SlideShare a Scribd company logo
1 of 67
Download to read offline
Förord!
Den här berättelsen är började jag med för många år sedan. Jag närde en klen förhoppning att kunna
skriva en berättelse på engelska, och därmed möta en bredare publik. En mycket god vän, som fick
läsa mitt valhänta försök, gjorde tummen ner och tyckte att mitt språkbruk inte räckte till. Heder åt
henne som vågade säga sin ärliga åsikt. Berättelsen fick ligga I träda tills för ett tag sedan när jag
gjorde ett tappert försök att återuppväcka den. Jag skrev om den till svenska, men behöll själva
berättelsen och den plats på världskartan den redan hade. Då tiden ändå flugit iväg en hel del sedan
dess och situationerna, på flera sätt förändrats, tog jag tillfället I akt och verkligen spände bågen
högt när det gäller vetenskapens utveckling inom ett område som många i min läsekrets är
intresserade av. Lite av Science Fiction finns därför med och jag hoppas att det blir ett intressant
inslag I berättelsen.
För att ändå behålla historiens ursprung och plats på jorden har jag valt att behålla den titel jag först
satte på berättelsen. Några jämförelser i övrigt med dagens situation i det land jag placerat mina
huvudpersoner i skall heller inte göras, utan snarare se landet som det en gång var, möjligheternas
land. Med detta önskar jag mina läsare en god läsning och tar tacksamt emot de synpunkter ni
eventuellt har på min berättelse.
EvaBirgitta
I stood there!
Av
EvaBirgitta
Jag stod där, något darrande, framför spegeln. I spegeln kunde jag se min spegelbild, endast
klädd i en helt nytt behå- och trosset i det mest delikata material i renaste vitt och med mitt
hår insvept i en handduk som en turban. Jag hade precis kommit ut från en varm och härlig
dusch och hade använt de flesta av alla de parfymerade produkter som var en del av vårt
badrum. Jag kände att min kropp hade en trevlig lukt och kändes smidig och mjuk. Bh och
trosor var en gåva från min mor och behån hade inbyggda kuddar fyllda med en vätska som
fick dem att kännas som verkliga bröst och gav mig en fin klyfta. Jag stod där och gjorde
några små justeringar på min behå när jag hörde min mamma från rummet intill
- Älskling, när du är redo kan du komma in till mig.
Jag tvekade en stund innan jag tog en sista blick på mig i spegeln och med något skakiga ben
gick över till min mors rum. På tröskeln till hennes rum stannade jag och såg på henne. Hon
satt på bänken framför hennes sminkbord och en av hennes fötter vilade uppe på bänken
medan hon gjorde pedikyr. Men det var inte därför jag stannade upp och tvekade att göra
min entré. Framför mig satt min mor i hennes födelsedagskostym och jag hade en perfekt
utsikt över de mest intima delarna av hennes kropp. Hon hörde mig och lyfte huvudet och
log till mig
- Så fin du är, min kära. Snälla du, kom hit och sätt dig bredvid mig så att jag kan hjälpa dig
att göra dig redo.
När jag fortfarande inte flyttade mig fortsatte hon
- Var inte så blygsam. Vi flickor har inga hemligheter för varandra.
Hon sträckte ut armen som en inbjudan till mig och jag kunde inte längre stå kvar utan
började gå mot henne. Hon flyttade lite på sig på bänken så jag fick en plats på den andra
halvan och även jag satte upp en fot på bänken på samma sätt som mor. Jag var fortfarande
nervös och inte helt bekväm med att sitta där i bara behå och trosor trots att jag var mer
klädd än min mor. Jag kunde ändå inte låta bli att beundra min mors kropp som vilken kvinna
som helst skulle vara avundsjuk på. Hennes fasta bröst var nästan perfekta, en platt mage,
och resten av hennes kropp var helt felfri. Du kan inte tro att hon passerat fyrtioårsåldern.
Hon måste ha sett mina blickar men hon bara log och gav mig en uppskattande klapp på min
nakna arm. Jag fick gåshud och log tillbaka mot henne innan jag tog de verktyg hon gav mig
och lektionen kunde börja.
Med en expert på den motsatta sidan gick det smidigt och snabbt och snart blänkte mina
tånaglar i klarrött medan min mors var i en djupt vinröd färg. Innan vi började med våra
fingernaglar föreslog mor att vi skulle ta en paus och få i oss något att äta. Hon reste på sig
och kom tillbaka med två morgonrockar, men innan hon gav mig den ena justerade hon
något på min behå och klappade mig vänligt på ryggen. Vi svepte morgonrockarna om oss
och gick ut till köket och började söka igenom kylen för att hitta några ätbart. Kylskåpet var
nästan tomt eftersom vi i morgon skulle påbörja vår resa ner till Florida för att i första hand
ha en semester men också att försöka göra en nystart i våra liv. Det fanns inte mycket att äta
så mamma tog sin mobiltelefon och slog numret till pizzamannen och beställde två till oss.
Efter ett par minuter dök en ung pojke upp vid vår entré och mor besparade mig mötet med
pizzamannen endast iklädd morgonrock och gick själv för att möta honom. Han fick bra med
dricks, men det var inte nödvändigt alls eftersom bara hennes klädsel var dricks i sig och jag
kunde se från köksfönstret att han var mer än nöjd när han återvände till sin bil och vi kunde
stilla vår egen hunger, fast av annat slag, och fundera på vad som låg framför oss.
De senaste månaderna har varit ett enda stort kaos i våra liv. Orsaken till detta kaos var att
min pappa dog i en bilolycka och i ett försök att tränga undan sorgen och saknaden av
hennes make och min far, ägnade hon dagarna med att storstäda huset. Under det arbetet
upptäckte hon alla mina tjejkläder, noga undangömda i min garderob. Du förstår, jag är inte
en flicka utan en pojke. Inte den största här på jorden utan en smal kille ca 168 cm lång och
väger bara en liten bit över 60 kilo. Jag är nyss fyllda 16 år och har gillat att klä mig i
tjejkläder i många år. Min garderob har varit mycket begränsad och de flesta av mina kläder
kommer från secondhand butiker och varit både föråldrade och passar dåligt på min kropp.
Men för mig var det mina mest värdefulla saker och jag blev riktigt upprörd och rädd när
mor upptäckte min hemlighet.
Om det bara var ett resultat av ännu en besvikelse i hennes liv eller om hon bara inte brydde
vet jag inte, men hon gjorde inte något större affär över upptäckten. Hon konfronterade
bara mig med kläderna och frågade om de var mina. Rodnande hade jag bekräftat det hela
och de följande dagarna fick hon mig att tala om mina känslor och inre tankar när jag klär
mig sig som en flicka. Hon hade också förklarat att om jag gillade att klä mig som en flicka så
måste det vara i kläder som passade mig och göra mig presentabel.
Några veckor innan hennes upptäckt av mitt hemliga begär att klä mig som flicka hade hon
tagit upp idén att vi skulle hyra ett hus i Florida under sommaren och ge oss en chans att
hitta tillbaka till någon form av liv utan min far och hennes make. Denna nya upptäckt hade
inte fått henne att ändra sina tankar utan vi hade gemensamt bestämt att vi skulle vänta till
vår resa ner till Florida innan det var dags att släppa ut flickan inuti mig i det fria. Den sista
veckan har varit hektisk. Vi hade packat de tillhörigheter vi skulle ta med oss och resten hade
magasinerats. Huset var nu nästan tomt och också sålts till ett ungt par med en liten baby.
De har lovat att ta hand om våra kvarvarande möbler och se till att lagra dem bland våra
andra tillhörigheter tills vi beslutat var och hur vi ville bo.
Mor och jag hade också besökt ett antal butiker för att hitta mig en liten men korrekt
garderob för en tonårsflicka. Mina gömda kläder hade förkastats av min mor och var nu ett
minne blott men jag sörjde inte mycket efter dom utan jag litade på henne när hon sade att
hon skulle hjälpa mig att hitta flickan inuti mig. Även om jag såg fram emot att följa henne till
köpcentret för att hitta kläder till mig var det med viss tvekan jag gjorde det. Föreställ dig att
jag träffade några av mina vänner medan vi sökte efter kläder. Även om jag gillar idén att
verkligen släppa ut flickan inuti mig jag var nervös som bara den när jag var tvungen att möta
denna utmaning. Men allt hade fungerat utan problem och nu var jag en stolt ägare av det
mesta en flicka i min ålder känner sig behöva. Bh- och trossettet jag hade på mig nu var en
av de uppsättningar vi köpt och jag var mycket stolt över hur väl de passade mig och hur
kvinnlig de gjorde mig.
Efter att vi hade avslutat vår måltid vi gick tillbaka till min mors sovrum. Den här gången
frågade hon mig om hjälp att hitta några underkläder till henne och snart hade jag valt ett
liknande set som mitt. Naturligtvis behövde hon inte någon stoppning i hennes behå och det
var med darrande händer jag uppfyllde hennes begäran om att jag också skulle sätta denna
nätta sak på henne och knäppa ihop den i ryggen. Jag fick en snabb touch av hennes bröst
under uppgiften och de var så mjuka men ändå fasta och det var med ren avundsjuka i mina
ögon när de doldes under det spetsförsedda plagget. Hon låtsades dock inte om mina blickar
utan uppmanade mig att sitta ner på bänken och vecklade ut min turban. Håret var nu torrt
och hon börjar kamma ut mitt ganska så långa hår, det nådde faktiskt ända ner på mina
axlar. Normalt hade jag det uppsatt i en hästsvans, men för tillfället lät mamma det falla ut i
all sin prakt för att se vad hon kunde göra för att förbättra min kvinnliga skepnad. Hon
berättade att hon helst ville rulla upp mitt hår, men för det första så var hennes papiljotter
redan nedpackade och för det andra trodde hon att jag behövde en god natts sömn innan
vår långa resa i morgon, och att sova i rullar var inte en lätt uppgift, speciellt inte första
gången du gjorde det.
Efter några förslag från henne bestämde vi att hon bara skulle trimma några kluvna toppar
och även klippa till en lugg på mig. Inte för tjejig, men inte heller för manlig. Hon gjorde
avsiktligt luggen lite längre så jag lätt kunde dölja hennes nästa steg. När hon var klar med
mitt hår började hon omedelbart plocka mina ögonbryn. Hon gjorde det grundligt och nu
missade hon inte chansen att göra dem så feminina som hon kunde. När hon visade mig
resultatet kunde jag bara konstatera att de var perfekt. De var tunna och gick i en mycket
feminin båge över mina ögon och inramade dem på ett mycket spektakulärt sätt. Jag var mer
än nöjd med resultatet och spontant gav mamma en kram.
Vi tog sedan de verktyg som behövdes för en manikyr och samtidigt började vi arbeta på
våra naglar. Mor visar mig hur man ger dem en rund och feminin form och när min första
hand var klar kunde jag jämföra med min andra hand och se hur olika de nu var och hur illa
skötta de tidigare varit. Snabbt började jag att göra de återstående naglar och lovade mig
själv att aldrig låta dem bli i detta eländiga skick någon mer gång. Mor målade sina naglar i
samma vinröda nyans som hon hade på tårna, men hon rådde mig inte att göra samma sak
utan valde istället ut en ofärgad lack åt mig för tillfället. Jag blev lite besviken men när jag var
klar var jag mer än nöjd över resultatet.
Det var nu mer än dags för sängen och vi kramade om varandra innan jag lämnade henne
och gick till mitt rum för, kanske, den sista gången. På min säng låg redan mitt nattlinne och
dess matchande trosor så jag behövde bara knäppa upp min behå och byta trosor innan jag
lät det silkeslena nattlinnet glida ner över min kropp. Samtidigt som det var en sensationell
känsla när den smekte min kropp var det ändå en känsla av att något saknades. Jag
upptäckte snart att det var känslan av en egen byst som var det jag saknade, men jag ville
inte använda min nya bh så jag lät den hänga på stolen bredvid min säng och såg fram emot
morgonen när jag återigen skulle kunna fästa den runt min överkropp och känna den
bekväma begränsning och de vackra utbuktningar den skapade på min kropp.
Morgonen kom och efter en härligt uppiggande dusch klädde jag på mig. Mina nya
underkläder var givna, men sedan hade mor och jag varit överens om att jag skulle lämna
Carbondale som kille men att vi så snart det var möjligt låta Sheryl, mitt valda flicknamn,
fortsätta den långa resan ner till den lilla staden Marathon längst ner i södra Florida där vår
bungalow väntade på oss. Jag klädde därför på mig de enda killkläder jag hade kvar i min
garderob och avslutade med en bylsig collegetröja med Southern Illinois Universitys logga
prydligt på framsidan. Jag fixade också till min sedvanliga hästsvans så nu var det bara luggen
och de prydligt manikyrerade naglarna som bröt mot mitt vanliga jag.
Mor nickade gillande mot mig när vi mötte varandra i köket och efter en snabb frukost och
tömning av de sista resterna i kylskåpet gjorde vi oss redo för vår avresa. Samtidigt ringde
det på dörren och vi kunde se en smärre delegation som stod utanför på vår veranda. Det
var våra närmaste grannar som kommit för att önska oss lycka till på vår resa och både jag
och mor blev en hel del överraskade över deras närvaro, men samtidigt utbytte vi gillande
blickar till varandra att vi vidtagit försiktighetsåtgärden och låtit Sheryl hålla sig i bakgrunden
ett tag till.
Det blev ett känslomässigt svårt avsked, för även om vi inte hade så nära kontakt med
grannarna så hade de verkligen ställt upp för oss när min far omkom. Då fanns de där för oss
och hjälpte oss med mycket av de praktiska och vardagliga göromålen när allt annat stod
stilla i både huvud och kropp för oss. Med i sällskapet var också en jämnårig flicka, boende
några hus bort, och vi hade varit tillsammans en del under åren och nu drog vi oss lite åt
sidan från de övriga. Hon tittade noga på mig men väntade tills vi kommit utom hörhåll
innan hon började
- Du är så förändrad. Du har klippt dig ser jag.
- Ja, mamma klagade på mig och mitt hår så igår gav jag efter och lät henne klippa en
lugg. Ser det konstigt ut?
- Nej, inte alls, bara så ovant att se dig så. Passar jättefint ihop med din hästsvans och
dina ansade ögonbryn. Säger jag något galet om jag säger att du ser väldigt söt ut.
Nästan som en tjej.
- Det säger du, svarade jag lite undrande och funderade på hur detta skulle sluta.
- Ta inte illa upp, jag menade inget illa utan tycker bara att det, på något sätt, passar
dig väldigt bra. Det är heller inget fel att se ut som en tjej. Tänk bara på alla tjejer
som gör allt för att se ut som killar. Ingen tycker det ser konstigt ut så varför skulle
det vara annorlunda om en kille vill se ut som en tjej. Är det det du vill? Jag menar,
vill du se ut som en tjej?
Jag blev lite ställd över hennes direkta fråga och kände hur rodnaden steg upp i mitt
ansikte. Jag såg på henne att hon också märkt det så jag sa bara till henne
- Kom så går vi in på gården där vi kan vara för oss själva
Hon nickade och när vi kom runt husknuten kände jag hur hennes hand sökte min och
tog tag i den. Hon kramade den hårt men det kändes inte ovänligt och min blick sökte
efter hennes. När våra blickar möttes log hon bara mot mig och lät mig finna orden jag
sökte
- Du har rätt att jag gärna vill se ut som en tjej. Du ser ju hur jag ser ut! Hur många
killar i min ålder är lika korta och väger lika lite som jag gör. Dessutom så låter jag
mer som en tjej när jag pratar eftersom jag ännu inte kommit i målbrottet. Jag tycker
inte jag passar in bland alla dessa testosteronstinna exemplaren som gör allt för att
visa sig på styva linan.
Hon fnittrade till lite vid min beskrivning men sa inget utan lät mig fortsätta. Fortfarande
utan att släppa min hand.
- Egentligen vet jag heller inte om jag passar in bland er tjejer, men det finns något
inom mig som säger att jag är mer som er, både till sätt och utseende. Vad säger du?
- Jag kan hålla med dig om din beskrivning och jag kan också förstå om du känt dig
utanför killarnas gemenskap. Jag har sett hur du gärna håller dig för dig själv. Jag har
väl kanske också varit dålig på att ta kontakt under senare år och lite glömt hur roligt
vi haft tillsammans när vi var yngre. Då spelade det liksom ingen roll att vi var en tjej
och en kille som lekte ihop. När vi sedan kom i tonåren så blev det plötsligt inte
”godkänt” att man hade en kille som kompis. Det gick bara inte. Killar skulle man
ogilla eller kila stadigt med, inte bara vara kompisar. Men är jag ofin om jag frågar
vad som kommer hända nu. Jag förstår ju att det inte är utan ditt godkännande som
din mamma har klippt lugg på dig och ansat dina ögonbryn. Har det hänt mer också?
frågade hon och svepte varligt undan min lugg med sin fria hand för att närmare
beskåda mina ögonbryn. Hon väntade inte på mitt svar utan fortsatte.
- Det är riktigt proffsigt gjort och mycket snyggt på dig. Jag är riktigt sotis. Faktiskt!
- Jo, jag blev också glad när jag såg resultatet. Det här gjorde vi också, svarade jag och
visade upp min fria hand och de målade naglarna.
- Oj, det har jag inte sett. Snyggt! Synd bara att du inte hade lite rosa lack istället. Det
skulle passa jättefint ihop.
- Det skall bli så också, men vi ville inte göra för mycket innan vi åkte. Vi hade inte
räknat med att en så skarpsynt person som du skulle komma och vinka av oss. Jag ser
också gärna att du håller den här saken för dig själv för jag vet knappt själv var jag
står i den här saken, bara att det pirrar så där härligt som det gör när man gillar
något. Om du lovar att hålla allt för dig själv kan jag berätta något annat också.
- Jag lovar! Svarade hon och tittade förväntansfullt på mig.
Jag kastade ett snabbt öga runt mig och såg att vi fortfarande var ensamma. Jag förde
sedan hennes hand, som fortfarande vilade i min hand, sakta upp mot mitt bröst och
placerade den rakt över den ena behåkupan. Hon flämtade till lite och log sedan brett
med hela ansiktet.
- Du har behå på dig. Så häftigt. Den måste jag få se!
Jag tittade mig omkring än en gång innan jag släppte hennes hand och sakta förde upp
min tröja så att min bringa blottades. Hon tittade på mig och sedan på min bringa innan
hon fortsatte.
- Så fin den är! Det ser verkligen ut som om du har bröst. Är det en sån där behå som
har inlägg?
- Nej det är inga inlägg utan det är någon vätska som gör att den känns mer som om
det vore riktiga bröst därunder. Jag vet ju egentligen inte hur det känns att ha bröst,
men för mig känns det väldigt naturligt.
- Får jag känna?
- Visst gör det!
Hon la sin hand över mitt falska bröst och jag kunde faktiskt förnimma hur hennes hand
sakta utforskade mina två oäkta tvillingar på bröstet. Hon släppte sedan taget och utan
vidare diskussioner drog hon undan sina händer och lyfte upp sin topp och manade på
mig
- Känn efter själv och säg om du känner någon skillnad. Jag tyckte i alla fall att det
kändes väldigt äkta.
Jag var inte sen att följa hennes uppmaning men med mycket stor försiktighet smekte jag
ömt hennes äkta liljekullar. Jag tyckte dock att det verkligen kändes att hennes var av
äkta vara, men kunde ändå förstå hennes synpunkt att känslan, upplevelsen, låg väldigt
nära varandra. Vi ville emellertid inte fortsätta våra utforskningar vidare utan kände att
vi nog borde återvända till de andra innan de började undra var vi var. På vägen tillbaka
fortsatte hon
- Jag kan bara önska dig lycka till och lova mig att du skriver och berättar om hur det
går för dig. Jag lovar att allt du berättar stannar oss emellan och jag lovar att stötta
dig om du har frågor som du kanske inte vill ställa till din mamma. Jag tycker det här
är jättespännande och önskar dig all lycka.
- Tack skall du ha! Det här blir bara bättre och bättre ju mer jag pratar med dig.
Jättebra om vi kan hålla kontakten. Jag tänker öppna ett nytt facebook-konto i mitt
nya namn och då kan jag ju lägga till dig som vän.
- Jättebra. Vad kommer du att kalla dig?
- Jag har bestämt mig för Sheryl. Jag tycker det låter fint.
- Det tycker jag också. Lycka till Sheryl och jag tror du kommer att bli en jättetrevlig
tjej. Lova att skicka mig ett kort på hur du ser ut.
- Jag lovar och tack för att du varit så rättfram och förstående.
- Tack själv, fast nu tycker jag det blir ännu tråkigare att du skall flytta. Tänk vilken bra
väninna jag skulle haft om du stannat kvar.
Än en gång rodnade jag men jag kunde inte hitta något lämpligt svar och dessutom var vi
nu tillbaka hos de andra. Det verkade dock inte som om de saknat oss men det kändes
ändå som vi kommit tillbaka i rätt tid för att undvika frågor. De andra såg oss komma och
bara nickade mot oss och började säga hejdå till min mor och mig. I sedvanlig ordning
fick vi välgångsönskningar med oss och en del adresser utväxlades innan vi åter stod
ensamma och lite tafatt funderade på vad vi skulle göra härnäst.
Ganska snart samlade vi dock ihop oss och avslutade det vi höll på med när våra grannar
kom förbi och efter en sista runda genom huset, där vi faktiskt hittade några kvarglömda
saker, satte vi oss i bilen och rullade iväg mot vårt nya liv.
Sheryl hoppade på resan redan vid utfarten från Carbondale. Bilen skulle ändå tankas så
då passade jag på att smita in på damernas och utföra den lilla förändringen av kläder
som behövde göras och anlägga en enkel men ändå korrekt sminkning på en flicka i min
ålder. Ett par sandaletter med lite klack på fullbordade bytet och med en härlig känsla i
kroppen återvände jag till bilen och med en elegant rörelse satte mig tillrätta i bilen. Mor
var inte riktigt klar än med sina göromål, så jag tog tillfället i akt när vi stod stilla och
fullföljde förvandlingen med att lägga ett lager med rosa nagellack på mina slanka
fingrar. Mor log gillande mot mig när hon återvände och nu kände vi båda att vår resa
mot, visserligen ännu ett okänt mål men ändå starten på något nytt, verkligen hade
startat.
På tredje dagen efter vår start närmade vi oss nu raskt vårt mål. Spänningen inom oss
steg och den trötthet vi känt de senaste timmarna var nu som bortblåst. Resan ner till
Florida hade också gått enligt planerna och på de bägge ställen där vi övernattat hade vi
blivit väl emottagna och vi titulerades flitigt som ”mam” och ”miss” vilket gladde oss
båda. Det fungerade också fint att dela dubbelsäng med min mor och jag kunde verkligen
känna att det fanns en skillnad mot om jag fortfarande hade rest med henne som hennes
son. Skillnaden fanns där trots att jag egentligen var precis samma människa och det
”bara” var min klädedräkt som förändrats.
Nu var det väl inte riktigt sant att det bara var min klädedräkt som förändrats. En av våra
övernattningar skedde i Atlanta, alldeles intill ett stort shoppingcenter, och eftersom vi
valt att inte pressa oss för hårt med vår körning hade vi gott om tid att botanisera inne i
shoppingcentret efter att vi installerat oss på hotellet. För mig var det som ett eldorado
nu när jag fritt kunde gå in i alla läckra butiker med tonårskläder och känna friheten att
titta, prova och köpa det som vi gemensamt tyckte passade en ung dam. Inte minst var
jag numer överlycklig ägarinna till både en läcker baddräkt och tjusigaste bikinin.
Den viktigaste förändringen för mig var dock när mor upptäckte en piercingstudio som
dessutom enbart hade kvinnlig personal. Mor hade i sin ungdom gjort en del
erfarenheter av piercing och även om det numer var ett avslutat kapitel för hennes del så
visste hon en hel del om hur det fungerade och vad man kunde göra. Jag förstod först
senare att hon både funderat och tagit reda på saker utan min kännedom och nu tog hon
kommandot och styrde in mig i butiken. Hon bad mig vänta lite vid sidan om medan hon
följde med ägarinnan till ett rum bakom disken. Jag var givetvis nyfiken på vad mor hade
i tankarna, men valde att låta henne föra samtalet i enskildhet. Jag litade helt på att hon
hade mitt bästa i tankarna. Dessutom var hon ju utbildad sjuksköterska så allt det som
hade med kroppen att göra hade hon fullständig koll på.
