydlig för oss båda. Vi gick sedan in i hennes rum för att prova ut ett par lämpliga skor. Mina fötter var något större än hennes, men ett par sandaletter med öppen tå kunde jag få på mig, så dom fick det bli. Min ovana med att gå i skor med klack märktes genast, men Ann-Catrine tog bara tag i min hand och stöttade mig under de första stegen. Det kändes rätt skönt att hålla henne i handen, så när jag kände att jag kunde gå relativt obehindrat så behöll jag ändå ett fast grepp om hennes hand. Tillsammans gick vi ut i solskenet och drog oss mot baksidan där en filt låg utbredd och en hög med tidningar väntade på oss. Utan att egentligen några ord utbyttes, slog vi oss bara ner och greppade tag i varsin tidning. Plötsligt var det helt OK för mig att mer noga studera tidningarnas innehåll, och det dröjde inte länge förrän vi båda var inblandade i diskussioner kring det vi läste. Oftast handlade det om olika personers klädsel och vi synade extra noga tidningarnas modesidor. Vi var så upptagna med vårt studerande att vi inte märkte hur bara tiden flög iväg. Med stor förvåning uppmärksammade vi att Karin stod i dörren och ropade att vi måste in och tvätta händerna för maten stod på bordet. Förvåningen blev lika stor när vi såg att Ann-Catrines pappa satt vid matbordet. Vi hade inte hört honom komma där vi låg på baksidan, och nu sprang Ann-Catrine fram och gav honom en rejäl kram. Plötslig blev jag medveten om min egen klädsel och försökte finna någonstans att gömma mig. Karin uppmärksammade dock mitt dilemma och konstaterade bara - Sven har hört hela historien så du behöver inte vara orolig. Sven lyfte blicken mot mig och lösgjorde sin dotter innan han tilltalade mig - Jo det var allt en historia. Skönt att du inte slog dig också. Det hade ju kunnat sluta riktigt illa, men samtidigt så förstår jag att det måste ha sett rätt lustigt ut. - Jodå, svarade både jag och Ann-Catrine i munnen på varandra och ivrigt återgav hela händelsen. Isen var därmed än en gång bruten och utan speciella känslor kunde jag slå mig ner vid matbordet och ta del av den välsmakande maten. Hungriga hade vi tydligen också blivit för faten och skålarna länsades på allt sitt innehåll. Under middagen så nämnde Karin så där i förbigående att hon pratat med mamma och fortsatte - Mor din sa också att hon nog skulle bli sen ikväll. Du kunde åka hem eller så fick du bestämma om du hellre ville vara kvar här och sova över. Du avgör själv, men du vet att du är välkommen att stanna. Den här gången så hade jag inga betänkligheter inför valet utan svarade omgående och tveklöst att jag gärna stannade. Jag kunde se hur svaret föll i god jord och en härlig känsla av tillfredsställelse svepte över mig.
  • 4.
    4 I vanlig ordningså hjälpte vi till med avdukning innan vi tackade för maten och åter drog oss ut för att fortsätta våra studier. Efter ett tag kände vi oss dock nöjda och Ann-Catrine föreslog att vi skulle ta oss en cykeltur. Jag nickade gillande och var på väg fram mot min cykel när hon vinkade avvärjande. Inte kunde jag cykla på en killcykel med min klänning. Nej, jag fick ta Karins cykel och utan protester från min sida satte vi av och cyklade iväg. Det var en speciell känsla att cykla iförd klänning. Kjolen fladdrade ordentligt i vinden och jag gav snart upp försöken att hålla den i styr utan lät den fladdra bäst den ville. Ann-Catrine skrattade bara gott åt mina försök och nickade gillande när jag lät klänningen leva sitt eget liv. Vi cyklade runt ett tag och passade också på att ta oss fram till en liten sjö där vi gjorde ett uppehåll. Ann-Catrine tog genast av sig sina skor och vadade ut en bit i vattnet. Först var jag lite tveksam, men snart följde jag hennes exempel och vi travade omkring i vattenbrynet en lång stund. När vi åter kom tillbaka till huset så möttes vi av ett färdigdukat bord med kvällsfika. Återigen hade tiden bara flugit iväg. Vi hade en avkopplande och skön stund tillsammans där än en gång dagens händelser penetrerades. Inte någon gång yttrades några ord att min klädsel var olämplig, utan det kändes fullt naturlig att sitta där i klänning och umgås med de andra. Det kändes därför helt och hållet naturligt när Karin så sa att det var dags för oss att lägga oss och jag möttes av en nybäddad säng inställd i Ann-Catrines rum och ett nattlinne ovanpå sängen. Utan minsta tvekan skalade jag av mig klänningen och följde hennes exempel när hon vek ihop sin klänning och hängde den över en stolsrygg. Med viss nyfikenhet så iakttog jag sedan Ann-Catrine när hon knäppte loss sin BH och drog på sig sitt nattlinne. Ungefär samtidigt blev vi klara och innan vi gick iväg för att borsta tänderna så gick vi ner till salen och sade god natt. Den här gången var jag inte det minsta blyg utan följde Ann-Catrine i släptåget när hon kramade sina föräldrar och sade god natt. Så där riktigt lätt var det inte att somna. Intrycken från dagen upptog en mycket stor del av min hjärna och dessutom så var Ann-Catrine på sitt allra pratgladaste humör. Efter att Karin kommit och försökt att få oss tysta men blivit kvar och deltagit i våra diskussioner vid åtminstone två tillfällen så tynade vi sakta bort och fick vår välbehövliga vila. Så värst lång kändes den dock inte innan vi vaknade till och märkte att våra magar kurrade av längtan efter frukost. Lite fnittrade vi till när jag drog av mig täcket och blev påmind om vilka kläder jag hade på mig. Vi gjorde ingen ansats till att klä på oss utan drog oss genast ner till köket där moster Karin givetvis redan fanns och fullt uppe i något göromål. Med en vänligt god morgon hälsades vi och efter att ha besvarat hälsningen med varsin kram satte vi oss tillrätta vid det redan uppdukade frukostbordet. När jag satt där och åt föll mina blickar på en stol i ena ändan av rummet. Där, prydligt hopvikta, låg mina kläder. Jag stirrade på högen och kom alldeles av mig i mitt ätande. Både Karin och Ann-Catrine såg min blick och det var Karin som tog upp ämnet - Dina kläder är torra nu. Jag kan inte heller känna någon lukt så allt klarade sig tydligen. Jag svarade inte på hennes kommentar utan fortsatte att äta under tystnad samtidigt som min blick for mellan högen med kläder och det nattlinne jag just nu hade på mig. Efter en stunds tystnad så fortsatte Karin - För mig spelar det ingen roll om du vill fortsätta ha de kläder du hade igår eller om du vill sätta på dina egna. Du gör som du vill. Du kan väl i alla fall ta hand om dom och bära upp dom på rummet - Visst. Det skall jag göra, svarade jag glatt och jag kunde märka på både Ann-Catrine och Karin att de nog var rätt säkra på vad jag skulle välja.
  • 5.
    5 Väl tillbaka pårummet så var Ann-Catrine lika ogenerad som dagen innan och drog bara av sig nattlinnet och trosorna innan hon hämtade fram rena underkläder. Utan ett ord så överräckte hon ett par rena trosor åt mig också och därmed så bekräftades den känsla jag haft att hon gärna såg mig som sin flickkusin även idag. Jag tog glatt emot trosorna och nästan lika ogenerat tog jag av mig nattlinnet och trosorna för att sedan ge mig i kast med att få på mig klänningen. Det gick mycket lättare idag och när jag nästan var klar så kunde jag se hur Ann- Catrine satte på sig sin BH. Återigen tittade jag på henne med en blick som svårligen kunde tolkas annat än som ren och skär avundsjuka. Våra blickar möttes och ett leende som jag inte riktigt kunde tolka formade hennes läppar. Hon fortsatte med att göra sig färdig innan hon återigen gick fram till sin byrå och stökade omkring lite innan hon hittade vad hon sökte. När hon åter vände sig om så hade hon en annan BH i sina händer och kom emot mig. Hon förde ner mina axelband längs armarna och när jag förstod vad hon ville så hjälpte jag ivrigt henne att hasa ner klänningens liv så att min bringa blottades. Hon trädde sedan på mig BHn och flyttade sig till min rygg där hon knäppte ihop hela härligheten. Efter små justeringar här och där så var hon nöjd och med gemensamma krafter så återförde vi klänningen till sitt vanliga läge, men nu med den skillnaden att även jag hade små utbuktningar mitt fram. Sakta smekte jag mig längs mina nya kurvor och tittade storögt i spegeln en bit bort. Ann- Catrine log bara och försvann plötsligt bort till ett litet skrin. Strax återvände hon och satte på mig ett enkelt halsband gjort av kulörta plastpärlor. Jag fick även ett liknande armband i handen och kunde utan svårighet sätta på mig det då pärlorna var uppträdda på ett elastiskt band. Kvickt satte jag på mig skorna från igår, liksom för att försegla hela härligheten och inte ge någon möjlighet att berätta för mig att jag måste vakna upp ur drömmen och klä på mig mina trista pojkkläder. Jag måste även ha sett väldigt nöjd ut för Ann-Catrine gav mig en vänlig kram innan hon tog mig i handen och började gå nerför trappan. Vi passerade köket på vägen ut och Karin lyfte sin blick och nickade sitt gillande. Hon skulle just återvända med blicken till det hon höll på mig när hennes medvetande fick klart för sig att jag ändå inte var riktigt lika klädd som dagen innan. Hennes blick fastnade på mitt halsband för att sedan sakta glida nedåt över min nyskapade byst. När hon åter fångade min blick var jag alldeles illröd i ansiktet men hon svarade bara - Så fina ni gjort er. Hade ni tänkt göra något särskilt? - Nej, inget speciellt. Vi tar nog en cykeltur idag igen. Det är ju så skönt. - Ni tror inte att ni skulle kunna cykla in till byn och uträtta några ärenden åt mig? - Visst, det är ju ändå åt det hållet vi brukar cykla. Vad är det som behövs? - Jag behöver lite mer jäst och även lite mjöl. När ni ändå är där så kan ett halvt kilo kaffe också behövas. Jo, skulle du inte kunna köpa en påse av dom där blandade papiljotterna också. Mina börjar bli så slitna. - Visst, inget mer? - Jo, jag tror du börjar få ont om hela strumpor. Köp ett par av dom där vanliga. - Åhh, måste jag ha strumpor i morgon? Det är ju så varmt! - Ja, det måste du. Vi går inte bort på ett dopkalas utan att du har strumpor. Det gör man bara inte. - Okej då, svarade Ann-Catrine med en suck innan hon fortsatte. Gör det något om vi stannar till vid sjön och badar lite på vägen hem? - Nej absolut inte. Gör det ni. Vi kan äta lunch lite senare. Förresten! Jag brer några mackor åt er och gör i ordning en saftflaska så kan ni ta det lugnt och inte behöver stressa. Var bara hemma i god tid innan middagen. Vi har en del att förbereda inför morgondagen.
  • 6.
    6 - Det lovarvi, svarade vi unisont innan Ann-Catrine drog iväg med mig upp på rummet igen. Efter en del rotande så hittade hon inte bara sin baddräkt, utan ordnade fram en av sina gamla för mig att låna. Lite generat tog jag emot den och insåg att hon på fullt allvar ville att jag även skulle bada tillsammans med henne som tjej. När vi sedan kom tillbaka till köket så stod en cykelkorg färdigpackad med vår matsäck och handdukar så vi hade bara att stoppa ner baddräkterna och säga hejdå. I sakta mak cyklade vi iväg och gjorde oss ingen större brådska på väg mot byn. Under tiden så berättade Ann-Catrine, det jag i och för sig visste men inte lagt speciellt på minnet då det inte berörde min familj, att de i morgon skulle åka iväg till en bekant några mil bort för att där vara med om ett barndop. Vad Ann-Catrine visste så var hon nog den enda i hennes ålder som skulle komma och hon såg inte fram emot morgondagen med någon större iver. Visst var värdparet trevliga och lätta att göra med, och det lilla barnet var jättesöt, men det skulle ta hela dagen och hon måste vara fin och vara med dom vuxna hela tiden. På ett tidigt stadium hade hon försökt att få avstå från det hela, men Karin hade viftat bort det kraftfullt en gång för alla. Det var ju Ann-Catrines gudföräldrar det handlade om, och då måste man bara komma, så det så. När Ann-Catrine fått prata av sig sina funderingar kring morgondagen så hade vi nästan hunnit den långa vägen fram till byn. Plötsligt kom jag på att jag snart skulle möta andra människor i denna klädsel. Visserligen kände jag mig rätt van och bekväm i dom, men ändå så började det kittla av spänning långt ner i tårna. Jag uttryckte också något till Ann-Catrine att jag nog borde stanna utanför och vakta både cyklar och matsäck, men hon viftade bort det hela med att jag visst dög som jag var och att ingen skulle bry sig. En liten tröst var ju att jag sällan kom hit eftersom den låg åt precis motsatt håll från där vi bodde så ingen borde så där direkt känna igen mig. Men visst kände jag mig som en ulv i fårakläder. Med ett fast grepp om min ena hand gick Ann-Catrine mot ingången till lanthandeln sedan vi ställt våra cyklar i skuggan. Vi hälsades glatt av handlaren och hans hjälpreda, en kvinna i 20- årsåldern och medan våra saker plockades fram strosade vi runt lite och tittade på alla spännande saker som fanns på hyllorna. Ann-Catrine drog också iväg mig till ett mindre rum en bit bort där handlaren hade samlat lite kläder. Vi plockade runt lite bland blusar och klänningar och när vi stod där kom kvinnan mot oss och undrade om hon kunde hjälpa oss med något, men Ann-Catrine svarade att vi bara tittade oss omkring. Det var inga problem, tyckte kvinnan, och var det något så var det bara att säga till. Ville vi prova något plagg så var det helt OK. Vi kunde gå in på kontoret så fick vi vara ifred. Vi tackade och när Ann-Catrine neg som tack gjorde jag likadant. När vi blev ensamma igen så tyckte Ann-Catrine att vi inte skulle försitta tillfället, så hon valde ut några kläder som hon tyckte jag skulle prova. Först så var jag väl lite tveksam, men hennes övertalningförmåga var större än mina protester så snart befann jag mig inne på kontoret och på väg att få på mig första klänningen. Kvinnan dök återigen upp i dörren och hjälpte mig att få den på plats och drog även upp blixtlåset i ryggen innan hon tog ett steg tillbaka med orden - Du har en spegel därute i affären. Gå dit så du får se dig själv, men jag tycker den sitter fint. Du är väldigt söt i den. Jag kände hur rodnaden steg och började undra hur det kom sig att jag rodnade så lätt nuförtiden. Jag kunde knappt komma ihåg att jag rodnat någon gång tidigare, och nu hade det hänt minst tre gånger bara de senaste dagarna. Jag följde dock hennes uppmaning och med
  • 7.
    7 övriga två isläptåget gick jag ut i affären. Framför spegeln blev jag uppmanad att svänga runt, och kjolen svajade så härligt. Expediten kommenterade det hela - Vänta så skall jag hämta en underkjol som man bör ha till den där klänningen för att få den rätta vidden. Hon for iväg och kom strax tillbaka med en underkjol i stärkt tyll. Redan på långt håll kunde jag höra hur det frasade om den och när jag med bistånd av både henne och Ann-Catrine fick den på plats så stod kjolen praktiskt taget rätt ut. Än en gång fick jag svänga runt och frasandet blev högst påtagligt. Men synen i spegeln var vacker och jag stod länge och beundrade min spegelbild. Ann-Catrine manade dock på mig och ville se mig i några andra kreationer också, så vi återvände till kontoret för att prova vidare. Det var visserligen en hel del fina plagg jag provade, men den där första känslan jag fått med klänningen fick jag inte med något av de andra plaggen. Det som kom närmast var när jag provade en kjol och en blus i det tunnaste material jag skådat. Det följde min kropp så fint och kändes som silke mot huden. Däremot så visste jag inte riktigt vilket ben jag skulle stå på när jag såg hur tydligt min BH syntes genom tyget. Som kille så började jag uppskatta när man kunde se eller ana att flickorna hade BH, men nu, klädd som flicka, kunde jag känna mig nästan lite naken och utelämnad åt alla och envar. Vi avslutade provningen och återställde allt på sina rätta platser. När vi återkom till disken för att avsluta våra inköp och kontrollera att vi kommit ihåg allt frågade kvinnan mig - Om du vill så kan jag hänga undan klänningen tills du pratat med din mamma. Du passade väldigt fint i den, så hon borde åtminstone se dig i den innan den försvinner. Vill du det? - Tack, men jag tror inte det behövs, svarade jag och kom ihåg att niga lite lätt. - Du gör som du vill, svarade hon vänligt och återgick till att packa våra varor. När vi sett att allt var med och fått sakerna stuvade i en liten kartong vi kunde ha på pakethållaren så neg vi ännu en gång och tackade för oss. Innan vi vände hemåt så tog vi en tur runt byn och tittade på lite saker som Ann-Catrine ville visa mig. Kapitel 2 Sjön låg alldeles spegelblank när vi kom dit. Den lilla stranden låg helt öde och vi kunde placera oss precis där vi ville. Vi hade dock ingen lust att bara ligga på stranden, utan nu var vi ordentligt varma efter cykelturen och ivriga att komma i vattnet. Jag fick lite hjälp med baddräkten och kunde konstatera att min lilla sak mellan bena knappt syntes om jag vek den bakåt. Lite obekvämt kändes det, men annars så tyckte inte jag att jag såg så mycket mer annorlunda ut än Ann-Catrine, mer än att hon då var mer utvecklad högre upp. Jag kände mig dock helt OK och hand i hand sprang vi ut i vattnet. Det var faktiskt en annorlunda känsla att doppa sig i baddräkt. Du kändes ”torr” längre och när du väl blev blöt så kändes det extra materialet du hade på kroppen. Det var dock inget som störde vår iver utan vi simmade omkring och busade precis som vanligt. Båda två var vi ena riktiga vattendjur så det dröjde lång stund innan vi drog oss upp. Utsträckta på våra handdukar tog vi tacksamt emot solens strålar och nu kändes det också motiverat att ge oss i kast med den medförda matsäcken. Trots att vi gärna hoppat i vattnet direkt efter maten, så var vi lydiga och följde en gammal regel som sa att vi borde vänta en halvtimme innan nästa dopp. Mellantiden tillbringade vi på våra handdukar samt gjorde ett strövtåg längs strandkanten bort till en liten å som rann ut i sjön. I en liten pöl hittade vi ett stort antal grodyngel som simmade omkring och intresserat studerade vi deras simmande fram och åter. Vi lovade oss själva att vi skulle återvända hit för att se hur de utvecklades.
  • 8.
    8 Det hade nugått mer än väl den halvtimme som vi satt som gräns och det var skönt att än en gång få slänga sig i vattnet. Vi stannade i minst lika länge nu och det var med yttersta tvekan som vi till slut kände oss manade att bryta upp. Eftermiddagen var långt gången och vi hade ju lovat att vara hemma tidigt. Lite av motviljan satt nog också i att både jag och Ann-Catrine insåg att det här lilla äventyret med mig iklädd flickkläder nu snart var till ända och även om vi inte pratade om det så kände vi nog båda att det varit två trevliga dagar som vi skulle minnas länge. Vi gjorde oss dock ingen större brådska utan låg kvar och lät solen torka oss både grundligt och länge. När vi sedan klädde på oss så klarade jag mig riktigt bra själv med att få på mig BHn och glada i sinnet, men ändå lite återhållsamma cyklade vi hemåt. När vi travade in i köket för att redovisa vår dag för Karin så fick jag mitt livs chock. Bredvid Karin stod mamma i full färd med att skala potatis. Hon vände sig om, hajade till lite, men avbröt sitt arbete, torkade händerna och sade - Hej flickor, hur har ni haft det? - Jo tack, bara bra, svarade Ann-Catrine som uppenbarligen inte blivit lika förvånad som jag. Hon fortsatte att berätta om allt vi varit med om, från alla klädprovningar i affären till badandet i sjön. Själv stod jag helt stum och visste inte hur jag skulle göra för att bara försvinna från jordens yta. Jag kände mig plötsligt väldigt obekväm i kläderna jag hade på mig och var ytterst generad över att mamma nu sett mig i dom. Jag förvånades dock över hur naturligt hon verkade ta det. Karin och hon måste ha samtalat om det innan vi kom. När Ann- Catrine pratat färdigt så var det mamma som tog till orda - Ni verkar ha haft en riktigt trevlig dag som det verkar. Men skall du bara stå där. Skall jag inte få en välkomstkram av min söta dotter, frågade hon och sträckte ut sina armar Min förtrollning bröts och jag föll mamma i armarna. När jag kände hennes trygga famn kunde jag bara inte längre hålla emot, utan jag kände tårarna välla upp inom mig. Sakta smekte hon mig på håret och lät mig gråta ut. I ögonvrån såg jag dock hur Ann-Catrine såg på mig med en förvånad blick innan moster Karin tyst tog sin dotter i handen och lämnade oss ensamma i köket. Vi stod som fastklistrade vid varandra en lång stund, och när vi särade på oss så kunde jag även se att mor hade en tår i ögat. Hon torkade både bort sina egna och mina med sin näsduk innan hon satte sig ner på en stol och ställde en annan mitt framför henne. Med ett stadigt grepp om båda mina händer tittade hon mig djup in i ögonen, log och sedan sakta följde min kropp nedåt. När hon åter fångade min blick så sade hon bara - Du är söt. Riktigt söt som flicka. Karin har, som du säkert förstår, berättat för mig och sagt att du verkligen gör dig bra som flicka, men jag hajade ändå till när jag såg dig. Känns det bra för dig i dom här kläderna? Tyst nickade jag och hade svårt att se mamma rakt i ögonen. Hon avkrävde mig dock inte något annat svar utan fortsatte att under tystnad betrakta mig. Det kändes inte som en fråga utan snarare en ett konstaterande när mamma sedan fortsatte - Ann-Catrine och du har alltid kommit bra överens och uppenbarligen så har ni inte blivit sämre kompisar efter den här händelsen. Men även om jag tycker att du är söt i dom här kläderna så är det ändå viktigt att du berättar hur du känner det och inte låter oss andra att tycka åt dig. Vill du gå klädd så här så är det OK för mig, men du skall inte behöva känna det som et tvång för att vi tycker att du passar som tjej och att Ann- Catrine gillar det. Då blir det lätt fel och du hamnar lätt i en omöjlig situation. Jag förstår att det kan vara svårt för dig att sortera alla känslor, men kan du beskriva något av vad du känner?
  • 9.
    9 - Vet inte,svarade jag och ryckte på axlarna. Det känns bara så rätt på något vis. Jag kan inte förklara hur, utan jag bara känner det. - Har du provat mina eller Ann-Catrines kläder förut? - Nej, men jag har länge gått och tittat på er och hur ni klär er. I smyg så har jag också tittat på bilder i tidningarna och fantiserat att jag kunde ha dom kläderna på mig. - Jaha, det är det du gjort. Jag har sett hur du gärna tittat i mina tidningar men jag har alltid trott att du bara ville titta på flickor. Ibland har jag nog blivit både sur och fundersam på ditt intresse, men nu förstår jag att jag misstolkat dig helt. Förlåt mig! - Något inom mig sa att jag inte skulle gå med på att låna Ann-Catrines kläder, men samtidigt blev jag så nyfiken och ville väldigt gärna göra det. Jag är glad att jag vågade, men just nu vet jag inte om jag gjorde rätt eller fel. - Klart du gjorde rätt! Det är aldrig fel att prova och du har visat stort mod genom att göra det. Jag är stolt över dig. Inte bara för att du vågade, utan också för att du gör dig så bra som flicka. Du försöker verkligen att vara som en flicka också om du förstår vad jag menar. - Jag förstår, tror jag, men jag vet inte hur det gick till. Det kändes bara så rätt att göra si eller så när jag fick dom här kläderna på mig. - Du bär nog på en liten flicka inom dig skulle jag tro. En flicka som uppenbarligen mådde bra av att få komma ut. Jag tror inte du behöver vara rädd för att visa upp henne. Det behövs en ”riktig karl” för att våga vara sig själv, kommenterade mamma och gav mig en riktig björnkram Medan vi stod där och kramades så kom Ann-Catrine och Karin tillbaka. Jag fick undrande blickar från Ann-Catrine som jag inte riktigt kunde tyda, men jag fick inte tid att ge mig in på någon analys för Karin tog genast till orda - Nej, flickor. Skall det bli något gjort får vi sätta fart. Om ni två dukar så fixar vi färdigt maten. Vi kan ju prata under tiden, för vad jag förstår så finns det väl vissa frågor som väntar på sitt svar. Jag ställde mig lite undrande vad det var för frågor, men trodde det hade något att göra med mamma och Karin. Jag blev därför mycket förvånad när Ann-Catrine ställde frågan direkt till mig - Vad tycker du? Vill du följa med i morgon? - Just ja, svarade mamma innan jag hann reagera. Det glömde jag alldeles bort att fråga. Jag blev så tagen av dig som person så jag tappade alldeles fattningen. Ursäkta min fumlighet, men frågan är egentligen lika enkel så som Ann-Catrine ställde den. Skulle du vilja följa med på dopet i morgon? Jag blev lite ställd av frågan och blev tyst en stund medan jag tänkte på frågans innebörd. Menade de verkligen att jag skulle kunna följa med som tjej eller var det min fantasi som sprang iväg och formulerade ett önsketänkande som inte de alls hade i tankarna. Jag visste heller inte hur jag skulle ställa en motfråga för att få klarhet i hur det låg till och ändå inte avslöja mina egna fantasier. Jag var trots allt inte riktigt säker på hur långt mamma, eller för den delen även Karin, var beredda att bistå och stötta mina trevande steg i den kvinnliga världen. Jag slapp dock tänka på formuleringen för Ann-Catrine gjorde själv ett förtydligande - Jag har sagt till mamma att jag vill att du följer med som min tjejkompis. Om du gör det så har jag lovat att inte stöna och stånka, inte för mycket i alla fall, utan vara en snäll och beskedlig flicka. Nå vad säger du? - Men hur skall det fungera? frågade jag med blandad skepsis och en betydande del glädje. - Det skall nog inte bli några som helst svårigheter, fyllde Karin i. Vill du bara, och du skall absolut inte känna dig tvungen, så löser vi det andra på bästa sätt.
  • 10.
    10 - Vad tyckerdu, mamma? frågade jag vädjande - Valet är ditt min älskling, men jag tror att du både vill och kan genomföra det. Mitt stöd har du oavsett vilket du väljer. Jag tvekade bara en sekund innan jag gav mitt svar och sekunden efteråt klängde Ann-Catrine runt min hals och delgav mig sin glädje över beslutet. Det var åter Karin som tog tag i situationen och organiserade det hela. - Då var det bestämt! Bra och jag tror också att du kommer att både gilla det hela och dessutom bli en riktigt söt och trevlig bekantskap för de andra. Var bara så som du är nu och allt kommer att gå galant. Men nu till några praktiska, men icke oväsentliga frågor. Jag tänker genast ringa och anmäla din närvaro, men vad skall vi kalla dig? - Jag har ett förslag där, svarade mamma överraskande. Jag har också tänkt på det och varför inte ta det namn som vi hade planerat för dig om du skulle blivit född som flicka? Vi hade tänkt kalla dig Anna. Skulle det passa damen? - Anna! Ja, varför inte. Det kan jag gott tänka svarade jag fortfarande smått chockad över de senaste minuternas händelseutveckling. - Men då så. Välkommen hit Anna, får jag väl säga då. Jag går och ringer så fortsätter vi att prata sedan. Även om Karin försvann så fortsatte vi att prata och min glädje och entusiasm inför det som komma skulle gick inte att ta miste på. Visserligen var det mycket som både kändes osäkert och ovisst, men jag litade fullständigt på att alla tre skulle bistå mig på bästa möjliga sätt och ge mig vägledning där jag behövde sådan. När Karin kom tillbaka så meddelade hon bara - Anna! Nu har jag ringt och du var hjärtligt välkommen med i morgon, så nu när alla frågor är med ”ja” besvarade så är det väl bara att sätta igång. - Jag springer och tittar i min garderob vilken klänning som skulle passa Anna, kom det från Ann-Catrine - Det behövs inte, svarade Karin. Allt det är redan ordnat! Förvånat tittade alla tre på Karin och utan ett ord så vände hon på klacken och kom tillbaka med den klänning som Ann-Catrine visat upp för mig tidigare på morgonen. - Men det är ju min klänning, svarade Ann-Catrine förvånat - Nej, det här är Annas klänning. Din hänger uppe i garderoben. Hon skakade på huvudet och for plötsligt iväg uppför trappan och återvände sekunderna senare med sin klänning i handen. Leendet på hennes läppar var obetalbart. Våra miner var inte mindre förvånade när vi betraktade de båda klänningarna. Karin såg våra miner och förstod att vi ville ha en förklaring. - Anna! Jag måste berätta för dig att jag faktiskt räknat med att det som nu hänt skulle hända. Jag förstod det redan i morse när ni kom ner efter frukosten. Ni båda var då så härliga. Det fanns inget av tveksamhet utan ni strålade av tillförsikt och självförtroende. Då förstod jag att du nog inte skulle misstycka att vara flicka ett tag till. När ni sedan sa att ni skulle ut och cykla så fick jag ett infall som jag själv tycker var riktigt smart gjort. Strumporna ni köpte är inte till dig Ann-Catrine utan till Anna. En chansning, ja, men ändå inte så märkvärdig. Strumporna skulle du förr eller senare ändå behöva, men nu blev det ju riktigt lyckat. - Papiljotterna då, frågade Ann-Catrine. Ingick dom också i planen? - Ja, faktiskt, men även där så passade nödlögnen in. Jag behöver nya, men nu blir det Anna som får inviga dom.
  • 11.
    11 Häpna stirrade vipå Karin och hennes förklaringar. En fråga var dock kvar att ställa och det var hur en klänning plötsligt kunde bli två - När ni åkt iväg så satte jag igång och funderade på hur du skulle klä dig, om nu mina aningar visade sig stämma in. Jag ville också att ni skulle se ungefär lika ut, och då var det mest naturligt att jag tittade på din klänning som jag ju sydde åt dig så sent som i förra veckan. Turligt nog så hade jag tyg kvar så det skulle räcka, och storleken skulle heller inte vara något problem. Så det var bara att sätta fart på symaskinen. - Så du har sytt den idag, frågade mamma häpen. Ja, visserligen har du alltid varit händig med nål och tråd, men att du var så flyhänt det var en nyhet. - Äsch, det var bara kul, svarade Karin blygsamt. Betalning har jag dessutom redan fått i form av era obetalbara miner. Hoppas bara nu den passar. - Jag kan prova den genast, föreslog jag - Sakta i backarna nu. Visst skall du få prova den, men inte nu. För snart så är maten klar och när vi ätit middag så blir det tjejernas helkväll, var så säkra. Skall vi fyra bli vackra och fina till i morgon så måste vi börja redan ikväll. - Fyra? Kom det unisont från oss - Ja, jag passade på att bjuda med dig också på samma gång. Klart att du måste vara med när din dotter går på sitt första kalas. Kapitel 3 När middagen var uppäten, undanplockad och köket återställd i ursprungligt skick uppmanades Ann-Catrines pappa att syssla med vad han ville, men att hans närvaro i huset inte direkt förbjöds, men undanbads på ett fint och trevligt sätt. Han smilade upp sig mot oss och sade att han nog skulle ringa runt till grannarna och be dom komma hit och hjälpa honom att hålla koll på läget som han uttryckte det. Karin gav honom en puss mitt på munnen och sade att det kunde han gott göra, men då blev det till att sova i svinstian, inte bara i natt utan många nätter framöver. Skrattande tog han dagens tidning och drog sig ut i trädgården där han satte sig tillrätta ute i bersån. Under tiden hade köket åter genomgått en förvandling. Nu liknade den mer en skönhetssalong och allehanda redskap låg spridda på det stora matbordet. Jag och Ann-Catrine blev uppmanade att ta oss ett bad och samtidigt se till att vi tvättade håret ordentligt. Även om jag skakade lätt på huvudet åt det hela, jag hade ju gjort allt detta så sent som igår, så protesterade jag inte utan följde lydigt med Ann-Catrine upp på övervåningen. Samtidigt som vi började fylla badkaret så klädde vi av oss. Ann-Catrine föreslog att vi kunde bada tillsammans, det skulle bli både enklare och gå snabbare, och jag hade inget att invända. Så snart vattnet fyllts på en bit kröp vi ner i badkaret och hällde i lite medel så att vattnet började skumma. Samma väldoft som dagen innan spreds i rummet och när vi hittat platser för våra ben så sträckte vi ut oss och njöt av det varma vattnet och det härliga skummet. Så där värst länge låg vi inte stilla innan vi så smått började busa med varandra. Vi slängde skum på varandra och hade skoj i största allmänhet. Vi stojade nog en hel del, för mamma kom upp för att kolla vad som egentligen pågick. När vi sent omsider upptäckte henne i dörröppningen så skrattade hon bara och sade att vi nog skulle börja tvätta vårt hår. Även Karin och hon ville ta sig ett bad. Vi efterföljde hennes uppmaning ganska så omgående och var precis klara och höll på att skölja av varandra med duschslangen när Karin kom upp med rena handdukar åt oss. Ann-Catrine svepte den ena handduken om sin kropp och gjorde sedan några snabba rörelser med den andra, och vips så såg hon ut som om hon hade en turban. Jag tog tag i min handduk och skulle just svepa den runt mina höfter som jag brukade när Karin
  • 12.
    12 skakade lätt påhuvudet och drog upp handduken så att den satt under mina armhålor istället. Därefter hjälpte hon mig att fixa till min ”turban” och vi var strax likadana, jag och Ann- Catrine. Medan vi ännu var kvar i badrummet så började hon skölja ur badkaret och tappa i nytt vatten. Sedan vände hon sig mot oss och började prata med oss och under tiden så åkte det ena efter det andra plagget av från hennes kropp tills hon stod helt naken framför mig. Jag blev så fascinerad av det hela, mig veterligen första gången som jag såg en vuxen kvinna naken, att jag nästan totalt missade vad hon sade - Nu tycker jag att ni skall gå in till er och fortsätta göra er i ordning medan vi badar. Ni kan börja med att plocka fram lite underkläder för i morgon. Titta så att strumporna är hela och så. Glöm inte trosgördlarna och titta gärna på vilka underkjolar ni skall ha. När ni gjort det så skulle ni kunna börja med att måla era naglar. Jag har ställt in en flaska åt er. - Okej, mamma!, svarade Ann-Catrine och började gå ut ur rummet - Förresten! Innan ni börjar med naglarna så kan ni väl se över vilka smycken ni skall använda. Försök att få så lika som möjligt, det skulle se fint ut. Hittar ni inget inne hos er, så kan ni väl titta i mitt skrin också. - Ja, det gör vi, svarade vi unisont och försvann in till Ann-Catrine. På garderobsdörrarna i rummet hängde två identiska klänningar nystrukna och fina och vi aktade oss noga att röra vid dom. Vi såg också att det satt två små lappar på dom, fastsatta med en knappnål. På den ena stod det ”Ann-Catrine” och på den andra ”Anna”. Jag blev alldeles varm inombords och fick en vänlig klapp av Ann-Catrine på kinden som svar. På något sätt så märkte hon tydligen att jag blev berörd över synen. Men vi hade inte tid att njuta för mycket, så vi gav oss i kast med vårt uppdrag och med stor iver och noggrannhet hade vi snart plockat fram alla tillbehör. Jag var mest fascinerad av det plagg som kallades trosgördel. Den var liksom öppen i båda ändarna och såg mer ut som en stor tub. Materialet verkade också vara elastiskt, för den där lilla saken skulle jag väl aldrig annars kunna få på mig. I nederkanten hängde fyra stroppar och i var och en av dom hängde en strumphållare. Dom kände jag igen, för dom låg lite här och var hemma. På framsidan av trosgördeln så fanns det ett stort rektangulärt parti av tyg som glänste. Sakta kände jag med handen på det och reflekterade hur skönt det kändes. Ann-Catrine skrattade gott åt mig där jag stod och sade bara - Passa på och njut du. Snart nog skall du nog inse varför jag så gärna ville vara barbent. I två prydliga högar lade vi våra saker och jag tittade längtansfullt mot min hög som överst pryddes av en mycket finare BH än den jag haft under dagen. Även den tillhörde Ann-Catrine, men numer så var den alldeles för liten i kuporna, förklarade hon. Den här var en av hennes första och hade ganska mycket fyllning för att ”hjälpa till” i början när behagen var små men viljan stor. Jag skrattade lite generat åt hennes uppriktighet och rättframma attityd gentemot mig innan vi gav oss i kast med näst fas i projektet, våra smycken. Efter flitigt rotande i diverse lådor fanns två högar med smycken som liknade varandra. Med Ann-Catrines hjälp fick jag på mig allting utom örhängena. Besvikna konstaterade vi att de var gjorda för hål i öronen, och några sådana hade inte jag. Men Ann-Catrine var inte den som hindrades av så enkla saker utan försvann iväg och kom strax iväg med en stor stoppnål och en isbit. Hon bad mig sätta mig på stolen framför henne och sekunden senare så stack det till i örat på mig. Jag kunde inte se vad hon gjorde, men kände hur nålen arbetade sig genom huden och hur den trängde fram på baksidan och in i isbiten. Så fort hon dragit ut nålen satte hon i
  • 13.
    13 ett av örhängena,innan hon ägnade andra örat samma uppmärksamhet. Snart var även det gjort, och innan hon gick iväg för att återställa sakerna hon använt satte hon en handspegel i min hand. Jag betraktade med förundran mina örsnibbar som nu pryddes av två små örhängen i form av ett hjärta och en liten pärla som dinglade en liten bit nedanför örsnibbens slut. Jag satt fortfarande kvar och stirrade på mina öron när Ann-Catrine kom tillbaka och satte in sina örhängen innan hon bara konstaterade - Dom sa ju att vi skulle vara lika! Visst är dom vackra? Sista delen av vårt uppdrag var att måla naglarna, och mycket nyfiken på hur det skulle kännas så följde jag helt och hållet hennes anvisningar. Vi började med mina tånaglar och efter att ha stoppat bomullsvadd mellan tårna och filat lite på naglarna så började hon lägga på ett lager lack med jämna fina drag. Snart så lyste det rosa om alla tio naglar och jag blev uppmanad att sitta stilla en stund och absolut inte röra mig. Under tiden så tittade hon till mina händer och filade och jobbade med nagel efter nagel. Som tur var så tillhörde inte nagelklippning mitt starkaste ämne, så de var ganska långa och även om Ann-Catrine förfasades över deras skick så medgav hon att det ändock fanns ett ämne för att forma till något vackert. Jag kunde se att hon rundade av kanterna mycket, och på något sätt så såg de genast mycket längre och kvinnligare ut. När hon var nöjd så kände hon försiktigt på mina tånaglar innan hon avlägsnade bomullstussarna och placerade dom mellan sina egna tår. Jag fick sedan stiga upp från stolen och när han satte sig själv tillrätta på den så sa hon lugnt - Nu får du måla mina naglar! Lite nervöst tog jag mig an uppgiften. Ann-Catrine guidade mig tålmodigt och även om jag vid ett par tillfällen fick ta till acetonflaskan och torka bort det jag målat så lyckades jag till slut få både styr på händer och penselföring. Det var inte så lätt som det verkade, men det här var ju första gången för mig. Jag fick väl inte riktigt förtroendet att måla varken hennes eller mina fingernaglar, men det gjorde inget, utan jag tyckte enbart det kändes skönt att sitta där och bli ompysslad. När vi satt där och lät våra naglar torka till ordentligt så kom två turbanförsedda individer in och beskådade vårt arbete. Eftersom vi var klara så tyckte Karin att vi kunde assistera dom med sitt göra. Jag fick mamma på min lott och med ganska så stor säkerhet började jag med att sära på hennes tår för att sedan lägga på lack. Mamma tittade med häpen min hur jag med lugna drag fick hennes naglar att bli röda och fina. När hon släppte blicken på tårna för att tacka mig så såg jag hur hon riktigt hajade till - Men Anna! Har du hål i öronen! Allmän uppståndelse tog vid och ömsom beundrades mina örhängen ömsom ojades det över Ann-Catrines tilltag. Jag försvarade henne så gott det gick och bedyrade att jag faktiskt inte protesterat och dessutom så följde vi bara deras instruktioner. Det hela mynnade så småningom ut i att vi konstaterade att det hela nog inte gjorde så mycket. Så fort jag tog bort örhängena så skulle hålen läka ihop av sig själva. Dessutom så hade dom nog inte tänkt på möjligheten att vi skulle följa deras instruktioner så noggrant och plikttroget. Hur det än var med det så såg dom välgjorda ut och örhängena skulle passa mig alldeles förträffligt. Vi kunde därför återuppta vårt arbete och det som närmast skulle ske var att vi skulle fixa till våra frisyrer. Mamma och Karin avstod därför att måla sina naglar nu utan väntade med det till senare. I gemensam tropp vandrade vi ner till köket och vi placerades på varsin stol, Ann-Catrine och jag. Mamma och Karin löste upp våra turbaner och började kamma ut vårt hår som fortfarande var fuktigt. Under tiden diskuterade de flitigt vilka frisyrer som de skulle skapa, och mitt hår jämfördes med Ann-Catrines mer vårdade hår. Till slut enades de och det
  • 14.
    14 resulterade att mammatog till saxen och gjorde en hel del justeringar som var omöjliga för mig att se. Jag kunde dock se att högen av hår växte på golvet och undrade om det alldeles gått slint i deras huvuden. Klippa av mig håret när jag skulle försöka att se ut som en tjej! Karin låg genom klippningen av mitt hår steget före där hon höll på med Ann-Catrine. Jag kunde därför intresserat följa hennes arbete och därmed vara lite förberedd på vad som skulle hända med mig. Även här blev jag lite förvånad. Först så kammade Karin ut håret, sedan gnuggade hon in något i det och masserade runt det tills håret återigen var en enda stor röra. Men när hon åter kammade ut det så skedde det lite annorlunda och hon förde olika hårslingor åt olika håll. Med en speciell kam, den hade en lång sticka i ena ändan, lyfte hon så på slinga efter slinga och rullade upp dom på olikfärgade spolar. Jag såg snart att färgen hade med storleken att göra, och när hon rullat upp håret ända ner till hårbotten fäste hon dom med små plastpinnar. Ibland såg jag hur Ann-Catrine grinade illa när rullen fästades och jag undrade om det gjorde ont. Mamma var tydligen nu nöjd med sitt jobb och jag kände nu igen mig när hon började massera in den där vätskan. Den hade en skarp doft som var varken väldoftande eller illaluktande. Den doftade bara. Strax så var det dags för min första spole och jag förstod genast Ann-Catrines ansiktsuttryck. Spolens taggar tryckte rätt duktigt mot hårbotten, och när mamma stack dit plastpinnen så kändes det som om hon rispade upp hela huvudsvålen. Jag bet dock ihop och hoppades att fortsättningen inte skulle bli lika plågsam. Det blev den nu heller inte. Jag vande mig med både trycket av spolarna och den rispande känslan som blev när spolen fästes. Jag log mot Ann-Catrine som nu var helt klar och fick ett stort hårnät knytet runt hela härligheten. Uppenbarligen lättad att hon var klar satte hon sig och tittade på slutfasen av min skapelseprocess. Mamma jobbade snabbt, så det dröjde inte länge innan sista hårslingan fästes och hårnätet knöts runt mitt huvud. Ann-Catrine drog genast iväg med mig till hallspegeln och skrattande ställde vi oss framför den och tittade på de lustiga figurerna som stod framför oss. Vårt skrattande fick tom Sven att överge sin beordrade plats ute i bersån och kom in i hallen. Även han drog på munnen åt synen och gick utan ett ord efter sin kamera och tog ett par bilder på oss innan han åter blev ivägskickad ut. Men först så skakade han lätt på huvudet och leende gav Karin en puss på munnen innan han försvann iväg. Karin skrattade bara och satte igång med att rulla upp mammas hår. Efter en stund så bad hon mig komma fram till henne och inte bara sitta på stolen och titta. Hon visade hur hon gjorde när hon valde ut en hårslinga och hur hon jämnade till den i handen för att sedan föra ihop spolen och ändarna och rulla upp håret. Jag såg hur hon höll håret sträckt för att det skulle bli upprullat jämt och fint. När hon fäst spolen så räckte hon över kammen till mig och sade - Nu är det din tur. Varsågod! Häpen tog jag emot kammen och med hjälp av hennes lugna och fina anvisningar så började jag att fånga upp min första hårslinga. Lite valhänt kändes det, och jag fick rulla om den ett par gånger innan Karin blev nöjd. Hon rättade mig dock på ett varligt sätt så det sporrade mig bara att fortsätta och för varje spole jag fästade så gick det bättre och bättre. Det gick tom så bra att Karin bad Ann-Catrine att hjälpa henne med hennes hår, och snart så stod jag och Ann- Catrine och rullade upp håret på våra mammor. De tjattrade glatt om vilken tur de båda nu hade som kunde få hjälp med detta arbete. Vi å vår sida var snabbt med på noterna och lovade att hjälpa till när det så behövdes. Att det inte var första gången för Ann-Catrine förstod jag väl, men för mig var det här en ny, men absolut inte ovälkommen, sysselsättning.
  • 15.
    15 Jag fick sedanhjälp med hårnätet då det bara ville trassla in sig i fel spolar och istället för att ruinera hela mitt arbete så kom Karin till min undsättning. Nöjt betraktade hon mitt verk och kommenterade glatt att jag gjort ett mycket fint jobb. Mamma kunde också intyga att det bara känts skönt och att jag hade en mycket varsam och känslig hand. När nätet var på plats fick jag också en uppskattande kram av henne innan hon också gick ut i hallen för att beskåda verket. Tiden hade bara runnit iväg och både Ann-Catrine och jag blev uppmanade att göra oss i ordning för natten. Jag pekade fundersam på mitt huvud och fick då förklarat att vi skulle sova med spolarna i. Dels för att håret skulle torka riktigt ordentligt, dels för att vi skulle förstöra frisyrerna om dom togs bort nu. Jag nickade att jag förstått, men undrade ändå hur det hela skulle fungera. Vi sa god natt och traskade upp till oss väl medvetna om att vi skulle upp extra tidigt i morgon bitti. Innan det var dags att sova så behövde vi hjälpa varandra att få på nattlinnena eftersom våra huvuden, av någon konstig anledning, var betydligt större i omfång nu. Men det gick bra och jag var precis på väg in under täcket när Ann-Catrine kom med en konstig kudde. - Ha den här under nacken så kommer du knappt att märka av papiljotterna, sa hon och gav mig den ena kudden innan hon kröp ner hos sig. Kudden hjälpte faktiskt, och om det berodde på den eller ren utmattning efter dagens alla upplevelser vet jag inte, men somnade gjorde jag direkt. Kapitel 4 Tuppen hade nog inte ens funderat på att börja gala när mamma kom in i rummet och väckte oss. Hon såg så nyponfräsch ut och satte sig glatt på min sängkant och smekte mig varsamt på kinden. - Du vet att du ännu kan backa ut om du känner dig osäker - Mm, jag förstår det, svarade jag yrvaket, men jag tror inte jag gör det. Inte efter allt besvär, och för den delen roliga saker också, som vi gjorde igår. - Så det var lite besvärligt ändå att göra sig fin, svarade mamma leende. - Ja, mycket mer än jag trott, men samtidigt var det kul för jag kom så nära dig. Närmare än jag tycker att jag varit på riktigt länge. Det kändes att jag saknat den närheten - Det var snällt sagt. Jo, jag har nog känt likadant, och det gör mig samtidigt lite orolig att du gör det här bara för den sakens skull. Men det får vi ta och resonera om vid ett senare tillfälle. Nu är vi här och vi skall göra vårt bästa av situationen. Frukosten står framme redan så kom ner som ni är så fixar vi till det sista efteråt. Sven såg minst sagt road ut där han satt omgiven av fyra papiljottförsedda skallar. Han var den enda som verkade vara färdigklädd och drog sig diskret åt sidan när frukosten var klar för hans del. Vi andra fick våra sista instruktioner av Karin och innan hon släppte iväg oss så inspekterade hon mina hål i öronen och kunde konstatera att det hela såg fint ut. Tillbaka på rummet så hade vi order att först och främst utföra våra toalettbestyr och sedan hjälpa varandra att ta ur spolarna. Därefter skulle vi klä på oss och som sista åtgärd skulle vi få hjälp att kamma till frisyrerna. Ann-Catrine ville också att vi skulle få sminka oss lite, och efter en kortare diskussion så fick hon tillåtelse att använda lite mascara och ett ljust rosa läppstift. Ann-Catrine hjälpte mig först så jag fick se hur jag skulle göra. Det såg rätt lustigt ut när håret rullade tillbaka i samma läge och det såg nästan likadant ut nu som när spolarna satt i. Jag blev än mer nyfiken på hur det hela skulle te sig när allt var färdigt, men fick inte möjlighet
  • 16.
