SlideShare a Scribd company logo
1 of 136
Download to read offline
av EvaBirgitta
Kapitel 1
Det kändes som om jag var på väg att börja ett nytt liv, trots att jag bara kunde räkna upp 18 vårar.
Frihetskänslan fanns dock påtagligt där tillsammans med en nyfikenhet över allt som nu fanns att
upptäcka utanför föräldrahemmets trygga värld. Min flytt hade varit en realitet för mig ända sedan
jag börjat på gymnasiet och berodde på att den utbildning jag valt koncentrerades till en enda ort
det sista skolåret. Min förväntan stegrades successivt samtidigt som mina föräldrar haft god tid på
sig att vänja sig vid det faktum att jag skulle, åtminstone under veckorna, bryta upp från hemmet
och klara mig själv.
Ju mer jag tänkte på det hela, desto härligare blev känslan där jag satt uppkrupen i hörnet av
sängen och småmyste samtidigt som min lilla kassettbandspelare spred härliga toner ut i rummet.
Visserligen piskade ett intensivt höstregn mot mitt fönster, men det var inget jag ägnade någon
större tanke åt. Tvärtom så tänkte jag mer på allt jag skulle kunna göra och upptäcka i den nya stad
jag befann mig i. Man skulle kunna tro att jag tänkte mig stora äventyr och vilda upptåg, men det
låg inte för mig. Snarare så var det lugnare sysselsättningar som utforskning av stadens
omgivningar och intressanta kulturplatser som mina första tankar gick till. Visst skulle även
enklare nöjen som biobesök och danskvällar kännas spännande, men det var inte det jag tänkte på
först. Sport var ett annat intresse, men som ung fattig student så räckte inte kassan till allt, allra
helst som jag mest av allt drömde om hur mitt största intresse i livet skulle kunna ges möjlighet att
utvecklas så här ett antal mil från föräldrahemmet.
Under tidiga uppväxtår hade jag nämligen upptäckt att jag var mycket intresserad av mina
storasystrars kläder. Det hade börjat helt oskyldigt med att de låtit mig vara med i olika lekar och
gärna klätt mig i flickkläder. Det hände inte speciellt ofta eller ens kändes som något medvetet
från deras sida, utan det verkade som om det ”bara blev så”. Om inte dom gjorde någon större
affär av det så var det skillnad med mig. Jag fick helt enkelt inte nog av de fåtaliga gånger som det
hände, utan började prova deras kläder i smyg. Speciellt härligt var det när jag kunde komma åt
deras blanka och åtsittande gördlar samt de lika blanka och åtsittande behåar jag kunde hitta i
deras byrålådor. Känslan av välbehag for fram och åter genom kroppen varje gång och gjorde
suget efter nya seanser smått outhärdliga att bära på.
Sida 1 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Det var där med stor förväntan jag såg fram emot studieåret på annan ort. Jag hade varit mycket
noga med mina förberedelser. Rummet jag just nu satt och myste i hade jag valt med omsorg.
Flera propåer från några av mina kamrater att dela lägenhet med dom hade avvisats vänligt men
bestämt. Istället hade jag sökt efter rum på egen hand och till slut, via en hel del tur, kommit i
kontakt med mitt nuvarande värdpar. Huset låg beläget i slutet av en gata och angränsade till ett
stort naturområde. Rummet hade egen ingång från sidan av huset och låg helt avskilt från övriga
huset. De hade också direkt gjort klart för mig att jag skulle få klara mig själv, på de mycket
generösa villkor som de angav, men att golv och andra fria ytor skulle bli städade en dag i veckan
av värdparet. De lovade att inte röra omkring bland mina grejor och jag förstod att städningen
ändå var en liten slags koll på att rummet och dess invånare höll en viss standard. Jag hade inget
att invända mot detta och lovade också att inte hålla fester eller andra ljudliga arrangemang på
rummet. Det kändes som om vi skulle trivas med varandra, och redan från början så kändes Greta
och Arne som ett andra föräldrapar, då sett ur den mest positiva synvinkeln.
Mina förberedelser hade mest skett inom mig själv och förberedelsernas art och konsekvens var
för de flesta helt okänt. En av förberedelserna innebar dock en högst påtaglig förändring som jag
haft vissa svårigheter att motivera, och som även fått andra att reagera. Jag hade dock, enligt mitt
förmenande, klarat av även den biten och framförallt fått mamma att ta det som en försenad
tonårsrevolt.
Saken är nämligen den att jag sedan tidigt i vintras hållit mig undan från allt vad hårklippning
hetat och nu var mitt hår ganska så långt och vildvuxet. Jag hade fått en del pikar i form av att jag
lite för sent hakat på trenden för killar att ha långt hår etc., och jag gjorde mitt bästa för att
ignorera pikarna men ändå inte avslöja den rätta anledningen för mitt medvetna steg. Jag möttes
också av en del avundsjuka blickar, framförallt från mina systrar som smått ogillande noterade att
mitt hår blev mer och mer självlockigt ju längre det blev till skillnad mot deras spikraka hår.
Även om det var ett mycket medvetet steg jag tog så började ändå mitt långa hår bli till ett
problem även för mig. Jag tvättade och skötte det så noga jag kunde, men det blev ändå inte bra.
Hela tiden så hade jag en känsla av att det såg ovårdat ut och jag förstod att jag ganska snart måste
göra något åt det hela. Att gå till en herrfrisör kändes som ett nederlag och skulle med all säkerhet
leda till en totalklippning, trots mina protester, tillbaka till en slags normalklippning för en kille.
Då kändes alternativet att gå till en damsalong bättre, men vad skulle jag säga till henne? Hur
skulle jag framföra mina funderingar utan att få en frisyr som jag säkerligen längst inom mig
skulle vilja ha, men som jag inte på långa vägar skulle kunna tänka mig att ha som kille. Jag ville
ju helst av allt ha så liten uppmärksamhet som möjligt mot mitt verkliga skäl, men ändå kunna
njuta av frukterna av ett långt hår när jag ville bejaka min kvinnliga sida.
Ett annat problem som jag stött på i takt med att mitt hår blivit längre var att jag inte hade samma
känsla för att rätt sköta ett långt hår som mina systrar. De hade både en annan teknik och andra
redskap att ta till och som jag gärna i smyg studerade, men som jag aldrig vågat praktisera hemma.
Även nu när jag var långt ifrån hemmets argusögon så var jag tveksam till att börja med alltför
drastiska metoder som att rulla upp håret på papiljotter och så eftersom jag var rädda att den frisyr
jag då skapade skulle bli alltför svår att förklara och motivera. Jag visste heller inte hur länge en
Sida 2 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
frisyr skapad på detta för tjejer så vanliga sätt varade eller om det skulle märkas på något annat
sätt. Dessutom så hade jag ju heller inte de rätta redskapen, utan just nu så gick jag omkring och
samlade mod för att få kraft att göra ett antal inköp för att underlätta min hårvård. Jag hade redan
funderat ut hur jag, så fort det blev en liten kyligare dag, skulle kunna gömma mitt långa hår i en
mössa och sedan göra mina inköp på ett eller flera av stadens varuhus. Att gå som jag var med
håret fritt var otänkbart. Skälet för mitt inköp skulle då lysa i eldskrift för var och en och det skulle
kännas likadant som om jag skulle stått naken framför expediten.
Mina tankar svävade runt ganska fritt där jag satt uppkrupen i hörnet av sängen och jag kunde inte
annat än småle åt alla angenäma bekymmer som jag nu försökte hitta lösningar på. Jag hade också
för avsikt att snarast möjligt försöka utvidga min alldeles för blygsamma garderob av kvinnliga
kläder. Jag hade redan sett en annons om en skomarknad med restpar som skulle finnas en bit ut
och jag hade för den sakens skull förhört mig om att kunna låna en cykel av värdparet, och så här
långt så skulle det inte bereda några problem. Lite urskuldande hade hon påpekat att hon bara hade
en gammal damcykel, men kunde jag tänka mig att färdas på den så stod den till mitt förfogande.
Hon hade genast visat mig var cykelnyckeln hängde och berättade samtidigt att hon sällan
använde den så jag skulle inte tveka att låna den.
Övriga kläder hade jag mindre aning om hur jag skulle göra för att komma över. Jag var dock
ganska säker på att det även där skulle bli något av varuhusen som skulle bli min inköpskälla.
Även om kläderna var mycket snyggare och av högre klass i småbutikerna så var jag helt på det
klara med att jag inte på långa vägar skulle våga stå öga mot öga med en expedit och be om hjälp.
Priserna var också en avgörande fråga, och även där utföll jämförelsen till småaffärernas nackdel.
På min önskelista fanns lite underkläder, en blus en kjol och ett nattlinne. Ett ytterplagg var också
hett eftertraktat, men där gällde det att se noga till priset. Mina resurser var klart begränsade så det
gällde att välja rätt sak att börja med.
Kapitel 2
Veckorna gled iväg och jag började bli mer och mer hemtam både med skola, rummet och mitt
värdpar. Dom var verkligen trevliga och absolut inte påträngande. Vi kom bra överens och när jag
gjorde mina ärenden ut i köket så hände det ganska ofta att Greta kom och pratade lite med mig.
Hon var lättsam att prata med och verkade rättfram på ett härligt och otvunget sätt. Flera gånger så
hade jag fått glada gliringar över mitt ostyriga hår när det alltid föll framåt och skymde sikten så
fort jag böjde på huvudet. Hennes förslag innefattade det mesta från hårband till diadem för att
hålla håret undan, men förslagen gick aldrig över i praktisk handling. Varje gång jag fick någon
kommentar så hettade det dock till i ansiktet och jag kände verkligen behovet av att ta tag i saken
och göra något.
En lördag mitt i oktober satt jag återigen på mitt rum och funderade över livet. Jag hade valt att
vara kvar i stan för att dels kunna uträtta lite av mina speciella ärenden, men även vara kvar för att
inte vänja mamma och pappa med att jag alltid kom hem till helgerna. Greta hade noterat min
närvaro och när vi möttes vid frukosten så hade hon föreslagit att jag skulle delta i deras middag
framemot seneftermiddagen. När jag visat lite tveksamhet så avfärdade hon dom lätt med att det
Sida 3 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
inte skulle vara några besvär alls. Tvärtom så skulle det bara vara kul att få prata lite mer på tu
man hand och lära känna varandra bättre. Hennes make Arne skulle dessutom gå på sitt skift kl. 19
så hon tyckte bara det skulle bli skönt med lite sällskap. Jag fann därför ingen större anledning till
att hålla fast vid min tvekan, utan tackade ja till inbjudan.
Inbjudan fick även det positiva med sig att jag nu fick ändan ur vagnen och på allvar göra ett
försök att genomföra några av mina inköp. Jag tog mig därför en uppfriskande promenad ner till
stan och varuhuset Domus som låg som en stor betongkoloss mitt i centrum. Även om vinterkylan
inte på långa vägar satt in så var det ändå tillräckligt kyligt för att motivera en yllemössa på
huvudet. Jag stoppade därför omsorgsfullt in det mesta av mitt hårsvall inunder mössan och
försökte platta till allt så gott det gick så att inte det skulle se ut som om jag gömt en fotboll i
mössan. Jag utförde också detta en bit från huset för att inte i onödan dra uppmärksamheten till
mig. Det var därför först när jag närmade mig centrum som jag i ett skyltfönster kunde kolla av
hur jag såg ut och kunde ge mig själv ett klartecken att jag kunde gå vidare.
Efter att ha strosat runt lite och hittat montern med hårvårdsartiklar tog jag modet till mig och
samlade alla inköp i en korg. Jag hade tänkt ut hur jag skulle agera och kommit fram till att detta
borde kunna vara en födelsedagspresent till en tonårstjej. Jag hade noga plitat ner allt på en lista så
att det även den vägen skulle se ut som om jag handlade på uppdrag av någon. Trots detta så
syntes nog det väldigt tydligt i mitt ansikte att jag kände mig obekväm när jag några minuter
senare ställde upp alla inköp, inklusive en käck liten påse att ha allt i, på disken framför den unga
expediten. Hon log åt mig, och jag blev alldeles röd i ansiktet när hon tilltalade mig med orden:
- Rejält inköp du gjort. Ser ut att vara allting som behövs. Är det en syster eller flickvän
som önskat sig allt detta?
Jag blev nästan ställd av frågan och stammade till lite vilket gjorde att hon hann före
- Förlåt mig. Det var inte min mening att göra dig generad. Jag har ingen anledning att fråga
ut dig, tyckte det bara var så roligt att se att en kille kan ge sådana här nyttiga och praktiska
saker också. Förlåt mig!
- Ingen fara, jag blev bara så överraskad! Det är min syster som fyller 13 och önskade sig
lite egna saker, rabblade jag min inövade replik och lyckades klara strupen någorlunda.
- Kul! Vill du att jag skall slå in sakerna åt dig?
- Ja, gärna det, svarade jag och kände hur ansiktsfärgen började återvända.
Lycklig ägare till ett ganska stort paket lämnade jag varuhuset. Jag hade tänkt gå och titta lite på
underkläder också, men vågade inte ta risken att ännu en expedit skulle ställa nyfikna frågor. Tänk
om dom sedan skulle prata om den där konstiga killen som köpte både det ena och det andra.
Även om ingen skulle vare sig känna igen mig eller veta vem jag var så ville jag gärna undvika att
en sådan diskussion över huvud taget ägde rum. Jag lämnade därför varuhuset, lite tilltufsad i
kanten men ändå vid gott mod, och styrde stegen mot Epa-varuhuset snett över torget.
Sida 4 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Jag kände mig genast iakttagen och besvärad när jag kom fram till damunderkläderna, så det blev
bara en kortare orienteringstur för att se var de olika sakerna fanns innan jag fann det för gott att
dra vidare. För att ändå inte göra besöket helt meningslöst så fortsatte jag mot klädavdelningen
och försökte passa på att snappa upp så mycket som möjligt av sortimentet medan jag passerade
ställning efter ställning. Under denna snabbgenomgång av avdelningen så var det inget speciellt
som mina ögon noterade. Lätt besviken över min oförmåga att bara stanna upp och titta på de
kläder jag ville valde jag att svälja förtreten och gå ut på gatan igen. Min sista chans var nu
Tempo, men jag kände mig alltför splittrad och stressad för att tycka att det var värt försöket. Jag
försökte intala mig själv att jag borde vara nöjd med det jag ändå köpt och att jag skulle ha bättre
tur nästa gång.
När jag kom tillbaka till mitt rum och överlämnat den prydligt inslagna paketet till mig själv så
gjorde jag en liten pantomim över det hela och under stort allvar öppnade paketet och noga
studerade dess innehåll innan alla förpackningar bröts och innehållet samlades i den medföljande
plastbagen med färgglatt mönster. Jag funderade på om jag också skulle göra mig besväret att
tvätta håret och pröva på redskapen, men med tanke på eftermiddagens program så avstod jag.
Lustan att ändå göra något för kvinnan inom mig hade dock återvänt efter stadsbesöket, så jag
bestämde mig för att ta cykeln och åka iväg till den där skomarknaden jag sett reklam om.
Jag hade tur och hittade stället direkt, och det var min stora lycka, för det visade sig att de bara
hade öppet i en knapp halvtimme till. Det fanns några andra kunder i lokalen, men det var inga
mängder av folk där, så jag skulle nog kunna botanisera rätt fritt under den tid som återstod av
öppettiden. Efter en snabb genomgång av herravdelningen, liksom för att ordna till alibit
avancerade jag raskt till damavdelningen och mot skylten med siffrorna 41 hängande ovanför en
monter. Snabbt spanade jag av hyllan och lämnade de smala pumpsen med de höga
stilettklackarna åt sitt öde. Visst var de läckra och eftertraktade, men mest av allt behövde jag ett
par promenadskor. Jag såg också ett par olika modeller och efter en förhoppningsvis diskret blick
runt mig så försökte jag prova ena skon. Mina herrsockor var dock alldeles för kraftiga för att det
skulle kännas rätt, och med kraftigt stigande färg i ansiktet av nervositet fick jag av mig skon och
var på väg att ställa tillbaka den när min blick föll på lådan med lite klotter på kanten.
”Provstrumpor” stod det att läsa, och nervöst doppade jag ner handen i lådan och fiskade upp ett
exemplar av den ljuvliga tingest som kallas damstrumpa.
Efter ytterligare en diskret blick runt omgivningarna, skalade jag av mig min herrstrumpa och
försiktigt trädde provstrumpan över foten för att sedan snabbt stoppa ner foten i skon. Nu gick det
mycket bättre och jag kände en stor tillfredsställelse både över att ha lyckats, och äntligen haft
modet att prova en damsko. Jag prövade tom att gå några steg, men det blev en haltande gång.
Min lilla promenad förde mig dock fram emot en spegel och där ställde jag mig och beundrade
min ena fot och den vackra fotbeklädnad den var försedd med. Jag hade genast kunnat bestämt
mig för ett inköp, men om det var dumdristigt eller vet jag inte, men jag kände ett behov av att i
alla fall prova de andra två skoparen också.
Efter en lika haltande promenad tillbaka så fick jag nästa sko på foten och återvände till spegeln.
Känslan var även denna gång överväldigande och upplevelsen fanns kvar även vid tredje
provningen. Nu kom det svåra att också göra ett val, om jag nu också skulle våga att fullfölja
köpet och inte bara vara nöjd med att prova. Precis just då ljöd en högtalare och förkunnade att det
Sida 5 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
var 5 minuter kvar innan stängning och att kunderna ombedes uppsöka kassan. Jag fick därför
bråttom med mitt beslut, och även om inte alltid snabba beslut är de bästa, så kanske det ändå var
bra i min situation. Jag fick bemöda mig om att fatta ett snabbt beslut och eftersom längtan efter
ett par skor var så pass stor så blev beslutet att jag skulle göra ett inköp. Men vilket av paren
skulle det bli? Ja, även där finns ett ordspråk att första kärleken varar längst, och jag hade nog
instinktivt gjort mitt val redan när jag plockade ut första skon till provning. Jag följde mitt inre och
travade iväg mot kassan med min enda sko och funderade över vad jag skulle möta för
kommentarer framme vid kassan.
Jag hade nog tur att det var i slutet av dagen. Alla verkade ivriga att avsluta jobbet och få komma
hem, så expediten bara tog min sko och rasslade ut på lagret bakom hennes rygg för att finna den
andra skon. När hon kom tillbaka så rabblade hon mekaniskt att om inte storleken passade så fick
jag byta inom 5 dagar om orginalkartongen var med tillbaka. Jag nickade vänligt och erlade den
summa som stått på skon och kostade på mig en önskan om en trevlig helg innan jag släntrade ut
genom dörren. Väl framme vid min cykel kom reaktionen. Jag började darra som ett asplöv och
blev först lite rädd innan jag förstod att det var spänningen inom mig som släppte och gav den här
reaktionen. Jag var tvungen att slå mig ner på en bänk i närheten, trots att det var ganska kyligt
och låta kroppen få tillbaks sin normala balans innan jag åkte tillbaka.
Med stor stolthet placerade jag mina nyinköpta promenadskor i hyllan bredvid mina andra skor.
Visst stack det ut från mängden med sina relativt sett höga klackar, men ändå så ville jag ha dom
där och verkligen känna att dom var mina och att de var redo för användning när som helst. Jag
njöt verkligen av scenen och jag kunde säkert ha stått kvar där än idag om inte verkligheten och
den kommande middagen gjort sig påmind. Jag valde därför ut några enkla men snygga kläder ur
garderoben och blev precis färdig när Greta försiktigt knackade på dörren och meddelade att
maten stod på bordet om ungefär 15 minuter. Jag nickade till svar och sa att jag skulle komma
direkt.
Jag följde henne i släptåget tillbaka och blev lite överraskad när en kvinna i 25 årsåldern stod
jämte Arne och diskuterade. Greta förekom mig dock och sa
- Det här är vår dotter Carolina, Carro kallad, och det här är Kim, vår hyresgäst.
- Hej, svarade Carro, och räckte fram sin hand mot mig
- Hej, svarade jag och besvarade hennes hälsning.
- Carro dök upp för en stund sedan, så jag föreslog att hon också kunde stanna över
middagen, kompletterade Greta sin avbrutna presentation med.
Jag bara nickade och konstaterade inom mig att det var nog jättebra att hon var med. Blev det
alldeles för tråkigt och stelt så kunde jag ganska snart efter middagen ursäkta mig och återvända
till mitt rum utan att för den skull göra Greta sällskapslös för resten av kvällen. Dessutom så såg
hon rätt snygg och trevlig ut, så det kanske istället var upp till mig att vara så trevlig att hon inte
valde att göra motsvarande direkt efter maten och lämna mig ensam med Greta. En liten utmaning
och en situation jag tidigare inte hade ställts inför i mitt unga liv.
Sida 6 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Middagen var enkel men utsökt. En riktigt härlig husmanskost ställdes fram på bordet i form av
pepparrotskött och potatis. Såsen till köttet luktade pepparrot lång väg, och när jag undrade över
det så svarade Greta stolt med att pepparroten kom från den egna trädgården. Jag åt som det
anstod en tonårig grabb, och Arne låg inte långt efter. Båda njöt vi av maten och blotta åsynen av
oss båda verkade få åtminstone Greta att ständigt ha ett småleende på sina läppar. Efterrätten var
också den enkel men obligatorisk så här på helgen och bestod av en egenhändigt tillverkad
jordgubbskräm med mjölk som tillbehör. Vi åt och njöt och ägnade mycket liten tid åt att
konversera vilket i och för sig var synd, men här fick verkligen maten oss att tysta mun.
Direkt efter maten så ursäktade sig Arne att plikten kallade och att han måste ner till Bruket för att
påbörja sitt nattskift. Han bad mig skämtsamt att ta väl hand om damerna och när jag lovade att
göra det så svarade Carro med en spelad trumpen min att Arne visst hade missat den
jämställdhetsdebatt som blossat upp den senaste tiden och att hon nog kunde klara sig själv och stå
på egna ben. Arne blev uppenbarligen lite tagen av Carros snabba replik och valde, lite med
svansen mellan bena, att dra sig ur diskussionen och hämta sina saker som skulle medföras till
arbetet. Greta följde honom till dörren och lämnade oss ensamma i köket. Carro anslöt genast till
replikskiftet nyss
- Tycker du också att kvinnan ständigt måste ha en man vid sin sida som beskydd?
Jag blev lite tagen av frågan och även om jag givetvis var medveten om de diskussioner som
rasade i frågan så hade jag inte närmare deltagit i debatten och formulerat min egen ståndpunkt.
Mitt svar blev därför lite standardmässigt och föga uppseendeväckande
- Nej, jag tycker nog kvinnan kan klara sig väl själva. Jag har i alla fall inget emot att
kvinnan tar sig ett arbete utanför hemmet. Mamma har gjort det i många år så jag har varit
van vid att hon inte alltid funnits hemma när jag kommit hem från skolan.
- Bra!, då har du i alla fall inte samma inskränkta syn som pappa att kvinnan skall stå vid
spisen och föda barn. Svarade Carro med ett leende som gjorde mig tveksam om hon
verkligen menat just det hon sagt eller om det bara var en sådan där standardfras som
upprepats ett otaliga gånger i debatten och inte direkt var menad att tas bokstavligen. Jag
kände mig just manad till att kommentera hennes inlägg när Greta återvände till oss.
- Såja, då är Arne iväg. Det verkar som om alla är färdiga med maten. Carro, kan inte du
hjälpa mig att duka av så går vi alla in i vardagsrummet sedan och pratar lite?
- Visst mamma!, svarade Carro och himlade med ögonen på det där alldeles speciella sättet
som visade att hon inte alls gillade kommentaren.
Jag hann säga ett kort tack för maten innan vi reste oss och utan att bli ombedd så tog jag tag i min
tallrik och några andra saker och började gå ut i köket med dom. I ögonvrån så såg jag att Greta
just var på väg att säga något när Carro förekom henne
- Skölj bara av tallriken och ställ den på diskänken så kan jag packa diskmaskinen.
- Visst, svarade jag och utförde det begärda.
Jag placerade sakerna vid den cylinderformade diskmaskinen som stod i ändan på diskbänken. Vi
hade genom pappas jobb fått prova en liknande i några veckor, och visst var det en bra
Sida 7 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
nymodighet, men den var också ganska dyr, klumpig och även bullrig, så vi hade lämnat tillbaka
den efter prövotiden. Här hade den uppenbarligen blivit en del av köksinventarierna, och även om
jag sett att den stått där så hade jag aldrig använt den. När jag åt min frukost och middag så
diskade jag alltid av mitt porslin manuellt och torkade den.
Gemensamt fortsatte vi att duka av och i stort sett så skedde det under tystnad även om jag kunde
uppsnappa att Greta lite viskande försökte tillrättavisa Carro för hennes snabba replikskifte med
Arne och att hon inte gillade att samma debatt alltid uppstod. Jag hörde inte riktigt Carros svar,
men förstod att hon inte gillade pappans sätt att placera sig i familjens högsäte. När jag kom in i
köket så tystnade ordväxlingen och vi fortsatte att röja undan spåren efter middagen. När allt var
klart så gick vi ut till vardagsrummet och slog oss ner runt soffbordet. Jag hamnade i soffan
tillsammans med Carro som omedelbart kröp upp med benen under sig och tog tag i en kudde och
kramade den intensivt samtidigt som hon verkade försjunka in i några egna tankar. Greta kände
uppenbarligen det dödläge som uppstått och försökte hitta på något att prata om.
- Är det något du vill se på TVn, Kim?
- Nej, jag vet inte ens vad det är för program, svarade jag och fortsatte. För mig är det OK
om den får vara avstängd, men vill ni se något så gör inte det mig något.
- Jag sitter hellre och pratar, svarade Carro som uppenbarligen återvänt från sin egen värld.
Det är inget skojigt på lördagarna ändå.
- Då så, då får den vara avstängd!, svarade Greta och satte sig mitt emot oss. Kim, kan inte
du berätta lite om dig och din familj. Vi har ju inte haft så mycket tid att prata om det
under tiden du bott hos oss. Även om det inte angår oss, så tycker jag i alla fall att det är
roligt att lära känna sin hyresgäst lite mer. Jag tycker det i alla fall. Du får säga till om du
tycker att jag blir för påträngande.
- Det blir du inte alls! Jag berättar gärna, men ni får väl avbryta mig om jag blir för
långrandig eller inte berättar det ni vill höra, svarade jag
Utan att vänta på något egentligt svar så började jag berätta om min familj och hur vi bodde.
Likheterna var många, men även olikheterna. Vi var tre syskon och bodde i lägenhet, dom bodde i
villa och hade ett barn. Däremot var arbetarbakgrunden densamma och det märktes tydligt att den
politiska åskådningen var densamma även om Carro representerade en mer radikal falang. Ju mer
diskussionen pågick, desto mer tonades hennes agitationsiver ner och jag tyckte hon blev mer
naturlig och avspänd i samtalet som pågick. Det kändes mer som om vi hamnat på samma nivå
och att det inte fanns några egentliga skäl till den konfrontationspolitik som hon startat med efter
middagen, utan att vi kunde diskutera och dela med oss av våra åsikter och erfarenheter på ett mer
personligt sätt och respektera att vi bar på olika förutsättningar. Ingen var bättre eller sämre än den
andre för det, utan det bara visade att våra olika förutsättningar satt sina spår i vår uppväxt.
Efter en stund reste sig Greta för att gå ut i köket och sätta på kaffet. På vägen ut i köket passerade
hon mig och stannade till vid mig samtidigt som hon lätt berörde mitt hår. Jag ryckte till vid
beröringen, men jag kände inget obehag vid beröringen utan tyckte endast det kändes angenämt.
Sida 8 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Det gick kanske bara ett par sekunder, men det kändes som en evighet innan hon, fortfarande med
sin ena hand på mitt huvud började prata
- Vad tycker du Carro? Kim skulle väl behöva få sitt hår riktigt genomklippt för att det skall
få en riktigt bra och fin framtoning?
- Jag satt just själv och tänkte på det, svarade Carro. Det ser ut att ha goda kvalitéer, men
verkar kanske lite vildvuxet. Det var länge sedan du klippte det, eller hur?
- Vadå? Ja! Ja det är länge sedan, svarade jag lite förvånat och inte riktigt beredd på att bli
inbjuden i samtalet.
- Jag förstår om det kan kännas som om jag lägger mig i ditt liv, men jag har ju sett och
även kommenterat det besvär du haft med ditt långa hår. Givetvis så är det du som
bestämmer hur du vill sköta håret, men Carro är ju hårfrisörska så jag tänkte det kunde
vara en chans för dig att få ett gott råd.
- Jaha, svarade jag och hoppades på att jag inte lät alltför intresserad.
- Ja, det är jag, svarade Carro. Jag trodde du hade sett min salong. Den är ute i det som
tidigare var ett garage på andra sidan huset.
- Nej, svarade jag uppriktigt. Jag har faktiskt aldrig varit runt huset ens, utan jag har bara
kommit in via min ingång. Jag har dock sett att många har kommit och gått på den sidan,
men inte reflekterat närmare över det.
- Jaså, du visste inte det, fortsatte Greta. Jag trodde verkligen att jag sagt det och att du
visste. Inte minst efter alla de gånger jag kommenterat ditt hår.
- Nej, du har inget sagt, i alla fall inte som jag noterat, svarade jag.
- Nåväl, spelar mindre roll. Vad säger du Carro? Har du några förslag?
Carro reste sig och ställde sig bakom mig och började försiktigt dra sina fingrar genom mitt hår.
Plötsligt slutade hon och böjde sig fram emot mig
- Ursäkta mig! Här sätter jag igång och rumsterar om i ditt hår utan att fråga dig om lov.
Uräkta mig. Du kanske inte alls vill att vi skall ge dig några råd?
- Ingen orsak! Du får mer än gärna ge mig goda råd. Precis som du säger så har det blivit
lite vildvuxet med tiden. Jag gillar dock att ha håret långt, men jag vet faktiskt inte riktigt
hur jag vill ha det. Så fortsätt du och ge mig dina synpunkter.
- Tack! Ja, långt hår kan vara väldigt fint och trevligt att ha, men det är minsann inte alltid
det lättaste att hållas fint. Behöver mycket uppmärksamhet och en bra genomklippning för
att bli så enkelt och fint som det gör på många. Jag förstår om du har problem, för du har
inte haft långt hår så länge, eller hur?
- Nej, så här långt har det aldrig varit. Jag har inte klippt håret sedan i julas.
- Ojdå, det är lång tid det. Du hade kort hår innan då?
- Ja, snudd på snagg, svarade jag leende.
Sida 9 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
- Vad fick dig att börja låta håret växa. Nej, förlåt mig igen. Det är inte min sak att vara
nyfiken och fråga ut dig.
- Ingen fara. Fråga på du. Om jag har något riktigt bra svar vet jag heller inte, men jag
tänkte att jag ville prova hur det skulle vara med långt hår, och tyckte att det här kunde
vara en lämplig tidpunkt att prova. Hemma har dom väl inte precis jublat av glädje, och nu
när jag är hemifrån lite längre stunder så kanske det inte blir lika många diskussioner.
- Så det kan bli, skrattade Carro. Jag förstår dig helt och hållet. Mammor och pappor kan
vara nog så ifrågasättande, fortsatte hon och slängde ett vänligt ögonkast mot Greta.
- Jaså, dom har haft synpunkter, frågade Greta nyfiket
- Ja, om. Men jag har alltid varit viljefast och stått för det jag trott på, så där har dom inte
haft något att hämta.
- Förstår det. Du verkar faktiskt rätt säker på din sak. Bara det inte blir till en ren
prestigesak som gör att du inte kan ångra dig och gå tillbaka till kort hår om du finner att
långt inte är din stil. Jag menar, det är ju så lätt att du bara för att visa att din vilja är