Efter några minuters frånvaro kom de bägge ut och verkade vara helt i samförstånd och
överens om något. Kvinnan hälsade på mig och berättade att mor min berättat öppet om
min situation och undrat om inte lite piercing skulle kunna hjälpa mig att känna mig mer
kvinnlig, inte minst inför andra kvinnor. Mor hade haft sina funderingar och kvinnan hade
både kompletterat och föreslagit vissa andra åtgärder, men för att verkligen konstatera
om det var möjligt så ville kvinnan se hur allt skulle kunna göras direkt på mig. Om jag
därför inte hade något emot det hela så bad hon oss att följa henne till ett av
behandlingsrummen.
Vi kom in i ett vackert dekorerat rum i klart kvinnliga färger trots ganska kala väggar.
Ägarinnan förklarade att de hade enbart kvinnor som kunder, men att jag absolut inte
var den första av mitt slag som varit här. Enda möblemanget som fanns i rummet var en
bänk och en konstig stol samt en liten avbalkning bakom ett par vackra skärmar. Dit
pekade hon nu och bad mig klä av mig allt på underkroppen och sätta på mig en av
rockarna som hängde där.
Utan att ifrågasätta något lydde jag och kom strax ut endast iförd rocken. Med en
inbjudande handrörelse visade hon att jag skulle ta plats i den konstiga stolen och med
lite hjälp kom jag upp i den och lutade mig bakåt. Det fanns dock inget vanligt ryggstöd
utan jag hamnade mer eller mindre liggande i stolen med benen dinglande rakt ner vilket
inte alls var någon bekväm ställning. Det blev dock lite bättre när hon tog tag i mitt ena
ben och förde upp det och placerade det i en tubformad ställning som fanns en bit vid
sidan om stolen och snett utåt. Mitt underliv öppnades därmed upp och när hon gjorde
likadant med det andra benet låg jag där med ordentligt skrevade ben.
Utan minsta tvekan tog hon sedan och justerade min placering lite och vred även ut
bägge benen en del så det mer kändes som om jag hamnat i spagat. Hon log roat mot
mig när hon såg min fundersamma min och glatt kommenterade det hela
- Välkommen in i kvinnornas värld! Jag förstår att det här är din första kontakt med en
gynekologstol, men för oss kvinnor är det en vanlig men kanske inte alltid en
uppskattad upplevelse. Men den ger mig bra överblick och jag tror att du också
kommer att känna dig tillfreds när vi är klara. Jag kommer nu att undersöka dig och
se om, och i så fall hur, vi kan hjälpa dig att få ett mer kvinnligt utseende här nere.
Om vi gör något kommer vi att lokalbedöva dig så jag vill nog påstå att allt kommer
att vara smärtfritt för dig.
Hon fortsatte sedan att förklara vad hon och mamma pratat om och mitt leende ansikte
avslöjade mer än väl att jag var helt med på noterna. Jag hade själv funderat på hur jag
skulle kunna få en slät front framtill. Gemensamt fortsatte mor och kvinnan att diskutera
olika möjligheter och kände, klämde och drog lite här och där i mina nedre regioner. Till
slut nickade de gillande och förklarade för mig att de var övertygade om att deras
framdiskuterade metod skulle fungera och ge mig en slät front utan att vitala funktioner
skulle hämmas.
Hon förklarade ingående hur allt skulle göras och jag kunde bara nicka instämmande att
det lät bra. Med det så var det hela avgjort och jag hade bara att ligga stilla och invänta
resultatet. Drygt en timme senare förklarade hon att allt var klart och med hjälp av en
spegel visade och förklarade hon arrangemanget. Mitt organ hölls på plats med hjälp av
två små ringar varav den ena gick att öppna på ett enkelt och genialiskt sätt som gjorde
det möjligt att koppla loss organet om så behövdes. Testiklarna hade i sin tur tryckts upp
in i min kropp och för att både hålla dom på plats och även skapa illusionen av
blygdläppar hade ytterligare två ringar placerats så att de höll ihop det hudöverskott som
blivit. Illusionen var i mitt tycke perfekt och jag var mer än nöjd. Som lite extra bonus så
piercade hon mina öron också så nu kände jag mig verkligen som en tjej.
Med en del förhållningsorder och skötselråd den första tiden lämnade vi Atlanta
morgonen därpå för att ta oss an nästa etapp ner mot vårt nya hem. Det var med en helt
annan känsla av tillfredsställelse jag nu färdades mot ett okänt mål. Såväl kläder som
denna nya känsla att jag också såg ut som en flicka gjorde att de besvär jag ändå kunde
känna av efter allt de stökat om i mina nedre regioner var lätta att stå ut med. Bara en
sådan liten feminin detalj som att vi köpt några bindor till mig som skydd under
läkningen gjorde min känsla av kvinnlighet än större. Efter ytterligare ett uppehåll, och
ännu mer kläder och andra nödvändiga kvinnliga tillbehör, på vägen ner började vi närma
oss vårt mål och spänningen hos oss båda steg i takt med att avståndet minskade.
”Vår” bungalow låg alldeles intill flygplatsen i Marathon och på den sidan som vätte mot
mexikanska golfen. Huset låg visserligen inte intill vattnet med inte långt därifrån och
alldeles intill låg det ett litet naturreservat som skulle bli spännande att utforska.
Självklart fanns det en swimmingpool på tomten och huset i övrigt såg ut att stämma väl
med den beskrivning som mor fått av mäklaren. Vi gjorde oss hemmastadda och lite
diskussion utbröt vem som skulle ha sovrummet som låg närmast swimmingpoolen. Jag
förlorade den kampen, men jag tyckte att jag kunde bjuda på den förlusten. Jag kände
redan att det här skulle bli något riktigt bra för mitt vidkommande och att jag skulle
komma att trivas här.
Mitt rum måste dessutom ha bebotts av en flicka i min ålder för färgerna harmonierade
med den rosa färgskalan och den stora sängen hade en härlig romantisk sänghimmel som
nog inte enbart skulle vara dekorativ. Periodvis fanns det nog så många flygfän och andra
kryp som det kunde vara skönt att hålla på avstånd, åtminstone när man sov. Förutom en
hel garderobsvägg med flera speglar så fanns även en spegel mitt på golvet. Vid närmare
betraktande stod den på hjul och själva spegeln var egentligen en dörr och där bakom
dolde sig en finurlig förvaring för smycken och andra tillbehör. Givetvis fanns det en
spegel även på insidan så det var lätt att beskåda resultatet direkt efter valet av
dekorationer.
Jag försatte inte mer tid på att se mig om utan började den grannlaga uppgiften att
sortera upp och hänga undan alla mina kläder och övriga inköp. De låg ju fortfarande
kvar i sina påsar jag fick vid inköpet och det var nu ett stort antal kassar som tömdes och
sorterades. Från att, i princip, bara haft de kläder jag hade på mig hade jag nu i stort sett
en komplett garderob att välja och vraka från. Det plagg som jag hade minst av så var det
byxor, och trots mors försök att påvisa riktigt kvinnliga varianter hade jag stått emot. Det
enda i byxväg som funnit nåd hos mig var ett par tighta vita shorts som knäpptes i sidan
och en blommig åtsittande jumpsuit med ett vackert urringat linne.
När jag fått någon slag ordning på alla mina kläder var jag alldeles genomsvettig och
tvekade inte många sekunder innan jag satte på mig en av mina nyinköpta bikinis och
drog mig ut till swimmingpoolen. Om jag trodde att jag skulle bli ensam i poolen trodde
jag fel för mor låg redan där i eller rättare sagt satt i en uppblåsbar fåtölj, bekvämt
tillbakalutad med en färgglad drink i ena handen. Hon nickade gillande mot mig gjorde
ett ”OK” med den fria handen och visade samtidigt att det både fanns en fåtölj åt mig
och en likadan drink stod och väntade vid sidan om poolen. Jag ville dock först svalka av
mig och gjorde därför ett graciöst hopp ner i poolen och simmade några lugna längder
innan jag drog mig upp i min fåtölj och paddlade mig fram till drinken och såg till att
fåtöljen hamnade intill mor.
Det var skönt att bara guppa omkring i poolen och småprata med varandra efter en
ganska omtumlande resa. Vi behövde verkligen varva ner och även finna oss själva. Vi är
ju, båda två, inne på en stor omställning av våra liv men samtidigt också vårt livs äventyr.
Saknaden efter far är stor men vi måste samtidigt leva vidare. Det kändes därför naturligt
att bryta upp från vår miljö för att starta om på nytt på en ny ort. Att det blev Florida var
inte alls självklart men det hade länge varit en dröm, både för henne och far, att flytta
ner hit. Ingen hade någon koppling hit utan drömmen fanns bara där. Ironiskt nog var det
också fars bortgång som gjorde flytten möjlig. Han efterlämnade ett betydande arv och
livförsäkringen han hade tryggade vår framtid för många år framåt.
Nu tänkte väl varken mor eller jag att vi skulle leva på den resten av våra liv, men den gav
oss möjligheten att stanna upp och finna oss själva igen. Inte minst för mig var det en
viktig och betydelsefull del av flytten. Ville jag fortsätta min väg in i kvinnornas värld eller
var det bara något jag drömt om men sedan inte ville kännas vid. Jag var ju heller inte
klar med skolan så till hösten skulle jag fortsätta mina studier, frågan var bara var och i
vilken skepnad. Mor å sin sida var klar över att hon inte ville släppa sitt yrke men tyckte
att några månaders uppehåll så här över sommaren inte kunde skada. Det ena hade gett
det andra och nu satt vi bekvämt tillbakalutade och guppade stilla omkring i en pool i
Florida.
- Jag tycker du blev väldigt fin i din nya bikini, kommenterade mor och bröt tystnaden
- Tack! Ja, jag känner mig också nöjd med den. Jag är fortfarande nästan i någon form
av chock över hur fort allt gått, men jag är samtidigt väldigt nöjd. Jag är verkligen
tacksam för all den hjälp och förståelse du gett och visat mig.
- En mor ser mer än vad man kan tro när det gäller ens barn. Jag har märkt under
ganska lång tid att det varit något med dig så jag blev inte helt överraskad när jag
hittade dina gömda kläder. Jag har också stött på personer i din situation via jobbet,
inte direkt, men vi har haft utbildningar och information om deras livssituation och
kollegor till mig har också haft andra som patienter, så din situation var inte obekant
för mig, men ändå blir man överraskad. Jag vill heller inte styra dig och ditt val, men
det som hände i Atlanta är inte ett försök från mig att påverka ditt val utan mer att ge
dig bra förutsättningar för ett eget val och samtidigt ge dig en fair chans att också se
ut som den flicka du vill vara. Inget av det du hittills gjort är oåterkalleligt utan du har
fortfarande möjlighet att välja fritt.
- Ja, och det är jag mycket glad för. Just nu känns allt så rosenskimrande, men jag vet
ju att det kommer en vardag också och jag vet ju egentligen inte hur jag skall
uppträda som tjej. Tänk om jag gör bort mig direkt!
- Jag tror inte du skall bekymra dig så mycket för den delen. Var bara dig själv och
försök inte föreställa någon förebild du eventuellt har. Ju mer du försöker föreställa
dig desto större risk är faktiskt att du blir ”avslöjad” och det är nog en större risk att
ta än att fortsätta vara dig själv fast nu i en flickas kläder. Tro mig när jag säger att de
flesta flickor i din ålder, hur säkra de än ser ut att vara, söker sig själva och sin roll. Jag
tror därför inte, om du verkar lite osäker, att de därför kommer att tro att du
egentligen är en kille. Det är i ditt huvud den vetskapen finns och den skall du försöka
släppa så fort du kan. Även om jag fött dig och vet exakt vem du är så ser i alla fall
inte jag något annat än en söt och propert klädd flicka mitt i tonåren.
Jag rodnade vid mors ord men förstod att hennes analys säkert var helt korrekt. Jag blev
också medveten om att jag verkligen måste våga visa mig som tjej och leva ett så normalt
liv det någonsin gick. Jag kunde inte, hur trevligt det än var, bara umgås med mor och
sitta kvar här på tomten utan måste ge mig ut och träffa jämnåriga. Vi pratade lite mer
och började få lite hungerkänslor. Det var ju ett tag sedan vi åt. Kanske berodde våra
hungerkänslor på att det började komma härliga dofter någonstans ifrån. Verkade som
om någon höll på att grilla i närheten. VI hann inte tänka tanken klart utan blev avbrutna
av att vår dörrklocka ringde. Först förstod vi inte vad det var utan vi satt lugnt kvar men
när signal två kom skyndade vi oss upp ur poolen och hastade mot dörren. Jag var
snabbast dit och när jag öppnade dörren stod tre okända personer utanför. Det var en
kvinna med två barn. En pojke i 10-12 års-åldern och sedan en flicka ungefär i min ålder.
Flickan tittade på mig och jag fick en gillande blick innan mor slöt upp bakom mig och
kvinnan presenterade sig.
- Hej och välkomna hit! Vi bor i huset intill och hörde och såg när ni kom. Jag heter
Rosa och det här är mina två barn Carl och Rosalie. Vi ville först och främst välkomna
er hit men också fråga om vi fick bjuda på lite mat i all enkelhet. Det blir inget
märkvärdigt utan vi håller på att grilla lite ute på verandan. Det skulle glädja oss
mycket om ni ville komma över till oss.
- Tack så mycket, och tack för inbjudan. Det är självklart att vi tackar ja till det. Låt oss
bara byta om först. Vi låg och slappade lite i poolen och började faktiskt prata om att
vi måste få något i oss. Glömde förresten presentera oss. Jag heter Mary och det här
är min dotter Sheryl.
Än en gång fick jag gåshud på kroppen när jag hörde mors presentation. Jag blev så tagen
att jag nästan missade när Rosa fortsatte
- Så roligt att ni vill komma över. Egentligen behöver ni inte byta om, vi tänkte nog
också ta oss ett dopp efter maten, men ta i så fall bara något utanpå. VI bor som sagt
bara i huset intill så kom så snart ni kan.
Vi nickade instämmande och Rosa och Carl vände på klacken och började gå. Rosalie blev
dock stående och verkade tveka över något. Jag tog chansen och ställde en fråga till
henne
- Du kanske vill se hur jag bor?
- Ja, mer än gärna!
- Kul, kom med mig så går vi till mitt rum
Jag hann se att Rosa nickade gillande till sin dotter och jag sträckte ut min hand och
Rosalie tog villigt emot den. Hand i hand gick vi mot mitt rum och mor försvann diskret in
på sitt.
- Ja, här är mitt rum. Alla möbler fanns här redan och jag tycker att det passar för en
tjej i min ålder så jag kommer nog att gilla att bo här. Vad tycker du? Jag tror bestämt
att vi är ungefär lika gamla, eller hur?
- Rummet är jättefint. Större än mitt. Jo, det tror jag också. Jag fyller 16 i höst.
- Jag fyllde 16 tidigt i våras så jättekul och få en jämnårig så nära.
- Ja, det skall bli roligt. Är det bara du och din mamma som flyttat hit?
- Ja, tyvärr. Min far dog i en olycka strax efter jag fyllt 16 och några syskon har jag inte.
- Så tråkigt och förlåt mig att jag frågade. Det måste kännas riktigt tomt att inte ha
någon pappa?
- Ja, det är det, och du behöver inte be om ursäkt för att du frågade. Hur kunde du
veta vad som hänt. Dessutom tycker jag att det var bra att du frågade. Hade varit
svårare för mig att bara berätta om det.
- Tack för att du säger så.
- Nå, vad tycker du? Skall jag sätta på mig en vanlig klänning eller skall jag bara ta
strandklänningen som ligger där borta?
- Ta strandklänningen. Din bikini är jättetjusig. Jag blir riktigt avundsjuk på den så den
duger utmärkt.
- Så bra! Svarade jag och kvickt drog på mig strandklänningen, borstade till håret lite
grann och slank i mina sandaletter som stod vid dörren.
Vi mötte mor utanför och hon hade uppenbarligen bytt om helt för jag kunde inte se
några spår efter bikinin hon haft. Hon kanske tyckte att det skulle vara alltför blottande
så här första gången att hoppa i grannens pool. Att vi ungdomar skulle kunna göra det
var helt ok lät hon mig förstå.
Vi gick de få stegen över till grannen under ledning av Rosalie. Vi passerade bara rakt
genom huset och ut på deras gård där övriga var samlade. Vi nickade mot Rosa och Carl
och blev sedan presenterade för Rosalies far som hette Carlos. Han var en kort och lite
kraftigt byggd och hade ett leende som var smittsamt. Samtidigt som han presenterade
sig höll han ett vakande öga på grillen och flitigt vände och vred på läckerheterna som låg
där. Det här verkade bli en middag långt från ”i all enkelhet”, men våra magar tänkte inte
protestera mot den, i vårt tycke, felaktiga benämningen.
Middagen gick heller inte av för hackor och vi både njöt av maten och av sällskapet. Det
var mycket lätt att umgås med familjen Fuentes och vi fick höra hur de hamnat i Florida
för många år sedan. Då var de invandrare från Mexico och kommit hit med båt över
gulfen. De hade kommit utan vetskap om varandra och börjat jobba som hembiträde och
på en bensinmack. Ganska snart hade de dock, via andra vänner, lärt känna varandra och
flyttade ihop och hyrde ett litet hus utanför Miami. De arbetade vidare inom sina jobb
och Carlos fick ett erbjudande om att ta över en mack och nappade på kroken. Den låg
här i Marathon och var ganska nergången och kunderna sökte sig hellre till andra i
området. Carlos såg dock möjligheterna och med Rosa vid sin sida restaurerade dom den
och Rosa började sälja Mexikansk snabbmat till kunderna medan dom fick bilen tankad
eller tvättad.
Succén lät inte vänta på sig och de kunde börja anställa personal. De kunde också köpa
det här huset och snart så var Rosa gravid och väntade Rosalie. Expansionen fortsatte
och nu äger Carlos och Rosa fem bensinmackar och tre fristående snabbmatsställen runt
om i södra Florida. Han jobbade inte längre på någon av mackarna utan har sitt kontor
här i huset och leder verksamheten härifrån. Han är dock sällan på kontoret utan vill vara
ute och se till sina mackar. Samma med Rosa som har ansvaret för snabbmatsställena
som hon ser till att de hela tiden förses med nya recept till maträtter så att kunderna
skall känna att det är något nytt och spännande när man kommer till dom, även om det
är snabbmat det handlar om.
Mor berättade också om oss och vi fick många värmande ord och kände genuin
medkänsla i vår saknad efter far. Vi berättade också om att vi sökt oss hit ner till Florida
för att börja om på ny kula men att vi ännu inte bestämt oss för om det var här vi ville bo
framöver. Vi fick förstående nickar till svar men jag kunde se på Rosalie att hon gärna
ville ha mig kvar här nere. När maten var avklarad tyckte Carlos att det var OK att vi
ungdomar fick göra vad vi ville och Rosalie ville genast ta med mig till hennes rum. Jag
tackade för maten och följde efter Rosalie bort mot hennes rum.
Det var, precis som hon sagt, mindre än mitt, men så där trivsamt inbott. Att det var en
tonårsflicka som bodde här var tydligt och hennes kläder låg strödda lite här och var. Hon
såg min blick och urskuldade sig genast
- Jag brukar ha det mer städat, men just nu så känner jag mig så overksam. Har inte
lust med nästan någonting.
- Jag tycker att rummet ser trivsamt ut. Du skulle sett mitt rum i Carbondale. Där
kunde man prata om stökigt. Nu har jag bestämt mig för att leva ett annat liv och då
skall jag också hålla ordning i mitt rum.
- Tänk om jag skulle kunna göra likadant, bara bestämma mig. Jag vill så mycket men
det tar emot på något sätt.
- Vad är det som tar emot?
- Det är nog för mycket att ta just nu. Jag vill heller inte belasta dig med min klagolåt,
speciellt inte när vi håller på att lära känna varandra. Dessutom vill jag hoppa i poolen
för jag känner mig så svettig. Tycker du att den här bikinin duger?
Rosalie höll upp en blommig bikini som jag tyckte såg helt OK ut så jag nickade mitt svar.
Jag var sedan inte beredd på fortsättningen men Rosalie klädde utan krusiduller av sig
naken framför mig och skickligt hamnade bikinin snabbt på plats. Allt hade gått fort men
jag hade ändå fått en perfekt överblick över hennes, i mitt tycke, perfekta kropp. Den var
så välbalanserad med hennes ganska breda höfter, smal midja och två mycket vackra
liljekullar som kronan på verket. Hennes skrev saknade nästan könshår så jag kunde lätt
se hennes blygdläppar och springan dem emellan. Det jag såg och när jag i minnet
försökte jämföra med hur jag numer såg ut därnere så tyckte jag att vi var rätt lika. Den
stora skillnaden var att åtminstone en av ringarna som höll ihop ”anordningen” syntes
tydligt, men enligt både mor och kvinnan i piercingsalongen var det inte alls ovanligt att
unga kvinnor smyckade sina intimaste delar på detta sätt.
Jag försökte behärska mina, ännu så länge, manliga blickar och jag tror jag lyckades
ganska väl för Rosalie verkade inte bry sig om att jag såg på henne. När hon knäppt fast
behån och rättat till kuporna visade hon med en gest att hon var redo att gå ut till
poolen. Vi gjorde sällskap och hon tog tag i min hand och ledde mig genom huset
samtidigt som hon berättade lite om rummen vi passerade. När vi kom ut till poolen låg
både Carlos och Carl i vattnet och stimmade på medan våra mödrar satt vid sidan om och
diskuterade något. De verkade verkligen komma bra överens för det var länge sedan jag
såg mor delta så intensivt i ett umgänge, speciellt med en ny bekantskap. Jag blev glad å
hennes vägnar och glädjen blev inte mindre när de uppmärksammade att vi anlänt och
de uttryckte sitt gillande över våra kreationer. Givetvis mottog vi berömmet med
högburet huvud och vi log glatt mot varandra innan vi förenade oss med de två i poolen
genom att göra en riktig ”bomb” ner i vattnet. När vi kom upp till ytan blev vi ordentligt
nerstänkta av dom andra, men vad gjorde det, vi var ju redan blöta.
Det blev en lång och trevlig kväll tillsammans med våra nya grannar. Tiden hade runnit
iväg snabbt och vi hade hur många samtalsämnen som helst att prata om och alla sex
deltog i samtalet. Det hade också dukats fram allehanda smårätter som vi förstod kom
från Rosas matställen och vi lät oss väl smaka. Det var först sent på kvällen som vi insåg
att vi nog borde dra oss in till oss och tackade för ett mycket trevligt initiativ som fick oss
att verkligen känna oss välkomna. Rosa och Rosalie kontrade med att de också såg fram
emot mer umgänge vilket vi också gärna såg att det blev. Trötta men glada släntrade vi
över till oss och det var mer tur än skicklighet att vi nådde våra sängar innan ögonlocken
stängdes för natten.
Jag och mor hade riktigt ”lyxiga” dagar den första tiden. Vi unnande oss verkligen att
bara njuta av livet. Vi var dock inte stillasittande utan gjorde utflykter i omgivningarna
och tittade på olika saker. Ofta var Rosalie med på våra turer och någon enstaka gång
Carl, men vi kunde se på honom att han inte tyckte vårt sällskap var det roligaste. Två
tonårstjejer och en ungdomlig dam i sina bästa år var inte det sällskap han sökte i första
hand.
Rosalie och jag umgicks i princip alla dagar och vi kom varandra riktigt nära. Vi hade en
hel del gemensamma intressen, men också många saker vi introducerade för varandra.
Jag var tex nog mer en friluftsmänniska än Rosalie och det naturområde jag sett fanns på
kartan såg Rosalie bara som en outnyttjad del av Florida Keys. När jag tog med henne dit
och vi gick längs lederna var det som om hon upptäckte en helt ny värld, precis som hon,
omedvetet, guidade mig in i en tonåring flickas värld. Det var ett givande utbyte av
erfarenheter som vi säkert hade nytta av båda två.
Rosalie hade en cykel och jag kunde låna Rosas och då kunde vi göra längre turer och en
dag hamnade vi intill skolan där Rosalie gick. Precis som jag så skulle hon börja på tredje
året i High School, men hon funderade mycket på att utnyttja hennes rätt att hoppa av
skolan när hon fyllt 16 år. Givetvis frågade jag varför hon funderade på det och efter ett
en stunds funderande stannade hon och hoppade av cykeln intill en liten park. Vi satte
oss på en bänk och hon började trevande
- Om du kommer ihåg första kvällen vi träffades så sa jag att det ”tar emot” för mig
just nu. Orsaken är just skolan, eller rättare mina kamrater där. Jag trivs helt enkelt
inte i deras sällskap, känner inte att jag har något gemensamt med dom. Självklart