    16 att fundera vidareför nu måste jag ta ur hennes spolar. Jag lyckades nästan lika bra. Det var bara någon som tappade formen och slingrade sig som en korkskruv ner längs ena sidan. Hon tröstade mig snabbt och sa att det hade ingen betydelse, snart skulle allt ändå borstas ut och bli fint. Vi grep oss sedan an verket med våra kläder, och jag försökte göra allt i samma takt som Ann-Catrine. Svårast var det just med trosgördeln som trilskades ordentligt och det var en hel del ålande innan den satt på plats. Ann-Catrine visade mig sedan hur jag skulle rulla upp en strumpa och sedan sakta trä den över foten och upp längs benet. Jag måste dra en del, men inte så mycket att den gick sönder. Det kändes verkligen annorlunda när strumpan formade sig kring mitt ben. Var som om någon smekte mig med den mjukaste handske. Jag ryste till av välbehag och undrade varför Ann- Catrine tyckte det här var så plågsamt. När strumpan var på plats så hade jag lite problem med att fästa den. Speciellt svårt var det med den bakre av strumphållarna, men med lite gymnastiska övningar så satt den på plats. Andra strumpan gick mycket bättre och strax därefter kunde vi paradera runt i våra stärkta underkjolar. Ann-Catrine hämtade sina sminkgrejer och bad mig sätta mig på stolen. Jag gjorde precis som hon sa och kände hur hon höll på med mina ögon. Vad hon gjorde visste jag inte, men att det var något som hon gärna ville göra förstod jag. Slutligen så var hon nöjd och tog fram sitt läppstift. Jag fick puta med munnen och efter några försök så var hon nöjd och kunde lägga på ett lager. Läpparna smakade annorlunda och jag fick även bita på en bit toalettpapper innan hon var nöjd och övergick att återupprepa det hela på sig. Sist så tog hon fram en parfymflaska och sprayade några lätta duschar här och där på mig. Jag fick sedan gå iväg för att hämta någon av våra mammor för att få hjälp med håret och klänningarna. Jag behövde aldrig ropa, för två välklädda och friserade damer kom emot mig i trappan. De hade verkligen gjort sig fina och jag blev så glad att jag föll mamma om halsen och gav henne en kram. Vi blev ordentligt avsynade och godkända i vederbörlig ordning. Ann-Catrin hade verkligen varit återhållsam med sitt smink. Vi började sedan med klänningarna och jag blev inte ett dugg förvånad när den passade mig perfekt. Den smet åt så vackert kring mina kullar för att sedan markera mitt liv innan kjolen började bölja fritt ut från midjan. Två smala axelband dolde mina BH-band men lämnade stora delar av min hals och rygg bar. Våra solbrända kroppar kontrasterade fint mot det gula tyget. När mamma sedan började med att borsta ut håret så kändes det som om det höll på att lossna från huvudet. Kraftiga långa tag som gav håret en lyster jag aldrig märkt förut. Jag såg nu också hur håret behöll sitt stöd från själva upprullningen och fick det att fylla ut mer. Sakta men säkert växte en frisyr, som jag fick veta kallades för page, fram. Den utgick från en sidobena på ena sidan och en stor hårslinga gick därifrån snett över min panna för att sedan vika bakåt och lämna örat och mitt vackra örhänge fullt synligt. Den andra sidan var kortare, men låg lika vackert mot örat och när mamma visade mig min nacke så slutade hela frisyren ganska rakt med topparna osynligt vända inåt. Jag tyckte verkligen att jag såg både annorlunda och fin ut i min nya frisyr. Känslan blev sedan än mer förstärkt när halsbandet kom på och skorna avslutade hela kreationen. Jag behövde inte ens titta i spegeln för att känna mig nöjd. Det hela var som i en overklig dröm. En fotoblixt från Svens kamera återförde mig till verkligheten och han radade upp oss alla fyra för en sista bild innan vi for iväg. Ann-Catrine gav mig en handväska att bära och på vägen till bilen fick jag mina sista(?) instruktioner hur jag skulle göra för att inte skrynkla ner klänningen eller få en maska att gå på strumporna. Verkligen mycket att tänka på som kvinna.
  • 17.
    17 Resan till kyrkanvar rätt så händelselös, även om tjattret stundtals nådde så höga nivåer att Sven faktiskt bad oss att dämpa ner oss. Han påstod att han inte ens hörde motorn när vi tjattrade som mest. Förmodligen var han bara avundsjuk att han inte också var lika vackert klädd som vi andra. Så fort vi kom fram så blev det genast ombytta roller. Nu spatserade han omkring som tuppen i hönsgården och visade upp sina fyra vackra följeslagare. Vi lät honom hållas, väl medvetna om att han fått stått tillbaka ordentligt de senaste dagarna och han kunde nu gott få sola sig i glansen. Vi blev dock inte på något sätt bortglömda och flera av de som inte kände Ann-Catrines familj närmare trodde att vi var tvillingar. Värdinnan själv kom fram till oss, strålade av lycka, och välkomnade mig och min mor speciellt. Vi fick också som hastigast se den lilla flickan som snart skulle döpas, och hon var så fin i sin söta klänning. Ceremonin i kyrkan var enkel men fin. Hon blev döpt till Anna Kristina, och det fick mig att växa lite även om namnet inte hade ett dugg med mig att göra. I gemensam procession gick vi sedan till församlingshuset där det skulle hållas ett kalas till den nydöptes ära. Alla ville givetvis beskåda underbarnet och Ann-Catrine och jag var inget undantag. Mamman förevisade henne stolt, och det verkade även som om Anna Kristina njöt av uppmärksamheten för hennes ögon sökte sig än till den ena, än till den andra under det att hon skrattade flitigt. En av människorna som hjälpte till påkallade mammans uppmärksamhet och bad henne komma. Snabbt såg hon sig omkring, och då jag och Ann-Catrine var närmast henne så räckte hon helt sonika över Anna Kristina till oss och bad att vi skulle passa henne en stund. Jag råkade stå närmast, så plötsligt hade jag en livs levande baby i min famn. Rädd att tappa henne så satte jag mig ner på närmaste stol och lade henne tillrätta. Både jag och Ann-Catrine började kela med henne och snart så skrattade hon som aldrig förr. Flera uppmärksammade oss och snart var vi omgivna av en mindre hord fotografer som brände av sina blixtar mot trion. När bestyret i köket var avklarat så kom hon tillbaka för att avlasta oss, men när hon såg hur bra det gick för oss att vara barnvakter så frågade hon oss bara om det var OK att vi tittade till henne en stund. Våra ivriga nickar gick inte att misstolka och jag tyckte nu det var Ann- Catrines tur att få ha huvudansvaret och försiktigt överräckte Anna Kristina till henne. Mamma kom förbi och satte sig vid min sida och fattade tag i mina händer som, helt enligt instruktionerna jag fått, vilade i mitt knä. Jag tittade till mot henne och när våra blickar möttes så sa hon bara - Ni ser för härliga ut ni tre. Ni ser ut att ha så mysigt att jag knappt vill störa, men jag måste bara få klappa om min fina dotter. Jag blir så glad när jag ser hur fint du smälter in och hur bra du för dig. Jag är stolt över dig, och jag är stolt också över dig Ann- Catrine som är så rar och snäll. Du är dessutom en mycket bra lärarinna och ett fint föredöme. Både jag och Ann-Catrine rodnade av allt beröm, men samtidigt så kände vi att vi fungerade fint ihop och att den här nya situationen inte på något sätt försämrat vår relation. Vi tackade för berömmet och återgick sedan att underhålla det lilla pyret som gärna ville ha vår odelade uppmärksamhet. Innan vi bjöds att sitta till bords så kom mamman och hämtade sin dotter. Hon skulle få lite mat för att sedan kunna sova medan vi andra njöt av det som höll på att dukas fram. Just som hon var på väg att försvinna in i ett mindre rum vid sidan om vinkade hon till oss och viskade fram. - Om ni vill så kan ni följa med mig och se på medan hon äter?
  • 18.
    18 Vi behövde intefå frågan två gånger utan tysta trippade vi efter henne in och stängde dörren bakom oss. Väl därinne gav hon mig Anna Kristina och satte sig själv tillrätta och knäppte oblygt upp sin blus. Jag blev först lite ställd och undrade vad jag skulle ta mig till, men så kom jag ju på att hon såg mig som en flicka och därmed inte hade något att vara blyg för. Jag anpassade mig till situationen och såg intresserat på när hon vek blusen åt sidan och lättade på några knappar på sin BH så att bröstet kunde komma ut i friheten. När hon sedan sträckte sig efter sitt barn var jag beredd och hennes mun sökte sig genast till bröstet och började ivrigt suga samtidigt som mamman skrattade till - Oh, vad du kittlas. Ni får förlåta mig, men det kittlas så när hon suger. Det känns så härligt. Nå. Vad tycker ni. Är hon söt? - Sötast i hela världen, svarade vi och log med hela våra ansikten. - Åjo, ni är rätt söta ni också. Skulle jag inte veta hur det stod till så skulle jag bestämt tro att ni var tvillingar. Var det förresten Anna du hette? - Ja, svarade jag lite blygt då jag ännu inte riktigt vant mig vid att kallas för det. - Trevligt i alla fall att få träffa dig. Jag heter förresten Kristina om du inte visste det. Hon har fått sitt andra namn efter mig. Vi fortsatte sedan att bli vänligt utfrågade om ditt och datt innan Anna Kristina uppenbarligen var mätt och belåten. Än en gång fick jag frågan om jag ville ta hand om henne en stund medan Kristina ordnade till sin klädsel. Givetvis tackade jag ja, och Kristina la då en handduk över min axel och sa att jag skulle hålla henne mot den och sedan gå runt lite i rummet tills hon rapade. Handduken var till för att skydda min klänning om det också kom upp lite mjölk tillsammans med rapen. Det tog inte lång stund innan den kom, men jag gick i alla fall runt med henne en stund till. Det var så varmt och skönt att känna hennes kropp mot min. Kristina tog sedan hand om henne och la henne tillrätta i vagnen som Ann-Catrine hämtat. I stolt procession tågade vi ut ur rummet och möttes av vänliga blickar från alla andra gäster som nu bänkat sig och bara väntade på vår ankomst. Ann-Catrine och jag hamnade en bit ifrån varandra så nu var jag, egentligen för första gången, helt utlämnad till mig själv att försvara min och min familjs färger. Jag hamnade mellan en herre och en kille eftersom värdparet noga sett till att det var varannan herre, varannan dam. De presenterade sig som Arne och Karl-Gustav och var avlägsna släktingar till barnet. Jag presenterade mig också och Arne var tydligen informerade om att i alla fall Ann-Catrine och Karin hörde till Kristinas familjs närmaste umgänge. Karl-Gustav, som nog var i min ålder, verkade lite blyg och jag hade svårt att få med honom i konversationen. Däremot så såg jag hur han i smyg betraktade mig och framförallt mina bröst och jag undrade i mitt stilla sinne om jag var lika ovarsam med mina blickar när jag var kille. För visst var jag också intresserad av flickornas bröst, men jag hoppades verkligen att mina blickar inte var lika igenomträngande som hans. Samtidigt så blev jag glad åt uppmärksamheten, för det visade ju tydligt och klart att han inte såg på mig som något annat än en tjej. Dopkalaset höll på hela långa eftermiddagen, men det blev aldrig tråkigt. Efter maten fick vi möjlighet att gå ut i solen och röra lite på benen. Karl-Gustav och en annan kille vid namn Roger slog gärna sina lovar runt oss och när vi gick bort till ett par gungor en bit bort så följde de efter några meter bakom. Utom både syn och hörhåll från de övriga så blev de modigare och började prata med oss. De ansträngde sig verkligen men vi var väl samtidigt lite retsamma och lät oss inte lockas med så lätt när de försökte prata med oss om fotboll och andra idrotter även om både jag och Ann-Catrine inte var totalt ointresserade av det ämnet. De å andra sidan var inte så lättlockade när vi försökte prata kläder och sånt, så det blev istället att vi började diskutera det där med TV som började bli var mans egendom så smått. Efter ett tag så var islossningen fullständig och de knuffade på oss där vi satt på våra gungor. Lite då och då
  • 19.
    19 kände jag huren förflugen hand blev kvar på vissa ställen lite längre än nödvändigt och hur ett ansikte bara råkade befinna sig millimetrar från mitt när jag befann mig längst bak i min sving. Utan att ta illa upp så lät jag honom fortsätta, och jag utbytte snabbt ögonkast med Ann-Catrine och förstod att hon var utsatt för liknade behandling. När vi tröttnat på att gunga så fick killarna syn på en damm en bit bort, och de ville genast gå dit. Vi tyckte vi kunde göra dom till viljes och gick fram mot dom där de väntade några meter bort. De slöt upp på varsin sida om oss och efter ytterligare några meter så kände jag en fuktig hand leta sig in mot min. Jag tittade hastigt till mot Roger och när jag gav honom ett leende så greppade han tag i min hand ordentligt och gjorde en rörelse som gjorde det tydligt för de båda andra att vi gick hand i hand. Karl-Gustav var inte sen att fatta galoppen och snart gick vi i par hand i hand. Inte ens när det var som mest intressant nere vid dammen släppte de våra händer utan vi hölls i ett fast grepp. Vi stannade där en stund och fortsatte våra diskussioner innan vi blev uppmärksammade på att de vinkade åt oss från huset långt där borta. Vi återvände därför och det var inte förrän vi just skulle komma inom klart synhåll som de släppte våra händer. Plötsligt så var grabbarna också flera meter framför oss och stojade och skrattade på ett sätt som de absolut inte gjort de senaste minuterna. Ann-Catrine och jag skakade bara på huvudet åt det hela och skrattade gott. Vi däremot fattade tag i våra händer och gick stillsamt fram mot de övriga som var på väg att slå sig ner i trädgården för ett mer informellt fika. Vi letade upp Kristina och lilla Anna Kristina och stod och gullade med henne en stund innan vi hämtade vår saft och våra kakor. På håll såg vi hur killarna betraktade oss, men som vi höll på, och i närhet av alla andra, så vågade de sig inte fram. Mamma kom dock fram och var på sitt allra spralligaste humör och konstaterade glatt - Jag ser att ni fångat in två beundrare redan. När blir jag presenterad för den tilltänkte? - Äsch mamma, larva dig inte nu!, svarade jag, men gav henne ändå ett leende och en vänlig kram. Kalaset ebbade så sakta ut och en efter en av gästerna droppade av. Vi började också märka att Sven blev rastlös och vi förstod att även han ville återvända hemåt. Vi sökte därför upp festens värd och värdinna samt festföremålet själv och tackade för oss. Än en gång fick vi glädjen att hålla henne i våra famnar och hon skrattade lika glatt åt oss nu som tidigare på dagen. Det fick Kristina att suckande ta till orda - Synd att det är så långt mellan oss, annars så hade jag två helt perfekta och underbara barnvakter att ta till. Ni har verkligen varit för söta med henne idag och det har varit så kul att få träffa vår guddotter och dig Anna idag. Hoppas vi ses snart igen. Vi kunde inte annat än återgälda hennes ord och tacka för att vi fick komma. Vi hann också ge varandra en omgång kramar innan Sven vänligt motade iväg oss mot bilen för den långa resan hem. Resan hem blev bra mycket stillsammare än ditresan, men vi hann i alla fall rekapitulera en hel del av dagens händelser. Både Ann-Catrine och jag var också ganska trötta och slumrade till lite då och då, lutade mot varandra. Strax innan hemkomsten vaknade vi dock till och vi blev engagerade i diskussionen om hur vi skulle göra de närmaste dagarna. Karin sa att mamma och jag gärna kunde stanna hos dom över natten. Det var ju i alla fall söndag i morgon och inget jobb som väntade. Om jag sedan följde med hem på kvällen eller blev kvar ytterligare några dagar fick jag själv avgöra, men mamma var i alla fall tvungen att gå till jobbet på måndag. Vi hade inga invändningar, så när vi svängde in på gårdsplanen var det
  • 20.
    20 bestämt att viskulle vara kvar, och om vädret tillät skulle vi alla cykla iväg till sjön och bada i morgon. Uppspelta över att dagen gått så bra och att äventyret såg ut att fortsätt ännu någon dag hade vi svårt att koppla av så där på direkten även om klockan talade om för oss att vi borde uppsöka sängen. Vi blev därför sittande ute på terrassen och Karin och mamma fixade till något ätbart åt oss alla. De vuxna tog sig tom ett glas vin till maten och vi blev oerhört stolta när vi blev erbjudna att smaka på den ”förbjudna” drycken. Nu var den väl inte så god som vi trodde, men vi drack ändå tacksamt upp innehållet i glaset och kände att vi tagit ett steg närmare vuxenvärlden. Jag huttrade till lite och mamma drog mig till sig och nu när jag inte längre behövde tänka på vare sig frisyr eller annat så kröp jag så nära henne jag kunde och borrade in mitt huvud mot hennes. Jag var sedan knappt medveten om att Sven bar in mig och att mamma klädde av mig och såg till att jag blev tvättad innan jag återigen fångades in i drömmarnas värld. Solen stod högt på himlen när husets innevånare så sakteliga började vakna till liv. Med två fullgoda organisatörer i systrarna Karin och Elin blev det snart ordning på allt och på ett effektivt men inte stressigt vis stod vi snart redo att grensla våra cyklar och trampa de få kilometrarna till badplatsen. Ann-Catrine och jag hade blivit satta att leta upp lämpliga badkläder åt mig. Det räckte inte bara med den baddräkt jag haft tidigare, utan jag måste minst ha ett ombyte med mig. Dessutom så borde jag ha lite alternativa kläder att ha på mig. Med en väl så gedigen packning satte vi av och njöt verkligen av den milda sommarbrisen och en klarblå himmel. Den lilla badviken hade lockat många den här fina söndagen. Jag blev lite nervös, men när ingen direkt lade märke till oss utan bara fortsatte med sina göromål blev jag lugnare. Vi letade upp en ledig plats som vi hittade nära vattnet men ändå på den generösa gräsyta som omgav sandstranden. Vi slog läger och under tiden noterade jag hur annorlunda platsen var idag när det var många badgäster här. Nu var det inte längre bara en vacker badvik utan en med fullt av liv. Från alla håll hördes transistorapparaternas sorl och de gav ifrån sig ett underligt eko när samma musik och samma prat hördes från all håll. I vattnet stojade barnen omkring med de minsta på eller nära stranden och sedan större och större barn och ungdomar ju längre ut man såg. Några vuxna kunde jag se ute i vattnet, men de flesta förberedde sig och sina transistorapparater för att kunna lyssna till programmet Sommar som snart skulle starta. Ann-Catrine och jag var dock mer intresserade av att komma i vattnet och började därför leta upp våra baddräkter. När vi varit här tidigare så hade vi bara slitit av oss våra kläder och hopat i baddräkterna, men nu trodde vi att det skulle ha blivit alltför stor uppståndelse om vi gjorde likadant. Jag tittade lite fundersam mot Ann-Catrine och hon log bara mot mig och viskade - Gör precis som jag så fixar du det galant! Nu insåg jag hur praktiskt det egentligen var med att vara klädd i klänning. Ann-Catrines händer letade sig helt enkelt upp under kjolen, utan att lyfta upp den för mycket, och med en smidig rörelse drog ner sina trosor. Även om mina rörelser inte precis var lika graciösa så lyckades jag göra likadant och jag följde sedan Ann-Catrine när hon samlade ihop baddräkten och började dra upp den längs sina ben. Väl på plats drog hon av sig klänningen och snabbt fullföljde uppdragningen av baddräkten och placerade den på plats över sin enkla men vackra behå. Därefter knäppte hon upp den i ryggen och skalade av sig den utan att brösten någon gång blev synliga. Jag gjorde likadant och fick lite diskret hjälp av Ann-Catrine med att knäppa upp behån så att jag lättare kunde lösgöra den från min kropp.
  • 21.
    21 Det fanns ingenanledning att vänta utan vi fick några enkla nickningar från våra mödrar att det var ok att kasta oss i böljan. Vi vadade ut till lämpligt djup för att där stanna och börja med diverse konster. Vi dök, sam mellan benen på varandra och stod på händer i vattnet. Vi var ”vattendjur” helt enkelt och njöt till fulla av det härligt varma vattnet. Vårt intensiva badande drog givetvis till sig intresse från andra och snart var vi en grupp ungdomar i samma ålder som stojade runt i vattnet. När vi stojat färdigt för den här gången drog vi oss upp på land och återigen fick Ann-Catrine agera lärarinna och visa mig hur bytet till bikini skulle gå till. Jag följde hennes rörelser och även om jag fick lite bistånd av mamma att hålla i badlakanet så gick bytet över förväntan och stolt kunde jag breda ut mitt badlakan bredvid Ann-Catrine och vi lät tacksamt solen värma och torka våra kroppar. Med smärre uppehåll för andhämtningar på land fortsatte vi i samma stil under hela eftermiddagen tills det var dags att dra sig hemåt. Mamma och jag hade också bestämt att vi nog ville återvända hem till oss efter middagen och även om Ann-Catrine hade en annan åsikt och gärna såg att jag stannade så kanske det ändå var bäst att bryta när vi hade det som roligast. Det hade varit intensiva dagar och det kunde märkas på oss alla att lite ”vardag” nog var nödvändigt för att ladda batterierna och få lite distans till allt som hänt. Som en bekräftelse på att det hela nu var över och allt var på väg tillbaka till det normala så bytte jag om till mina killkläder innan maten. Det kändes lite konstigt och kläderna satt inte alls lika bra som jag upplevt det med Ann-Catrines. Men jag accepterade detta med en lättare suck och konstaterade att jag haft en osedvanligt trevlig helg tillsammans med min kusin och hennes familj. Det blev ett varmt och härligt kramande när vi skulle ge oss iväg och precis när vi skulle sätta oss på cyklarna kom Karin med ett litet paket som hon gav till mamma. Kapitel 5 Mamma och jag gjorde oss redo för en kväll framför TVn. Med lite hjälp från mig så hade vi dukat upp ett riktigt trevligt bord med olika sorters ”småplock”. Den obligatoriska TV-kannan var fylld med nybryggt kaffe, men den skulle mamma själv få ta hand om. Än tyckte jag att mammas hemlagade saft var mycket godare. Någon speciell förväntan på kvällens program hade vi inte, men det kändes ändå nödvändigt att bänka oss framför TVn. Dagen därpå brukade alltid gårdagens program diskuteras och relateras när man träffade någon, och hade man inte ens sett programmet så var man helt ”ute”. Nu var väl det inte någon större chans att man skulle träffa någon för vi bodde lite ensligt och förutom att det i morgon var lördag och dessutom i början av sommarlovet så gjorde chansen att jag skulle träffa på någon av mina kamrater den närmaste tiden. Som vanligt tog mamma fram sin stickning så fort programmet började. Hur hon både kunde koncentrera sig på programmet och ändå göra rätt med stickningen övergick mitt förstånd. Samtidigt så konverserade vi lätt med varandra och hade det så där småmysigt som man skall ha en hemmakväll i början av sommaren. Mitt under vårt lilla allmänt hållna prat så tittade mamma upp och fick något drömmande i blicken - Tänk att det i morgon är en hel vecka sedan vi var på dopet! Tänk vad tiden går fort. - Ja, svarade jag utan att lägga allt för mycket möda på att formulera mig - Jag hade fantastiskt roligt och det verkar som om också du trivdes. - Ja, det var faktiskt riktigt spännande, svarade jag igen utan att egentligen engagera mig så mycket. - Hur upplevde du egentligen det att vara ”Anna”? Utåt sett så såg du väldigt naturlig och bekväm ut i den rollen, men du kanske upplevde det annorlunda?
  • 22.
    22 Frågan kom oväntatäven om jag själv under veckan som gått funderat och tänkt tillbaka på förra helgen många gånger. Några gånger hade jag också varit på väg att prata med mamma om mina funderingar, men alltid hade något annat fått fokus och tankarna skingrats. Nu var det mamma som tog upp tråden och nu hade jag full koncentration på ämnet och innan jag svarade försökte jag samla mina tankar. Det här var uppenbarligen min chans att berätta för mamma om mitt intresse och jag hade klart för mig att jag måste formulera mig bra för att inte missa den här chansen till förståelse från mammas sida. Jag var inte heller helt säker på om jag kunde vara helt ärlig utan kände nog att jag borde känna om marken framför mig var fast och säker innan jag ”klampade på” allt för mycket. Jag valde att vara lite försiktig och gav en lite ”tillrättalagd” version av det som hände. - För att svara kort så tyckte jag det var roligt. Först blev det ju lite kaos inom mig när jag förstod att mina kläder inte gick att använda och att jag skulle få låna av Ann- Catrine. Egentligen tänkte jag väl inte så mycket utan antog väl bara att hon hade byxor och tröjor som jag. Lite andra färger och modeller kanske, men ändå ganska lika, så det kändes inte som något att protestera emot. Jag tänkte väl inte så mycket på att Ann-Catrine verkligen är tjej ut i fingerspetsarna och att hennes garderob nog nästan uteslutande innehåller klänningar och liknande kläder. Jag blev lite ställd när kläderna plockades fram men samtidigt såg jag att Ann-Catrine inte verkade vilja retas med mig utan att hennes vilja bara var att hjälpa mig ur en tråkig situation. Hon och jag har också alltid haft det trevligt tillsammans och vi har kunnat lita på varandra i många olika situationer så jag accepterade bara hennes val och fick även god hjälp av henne att få de för mig ovana kläderna på plats. - Jaha, det var så det gick till, svarade mamma. Jag tror faktiskt du har rätt om hennes garderob. Det finns nog byxor där också, men det var nog inte det hon automatiskt tänkte på. Uppenbarligen fungerade det riktigt bra för dig för den rapport jag fick från Karin när allt var över var att ni två umgicks som vanligt och att det snarare verkade som att ni var än mer sammansvetsade nu, med dig i hennes kläder, än ni varit innan, så jag hade ingen anledning att vara orolig. - Så kändes det för mig också. När jag kommit över den första känslan av att det ändå var lite ”konstigt” att vara klädd i klänning så kändes det bara skönt och bekvämt. Det var inte alls svårt att acceptera det hela utan det blev snarare ett konstaterande att det var skönt med den vida kjolen och den tunna överdelen i sommarvärmen. Lite besvärligt var det när jag skulle på toaletten, men jag fann mig ganska snart. - Ja, skrattade mamma, den klänningen du hade är inte den lättaste att hantera även om den är perfekt i andra avseenden. Jag för min del blev verkligen positivt överraskad när jag träffade dig över hur naturlig du verkade. Du kändes verkligen som om du var ”Anna”. - Jo, så kände jag det också. Jag blev också förvånad över hur lätt ni accepterade mig. Även om det ”bara” var andra kläder så kändes det som om jag var en helt annan person, men ändå mig själv. Låter konstigt när jag säger det, men så kändes det. - Jag förstår hur du tänker och känner. Jag själv tänker gärna tillbaka på hur trevligt vi hade på fredagskvällen när vi skulle göra oss fina inför dopet. För mig var det en högtidsstund som jag sent kommer att glömma. Vår samvaro den kvällen var underbar och jag tyckte att speciellt du och jag kom så mycket närmare varandra. Det var dessutom så härligt att bli ompysslad så av dig när du visade dig så skicklig på att lägga upp mitt hår. - Jag tycker likadant, svarade jag. Jag kände också att vi kom varandra närmare. Mer som det var innan pappa gick bort. Visserligen var jag några år yngre då, men
  • 23.
    23 stunderna när jag,kvällar som denna, kunde krypa upp mellan er och riktigt krypa nära någon av er saknar jag. - Du har rätt. Hans bortgång förändrade mycket för oss men du får mer än gärna krypa nära mig ikväll också. Jag har inget emot det, svarade mamma och lade ifrån sig stickningen och istället lade sin lena arm runt mig och jag följde fogligt med i hennes rörelse när hon drog mig närmare sig. Vi satt så, nära ihopkrupna, en lång stund tysta och bara njöt. Mamma smekte mig några gånger över håret och jag svarade med att försöka krypa ännu närmare henne och låg med mitt huvud mot hennes ena bröst. Jag kände hur hennes andhämtning förändrades och själv hade jag svårt att hålla tillbaka olikartade känslor som svallade inom mig. Vet inte hur länge vi satt där, men nästan med en viskning tog mamma till orda - Det här är så underbart! Vi har låtit det gå alldeles för länge innan vi uppenbarligen hittat kraften att göra något åt det hela, men nu känns det så skönt. Jag har förstått att pappas bortgång har skakat om och förändrat dig också, men inte att du också saknat stunder som denna. Vad hände tror du? - Vet inte säkert, men när pappa levde så kunde jag fortfarande få vara den där lilla pojken som sökte trygghet mellan er. Oftast så blev det till dig jag tydde mig, men pappa fanns hela tiden där intill och tillät mig att mysa med dig. När pappa dog så kändes det som om min roll förändrades. Nu kunde jag inte längre vara den där lilla pojken utan nu måste jag bli stor och ta ansvar. Det kanske inte stämde med verkligheten, men det var ungefär så det kändes. I den situationen blev det ”fel” att mysa med sin mamma. Nu har jag ingen syster, men om jag jämför med hur Ann- Catrine är mot sin mamma så är det stor skillnad. Hon kan än idag mysa med Karin. - Det är eller blir aldrig fel att mysa med sin mamma, men jag förstår hur du tänkte och kände. Jag tror nog också, tyvärr, att könet har sin betydelse i detta sammanhang. - Ja, jag märkte väldigt tydligt att du var annorlunda mot mig när jag var klädd som Anna än när jag är klädd som vanligt. Jag kan inte sätta fingret på vad som var skillnaden, men den fanns där. Jag märkte det även på Karin och Ann-Catrine. Ingen av er var det minsta blyg, trots att jag fanns mitt bland er, i alla möjliga och omöjliga situationer. Jag vet att ni inte skulle vara lika oblyga mot mig i andra situationer. - Du har säkert rätt, men då infinner sig frågan varför du uppenbart kunde hantera dessa situationer med sådan bravur. Jag upplevde i alla fall aldrig att du någonsin stirrade på oss eller på annat sätt uppträdde olämpligt. Tror att det är där vi kan hitta svaret på frågan. Du kändes verkligen som en äkta tjej! Är det något du skulle vilja återuppleva fler gånger, eller är det ett avslutat kapitel för din del? - Jag är osäker på var jag står där. Det var hur härligt som helst under förra helgen, men är det ens möjligt för mig att fortsätta? Jag kan ju inte precis gå och drutta i dynghögen var och varannan dag för att få möjlighet att uppleva samma situation igen. Det skulle nog se alldeles för dråpligt ut. - Det tror jag också, skrattade mamma. Jättekul att du har kvar din humoristiska förmåga. Det gör många gånger att besvärliga saker blir lättare att hantera. Men som svar på din fråga så ser jag i alla fall inga problem om du vill utforska din uppenbarligen starka kvinnliga sida lite mer. Du har i alla fall mitt stöd där. - Tack mamma, det värmer gott, svarade jag och kröp ännu närmare (om det nu var möjligt). Det sedan länge bortglömda TV-programmet fick åter vår odelade (!?) uppmärksamhet och det var först när det tog slut som vi började sträcka på oss och därmed särade oss från vår tätt omslingrade ställning vi haft under lång tid. Mamma reste på sig och förkunnade
  • 24.
    24 - Jag tänktei alla fall ta mig en dusch nu och sedan försöka göra något åt min frisyr. Även om det inte är några festligheter som jag i alla fall känner till denna helg så är det ändå uppiggande att se någorlunda anständig ut i håret. Om du vill och har lust så tackar jag i alla fall inte nej till lite hjälp med att få ordning på håret. Du visade oanade talanger inom det området och, som jag sa tidigare, så var det riktigt riktigt härligt att bli ompysslad på det sättet. - Visst, jag hjälper dig gärna. Det var kul att lägga upp håret på dig. Det var också speciellt för mig när du hjälpte mig med håret. - Kanske vill du bli fin till i morgon också? Papiljotterna räcker gott och väl till oss båda! - Jag blir frestad att säga ja, men ….. - Inga ”men” nu. Nu gör vi som mamma säger. Nu gör vi oss fina i håret och så får vi se vad vi kan hitta på för roligt i morgon. Alltid finns det något att göra tillsammans. Jag skyndar iväg och duschar. Kan inte du göra iordning i köket så att vi kan sitta där medan du väntar? - Visst! Jag fixar det. Mamma försvann iväg och jag blev lämnad ensam med mina tankar och bestyr. Vad hade jag gått med på? Vad skulle hända nu? Osäkerheten var stor, men inom mig fanns ändå känslan av att det här var precis det jag ville och bättre föredöme och/eller lärarinna än mig egen mor kunde jag väl knappast önska mig. Jag drog mig därför ut i köket och hade ordnat med allt, inklusive en spegel som stod på bordet, när mamma kom in i köket. Hon hade satt på sig sitt nattlinne och med sig hade hon en stor påse med alla tillbehör som behövdes. Utan speciella prologer satte vi fart och med mammas tydliga anvisningar och råd stod det inte på förrän hela hennes hår var upprullat och nogsamt förseglat under ett hårnät. - Du är verkligen duktig på det här, log mamma uppskattande. Du fattade på en gång vad jag menade och hur jag ville ha det. Dessutom så har du väldigt känsliga händer och det är väl sällan som jag haft så lite ont när någon lagt mitt hår. Du skall veta att det kan vara en ganska smärtsam upplevelse om inte känslan finns där. Men in i duschen med dig nu så skall jag fixa lite till dig under tiden. Jag lägger fram det jag tänkt åt dig på din säng. Använd också det schampo jag lämnat i duschen. Lite undrande vad mamma tänkt sig nickade jag ändå och försvann in på rummet för att klä av mig och förpassa mig de få stegen över till badrummet helt naken. Jag gjorde mig ingen brådska med mina bestyr och gillade verkligen doften på det schampo som mamma lämnat efter sig. Jag torkade mig noga, men lät håret vara ganska blött innan jag, lika naken igen, trippade över till mitt rum. Jag såg omedelbart den tunna uppsättning av rosa klädespersedlar som låg på min säng. Överst låg en klart genomskinlig sak som benämndes trosa, men den var så tunn och obetydlig att den heller skulle haft namnet ”ingenting”. Jag fick i alla fall på mig dessa och instinktivt vek jag mitt lilla bihang mellan benen bakåt innan jag förseglade allt med att dra upp trosorna så högt de gick. De var mycket elastiska, trots sin tunnhet, och höll mina nedre regioner i tryggt förvar. Nästa plagg var en lika nätt och med spets rikligt dekorerad behå som jag med vissa besvär fick på plats. Jag kunde tom få ihop lite överskottshud att ta plats i de bägge kuporna och även om de inte fylldes till bredden så fanns illusionen där att jag hade en byst. Själva nattlinnet var inga problem utan gled elegant ner över min kropp och min kropp skälvde till lite lätt av välbehag när den formade sig runt min kropp. Sista plagget däremot var
  • 25.
    25 lite marigare attförstå och få på plats. De långa midjebanden var svåra att förstå sig på tills jag såg hur allt hängde ihop. Trots flera lager av tyg var det ändå som om jag var naken när jag steg ut ur rummet och drog mig bort till köket. Väl framme där möttes jag av en lätt busvissling från min mor och en snabb kommentar - Tjusigt! Vilken snygg tjej jag har framför mig! Givetvis rodnade jag djupt men fann mig ändå ganska snart och tog plats framför spegeln på köksbordet. Mamma ödslade ingen tid utan satte genast fart och med hennes större vana och flyhänta fingrar så var snart mitt hår upplagt och väl förseglat under nästa hårnät. Mamma inspekterade resultatet noga och plötsligt hajade hon till för något och ursäktade sig innan hon for iväg. Strax kom hon tillbaka och började pillra på mina örsnibbar samtidigt som hon kommenterade - Hade nästan glömt bort att Ann-Catrine gjorde hål i dina örsnibbar. Tänkte se om dom fortfarande är öppna. Vore väl fint om du kunde ha några snygga örhängen också. Jag nickade bara tyst men mitt breda leende avslöjade mig totalt och med ett lika brett leende började mamma att försiktigt föra in det första örhänget i sitt hål. Till vår stora förvåning och glädje gled den in och igenom min örsnibb utan problem och snart satt även det andra örhänget på plats och jag kunde beskåda mig själv i spegeln. Två vackra pärlor prydde nu mina öron och även om det såg lite lustigt ut i kontrast med hårnätet så kunde jag ana hur vacker jag skulle bli när allt var klart. Det var en underbar känsla, men samtidigt fel på något sätt. Jag skulle inte ha denna typ av känslor att jag, en kille, skulle njuta av att göra mig vacker. Visst kan killar göra sig fina, men inte riktigt på det sätt jag nu hade börjat att ”smycka” mig. Mamma såg mitt förändrade ansiktsuttryck och blev nog lite orolig för hon frågade - Hur är det fatt? Blev det inte bra eller ångrar du dig? - Nej, det är inte det! Jag gillar verkligen det jag ser och det känns, på ett sätt, jättebra, men… - Men!? - Jag fick bara en känsla av att jag inte borde känna denna glädje. Jag är ju ingen tjej, men ändå så tycker jag att det känns så härligt att göra detta tillsammans med dig. Det känns visserligen lite konstigt och ovant att sitta så här, i vackra men väldigt genomskinliga kläder, men ändå så har jag inga problem med att sitta här. Kläderna ser förresten helt nya och oanvända. Har du aldrig använt dom? Det är lite där som mina tankar kretsar kring och när mina tankar går åt två helt olika håll så blir det lite snurrigt ibland. - Det kan jag gott förstå och när det gäller det där med tjej och kille så är jag absolut ingen expert på området, men varför bara inte gilla det du gör just nu och inte försöka förstå ”varför”. Det kan väl aldrig vara fel att pröva på olika saker och inte fastna i ett förutbestämt beteende. Jag tycker istället att du är modig som vågar bryta våra normalt så rigida könsgränser. Där tror jag att en tjej har det lättare. Hon kan gärna klä sig i pappas avlagda kavaj och ingen reagerar negativt, men om du skulle komma i min avlagda klänning så blir det annat liv i luckan. Vi skrattade gott åt det hela innan mamma fortsatte - Apropå dina kläder så har jag faktiskt använt dom. Tro det om du vill, men som du nu är klädd, frånsett papiljotterna då, så var jag klädd på min och din pappas bröllopsnatt. Om du tycker att dom ser oanvända ut så kan jag väl i viss mån hålla med dig. Jag har aldrig använt dom efter den natten och skall jag vara ärlig så blev dom väl inte använda så mycket då heller. Din pappa gjorde sitt bästa, och jag hade inget emot det, för att få av mig allt så snabbt som möjligt. Det som hände sedan kan vi väl lämna
  • 26.
    26 därhän just nu,men det är i alla fall min övertygelse att det var då och där som du blev till så på något sätt är det väl rätt att det är du som får äran att bära dessa plagg efter mig. Mamma gav mig samtidigt en kram och en kyss på kinden och jag smekte hennes kind som en uppskattning från min sida över det vi nu gjorde tillsammans. Jag kände också att mamma delat med sig av ett verkligen intimt minne och även det värmde mig att hon ville dela detta minne med mig. Vi fortsatte dock inte detta grävande i historiska bedrifter utan mamma återförde oss till nuet och verkligheten. - Tiden drar iväg och vi borde väl få oss lite skönhetssömn, men det är en sak jag tycker vi borde göra innan. Jag tycker vi skall måla våra naglar innan vi går till sängs. Även det är ett jobb som går lättare och bättre om man hjälper varandra. Tror det är lättast om du börjar med mina tår. Medan vi pysslade om varandras tå- och fingernaglar resonerade vi om vad vi skulle hitta på resten av helgen. Utan att det på något sätt sades ut så var det underförstått att det var hela helgen vi pratade om. Vi bollade olika idéer och tankar men kom inte riktigt fram till något lämpligt program. Det fanns dock många trevliga uppslag och när det ändå hade blivit rätt sent och mamma ansåg att alla naglar torkat tillräckligt länge för att inte bli förstörda blev det logiska beslutet att dra oss mot våra sängar och sova på saken. Vi var dock helt överens om att vi inte skulle ta någon längre sovmorgon utan det fanns så mycket vi ville hinna med och uppleva under helgen. Jag fick hjälp av mamma att fixa till lite i min säng så att jag skulle få en någorlunda bekväm natt med papiljotterna på huvudet. Under tiden tog jag av mig negligén som jag fått reda på att ”morgonrocken” kallades. Jag hängde den över stolsryggen intill och kröp sedan ner under täcket och rättade till kudden under nacken. Mamma rättade till något innan hon gav mig en kyss på kinden och lämnade rummet. Innan dörren stängdes hörde jag - God natt Anna! Vi ses i morgon och stort tack för idag. Jag älskar dig både som min son och min nyfunna dotter. God natt! - Tack detsamma! Svarade jag och log med hela mitt ansikte. Kapitel 6 Det var med känsla av välbehag jag vaknade på morgonen. Lättjefullt sträckte jag på mig och först då blev jag fullt medveten om mitt tillstånd. Papiljotterna fastnade lite i kudden och det stramade till ordentligt i hårbotten. Jag grimaserade till men mitt anlete fick ett annat uttryck när jag blev medveten om det tunna och smidiga tyg som var draperat runt min kropp. Jag erinrade mig mammas berättelse från igår och kunde konstatera att jag i alla fall haft klädedräkten på mig hela natten. I förbigående noterade jag såväl mina vackert röda fingernaglar och sträckte jag bara det minsta på mig så dök det upp tio lika vackert målade naglar nedanför täcket längre ”söderut”. Det var därför med stor lycka blandat med en stor portion förväntningar som jag sträckte mig efter negligén. Jag fann den, men jag såg också något annat som tilldrog sig mitt intresse. På en galge vid min garderob hängde den klänning jag haft på dopet och på stolen intill låg en prydlig hög med kläder som jag också kände igen. Det var den stärkta underkjolen, trosgördeln och ett par bländvita trosor med spetsar runt öppningarna. Över ryggstödet på stolen hängde två strumpor i sin fulla längd och mellan dom en lika bländvit behå med lika fina spetsar som trosan. Nedanför stolen stod ett par skor med öppen tå och med en någorlunda beskedligt hög klack.
  • 27.
    27 Jag blev alldelesvarm inombords när minnena från förra helgen kom tillbaka och med ens förstod jag vad paketet som Karin gett mamma förra helgen hade innehållit. Det var svårt att stå emot viljan att klä på mig dessa kläder genast, men samtidigt så ville jag få bekräftat av mamma att det verkligen var dom hon ville att jag skulle ha på mig idag. Jag knöt därför ihop negligén, nästan som ett proffs, innan jag tassade ut mot köket. Att mamma redan var vaken förvånade mig inte men lite ställd blev jag när även hon bara hade nattlinnet på sig. Hon brukade minsann aldrig komma ut från sitt rum annat än fullt påklädd. När hon hörde mig komma vände hon sig mot mig och öppnade sin famn och bjöd in mig att ge henne en god morgon-kram. Jag var inte sen att ta emot inbjudan och snart stod vi där i en varm och härlig omfamning. - God morgon Anna! Hur har natten varit? Har du kunnat sova något med papiljotterna på huvudet? - Jodå, det känns som jag sovit som en stock. Det var först nu i morse som jag blev påmind om vad som sitter på mitt huvud. Skall bli spännande att se vad det blir av med det hela. - Det tycker jag också och jag har medvetet låtit bli att ta bort mina för jag tyckte det både skulle vara kul att få din hjälp och få känna sig lite lyxig med en alldeles egen hårfrisörska på hemmaplan. Men jag tycker vi äter frukost innan och då hinner vi även lägga upp dagen. Har du funderat något vad du vill göra av allt det vi kom på igår? - Nej, tyvärr! Jag somnade nog på direkten, men allt kändes roligt och spännande så det är svårt att välja. - Tycker jag också! Jag hade dock lite svårare och somna och du kanske lade märke till något på ditt rum också när du vaknade. - Gick det att undvika, svarade jag skrattande. Det var en jättehärlig syn och jag ville helst av allt sätta på mig allt direkt. - Lika bra att du hade kurage nog att avstå tills vi ätit frukost. Dessutom så gillar jag att se dig i mina gamla nattkläder. Dom ger mig behagliga minnen tillbaka och dessutom tycker jag att du bär upp dom riktigt bra. Vi fortsatte att småprata medan vi dukade fram frukosten och när vi nästan var klara så fortsatte mamma - Jag har i alla fall hunnit fundera lite över vårt program för idag och jag tror att vi skall börja med att besöka några affärer och fylla på med lite nödvändiga kläder för din del. Om du nu kommer att vara tjej lite till och från så måste du också kunna ha lite olika kläder att byta med. Du behöver definitivt också mer underkläder och även egna nattkläder. Du är visserligen riktigt söt i den du har på dig nu, men du kanske skall något som är mer passande för en tjej i din ålder. Mitt förslag är därför att vi, när vi känner oss klara här hemma, åker in till Uppsala och gör stan på tjejers vis, dvs går in och ut ur affärer och provar och har roligt så som bara tjejer kan ha. Vad säger du? - Låter bra, men du måste lova att du hjälper mig. Jag känner mig fortfarande lite osäker i hur jag skall göra då och då. - Visst gör jag det! Jag tror att det egentligen bara är en sak du skall tänka på och det är att egentligen inte tänka så mycket! Vad jag menar är att du bara skall försöka att vara dig själv. Jag såg det så tydligt förra helgen. När du och Ann-Catrine följde med för att byta och mata babyn så var du hur naturlig som helst och jag tror det berodde på att då glömde du bort hur du var klädd, utan du var bara du. Ibland så kunde jag se hur du försökte härma Ann-Catrine och då märkte jag att du inte riktigt uppträdde lika naturligt. Jag tror inte någon annan såg skillnaden, men jag fick i alla fall känslan av
  • 28.