starkare gör saker som du egentligen inte vill fortsätta göra.
- Hörde jag verkligen rätt nu, funderade Greta högt. Sa min dotter verkligen att man inte
skulle göra prestige av saker och ting.
- Mamma!
- Förlåt, jag tänkte bara högt, svarade Greta och gav Carro en kram.
Utforskningen av mitt hår fortsatte ytterligare en stund under det att frågor, svar och diverse idéer
utbyttes mellan oss tre. Allt skedde i en mycket kamratlig anda och jag kände mig mer och mer
delaktig i det som skedde och kände mig mer än nöjd med hur samtalet utvecklades. Mitt i mina
funderingar ställde Carro ett förslag till mig
- Jag har en idé och ett förslag. Jag skulle kunna ta mig an ditt hår i morgon, men det är på
ett villkor.
- Nej, inte kan jag ta din tid i anspråk på din lediga dag. Så viktigt är det inte, svarade jag
lite avvaktande och osäker på vad detta skulle leda till.
- Sakta i backarna, skrattade Carro. Glöm inte att det fanns ett villkor med också. Så här är
det nämligen. Jag har anmält mig till SM i hårklippning. Ja, nu fick du reda på det också,
mamma, men säg inget till pappa. Inte ännu i alla fall. Jag vill känna efter själv lite först
och har bara små aningar om vart det här skall leda och vad som krävs av mig. Jag vet i
alla fall att jag måste öva mig och att jag måste ha flera modeller som jag får prova
klippningar på. Det är här du kommer in i bilden, Kim. Du skulle kunna få bli min första
modell och jag skulle klippa ditt hår utan kostnad för dig. Men det blir inte bara en
klippning, utan jag måste kunna göra minst tre olika frisyrer på den klippningen, så är
nämligen reglerna. Det kommer därför att kräva en stor del av dagen, med mycket väntan
och så, men jag lovar att den frisyr jag lämnar dig med efter att vi testat och provat i det
oändliga skall vara en frisyr som du känner att den tillhör dig och din stil och inte en
fantasiprodukt av mig. Jag kommer heller inte att klippa ditt hår kortare än vad du kan
godkänna, men jag måste vara så ärlig och säga att det behöver klippas igenom ordentligt.
Sida 10 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Det behöver inte betyda att det blir mycket kortare än det är nu, men det kommer att falla
annorlunda och ge ett annat intryck än som det ser ut nu. Hur känns detta för dig?
- Jag vet inte vad jag skall säga, svarade jag försiktigt. Vill du verkligen offra din söndag
för att hjälpa mig?
- Tro inte att det är jag som offrar min söndag. Nej, har jag gett mig in i den här leken så är
det något som jag måste räkna med och arbeta en hel del söndagar. Så mitt engagemang är
helt klart oavsett om ditt hår hade passerat mina händer eller ej. Nej, snarare är det du som
måste räkna med att din söndag är förlorad. Ställer du upp så vill jag börja redan runt 9 i
morgon bitti och sedan hålla på. Jag skulle bli förvånad om vi är klara före 3 – 4 tiden i
morgon.
- Ojdå, svarade jag förvånat, men försökte ändå få det att låta positivt. Det kändes verkligen
som om både en dröm skulle gå i uppfyllelse och ett nödvändigt ont. Min tveksamhet nu
låg mer på hur jag skulle se ut efter hennes grundliga genomgång.
- Jag kan förstå din tveksamhet, svarade Carro som sett min undrande blick, men jag kan
försäkra dig att du inte kommer att se ut som ett missfoster när vi är klara. Under tiden som
jag jobbar med mina frisyrer så kommer du att se ut så kvinnlig du bara kan bli, för jag tror
att du förstått att det är som damfrisör jag jobbar, men när vi är klara så skall du se precis
så grabbig som du bara vill och kan se ut med långt hår. Det lovar jag på heder och
samvete.
- Jag tror dig svarade jag. Det kommer bara så plötsligt, men egentligen så har jag inget för
mig i morgon, så jag ställer upp. Jag blir dock bara så tveksam hur jag vill se ut. Lova mig
att du hjälper mig och ger mig goda råd.
- Ja, det lovar jag, skrattade Carro, och litar du inte på mig så kan vi alltid kalla in
expertvittnet Greta som bor i det här huset. Som du redan märkt så säger hon precis det
hon tycker och tänker.
- Okej då, svarade jag och sken som en sol mitt på en högsommardag. Då har du en modell
för i morgon.
- Kul! Svarade Carro och gav mig en kram. Jag tror inte du kommer att ångra dig.
- Det vet jag att du inte kommer att göra, inflikade Greta och delade även hon ut en kram
till mig. Jag Visste att det här skulle passa dig. Jag har känt hela tiden att du är en tuff och
modig person. Behövs faktiskt en hel del mod för att göra det du nyss lovat att göra.
- Mamma! Skräm honom inte nu, skrattade Carro, han är redan vettskrämd bortom allt
förnuft.
- Nja såå farligt är det inte svarade jag och stämde in i den glada stämning som rådde i
rummet.
- Apropå det, mamma. Var inte du på väg att sätta på kaffet för si så där en timme sedan?
- Just det. Det har jag totalt glömt. Skall genast fixa till det, flickor. Fortsätt prata ni bara så
fixar jag fikat.
Greta gick iväg mot dörren till köket innan hon tvärstannade och vände sig mot oss och frågade
rätt ut i luften
Sida 11 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
- Vad sa jag egentligen? Sa jag verkligen ”flickor”? Ursäkta mig Kim, det var verkligen
inte meningen. Det bara slank ur mig. Förlåt!
- Gör inget, svarade jag medan rodnaden steg upp i ansiktet. Jag tror dig och jag är van
hemifrån att bli hopbuntad med mina systrar.
Greta log tacksamt emot mig men när jag mötte Carros blick fanns en antydan till undran som inte
funnits där tidigare, men jag var osäker på vad blicken egentligen skulle betyda. Vi gjorde dock
som Greta föreslagit och bestämde de närmare detaljerna för morgondagen och hur hon tänkte
lägga upp det hela. Jag fick också veta att jag inte behövde bry mig om att tvätta håret. Tvärtom så
var det bara bra om hon fick göra allt från första början på sitt sätt. Vi fortsatte att prata om både
detta och annat under det att vi hjälpte Greta med att ta fram fikat som vi bestämde kunde ske ute i
köket. Ingen av oss hade ändå något intresse av det som eventuellt visades på TVn.
Kapitel 3
Jag hade verkligen svårt att somna på kvällen. Tankarna på allt som hänt under kvällen var för
många och betydelsefulla för att bara kunna stoppas undan så där på direkten. Ofta gick också
mina tankar till det som skulle ske under morgondagen och hur den skulle komma att te sig. Hur
skulle också mitt inhopp som modell för damfrisyrer bli. Skulle jag se ut som ett missfoster eller
skulle det gå att locka fram kvinnliga drag som jag hoppades fanns där, men som jag inte hade en
aning om hur de skulle kunna te sig. Jag hade verkligen ingen aning, men såg med spänd
förväntan fram emot morgondagen.
Precis kl. 9 steg Carro in i köket och välkomnades av en kram från Greta som redan varit i farten
en bra stund. Arne hade kommit hem på morgonkulan och för att ge honom den ro han behövde
hade hon stigit upp och var i full färd med att baka när jag kom ut för att få i mig lite frukost. Hon
hade än en gång sagt hur stolt hon kände sig för min skull att jag verkligen vågat ta detta steg. Hon
frågade sedan oss båda om när det skulle passa med lite mat. Hon tänkte nämligen komma över
med det till oss någon gång under dagen. Finkänslig som hon var så trodde hon att det skulle
kännas bättre för mig att hon kom över med maten än att Arne skulle se mig i en eller annan
skepnad under dagen. Jag kunde inte annat än tacka henne för hennes omtänksamhet och höll med
henne om att det nog var det bästa. Vi kom överens om att hon i god tid skulle få reda på när det
kunde vara lämpligt med en rast. Med det så avslutade jag frukosten och rensade frukostbordet
innan jag försvann in till mig för sista morgonritualen. När jag åter anslöt till Carro i köket så gick
vi gemensamt ut till hennes salong i huset bredvid.
Lokalen var inte stor, men det fanns i alla fall ett par platser för henne att arbeta vid, och mot
bakre väggen fanns en plats där hon kunde tvätta sina kunders hår. Hon visade mig också hur hon
hade inrett ett litet pausutrymme för sig själv och var hon förvarade alla saker som behövdes för
verksamheten. Jag blev imponerad av att se hur mycket det gick åt för en så här pass enkel
verksamhet (tyckte jag), men det verkade som om det var en hel vetenskap att hålla isär alla
preparat som fanns på hyllorna. Vi småpratade lite om vad allt användes till innan Carro tyckte att
vi skulle börja med dagens arbete. Det gick en rysning av välbehag genom min kropp, och den
måste ha varit synlig för Carro då hon log sitt bredaste leende och en ordentlig björnkram innan
hon placerade mig i stolen framför sig med orden
Sida 12 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
- Det här kommer att gå bra. Luta dig bara tillbaka och se fram emot en lång men behaglig
dag så skall jag göra resten.
Hon började med att tvätta mitt hår och hennes fingrar masserade hårbotten med en sådan kraft att
jag trodde huvudsvålen skulle lossna. Det kändes dock väldigt skönt och jag kände hur hela jag
slappnade av. Efter flera sköljningar och olika behandlingar var hon tydligen nöjd och svepte en
handduk kring mitt våta hår. Vi förflyttade oss över till en annan stol och medan jag satte mig
tillrätta så hämtade hon en vackert rosafärgad cape som hon draperade över min kropp och
knäppte fast bakom ryggen på mig. Plötsligt var det inte jag längre som satt där och tittade mot
mig i spegeln, utan en ganska neutral och intetsägande individ med en turban som hårprydnad.
Carro frotterade mitt hår lite ytterligare innan handduken togs bort och hon började att kamma ut
mitt våta hår. Med kraftiga och intensiva tag så hängde snart mitt hår rakt ner från huvudet i en
ganska så symmetrisk form runt hela huvudet och jag fick plira mellan hårtestarna för att se något
genom den ridå som nu tornade upp sig framför mig. När allt var klart så tog hon tag i en rejäl bit
av håret framtill och lyfte upp den och fäste hela hårslingan med ett spänne.
- Du skall väl åtminstone kunna se vad jag gör, skrattade hon och log mot mig i spegeln
Det som sedan hände under den följande timmen var ändå i princip osynligt för mig. Jag kunde se
hur hon lyfte och fäste hårslinga efter hårslinga för att sedan klippa och kamma en del, innan nästa
omgång hår fästes upp och andra delar klipptes. Under hela proceduren så pratade hon intensivt
med mig och jag hade stora svårigheter att dels lyssna och besvara hennes frågor dels nyfiket
försöka skapa mig en uppfattning om vad som hände där bak i nacken på mig. Förhållandet blev
lite lättare när hon flyttade över på sidan av mig och jag såg nu en skillnad mellan den klippta och
den oklippta sidan. Redan nu kunde jag se hur håret liksom växte utåt på ett sätt jag inte sett
tidigare. Ansiktet började få en helt annan form, mycket rundare, än den jag var van att se på.
När hon slutligen kom fram till pannan tittade hon mig djup in i ögonen och sa
- Här måste jag göra ett undantag och klippa riktigt ordentligt. Jag behöver korta håret
åtminstone till hälften, men jag lovar att det kommer att se bra ut på dig ändå.
- Du gör det du behöver göra, svarade jag lakoniskt. Jag sitter bara här och gör som du sa.
Jag iakttar och njuter av det som händer framför mina ögon.
- Jag tror dig, svarade hon. Jag har nog sett hur du fallit in i dina egna tankar lite då och då.
Något speciellt du drömt om?
Jag blev så häpen av frågan och hennes skickliga iakttagelseförmåga att jag helt kom av mig. Hon
hade verkligen träffat mitt i prick och mina tankar hade försvunnit långt iväg och funderat hur min
kvinnliga gestalt skulle kunna se ut om jag skulle ha modet att ha kvar någon av de frisyrer som
snart skulle formas på mitt huvud. Men jag var inte redo att närmare gå in på dessa mina innersta
tankar, utan jag bara skakade lite lätt på huvudet och svarade
- Inget särskilt faktiskt. Bara beundrade ditt handlag i största allmänhet.
- Tack för det, svarade Carro, men jag såg på hennes min att hon inte trodde på min
förklaring ens för en kort sekund.
Sida 13 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Slutligen så var klippningen klar och jag började verkligen undra om hon varit sanningsenlig i sitt
yttrande att jag skulle kunna visa upp mig som kille efter att hon gjort sitt jobb färdigt. Framför
mig tonade sig nämligen en bild fram på en alldaglig kvinna, ganska snarlik en av mina systrar.
Det var väl ingen fantastisk skönhet som satt framför mig, men jag skulle aldrig ha tvekat att sätta
hennes kön till kvinna om jag blivit tillfrågad. Carro såg min lite fundersamma blick, men för en
gång skull så misstolkade hon den något när hon kommenterade
- Vänta du bara, det här var bara grundläggningen. Innan jag är klar med dig så kommer du
inte att känna igen dig alls.
Det var nu dags för ännu en förflyttning tillbaka till tvättavdelningen, även om inte denna omgång
var lika långvarig och omfattande som den förra. Nu skulle bara håret sköljas igenom och bli av
med alla klipprester innan första frisyren skulle modelleras fram. Jag hade nu svårt att hålla
tillbaka min längtan att äntligen få mitt hår ompysslat så som det anstod en kvinna. Även Carro
märkte min iver och log vänligt mot mig via spegeln
- Du ser förväntansfull ut. Kul, att du tar det på det viset. Det kommer att göra mitt arbete
så mycket enklare och dessutom roligare för dig än att bara sitta av tiden så att säga. Säg
gärna vad du tycker också om det jag gör och fråga gärna om det är något. Ställ alla de
”dumma” frågor du vill och jag skall försöka ge svar. Jag förstår att det jag gör är som en
helt ny värld för dig, trots att du har två systrar, eller hur?
- Ja, det här är något jag aldrig upplevt tidigare, svarade jag sanningsenligt och fortsatte.
När jag började låta håret växa, så hade jag ingen aning om vad som skulle komma att
krävas av mig för att sköta det. Nu inser jag hur naiv jag var.
- Ångrar du dig alltså att du lät håret växa?
- Nej, tolka det inte så. Nej, jag visste bara inte hur mycket jobb och omtanke som ett långt
hår kräver. Jag har väl ännu inte riktigt vant mig heller att se mig i långt hår så jag är
liksom inte riktigt säker på vilken sorts frisyr som passar mig. Kanske kan du hjälpa mig
att komma fram till något som är bra för mig.
- Det var liksom min grundtanke när jag fick den här idén. Jag kan förstå att du känner dig
osäker. Där sitter du i samma båt som många andra killar som låtit håret växa, och ni har
alla gjort den erfarenheten att håret inte sköter sig självt. Även om du säger att du inte
riktigt insåg vad du gjorde, så tycker jag dock att du gjorde rätt som vågade låta det växa.
Varför skall inte killar kunna ha längre hår? Jag tycker inte att det i första hand hänger på
längden utan huruvida man passar i det eller ej. Av det jag hittills sett av dig, så tycker jag
att det ser lovande ut. Vi skall, nästan lika säkert som amen i kyrkan, hitta en frisyr som du
kommer att trivas i.
- Bara ”nästan” lika säkert, svarade jag med en frågande men ändå glad min.
- Ja, bara ”nästan”, svarade Carro först tveksamt sedan glatt leende när hon såg min egen
min. Tyvärr är det ju så att det inte hunnit komma fram så många bra frisyrer för killar med
långt hår, utan det blir, förlåt uttrycket, en utslätad variant av någon tjejfrisyr. Men ju fler
killar som börjar ställa krav och har egna åsikter om hur de vill se ut, desto snabbare
kommer det att dyka upp beskrivningar på klippningar etc. som tillfredställer ert behov av
ett manligt uttryckssätt men med långt hår. Jag kan gott erkänna att du är min första kille
Sida 14 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
med långt hår. Jag har hjälpt några mammor med deras yngre söner och klippt dom, men
ingen i din ålder, så det här är lika spännande för mig faktiskt. Därav mitt ”nästan”.
- Jag förstår, svarade jag och fortsatte lika brett leende. Alltid min roll att få vara
försökskanin.
- Ja, idag så är du verkligen försökskanin och gissa om du skall grillas, vändas och stekas,
skrattade Carro.
- Jag börjar ana den rätta sanningen, nickade jag instämmande
- Ja, men kul skall vi ha. Jag börjar känna mig lite säkrare på var jag har dig också och tror
inte att du kommer att flippa ur fullständigt när jag snart sätter igång på allvar. Lova mig
bara en sak. Jag kommer nämligen att försöka bortse från att du är en kille och göra de
frisyrer jag fantiserat fram inne i mitt huvud. Riktigt hur det kommer att se ut är jag lite
osäker på eftersom du faktiskt är en kille, men lova mig att du också försöker se varje
frisyr som om de satt på, ja Tex. din flickvän, och inte på ditt huvud. Ge mig dina
synpunkter så fritt du kan, och där är ju dina synpunkter lika mycket värda fast du är kille.
Det är ju ändå för männen vi gör oss vackra, eller hur? Lovar du mig, även fast det säkert
känns konstigt, att du försöker låtsas vara kvinna nu och för några timmar framöver?
Lite osäker blev jag på vad Carro egentligen sagt och menat, men några svårigheter att efterfölja
hennes uppmaning hade jag inte utan jag harklade mig lätt innan jag tittade henne rakt in i ögonen
och svarade
- Jag lovar att göra så gott jag kan. Säg gärna till om jag ”gör fel”. Jag vet ju faktiskt inte
riktigt vad som krävs av mig i den här situationen heller, utan måste förlita mig på att du
guidar mig rätt.
- Ja, lovar du det, så skall väl det inte vara några större svårigheter för mig att guida dig rätt
i hur du skall uppföra dig som kvinna i en frisörstol, skrattade Carro. Nej, bästa fröken. Nu
är det väl bäst att vi sätter fart om det skall bli något resultat av det här.
Utan att vänta på mitt svar så drog Carro fram ett litet rullbord med massor av papiljotter i olika
korgar. Med vana händer satte hon så igång och började rulla upp mitt hår och det kändes
verkligen konstigt när hon rullade upp hårslinga efter hårslinga och sträckte på varje hårstrå innan
hon fäste spolen mot min hårbotten. Bit efter bit av huvudet täcktes så av spolarna och tyngden av
spolarna började nu verkligen kännas. När hon sedan förklarade att hon var klar med första
läggningen så var det nog inte ett enda hårstrå som inte var upprullat utan hela huvudet var som ett
organiserat myller av olikfärgade papiljotter. Medan jag noga studerade hur jag såg ut i spegeln
och vände och vred på huvudet försvann Carro iväg en stund och kom tillbaka med en
polaroidkamera. Efter att ha letat en stund hittade hon även en pall och så ställde hon sig på den
och tittade ner på mig lite grann från ovan.
- Titta rakt fram men luta huvudet lite bakåt så får jag med allt. Bra så! Sitt stilla. Fint,
instruerade hon mig samtidigt som det blixtrade till ett kort togs.
Hon tog ytterligare ett kort rakt bakifrån och ett från sidan innan hon konstaterade
- Nu så har jag bevis! Alltid bra att ta ett kort på hur spolarna ligger. Visst har jag det i
huvudet, men om jag vill ändra något eller förbättra en detalj, så är dom här korten
ovärderliga. Jag skall sedan ta några på den färdiga frisyren också, men det blir senare det.
Sida 15 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Jo, jag lovar att korten bara är för mitt behov. De kommer inte att visas eller användas i
något annat syfte än att påminna mig hur jag gjorde den eller den frisyren. Nu så skall
håret få torka, så nu blir du sittande under torkhuven en bra stund. Jag skall hämta lite
tidningar så du har något att göra. Att prata är ingen idé, du kommer varken att höra mig
eller vad du själv säger. Somnar du så gör inte det heller något. Jag håller koll på dig med
jämna mellanrum. Ha det bra!
Under tiden hon instruerat mig så hade hon fäst ett hårnät runt hela skapelsen och drog sedan ner
en torkhuv från taket och passade in den över mitt huvud. När hon sett att den var rätt placerad
tryckte hon på en knapp och en fläkt började genast att surra och fullständigt överröstade mina
försök att göra någon kommentar. Jag höjde dock min hand och visade ”tummen upp” att jag
förstått och fick leende samma gest tillbaka. Minuten senare låg ett gäng kolorerade damtidningar
i mitt knä, och jag började långsamt att bläddra genom det översta exemplaret.
Kapitel 4
Jag visste inte vad som var ”viktigast” egentligen. Med stor iver så insöp jag all den kvinnlighet
som strömmade emot mig från tidningsbunten, samtidigt som jag inte kunde se mig mätt på den
utsikt som fanns framför mina ögon. Jag kunde inte tro att det var sant att det var just jag som satt
där under torkhuven och att jag dessutom snart skulle få se hur jag kan se ut i en alldeles vanlig
och normal kvinnofrisyr. Jag kunde inte fatta hur väl allt detta föll på plats med min önskan att få
utforska min kvinnliga sida. Visst hade jag drömt om att kunna få göra just detta, men aldrig
någonsin så hade jag väl bedömt chanserna som speciellt realistiska att det någon gång skulle
inträffa. Visst insåg jag att någon form av klippning skulle bli nödvändig, förmodligen långt
tidigare än nu blivit fallet, men att det skulle ske på de här villkoren och med den här möjligheten
att se mig i olika frisyrer var något jag inte ens skulle ha kunnat skapa fram ens med min livligaste
fantasi.
Men nu satt jag här och jag ville inte ens nypa mig i armen för att kunna konstatera att drömmen
var verklighet. Tänk om det skulle visa sig vara en dröm…..
Jag satt så i mina egna tankar att jag inte ens märkte hur Carro kommit fram till mig och nu
stängde av torkhuven. Jag ryckte till och när huven fördes bort från mitt huvud och hörseln
började återvända så smått hörde jag en leende mun säga
- Har det gått bra? Du har suttit under huven i 45 minuter, så nu skall håret vara klart för
utkamning. Under tiden du suttit här har jag varit inne hos mamma och pratat lite. Hon har
lunchen klar så hon undrade om vi ville komma och äta? Jo, just ja! Du behöver inte oroa
dig för pappa. Han kunde inte sova så länge, för en kompis till honom ringde och lockade
med honom på en fisketur. Han blir nog borta resten av dagen. Tiden försvinner bara när
han sitter där ute på sjön och håller i ett spö. Har vi tur så kan det bli Gös till middag.
Sida 16 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Det var inte utan att det kändes skönt att sträcka på benen, och det kurrade till i magen på ett sätt
som fick mig att inse hur lång tid det egentligen gått sedan frukosten. Jag accepterade därför mer
än villigt Gretas inbjudan, men undrade samtidigt hur jag skulle kunna återgälda denna gästfrihet.
Det var ju inte precis för ”helpension” jag betalade rummet, men det fick jag väl fundera ut något
vad det led. Precis som vi var på väg ut från salongen kom jag på hur jag såg ut och med ett
förskräckt, nästan skräckslagen, kommenterade jag rätt ut i luften
- Men så här kan jag väl inte gå…
- Visst kan du det! Mamma har sett folk i papiljotter innan så det här är inget ovanligt inne
hos oss. Och sannolikheten att någon skall komma förbi medan du går de 5 metrarna fram
till dörren är obefintliga, så kom nu. Jag är hungrig.
Med skräckslagen blick följde jag efter Carro och förväntade att marken skulle rämna under mina
fötter vilken sekund som helst. Inte ens när jag välbehållen steg in i Gretas kök trodde jag att faran
var över utan fortsatte att oroligt se mig omkring. Inte förrän både Greta och Carro försäkrade att
världen inte gått under kunde jag börja andas igen och min puls började återvända mot en mer
normal frekvens. Jag trodde också att Greta skulle ställa sig och gapskratta åt min uppenbarelse,
men hon kastade bara en flyktig blick på mig och frågade stillsamt
- Nå, hur känns det där då?
Först så förstod jag inte riktigt vad hon menade, men sedan tändes ett ljus inom mig och jag kunde
suckande svara
- Tungt! Trodde väl aldrig att det skulle vara så här tungt. Känns som om halsen kommer
att gå av om jag inte håller huvudet helt rakt utan lutar det åt något håll Sedan så gjorde det
nästan ont när hårstråna sträcktes, men nu så känns det konstigt nog ingenting.
- Du kommer att vänja dig, svarade Greta fortfarande lika lugnt. Skall bli spännande att se
hur det ser ut när spolarna tas bort. Gör det något om jag kommer med ut och ser
förvandlingen?
- Nej, absolut inte. I alla fall inte för mig, vill säga. Om det är OK för Carro så…
- Visst, inga problem. Mamma frågade mig innan och jag trodde eventuellt att du skulle ha
invändningar, men du är nog mycket säkrare i dig själv än jag först trodde. Strongt gjort av
dig att vara så öppen
- Äsch!, svarade jag och försökte låta världsvan. Ni ställer ju upp så mycket på mig, så lite
får väl jag bjuda på också.
- Ja, du säger det, men jag tror i alla fall inte att många killar skulle ställt upp på det du gör
och klara av det så bra som du gör. Jag känner en stolthet inför dig, svarade Greta och gav
mig en kram.
Greta hade gräddat våfflor, och vi njöt av såväl dom som den hemlagade lingonsylten. Vi hade
kunnat sitta där hur länge som helst, men plikten kallade och vi städade noggrant undan resterna
innan vi i samlad tropp gick över till salongen. Den här gången kändes inte promenaden lika
äventyrlig, och inte heller den här gången öppnades någon avgrund under mina fötter. Carro
spillde ingen tid när vi väl kommit in utan föste mig på plats i stolen och började lossa på alla
Sida 17 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
spolar. Strax var mitt hår ett enda stort virrvarr av lockar, och jag undrade med spänd förväntan på
hur allt detta skulle kunna bli en frisyr. Carro verkade dock inte det minsta tveksam, utan började
kamma och borsta håret med lugna och kraftiga tag.
Framför mig i spegeln så växte bilden av en ung kvinna fram. Hennes lite avlånga ansikte fick
plötsligt en rundhet som inte funnits tidigare och håret böljade sig med vackra lockar lite diagonalt
över pannan. Öronen skymtade fram under sidohåret som nu verkligen fått volym men ändå
behållit längden som jag så hett eftertraktat. Jag betraktade häpet resultatet och fick verkligen söka
efter likheter med den person som steg in genom dörren för ett par timmar sedan. Både Greta och
Carro verkade lika överraskade de, för de stod tysta och studerade både mig och spegelbilden med
intresserade ögon. Carros händer var dock kontinuerligt sysselsatta med att rätta till något enstaka
hårstrå som inte följde givna anvisningar. Till slut bröt ändå Carro tystnaden
- Otroligt! Även om jag anade att resultatet kunde bli detta, så är jag ändå häpen. Förlåt mig
om jag uttrycker mig fel, men jag tycker du blev väldigt vacker. Ditt ansikte kommer fram
mer och du ser väldigt …. ja, väldigt…. Äsch du lovade ju att jag skulle få säga vad jag
tyckte, och jag tycker att du ser väldigt vacker och kvinnlig ut i den här frisyren.
- Det tycker jag med, svarade Greta. Verkligen skillnad. Visserligen så har vi egentligen
inget att jämföra med, eftersom ditt gamla hår var så vildvuxet, men att du skulle passa i
den här frisyren om du varit kvinna är ställd utom allt tvivel. Verkligen ett bra val Carro.
- Tack!. Men nu kan vi inte hålla på och beundra det här för länge. Jag skall bara ta några
bilder så sätter vi fart med nästa.
Bilderna togs och under tiden som Carro förberedde för nästa frisyr så fick jag också möjlighet att
närmare betrakta min skepnad. Greta som troget stod vid min sida frågade mig om hur jag
uppfattade mitt nuvarande utseende och jag kunde sanningsenligt säga att även jag var mycket
överraskad och förvånad över resultatet. Att jag också kände en stor sorg att resultatet snart skulle
vara ett minne blott nämnde jag inte, men hade jag fått bestämma helt själv och inte behöva ta
hänsyn till andras åsikter och tänkande så skulle jag för evigt vilja ha haft kvar frisyren. Istället så
sa jag några neutrala ord att Carro verkligen kunde sitt jobb och att jag tyckte frisyren var fin. Så
mycket mer hann jag inte säga innan jag fick luta mig bakåt och känna det ljumma vattnet spola
bort de sista resterna av det vackert lagda håret.
Strax så var jag på plats i den andra stolen för en upprepning av proceduren med att rulla upp
håret. Expert eller ej, men jag kunde faktiskt se att Carro rullade på ett annat sätt nu och om det
berodde på detta eller att jag numer inte var lika spänd och ovetandes om rutinerna låter jag vara
osagt, men jag tyckte att det gick oerhört fort innan Carro tog fram kameran och förevigade även
det här mönstret. Med en ny trave tidningar i knäet och torkhuven på plats så försjönk jag in i mig
själv och försökte sortera ut mina tankar. Minnesbilden av kvinnan i spegeln hade etsat sig fast på
näthinnan, och när jag, mer förstrött denna gång, bläddrade i tidningarna så fick kvinnan i spegeln
liksom liv och tog gestalt i många av de som porträtterades i olika reportage.
Plötsligt slutade torkhuvens fläkt att surra utan att Carro stängt av den, och när jag tittade efter
henne så upptäckte jag att Greta satt under torkhuven intill med håret upprullat på spolar.
Sida 18 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Förundrat tittade jag på henne och på något magiskt sätt så verkade hon bli medveten om mina
blickar, för hon vände direkt på huvudet och log mot mig samtidigt som hon vinkade lätt med
handen. I samma stund kom Carro ut från sitt lilla utrymme och befriade mig från torkhuven. Hon
såg min undrande blick mot Greta och förklarade vänligt
- Mamma ville ha sitt hår lagt, så jag tyckte det kunde passa. Jag hade ändå inget särskilt att
göra när håret torkade på dig. Du såg ut att ha de så bra också. Vågar man fråga vad du
drömde om?
- Våga har du redan gjort, svarade jag underfundigt, men svaret vet jag inte ens själv något
om. Jag bara drömde mig bort.
- Ja, det märktes minsann. Kan bli så ibland. Man drömmer intensivt, men har sedan ingen
aning om vad. Både skönt och lite obehagligt tycker jag. Nåväl. Nu får vi se hur det här tar
sig ut.
Även denna frisyr gav mitt ansikte ett klart kvinnligt utseende, men den kändes inte alls lika väl
anpassad till mig som den förra frisyren. Håret var fortfarande lika lockigt, men lockarna svängde
nu utåt och gjorde att den där volymen över öronen saknades vilket fick mitt avlånga ansikte att
kännas än mer avlångt. Men som frisyr betraktat var den fin, men gav inte den där känslan av
”ståpäls” som förra frisyren givit. Carro gjorde ungefär liknande kommentarer, men fotograferade
ändå av den. Eftersom Greta satt kvar under torkhuven så reste jag på mig och gick fram till henne
så att hon fick beskåda frisyren lite närmare, och att döma av hennes gester så var hon enig med
oss att den inte passade mig. Vi gjorde därför inget större väsen av den här, utan jag placerade mig
självmant i tvättstolen till Carros förtjusning och hon grep sig an förberedelserna för dagens tredje
frisyr.
Den här gången var det svårare att se skillnaden på systemet att rulla upp håret för det började bli
svårt att hålla isär de olika läggningarna, men jag tyckte ändå mig se att det mer liknade den första
frisyrens läggning. När jag frågade Carro om saken så svarade hon att jag var mycket uppmärksam
och hade helt rätt. Det var nästan likadant, men hon tänkte ändra lite grann och sedan även kamma
ut frisyren lite annorlunda för att se effekten. Jag kände mig väldigt nöjd med hennes kommentar
och vi fortsatte sedan att diskutera hur min slutliga frisyr skulle se ut.
- Jag skulle helst vilja rulla upp ditt hår ytterligare en gång efter den här frisyren, men jag
ville först prata med dig om det och även höra hur du tänkt dig det hela. Genom att rulla