gäller det inte alla i klassen, men det är några få som retas och driver med mig och
gör det på ett sätt som de andra märker men aldrig så mycket åt gången att lärarna
reagerar. Men deras små ”nålstick” känns och kanske än värre är att mina kamrater
inte reagerar. Jag har försökt några gånger att säga ifrån, men alla gånger så har
blickarna riktats mot mig och det är jag som blivit ”syndabocken”, vilket naturligtvis
har sporrat dom här tjejerna än mer att utföra sina ”nålstick” med kirurgisk precision.
Annars så tycker jag att det är kul i skolan, men min koncentration har blivit lidande
på allt detta och det senaste året har mina betyg sjunkit. Det å sin sida har gjort att
mamma och pappa börjat undra vad som hänt och jag har haft svårt att förklara
varför. Dom tycker att jag bara inte skall bry mig så mycket och ägna mig mer åt
skolarbetet, men det är lättare sagt än gjort.
- Så tråkigt att höra, men jag kan förstå dig. Jag har väl inget bra ”recept” hur du skall
göra men jag tror det är viktigt att du inte ger upp för då är det dom som har
”segrat”. Jag tror också att du ångrar dig om du slutar av den här anledningen.
Visserligen är det säkert väldigt frustrerande för dig, men om två år så slipper du
dom. Väg dom åren mot att du får bättre möjligheter för resten av ditt liv om du
fullföljer High School.
- Jag förstår att du inte kan ge mig något ”recept”, men bara det du sa nu får mig att
tänka lite annorlunda. Tack för att du lyssnar och både är klok och förståndig. Tack!
- Varsågod. Jag skulle gärna vilja bidra med mer, men spontant så är det jag sa som jag
först tänkte på. Kommer jag på mer så kanske jag får återkomma.
- Det får du så gärna. Jag är så glad att du och din mor flyttade in bredvid oss. Det är så
roligt att ha en jämnårig som granne och så här mycket som vi gjort de senaste
dagarna har jag väl aldrig gjort någonsin.
- Tack detsamma. Du har hjälpt mig mycket också. Visat mig runt här och är en trevlig
kamrat. Utan dig så hade jag haft det mycket tråkigare. Jag tänker heller inte lika
mycket på min far, inte så att han är glömd, men jag vet nu att jag kommer att klara
av att han inte finns vid min sida längre. Jag kan stå på mina egna ben, och jag tror att
han gillar det han ser från sin himmel.
- Jag tror dig. Måste vara jättesvårt att mista sin förälder så tidigt. Om jag får tycka
något så är det att ni nog gjorde klokt i att bryta upp från Carbondale. Jag vet inget
om den stan men jag kan tänka mig att det varit svårare där att komma över sorgen.
Han fanns liksom överallt.
- Du har rätt, men ändå är det så svårt. Även om minnena finns närmare så är inte alla
minnen obehagliga att möta. På det viset har vi klippt banden, men kanske vi ser på
våra minnen på annat sätt när vi har lite distans till dom. Jag hoppas i alla fall det och
jag beklagar absolut inte att vi kom hit till Marathon. Det är en jättefin plats att bo
på.
Rosalie gav mig en vänskaplig kram och vi kände oss nöjda med vår själsliga
självrannsakan för denna gång och satte oss åter på cyklarna och trampade vidare
genom området. Väl hemma igen ockuperade vi vår pool då Carl hade ett gäng kompisar
hemma hos sig och vi ville inte blanda oss i deras lek i den poolen. Vi bytte snabbt om till
bikini inne på mitt rum och jag kunde konstatera att min kropp mer och mer fick ett
kvinnligt utseende. Mitt solande i bikini hade gett resultat och de vita fläckar som
uppstått där bikinin suttit gjorde underverk när det gällde att framhäva mitt påstådda
kvinnliga kön. Tom mina bröst såg ut att vara större än de i verkligheten var och jag
kunde se på Rosalie att hon också ”synat av mig” under ombytet. Hon var säkert nöjd
med att hon slog mig med hästlängder när det gäller hur utvecklade våra respektive
byster var. Jag var i alla fall avundsjuk på hennes liljekullar och kände en saknad efter två
egna prydnader på min framsida.
Rosalie var också en hejare på skönhetsvård och när vi badat klart och även duschat av
oss i mitt badrum föreslog hon att vi skulle göra oss fina inför kvällen. Det var ju ändå
fredag idag och lite mer högtidligt. Dessutom så brukade det vara lite ungdomar som
samlades nere på stan fredagskvällar och Rosalie ville gärna ta med mig dit. Hon kände
sig mer motiverad nu med mig som sällskap än hon tidigare gjort. Visst hade hon en del
andra kompisar, men dom kom alltid i sällskap med någon och då kändes det mer motigt
att ta kontakt och förena sig med andra.
Jag hade inga andra idéer utan vi tassade ut ur mitt badrum bara iförda våra handdukar
och medan jag plockade fram rena underkläder utnämnde Rosalie sig självmant att välja
ut en klänning och skor åt mig. Jag kunde inte annat än gilla hennes val. Det blev en svagt
rosa fodralklänning i spetsmaterial och till det ett par av mina medelhöga sandaletter.
Med kläderna i högsta hugg smet vi över till henne och osedda tog oss till hennes rum.
Där blev det en ny striptease för både henne och mig när vi iklädde oss våra vackra
underkläder.
Iförd bara dessa underverk bad hon mig sätta sig vid hennes vidlyftiga sminkbord. Hon
frågade mig om jag hade några speciella önskemål, men då jag skakade på huvudet och
svarade att jag gärna överlät åt henne att skapa något hon trodde skulle passa mig och
de kläder vi valt ut nickade hon gillande och satte igång sitt arbete. Hon drog ut en av
lådorna i sminkbordet och ett myller av färgglada spolar uppenbarade sig. Jag förstod
genast vad det var för jag hade sett mor använda liknande saker men numer bara blåste
hon håret eller möjligtvis använde en locktång.
Rosalie började med att kamma ut mitt numera mer än axellånga hår och tog sedan upp
en av de större rullarna och började rulla upp mitt hår. Snabbt och smidigt arbetade hon
samtidigt som vi småpratade om kvällens eventuella begivenheter. Jag tyckte det inte
tog någon tid alls innan hon var klar och mitt huvud var ett enda organiserat kaos av
olikfärgade spolar. Hon letade upp ett hårnät och svepte det om mitt hår och visade mig
sedan till en stol där det satt en torkhuv monterad på väggen ovanför. Hon riktade in den
över mitt huvud och satte på den. Ett öronbedövande dån omgärdade mig och allt
samtal blev omöjligt. Hon lämnade därför mig och satte sig på platsen jag suttit innan
och utförde samma ritual, men nu på sig själv.
Jag kunde faktiskt inte annat än njuta när jag satt där och inte kunde göra annat. Framför
mig satt en ung kvinna i bara underkläder och hennes vackra kropp framhävdes än mer
när hon lyfte sina bägge armar över huvudet för att rulla upp hennes långa hår.
Avundsjukan måste ha lyst i mina ögon men jag fick bara vänliga ögonkast då och då i
spegeln från Rosalie. Genom de snedställda speglarna hade vi bra koll på varandra trots
att hon satt i profil mot mig.
Mitt hår torkade snabbt och när vi bytte plats så uppmanade Rosalie mig att själv plocka
ur spolarna, men innan jag gjorde det så bad hon mig att välja ut hennes kreation för
kvällen. Det var ju som att komma in i nästa himmelrike. Hennes garderob var mycket
välfylld och allt hängde i prydliga rader, sorterade efter färger och jag hade genast
tanken på att hitta något som skiljde sig från min kreation men ändå matchade den i stil.
Jag tyckte också att hon kunde bära upp starka färger så när jag hittade en lavendelblå
klänning med smalt liv, klockad kjol och djupt urringad överdel var jag klart över mitt val.
Jag hittade också ett par sandaletter i matchande färg och anade att de köpts in vid
samma tillfälle.
När jag höll upp kreationen, medvetet framför mig och mot min kropp, visade Rosalie
gillande mitt val. Jag förstod också att hon tyckte att jag kunde prova klänningen och jag
var inte sen att dra ner dragkedjan i ryggen, befria klänningen från galgen och kliva in i
den. Även ryggen var djup urringad så jag hade inga problem att få upp dragkedjan även
om det var lite knepigt att göra det bakom min egen rygg. Den satt som gjuten på min
kropp och det enda jag kunde önska mig var egentligen en lite smalare midja. I övrigt var
den alldeles otroligt vacker och jag njöt av min spegelbild i de stora speglarna som klädde
hennes garderobsvägg. Även Rosalie gjorde tummen upp innan jag med en suck drog ner
dragkedjan och skalade av mig klänningen och försiktigt bredde ut den på sängen.
När Rosalie strax efter stängde av torkhuven bad hon mig ta plats vid sminkbordet igen.
Först trodde jag att hon skulle fixa håret på mig, men hon tänkte sminka mig först.
Skickligt lade hon en för mig mycket avancerad makeup. Många starka färger kring
ögonen och jag började fundera vad hon egentligen höll på med, men ju längre hon höll
på desto tydligare framträdde resultatet och jag blev helt häpen. Så här snygg hade jag
aldrig någonsin varit och ändå var håret fortfarande upprullat. Hur skulle det bli när jag
dessutom fick på mig känning och skor? Jag ryste till av välbehag och Rosalie uppfattade
min rysning korrekt och log ett brett leende.
Håret befriades från sina spolar och med härliga kraftfulla tag borstade hon ut håret och
det föll så fint i dess nyskapade lockar att man faktiskt kunde tro att jag hade lockigt hår
trots att mitt hår, i normalt tillstånd, var mer eller mindre spikrakt. Hon botaniserade
sedan lite bland sina smycken och hittade snart två stora guldfärgade ringar som hon
placerade i hålen i mina öron och ett smalt halsband med ett vackert hängsmycke som
hamnade precis vid min lilla men ändå synliga klyfta skapade en fin harmoni. Hon
uppmanade mig sedan att klä på mig klänningen och få på mig skorna medan hon gjorde
sig i ordning. Jag behövde inte få den uppmaningen i repris utan reste mig omedelbart
upp, men hade ändå inte mer bråttom än att jag hann ge Rosalie en stor kram av
uppskattning.
Snart stod två läckra unga damer redo att ge sig ut i sommarnatten och både Carlos och
Rosa kom och beskådade oss och uttryckte sitt gillande hur vi såg ut. Carlos erbjöd sig att
skjutsa oss till platsen för kvällens evenemang vilket vi gärna accepterade. Helst hade jag
velat gå in till mor och visa henne hur fin jag var, men hon var borta hos en gammal
bekant som hon sökt upp, men Rosa lovade att meddela henne var vi var och berätta vad
vi skulle göra.
Vi bad att bli avsläppta en bit ifrån och gick den sista biten fram. Många ungdomar gick
längs vägen och vi fogade in oss i det smärre lämmeltåg av välklädda ungdomar på väg
mot kvällens begivenhet. Även om jag numer kände mig mycket bekväm i min kvinnoroll
steg ändå spänningen inom mig ju närmare vi kom och desto fler ungdomar som anslöt
sig till oss på vägen fram. Det var full fart utanför skolans gymnastiksal och Rosalie
vinkade åt ett antal små grupper men vi stannade inte upp. Jag kunde dock se att
förvånade blickar följde Rosalie och hennes okända följeslagare, dvs mig. Jag förstod att
jag nog skulle bli kvällens samtalsämne nr 1 bland hennes kamrater och att vi säkert
skulle möta en eller annan kommentar. Jag var dock fullt klar över att jag skulle stå vid
Rosalie’s sida oavsett vad som hände. Egentligen var det här hennes kväll mer än min på
något underligt sätt, men jag tänkte njuta av allt det härliga som just nu hände.
Kvällen blev så lyckad som jag bara kunde hoppas på i mina drömmar. Den trevligt
dekorerade gymnastiksalen såg inte längre ut som en gymnastiksal utan mer som en
marknadsplats. Längs väggarna fanns olika stånd där vi kunde köpa förfriskningar och
små kafébord med stolar där vi kunde vila benen om det skulle behövas. En scen var
uppbyggd och där spelade ett lokalt band sina covers och när inte det räckte till så fanns
det flera olika DJ’s som varvade med sina favoriter. Full fart var det hela kvällen och vi
dansade av hjärtans lust så mycket vi bara orkade. Hela golvet gungade av dansanta
ungdomar och det var bara vid några tillfällen, då scenen skulle övertas av någon ny
aktör, som det blev en stunds andhämtning.
Några gånger var vi själva tvungna att bryta dansen och det var antingen för att hämta in
lite syre, som helt klart var en bristvara därinne, eller utföra nödvändiga behov eller
bättra på vår skönhet. Det var under en av dessa seanser som vår vänskap ändå fick utstå
sin första prövning. Vi stod prydligt sist i ledet fram till toaletten, Rosalie först och jag
steget bakom, när tre tjejer bara kom och trängde sig in framför Rosalie, med tydlig
hänvisning till att det var helt OK att tränga sig fram, speciellt när det var Rosalie som
stod där. Dessutom vände sig en mot mig och inledde
- Du är ny här eller hur? Kom och ställ dig här hos oss så vi kan lära känna varandra och
vi kan visa dig runt och du får lära känna folk som är som vi. Du är ju riktigt snygg så vi
kan säkert få det trevligt tillsammans. Kom och ställ dig här!
- Tack, men jag står kvar här med min bästa vän. Dessutom så tycker jag ni skall ställa
er sist och inte tränga sig förbi oss. Jag har heller ingen lust att lära känna folk som är
som ni, för så ouppfostrade och arroganta personer som ni uppenbarligen är vill inte
jag räkna in bland mina vänner. Rosalie däremot är precis en sådan person som jag
trivs ihop med så jag blir stående kvar här och flyttar ni inte självmant på er så
tillkallar jag vakten där borta och han får se till att ni följer normala umgängesregler
och varken tränger sig före eller baktalar andra människor.
Under tiden detta pågått hade ledet fyllts på så nu var det ett antal personer även bakom
oss som intresserat följde vår ordväxling. Även framför hade händelsen
uppmärksammats och när jag avslutade mitt lilla tal utbröt spontana applåder. Tjejen
som tilltalat mig öppnade munnen för att säga något, men hennes två kompisar tystade
henne och bara lommade iväg. De ställde sig inte ens sist utan helt sonika försvann bort
från ledet. Jag fick några ryggdunkningar och en något rörd Rosalie gav mig en kram. Jag
fick höra att dessa tre tjejer ofta var en plåga på skolan och trodde alltid att de kunde
bestämma och styra hur de ville.
Vi fortsatte vårt köande fram till toaletterna och uträttade vårt ärende där och passade
på att rätta till något i vårt yttre som inte föll helt i vår smak. När vi återvände till
dansgolvet var det som om alla hört talas om incidenten i toalettkön och det var många
killar som flyttade sig närmare oss. När det, senare på kvällen, blev lite lugnare låtar och
det utannonserades att det nu var pardans som gällde, blev vi också uppbjudna och utan
minsta tvekan följde vi med våra kavaljerer. Tänk så mycket roligare det är att dansa i par
med någon. Man blir liksom lite mer uppmärksammad och om den som bjuder upp
dessutom kan dansa så blir det för stunden en härlig förening mellan två människor. Man
svävar fram och verkligen njuter av dansen. Så också denna kväll. Det var visserligen
första gången jag var i den positionen att jag skulle följa mina kavaljerer, men så som
dom dansade var det inga svårigheter alls. Jag njöt av vartenda danssteg och inte minst
av kavaljerernas sofistikerade uppvaktningar som gjorde att jag verkligen kände mig så
där härligt åtråvärd som jag själv kom ihåg hur jag, som kille, hade uppskattat när
flickorna gjort sig fina och strålade av sin kvinnlighet.
Det blev i det mesta en mycket trevlig kväll och Rosalie uttryckte ungefär samma tankar
när vi tog en taxi för den korta färden hem. Vi stod ett tag utanför vår dörr innan vi gav
varandra en kamratlig kram och puss på kinden innan vi skildes åt. Jag gjorde allt för att
så tyst som möjligt ta mig till mitt rum och inte väcka mor, men allt visade sig helt
onödigt för hon satt uppe och pliktskyldigast tittade lite på TV när jag gjorde min entré.
Hon vände sig mot mig och såg på mig med stora ögon.
- Men så söt och fin du är. Klänningen klär dig perfekt och som du är sminkad och ditt
hår! Helt perfekt! Har du och Rosalie gjort allt detta?
- Tack! Mest Rosalie faktiskt. Hon är suverän på att fixa med hår och smink. Jag tycker
själv att det blev OK!
- ”OK” är nog dagens underdrift. Du ser helt underbar ut. Kom och sätt dig hos mig och
berätta allt du varit med om.
Allt det roliga tar slut någon gång. Rosalie skulle hoppa in och jobba i en av sin mammas
snabbmatsbutiker som ersättare för några som skulle ha semester. Mor hade också
hittat lite sysselsättning genom att anmäla sig som volontär på ett sjukhus i närheten.
Hon ville väldigt gärna börja jobba igen och det här var ett sätt att visa sina färdigheter
och därmed hamna högre upp när någon tjänst som sjuksköterska blev ledig. Var det två
med samma kvalifikationer som sökte jobbet så valde man oftast den som bott och
verkat på platsen före den som kom ”utsocknes” ifrån. Jag skulle därför, alltmer få klara
mig själv om dagarna.
Innan allt det här med far inträffade hade han och jag pratat mycket om min
sextonårsdag. Han lovade mig att då skulle han övningsköra med mig och vi skulle se till
att jag kunde ta ett körkort. Det löftet liksom allt runt omkring det löftet försvann den
där dagen då far fick sladd på bilen och for av vägen. Allt skulle nog gått bra om det inte
varit för att sladden skedde just vid en bergvägg och det var omöjligt för honom att styra
bilen. Nu togs frågan upp igen, men nu var det mor som ville hjälpa mig att få mitt
körkort och hon ställde också i utsikterna att hon kunde tänka sig att köpa en bil åt mig
också. Jag blev naturligtvis eld och lågor och vi satte omedelbart igång med projektet.
När mor var på sjukhuset satt jag flitigt vid poolkanten och läste teori via datorn och
genomförde den obligatoriska kursen. Med ett godkänt resultat från den kursen cyklade
jag till det lokala DMV-kontoret där jag skulle göra ytterligare ett test för att få mitt
efterlängtade ”Learners Permit”. Jag var ganska så nervös, inte så mycket för själva
provet i sig utan att jag nu, för första gången officiellt skulle presentera mig som kvinna
och även genomgå en enklare hälsoundersökning, bland annat lämna ett urinprov för att
stadfästa att jag inte brukade några droger. Själva lämnandet av urinprovet var
händelselöst, och även hälsoundersökningen var av det enklare slaget. Jag fick ta av mig
min topp så hon kunde lyssna på mina lungor, mäta blodtrycket och titta i halsen på mig.
Även ett prov av mina reflexer utfördes innan hon bad mig klä på mig igen och vänta ute
i väntrummet tills urinprovet analyserats klart. Efter en kort stund kom kvinnan, som
tagit emot provet, ut och bad mig följa med henne in på hennes kontor. Pulsen steg lite
inom mig när hon bad mig slå mig ner då hon ville ha en pratstund med mig. Jag blev
dock genast lugnare när hon förklarade att allt såg bra ut. Hon fortsatte sedan med att
ställa en fråga:
- Har jag förstått saken rätt att du är nyinflyttad till Florida?
- Ja, det stämmer svarade jag lite fundersamt
- Då vill jag gärna informera dig om några saker som är bra för dig att veta. Det kanske
tar en kvart eller så om du har tid.
- Självklart är jag intresserad av att få reda på det du har att berätta, svarade jag men
ändå fortsatt fundersam vart det här samtalet skulle leda till.
- Bra, svarade hon och fortsatte. Här i Florida har vi nämligen samtal med alla unga
kvinnor när de blir 15-16 år. Vanligast är det skolsköterskan som har samtalet, men
även jag och mina kollegor har samma befogenhet att ha detta samtal just i en
situation som din. Bakgrunden är att vi för ett antal år sedan märkte att det blev allt
vanligare med unga mödrar i just din ålder. Våra politiker såg detta som ett växande
problem och kom fram till att staten skulle erbjuda alla i din ålder fria P-piller för att
motverka denna trend. Erbjudandet har gett resultat och vi ser allt färre unga
mödrar. Det är helt frivilligt att ta erbjudandet men det är ändå något vi gärna
rekommenderar. Kanske använder du redan något preventivmedel?
- Nej, det gör jag inte, svarade jag rodnande. Jag har sett och vet hur man använder
kondom, men det är allt.
- Du behöver inte känna dig förlägen. Det är helt OK att inte ha sex i din ålder, men det
är kanske just flickor i din situation som vi sett att de hamnat i situationer de inte
kunnat kontrollera och med oönskad graviditet som följd. Nu kan vi tydligt se att vår
satsning gett resultat. Jag tror inte för en sekund att det därigenom betyder att ni gör
er sexdebut tidigare utan att vi genom detta ger er ett bra skydd om och när det
händer.
- Jag förstår tanken och tycker att det är rätt tänkt.
- Så bra! När vi ändå samtalar om lite mer intima saker kan jag nämna att jag noterade
att dina bröst inte börjat växa ut. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara i
tex ett omklädningsrum där alla andra stolt visar upp sina liljekullar. Jag tänkte
föreslå att jag även skriver ut en mild dos av östrogen för att sätta igång processen.
Denna åtgärd gör inte dina kommande bröst större än de skulle bli utan hjälp utan
det här är bara till för att sätta fart på din egen hormonproduktion. Storleken på de
bröst man får är mer genetiskt betingat så om du är fundersam på hur stora dom blir
så skall du titta på din mors bröst. Sannolikheten att dina blir ungefär lika stora är
mycket hög. Låter detta OK för dig?
Jag var alldeles stum av förvåning inför det hon föreslagit och kunde bara nicka till svar
samtidigt som jag lockades av tanken att få alldeles egna liljekullar. Hon måste ha sett
min nick och min gillande min för hon fortsatte
- Gott! Då skriver jag ut recepten. P-pillerna kan du hämta ut gratis på vilket apotek du
vill och gäller fram tills du blir 25 år. Östrogenet gäller bara för det här gången och
om tabletterna tagit slut och du inte märkt någon förändring så bör du söka upp en
gynekolog som får titta närmare på varför.
Vi fortsatte att prata lite allmänt om varför jag flyttat till Florida och en del annat. Jag fick
sedan de bägge recepten och intyget att hälsoundersökningen utfallit med belåtenhet
och inget hade framkommit som gjorde mig olämplig som bilförare.
Några dagar senare klarade jag provet galant och med hjälp av mor klarades alla frågor
om namn, adress, kön etc utan några problem och ett foto togs som skulle pryda mitt
körkort. Jag blev oerhört stolt när jag tog emot körkortet och jag kunde läsa ”Sheryl
Flannigan, Female”.
När allt detta var avklarat kunde vi på kvällarna svänga ut på vägarna i trakten och jag
fick träna på att köra bil. Det tog några veckor innan mor, trots mina teoretiskt visade
kunskaper, ansåg att jag var mogen att framföra bilen själv. Mig ovetandes hade hon
också besökt en bilhandlare i trakten och sett ut några lämpliga objekt och på slutet av
den turen då hon förklarade att hon ansåg mig klar att hantera ett motordrivet fordon
dirigerade hon mig skickligt till bilhandlarens affär. Mor hade valt ut tre riktigt fina bilar.
Jag fick veta lite om alla tre och den jag fastnat för rent utseendemässig visade sig också
vara den som kanske också var det bästa valet. Den var 5 år gammal, körd väldigt lite då
det var en äldre person som haft den, men det var en liten vinröd Ford som skulle passa
mitt behov utmärkt. Vi funderade inte mer utan mor köpte den kontant och stolt som
bara den satte jag mig bakom ratten och följde efter mor hem.
Precis när vi kom hem mötte vi Rosalie som just kommit hem efter ett arbetspass. Hon
gjorde stora ögon när hon såg mig bakom ratten och började hoppa jämfota av lycka.
Trots uppmärksamheten lyckades jag parkera bilen snyggt på vår uppfart innan Rosalie
vågade sig fram för en närmare besiktning av bilen. Givetvis ville hon gärna få sig en
provtur och med både Carlos och mors tillåtelse fick vi göra en kortare runda. Nu, med
tillgång till en bil, kunde vi ta oss ut på längre turer och det fanns så mycket att se.
Rosalie ville visa var hon jobbade och då det kunde betraktas som en ”kortare tur” styrde