    28 att du varen nog så trovärdig tjej när du bara var dig själv och mindre när du försökte vara som en tjej. Under mammas lilla resumé hade jag bara nickat och faktiskt till stor del instämt i hennes analys. När jag försökte härma Ann-Catrine så blev det liksom inte ”rätt”. Det var inte mina rörelser eller ord och då blev det stelare och mer konstlat än vad jag önskade. När jag istället glömde bort hur jag var klädd så gick det mesta av bara farten. Inte ens när jag skulle gå på toaletten så var det någon tvekan om vilken dörr jag skulle välja utan det bara blev rätt dörr. Ändå kände jag att det säkerligen var helt annorlunda att ge sig ut på stan och börja prova kläder så jag försäkrade mig än en gång om mammas stöd och hon bekräftade vår uppgörelse med att ge mig en varm kram. Utan vidare dröjsmål satte vi fart med att duka av frukosten och förvandla köket till en tillfällig frisersalong. Vi arbetade snabbt och med god hjälp av varandra så var vi snart nyfriserade och fina. Redan vid läggningen hade jag noterat att mamma rullat mitt hår annorlunda den här gången och därmed blev också resultatet annorlunda. Nu prydde en kort men ändå lockig frisyr mitt huvud och med några lätta duschar med hårspray fixerade mamma det hela. Jag blev ändå uppmanad att klä på mig med viss försiktighet innan jag försvann in på rummet. Behån beredde mig vissa problem innan jag kom på knepet som Ann-Catrine visat mig och resterande klädesplagg hamnade på plats utan några missöden. Speciellt strumporna hade jag varit extra noga med för att inte skada dom och det var en härlig känsla när jag drog de silkeslena strumporna upp längs mina ben och fäste dom i gördelns strumphållare. Jag kom också ihåg att sätta på mig skorna innan klänningen och framförallt underkjolen sattes på plats. Efteråt skulle det vara nästan omöjligt att spänna bandet över mina anklar. Mitt synfält nedåt var av förklarliga skäl begränsat och det var först när jag kom ut i hallen och kunde se mig i spegeln som jag såg helheten. Mamma kom fram och hjälpte mig med att få upp klänningens dragkedja ända upp och såg till att behåns axelband doldes under klänningens motsvarigheter. Hon hämtade också ett enkelt pärlhalsband som hon satte runt min hals. Hon tog mig sedan in på sitt rum och bad mig sätta mig vid hennes sminkbord. Mycket väluppfostrat lydde jag och samlade noga ihop kjol och underkjol innan jag satte mig. Mamma nickade gillande och fortsatte - Bravo! Helt perfekt! Egentligen tycker jag inte att flickor i din ålder vare sig ska ha eller behöver använda smink annat än vid speciella tillfällen, men jag tänkte ändå lägga på lite mascara och kanske lite ögonskugga samt ett diskret läppstift. Bara så att det förstärker din roll, men inte drar onödig uppmärksamhet till sig. Vad säger du? - Låter bra tycker jag. Jag är med! - Lite parfym tänkte jag också. Utan lite ”lukta-gott” känns det nästan som man inte klätt på sig, tycker jag. Det märktes att mamma var van att sminka sig för det gick fort att lägga den makeup hon tänkt sig och jag hann knappt med att se hur och vad hon gjorde innan hon förklarade att jag var klar. Det syntes skillnad på mitt ansikte innan och efter även om det var svårt att sätta fingret på skillnaden. Även de lätta markeringarna med hennes favoritparfym gjorde sitt till och mest överraskad var jag över att hon la lite parfym på insidan av mina handleder. Efter en snabb inspektion och konstaterande att vi nu var två paranta damer på väg mot stan såg vi till att lägenheten var i ordning innan vi tog våra handväskor som mamma fyllt med det
  • 29.
    29 nödvändigaste (och litetill) för en kvinna att ha när hon drog ut på äventyr. En lätt sommarbris tog tag i våra kjolar när vi gick mot bilen och den ljumma sommarvinden smekte våra strumpklädda ben. Färden mot Uppsala tog en stund och vi småpratade om hur mamma tänkt sig det hela. Hon tyckte att vi först skulle besöka staden två stora varuhus, Forum och EPA, som låg alldeles intill varandra. Alltid lite lättare att ströva omkring i ett varuhus och söka efter lämpliga kläder även om mamma egentligen hellre föredrog de små intima butikerna med bra betjäning. Samtidigt så var varuhusen praktiska då man kunde se allt på ett och samma ställe och eftersom vårt (mitt) behov spände över hela sortimentet så var det i alla fall bättre att börja på varuhusen. Vi hittade en parkering alldeles vid stationen och det blev en skön promenad upp till centrum. Jag hann vänja mig lite att vara ute bland folk som tjej även om jag inte på något sätt kände mig otrygg. Jag var ju tillsammans med min mamma och vad kunde väl vara bättre ”skydd” för min kvinnlighet än hennes närvaro. Jag hann också balansera om kroppen lite eftersom klackarna på skorna var betydligt högre än vad jag som kille använde mig av. På vägen fram mot vårt mål mötte vi en del tjejer i min ålder och jag märkte omedelbart att de började syna mig och lustigt nog så synade även jag dom. Uppenbarligen blev jag ”godkänd” för vi passerade bara varandra men jag hade ändå hunnit konstatera att vi nog var ganska lika utrustade i alla yttre iakttagbara delar. Jag har i och för sig alltid varit intresserad av flickor i min egen ålder, men efter förra helgen så har mitt intresse inte blivit mindre. Jag har också blivit medveten om att mitt intresse kanske inte haft riktigt samma innehåll som för mina jämnåriga killkompisar. Inte för att vi diskuterat detta mer ingående, men när det pratats om tjejer på raster och så så har kommentarerna mer handlat om deras fysiska företräden, medan jag mer sett till deras sätt och deras personligheter. Först nu, när jag börjat klä mig som tjej, har jag förstått att mitt lite mer ovanliga sätt att betrakta tjejer runt om mig berodde på min vilja och önskan att få mer kännedom i hur det är att vara tjej och därmed utforska min kvinnliga sida. Vi kom fram till torget där både Forum och EPA fanns och vi tog det som var närmast först och gick in på Forum. Jag hade bara vid några få tillfällen varit inne på ett varuhus tidigare och aldrig något i den här storleken. Det blev ytterligare en mäktig känsla att lägga till alla andra upplevelser så här långt. Mamma verkade dock inte det minsta påverkad utan drog iväg mig mot avdelningen för unga kvinnor. Då vi inte hade något direkt uttalat behov utan först ville se vad som erbjöds gick vi runt ganska planlöst och tittade på än det ena än det andra. När vi sett det mesta som erbjöds drog vi oss över till EPA och gjorde samma runda där. Inte heller där handlade vi något men vi hade fått en överblick av läget. Mamma föreslog att vi skulle gå ut på torget och köpa oss varsin glass och läska oss med samtidigt som vi kunde sätta oss ner någonstans och lägga upp vår strategi. Sagt och gjort och det blev en lite annorlunda upplevelse där det verkligen var tur att mamma var med. Uppsalas yngre herrar var nämligen också ute på jakt och medan vi satt där på bänken så var det ett antal som gjorde sina lovar runt om oss. Mamma såg hela skådespelet när en i gänget, med spelad nonchalans, satte sig på bänken en bit från mig. De andra bildade en halvcirkel omkring honom och på något sätt inneslöt oss i deras krets. Vi fortsatte obekymrat att slicka i oss våra glassar och just det sättet att äta fick killgänget att så smått prata i ordalag som tydligt men ännu oskyldigt anspelade på vårt inmundigade av glassen. Han på bänken rörde sig också obetydligt närmare mig och gjorde det tydligt för sina kompisar att snart var han ”framme” vid sitt mål, dvs mig.
  • 30.
    30 Jag började blilite fundersam hur jag skulle hantera det hela och skickade några undrande blickar mot mamma. Hon skickade bara lugnande signaler tillbaka och det gjorde mig lite lugnare. Det var ju ändå mitt på ljusan dag och fullt med folk runt om så vad kunde hända. Jo, något kunde hända. Plötsligt avstannade all aktivitet bland killarna och det blev alldeles tyst samtidigt som en storvuxen man i prydlig uniform och skärmmössa dök upp bakom killarna - Jaha, vad pågår här då mina herrar? Ni hindrar väl inte damerna här och stör dom på något sätt? - Nej, absolut inte, konstapeln. Jag kände mig bara tvungen att vila mig en stund och det fanns ju god plats här på bänken, svarade han bredvid mig med överdriven nonchalans och försökte helt klart visa att han var gängets ledare som minsann inte lät sig skrämmas av lagens väktare. - Det må så vara, och du ser faktiskt lite vek och svag ut så jag förstår dig, men nu är det så att såg och hörde lite annat också så vill ni inte slå följe med mig till stationen så föreslår jag att ni övriga här i gänget hjälper er trötte och svage kompis härifrån. Jag vill inte se er mer här på torget den närmaste tiden. Är det förstått? Den något avtrubbade ledaren försökte hitta på något att säga, men en av kompisarna i ringen runt oss hann före - Konstapeln har rätt! Grabbar, kom nu. Tjejen är ju med morsan sin också så vi har ändå inget att hämta. Synd bara för hon är ju riktigt snygg och ingen jag känner igen. - Seså grabbar. Masa iväg med er innan jag ändrar mig. Och du Kalle! Om du verkligen vill lära känna snygga flickor så får du nog byta strategi och inte hålla ihop med det här gänget. Bara ni visar er i grupp så försvinner alla de ni trånar efter som en virvelvind. Skadar inte om ni också lägger manken till och vårdar er själva lite bättre om ni vill göra något mer positivt och bestående intryck hos det motsatta könet. Marsch iväg nu! Killen som ändå visat lite ånger vände sig mot mamma och mig: - Ursäkta om vi ställt till med besvär. Hoppas ni får en trevlig dag. Vågar jag fråga vad du heter i alla fall? Jag heter Kalle som du kanske hörde! Jag tittade snabbt på mamma och hon nickade omärkligt innan jag tittade upp mot Kalle och lite stammande fick fram - Jo du får fråga! An.. Anna heter jag! - Trevligt! Hoppas vi ses igen någon gång, hann Kalle säga innan konstapeln motade iväg gänget. Han vände sig sedan mot oss och fortsatte - Egentligen så är dom rätt snälla dom där grabbarna men dom har lite svårt att föra sig, speciellt i umgänget med några som dom gärna vill bli närmare bekanta med. Hoppas att ni inte blev alltför störda av dom. - Nej, det gick bra, men konstapeln skall ändå ha stort tack för ert ingripande. - Jag tror faktiskt inte att det skulle hänt något, men jag ville ändå göra en markering att de inte får bete sig hur som helst. Jag får önska mina damer en fortsatt trevlig eftermiddag. Tveka inte att höra av er om de ändå skulle få för sig att följa efter er. Jag kan i och för sig förstå dom för ni utgör ett verkligen vackert sällskap båda två! Med dessa ord gjorde han honnör med sin bländvita handske mot skärmen och vände på klacken strosade iväg över torget. Mamma skrattade till lite och jag kunde se att hon rodnade samtidigt som hon tog till orda - Trevlig polis och även om jag aldrig blev speciellt nervös så blev jag lite orolig hur det skulle påverka dig. Du skall veta att den här situationen inte alls är speciellt ovanlig för en kvinna. På ett eller annat sätt så är vi alltid ett villebråd som männen är ute efter. Jag tycker dock att du klarade av det hela bra och du passerade deras kritiska ögon med glans. Bra också att Kalle hade kurage att be om ursäkt. Det hedrar honom. Jag tror också att det här är en erfarenhet du kommer att bära med dig även när du är
  • 31.
    31 kille. Du harredan sett och blivit utsatt, om än i mildare form, för det sätt många män tar för givet att man bemöter och behandlar kvinnor på. Men nog med detta nu. Nu sätter vi fart med det vi är här för – shoppa kläder till min vackra dotter. Kapitel 7 Nog blev det shoppat så det förslog. Vi samlade på oss så många kassar att vi faktiskt var tvungna att gå till bilen en extra vända. Mamma var helt och hållet ”galen” när det gällde vad hon tyckte att jag behövde. Vid ett tillfälle uttryckte jag också mina tveksamheter när jag skulle använda allt hon fick mig att prova och ta med till kassorna. Hon tittade på mig med sina vänliga bruna ögon och log ett brett leende - Rart av dig att vara lite blygsam, men om du nu skall ha möjlighet att prova på att vara tjej, så måste du ha en hel del olika kläder. Egentligen så har vi bara fyllt på förrådet med vardagliga kläder och jag tänkte att vi skulle stanna där också. Lite finare kläder kan vi ta vid ett senare tillfälle när du har hittat din stil lite mer. - Jag förstår mamma, men jag får lite dåligt samvete för att vi spenderar så mycket pengar. Jag vet ju hur lite du unnar dig. - Pengarna är inte det jag bekymrar mig för i alla fall. Far din lämnade efter sig ett arv och en del av det är pengar som är avsedda för dig under dina uppväxtår. Jag tycker det är en bra investering om du kan få leva det liv du vill, även om det bara är temporärt. - Jag tänkte inte på det sättet, förlåt! - Du behöver inte säga förlåt. Tvärtom blir jag glad att du reagerade. Det är jättebra att du säger vad du tycker och tänker. Är det förresten något du tycker att vi missat? Vi diskuterade en kort stund och fann några saker som kanske vi borde komplettera med. Efter att ha fyllt även det behovet kände vi oss nöjda med vår inköpsrond och beslutade att se oss omkring lite. Det var inte ofta vi gjorde besök inne i Uppsala och det fanns mycket att se på. Våra magar ropade också efter något att äta så vi hamnade på en restaurang alldeles intill Fyrisån. Vi lyckades hitta platser mot vattnet och njöt gott både av maten och utsikten. Efter maten strosade vi ner längs ån innan vi svängde upp mot Slottet. Många grupper hade dukat upp sin medförda matsäck i parken och ungar sprang omkring och lekte allehanda lekar. De som hade bollar med sig förde en ojämn kamp mot sluttningen som ständigt fick bollen att rulla nedåt oavsett åt vilket håll den sparkades. Vi korsade vägen vid Slottet och passerade Carolina Redeviva innan vi styrde stegen mot Botaniska trädgården. Så här på försommaren var blomsterprakten bedövande vacker och binas idoga arbete med pollineringen fyllde luften av ett trevligt surrande. När vi vände åter mot staden så berättade mamma att vi nu befann oss i Pelle Svanslös kvarter. Jag kände också igen ställena som mamma berättade om från de sagostunder vi haft när jag var yngre. Pelle var en återkommande berättelse innan sängdags i vårt hem. När vi kom fram till Domkyrkan så var det inte utan att jag tittade extra noga om jag skulle se Gammel-Maja i Domkyrkotornet. Efter en kortare tur inne i kyrkan och en liten vilopaus i bänkarna bestämde vi att det nog var dags att vända hemåt. Vi gjorde oss dock ingen brådska och stannade till lite vid Linnés trädgård nästan mitt i Uppsala. Det blev nästan som om julaftonen hade bytt dag när vi kom hem. Givetvis måste alla inköp beskådas och hela vardagsrummet blev belamrat med allehanda persedlar. Kassar och påsar av de mest skiftande slag låg strödda lite här och där och gjorde bilden än mer kaotisk än den
  • 32.
    32 faktiskt var. Vihade nog ganska god koll på vad som fanns och nu försökte vi mer sortera upp allt och hitta plats i mitt rum för våra inköp. Jag hade ett ganska stort rum och en byrå som stått ute i förrådet kånkade vi med viss möda in i mitt rum. Där skulle fortsättningsvis alla mina tjejunderkläder och enklare tröjor få husera. Garderobsutrymme var det lite sämre ställt med, men efter vissa omdispositioner så blev en hel garderob ledig för mina hängande tjejkläder. Jag var omåttligt stolt över mina nya ägodelar och visade med all tydlighet att jag var både nöjd och tacksam över det som nu fanns i mitt rum och med avsikt att de också skulle användas av mig. Just mig! Även om vi hade tillbringat det mesta av dagen i Uppsala och en hel del tid med att packa upp alla inköp så var dagen ändå inte slut. Ute var det fortfarande varmt och skönt och eftersom vi blivit lätt svettiga av allt föreslog mamma att vi skulle ta oss ner till vår lilla badvik. Den låg bara några hundra meter bort från huset och genade vi tvärs över åkrarna så skulle vi kunna byta om här uppe och bara ta med handdukar ner. Någon längre stund skulle vi ändå inte kunna stanna där, utan det skulle mer bli ett litet avsvalkande dopp. Det behövdes inga längre diskussioner utan mamma gick mot sitt rum och jag letade upp min nyinköpta baddräkt i det nya materialet Lycra. Jag tittade lite längtansfullt åt den bikini som låg bredvid, men jag bestämde mig för att det nog var bättre, den här gången, att ta baddräkten. Mamma hade uppenbarligen haft samma tanke för minuterna senare möttes vi i korridoren utanför våra rum och under muntra tillrop inspekterade våra respektive baddräkter. Mamma gav mig min handduk, som självklart var rosa, och även en badmössa så att håret inte skulle bli totalförstört när vi doppade oss. Hand i hand trippade vi ner för ängen och längs den lilla stigen ner mot sjön som låg alldeles spegelblank. Det kändes nästan som ett helgerån när vi utan tvekan slängde oss i det klarblå vattnet och bröt förtrollningen samtidigt som ett gäng fåglar tog till flykten när lugnet bröts. Vi simmade ut en bit och målet var ett litet stenröse som precis fanns under vattenlinjen. Det blev återigen ett sådant där magiskt ögonblick när vi försiktigt satte oss på några av de större stenarna och vattnet efter en kort stund blev så där stilla och spegelblankt som det var innan. En betraktare på stranden skulle nog gärna ha trott att det var två sjöjungfrur som svävade fram alldeles ovanför vattenytan då inget av stenarna under oss syntes när vi lättjefullt sträckte ut oss. Jag hade heller inget emot liknelsen med en sjöjungfru för det var precis så jag kände mig i denna stund. En ung och vacker sjöjungfru. Åter tillbaka till huset så satte vi oss i bersån och lät solen ta hand om de sista våta dropparna på våra kroppar. Det var skönt att sitta där och småprata och känna att solen fortfarande värmde gott. Det var också skönt att prata och resonera om annat än just mig denna gång och även om mina egna tankar, gång på gång, påminde mig om hur jag var klädd så blev det egentligen än mer betydelsefullt att inte mamma berörde ämnet också. På något vis så blev känslan än mer mäktig för mig när jag kunde konstatera hur naturlig mamma hanterade den här situationen. Jag var, i alla fall i denna stund, hennes dotter. När vi och baddräkterna soltorkat så ville i alla fall jag ha lite mer kläder på kroppen och gick in för att byta om. Jag hade redan bestämt mig att jag skulle prova en av de nya klänningarna som vi köpt och jag hade också bestämt mig för vilken det skulle bli. Det var en rosa klänning med smockliv och med tunna axelband. Kjolen var vid men hade en mycket markerad midja i form av ett brett band. Till den skulle jag ta ett helt nytt behå-set med behå och trosa. Behån hade ganska så mycket fyllning och med lite ansträngning så kunde jag förflytta lite skinn in under kuporna och tillsammans med fyllningen så fanns där en liten illusion av egen byst.
  • 33.
    33 Dragkedjan i ryggenpå klänningen beredde mig inga problem och efter några drag med mascaraborsten och lite ögonskugga kände jag mig redo igen. Jag fick några vänliga kommentarer från mamma när hon kom ut iklädd sin kvällskreation. Även om vi inte på något sätt var lika så kunde man ändå se att våra tankar färdats längs samma väg. Det var ju synd och skam att bara bli sittandes här och inte göra något, så mamma föreslog att vi skulle ta en promenad innan det var dags att göra kväll. I närheten av oss fanns en vacker kulle med promenadstigar som lockade många från när och fjärran. En liten servering fanns det också där så dit tog mamma oss. Vi hade säkert kunnat gå hela vägen, men vi var ändå lite bekväma och tog cyklarna. Samma ljuvliga känsla som jag upplevt förra veckan när jag och Ann-Catrine cyklade återkom denna gång när jag både såg och kände hur klänningens kjol fladdrade i vinden och smekte mina ben. Ibland fladdrade den kanske till lite för mycket så att jag fick rätta till min kreation för att jag inte skulle visa för mycket av mina mer privata delar. Mamma log åt mitt bestyr men sa inget utan vi fortsatte vårt prat om andra vardagliga saker. Det var många som haft samma tanke som vi denna vackra sommarkväll. Många cyklister, men även en hel del bilar som via sina nummerskyltar skvallrade om att det inte bara var lokalbefolkningen som letat sig hit. Vi såg flera bilar med både U, W och X på samt givetvis ett antal A och B. Vår egen länsbokstav C var nästan i minoritet. Vi parkerade våra cyklar och styrde våra steg bort mot den första av flera utsiktspunkter på höjden. Vi mötte många och alla såg så nöjda och glada ut och även om vi inte kände igen några så var det ändå många som log glatt mot oss och en del hälsade oss också med ett trevligt ”God Kväll” som vi givetvis besvarade. Jag noterade att flera av de flickor vi mötte neg så elegant när deras föräldrar hälsade på oss. Det såg väldigt trevligt ut så nästa gång vi mötte någon så neg jag också vilket fick mamma att ge mig en gillande klapp när vi passerat de vi mötte. Jag hade också noterat att flickorna gärna synade av mig med några snabba ögonkast innan våra blickar möttes. Jag tyckte mig också märka att blickarna avslutades med något som jag uppfattade som ett OK. OK visade också blickarna från de pojkar vi mötte, men deras blickar var av ett helt annat slag. Det kändes nästan som om de klädde av mig med sina blickar och jag kunde nästan ana hur de inom sig slickade sig runt munnen när de gjorde sig den ena efter den andra föreställningen. Uppenbarligen fanns inte föreställningen att det under allt det vackra yttre fanns en precis lika vanlig killkropp som deras egen och det kanske var tur att de inte ens kunde tänka den tanken för då hade nog blickarna varit av helt annat slag. Jag försökte också erinra mig om jag tittade på flickor på samma sätt som jag såg att många av de pojkar vi mötte gjorde. Jag kunde inte återskapa någon liknande känsla utan jag kände mer igen mig själv i de blickar jag fått, och även gett, de flickor vi mötte. Jag var tvungen att fråga mamma om hon också tänk på denna skillnad. Jag väntade dock tills vi kunde tala ostörda. - Mamma! - Ja, älskling! - Varför tittar pojkar och flickor så olika på mig? Flickornas blickar är nyfikna på ett annat sätt än pojkarnas. Dom tittar mer på hela mig medan pojkarna bara tittar och spanar in om jag har bröst eller inte. När flickorna tittat färdigt så möter dom min blick, men det gör inte killarna. Gör jag så när jag är kille också? - Det kan du nog bäst svara på själv, men eftersom du reagerar på detta så undrar jag om du ändå inte är mer den ärligt nyfikna personen när du ser eller träffar en ny person, så
  • 34.
    34 på det sättetagerar du mer så som en flicka gör, men det finns säkert många olika sätt som vi kan betrakta varandra på utan att det för den skull går att säga att det är typiskt manligt eller kvinnligt. Men spännande att du har sett att det finns en skillnad. Hur upplever du dom här olikheterna? Jag har noterat att det är många som sett dig, men vad jag märkt så har ingen trott att du är någon annan än den du utger dig för att vara. Känns det spännande eller konstigt? - Lite grann både och. Jag är ju van att vara med Ann-Catrine så flickors sätt att vara är ju inte obekant för mig och jag känner mig faktiskt inte det minsta nervös att möta andra flickor, trots att jag egentligen är kille som klätt mig i tjejkläder. Det var heller inte obehagligt när killarna tittade på mig på deras speciella sätt, utan det var bara en annan känsla. - Jag kan faktiskt förstå vad du menar. Jag hade också en annan känsla när pojkarna tittade på mig när jag var i din ålder. Jag blev stolt över att dom tittade på mig helt enkelt. Jag tror du också har rätt i att det betyder mycket att du och Ann-Catrine är så goda kamrater. Ni är så prestigelösa när ni träffas och det gör nog att du också har en annan inställning till allt det kvinnliga än vad kanske andra killar har. För mig känns det helt naturligt att gå här med dig och det är inte kläderna som betyder något utan att jag är stolt över dig som person, inte vilka kläder du bär. Jag måste också säga att du anpassar dig både fort och fint till den roll du för stunden har. Du märkte säkert vilka uppskattande blickar du fick när du neg. Folk uppskattar verkligen när man blir behandlad på ett artigt sätt. Med ett stort leende på läpparna avbröt vi vidare konversation för nu närmade vi oss den första av flera utsiktspunkter och det var många som stod eller satt i slänten och såg ut över nejderna nedanför. Lugnet och stillheten över landskapet präglade också åskådarna som ofta bara satt och njöt. Ett antal lite äldre ungdomar hade lite egna övningar för sig, men deras intresse för varandra tog sig aldrig något mer uppseendeväckande uttryck utan folk log och gladdes mest åt den ungdomliga kärlek som de visade varandra. Nu när vi stod stilla bland alla andra på platsen fick jag uppleva ännu en variant av den uppmärksamhet som uppenbarligen flickor tidigt får vänja sig vid. Tonåriga pojkar kan absolut inte stå stilla i två sekunder och även om de inte for runt hejvilt så svepte de runt omkring oss och påfallande ofta ”råkade” de passera förbi oss flickor som fanns utspridda lite här och där. Mamma och jag bara log åt varandra över deras tafatta försök att dra till sig min uppmärksamhet. Även om jag inte på något sätt var intresserad att besvara deras försök till kontakt så fanns det ändå inom mig en härlig känsla av att jag var accepterad i den roll jag antagit denna stund. Vi fortsatte vår promenad och gick varvet runt. När vi kom tillbaka till vår utgångspunkt var vi riktigt sugna på lite kvällsfika och drog oss in i den trivsamma stugan som en idrottsklubb i närheten hade inrett till en raststuga och där man kunde köpa sig lite förfriskningar. Idag fanns det både hembakade bullar och några småkakor. Jag drack normalt inte kaffe, men den här gången kände jag att jag ville visa upp en annan sida av mig och valde kaffe istället för den annars obligatoriska sockerdrickan. Med våra inköp prydligt uppradat på en bricka sökte vi efter platser att sitta på och vid ett av långborden fanns det två platser som vi klämde ner oss på. Helt naturligt slätade jag till klänningen innan jag satte mig tillrätta. När man sitter så tätt som vi gjorde så blir det automatiskt att man snart blir involverad i samtal som förs i ens omedelbara närhet. Det dröjde inte länge innan vi pratade med våra bordsgrannar och företrädesvis så var det området som sådant och den underbara kvällen som
  • 35.
    35 var det närmastesamtalsämnet, men även annat avhandlades. Närmast mig hade jag en tjej som nog var något år äldre än mig och när vi inte tyckte att samtalsämnet de vuxna emellan var speciellt intressant så började vi prata direkt med varandra - Vilken söt klänning du har! Kom det från min bordsgranne. - Tack! Jag gillar din också, svarade jag - Jag heter förresten Natalie! - Och jag heter Anna. Det lät lite konstigt att säga mitt nytagna flicknamn, men ändå pirrade det till lite extra när jag sa det, men Natalie verkade inte reagera något utan fortsatte - Är du härifrån? - Ja, jag bor bara några kilometer härifrån, men det blir ändå inte att vi kommer hit så ofta, men ikväll cyklade jag och mamma hit. Du då? - Oj! Cyklade ni hit det var inte illa. Nej jag är inte härifrån utan vi kommer från Stockholm. Pappa hade läst om denna plats i någon tidning för länge sedan och alltid önskat att se den. Ikväll var det perfekt väder så vi bilade upp hit. Det har säkert tagit oss 2 timmar hit, för pappa åkte fel ett par gånger. - Ojdå! Hoppas det går lättare hem för er eller tänkte ni stanna här? - Nej vi skall hem ikväll. I morgon skall jag resa bort. Jag skall på konfirmationsläger i Skåne. - I Skåne! Det var långt det. Har du släkt där? - Nej! Jag känner ingen där utan jag bara såg en annons i en tidning och tyckte att det lät spännande att komma hemifrån ett tag. Vi pratade om det och pappa tog reda på lite om stället och tyckte det såg helt OK ut så allt bokades och i morgon åker jag iväg. Skall bli jättespännande tycker jag. - Det låter spännande också. Modigt av dig att åka iväg så där utan att känna någon. - Tycker du! - Ja, verkligen. Jag vet inte om jag skulle fixa det. Många gånger så vill jag en hel del, men när det sedan kommer till kritan så vågar jag inte eller avstår av någon annan anledning. Kanske är det lite fegt, men jag vill vara tillsammans med mamma och inte lämna henne ensam. - Ensam? Har du ingen pappa? - Nej, han dog för 3 år sedan så det är bara mamma och jag. Men jag har en kusin i närheten och hon och jag är bästisar. - Så tråkigt med din pappa. Förlåt att jag frågade. - Det gör inget, jag saknar visserligen honom jättemycket, men nu fungerar det bra igen och mamma är också mycket bättre tillmods numer. Så det gör inget. Du behöver inte be om förlåtelse. - Jag är i alla fall ledsen för din skull. Kan inte vara lätt att vara utan sin pappa. Var han snäll? - Jättesnäll. Jag kan fortfarande minnas hur han bäddade om mig på kvällarna och läste en saga för mig innan jag somnade. Dessa minnen tänker jag ofta på och då somnar jag så lätt. Det känns nästan som om han satt bredvid mig i sängen och häll min hand tills jag somnar. - Jag tror dig och han sitter nog där också bredvid dig. - Det tror jag också. Hur ser din familj ut då. Jag ser bara dig och din pappa? - Mamma och pappa är skilda sedan några år och hon bor ihop med en kille långt härifrån. Jag har ingen kontakt med henne längre. Verkar som om hon inte ens vill veta av oss. Att hon inte kan prata med pappa kan jag acceptera, men sin egen dotter…..Men för att prata om något annat, vad skall du göra i sommar då?
  • 36.
    36 - Tråkigt atthöra om din mamma. Verkligen. Som svar på din fråga så vet jag inte säkert. Mamma jobbar ju så jag får klara mig själv på dagarna. Det dröjer också tills hon får sin semester och vanligtvis så brukar vi vara kvar här hemma och göra lite utflykter här i närheten. Som ikväll tex. - Inte det sämsta, för jag tycker det är riktigt vackert här. Jag är glad att pappa läst om detta ställe och tog med mig hit. Och så fick jag ju träffa dig också! Det hade jag ju inte gjort om jag stannat hemma. - Och jag inte dig om vi stannat hemma. Har du förresten varit uppe i tornet här utanför ännu. Jag tror att vi kommer att hinna se solnedgången om vi skyndar oss. - Nej! Jag har inte sett något torn! Det vill jag gärna gå upp i. Pappa! Får jag följa med Anna här och gå upp i tornet? - Vadå! Tornet? Javisst, det går väl bra. Var inte borta för länge bara. Vi skall snart åka hem. - Mamma! Är det OK att jag visar Natalie tornet och solnedgången? - Visst! Gör det du. Jag kanske kommer efter. Ha det så trevligt, flickor! Vi väntade inte på ytterligare förmaningar utan tråcklade oss ut från bordet och småsprang ut på gårdsplanen. Jag tog tag i Natalies hand för att lotsa henne fram till tornet på snabbast möjliga sätt. Än hade uppenbarligen inte de flesta besökare sett vilken underbar solnedgång som var i antågande för det var bara några få som fanns uppe i tornet när vi äntrade trappan. Vi tog plats framme vid räcket som vätte mot väster och medan vi såg hur solen allt snabbare föll ner mot horisonten fortsatte vi vårt samtal - Anna! Skulle du ha något emot om jag skrev brev till dig medan jag är på mitt konfirmationsläger. Skulle vara kul om jag hade en kompis att skriva till och berätta om vad som händer. Det är inte samma sak att skriva hem och berätta. - Det vore jättekul! Jag vill gärna bli din brevkompis. Jag blev så nyfiken när du berättade vad du skulle göra och nu kan jag på något sätt få vara med på din resa. - Jättekul! Kan inte du ge mig din adress så skriver jag min så fort jag kommer ner och får reda på hur dina brev kan nå fram till mig? - Bra, så gör vi! Jag ser redan fram mot ditt brev. Under tiden vi pratat så hade solen sjunkit rejält och den låg nu nästan vid horisonten. Fler hade märkt det som var på gång och trängseln var nu stor uppe i tornet. Vi hade dock perfekta platser och kunde se solnedgången utan att någon skymde sikten för oss. När solen väl försvunnit var ändå himlen röd vid horisonten och de fåtaliga molnen var dekorerade i alla solens färgnyanser. Vi hade också perfekt utsikt ner över planen nedanför och bland åskådarna såg vi hur mamma och Natalies pappa stod och samtalade. Vi försökte vinka till dom, men de märkte inte våra försök att få uppmärksamhet. Vi skyndade istället ner från tornet och mötte dom där nere. Mamma var lite ivrig att komma iväg hemåt och likaså var Natalie och hennes pappa. De hade en betydligt längre resa än vad vi hade men innan vi skiljdes åt berättade vi vad vi kommit överens om. Både mamma och Natalies pappa tyckte det var roligt att vi tänkte brevväxla. Det är alltid kul att lära känna nya personer och få lite inblick i hur andra har det och vad man gör. Natalie och jag kramade om varandra innan vi gick åt varsitt håll och även det var en ny erfarenhet för mig. Om man inte räknar in Ann-Catrine så är det nog ingen i min ålder jag någonsin kramat men det kändes helt naturligt och absolut inte konstigt att vi gjorde det trots att vi bara känt varandra i någon timme. När vi sedan några minuter senare blev omkörda av Natalie så tutade dom vänligt och vi såg hur båda vinkade emot oss när bilen försvann bort bakom vägkröken därframme.
  • 37.
    37 Kapitel 8 Det dröjdebara till torsdagen innan det låg ett brev i brevlådan från Natalie. Hon måste ha skrivit brevet direkt hon kom till Skåne. Stolt tog jag till mig brevet och läste noga om adressen flera gånger och varje gång konstaterade jag att det var ställt till Anna Svensson. Det pirrade till inom mig för det var något speciellt att få ett personligt brev till mig själv, även om det fanns en molande känsla inom mig att allt ändå på något sätt var fel. Jag var inte Anna Svensson utan en kille som just vid det tillfället var klädd i tjejkläder och kallade sig för Anna. Samtidigt så försvarade jag mig själv med att Natalie inte hade tvekat utan helt sonika tagit mig för den jag utgav mig för -Anna. Jag försvarade mig också med att det kunde väl aldrig vara fel att vi två brevväxlades och berättade om vad vi gjorde och tyckte. Då spelade det väl egentligen ingen roll vem jag egentligen var. Någorlunda trygg i förvissningen att det jag gjorde var helt OK satte jag mig tillrätta i bersån, rättade till behåbandet under min blus och strök tillbaka några hårtestar som fallit ner över mitt ansikte innan jag sprättade upp brevet. ”Hej Anna! Nu är jag framme i Skåne och har träffat alla mina konfirmationskamrater. De flesta kommer här från Skåne, men vi är några som kommer från andra delar av Sverige. Vi är 30 st som skall konfirmeras och det är precis lika många pojkar som flickor. Vi bor i en skola och vi är 5 st i varje rum. Vi har varsin säng (som tur är), en byrå, en hylla, en stol och ett sängbord som är vårt. Sedan finns det ett stort bord i mitten där vi kan sitta och läsa och göra saker tillsammans. Vi flickor bor i den här korridoren och pojkarna nedanför oss. Det tycker jag är bra, för om vi skulle ha bott på bottenvåningen så hade killarna hängt utanför fönstren och försökt spana på oss. Det är jag helt säker på. Killar är bara sådana. Nu kan vi ha öppet och låta den friska brisen från havet komma in i rummet. Vi bor alldeles intill havet, även om alla säger att vattnet är jättekallt trots att det är sommar. Jag tänker i alla fall doppa mig så snart jag får möjlighet. Jag gillar att bada och jag vill gärna prova min nya bikini. Jag har inte haft någon bikini förut och jag fick tjata lite innan jag fick köpa en. Gillar du att bada? Jag skulle gärna berätta mer om dom jag bor tillsammans med, men vi har precis börjat lärt känna varandra så jag kommer knappt ihåg vem som är vem, men i nästa brev hoppas jag att jag kan berätta mer. Jag tycker det är så kul och spännande att vara här och ännu mer spännande är att kunna brevväxla med dig och berätta om allt. Jag hoppas att du tycker detsamma. Jag skriver inte så mycket denna gång för jag vill få iväg några rader till dig så att du får min adress och kan börja skriva. Jag har det jättebra här nere och hoppas att du också har det bra. Natalie” Jag läste brevet flera gånger innan jag sprang in och letade upp mitt brevpapper som jag fått för länge sedan av min farmor och farfar. Det var visserligen väldigt neutralt, men på varje blad så fanns det en bild på en liten röd bil i ena hörnet. Som kille så var det ju helt OK, men efter en stunds överläggning med mig själv så försökte jag tänka bort den lilla bilen och istället tänka att papperet var så där svagt rosa som Natalies papper var. Jag samlade mina tankar och efter ett stort antal felskrivningar och ändringar hade jag mitt första brev klart.
  • 38.
    38 ”Hej Natalie! Tack förditt brev. Jag blev jätteglad när det kom i brevlådan. Hela veckan har jag passat noga på brevbäraren även om jag förstod att brevet knappast kunde komma tidigare än just idag. Jag har också haft bra dagar här hemma. Mamma jobbar om dagarna så jag är ensam hemma. Jag försöker ändå göra saker och ting. Har ändrat om lite i mitt rum så att det blivit lite mysigare. En hel del har jag sorterat ut så att saker jag verkligen gillar har fått bättre plats. Jo, jag gillar också att bada! Så fort solen tittat fram så har jag gått ner till sjön och badat. När mamma och jag var in till stan senast köpte vi också en bikini till mig och den har jag använt några gånger nu. Kändes lite ovant i början och jag tyckte nästan att jag var naken första gången så det var bra att jag var ensam. Nu gillar jag den verkligen, även om jag oftast badar i baddräkt och sedan byter till bikinin när jag är på stranden. Jag har lätt att bli brun och det syns märken efter bikinin redan. Tycker du att det är snyggt med dessa ränder? Berätta gärna också vad ni gör om dagarna när ni har undervisning. Jag är säker på att jag vill konfirmera mig, men jag visste inte att man kunde göra det på ett läger. Låter spännande tycker jag. Snart kommer mamma hem och då skall jag försöka ha middagen klar. Jag är inte så duktig på matlagning, men det vi skall ha ikväll klarar jag av. Det är ju torsdag så jag skall grädda pannkakor och värma upp ärtsoppan som mamma lagat tidigare, så det skall jag klara av. Gillar du någon speciell mat? Många hälsningar Anna” Mamma blev omåttligt nyfiken när hon kom hem och såg mitt igenklistrade kuvert ligga på bordet. Jag berättade i stora drag vad Natalie skrivit och lite vad jag berättat, men det mesta höll jag för mig själv. Det tyckte mamma var helt OK också för lite hemligheter måste man få ha. Själv hade hon skrivit dagbok, för hon hade inte haft sådan tur att hon hittat en brevvän. Hon och en kompis hade prövat ett tag, men det var inte alls samma sak att skriva till någon som man ändå träffade varje dag. Jag hade inte riktigt hunnit få maten helt färdig så mamma hjälpte mig med att duka medan jag gräddade de sista pannkakorna. Jag fick uppmuntrande kommentarer för min klädsel. Jag hade en enkel sommarkjol och ett spetsprytt linne med smala axelband som knappt dolde axelbanden på behån. För att i någon mån minska risken för att få fläckar på kläderna under matlagningen hade jag satt på mig mammas förkläde som i sig nästan var som en hel klänning utan rygg. Jag hade också gjort ett tappert försök att fläta mitt hår och även om jag inte lyckats så där värst vidare så tyckte mamma att jag i alla fall ansträngt mig. Övning ger färdighet sa hon också. Något som vi diskuterat tidigare under veckan var smink. Mammas inställning var att flickor i min ålder inte behövde ha så mycket smink. Nagellack tyckte hon var OK, men inte för djupt röda färger. Lite lagom rosa nyans tyckte hon passade bäst och hade också köpt en flaska till mig en dag. Eftersom jag ändå inte hade samma erfarenhet och vana att sminka mig så fick jag tillstånd att sminka mig måttligt om dagarna. Ögonskugga, eyeliner, mascara och ett
  • 39.
    39 matchande läppstift tillnagellacket tronade nu på mitt nyinrättade sminkbord på mitt rum. Några enkla halsband och armband hängde numer på krokarna som förut härbärgerat mina tröjor och byxor. Strax innan mamma kom hade jag gjort en översyn av dagens sminkning och bättrat på lite här och där samt lagt på ett nytt lager med läppstift. När vi satte oss till bords och jag tog av mig förklädet kommenterade mamma. - Så fin du är! Verkligen. Du har valt en riktigt söt och fin kombination som är mycket klädsam med din solbränna. Du har verkligen fått färg de har dagarna och du ser så härligt fräsch ut. Din makeup är också så diskret men ändå märkbar och det känns nästan overkligt att komma hem, få sätta sig till dukat bord och se dig. Jag tycker att du verkligen ser ut att trivas med det du gör. - Jo, det känns bra och jag trivs, men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på hur länge jag kan vara klädd så här. Sommaren har visserligen bara börjat, men efter sommaren börjar skolan igen och då kan jag ju inte vara tjej längre. Dessutom kanske det blir svårt också för det börjar synas mer och mer på min kropp att det inte är killkläder jag använder. - Jag såg det nyss och även om jag inte har något svar så hittar vi säkert på något den dagen det blir aktuellt. Om du nu trivs att vara klädd så här så är det väl lite av ett pris du får betala om man säger så. Alternativet att hela tiden gå klädd på sådant sätt att solen inte kommer åt någonstans verkar inte vara ett alternativ för dig. - Nej! Det skulle jag aldrig klara av! Fy så varmt det skulle bli. Jag saknar heller inte mina shorts och tröjor. Det fläktar så skönt när jag har kjol på mig och linnet är så svalt och följsamt. Nej, jag tar hellre dessa märken än jag måste stänga mig själv inne. - På något vis så kan du få det lättare också när du blir solbränd på det sättet - Hur då menar du? - Jag tror inte att den första tanke som kommer över en person som ser dessa spår på din kropp tänker tanken att du är en pojke. Din solbränna hjälper nog till en hel del att bekräfta för andra att du verkligen är en flicka, om de nu av någon anledning skulle få för sig att tro något annat. - Ja, du menar så. Svarade jag och sken upp. Det har du rätt i. - Som tex nu när ditt axelband till linnet och behån halkat ner och jag ser ett vitt band på din axel…… Jag rättade snabbt till axelbanden och det fick mamma att le ett ännu bredare leende och fortsatte - ….och det sättet du rättade till banden på var helt och hållet kvinnligt. Men nu tycker jag att vi äter av maten du lagat. Det ser verkligen gott ut och jag är hungrig som en varg. När middagen var avklarad och allt diskat och klart så satte vi oss tillrätta ute i bersån och njöt i den vackra sommarkvällen. Mamma berättade lite om hennes dag på jobbet. Hon jobbade på ett litet kontor och hjälpte till med lite av varje. Skrev brev, svarade i telefon och hjälpte de anställda i största allmänhet. Jag tror hon trivdes bra där för hon var alltid glad när hon kom hem. Lite då och då blev det en kortare resa för att vara med på något möte eller sånt men numer var det inget problem för jag kan klara mig själv utan problem. Idag hade väl inget särskilt hänt på kontoret, men det fanns alltid något att berätta. Vi pratade också om den förestående helgen men ingen av oss hade något speciellt planerat för detta veckoslut. Vi ville bara ta det lugnt och koppla av – trodde vi!
  • 40.
    40 Mitt i vårtplanerande ringde telefonen. Mamma hann först fram till den svarta bakelitapparaten som stod på sin trådhylla i hallen. Att det bara var ett lokalsamtal hörde vi redan på ringsignalen, men det var ändå alltid en kamp på liv och död att först nå apparaten och få väsa fram det obligatoriska ”Hallå!”. Jag tog nederlaget med högburet huvud och tröstade mig med att det ändå var viktigare att vara först när det kom ett rikssamtal. Det verkade också som om samtalet var till mamma, som det oftast var, för hon började genast att konversera med den i andra ändan. Jag föll till föga och var på väg att dra mig ut till altanen igen när mamma tecknade åt mig att stanna. Efter ytterligare några meningar avslutade hon med - …men då kommer din kusin här så får ni prata om det själva. Ha det så bra och vi hörs. Hej då! Jag tog luren väl medveten om att det måste vara Ann-Catrine i andra ändan. Mycket riktigt så var det hon och hon var mycket ivrig på rösten - Hej! Gör du något särskilt i helgen? Mamma och pappa är bortbjudna på någon fest på lördag och kommer att stanna borta över natten. Visst kan jag vara själv, men jag tänkte på hur roligt vi hade senast och undrade om du ville komma och vara med mig i helgen? - Du menar att du vill att jag skall ramla i dynghögen igen, svarade jag skrattande - Nej, vi kan väl hoppa över den delen, men håll med om att vi hade det härligt. - Jo, jag tänker ofta på det. Jag har fortsatt och ha det lika härligt sedan jag kom hem. - Jag har förstått det på mamma att du fortsatte att klä dig i tjejkläder. Modigt av dig, men samtidigt så passar du väldigt bra i tjejkläder. Du ser verkligen ut som en tjej och det skall du ta som en komplimang. - Det gör jag också. Jag har blivit van nu att klä mig så här och tycker att det är skönt med kjol eller klänning. Saknar inte mina gamla kläder. - Jag säger absolut inte emot dig. Nå vad tycker du? - Jo, jag vill prata med mamma bara. Visserligen har vi inget planerat för helgen, men nu blir hon ensam. Men jag vill gärna. Kan jag ringa dig senare? - Ja gör det. Jo! om du kommer då kan du väl komma redan på dan i morgon så har vi hela helgen på oss att skvallra om ditten och datten. Det verkar på mamma som om hon skulle tycka att det passade bra. Vet inte varför men det lät så. - Låter spännande. Jag pratar med mamma så hörs vi. Mamma hade gått till sitt rum och när jag vände mig om så stod hon där i sin nyinköpta bikini och frågade om jag var intresserad av att gå ner till sjön och ta ett dopp. Hon hann knappt avsluta meningen innan jag också stod där och log brett bredvid henne. Jag fick en handduk i handen och sedan travade vi iväg över ängen ner till sjön. Efter vår simtur satte vi oss i strandkanten och värmde oss i kvällssolen och jag förde saken på tal - Det var Ann-Catrine som undrade om jag kunde komma över till henne i morgon och stanna till på söndag. Karin och Sven skulle visst iväg på något kalas och hon ville inte vara ensam. - Ja, jag hörde det också. Jag visste sedan tidigare att de skulle iväg på någon fest men jag kom inte ihåg att det var nu till helgen. Det är visst någon släkting till Sven som fyller jämt och slagit på stort. Nå vad svarade du? - Jag vill gärna, men då blir ju du ensam i helgen. - Snällt av dig att tänka på mig, men jag kan stå ut med att vara ensam. Förresten kan jag nog behöva vara ensam och vila upp mig efter dessa två veckor med min tonårsdotter.