upp håret så får det bättre volym och ser luftigare ut. Det har du ju själv kunnat konstatera
under dagen. Detta betyder dock att skillnaden för din omgivning kommer att bli ganska
stor. Från den, ursäkta att jag säger det, obefintliga frisyr du hade innan till en genomklippt
och formad frisyr. Skillnaden kommer i vilket fall som helst att synas, men frågan är hur
mycket du både du och omgivningen ”tål” utan att frågorna börjar bli för många?
- Ja, på ett eller annat sätt så kommer ju folk att reagera, det förstår jag. Jag förstår också
din tanke att jag på något sätt ändå inte skall se för välklippt och friserad ut, utan lite av det
bohemiska intrycket skall få vara kvar.
- Just exakt. Du tog orden ifrån mig. Bra att vi förstår varandra. Om du skall sköta ditt hår
rätt från och med nu så borde du med jämna mellanrum rulla upp ditt hår på spolar. Även
om tanken känns främmande för dig som kille så vill jag ändå nämna det. Jag tycker därför
Sida 19 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
att du skall gå och köpa dig ett antal vanliga spolar, ungefär sådana jag använt, fast de du
kan köpa är mycket enklare och billigare. Om du vill så kan jag köpa en uppsättning åt dig.
Jag undrade lite snabbt hur jag skulle svara på hennes erbjudande, men jag fann inget annat sätt att
svara än att göra det ärligt, så jag fortsatte, dock med blicken lite undanglidande
- Jag har faktiskt redan köpt en del. Gjorde det faktiskt igår, innan jag kom på middagen
hos er.
- Gjorde du! Strålande, Jättebra, då vet jag hur vi skall göra sen, svarade Carro glatt
- Hurdå?, frågade jag undrande
- Jo, när vi är klara med den här frisyren så gör vi ytterligare en sköljning och jag visar hur
du skall kamma ut och forma frisyren utan spolar. När håret torkar så kommer ditt hår att
vara ganska slätstruket och lite smått intetsägande men ändå genomklippt. Du själv och
alla andra kommer att kunna se skillnaden mot ditt gamla jag och du behöver inte förklara
allt för mycket utan de flesta kommer bara att tycka att det var på tiden att du gjorde något
åt håret. Visst kan du sedan fortsätta att ha håret så, men jag tycker du har ett alldeles för
fint hårsvall för att slarva bort det på det sättet. Jag tänkte därför visa dig hur du lägger en
enkel och okomplicerad frisyr som jag med all säkerhet tror att du kommer att både kunna
bära och känna dig stolt över som kille. Självklart är du fri att ta det här steget direkt här
och nu, men jag tycker att jag fått rätt bra kläm på vad du egentligen känner och därför så
tycker jag att den här stegvisa förändringen nog passar dig rätt bra.
- Håller med dig. Jag har försökt att se mig i någon av dom här frisyrerna i skolan i morgon,
och det steget är alldeles för stort, så jag är glad att få ta det i etapper
- Ja, jag skulle nog också ha reagerat om du kom med någon av dom här frisyrerna. Den jag
tänkte visa dig är mycket enklare än någon av dessa tre, men väl så snygg ändå. Vi gör den
här färdig nu, så får du hämta dina spolar sedan.
Frisyren som kammades fram efter ännu en fotografering och vistelse under torkhuven var av
delvis annat slag än den första. Den hade samma volym runt öronen och hade samma böljande
hårsvall. Skillnaden var att allt hår i pannan kammades bakåt och lämnade min höga panna bar.
Den tekniken gjorde att ansiktet inte fick den här runda vänliga formen, utan behöll sitt avlånga
utseende. Det såg inte ”fel” ut, men kändes inte lika bra som den första. Men korten togs i
vederbörlig ordning innan jag sprang iväg för att hämta mina egna spolar. Jag tänkte mig inte ens
för när jag sprang iväg, men så hade redan mörkret börjat lägra sig fast klockan inte var mer än tre
på eftermiddagen. Lite andfådd efter den snabba förflyttningen satte jag mig tillrätta i tvättstolen
och väntade på betjäningen.
Carro tvättade håret än en gång och visade mig sedan hur jag bara skulle forma de yttersta
topparna med en hårborste och gärna blåsa lite med en hårtork samtidigt som jag drog lite lätt i
håret för få håret att ligga så tätt mot huvudet det gick. På det sättet så räknade vi med att det
skulle bli minst skillnad från hur det sett ut innan. När den instruktionen var avklarad så fuktade
hon håret lite grann och satte mig i den andra stolen. Istället för att själv göra jobbet, så bad hon
mig följa hennes anvisningar. Plötsligt så sattes min förmåga att både ta emot instruktioner
Sida 20 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
samtidigt som handgreppen också skulle utföras och koordineras på ett helt nytt sätt för mig. Det
var dessutom ovant att se rörelserna i spegeln och se hur korrigeringarna gick precis åt fel håll
eftersom jag såg mig själv spegelvänt. Jag upptäckte snart att spegeln fick bli en referens för att
resultatet blev det rätta, men att åtgärderna fick utgå ifrån den känslan som satt i ryggmärgen åt
vilket håll saker och ting skulle rullas eller vridas. Vi fick oss dock många skratt under mina
många gånger valhänta försök att få spolarna på rätt plats.
Samma prydliga och raka mönster som när Carro rullat de tre tidigare gångerna blev det givetvis
inte, men hon tog ändå fram kameran och dokumenterade resultatet. Bilderna överräckte hon
sedan till mig med orden att hon trodde jag skulle vilja minnas första gången jag själv rullade upp
mitt hår. Uppenbarligen så trodde hon inte det skulle bli den sista, vilket jag noterade under
avdelningen outredda frågor. Jag fick också en av bilderna på mig i den första frisyren, vilket jag
tacksamt tog emot och tänkte vårda ömt.
Vi upptäckte sedan gemensamt att jag glömt att inhandla ett hårnät, så Carro skyndade in i det
andra rummet och hämtade fram ett alldeles nytt rosa hårnät som hon överräckte till mig och gav
instruktioner hur jag skulle fästa det. Efter lite besvär så satt även det på plats och jag kunde stolt
betrakta mitt eget verk.
- Det där gick ju riktigt bra, berömde Carro. Bry dig inte om att det inte blev perfekt. Det
tar faktiskt tid att lära sig alla handgrepp. Du lärde dig snabbt att lita mer på dina sinnen än
vad spegelbilden visade, såg jag, och det är bra. Genom att man jobbar mycket bakom
huvudet så är känslan viktigare än det man ser. Hur känns det förresten i armarna?
- Jobbigt! Dom känns blytunga just nu, svarade jag suckande.
- Även det kommer att bli bättre med mer träning. Det är en mycket ovan arbetsställning för
dig att hålla på så här, men jag tycker du klarade det bra. Nu har du sett hur jag tycker att
du skall sköta ditt hår, och istället för att bara ta ur spolarna och fördärva din första
läggning så tycker jag att du behåller spolarna i och låter håret självtorka. Sedan kan du
plocka ur dom och borsta ut håret så som jag lärde dig. Pröva fritt och känn dig för. Jag
tror säkert att Greta kan bistå dig i kväll med råd också. Själv måste jag tyvärr dra hem
snart.
- Visst, jag hjälper dig gärna, svarade Greta utan att egentligen avbryta Carro som fortsatte
- Om du tror att du kan gå till skolan i morgon med någon av de frisyrer du provat fram så
är det bra, annars så tvättar du håret igen och gör så som jag gjorde nyss och introducerar
lite nya grepp på sikt. Oavsett hur du gör så har du i alla fall nytta av träningen idag.
Under ”föreläsningen” satt jag bara tyst och sög i mig av all den information som delgavs mig och
försökte lägga allt på minnet. Det var så mycket nytt, både när det gällde begrepp och handgrepp,
som jag skulle försöka komma ihåg så jag kände mig nästan som en fullproppad falukorv när hon
nu verkade komma till slutet
- Hoppas att du haft det så trevligt som jag sa att du skulle få det. Jag har i alla fall haft det,
och jag måste säga att du varit en tålmodig modell. Du har dessutom ett väldigt behagligt
hår att arbeta med så jag är mycket nöjd med den här dagen.
Sida 21 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
- Ja, det är jag med, svarade jag neutralt. Ibland så har jag inte riktigt förstått hur och vad du
gjort, men jag har i alla fall försökt att låta dig jobba i fred. Verkligen spännande också att
se hur mitt ansikte förändrades med de olika frisyrerna. Det var en annorlunda upplevelse.
- Kul att du ser det så. Jo det var några spännande ögonblick och du vågade se dig själv
med nya ögon. Fortsätt att vara på det sättet och du kommer att mötas av respekt från andra
för den du är. Känner du dig rädd och obekväm så blir du ett lättare offer för de som gärna
vill retas.
Mer blev inte sagt, utan vi tittade på varandra under tystnad en stund innan jag och Greta gick
över till huset. Carro skulle vara kvar en liten stund och innan vi skildes åt så fick jag en stor
björnkram av henne. Jag var inte sen att besvara kramen och mycket nöjd och med en liten tår av
lycka i ögonvrån vinkade jag hej till henne. När vi kom in i huset så hörde vi hur Arne höll på i
källaren, så med tanke på mitt utseende så skickade Greta snabbt iväg mig till mitt rum samtidigt
som hon viskandes sade till mig
- Jag kommer in till dig senare i kväll
Väl tillbaka inne på mitt lilla men mysiga rum började mina tankar snurra. Vad hade egentlig hänt
under dagen? Var det verkligen mig jag såg där i spegeln med huvudet täckt av papiljotter?
Frågorna bara staplades på varandra och jag blev mer och mer övertygad om att allt bara var en
enda stor dröm. Sakta men säkert började jag inse att allt hade hänt och att jag verkligen haft den
största lycka i världen som fått denna chans att exploatera kvinnan inom mig. Just detta fick mig
att fundera på nästa bit. Hur hade egentligen Greta och Carro uppfattat mig? Hade de läst mig som
en öppen bok, eller var inte mitt intresse så uppenbart ändå. Skulle jag våga ta ett nästa steg och be
om hjälp med att ytterligare utveckla kvinnan inom mig? Tänk om jag bara missuppfattat allt och
Carro inte såg mig på annat sätt än en lämplig modell att testa lite hårvarianter på. Visserligen
hade hon sagt ett antal gånger att jag sett kvinnlig ut, men betydde det att hon också kunde tänka
sig att hjälpa mig fortsättningsvis?
Ja, frågorna var många och jag fann inga egentliga svar på dom, men jag började inse att väldigt
mycket berodde på min egen inställning. Jag måste vara beredd på att få reaktioner på olika sätt,
och hur jag svarade upp när reaktionerna kom skulle i mångt och mycket avgöra hur allt sedan
skulle löpa vidare. Allt kunde jag inte kontrollera, men var inte jag säker på var jag stod så hur
skulle omgivningen kunna agera säkrare i sitt förhållande till mig.
Jag fortsatte med mitt filosoferande ett tag till, men när jag började tjata om samma frågor för
tredje gången så försökte jag koncentrera mina tankar på något mer konkret. Jag började fingra på
mitt hår för att känna om det blivit torrt och när jag konstaterade att så var fallet började jag
försiktigt ta ut spolarna. Just då knackade det försiktigt på dörren och jag hörde Gretas röst som
undrade om hon kunde komma in. Jag svarade att det var OK, och in kom hon med en bricka
fullastad med smörgåsar och annat.
- Tänkte att du måste vara hungrig, och eftersom du kanske ville vara för dig själv så gjorde
jag i ordning den här brickan.
Sida 22 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
- Tack, det var snällt, svarade jag och log mot henne
- Ser att du börjat ta ur spolarna. Vill du göra det själv eller skall jag hjälpa dig?
- Jag gör det gärna själv, så jag lär mig, men du får gärna vara kvar om du vill.
Hon nickade och satte sig på sängkanten och tittade på hur jag avlägsnade spole efter spole. När
jag sedan började kamma ut håret så tyckte hon uppenbarligen att jag tog för klena tag, för hon
bad att få borsten och ställde sig bakom mig.
- Du skall ta kraftiga tag och borsta igenom håret helt. Då kommer det att falla fint och få
fin lyster
Jag nickade, men visste inte om det var jag som medvetet nickade eller om det var hennes kraftiga
tag som fick mitt huvud att åka fram och tillbaka som en nickedocka. Det såg ganska lustigt ut, så
vi skrattade gemensamt åt synen. Under fortsatt glada miner så hjälpte hon mig att forma det som
kanske skulle bli min nya skepnad, och när det hela var klart så granskade vi bägge kritiskt det vi
såg.
- Nu är jag nog inte rätt person att avgöra detta, men jag tycker att det ser bra ut och borde
kunna fungera fint för dig. Visst ser det lite friserat ut, men bara det att du klippt håret gör
ju att det får ett annat utseende. Jag tycker dock inte att det ser för feminint ut.
- Nej, lite svårt att se med neutrala ögon, det medger jag. Visst är det annorlunda än hur det
såg ut i morse, men konstigt vore det väl annars. Jag håller med dig om att det fortfarande
är mig själv jag ser. Jag tycker inte att jag blivit någon annans avbild.
- Nej, det är du. Kanske en liten mjukare bild av dig än som man fått tidigare, men det kan
ju aldrig bli ”fel” eller hur?
- Nej, tycker inte jag i alla fall. Sedan är ju det viktigaste att jag själv trivs med min frisyr.
Det här är mitt hår och det sitter på mig. Jag skall ju inte behöva tänka på vad andra tycker
och tänker.
- Helt rätt, och får jag vara lite ärlig, så hade säkert många åsikter om hur ditt hår såg ut så
sent som i morse, men inte sagt något. Jag vet vad jag tyckte, och när du nu har gjort något
åt det, så tror jag att du kommer att möta mer positiva reaktioner på att du gjort något åt det
än vilken frisyr du har. I värsta fall får du väl skylla på din hyrestant och säga att det är
hennes verk.
Än en gång fick vi skratta tillsammans och det kändes underbart med hennes stöd och goda råd.
Även om högg till lite vid hennes kommentar om mitt tidigare hår så uppskattade jag att hon sagt
sin ärliga mening på ett så fint sätt och att vi ändå vågade vara ärliga mot varandra. Det bådade
gott för framtiden.
Kapitel 5
Jag kände mig visserligen väldigt styrkt av samtalet med Greta när jag gick i väg till skolan på
morgonen, men ändå så fanns det fjärilar i magen av oro för vad klasskamrater och andra skulle
Sida 23 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
säga. Jag hann heller inte mer än in på i klassrummet förrän första kommentaren hängde där i
luften
- Kolla, Kim har klippt sig!
Blickarna vändes givetvis mot mig, men när jag inte reagerade på avsett sätt utan direkt kontrade
med
- Visst, du kan få adressen!
Jag kunde riktigt se hur han kippade efter luft och sökte ett dräpande svar, men jag hade snabbt
fått skrattet med mig. Någon mer kommentar skedde inte då, men jag såg att flera blickar sändes
mot mig och tänkte att kommentarerna inte var slut i och med detta.
Mycket riktigt så gick det bara till nästa rast innan några av tjejerna i klassen passade på när jag
stod och stuvade ner böckerna i väskan efter lektionen och gjorde sig en lov i närheten av mig.
- Snyggt! Jag tar gärna adressen till din frisör.
- Tack, svarade jag och blev för första gången lite förlägen över berömmet.
- Varsågod, svarade en annan tjej och lämnade rummet med de övriga.
Under resterande delen av förmiddagen så kom det lite kommentarer här och där, även från
lärarna, men den stora katastrofen lyste helt med sin frånvaro. Inte heller under lunchrasten dök
det upp några småpåvar som skulle profilera sig, utan jag kunde i lugn och ro äta maten och sedan
invänta eftermiddagens lektioner tillsammans med några kamrater. När jag sedan gick hem så
kändes det nästan lite avslaget och jag var nästan lite besviken på att jag inte fått fler kommentarer
än de jag fått.
Hela veckan förflöt utan direkta kommentarer, och jag började nu ställa in mig för nästa elddop
när argusögonen hemma skulle granska mitt nya yttre. Mamma blev givetvis häpen, men vad jag
kunde förstå på hennes kommentarer så var det närmast en lättnad att jag äntligen gjort något åt
saken och inte lät håret bli än mer vildvuxet. Hon hade väl innerst inne hoppats på att jag skulle ha
tröttnat på långt hår och återgått till normal herrfrisyr, så det var egentligen med blandade känslor
som hon såg mig. Nu förstod hon att min vilja, åtminstone ett tag framöver, att ha långt hår
slutgiltigt hade stadfästs och att jag inte var mottaglig för andra idéer. Med det konstaterandet i
ryggen så fogade hon sig ändå till faktum och gav min nya frisyr sitt godkännande. Pappas verbala
kommentarer var väl ännu färre, men även i hans ögon kunde jag utläsa en viss resignation.
Mina systrar däremot ville veta det mesta om vem som gjort jobbet och hur jag kommit fram till
just denna frisyr. Utan att undanhålla fakta så försökte jag dock hålla tillbaka så mycket som
möjligt av allt som hänt och konstaterade bara att det var hyresvärdinnans dotter, som råkade vara
frisör, som grep sig an verket och klippte mig. Mina systrar har alltid varit oblyga och tagit sig
friheter så de gav sig handgripligt på min frisyr och riktigt kände sig fram och klämde minst två
gånger på varje hårstrå. Det var mamma som fick dom att lugna ner sig och uppföra sig normalt.
Jag hade i och för sig inget emot deras uppmärksamhet, för den visade ändå att dom accepterat
Sida 24 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
min frisyr, men jag var ändå tacksam för mammas inhopp, för jag kände att de började närma sig
frågeställningar och idéer som jag helst av allt inte ville skulle diskuteras.
Fredagskvällen blev annars rätt lugn och mina systrar for iväg för att träffa kompisar medan jag
blev kvar hemma framför TVn med mamma och pappa. Även lördagen såg ut att följa sina
normala uppkörda spår med lite shopping på dan och sedan middag med en eller flera släktingar.
Jag anade därför inga som helst ugglor i mossen när mamma, efter shoppingturen, berättade att vi
blivit bortbjudna till mina kusiner Stig och Lisa med föräldrar. Om jag hade tänkt duscha så var
det bäst nu så att det inte skulle bli stockning i badrummet senare. Jag tyckte förslaget lät bra och
följde uppmaningen. Jag visste så innerligt väl hur stressigt det skulle bli om en stund när mina två
systrar tänkte ockupera badrummet för evinnerliga tider och inte släppa fram någon annan. Just nu
så var de uppenbarligen fullt sysselsatta med att spisa skivor inne hos sig jag borde kunna få ha
badrummet för mig själv en stund.
Riktigt så enkelt blev det nu inte. När jag duschat klart och precis torkat mig och draperat
handduken runt mina höfter för att sedan i lugn och ro göra något åt mitt hår så bankade det på
dörren och äldsta systern ville in. Bråttom lät det som, och som den vänliga själ jag är så öppnade
jag för att lämna plats åt henne. Hon var dock inte det minsta intresserad av att gå in, utan istället
tog tag i mig och ledde mig in till hennes rum. Där stod yngsta systern redo med en kam och runt
henne fanns allehanda redskap för hårskötsel. Jag blev ombedd att sätta mig ner och i mun på
varandra så förklarade de att om jag nu bestämt mig för att ha långt hår och dessutom hålla det
välskött så skulle jag nu få lektion nr 1 i den konsten. Jag försökte protestera, men både insåg det
lönlösa och även tyckte det var spännande att jämföra deras heminlärda skicklighet med Carros.
Nog var mina systrar skickliga allt. De arbetade snabbt och effektivt. Hade jag inte haft mina
erfarenheter med Carro med mig, så skulle jag inte alls ha hängt med i det tempo som de jobbade
i, men nu var jag rätt så klar över hur de gjorde och kunde även till viss del förutspå resultatet när
jag såg hur spolarna rullades. Jag försökte dock inte verka för initierad, utan höll mig avvaktande
inför det som skedde. Halvvägs in i upprullningen så försvann åter min äldsta syster, så jag fick
överta langningen av hårrullar allt eftersom de fästes mot mitt huvud. När allt var klart så fick jag
en liten annan typ av hårnät fästad runt hela härligheten, och jag blev precis klar när storasyster
min kom in nyduschad och med håret insvept i en turban och en handduk käckt svept runt
kroppen. Utan att behöva be om det så reste jag på mig och lät henne ta plats i stolen. Jag blev lite
vilsen och obeslutsam om jag skulle vara kvar där eller om min ”seans” nu var över och min
närvaro fortsättningsvis var mindre önskvärd, men jag han inte fullfölja tankarna innan Anita, min
yngsta syster, tog till orda
- Jag börjar med Ullas hår nu, men du skall strax få ta över och rulla upp resten. Titta hur
jag gör så går det hur bra som helst sedan.
Jag nickade och ställde mig så att jag kunde se hur hon gjorde. Ulla kommenterade också hur hon
ville ha det och information av typ ”grekiska” studsade mellan mina systrar innan Anita tog tag i
första hårslingan och rullade upp den. Hon gjorde väl en fyra fem spolar till innan hon räckte över
kammen till mig
- Nu är det din tur!
Sida 25 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Jag tog emot kammen och skulle precis få mina första instruktioner när Ulla höjde sin stämma
igen
- Jag har tittat en stund på dig, och det ser så konstigt ut med papiljotter på ditt huvud och
handduken runt dina höfter. Antingen så sätter du handduken som jag har den eller så lånar
du en behå av mig. Så där kan du i alla fall inte se ut!
- Nej, det har du rätt i, svarade Anita. Jag tyckte det var något som kändes fel, men kunde
inte komma på vad. Nå behå, eller knyta om handduken?, skrattade hon vänligt
- Jag tar nog handduken, svarade jag och lyckades efter lite besvär få den på plats samtidigt
som jag kände hur blodet steg i ansiktet på mig.
För att snabbt avleda deras uppmärksamhet så satte jag igång med att ta tag i den hårslinga som
stod på tur och när Anita räckte mig hårspolen, så fick jag sträcka ordentligt på händerna för att
fästa den i toppen av Anitas långa hår. Rörelsen fick min överkropp att sträckas ut som i sin tur
medförde att min handduk helt förlorade sina fästpunkter och rasade rakt ner i golvet. Där blev jag
ståendes med mina händer sträckta rakt framför mig, hållandes en hårspole och en hårslinga i
händerna utan möjlighet att skyla min numer helt nakna kropp. Mina systrar uppfattade tydligen
inte situationen först, men när sanningen uppenbarade sig så började de fnittra hejdlöst. Först blev
jag både arg, irriterad och även en hel del förlägen, men strax så kunde jag inte heller se något
annat än det lustiga i situationen och började fnittra med. Ulla var den första att komma till sans
- Anita! Kan inte du hämta ett par trosor åt vårt stackars nakna syskon. Stackarn vet
tydligen inte hur man förbereder sig rätt när man går till duschen.
- Skall bli, svarade Anita och hade sekunden senare ett par trosor i handen för mig att sätta
på mig.
De var av enkelt snitt och i bomull, men de hade ändå omisskännligt kvinnligt snitt och hade
dessutom diskreta spetsar längs benöppningarna. Med blossande kinder tog jag dock emot dom
och drog på mig trosorna så snabbt jag kunde. Jag såg i ögonvrån att mina systrar diskret tittade
bort, och Anita gjorde sig beredd att knyta om handduken åt mig. Hon var mindre blyg än jag när
jag knutit den, och det kändes som om den skulle knäcka alla mina revben på en gång när den väl
var på plats. Efter några små provrörelser så kunde vi konstatera att den höll sig på plats och vi
kunde återuppta arbetet med Ullas hår. Jag lyckades få första spolen på plats utan att vare sig slita
håret av Ullas huvud eller snitta upp hennes skalp med hårpinnen, och fick därför förnyat
förtroende att även ta nästa spole. Strax nickade Anita sitt godkännande åt mig att även fortsätta
med resten och hon försvann iväg mot badrummet.
För mig tog det längre tid att bli klar, så Anita han komma tillbaka och se hur allt tog sig ut och
även hjälpa mig med hårnätet innan det blev ett platsbyte igen. Nu trodde jag att jag skulle bli
entledigad från posten som ställföreträdande hårfrisörska, men jag blev snabbt inkallad till tjänst
igen och uppmanad att även se till att Anita fick sitt hår upplagt. På samma sätt som Ulla
instruerat Anita om sina önskemål så strömmade nu samma ström av ”grekiska” emot mig, men
Ulla var vänlig nog att översätta allt till begriplig svenska åt mig. När jag nickat att jag uppfattat
instruktionerna så fick jag ensamt förtroendet att utföra uppdraget. Visserligen hade jag ett par
argusögon riktade emot mig från innehavarinnan av håret, så vilka konstigheter som helst hade
nog inte godkänts. Det kändes dock som om de redan litade på mina färdigheter och att ett nytt
kapitel i vårt förhållande som syskon var på väg att skrivas.
Sida 26 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Under mitt arbete med Anita så höll Ulla på bakom ryggen på mig och valde bland sina kläder.
Lite då och då så kom hon fram och höll upp någon kreation för att få synpunkter. Anita svarade
oftast med en lätt huvudskakning och Ulla återvände till garderoben för nästa val. Efter ytterligare
någon huvudskakning så gjorde jag mig synlig och gav henne mina synpunkter. Jag tror därefter
att hon medvetet valde ut fullständigt tokiga kombinationer för att höra min åsikt, men hur det än
var med det så hade vi en trevlig och gemytlig stund som tom fick mamma att titta in i rummet
och se hur det gick för oss. Hon verkade inte minsta förvånad att se mig så som jag var, så jag
förstod att hela den här situationen var skapad av alla tre tillsammans. Riktigt att den skulle
utvecklas till den här trivsamma föreställningen kanske inte riktigt funnits med i kalkylen, men
vad gjorde det. Lite skall väl slumpen också få vara med och styra.
Mamma skrattade gott åt situationen och deltog en stund i munterheterna. Jag började allt mer
slappna av och känna mig som en av dom, när jag hörde hur ytterdörren öppnades och pappa klev
in i lägenheten. Jag riktigt kände hur situationen plötsligt förändrades för mig och när jag förstod
att även han lockades fram till oss av våra glada röster så visste jag inte vart jag skulle ta vägen.
Bästa sättet att ”försvinna” jag kom på var att bara fortsätta med det jag gjorde och inte göra något
väsen av mig. Jag var nog den enda av oss fyra som reagerade på detta sätt, för ingen annan gjorde
någon min av att plötsligt komma på andra tankar. Sekunden senare dök pappas huvud upp i
dörröppningen och hälsade med ett glatt leende och en kram från Ulla som stod närmast. Hon
verkade fullständigt oberörd av att hon var klädd som hon var och pappa verkade heller inte ha
något att erinra. När sedan hans blick fortsatte in mot platsen där jag och Anita var så stelnade jag
i mina rörelser och väntade på katastrofen.
Våra blickar möttes och efter att först lite fundersamt tittat på mig och sedan på resten av den
skapelse som påstods vara hans son återvände blicken för att nu fast fokusera min stirrande blick.
Jag kunde inte se det minsta ogillande i blicken, utan snarare en konstaterande blick som ungefär
sade ”rätt åt dig”. Jag förstod att hans tankar gick något i stilen att hade jag gett mig in i det här
frivilligt genom att vara så envis med att ha långt hår så fick jag själv ta konsekvenserna av det.
Han tänkte inte hjälpa mig ur situationen. Han skulle säkert ha blivit än mer bekymrad om han
skulle ha insett hela vidden av den scen han nu var åsyna vittne till och förstått att jag inte var det
minsta intresserad av att bli hjälpt ut ur situationen. Så när som på pappas ankomst så var det här
något av det härligaste jag upplevt och ville verkligen inte att det skulle ta slut.
Pappa dröjde sig kvar i dörrhålet tills Ulla lite diskret harklade sig och pappa ursäktade sig och
gick därifrån i sällskap med mamma. Ulla återgick till att botanisera i garderoben, och om det var
vår oförmåga att ge henne bra svar eller ej skall jag låta vara osagt, men ut kom hon i alla fall med
en kjol och en blus som hon hängde på en stolsrygg. I spegeln såg jag sedan hur hon helt ogenerat
lät handduken falla och med ett brett leende riktat direkt mot mig plockade fram en behå ur sin
byrålåda och satte den på sin plats. För andra gången på en kort stund stod jag som förstenad inför
det som hände, och det behövdes en harkling från Anita för att återföra mig till verkligheten. Även
om jag nu ägnade min uppmärksamhet åt Anitas hår så kunde jag inte undgå att se hur Ulla sedan
fortsatte med att åla sig i en gördel och sedan direkt börja med att trä på sig strumporna hon också
tagit fram.
Sida 27 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
En underkjol skylde sedan hennes undre kroppshalva innan hon fortsatte med den vida kjolen. Sist
satte hon på sig blusen och jag såg då att den var knäppt i ryggen och leendes kom hon fram mot
mig och vände sin rygg mot mig.
- Som betalning så får du vara så snäll och knäppa åt mig
- Betalning?, frågade jag undrande
- För blickarna du gav mig nyss, så klart. Men var inte orolig, du lär dig snart att vi i det här
rummet inte har några hemligheter för varandra, så jag tar inte illa upp. Tvärtom är det
bara bra att du lär dig så vi kan ha lite nytta av dig också och inte bara får se till att du och
pappa trivs. Så välkommen i gänget av tjänstefolk, svarade Ulla lite ironiskt samtidigt som
jag blev klar med knäppningen av hennes blus och fick en puss på kinden som tack.
Jag återgick till uppläggningen av Anitas hår som hindrats ett flertal gånger den senaste kvarten.
Under Ullas överinseende så skyndade jag mig att avsluta det hela och fick en klapp på axeln för
väl avslutat värv.
- Duktigt! Du har känsla för det här, uppenbarligen, och jag tycker att du var riktigt duktig
på att kommentera klädvalen. Har du lust att välja ut det jag skall ha på mig?, frågade
Anita
- Visst, svarade jag lite förläget och undrade om jag visat mig för intresserad.
Samtidigt med att jag öppnade hennes garderob så plockade hon fram sina underkläder och lite
mer i skymundan så satte hon på sig dom. När jag valt färdigt och gav henne mitt val, en enklare
klänning så var hon redan klädd i sina underkläder och väntade på mitt val. Med en gillande blick
tog hon emot klänningen och tvekade inte en sekund att dra den över sitt huvud. Blixtlåset i
ryggen fick jag dra upp.
Plötsligt så visste jag varken ut eller in. Mina systrar var i stort sett färdigklädda, och väntade nu
bara på att håret skulle torka. Själv så var jag allt annat än klädd, och det naturliga var att jag
skulle ha gett mig in till mitt rum för att klä på mig. Men vad var naturligt i den här situationen?
Jag blev därför rådvillt stående i deras rum, och det kändes att även dom kände att något mer
borde göras. Efter ett snabbt ögonkast dem emellan började så Ulla att prata lite lågmält
- Tack för hjälpen, kära syskon. Du har verkligen gjort ett strålande bra jobb. Egentligen så
skulle väl vi nu ha hjälpt dig med kläderna, för du ser verkligen ut som om du gärna skulle
vilja det, men eftersom vi skall bort så tror jag inte det riktigt är läge för det idag. Pappa
har väl också fått mer än nog av detta, så det är väl inte värt att spänna bågen för hårt, eller
hur?
Jag visste inte vilket av påståendena hon menade med sitt ”eller hur”, så jag bara nickade tyst och
kände hur strupen genast blev alldeles torr. Anita fortsatte
- En sak kan vi dock göra, om du vill förstås. Du kan få prova på att ha en gördel och
strumpor. Det kommer inte att synas under dina vanliga kläder.
Fortfarande helt stum nickade jag bara och tog emot de utsträckta kläderna och lät handduken falla
för att sedan börja åla mig i den trånga gördeln. Jag försökte visa mig mindre kunnig i den
tekniken än vad jag var, men jag tror nog att mina systrar redan insett att det här inte var första
Sida 28 av 136
2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr

More Related Content

What's hot (20)

Petra
PetraPetra
Petra
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
Pernilla
PernillaPernilla
Pernilla
 
Födelsedagspresenten
FödelsedagspresentenFödelsedagspresenten
Födelsedagspresenten
 
Anna
AnnaAnna
Anna
 
Bonjour madame
Bonjour madameBonjour madame
Bonjour madame
 
Mor och dotter
Mor och dotterMor och dotter
Mor och dotter
 
Josephine
JosephineJosephine
Josephine
 
Michaela
MichaelaMichaela
Michaela
 
Gangbangnoveller
GangbangnovellerGangbangnoveller
Gangbangnoveller
 
Novellesamling 03
Novellesamling 03Novellesamling 03
Novellesamling 03
 
Agnes Martin-Lugand Oamenii fericiti citesc si beau cafea
Agnes Martin-Lugand Oamenii fericiti citesc si beau cafeaAgnes Martin-Lugand Oamenii fericiti citesc si beau cafea
Agnes Martin-Lugand Oamenii fericiti citesc si beau cafea
 
Sexo em cores
Sexo em coresSexo em cores
Sexo em cores
 
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot PerawanSepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
 
Utroskapsnoveller
UtroskapsnovellerUtroskapsnoveller
Utroskapsnoveller
 
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
MINHA IRMÃ BUNDEIRAMINHA IRMÃ BUNDEIRA
MINHA IRMÃ BUNDEIRA
 
Agnes martin-lugand-oamenii-fericiti-citesc-si-beau-cafea
Agnes martin-lugand-oamenii-fericiti-citesc-si-beau-cafeaAgnes martin-lugand-oamenii-fericiti-citesc-si-beau-cafea
Agnes martin-lugand-oamenii-fericiti-citesc-si-beau-cafea
 
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot PerawanSepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
 
Attraction to my brother!
Attraction to my brother!Attraction to my brother!
Attraction to my brother!
 
TARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro eroticoTARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro erotico
 

Viewers also liked

Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.ArihantEducation
 
VALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoVALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoRonald Cerezo
 
Japan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaJapan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaPelo Siro
 
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Akshay Shah
 
Edusec college management software
Edusec college management softwareEdusec college management software
Edusec college management softwareRudra Softech
 
oscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetoscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetUsman Ghani
 
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerJoomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerSteven Pignataro
 

Viewers also liked (12)

Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
 
Thank you 7.6.2016
Thank you 7.6.2016Thank you 7.6.2016
Thank you 7.6.2016
 
Certificate_C-ZZ6RPCMM8Y
Certificate_C-ZZ6RPCMM8YCertificate_C-ZZ6RPCMM8Y
Certificate_C-ZZ6RPCMM8Y
 
VALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoVALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_Cerezo
 
Ghayda Resume
Ghayda ResumeGhayda Resume
Ghayda Resume
 
Japan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaJapan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-ilia
 
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
 
Noura Trujillo Resume
Noura Trujillo ResumeNoura Trujillo Resume
Noura Trujillo Resume
 
Edusec college management software
Edusec college management softwareEdusec college management software
Edusec college management software
 
oscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetoscillator presentation ucet
oscillator presentation ucet
 
mira cv 2 (2)
mira cv 2 (2)mira cv 2 (2)
mira cv 2 (2)
 
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerJoomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
 