vi dit.
Rosa blev mycket förvånad när vi dök upp och gratulerade genast mig till mitt körkort. Vi
pratade en stund och jag fick se hur det såg ut i deras butik och i den intilliggande
bensinstationen. När vi återvände till butiken stod Rosa redo att ge sig av hem då hennes
avlösning för kvällen kommit. Det passade därför utmärkt att hon följde oss hem och
hennes lovord över min förmåga att framföra fordonet var översvallande när vi
parkerade utanför vårt hus. Hon lovade, på stående fot, att om Rosalie också kunde bli
lika duktig så skulle hon också få ta sitt körkort efter att hon fyllt 16 år.
Det gick ett par veckor, som jag i princip hade helt för mig själv. Jag hade fortsatt att öva
på min körning samtidigt som jag upptäckte nya saker i vår omgivning. Jag hittade flera
fina stränder att bada på och även om jag absolut inte var ensam så fanns det gott om
plats för alla. Fina omklädningsrum fanns det också med dusch och andra
bekvämligheter. Jag fick verkligen tillfälle att jobba på min solbränna och att vistas naken
bland andra flickor och kvinnor var inget som jag längre drog mig för. Allt solande i bikini
gjorde det mycket tydligt vilket kön jag åtminstone ville tillhöra. Jag hade också börjat ta
mina p-piller och östrogenet, men jag hade ännu inte kunnat märka någon skillnad. När
jag efter några sköna timmar på stranden återvände hem hittade jag Rosa och mamma
ute i trädgården där de satt och konverserade. Jag tänkte först låta dom vara själva och
gå in på mitt rum, men mamma ropade på mig
- Sheryl! Kom och gör oss sällskap.
Som lydig dotter gjorde jag som mor bad mig och satte mig intill dom på en ledig solstol
och sträckte ut mig
- Har du haft en bra dag? Frågade mor mig
- Ja, jag har hittat en ny strand alldeles här i närheten. Den var jättefin. Skulle vara kul
att åka dit med dig eller Rosalie någon gång när ni är lediga.
- Var du ensam där?
- Ja!, men nej! Det var ganska många där men ändå var jag själv där. Lite tråkigt att
inte ha någon med sig. Nu pratade jag med några, men det är inte samma sak
- Jag kan förstå det! Kan du komma och sätta dig med oss en stund? Rosa har något
intressant att berätta.
- Självklart kan jag det! Jag skall bara lämna mina saker på rummet.
Några minuter senare anslöt jag till dom och då hade jag hunnit byta till en annan klänning
och även bättrat på min makeup och stänkt på några droppar parfym på strategiska platser.
- Så fin du gjort dig, välkomnade mor mig med en uppskattande blick.
- Ja, du ser verkligen fräsch ut, kommenterade Rosa. Precis så som en ung, vacker dam
skall se ut. Jag kom dock hit för jag ville fråga dig en sak. Det är nämligen så att jag
plötsligt fått en vakans i en av mina butiker och undrar om du skulle vara intresserad.
Det är precis samma jobb som Rosalie gör, men tyvärr så är det inte i samma butik.
Den här ligger en bit härifrån och därför är det så praktiskt, om du är intresserad, att
du faktiskt har egen bil du kan köra dit med. Vad säger du?
- Självklart är jag intresserad! Berätta mer!
Rosa fortsatta att beskriva jobbet och hon undanhöll inte något utan menade på att det
både var ett slitsamt arbete med en hel del stress men att kamratskapet och kundernas
uppskattning var klart positiva sidor av jobbet. Självklart skulle jag få en introduktion så att
jag visste allt om det som såldes och likaså att jag fick ersättning för alla mina utgifter för att
ta mig till och från jobbet. Jag tvekade inte en sekund utan sökte bara mors blick och när jag
mötte den och hon nickade sitt ”ja” förstod jag att hon och Rosa diskuterat saken noga innan
min ankomst.
Efter ytterligare prat om praktiska detaljer följde jag och mamma med Rosa över till deras
hus och vi gick till ett rum där Rosa skötte sin verksamhet. Hon började plocka lite i en
garderob och kom strax tillbaka med ett bylte kläder som hon ville jag skulle prova. Det var
de arbetskläder jag skulle ha och jag skalade genast av mig allt jag hade på mig tills jag bara
stod där i behå och trosor, dvs bara min enkla sommarklänning.
Klänningen jag sedan satte på mig var kort men med vid kjol och markerad midja. Överdelen
var figursydd och dekolletaget var generöst men inte för stort och överdelen hade två korta
ärmar med liten puff på. Färgen var ljusblå med mycket smala vita ränder som knappt syntes
men som fick klänningen att ”leva” när jag rörde mig. Rosa knöt sedan ett bländvitt förkläde
med krusade kanter runt mig och innan jag var klar att beskåda mig själv i spegeln ordnade
hon snabbt till mitt hår och placerade ett vitt diadem i håret med tydlig likhet med förklädet.
Nu var jag utrustad som servitris och expedit i hennes snabbmatsbutik och jag kunde också
se i spegeln att kedjans namn var broderat i rött på min vänstra axel. Både mor och Rosa
tyckte att jag passade bra i kläderna och jag kunde inte annat än instämma. När jag stod och
beundrade mig själv i spegeln dök Rosalie oväntat upp och hon blev alldeles till sig i trasorna
när hon förstod att jag skulle börja jobba jag med. Lite mindre glad blev hon när hon förstod
att vi inte skulle jobba ihop, men Rosa tröstade henne med att hon skulle försöka ordna så
att våra arbetspass låg ungefär lika så vi slapp gå om varandra och därmed knappast kunde
ses under dagarna vi arbetade.
Redan dagen därpå följde jag med Rosa till butiken där jag skulle jobba. Vi möttes av Janet,
en kvinna runt 30 år som var föreståndarinna för butiken, och tillsammans gick vi runt och
jag blev presenterad för övriga anställda. Normalt var det bara kvinnor i den här butiken,
men varorna levererades av en kille i 20-årsåldern som hette Ben. Han hjälpte också till om
det var körigt och just nu skötte han mitt jobb eftersom vakansen kommit både plötsligt och
oväntat så nu körde Ben nästan dubbla pass och såg till att både den här butiken och den i
grannstaden alltid hade varorna på plats i butiken. Han såg mer än lättad ut när jag blev
presenterad som hans ersättare, för även om dubbla pass innebar mer i lön så märktes det
tydligt att han hade det jobbigt.
Efter presentationen gick vi till Janets kontor och jag fick mitt schema och lite andra
praktiska detaljer presenterade för mig. När vi var klara med det praktiska och jag var nöjd
med den information jag fått ville Rosa ta med mig hem igen. Jag undrade dock om det inte
var möjligt för mig att stanna där och börja lära mig hur allt gick till redan nu. Jag hade ändå
inget planerat, varken för idag eller imorgon, som på schemat uppenbarligen var min lediga
dag. Rosa och Janet tittade på varandra och log brett innan Rosa kommenterade
- Så glad jag blir för ditt förslag! Självklart kan du stanna. Jag vågade inte själv föreslå
detta då du så hastigt hoppat in. Det gör inget att du inte har de rätta kläderna så här
första dagen.
- Men jag har dom med! Dom ligger i bilen.
- Du tänker då på allt. Men om det inte är något mer så lämnar jag er och än en gång,
tack för att du kunde hoppa in med så kort varsel.
- Inga problem. Jag hade gått och funderat på hur jag skulle kunna få ett jobb. Lite
tråkigt att bara ligga på stranden hela dagarna, speciellt om man är ensam.
Vi vinkade farväl till Rosa och Janet visade mig sedan var omklädningsrummet låg. Hon
ursäktade att också Ben använde rummet, men hon lovade att han var mycket hänsynsfull av
sig och inte kom in utan att försäkra sig om att vi var anständigt klädda. Jag log till lite vid
tanken ”om hon bara visste” men sa inget utan började klä av mig och hänga in kläderna i
det klädskåp hon visade att det var mitt. Samtidigt berättade hon att jag kunde söka upp Ben
när jag var klar och följa hans arbete under dagen. Dels var det just hans arbetsuppgifter jag
skulle ta över, men han var också duktig på att förklara och visa hur arbetet bäst utfördes.
Givetvis skulle hon också hjälpa mig tillrätta när så behövdes men just nu anförtrodde hon
mig till Ben.
Ben visade sig vara en mycket trevlig och lättsam person, bara några år äldre än mig själv.
Samtidigt som han visade mig mina arbetsuppgifter pratade vi ledigt om både det ena och
det andra utan att för den skull tappa koncentrationen på att hjälpa våra kunder. När Ben
försvann iväg för att servera en kund, något han ännu inte ville överlåta till mig, passade
några av flickorna på att viska till mig
- Håll dina öron öppna för när som helst kan du få höra något som vi inte tror du
förväntar dig på ett sådant här ställe!
Givetvis blev jag nyfiken men ingen sa något mer och dessutom återkom Ben till mig och vi
fortsatte med min introduktion. Han visade mig runt och snart var jag välbekant med alla
utrymmen och kunde hämta både det ena och det andra allteftersom sakerna tog slut. Runt
lunch var jag riktigt varm i kläderna och när lunchrusningen slog till var jag redo att också
bära fram maten till de som valt att äta sin måltid här. Det var då det hände!
Plötsligt hörde jag bara en härlig basröst bakom mig och när jag vände mig om stod Ben
några bord bort och serverade maten samtidigt som han sjöng en sång för gästerna vid det
bordet. Hela restaurangen bara stannade upp och lyssnade till skönsången som avslutades
samtidigt med att sista tallriken serverades vid det bordet. Applåderna ekade i lokalen och
en nöjd Ben och en minst lika nöjd Janet återvände till ett mer normalt arbetsmönster. Jag
var dock mycket imponerad av hans röst och när vi blev ensamma en stund senare
kommenterade jag det hela
- Vilken fin röst du har!
Han sken upp som en sol och hans bländvita och perfekta tänder lyste i kapp med solen och
kontrasterade fint mot hans mycket mörka hy.
- Tack så mycket. Jag gillar att sjunga och är det någon gäst som jag känner för att
överräcka maten med en sång så brukar jag göra det. Det verkar som om det blir
uppskattat.
- Uppskattat! Det är väl att ta till i underkant. Hela restaurangen gillade det ju,
inklusive mig själv. Vilken upplevelse du bjöd på!
Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och
det kändes att gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten och vi blev heller inte lika
stressade. Det lugnade ner sig efter lunchrusningen och Ben kunde visa mig vad alla olika
maträtter innehöll. Det var viktigt att kunna då många frågade ofta om vad rätterna innehöll
och en felaktig upplysning kunde göra att någon fick en allergisk reaktion. Var man osäker så
fanns det en lista där allt som fanns i varje rätt var uppräknat och som man kunde ge till
gästen som frågade. Jag fick också pröva på att portionera ut olika rätter från massvis av
skålar i en kyldisk. Det såg nästan ut som en glassbar och kunderna kunde välja vad och hur
mycket de ville ha ur de olika skålarna. Allt vägdes sedan och kunden fick sin mat.
Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och
det kändes lite mindre stressande nu och gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten.
Lunchen fortsatte dock utan mer skönsång men gästerna som hört hans sång tackade
honom och dricksen de lämnade var mer generös än den brukade vara enligt mina kamrater.
Sent på eftermiddagen blev vi avlösta och även om vi inte var slutkörda kändes det ändå
skönt att kunna sätta sig ner ute i personalrummet och låta benen vila. Att stå och gå en hel
dag kan fresta på en hel del och är dessutom klackarna lite högre än normalt blir det än mer
kännbart för den ovane. Det var också skönt att få sitta ner och lite bättre känna mina nya
arbetskamrater. Vi hade ungefär samma ålder och likaså viljan att göra ett bra jobb samtidigt
som vi givetvis uppskattade att tjäna en del pengar. Syftet med penningasamlandet visade
sig dock olika. Vi tjejer tänkte mest på att utöka garderoben, medan Ben hade ett klart mål
att få ihop så mycket pengar att han kunde börja på universitetet. Hade han tur så kanske
han kunde få ett stipendium, men han ville inte chansa på detta utan sparade flitigt sina
intjänade slantar. Jag blev nästan lite arg på mig själv hur lite jag tänkte på den framtiden
och lovade mig själv att försöka sätta undan en slant jag också.
Tiden gick fort och plötsligt kom det in fler personer med arbetskläderna på sig och jag
förstod ingenting innan Janet presenterade kvällsskiftet för mig. De såg också lite förvånade
på mig och det utväxlades en del blickar innan de förstod att jag var ny på jobbet. Ben
pratade med en av flickorna och jag förstod snart att hon var den som avlöste oss båda.
Även om vi alla i princip gjorde samma arbete var det alltid en viss person som avlöste en
annan för att verkligen veta att skiftet var komplett. Vår avlösare hette Miriam och vi hann
prata med varandra lite mer innan Ben tyckte att hon nu kunde ta över. Han hade också
bråttom till bussen som strax gick dit han bodde
- Var är det du bor? frågade jag
- Jag bor en bit bortanför Marathon, svarade han
- Men det är ju åt mitt håll. Vill du så kan du åka med mig.
- Gärna, men blir det inte till besvär för dig?
- Inte alls! Jag behöver dessutom lära mig och hitta till olika ställen häromkring. Jag är
nämligen ganska nyinflyttad hit så jag lär mig mer och mer för varje dag var olika
saker finns. Låt mig bara byta om så kan vi åka.
- OK! Jag väntar här.
Ben blev kvar i lunchrummet medan vi bytte om och en av tjejerna ville ta sig en dusch och
utan vidare funderingar skalade hon av sig allt och naken trippade förbi oss och ställde sig i
duschen. De två andra tjejerna och jag själv bytte bara om till våra vanliga kläder och jag
drog på mig min sommarklänning innan jag hängde in mina arbetskläder i skåpet. En extra
titt i spegeln på toaletten och lite nytt läppstift på läpparna fick bli min korrigering samtidigt
som jag släppte ut håret från den hästsvans jag haft under arbetet. Jag återvände ut till Ben
som gjorde stora ögon och kommenterade
- Redan klar! Jag trodde jag skulle få vänta länge. Ni kvinnor brukar ta lång tid på er
men du var riktigt snabb. Så olik du blev när du släppte ut håret. Snyggt!
Jag log bara vid hans kommentar, men fick mig en liten tankeställare att kanske inte ha så
bråttom vid ombyte. Kvinnor tog mycket längre tid på sig för att byta kläder. När vi kom fram
till min bil gjorde han återigen stora ögon och undrade
- Har du egen bil!
- Ja, svarade jag. Hoppa in så skall jag berätta hela historien.
På vägen hem berättade jag vad som fått oss att flytta hit och därigenom fått en del pengar
som jag köpt bilen för. Ben uttryckte sin medkänsla för mig och gav mig en lätt klapp på
armen. Han i sin tur berättade om sitt liv och att han också bodde tillsammans med sina
föräldrar. Hans äldre systrar var utflyttade så nu hade han ett större rum i huset där han
bodde. När vi passerade Marathon berättade jag att Rosa var vår granne och hur jag hamnat
på jobbet.
- Så det var därför du kunde börja så fort. Visserligen visste vi att Rosa var bra på att
leta upp duktigt folk, men att det skulle gå så fort trodde ingen.
- Vad var det som hände med hon som hade jobbet innan mig?
- Hon fick sparken i förra veckan. Någonting måste ha hänt för plötsligt började hon
skälla på oss för ingenting. Först Janet och sedan Rosa försökte få reda på vad som
hänt men hon ville inte berätta. När hennes ilska började gå ut över kunderna hade
Rosa inget annat val än att sparka henne. Konstigt nog verkade hon inte arg eller
ledsen att hon fick kicken utan bara lämnade restaurangen. Jag fick reda på igår att
hon tydligen flyttat härifrån också.
- Ojdå! Undrar vad som hänt?
- Ja! Det gör vi också, men vi kommer inte att sakna henne nu när du kommit. Jag och
flera andra tycker att du verkligen varit intresserad och läraktig idag.
- Tack för dom orden men det beror väl mycket på dig. Du har verkligen lärt mig
mycket. Men, är du besviken för att du nu inte får jobba lika mycket och därmed
tjäna mer pengar?
- Lite grann, kanske, men det är slitsamt också att ha två jobb så du behöver inte vara
orolig. Jag kommer inte att vara arg på dig för att du tagit jobbet från mig. Du skall
förresten svänga till vänster där framme.
Han dirigerade mig fram till huset där han bodde. Området var ungefär lika stort som där jag
bodde och husen lika varierade. Ett typiskt medelklassområde här i Florida verkade det som.
Han pekade ut huset där han bodde och han var på väg att stiga ur när jag frågade
- Skall jag hämta upp dig i morgon eller hur tar du dig till jobbet?
Än en gång fick jag beskåda hans leende innan han svarade
- Vill du hämta upp mig!? Jättebra i så fall för då behöver jag inte åka så tidigt. Åt det
hållet stämmer busstiderna sämre.
- Bra! Då hämtar jag dig. Vad säger du om halv sju?
- Det blir perfekt! Tack så mycket för idag och vi ses i morgon
- Tack själv och vi syns.
Vi vinkade mot varandra när jag svängde ut och styrde hemåt. Huset var tomt när jag kom
hem och jag beslöt mig för att ta mig ett dopp i poolen och kanske läsa en bok i väntan på
mor. Jag drog av mig mina kläder och ställde mig naken framför spegeln och synade min
kropp. Det hade nu gått nästan tre veckor sedan jag började äta pillren jag fått och bara om
någon dag skulle första omgången p-piller vara slut och jag skulle göra några dagars
uppehåll. Jag vet inte om jag såg eller kände någon verklig förändring, men jag tyckte att
brösten var lite ömma och att de möjligen putade ut lite mer än vanligt. Kanske också att
mina höfter kändes lite bredare och midjan lite smalare. Oavsett att det inte var
vetenskapligt bevisat att några förändringar skett var jag ändå nöjd med det jag såg.
Jag var också nyfiken på hur det stundande uppehållet av p-piller skulle påverka mig. Av det
jag läst så innebar denna period en hel del humörsvängningar och om det även gällde mig så
hade jag föresatt mig att försöka kontrollera mig och inte bli en plåga för omgivningen. Å
andra sidan kanske det var det absolut bästa som skedde, för då kanske min önskade status
som kvinna skulle bli än mer stadfäst om också mitt humör växlade med dessa regelbundet
återkommande intervaller. Jag skulle i vart fall noga observera hur jag reagerade den
kommande veckan. Nöjd med min undersökning drog jag vant på mig min bikini och gick ut
och tog mig ett dopp i poolen innan jag sträckte ut mig på en av solstolarna.
Trots min uttryckliga vilja att läsa en bok verkade det som om jag somnat omedelbart och
väcktes ett okänt antal minuter senare av att mor stod bredvid mig med en bricka med
läskande dryck. Hon var också iförd bikini så det hade säkert gått lång tid som jag legat och
sovit. Yrvaket tittade jag upp och tacksamt tog emot drinken samtidigt som mor
kommenterade.
- Ledsen att jag väckte dig men du kanske inte skall ligga för mycket i solen. Men du
såg verkligen ut att ha det skönt och såg verkligen vacker ut där du låg helt
avslappnad. Har du haft en bra dag?
- Ja, verkligen! Jag tror att jag kommer att trivas bra där och det är kul att göra något
vettigt och inte bara ligga så här och sola.
- Låter bra att du säger så. Jag tror det ger dig en hel del erfarenheter, av skilda slag,
när du träffar andra. Hur är dina arbetskamrater?
- Det är bara tjejer där och så en kille. Han har hoppat in extra på min tjänst tills jag är
upplärd. Han levererar annars varorna till två butiker och hoppar in då och då när det
blir vakanser. Han har visat mig det mesta under dagen och just nu snurrar det av
information i mitt huvud. Han bor förresten bara en bit bort så jag skjutsade hem
honom också.
- Men det var väl snällt av dig. Kul att du verkar trivas. Det syns faktiskt på dig att du
gillar att jobba. Dina ögon glittrar på ett annat sätt idag. Jättekul.
Vi fortsatte att prata lite om våra respektive arbetsdagar och det kändes trevligt att
kunna utbyta erfarenheter från olika typer av jobb nu när jag också börjat få
erfarenheter inom detta område. Min mor kommenterade än en gång att jag verkligen
såg nöjd ut och att det uppenbarligen skett en förändring inom mig. Jag tänkte att det
här var det rätta tillfället att berätta om det som hände när jag gjorde min
hälsoundersökning för mitt körkort så jag inledde.
- Om du kommer ihåg den där hälsoundersökningen jag gjorde så berättade den
kvinnliga läkaren för mig om hur det fungerade här i Florida för flickor i min ålder.
Hon berättade att man tillhandahöll fria P-piller fram till 25 års ålder då man sett
alltför många unga mödrar tidigare år. Utan egentligen några frågor så skrev hon ut
recept till mig och jag har nu tagit nästan en hel karta. Hon noterade också att mina
bröst var små och tyckte att det kunde vara lämpligt att hon också skrev ut en tablett
som skulle göra att min egen hormonproduktion fick en liten hjälp att starta upp.
Dom tabletterna har jag också tagit.
- Men flicka lilla, vad är det du säger! Äter du p-piller!? Kan du hämta dina piller så får
vi titta på vad som står på burkarna.
Jag hämtade lydigt mina tabletter och mor tog under tiden fram sin dator så när jag kom
tillbaka var hon redo och började knappa in namnen på preparaten. Givetvis stod det
ingenting om vad som hände om pojkar började äta dessa saker, men mor kunde lite
grann läsa mellan raderna eftersom hon var sjuksköterska och förstod hur saker och ting
hängde ihop. När hon läst ett tag tittade hon på mig med en allvarlig blick
- Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, men jag föredrar att se detta från den
positiva sidan. Det är ändå en doktor som skrivit ut recepten efter en
hälsoundersökning så jag tror inte du kommer att fara illa av detta. Men det är ett
mycket viktigt steg du tagit, medvetet eller ej, till att bli kvinna på riktigt så att säga.
Lite fundersam blir jag eftersom dessa saker, helt riktigt, stimulerar din produktion av
kvinnliga könshormoner, men jag kan varken se eller tro att de på något sätt minskar
produktionen av dina manliga könshormoner. Jag är därför lite fundersam vilka
reaktioner den mixen kan skapa. Jag kan bara se ett sätt att ta reda på detta, och vi
hade nog hamnat där förr eller senare om jag får döma av ditt sätt att vara. Du
fullkomligt strålar som en ung kvinna och jag har svårt att tro att du kommer att vilja
återvända till ett liv som man. Om jag skall vara ärlig så har jag nog svårt att själv se
dig som man. Jag tycker att vi på den här korta tiden har kommit varandra mycket
närmare och det är inte enbart flytten och vårt behov av att vara tillsammans som
gjort det, utan jag tror att ditt byte till en kvinnlig skepnad har betytt en hel del i det
sammanhanget. För att kortfattat sammanfatta det hela så trivs jag väldigt bra med
att du numer är min dotter.
Men, nu när det är så som det är, måste vi ändå ta saken på allvar och få det här
utrett ordentligt. Jag skall ta reda på lite mer om hur vi kan gå tillväga i morgon. Nu
vill jag i alla fall ta ett dopp och sedan få lite mat i magen. Är inte du hungrig?
När vi reste på oss gav mor mig en varm kram och det kändes skönt att ha fått upp
frågan på bordet och det kändes skönt att mor tagit mitt avslöjande så bra som hon
gjort.
När vi möttes kvällen därpå såg jag att mor brann av iver att få berätta vad hon fått reda
på. Sjukhuset hon jobbade på hade ett team för personer som ville byta kön och när hon
tog kontakt med teamet hade de genast föreslagit ett möte. Jag såg genast att den dag
de föreslagit inföll på en ledig dag så mor gick iväg och konfirmerade tiden per telefon.
Nu var bollen satt i rullning.
På morgonen när vi skulle iväg till sjukhuset velade jag fram och tillbaka vilka kläder jag
skulle ha på mig. Det var som om jag skulle gå på min första träff och inte visste om jag
skulle vara klädd för att kunna bli förförd eller om jag skulle vara kyskheten själv. Till slut
valde jag alternativet att bli ”förförd” och satte på mig min fina spetsklänning som
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there
I stood there