  • 41.
    41 - Menar dudet? Menar du allvar? Frågade jag med en lite tveksam och undrande blick - Nej! Det menar jag inte. Jag bara skojade. Det har varit två härliga veckor för mig liksom jag tror det varit det för dig. Det känns faktiskt som om jag fått ett barn till, att jag både har en pojke och en flicka. Visserligen inte samtidigt, men ändå. Ni är som man kan föreställa sig att tvillingar är, lika men ändå olika. På något sätt har vi kommit närmare varandra nu än vi gjort på många år och det gläder mig. Oavsett vilka kläder du väljer att bära så hoppas jag att vi kan vara lika öppna och ärliga mot varandra som vi varit dessa veckor. Självklart så skall du välja att träffa de som är jämnåriga med dig istället för att sitta och hålla din gamla mamma i handen hela helgen. - Nu överdriver du igen. Du är väl inte gammal. Du är ju mer som en kompis ju! - Det var snällt sagt av dig, men nu bestämmer jag att du cyklar över till Ann-Catrine i morgon och att du stannar där hela helgen. Ska vi ta ett dopp till innan vi ger oss för kvällen? Mamma smet in till mig morgonen därpå och satt en stund på sängkanten innan hon skulle iväg till jobbet. Inga förmaningar utan bara lugnande ord om att jag skulle ha det så kul tillsammans med Ann-Catrine. Hon tyckte också att jag kunde låna något halsband av henne och ville jag så kunde jag ta med mig någon av hennes parfymflaskor i mitt bagage. Det känns alltid skönt att lukta gott tyckte mamma innan hon gav mig en puss på kinden och lämnade mig. Jag låg kvar och drog mig i sängen en stund innan det blev dags att stiga upp. Genom besöket inne hos mig så hade uppenbarligen inte mamma hunnit ta in tidningen så i bara nattlinnet trippade jag ut till stora vägen och hämtade in dagens tryckta nyhetsblad. Så värst mycket verkade inte hänt i världen för huvudrubriken var att en av traktens fotbollsspelare var skadad efter att ha vurpat med motorcykeln häromdagen. Nu stod han med gipsat ben vid sidan om planen när kamraterna tränade inför matchen mot värsta konkurrenten i helgen. Rubrikerna var lika svarta och stora som om tredje världskriget brutit ut. Jag bläddrade snabbt förbi dessa sidor och hamnade på den betydligt roligare sidan med serier och varje dag följde jag de olika serierna och hur de ruta för ruta så skickligt illustrerade en hel händelse. Och allt detta på bara 4-5 rutor. Något mer av större intresse hittade jag inte i den tidningen så jag började istället ordna fram min frukost. Som en bättre förströelse hittade jag en Hemmets Veckotidning som låg i tidningskorgen intill kökssoffan. Medan jag åt bläddrade jag sida för sida och läste om kvinnan som hittat sin borttappade ring på ett mystiskt sätt, om paret som träffades av blixten häromåret, om katten som kom tillbaka till sitt gamla hem trots att det var 20 mil emellan osv. Några sidor längre bak ökade mitt intresse en hel del. Först var det några enklare modereportage där man visade upp sommarkläder som nu fanns i butikerna. Visst var det lite mer för vuxna, men jag försökte ändå se hur de klädde sig och vilka kombinationer som ansågs vara möjliga. När jag botaniserat färdigt på den sidan så kom jag till min absoluta höjdpunkt i den tidningen. Sidan med mönster för sömnad. Nu är jag själv ingen hejare på att sy, men bland alla olika modeller som visades upp på sidan så fanns det alltid ganska många mönster till kläder för flickor i min ålder och dessa bilder har jag alltid varit intresserad av att beskåda långt innan jag trillade i dynggropen och så att säga ”tvingades” klä mig i flickkläder. Många gånger höll mitt intresse på att upptäckas av mamma eller någon annan, men som tur var så huserade serierna ofta på samma uppslag så det var en alldeles utmärkt räddningsplanka. Som sista åtgärd läste jag någon eller några av de noveller som fanns längst bak men då hade jag
  • 42.
    42 för länge sedanavslutat frukosten och klätt mig i det lämpligaste plagget för dagen, dvs bikini, och satt tillbakalutad i en av årets två nyinköpta baden-badenstolar. Framåt lunchdags gjorde jag mig redo att ta min lätta packning till cykeln och förankra väskan på pakethållaren innan jag, lite mer anständigt klädd i den klänningen jag fått låna av Ann- Catrine med inbyggd trosa, trampade iväg längs landsvägen. Knappt någon bil passerade mig längs vägen och den varma sommarbrisen smekte min kropp och fick håret att fladdra i vinden. Jag befann mig helt enkelt i sjunde himlen. Knappt andfådd kom jag fram till min kusin och hon hade på långt håll sett mig komma och stod vid grindhålet och väntade när jag svängde in. Jag hade också lärt mig hur en flicka liksom hoppar av cykeln och med en elegant rörelse hoppade jag av och, fortfarande med fast tag om styret, landade jag precis framför Ann-Catrine. Hon tog det lilla steget fram mot mig och gav mig en riktigt härlig kram innan vi gemensamt gick upp mot huset. Karin kom ut på farstukvisten och vinkade glatt mot oss. Även av henne fick jag en kram och hon fortsatte - Välkommen Anna! Jättekul att se dig igen. Så brun och fin du är också. Syns att vi haft bra väder de senaste veckorna och att ni kunnat njuta av solen båda två. Jag tycker det är så vackert när man ser er unga flickor brunbrända och fina i era sommarklänningar. Då är det sommar för mig. Kul att du kunde komma. Jag håller på och fixar lite inne men jag kommer strax ut med lite lunch åt oss. Ann-Catrine och jag passade på att bära upp min väska på rummet och även om jag bara skulle vara där en kort tid så ville Ann-Catrine att jag skulle packa upp mina kläder och hänga dom i garderoben och i en byrålåda som hon tömt. Skall sanningen fram så tror jag mest hon var nyfiken på vad väskan innehöll efter min och mammas omtalade shoppingtripp till Uppsala. Jag ville inte göra henne besviken så jag lät henne sköta all uppackning och det var en hel del avundsjuka blickar som framförallt mina underkläder orsakade. Jag förstod då att mamma inte hade sparat på krutet, utan verkligen sett till att jag blev utrustad med kläder av god kvalitet och moderiktig design. Vi fick dock inte beundra mina kläder för länge innan Karin ropade ner oss för lite lunch. Självklart satt vi utomhus och njöt av den enkla men goda maten i härlig sommarmiljö. Karin hade dock ingen större ro att sitta still utan gick strax efter in och kom efter en stund tillbaka med diverse konstiga saker. - Som du vet, Anna, så skall jag iväg på fest i morgon. Jag tänkte då att jag skall bli riktigt fin i håret och samtidigt göra något som kommer att hålla över sommaren. Jag tänker därför permanenta mig. Du kanske inte riktigt vet vad det är, men man rullar upp håret på små, små spolar och sedan har man på en vätska som finns i den här kartongen och låter den bearbeta håret. Vad den gör är att håret liksom blir fixerat i sin rullade ställning och håller den fixerad i ett antal veckor. När den första delen är klar så tvättar man noga bort all vätska och sedan rullar man upp håret igen på vanligt sätt. Då får man en vacker och fin frisyr som håller länge och som tål att man solar, badar och i största allmänhet misshandlar håret som vi ofta gör nu under sommaren. Jag kommer att göra detta nu och Ann-Catrine skall också göra det. Nu undrar jag om du också vill få en lite mer lättskött frisyr. Beroende på vilken frisyr man vill ha så rullar man olika, men det blir lockigt i en eller annan form. Men du blir inte krullhårig även om man nästan kan tro det efter första behandlingen. Jag har gjort det flera gånger och jag tycker det blir fint och blir bekvämt, men självklart är det du som får avgöra. Jag kan ju säga också att jag pratat med Elin om detta och hon låter också dig avgöra.
  • 43.
    43 Jag tittade påAnn-Catrine vars ögon bara lyste av förväntan och var det upp till henne att avgöra så var det ingen tvekan om vad beslutet skulle bli. Jag var också övertygad om att jag måste fatta ett beslut här och nu, för jag förstod att det här inte var något man bara gjorde om man hade några minuter på sig innan man ville vara fin. En annan fundering som for igenom mitt huvud var att en sådan här behandling än mer skulle hålla mig kvar i den kvinnliga kretsen för överskådlig tid framöver. Var det något jag önskade eller ville jag se mitt äventyr som flicka för ett äventyr som jag helst ville avsluta så snart det gick. Frågan hann bara studsa fram och åter en gång innanför mitt pannben innan jag med ett leende nickade instämmande och tillade - Jag provar gärna, men ni måste hjälpa mig att bestämma vilken frisyr jag skall ha. Jag tror ni bäst kan se hur det skall göras för att passa mig. - Självklart hjälper vi dig. Jag har nog en ganska klar uppfattning vilken frisyr du skall ha. Jag kan visa dig hur jag tänkt mig din frisyr. Men så kul. Då sätter vi igång, och du Ann-Catrine tar fram de grejer vi förberett och Anna kommer med mig. Vi gick till vardagsrummet där det låg en del tidningar uppslagna. Karin ödslade ingen tid utan började direkt att visa på olika frisyrer. Alla hade det gemensamt att modellerna hade ungefär lika långt hår som jag hade. Det gjorde det hela lättare att göra mig en föreställning om vilken frisyr jag helst ville ha. Med Karins kloka och av erfarenhet tillskansade erfarenhet kunde hon ge mig god vägledning på hur olika frisyrer påverkade mitt utseende. Även om valet var mitt så kändes det skönt med hennes stöd. Hon nickade också gillande när jag pekade på en pageliknande frisyr. Hon konstaterade då också att hon behövde klippa min lugg lite och undrade om det var OK. Jag nickade till svar och vi återvände till Ann-Catrine som hade allt klart för första behandlingen. Innan Karin satte igång så skickade hon iväg oss för att ta av oss alla kläder utom behå och trosor. Sedan fick vi ta några avlagda morgonrockar som skydd om eventuellt något av vätskan skulle komma på oss. Vi ville inte få några kläder förstörda av permanentvätskan. Karin ville gärna börja med Ann-Catrine och med mig som medhjälpare. Sedan skulle jag och Ann-Catrine hjälpas åt med Karin innan hon och Ann-Catrine tog sig an mig. När hela den rundan var klar så började vi om från början igen med slutbehandlingen. Inget mer behövde sägas utan vi satte fart och ganska snart så var jag med på noterna och försökte ligga steget före med vad Karin behövde. Vi klarade också att rulla upp Karins hår till hennes belåtenhet och det började pirra rätt ordentligt i mig när det började närma sig för mig att ta plats i stolen. Det blev Ann-Catrine som fick förtroendet att rulla upp mitt hår och jag kände mig verkligen ompysslad när de båda snabbt och effektivt rullade upp allt mitt hår på de små spolarna och förankrade allt mot min hårbotten. Så långt var väl allt väl, men när de penslade på permanentvätskan sved det till ordentligt i hårbotten och lukten var allt annat än behaglig men jag var fast besluten att inte ge upp utan att istället se fram emot slutresultatet. När allt var klart och även mitt hår var förseglat under plasthuvan kunde vi slappna av och låta medlet verka den tid som bruksanvisningen angav. Under tiden försåg vi oss med lite fika och skvallrade lite med varandra så där småmysigt. När Karin tyckte att tiden var mogen för en ursköljning skickade hon oss iväg till badrummet. Där hade hon placerat en stol på ett sätt som gjorde att vi kunde luta oss bakåt och få huvudet ut över badkarskanten. Då kunde vi lättare skölja håret och få bort alla rester av vätskan som nu inte längre hade någon funktion att fylla. I samma ordning som upprullningen tog vi nu plats i stolen och med Karins noggranna anvisningar hur jag skulle skölja fick jag förtroende
  • 44.
    44 att börja processen.När det blev min tur så kändes det väldigt skönt att bli av med lukten och spänningen infann sig igen inför nästa etapp. Jag hann beskåda mig själv i spegeln innan vi gick tillbaka in till köket. Jag blev verkligen förvånad för allt mitt hår hade krympt och var nu mer som en tät vågig massa mot mitt huvud. Även om jag fortfarande hade förtroende för Karins försäkran hur slutresultatet skulle bli gnydde en viss oro inom mig. Oron mildrades lite när jag fick hjälpa Karin att rulla upp Ann- Catrines hår. Det kändes mycket mjukare och följsammare än jag kunde tro när jag såg de tätt ihoprullade hårslingorna. Hon var mycket noga med hur jag placerade spolarna och att jag följde samma mönster på bägge sidorna om huvudet. Jag började ana att vi valt samma frisyr och tänkte jag rätt så skulle vi nog mer likna ett tvillingpar än kusiner när vi var färdiga. Jag kunde inte haft mer rätt! Det var nästan så att vi hade svårt att se skillnaden själva när vi någon timme senare plockade bort de sista spolarna och Karin borstat ut alla hårslingor. Två perfekta pagefrisyrer visades upp och när vi uppmanades att rufsa om oss lite så var det med största tveksamhet som i alla fall jag ville göra åverkan på min frisyr. Men när jag såg hur Ann-Catrine rufsade om lite och sedan bara skakade lätt på huvudet och håret, prydligt och fint, la sig tillrätta på ett perfekt sätt vågade jag också pröva samma sak. Fnittriga som bara två tonårstjejer kan bli stod vi där i våra bikinins, som vi bytt om till under tiden håret torkade, och lekte med våra nylagda frisyrer. Vi var så helt upptagna av oss själva att vi inte noterade att Sven kommit hem och nu stod och kelade med sin hustru, likaledes iförd bikini och med en otroligt klädsam och vacker frisyr. Hon hade längre hår än vi båda och hennes blonda hår böljade nu i vackra vågor en bit nedanför hennes nacke. Det riktigt syntes i Svens ögon att han gillade det han såg och att han var stolt över sin hustru. Till slut upphörde de, åtminstone tillfälligt, med att kurtisera med varandra och ägnade oss lite uppmärksamhet. Han påpekade också direkt att visste han inte sanningen så skulle han tro att han såg dubbelt trots att han var spik nykter. Vi fick varsina uppskattande kramar, även om jag tror att Ann-Catrine fick ett uns mer uppmärksamhet, med all rätta. Min närvaro var uppenbarligen inte okänd för honom och inte heller att jag iklätt mig flickans roll än en gång utan han verkade acceptera mitt nuvarande jag på ett bra och naturligt sätt. Han kom tom ihåg vad jag kallade mig som flicka och tilltalade mig flera gånger med mitt flicknamn vilket kändes lite konstigt, men samtidigt väldigt bekräftande för mig. När alla hälsningscermonier var avklarade frågade Sven om han fick sällskap ner till sjön för ett dopp. Vi blev genast eld och lågor, men det förbyttes direkt när vi kom ihåg vad vi nyss gjort färdigt och hur vi såg ut i håret. Det mesta löste sig dock omedelbart när Karin tog till orda - Det tycker jag att ni skall göra ni tre. Jag stannar hemma, för jag har både lite att syssla med och jag, just jag, har ingen lust att blöta ner håret igen inför morgondagen, men ni flickor skall inte låta er hindras. Det är ju för att ni skall kunna känna er fria att bada och ha skojigt som vi ansträngt oss så i dag för att göra oss fina. Så det blir bara en bra test för er att kunna konstatera hur lättskött ert hår nu ska ha blivit, så ge er iväg ni. - Jag skyndar mig in och byter om så cyklar vi väl iväg sedan? Frågade Sven men väntade inte på vårt svar innan han försvann in i huset. Vi stod klara vid våra cyklar när Sven kom ut. Handdukar till oss alla tre låg i en av cykelkorgarna och vi hade fått på oss linne och kjol ovan på våra bikinis. I packningen hade
  • 45.
    45 vi lagt behåoch trosor så vi kunde byta om till torra kläder efter badet. Allt för att så snabbt som möjligt kunna hoppa i vattnet när vi kom fram. Det var många som sökt sig ner till sjön för ett sent eftermiddagsdopp eller var det ett tidigt kvällsdopp. Vilket fall som helst så var det inte folktomt men heller inte överfullt. Många nickade igenkännande mot oss och även om inte jag kände igen speciellt många så nickade jag tillbaka och uppförde mig som man förväntade sig av mig. Vi hittade fram till vår favoritplats och sekunderna senare var vi på väg ner i vattnet. Sven var inte mer än steget efter, men på vägen ner sprang han om oss och fullkomligt slängde sig i vattnet när han kommit ut så långt att det inte längre var möjligt att ta sig fram springande. Vi flickor var lite mer försiktiga men blev ändå riktigt blöta när ”svallvågorna” efter Sven nådde fram till oss och stänkte ner oss ända upp på våra magar. Vi fortsatte vada ut och på när vi passerade en grupp ungdomar en bit ifrån oss var det en tjej som vinkade emot oss. Ann-Catrine vinkade tillbaka, men vi stannade inte upp utan följde Sven i hans kölvatten. Snart nog var också vi tvungna att simma och omedvetet sträckte jag på halsen för att hålla huvudet ovanför vattenytan och därmed rädda min frisyr, men redan efter ett par meter kändes det fullständigt hopplöst att fortsätta så. Med Karins ord klingande i mina öron att det var för att undvika detta som vi permanentat oss tog jag sats och borrade ner huvudet djupt under vattnet. Vilken härlig känsla det var att dyka ner i det kristallklara vattnet och liksom sväva fram i tyngdlöshet. Vid sidan om mig dök Ann-Catrines huvud upp och vi stannade tillfälligt upp och tog leende varandra i händerna innan vi fortsatte vår simtur, nu med våra huvuden ovanför vattenytan. Sven stod och vattentrampade en bit ut och i sakta mak simmade vi mot honom. Väl framme frågade han om vi ville ta en liten simtur och vi båda nickade ja. Sven ”visade vägen” och vi följde efter: Hans kraftfulla crawltag var dock långt mer effektiva än vårt bröstsim så för att inte tappa bort honom helt vände jag mig och började simma ryggsim. Frånsett att jag nu tom tog in på Sven så hade det en annan härlig känsla. Min blick var nu riktad ”söderut” och mina två, visserligen inte helt äkta, liljekullar stack upp ur vattnet som söta sockertoppar. Känslan var obeskrivligt härlig och det hela kändes magiskt. När vi kom tillbaka mot stranden meddelade Ann-Catrine till Sven att vi skulle hälsa på några kamrater. Han nickade och fortsatte in mot stranden medan vi tog sikte på den lilla grupp av killar och tjejer vi passerat på utvägen. Så fort vi kom fram hälsade Ann-Catrine på den ena av de två tjejer och sedan pekade mot mig och sa - Det här är Anna och vi är kusiner och det här är Ulla och vi går i samma klass, och jag heter Ann-Catrine för er som inte känner mig. En snabb presentationsrunda tog fart innan Ulla blev först att ta till orda - Men så lika ni är! Först när jag såg dig och sedan dig en gång till tänkte jag att jag måste blivit sjuk eftersom jag såg dubbelt. Men sen såg jag att era bikinis var olika så då blev jag lite lugnare. Jag hade i alla fall inte sett fel. Kusiner sa du, ni skulle lika gärna kunna ha varit tvillingar. - Ja, verkligen! Hördes som ett bifall från övriga. - Det är fler som sagt det och det kan vi nog hålla med om själva också. Lite roligt att vara så lika varandra. Vi fortsatte att prata om detta och mycket annat och de tre pojkarna som först bara agerat åhörare började mer och mer ta plats i småpratet och snart pågick ett livligt men ändå ordnat samtal om det mesta som rör sig en tonårings huvud. Det ganska nyligen påbörjade sommarlovet var givetvis ett av ämnena och alla berättade om vad de gjort eller skulle göra
  • 46.
    46 under sommaren. NärUlla tog till orda igen var det en än mer närliggande sak som hon förde på tal - Vet ni förresten att Svante och Elin har fått låna Bygdegården i morgon och tänker ha disco där. Det skall bli jättekul tycker jag. Hoppas det kommer många så att det blir lite dans Jag gillar att dansa. Ni kommer väl? Frågade hon och vände sig mot oss. - Jag visste inte ens att det skulle bli, svarade Ann-Catrine. - Nej, det kan jag förstå. Jag tror det tom blev klart så sent som igår. Kravet var tydligen att det minst måste vara 4 vuxna med och det löste sig tydligen igår. Det fick heller inte bli för många deltagare, men inte ens om alla i vår ålder kommer skulle det bli fullt så det tror jag inte det blir något problem. - Jag tänkte också komma, svarade en kille och när jag mötte hans blick vek han genast undan sin och tittade ner i vattnet. - Vi med, hördes hans kamraters bifall. Morgondagens planerade begivenhet fortsatte att diskuteras en stund innan vi gled över till andra ämnen och även vi till slut insåg att vi nästan stod där och huttrade i sommarvärmen. Vi drog oss därför upp och anslöt till Sven där han låg utsträckt på sin handduk. - Ni hade mycket att prata om såg jag. Var det Ulla jag såg där i gänget? - Ja, det var det. Dom andra känner jag inte, men jag vet vilka dom är. Det var kul att träffas och höra vad dom sysslar med. - Det förstår jag. Nå, händer det något på ”byn” då som är värt att prata om? - Inte mycket, men Ulla berättade att Svante och Elin lånat bygdegården i morgon kväll och skulle anordna ett disco. - Disco vadå? - Pappa! Du vet en tillställning där man dansar, men inte till en orkester utan några som spelar skivor hela tiden. - Jaha, nej det visste jag inte. Kul för er att det händer sånt också här på byn. Bra att lokalen används och inte bara står där och dammar igen. Då har ni något att göra i morgon också när vi är borta - Så du menar att vi får gå, även fast inte ni är hemma!? - Klart ni får, om ni själva vill förstås! Jag minns väl själv hur det var när man var ung. Alltid roligt att träffa jämnåriga för att dansa och ha kul. Dessutom så tycker jag att ett initiativ som detta också måste uppmuntras. Vi gnäller annars ofta att inget ordnas för er ungdomar och då skulle det ju vara konstigt om man sedan, när det ordnas saker, hindrar traktens ungdomar från att delta. Nej! För mig är det solklart att ni skall gå och dessutom är ni båda två förståndiga och mogna för er ålder. Jag har i alla fall inga betänkligheter på något sätt och vis. Jag tittade en del på er när ni var ute i vattnet och jag såg då ingen som tittade särskilt på dig Anna. Jo förresten, det var en som tittade mycket på dig, men du gjorde honom ganska förlägen när du tittade tillbaka. - Jag såg det också, fnittrade Ann-Catrine, honom får du se upp med. Jag rodnade djupt när jag hörde deras kommentar, för den tolkningen hade jag inte själv tänkt på att killen på något sätt var intresserad av mig. Att han tittat bort var ju noterat, men inte den tänkbara orsaken till hans uppkomna blygsel. Vi släppte omedelbart detta konstaterande och gav oss i stället på Sven och gav honom varsin björnkram för hans mycket tydliga och raka besked att han närmast skulle bli besviken på oss om vi inte infann oss i bygdegården i morgon kväll. Utan att något mer sades lade vi oss tillrätta på våra handdukar och under tystnad lät solen smeka våra allt mer gyllenbruna kroppar. Efter några vändningar och lite småprat bestämde vi oss för att ge oss av hemåt. Även om våra bikinis nu var snustorra så ville vi byta om och jag hade numer tillskansat mig en diger kunskap i att byta om i det fria
  • 47.
    47 med endast enhandduk som täckelse. Bytet gick snabbt och effektivt och innan vi drog iväg passerade vi våra kamrater för att säga hej och meddela den glada nyheten att vi skulle ses nästa kväll igen. Kapitel 9 Redan på förmiddagen gav sig Karin och Sven iväg och vi lämnades ensamma för resten av helgen. Deras avresa var befriande fri från alla typer av förmaningar, utan istället fick vi massor av önskningar att vi skulle få en trevlig helg och trevligt på discot ikväll. Vi kunde bara tacka och ta emot och önska dom detsamma. Vi ville naturligtvis göra oss klara i god tid innan discot, men än var det så tidigt på dan och solen spred sin härliga värme från en klarblå himmel. Beslutet var därför inte svårt att ta att åter dra oss ner mot badsjön. Den här gången kunde vi stanna lite längre så det blev till att ta med sig en lunchkorg och något att läsa. Vi plockade ihop våra prylar och satte av på våra cyklar. Föga förvånande var trängseln stor vid den lilla badplatsen och medan vi stod och spanade ut en lämplig plats att slå oss ner på blev vi uppmärksammade på att en tjej stod en bit bort och vinkade. Det var Ulla som sett oss och vinkade till oss. Vi gick mot henne och med lite omorganisation så kunde vi klämma ner oss bredvid henne och hennes sällskap från igår. De hade redan klarat av ett dopp för dagen, men när jag och Ann-Catrine bytt om till baddräkt och ville ner i vattnet så var de andra inte nödbedda att följa med. Vi drog oss lite åt sidan och landade på ett bra djup där egentligen bara övre överdelen av våra kroppar syntes ovan vattenytan. Där var det svalt och skönt att stå och genom den ganska täta ring vi bildat var det lätt att prata och diskutera med alla på samma gång. Ämnet för dagen var helt klart kvällens begivenhet och det var bara att hoppas att vi inte ställde allt för stora förhoppningar på kvällen. Vi kunde nu också lite bättre lära känna det gäng som Ulla tillhörde och vi fick veta var de kom ifrån och varför de var här. Ulla kände en av grabbarna, Stig, och han i sin tur hade sina kusiner med sig. Dom bodde i södra Sverige och var här på besök. Dom såg inte ut som tvillingar, men det var dom faktiskt. Dom presenterade sig som Lars och Anders. Den sista i Ullas sällskap var en tystlåten tjej som hette Virpi. Hon var nyinflyttad och kom från Finland och hon sa själv att hon förstod det mesta som vi sa, men att hon var lite långsam i att hitta orden så därför valde hon oftast att bara lyssna. Jag lade detta på minnet och lovade mig själv att försöka uppmuntra henne att ändå ge uttryck för sina åsikter även om det tog en stund för henne att formulera sig. När vi återvände upp på land så bytte vi flickor om till våra bikinis medan killarna torkade sig med sina handdukar samtidigt som de stod lite vid sidan om och diskuterade något. Vi justerade handdukarnas läge så att den rätta vinkeln skulle uppnås i förhållande till solen och sträckte lojt ut oss och började lapa sol. Grabbarna såg att vi var klara och började sitt eget fälttåg. Med diverse olika manövrar lyckade de placera sig mellan oss flickor och jag blev inte ett dugg förvånad när Lars hamnade närmast mig. Redan ute i vattnet hade jag märkt att han gärna hade mig i kikarsiktet och även om han inte vände sig mot mig direkt så var det en känsla jag hade inombords att han kollade in mig. Jag hade ju även gårdagen i färskt minne och påminde mig själv att pumpa Ann-Catrine på så mycket information jag kunde hur man hanterade en hormonstinn tonåring utan att varken såra honom eller göra situationen omöjlig för mig. Detta var en helt ny erfarenhet för mig och det kändes bara som något ganska behagligt som jag nu fick erfara och måste sätta igång och bearbeta den här upptäckten. Något inom mig
  • 48.
    48 hade hänt ochjag förstod inte riktigt vad det var, men någon oro kände jag inte över det som hände inom mig. Jag var helt klart väldigt stolt och tillfreds att någon uppenbarligen ansträngde sig väldigt mycket för att komma så nära mig som möjligt, men samtidigt fanns mitt rätta jag där som en slags mur mellan oss. Jag hade absolut inget emot Lars diskreta men ändå tydliga uppvaktning, men vad hände om han upptäckte vem jag var. Utan att vara avvisande så valde jag att inta en ganska neutral hållning och försökte att varken uppmuntra eller negligera hans olika försök att tränga igenom mitt illa underbyggda ”försvar”. Kanske blev min attityd ändå lite avvisande, för han gjorde inga ytterligare trevare att få än mer närkontakt med mig. Däremot fortsatte han att vara mycket artigt uppmärksam mot mig och när det blev dags för ett nytt ombyte inför nästa dopp hjälpte han mig att hålla fast handduken mot min kropp som tidigare Ann-Catrine gjort. Jag var lite betänksam om han skulle passa på och spela mig ett spratt, och plötsligt dra av mig handduken och blotta min nakenhet, men han hade inte visat några tendenser att vara lagd åt detta håll så jag valde att lita på honom. Han gjorde heller inget bus utan skötte sin uppgift med all heder och jag kände nästan lite dåligt samvete att jag tänkt dessa mörka tankar om honom. Jag gav honom därför en liten lätt smekning på kinden och ett litet leende ”Tack”. Reaktionen lät inte vänta på sig utan han blev blossande röd och tittade blygt ner i backen. Jag tror inte att någon annan såg hans reaktion då vi blivit sist kvar av alla. De andra var redan halvvägs ut i vattnet och vi skyndade efter så snart det gick. Proceduren upprepade sig, först lek och bus sedan avslappning i form av en runda-bords-konferens, nu sittande i vattnet på lagom djup. Lite tåflört blev det omedvetna resultatet och snart blev det till en liten lek där vi fick gissa vem som flörtade med vem. Inte alltid lätt att veta vem man stötte på trots det klara vattnet. När leken ebbade ut och vi började inse att det ändå kanske var dags att bryta för dagen drog vi oss upp på stranden. Det var nu inte alls lika fullt med folk och vi tänkte väl också ge oss, men utan att jäkta så lade vi oss tillrätta och lät solen värma och torka våra kroppar. Vi hann också komma överens om att vi, givetvis, skulle ses ikväll och bestämde även plats så att vi i samlad tropp kunde göra vårt intåg i sommarhagen (som faktiskt bygdegården kallades). Vi bodde åt lite olika håll, så redan vid cyklarna tog vi farväl och trampade iväg hemåt. Hur det hela gått till står väl skrivet i stjärnorna, men när vi kom fram och tog oss upp till vårt rum så möttes vi av en underbar syn. På två galgar hängde varsin klänning, exakt lika varandra, men i olika kulörer, svagt rosa och svagt gult. Båda med samma diskreta blommönster, utsvängd kjol och åtsittande liv med smala axelband. Helt enkelt en dröm för en tonårsflicka att ha på sig till sommarens första dans. När vi beskådade underverken närmare såg vi att det under kjolen fanns två helt nystärkta underkjolar som gjorde att kjolarna blev så där vida och härliga som modet angav. Vi var så häpna att vi knappast kunde säga ett ord till varandra. Vi blev i alla fall mycket glada och vi blev nu än mer sporrade att vilja göra oss så vackra som det någonsin gick. Vi kunde också glatt konstatera att våra frisyrer mer än väl skulle kunna duga som de var med lite lättare borstning, men nu var det inte vilket tillfälle som helst utan vi bestämde på stående fot att vi skulle lägga upp vårt hår för att det skulle se ännu bättre ut. Utan mer åthävor skalade vi av oss alla kläder och beskådade varandra under några korta sekunder innan vi gemensamt kröp ner i badkaret. Medan vattnet fylldes på kunde vi tydligt se hur mycket solen tagit på oss dessa dagar och jag kunde glatt konstatera att illusionen med de vita fläckarna på min kropp gjorde att man nästan kunde tro att jag också hade bröst. Visserligen inte lika välformade som Ann-Catrines, men ändå fanns både känslan och förnimmelsen tydligt där.
  • 49.
    49 Vi hjälpte snabbtvarandra att tvätta oss innan vi drog oss tillbaka till rummet och rullade upp håret på varandra. Iförda endast behå och trosor drog vi oss sedan till köket och fixade till en välbehövlig måltid som vi, lika ogenerat, inmundigade ute på verandan. Efter att ha ätit upp, kopplat av lite, diskat och röjt i köket var det dags att påbörja förvandlingen. Jag lät Ann- Catrine helt ta kommandot och hon satte igång med sminkningen av mig utan tvekan. När hon var klar började jag välja ut lämpliga smycken för kvällen. Det gällde ju att hitta smycken som passade klänningarna och även var någorlunda lika varandra för än mer ville vi visa upp våra likheter. Jag lyckades nog hitta rätt bra uppsättning för oss båda och vi kände oss redo för det slutliga iordningställandet. Med en nästan andaktsstämning tog vi försiktigt ner klänningarna och befriade dom från sina underkjolar och fick dom på våra halvnakna kroppar. Vi hjälpte sedan varandra att trä klänningarna över huvudet på oss och få dom på plats och förseglade med dragkedjan i ryggen. Klänningslivet smekte riktigt min överkropp och formade sig smidigt över mina vadderade behåkupor på ett mycket smickrande sätt. Redan på långt håll från Bygdegården märkte vi av att det var en ovanlig aktivitet på gång. Vid varje vägkorsning anslöt fler och fler och fram mot gården ringlade det sig nu en lång rad med förväntansfulla ungdomar. Ann-Catrine kände naturligtvis till de flesta och för närmare bekanta så blev jag presenterad som ”kusinen Anna”. Alla var uppspelta och glada inför kvällens begivenhet och att man verkligen såg fram mot detta visade inte minst att alla ansträngt sig för att klä upp sig en kväll som denna. Vi var långt ifrån ensamma att ha nystärkta underkjolar och pojkarna hade också ansträngt sig och med pomadans hjälp fått till riktigt ordentligt tjusiga vågor som låg snett över pannbenet. Till det hade flera vita skjortor och ett Calypso-band runt halsen. Helhetsintrycket blev att det kunde bli riktigt trevligt och vi flickor såg med förväntan fram emot kvällens övningar på dansgolvet. Vi hann knappt in på gårdsplanen innan Ulla med sitt sällskap dök upp och genast fångade in oss i sitt kamratgäng. Jag mötte Lars blick och såg hur han gillande synade av mig från topp till tå. Det var nästan att jag rodnade men jag blev distraherad av något innan ansiktet hann bli blossande rött. Vi pratade en stund medan musiken strömmade ut från de vidöppna fönstren och lite här och var stod det flickor som inte kunde hålla fötterna stilla utan smådansade på stället i väntan på att bli uppbjudna. Killarna å sin sida stod oftast i små grupper och verkade mer som om dom pratade om sina mopeder än att vara uppmärksamma på den danslust som de flesta av traktens närvarande flickor visade upp. Några enstaka killar strövade omkring som ensamvargar, men verkade inte ha tillräckligt mod för att ta initiativet och bjuda upp någon flicka till kvällens första dans. Ulla, som uppenbarligen var en flicka med pondus, blev till slut så irriterad på att ingen satte igång med dansandet så hon tog tag i Anders som stod närmast och helt enkelt sa åt honom att han nu fick han ta sig själv i kragen och bjuda upp en flicka. Han såg först lite besvärad ut, men sedan tog han henne på ordet och frågade - Får jag lov? Ulla nickade gladeligen ja, och i armkrok tågade de båda upp mot byggnaden och in på dansgolvet. När väl isen var bruten så blev det plötsligt väldig fart på grabbarna. Nu var goda råd dyra om man skulle få första dansen med sin favoritflicka och inte få stå där med lång näsa för att någon annan kavaljer varit snabbare fram och blygt väst fram den obligatoriska frågan.
  • 50.
    50 Jag hann egentligeninte fundera på om någon skulle bjuda upp mig innan Lars stod framför mig och frågade om jag ville dansa med honom. Jag neg till lite och han bjöd genast mig armen och vi tågade sida vid sida upp mot huset. Trängseln var stor i dörröppningen så vi hann knappt bara in innan första låten var till ända och under de sekunder som skivorna växlades och spåret som skulle spelas letades upp stod vi bara där och visste inte riktigt var vi skulle fästa våra blickar. Det tog säkert bara några sekunder men de kändes som evigheter innan musiken åter tonade fram ur högtalarna och vi började dansa runt i en någorlunda stillsam foxtrot. Lars hade bra kläm på att dansa och förde mig skickligt runt på dansgolvet. Lite då och då kolliderade vi med andra, men det hörde liksom till. I början var jag lite ”stelbent” då jag inte dansat som tjej tidigare, men när jag väl släppte behovet av att föra utan bara följde med Lars i svängarna så gick det genast mycket bättre. Han höll mig mycket korrekt i trakten av min midja och vi hade gott om avstånd mellan oss, vilket också var fallet med de flesta dansande par runt omkring oss. När våra två obligatoriska danser var över återvände vi ut för att andas några sekunder innan en ny kavaljer stod redo att föra oss in på dansgolvet. Vi hade hur trevligt som helst. Killarna blev mer och mer intresserade av att dansa och vi flickor stod upp och tackade absolut inte nej till någon även om det ibland skulle ha varit befogat. Några killar hade uppenbarligen problem med självförtroendet och trodde att intag av alkoholhaltiga drycker skulle avhjälpa det förhållandet. Istället blev det precis tvärtom att deras möjligheter till framgång hos oss flickor minskade raskt med antalet centiliter de fått i sig. Det värsta med deras intag av dessa drycker var att de inte själva insåg hur illa det låg till för dom. Försökte någon av oss prata med dom så var deras uppfattning att de mådde hur bra som helst och var den mest åtråvärda person som fanns på denna jord, nåväl, på denna plats i alla fall. Dessa killar till trots så var vi mycket nöjda med många andra killar och deras flit på dansgolvet. Lars dansade mycket med mig, men inte så att han helt och hållet lade beslag på mig. Han blev också mer och mer talför och modigare i sitt sätt mot mig och när jag ändå tyckte att jag visste var jag hade honom så lät jag honom hållas. Jag märkte också att han förstod att jag inte gick med på vad som helst men att jag inte hade något emot lite finkänsligt utförda smekningar. Speciellt passade han på under de tryckare som blev allt vanligare ju längre kvällen led och det var en mycket kluven känsla som min hjärna ivrigt försökte bearbeta. Den omedelbara reaktionen var att så här kunde det bara inte få gå till. Här dansade två killar tätt ihopslingrade med varandra och verkligen såg ut att trivas i varandras sällskap. En annan röst inom mig gjorde en annan tolkning och skickade lugnande signaler till mig. Det är hel OK det du gör. Du är tjej, åtminstone nu, och då kan du dansa med killar och även känna dig smickrad att de uppvaktar dig. För mitt eget inre’s skull så valde jag att hålla på version 2 och njuta av det som hände på bästa möjliga sätt. När de sista danserna annonserades runt midnatt så stod Lars vid min sida och förde mig ut på dansgolvet. Långsamt och nästan omärkbart dämpades ljuset och snart var det helt släckt och bara månens ljus som sipprade in genom de vidöppna fönstren. Plötsligt kände jag bara hur Lars huvud lämnade sin plats bredvid mitt och istället fanns direkt framför mig. Hans ögon blänkte till i månljuset och sedan vred han lite på nacken och våra läppar möttes hastigt innan han åter drog huvudet bakåt. Våra blickar möttes igen och när jag log ett litet avmätt leende tog han uppenbarligen det som ett OK och den här gången höll han
  • 51.
    51 kvar sina läpparmot mina. Det kändes inte alls obehagligt att bli kysst så jag lät honom hållas och la min ena arm runt hans huvud och därmed höll honom kvar tätt mot mig. Det kändes som att kyssen höll på i evigheter, men jag tror det gick ganska fort innan vi särade på oss och fortsatte dansa normalt. Tur var väl det, för strax slutade musiken och ljuset tändes obarmhärtigt till full styrka utan förvarning. Vi kunde då konstatera att fler hade gjort samma sak som vi gjort och flera stod fortfarande obekymrat kvar och kysste varandra. Under publikens applådåskor tågade kvällens arrangörer upp på scenen och såg mycket nöjda ut, vilket de också borde vara. När de väl fick oss att dämpa ner oss igen tog en av dom till orda och berättade att det fortfarande fanns en programpunkt att klara av. Dragning i lotteriet som vi hade kunnat köpa lotter till under kvällen. Plötsligt blev det ett ivrigt letande och efter lite stök hade jag fiskat upp mina lottsedlar ur handväskan och gjorde mig beredd att följa dragningen. Lars hade också hittat sina och återtog genast sin plats tätt intill mig. Nej, förresten! Han ställde sig inte lika utan placerade sig bakom mig. Kanske var det något medvetet för att lämna plats för att fler skulle kunna komma fram och se dragningen, men jag tror hellre på att han gjorde som jag såg att andra killar gjorde, ställde sig bakom sin danspartner och inte bara ställde sig där utan tog ett rejält famntag bakifrån på sin partner och placerade sitt huvud tätt intill partners. Lars var nog bara lite sen i starten men det dröjde inte länge innan hans ansikte dök upp intill mitt. Hans händer höll sig lydigt runt min midja. Dragningen kom strax igång och än så länge hade vi ingen tur med oss när en efter en tågade upp på scenen och mottog sina priser. Det var presentkort som många av de lokala handlarna hade sponsrat med upplyste arrangörerna oss och förutom glädjen hos pristagarna så blev de även hedrade med en lång och tacksam applåd för sin generositet. Det kändes härligt, långt in i hjärtat att så många bidragit med så mycket för att göra något kul för oss ungdomar på sommarlovet. Apropå ”hjärtat” så blev jag plötsligt medveten om att något förändrats. Lars händer vilade inte längre runt min smala midja utan befann sig högre upp. Först uppfattade jag det som att han måste ha händerna högre för att kunna se sina lottnummer, men när bara den ena handen innehöll lotter och den andra, så där lite diskret, kupade sig runt mitt bröst, insåg jag att förflyttningen var helt medvetet utförd. Jag blev lite ställd och konfunderad men då det hela utfördes både diskret och med fin känsla lät jag honom hållas. Jag erfor också en inre känsla av välbehag av hans distinkta men ändå finkänsliga omfamning av mitt ena bröst (även om det bara var en vadderad behåkupa han omfamnade). Det blev dock ingen längre stund som Lars och jag fick befinna oss i drömmarnas värld utan dragningen genomfördes snabbt och effektivt och när den var slut började alla så sakteliga att lämna lokalen. Istället för att gå i armkrok så tog Lars resolut tag i min ena hand och förde mig ut ur lokalen. Vi såg Anders och Ann-Catrine en bit bort och vi sökte oss mot varandra. Även de stod och höll varandra i handen och släppte inte taget även fast vi kom fram till dom och jag gjorde heller inga försök att befria mig från Lars. Istället började vi att prata om kvällen och vi var alla rörande överens om att det varit en lyckad kväll, både för oss och alla de som arrangerat det hela. Vi förstod också av de vuxna som varit där under kvällen att det varit en trevlig kväll. De hade också haft utbyte av den och flera gånger även synts uppe på dansgolvet. Mycket glada och uppspelta satte vi fyra oss ned utanför huset. Av de andra i vårt lilla sällskap syntes ingen och vi undrade lite var de var innan vi övergick till att intressera oss för varandra och våra upplevelser av kvällen. Det fanns många små iakttagelser och händelser som fanns att återge och trots att jag var en av deltagarna under kvällen så var det många små
  • 52.
    52 saker som jaghelt och hållet missat. Under samtalets gång hade Ulla och Stig anslutit och det dröjde inte länge innan också Virpi hittade fram till oss. Vi sken upp när vi konstaterade att hon kom i sällskap med en kille, vilket fick henne att rodna djupt men ändå behöll greppet om hans hand när hon presenterade honom för oss. - Det här är Peter och det här är kompisar till mig. Vi nickade och hälsade Peter välkommen i gänget och jag förstod att han var boende här i trakten. Vi trängde glatt ihop oss runt bordet och fortsatte vårt småprat men i en så pass stor grupp blev det mer eller mindre omöjligt att föra ett gemensamt samtal och det blev därför naturligt när vi tjejer bildade en egen grupp. När så vissa behov gjorde sig påminda och jag behövde uppsöka toaletten så blev det bara så att de andra tjejerna också bestämde sig för att gå dit och vi fyra travade iväg och lämnade de ivrigt diskuterande killarna bakom oss. Vi var heller inte sena att ta upp vår diskussion och den fortsatte när vi i stod i den långa toalettkön. - Jag har haft en toppenkväll, kom det från Ulla. Härlig musik och killar som verkligen ville dansa. Så här skall ett sommarlov vara. - Håller med, svarade Virpi. Jag var först lite tveksam om jag skulle hänga med, men jag ångrar mig inte. - Peter verkar inte ångra att han heller gick. Ni såg så lyckliga ut båda två när ni kom, kommenterade Ulla - Jo, nog är vi det, svarade en blossande röd Virpi. Han verkar snäll Peter. - Han är snäll, svarade Ulla och Ann-Catrine i mun på varandra innan Ulla fortsatte - Han är egentligen för snäll. Jättefin kompis som inte gör väsen av sig, men som man kan lita på i alla väder. Jag gillar honom jättemycket och tycker att det är kul att han och du tycks vilja lära känna varandra bättre. Ni ser ut att passa ihop. - Ja, verkligen, fogade jag in. Jag har sett er då och då på dansgolvet och ni såg väldigt samspelta ut. - Han dansar jättebra, svarade Virpi, och även han var ganska tystlåten när vi dansade så blev det mer och mer prat mellan danserna. Han fick mig att börja prata mer också. - Så bra, inflikade Ann-Catrine. Peter är som sagt tystlåten, men man känner sig trygg ändå i hans närvaro. Han får en att växa. - Precis, svarade Virpi. Precis så kände jag det. Jag behövde inte vara orolig för att säga något dumt eller så och då bara kom det. Jag bestämde mig sedan ganska snart att jag skulle försöka hålla mig nära Peter under kvällen och han verkade tycka likadant så det bara blev så att vi hängde ihop. - Verkligen roligt, kom det från Ulla innan hon med ett småleende och vänd mot mig fortsatte. Jag såg att några andra också verkade trivas bra ihop. Jag kände hur det hettade till i ansiktet men jag tog ändå det hela med en positiv känsla och svarade - Jo, det stämmer. Han är också trevlig och lätt att komma in på livet med… - Nog var ni ”tätt in på livet” alltid skrattade Ulla. - Nja så farligt var det väl inte, eller….? - Nejdå, inte alls, jag bara skämtade. Kunde inte låta bli bara. Jag tycker det är så härligt när två personer hittar varandra och njuter av livet. Jag hade väl själv lite osis ikväll och bara hittade kavaljerer, nästan i alla fall, som mer ville spexa och göra sig till än vara här för att dansa och ha kul. Men, det är ju ödet för en tjej, när man inte själv kan välja sina kavaljerer. Visst kan man nobba någon, men så illa var det ändå inte att jag funderade på att nobba någon, men ändå, suckade Ulla men såg inte helt nedstämd ändå. - Ja, det är alltid vårt dilemma. Vi är ”villebrådet” och även om vi gärna vill visa oss från vår bästa sida och anstränger oss, som ikväll, för att göra oss fina och attraktiva så blir det ändå lite antiklimax när grabbarna inte riktigt står upp på samma sätt eller inte
  • 53.