Kim - ett hårresande äventyr

  • 1. av EvaBirgitta Kapitel 1 Det kändes som om jag var på väg att börja ett nytt liv, trots att jag bara kunde räkna upp 18 vårar. Frihetskänslan fanns dock påtagligt där tillsammans med en nyfikenhet över allt som nu fanns att upptäcka utanför föräldrahemmets trygga värld. Min flytt hade varit en realitet för mig ända sedan jag börjat på gymnasiet och berodde på att den utbildning jag valt koncentrerades till en enda ort det sista skolåret. Min förväntan stegrades successivt samtidigt som mina föräldrar haft god tid på sig att vänja sig vid det faktum att jag skulle, åtminstone under veckorna, bryta upp från hemmet och klara mig själv. Ju mer jag tänkte på det hela, desto härligare blev känslan där jag satt uppkrupen i hörnet av sängen och småmyste samtidigt som min lilla kassettbandspelare spred härliga toner ut i rummet. Visserligen piskade ett intensivt höstregn mot mitt fönster, men det var inget jag ägnade någon större tanke åt. Tvärtom så tänkte jag mer på allt jag skulle kunna göra och upptäcka i den nya stad jag befann mig i. Man skulle kunna tro att jag tänkte mig stora äventyr och vilda upptåg, men det låg inte för mig. Snarare så var det lugnare sysselsättningar som utforskning av stadens omgivningar och intressanta kulturplatser som mina första tankar gick till. Visst skulle även enklare nöjen som biobesök och danskvällar kännas spännande, men det var inte det jag tänkte på först. Sport var ett annat intresse, men som ung fattig student så räckte inte kassan till allt, allra helst som jag mest av allt drömde om hur mitt största intresse i livet skulle kunna ges möjlighet att utvecklas så här ett antal mil från föräldrahemmet. Under tidiga uppväxtår hade jag nämligen upptäckt att jag var mycket intresserad av mina storasystrars kläder. Det hade börjat helt oskyldigt med att de låtit mig vara med i olika lekar och gärna klätt mig i flickkläder. Det hände inte speciellt ofta eller ens kändes som något medvetet från deras sida, utan det verkade som om det ”bara blev så”. Om inte dom gjorde någon större affär av det så var det skillnad med mig. Jag fick helt enkelt inte nog av de fåtaliga gånger som det hände, utan började prova deras kläder i smyg. Speciellt härligt var det när jag kunde komma åt deras blanka och åtsittande gördlar samt de lika blanka och åtsittande behåar jag kunde hitta i deras byrålådor. Känslan av välbehag for fram och åter genom kroppen varje gång och gjorde suget efter nya seanser smått outhärdliga att bära på. Sida 1 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 2. Det var där med stor förväntan jag såg fram emot studieåret på annan ort. Jag hade varit mycket noga med mina förberedelser. Rummet jag just nu satt och myste i hade jag valt med omsorg. Flera propåer från några av mina kamrater att dela lägenhet med dom hade avvisats vänligt men bestämt. Istället hade jag sökt efter rum på egen hand och till slut, via en hel del tur, kommit i kontakt med mitt nuvarande värdpar. Huset låg beläget i slutet av en gata och angränsade till ett stort naturområde. Rummet hade egen ingång från sidan av huset och låg helt avskilt från övriga huset. De hade också direkt gjort klart för mig att jag skulle få klara mig själv, på de mycket generösa villkor som de angav, men att golv och andra fria ytor skulle bli städade en dag i veckan av värdparet. De lovade att inte röra omkring bland mina grejor och jag förstod att städningen ändå var en liten slags koll på att rummet och dess invånare höll en viss standard. Jag hade inget att invända mot detta och lovade också att inte hålla fester eller andra ljudliga arrangemang på rummet. Det kändes som om vi skulle trivas med varandra, och redan från början så kändes Greta och Arne som ett andra föräldrapar, då sett ur den mest positiva synvinkeln. Mina förberedelser hade mest skett inom mig själv och förberedelsernas art och konsekvens var för de flesta helt okänt. En av förberedelserna innebar dock en högst påtaglig förändring som jag haft vissa svårigheter att motivera, och som även fått andra att reagera. Jag hade dock, enligt mitt förmenande, klarat av även den biten och framförallt fått mamma att ta det som en försenad tonårsrevolt. Saken är nämligen den att jag sedan tidigt i vintras hållit mig undan från allt vad hårklippning hetat och nu var mitt hår ganska så långt och vildvuxet. Jag hade fått en del pikar i form av att jag lite för sent hakat på trenden för killar att ha långt hår etc., och jag gjorde mitt bästa för att ignorera pikarna men ändå inte avslöja den rätta anledningen för mitt medvetna steg. Jag möttes också av en del avundsjuka blickar, framförallt från mina systrar som smått ogillande noterade att mitt hår blev mer och mer självlockigt ju längre det blev till skillnad mot deras spikraka hår. Även om det var ett mycket medvetet steg jag tog så började ändå mitt långa hår bli till ett problem även för mig. Jag tvättade och skötte det så noga jag kunde, men det blev ändå inte bra. Hela tiden så hade jag en känsla av att det såg ovårdat ut och jag förstod att jag ganska snart måste göra något åt det hela. Att gå till en herrfrisör kändes som ett nederlag och skulle med all säkerhet leda till en totalklippning, trots mina protester, tillbaka till en slags normalklippning för en kille. Då kändes alternativet att gå till en damsalong bättre, men vad skulle jag säga till henne? Hur skulle jag framföra mina funderingar utan att få en frisyr som jag säkerligen längst inom mig skulle vilja ha, men som jag inte på långa vägar skulle kunna tänka mig att ha som kille. Jag ville ju helst av allt ha så liten uppmärksamhet som möjligt mot mitt verkliga skäl, men ändå kunna njuta av frukterna av ett långt hår när jag ville bejaka min kvinnliga sida. Ett annat problem som jag stött på i takt med att mitt hår blivit längre var att jag inte hade samma känsla för att rätt sköta ett långt hår som mina systrar. De hade både en annan teknik och andra redskap att ta till och som jag gärna i smyg studerade, men som jag aldrig vågat praktisera hemma. Även nu när jag var långt ifrån hemmets argusögon så var jag tveksam till att börja med alltför drastiska metoder som att rulla upp håret på papiljotter och så eftersom jag var rädda att den frisyr jag då skapade skulle bli alltför svår att förklara och motivera. Jag visste heller inte hur länge en Sida 2 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 3. frisyr skapad på detta för tjejer så vanliga sätt varade eller om det skulle märkas på något annat sätt. Dessutom så hade jag ju heller inte de rätta redskapen, utan just nu så gick jag omkring och samlade mod för att få kraft att göra ett antal inköp för att underlätta min hårvård. Jag hade redan funderat ut hur jag, så fort det blev en liten kyligare dag, skulle kunna gömma mitt långa hår i en mössa och sedan göra mina inköp på ett eller flera av stadens varuhus. Att gå som jag var med håret fritt var otänkbart. Skälet för mitt inköp skulle då lysa i eldskrift för var och en och det skulle kännas likadant som om jag skulle stått naken framför expediten. Mina tankar svävade runt ganska fritt där jag satt uppkrupen i hörnet av sängen och jag kunde inte annat än småle åt alla angenäma bekymmer som jag nu försökte hitta lösningar på. Jag hade också för avsikt att snarast möjligt försöka utvidga min alldeles för blygsamma garderob av kvinnliga kläder. Jag hade redan sett en annons om en skomarknad med restpar som skulle finnas en bit ut och jag hade för den sakens skull förhört mig om att kunna låna en cykel av värdparet, och så här långt så skulle det inte bereda några problem. Lite urskuldande hade hon påpekat att hon bara hade en gammal damcykel, men kunde jag tänka mig att färdas på den så stod den till mitt förfogande. Hon hade genast visat mig var cykelnyckeln hängde och berättade samtidigt att hon sällan använde den så jag skulle inte tveka att låna den. Övriga kläder hade jag mindre aning om hur jag skulle göra för att komma över. Jag var dock ganska säker på att det även där skulle bli något av varuhusen som skulle bli min inköpskälla. Även om kläderna var mycket snyggare och av högre klass i småbutikerna så var jag helt på det klara med att jag inte på långa vägar skulle våga stå öga mot öga med en expedit och be om hjälp. Priserna var också en avgörande fråga, och även där utföll jämförelsen till småaffärernas nackdel. På min önskelista fanns lite underkläder, en blus en kjol och ett nattlinne. Ett ytterplagg var också hett eftertraktat, men där gällde det att se noga till priset. Mina resurser var klart begränsade så det gällde att välja rätt sak att börja med. Kapitel 2 Veckorna gled iväg och jag började bli mer och mer hemtam både med skola, rummet och mitt värdpar. Dom var verkligen trevliga och absolut inte påträngande. Vi kom bra överens och när jag gjorde mina ärenden ut i köket så hände det ganska ofta att Greta kom och pratade lite med mig. Hon var lättsam att prata med och verkade rättfram på ett härligt och otvunget sätt. Flera gånger så hade jag fått glada gliringar över mitt ostyriga hår när det alltid föll framåt och skymde sikten så fort jag böjde på huvudet. Hennes förslag innefattade det mesta från hårband till diadem för att hålla håret undan, men förslagen gick aldrig över i praktisk handling. Varje gång jag fick någon kommentar så hettade det dock till i ansiktet och jag kände verkligen behovet av att ta tag i saken och göra något. En lördag mitt i oktober satt jag återigen på mitt rum och funderade över livet. Jag hade valt att vara kvar i stan för att dels kunna uträtta lite av mina speciella ärenden, men även vara kvar för att inte vänja mamma och pappa med att jag alltid kom hem till helgerna. Greta hade noterat min närvaro och när vi möttes vid frukosten så hade hon föreslagit att jag skulle delta i deras middag framemot seneftermiddagen. När jag visat lite tveksamhet så avfärdade hon dom lätt med att det Sida 3 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 4. inte skulle vara några besvär alls. Tvärtom så skulle det bara vara kul att få prata lite mer på tu man hand och lära känna varandra bättre. Hennes make Arne skulle dessutom gå på sitt skift kl. 19 så hon tyckte bara det skulle bli skönt med lite sällskap. Jag fann därför ingen större anledning till att hålla fast vid min tvekan, utan tackade ja till inbjudan. Inbjudan fick även det positiva med sig att jag nu fick ändan ur vagnen och på allvar göra ett försök att genomföra några av mina inköp. Jag tog mig därför en uppfriskande promenad ner till stan och varuhuset Domus som låg som en stor betongkoloss mitt i centrum. Även om vinterkylan inte på långa vägar satt in så var det ändå tillräckligt kyligt för att motivera en yllemössa på huvudet. Jag stoppade därför omsorgsfullt in det mesta av mitt hårsvall inunder mössan och försökte platta till allt så gott det gick så att inte det skulle se ut som om jag gömt en fotboll i mössan. Jag utförde också detta en bit från huset för att inte i onödan dra uppmärksamheten till mig. Det var därför först när jag närmade mig centrum som jag i ett skyltfönster kunde kolla av hur jag såg ut och kunde ge mig själv ett klartecken att jag kunde gå vidare. Efter att ha strosat runt lite och hittat montern med hårvårdsartiklar tog jag modet till mig och samlade alla inköp i en korg. Jag hade tänkt ut hur jag skulle agera och kommit fram till att detta borde kunna vara en födelsedagspresent till en tonårstjej. Jag hade noga plitat ner allt på en lista så att det även den vägen skulle se ut som om jag handlade på uppdrag av någon. Trots detta så syntes nog det väldigt tydligt i mitt ansikte att jag kände mig obekväm när jag några minuter senare ställde upp alla inköp, inklusive en käck liten påse att ha allt i, på disken framför den unga expediten. Hon log åt mig, och jag blev alldeles röd i ansiktet när hon tilltalade mig med orden: - Rejält inköp du gjort. Ser ut att vara allting som behövs. Är det en syster eller flickvän som önskat sig allt detta? Jag blev nästan ställd av frågan och stammade till lite vilket gjorde att hon hann före - Förlåt mig. Det var inte min mening att göra dig generad. Jag har ingen anledning att fråga ut dig, tyckte det bara var så roligt att se att en kille kan ge sådana här nyttiga och praktiska saker också. Förlåt mig! - Ingen fara, jag blev bara så överraskad! Det är min syster som fyller 13 och önskade sig lite egna saker, rabblade jag min inövade replik och lyckades klara strupen någorlunda. - Kul! Vill du att jag skall slå in sakerna åt dig? - Ja, gärna det, svarade jag och kände hur ansiktsfärgen började återvända. Lycklig ägare till ett ganska stort paket lämnade jag varuhuset. Jag hade tänkt gå och titta lite på underkläder också, men vågade inte ta risken att ännu en expedit skulle ställa nyfikna frågor. Tänk om dom sedan skulle prata om den där konstiga killen som köpte både det ena och det andra. Även om ingen skulle vare sig känna igen mig eller veta vem jag var så ville jag gärna undvika att en sådan diskussion över huvud taget ägde rum. Jag lämnade därför varuhuset, lite tilltufsad i kanten men ändå vid gott mod, och styrde stegen mot Epa-varuhuset snett över torget. Sida 4 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 5. Jag kände mig genast iakttagen och besvärad när jag kom fram till damunderkläderna, så det blev bara en kortare orienteringstur för att se var de olika sakerna fanns innan jag fann det för gott att dra vidare. För att ändå inte göra besöket helt meningslöst så fortsatte jag mot klädavdelningen och försökte passa på att snappa upp så mycket som möjligt av sortimentet medan jag passerade ställning efter ställning. Under denna snabbgenomgång av avdelningen så var det inget speciellt som mina ögon noterade. Lätt besviken över min oförmåga att bara stanna upp och titta på de kläder jag ville valde jag att svälja förtreten och gå ut på gatan igen. Min sista chans var nu Tempo, men jag kände mig alltför splittrad och stressad för att tycka att det var värt försöket. Jag försökte intala mig själv att jag borde vara nöjd med det jag ändå köpt och att jag skulle ha bättre tur nästa gång. När jag kom tillbaka till mitt rum och överlämnat den prydligt inslagna paketet till mig själv så gjorde jag en liten pantomim över det hela och under stort allvar öppnade paketet och noga studerade dess innehåll innan alla förpackningar bröts och innehållet samlades i den medföljande plastbagen med färgglatt mönster. Jag funderade på om jag också skulle göra mig besväret att tvätta håret och pröva på redskapen, men med tanke på eftermiddagens program så avstod jag. Lustan att ändå göra något för kvinnan inom mig hade dock återvänt efter stadsbesöket, så jag bestämde mig för att ta cykeln och åka iväg till den där skomarknaden jag sett reklam om. Jag hade tur och hittade stället direkt, och det var min stora lycka, för det visade sig att de bara hade öppet i en knapp halvtimme till. Det fanns några andra kunder i lokalen, men det var inga mängder av folk där, så jag skulle nog kunna botanisera rätt fritt under den tid som återstod av öppettiden. Efter en snabb genomgång av herravdelningen, liksom för att ordna till alibit avancerade jag raskt till damavdelningen och mot skylten med siffrorna 41 hängande ovanför en monter. Snabbt spanade jag av hyllan och lämnade de smala pumpsen med de höga stilettklackarna åt sitt öde. Visst var de läckra och eftertraktade, men mest av allt behövde jag ett par promenadskor. Jag såg också ett par olika modeller och efter en förhoppningsvis diskret blick runt mig så försökte jag prova ena skon. Mina herrsockor var dock alldeles för kraftiga för att det skulle kännas rätt, och med kraftigt stigande färg i ansiktet av nervositet fick jag av mig skon och var på väg att ställa tillbaka den när min blick föll på lådan med lite klotter på kanten. ”Provstrumpor” stod det att läsa, och nervöst doppade jag ner handen i lådan och fiskade upp ett exemplar av den ljuvliga tingest som kallas damstrumpa. Efter ytterligare en diskret blick runt omgivningarna, skalade jag av mig min herrstrumpa och försiktigt trädde provstrumpan över foten för att sedan snabbt stoppa ner foten i skon. Nu gick det mycket bättre och jag kände en stor tillfredsställelse både över att ha lyckats, och äntligen haft modet att prova en damsko. Jag prövade tom att gå några steg, men det blev en haltande gång. Min lilla promenad förde mig dock fram emot en spegel och där ställde jag mig och beundrade min ena fot och den vackra fotbeklädnad den var försedd med. Jag hade genast kunnat bestämt mig för ett inköp, men om det var dumdristigt eller vet jag inte, men jag kände ett behov av att i alla fall prova de andra två skoparen också. Efter en lika haltande promenad tillbaka så fick jag nästa sko på foten och återvände till spegeln. Känslan var även denna gång överväldigande och upplevelsen fanns kvar även vid tredje provningen. Nu kom det svåra att också göra ett val, om jag nu också skulle våga att fullfölja köpet och inte bara vara nöjd med att prova. Precis just då ljöd en högtalare och förkunnade att det Sida 5 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 6. var 5 minuter kvar innan stängning och att kunderna ombedes uppsöka kassan. Jag fick därför bråttom med mitt beslut, och även om inte alltid snabba beslut är de bästa, så kanske det ändå var bra i min situation. Jag fick bemöda mig om att fatta ett snabbt beslut och eftersom längtan efter ett par skor var så pass stor så blev beslutet att jag skulle göra ett inköp. Men vilket av paren skulle det bli? Ja, även där finns ett ordspråk att första kärleken varar längst, och jag hade nog instinktivt gjort mitt val redan när jag plockade ut första skon till provning. Jag följde mitt inre och travade iväg mot kassan med min enda sko och funderade över vad jag skulle möta för kommentarer framme vid kassan. Jag hade nog tur att det var i slutet av dagen. Alla verkade ivriga att avsluta jobbet och få komma hem, så expediten bara tog min sko och rasslade ut på lagret bakom hennes rygg för att finna den andra skon. När hon kom tillbaka så rabblade hon mekaniskt att om inte storleken passade så fick jag byta inom 5 dagar om orginalkartongen var med tillbaka. Jag nickade vänligt och erlade den summa som stått på skon och kostade på mig en önskan om en trevlig helg innan jag släntrade ut genom dörren. Väl framme vid min cykel kom reaktionen. Jag började darra som ett asplöv och blev först lite rädd innan jag förstod att det var spänningen inom mig som släppte och gav den här reaktionen. Jag var tvungen att slå mig ner på en bänk i närheten, trots att det var ganska kyligt och låta kroppen få tillbaks sin normala balans innan jag åkte tillbaka. Med stor stolthet placerade jag mina nyinköpta promenadskor i hyllan bredvid mina andra skor. Visst stack det ut från mängden med sina relativt sett höga klackar, men ändå så ville jag ha dom där och verkligen känna att dom var mina och att de var redo för användning när som helst. Jag njöt verkligen av scenen och jag kunde säkert ha stått kvar där än idag om inte verkligheten och den kommande middagen gjort sig påmind. Jag valde därför ut några enkla men snygga kläder ur garderoben och blev precis färdig när Greta försiktigt knackade på dörren och meddelade att maten stod på bordet om ungefär 15 minuter. Jag nickade till svar och sa att jag skulle komma direkt. Jag följde henne i släptåget tillbaka och blev lite överraskad när en kvinna i 25 årsåldern stod jämte Arne och diskuterade. Greta förekom mig dock och sa - Det här är vår dotter Carolina, Carro kallad, och det här är Kim, vår hyresgäst. - Hej, svarade Carro, och räckte fram sin hand mot mig - Hej, svarade jag och besvarade hennes hälsning. - Carro dök upp för en stund sedan, så jag föreslog att hon också kunde stanna över middagen, kompletterade Greta sin avbrutna presentation med. Jag bara nickade och konstaterade inom mig att det var nog jättebra att hon var med. Blev det alldeles för tråkigt och stelt så kunde jag ganska snart efter middagen ursäkta mig och återvända till mitt rum utan att för den skull göra Greta sällskapslös för resten av kvällen. Dessutom så såg hon rätt snygg och trevlig ut, så det kanske istället var upp till mig att vara så trevlig att hon inte valde att göra motsvarande direkt efter maten och lämna mig ensam med Greta. En liten utmaning och en situation jag tidigare inte hade ställts inför i mitt unga liv. Sida 6 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 7. Middagen var enkel men utsökt. En riktigt härlig husmanskost ställdes fram på bordet i form av pepparrotskött och potatis. Såsen till köttet luktade pepparrot lång väg, och när jag undrade över det så svarade Greta stolt med att pepparroten kom från den egna trädgården. Jag åt som det anstod en tonårig grabb, och Arne låg inte långt efter. Båda njöt vi av maten och blotta åsynen av oss båda verkade få åtminstone Greta att ständigt ha ett småleende på sina läppar. Efterrätten var också den enkel men obligatorisk så här på helgen och bestod av en egenhändigt tillverkad jordgubbskräm med mjölk som tillbehör. Vi åt och njöt och ägnade mycket liten tid åt att konversera vilket i och för sig var synd, men här fick verkligen maten oss att tysta mun. Direkt efter maten så ursäktade sig Arne att plikten kallade och att han måste ner till Bruket för att påbörja sitt nattskift. Han bad mig skämtsamt att ta väl hand om damerna och när jag lovade att göra det så svarade Carro med en spelad trumpen min att Arne visst hade missat den jämställdhetsdebatt som blossat upp den senaste tiden och att hon nog kunde klara sig själv och stå på egna ben. Arne blev uppenbarligen lite tagen av Carros snabba replik och valde, lite med svansen mellan bena, att dra sig ur diskussionen och hämta sina saker som skulle medföras till arbetet. Greta följde honom till dörren och lämnade oss ensamma i köket. Carro anslöt genast till replikskiftet nyss - Tycker du också att kvinnan ständigt måste ha en man vid sin sida som beskydd? Jag blev lite tagen av frågan och även om jag givetvis var medveten om de diskussioner som rasade i frågan så hade jag inte närmare deltagit i debatten och formulerat min egen ståndpunkt. Mitt svar blev därför lite standardmässigt och föga uppseendeväckande - Nej, jag tycker nog kvinnan kan klara sig väl själva. Jag har i alla fall inget emot att kvinnan tar sig ett arbete utanför hemmet. Mamma har gjort det i många år så jag har varit van vid att hon inte alltid funnits hemma när jag kommit hem från skolan. - Bra!, då har du i alla fall inte samma inskränkta syn som pappa att kvinnan skall stå vid spisen och föda barn. Svarade Carro med ett leende som gjorde mig tveksam om hon verkligen menat just det hon sagt eller om det bara var en sådan där standardfras som upprepats ett otaliga gånger i debatten och inte direkt var menad att tas bokstavligen. Jag kände mig just manad till att kommentera hennes inlägg när Greta återvände till oss. - Såja, då är Arne iväg. Det verkar som om alla är färdiga med maten. Carro, kan inte du hjälpa mig att duka av så går vi alla in i vardagsrummet sedan och pratar lite? - Visst mamma!, svarade Carro och himlade med ögonen på det där alldeles speciella sättet som visade att hon inte alls gillade kommentaren. Jag hann säga ett kort tack för maten innan vi reste oss och utan att bli ombedd så tog jag tag i min tallrik och några andra saker och började gå ut i köket med dom. I ögonvrån så såg jag att Greta just var på väg att säga något när Carro förekom henne - Skölj bara av tallriken och ställ den på diskänken så kan jag packa diskmaskinen. - Visst, svarade jag och utförde det begärda. Jag placerade sakerna vid den cylinderformade diskmaskinen som stod i ändan på diskbänken. Vi hade genom pappas jobb fått prova en liknande i några veckor, och visst var det en bra Sida 7 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 8. nymodighet, men den var också ganska dyr, klumpig och även bullrig, så vi hade lämnat tillbaka den efter prövotiden. Här hade den uppenbarligen blivit en del av köksinventarierna, och även om jag sett att den stått där så hade jag aldrig använt den. När jag åt min frukost och middag så diskade jag alltid av mitt porslin manuellt och torkade den. Gemensamt fortsatte vi att duka av och i stort sett så skedde det under tystnad även om jag kunde uppsnappa att Greta lite viskande försökte tillrättavisa Carro för hennes snabba replikskifte med Arne och att hon inte gillade att samma debatt alltid uppstod. Jag hörde inte riktigt Carros svar, men förstod att hon inte gillade pappans sätt att placera sig i familjens högsäte. När jag kom in i köket så tystnade ordväxlingen och vi fortsatte att röja undan spåren efter middagen. När allt var klart så gick vi ut till vardagsrummet och slog oss ner runt soffbordet. Jag hamnade i soffan tillsammans med Carro som omedelbart kröp upp med benen under sig och tog tag i en kudde och kramade den intensivt samtidigt som hon verkade försjunka in i några egna tankar. Greta kände uppenbarligen det dödläge som uppstått och försökte hitta på något att prata om. - Är det något du vill se på TVn, Kim? - Nej, jag vet inte ens vad det är för program, svarade jag och fortsatte. För mig är det OK om den får vara avstängd, men vill ni se något så gör inte det mig något. - Jag sitter hellre och pratar, svarade Carro som uppenbarligen återvänt från sin egen värld. Det är inget skojigt på lördagarna ändå. - Då så, då får den vara avstängd!, svarade Greta och satte sig mitt emot oss. Kim, kan inte du berätta lite om dig och din familj. Vi har ju inte haft så mycket tid att prata om det under tiden du bott hos oss. Även om det inte angår oss, så tycker jag i alla fall att det är roligt att lära känna sin hyresgäst lite mer. Jag tycker det i alla fall. Du får säga till om du tycker att jag blir för påträngande. - Det blir du inte alls! Jag berättar gärna, men ni får väl avbryta mig om jag blir för långrandig eller inte berättar det ni vill höra, svarade jag Utan att vänta på något egentligt svar så började jag berätta om min familj och hur vi bodde. Likheterna var många, men även olikheterna. Vi var tre syskon och bodde i lägenhet, dom bodde i villa och hade ett barn. Däremot var arbetarbakgrunden densamma och det märktes tydligt att den politiska åskådningen var densamma även om Carro representerade en mer radikal falang. Ju mer diskussionen pågick, desto mer tonades hennes agitationsiver ner och jag tyckte hon blev mer naturlig och avspänd i samtalet som pågick. Det kändes mer som om vi hamnat på samma nivå och att det inte fanns några egentliga skäl till den konfrontationspolitik som hon startat med efter middagen, utan att vi kunde diskutera och dela med oss av våra åsikter och erfarenheter på ett mer personligt sätt och respektera att vi bar på olika förutsättningar. Ingen var bättre eller sämre än den andre för det, utan det bara visade att våra olika förutsättningar satt sina spår i vår uppväxt. Efter en stund reste sig Greta för att gå ut i köket och sätta på kaffet. På vägen ut i köket passerade hon mig och stannade till vid mig samtidigt som hon lätt berörde mitt hår. Jag ryckte till vid beröringen, men jag kände inget obehag vid beröringen utan tyckte endast det kändes angenämt. Sida 8 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 9. Det gick kanske bara ett par sekunder, men det kändes som en evighet innan hon, fortfarande med sin ena hand på mitt huvud började prata - Vad tycker du Carro? Kim skulle väl behöva få sitt hår riktigt genomklippt för att det skall få en riktigt bra och fin framtoning? - Jag satt just själv och tänkte på det, svarade Carro. Det ser ut att ha goda kvalitéer, men verkar kanske lite vildvuxet. Det var länge sedan du klippte det, eller hur? - Vadå? Ja! Ja det är länge sedan, svarade jag lite förvånat och inte riktigt beredd på att bli inbjuden i samtalet. - Jag förstår om det kan kännas som om jag lägger mig i ditt liv, men jag har ju sett och även kommenterat det besvär du haft med ditt långa hår. Givetvis så är det du som bestämmer hur du vill sköta håret, men Carro är ju hårfrisörska så jag tänkte det kunde vara en chans för dig att få ett gott råd. - Jaha, svarade jag och hoppades på att jag inte lät alltför intresserad. - Ja, det är jag, svarade Carro. Jag trodde du hade sett min salong. Den är ute i det som tidigare var ett garage på andra sidan huset. - Nej, svarade jag uppriktigt. Jag har faktiskt aldrig varit runt huset ens, utan jag har bara kommit in via min ingång. Jag har dock sett att många har kommit och gått på den sidan, men inte reflekterat närmare över det. - Jaså, du visste inte det, fortsatte Greta. Jag trodde verkligen att jag sagt det och att du visste. Inte minst efter alla de gånger jag kommenterat ditt hår. - Nej, du har inget sagt, i alla fall inte som jag noterat, svarade jag. - Nåväl, spelar mindre roll. Vad säger du Carro? Har du några förslag? Carro reste sig och ställde sig bakom mig och började försiktigt dra sina fingrar genom mitt hår. Plötsligt slutade hon och böjde sig fram emot mig - Ursäkta mig! Här sätter jag igång och rumsterar om i ditt hår utan att fråga dig om lov. Uräkta mig. Du kanske inte alls vill att vi skall ge dig några råd? - Ingen orsak! Du får mer än gärna ge mig goda råd. Precis som du säger så har det blivit lite vildvuxet med tiden. Jag gillar dock att ha håret långt, men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag vill ha det. Så fortsätt du och ge mig dina synpunkter. - Tack! Ja, långt hår kan vara väldigt fint och trevligt att ha, men det är minsann inte alltid det lättaste att hållas fint. Behöver mycket uppmärksamhet och en bra genomklippning för att bli så enkelt och fint som det gör på många. Jag förstår om du har problem, för du har inte haft långt hår så länge, eller hur? - Nej, så här långt har det aldrig varit. Jag har inte klippt håret sedan i julas. - Ojdå, det är lång tid det. Du hade kort hår innan då? - Ja, snudd på snagg, svarade jag leende. Sida 9 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 10. - Vad fick dig att börja låta håret växa. Nej, förlåt mig igen. Det är inte min sak att vara nyfiken och fråga ut dig. - Ingen fara. Fråga på du. Om jag har något riktigt bra svar vet jag heller inte, men jag tänkte att jag ville prova hur det skulle vara med långt hår, och tyckte att det här kunde vara en lämplig tidpunkt att prova. Hemma har dom väl inte precis jublat av glädje, och nu när jag är hemifrån lite längre stunder så kanske det inte blir lika många diskussioner. - Så det kan bli, skrattade Carro. Jag förstår dig helt och hållet. Mammor och pappor kan vara nog så ifrågasättande, fortsatte hon och slängde ett vänligt ögonkast mot Greta. - Jaså, dom har haft synpunkter, frågade Greta nyfiket - Ja, om. Men jag har alltid varit viljefast och stått för det jag trott på, så där har dom inte haft något att hämta. - Förstår det. Du verkar faktiskt rätt säker på din sak. Bara det inte blir till en ren prestigesak som gör att du inte kan ångra dig och gå tillbaka till kort hår om du finner att långt inte är din stil. Jag menar, det är ju så lätt att du bara för att visa att din vilja är starkare gör saker