More Related Content

What's hot

What's hot (20)

Elsa
ElsaElsa
Elsa
 
Jane
JaneJane
Jane
 
V.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränsernaV.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränserna
 
Anna Maria
Anna MariaAnna Maria
Anna Maria
 
Kristel
KristelKristel
Kristel
 
Josephine
JosephineJosephine
Josephine
 
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyrKim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
 
Bonjour madame
Bonjour madameBonjour madame
Bonjour madame
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
 
Carlos castaneda 05 al doilea cerc de putere
Carlos castaneda   05 al doilea cerc de putereCarlos castaneda   05 al doilea cerc de putere
Carlos castaneda 05 al doilea cerc de putere
 
Letter
Letter
Letter
Letter
 
Anne kolaczyk valetul si stapana lui
Anne kolaczyk   valetul si stapana luiAnne kolaczyk   valetul si stapana lui
Anne kolaczyk valetul si stapana lui
 
OFERTA SAFADA DA CASA
OFERTA SAFADA DA CASAOFERTA SAFADA DA CASA
OFERTA SAFADA DA CASA
 
EM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completoEM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completo
 
Todds Box
Todds BoxTodds Box
Todds Box
 
1.5 Beautiful Bitch (bien traducido) Chistina Lauren
1.5 Beautiful Bitch (bien traducido) Chistina Lauren1.5 Beautiful Bitch (bien traducido) Chistina Lauren
1.5 Beautiful Bitch (bien traducido) Chistina Lauren
 
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
 
Gangbangnoveller
GangbangnovellerGangbangnoveller
Gangbangnoveller
 
Judy Astley- Vicii agreabile
Judy Astley- Vicii agreabileJudy Astley- Vicii agreabile
Judy Astley- Vicii agreabile
 