    53 riktigt klarar avatt vara så där vanliga som vi ser dom i många andra situationer. Lite synd att dom hela tiden måste ”jaga” i grupp och inte vågar möta oss en och en. Peter är då ett av undantagen, kommenterade Ann-Catrine. Nu hade kön krympt så det var dags för den förste av oss att ta ett av båsen i besittning. Vi skickade in Virpi först och strax tog Ulla plats i nästa bås. Innan det blev min tur viskade Ann-Catrine i mitt öra - Passa på att bättra på ditt läppstift så du kan ge Lars ett riktigt rött läppavtryck på kinden. Det kommer han att gilla. Jag nickade glatt åt hennes förslag och försvann in på hemlighuset. En stund senare var vi åter samlade och alla kände nog att det var dags för uppbrott även om natten fortfarande var ljummen. Först att lämna gruppen blev Virpi som bodde närmast men åt motsatt håll mot oss andra. Vi gick lite grann före så att hon och Peter fick göra sin egen avslutning av kvällen. Strax kom Peter ikapp oss och vi såg på hans belåtna min att det var en nöjd Peter som vände hemåt. Vid nästa vägkorsning blev det min och Ann-Catrines tur att ta avsked så vi gavs samma andrum som tidigare av de andra. Jag och Lars gjorde ett snabbt men absolut inte oartigt avsked och som avslutning planterade jag min kyss på hans kind till hans stora glädje. Vi fick vänta en liten stund innan Ann-Catrine och Anders kelat färdigt, men vi kände inte att någon av oss hade någon brådska. Ivrigt vinkandes delade vi på oss och nu kunde vi sätta oss på våra cyklar och trampa iväg i sommarnatten. Under tystnad trampade vi på i lugn takt och lyssnade på hur naturen runt om oss började vakna till liv. Även himlen långt bort i öster började visa tendenser på att ljusna och att solen snart skulle börja lysa över oss. Jag hade en lite melankolisk stämning inom mig och den kände nog Ann-Catrine av för med lite tvekan i rösten tog hon till orda. - Jag märker att det är något du håller inom dig och som du ogärna vill ta tag i. Om du vill berätta och delge mig lite av dina tankar så lyssnar jag gärna. Jag tittade på Ann-Catrine och nickade tacksamt emot henne men sa inget. Jag försökte verkligen få fram något, men jag visste inte hur jag skulle börja. Ann-Catrine hjälpte mig på traven - Har det med att du just nu är klädd som tjej fast du är kille? Jag nickade samtidigt som jag fick tårar i ögonen och vände mig bort - Vi är strax hemma så då blir det lättare för oss att prata. Jag tror att du behöver prata av dig lite. Efter ännu en nick från min sida och en lätt smekning på min arm från henne trampade vi vidare under tystnad. Det kändes ändå en smula lättare inom mig i vetskapen att det fanns någon jag kunde anförtro mig åt i min omedelbara närhet. Även om vi var trötta så kändes det inte rätt att bara dra av oss våra kläder och krypa till sängs utan vi satte oss ner i köket och kokade oss varsin kopp te. Istället för att sitta mitt emot varandra satte sig Ann-Catrine tätt intill mig och bara hennes närhet fick mig att hitta tillbaka till den känslostorm som kommit över mig vid några tillfällen under kvällen. Jag kände mig också trygg i hennes sällskap och även om orden inte alltid hamnade helt rätt så visste jag att hon skulle försöka förstå sammanhanget snarare än att haka upp sig på enstaka ordval. - Först och främst, inledde jag, ångrar jag ingenting så det är inte något sådant det handlar om, men på något sätt så hänger ändå allt ihop. Jag känner mig jättelycklig att få sitta så här, i vacker klänning, snyggt sminkad och allt som annat som hör till. Jag känner att jag är och beter mig som vilken tjej som helst skulle göra en kväll som denna. Jag känner mig också så bekväm i den här rollen att jag faktiskt ibland tror att
  • 54.
    54 jag är entjej, men lite då och då kommer sanningen farande att jag ju faktiskt är en kille som bara klätt ut mig till tjej. Då får jag frossa! Vem lurar vem? Vad sysslar jag egentligen med? Än mer frossa får jag när jag inte bara tar mina egna tankar och känslor i bilden utan även de jag umgås med. Som ikväll tex. Hur många av alla de vi mött ikväll har vetat eller haft anledning att tro att jag är en kille för kvällen klädd i klänning? Även om jag naturligtvis inte kan gå i god för alla så tror jag att det bara är du som haft den kunskapen, inga andra. Jag tror inte att Lars skulle gjort allt det han gjorde med mig om han misstänkt att jag egentligen är en kille. Vem lurar vem och vad kan konsekvenserna bli om tex Lars plötsligt skulle få reda på mitt rätta jag? Nästa fråga som kommer upp är vem är jag då egentligen? Som jag sa tidigare så trivs jag att gå klädd så här men jag har inte haft vare sig några andra tankar eller funderingar än att det bara handlar om min egen trivsel och välmående. Idag fick jag annat att fundera på. Först på badplatsen där Lars fullkomligt klädde av mig med sina blickar. Hur reagerade jag? Inte blev jag arg och inte ignorerade jag hans blickar utan det började plötsligt brinna en eld inom mig. Först förstod jag inte vad det var som hände, men plötsligt insåg jag att mitt omedvetna jag ville att han skulle titta på mig. Hans blickar betydde något för mig. Det var någon som brydde sig om mig och som ville uppleva mer av mig. Det var en härlig känsla när jag insåg att jag i hans ögon var attraktiv och någon han ville ha närmare kontakt med. Detta alldeles oavsett vilka eventuella avsikter som spirade i hans huvud. Men för mig blev den här erfarenheten än mer förbryllande. Varför kunde jag, som egentligen är kille, få denna härliga känsla när en annan kille visade sitt intresse för mig? Jag kan absolut inte erinra mig att jag, när jag varit klädd som kille, någonsin haft den känslan när jag tittat på eller umgåtts med en annan kille. Det har varit helt andra tankar som passerat genom mitt huvud som inte alls har någon likhet med de känslor jag upplevde ikväll. Har jag blivit homosexuell nu? Under tiden jag pratat hade Ann-Catrine suttit tyst intill mig. Enda synbarliga reaktionerna hade varit små lätta smekningar på min kropp när jag helt klart och tydligt varit i stort behov av stöd. Jag hade aldrig fångat hennes blick utan bara stirrat rakt fram och rakt ut i tomma intet. Nu när jag tömt ur mig en del av det som bubblade inom mig och behövde få en liten paus passade hon på och tog till orda - Jag tror du drar fel slutsatser när du undrar om du blivit homosexuell bara för att du får känslor av att vara uppskattad och åtråvärd. Jag vet ju naturligtvis egentligen inte hur dina känslor känns för dig, men av din berättelse så känner jag ändå igen mig själv och mina reaktioner. Jag kan också konstatera att bara för något år sedan så hade jag inte alls samma känsla när jag mötte någon som jag tyckte lite mer om än andra. Då var vi ”bara” kamrater, nu känns det annorlunda. Jag tror istället att det handlar om att både du och jag börjar bli vuxna och då förändras vi. Jag vet inte om jag klampar in i ditt privatliv lite för mycket nu, men min känsla är att du inte har haft, som kille, så många intima kontakter med flickor. Jag menar inte att ni skulle haft sex med varandra utan mer som ikväll att du gillat en flicka lite mer än vanligt och att ni börjat visa det för varandra. Har du haft det?
  • 55.
    55 Jag bara skakadelätt på huvudet men mötte inte hennes blick utan fortsatte att stirra rakt framåt. Ann-Catrine fortsatte därför sin monolog - Vi är kusiner men samtidigt mycket goda vänner så därför vågar du och jag att prata om detta och det är jättebra. Man måste alltid ha en bästis som man kan anförtro sig till. När du säger att du inte träffat någon flicka som du tyckt särskilt mycket om så får det mig att tro att din utflykt in i min värld fått dina hormoner att spela dig ett spratt. För kanske första gången har du mött någon som visat ett intresse för dig och, förlåt mig nu, i din oerfarna situation så har du svarat på hans närmande på ett positivt sätt. I ditt sinne har du varit flicka, och han har inte haft anledning att tycka något annat. Tvärtom så uppträder du verkligen som en flicka i det mesta du gjort de senaste dagarna. Du kan tom visa dig i baddräkt och bikini utan att någon reagerar och funderar på om du verkligen är den du visar upp. Jag tycker att det då är helt naturligt att du då också svarar på hans inviter på ett kvinnligt sätt, dvs du blir tillfredsställd över att du är värd någon annans uppskattning. Jag tror inte du skall dra slutsatserna längre än så och som jag ser det så finns fortfarande ditt rätta jag kvar men det har utökats till att även innefatta en annan sida av dig. Jag tror att det kan finnas många som du, men de vågar inte eller kanske aldrig upptäckt att de också har en annan sida inom sig. Kanske bär vi alla på dina egenskaper men aldrig får chansen att visa dom. Kanske borde jag låna dina killkläder och vara kille istället och pröva på det livet ett tag! Kommer du ihåg hur din känsla var när du blev tvungen att använda mina kläder första gången. Var det obehagligt eller var det något du inte hade något emot? Jag behövde inte fundera länge och för första gången vände jag mig mot henne när jag svarade - Jag hade inget emot att sätta på mig dina kläder. Det var något jag länge gått och drömt om. Jag tycker alltid att du varit så fin och elegant i dina klänningar. Det var därför inte med någon större tvekan som jag accepterade erbjudandet att låna dina kläder, men jag var även lite fundersam hur ni skulle uppfatta det hela. Gav jag efter för lätt? - Jag kommer också ihåg att du ”gav med dig” väldigt lätt. Jag skall faktiskt erkänna att min första tanke var att retas lite med dig och lite på skämt erbjuda dig att låna mina kläder och jag blev både förvånad och glatt överraskad när du antog mitt erbjudande. När du sedan bar upp kläderna med den stolthet du visade så blev jag bara så innerligt glad. Egentligen förstod jag inte varför jag blev så glad, men det blev jag. - Det var faktiskt första gången jag hade tjejkläder på mig och som svar på din fråga om det kändes konstigt så gjorde det faktiskt inte. Det var istället, trots min osäkerhet hur ni skulle uppfatta mig, en känsla av välbehag. Dina kläder var så mjuka och följsamma samtidigt som min kropp blev ”inkapslad” på ett sätt som jag verkligen gillade. Klänningen med fastsydda ”trosor” var bara så läcker. Min enda ”besvikelse” var väl egentligen att du inte erbjöd mig någon behå, men så här efteråt så kanske det var tur att du inte kom på den idén också. Det kanske hade blivit för mycket för mig på en gång. - Jag tänkte faktiskt tanken, skrattade Ann-Catrine, men jag tror nog att det var rätt så som det blev. Jag tror nog att mamma hade reagerat om jag försökt få på dig en behå också. Det dröjde ju inte så länge innan du fick prova på en i alla fall. - Nej, och det var väl tur det, inflikade jag med ett leende.
  • 56.
    56 - Jag undrarom jag skulle uppleva det på samma sätt om jag provade dina kläder. Jag tror faktiskt inte att jag skulle göra det för jag håller faktiskt med dig att tjejkläder är bekvämare, i alla fall nu på sommaren. Men tror du inte att vi borde försöka komma i säng någon gång? Jag börjar i alla fall känna mig riktigt trött. - Jag också så jag tycker som du. Vi städade undan i köket och drog oss upp mot vårt gemensamma sovrum. På vägen upp letade Ann-Catrine upp min hand och jag tog tacksamt emot den. Vi ödslade ingen tid när vi kom upp utan hjälpte varandra med dragkedjorna på våra klänningar och strax stod vi spritt språngande nakna och jag var på väg att dra på mig mitt nattlinne när Ann-Catrine stoppade mig. - Anna! Titta på mig och berätta vad du ser och känner. Lite förvånat tittade jag på henne innan jag förstod vad hon egentligen avsåg med sin fråga och uppmaning. Jag tog mig därför lite extra tid att se på henne och avsynade henne noga från topp till tå innan jag svarade. - Jag ser en vacker kvinnokropp med väldigt fina former. Jag ser två välformade bröst som övergår i en mycket snygg mage och sedan en vackert triangelformat parti innan dina välformade ben tar vid. Det är vad jag ser. - Jag rodnar nästan vid din beskrivning men jag skulle också gärna vilja veta vad du känner när du ser mig naken, visserligen inte första gången, men ändå. - Kanske beror det på att det just inte är första gången, men jag kan inte erinra mig att jag blivit ”upphetsad” av att se dig naken utan snarare en skvätt av avundsjuka att du och din kropp är så vacker. Nej! Jag känner egentligen inget speciellt när jag betraktar dig. Hur ser du på mig då. - Ungefär samma sak. Även om jag också sett dig naken fler gånger så är jag ändå lite ”tänd” på din kropp. Den är ju så olik min nu när du är naken och jag tycker att den är vacker och spännande också. Sedan är jag lite ”besviken”. Jag har aldrig sett att din snopp stått rakt upp så som jag hört att andra tjejer beskrivit situationen när det träffat en kille. Men din hänger bara där. Är det bara för att jag är jag? - Jag tror det. Vi känner ju varandra så väl och jag är van att se dig naken så därför blir jag inte stimulerad på det sättet av att se dig naken. Men du skall inte tro att jag är oberörd av det jag ser. - Det är inte jag heller när jag ser på dig heller och den där riktiga tändningen infinner sig inte. Vi är nog för vana med varandra och det är ju heller inte meningen att vi skall bli tända på varandra, men det har ändå varit intressant att konstatera hur vi reagerar eller inte reagerar. Vi satte på oss våra nattlinnen och gick i par in på toaletten för att sminka av oss och göra oss redo för natten. På väg tillbaka mot våra sängar fick jag en varm kram av Ann-Catrine och en puss mitt på munnen innan vi kröp ner under varsitt täcke och försöka somna. Kapitel 10 Med spänd förväntan satt jag vid fönstret och väntade att brevbäraren skulle komma. Regnet strilade ner och det var absolut inget väder där man kände att man absolut måste vara ute i. Istället satt jag uppkrupen i min säng och hade full koll på vad som hände ute på vägen samtidigt som jag läste i Bildjournalen som jag lånat av Ann-Catrine. Det fanns mycket att läsa i tidningen för mig. Både sminktips, klädråd och inte minst många små noveller och
  • 57.
    57 frågor från läsarnaom allt mellan himmel och jord. Sedan fanns det massor av trevliga bilder på både kända och okända så allt hade jag tidsfördriv nu när det regnade, Vilken skillnad det var från dagarna innan. Då flödade solen och jag var hos Ann-Catrine och hade underbara upplevelser. När jag kom tillbaka hem blev jag naturligtvis ”förhörd” av mamma om hur min helg varit och jag berättade det mesta som hänt. Det enda jag egentligen utelämnade var att jag hade kysst Lars, men lite privatliv måste man väl få ha. Mamma kunde i alla fall se på mig att helgen varit lyckad och när jag senare på kvällen trippade över till badrummet i bara trosorna häpnade hon över hur mycket solen tagit på mig under helgen. Det syntes tydliga spår av mitt solande i bikini. Samtidigt som hon blev lite undrande så medgav hon att det såg riktigt naturligt ut på min kropp. Jag hade klätt mig i ett spetsprytt linne, behå och ett par tjejshorts som knäpptes i sidan, men bara sminkat mig så mycket som mamma tillät och noga valt ut både örhängen och halsband. Inte för mycket, men heller inte för lite. Sammantaget så gav jag nog intrycket av att vara en helt vanlig tonårstjej som hade sommarlov. Plötsligt väcktes jag ur mina dagdrömmar och såg att postbilen närmade sig. Jodå! Den stannade till vid vår brevlåda och när jag raskt fick på mig mina stövlar och fällt upp paraplyet för att skynda mig ut och vittja brevlådan hade postbilen redan hunnit långt ner i backen till nästa hus. Brevet som låg i brevlådan var mycket riktigt till mig och med stor iver skyndade jag tillbaka in i huset och kröp upp i min säng för att läsa brevet. Det var ingen som helst tvekan att det var från Natalie. ”Hej Anna! Du må tro att det var kul att få brev från dig. Vad jag vet så är jag, ännu i alla fall, den enda som fått brev hit. Mina rumskompisar blev riktigt avundsjuka på mig och dom var mycket nyfikna på både brevets innehåll och vem det kom från. När dom kände parfymdoften så blev dom lite mindre nyfikna, för först trodde dom att brevet kom från en kille. Nu har jag lärt känna mina kamrater lite bättre och vi har också, förutom konfirmationsundervisningen, haft en del övningar för att lära känna varandra och förstå att vi alla är lika fast vi är olika. Det har varit riktig roliga övningar och vi har skrattat gott åt oss själva och hur lätt det är att tro att någon är si eller så. Vi har också gjort en utflykt till en gammal borg och det var spännande. Den låg mitt ute på en åker och låg hur öppet som helst, men det var tydligen för att man skulle se eventuella angripare på långt håll. Vår guide sa att det här var en mycket känd byggnad. Den hade varit med i en populär bok som en författare vid namn Selma Lagerlöf skrivit för länge sedan. Den handlar om en skånsk pojke som är stygg mot sina gäss och som straff blir han liten och hamnar med gässen när dom flyger norrut. Har inte läst den, men den lät spännande. Apropå pojkar så är det en jättesöt kille med på lägret. Han är ganska stillsam av sig och håller sig lite för sig själv. Inte alls som dom andra killarna som mest ställer till bus och har svårt att sitta still. Lärarna här har fått säga till dom flera gånger och jag tror dom har förstått att det inte är kul för oss andra när de bara busar på. Jag har också märkt att de inte alls är så tuffa när man träffar dom en och en, som när vi pluggar ihop, men är dom mer än en så gaddar dom gärna ihop sig mot oss tjejer och retas och har sig. Har du någon kille du gillar extra mycket? Hemma är det några jag träffar ibland men
  • 58.
    58 annars så ärjag för det mesta själv. Där vi bor finns det inga tjejer i min ålder och pappa vill inte att jag är ute själv på kvällarna. Vi har haft några riktigt varma dagar och då har lärarna varit så snälla att vi kunnat ha lektionerna delvis nere på stranden. Vattnet är kallt så det har inte blivit så mycket bada, men vi har fått ha baddräkter på oss. Bikini fick vi inte ha under lektionstid. Det tyckte lärarna var att gå för långt och inget man ville godkänna. Vad vi hade på oss på fritiden sa man inget om, men inte under skoltid. Trots det så syns det även på mig att jag solat mycket och jag tycker som du att det är riktigt fint ut med dessa ränder. Jag känner mig lite mer vuxen då och inte som när man var liten och jämnbrun på hela kroppen för att man nästan alltid var naken. Jag har hur mycket som helst att berätta men om du skall hinna skriva något själv så måste jag sluta nu. Tiden går så fort och nästan halva tiden här nere har redan gått. De som bor här i trakten går redan och pratar om att deras släktingar skall komma på själva konfirmationen. Vi har också tittat på varandras klänningar och även fast alla är vita så är de så olika varandra, men jättefina allihop. Det skall bli riktigt kul att få klä upp sig den dagen. Många hälsningar Natalie” Jag letade genast upp mitt brevpapper och påbörjade mitt svar till Natalie ”Hej Natalie. Tack för brevet. Ditt brev kom precis på rätt dag. Idag har det regnat hela dagen och den enda ljusglimten jag sett idag var när brevbäraren kom med ditt brev. Mamma jobbar så jag är helt ensam hemma och när det regnar så finns inte så mycket skoj att göra. Innan ditt brev kom läste jag i några tidningar som jag lånat av min kusin. Dom heter Bildjournalen och det finns mycket att läsa i dom. Många fina bilder och tips på kläder är det jag gillar mest i tidningen, men jag läser även novellerna med glädje. Jag måste berätta vad jag gjorde i helgen. Min kusin skulle vara ensam hela helgen och ville ha sällskap så jag cyklade över till henne. Då var det jättefint väder så vi kunde bada och ha det skönt. På badplatsen träffade vi några av hennes kamrater och då fick vi veta att det skulle bli dans på bygdegården på lördag kväll för oss ungdomar. Vi var givetvis där och det var hur trevligt som helst. Jag har inte varit ute och dansat så mycket så det kändes lite ovant, men alla gjorde så gott de kunde och hade det trevligt. I gänget vi träffade på badplatsen var det några killar och en av dom höll sig gärna intill mig och på dansen så bjöd han upp mig många gånger under kvällen. Nu kommer jag till en liten hemlis. När sista dansen ropades ut så ville han dansa den med mig och under dansen så dämpades belysningen så sakta att vi knappt märkte det. När det nästan var kolsvart så kysste han mig! Jag blev så förvånad att jag nästan inte förstod vad han gjort, men jag tror jag rodnade lite. Sedan hände en ännu större hemlis. Efter dansen skulle man ha lottdragning och när han stod tätt bakom mig och höll mig om midjan så märkte jag plötsligt att hans ena hand kupade sig runt mitt ena bröst och hur hans hand försiktigt kramade det. Jag visste faktiskt inte om jag skulle ta bort hans hand
  • 59.
    59 eller inte. Tyckerdu att jag gjorde fel som lät honom ha den kvar? Hur skulle du ha gjort? Något mer hände det inte och jag har inte träffat honom sedan dess då jag åkte hem hit dagen därpå. Kul att höra hur du har det också. Lite avundsjuk på dig när du berättade om din klänning. Den måste du visa mig när vi ses någon gång. Mysigt också att ni kan sitta ute på lektionerna. Det har jag önskat mig ibland också när det varit stekhett i klassrummet och härligt väder utanför. Tråkigt att killar alltid skall hålla på och retas så. Vet inte varför dom gör det, men jag blir lika irriterad jag också, men man vågar inte alltid säga ifrån. Speciellt inte om man är ensam som säger ifrån. Även om jag vet att många andra tycker som jag när dom bråkar som mest så vågar många inte säga vad dom tycker utan dom tiger. Inte ens när någon protesterar så stöttar dom en, utan förblir tysta. Det tycker jag är tråkigt, speciellt som när dom efteråt kommer fram och tycker att man var modig som sa ifrån. Även om det i och för sig är kul så är det ändå inte då som man helst vill höra det utan hellre få lite stöd när man säger ifrån. Bara regnet slutar så tänker jag nog cykla ner till byn och posta brevet. Det är en bit dit, men då har jag något att göra. Har inte varit dit på jättelänge känns det som och kanske träffar jag någon av mina kamrater där. Det blir ibland lite ensamt här där vi bor. Många hälsningar Anna” Det dröjde säkert minst en timme till innan jag såg hur det började ljusna och regnet upphörde. Jag gick ut på bron och kände hur värmen också hade återvänt och hur vägen utanför torkade upp. Jag såg på brevet som låg på köksbordet och väntade på att bli postat samtidigt som jag funderade på hur jag skulle göra. Jag ville verkligen få iväg brevet snabbt, men jag hade nog inte varit riktigt sanningsenlig i det jag skrivit till Natalie. Förresten, det var nog helt sanningsenligt att jag ville göra det jag skrivit, men skulle det vara så klokt att göra det? Jag hade visserligen skrivit att jag gärna träffade någon kamrat nere i byn, men tänk om jag faktiskt gjorde det också? Hur skulle dom se på mig i de kläder jag nu hade på mig? Skulle dom börja reta mig och kalla mig en massa saker? Mina tankar gick åt alla möjliga håll och jag hade svårt att bestämma mig. Jag var i alla fall säker på en sak, och det var att jag inte tänkte byta om till mina pojkkläder. Hellre lät jag brevet vara kvar till lantbrevbäraren kom i morgon. Det beslutet fick mig genast att tänka i andra banor. Om det nu var så viktigt för mig att behålla mina flickkläder på mig så måste det betyda att det verkligen betydde något för mig att gå klädd som tjej. Det var något jag gillade och som kändes viktigt och rätt för mig. Dessutom hade jag inte mött några egentliga reaktioner från de jag mött och då borde jag även kunna möta personer som kände mig sedan tidigare. Visst skulle de säkert undra och kanske ha synpunkter, men viktigare måste väl ändå vara att jag vågade visa att jag trivdes. Jag kom också att tänka på att en del av tjejerna i skolan ofta klädde sig i något som jag i alla fall skulle säga var killkläder, och de möttes inte av några starkare reaktioner. När jag bollat mina olika tankar fram och åter och kunde konstatera att vädret fortsatte att bli bättre och bättre bestämde jag mig. Brevet skulle postas idag! Jag skyndade mig att göra mig redo och bytte om till en lite mer sedesam kjol och en blus. Jag kollade av mig en extra gång i spegeln och bättrade på min diskreta sminkning lite innan jag skrev en lapp till mamma ifall
  • 60.
    60 hon skulle hinnahem före mig. Fortfarande med en hel del funderingar hur detta skulle avlöpa tog jag hennes cykel och trampade i lugn takt iväg mot byn. Jag mötte ingen reaktion inne på posten när jag köpte mitt frimärke och jag hade heller inte sett någon jag kände under min färd genom byn fram till postkontoret. Det var nästan med lite besvikelse jag konstaterade hur enkelt det hela gått. Jag bestämde mig för att ta en vända in på handelsboden och se om de hade något spännande på lager. Vår affär var långt ifrån bara en livsmedelsaffär, utan det mesta man behövde fanns att köpa direkt eller beställa fram. Jag fann alltid ett stort nöje att botanisera bland hyllorna och följde gärna med mamma på hennes inköpsrunda för att fylla på skafferiet. Nu kunde jag, insåg jag till min glädje, utforska en del av affären som naturligtvis inte var stängd för mig annars, men där min närvaro skulle uppmärksammas på ett annat sätt än nu när jag var klädd som flicka. För att inte verka allt för angelägen så strosade jag på vanligt vis sakta längs gångarna med de välfyllda hyllorna. Jag såg många intressanta saker, men nu hade jag ett mål och strax kom jag in i en liten avskild del där damkläderna var placerade. Mest handlade det om strumpor och andra underkläder, men lite tonårskläder fanns också att beskåda. Egentligen hade jag väl inget köpbehov efter min och mammas inköpsrunda nyligen, men det var kul att se vad de hade och jag såg en enkel blus som jag tyckte om. Lite komplicerad var den, för den knäpptes i ryggen med ett antal knappar men den var väldigt söt och såg riktigt sval och skön ut då den helt saknade ärmar. Jag letade upp ett exemplar som jag trodde var rätt storlek för mig och började se mig om var jag kunde prova den när en ung kvinna kom fram till mig - Om du vill prova den så finns provrummet här bakom, inledde hon och pekade med handen mot en dörr en bit bort innan hon fortsatte - Mycket söt blus du valt tycker jag. Jag kan följa med dig för du behöver nog hjälp med att knäppa knapparna i bak. Utan vidare diskussioner så tog hon blusen från mig och vi gick in i provrummet och hon stängde dörren bakom sig. Jag var först lite fundersam hur jag skulle göra, men när väl tärningen var kastad så var det bara att hänga på. Utan större tvekan tog jag av mig mitt linne och stod redo att sätta på mig blusen så fort hon knäppt upp alla knappar. Jag fick blusen i min hand och det kändes lite bakvänt att trä in armarna på detta sätt, men när expediten snabbt fångade upp sidorna och förde ihop blusen bakom min rygg kändes det helt rätt igen. När så knapp efter knapp gjorde att blusen formade sig efter min kropp och markerade min framsida på ett mycket tilldragande sätt blev jag än mer förtjust och mitt leende avslöjade mig totalt. - Du passar mycket bra i den här blusen. Den framhäver dina unga former på ett fint sätt, men ändå inte så att det blir för mycket, kommenterade hon och fortsatte. - Jag kan förstå om du inte kan köpa den nu utan vill prata med någon därhemma, men jag kan hänga undan den åt dig om du vill. Vad tycker du? Jag behövde bara tänka någon sekund innan jag svarade - Gärna. Även om jag har lite pengar så vill jag gärna prata med mamma först. - Det tycker jag du gör rätt i. Det tror jag din mamma tycker också. I vilket namn skall jag hänga undan den? - Anna! Anna Svensson. - Bra! Om du känner dig nöjd så kan jag knäppa upp den åt dig. - Tack! Jag är nöjd, men kanske vill fortsätta att titta lite mer. - Självklart! Se dig omkring du och säg bara till om du behöver mer hjälp. Annars hänger blusen vid kassan och jag låter den hänga någon dag där, svarade hon och tog blusen och hängde tillbaka den på galgen innan hon lämnade mig ensam.
  • 61.
    61 Jag satte påmig linnet och återvände ut i butiken för att fortsätta mitt lilla strövtåg när jag plötsligt mötte en klasskamrat ute i gången. Det var Johanna och när vi passerade varandra så sa vi bara ett kort men glatt ”hej” till varandra. Jag hann egentligen aldrig reagera utan allt hade skett spontant från oss bägge. Rummet var ändå inte speciellt stort så jag förstod att vi snart skulle mötas igen och då skulle nog även hon se på mig med lite andra ögon. Mycket riktigt så kom hon gående emot mig från andra hållet med en liten fundersam min medan hennes ögon for fram och åter över min kropp. Hennes tveksamhet var tydlig när hon sekunden senare tog till orda - Hej, känner inte vi varandra? - Jo! kunde jag inte annat än säga. Ljuga var jag inte särskilt bra på - Men……! Är det verkligen du, Anton? - Ja, det är det, men du får gärna säga Anna när jag är klädd så här. - Men…! Varför har du tjejkläder på dig? Det blev en stunds tystnad när jag inte riktigt kunde svara på denna så direkt ställda fråga. Jag försökte hitta ett bra svar när Johanna plötsligt rörde vid min bara arm och fortsatte - Förlåt mig! Det var inte min mening att hoppa på dig så här. Jag blev bara så förvånad. - Det gör inget. Det är väl inte så konstigt att du blir förvånad, tycker jag. Jag kan bli det själv ibland också när jag ser mig själv. - Men Anton, förlåt, sa du Anna? Jag bara nickade och tittade på Johanna som verkligen såg både förbryllad och samtidigt intresserat nyfiken på något sätt. - Du ser…, ja du ser…, ja du ser så riktig ut. Du är ju så fin. Ursäkta att jag frågar men, varför och hur har det gått till? - Ojdå! Har du verkligen så mycket tid att du vill höra min förklaring, svarade jag henne och log. Men jag blir verkligen glad när du säger det du sa. Verkligen. Jag svarar gärna på alla dina frågor, men jag tycker kanske inte det här är bästa platsen. - Nej kanske inte att berätta om det du tänker berätta, men det är annars ett kul ställe att vara på. Har du hittat något spännande? - Ja, jag provade nyss en blus och den passade jättebra så jag fick hänga undan den tills mamma fick se den också. Det var förresten den här, svarade jag och pekade på de andra som hängde där. - Jättefin! Synd att jag inte kom tidigare och fick se den på dig. Jag tror att den kommer att passa dig jättefint. Blir faktiskt lite sugen själv på den. Skulle du ha något emot om jag också hade en? - Varför då? Klart du får välja vilken blus du vill. - Nu känner jag igen dig! Nu var det Anton som svarade. Så där skulle aldrig en tjej svarat. - Jaså inte! Svarade jag med en uppriktigt förvånad min - Nej, hon skulle göra allt för att stoppa mig från att köpa en. Speciellt om jag tyckte om den. Uppriktigt alltså. En tjej ser ogärna att någon annan tjej har lika kläder som henne, speciellt om den andra tjejen kanske blir snyggare än henne själv i plagget. Men jag tar dig på orden och skall nog prova en jag också. Läckert att den är knäppt i ryggen också. Tror du att du kan hjälpa mig och knäppa den? - Javisst. Jag fick också hjälp med den. Svårt att knäppa alla knappar själv. Johanna valde ut en storlek som hon trodde skulle passa och jag visade henne var hon kunde prova. Jag var lite avvaktande och höll mig lite på avstånd, men Johanna drog in mig i rummet innan hon stängde dörren bakom mig. Utan minsta tvekan drog hon sedan av sig sin jumper och även om jag sett Ann-Catrine klä av sig många gånger i min närvaro så var det här
  • 62.
    62 ändå något nyttför mig. Johanna verkade dock inte bry sig och även om jag försökte att inte stirra för mycket så kunde jag direkt se att Johanna hade en mer utvecklad byst än Ann- Catrine. Något mer han jag inte se innan Johanna, på precis samma sätt jag gjort strax innan, trädde i sina slanka armar i blusen och förde den upp mot sin kropp. Jag fick tag i ändarna och fick dra lite mer än vad jag tror expediten behövde göra på mig innan jag kunde börja knäppa knapparna. Lite pillrigt var det men Johanna väntade tålmodigt och stod säkert och beundrade sig själv lika mycket som jag gjort. - Den är jättesnygg tycker jag, kom det från Johanna. Den sitter precis så där tight som jag trodde den skulle vara. Menar du verkligen att du inte misstycker om jag också köper en? - Ja, även om du tycker att det är Anton som säger det så menar jag det även som Anna, svarade jag. Jag tycker nog istället att det är kul om du och jag har lika blusar. På något sätt så blir min mycket mer för mig om även du gillar den och dessutom har en likadan. Så resonerar jag. - Låter rätt resonerat, men det är inte alltid som tjejer tänker lika kloka tankar som du gör nu. Nå, vad tycker du? Passar den på mig? - Du är jättefin i den. Din smiter lite mer åt runt din kropp än vad min gjorde, men det är bara snyggt tycker jag. - Just det! Nu ser jag det. Du har ju också behå och bröst! Hur har det gått till? Har du verkligen bröst? - Så du frågar, svarade jag skämtsamt. Vad skulle du säga om jag ställde samma fråga till dig? - Du har rätt, förlåt mig igen. Du känner ju mig, frågar först och tänker sen. Men eftersom du frågar så skulle jag bara bli glad om Anton ställde den frågan till mig, men Anna bör nog inte fråga, speciellt inte eftersom hon har mindre bröst än vad jag har, skrattade Johanna samtidigt som hon putade lite extra med brösten innan vände sig om och bad mig knäppa upp blusen. Vi fortsatte att botanisera bland kläderna en liten stund innan vi kände att vi inventerat deras sortiment riktigt ordentligt. Några fler saker föll oss i smaken, men inte lika mycket som blusarna. Vi gjorde oss därför redo att gå ut till kassan och be expediten att även hänga undan Johannas blus när jag hörde en välbekant röst. Det var uppenbarligen mamma som kommit förbi på vägen hem och skulle handla. När hon fick syn på mig och Johanna fick hon först en liten bekymrad min men när hon såg hur vi gick tillsammans och pratade så sken hon upp och gick oss till mötes. - Hej Anna! Så du är här också. Tyckte väl att jag såg min cykel utanför. Och hej på dig, Johanna. Allt väl med dig? - Jo tack, svarade Johanna och neg lite lätt. Det är skönt med sommarlov, men lite ensamt också så jag sökte mig ner hit för att titta runt lite och se om någon var här som man kunde prata med och då träffade jag på Anna. - Jag ser att du hittat något annat också. Söt blus du hittat. - Det var faktiskt Anna som såg den först, så jag har bett särskilt om lov av henne att också köpa en. Men jag måste först fråga mamma, jag också. - Jaha, var har du din då, frågade mamma. - Den har jag här bakom, svarade expediten. Jag hjälpte din dotter att prova och den passar henne alldeles utmärkt. Expediten hämtade fram den och gav den till mamma. Hon synade den noga och höll sedan fram den mot min kropp.
  • 63.
    63 - Jag kanbara hålla med den är både snygg och passar säkert dig också. Bra pris tycker jag det är på den också, så jag har inget emot att vi köper den. Av ren glädje gav jag mamma en kram och både expediten och Johanna deltog i min glädje. Mamma hade inte hunnit uträtta det hon skulle i affären så hon undrade om vi ville vänta på henne eller om vi ville göra något annat under tiden. Johanna och jag tittade på varandra och bestämde raskt att vi gott kunde driva runt ett varv till här inne. Det var kul att gå runt med Johanna. Verkade som om vi hade samma humor och gillade att retas lite vänskapligt med varandra. Vi hittade också en massa roliga saker som vi fantiserade lite om innan mamma kom förbi och meddelade att hon var klar. När mamma betalat allt och vi kom ut i solskenet igen så undrade mamma om vi var sugna på lite fika. Hon var det och såg gärna att vi följde med. Vi var inte sena att hänga på. Fiket låg bara runt hörnet så det blev ingen lång promenad och klockan vid dörren plingade så glatt när vi klev in genom dörren. Genast dök en flicka, inte många år äldre än vi och välkomnade oss. Hon såg så glad och hurtig ut i sitt vita stärkta förkläde och det vita diademet i håret. Mamma sa att vi fick välja vad vi ville, uppenbarligen var hon på riktigt gott humör idag, men vi ville ändå inte utmana ödet för mycket utan nöjde oss med en kanelbulle och två småkakor var. Mamma retades lite och undrade om vi också ville ha kaffe, men vi avböjde och tog hellre varsitt glas med jordgubbssaft. Flickan bakom disken plockade ihop allt och lovade komma ut med det när vi satt oss tillrätta. Baksidan på fiket var egentligen en helt vanlig trädgård, men nu på sommaren så flyttade de ur bord och stolar hit och man kunde hitta såväl skugga som mer soliga platser, allt efter behag. Det var ganska många som satt därute och många nickade igenkännande mot oss. Flickan kom med vårt fika och när vi hunnit tagit några tuggor började mamma - Tänk så bra att jag träffade på er båda och fick sällskap hit. Jag blev först lite överraskad att se dig Anna, men sen blev jag så glad, inte minst för att du hade sällskap med en kamrat. Sånt gör en alltid glad när ni ungdomar träffas och umgås. Har du gjort något särskilt fram till nu på lovet, Johanna? - Nej inget speciellt. Badat några gånger och så, men inget mer. Därför var det kul att jag träffade Ant…, förlåt, Anna nu idag. Eller hur Anna? - Jo, verkligen. Jag cyklade ner hit för att posta ett brev, men hade ändå en förhoppning att jag skulle ha turen och träffa någon, och det hade jag också. - Ja, men jag blev allt förvånad när jag såg dig, men nu är det som om du alltid varit Anna. Underligt egentligen! - Ja, det är inte alltid lätt att förstå, svarade mamma. Samtidigt så kanske vi gör alldeles för stor sak av att någon plötsligt vill klä sig i flickkläder. Skulle det vara mer accepterat så skulle tex Anna inte behöva kalla sig för något annat utan bara vara sig själv. Nu är det mer eller mindre nödvändigt för att hon skall kunna fungera bland andra, speciellt bland de som bara känner henne som Anna. Roligt att du ändå reagerar så fint, Johanna. Men du måste säkert undra ändå? - O ja! Jag har hur många frågor som helst, men samtidigt så är det inte så roligt att bara vara nyfiken och ställa massa konstiga frågor. Jag tror nog att jag kommer att få reda på det mesta om vi fortsätter att umgås och det vill jag gärna att vi gör. - Jag tycker det var väldigt kloka ord du sa, Johanna, men du skall samtidigt inte dra dig för att fråga. Bättre det än att du går och grubblar och kanske dra felaktiga slutsatser, eller hur Anna! Visst är du redo att svara om någon frågar? - Jo, självklart. Men var inte för säkra på att ens jag har alla svar. Jag tycker själv att det ibland känns lite konstigt att jag trivs så bra i dom här kläderna. Konstigt egentligen
  • 64.
    64 att lite kläderkan göra en sådan förändring både hur jag ser på mig själv och hur andra uppfattar mig. Det är något som jag inte förstår. Vi fortsatte att prata en stund till innan vi kände oss nöjda både med fikat och att prata om mig och allt möjligt annat. Johanna kände också att hon nog måste cykla hem till sig och försöka få med sig sin mor att titta på blusen. Innan vi skiljdes åt neg hon vackert mot mamma och tackade för fikat och trevligt sällskap innan hon vände sig mot mig - Anna! Är jag för påflugen om jag frågar om vi kan ses i morgon också? - Absolut inte, jag vill gärna träffa dig också. Kan inte du komma över till mig. Är det fint väder så har vi nära ner till sjön för att bada och är det tråkigt väder så hittar vi säkert på något då också. - Låter jättemysigt. Jag kommer gärna. Blir det bra vid 11-tiden. - Det blir bra, men är det fint får du gärna komma ännu tidigare. Då kan vi cykla runt lite först och sedan hoppa i badet. - Det blir jättefint. Då syns vi i morgon! Hej då! Samtidigt som hon sa det så gav hon mig en lätt kram. Det var en helt annan sorts kram än den Lars gett mig häromdagen. Den här kändes verkligen mer som mellan två vänner och utan några andra anspelningar, men det gick ändå ilningar av välbehag genom min kropp, men även den känslan var annorlunda än när Lars kysste mig. Här fick jag ännu mer att fundera på. Kapitel 11 Trots att det var härligt varmt sommarväder den här dagen så kände sig både mamma och jag lite kulna när vi kom hem. Eller kanske var just för att det var så härligt som vi blev lite mer sugna på värme. Vilken orsaken än var så föreslog mamma att jag skulle tända i öppna spisen och hon skulle fixa något enkelt som vi kunde småäta av när vi satt framför brasan. När allt var på plats kurade vi ihop oss tätt tillsammans och blickade in i brasan och det rogivande knastret som kom från vedklabbarna. Att sitta där, i fullständig tystnad, var härligt men det fanns så mycket som surrade i mitt huvud att jag ändå kände mig tvungen att bryta tystnaden. - Mamma! Hur är det egentligen att vara flicka? Mamma tittade på mig med en lite undrande blick och när hon inte svarade utan istället strök mig lätt på kinden och rättade till en hårlock på mig som tydligen hade halkat snett kände jag att mamma nog ville höra mer från mig och vad den egentliga innebörden av min fråga var, så jag fortsatte - Jag tänker på hur det tex är att få bröst och hur det känns att bli mamma. Jag menar, jag är ju ingen tjej och trots allt jag upplever nu har jag ingen aning om det är så en flicka känner det eller hur jag borde känna för olika saker. Det vore bättre om jag visste hur det skulle vara eller kännas. Mamma satt fortfarande tyst, men såg på mig med varm blick och jag förstod att hon nog skulle försöka ge mig ett svar - Vilka fina tankar du har. Kanske kommer du att bli besviken på några av mina svar, men jag tror samtidigt att du kommer att förstå mina svar. Om jag får börja med din fråga om hur det är att bli mamma så kan jag ärligt säga att det är nog det underbaraste en kvinna kan uppleva. Att bli med barn och bära den vetskapen med sig under de nio månader som det finns inne i min kropp, en ny människa som jag bär på och som jag ger liv åt, det är så stort att det nästan inte går att beskriva med ord. Visst finns det jobbiga stunder, men helheten, vissheten att det är ett liv, ett barn som skapats inne i mig genom att två kroppar förenats är en oemotståndlig känsla.
  • 65.
    65 Sedan, att födafram det barnet och få följa det på sin vandring genom livet är också stort. Under de första nio månaderna så finns det så många funderingar om vem det är som växer där inne i magen, hur den ser ut och allt annat som surrar runt i huvudet under de här månaderna. Att nu, ett antal år senare, se hur den här från början okända men ändå så välkända personen växer upp och blir en självständig individ med egna tankar och känslor är bara så härligt. Jag förstår också av din fråga att du tror att jag skall kunna förklara hur en flicka tänker och känner, ungefär som om det skulle finnas en uppslagsbok där man, kapitel för kapitel får reda på hur man känner och tänker i varje tänkbar situation. Tyvärr så finns det ingen sådan bok, och istället för ”tyvärr” så skulle jag hellre vilja säga att det är bra att det inte finns någon sådan bok, för då kanske alla skulle vara lika och göra samma saker på samma sätt. Istället är det väl härligt att det finns så stort utrymme för att var den man är utan att försöka passa in i någon bestämd roll. Men jag tänker inte glida undan din fråga så lätt utan istället försöka ge dig en bild av hur jag hade det när jag var i din ålder. Jag var ganska liten och spenslig och tittade undrande på flickorna omkring som plötsligt, över en sommar, hade fått bröst och höfterna blev bredare och rundare, medan jag var smal som en planka. Sakta men säkert började jag känna hur det ändå hände något med mig. Det började bli små knoppar och de ville gärna klia och skava mot kläderna jag hade på mig. Det var nog största anledningen till att mamma tog med mig till affären och jag fick prova min första behå. Du må tro att jag var stolt och ville gärna visa upp att minsann, nu hade jag också bröst, även om dom knappast ens kunde kallas för ”myggbett”. Med tiden blev de ändå så stora som de är nu och jag är väldigt tacksam, stolt och glad att dom inte är så där jättestora. Dom har också klarat av att föda dig under ganska lång tid och du skall veta att du ställde stora krav på dom. Du var hungrig jämt och det kändes nästan som om du sög på dom 24 timmar i sträck ibland. Jag förstår och anar vad som ligger bakom din fråga, men jag kan inte ge dig bättre svar än så här. Det finns ingen facit hur du bör eller skall reagera i en viss situation beroende på om du är pojke eller flicka. Jag tror mer det handlar om vem du själv är och vilken inställning du har till dig själv och din omgivning. Jag skall villigt erkänna att jag nog funderade både en och två gånger hur jag skulle möta dig när vi sågs efter det att Karin berättat vad som hänt och att du nu fått låna kläder av Ann-Catrine och att du uppenbarligen fann dig väl tillrätta i kläderna. Jag kan lika säkert säga att när jag såg dig så var det med väldigt positiva känslor. Du kändes naturlig och säker i din kvinnliga klädsel. Visst fanns Anton där, men i en kvinnlig variant som inte alls var negativ. Tvärtom tycker jag att många av dina fina egenskaper har kommit fram på ett annat sätt i Annas skepnad. Ta nu inte det som någon slags kritik utan se det istället som att du uppenbarligen har väldigt många egenskaper att spela med. Mamma drog mig ännu närmare sig och jag kröp mer än gärna in i hennes välkomnande famn. Jag blev lite halvliggande och sjönk mer och mer ner innan mitt huvud till slut vilade i hennes knä. Hon böjde sig ner och kysste mig i pannan innan hon försvann in i drömmarnas värld samtidigt som hon sakta smekte mitt hår.
  • 66.