som du egentligen inte vill fortsätta göra. - Hörde jag verkligen rätt nu, funderade Greta högt. Sa min dotter verkligen att man inte skulle göra prestige av saker och ting. - Mamma! - Förlåt, jag tänkte bara högt, svarade Greta och gav Carro en kram. Utforskningen av mitt hår fortsatte ytterligare en stund under det att frågor, svar och diverse idéer utbyttes mellan oss tre. Allt skedde i en mycket kamratlig anda och jag kände mig mer och mer delaktig i det som skedde och kände mig mer än nöjd med hur samtalet utvecklades. Mitt i mina funderingar ställde Carro ett förslag till mig - Jag har en idé och ett förslag. Jag skulle kunna ta mig an ditt hår i morgon, men det är på ett villkor. - Nej, inte kan jag ta din tid i anspråk på din lediga dag. Så viktigt är det inte, svarade jag lite avvaktande och osäker på vad detta skulle leda till. - Sakta i backarna, skrattade Carro. Glöm inte att det fanns ett villkor med också. Så här är det nämligen. Jag har anmält mig till SM i hårklippning. Ja, nu fick du reda på det också, mamma, men säg inget till pappa. Inte ännu i alla fall. Jag vill känna efter själv lite först och har bara små aningar om vart det här skall leda och vad som krävs av mig. Jag vet i alla fall att jag måste öva mig och att jag måste ha flera modeller som jag får prova klippningar på. Det är här du kommer in i bilden, Kim. Du skulle kunna få bli min första modell och jag skulle klippa ditt hår utan kostnad för dig. Men det blir inte bara en klippning, utan jag måste kunna göra minst tre olika frisyrer på den klippningen, så är nämligen reglerna. Det kommer därför att kräva en stor del av dagen, med mycket väntan och så, men jag lovar att den frisyr jag lämnar dig med efter att vi testat och provat i det oändliga skall vara en frisyr som du känner att den tillhör dig och din stil och inte en fantasiprodukt av mig. Jag kommer heller inte att klippa ditt hår kortare än vad du kan godkänna, men jag måste vara så ärlig och säga att det behöver klippas igenom ordentligt. Sida 10 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 11. Det behöver inte betyda att det blir mycket kortare än det är nu, men det kommer att falla annorlunda och ge ett annat intryck än som det ser ut nu. Hur känns detta för dig? - Jag vet inte vad jag skall säga, svarade jag försiktigt. Vill du verkligen offra din söndag för att hjälpa mig? - Tro inte att det är jag som offrar min söndag. Nej, har jag gett mig in i den här leken så är det något som jag måste räkna med och arbeta en hel del söndagar. Så mitt engagemang är helt klart oavsett om ditt hår hade passerat mina händer eller ej. Nej, snarare är det du som måste räkna med att din söndag är förlorad. Ställer du upp så vill jag börja redan runt 9 i morgon bitti och sedan hålla på. Jag skulle bli förvånad om vi är klara före 3 – 4 tiden i morgon. - Ojdå, svarade jag förvånat, men försökte ändå få det att låta positivt. Det kändes verkligen som om både en dröm skulle gå i uppfyllelse och ett nödvändigt ont. Min tveksamhet nu låg mer på hur jag skulle se ut efter hennes grundliga genomgång. - Jag kan förstå din tveksamhet, svarade Carro som sett min undrande blick, men jag kan försäkra dig att du inte kommer att se ut som ett missfoster när vi är klara. Under tiden som jag jobbar med mina frisyrer så kommer du att se ut så kvinnlig du bara kan bli, för jag tror att du förstått att det är som damfrisör jag jobbar, men när vi är klara så skall du se precis så grabbig som du bara vill och kan se ut med långt hår. Det lovar jag på heder och samvete. - Jag tror dig svarade jag. Det kommer bara så plötsligt, men egentligen så har jag inget för mig i morgon, så jag ställer upp. Jag blir dock bara så tveksam hur jag vill se ut. Lova mig att du hjälper mig och ger mig goda råd. - Ja, det lovar jag, skrattade Carro, och litar du inte på mig så kan vi alltid kalla in expertvittnet Greta som bor i det här huset. Som du redan märkt så säger hon precis det hon tycker och tänker. - Okej då, svarade jag och sken som en sol mitt på en högsommardag. Då har du en modell för i morgon. - Kul! Svarade Carro och gav mig en kram. Jag tror inte du kommer att ångra dig. - Det vet jag att du inte kommer att göra, inflikade Greta och delade även hon ut en kram till mig. Jag Visste att det här skulle passa dig. Jag har känt hela tiden att du är en tuff och modig person. Behövs faktiskt en hel del mod för att göra det du nyss lovat att göra. - Mamma! Skräm honom inte nu, skrattade Carro, han är redan vettskrämd bortom allt förnuft. - Nja såå farligt är det inte svarade jag och stämde in i den glada stämning som rådde i rummet. - Apropå det, mamma. Var inte du på väg att sätta på kaffet för si så där en timme sedan? - Just det. Det har jag totalt glömt. Skall genast fixa till det, flickor. Fortsätt prata ni bara så fixar jag fikat. Greta gick iväg mot dörren till köket innan hon tvärstannade och vände sig mot oss och frågade rätt ut i luften Sida 11 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 12. - Vad sa jag egentligen? Sa jag verkligen ”flickor”? Ursäkta mig Kim, det var verkligen inte meningen. Det bara slank ur mig. Förlåt! - Gör inget, svarade jag medan rodnaden steg upp i ansiktet. Jag tror dig och jag är van hemifrån att bli hopbuntad med mina systrar. Greta log tacksamt emot mig men när jag mötte Carros blick fanns en antydan till undran som inte funnits där tidigare, men jag var osäker på vad blicken egentligen skulle betyda. Vi gjorde dock som Greta föreslagit och bestämde de närmare detaljerna för morgondagen och hur hon tänkte lägga upp det hela. Jag fick också veta att jag inte behövde bry mig om att tvätta håret. Tvärtom så var det bara bra om hon fick göra allt från första början på sitt sätt. Vi fortsatte att prata om både detta och annat under det att vi hjälpte Greta med att ta fram fikat som vi bestämde kunde ske ute i köket. Ingen av oss hade ändå något intresse av det som eventuellt visades på TVn. Kapitel 3 Jag hade verkligen svårt att somna på kvällen. Tankarna på allt som hänt under kvällen var för många och betydelsefulla för att bara kunna stoppas undan så där på direkten. Ofta gick också mina tankar till det som skulle ske under morgondagen och hur den skulle komma att te sig. Hur skulle också mitt inhopp som modell för damfrisyrer bli. Skulle jag se ut som ett missfoster eller skulle det gå att locka fram kvinnliga drag som jag hoppades fanns där, men som jag inte hade en aning om hur de skulle kunna te sig. Jag hade verkligen ingen aning, men såg med spänd förväntan fram emot morgondagen. Precis kl. 9 steg Carro in i köket och välkomnades av en kram från Greta som redan varit i farten en bra stund. Arne hade kommit hem på morgonkulan och för att ge honom den ro han behövde hade hon stigit upp och var i full färd med att baka när jag kom ut för att få i mig lite frukost. Hon hade än en gång sagt hur stolt hon kände sig för min skull att jag verkligen vågat ta detta steg. Hon frågade sedan oss båda om när det skulle passa med lite mat. Hon tänkte nämligen komma över med det till oss någon gång under dagen. Finkänslig som hon var så trodde hon att det skulle kännas bättre för mig att hon kom över med maten än att Arne skulle se mig i en eller annan skepnad under dagen. Jag kunde inte annat än tacka henne för hennes omtänksamhet och höll med henne om att det nog var det bästa. Vi kom överens om att hon i god tid skulle få reda på när det kunde vara lämpligt med en rast. Med det så avslutade jag frukosten och rensade frukostbordet innan jag försvann in till mig för sista morgonritualen. När jag åter anslöt till Carro i köket så gick vi gemensamt ut till hennes salong i huset bredvid. Lokalen var inte stor, men det fanns i alla fall ett par platser för henne att arbeta vid, och mot bakre väggen fanns en plats där hon kunde tvätta sina kunders hår. Hon visade mig också hur hon hade inrett ett litet pausutrymme för sig själv och var hon förvarade alla saker som behövdes för verksamheten. Jag blev imponerad av att se hur mycket det gick åt för en så här pass enkel verksamhet (tyckte jag), men det verkade som om det var en hel vetenskap att hålla isär alla preparat som fanns på hyllorna. Vi småpratade lite om vad allt användes till innan Carro tyckte att vi skulle börja med dagens arbete. Det gick en rysning av välbehag genom min kropp, och den måste ha varit synlig för Carro då hon log sitt bredaste leende och en ordentlig björnkram innan hon placerade mig i stolen framför sig med orden Sida 12 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 13. - Det här kommer att gå bra. Luta dig bara tillbaka och se fram emot en lång men behaglig dag så skall jag göra resten. Hon började med att tvätta mitt hår och hennes fingrar masserade hårbotten med en sådan kraft att jag trodde huvudsvålen skulle lossna. Det kändes dock väldigt skönt och jag kände hur hela jag slappnade av. Efter flera sköljningar och olika behandlingar var hon tydligen nöjd och svepte en handduk kring mitt våta hår. Vi förflyttade oss över till en annan stol och medan jag satte mig tillrätta så hämtade hon en vackert rosafärgad cape som hon draperade över min kropp och knäppte fast bakom ryggen på mig. Plötsligt var det inte jag längre som satt där och tittade mot mig i spegeln, utan en ganska neutral och intetsägande individ med en turban som hårprydnad. Carro frotterade mitt hår lite ytterligare innan handduken togs bort och hon började att kamma ut mitt våta hår. Med kraftiga och intensiva tag så hängde snart mitt hår rakt ner från huvudet i en ganska så symmetrisk form runt hela huvudet och jag fick plira mellan hårtestarna för att se något genom den ridå som nu tornade upp sig framför mig. När allt var klart så tog hon tag i en rejäl bit av håret framtill och lyfte upp den och fäste hela hårslingan med ett spänne. - Du skall väl åtminstone kunna se vad jag gör, skrattade hon och log mot mig i spegeln Det som sedan hände under den följande timmen var ändå i princip osynligt för mig. Jag kunde se hur hon lyfte och fäste hårslinga efter hårslinga för att sedan klippa och kamma en del, innan nästa omgång hår fästes upp och andra delar klipptes. Under hela proceduren så pratade hon intensivt med mig och jag hade stora svårigheter att dels lyssna och besvara hennes frågor dels nyfiket försöka skapa mig en uppfattning om vad som hände där bak i nacken på mig. Förhållandet blev lite lättare när hon flyttade över på sidan av mig och jag såg nu en skillnad mellan den klippta och den oklippta sidan. Redan nu kunde jag se hur håret liksom växte utåt på ett sätt jag inte sett tidigare. Ansiktet började få en helt annan form, mycket rundare, än den jag var van att se på. När hon slutligen kom fram till pannan tittade hon mig djup in i ögonen och sa - Här måste jag göra ett undantag och klippa riktigt ordentligt. Jag behöver korta håret åtminstone till hälften, men jag lovar att det kommer att se bra ut på dig ändå. - Du gör det du behöver göra, svarade jag lakoniskt. Jag sitter bara här och gör som du sa. Jag iakttar och njuter av det som händer framför mina ögon. - Jag tror dig, svarade hon. Jag har nog sett hur du fallit in i dina egna tankar lite då och då. Något speciellt du drömt om? Jag blev så häpen av frågan och hennes skickliga iakttagelseförmåga att jag helt kom av mig. Hon hade verkligen träffat mitt i prick och mina tankar hade försvunnit långt iväg och funderat hur min kvinnliga gestalt skulle kunna se ut om jag skulle ha modet att ha kvar någon av de frisyrer som snart skulle formas på mitt huvud. Men jag var inte redo att närmare gå in på dessa mina innersta tankar, utan jag bara skakade lite lätt på huvudet och svarade - Inget särskilt faktiskt. Bara beundrade ditt handlag i största allmänhet. - Tack för det, svarade Carro, men jag såg på hennes min att hon inte trodde på min förklaring ens för en kort sekund. Sida 13 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 14. Slutligen så var klippningen klar och jag började verkligen undra om hon varit sanningsenlig i sitt yttrande att jag skulle kunna visa upp mig som kille efter att hon gjort sitt jobb färdigt. Framför mig tonade sig nämligen en bild fram på en alldaglig kvinna, ganska snarlik en av mina systrar. Det var väl ingen fantastisk skönhet som satt framför mig, men jag skulle aldrig ha tvekat att sätta hennes kön till kvinna om jag blivit tillfrågad. Carro såg min lite fundersamma blick, men för en gång skull så misstolkade hon den något när hon kommenterade - Vänta du bara, det här var bara grundläggningen. Innan jag är klar med dig så kommer du inte att känna igen dig alls. Det var nu dags för ännu en förflyttning tillbaka till tvättavdelningen, även om inte denna omgång var lika långvarig och omfattande som den förra. Nu skulle bara håret sköljas igenom och bli av med alla klipprester innan första frisyren skulle modelleras fram. Jag hade nu svårt att hålla tillbaka min längtan att äntligen få mitt hår ompysslat så som det anstod en kvinna. Även Carro märkte min iver och log vänligt mot mig via spegeln - Du ser förväntansfull ut. Kul, att du tar det på det viset. Det kommer att göra mitt arbete så mycket enklare och dessutom roligare för dig än att bara sitta av tiden så att säga. Säg gärna vad du tycker också om det jag gör och fråga gärna om det är något. Ställ alla de ”dumma” frågor du vill och jag skall försöka ge svar. Jag förstår att det jag gör är som en helt ny värld för dig, trots att du har två systrar, eller hur? - Ja, det här är något jag aldrig upplevt tidigare, svarade jag sanningsenligt och fortsatte. När jag började låta håret växa, så hade jag ingen aning om vad som skulle komma att krävas av mig för att sköta det. Nu inser jag hur naiv jag var. - Ångrar du dig alltså att du lät håret växa? - Nej, tolka det inte så. Nej, jag visste bara inte hur mycket jobb och omtanke som ett långt hår kräver. Jag har väl ännu inte riktigt vant mig heller att se mig i långt hår så jag är liksom inte riktigt säker på vilken sorts frisyr som passar mig. Kanske kan du hjälpa mig att komma fram till något som är bra för mig. - Det var liksom min grundtanke när jag fick den här idén. Jag kan förstå att du känner dig osäker. Där sitter du i samma båt som många andra killar som låtit håret växa, och ni har alla gjort den erfarenheten att håret inte sköter sig självt. Även om du säger att du inte riktigt insåg vad du gjorde, så tycker jag dock att du gjorde rätt som vågade låta det växa. Varför skall inte killar kunna ha längre hår? Jag tycker inte att det i första hand hänger på längden utan huruvida man passar i det eller ej. Av det jag hittills sett av dig, så tycker jag att det ser lovande ut. Vi skall, nästan lika säkert som amen i kyrkan, hitta en frisyr som du kommer att trivas i. - Bara ”nästan” lika säkert, svarade jag med en frågande men ändå glad min. - Ja, bara ”nästan”, svarade Carro först tveksamt sedan glatt leende när hon såg min egen min. Tyvärr är det ju så att det inte hunnit komma fram så många bra frisyrer för killar med långt hår, utan det blir, förlåt uttrycket, en utslätad variant av någon tjejfrisyr. Men ju fler killar som börjar ställa krav och har egna åsikter om hur de vill se ut, desto snabbare kommer det att dyka upp beskrivningar på klippningar etc. som tillfredställer ert behov av ett manligt uttryckssätt men med långt hår. Jag kan gott erkänna att du är min första kille Sida 14 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 15. med långt hår. Jag har hjälpt några mammor med deras yngre söner och klippt dom, men ingen i din ålder, så det här är lika spännande för mig faktiskt. Därav mitt ”nästan”. - Jag förstår, svarade jag och fortsatte lika brett leende. Alltid min roll att få vara försökskanin. - Ja, idag så är du verkligen försökskanin och gissa om du skall grillas, vändas och stekas, skrattade Carro. - Jag börjar ana den rätta sanningen, nickade jag instämmande - Ja, men kul skall vi ha. Jag börjar känna mig lite säkrare på var jag har dig också och tror inte att du kommer att flippa ur fullständigt när jag snart sätter igång på allvar. Lova mig bara en sak. Jag kommer nämligen att försöka bortse från att du är en kille och göra de frisyrer jag fantiserat fram inne i mitt huvud. Riktigt hur det kommer att se ut är jag lite osäker på eftersom du faktiskt är en kille, men lova mig att du också försöker se varje frisyr som om de satt på, ja Tex. din flickvän, och inte på ditt huvud. Ge mig dina synpunkter så fritt du kan, och där är ju dina synpunkter lika mycket värda fast du är kille. Det är ju ändå för männen vi gör oss vackra, eller hur? Lovar du mig, även fast det säkert känns konstigt, att du försöker låtsas vara kvinna nu och för några timmar framöver? Lite osäker blev jag på vad Carro egentligen sagt och menat, men några svårigheter att efterfölja hennes uppmaning hade jag inte utan jag harklade mig lätt innan jag tittade henne rakt in i ögonen och svarade - Jag lovar att göra så gott jag kan. Säg gärna till om jag ”gör fel”. Jag vet ju faktiskt inte riktigt vad som krävs av mig i den här situationen heller, utan måste förlita mig på att du guidar mig rätt. - Ja, lovar du det, så skall väl det inte vara några större svårigheter för mig att guida dig rätt i hur du skall uppföra dig som kvinna i en frisörstol, skrattade Carro. Nej, bästa fröken. Nu är det väl bäst att vi sätter fart om det skall bli något resultat av det här. Utan att vänta på mitt svar så drog Carro fram ett litet rullbord med massor av papiljotter i olika korgar. Med vana händer satte hon så igång och började rulla upp mitt hår och det kändes verkligen konstigt när hon rullade upp hårslinga efter hårslinga och sträckte på varje hårstrå innan hon fäste spolen mot min hårbotten. Bit efter bit av huvudet täcktes så av spolarna och tyngden av spolarna började nu verkligen kännas. När hon sedan förklarade att hon var klar med första läggningen så var det nog inte ett enda hårstrå som inte var upprullat utan hela huvudet var som ett organiserat myller av olikfärgade papiljotter. Medan jag noga studerade hur jag såg ut i spegeln och vände och vred på huvudet försvann Carro iväg en stund och kom tillbaka med en polaroidkamera. Efter att ha letat en stund hittade hon även en pall och så ställde hon sig på den och tittade ner på mig lite grann från ovan. - Titta rakt fram men luta huvudet lite bakåt så får jag med allt. Bra så! Sitt stilla. Fint, instruerade hon mig samtidigt som det blixtrade till ett kort togs. Hon tog ytterligare ett kort rakt bakifrån och ett från sidan innan hon konstaterade - Nu så har jag bevis! Alltid bra att ta ett kort på hur spolarna ligger. Visst har jag det i huvudet, men om jag vill ändra något eller förbättra en detalj, så är dom här korten ovärderliga. Jag skall sedan ta några på den färdiga frisyren också, men det blir senare det. Sida 15 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 16. Jo, jag lovar att korten bara är för mitt behov. De kommer inte att visas eller användas i något annat syfte än att påminna mig hur jag gjorde den eller den frisyren. Nu så skall håret få torka, så nu blir du sittande under torkhuven en bra stund. Jag skall hämta lite tidningar så du har något att göra. Att prata är ingen idé, du kommer varken att höra mig eller vad du själv säger. Somnar du så gör inte det heller något. Jag håller koll på dig med jämna mellanrum. Ha det bra! Under tiden hon instruerat mig så hade hon fäst ett hårnät runt hela skapelsen och drog sedan ner en torkhuv från taket och passade in den över mitt huvud. När hon sett att den var rätt placerad tryckte hon på en knapp och en fläkt började genast att surra och fullständigt överröstade mina försök att göra någon kommentar. Jag höjde dock min hand och visade ”tummen upp” att jag förstått och fick leende samma gest tillbaka. Minuten senare låg ett gäng kolorerade damtidningar i mitt knä, och jag började långsamt att bläddra genom det översta exemplaret. Kapitel 4 Jag visste inte vad som var ”viktigast” egentligen. Med stor iver så insöp jag all den kvinnlighet som strömmade emot mig från tidningsbunten, samtidigt som jag inte kunde se mig mätt på den utsikt som fanns framför mina ögon. Jag kunde inte tro att det var sant att det var just jag som satt där under torkhuven och att jag dessutom snart skulle få se hur jag kan se ut i en alldeles vanlig och normal kvinnofrisyr. Jag kunde inte fatta hur väl allt detta föll på plats med min önskan att få utforska min kvinnliga sida. Visst hade jag drömt om att kunna få göra just detta, men aldrig någonsin så hade jag väl bedömt chanserna som speciellt realistiska att det någon gång skulle inträffa. Visst insåg jag att någon form av klippning skulle bli nödvändig, förmodligen långt tidigare än nu blivit fallet, men att det skulle ske på de här villkoren och med den här möjligheten att se mig i olika frisyrer var något jag inte ens skulle ha kunnat skapa fram ens med min livligaste fantasi. Men nu satt jag här och jag ville inte ens nypa mig i armen för att kunna konstatera att drömmen var verklighet. Tänk om det skulle visa sig vara en dröm….. Jag satt så i mina egna tankar att jag inte ens märkte hur Carro kommit fram till mig och nu stängde av torkhuven. Jag ryckte till och när huven fördes bort från mitt huvud och hörseln började återvända så smått hörde jag en leende mun säga - Har det gått bra? Du har suttit under huven i 45 minuter, så nu skall håret vara klart för utkamning. Under tiden du suttit här har jag varit inne hos mamma och pratat lite. Hon har lunchen klar så hon undrade om vi ville komma och äta? Jo, just ja! Du behöver inte oroa dig för pappa. Han kunde inte sova så länge, för en kompis till honom ringde och lockade med honom på en fisketur. Han blir nog borta resten av dagen. Tiden försvinner bara när han sitter där ute på sjön och håller i ett spö. Har vi tur så kan det bli Gös till middag. Sida 16 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 17. Det var inte utan att det kändes skönt att sträcka på benen, och det kurrade till i magen på ett sätt som fick mig att inse hur lång tid det egentligen gått sedan frukosten. Jag accepterade därför mer än villigt Gretas inbjudan, men undrade samtidigt hur jag skulle kunna återgälda denna gästfrihet. Det var ju inte precis för ”helpension” jag betalade rummet, men det fick jag väl fundera ut något vad det led. Precis som vi var på väg ut från salongen kom jag på hur jag såg ut och med ett förskräckt, nästan skräckslagen, kommenterade jag rätt ut i luften - Men så här kan jag väl inte gå… - Visst kan du det! Mamma har sett folk i papiljotter innan så det här är inget ovanligt inne hos oss. Och sannolikheten att någon skall komma förbi medan du går de 5 metrarna fram till dörren är obefintliga, så kom nu. Jag är hungrig. Med skräckslagen blick följde jag efter Carro och förväntade att marken skulle rämna under mina fötter vilken sekund som helst. Inte ens när jag välbehållen steg in i Gretas kök trodde jag att faran var över utan fortsatte att oroligt se mig omkring. Inte förrän både Greta och Carro försäkrade att världen inte gått under kunde jag börja andas igen och min puls började återvända mot en mer normal frekvens. Jag trodde också att Greta skulle ställa sig och gapskratta åt min uppenbarelse, men hon kastade bara en flyktig blick på mig och frågade stillsamt - Nå, hur känns det där då? Först så förstod jag inte riktigt vad hon menade, men sedan tändes ett ljus inom mig och jag kunde suckande svara - Tungt! Trodde väl aldrig att det skulle vara så här tungt. Känns som om halsen kommer att gå av om jag inte håller huvudet helt rakt utan lutar det åt något håll Sedan så gjorde det nästan ont när hårstråna sträcktes, men nu så känns det konstigt nog ingenting. - Du kommer att vänja dig, svarade Greta fortfarande lika lugnt. Skall bli spännande att se hur det ser ut när spolarna tas bort. Gör det något om jag kommer med ut och ser förvandlingen? - Nej, absolut inte. I alla fall inte för mig, vill säga. Om det är OK för Carro så… - Visst, inga problem. Mamma frågade mig innan och jag trodde eventuellt att du skulle ha invändningar, men du är nog mycket säkrare i dig själv än jag först trodde. Strongt gjort av dig att vara så öppen - Äsch!, svarade jag och försökte låta världsvan. Ni ställer ju upp så mycket på mig, så lite får väl jag bjuda på också. - Ja, du säger det, men jag tror i alla fall inte att många killar skulle ställt upp på det du gör och klara av det så bra som du gör. Jag känner en stolthet inför dig, svarade Greta och gav mig en kram. Greta hade gräddat våfflor, och vi njöt av såväl dom som den hemlagade lingonsylten. Vi hade kunnat sitta där hur länge som helst, men plikten kallade och vi städade noggrant undan resterna innan vi i samlad tropp gick över till salongen. Den här gången kändes inte promenaden lika äventyrlig, och inte heller den här gången öppnades någon avgrund under mina fötter. Carro spillde ingen tid när vi väl kommit in utan föste mig på plats i stolen och började lossa på alla Sida 17 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 18. spolar. Strax var mitt hår ett enda stort virrvarr av lockar, och jag undrade med spänd förväntan på hur allt detta skulle kunna bli en frisyr. Carro verkade dock inte det minsta tveksam, utan började kamma och borsta håret med lugna och kraftiga tag. Framför mig i spegeln så växte bilden av en ung kvinna fram. Hennes lite avlånga ansikte fick plötsligt en rundhet som inte funnits tidigare och håret böljade sig med vackra lockar lite diagonalt över pannan. Öronen skymtade fram under sidohåret som nu verkligen fått volym men ändå behållit längden som jag så hett eftertraktat. Jag betraktade häpet resultatet och fick verkligen söka efter likheter med den person som steg in genom dörren för ett par timmar sedan. Både Greta och Carro verkade lika överraskade de, för de stod tysta och studerade både mig och spegelbilden med intresserade ögon. Carros händer var dock kontinuerligt sysselsatta med att rätta till något enstaka hårstrå som inte följde givna anvisningar. Till slut bröt ändå Carro tystnaden - Otroligt! Även om jag anade att resultatet kunde bli detta, så är jag ändå häpen. Förlåt mig om jag uttrycker mig fel, men jag tycker du blev väldigt vacker. Ditt ansikte kommer fram mer och du ser väldigt …. ja, väldigt…. Äsch du lovade ju att jag skulle få säga vad jag tyckte, och jag tycker att du ser väldigt vacker och kvinnlig ut i den här frisyren. - Det tycker jag med, svarade Greta. Verkligen skillnad. Visserligen så har vi egentligen inget att jämföra med, eftersom ditt gamla hår var så vildvuxet, men att du skulle passa i den här frisyren om du varit kvinna är ställd utom allt tvivel. Verkligen ett bra val Carro. - Tack!. Men nu kan vi inte hålla på och beundra det här för länge. Jag skall bara ta några bilder så sätter vi fart med nästa. Bilderna togs och under tiden som Carro förberedde för nästa frisyr så fick jag också möjlighet att närmare betrakta min skepnad. Greta som troget stod vid min sida frågade mig om hur jag uppfattade mitt nuvarande utseende och jag kunde sanningsenligt säga att även jag var mycket överraskad och förvånad över resultatet. Att jag också kände en stor sorg att resultatet snart skulle vara ett minne blott nämnde jag inte, men hade jag fått bestämma helt själv och inte behöva ta hänsyn till andras åsikter och tänkande så skulle jag för evigt vilja ha haft kvar frisyren. Istället så sa jag några neutrala ord att Carro verkligen kunde sitt jobb och att jag tyckte frisyren var fin. Så mycket mer hann jag inte säga innan jag fick luta mig bakåt och känna det ljumma vattnet spola bort de sista resterna av det vackert lagda håret. Strax så var jag på plats i den andra stolen för en upprepning av proceduren med att rulla upp håret. Expert eller ej, men jag kunde faktiskt se att Carro rullade på ett annat sätt nu och om det berodde på detta eller att jag numer inte var lika spänd och ovetandes om rutinerna låter jag vara osagt, men jag tyckte att det gick oerhört fort innan Carro tog fram kameran och förevigade även det här mönstret. Med en ny trave tidningar i knäet och torkhuven på plats så försjönk jag in i mig själv och försökte sortera ut mina tankar. Minnesbilden av kvinnan i spegeln hade etsat sig fast på näthinnan, och när jag, mer förstrött denna gång, bläddrade i tidningarna så fick kvinnan i spegeln liksom liv och tog gestalt i många av de som porträtterades i olika reportage. Plötsligt slutade torkhuvens fläkt att surra utan att Carro stängt av den, och när jag tittade efter henne så upptäckte jag att Greta satt under torkhuven intill med håret upprullat på spolar. Sida 18 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 19. Förundrat tittade jag på henne och på något magiskt sätt så verkade hon bli medveten om mina blickar, för hon vände direkt på huvudet och log mot mig samtidigt som hon vinkade lätt med handen. I samma stund kom Carro ut från sitt lilla utrymme och befriade mig från torkhuven. Hon såg min undrande blick mot Greta och förklarade vänligt - Mamma ville ha sitt hår lagt, så jag tyckte det kunde passa. Jag hade ändå inget särskilt att göra när håret torkade på dig. Du såg ut att ha de så bra också. Vågar man fråga vad du drömde om? - Våga har du redan gjort, svarade jag underfundigt, men svaret vet jag inte ens själv något om. Jag bara drömde mig bort. - Ja, det märktes minsann. Kan bli så ibland. Man drömmer intensivt, men har sedan ingen aning om vad. Både skönt och lite obehagligt tycker jag. Nåväl. Nu får vi se hur det här tar sig ut. Även denna frisyr gav mitt ansikte ett klart kvinnligt utseende, men den kändes inte alls lika väl anpassad till mig som den förra frisyren. Håret var fortfarande lika lockigt, men lockarna svängde nu utåt och gjorde att den där volymen över öronen saknades vilket fick mitt avlånga ansikte att kännas än mer avlångt. Men som frisyr betraktat var den fin, men gav inte den där känslan av ”ståpäls” som förra frisyren givit. Carro gjorde ungefär liknande kommentarer, men fotograferade ändå av den. Eftersom Greta satt kvar under torkhuven så reste jag på mig och gick fram till henne så att hon fick beskåda frisyren lite närmare, och att döma av hennes gester så var hon enig med oss att den inte passade mig. Vi gjorde därför inget större väsen av den här, utan jag placerade mig självmant i tvättstolen till Carros förtjusning och hon grep sig an förberedelserna för dagens tredje frisyr. Den här gången var det svårare att se skillnaden på systemet att rulla upp håret för det började bli svårt att hålla isär de olika läggningarna, men jag tyckte ändå mig se att det mer liknade den första frisyrens läggning. När jag frågade Carro om saken så svarade hon att jag var mycket uppmärksam och hade helt rätt. Det var nästan likadant, men hon tänkte ändra lite grann och sedan även kamma ut frisyren lite annorlunda för att se effekten. Jag kände mig väldigt nöjd med hennes kommentar och vi fortsatte sedan att diskutera hur min slutliga frisyr skulle se ut. - Jag skulle helst vilja rulla upp ditt hår ytterligare en gång efter den här frisyren, men jag ville först prata med dig om det och även höra hur du tänkt dig det hela. Genom att rulla upp håret så får det bättre