I stood there

  • 1. Förord! Den här berättelsen är började jag med för många år sedan. Jag närde en klen förhoppning att kunna skriva en berättelse på engelska, och därmed möta en bredare publik. En mycket god vän, som fick läsa mitt valhänta försök, gjorde tummen ner och tyckte att mitt språkbruk inte räckte till. Heder åt henne som vågade säga sin ärliga åsikt. Berättelsen fick ligga I träda tills för ett tag sedan när jag gjorde ett tappert försök att återuppväcka den. Jag skrev om den till svenska, men behöll själva berättelsen och den plats på världskartan den redan hade. Då tiden ändå flugit iväg en hel del sedan dess och situationerna, på flera sätt förändrats, tog jag tillfället I akt och verkligen spände bågen högt när det gäller vetenskapens utveckling inom ett område som många i min läsekrets är intresserade av. Lite av Science Fiction finns därför med och jag hoppas att det blir ett intressant inslag I berättelsen. För att ändå behålla historiens ursprung och plats på jorden har jag valt att behålla den titel jag först satte på berättelsen. Några jämförelser i övrigt med dagens situation i det land jag placerat mina huvudpersoner i skall heller inte göras, utan snarare se landet som det en gång var, möjligheternas land. Med detta önskar jag mina läsare en god läsning och tar tacksamt emot de synpunkter ni eventuellt har på min berättelse. EvaBirgitta I stood there! Av EvaBirgitta Jag stod där, något darrande, framför spegeln. I spegeln kunde jag se min spegelbild, endast klädd i en helt nytt behå- och trosset i det mest delikata material i renaste vitt och med mitt hår insvept i en handduk som en turban. Jag hade precis kommit ut från en varm och härlig dusch och hade använt de flesta av alla de parfymerade produkter som var en del av vårt badrum. Jag kände att min kropp hade en trevlig lukt och kändes smidig och mjuk. Bh och trosor var en gåva från min mor och behån hade inbyggda kuddar fyllda med en vätska som fick dem att kännas som verkliga bröst och gav mig en fin klyfta. Jag stod där och gjorde några små justeringar på min behå när jag hörde min mamma från rummet intill - Älskling, när du är redo kan du komma in till mig.
  • 2. Jag tvekade en stund innan jag tog en sista blick på mig i spegeln och med något skakiga ben gick över till min mors rum. På tröskeln till hennes rum stannade jag och såg på henne. Hon satt på bänken framför hennes sminkbord och en av hennes fötter vilade uppe på bänken medan hon gjorde pedikyr. Men det var inte därför jag stannade upp och tvekade att göra min entré. Framför mig satt min mor i hennes födelsedagskostym och jag hade en perfekt utsikt över de mest intima delarna av hennes kropp. Hon hörde mig och lyfte huvudet och log till mig - Så fin du är, min kära. Snälla du, kom hit och sätt dig bredvid mig så att jag kan hjälpa dig att göra dig redo. När jag fortfarande inte flyttade mig fortsatte hon - Var inte så blygsam. Vi flickor har inga hemligheter för varandra. Hon sträckte ut armen som en inbjudan till mig och jag kunde inte längre stå kvar utan började gå mot henne. Hon flyttade lite på sig på bänken så jag fick en plats på den andra halvan och även jag satte upp en fot på bänken på samma sätt som mor. Jag var fortfarande nervös och inte helt bekväm med att sitta där i bara behå och trosor trots att jag var mer klädd än min mor. Jag kunde ändå inte låta bli att beundra min mors kropp som vilken kvinna som helst skulle vara avundsjuk på. Hennes fasta bröst var nästan perfekta, en platt mage, och resten av hennes kropp var helt felfri. Du kan inte tro att hon passerat fyrtioårsåldern. Hon måste ha sett mina blickar men hon bara log och gav mig en uppskattande klapp på min nakna arm. Jag fick gåshud och log tillbaka mot henne innan jag tog de verktyg hon gav mig och lektionen kunde börja. Med en expert på den motsatta sidan gick det smidigt och snabbt och snart blänkte mina tånaglar i klarrött medan min mors var i en djupt vinröd färg. Innan vi började med våra fingernaglar föreslog mor att vi skulle ta en paus och få i oss något att äta. Hon reste på sig och kom tillbaka med två morgonrockar, men innan hon gav mig den ena justerade hon något på min behå och klappade mig vänligt på ryggen. Vi svepte morgonrockarna om oss och gick ut till köket och började söka igenom kylen för att hitta några ätbart. Kylskåpet var nästan tomt eftersom vi i morgon skulle påbörja vår resa ner till Florida för att i första hand ha en semester men också att försöka göra en nystart i våra liv. Det fanns inte mycket att äta så mamma tog sin mobiltelefon och slog numret till pizzamannen och beställde två till oss. Efter ett par minuter dök en ung pojke upp vid vår entré och mor besparade mig mötet med pizzamannen endast iklädd morgonrock och gick själv för att möta honom. Han fick bra med dricks, men det var inte nödvändigt alls eftersom bara hennes klädsel var dricks i sig och jag kunde se från köksfönstret att han var mer än nöjd när han återvände till sin bil och vi kunde stilla vår egen hunger, fast av annat slag, och fundera på vad som låg framför oss. De senaste månaderna har varit ett enda stort kaos i våra liv. Orsaken till detta kaos var att min pappa dog i en bilolycka och i ett försök att tränga undan sorgen och saknaden av hennes make och min far, ägnade hon dagarna med att storstäda huset. Under det arbetet
  • 3. upptäckte hon alla mina tjejkläder, noga undangömda i min garderob. Du förstår, jag är inte en flicka utan en pojke. Inte den största här på jorden utan en smal kille ca 168 cm lång och väger bara en liten bit över 60 kilo. Jag är nyss fyllda 16 år och har gillat att klä mig i tjejkläder i många år. Min garderob har varit mycket begränsad och de flesta av mina kläder kommer från secondhand butiker och varit både föråldrade och passar dåligt på min kropp. Men för mig var det mina mest värdefulla saker och jag blev riktigt upprörd och rädd när mor upptäckte min hemlighet. Om det bara var ett resultat av ännu en besvikelse i hennes liv eller om hon bara inte brydde vet jag inte, men hon gjorde inte något större affär över upptäckten. Hon konfronterade bara mig med kläderna och frågade om de var mina. Rodnande hade jag bekräftat det hela och de följande dagarna fick hon mig att tala om mina känslor och inre tankar när jag klär mig sig som en flicka. Hon hade också förklarat att om jag gillade att klä mig som en flicka så måste det vara i kläder som passade mig och göra mig presentabel. Några veckor innan hennes upptäckt av mitt hemliga begär att klä mig som flicka hade hon tagit upp idén att vi skulle hyra ett hus i Florida under sommaren och ge oss en chans att hitta tillbaka till någon form av liv utan min far och hennes make. Denna nya upptäckt hade inte fått henne att ändra sina tankar utan vi hade gemensamt bestämt att vi skulle vänta till vår resa ner till Florida innan det var dags att släppa ut flickan inuti mig i det fria. Den sista veckan har varit hektisk. Vi hade packat de tillhörigheter vi skulle ta med oss och resten hade magasinerats. Huset var nu nästan tomt och också sålts till ett ungt par med en liten baby. De har lovat att ta hand om våra kvarvarande möbler och se till att lagra dem bland våra andra tillhörigheter tills vi beslutat var och hur vi ville bo. Mor och jag hade också besökt ett antal butiker för att hitta mig en liten men korrekt garderob för en tonårsflicka. Mina gömda kläder hade förkastats av min mor och var nu ett minne blott men jag sörjde inte mycket efter dom utan jag litade på henne när hon sade att hon skulle hjälpa mig att hitta flickan inuti mig. Även om jag såg fram emot att följa henne till köpcentret för att hitta kläder till mig var det med viss tvekan jag gjorde det. Föreställ dig att jag träffade några av mina vänner medan vi sökte efter kläder. Även om jag gillar idén att verkligen släppa ut flickan inuti mig jag var nervös som bara den när jag var tvungen att möta denna utmaning. Men allt hade fungerat utan problem och nu var jag en stolt ägare av det mesta en flicka i min ålder känner sig behöva. Bh- och trossettet jag hade på mig nu var en av de uppsättningar vi köpt och jag var mycket stolt över hur väl de passade mig och hur kvinnlig de gjorde mig. Efter att vi hade avslutat vår måltid vi gick tillbaka till min mors sovrum. Den här gången frågade hon mig om hjälp att hitta några underkläder till henne och snart hade jag valt ett liknande set som mitt. Naturligtvis behövde hon inte någon stoppning i hennes behå och det var med darrande händer jag uppfyllde hennes begäran om att jag också skulle sätta denna nätta sak på henne och knäppa ihop den i ryggen. Jag fick en snabb touch av hennes bröst under uppgiften och de var så mjuka men ändå fasta och det var med ren avundsjuka i mina
  • 4. ögon när de doldes under det spetsförsedda plagget. Hon låtsades dock inte om mina blickar utan uppmanade mig att sitta ner på bänken och vecklade ut min turban. Håret var nu torrt och hon börjar kamma ut mitt ganska så långa hår, det nådde faktiskt ända ner på mina axlar. Normalt hade jag det uppsatt i en hästsvans, men för tillfället lät mamma det falla ut i all sin prakt för att se vad hon kunde göra för att förbättra min kvinnliga skepnad. Hon berättade att hon helst ville rulla upp mitt hår, men för det första så var hennes papiljotter redan nedpackade och för det andra trodde hon att jag behövde en god natts sömn innan vår långa resa i morgon, och att sova i rullar var inte en lätt uppgift, speciellt inte första gången du gjorde det. Efter några förslag från henne bestämde vi att hon bara skulle trimma några kluvna toppar och även klippa till en lugg på mig. Inte för tjejig, men inte heller för manlig. Hon gjorde avsiktligt luggen lite längre så jag lätt kunde dölja hennes nästa steg. När hon var klar med mitt hår började hon omedelbart plocka mina ögonbryn. Hon gjorde det grundligt och nu missade hon inte chansen att göra dem så feminina som hon kunde. När hon visade mig resultatet kunde jag bara konstatera att de var perfekt. De var tunna och gick i en mycket feminin båge över mina ögon och inramade dem på ett mycket spektakulärt sätt. Jag var mer än nöjd med resultatet och spontant gav mamma en kram. Vi tog sedan de verktyg som behövdes för en manikyr och samtidigt började vi arbeta på våra naglar. Mor visar mig hur man ger dem en rund och feminin form och när min första hand var klar kunde jag jämföra med min andra hand och se hur olika de nu var och hur illa skötta de tidigare varit. Snabbt började jag att göra de återstående naglar och lovade mig själv att aldrig låta dem bli i detta eländiga skick någon mer gång. Mor målade sina naglar i samma vinröda nyans som hon hade på tårna, men hon rådde mig inte att göra samma sak utan valde istället ut en ofärgad lack åt mig för tillfället. Jag blev lite besviken men när jag var klar var jag mer än nöjd över resultatet. Det var nu mer än dags för sängen och vi kramade om varandra innan jag lämnade henne och gick till mitt rum för, kanske, den sista gången. På min säng låg redan mitt nattlinne och dess matchande trosor så jag behövde bara knäppa upp min behå och byta trosor innan jag lät det silkeslena nattlinnet glida ner över min kropp. Samtidigt som det var en sensationell känsla när den smekte min kropp var det ändå en känsla av att något saknades. Jag upptäckte snart att det var känslan av en egen byst som var det jag saknade, men jag ville inte använda min nya bh så jag lät den hänga på stolen bredvid min säng och såg fram emot morgonen när jag återigen skulle kunna fästa den runt min överkropp och känna den bekväma begränsning och de vackra utbuktningar den skapade på min kropp. Morgonen kom och efter en härligt uppiggande dusch klädde jag på mig. Mina nya underkläder var givna, men sedan hade mor och jag varit överens om att jag skulle lämna Carbondale som kille men att vi så snart det var möjligt låta Sheryl, mitt valda flicknamn, fortsätta den långa resan ner till den lilla staden Marathon längst ner i södra Florida där vår bungalow väntade på oss. Jag klädde därför på mig de enda killkläder jag hade kvar i min
  • 5. garderob och avslutade med en bylsig collegetröja med Southern Illinois Universitys logga prydligt på framsidan. Jag fixade också till min sedvanliga hästsvans så nu var det bara luggen och de prydligt manikyrerade naglarna som bröt mot mitt vanliga jag. Mor nickade gillande mot mig när vi mötte varandra i köket och efter en snabb frukost och tömning av de sista resterna i kylskåpet gjorde vi oss redo för vår avresa. Samtidigt ringde det på dörren och vi kunde se en smärre delegation som stod utanför på vår veranda. Det var våra närmaste grannar som kommit för att önska oss lycka till på vår resa och både jag och mor blev en hel del överraskade över deras närvaro, men samtidigt utbytte vi gillande blickar till varandra att vi vidtagit försiktighetsåtgärden och låtit Sheryl hålla sig i bakgrunden ett tag till. Det blev ett känslomässigt svårt avsked, för även om vi inte hade så nära kontakt med grannarna så hade de verkligen ställt upp för oss när min far omkom. Då fanns de där för oss och hjälpte oss med mycket av de praktiska och vardagliga göromålen när allt annat stod stilla i både huvud och kropp för oss. Med i sällskapet var också en jämnårig flicka, boende några hus bort, och vi hade varit tillsammans en del under åren och nu drog vi oss lite åt sidan från de övriga. Hon tittade noga på mig men väntade tills vi kommit utom hörhåll innan hon började - Du är så förändrad. Du har klippt dig ser jag. - Ja, mamma klagade på mig och mitt hår så igår gav jag efter och lät henne klippa en lugg. Ser det konstigt ut? - Nej, inte alls, bara så ovant att se dig så. Passar jättefint ihop med din hästsvans och dina ansade ögonbryn. Säger jag något galet om jag säger att du ser väldigt söt ut. Nästan som en tjej. - Det säger du, svarade jag lite undrande och funderade på hur detta skulle sluta. - Ta inte illa upp, jag menade inget illa utan tycker bara att det, på något sätt, passar dig väldigt bra. Det är heller inget fel att se ut som en tjej. Tänk bara på alla tjejer som gör allt för att se ut som killar. Ingen tycker det ser konstigt ut så varför skulle det vara annorlunda om en kille vill se ut som en tjej. Är det det du vill? Jag menar, vill du se ut som en tjej? Jag blev lite ställd över hennes direkta fråga och kände hur rodnaden steg upp i mitt ansikte. Jag såg på henne att hon också märkt det så jag sa bara till henne - Kom så går vi in på gården där vi kan vara för oss själva Hon nickade och när vi kom runt husknuten kände jag hur hennes hand sökte min och tog tag i den. Hon kramade den hårt men det kändes inte ovänligt och min blick sökte efter hennes. När våra blickar möttes log hon bara mot mig och lät mig finna orden jag sökte
  • 6. - Du har rätt att jag gärna vill se ut som en tjej. Du ser ju hur jag ser ut! Hur många killar i min ålder är lika korta och väger lika lite som jag gör. Dessutom så låter jag mer som en tjej när jag pratar eftersom jag ännu inte kommit i målbrottet. Jag tycker inte jag passar in bland alla dessa testosteronstinna exemplaren som gör allt för att visa sig på styva linan. Hon fnittrade till lite vid min beskrivning men sa inget utan lät mig fortsätta. Fortfarande utan att släppa min hand. - Egentligen vet jag heller inte om jag passar in bland er tjejer, men det finns något inom mig som säger att jag är mer som er, både till sätt och utseende. Vad säger du? - Jag kan hålla med dig om din beskrivning och jag kan också förstå om du känt dig utanför killarnas gemenskap. Jag har sett hur du gärna håller dig för dig själv. Jag har väl kanske också varit dålig på att ta kontakt under senare år och lite glömt hur roligt vi haft tillsammans när vi var yngre. Då spelade det liksom ingen roll att vi var en tjej och en kille som lekte ihop. När vi sedan kom i tonåren så blev det plötsligt inte ”godkänt” att man hade en kille som kompis. Det gick bara inte. Killar skulle man ogilla eller kila stadigt med, inte bara vara kompisar. Men är jag ofin om jag frågar vad som kommer hända nu. Jag förstår ju att det inte är utan ditt godkännande som din mamma har klippt lugg på dig och ansat dina ögonbryn. Har det hänt mer också? frågade hon och svepte varligt undan min lugg med sin fria hand för att närmare beskåda mina ögonbryn. Hon väntade inte på mitt svar utan fortsatte. - Det är riktigt proffsigt gjort och mycket snyggt på dig. Jag är riktigt sotis. Faktiskt! - Jo, jag blev också glad när jag såg resultatet. Det här gjorde vi också, svarade jag och visade upp min fria hand och de målade naglarna. - Oj, det har jag inte sett. Snyggt! Synd bara att du inte hade lite rosa lack istället. Det skulle passa jättefint ihop. - Det skall bli så också, men vi ville inte göra för mycket innan vi åkte. Vi hade inte räknat med att en så skarpsynt person som du skulle komma och vinka av oss. Jag ser också gärna att du håller den här saken för dig själv för jag vet knappt själv var jag står i den här saken, bara att det pirrar så där härligt som det gör när man gillar något. Om du lovar att hålla allt för dig själv kan jag berätta något annat också. - Jag lovar! Svarade hon och tittade förväntansfullt på mig. Jag kastade ett snabbt öga runt mig och såg att vi fortfarande var ensamma. Jag förde sedan hennes hand, som fortfarande vilade i min hand, sakta upp mot mitt bröst och placerade den rakt över den ena behåkupan. Hon flämtade till lite och log sedan brett med hela ansiktet. - Du har behå på dig. Så häftigt. Den måste jag få se!
  • 7. Jag tittade mig omkring än en gång innan jag släppte hennes hand och sakta förde upp min tröja så att min bringa blottades. Hon tittade på mig och sedan på min bringa innan hon fortsatte. - Så fin den är! Det ser verkligen ut som om du har bröst. Är det en sån där behå som har inlägg? - Nej det är inga inlägg utan det är någon vätska som gör att den känns mer som om det vore riktiga bröst därunder. Jag vet ju egentligen inte hur det känns att ha bröst, men för mig känns det väldigt naturligt. - Får jag känna? - Visst gör det! Hon la sin hand över mitt falska bröst och jag kunde faktiskt förnimma hur hennes hand sakta utforskade mina två oäkta tvillingar på bröstet. Hon släppte sedan taget och utan vidare diskussioner drog hon undan sina händer och lyfte upp sin topp och manade på mig - Känn efter själv och säg om du känner någon skillnad. Jag tyckte i alla fall att det kändes väldigt äkta. Jag var inte sen att följa hennes uppmaning men med mycket stor försiktighet smekte jag ömt hennes äkta liljekullar. Jag tyckte dock att det verkligen kändes att hennes var av äkta vara, men kunde ändå förstå hennes synpunkt att känslan, upplevelsen, låg väldigt nära varandra. Vi ville emellertid inte fortsätta våra utforskningar vidare utan kände att vi nog borde återvända till de andra innan de började undra var vi var. På vägen tillbaka fortsatte hon - Jag kan bara önska dig lycka till och lova mig att du skriver och berättar om hur det går för dig. Jag lovar att allt du berättar stannar oss emellan och jag lovar att stötta dig om du har frågor som du kanske inte vill ställa till din mamma. Jag tycker det här är jättespännande och önskar dig all lycka. - Tack skall du ha! Det här blir bara bättre och bättre ju mer jag pratar med dig. Jättebra om vi kan hålla kontakten. Jag tänker öppna ett nytt facebook-konto i mitt nya namn och då kan jag ju lägga till dig som vän. - Jättebra. Vad kommer du att kalla dig? - Jag har bestämt mig för Sheryl. Jag tycker det låter fint. - Det tycker jag också. Lycka till Sheryl och jag tror du kommer att bli en jättetrevlig tjej. Lova att skicka mig ett kort på hur du ser ut. - Jag lovar och tack för att du varit så rättfram och förstående. - Tack själv, fast nu tycker jag det blir ännu tråkigare att du skall flytta. Tänk vilken bra väninna jag skulle haft om du stannat kvar. Än en gång rodnade jag men jag kunde inte hitta något lämpligt svar och dessutom var vi nu tillbaka hos de andra. Det verkade dock inte som om de saknat oss men det kändes
  • 8. ändå som vi kommit tillbaka i rätt tid för att undvika frågor. De andra såg oss komma och bara nickade mot oss och började säga hejdå till min mor och mig. I sedvanlig ordning fick vi välgångsönskningar med oss och en del adresser utväxlades innan vi åter stod ensamma och lite tafatt funderade på vad vi skulle göra härnäst. Ganska snart samlade vi dock ihop oss och avslutade det vi höll på med när våra grannar kom förbi och efter en sista runda genom huset, där vi faktiskt hittade några kvarglömda saker, satte vi oss i bilen och rullade iväg mot vårt nya liv. Sheryl hoppade på resan redan vid utfarten från Carbondale. Bilen skulle ändå tankas så då passade jag på att smita in på damernas och utföra den lilla förändringen av kläder som behövde göras och anlägga en enkel men ändå korrekt sminkning på en flicka i min ålder. Ett par sandaletter med lite klack på fullbordade bytet och med en härlig känsla i kroppen återvände jag till bilen och med en elegant rörelse satte mig tillrätta i bilen. Mor var inte riktigt klar än med sina göromål, så jag tog tillfället i akt när vi stod stilla och fullföljde förvandlingen med att lägga ett lager med rosa nagellack på mina slanka fingrar. Mor log gillande mot mig när hon återvände och nu kände vi båda att vår resa mot, visserligen ännu ett okänt mål men ändå starten på något nytt, verkligen hade startat. På tredje dagen efter vår start närmade vi oss nu raskt vårt mål. Spänningen inom oss steg och den trötthet vi känt de senaste timmarna var nu som bortblåst. Resan ner till Florida hade också gått enligt planerna och på de bägge ställen där vi övernattat hade vi blivit väl emottagna och vi titulerades flitigt som ”mam” och ”miss” vilket gladde oss båda. Det fungerade också fint att dela dubbelsäng med min mor och jag kunde verkligen känna att det fanns en skillnad mot om jag fortfarande hade rest med henne som hennes son. Skillnaden fanns där trots att jag egentligen var precis samma människa och det ”bara” var min klädedräkt som förändrats. Nu var det väl inte riktigt sant att det bara var min klädedräkt som förändrats. En av våra övernattningar skedde i Atlanta, alldeles intill ett stort shoppingcenter, och eftersom vi valt att inte pressa oss för hårt med vår körning hade vi gott om tid att botanisera inne i shoppingcentret efter att vi installerat oss på hotellet. För mig var det som ett eldorado nu när jag fritt kunde gå in i alla läckra butiker med tonårskläder och känna friheten att titta, prova och köpa det som vi gemensamt tyckte passade en ung dam. Inte minst var jag numer överlycklig ägarinna till både en läcker baddräkt och tjusigaste bikinin. Den viktigaste förändringen för mig var dock när mor upptäckte en piercingstudio som dessutom enbart hade kvinnlig personal. Mor hade i sin ungdom gjort en del erfarenheter av piercing och även om det numer var ett avslutat kapitel för hennes del så
  • 9. visste hon en hel del om hur det fungerade och vad man kunde göra. Jag förstod först senare att hon både funderat och tagit reda på saker utan min kännedom och nu tog hon kommandot och styrde in mig i butiken. Hon bad mig vänta lite vid sidan om medan hon följde med ägarinnan till ett rum bakom disken. Jag var givetvis nyfiken på vad mor hade i tankarna, men valde att låta henne föra samtalet i enskildhet. Jag litade helt på att hon hade mitt bästa i tankarna. Dessutom var hon ju utbildad sjuksköterska så allt det som hade med kroppen att göra hade hon fullständig koll på. Efter några minuters frånvaro kom de bägge ut och verkade vara helt i samförstånd och överens om något. Kvinnan hälsade på mig och berättade att mor min berättat öppet om min situation och undrat om inte lite piercing skulle kunna hjälpa mig att känna mig mer kvinnlig, inte minst inför andra kvinnor. Mor hade haft sina funderingar och kvinnan hade både kompletterat och föreslagit vissa andra åtgärder, men för att verkligen konstatera om det var möjligt så ville kvinnan se hur allt skulle kunna göras direkt på mig. Om jag därför inte hade något emot det hela så bad hon oss att följa henne till ett av behandlingsrummen. Vi kom in i ett vackert dekorerat rum i klart kvinnliga färger trots ganska kala väggar. Ägarinnan förklarade att de hade enbart kvinnor som kunder, men att jag absolut inte var den första av mitt slag som varit här. Enda möblemanget som fanns i rummet var en bänk och en konstig stol samt en liten avbalkning bakom ett par vackra skärmar. Dit pekade hon nu och bad mig klä av mig allt på underkroppen och sätta på mig en av rockarna som hängde där. Utan att ifrågasätta något lydde jag och kom strax ut endast iförd rocken. Med en inbjudande handrörelse visade hon att jag skulle ta plats i den konstiga stolen och med lite hjälp kom jag upp i den och lutade mig bakåt. Det fanns dock inget vanligt ryggstöd utan jag hamnade mer eller mindre liggande i stolen med benen dinglande rakt ner vilket inte alls var någon bekväm ställning. Det blev dock lite bättre när hon tog tag i mitt ena ben och förde upp det och placerade det i en tubformad ställning som fanns en bit vid sidan om stolen och snett utåt. Mitt underliv öppnades därmed upp och när hon gjorde likadant med det andra benet låg jag där med ordentligt skrevade ben. Utan minsta tvekan tog hon sedan och justerade min placering lite och vred även ut bägge benen en del så det mer kändes som om jag hamnat i spagat. Hon log roat mot mig när hon såg min fundersamma min och glatt kommenterade det hela - Välkommen in i kvinnornas värld! Jag förstår att det här är din första kontakt med en gynekologstol, men för oss kvinnor är det en vanlig men kanske inte alltid en uppskattad upplevelse. Men den ger mig bra överblick och jag tror att du också kommer att känna dig tillfreds när vi är klara. Jag kommer nu att undersöka dig och se om, och i så fall hur, vi kan hjälpa dig att få ett mer kvinnligt utseende här nere.