    66 - Mamma! - Ja,älskling! - När jag var hos Ann-Catrine senast talade hon stolt om för mig att hon hade fått sin mens för tredje eller fjärde gången. Hon visade också mig sakerna hon använde för att kunna vara som vanligt dom dagarna och jag fick vara med när hon bytte sina saker. Det verkade som hon, trots att det både var lite kladdigt och besvärligt, ändå var stolt och uppriktigt glad att hon fått mens. Är det så för en flicka? - Gjorde verkligen Ann-Catrine det! Imponerande och vilket fint kamratskap ni två måste ha. Du skall veta att det hon delade med dig är något av det mest intima som en flicka har och det är sällan som hon, på det sättet delar det med någon annan. Vi kvinnor kan prata med andra om vår mens och så, men när vi skall byta och sköta vår hygien i samband med bytet så brukar det ske i ensamhet. Jag tycker det var strongt gjort av henne och du har uppenbarligen fått en fin inblick i en annan sida av att vara flicka. Det är ett stort ögonblick för en flicka att få sin mens. Det är liksom kvittot på att hon är på väg att bli kvinna, men samtidigt så är det lite skrämmande när det börjar blöda. För det mesta så har man lite känningar någon dag innan att det är på väg, men i Ann- Catrines fall så kan mensen vara väldigt oregelbunden så här i början, men sedan kan hon nästan skriva in i almanackan när den skall komma. Men det är inget konstigt med att få mens. Som Ann-Catrine sa så kan det vara kladdigt och lite bökigt ibland, men det är något som är en del av mitt liv så jag tänker inte så mycket på det egentligen. Men även detta är olika för oss kvinnor. En del har mer besvär än andra. Du inledde ju din fråga med hur det var att vara flicka och det är ju naturligtvis så mycket mer än att bara ha kjol eller klänning på sig, men samtidigt så tror jag inte att du skall försöka vara någonting som du tror en flicka skall vara utan bara vara dig själv. Jag kan själv intyga att jag upplever dig som flicka när du klär dig som du gör nu och har lite smycken, lite smink och en annan frisyr. Visst ser jag Anton i många situationer, men för de som inte vet att det finns en ”Anton” därinunder så har dom ingen anledning att tro annat än att det är en ”Anna” där. Ta Johanna som exempel. Hon visste mycket väl vem du är, och jag är övertygad om att hon såg ”Anton” och alla hans egenskaper men i ett nytt skal. Hon kanske, på något sätt, kände det lättare att ta kontakt med Anton nu när du hade ”Annas” skal, men jag tror hon kommer att känna igen Anton i mycket av hur du kommer att vara när ni träffas igen. Jag blev förresten mycket glad när jag mötte dig i affären. Glad för att du vågade dig ut och möta andra och inte bli sittande här i ensamhet. Tufft av dig att ta det steget och Johanna var nog rätt person för dig att träffa också. Hon verkar vara glad och öppen, vilket tyvärr inte alla är. Fortsätter du att vara Anna så tror jag nog att vi kommer att möta olika reaktioner, men, jag säger vi, vi får ta en sak i sänder och hela tiden vara beredda på att folk reagerar olika. Men du skall känna mitt, Karin, Sven och Ann-Catrines stöd. Vi finns här för dig, min son och numer även min dotter. Inte alltid man får ett vuxet barn vid min ålder. - Men du är väl inte gammal, mamma! - Du säger det! Rart av dig. Nu har vi pratat så mycket om dig att nu tycker jag att vi pratar om något annat. Vill du förresten ha lite mer mat? Det finns lite kvar i köket. Med viss möda sträckte vi på oss och lämnade den varma platsen framför brasan för att gå ut i köket och fylla på våra tallrikar. Egentligen var det inte alls nödvändigt, men samtidigt var det
  • 67.
    67 så mysigt attsitta där tillsammans och småäta samtidigt som vi pratade. Det kändes som om banden mellan oss blivit starkare den senaste tiden. Efter en stund av tystnad framför brasan var det mamma som tog till orda - Var det ett brev till Natalie som du skulle posta nere i byn? - Ja, svarade jag. Hur visste du det? Svarade jag glatt undrande - Inte så svårt, men ändå riktigt kul. Jag har inte haft tillfälle att berätta detta för dig. Allt verkar gå så fort nu för tiden, men när du var hos Ann-Catrine nu i helgen så ringde telefonen och när jag svarade så var det Björn, dvs Natalies pappa som ringde. Vi pratade jättelänge och då berättade han att du och Natalie brevväxlade och att hon tyckte det var hur kul som helst. När Björn och jag pratat en stund så frågade han om vi inte kunde träffas och eftersom du hade ”övergivit” mig och vi haft ett trevligt samtal så gick jag med på det. - Jag kan första det så som ni höll på där uppe på utsiktsberget, svarade jag glatt leende - Vadå höll på, svarade mamma med ett stort leende. - Både Natalie och jag såg nog minsann hur ni stod nedanför utsiktstornet och tittade intresserat, inte på utsikten utan på varandra. - Syntes det så tydligt, frågade mamma en smula förvånat. - Om, men fortsätt. Jag vill höra mer. - Jaså, så damen vill höra mer, skrattade mamma. Okej, håll i dig nu så kör vi. Mamma berättade hur hon och Björn stämt träff i Uppsala och att de ätit lunch tillsammans ute i Gamla Uppsala. De hade promenerat och pratat om oss och om sig själva en hel del och ju mer de pratade, desto mer intresserade hade de blivit av varandra. När kvällen närmade sig bjöd Björn på middag inne i stan och eftersom de inte tänkt sig för utan druckit vin till maten, blev de tvungna att bli kvar över natten. Björn hade erbjudit mamma eget rum, men vid det här laget så var båda så förälskade i varandra att inget annat än delat rum var aktuellt. Det som hände under natten ville mamma inte berätta om i detalj, men att det hade varit underbart lät hon mig förstå och att det nog inte hade blivit så mycket sömn eller behov av speciella nattkläder den natten. Morgonen därpå hade de tillbringat inne i Uppsala och egentligen inte sett så mycket mer än ansiktena på varandra. En sak hade i alla fall framkommit och det var att Björn skulle åka ner till Skåne nästkommande helg för att vara med på Natalies konfirmation och han hade ställt frågan till mamma om hon och jag var intresserade av att följa med. Natalie hade tydligen, flera gånger, pratat om hur kul det skulle vara om någon mer än bara hennes pappa var med och jag kunde också bekräfta från vår brevkonversation att hon skrivit om det där också. Mamma hade inte lovat något, men sagt att vi skulle prata om det. Mamma blev jätteglad när jag tyckte att det skulle bli kul och jag fick en extra stor kram av henne - Men så glad jag blir. Jag tror också att det kommer att bli kul. Två saker bara. Natalie vet inte om att vi kanske kommer med, så säg inget till henne. Björn tänkte att det skulle bli en överraskning för henne. Sedan det andra. Björn vet om att du egentligen heter Anton. Egentligen vet jag inte riktigt när och hur det blev sagt och först trodde Björn att jag hade två barn, vilket jag på sätt och vis har också, men när saken ändå var uppe på dagordningen så berättade jag hela historien. Lika bra det så att det inte blir surt efteråt. Först trodde inte Björn på mig utan att jag bara lurades, men när han förstod att jag menade allvar så nickade han och menade på att jag verkligen både såg ut och betedde mig som en flicka. Så för honom var det helt OK. Hängde vi med ner till Skåne så tyckte han att Natalie också måste få veta, men först efter att hon konfirmerats. En eventuell besvikelse över ditt rätta jag ska inte få ta bort hennes glädje inför konfirmationen.
  • 68.
    68 - Jag hållermed. Jag vill inte försöka lura någon, fast jag redan kanske gjort det med Lars och dom andra, svarade jag med lättnad som sedan övergick i en lite bekymrad min när jag tänkte på Lars och det gänget. - Jag tror inte du skall lasta ditt samvete för hårt. Jag tycker inte att du gjort något orätt gentemot Lars eller någon annan. Däremot så måste Natalie få veta och hur hon tar det vet ingen, knappt ens hon själv, men både Björn och jag kommer ju att finnas i närheten så jag har alla förhoppningar om att hon kommer att ta det bra. Ni två är ju betydelsefulla delar av Björn och mitt förhållande så utan att det fungerar mellan er så är det svårt att tro att det kan hålla. Men det är inget du skall gå och fundera över. Vi lämnade vidare spekulationer därhän och för att ändå visa hur roligt jag tyckte det var att mamma hittat en kille hon gillade kröp jag tätt intill henne - Jag tycker det är härligt att du träffat Björn, och det känns hur härligt som helst att du kunde berätta allt för mig. Det uppskattar jag jättemycket. - Du är så välkommen så. Det känns skönt också att få dela min upplevelse med dig. Det har gått fort, väldigt fort mellan Björn och mig, men det känns helt rätt så här långt. Brasan brann ut och vi satt kvar och tittade in i glöden. Minnen från förr kom tillbaka när vi suttit här, hela familjen och tittat in på glöden och fantiserade om vilka figurer eller saker som man kunde se i glöden. Nu var situationen helt annorlunda och på något sätt så fick jag en känsla av att min förvandling de senaste veckorna hade betytt något positivt, inte bara för mig utan även för mamma. Jag tror att vi båda var väldigt nöjda med dagen och kvällen när vi städade undan i köket och sedan drog oss mot våra rum för att förbereda oss för natten. Vi möttes igen en stund senare utanför toaletten iklädda endast våra nattlinnen och utan vidare diskussioner gick vi in tillsammans och utförde det som skulles göras, något som jag aldrig tidigare varit med om, men banden mellan mig och mamma hade växt sig mycket starkare de senaste dagarna och inte minst nu under kvällen. Mamma följde sedan med mig in på mitt rum och bäddade om mig noga innan jag fick en puss på pannan och ett vänligt ”God Natt”. Något likt detta hade jag inte varit med om på år och dag men jag tog emot hennes omvårdnad med glädje och kunde se att mamma också uppskattade att jag lät henne utföra denna ritual igen. Mamma hade redan åkt iväg till jobbet när jag vaknade nästa morgon. Jag hade fortfarande gott om tid innan Johanna förväntades komma och när jag tittade ut genom fönstret så verkade det bli en lika underbar sommardag som dagen innan. Det såg ut att kunna bli en riktigt härlig dag om vi genomförde det föreslagna programmet. Jag intog min frukost i nattlinnet och medan jag åt den, givetvis i solskenet ute på bron, funderade jag på min klädsel för dagen. Eftersom vi planerade att cykla lite så bestämde jag för min rompers-klänning då den var så praktisk vid cykling. Jag förberedde också min utflyktskorg och var noga med att få med en stor filt och dubbla handdukar om Johanna glömt något. Både baddräkt och bikini stoppades ned i korgen som tids nog skulle hamna på cykeln. Min plan var att cykla iväg en bit till en annan badsjö som vi sällan kom till eftersom vi hade en alldeles intill oss. Fördelen med den här sjön var att det fanns en holme bara några 10-tal meter ut från stranden och som var lite spännande att vara på. Ena sidan stupade brant utför och där fanns det möjlighet att dyka för den som ville det.
  • 69.
    69 När alla förberedelservar gjorda och jag klätt på mig konstaterade jag att mitt nagellack borde bättras på så jag satte mig bekvämt tillrätta och tog bort det gamla lacket innan jag lade på ett nytt fräscht lager med skinande blankt lack i en härligt ljusrosa nyans. Jag satt och beundrade mina naglar när jag hörde hur det rasslade till i gruset ut mot vägen och när jag tittade upp såg jag en glatt leende Johanna som kom cyklande. Hon hoppade nästa av i farten och fällde snabbt ner cykelstället och förde cykeln bakåt innan hon kom emot mig. Jag ställde mig upp för att hälsa henne välkommen, men istället för att ta emot min halvt utsträckta hand så gled hon förbi den och istället gav mig en riktigt härlig kram. Jag blev lite tagen av ”påhoppet” men tog snart seden dit den kom och höll om henne på samma sätt. Efter detta trevliga välkomnande satte vi oss ner en stund för att låta Johanna pusta lite och även komma i stämning så att säga. Gårdagens möte blev naturligtvis ett samtalsämne och Johanna kunde glatt konstatera att även hennes mamma gillat blusen så nu var vi båda lyckliga ägarinnor till varsin identisk blus. Vi pratade även lite om hur vi skulle planera dagen och Johanna hade absolut inget emot det förslag till program jag funderat fram. Hon var också väl förberedd och hade också packat ner både baddräkt och bikini. Innan vi drog iväg på vår lilla utflykt tog jag med Johanna på en liten rundtur i huset eftersom det var första gången hon var här. Mitt rum var inte speciellt märkvärdigt, men det fanns ändå en del saker som signalerade att det var en tjej som huserade i rummet. Johanna påstod ändå att mitt rum kändes mysigt och ombonat. En stund senare trampade vi iväg och vi kunde utan problem cykla i bredd. Mycket roligare så då vi lätt kunde prata med varandra och jag kunde peka ut och berätta om det vi passerade samtidigt som Johanna kunde berätta mer om sig och jag om mig. Även om vi var klasskamrater så kände vi inte varandra utan och innan, inte minst av den anledningen att vi i skolan tillhörde två helt olika kamratgrupper – pojkar kontra flickor. Johanna var väldigt försiktig i början med sina frågor om varför jag valt att klä mig som flicka, men ju mer vi pratade kom denna fråga mer och mer i bakgrunden och istället blev våra känslor och tankar om det mesta mer intressanta. Samtidigt som mitt klädval uppenbarligen varit någon form av ”dörröppnare” till vår kamratrelation blev fortsättningen mer av en ”aha”-upplevelse hur lika vi tyckte och tänkte. Den slutsatsen hade nog dröjt längre eller kanske varit nästintill omöjlig att komma till i det annars så stelbenta könstänkandet. Pojkar och flickor kan inte umgås och prata med varandra på det vis vi nu gjorde. Badplatsen låg helt öde när vi kom fram. Det var ju ändå ganska tidigt på dagen och stora delar av badviken låg ännu i skugga. Vi parkerade våra cyklar intill några träd och med vår packning i händerna gick vi ner mot stranden. När vi gått en bit stannade vi upp och försökte orientera oss lite och snart kunde vi enas oss om en plats vid ena kanten. Vi fick gå en liten omväg för att komma dit, men väl där blev vi riktigt nöjda. Vi skulle få sol hela tiden och det var inte långt ner till vattnet. Utan någon tvekan började vi ta av oss kläderna och ingen av oss verkade lida av någon större blygsamhet, vi var ju ändå ensamma, för strax stod vi nakna och inspekterade varandra. Johanna var först att ta till orda - Men…, du ser ju ut som en flicka även när du är naken. Är du verkligen en pojke eller hur har du gjort? - Vet inte vilket svar du vill höra eller vilket som gör dig mest besviken, men jag är faktiskt en kille. På riktigt! Men jag blir glad att du säger så som du gjorde för de senaste dagarna har jag prövat olika sätt att dölja den där saken som inte andra flickor har där nere mellan benen. Tycker du att det ser naturligt ut? - Verkligen! Och din solbränna gör verkligen sitt till. Du måste ha solat mycket för så där tydligt syns det ju inte på mig. Är jag ofin om jag frågar hur du gjort?
  • 70.
    70 - Klart dufår fråga. Idag har jag använt plåster för att hålla den på plats. - Plåster! Det låter plågsamt när du skall ta bort det igen. - Kanske det, jag har inte provat att göra det ännu, men den verkar sitta på plats i alla fall. Jag kan också kissa men precis som du måste jag sitta ner. - För mig ser det verkligen rätt ut. Men Anna, hur tycker du att jag ser ut då? - Du är jättefin, svarade jag och kände hur jag rodnade. Jag har bara sett dig och min kusin nakna och ni är lika men ändå olika. Dina bröst är större än hennes och så har du smalare midja än henne. Eller kanske ni ändå är rätt lika men att dina större bröst gör att man tror att din midja är smalare. - Kanske det, svarade Johanna med inte så lite stolthet i rösten. Gillar du mina bröst? - Dom är jättefina! Stora men ändå inte för stora. Jag blir riktigt avundsjuk på dom. Jag vet inte säkert, men jag skulle nog inte ha något emot att ha egna bröst. Dom ser så härligt mjuka och sköna ut. Och vackra! - Jag gillar mina bröst. Om du vill så får du känna på dom. - Får jag? Svarade jag undrande. - Visst, det gör inget. Johanna tog tag i min ena hand och förde den upp mot sitt ena bröst och la handen emot den. Hon höll kvar min hand tills jag fattat mod nog att röra den själv. Jag smekte försiktigt bröstet och kände hur mjukt och lent det var och när Johanna än en gång tog tag i min hand och tryckte den in över bröstet kände jag också hur bröstet kändes fast men ändå så mjukt och följsamt. En känsla av avundsjuka kom över mig när jag släppte taget om hennes bröst. - Tack för att jag fick känna på ditt bröst. Jag förstår att du är stolt över dom. Jag skulle också ha varit stolt om jag hade några lika och vackra som dina. - Varsågod. Det kändes skönt när du kände på dom. Inte så där hårt och okänsligt som när någon pojke känt på dom. Det har nämligen hänt, kanske för att jag nog har dom största brösten i klassen, att pojkar klämt mig på brösten när vi stått i kö eller sånt och det har inte varit skönt. Dessutom har dom skrattat åt mig efteråt och det har inte känts kul. - Men varför har du inte sagt åt dom? - Hjälper inte. Försökt någon gång men då har det bara blivit värre. - Men har inte dina tjejkamrater hjälp dig? - Tyvärr inte. Det verkar ibland nästan som om det är dom som har sagt åt killarna att klämma mig på brösten. Du måste tro mig när jag säger att jag blir retad även av dom. Inte alls på samma sätt, men de retas för att mina är större än deras. Flickor kan vara dumma dom också. - Tänk så lite man vet och ser. Visst har jag sett att du hållit dig lite för dig själv många gånger, men att inte att vare sig killarna eller tjejerna har gjort dig så här illa. Hoppas inte att jag gjort något som jag inte borde gjort. - Nej, Anna. Det har du inte. Du har varit schysst, men kanske jag ändå varit lite besviken ibland att inte du och några andra sett det som hänt och hjälpt mig. Men det kanske har varit svårt för dig också. Du blir ju också retad ibland. - Ja, och det är inte kul. Minns speciellt en gång när vi haft gymnastik och vi sprang in i våra olika omklädningsrum. Det fanns en dörr mellan våra rum där lärarna kunde gå och den var alltid låst, men den här gången hade den lämnats öppen och det hade tydligen en av killarna upptäckt och nu, när jag var helt naken och på väg in i duschen tog de tag i mig och öppnade dörren in till er och motade in mig dit. Ni skrek och tjoade när jag kom in och jag hade ingenstans att fly för killarna hade stängt dörren bakom mig.
  • 71.
    71 - När dusäger det så kommer jag faktiskt ihåg det. Var det inte så att du blev utskälld av fröken för att du kom in till oss? - Jo, hon trodde inte alls på att jag blivit inslängd till er trots att hon måste ha hört hur killarna stod på andra sidan dörren och gapskrattade. Jag fick en ordentlig utskällning av henne och tyckte att det var riktigt orättvist. - Måste ha känts verkligen hemskt. - Ja, själva sättet det skedde på var inte alls kul, men på något sätt så var det inte obehagligt att vara inne hos er, trots att ni skrek som stungna grisar. I alla fall i början. Efteråt kände jag nog att jag hörde mer hemma inne i ert omklädningsrum än i killarnas. Den känslan har jag ofta tänkt på. - Jag kan förstå det. Skulle nog jag gjort också. Ju mer vi pratar om det så kommer jag ihåg mer. Vi var några som pratade om det efteråt och vi tyckte synd om dig medan vi hörde att andra tyckte att du fick skylla dig själv som inte sa ifrån utan lät dig bli utsatt för sådana här skämt. Tror du själv att den här händelsen och att du nu använder flickkläder hänger ihop? - Vet inte, men samtidigt så kan det mycket väl hänga ihop. Du skall veta att jag, inom mig, länge gått och funderat på hur det skulle vara att ha tjejkläder på mig, men det har aldrig kommit längre än till funderingar förrän den där händelsen inträffade. Det var precis som om proppen for ur flaskan. - Jag kan se dig framför mig när du stod där i dynghögen. Förlåt att jag skrattar, men det måste ha sett komiskt ut. - Ja, det tror jag också, men det var inte skönt, det kan jag intyga. - Men var vi egentligen inte här för att bada och här står vi alldeles nakna och bara pratar! Vad tycker du? Skall vi strunta i baddräkt eller bikini och hoppa i som vi är? - Men tänk om någon kommer medan vi är i! - Gör väl inget! Vi simmar bara lite vid sidan om här så kan vi komma tillbaka genom vassruggen och ingen får syn på oss förrän vi redan är tillbaka vid vår filt. Lägger vi våra handdukar där borta så har vi dom att skyla oss med den sista biten - Okej! Så gör vi! Tänk vad lite tyg kan göra skillnad! Det var hur ljuvligt som helst att springa ut i vattnet, hand i hand, alldeles nakna och sedan bara slänga oss i böljan den blå. Vi simmade ut en bit tills vi knappt bottnade och stimmade runt en stund. Vi dök och stod på händer i vattnet, simmade mellan benen på varandra under vattnet och allehanda andra lekar vi kunde komma på, både över och under vattenytan. Kort sagt, vi lekte och hade hur roligt som helst. Krafterna tog dock så småningom slut och vi drog oss upp ur vattnet, och tur var väl det, för när vi väl kommit fram till vårt inmutade område och huttrande stod insvepta i våra handdukar dök det upp fler badgäster. Vi log åt varandra men gjorde oss ingen brådska att få på oss något mer, utan satte oss lugnt intill varandra och studerade hur de nya badgästerna mutade in sina revir. När vi blivit varma nog bytte vi båda om till bikini i skydd av våra handdukar för att sedan sträcka ut oss på filten och låta solen fortsätta att bearbeta våra halvnakna kroppar. Stranden fylldes på alltmer och när vi kände oss redo för ännu ett dopp var det riktigt fullt i den lilla viken. Jag hade berättat för Johanna om den lilla ön och dess möjligheter och hon ville gärna simma ut dit. Vi bytte snabbt om till våra baddräkter och travade ut i vattnet. När vi inte bottnade längre började vi simma mot den lilla ön. En del pojkar hade redan hunnit ut dit och höll på att hoppa från branten på baksidan och tittade på oss med en blick som inte kunde tolkas på annat sätt än att de undrade vad vi hade där ute att göra. Möjligen kunde vi sitta och titta på när de gjorde sina dödsföraktande hopp ner för stupet.
  • 72.
    72 Det var docknågot som inte ingick i våra planer utan vi ställde oss käckt i kön fram till branten och när det blev min tur tvekade jag inte en sekund utan sträckte ut mina armar och gjorde ett nästintill perfekt dyk ner i vattnet. När jag kom upp ovan vattenytan signalerade jag OK till Johanna och hon dök också ner i vattnet utan tvekan och anslöt till mig. Vi kunde se att grabbarna tittade klentroget på varandra och den uppvisning vi nyss gjort. Uppenbarligen fanns inte den möjligheten i deras begreppsvärld att två tjejer skulle våga hoppa ner från stupet och än mindre dyka därifrån. Isen var därmed bruten och vi var upptagna i deras gemenskap, åtminstone här och nu när inga andra såg oss. Vi fortsatte att dyka och stoja en bra stund med grabbarna. Vi försökte göra olika konster och applåderade livligt om någon gjorde något lite extra. Till slut var vi ändå nöjda och vilade oss en stund i solen uppe på stupet. Vi fick sällskap av några av de mindre killarna som tog chansen att vila sig lite när de fick lite sällskap och inte behövde ha alltför dåligt samvete att de inte fortsatte att hoppa. När vi sedan gav oss iväg mot andra sidan för att simma tillbaka in till stranden vinkade alla killar glatt emot oss och undrade när vi skulle komma nästa gång. Nu skulle det smaka bra med vår medhavda matsäck när vi kom in till stranden och bytt om till bikini. Maten försvann i ett nafs och det kändes som om vi skulle kunnat ha dubbelt så mycket med oss. Våra magar slutade i alla fall att kurra och vi sträckte ut oss i solen och dåsade säkert till en stund också. När vi kvicknade till tyckte vi båda att det nog räckte med sol och bad för idag, men att det ändå skulle vara skönt att svalka av oss innan vi påbörjade återfärden. Nu brydde vi inte om att byta om utan skuttade ner i vattnet i våra bikinis. Det kändes också onödigt i eftermiddagsvärmen att ha så mycket kläder på sig så vi bara packade ihop våra saker och trampade iväg så som vi var. Lite naket kändes det, men samtidigt så skönt när den varma fartvinden smekte våra kroppar. Johanna uttryckte sitt gillande att hon nu också skulle få samma fina solbränna som jag hade och jag log glatt tillbaka mot henne. Väl hemma igen satte jag igång vattenspridaren eftersom gräset riktigt ropade efter att få vatten. Det dröjde sedan inte länge innan vi sprang fram och åter genom spridaren och att det var snudd på isande kallt gjorde inget i det varma vädret. Vi höll säkert på i minst en timme innan vi kunde konstatera att såväl gräsmattan som vi själva fått tillräckligt med vatten på oss för idag. Klockan började också närma sig den tidpunkt då Johanna var tvungen att ge sig av hemåt. Vi kunde dock konstatera att vi förutom allt roligt också hade blivit ganska smutsiga när vi skuttat in och ut ur vattenspridaren. Vi var därför tvungna att besöka badrummet och hoppa in i duschen för att göra oss rena. Utan någon tvekan fick vi av oss våra bikinis och ställde oss nakna under duschens varma strålar. Det var en skön och härlig känsla när Johanna erbjöd sig att tvåla in mig och jag hade inga problem att låta henne göra det när hon samtidigt sa att hon ville att jag skulle hjälpa henne när hon var klar med mig. Det doftade så härligt om oss när vi en stund senare stod påklädda. Jag hade samtidigt passat på att rulla upp mitt hår och Johanna tittade storögt på mig när jag snabbt och obehindrat fick mitt huvud att se ut som ett piggsvin. - Men så bra du var på det. Nästa gång vi träffas får du gärna rulla upp mitt hår också. Jag har försökt, men det går inte så bra för mig. - Du har ju mycket längre hår än vad jag har så det är mycket jobbigare då att lägga upp det själv. Jag prövar gärna att hjälpa dig att rulla upp det. Jag har aldrig gjort på så långt hår tidigare, men jag provar gärna. Det är ju bra för det är ju inget som går
  • 73.
    73 sönder precis omjag inte lyckas. Jag skulle gärna vilja ha så långt hår som du. Jag tänker nog låta håret växa i sommar. - Men så kul! Då har vi ju något att se fram emot nästa gång vi ses. Jag har haft jätteroligt idag. - Tack själv. Jag tycker också det varit en bra dag. Cykla försiktigt! - Det skall jag göra. Vi hörs. På samma sätt som när Johanna kom gav hon mig en kram och jag var inte sen att besvara den. Jag stod länge kvar på bron och såg henne försvinna bort längs vägen innan jag gick in för att förbereda middagen. Det låg på min lott att skala potatisen och skär upp grönsakerna samt se till att bordet var dukat. Själva maträtten var inte bestämd utan det skulle mamma fixa i stan innan hon åkte hem. Jag hann precis bli färdig med dukningen då hon svängde in på gården och kom in. Med ett glatt ”Hej älskling” och en puss på kinden hälsade hon på mig innan hon fortsatte - Har du haft en trevlig dag? Jag mötte Johanna en bit härifrån och hon vinkade så glatt till mig. - Ja, vi har haft det jättebra. Pratat mycket och badat en del. Hon är jätteduktig på att dyka. - Så ni har varit ner till badplatsen vid ön hör jag. Var det mycket folk där? - En del, men vi var ensamma när vi kom dit. Vi dök en del från ön också och det var kul. - Låter som en jättetrevlig dag. Ser att frisörskan har varit här också. Det är inte så att hon skulle kunna göra en läggning till ikväll? Jag känner att det inte vore så dumt att få det lagt. Ett tag sedan jag gjorde det. - Visst. Jag skall kolla i kalendern när det finns tid. Många som vill ha håret fixat så här i sommartid. - Jaså, är det fler som bokat? - Ja! Johanna har lagt in en bokning, men jag skall nog kunna klämma in en läggning i kväll eftersom det är för en alldeles speciell kund, nämligen min mamma. Men först är jag hungrig och vill ha mat! - Jasså! Frisörskan är hungrig. Jag kan avslöja att det är jag också, så jag skall skynda mig. Sätt på potatisen du så fixar jag det andra. Någon timme senare satt vi båda mätta och belåtna ute på bron i kvällssolen med upprullade hår. Mamma satt och målade naglarna och jag läste i en tidning som mamma köpt åt mig på vägen hem. Den hette ”Mitt Livs Novell” och var en helt ny tidning för flickor i min ålder enligt reklamen. Mamma tyckte den såg intressant ut och när den dessutom var helt ny så kunde den i alla fall vara värd att prova. Det lilla jag hunnit se av den så verkade den trevlig och bra. Handlade mycket om unga flickors funderingar kring livet och det var ju ett ämne som intresserade mig mycket just nu. Under tiden vi satt där hann vi också skvallra en hel del om annat och nu hade mamma mer nyheter att berätta. Hon hade pratat med Björn idag och nästa fredag hade de bestämt att mamma och jag skulle åka ner till Stockholm och hem till Björn. Där skulle vi vara över natten för att sedan, tidigt lördag morgon åka med Björn ner till Skåne och Natalies konfirmation. Den var på söndagen i samband med högmässan. Vad som skulle hända sedan fanns det två alternativ för. Ena var att vi direkt därefter skulle åka tillbaka till Stockholm och det andra var att vi skulle vara lediga den veckan och ha semester tillsammans nere i Skåne. Björn hade möjlighet att låna ett hus på andra sidan Skåne, i trakten av Ängelholm. Mamma hade hört sig för om semester med så kort varsel och det skulle inte vara några problem tyckte
  • 74.
    74 hennes chef sånu var det mer upp till mig om jag ville våga mig på en semestervecka med Björn och Natalie. Jag behövde inte fundera många sekunder innan jag gick över till mamma och gav henne en jättekram samtidigt som jag ivrigt viskade ”JA, Ja, Ja” i hennes öra. Någon kram i gengäld fick jag inte då hennes nylackade naglar satte hinder i vägen, men jag tror hon uppskattade mitt svar till fullo. Kapitel 12 Resan ner genom ett sommarfagert Sverige gick med rasande fart tyckte jag. Det här var egentligen min första längre resa och jag satt som fastklistrad vid sidorutan bak i Björns knallgula Citroen. Även fast jag satt i baksätet hade jag jättefin utsikt runtom genom de stora glaspartierna. Jag gillade geografi och nu satt jag med Björns kartbok i knät och meddelade i god tid när vi närmade oss någon korsning där vi skulle ta av. Jag meddelade också vad samhällen hette som vi hade närmast framför oss och lite om vad som stod om dom längst bak i boken. Kanske blev jag ibland lite överdrivet exalterad, men det var inte var dag man fick se Sverige passera förbi sig och inte bara läsa om allt i en geografibok. Björn verkade i alla fall uppskatta min kartläsning för lite då och då bad han mig kolla hur långt det var till en viss plats eller om det fanns en Caltex-mack i den eller den staden. Alla svar levererades bara minuten senare. Ibland slappnade väl även jag av när det var väldigt långt fram till nästa avtagsväg och då försvann tankarna ofta iväg till veckan som gått: När allt blivit bestämt började nästa pyssel. Jag fick i uppdrag att se över min garderob och se vad som eventuellt behövde kompletteras. Jag skulle ändå leva och bo som tjej i mer än en vecka och vi kunde inte lita till att det fanns tvätt eller torkmöjligheter dit vi kom. Det skulle ju också vara lite finare kläder med till Natalies konfirmation så även det måste jag planera för. Som vanligt finns alltid hjälp att få när man är lite ovan med att förstå vad en tjej behöver under en semestervecka. När Ann-Catrine hörde talas om vår resa erbjöd hon sig frivilligt att hjälpa mig och kom hem till mig redan under måndagen. Hon hade redan en ganska god uppfattning vad jag behövde och även vad jag hade, så redan vid ankomsten hade hon en stor väska med sig som vi säkert kunde hitta fram det som eventuellt saknades. Som ytterligare hjälp anlände Johanna dagen efter och vi tre hade det jättetrevligt tillsammans och jag lärde mig mycket om vardagslivet som tjej när Johanna och Ann-Catrine satte igång och diskuterade innehållet i min garderob. Vi hann med lite annat också, men hela tiden pratade och diskuterade vi intensivt och kamratligt. Det var två mycket trevliga dagar innan de bägge lämnade mig med varma lyckönskningar inför min resa. Även den korta biten, relativt sett, ner till Björn var ett stort äventyr och egentligen mycket mer nervöst än det som låg framför mig nu. Jag visste ju inte så mycket om Björn och det faktum att han visste vem jag egentligen var låg också där och oroade mig. Hur skulle han se på mig? Skulle han börja retas eller på annat sätt påpeka vem jag var? Även om jag litade på mammas ord att det skulle gå bra, så fanns oron där. Dessutom visste varken mamma eller jag var han bodde, utan vi hade bara en adress och en vägbeskrivning som jag mycket noga följde. Stockholm hade jag aldrig varit i och när vi närmade oss utkanten tittade jag nyfiket på hur staden blev allt tätare och tätare. Nu behövde vi inte åka ända in till mitten, utan vi tog av en bit ut och åkte egentligen bort från staden igen. Till slut hamnade vi i en förort
  • 75.
    75 som hette Bromstenoch letade upp gatan där Björn och Natalie bodde. Det var ett rött trähus i två våningar och med en trädgård där fruktträden stod tätt. Lite sluttning var det på tomten och vi kunde se bort mot ett nybyggt område som hette Rinkeby. Där fanns det bara stora hyreshus i snörräta rader i kontrast mot det här inbodda området. Björn hade mött oss vid grinden och att det var ett kärt återseende mellan mamma och Björn gick inte att ta miste på. De pussade och kramade varandra så jag nästan blev lite generad. När Björn sedan, för ett ögonblick, släppte uppmärksamheten på mamma blev även jag ordentligt välkomnad. Jag slapp bli pussad, men en varm och vänlig kram fick jag och han uttryckte även hur fin jag var i min enkla bomullsklänning. Jag tror jag rodnade lite, både för hans uppskattande ord, men även för de tankar jag haft om honom under resan hit. Vi fick sedan en snabb guidning genom hans ganska lilla men mycket mysiga hus. Nedervåningen bestod av köket en ganska stor hall, vardagsrummet och ett litet rum som nu var något slags kontor. Övervåningen hade också tre rum och en hall förutom badrummet. Alla rum hade någon takkupa och såg helt olika ut. Ett av rummen var Natalies, faktiskt det största, och där var nu inställt en extrasäng i vinkel mot Natalies. Jag förstod genast att den var avsedd för mig och än en gång gladdes jag åt att Björn uppenbarligen accepterade mig som den jag var. Björns sovrum bestod mest av en stor dubbelsäng och när jag tittade mot mamma så såg jag hur hon himlade med ögonen och verkade gilla det hon såg. Det tredje rummet var tänkt som ett gästrum, men det hade aldrig blivit tid att ställa det i ordning. Björn hade ärvt huset efter sin farmor bara för något år sedan och inte hunnit med allt han ville göra. Det fanns även en källare, men den ägnade vi ingen tanke åt i den här stunden. Istället bjöd Björn oss att sitta ner vid bordet i vardagsrummet så skulle det snart vankas lite mat. Mamma erbjöd sig att hjälpa till, men vänligt men bestämt tackade Björn nej och sa att ikväll var vi hans gäster. Mamma hade bara att acceptera men hade svårt att sitta still så hon gick runt lite i vardagsrummet och tittade på alla de vackra föremålen som uppenbarligen blivit kvar i huset efter Björns farmor. Björn kom samtidigt in i rummet med en stor gryta som han ställde mitt på bordet innan hans tog till orda - Jag tror du har förstått att det mesta är arvegods, i alla fall på det här planet. Jag har haft många funderingar på om jag skall ändra på det eller låta sakerna vara kvar som dom är. Svårt bägge delar faktiskt. Det finns så många minnen för mig när vi firade jul här inne och alla andra familjesammankomster. Den känslan finns liksom i väggarna. Samtidigt så vill jag skapa ett hem för mig och Natalie och jag har svårt att komma överens med mig själv hur jag skall göra. Men nu glömmer vi det och tar oss en bit mat. Hoppas att ni är hungriga! - Om! Svarade vi i mun på varandra. Det luktar jättegott. Vad är det? - Det är bara en vanlig gryta, inget märkvärdigt. Den har stått på hela kvällen så jag tror att den skall vara mör och fin. Varsågoda! Vi blev inte besvikna utan det var jättegott och det blev nog knappt något kvar i grytan när vi var klara. Vi pratade en stund innan det blev dags att gå till sängs för tidigt i morgon bitti skulle vi påbörja resan mot Skåne. Jag erbjöd mig att ta hand om disken medan mamma och Björn flyttade över vårt bagage till Björns bil. Innan jag hann diska färdigt kom mamma och började torka disken och Björn plockade in sakerna på rätt plats i skåpen. Tillsammans gick vi upp på övervåningen och vi sade ”God Natt” till varandra, och försvann in på våra rum. Precis som jag listat ut blev det heller ingen tvekan om var
  • 76.
    76 mamma skulle sova,utan hand i hand gick dom båda in till Björns sovrum och stängde dörren bakom sig. Jag väcktes ur mina dagdrömmar av att Björn frågade hur långt det var kvar till Valdemarsvik? Jag kollade snabbt på kartan och svarade att det nog var en 4 mil kvar dit. Björn blev nöjd med svaret och tyckte att det skulle vara lämpligt med en rast där. Det hade hittills gått mycket bättre än väntat enligt honom och vi låg före hans tidsplan. Mycket berodde det på att det gått fort och bra på morgonen. Vi hjälptes åt med frukosten och istället för min vanliga långfil till frukost ställde Björn fram en konstig trekantig förpackning på bordet. Med ett distinkt klipp med saxen klippte han av toppen på trekanten och när han såg min förvånade min förklarade han att det var filmjölk i förpackningen och att det var bara att hälla upp det på tallriken. Han visade hur man gjorde, men när jag skulle göra likadant klämde jag för hårt på fel ställe och en stråle med filmjölk kom ut ur trekanten. Turligt nog hamnade det mesta i tallriken och vi fick oss ett gott skratt. Björn hjälpte mig sedan och jag tyckte det var lite annan smak än långfilen, men det var ändå gott och friskt. Efter frukosten var det bara att röja undan disken och packa matsäcken vi gjort under tiden och sedan åka iväg. Nästan 45 minuter tidigare än beräknat kom vi iväg och det kändes bara bra. Det hade också varit en spännande natt. Först och främst att sova i en mer eller mindre främmande flickas sovrum och dels att ligga vägg i vägg med ett förälskat par. Även om jag aldrig hört eller sett något tidigare så var det inte alls svårt att förstå vad ljuden berodde på och jag kunde också tydligt höra att det var ljud som innehöll ett stort mått av njutning och längtan. Jag blev både avundsjuk men även lite svartsjuk över det som pågick bakom väggen. Skulle Björn ta från mig min mamma nu? Samtidigt så låg jag i sängen och funderade en hel del vad det var som gjorde att mamma lät så annorlunda. Var det så skönt och härligt när hon lät en man tränga in i sig och uppenbarligen jobbade rätt hårt för att föra den in och ut? Gnisslet från sängen i rummet kunde inte tolkas på annat sätt än att sängen mer eller mindre stod och hoppade där inne. Och hur kunde mamma klara sig om Björn låg rätt över henne? Visserligen var han väl inte jättestor, men ändå. Ibland kunde ju tom mitt täcke kännas för tungt, hur skulle det då kännas om en annan person låg ovanpå mig och dessutom for upp och ner? För att på något sätt skingra mina tankar när jag ändå inte kunde sova gav jag mig ut på en, i mitt tycke, lite skamfylld upptäcktsrunda i Natalies rum. Jag såg mig omkring och tittade nyfiket på alla hennes saker. Hon verkade vara väldigt ordningsam för allt var snyggt och prydligt ordnat och i en fåtölj trängdes ett berg av dockor och mjukdjur. I en bokhylla fanns det gott om både Kitty- och Fem-böcker och även om jag inte hade läst några Kitty-böcker så visste jag att de var väldigt populära. Fem-böckerna lånade jag flitigt på biblioteket och läste med stor behållning. En garderob i hörnet av rummet tilldrog sig mitt intresse och när jag försiktigt öppnade dörren såg jag en härlig syn. Vackra klänningar hängde på rad på sina galgar och om jag känt ett stygn av avundsjuka och nyfikenhet över mammas aktivitet i rummet intill så var det inget mot vad jag kände inför denna syn. Jag vågade bara vidröra några av klänningarna för att bara känna känslan av dom och inom mig for tanken att jag kanske skulle kunna få lov att prova någon av dessa underbara plagg om det blev en fortsättning på vår vänskap. Jag och Natalie borde ha ungefär samma storlek konstaterade jag utan att egentligen veta säkert. Mitt i mina funderingar hörde jag hur verksamheten i rummet
  • 77.
    77 intill hade avstannatoch tyst och försiktigt tassade jag tillbaka till min säng och jag tror jag somnade bums. Det verkade nu som vi var framme i Valdemarsvik för Björn saktade ner farten och letade uppenbarligen efter en plats att parkera på så att vi kunde äta av vår medförda matsäck. Vi hittade en liten parkeringsplats och ur bilens stora bagageutrymme plockade Björn snabbt fram ett campingset med bord och fyra stolar som han ställde upp bakom bilen. Jag hjälpte till med dukningen när jag plötsligt ropade till och förskräckt pekade på Björns bil. - Titta! Bilen håller på att gå sönder! Den sjunker ihop! Först hajade Björn till, men sedan förstod han sammanhanget och log mot mig. - Det skall vara så. Den här bilen har en speciell luftfjädring som gör att vi kan köra mjuk och fint på dom här vägarna. Nu när vi står stilla så går luften ur fjädringen och det ser värre ut än det är. När vi startar igen så kommer den att höja upp sig igen. Jag skakade lätt på huvudet och accepterade det hela men jag hade verkligen blivit rädd att vi skulle bli stående här. Mamma såg min reaktion och kom och gav mig en varm kram och tyckte att jag ändå reagerat på ett sunt och naturligt sätt. Efter maten kände vi alla att vi behövde utföra vissa behov och vi delade på oss och Björn gick över på andra sidan vägen och jag och mamma travade in i skogen på vår sida. Mamma var inte sen att ta tillfället i akt när vi var ensamma några minuter. - Störde vi dig mycket i natt? Frågade mamma plötsligt - En del, men det gick bra, svarade jag lite undvikande - Jag förstår. Vi har ju inte pratat så mycket om det här att vara kär och tycka om varandra, men oavsett vad som du hörde i natt så skall du veta att du är det käraste jag har. Inget får ändra på det. Då avstår jag hellre livets njutningar, som jag upplevde i natt, än att stöta bort dig. Är det något speciellt du undrar? - Mycket! Svarade jag samtidigt som vi satte oss på huk bakom varsitt träd och utförde våra behov. Jag hörde ju hur du nästan skrek av välbehag och hur det var ett rytmiskt dunkande från sängen. Är det så skönt när någon tränger sig in i dig? - Jag vill väl egentligen inte hålla med om ordet ”tränga sig in”, det låter så våldsamt. Jag vill hellre säga att jag lät honom komma in i mig och dessutom att jag var redo att ta emot honom. Det är då som den njutningen uppstår som du hörde resultatet av. Hade jag inte varit redo så hade Björn säkert varit det, men då hade det inte varit skönt för mig. Nu hade min kropp blivit så förberedd på det som skulle hända att jag var våt och Björn kunde glida in i mig utan problem. - Men, är det inte tungt när han ligger på dig? - Lite grann, men du känner det knappt. Din kropp är så upptagen med allt det sköna som händer inom dig att du inte märker att det är tungt. Tvärtom så försöker du hålla honom så tätt emot dig som möjligt. - Hur då? - Jag slår tex benen om honom och nyper därmed fast honom mot mitt underliv. Dessutom så kommer han ännu längre in i mig när jag gör det och det blir extra skönt för oss båda. Vi började nu bli färdiga med våra behov och mamma räckte mig en bit toalettpapper som jag kunde torka mig med innan vi ställde oss upp och rättade till våra underkläder och slätade ut klänningarna för att sedan återvända till bilen. Björn hade redan packat ihop allt och det var bara för oss att hoppa in i bilen och åka iväg. Mamma hann dock med att ge Björn en kyss mitt på munnen och tro mig eller ej, men jag såg att han faktiskt rodnade innan han gav mamma en vänskaplig klapp i rumpan. Han blinkade också vänligt mot mig innan vi åter tog
  • 78.
    78 vägbanan i besittning.Jag fortsatte att vara kartläsare och meddelade plikttroget att det var lite drygt 6 mil till nästa större ort som var Västervik. Mil efter mil avverkade vi genom ett svensk sommarlandskap och fram på seneftermiddagen kom så äntligen skylten vi längtat efter länge. Brantevik stod det på skylten och nu fick jag verkligen hänga med på beskrivningen för att leda oss rätt till gården där Natalie bodde. Men jag lyckades visa vägen genom de smala men trivsamma gränderna och när vi kom fram var gårdsplanen full av bilar. Jag tittade snabbt på registreringsskyltarna men såg bara K, L och M på bilarna, någon enstaka H men ingen med varken A, B eller C på. Det verkade som om vi verkligen var de enda som åkt så långt. Vi fick verkligen sträcka på oss när vi klev ur bilen efter den långa resan, men sedan var Björn ivrig att leta upp Natalie. Vi följde honom på behörigt avstånd för vi tyckte det inte var mer än rätt att han fick möta Natalie först. Samtidigt med att vi närmade oss huset kom det in fler bilar på gårdsplanen så vi var i alla fall inte sist hit. Vi kom in på en stor gård där det var riktigt många som stod i små grupper. Björn låg nu långt före oss och vi hade nästan svårt att se honom i folkvimlet. Men vi kunde i alla fall se hur en flicka bröt sig loss från en grupp med flickor och stormade emot honom. Ett kramkalas utan dess like följde och mamma och jag stannade upp och lät dom få sin stund tillsammans. Vi blev stående mitt bland flera andra så när vi märkte att Björn pekade åt vårt håll tittade Natalie klentroget mot oss men skakade på huvudet, uppenbarligen för att säga att hon inte såg några andra bekanta. När Björn vinkade åt oss att komma dröjde det dock inte länge innan Natalie kände igen mig och började hoppa jämfota av lycka. Jag själv skyndade på stegen och snart dansade vi två ringdans runt mamma och Björn. Dom båda stod lyckliga mitt i ringen och såg ut att titta mer på varandra än på oss. När vi stojat av oss det mesta av vår glädje frågade Natalie om hon fick visa mig runt och Björn bara nickade OK. Vi hade nog knappt hunnit utom hörhåll när Natalie frågade - Är Pappa och din mamma kära i varandra? - Om, du skulle inte tro mig om jag försökte säga något annat. - Så kul! Då kanske du och jag blir systrar. Jag vill gärna ha en syster och vem skulle bli en bättre syster till mig än du. Jag tror inte att Natalie såg min lite bekymrade min när hon sa att hon gärna ville ha mig som sin syster. Jag visste mycket väl vad som förväntades av mig den här veckan och jag bävade inför den stunden då jag skulle berätta för Natalie. Just nu var det dock inte läge att göra det utan jag hängde med henne in till det rum där hon tillbringat de senaste veckorna. Det var hur trivsamt stökigt som man kunde förvänta sig när 5 tonårsflickor bodde tillsammans. Jag undrade i mitt stilla sinne hur de kunde hålla reda på vems saker var vems, för överallt låg det kläder och saker i en salig blandning. Ändå försökte Natalie hävda att de hade städat nu på morgonen så nu tyckte hon det var riktigt fint mot vad det hade varit. Vi fortsatte runt huset och jag förstod att hon haft en mysig vistelse här nere. När vi kom ut på gårdsplanen igen ville Natalie presentera mig för sina närmaste kompisar och alla sa något i stil med att de redan visste det mesta om mig för Natalie hade berättat om mig vid flera tillfällen och hur mycket hon önskat att jag skulle kunnat vara med här när hon konfirmerades. Nu var jag här och hon sken av lycka. Vi letade upp mamma och Björn igen och de hade nog inte rört sig ur fläcken såg det ut som. Björn undrade sedan om det gjorde något att han och mamma letade upp huset där vi skulle bo i natt för det var ändå mer än en timme innan dagens program började. Vi tyckte det var OK och blev lämnade ensamma, men
  • 79.