volym och ser luftigare ut. Det har du ju själv kunnat konstatera under dagen. Detta betyder dock att skillnaden för din omgivning kommer att bli ganska stor. Från den, ursäkta att jag säger det, obefintliga frisyr du hade innan till en genomklippt och formad frisyr. Skillnaden kommer i vilket fall som helst att synas, men frågan är hur mycket du både du och omgivningen ”tål” utan att frågorna börjar bli för många? - Ja, på ett eller annat sätt så kommer ju folk att reagera, det förstår jag. Jag förstår också din tanke att jag på något sätt ändå inte skall se för välklippt och friserad ut, utan lite av det bohemiska intrycket skall få vara kvar. - Just exakt. Du tog orden ifrån mig. Bra att vi förstår varandra. Om du skall sköta ditt hår rätt från och med nu så borde du med jämna mellanrum rulla upp ditt hår på spolar. Även om tanken känns främmande för dig som kille så vill jag ändå nämna det. Jag tycker därför Sida 19 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 20. att du skall gå och köpa dig ett antal vanliga spolar, ungefär sådana jag använt, fast de du kan köpa är mycket enklare och billigare. Om du vill så kan jag köpa en uppsättning åt dig. Jag undrade lite snabbt hur jag skulle svara på hennes erbjudande, men jag fann inget annat sätt att svara än att göra det ärligt, så jag fortsatte, dock med blicken lite undanglidande - Jag har faktiskt redan köpt en del. Gjorde det faktiskt igår, innan jag kom på middagen hos er. - Gjorde du! Strålande, Jättebra, då vet jag hur vi skall göra sen, svarade Carro glatt - Hurdå?, frågade jag undrande - Jo, när vi är klara med den här frisyren så gör vi ytterligare en sköljning och jag visar hur du skall kamma ut och forma frisyren utan spolar. När håret torkar så kommer ditt hår att vara ganska slätstruket och lite smått intetsägande men ändå genomklippt. Du själv och alla andra kommer att kunna se skillnaden mot ditt gamla jag och du behöver inte förklara allt för mycket utan de flesta kommer bara att tycka att det var på tiden att du gjorde något åt håret. Visst kan du sedan fortsätta att ha håret så, men jag tycker du har ett alldeles för fint hårsvall för att slarva bort det på det sättet. Jag tänkte därför visa dig hur du lägger en enkel och okomplicerad frisyr som jag med all säkerhet tror att du kommer att både kunna bära och känna dig stolt över som kille. Självklart är du fri att ta det här steget direkt här och nu, men jag tycker att jag fått rätt bra kläm på vad du egentligen känner och därför så tycker jag att den här stegvisa förändringen nog passar dig rätt bra. - Håller med dig. Jag har försökt att se mig i någon av dom här frisyrerna i skolan i morgon, och det steget är alldeles för stort, så jag är glad att få ta det i etapper - Ja, jag skulle nog också ha reagerat om du kom med någon av dom här frisyrerna. Den jag tänkte visa dig är mycket enklare än någon av dessa tre, men väl så snygg ändå. Vi gör den här färdig nu, så får du hämta dina spolar sedan. Frisyren som kammades fram efter ännu en fotografering och vistelse under torkhuven var av delvis annat slag än den första. Den hade samma volym runt öronen och hade samma böljande hårsvall. Skillnaden var att allt hår i pannan kammades bakåt och lämnade min höga panna bar. Den tekniken gjorde att ansiktet inte fick den här runda vänliga formen, utan behöll sitt avlånga utseende. Det såg inte ”fel” ut, men kändes inte lika bra som den första. Men korten togs i vederbörlig ordning innan jag sprang iväg för att hämta mina egna spolar. Jag tänkte mig inte ens för när jag sprang iväg, men så hade redan mörkret börjat lägra sig fast klockan inte var mer än tre på eftermiddagen. Lite andfådd efter den snabba förflyttningen satte jag mig tillrätta i tvättstolen och väntade på betjäningen. Carro tvättade håret än en gång och visade mig sedan hur jag bara skulle forma de yttersta topparna med en hårborste och gärna blåsa lite med en hårtork samtidigt som jag drog lite lätt i håret för få håret att ligga så tätt mot huvudet det gick. På det sättet så räknade vi med att det skulle bli minst skillnad från hur det sett ut innan. När den instruktionen var avklarad så fuktade hon håret lite grann och satte mig i den andra stolen. Istället för att själv göra jobbet, så bad hon mig följa hennes anvisningar. Plötsligt så sattes min förmåga att både ta emot instruktioner Sida 20 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 21. samtidigt som handgreppen också skulle utföras och koordineras på ett helt nytt sätt för mig. Det var dessutom ovant att se rörelserna i spegeln och se hur korrigeringarna gick precis åt fel håll eftersom jag såg mig själv spegelvänt. Jag upptäckte snart att spegeln fick bli en referens för att resultatet blev det rätta, men att åtgärderna fick utgå ifrån den känslan som satt i ryggmärgen åt vilket håll saker och ting skulle rullas eller vridas. Vi fick oss dock många skratt under mina många gånger valhänta försök att få spolarna på rätt plats. Samma prydliga och raka mönster som när Carro rullat de tre tidigare gångerna blev det givetvis inte, men hon tog ändå fram kameran och dokumenterade resultatet. Bilderna överräckte hon sedan till mig med orden att hon trodde jag skulle vilja minnas första gången jag själv rullade upp mitt hår. Uppenbarligen så trodde hon inte det skulle bli den sista, vilket jag noterade under avdelningen outredda frågor. Jag fick också en av bilderna på mig i den första frisyren, vilket jag tacksamt tog emot och tänkte vårda ömt. Vi upptäckte sedan gemensamt att jag glömt att inhandla ett hårnät, så Carro skyndade in i det andra rummet och hämtade fram ett alldeles nytt rosa hårnät som hon överräckte till mig och gav instruktioner hur jag skulle fästa det. Efter lite besvär så satt även det på plats och jag kunde stolt betrakta mitt eget verk. - Det där gick ju riktigt bra, berömde Carro. Bry dig inte om att det inte blev perfekt. Det tar faktiskt tid att lära sig alla handgrepp. Du lärde dig snabbt att lita mer på dina sinnen än vad spegelbilden visade, såg jag, och det är bra. Genom att man jobbar mycket bakom huvudet så är känslan viktigare än det man ser. Hur känns det förresten i armarna? - Jobbigt! Dom känns blytunga just nu, svarade jag suckande. - Även det kommer att bli bättre med mer träning. Det är en mycket ovan arbetsställning för dig att hålla på så här, men jag tycker du klarade det bra. Nu har du sett hur jag tycker att du skall sköta ditt hår, och istället för att bara ta ur spolarna och fördärva din första läggning så tycker jag att du behåller spolarna i och låter håret självtorka. Sedan kan du plocka ur dom och borsta ut håret så som jag lärde dig. Pröva fritt och känn dig för. Jag tror säkert att Greta kan bistå dig i kväll med råd också. Själv måste jag tyvärr dra hem snart. - Visst, jag hjälper dig gärna, svarade Greta utan att egentligen avbryta Carro som fortsatte - Om du tror att du kan gå till skolan i morgon med någon av de frisyrer du provat fram så är det bra, annars så tvättar du håret igen och gör så som jag gjorde nyss och introducerar lite nya grepp på sikt. Oavsett hur du gör så har du i alla fall nytta av träningen idag. Under ”föreläsningen” satt jag bara tyst och sög i mig av all den information som delgavs mig och försökte lägga allt på minnet. Det var så mycket nytt, både när det gällde begrepp och handgrepp, som jag skulle försöka komma ihåg så jag kände mig nästan som en fullproppad falukorv när hon nu verkade komma till slutet - Hoppas att du haft det så trevligt som jag sa att du skulle få det. Jag har i alla fall haft det, och jag måste säga att du varit en tålmodig modell. Du har dessutom ett väldigt behagligt hår att arbeta med så jag är mycket nöjd med den här dagen. Sida 21 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 22. - Ja, det är jag med, svarade jag neutralt. Ibland så har jag inte riktigt förstått hur och vad du gjort, men jag har i alla fall försökt att låta dig jobba i fred. Verkligen spännande också att se hur mitt ansikte förändrades med de olika frisyrerna. Det var en annorlunda upplevelse. - Kul att du ser det så. Jo det var några spännande ögonblick och du vågade se dig själv med nya ögon. Fortsätt att vara på det sättet och du kommer att mötas av respekt från andra för den du är. Känner du dig rädd och obekväm så blir du ett lättare offer för de som gärna vill retas. Mer blev inte sagt, utan vi tittade på varandra under tystnad en stund innan jag och Greta gick över till huset. Carro skulle vara kvar en liten stund och innan vi skildes åt så fick jag en stor björnkram av henne. Jag var inte sen att besvara kramen och mycket nöjd och med en liten tår av lycka i ögonvrån vinkade jag hej till henne. När vi kom in i huset så hörde vi hur Arne höll på i källaren, så med tanke på mitt utseende så skickade Greta snabbt iväg mig till mitt rum samtidigt som hon viskandes sade till mig - Jag kommer in till dig senare i kväll Väl tillbaka inne på mitt lilla men mysiga rum började mina tankar snurra. Vad hade egentlig hänt under dagen? Var det verkligen mig jag såg där i spegeln med huvudet täckt av papiljotter? Frågorna bara staplades på varandra och jag blev mer och mer övertygad om att allt bara var en enda stor dröm. Sakta men säkert började jag inse att allt hade hänt och att jag verkligen haft den största lycka i världen som fått denna chans att exploatera kvinnan inom mig. Just detta fick mig att fundera på nästa bit. Hur hade egentligen Greta och Carro uppfattat mig? Hade de läst mig som en öppen bok, eller var inte mitt intresse så uppenbart ändå. Skulle jag våga ta ett nästa steg och be om hjälp med att ytterligare utveckla kvinnan inom mig? Tänk om jag bara missuppfattat allt och Carro inte såg mig på annat sätt än en lämplig modell att testa lite hårvarianter på. Visserligen hade hon sagt ett antal gånger att jag sett kvinnlig ut, men betydde det att hon också kunde tänka sig att hjälpa mig fortsättningsvis? Ja, frågorna var många och jag fann inga egentliga svar på dom, men jag började inse att väldigt mycket berodde på min egen inställning. Jag måste vara beredd på att få reaktioner på olika sätt, och hur jag svarade upp när reaktionerna kom skulle i mångt och mycket avgöra hur allt sedan skulle löpa vidare. Allt kunde jag inte kontrollera, men var inte jag säker på var jag stod så hur skulle omgivningen kunna agera säkrare i sitt förhållande till mig. Jag fortsatte med mitt filosoferande ett tag till, men när jag började tjata om samma frågor för tredje gången så försökte jag koncentrera mina tankar på något mer konkret. Jag började fingra på mitt hår för att känna om det blivit torrt och när jag konstaterade att så var fallet började jag försiktigt ta ut spolarna. Just då knackade det försiktigt på dörren och jag hörde Gretas röst som undrade om hon kunde komma in. Jag svarade att det var OK, och in kom hon med en bricka fullastad med smörgåsar och annat. - Tänkte att du måste vara hungrig, och eftersom du kanske ville vara för dig själv så gjorde jag i ordning den här brickan. Sida 22 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 23. - Tack, det var snällt, svarade jag och log mot henne - Ser att du börjat ta ur spolarna. Vill du göra det själv eller skall jag hjälpa dig? - Jag gör det gärna själv, så jag lär mig, men du får gärna vara kvar om du vill. Hon nickade och satte sig på sängkanten och tittade på hur jag avlägsnade spole efter spole. När jag sedan började kamma ut håret så tyckte hon uppenbarligen att jag tog för klena tag, för hon bad att få borsten och ställde sig bakom mig. - Du skall ta kraftiga tag och borsta igenom håret helt. Då kommer det att falla fint och få fin lyster Jag nickade, men visste inte om det var jag som medvetet nickade eller om det var hennes kraftiga tag som fick mitt huvud att åka fram och tillbaka som en nickedocka. Det såg ganska lustigt ut, så vi skrattade gemensamt åt synen. Under fortsatt glada miner så hjälpte hon mig att forma det som kanske skulle bli min nya skepnad, och när det hela var klart så granskade vi bägge kritiskt det vi såg. - Nu är jag nog inte rätt person att avgöra detta, men jag tycker att det ser bra ut och borde kunna fungera fint för dig. Visst ser det lite friserat ut, men bara det att du klippt håret gör ju att det får ett annat utseende. Jag tycker dock inte att det ser för feminint ut. - Nej, lite svårt att se med neutrala ögon, det medger jag. Visst är det annorlunda än hur det såg ut i morse, men konstigt vore det väl annars. Jag håller med dig om att det fortfarande är mig själv jag ser. Jag tycker inte att jag blivit någon annans avbild. - Nej, det är du. Kanske en liten mjukare bild av dig än som man fått tidigare, men det kan ju aldrig bli ”fel” eller hur? - Nej, tycker inte jag i alla fall. Sedan är ju det viktigaste att jag själv trivs med min frisyr. Det här är mitt hår och det sitter på mig. Jag skall ju inte behöva tänka på vad andra tycker och tänker. - Helt rätt, och får jag vara lite ärlig, så hade säkert många åsikter om hur ditt hår såg ut så sent som i morse, men inte sagt något. Jag vet vad jag tyckte, och när du nu har gjort något åt det, så tror jag att du kommer att möta mer positiva reaktioner på att du gjort något åt det än vilken frisyr du har. I värsta fall får du väl skylla på din hyrestant och säga att det är hennes verk. Än en gång fick vi skratta tillsammans och det kändes underbart med hennes stöd och goda råd. Även om högg till lite vid hennes kommentar om mitt tidigare hår så uppskattade jag att hon sagt sin ärliga mening på ett så fint sätt och att vi ändå vågade vara ärliga mot varandra. Det bådade gott för framtiden. Kapitel 5 Jag kände mig visserligen väldigt styrkt av samtalet med Greta när jag gick i väg till skolan på morgonen, men ändå så fanns det fjärilar i magen av oro för vad klasskamrater och andra skulle Sida 23 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 24. säga. Jag hann heller inte mer än in på i klassrummet förrän första kommentaren hängde där i luften - Kolla, Kim har klippt sig! Blickarna vändes givetvis mot mig, men när jag inte reagerade på avsett sätt utan direkt kontrade med - Visst, du kan få adressen! Jag kunde riktigt se hur han kippade efter luft och sökte ett dräpande svar, men jag hade snabbt fått skrattet med mig. Någon mer kommentar skedde inte då, men jag såg att flera blickar sändes mot mig och tänkte att kommentarerna inte var slut i och med detta. Mycket riktigt så gick det bara till nästa rast innan några av tjejerna i klassen passade på när jag stod och stuvade ner böckerna i väskan efter lektionen och gjorde sig en lov i närheten av mig. - Snyggt! Jag tar gärna adressen till din frisör. - Tack, svarade jag och blev för första gången lite förlägen över berömmet. - Varsågod, svarade en annan tjej och lämnade rummet med de övriga. Under resterande delen av förmiddagen så kom det lite kommentarer här och där, även från lärarna, men den stora katastrofen lyste helt med sin frånvaro. Inte heller under lunchrasten dök det upp några småpåvar som skulle profilera sig, utan jag kunde i lugn och ro äta maten och sedan invänta eftermiddagens lektioner tillsammans med några kamrater. När jag sedan gick hem så kändes det nästan lite avslaget och jag var nästan lite besviken på att jag inte fått fler kommentarer än de jag fått. Hela veckan förflöt utan direkta kommentarer, och jag började nu ställa in mig för nästa elddop när argusögonen hemma skulle granska mitt nya yttre. Mamma blev givetvis häpen, men vad jag kunde förstå på hennes kommentarer så var det närmast en lättnad att jag äntligen gjort något åt saken och inte lät håret bli än mer vildvuxet. Hon hade väl innerst inne hoppats på att jag skulle ha tröttnat på långt hår och återgått till normal herrfrisyr, så det var egentligen med blandade känslor som hon såg mig. Nu förstod hon att min vilja, åtminstone ett tag framöver, att ha långt hår slutgiltigt hade stadfästs och att jag inte var mottaglig för andra idéer. Med det konstaterandet i ryggen så fogade hon sig ändå till faktum och gav min nya frisyr sitt godkännande. Pappas verbala kommentarer var väl ännu färre, men även i hans ögon kunde jag utläsa en viss resignation. Mina systrar däremot ville veta det mesta om vem som gjort jobbet och hur jag kommit fram till just denna frisyr. Utan att undanhålla fakta så försökte jag dock hålla tillbaka så mycket som möjligt av allt som hänt och konstaterade bara att det var hyresvärdinnans dotter, som råkade vara frisör, som grep sig an verket och klippte mig. Mina systrar har alltid varit oblyga och tagit sig friheter så de gav sig handgripligt på min frisyr och riktigt kände sig fram och klämde minst två gånger på varje hårstrå. Det var mamma som fick dom att lugna ner sig och uppföra sig normalt. Jag hade i och för sig inget emot deras uppmärksamhet, för den visade ändå att dom accepterat Sida 24 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 25. min frisyr, men jag var ändå tacksam för mammas inhopp, för jag kände att de började närma sig frågeställningar och idéer som jag helst av allt inte ville skulle diskuteras. Fredagskvällen blev annars rätt lugn och mina systrar for iväg för att träffa kompisar medan jag blev kvar hemma framför TVn med mamma och pappa. Även lördagen såg ut att följa sina normala uppkörda spår med lite shopping på dan och sedan middag med en eller flera släktingar. Jag anade därför inga som helst ugglor i mossen när mamma, efter shoppingturen, berättade att vi blivit bortbjudna till mina kusiner Stig och Lisa med föräldrar. Om jag hade tänkt duscha så var det bäst nu så att det inte skulle bli stockning i badrummet senare. Jag tyckte förslaget lät bra och följde uppmaningen. Jag visste så innerligt väl hur stressigt det skulle bli om en stund när mina två systrar tänkte ockupera badrummet för evinnerliga tider och inte släppa fram någon annan. Just nu så var de uppenbarligen fullt sysselsatta med att spisa skivor inne hos sig jag borde kunna få ha badrummet för mig själv en stund. Riktigt så enkelt blev det nu inte. När jag duschat klart och precis torkat mig och draperat handduken runt mina höfter för att sedan i lugn och ro göra något åt mitt hår så bankade det på dörren och äldsta systern ville in. Bråttom lät det som, och som den vänliga själ jag är så öppnade jag för att lämna plats åt henne. Hon var dock inte det minsta intresserad av att gå in, utan istället tog tag i mig och ledde mig in till hennes rum. Där stod yngsta systern redo med en kam och runt henne fanns allehanda redskap för hårskötsel. Jag blev ombedd att sätta mig ner och i mun på varandra så förklarade de att om jag nu bestämt mig för att ha långt hår och dessutom hålla det välskött så skulle jag nu få lektion nr 1 i den konsten. Jag försökte protestera, men både insåg det lönlösa och även tyckte det var spännande att jämföra deras heminlärda skicklighet med Carros. Nog var mina systrar skickliga allt. De arbetade snabbt och effektivt. Hade jag inte haft mina erfarenheter med Carro med mig, så skulle jag inte alls ha hängt med i det tempo som de jobbade i, men nu var jag rätt så klar över hur de gjorde och kunde även till viss del förutspå resultatet när jag såg hur spolarna rullades. Jag försökte dock inte verka för initierad, utan höll mig avvaktande inför det som skedde. Halvvägs in i upprullningen så försvann åter min äldsta syster, så jag fick överta langningen av hårrullar allt eftersom de fästes mot mitt huvud. När allt var klart så fick jag en liten annan typ av hårnät fästad runt hela härligheten, och jag blev precis klar när storasyster min kom in nyduschad och med håret insvept i en turban och en handduk käckt svept runt kroppen. Utan att behöva be om det så reste jag på mig och lät henne ta plats i stolen. Jag blev lite vilsen och obeslutsam om jag skulle vara kvar där eller om min ”seans” nu var över och min närvaro fortsättningsvis var mindre önskvärd, men jag han inte fullfölja tankarna innan Anita, min yngsta syster, tog till orda - Jag börjar med Ullas hår nu, men du skall strax få ta över och rulla upp resten. Titta hur jag gör så går det hur bra som helst sedan. Jag nickade och ställde mig så att jag kunde se hur hon gjorde. Ulla kommenterade också hur hon ville ha det och information av typ ”grekiska” studsade mellan mina systrar innan Anita tog tag i första hårslingan och rullade upp den. Hon gjorde väl en fyra fem spolar till innan hon räckte över kammen till mig - Nu är det din tur! Sida 25 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 26. Jag tog emot kammen och skulle precis få mina första instruktioner när Ulla höjde sin stämma igen - Jag har tittat en stund på dig, och det ser så konstigt ut med papiljotter på ditt huvud och handduken runt dina höfter. Antingen så sätter du handduken som jag har den eller så lånar du en behå av mig. Så där kan du i alla fall inte se ut! - Nej, det har du rätt i, svarade Anita. Jag tyckte det var något som kändes fel, men kunde inte komma på vad. Nå behå, eller knyta om handduken?, skrattade hon vänligt - Jag tar nog handduken, svarade jag och lyckades efter lite besvär få den på plats samtidigt som jag kände hur blodet steg i ansiktet på mig. För att snabbt avleda deras uppmärksamhet så satte jag igång med att ta tag i den hårslinga som stod på tur och när Anita räckte mig hårspolen, så fick jag sträcka ordentligt på händerna för att fästa den i toppen av Anitas långa hår. Rörelsen fick min överkropp att sträckas ut som i sin tur medförde att min handduk helt förlorade sina fästpunkter och rasade rakt ner i golvet. Där blev jag ståendes med mina händer sträckta rakt framför mig, hållandes en hårspole och en hårslinga i händerna utan möjlighet att skyla min numer helt nakna kropp. Mina systrar uppfattade tydligen inte situationen först, men när sanningen uppenbarade sig så började de fnittra hejdlöst. Först blev jag både arg, irriterad och även en hel del förlägen, men strax så kunde jag inte heller se något annat än det lustiga i situationen och började fnittra med. Ulla var den första att komma till sans - Anita! Kan inte du hämta ett par trosor åt vårt stackars nakna syskon. Stackarn vet tydligen inte hur man förbereder sig rätt när man går till duschen. - Skall bli, svarade Anita och hade sekunden senare ett par trosor i handen för mig att sätta på mig. De var av enkelt snitt och i bomull, men de hade ändå omisskännligt kvinnligt snitt och hade dessutom diskreta spetsar längs benöppningarna. Med blossande kinder tog jag dock emot dom och drog på mig trosorna så snabbt jag kunde. Jag såg i ögonvrån att mina systrar diskret tittade bort, och Anita gjorde sig beredd att knyta om handduken åt mig. Hon var mindre blyg än jag när jag knutit den, och det kändes som om den skulle knäcka alla mina revben på en gång när den väl var på plats. Efter några små provrörelser så kunde vi konstatera att den höll sig på plats och vi kunde återuppta arbetet med Ullas hår. Jag lyckades få första spolen på plats utan att vare sig slita håret av Ullas huvud eller snitta upp hennes skalp med hårpinnen, och fick därför förnyat förtroende att även ta nästa spole. Strax nickade Anita sitt godkännande åt mig att även fortsätta med resten och hon försvann iväg mot badrummet. För mig tog det längre tid att bli klar, så Anita han komma tillbaka och se hur allt tog sig ut och även hjälpa mig med hårnätet innan det blev ett platsbyte igen. Nu trodde jag att jag skulle bli entledigad från posten som ställföreträdande hårfrisörska, men jag blev snabbt inkallad till tjänst igen och uppmanad att även se till att Anita fick sitt hår upplagt. På samma sätt som Ulla instruerat Anita om sina önskemål så strömmade nu samma ström av ”grekiska” emot mig, men Ulla var vänlig nog att översätta allt till begriplig svenska åt mig. När jag nickat att jag uppfattat instruktionerna så fick jag ensamt förtroendet att utföra uppdraget. Visserligen hade jag ett par argusögon riktade emot mig från innehavarinnan av håret, så vilka konstigheter som helst hade nog inte godkänts. Det kändes dock som om de redan litade på mina färdigheter och att ett nytt kapitel i vårt förhållande som syskon var på väg att skrivas. Sida 26 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 27. Under mitt arbete med Anita så höll Ulla på bakom ryggen på mig och valde bland sina kläder. Lite då och då så kom hon fram och höll upp någon kreation för att få synpunkter. Anita svarade oftast med en lätt huvudskakning och Ulla återvände till garderoben för nästa val. Efter ytterligare någon huvudskakning så gjorde jag mig synlig och gav henne mina synpunkter. Jag tror därefter att hon medvetet valde ut fullständigt tokiga kombinationer för att höra min åsikt, men hur det än var med det så hade vi en trevlig och gemytlig stund som tom fick mamma att titta in i rummet och se hur det gick för oss. Hon verkade inte minsta förvånad att se mig så som jag var, så jag förstod att hela den här situationen var skapad av alla tre tillsammans. Riktigt att den skulle utvecklas till den här trivsamma föreställningen kanske inte riktigt funnits med i kalkylen, men vad gjorde det. Lite skall väl slumpen också få vara med och styra. Mamma skrattade gott åt situationen och deltog en stund i munterheterna. Jag började allt mer slappna av och känna mig som en av dom, när jag hörde hur ytterdörren öppnades och pappa klev in i lägenheten. Jag riktigt kände hur situationen plötsligt förändrades för mig och när jag förstod att även han lockades fram till oss av våra glada röster så visste jag inte vart jag skulle ta vägen. Bästa sättet att ”försvinna” jag kom på var att bara fortsätta med det jag gjorde och inte göra något väsen av mig. Jag var nog den enda av oss fyra som reagerade på detta sätt, för ingen annan gjorde någon min av att plötsligt komma på andra tankar. Sekunden senare dök pappas huvud upp i dörröppningen och hälsade med ett glatt leende och en kram från Ulla som stod närmast. Hon verkade fullständigt oberörd av att hon var klädd som hon var och pappa verkade heller inte ha något att erinra. När sedan hans blick fortsatte in mot platsen där jag och Anita var så stelnade jag i mina rörelser och väntade på katastrofen. Våra blickar möttes och efter att först lite fundersamt tittat på mig och sedan på resten av den skapelse som påstods vara hans son återvände blicken för att nu fast fokusera min stirrande blick. Jag kunde inte se det minsta ogillande i blicken, utan snarare en konstaterande blick som ungefär sade ”rätt åt dig”. Jag förstod att hans tankar gick något i stilen att hade jag gett mig in i det här frivilligt genom att vara så envis med att ha långt hår så fick jag själv ta konsekvenserna av det. Han tänkte inte hjälpa mig ur situationen. Han skulle säkert ha blivit än mer bekymrad om han skulle ha insett hela vidden av den scen han nu var åsyna vittne till och förstått att jag inte var det minsta intresserad av att bli hjälpt ut ur situationen. Så när som på pappas ankomst så var det här något av det härligaste jag upplevt och ville verkligen inte att det skulle ta slut. Pappa dröjde sig kvar i dörrhålet tills Ulla lite diskret harklade sig och pappa ursäktade sig och gick därifrån i sällskap med mamma. Ulla återgick till att botanisera i garderoben, och om det var vår oförmåga att ge henne bra svar eller ej skall jag låta vara osagt, men ut kom hon i alla fall med en kjol och en blus som hon hängde på en stolsrygg. I spegeln såg jag sedan hur hon helt ogenerat lät handduken falla och med ett brett leende riktat direkt mot mig plockade fram en behå ur sin byrålåda och satte den på sin plats. För andra gången på en kort stund stod jag som förstenad inför det som hände, och det behövdes en harkling från Anita för att återföra mig till verkligheten. Även om jag nu ägnade min uppmärksamhet åt Anitas hår så kunde jag inte undgå att se hur Ulla sedan fortsatte med att åla sig i en gördel och sedan direkt börja med att trä på sig strumporna hon också tagit fram. Sida 27 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html
  • 28. En underkjol skylde sedan hennes undre kroppshalva innan hon fortsatte med den vida kjolen. Sist satte hon på sig blusen och jag såg då att den var knäppt i ryggen och leendes kom hon fram mot mig och vände sin rygg mot mig. - Som betalning så får du vara så snäll och knäppa åt mig - Betalning?, frågade jag undrande - För blickarna du gav mig nyss, så klart. Men var inte orolig, du lär dig snart att vi i det här rummet inte har några hemligheter för varandra, så jag tar inte illa upp. Tvärtom är det bara bra att du lär dig så vi kan ha lite nytta av dig också och inte bara får se till att du och pappa trivs. Så välkommen i gänget av tjänstefolk, svarade Ulla lite ironiskt samtidigt som jag blev klar med knäppningen av hennes blus och fick en puss på kinden som tack. Jag återgick till uppläggningen av Anitas hår som hindrats ett flertal gånger den senaste kvarten. Under Ullas överinseende så skyndade jag mig att avsluta det hela och fick en klapp på axeln för väl avslutat värv. - Duktigt! Du har känsla för det här, uppenbarligen, och jag tycker att du var riktigt duktig på att kommentera klädvalen. Har du lust att välja ut det jag skall ha på mig?, frågade Anita - Visst, svarade jag lite förläget och undrade om jag visat mig för intresserad. Samtidigt med att jag öppnade hennes garderob så plockade hon fram sina underkläder och lite mer i skymundan så satte hon på sig dom. När jag valt färdigt och gav henne mitt val, en enklare klänning så var hon redan klädd i sina underkläder och väntade på mitt val. Med en gillande blick tog hon emot klänningen och tvekade inte en sekund att dra den över sitt huvud. Blixtlåset i ryggen fick jag dra upp. Plötsligt så visste jag varken ut eller in. Mina systrar var i stort sett färdigklädda, och väntade nu bara på att håret skulle torka. Själv så var jag allt annat än klädd, och det naturliga var att jag skulle ha gett mig in till mitt rum för att klä på mig. Men vad var naturligt i den här situationen? Jag blev därför rådvillt stående i deras rum, och det kändes att även dom kände att något mer borde göras. Efter ett snabbt ögonkast dem emellan började så Ulla att prata lite lågmält - Tack för hjälpen, kära syskon. Du har verkligen gjort ett strålande bra jobb. Egentligen så skulle väl vi nu ha hjälpt dig med kläderna, för du ser verkligen ut som om du gärna skulle vilja det, men eftersom vi skall bort så tror jag inte det riktigt är läge för det idag. Pappa har väl också fått mer än nog av detta, så det är väl inte värt att spänna bågen för hårt, eller hur? Jag visste inte vilket av påståendena hon menade med sitt ”eller hur”, så jag bara nickade tyst och kände hur strupen genast blev alldeles torr. Anita fortsatte - En sak kan vi dock göra, om du vill förstås. Du kan få prova på att ha en gördel och strumpor. Det kommer inte att synas under dina vanliga kläder. Fortfarande helt stum nickade jag bara och tog emot de utsträckta kläderna och lät handduken falla för att sedan börja åla mig i den trånga gördeln. Jag försökte visa mig mindre kunnig i den tekniken än vad jag var, men jag tror nog att mina systrar redan insett att det här inte var första Sida 28 av 136 2013-07-31http://evabirgitta.se/kim.html