  • 10. Om vi gör något kommer vi att lokalbedöva dig så jag vill nog påstå att allt kommer att vara smärtfritt för dig. Hon fortsatte sedan att förklara vad hon och mamma pratat om och mitt leende ansikte avslöjade mer än väl att jag var helt med på noterna. Jag hade själv funderat på hur jag skulle kunna få en slät front framtill. Gemensamt fortsatte mor och kvinnan att diskutera olika möjligheter och kände, klämde och drog lite här och där i mina nedre regioner. Till slut nickade de gillande och förklarade för mig att de var övertygade om att deras framdiskuterade metod skulle fungera och ge mig en slät front utan att vitala funktioner skulle hämmas. Hon förklarade ingående hur allt skulle göras och jag kunde bara nicka instämmande att det lät bra. Med det så var det hela avgjort och jag hade bara att ligga stilla och invänta resultatet. Drygt en timme senare förklarade hon att allt var klart och med hjälp av en spegel visade och förklarade hon arrangemanget. Mitt organ hölls på plats med hjälp av två små ringar varav den ena gick att öppna på ett enkelt och genialiskt sätt som gjorde det möjligt att koppla loss organet om så behövdes. Testiklarna hade i sin tur tryckts upp in i min kropp och för att både hålla dom på plats och även skapa illusionen av blygdläppar hade ytterligare två ringar placerats så att de höll ihop det hudöverskott som blivit. Illusionen var i mitt tycke perfekt och jag var mer än nöjd. Som lite extra bonus så piercade hon mina öron också så nu kände jag mig verkligen som en tjej. Med en del förhållningsorder och skötselråd den första tiden lämnade vi Atlanta morgonen därpå för att ta oss an nästa etapp ner mot vårt nya hem. Det var med en helt annan känsla av tillfredsställelse jag nu färdades mot ett okänt mål. Såväl kläder som denna nya känsla att jag också såg ut som en flicka gjorde att de besvär jag ändå kunde känna av efter allt de stökat om i mina nedre regioner var lätta att stå ut med. Bara en sådan liten feminin detalj som att vi köpt några bindor till mig som skydd under läkningen gjorde min känsla av kvinnlighet än större. Efter ytterligare ett uppehåll, och ännu mer kläder och andra nödvändiga kvinnliga tillbehör, på vägen ner började vi närma oss vårt mål och spänningen hos oss båda steg i takt med att avståndet minskade. ”Vår” bungalow låg alldeles intill flygplatsen i Marathon och på den sidan som vätte mot mexikanska golfen. Huset låg visserligen inte intill vattnet med inte långt därifrån och alldeles intill låg det ett litet naturreservat som skulle bli spännande att utforska. Självklart fanns det en swimmingpool på tomten och huset i övrigt såg ut att stämma väl med den beskrivning som mor fått av mäklaren. Vi gjorde oss hemmastadda och lite diskussion utbröt vem som skulle ha sovrummet som låg närmast swimmingpoolen. Jag förlorade den kampen, men jag tyckte att jag kunde bjuda på den förlusten. Jag kände redan att det här skulle bli något riktigt bra för mitt vidkommande och att jag skulle komma att trivas här.
  • 11. Mitt rum måste dessutom ha bebotts av en flicka i min ålder för färgerna harmonierade med den rosa färgskalan och den stora sängen hade en härlig romantisk sänghimmel som nog inte enbart skulle vara dekorativ. Periodvis fanns det nog så många flygfän och andra kryp som det kunde vara skönt att hålla på avstånd, åtminstone när man sov. Förutom en hel garderobsvägg med flera speglar så fanns även en spegel mitt på golvet. Vid närmare betraktande stod den på hjul och själva spegeln var egentligen en dörr och där bakom dolde sig en finurlig förvaring för smycken och andra tillbehör. Givetvis fanns det en spegel även på insidan så det var lätt att beskåda resultatet direkt efter valet av dekorationer. Jag försatte inte mer tid på att se mig om utan började den grannlaga uppgiften att sortera upp och hänga undan alla mina kläder och övriga inköp. De låg ju fortfarande kvar i sina påsar jag fick vid inköpet och det var nu ett stort antal kassar som tömdes och sorterades. Från att, i princip, bara haft de kläder jag hade på mig hade jag nu i stort sett en komplett garderob att välja och vraka från. Det plagg som jag hade minst av så var det byxor, och trots mors försök att påvisa riktigt kvinnliga varianter hade jag stått emot. Det enda i byxväg som funnit nåd hos mig var ett par tighta vita shorts som knäpptes i sidan och en blommig åtsittande jumpsuit med ett vackert urringat linne. När jag fått någon slag ordning på alla mina kläder var jag alldeles genomsvettig och tvekade inte många sekunder innan jag satte på mig en av mina nyinköpta bikinis och drog mig ut till swimmingpoolen. Om jag trodde att jag skulle bli ensam i poolen trodde jag fel för mor låg redan där i eller rättare sagt satt i en uppblåsbar fåtölj, bekvämt tillbakalutad med en färgglad drink i ena handen. Hon nickade gillande mot mig gjorde ett ”OK” med den fria handen och visade samtidigt att det både fanns en fåtölj åt mig och en likadan drink stod och väntade vid sidan om poolen. Jag ville dock först svalka av mig och gjorde därför ett graciöst hopp ner i poolen och simmade några lugna längder innan jag drog mig upp i min fåtölj och paddlade mig fram till drinken och såg till att fåtöljen hamnade intill mor. Det var skönt att bara guppa omkring i poolen och småprata med varandra efter en ganska omtumlande resa. Vi behövde verkligen varva ner och även finna oss själva. Vi är ju, båda två, inne på en stor omställning av våra liv men samtidigt också vårt livs äventyr. Saknaden efter far är stor men vi måste samtidigt leva vidare. Det kändes därför naturligt att bryta upp från vår miljö för att starta om på nytt på en ny ort. Att det blev Florida var inte alls självklart men det hade länge varit en dröm, både för henne och far, att flytta ner hit. Ingen hade någon koppling hit utan drömmen fanns bara där. Ironiskt nog var det också fars bortgång som gjorde flytten möjlig. Han efterlämnade ett betydande arv och livförsäkringen han hade tryggade vår framtid för många år framåt. Nu tänkte väl varken mor eller jag att vi skulle leva på den resten av våra liv, men den gav oss möjligheten att stanna upp och finna oss själva igen. Inte minst för mig var det en viktig och betydelsefull del av flytten. Ville jag fortsätta min väg in i kvinnornas värld eller
  • 12. var det bara något jag drömt om men sedan inte ville kännas vid. Jag var ju heller inte klar med skolan så till hösten skulle jag fortsätta mina studier, frågan var bara var och i vilken skepnad. Mor å sin sida var klar över att hon inte ville släppa sitt yrke men tyckte att några månaders uppehåll så här över sommaren inte kunde skada. Det ena hade gett det andra och nu satt vi bekvämt tillbakalutade och guppade stilla omkring i en pool i Florida. - Jag tycker du blev väldigt fin i din nya bikini, kommenterade mor och bröt tystnaden - Tack! Ja, jag känner mig också nöjd med den. Jag är fortfarande nästan i någon form av chock över hur fort allt gått, men jag är samtidigt väldigt nöjd. Jag är verkligen tacksam för all den hjälp och förståelse du gett och visat mig. - En mor ser mer än vad man kan tro när det gäller ens barn. Jag har märkt under ganska lång tid att det varit något med dig så jag blev inte helt överraskad när jag hittade dina gömda kläder. Jag har också stött på personer i din situation via jobbet, inte direkt, men vi har haft utbildningar och information om deras livssituation och kollegor till mig har också haft andra som patienter, så din situation var inte obekant för mig, men ändå blir man överraskad. Jag vill heller inte styra dig och ditt val, men det som hände i Atlanta är inte ett försök från mig att påverka ditt val utan mer att ge dig bra förutsättningar för ett eget val och samtidigt ge dig en fair chans att också se ut som den flicka du vill vara. Inget av det du hittills gjort är oåterkalleligt utan du har fortfarande möjlighet att välja fritt. - Ja, och det är jag mycket glad för. Just nu känns allt så rosenskimrande, men jag vet ju att det kommer en vardag också och jag vet ju egentligen inte hur jag skall uppträda som tjej. Tänk om jag gör bort mig direkt! - Jag tror inte du skall bekymra dig så mycket för den delen. Var bara dig själv och försök inte föreställa någon förebild du eventuellt har. Ju mer du försöker föreställa dig desto större risk är faktiskt att du blir ”avslöjad” och det är nog en större risk att ta än att fortsätta vara dig själv fast nu i en flickas kläder. Tro mig när jag säger att de flesta flickor i din ålder, hur säkra de än ser ut att vara, söker sig själva och sin roll. Jag tror därför inte, om du verkar lite osäker, att de därför kommer att tro att du egentligen är en kille. Det är i ditt huvud den vetskapen finns och den skall du försöka släppa så fort du kan. Även om jag fött dig och vet exakt vem du är så ser i alla fall inte jag något annat än en söt och propert klädd flicka mitt i tonåren. Jag rodnade vid mors ord men förstod att hennes analys säkert var helt korrekt. Jag blev också medveten om att jag verkligen måste våga visa mig som tjej och leva ett så normalt liv det någonsin gick. Jag kunde inte, hur trevligt det än var, bara umgås med mor och sitta kvar här på tomten utan måste ge mig ut och träffa jämnåriga. Vi pratade lite mer och började få lite hungerkänslor. Det var ju ett tag sedan vi åt. Kanske berodde våra hungerkänslor på att det började komma härliga dofter någonstans ifrån. Verkade som om någon höll på att grilla i närheten. VI hann inte tänka tanken klart utan blev avbrutna av att vår dörrklocka ringde. Först förstod vi inte vad det var utan vi satt lugnt kvar men
  • 13. när signal två kom skyndade vi oss upp ur poolen och hastade mot dörren. Jag var snabbast dit och när jag öppnade dörren stod tre okända personer utanför. Det var en kvinna med två barn. En pojke i 10-12 års-åldern och sedan en flicka ungefär i min ålder. Flickan tittade på mig och jag fick en gillande blick innan mor slöt upp bakom mig och kvinnan presenterade sig. - Hej och välkomna hit! Vi bor i huset intill och hörde och såg när ni kom. Jag heter Rosa och det här är mina två barn Carl och Rosalie. Vi ville först och främst välkomna er hit men också fråga om vi fick bjuda på lite mat i all enkelhet. Det blir inget märkvärdigt utan vi håller på att grilla lite ute på verandan. Det skulle glädja oss mycket om ni ville komma över till oss. - Tack så mycket, och tack för inbjudan. Det är självklart att vi tackar ja till det. Låt oss bara byta om först. Vi låg och slappade lite i poolen och började faktiskt prata om att vi måste få något i oss. Glömde förresten presentera oss. Jag heter Mary och det här är min dotter Sheryl. Än en gång fick jag gåshud på kroppen när jag hörde mors presentation. Jag blev så tagen att jag nästan missade när Rosa fortsatte - Så roligt att ni vill komma över. Egentligen behöver ni inte byta om, vi tänkte nog också ta oss ett dopp efter maten, men ta i så fall bara något utanpå. VI bor som sagt bara i huset intill så kom så snart ni kan. Vi nickade instämmande och Rosa och Carl vände på klacken och började gå. Rosalie blev dock stående och verkade tveka över något. Jag tog chansen och ställde en fråga till henne - Du kanske vill se hur jag bor? - Ja, mer än gärna! - Kul, kom med mig så går vi till mitt rum Jag hann se att Rosa nickade gillande till sin dotter och jag sträckte ut min hand och Rosalie tog villigt emot den. Hand i hand gick vi mot mitt rum och mor försvann diskret in på sitt. - Ja, här är mitt rum. Alla möbler fanns här redan och jag tycker att det passar för en tjej i min ålder så jag kommer nog att gilla att bo här. Vad tycker du? Jag tror bestämt att vi är ungefär lika gamla, eller hur? - Rummet är jättefint. Större än mitt. Jo, det tror jag också. Jag fyller 16 i höst. - Jag fyllde 16 tidigt i våras så jättekul och få en jämnårig så nära. - Ja, det skall bli roligt. Är det bara du och din mamma som flyttat hit? - Ja, tyvärr. Min far dog i en olycka strax efter jag fyllt 16 och några syskon har jag inte. - Så tråkigt och förlåt mig att jag frågade. Det måste kännas riktigt tomt att inte ha någon pappa?
  • 14. - Ja, det är det, och du behöver inte be om ursäkt för att du frågade. Hur kunde du veta vad som hänt. Dessutom tycker jag att det var bra att du frågade. Hade varit svårare för mig att bara berätta om det. - Tack för att du säger så. - Nå, vad tycker du? Skall jag sätta på mig en vanlig klänning eller skall jag bara ta strandklänningen som ligger där borta? - Ta strandklänningen. Din bikini är jättetjusig. Jag blir riktigt avundsjuk på den så den duger utmärkt. - Så bra! Svarade jag och kvickt drog på mig strandklänningen, borstade till håret lite grann och slank i mina sandaletter som stod vid dörren. Vi mötte mor utanför och hon hade uppenbarligen bytt om helt för jag kunde inte se några spår efter bikinin hon haft. Hon kanske tyckte att det skulle vara alltför blottande så här första gången att hoppa i grannens pool. Att vi ungdomar skulle kunna göra det var helt ok lät hon mig förstå. Vi gick de få stegen över till grannen under ledning av Rosalie. Vi passerade bara rakt genom huset och ut på deras gård där övriga var samlade. Vi nickade mot Rosa och Carl och blev sedan presenterade för Rosalies far som hette Carlos. Han var en kort och lite kraftigt byggd och hade ett leende som var smittsamt. Samtidigt som han presenterade sig höll han ett vakande öga på grillen och flitigt vände och vred på läckerheterna som låg där. Det här verkade bli en middag långt från ”i all enkelhet”, men våra magar tänkte inte protestera mot den, i vårt tycke, felaktiga benämningen. Middagen gick heller inte av för hackor och vi både njöt av maten och av sällskapet. Det var mycket lätt att umgås med familjen Fuentes och vi fick höra hur de hamnat i Florida för många år sedan. Då var de invandrare från Mexico och kommit hit med båt över gulfen. De hade kommit utan vetskap om varandra och börjat jobba som hembiträde och på en bensinmack. Ganska snart hade de dock, via andra vänner, lärt känna varandra och flyttade ihop och hyrde ett litet hus utanför Miami. De arbetade vidare inom sina jobb och Carlos fick ett erbjudande om att ta över en mack och nappade på kroken. Den låg här i Marathon och var ganska nergången och kunderna sökte sig hellre till andra i området. Carlos såg dock möjligheterna och med Rosa vid sin sida restaurerade dom den och Rosa började sälja Mexikansk snabbmat till kunderna medan dom fick bilen tankad eller tvättad. Succén lät inte vänta på sig och de kunde börja anställa personal. De kunde också köpa det här huset och snart så var Rosa gravid och väntade Rosalie. Expansionen fortsatte och nu äger Carlos och Rosa fem bensinmackar och tre fristående snabbmatsställen runt om i södra Florida. Han jobbade inte längre på någon av mackarna utan har sitt kontor här i huset och leder verksamheten härifrån. Han är dock sällan på kontoret utan vill vara ute och se till sina mackar. Samma med Rosa som har ansvaret för snabbmatsställena som hon ser till att de hela tiden förses med nya recept till maträtter så att kunderna
  • 15. skall känna att det är något nytt och spännande när man kommer till dom, även om det är snabbmat det handlar om. Mor berättade också om oss och vi fick många värmande ord och kände genuin medkänsla i vår saknad efter far. Vi berättade också om att vi sökt oss hit ner till Florida för att börja om på ny kula men att vi ännu inte bestämt oss för om det var här vi ville bo framöver. Vi fick förstående nickar till svar men jag kunde se på Rosalie att hon gärna ville ha mig kvar här nere. När maten var avklarad tyckte Carlos att det var OK att vi ungdomar fick göra vad vi ville och Rosalie ville genast ta med mig till hennes rum. Jag tackade för maten och följde efter Rosalie bort mot hennes rum. Det var, precis som hon sagt, mindre än mitt, men så där trivsamt inbott. Att det var en tonårsflicka som bodde här var tydligt och hennes kläder låg strödda lite här och var. Hon såg min blick och urskuldade sig genast - Jag brukar ha det mer städat, men just nu så känner jag mig så overksam. Har inte lust med nästan någonting. - Jag tycker att rummet ser trivsamt ut. Du skulle sett mitt rum i Carbondale. Där kunde man prata om stökigt. Nu har jag bestämt mig för att leva ett annat liv och då skall jag också hålla ordning i mitt rum. - Tänk om jag skulle kunna göra likadant, bara bestämma mig. Jag vill så mycket men det tar emot på något sätt. - Vad är det som tar emot? - Det är nog för mycket att ta just nu. Jag vill heller inte belasta dig med min klagolåt, speciellt inte när vi håller på att lära känna varandra. Dessutom vill jag hoppa i poolen för jag känner mig så svettig. Tycker du att den här bikinin duger? Rosalie höll upp en blommig bikini som jag tyckte såg helt OK ut så jag nickade mitt svar. Jag var sedan inte beredd på fortsättningen men Rosalie klädde utan krusiduller av sig naken framför mig och skickligt hamnade bikinin snabbt på plats. Allt hade gått fort men jag hade ändå fått en perfekt överblick över hennes, i mitt tycke, perfekta kropp. Den var så välbalanserad med hennes ganska breda höfter, smal midja och två mycket vackra liljekullar som kronan på verket. Hennes skrev saknade nästan könshår så jag kunde lätt se hennes blygdläppar och springan dem emellan. Det jag såg och när jag i minnet försökte jämföra med hur jag numer såg ut därnere så tyckte jag att vi var rätt lika. Den stora skillnaden var att åtminstone en av ringarna som höll ihop ”anordningen” syntes tydligt, men enligt både mor och kvinnan i piercingsalongen var det inte alls ovanligt att unga kvinnor smyckade sina intimaste delar på detta sätt. Jag försökte behärska mina, ännu så länge, manliga blickar och jag tror jag lyckades ganska väl för Rosalie verkade inte bry sig om att jag såg på henne. När hon knäppt fast behån och rättat till kuporna visade hon med en gest att hon var redo att gå ut till poolen. Vi gjorde sällskap och hon tog tag i min hand och ledde mig genom huset
  • 16. samtidigt som hon berättade lite om rummen vi passerade. När vi kom ut till poolen låg både Carlos och Carl i vattnet och stimmade på medan våra mödrar satt vid sidan om och diskuterade något. De verkade verkligen komma bra överens för det var länge sedan jag såg mor delta så intensivt i ett umgänge, speciellt med en ny bekantskap. Jag blev glad å hennes vägnar och glädjen blev inte mindre när de uppmärksammade att vi anlänt och de uttryckte sitt gillande över våra kreationer. Givetvis mottog vi berömmet med högburet huvud och vi log glatt mot varandra innan vi förenade oss med de två i poolen genom att göra en riktig ”bomb” ner i vattnet. När vi kom upp till ytan blev vi ordentligt nerstänkta av dom andra, men vad gjorde det, vi var ju redan blöta. Det blev en lång och trevlig kväll tillsammans med våra nya grannar. Tiden hade runnit iväg snabbt och vi hade hur många samtalsämnen som helst att prata om och alla sex deltog i samtalet. Det hade också dukats fram allehanda smårätter som vi förstod kom från Rosas matställen och vi lät oss väl smaka. Det var först sent på kvällen som vi insåg att vi nog borde dra oss in till oss och tackade för ett mycket trevligt initiativ som fick oss att verkligen känna oss välkomna. Rosa och Rosalie kontrade med att de också såg fram emot mer umgänge vilket vi också gärna såg att det blev. Trötta men glada släntrade vi över till oss och det var mer tur än skicklighet att vi nådde våra sängar innan ögonlocken stängdes för natten. Jag och mor hade riktigt ”lyxiga” dagar den första tiden. Vi unnande oss verkligen att bara njuta av livet. Vi var dock inte stillasittande utan gjorde utflykter i omgivningarna och tittade på olika saker. Ofta var Rosalie med på våra turer och någon enstaka gång Carl, men vi kunde se på honom att han inte tyckte vårt sällskap var det roligaste. Två tonårstjejer och en ungdomlig dam i sina bästa år var inte det sällskap han sökte i första hand. Rosalie och jag umgicks i princip alla dagar och vi kom varandra riktigt nära. Vi hade en hel del gemensamma intressen, men också många saker vi introducerade för varandra. Jag var tex nog mer en friluftsmänniska än Rosalie och det naturområde jag sett fanns på kartan såg Rosalie bara som en outnyttjad del av Florida Keys. När jag tog med henne dit och vi gick längs lederna var det som om hon upptäckte en helt ny värld, precis som hon, omedvetet, guidade mig in i en tonåring flickas värld. Det var ett givande utbyte av erfarenheter som vi säkert hade nytta av båda två. Rosalie hade en cykel och jag kunde låna Rosas och då kunde vi göra längre turer och en dag hamnade vi intill skolan där Rosalie gick. Precis som jag så skulle hon börja på tredje året i High School, men hon funderade mycket på att utnyttja hennes rätt att hoppa av skolan när hon fyllt 16 år. Givetvis frågade jag varför hon funderade på det och efter ett en stunds funderande stannade hon och hoppade av cykeln intill en liten park. Vi satte oss på en bänk och hon började trevande
  • 17. - Om du kommer ihåg första kvällen vi träffades så sa jag att det ”tar emot” för mig just nu. Orsaken är just skolan, eller rättare mina kamrater där. Jag trivs helt enkelt inte i deras sällskap, känner inte att jag har något gemensamt med dom. Självklart gäller det inte alla i klassen, men det är några få som retas och driver med mig och gör det på ett sätt som de andra märker men aldrig så mycket åt gången att lärarna reagerar. Men deras små ”nålstick” känns och kanske än värre är att mina kamrater inte reagerar. Jag har försökt några gånger att säga ifrån, men alla gånger så har blickarna riktats mot mig och det är jag som blivit ”syndabocken”, vilket naturligtvis har sporrat dom här tjejerna än mer att utföra sina ”nålstick” med kirurgisk precision. Annars så tycker jag att det är kul i skolan, men min koncentration har blivit lidande på allt detta och det senaste året har mina betyg sjunkit. Det å sin sida har gjort att mamma och pappa börjat undra vad som hänt och jag har haft svårt att förklara varför. Dom tycker att jag bara inte skall bry mig så mycket och ägna mig mer åt skolarbetet, men det är lättare sagt än gjort. - Så tråkigt att höra, men jag kan förstå dig. Jag har väl inget bra ”recept” hur du skall göra men jag tror det är viktigt att du inte ger upp för då är det dom som har ”segrat”. Jag tror också att du ångrar dig om du slutar av den här anledningen. Visserligen är det säkert väldigt frustrerande för dig, men om två år så slipper du dom. Väg dom åren mot att du får bättre möjligheter för resten av ditt liv om du fullföljer High School. - Jag förstår att du inte kan ge mig något ”recept”, men bara det du sa nu får mig att tänka lite annorlunda. Tack för att du lyssnar och både är klok och förståndig. Tack! - Varsågod. Jag skulle gärna vilja bidra med mer, men spontant så är det jag sa som jag först tänkte på. Kommer jag på mer så kanske jag får återkomma. - Det får du så gärna. Jag är så glad att du och din mor flyttade in bredvid oss. Det är så roligt att ha en jämnårig som granne och så här mycket som vi gjort de senaste dagarna har jag väl aldrig gjort någonsin. - Tack detsamma. Du har hjälpt mig mycket också. Visat mig runt här och är en trevlig kamrat. Utan dig så hade jag haft det mycket tråkigare. Jag tänker heller inte lika mycket på min far, inte så att han är glömd, men jag vet nu att jag kommer att klara av att han inte finns vid min sida längre. Jag kan stå på mina egna ben, och jag tror att han gillar det han ser från sin himmel. - Jag tror dig. Måste vara jättesvårt att mista sin förälder så tidigt. Om jag får tycka något så är det att ni nog gjorde klokt i att bryta upp från Carbondale. Jag vet inget om den stan men jag kan tänka mig att det varit svårare där att komma över sorgen. Han fanns liksom överallt. - Du har rätt, men ändå är det så svårt. Även om minnena finns närmare så är inte alla minnen obehagliga att möta. På det viset har vi klippt banden, men kanske vi ser på våra minnen på annat sätt när vi har lite distans till dom. Jag hoppas i alla fall det och jag beklagar absolut inte att vi kom hit till Marathon. Det är en jättefin plats att bo på.