    79 snart slöt någraav de andra flickorna vid vår sida och jag fick ännu en rundvandring, nu med fler som gärna ville visa mig var de gjort olika saker. Några av killarna försökte hänga på, tydligen mer intressant när det fanns en ny flicka att bekanta sig med, men tjejerna jagade iväg dom utan pardon. Det var en fin och trevlig stund i det lilla kapellet när lärarna förhörde eleverna och de fick framföra olika delar ur bibeln som de haft som ett återkommande grupparbete under hela vistelsen här. Det var kul att se hur de tolkade och framförde sina bibelverser och en hel del skratt blev det också även om sammanhanget i stort andades av allvar och högtidlighet. Efter denna genomgång bjöd församlingen på en sommarbuffé och vi lät oss väl smaka efter vår långa resa. Sedan var det officiella programmet slut för dagen, men många stannade kvar och småpratade. De vuxna för sig och vi ungdomar på vårt håll. Det var några mer än jag som kommit hit som besökare men annars var de flesta blivande konfirmander. Det märktes att de hunnit lära känna varandra bra under de här veckorna för det var ett givande och tagande hela tiden. Uppbrottets timme kom så småningom och även om det var kul att sitta där på gräsmattan och höra hur de diskuterade så blev jag ändå trött och längtade efter en skön säng att sova ut i. Natalie måste vara kvar här, och det märktes på henne att hon längtade tills allt var över. Hon intygade att det varit härliga veckor, men nu ville hon vara med pappa och oss. Vi tog farväl som om det var sista gången vi skulle ses innan vi åkte bort till det lilla pensionatet som Björn hyrt in oss på. Jag fick ett väldigt litet rum, men vad spelade det för roll. Det var ju bara för en natt och vi skulle bara sova här. Den stora fördelen var att stranden låg precis utanför och om jag inte sov för länge så kanske jag skulle hinna doppa mig innan det blev dags för själva konfirmationen i byns kyrka vid högmässan. Vi satt finklädda och klara i kyrkan när kantorn började sin intågspsalm och vi alla reste oss upp. Först kom flickorna i sina bländvita klänningar och därefter pojkarna i vit skjorta, slips och mörka byxor. Det var riktigt elegant och jag rös till lite när jag tänkte att jag kanske skulle kunna göra något liknande nästa sommar. Hela ritualen tog drygt en timme eftersom det både var högmässa, kortare förhör av konfirmanderna och sedan själva konfirmationen när deras ledare höll sina händer på deras huvuden och bad för dem. Natalie såg så stolt ut där hon stod och väntade på sin tur att knäböja framme vid altaret och få välsignelsen. När allt var över tågade de ut ur kyrkan i samma ordning och stod ivrigt och väntade på oss på kyrkbacken när vi kom ut ur kyrkan. Nu fanns det inga mer officiella arrangemang utan det var upp till var och en att avsluta sin vistelse här på egen hand. Det blev därför lite av ett uppbrott redan här på kyrkbacken och Natalie gick fram till alla sina kamrater och överlämnade sitt konfirmationsminne med hennes namn och datum till var och en. Hon fick också deras kort så när hon kom tillbaka till oss hade hon handen full av små vita kort med sina kamraters namn och hemort på. Några tog hon extra avsked av innan vi gick den korta sträckan över till gården där hon bott. Allt var packat och klart och vi hjälptes åt att packa in allt i bilen medan Natalie fick ta ett nytt farväl av sina rumskamrater. Mamma frågade om hon ville byta om innan vi åkte, men hon ville känna sig fin hela den här dagen. Under flitigt vinkande åt alla och envar lämnade vi Brantevik och jag återupptog nu mitt arbete som kartläsare och dirigerade Björn ut ur samhället och mot Ängelholm. Den här gången hade inte Björn lagt ut någon rutt jag skulle följa, utan överlät det hela åt mig till min stora glädje. Den enda informationen jag hade var adressen och en kort beskrivning från
  • 80.
    80 Ängelholms centrum. Vägendit fick jag bestämma och även om jag hela tiden följde med på kartan och visste precis var vi var så pladdrade vi på så till den milda grad att de där framme ibland fick be oss att dämpa oss lite. Med lite spelade trumpna miner var vi tysta ett tag innan vi på nytt befann oss i en djup diskussion om något väsentligt, åtminstone i två tonåriga flickors värld. Resan tvärs över Skåne gick därmed snabbt och när vi närmade oss målet ökade vår koncentration och jag fick god hjälp av alla att hålla ögonen öppna och hitta gatan där stugan låg. Området hette Vejbystrand och låg norr om Ängelholm och var ett sommarstugeområde. Det märktes att det var ett annat tempo här och de människor vi såg var antingen på väg till eller från stranden som var den huvudsakliga begivenheten här. Både jag och Natalie såg fram emot varma härliga dagar på stranden och hade föga behov av andra nöjen. Däremot hade mamma och Björn pratat om var de möjligen kunde åka och dansa någonstans och det fick dom gärna göra för oss. Vi tänkte inte hindra dom. Utan svårigheter hittade vi fram till stugan och där väntade en äldre man på oss. Riktigt hur Björn fått reda på denna stuga vet jag inte, men vi väntade i alla fall kvar vid bilen medan Björn och mamma följde med den äldre mannen för att tittade på huset och få nödvändiga instruktioner. Allt verkade också till belåtenhet för Björn och mamma kom strax tillbaka och såg mycket nöjda ut. Mannen nickade glatt mot oss innan han skakade hand med mamma och Björn och sedan gick sin väg. Nu visade Björn att vi var välkomna att beskåda vårt hem för den kommande veckan. Stugan var liten men såg trevlig ut. Rödmålad med vita knutar och en inbyggd veranda. Tomten var väl insynsskyddad, men luftig ändå så här kunde vi sola ogenerat om vi inte hade lust att gå ner till stranden. Vi kom direkt in i storstugan som egentligen inte förtjänade namnet, men det fanns ett antal sittmöbler av varierat ursprung och en soffa som såg så där mysigt insutten ut. Vi förstod att stugans ägare successivt plockat hit möbler som inte längre fungerade hemma men som kunde fylla sin funktion ytterligare några år på ett sommarnöje. Köket innehöll det som behövdes och kylskåpet hade tom ett litet frysfack. Vi noterade detta bara i förbigående för Natalie och jag var mer intresserade av hur sovrummen såg ut och ville gärna lägga beslag på ett bra rum för två tonårstjejer att bo i. Att vi inte kunde få varsitt visste vi redan och vi hade protesterat ljudligt om det funnits som ett alternativ. De bägge sovrummen var nog i stort sett identiska men med den skillnaden att i ena rummet stod de två sängarna ihop och i det andra var de placerade längs två av väggarna med en byrå mellan sig framför fönstret. Vi insåg genast att valmöjligheten var obefintlig men att rummet klart uppfyllde våra önskemål så vi tog genast rummet i besittning. Lite kivandes vi, mest på skoj, vem som skulle ha vilken säng, men snart enades vi och såg så glada och tillfreds ut när mamma och Björn dök upp i dörrhålet, tätt ihopslingrade. - Nå, flickor, inledde Björn. Tror ni att ni kommer att klara en vecka i det här huset? - Om! Svarade vi i mun på varandra. Det känns redan som hemma. Visserligen har vi inte sett området och stranden, men det blir nog svårare att åka här ifrån än att komma hit, fortsatte Natalie. - Vi är nog benägna att hålla med er. Du har verkligen gjort ett fynd Björn! - Inte bara ett utan två fynd till, svarade Björn och gav mamma en puss på munnen och blinkade åt mig. Det tog nog bara ungefär två tiondelar av en sekund innan mamma och jag fattade galoppen och förstod vad han menade. Natalie var också med på noterna för hon tillade genast
  • 81.
    81 - Håller meddig pappa. Jag känner att jag kommer att trivas ihop med er. Det är som om vi känt varandra hela livet. Jag vet att du heter Elin men att Anna bara säger ”mamma” hela tiden. Gör det något om jag säger det också? - Absolut inte, Natalie. Du får både kalla mig ”mamma” och Elin. Jag lovar att lystra till bägge och jag tar det som en hedersbetygelse om du säger mamma till mig. Mamma gick fram till Natalie och de båda möttes i en härlig kram och jag kunde se att det Natalies ögon blev glänsande och att en tår sakta rann nerför hennes kind. Björn tittade ömt på och nickade mot mig. Jag tog det som ett tecken och gick fram till honom och han öppnade genast sin famn och släppte in mig. - Jag tar inte illa upp om du säger ”pappa” till mig heller, bara så att du vet. Tack förresten för din utmärkta kartläsning både idag och igår. Det gick ju som en dans och jag är imponerad. Jag log tacksamt mot honom och vi kramades en stund till innan mamma deklarerade - Jag vill gärna få in våra saker från bilen och sedan byta om för att gå ner till stranden och få ett dopp. Är det någon som är av annan åsikt? Ingen protesterade utan vi hjälptes åt att få in packningen innan vi försvann in på våra respektive rum för att byta om till badkläder. Ingen av oss trodde det skulle bli långvarigt på stranden den här dagen så vi bestämde att det räckte med det vi satte på oss plus en handduk var. Jag och Natalie skalade snabbt av oss våra kläder och jag märkte att Natalie noterade mina obefintliga bröst, men samtidigt såg hur min solbränna tydligt markerade att jag solat i bikini. Själv noterade jag att hennes bröst inte heller var stora och att de var formade mer som en strut än runda som Ann-Catrines. Vackra var dom i alla fall. Vi blev klara ungefär samtidigt och såg till att huset var ordentligt låst innan vi gick ner till stranden. Det var ingen chans att missa riktningen för vi både mötte de som redan badat och fick sällskap med några på väg ner. På vägen ner noterade vi också att det fanns en liten butik längs vägen och även en kiosk en bit bort. En tennisbana skymtade vi också, men det var nog ingen av oss som aspirerade på att bli trogen gäst där. Det fanns säkert mycket mer på området, men det fick vi utforska senare. Stranden var mycket inbjudande. Den låg lite avskärmat bakom ganska höga sanddyner och det gjorde att stranden och bebyggelsen var tydligt skilda från varandra. Det fanns också gott om inbuktningar här och där i dynerna så blåste det fanns det alltid lä att få någonstans. Vattnet såg också inbjudande ut och många barnfamiljer hade slagit ner sina bopålar precis i vattenbrynet. Vi skulle ju inte bli kvar där någon längre stund så vi släppte våra handdukar i en hög nära strandkanten och vadade ut i det kristallklara vattnet. Utan minsta tvekan slängde sig Natalie och jag ut i de små vågor som svepte in mot land och blev plötsligt medvetna om att vattnet var betydligt saltare än vad vi var vana vid. Det var en helt annan känsla och det var en behaglig känsla av renhet som omslöt oss i vattnet. Vi hade nog kunnat vara kvar där hur länge som helst, men det fanns saker att göra uppe i stugan för att göra den ”beboelig” med våra saker. Vi var därför redo att följa med mamma och Björn när det gick upp, men båda tyckte att vi gott kunde stanna en stund till och njuta av eftermiddagssolen. Det verkade också som om de själva ville ha en stund i ensamhet, och det hade vi två inget emot. Vi gick dock med dom upp på stranden och bredde ut våra handdukar i riktning mot solen. Lättjefullt sträckte vi ut oss och låg där medan vi småpratade och lyssnade till sorlet runt omkring oss.
  • 82.
    82 Efter ytterligare ettdopp och lite soltorkning började vi få lite dåligt samvete att vi inte hjälpte till uppe vid stugan och bestämde oss för att avsluta här nere och dra oss upp till stugan. Vi höll nästan på att gå för långt, alla vägar såg så lika ut, men i sista stund upptäckte vi baken på bilen en bit in längs vägen. Våra föräldrar, ja det var ju faktiskt rätt att säga så, hade inte legat på latsidan utan det såg redan mycket mer ombonat och välkomnande ut nu. På spisen puttrade också lite mat så vi skulle inte behöva gå till sängs med tomma magar om nu någon hade fruktat det. Efter ombyte till lite lämpligare klädsel fick vi uppdraget att duka och en kväll som denna var det givet att vi valde altanen för vår middag. När maten kom fram på bordet blev både jag och Natalie överraskade. Det var en riktigt ståtlig middag som hade anordnats för att celebrera Natalies konfirmation och våra föräldrar meddelade också att vi skulle få smaka lite av det vita vinet som serverades till fisken. Det var ju ändå något riktigt stort vi firade och de båda var övertygade om att vi inte skulle ta detta för givet och låta det bli en vana. Vi blev naturligtvis stolta båda två för det förtroende dom visade oss och vi växte säkert flera centimeter under den middagen. Jag och Natalie tog självklart hand om disken när vi sent omsider kände oss klara med middagen. De båda förälskade tog tacksamt emot vår hjälp och undrade om det var OK att de också tog sig en promenad medan vi stökade undan. Vi log lite menande mot varandra innan de fick vårt givna svar – ”Självklart”! När de kom tillbaka efter någon timme stod kvällskaffet på bordet, nu inne i stugan, så det var bara att sätta sig till bords igen och ha en trevlig stund tillsammans. Vi kände allihop av den ganska ansträngande resan igår och dagens händelser var också ansträngande på sitt sätt så när vi fikat klart och konstaterat att det inte fanns så mycket mer att ställa i ordning började vi förbereda oss för natten. Jag och Natalie bytte snabbt om till våra nattlinnen innan vi ockuperade det lilla tvätt utrymmet. Även om mycket av sminket försvunnit när vi dök och stojade i vattnet så var vi mycket noga med att få bort all mascara, något som vi också fått extra tillstånd att ha på oss en dag som denna. Vi mötte sedan de övriga två väntandes utanför och innan vi gick till vårt rum gav vi båda varsina kramar och pussar på kinden innan vi skildes åt. Det var inte hur lätt som helst att somna. Ljudet, dofterna, husets egna rörelser, allt var obekant för oss och i kombination med spänningen att vara tillsammans med människor som man på sätt och vis kände, men ändå inte, gjorde att det dröjde ett tag innan vi somnade. Dessutom så kom vi hela tiden på saker att prata om och även om allt skedde väldigt lågmält så blev det ändå svårt att helt koppla av. Men vad gjorde det. Vi hade ju sommarlov och mamma och Björn hade semester så det gjorde ju ingenting om vi sov lite längre i morgon. Nu blev det inte så utan tidigt, tidigt vaknade i alla fall jag och Natalie och började där vi slutade någon gång i natt, dvs fortsatte att prata. Fåglarna kvittrade så härligt att vi beslöt oss för att stiga upp och gå en promenad. Vi skrev en lapp att vi gått ut och lämnade huset med våra föräldrar sovandes bakom oss. Jag förstod att det här var min bästa chans att berätta för Natalie vem jag egentligen var. - Natalie, jag har en sak att berätta. Jag såg att du noterade igår att jag inte hade några bröst…. - Det behöver du inte bekymra dig om. Flera av flickorna på lägret var minst lika plattbröstade de, så du behöver inte vara orolig. En dag så sätter dom igång att växa, så är det bara. Har du fått din mens än? - Nej, det har jag inte och jag tror inte att jag kommer att få mens och inte heller några bröst, svarade jag lite undvikande och tittade ner i marken
  • 83.
    83 - Är detnågon sjukdom du har eller vad är det du försöker säga? - Vad det än är jag försöker säga så måste du tro mig när jag säger att jag gillar verkligen dig och jag blev hur glad som helst när du sa att du ville ha mig som din syster. Jag kan inte önska mig någon bättre syster än du. Men faktiskt ligger det till så att jag egentligen inte heter Anna utan är en pojke som heter Anton. - Hej Anton! Kul att träffas! …..Nej du måste skoja med mig. Du pojke! - Nej tyvärr så skojar jag inte. Jag berättade hela historien och Natalie lyssnade tålmodigt medan vi vandrade längs folktomma vägar på området. Via en omväg hade vi nu hamnat nere vid stranden och satte oss högt upp på en av dynerna och blickade ut över havet. Bakom oss hade solen kommit upp bakom horisonten och började värma våra ryggar. Natalie satt tyst bredvid mig när jag kommit fram till nutid och det dröjde en stund innan hon harklade sig - Det är ju en fantastisk historia du berättar. Jag tror dig nu att du berättat sanningen och jag blir förundrad. Mer tjejig tjej än dig kan jag knappt föreställa mig så du måste förlåta mig att jag inte trodde på dig först. Det här skulle ju kunna ställa hela vårt umgänge på kant, men jag vill inte att det skall ske. Först måste jag tacka dig för att du berättat för mig. Jag kan ana hur svårt det måste ha varit för dig och jag är nog också glad att du inte valde den kanske enklaste vägen och berättade detta i ett av dina brev. Då tror inte jag att vi suttit här och nu. Jag skall villigt erkänna att jag nyss tänkte tankar som att nu kan inte jag vara kompis med dig längre, än mindre syster, men ju mer du berättade, ju mer insåg jag att du hela tiden varit en flicka när du skrivit breven till mig. Samma sak när du varit med din kusin och hon Johanna. Dom har visserligen vetat ditt rätta jag, men det har inte påverkat dom utan det är flickan inom dig du visat och som dom uppenbarligen också har uppskattat. Samma med mig, fast jag inte har känt ditt rätta jag, utan på goda grunder bara tagit det för givet att du är den du såg ut att vara, dvs en flicka. Inget i dina brev har heller gett mig någon anledning att bli misstänksam. Tom din handstil är kvinnlig skulle jag vilja påstå. Jag säger därför som jag sa för ett bra tag sedan nu med ett litet tillägg, ”Hej Anton, kul att träffas, men jag vill hellre fortsätta att vara tillsammans med din syster Anna”. Det tog mig några tiondelar av en sekund innan jag fattade innebörden av vad Natalie sagt och jag vände mig om och gav henne en jättekram som hon också besvarade. När vi särade på oss var båda våra ögon våta och några droppar hade också letat sig ner längs våra kinder. Vi torkade bort dom och Natalie fortsatte - Jag nämnde att det var några av flickorna på lägret som också väntade på att deras bröst skulle börja att växa. Det var ganska ofta som det ämnet diskuterades, givetvis när inte några killar var i närheten, och en av flickorna hade också varit hos en doktor. Den doktorn hade tydligen sagt att det troligen berodde på att hon ännu inte fått sin mens och när väl den kom så skulle nog också brösten börja växa. Det verkade dock som om det fanns möjligheter att sätta fart på det hela och då skulle hon få ta någon medicin som gjorde att de började växa. Men över sommaren skulle hon vänta tyckte doktorn. Om det skulle hjälpa även dig har jag ingen aning om, men om du tänker fortsätta vara tjej så kanske du borde prata med en doktor. Du må tro att det är härligt att ha bröst, bara så att du vet, skrattade Natalie och gav mig en kram. Nu tycker jag att vi går hem igen innan de börjar undra var vi är.
  • 84.
    84 Hand i handtågade vi upp mot stugan och det var med lätta steg som jag klev in på tomten. Ute på verandan satt mamma och Björn och tog sitt morgonkaffe när vi kom gående mot dom. Mamma var först med att ta till orda. - God morgon flickor, så härligt att ni varit ute på morgonpromenad en sådan här ljuvlig morgon. Ni ser så lyckliga ut, något ni sett eller upplevt? - Ja, svarade Natalie! Anna har berättat allt för mig och vi vill jättegärna fortsätta vara tillsammans. - Bravo! Svarade Björn och vände sig till mig. Strongt gjort och jag tycker ni två fungerar så bra ihop. Kom och sätt er så fortsätter vi med frukosten för ni har väl inte redan ätit? Vårt gemensamma tillkännagivande att vår vänskap inte påverkats av att Natalie nu visste sanningen om mig blev något av en ”islossning” (mitt i sommaren!?) för oss alla. Nu var det klara och raka besked som gällde och samtidigt så märkte jag ingen skillnad att någon misstyckte att jag stannade kvar i min roll som flicka. Snarare blev det tvärtom att jag fick än större utrymme att bejaka flickan inom mig och det var fler gånger som jag och Natalie lånade cyklarna som fanns på området och trampade in till Ängelholm för att sondera deras utbud av ungt tonårsmode. På kvällarna, när vi dragit oss tillbaka till våra sovrum, pratade vi ofta om oss själva och våra känslor. Jag såg ju dagligen Natalie i helt naket tillstånd och jag ville inte vara sämre så jag lät mitt lilla bihang vara helt fri om nätterna för det blev ibland lite plågsamt att alltid ha plåster runt om den för att den skulle hållas på plats och inte störa min i mitt tycke ett riktigt trovärdigt kvinnligt underliv. Givetvis blev hon intresserad av den på samma sätt som jag gärna beskådade henne, men vi gick aldrig över någon slags gräns utan vi kände oss verkligen som två flickor när vi var ihop. Natalie kunde också intyga att såväl flickors som pojkars könsorgan ofta var uppe till diskussion mellan flickorna på lägret. Visst var en del mer blyga än andra, men i allmänhet så kunde man prata om, och även visa, sina privata delar på ett otvunget sätt. Vi märkte också under veckan att mamma och Björn tillbringade mer och mer tid tillsammans. Inte så att dom varken lämnade oss vind för våg eller inte brydde sig om oss, men även om vi satt på samma filt på stranden så befann de sig liksom i en helt annan värld. Det var därför ingen överraskning när de i slutet av veckan själva förde saken på tal. - Först och främst! Vilken underbar vecka vi haft här, tycker ni inte det, flickor? Frågade mamma - Jo, verkligen! Vi skulle inte ha något emot att vara tillsammans ännu längre. - Det var just det jag tänkte komma till. Ni har ju inte varit blinda utan både sett det mesta och hört Björn och mig när vi varit tillsammans och vi är helt överens om att vi vill fortsätta att vara det. - Hurra! Kom det spontant från oss båda och det var med spänd förväntan vi väntade på fortsättningen. Den kom och nu var det Björn som fortsatte - Vi har ett förslag och att det är att du Anna och Elin flyttar in hos oss. Om det blir permanent eller ej får vi se, men både jag och Elin vill verkligen göra detta och hoppas att ni också gillar tanken. Vad säger du Anna? - Jag tycker det låter jättespännande. Lite pirrigt, men också kul. När skulle det här bli då? - Vi tänkte att det blir from när vi kommer tillbaka. I början blir det väl lite hit och dit, men fungerar det så är vi väl helt och hållet på plats, hoppas jag, innan skolorna börjar.
  • 85.
    85 Det är juen del att fixa hemma hos er och vi måste ju bestämma vad vi skall göra med vårt hus. Vi är heller inte främmande för att hitta något nytt som vi alla kan enas om. Men det är saker vi får tänka på längre fram. Nu är det först om vi skall flytta ihop eller ej, det andra löser sig. - Flytta ihop! Vi vill flytta ihop, skalderade jag och Natalie och började dansa kring våra föräldrar som bara stod där och log åt vår glädje. Plötsligt stannade jag upp och undrade - Mamma, du nämnde ”innan skolan började”, innebär det också att jag måste byta skola? - Ja, det antar jag, lite svårt om du skulle gå kvar i skolan därhemma. - Nej, så tänkte inte jag, utan mer på något annat. - Som vadå? - Jo det här med Anna, svarade jag och tittade osäkert ner i golvet. Jag skulle nog gärna vilja fortsätta att vara Anna. Jag tycker att ”Anna” passar bättre ihop med mig än vad ”Anton” gör. Inte bara för att jag bär kläder som flickor gör, utan också för att jag verkar fungera bättre ihop med andra än när jag är Anton. - Ja, det var så du menade, nu förstår jag och hur mycket jag än älskar Anton, så kan jag förstå dina synpunkter. Jag har inte hunnit tänka i dom banorna än, för du är så mycket ”Anna” i det du gör att man nästan glömt bort ”Anton” om du förstår vad jag menar. Jag känner också att du passar väldigt bra in i rollen som Anna. Du är så naturlig att man faktiskt glömmer bort vem du faktiskt är. - Håller med, inflikade Björn. Jag har ju aldrig träffat dig som ”Anton” men som Anna är du perfekt. Jag har uppriktigt sagt svårt att förstå att du kan vara något annat än Anna så även för mig kom den här synpunkten som en överraskning, som vi dock borde ha tänkt på. Men oroa dig inte. Vi kommer att hitta en lösning på detta också. Jag föll dom båda i armarna och när Natalie också anslöt kom känslor över mig som jag inte känt på länge. Det här var min familj! Vi hörde ihop och skulle nu, på riktigt, också bo ihop. Samtidigt som det kändes lite nervöst och spännande så var det också en befriande känsla som genomfor mig. Mamma hade hittat en ny person att dela sitt liv med och jag hade fått en nästan vuxen syster. Jag hade också börjat lära känna Björn så pass att jag nog trodde att vi också skulle kunna hitta fram till en egen relation, kanske inte en ”far-son”-relation utan hellre en ”far-dotter”-relation men ändå inte konkurrera med hans relation gentemot Natalie. På samma sätt fick inte jag bli svartsjuk på mamma eller Natalie när dom skapade något dem emellan. Alla dessa tankar kombinerat med min egen situation blev bara för mycket. Plötsligt bara svartnade det för mig……. Kapitel 13 Jag vaknade av att jag låg i en säng i ett alldeles vitt rum. Ett stilla sorl hördes runt om mig men jag hade svårigheter att veta var ifrån det kom och vad det var. Några suddiga konturer dök upp i mitt synfält och jag hörde någon främmande röst säga något som jag inte uppfattade helt och hållet. Det enda jag hörde var ”….hon håller på att vakna nu”. Sakta men säkert började mina ögon vänja sig och jag tittade in i ett par vänliga ögon och kände en hand smeka min kind. Samma röst fortsatte - Hej! Jag heter Syster Clara och du är hos oss här på Lasarettet i Ängelholm. Du svimmade ute i er stuga och när du inte kvicknade till så åkte din familj med dig in hit. Dom väntar här utanför och vill gärna komma in till dig. Är det OK?
  • 86.
    86 Jag bara nickadetill svar och såg att hon också bara nickade lite lätt när hon vände huvudet bort från mig. Strax kom tre personer fram till mig som jag väl kände igen. Deras miner var glada, men jag kunde även märka att de ändå var bekymrade. - Hur känner du dig, älskling, frågade mamma. - Vet inte, det känns så konstigt, som om jag drömt en massa. Folk som tjoar och springer runt, hus som snurrar, bilar som bromsar och folk i vita kläder. Vad har egentligen hänt? - Du svimmade hemma och vi blev jätteoroliga alla tre. Det verkar ändå som du upplevde något, för det du beskriver är ungefär vad som hände. Vi tyckte du var helt borta, men så var det tydligen inte. - Hur länge har jag varit här och vad är det där för slang? - Du har varit här några timmar nu. Du har fått dropp då proverna vi tog visade att du hade lite dåliga värden. Du fick också lite sömnmedel för att minska den stress som du uppvisade när du kom in, fyllde syster Clara i. - Jahaa!, var det enda jag kunde klämma fram - Medan du sov har vi tagit prover på dig och även om vi inte fått alla resultaten än så verkar det inte vara någon sjukdom som gjort att du svimmade. Men vi vill behålla dig här över natten så att vi kan hålla dig under observation, fortsatte Clara. Jag lämnar er en stund så ni får prata lite själva. Natalie såg alldeles förstörd ut när hon sakta berättade hur rädd hon blivit och att det nog var hon som skrek en del. När de inte fick liv i mig så bar de ut mig i bilen och åkte till sjukhuset. Där blev uppståndelsen stor då jag fortfarande var helt livlös även om de direkt konstaterade att jag andades och hade puls. Medan de undersökte mig blev de andra utfrågade om vad som hänt och om jag led av någon sjukdom eller så. Viss uppståndelse hade uppstått när de tog av mig alla kläder och såg mitt rätta kön, men när mamma försökte förklara situationen nickade dom förstående och såg till att jag fick på mig rätt sorts sjukhuskläder. Nu hade jag fått lämna akutmottagningen och uppkörd till en avdelning. Natalie berättade vidare att det fanns fyra sängplatser i salen men bara tre var upptagna och det var, förutom mig, en flicka i vår ålder som brutit benet och en yngre kvinna som hade opererats för blindtarmen. Björn fyllde sedan i att jag skulle ta det lugnt och se till att jag blev frisk. Inte hålla på och bekymra mig om saker och ting utan snällt stanna kvar här och vänta på morgondagen då jag med all säkerhet skulle bli utskriven. Mamma berättade att besökstiden snart var slut så de måste gå, men att de skulle komma tillbaka senare ikväll. Syster Clara kom också och meddelade samma sak men innan de gick fick jag kramar av alla tre. Jag piggnade på mig mer och mer och kunde börja ta till mig lite mer av omgivningen. Flickan med det brutna benet låg tvärs över gången och vinkade glatt till mig när hon såg att jag var vaken och tittade åt hennes håll. Hennes ben var upphängd i någon slags anordning och såg verkligen inte bekvämt ut. Kvinnan mitt emot mig verkade sova så flickan i andra hörnet försökte säga så tyst hon kunde - Hej, jag heter Doris, vad heter du? - Anna! Svarade jag - Kul, fast egentligen trist att träffas så här. Kul för att ha någon att prata med. Blir gärna lite långtråkigt att ligga så här. - Men kan du sova med benet så där? - Jo det går. Det ser nog värre ut än det gör. Skulle dom släppa ner benet så skulle det göra mycket ondare. Jag måste ligga med det i sträck ett tag för att det skall läka. Dom
  • 87.
    87 säger att detnog bara blir några dagar till innan jag kan hoppa fram för egen maskin. Du då, vad är det för fel på dig? - Vet faktiskt inte. Svimmade hemma idag och jag vaknade inte upp så dom åkte in med mig. Nu har dom tagit prover och sådant. Jag blir kvar till i morgon i alla fall. - Kul för dig. Har du badat mycket? Du är så solbränd. - Ja ganska mycket. Sommaren har varit fin så här långt. - Jag har märkt det. Jag ramlade ner för en trappa för någon vecka sedan och bröt benet. Precis när sommarlovet började. Typiskt och trist. Jag gillar att bada också, men det lär inte bli så mycket av det i sommar. Jag får läsa många böcker istället. Precis då kom det in ett antal personer och ställde sig vid fotändan av min säng och tittade på ett papper som fanns där. De pratade sinsemellan utan att egentligen bry sig om mig. Syster Clara som stod och lyssnade när de andra pratade blinkade mot mig samtidigt som hon gav mig ett leende. Utan att på något sätt vända sig till mig satte de tillbaka lappen och gick tvärs över gången till kvinnan där. Samma ritual upprepades och lika blev det hos Doris. Hon hade tydligen varit med om detta tidigare och lät sig inte störas när hon läste vidare i sin bok. När alla gått stannade dock Syster Clara kvar och kom fram till mig. - Det ser ut som om alla värden är bra igen på dig. Jag skall ta ett nytt prov när du druckit ur den här flaskan med dropp. Sedan skall du få sova här i natt och i morgon träffa en doktor innan du går hem. Detta under förutsättning att allt fortsätter att vara bra och att du får sova lugnt i natt. Det är jag som har natten så vi syns snart igen. Proverna togs och när kvällen kom somnade jag lugnt. Innan hade jag varit uppe på toaletten, men det var en darrig upplevelse och det var tur att Syster Clara var med och stöttade mig. Uppenbarligen hade allt detta varit en större ansträngning för mig än vad jag först trodde. Morgonen kom och efter en enkel men välsmakande frukost meddelade Syster Clara att hon snart skulle gå av sitt pass, men att hon skulle hjälpa mig med mina kläder innan. Allt var helt OK och om en stund skulle mamma komma och vi skulle besöka en doktor innan jag skrevs ut. Jag förstod genast att mamma fanns i närheten, för kläderna jag fick var definitivt inte de jag hade haft på mig igår. Men de här dög mer än väl då de nog var de finaste kläder jag medförde på den här resan. Jag behövde också gå på toaletten och jag blev både glad och tacksam för att jag nu kände att jag kunde klara den korta promenaden för egen maskin. Bara iförd trosor och behå återvände jag tillbaka ut i rummet efter välförrättat värv och Syster Clara hjälpte mig på med klänningen och skorna medan hon påpekade hur söt jag blev. Jag tog farväl av Doris och den andra kvinnan innan jag följde med Syster Clara ut i korridoren där mamma väntade. Vi kramades och hand i hand följde vi efter Syster Clara som visade vägen genom ändlösa korridorer. Till slut var vi framme och jag såg att mamma reagerade när hon såg namnskylten på dörren. Själv förstod jag inte varför, för det stod ju bara ”Gynekolog Britt-Marie Jönsson” och inget annat. Syster Clara knackade på och vi steg in och möttes av en medelålders kvinna några år äldre än mamma. Hon bad oss sätta oss ner och Syster Clara vände sig till mig och sa - Nu skall jag sluta för dagen. Det har varit trevligt att träffa dig och hoppas att allt nu blir bra med dig. Hej då! Vi tog varandra i hand och hon lämnade rummet och stängde dörren bakom sig. - Välkomna båda två. Jag har ju inte träffat dig tidigare, Anna, men jag har läst journalen och sett vad som hänt. Vad vi kan förstå så är det först och främst vätskebrist som orsakat det hela. Det är ganska lätt hänt att vi får i oss lite för lite vätska och en mindre kropp är mer känslig för detta än en större. Via droppet så har vi
  • 88.
    88 nu fått ordningpå det problemet och alla andra värden ser bra ut. Hur känner du dig själv, Anna? - Lite skakig i benen fortfarande, men annars så känns det bra. Jag har sovit gott i natt också. - Bra! Du ser fortfarande lite blek ut, trots solbrännan, men det är inget som jag tror kommer att ställa till något för dig. Ta det bara lugnt och drick mycket så är du snart hur pigg och alert som helst. Jag kan ordinera läsk hela dagen om du så vill, skrattade hon. Jag var inte här själv igår när du kom in, men när jag sitter här och ser på dig så kan jag förstå att dom på akuten blev lite överraskade när dom började behandla dig. Jag kanske också skall presentera mig lite bättre och varför jag blivit ombedd att var den läkare som skriver ut dig. Jag är alltså gynekolog, och om du inte redan vet det Anna så är det en läkare som är specialist på kvinnor och kvinnors hälsa. Jag har också intresserat mig för frågor som är kopplade till kvinnans kön. I det sammanhanget har jag faktiskt läst en hel del om personer som i födelseattesten står som tillhörigt ett kön, men som till vardags lever som det andra könet. Jag kan inte påstå att det är speciellt vanligt, men igår fick vi bekanta oss med dig och jag hoppas att all personal igår gjorde det på ett professionellt och bra sätt, frågade hon och vände sig till mamma. - Vi var alla så uppskakade av det som hänt så jag har svårt att ens komma ihåg allt som hände, men jag tror att dom skötte det fint. Dom har ju sagt ”Anna” när jag har hört det i alla fall och hon låg ju också på en sal för kvinnor. - Ja, det var ju skönt att höra. Förstår att det var en omskakande upplevelse du och din man fick. - Ja, det är nu inte min man. Annas pappa är död sedan några år tillbaka och Björn och jag har träffats nyligen. Det här var vår första semestervecka tillsammans vi och hans dotter Natalie. - Förstår, så då är det första gången du och Natalie träffats också, fortsatte doktorn. - Nej, vi har träffats tidigare, men inte så länge. Kanske var det för att jag och Natalie började prata med varandra som mamma och Björn fick syn på varandra. - Spännande. Var du Anna då också? - Ja, och det har jag varit i mer än en månad nu. - Bara en månad! Du ser ju verkligen ut som om du vore född som flicka. Verkligen. Det finns en anledning till varför jag är nyfiken och frågar och kanske fick jag svaret nyss, eller i alla fall en möjlig förklaring till det som hänt. Rätta mig gärna om jag drar fel slutsatser. Jag tror det ligger till så här. Varför du börjat klä dig som flicka är i det här perspektivet ointressant, mer viktigt att du faktiskt gjort det och säkerligen dessutom något som du inte hade något emot. Trots att det skett, och jag tror fullt och fast att det skett frivilligt, så är det ett stort steg att ta och det är basen för min teori. Varje dag som du har klätt dig som flicka så har du tagit lite grann av ditt eget förråd av mentala krafter. Du har fått skärpa dig för att vara så kvinnlig som möjligt för att både vara dig själv till lags, men också för att andra skall se dig som flicka och inte en pojke klädd i flickkläder. Dom mentala krafterna måste också fyllas på och det är där jag tror att du saknat både den förståelsen och heller inte känt att du behövde fylla på förrådet. Jag tror att du befunnit dig i vad vi skulle kunna kalla ett ”lyckorus” och bara fortsatt och fortsatt. Vi märker direkt om vi blir hungrig eller behöver gå på toaletten, men när det gäller våra mentala behov så märker vi inte det på samma sätt. Kraften bara försvinner bit för bit och så plötsligt händer något som gör att kroppen reagerar och säger ifrån. Antagligen var det en mycket känslosam
  • 89.
    89 upplevelse du hadestrax innan det hela hände. Det spelar ingen roll om den var positiv eller negativ utan den upplevelsen tog slut på alla dina mentala krafter. Stämmer det? - Stämmer på pricken, svarade mamma. Fortsätt gärna, jag tycker det här verkligen var intressant. - Tack. Nu känner jag mig mer säker på fortsättningen när jag har förutsättningarna tydligare för mig. Du behöver helt enkelt ”landa” och komma in i en vardag. Känna att du har trygga personer runt om dig som ”bekräftar” dig i stort och smått. Jag menar inte att det skall ske kravlöst, utan du, som alla andra, måste bidra med det du kan och hjälpa till hemma. Det är den grå vardagen som är nyckeln tror jag. Du måste också bli klar över att allt inte är guld som glimmar. I den roll du föddes in i har du mött många hinder på vägen som du hanterat på olika sätt. Jag tror knappt att du ens tänkt på att det varit hinder utan du har bara passerat dom på ett eller annat sätt. Ibland har det gått bra ibland har du fått kämpa lite. Du har sett och lärt av andra och du har blivit bättre och bättre på att se hindren innan dom ens dykt upp. Nu när du antagit en annan könsroll så stämmer inte längre ditt inlärda beteende på alla punkter. Mycket har förändrats bara genom att du klär dig i ett annat köns kläder och alla som betraktar dig, oavsett att de faktiskt bara ser en söt flicka framför sig, har nu en helt annan uppfattning om hur du skall bete dig. Där kommer vardagen in igen och där tror jag att personer som tex Natalie, var det så hon hette, kommer att bli viktiga för dig. Det är i kontakt med jämnåriga som du kan få dom här vardagliga situationerna att förbli vardagliga och inte bli upphovet till kontroverser av det ena eller andra slaget. Jag försöker medvetet inte ge dig några råd om du skall fortsätta att var klädd som flicka, dels känner jag dig för lite och dels är du trots allt fortfarande rätt ung. Icke desto mindre tror jag att det är viktigt att du och din familj, utan att tjata ut ämnet, har frågan öppen nu under resten av sommaren. Det är speciellt viktigt att inte du känner dig tvingad av andra att välja den ena eller andra sidan utan att det i så fall är ett gemensamt beslut att vara det ena eller det andra. Jag tror också att det är bra om ni kommer fram till något i god tid innan skolstarten och oavsett vilket det blir så är min starka rekommendation att ni diskuterar det som varit denna sommar med skolsystern. Hon är en viktig kugge oavsett vilket val du än gör, för din tid i flickkläder har påverkat dig mer än du tror. Du kommer inte att vara samma person som börjar skolan i höst som den som slutade i våras. Den förändringen kommer att märkas av dina kamrater. Jag kommer också att skriva ner mina synpunkter i ett brev som jag skickar hem till er. Där kommer jag också skriva ner några kontakter jag har med personer som vet mer om personer i din situation. Tyvärr finns dom bara i Stockholm, men ni kanske ändå kan ta er dit om det skulle behövas. Du skall också veta att du inte är ensam om att klä dig i ett annat köns kläder, men det är inte så många vi kommer i kontakt med. Ja, det var väl ungefär vad jag hade att säga till er. Här ni några frågor eller funderingar. - Massvis, svarade mamma, men just nu kommer jag inte på någon. Tack så mycket för de råd vi har fått och det här samtalet som jag tycker varit mycket givande, och vi lovar att ta väl hand om Anna. - Tack själva! Jag tror säkert att ni kommer att ta hand om henne. Ni får mer än gärna kontakta mig också om det känns lättare. Vi har ju i alla fall träffats och jag vet lite mer om vem Anna är. Missförstå mig rätt när jag säger att det varit mycket trevligt att få träffa dig Anna, tråkigt bara att det skall ske på detta här sättet, men allting kanske
  • 90.
    90 ändå har enmening. Lycka till och jag tar gärna emot ett litet brev eller ett telefonsamtal innan skolan börjar. Lite nyfiken får man väl ändå vara. Vi reste på oss och gick mot dörren när doktorn gjorde oss sällskap ut ur rummet. - Jag hoppas ni hittar ut själva för jag måste åt andra hållet, men än en gång, Lycka till Anna, och ta väl hand om dig Hon sträckte fram sin hand mot mig och jag mötte den och samtidigt gjorde en mjuk nigning och svarade henne - Tack så mycket! Jag såg att hon hajade till lite, men hann inte fundera mer innan hon svarade mig - Jag kanske bryter mot läkarnas etiska ed att inte ta ställning utan bara att hjälpa utan urskiljning, men när jag ser hela din uppenbarelse och ditt sätt så måste jag ändå säga att kvinnligheten gör en förlust om du väljer bort vår sida. Hoppas jag inte får ångra det jag sagt, men jag känner så mycket för dig. Adjö med dig! Hon vände hastigt på klacken och skyndade bort genom korridoren och mamma tog varsamt tag i min hand, kramade den lite, för att sedan börja gå mot utgången. Ute i stora hallen väntade Björn och Natalie tålmodigt och stora kramkalaset utbröt. Jag kunde se på Natalies rödsprängda ögon att det hade varit ett svårt dygn för henne också men nu kändes allt bra. De var givetvis nyfikna på vad som sagts, men mamma tystade genast ner dom och sa att de skulle få veta allt, men inte just nu. Vi återvände till Vejbystrand där packningen stod klar att lastas in i bilen, men både jag och Natalie ville ner och ta oss ett dopp innan hemresan. Vi fick lov att gå ner om vi skyndade oss, men vi hade inte hunnit ens ner till stranden förrän två badsugna individer till dök upp vid vår sida och vi gemensamt tog ett sista dopp i det kristallklara vattnet. Resan hem till Bromsten (sa jag verkligen ”hem till Bromsten, mitt/vårt nya hem!?), gick hur galant som helst. Jag intog min vanliga roll som kartläsare även detta inte var någon större utmaning under denna resa och bara för att retas lite med Björn och de andra så blev jag extra noga med köranvisningarna när vi började närma oss det lilla huset i Bromsten. Björn var med på galoppen och gjorde ingen antydan till att välja väg förrän jag gav instruktionen. Det var därför med en liten extra härlig känsla vi stannade till utanför huset. Vi lät all packning vara kvar i bilen och istället gick tillsammans in på gården och stannade upp och betraktade huset från utsidan. Mamma och Björn höll om varandra och jag och Natalie ville inte vara sämre så vi flätade också ihop oss. Björn överlämnade symboliskt nyckeln till mamma och hon tvekade inte utan gick fram och öppnade dörren. Sedan ställde hon sig på tröskeln och bad oss övriga att vara välkomna att stiga in. För var och en som passerade henne gav hon den en kram och puss på kinden, men Björn, som var sist, fick minsann en riktig tryckare mitt på munnen. Tydligen skillnad på folk och folk. Väl inne drog Natalie snabbt med mig uppför trappan och in i hennes (vårt?) rum. Lite häpen stannade hon upp och noterade den extra sängen som stod där - Men, hur har det här gått till! Men så bra det blev. Precis så som jag tänkt att det skulle kunna bli. Har du redan sovit här? - Javisst. En natt sov jag här. Glömde kanske säga att det var i ditt rum. - Det förstod jag, men jag trodde du sov i min säng, inte att pappa fixat till det på det här sättet. Visst blev det bra? Skall bli jättekul att ha dig här. - Tack! Jag tycker också det skall bli kul.
  • 91.
    91 Medan vi pratathade de andra två börjat bära in packningen och vi fick hjälpa till med att fördela ut väskorna till rätt rum. Mamma tog kommandot direkt till Björns stora förtjusning. Hon inspekterade även köket och efter lite letande här och där konstaterade hon att det nu kunde bli en middag åt oss även denna dag. Natalie och jag fick, lite försynt, frågan om vi kunde duka och det uppdraget tog vi till oss direkt. Vi bestämde att vår första riktiga måltid tillsammans här hemma skulle bli i finrummet och när Björn inte protesterade så röjde vi av bordet i Salen och letade upp det finaste porslin och glas vi kunde hitta i skänken vid väggen. Natalie hittade också en fin duk som vi bredde ut och placerade porslinet på. Riktiga linneservetter instuckna i de obligatoriska ringarna kompletterade dukningen fint och en ljusstake mitt på bordet blev pricken över ”i”. Mamma annonserade också att maten strax var klar och vi satte oss, lite högtidligt, till bords och inväntade mammas ankomst. Även om middagen bestod av konserverade produkter så var det med en mysig känsla vi åt. Det smakade bra med lagad mat efter alla de smörgåsar vi ätit på resan upp och när vi dessutom fått till det riktigt mysigt så blev inte middagen sämre för det. Så mycket prata blev det väl inte, alla var trötta och i morgon var det arbetsdag för mamma och Björn igen. Mamma måste upp tidigt för att hinna till jobbet i tid och hon behövde sedan åka hem till vårt hus efteråt och packa ner mer kläder åt oss och se till huset lite. Men även om resorna blev längre så ville hon tillbaka hit och vara med oss. Jag och Natalie hade inga sådana ”måsten” som arbete utan kunde se fram emot en dag, vilken som helst, på ett sommarlov. Vi hade ändå lite funderingar på vad vi skulle göra, men dom planerna höll vi för oss själva. Efter maten sa vi åt mamma och Björn att de kunde dra sig undan och få den vila de behövde medan jag och Natalie diskade undan och städade upp i köket. Vi fick tacksamma blickar och de behövde inga mer ursäkter utan drog sig genast tillbaka upp till deras sovrum. Vi försökte att vara så tysta vi kunde men ändå göra undan jobbet snabbt för vi kände oss också rätt möra efter helgens alla händelser. Vi vaknade av att det var alldeles tyst i huset och endast några fåglar som kvittrade utanför. Lite lojt sträckte vi på oss och för att få fart på våra livsandar bestämde vi oss för att ta en dusch i badrummet som låg i källaren. Spritt språngande nakna travade vi ner i källaren som jag nu såg för första gången. Det fanns flera olika rum och eftersom huset låg i en liten sluttning så hade alla rum åt det hållet stora fönster ut mot gården. Ett av dom var inrett som verkstad och det andra stod helt tomt förutom ett stort antal lådor. Mellan rummen fanns en ganska stor hall som ledde ut till trädgården. I bakre delen av källaren låg så en liten toalett som var mycket lämpligt placerad när man var i trädgården och som Björn satt in till sin farmor när hon fick svårt att gå i trapporna men gärna satt länge i trädgården. Från hallen fanns det tre dörrar till och en av dom ledde till badrummet och de andra två till tvättstugan och pannrummet. Vi spenderade inte mer tid på att inspektera dessa två rum utan hoppade tillsammans in i duschen och började tvätta oss grundligt över hela kroppen. Vi hjälptes åt med varandras ryggar och turades om att stå mitt under det varma vattnet när vi sköljde av allt lödder på huvud och kropp. Mitt lilla bihang dinglade fritt till Natalies förtjusning. Det var inte ofta hon fick se den i ”frihet” och jag missunnade inte henne det nöjet. Jag tyckte ju själv att hon lät mig ha oinskränkt frihet att beskåda hennes vackra kropp och då var det inte mer än rätt att jag också kunde ”bjuda” tillbaka. Vi trippade tillbaka upp i huset med våra handdukar svepta runt kroppen. På vägen upp genom huset frågade jag Natalie
  • 92.
    92 - Jag toginte med mig mina papiljotter på den här resan. Har du några jag kan låna? - Papiljotter! Ja, dom har jag däruppe, men jag är jättedålig på att rulla upp håret. Tycker det är jobbigt helt enkelt. Visst får du låna dom. Kan du rulla upp håret själv? - Ja, jag har inga problem med att göra det. Jag kan rulla upp ditt hår också om du vill. - Jättegärna. Jag skall plocka fram dom på en gång och jag tror att det skall räcka till oss båda. Jag letade upp rena trosor och hittade min behå i den trivsamma röran som blivit när vi bara plockade in vårt bagage. Precis när jag var färdig kom Natalie tillbaka med en plastbag som innehöll all nödvändig utrustning. Medan Natalie klädde på sig sina underkläder kollade jag igenom sortimentet och fann att det mycket väl skulle räcka till oss båda och jag började därför ordna en plats där Natalie kunde sitta när jag rullade upp hennes hår. Efter lite prat om hur hon ville ha sitt hår satte jag igång och även om vi pratade under tiden så gick det snabbt för mig och hon tittade förvånat när jag började knyta hårnätet runt hennes huvud - Är du redan klar! Du har ju knappt börjat och inte har det känts så där ont som jag känt att det gjort tidigare. Tror du att jag skulle klara att rulla upp ditt hår? - Det tror jag säkert att du kan. Jag kan hjälpa dig om det behövs. Sagt och gjort så satte jag mig tillrätta i stolen och berättade hur jag ville att håret skulle rullas upp. Natalie visade sig ha bra koll på hur hon skulle göra, men sökte ofta bekräftelse från mig att det blev rätt. Även hon var flyhänt och kunde snart försegla sitt verk med att knyta ihop hårnätet. Under tiden vi rullat upp våra hår hade vi konstaterat att det rådde rätt stor oordning i huset, med otvättade kläder, resväskor och allt annat som vi medfört på resan fanns lite här och var i huset. Vi började därför planera hur vi skulle kunna hjälpa till att bringa ordning i denna röra. Vi började med att samla ihop all tvätt och sorterade den noga i prydliga högar. Handtvätt för sig och det som gick att tvätta i maskin för sig i olika högar och vi bar ner första högen i källaren och startade tvättmaskinen. Under tiden den gick handtvättade vi våra underkläder och såg till att dom kom ut på torkställningen i det här underbara vädret. Medan vi väntade på att första maskinen blev klar klädde vi på oss och såg till att köket ställdes i ordning. Björn och mamma hade tydligen fått lämna huset snabbt för en hel del stod fortfarande framme. Även där såg vi att det saknades många nödvändigheter efter vår långa vistelse från huset. Vi noterade noga ned vad som behövdes på en lapp och försvann sedan upp till rummet för att plocka bort papiljotterna på våra huvuden. Vi beundrade våra nyfriserade huvuden en stund innan det var dags att hänga nästa omgång tvätt och ladda maskin nr två med alla sängkläder. De skulle ta betydlig längre tid och därför gjorde vi oss redo för att lämna huset. Natalie ville gärna visa mig omgivningarna och då kunde vi lika gärna göra en del inköp på vägen. Medvetet gjorde Natalie en omväg ner till centrum så att kunde se så mycket som möjligt innan vi handlade. Sedan skulle vi nog vilja hem den kortaste vägen. Hon visade mig runt i området och berättade var än den ene, än den andre bodde. Vi träffade inte på någon hon kände trots att det var ganska många ute och rörde på sig. När vi närmade oss centrum visade hon också var skolan låg och vi tog en tur inne på skolgården. Skolan var mycket större än den hemma i byn men den såg ändå trevlig ut med både gräsytor, sittbänkar och lite lekställningar för dom som hade energi över på rasterna. Vi tittade lite på de olika affärerna som fanns i centrum och även det var betydligt fler än vad vi hade, men jag kunde ganska snabbt konstatera att vi nog kunde välja från ett mer omfattande sortiment. Egentligen fanns allt vad vi behövde i de få affärerna och de kunde
  • 93.
    93 också ta hemsaker man behövde, allt från traktorer till nål och tråd. Vi var nu framme vid vårt mål för denna utflykt och gick in på Konsum. Vi tog vår kundvagn innanför dörren och Natalie lotsade mig vant mellan gångarna och hyllorna. Det blev ganska mycket som hamnade i korgen, men inget vi tyckte var onödigt. Dessutom gick det ju åt mer när vi var fyra personer och från vår vecka i Vejbystrand hade vi lärt oss en del vad vi föredrog och vad som var mindre gångbart. Våra medförda kassar blev välfyllda och ganska så tunga när vi hade gjort rätt för oss i kassan och började gå hemåt. Ytterligare en tanke hade formats när vi var inne i affären och det vara att ha middagen klar när mamma och Björn kom. Vi visste att båda skulle bli sena och kanske också komma olika tider, men vi tyckte ändå det skulle bli kul att ha middagen klar. Vi hade därför mycket noga sett vad som erbjöds i charken och fastnat för en ring med falukorv. Den skulle bli enkel att tillreda och även hålla varm om det blev alltför lång väntan. Hemma igen var det bara att placera in sakerna på sina platser och det gjorde att jag fick en bra koll på var saker och ting var placerade och lättare kunde hitta det jag sökte. Först nu kände vi att det fanns lite tid att sitta ner och vi drog oss ut i trädgården med varsitt glas saft och några mariekex som vi tänkte njuta av i solskenet. Eftermiddagen försvann snabbt undan och vi var fullt sysselsatta hela tiden, men samtidigt hade vi hjärtans roligt att få göra allt detta tillsammans och, förhoppningsvis, glädja våra föräldrar när det väl kom tillbaka. Om vi hade gjort oss fina i håret så skulle väl det också märkas på klädseln tyckte vi och drog oss upp till vårt rum. När jag inspekterade mitt begränsade urval av snygga kläder kastade jag längtansfulla blickar bort mot garderoben där Natalie förvarade sina plagg. Uppenbarligen såg hon dessa blickar för hon konstaterade enkelt att var det något som passade så var det OK att låna. Hon behövde inte säga orden två gånger innan jag var inne i garderoben och letade, lite mer noga den här gången. Jag hittade också en vid sommarklänning som jag tog ut för närmare beskådan och provning. Den satt som gjuten på min kropp och Natalie gillade mitt val. Själv valde hon en tunn vit blus och blommig kjol till som också klädde henne väldigt bra. Vi letade fram lämpliga skor och tillät oss att sminka oss lätt. Vi bytte även ut våra örhängen till några som hängde ner från örsnibben och med några enkla halsband tyckte vi att vi kunde hälsa husets övriga två medlemmar hem med tillfredsställelse över vad vi hunnit med denna dag. Succén var total. Först Björn som redan en meter innanför dörren såg att något hänt och då hade han inte ens sett oss. När han fick syn på oss sken han upp som en sol och gav oss båda komplimanger för hur fina vi var och dessutom hur mycket vi måste ha jobbat med under dagen och då hade han ju inte ens hunnit se en bråkdel av det vi hunnit med. Det hann han dock uppdatera sig på innan mamma anlände och vi kunde sätta oss till bords. Även hon sken som en sol och tittade så avundsjukt på våra frisyrer att jag omedelbart lovade att fixa hennes hår också innan kvällen var slut. Björn tittade förvånat och undrade om det verkligen var jag som skapat frisyrerna. Jag höll bara delvis med och påpekade ödmjukt att det var Natalie som gjort min frisyr. När middagen var avklarad tog sig mamma och Björn tid att gå runt i huset, för hon förstod av Björn att det fanns mer att se, eller mer korrekt, avsaknad av att kunna se. Det tog henne också en stund att förstå vad vi gjort. Det var väl först när hon kom in deras sovrum och såg de prydliga högarna med nystrukna och vikta kläder som låg på den nybäddade dubbelsängen. Två stolta föräldrar anslöt sig till oss i salen och nu fick vi ännu en omgång av kramar och tacksamma ord. Jag påminde mamma om mitt löfte och hon sa att hon genast skulle gå och ta sig en dusch.
  • 94.
    94 Jag och Natalieställde under tiden i ordning vår frisersalong och även om det var jag som tog hand om mammas hår så var hon med och studerade noga hur jag gjorde. Björn kom och tittade på och blev mäkta imponerad hur snabbt och enkelt jag rullade upp mammas hår. Kanske var det ändå något han måste säga för att motivera sin närvaro där. Det fanns nämligen mycket att vila ögonen på för honom, inte minst när mammas handduk gled av hennes bröst och hon inte brydde sig om att fästa upp den igen utan satt lugnt kvar och lät mig avsluta arbetet. Att sedan handduken blev kvar på stolen när mamma reste på sig för att gå in och sätta på sig sina nattkläder gjorde inte situationen sämre för Björn. Nästan att vi kunde se hur han dreglade lite där han stod och försökte låtsas se oberörd ut. Men om jag förstod mammas min när hon lämnade rummet skulle han nog bli mer än nöjd lite senare i kväll. Kapitel 14 Precis som doktorn ordinerat så ville hon att jag skulle hitta fram till en vardag och med Natalies benägna hjälp så blev det mycket av den varan. Vardag och vardag. Ett sommarlov är ju nästan som en helg fast varenda dag, men det hon egentligen menade var att jag inte skulle stressa upp mig för att vara andra till lags i min roll som flicka utan bara var den jag var. Genom Natalies naturliga inställning att jag numer var som en syster för henne blev mitt klädval ganska odramatiskt och något som inte ens fanns på dagordningen. Vi träffade också på några i hennes kamratgäng och tillsammans gjorde vi en hel del saker och inte någon gång kom frågor upp som kunde tyda på att de misstänkte att jag var en ulv i fårakläder. Givetvis var det väldigt nyfikna på vem jag var och det fantastiska att jag och min mamma flyttat in hos Natalie. Vi cyklade också gärna runt i trakten, och var det riktigt fina dagar kunde vi cykla ut till Mälaren och då företrädesvis Ängbybadet för att bada. Det var för mig ett stort äventyr att cykla i en så här stor stad och jag blev imponerad av hur lätt Natalie kunde hitta fram på alla småvägar. Veckorna gled iväg och snart var det dags för mamma och Björn att få sina ordinarie semestrar. De hade lyckats med att ändra sina tidigare planerade semesterveckor så att de även nu fick samma veckor. Efter lite diskussioner hur dessa skulle tillbringas så var det faktiskt Natalie som kom med det förlösande förslaget. Hon ville gärna se mer av mina hemtrakter och varför kunde vi inte åka dit och förlägga semestern där. Det var ju ett alldeles lysande och enkelt förslag som genast fick allas gehör. Jag hade ju under de gångna veckorna fått en bra kännedom om Natalies uppväxtmiljö och det var väl inte mer än rätt, och dessutom bra, att hon fick samma chans att se och uppleva hur det var där jag växt upp. Även om förslaget var bra så kändes det lite tråkigt att behöva lämna Bromsten, om än bara för några veckor. Björn och Natalie var mycket lyhörda för de förändringar som alla var ense om skulle behövas om det ny skulle bo fyra personer istället för tidigare två i huset och att dessutom två av dom var tonåriga flickor som gärna såg ett lite modernare hem. Diskussionerna hade varit omfattande och en del förändringar hade också skett, främst på bottenplanet där husets paradrum, salen, börjat få en ansiktslyftning. Det var inte längre ett ”muséum” utan en plats för alla att samlas på och trivas tillsammans i. Egentligen hade inget tagits bort eller kastats för alla var överens om att det verkligen var vackra saker som fanns där, men allt behövde inte finnas framme och synligt. Bara genom att plocka in en massa saker i skåpen och sätta upp några andra gardiner hade rummet blivit mycket ljusare och kändes både öppnare och mer tillgängligt i vardagslag. Ville man duka till fest var det lätt att plocka fram en del saker som genast gjorde rummet annorlunda.
  • 95.
    95 När nu denkommande semestern satte stopp för vidare förändringar i övriga huset blev det ändå en välbehövlig paus och kanske även tid för mer reflektioner vad vi ville göra. Natalie uttryckte också att det fanns säkert idéer vi kunde ta med oss tillbaka från vårt hem. Helt medvetet åkte vi upp med bägge bilarna, då vi räknade med att det skulle plockas med en hel del saker ner till Bromsten efter semestervistelsen. Det kändes riktigt skönt att komma tillbaka hem. Det är var ju i alla fall min ”riktiga” hemmiljö, även om jag funnit mig väl tillrätta i Bromsten. Jag var också mycket stolt över att få möjligheten att visa, främst Natalie, alla mina favoritställen. Ett av dom blev aktuellt att visa direkt efter framkomsten för vi dröp av svett och ville mer än gärna svalka av oss innan vi gjorde något mer. Snabbt ombyte och lätt springandes tog vi oss ner till sjön och utan tvekan slängde oss i det ljumma men friska vattnet. Oh så skönt det var och vi busade omkring rätt flitigt när mamma och Björn, efter evigheter kändes det som, anslöt sig och delade vår njutning. Sjön skulle säkert ligga kvar där den låg även i morgon medan vi kände av att vi behövde komma i ordning i huset innan det blev alltför sent. Stolt tog jag täten och även om det fanns betydligt färre rum och vrår i det här huset på bara ett plan och utan källare så fanns det ändå en hel del att visa. När jag började visningen blev jag stående utanför mitt gamla rum med en oförstående min. Visserligen visste jag ju att mamma hade varit hit flera gånger sedan vi kom tillbaka från Vejbystrand men att hon också möblerat om var okänt för mig. Mitt gamla rum såg nu mest ut som ett förråd och delar av mina tillhörigheter var flyttade till mammas gamla rum som var det största. Där stod nu två sängar och det var nu ingen tvekan om att det var avsett för mig och Natalie. Först blev jag fundersam var mamma hade flyttat, men när jag öppnade dörren till rummet som tidigare fungerat som klädvårdsrum, i brist på annan användning, stod nu hennes dubbelsäng mitt i rummet. Det blev inte så mycket plats över men mamma intygade att det räckte mer än väl för henne och Björn. Både jag och Natalie nickade diskret instämmande och log lite generat. De skulle nog tom kunna klämt ner sig i min gamla säng i mitt gamla rum och ändå haft gott om utrymme menade vi lite skämtsamt. Mamma berättade också att det mesta av flytten hade Sven bistått med och Ann-Catrine hade varit mycket pådrivande hur Natalies och mitt nya rum skulle inredas. Det fanns därför många saker, de flesta hittade på vinden hemma hos Ann-Catrine, som nu fick en ny användning i ett rum för två tonårsflickor. Sängarna var min mormor och morfars sängar och de hade riktig härlig höga sänggavlar i hand snidat trä. De stod en bit från varandra och mellan sängarna stod en matchande byrå med stor spegel ovanpå. Den var perfekt som sminkbord och några tillbehör av den arten stod också redan på byrån. Garderobsväggen på motsatta sidan innehöll bara mina flickkläder och det fanns gott om plats för Natalie att hänga in sina plagg. I resten av huset hade inget dramatiskt skett utan vi kunde ta itu med att tömma bilarna från sitt innehåll och göra oss hemmastadda. Vi hade precis fått in allt på sina platser och började fundera över om det var dags att göra middag när telefonen ringde. Mamma var snabbast på och jag förstod direkt att det var Karin som var i andra ändan för mamma började direkt prata så som hon gjorde med sin syster. Samtalet blev kort till min stora förvåning, men så hade också budskapet varit enkelt. De ville gärna se oss på middag och den skulle stå på bordet om en timme så det här var inte ett förslag utan en trevligt utdelad order från närmaste släkten.
  • 96.
    96 Ingen av osshade något att erinra och vi piffade till oss så gott det gick och hoppade in i mammas lilla bil för färden över till dom. Vilken härlig kväll det blev! Middagen serverades utomhus och bestod av nyfångad fisk och Ann-Catrine berättade stolt att det var hon och Sven som vittjat näten i morse och fått en osedvanlig rik fångst som nu hade förvandlats till denna sommarmiddag. De hade under eftermiddagen rökt fisken och tillsammans med färskpotatis som också kommit direkt från potatislandet blev det en helt perfekt kombination. Alla var glada och nöjda och det verkade som om Björn och Sven hittade många intressanta samtalsämnen för de konverserade flitigt med varandra men fanns ändå närvarande och deltog då och då i den övriga konversationen. Ann-Catrine och Natalie hade heller inga svårigheter att hitta ämnen att prata om och jag kunde se att mamma var mycket nöjd med hur kvällen utvecklat sig så här långt. Karin var också mycket nyfiken på hur det såg ut i Bromsten och jag överlät åt Natalie att berätta om sitt hem och fyllde bara i här och där med saker som Natalie glömde eller inte tyckte var av intresse. Ann-Catrine var också av idel öra och tyckte allt lät jättespännande. På stående fot bjöd vi dom att komma med ner till oss efter semesterveckorna. Det fanns ju fortfarande någon ledig vecka kvar innan skolorna började och Ann-Catrine accepterade genast förslaget och fick även Karins godkännande. Det var en lycklig Ann-Catrine som lite senare frågade om inte Natalie ville se hennes rum och därmed lät vi de vuxna fortsätta för sig och vi tre kunde prata om vårt lite mer fritt. Inga större förändringar hade skett hos Ann-Catrine och fortfarande fanns den säng som ställts in till mig kvar i rummet. Den hade dock fått ett litet annat användningsområde och mer blivit som en soffa med två rejäla kuddar mot väggen som ryggstöd och hemvist för alla mjukdjur som Ann-Catrine omgav sig med. Vi kröp därför upp i den möbeln alla tre och för att få någorlunda plats fångade vi upp varsitt gosedjur som vi placerade i våra famnar och kramade ivrigt. Ann-Catrine tyckte väl att det inte hänt så mycket under sommaren, men när hon började berätta så verkade det som om det skett en hel del. Hon och Johanna träffades ibland och det hade också varit en till dans i Bygdegården som hade varit minst lika lyckad som den första. Kanske skulle det hinna bli en medan vi var kvar här också. Det ryktades om det, men inget var klart. Annars så höll sig Ann-Catrine mest hemma här och givetvis badade alla dagar som det gick och Peter var den hon mest hade kontakt med. Han var en kompis som alltid fanns till hands till bägges stora glädje. Natalie blev även förhörd om hennes konfirmationsläger och det verkade som om även Ann- Catrine tyckte att det lät spännande. Kanske kunde vi två göra det tillsammans nästa sommar? Det var ändå en tanke som börjat gro hos oss och Natalie stöttade den till 100 procent. Det hon tyckte hade varit jobbigast var att inte ha någon hon kände med sig på lägret. Visst hade hon lärt känna flera, men de som hade kompisar med verkade ha det lite enklare med att vara hemifrån. Kläder var ett annat kärt ämne att diskutera och när jag berättade hur duktig Karin var att sy såg jag att Ann-Catrine började skruva lite på sig som om hon gärna ville berätta något. Jag anade var det kunde vara så jag frågade oskyldigt - Har det blivit några mer klänningar sydda under sommaren? - Nej, ja kanske, men inte av mamma - Jaså, av vem då?
  • 97.
    97 - Ja, alltså.Jo jag tänkte att jag skulle prova någon gång och en dag när det regnade så fick jag lust att prova. Tyg hade jag och ett mönster fanns det också så jag bad mamma om lite hjälp och efter mycket möda och stort besvär så lyckades jag få till något som liknade en klänning. - Den måste du visa, svarade Natalie med en imponerad röst Fortfarande lite tveksam, men efter ytterligare uppmaningar reste sig Ann-Catrine och hämtade fram klänningen. Det var en enkel sommarklänning i ljusgult tyg, men där de sista decimetrarna nertill var fyllt med vackra sommarblommor. Den hade små puffärmar och ganska så djupa urringningar såväl fram som bak. Vi tyckte den var urtjusig och bad henne att sätta på sig den. Lätt rodnande över vårt beröm gick hon med på vår önskan och med lite assistans från min sida med blixtlåset i ryggen stod hon snart där i sin egenhändigt sydda klänning. Den satt som gjuten på henne och passade fint mot hennes solbrända kropp. Än en gång fick hon stort beröm för sitt verk och vi gick fram och klämde och kände på tyget och synade hennes arbete in i minsta detalj. Vi blev mycket imponerade, minst sagt, till Ann- Catrines stora belåtenhet. Karin dök upp i dörrhålet och blev både överraskad och glad att se Ann-Catrine i sin egenhändigt sydda klänning och tyckte att hon kunde ha den kvar på sig och visa upp den för de övriga. Vi var därför välkomna ner på lite fika och hon behövde inte upprepa sig två gånger. Det blev riktigt sent innan vi kom tillbaka till vårt hus och då var det skönt att alla sängar redan var bäddade och klara. Det var bara för oss att hoppa i säng och vänta på att John Blund nattade oss. Även om vi gjorde en hel del tillsammans de här veckorna så blev det ändå många tillfällen för Natalie och mig att utforska omgivningarna per cykel. Ibland i sällskap med Johanna, ibland med Peter och Ann-Catrine. Vi hade alltid mycket trevligt och dagarna bara flög iväg. Sista veckan ägnade mamma och jag mycket tid med att se vad vi behövde/ville ta med oss och det blev några vändor som Björn gjorde fram och åter ner till Bromsten. Vid ett av tillfällena när Björn var iväg och vi övriga tre, tjejerna i familjen, satt framför brasan, myste och småpratade, verkade mamma så härligt drömmande och hade ett leende på läpparna som varken jag eller Natalie kunde tolka. Mamma såg våra undrande blickar och eftersom hon satt mellan oss slog hon armarna om oss och drog oss närmare henne. - Jag måste bara säga hur lycklig jag är just nu. Ni två är för underbara och Björn likaså och jag kan bara tacka min lyckliga stjärna för allt det som hänt under den här sommaren. Jag ser också fram emot det kommande året. Vi har mycket nytt att se fram emot och hantera, men jag är inte särskilt orolig utan säker på att vi kommer att hitta lösningar på det mesta. En nyhet, som jag själv anat ett tag, men fick det bekräftat häromdagen är att ni båda skall bli storasystrar. Jag är nämligen med barn! Vi båda tittade på mamma och sedan på varandra innan vi sken upp som två solar och slängde oss på henne från varsitt håll och gav henne den härligaste kram vi kunde ge henne. Hon skrattade till och fortsatte - Det enda jag är orolig för är att ni kommer att krama ihjäl mig långt innan barnet är fött. Men, allvarligt talat, så blir jag glad för er reaktion. Jag och Björn är jätteglada för den här nyheten, men ändå lite undrande hur ni skulle ta emot nyheten. Vi var överens om att det nog var bäst om jag kunde ta det med er själv, oss flickor emellan så att säga, och jag tyckte det här tillfället kändes helt rätt. Björn och jag tycker det är jätteviktigt att ni känner er delaktiga, även fast ni inte haft någon möjlighet att välja mellan att få eller inte få ett syskon. Hoppas ni förstår oss.
  • 98.
    98 - Vi bådeförstår och tycker det är jättekul, bekräftade Natalie efter att ha gett mig ett snabbt ögonkast och fått en nick tillbaka. Vi har mer eller mindre gått och väntat på att det här skulle inträffa. Jag och Anna har pratat om det ganska mycket, men varken vågat hoppats eller vågat säga något ifall det inte alls skulle vara något som ni planerat för. Så vi är jätteglada! - Men så kul! Jag kan förstå er försiktighet. Det är ju ingen självklarhet att man bara bestämmer sig och sedan blir automatiskt ett barn till. Vi är ju visserligen inte lastgamla någon av oss, men det blir svårare ju äldre man blir. Än är det ju heller inte över, men det ser bra ut så här långt och med allas våra gemensamma krafter så skall vi nog se till att det går bra framöver också. Oh, vad jag älskar er båda. Känns också bra att ha två så stora och mogna barn vid min sida och några som jag verkligen kan dela mina känslor och tankar med. Björn i all ära, men han förstår inte allt vad som händer inom mig, men jag tror att ni båda har en bättre känsla för det. Så jag är mer än nöjd just nu. Det var en liten konstig känsla att stänga till om huset och inte veta när vi skulle återvända hit, men det fanns så mycket annat spännande som väntade oss när vi kom tillbaka. Under veckorna här hade vi bestämt, och även pratat med skolan i Bromsten, att jag skulle börja där till hösten. Vi hade också bokat en tid med några på skolan i veckan som kom för att prata om min speciella situation. Det pirrade lite i magen, inte så mycket för själva bytet av skola utan för omständigheterna runt om. Nu var det på något sätt upp till bevis och inte bara något som jag tyckte hade varit en skojig lek under några sommarmånader. Flera gånger hade speciellt mamma frågat mig om det var det här jag ville, och när mitt svar, vid alla tillfällen, var detsamma att jag ville fortsätta att vara tjej så kramade hon om mig och lovade att jag hade hennes fulla stöd. Dagen för mötet med skolan kom och både mamma och Björn hade tagit ledigt för att följa med mig till skolan och jag kände att jag hade deras fulla stöd inför det som stod framför mig. Med Natalies hjälp hade jag valt ut en enkel men väldigt klädsam klänning som framhävde på ett fint sätt min byst även om den fortfarande mest bestod av en vadderad behå. Jag hade också prydligt bländvita knästrumpor och ett par skor med lite högre klack. Mamma hade också hjälpt mig med håret, som nu räckte en bit ner på axlarna och gjort två vackra flätor. I öronen dinglade ett par pärlor hängande på en kort kedja och mamma hade hjälpt mig att lägga ytterst lite mascara men som ändå gjorde min ögonfransar fylligare och därmed mer kvinnliga. Kort sagt så såg jag ut som en förväntansfull tonårig flicka på väg till sin nya skola. Rektorn som vi mötte utanför expeditionen tittade också lite omkring sig för att se var den där pojken som klädde sig i flickkläder skulle dyka upp och inte förrän skolsystern, som uppenbarligen var mer vaken och påläst, kom fram och hälsade på oss och gav mig några komplimanger för mitt klädval förstod rektorn att det var jag som var föremålet för dagens diskussion. Lite störd i sin förutfattade mening om hur jag borde sett ut visade han ändå in oss till sitt kontor och bad oss slå oss ned. Efter lite inledande presentation kom vi fram till ändamålet för dagens möte och det var som sagt skolsköterskan som var den som hade mest koll på ärendet från skolans sida och inledde - Jag har varit i kontakt med läkaren som skrivit brevet jag fick av er och hon gav mig en mycket detaljerad bild av Anna här. Men innan jag fortsätter så är jag intresserad av att höra om allt är väl med dig Anna och att du inte haft liknande känningar efter det som hände i Skåne.
  • 99.
    99 - Tack, jagmår bra och har inte känt något liknande sen. Egentligen så märkte jag nog inte så mycket av det som hände, utan det var nog värst för de som såg mig falla ihop. - Ja, det verkar så också på doktorns beskrivning och hon beskriver dig också som en väldigt mogen ung dam. Ja, hon skriver faktiskt så, och riktade sitt påpekande till rektorn som nästan satt med vidöppen mun och verkade ha svårt att förstå det han hörde. Skolsköterskan fortsatte dock utan att vänta på något svar. - Jag skulle dock gärna vilja göra en undersökning av dig innan vi går vidare i ärendet. Jag har förberett allt inne på min mottagning som bara är några rum längre ner i korridoren. Jag föreslår därför att jag och Anna går dit nu och sedan är tillbaka om max 10-15 minuter. - Jag följer med er, svarade mamma omedelbart - Det går alldeles utmärkt. Då lämnar vi herrarna här så får dom prata fotboll eller vad dom nu vill diskutera. Björn tittade lite konstigt mot sköterskan men valde att inte opponera sig. På något sätt kändes det som om kommentaren mer var riktad till rektorn än till honom. Björn hade också fått känslan av att rektorn helst av allt hade sluppit få denna speciella elev till sin skola och det fanns nog all anledning till att Björn skulle var uppmärksam på eventuella kritiska synpunkter från rektorns sida. Ungefär samma känsla hade mamma fått och hon kände sig lite osäker var sköterskan stod så hon avvaktade med att säga något. Sköterskan var också tyst tills vi kom in på hennes mottagning. - Ja, nu kan vi prata lite mer fritt. Jag ska ta några prover på dig, det är efter önskemål från doktorn i Ängelholm. Hon vill få det bekräftat att dina värden är OK. Det är väldigt enkla prover, jag behöver bara sticka dig i fingret lite och få några droppar blod så det behöver du inte vara ängslig för. Jag tycker att du träffat på en riktigt bra doktor som följer upp sin patient på det här sättet. Det är det ena jag vill göra. Det andra är att jag vill att du klär av dig alla dina kläder. Tanken med det är att jag själv skall kunna bilda mig en uppfattning om hur din vistelse här på skolan kan bli. Tanken är ju att du skall vara här som en elev av det kvinnliga könet och då måste vi också vara säkra på att det fungerar. Jag har förstått att du känner dig bekväm med att byta om bland andra flickor, men frågan jag måste ställa är om andra kommer att vara bekväma med att byta om tillsammans med dig. Med anledning av ditt yttre så har jag inga som helst betänkligheter att du talar sanning, men jag måste även se till din säkerhet och vara säker på att du också kommer att betraktas som en flicka av dina kamrater. Flickor kan vara nog så dumma mot varandra om de ser något som kan ge dom en anledning att få lite makt över andra. Är det ok för dig att klä av dig inför mig? Jag bara nickade och vände inte ens bort mig. Mamma tittade vänligt på mig och hjälpte mig att dra ner dragkedjan i ryggen. Smidigt skalade jag av mig klänningen och stod där i nästan bara behå och trosor. Jag knäppte upp behån och la den prydligt på stolen där mamma lagt klänningen innan jag böjde mig lätt framåt och hasade ner mina trosor och lät dom falla mot golvet. Jag var på väg att ta av mig skorna när sköterskan svarade - Tack det räcker! Är det verkligen sant det jag ser? Eller rättare sagt det jag inte ser. Att du saknar bröst är ju uppenbart, men hur lyckas du dölja ditt könsorgan? Ja, du behöver inte svara, det var bara en retorisk fråga och du behöver heller inte vara orolig att du saknar bröst, i alla fall inte det här läsåret. Du skall veta att jag ofta får besök av flickor i din ålder som är oroliga för att dom inte har bröst fast alla andra tycks ha det. Så är det inte i verkligheten utan många ser nästan precis ut som du. Dessutom gör din
  • 100.
    100 solbränna att detändå uppstår en fin illusion. Jag ser på dig att det har du också sett och gärna solat i bikini för att uppnå den här effekten. Smart flicka! Du får gärna klä på dig igen så skall vi fixa blodprovet också innan vi går tillbaka. Blodprovet togs och jag fick en vänlig klapp av skolsystern innan vi gick tillbaka. Björn reste på sig och kramade om mig och gav även mamma en klapp på kinden innan vi åter satte oss ner och systern kunde fortsätta - Jag har nu undersökt Anna och det finns inga som helst svårigheter för henne att vistas i en kvinnlig miljö och att presentera ett yttre som motsvarar vad man kan förvänta sig av en flicka i hennes ålder - Vad menar du med ”att presentera ett yttre” eller vad sa du? frågade rektorn lite irriterat - Du vet mycket väl vad jag menar, Harald. Den här flickan ser precis lika ut som vilken annan flicka som helst här på skolan. Hon skall börja här i skolan hos oss om någon vecka och det är din och min plikt att se till att hon får en bra skolgång. Om varken du eller jag schabblar till det och avslöjar sanningen om Anna så kommer det här att fungera galant. Vi två måste dock, utan att vara överdrivet misstänksamma för det kan också skapa onödiga funderingar, ha Anna under våra vingar så att säga för att vara beredda om något ändå inträffar. Försök förstå att Anna inte drivs av någon önskan att vilja nästla sig in bland flickorna för att få se nakna flickor i mängd, som du tycks tro, utan hon har funnit att hon är en flicka, men tyvärr född med fel uppsättning könsorgan. Jag har sett tecken på att det finns och har funnits fler exempel på elever som inte riktigt passar in i vårt normala tankesätt vem som är pojke och vem som är flicka men jag har inte haft möjlighet att gå vidare då jag egentligen inte haft mer att gå på än mina egna funderingar. Nu, när jag fick det här brevet i min hand och dessutom förmånen att få träffa Anna så blir jag än mer övertygad om att mina iakttagelser har varit riktiga. Jag har dom senaste dagarna försökt ta reda på mer och det är inte det lättaste så jag tog kontakt med en av de personer som läkaren i Ängelholm rekommenderade i sitt brev och vi hade ett mycket intressant samtal häromdagen. Jag vill absolut inte lägga mig i hur ni själva vill gå vidare, men han är i alla fall mycket intresserad av att få träffa Anna, men självfallet är det helt och hållet upp till er. Jag har inte gett honom några personuppgifter utan bara diskuterat saken utifrån det som gick att läsa i brevet. Ja, det är i korthet vad jag har att säga. Nu är det upp till dig Harald att säga ditt. Rektorn harklade sig och såg ut att var rätt obekväm där han satt bakom sitt stora skrivbord där mängder av pappershögar trängdes och han knappt syntes bakom dom. Efter en till synes lång väntan förändrades hans ansiktsuttryck något och han reste på sig och ställde sig framför skrivbordet lite lätt lutande mot det. - Tack Rut för din ingående beskrivning av situationen. Precis som du sa så är det ju ytterst jag som har ansvaret för alla elever här på skolan och normalt så känns det inte något jag upplever som svårt eller på annat sätt påverkar mig personligen. Det här ärendet gör dock det och jag är säkert en gammal stofil som har svårt att förstå hur en sådan här situation egentligen kan uppstå. Ja, jag tror och alltid trott att pojkar är pojkar, och flickor är flickor, och visst har även jag sett exempel på personer som gjort sina tappra försök att göra inhopp i det motsatta könets roll. För mig har det varit tydligast med flickor som varit ganska manhaftiga
  • 101.
    101 och som meridentifierat sig med killar och hängt ihop med dom under något eller några terminer. Sett ur min synvinkel så har det varit av övergående natur och dom har hittat tillbaka till sitt rätta kön så att säga utan några åtgärder från vår sida. På något sätt, medvetet eller omedvetet, så har jag ändå tyckt mig se att dom här personerna jag pratat om visat att dom varit kvinnor men i en manlig omgivning så att säga. Inför det här mötet så var min uppfattning, vilket också kanske syntes, att det skulle komma en pojke till mötet, klädd i flickkläder men som det ändå klart och tydligt syntes vilket kön han egentligen tillhörde. Jag blev lite överraskad när det verkade som om hela familjen kom. Mamma, pappa och syster, men var är pojken som skulle komma? Ja jag behöver inte säga mer. Jag tror ni förstår. Sedan kommer du Rut och ger mig en ordentlig avhyvling, säkert med all rätt, och sedan bara helt sonika lägger över ansvaret på mig att besluta om Annas framtid här hos oss. Bra dragning du gjorde förresten och jag håller med om att det helt säkert är nya tider vi går mot och att vi måste vara mer uppmärksamma än vi varit tidigare inför situationer som denna. Det är ändå vi som befinner oss i skolvärlden som får en tidig möjlighet att se om någon person avviker från ett gängse mönster, det behöver givetvis inte alltid betyda samma som i den här situationen, men vi måste vara beredda på att hantera och hjälpa individen att hamna rätt i livet. Så även nu och därför kan inte jag se något annat rimligt svar på din önskan, Anna, än att du är välkommen som elev här i vår skola. Välkommen Anna! Det uppstod en liten stund av tystnad innan vi alla förstod vad rektorn egentligen sagt, men när det stod klart var jag den förste att resa på mig och jag skuttade fram till honom för att ge honom en kram. Han var emellertid en väldigt stor och högrest man så det blev mer en kram runt hans mellangärde, men han verkade ändå uppskatta gesten, för han smekte mig lätt på huvudet. Jag släppte sedan honom och gick fram till skolsköterskan och hon var mer beredd och mötte mig halvt på huk så vi kunde ge varandra en äkta kram. Under tiden skakade mamma och Björn hand med Harald och det tidigare så tysta och andaktsfulla, lite dystra, rummet fylldes av ett sorl från glada människor. Innan vi skildes åt berättade också rektorn att jag skulle börja i klass 7C och att jag skulle få en lärare som hette Gunvor som min klassföreståndare. Hon var inte informerad om min situation men visste om att jag skulle börja i hennes klass. Man ville inte på något vis föregå detta möte, och det var helt och hållet upp till oss att avgöra hur mycket vi ville berätta och till vem. Rut inflikade dock att hon tyckte att Gunvor var en mycket bra och lämplig klassföreståndare och gärna såg att hon blev informerad, men höll med rektor om att det var vårt beslut. En mycket nyfiken Natalie väntade på oss därhemma och efter en kort resumé intygade också Natalie att hon hört att denne Gunvor var en bra och omtyckt lärare. Hon var ung och hade alldeles nyss fått barn så Natalie var lite förundrad att hon redan skulle vara tillbaka. Hon hade gjort succé bland eleverna när hon var höggravid och höll lektion i sexualkunskap iförd knäkort klänning och höga klackar. Hur övriga lärare reagerat visste inte Natalie, men hon kunde gott föreställa sig att det gick diskussioner om detta på lärarrummet, givetvis när inte Gunvor var i närheten. Jag kände att hon nog var precis den lärare jag skulle ha och såg fram emot min skolstart med förväntan. Natalies information om henne gjorde också att vi genast förstod att det var bra om hon visste om min situation. Mamma lovade att ta hand om detta och få till stånd ett möte med henne snarast möjligt och gick genast iväg för att leta upp hennes telefonnummer i
  • 102.
    102 telefonkatalogen. Det visadesig att hon bodde bara några kvarter bort och när vi ändå var i farten och mamma och Björn var lediga prövade mamma att genast ringa henne. Efter några signaler svarade hon och mamma behövde bara presentera sig som Annas mamma och Gunvor visste att det gällde den nyinflyttade flickan som skulle börja i hennes klass. Hon blev glad att vi tog kontakt och eftersom hon ändå skulle ut på promenad med barnet undrade hon om hon kunde passera förbi oss om en stund. Det lät helt perfekt tyckte mamma och lovade att vi skulle bjuda på lite fika också. Det dröjde kanske tio minuter innan det ringde på dörren och en glad, lite rödlätt kvinna stod i dörren. Hon fick gärna komma in om hon ville, men annars så hade vi dukat upp i trädgården på baksidan. Jag skuttade frivilligt nerför trappen och visade henne vägen runt huset och vi hann börja en egen liten presentation - Hej, det är du som är Anna förstår jag. En liten överraskning för mig. Jag trodde att en flicka som hette Natalie bodde här. - Det gör hon också. Jag och mamma har flyttat in här och bor tillsammans med henne och hennes pappa. Det är jättekul att ha fått en syster. - Men så spännande. Och nu skall du börja i samma skola som Natalie fast i en annan klass. - Ja, Natalie går i 8A så hon är nästan ett år äldre än mig. Mer hann vi inte säga förrän vi kom ut på baksidan och mötte de andra. Gunvor hälsade glatt på Natalie och Björns ansikte var även det bekant för henne. Lite mer presenterande blev det mellan henne och mamma och de verkade komma bra överens på direkten. Gunvor visade också upp sitt nyförvärv, en liten pojke som hette Mikael. Nu sov han sin middagsvila och skulle nog inte vakna förrän om ett par timmar så det här mötet, hastigt eller ej, passade utmärkt in för Gunvor. Hon tyckte, än en gång, att det var ett bra initiativ att få träffas så här innan skolan började. Mamma tog vid och berättade mycket kort hur vi hamnat här ihop med Björn och Natalie och Gunvor replikerade att hon kommenterat just detta för mig men att hon nu, när första förvåningen lagt sig, tyckte att det såg ut som en alldeles utmärkt och bra lösning. Spontant verkade ju också jag och Natalie trivas ihop tyckte hon. Tänk så mycket trevligt ni flickor kommer att ha tillsammans när ni är så nära varandra i ålder, lade hon dessutom till. Vi satt där och hade en trevlig stund i största allmänhet i solskenet när mamma ändå tyckte det var dags att inte längre gå som katten kring het gröt - Verkligen trevligt att träffa dig och få möjlighet att presentera din nya elev lite grann innan skolstarten. Vi har tidigare idag också haft ett möte med rektorn och skolsystern och de såg gärna att vi tog kontakt med dig också. Jag kunde se hur Gunvor hajade till och en liten rynka blev synlig i hennes panna, men hon lät mamma fortsätta. - Saken är nämligen den att jag egentligen har en son som heter Anton, men genom olika omständigheter så har nu Anton, med vårt benägna bistånd, beslutat sig för att bli en flicka och kallar sig numer för Anna, Mamma gjorde en paus och vi riktigt såg hur Gunvor häpnade men ändå lyckades hålla masken Efter en kort stunds tystnad där Gunvor intensivt betraktade mig tog hon till orda. - Detta hade jag inte väntat mig! Men förlåt mig Anna, sa hon och klappade mig på handen som jag prydligt hade i mitt knä, jag menade inte att låta så upphetsad. Det bara flög ur mig. Men förvånad blir jag ändå. Jag blir också väldigt glad att ni anförtror mig denna kunskap och jag lovar att jag skall försöka förvalta den på mitt allra bästa sätt. Då förstår jag mötet med rektor och skolsyster också. Rut tog det säkert bra, men vad sa Harald?
  • 103.
    103 - Först varhan ganska avogt inställd, svarade Björn, men Rut plockade ner honom på jorden rätt bra och mitt intryck nu, hoppas att det är bestående också, är att han accepterade Anna riktigt bra på slutet. - Ja, Rut är det ruter i. Jag skulle gärna ha varit med och sett hans min, fast min var väl rätt stilig den också, svarade hon lite självkritiskt - Ingen fara. Det är förståeligt att man reagerar. Inte det mest vanliga vi får höra. - Tack för att ni tar det så. En av anledningarna att jag reagerade så starkt var att det inte ens fanns på min karta att den pigga trevliga unga damen som öppnade dörren för mig och följde med mig hit till baksidan av huset var något annat än den hon utgav sig att vara, eller egentligen mer rätt, som jag antog att du skulle vara. Jag anade att det var något speciellt med dig eftersom ni ändå var rätt angelägna att träffa mig innan skolstarten, men det här fanns inte ens i mina vildaste tankar. Men jag är glad att jag fått reda på hur det ligger till och jag tror vi kommer att få en bra tid tillsammans du och jag och alla dina andra kamrater. Klassen är ny för mig, men jag känner många sedan tidigare så jag tror du kommer att trivas bra i klassen. Samtidigt med att hon sa det började det gny lite i vagnen och hon upptäckte att Mikael låg vaken så hon tog upp honom och presenterade honom för oss. Han såg lite nyvaken ut och tittade lite konstigt på oss andra. I mammas famn var han trygg ändå trygg och kunde kosta på sig ett litet leende när jag och Natalie började kela lite med honom. Mamma och Gunvor hade direkt börjat prata bebisar och Gunvor hade inte lika svårt att fatta galoppen och förstod nästan genast att mamma var gravid. Kvinnor ser tydligen sånt på varandra långt tidigare. De var nu inbegripna i ett helt annat samtal och Björn valde att lite diskret att gå åt sidan och syssla med annat ett tag, Natalie och jag satt dock gärna kvar och lyssnade och kelade med Mikael som blev mer och mer glad. Plötsligt vände sig bara Gunvor om och räckte över Mikael till mig och jag blev lite förvånad men kom genast ihåg hur jag börjat min karriär som flicka och hur härligt det hade varit att ha en sådan här liten krabat i famnen. Jag tvekade aldrig utan tog emot honom och han verkade acceptera mig och Natalie på ett alldeles förträffligt sätt. Nöjda med vad de såg återupptog mamma och Gunvor sina bebisdiskussioner och överlät med varm hand Mikael i våra händer. Det gick nog mer än en timme innan Gunvor ändå fann det lämpligt att fortsätta sin promenad. Det var snart dags för Mikael att få lite mat och därefter middag för övriga i hennes familj också. Vi hade lite svårt att lämna ifrån oss Mikael som nu var i sitt esse med två intresserade flickor som daltade med honom. Gunvor tackade dock för sig och trevligt möte och tyckte att jag bara skulle ta det lugnt och vara precis så som jag varit under eftermiddagen. Gjorde jag det så skulle allt gå bra när jag började skolan. Det var hon övertygad om. Björn letade sig också fram från sitt gömsle och tillsammans följde vi dem ut på gatan och vinkade farväl. Nu när allt var klart med min skolgång blev det plötsligt lite annat som hamnade i fokus. Jag behövde en del nya kläder, bl.a. en gymnastikdräkt, ballerinaskor, lite bättre promenadskor mm. Med tanke på arbete och så fick jag och Natalie fria händer att utföra dessa kompletteringar och skicklig förhandlare som Natalie var lyckades hon få ett löfte om att köpa nytt också. Vi log genast brett och menade på att det nu skulle synas i skolan att vi var systrar, även fast vi egentligen inte var det. Mamma och Björn bara log åt vår iver och Björn klappade skrattande på mammas mage och konstaterade att de skulle få det lätt med att uppfostra detta nya liv med två så härliga syskon som förebilder och hjälpredor, vilket givetvis gjorde att vi blev än mer stolta och kände oss delaktiga i det som spirade i mammas mage.
  • 104.
    104 Även om alltverkade frid och fröjd så fanns ändå en molande känsla inom mig att allt kunde inte bara bli bra. Någon gång blev det med all säkerhet ett bakslag, men jag var ändå tacksam och glad för en fullständigt sagolik sommar. Nya vänner, nytt hem, nytt namn, allt kändes bara så overkligt och även när jag bad Natalie nypa mig för att se om det hela ändå inte bara var en dröm så hjälpte det inte. Det var något som hänt och jag stod kvar här i mitt nya rum med min nya kamrat och ”syster”. Även Natalie kände av det hela. Det var också något nytt för henne att ha en annan tjej boende hos sig och även om det fungerat bra hittills så blev det långa mörka och kanske trista dagar under hösten när det var lätt hänt att man retade sig på allt och alla. Hur skulle vår vänskap och sammanhållning klara av dessa situationer? Vi kunde bara hoppas att vi skulle ha samma positiva syn då som vi har haft under den här tiden. Det liv som växte i mammas mage skulle också den kräva en hel del av oss och även om det dröjde ända tills mars innan den beräknades komma så var det ytterligare något okänt som fanns framför oss. Vi måste tex ändra om i huset för att kunna härbärgera även en femte person i denna illustra familj. Men det blir en helt annan historia. Slut