  • 18. Rosalie gav mig en vänskaplig kram och vi kände oss nöjda med vår själsliga självrannsakan för denna gång och satte oss åter på cyklarna och trampade vidare genom området. Väl hemma igen ockuperade vi vår pool då Carl hade ett gäng kompisar hemma hos sig och vi ville inte blanda oss i deras lek i den poolen. Vi bytte snabbt om till bikini inne på mitt rum och jag kunde konstatera att min kropp mer och mer fick ett kvinnligt utseende. Mitt solande i bikini hade gett resultat och de vita fläckar som uppstått där bikinin suttit gjorde underverk när det gällde att framhäva mitt påstådda kvinnliga kön. Tom mina bröst såg ut att vara större än de i verkligheten var och jag kunde se på Rosalie att hon också ”synat av mig” under ombytet. Hon var säkert nöjd med att hon slog mig med hästlängder när det gäller hur utvecklade våra respektive byster var. Jag var i alla fall avundsjuk på hennes liljekullar och kände en saknad efter två egna prydnader på min framsida. Rosalie var också en hejare på skönhetsvård och när vi badat klart och även duschat av oss i mitt badrum föreslog hon att vi skulle göra oss fina inför kvällen. Det var ju ändå fredag idag och lite mer högtidligt. Dessutom så brukade det vara lite ungdomar som samlades nere på stan fredagskvällar och Rosalie ville gärna ta med mig dit. Hon kände sig mer motiverad nu med mig som sällskap än hon tidigare gjort. Visst hade hon en del andra kompisar, men dom kom alltid i sällskap med någon och då kändes det mer motigt att ta kontakt och förena sig med andra. Jag hade inga andra idéer utan vi tassade ut ur mitt badrum bara iförda våra handdukar och medan jag plockade fram rena underkläder utnämnde Rosalie sig självmant att välja ut en klänning och skor åt mig. Jag kunde inte annat än gilla hennes val. Det blev en svagt rosa fodralklänning i spetsmaterial och till det ett par av mina medelhöga sandaletter. Med kläderna i högsta hugg smet vi över till henne och osedda tog oss till hennes rum. Där blev det en ny striptease för både henne och mig när vi iklädde oss våra vackra underkläder. Iförd bara dessa underverk bad hon mig sätta sig vid hennes vidlyftiga sminkbord. Hon frågade mig om jag hade några speciella önskemål, men då jag skakade på huvudet och svarade att jag gärna överlät åt henne att skapa något hon trodde skulle passa mig och de kläder vi valt ut nickade hon gillande och satte igång sitt arbete. Hon drog ut en av lådorna i sminkbordet och ett myller av färgglada spolar uppenbarade sig. Jag förstod genast vad det var för jag hade sett mor använda liknande saker men numer bara blåste hon håret eller möjligtvis använde en locktång. Rosalie började med att kamma ut mitt numera mer än axellånga hår och tog sedan upp en av de större rullarna och började rulla upp mitt hår. Snabbt och smidigt arbetade hon samtidigt som vi småpratade om kvällens eventuella begivenheter. Jag tyckte det inte tog någon tid alls innan hon var klar och mitt huvud var ett enda organiserat kaos av
  • 19. olikfärgade spolar. Hon letade upp ett hårnät och svepte det om mitt hår och visade mig sedan till en stol där det satt en torkhuv monterad på väggen ovanför. Hon riktade in den över mitt huvud och satte på den. Ett öronbedövande dån omgärdade mig och allt samtal blev omöjligt. Hon lämnade därför mig och satte sig på platsen jag suttit innan och utförde samma ritual, men nu på sig själv. Jag kunde faktiskt inte annat än njuta när jag satt där och inte kunde göra annat. Framför mig satt en ung kvinna i bara underkläder och hennes vackra kropp framhävdes än mer när hon lyfte sina bägge armar över huvudet för att rulla upp hennes långa hår. Avundsjukan måste ha lyst i mina ögon men jag fick bara vänliga ögonkast då och då i spegeln från Rosalie. Genom de snedställda speglarna hade vi bra koll på varandra trots att hon satt i profil mot mig. Mitt hår torkade snabbt och när vi bytte plats så uppmanade Rosalie mig att själv plocka ur spolarna, men innan jag gjorde det så bad hon mig att välja ut hennes kreation för kvällen. Det var ju som att komma in i nästa himmelrike. Hennes garderob var mycket välfylld och allt hängde i prydliga rader, sorterade efter färger och jag hade genast tanken på att hitta något som skiljde sig från min kreation men ändå matchade den i stil. Jag tyckte också att hon kunde bära upp starka färger så när jag hittade en lavendelblå klänning med smalt liv, klockad kjol och djupt urringad överdel var jag klart över mitt val. Jag hittade också ett par sandaletter i matchande färg och anade att de köpts in vid samma tillfälle. När jag höll upp kreationen, medvetet framför mig och mot min kropp, visade Rosalie gillande mitt val. Jag förstod också att hon tyckte att jag kunde prova klänningen och jag var inte sen att dra ner dragkedjan i ryggen, befria klänningen från galgen och kliva in i den. Även ryggen var djup urringad så jag hade inga problem att få upp dragkedjan även om det var lite knepigt att göra det bakom min egen rygg. Den satt som gjuten på min kropp och det enda jag kunde önska mig var egentligen en lite smalare midja. I övrigt var den alldeles otroligt vacker och jag njöt av min spegelbild i de stora speglarna som klädde hennes garderobsvägg. Även Rosalie gjorde tummen upp innan jag med en suck drog ner dragkedjan och skalade av mig klänningen och försiktigt bredde ut den på sängen. När Rosalie strax efter stängde av torkhuven bad hon mig ta plats vid sminkbordet igen. Först trodde jag att hon skulle fixa håret på mig, men hon tänkte sminka mig först. Skickligt lade hon en för mig mycket avancerad makeup. Många starka färger kring ögonen och jag började fundera vad hon egentligen höll på med, men ju längre hon höll på desto tydligare framträdde resultatet och jag blev helt häpen. Så här snygg hade jag aldrig någonsin varit och ändå var håret fortfarande upprullat. Hur skulle det bli när jag dessutom fick på mig känning och skor? Jag ryste till av välbehag och Rosalie uppfattade min rysning korrekt och log ett brett leende.
  • 20. Håret befriades från sina spolar och med härliga kraftfulla tag borstade hon ut håret och det föll så fint i dess nyskapade lockar att man faktiskt kunde tro att jag hade lockigt hår trots att mitt hår, i normalt tillstånd, var mer eller mindre spikrakt. Hon botaniserade sedan lite bland sina smycken och hittade snart två stora guldfärgade ringar som hon placerade i hålen i mina öron och ett smalt halsband med ett vackert hängsmycke som hamnade precis vid min lilla men ändå synliga klyfta skapade en fin harmoni. Hon uppmanade mig sedan att klä på mig klänningen och få på mig skorna medan hon gjorde sig i ordning. Jag behövde inte få den uppmaningen i repris utan reste mig omedelbart upp, men hade ändå inte mer bråttom än att jag hann ge Rosalie en stor kram av uppskattning. Snart stod två läckra unga damer redo att ge sig ut i sommarnatten och både Carlos och Rosa kom och beskådade oss och uttryckte sitt gillande hur vi såg ut. Carlos erbjöd sig att skjutsa oss till platsen för kvällens evenemang vilket vi gärna accepterade. Helst hade jag velat gå in till mor och visa henne hur fin jag var, men hon var borta hos en gammal bekant som hon sökt upp, men Rosa lovade att meddela henne var vi var och berätta vad vi skulle göra. Vi bad att bli avsläppta en bit ifrån och gick den sista biten fram. Många ungdomar gick längs vägen och vi fogade in oss i det smärre lämmeltåg av välklädda ungdomar på väg mot kvällens begivenhet. Även om jag numer kände mig mycket bekväm i min kvinnoroll steg ändå spänningen inom mig ju närmare vi kom och desto fler ungdomar som anslöt sig till oss på vägen fram. Det var full fart utanför skolans gymnastiksal och Rosalie vinkade åt ett antal små grupper men vi stannade inte upp. Jag kunde dock se att förvånade blickar följde Rosalie och hennes okända följeslagare, dvs mig. Jag förstod att jag nog skulle bli kvällens samtalsämne nr 1 bland hennes kamrater och att vi säkert skulle möta en eller annan kommentar. Jag var dock fullt klar över att jag skulle stå vid Rosalie’s sida oavsett vad som hände. Egentligen var det här hennes kväll mer än min på något underligt sätt, men jag tänkte njuta av allt det härliga som just nu hände. Kvällen blev så lyckad som jag bara kunde hoppas på i mina drömmar. Den trevligt dekorerade gymnastiksalen såg inte längre ut som en gymnastiksal utan mer som en marknadsplats. Längs väggarna fanns olika stånd där vi kunde köpa förfriskningar och små kafébord med stolar där vi kunde vila benen om det skulle behövas. En scen var uppbyggd och där spelade ett lokalt band sina covers och när inte det räckte till så fanns det flera olika DJ’s som varvade med sina favoriter. Full fart var det hela kvällen och vi dansade av hjärtans lust så mycket vi bara orkade. Hela golvet gungade av dansanta ungdomar och det var bara vid några tillfällen, då scenen skulle övertas av någon ny aktör, som det blev en stunds andhämtning.
  • 21. Några gånger var vi själva tvungna att bryta dansen och det var antingen för att hämta in lite syre, som helt klart var en bristvara därinne, eller utföra nödvändiga behov eller bättra på vår skönhet. Det var under en av dessa seanser som vår vänskap ändå fick utstå sin första prövning. Vi stod prydligt sist i ledet fram till toaletten, Rosalie först och jag steget bakom, när tre tjejer bara kom och trängde sig in framför Rosalie, med tydlig hänvisning till att det var helt OK att tränga sig fram, speciellt när det var Rosalie som stod där. Dessutom vände sig en mot mig och inledde - Du är ny här eller hur? Kom och ställ dig här hos oss så vi kan lära känna varandra och vi kan visa dig runt och du får lära känna folk som är som vi. Du är ju riktigt snygg så vi kan säkert få det trevligt tillsammans. Kom och ställ dig här! - Tack, men jag står kvar här med min bästa vän. Dessutom så tycker jag ni skall ställa er sist och inte tränga sig förbi oss. Jag har heller ingen lust att lära känna folk som är som ni, för så ouppfostrade och arroganta personer som ni uppenbarligen är vill inte jag räkna in bland mina vänner. Rosalie däremot är precis en sådan person som jag trivs ihop med så jag blir stående kvar här och flyttar ni inte självmant på er så tillkallar jag vakten där borta och han får se till att ni följer normala umgängesregler och varken tränger sig före eller baktalar andra människor. Under tiden detta pågått hade ledet fyllts på så nu var det ett antal personer även bakom oss som intresserat följde vår ordväxling. Även framför hade händelsen uppmärksammats och när jag avslutade mitt lilla tal utbröt spontana applåder. Tjejen som tilltalat mig öppnade munnen för att säga något, men hennes två kompisar tystade henne och bara lommade iväg. De ställde sig inte ens sist utan helt sonika försvann bort från ledet. Jag fick några ryggdunkningar och en något rörd Rosalie gav mig en kram. Jag fick höra att dessa tre tjejer ofta var en plåga på skolan och trodde alltid att de kunde bestämma och styra hur de ville. Vi fortsatte vårt köande fram till toaletterna och uträttade vårt ärende där och passade på att rätta till något i vårt yttre som inte föll helt i vår smak. När vi återvände till dansgolvet var det som om alla hört talas om incidenten i toalettkön och det var många killar som flyttade sig närmare oss. När det, senare på kvällen, blev lite lugnare låtar och det utannonserades att det nu var pardans som gällde, blev vi också uppbjudna och utan minsta tvekan följde vi med våra kavaljerer. Tänk så mycket roligare det är att dansa i par med någon. Man blir liksom lite mer uppmärksammad och om den som bjuder upp dessutom kan dansa så blir det för stunden en härlig förening mellan två människor. Man svävar fram och verkligen njuter av dansen. Så också denna kväll. Det var visserligen första gången jag var i den positionen att jag skulle följa mina kavaljerer, men så som dom dansade var det inga svårigheter alls. Jag njöt av vartenda danssteg och inte minst av kavaljerernas sofistikerade uppvaktningar som gjorde att jag verkligen kände mig så där härligt åtråvärd som jag själv kom ihåg hur jag, som kille, hade uppskattat när flickorna gjort sig fina och strålade av sin kvinnlighet.
  • 22. Det blev i det mesta en mycket trevlig kväll och Rosalie uttryckte ungefär samma tankar när vi tog en taxi för den korta färden hem. Vi stod ett tag utanför vår dörr innan vi gav varandra en kamratlig kram och puss på kinden innan vi skildes åt. Jag gjorde allt för att så tyst som möjligt ta mig till mitt rum och inte väcka mor, men allt visade sig helt onödigt för hon satt uppe och pliktskyldigast tittade lite på TV när jag gjorde min entré. Hon vände sig mot mig och såg på mig med stora ögon. - Men så söt och fin du är. Klänningen klär dig perfekt och som du är sminkad och ditt hår! Helt perfekt! Har du och Rosalie gjort allt detta? - Tack! Mest Rosalie faktiskt. Hon är suverän på att fixa med hår och smink. Jag tycker själv att det blev OK! - ”OK” är nog dagens underdrift. Du ser helt underbar ut. Kom och sätt dig hos mig och berätta allt du varit med om. Allt det roliga tar slut någon gång. Rosalie skulle hoppa in och jobba i en av sin mammas snabbmatsbutiker som ersättare för några som skulle ha semester. Mor hade också hittat lite sysselsättning genom att anmäla sig som volontär på ett sjukhus i närheten. Hon ville väldigt gärna börja jobba igen och det här var ett sätt att visa sina färdigheter och därmed hamna högre upp när någon tjänst som sjuksköterska blev ledig. Var det två med samma kvalifikationer som sökte jobbet så valde man oftast den som bott och verkat på platsen före den som kom ”utsocknes” ifrån. Jag skulle därför, alltmer få klara mig själv om dagarna. Innan allt det här med far inträffade hade han och jag pratat mycket om min sextonårsdag. Han lovade mig att då skulle han övningsköra med mig och vi skulle se till att jag kunde ta ett körkort. Det löftet liksom allt runt omkring det löftet försvann den där dagen då far fick sladd på bilen och for av vägen. Allt skulle nog gått bra om det inte varit för att sladden skedde just vid en bergvägg och det var omöjligt för honom att styra bilen. Nu togs frågan upp igen, men nu var det mor som ville hjälpa mig att få mitt körkort och hon ställde också i utsikterna att hon kunde tänka sig att köpa en bil åt mig också. Jag blev naturligtvis eld och lågor och vi satte omedelbart igång med projektet. När mor var på sjukhuset satt jag flitigt vid poolkanten och läste teori via datorn och genomförde den obligatoriska kursen. Med ett godkänt resultat från den kursen cyklade jag till det lokala DMV-kontoret där jag skulle göra ytterligare ett test för att få mitt efterlängtade ”Learners Permit”. Jag var ganska så nervös, inte så mycket för själva provet i sig utan att jag nu, för första gången officiellt skulle presentera mig som kvinna och även genomgå en enklare hälsoundersökning, bland annat lämna ett urinprov för att stadfästa att jag inte brukade några droger. Själva lämnandet av urinprovet var händelselöst, och även hälsoundersökningen var av det enklare slaget. Jag fick ta av mig min topp så hon kunde lyssna på mina lungor, mäta blodtrycket och titta i halsen på mig.
  • 23. Även ett prov av mina reflexer utfördes innan hon bad mig klä på mig igen och vänta ute i väntrummet tills urinprovet analyserats klart. Efter en kort stund kom kvinnan, som tagit emot provet, ut och bad mig följa med henne in på hennes kontor. Pulsen steg lite inom mig när hon bad mig slå mig ner då hon ville ha en pratstund med mig. Jag blev dock genast lugnare när hon förklarade att allt såg bra ut. Hon fortsatte sedan med att ställa en fråga: - Har jag förstått saken rätt att du är nyinflyttad till Florida? - Ja, det stämmer svarade jag lite fundersamt - Då vill jag gärna informera dig om några saker som är bra för dig att veta. Det kanske tar en kvart eller så om du har tid. - Självklart är jag intresserad av att få reda på det du har att berätta, svarade jag men ändå fortsatt fundersam vart det här samtalet skulle leda till. - Bra, svarade hon och fortsatte. Här i Florida har vi nämligen samtal med alla unga kvinnor när de blir 15-16 år. Vanligast är det skolsköterskan som har samtalet, men även jag och mina kollegor har samma befogenhet att ha detta samtal just i en situation som din. Bakgrunden är att vi för ett antal år sedan märkte att det blev allt vanligare med unga mödrar i just din ålder. Våra politiker såg detta som ett växande problem och kom fram till att staten skulle erbjuda alla i din ålder fria P-piller för att motverka denna trend. Erbjudandet har gett resultat och vi ser allt färre unga mödrar. Det är helt frivilligt att ta erbjudandet men det är ändå något vi gärna rekommenderar. Kanske använder du redan något preventivmedel? - Nej, det gör jag inte, svarade jag rodnande. Jag har sett och vet hur man använder kondom, men det är allt. - Du behöver inte känna dig förlägen. Det är helt OK att inte ha sex i din ålder, men det är kanske just flickor i din situation som vi sett att de hamnat i situationer de inte kunnat kontrollera och med oönskad graviditet som följd. Nu kan vi tydligt se att vår satsning gett resultat. Jag tror inte för en sekund att det därigenom betyder att ni gör er sexdebut tidigare utan att vi genom detta ger er ett bra skydd om och när det händer. - Jag förstår tanken och tycker att det är rätt tänkt. - Så bra! När vi ändå samtalar om lite mer intima saker kan jag nämna att jag noterade att dina bröst inte börjat växa ut. Jag vet av egen erfarenhet hur svårt det kan vara i tex ett omklädningsrum där alla andra stolt visar upp sina liljekullar. Jag tänkte föreslå att jag även skriver ut en mild dos av östrogen för att sätta igång processen. Denna åtgärd gör inte dina kommande bröst större än de skulle bli utan hjälp utan det här är bara till för att sätta fart på din egen hormonproduktion. Storleken på de bröst man får är mer genetiskt betingat så om du är fundersam på hur stora dom blir så skall du titta på din mors bröst. Sannolikheten att dina blir ungefär lika stora är mycket hög. Låter detta OK för dig?
  • 24. Jag var alldeles stum av förvåning inför det hon föreslagit och kunde bara nicka till svar samtidigt som jag lockades av tanken att få alldeles egna liljekullar. Hon måste ha sett min nick och min gillande min för hon fortsatte - Gott! Då skriver jag ut recepten. P-pillerna kan du hämta ut gratis på vilket apotek du vill och gäller fram tills du blir 25 år. Östrogenet gäller bara för det här gången och om tabletterna tagit slut och du inte märkt någon förändring så bör du söka upp en gynekolog som får titta närmare på varför. Vi fortsatte att prata lite allmänt om varför jag flyttat till Florida och en del annat. Jag fick sedan de bägge recepten och intyget att hälsoundersökningen utfallit med belåtenhet och inget hade framkommit som gjorde mig olämplig som bilförare. Några dagar senare klarade jag provet galant och med hjälp av mor klarades alla frågor om namn, adress, kön etc utan några problem och ett foto togs som skulle pryda mitt körkort. Jag blev oerhört stolt när jag tog emot körkortet och jag kunde läsa ”Sheryl Flannigan, Female”. När allt detta var avklarat kunde vi på kvällarna svänga ut på vägarna i trakten och jag fick träna på att köra bil. Det tog några veckor innan mor, trots mina teoretiskt visade kunskaper, ansåg att jag var mogen att framföra bilen själv. Mig ovetandes hade hon också besökt en bilhandlare i trakten och sett ut några lämpliga objekt och på slutet av den turen då hon förklarade att hon ansåg mig klar att hantera ett motordrivet fordon dirigerade hon mig skickligt till bilhandlarens affär. Mor hade valt ut tre riktigt fina bilar. Jag fick veta lite om alla tre och den jag fastnat för rent utseendemässig visade sig också vara den som kanske också var det bästa valet. Den var 5 år gammal, körd väldigt lite då det var en äldre person som haft den, men det var en liten vinröd Ford som skulle passa mitt behov utmärkt. Vi funderade inte mer utan mor köpte den kontant och stolt som bara den satte jag mig bakom ratten och följde efter mor hem. Precis när vi kom hem mötte vi Rosalie som just kommit hem efter ett arbetspass. Hon gjorde stora ögon när hon såg mig bakom ratten och började hoppa jämfota av lycka. Trots uppmärksamheten lyckades jag parkera bilen snyggt på vår uppfart innan Rosalie vågade sig fram för en närmare besiktning av bilen. Givetvis ville hon gärna få sig en provtur och med både Carlos och mors tillåtelse fick vi göra en kortare runda. Nu, med tillgång till en bil, kunde vi ta oss ut på längre turer och det fanns så mycket att se. Rosalie ville visa var hon jobbade och då det kunde betraktas som en ”kortare tur” styrde vi dit. Rosa blev mycket förvånad när vi dök upp och gratulerade genast mig till mitt körkort. Vi pratade en stund och jag fick se hur det såg ut i deras butik och i den intilliggande bensinstationen. När vi återvände till butiken stod Rosa redo att ge sig av hem då hennes avlösning för kvällen kommit. Det passade därför utmärkt att hon följde oss hem och hennes lovord över min förmåga att framföra fordonet var översvallande när vi
  • 25. parkerade utanför vårt hus. Hon lovade, på stående fot, att om Rosalie också kunde bli lika duktig så skulle hon också få ta sitt körkort efter att hon fyllt 16 år. Det gick ett par veckor, som jag i princip hade helt för mig själv. Jag hade fortsatt att öva på min körning samtidigt som jag upptäckte nya saker i vår omgivning. Jag hittade flera fina stränder att bada på och även om jag absolut inte var ensam så fanns det gott om plats för alla. Fina omklädningsrum fanns det också med dusch och andra bekvämligheter. Jag fick verkligen tillfälle att jobba på min solbränna och att vistas naken bland andra flickor och kvinnor var inget som jag längre drog mig för. Allt solande i bikini gjorde det mycket tydligt vilket kön jag åtminstone ville tillhöra. Jag hade också börjat ta mina p-piller och östrogenet, men jag hade ännu inte kunnat märka någon skillnad. När jag efter några sköna timmar på stranden återvände hem hittade jag Rosa och mamma ute i trädgården där de satt och konverserade. Jag tänkte först låta dom vara själva och gå in på mitt rum, men mamma ropade på mig - Sheryl! Kom och gör oss sällskap. Som lydig dotter gjorde jag som mor bad mig och satte mig intill dom på en ledig solstol och sträckte ut mig - Har du haft en bra dag? Frågade mor mig - Ja, jag har hittat en ny strand alldeles här i närheten. Den var jättefin. Skulle vara kul att åka dit med dig eller Rosalie någon gång när ni är lediga. - Var du ensam där? - Ja!, men nej! Det var ganska många där men ändå var jag själv där. Lite tråkigt att inte ha någon med sig. Nu pratade jag med några, men det är inte samma sak - Jag kan förstå det! Kan du komma och sätta dig med oss en stund? Rosa har något intressant att berätta. - Självklart kan jag det! Jag skall bara lämna mina saker på rummet. Några minuter senare anslöt jag till dom och då hade jag hunnit byta till en annan klänning och även bättrat på min makeup och stänkt på några droppar parfym på strategiska platser. - Så fin du gjort dig, välkomnade mor mig med en uppskattande blick. - Ja, du ser verkligen fräsch ut, kommenterade Rosa. Precis så som en ung, vacker dam skall se ut. Jag kom dock hit för jag ville fråga dig en sak. Det är nämligen så att jag plötsligt fått en vakans i en av mina butiker och undrar om du skulle vara intresserad. Det är precis samma jobb som Rosalie gör, men tyvärr så är det inte i samma butik. Den här ligger en bit härifrån och därför är det så praktiskt, om du är intresserad, att du faktiskt har egen bil du kan köra dit med. Vad säger du? - Självklart är jag intresserad! Berätta mer!
  • 26. Rosa fortsatta att beskriva jobbet och hon undanhöll inte något utan menade på att det både var ett slitsamt arbete med en hel del stress men att kamratskapet och kundernas uppskattning var klart positiva sidor av jobbet. Självklart skulle jag få en introduktion så att jag visste allt om det som såldes och likaså att jag fick ersättning för alla mina utgifter för att ta mig till och från jobbet. Jag tvekade inte en sekund utan sökte bara mors blick och när jag mötte den och hon nickade sitt ”ja” förstod jag att hon och Rosa diskuterat saken noga innan min ankomst. Efter ytterligare prat om praktiska detaljer följde jag och mamma med Rosa över till deras hus och vi gick till ett rum där Rosa skötte sin verksamhet. Hon började plocka lite i en garderob och kom strax tillbaka med ett bylte kläder som hon ville jag skulle prova. Det var de arbetskläder jag skulle ha och jag skalade genast av mig allt jag hade på mig tills jag bara stod där i behå och trosor, dvs bara min enkla sommarklänning. Klänningen jag sedan satte på mig var kort men med vid kjol och markerad midja. Överdelen var figursydd och dekolletaget var generöst men inte för stort och överdelen hade två korta ärmar med liten puff på. Färgen var ljusblå med mycket smala vita ränder som knappt syntes men som fick klänningen att ”leva” när jag rörde mig. Rosa knöt sedan ett bländvitt förkläde med krusade kanter runt mig och innan jag var klar att beskåda mig själv i spegeln ordnade hon snabbt till mitt hår och placerade ett vitt diadem i håret med tydlig likhet med förklädet. Nu var jag utrustad som servitris och expedit i hennes snabbmatsbutik och jag kunde också se i spegeln att kedjans namn var broderat i rött på min vänstra axel. Både mor och Rosa tyckte att jag passade bra i kläderna och jag kunde inte annat än instämma. När jag stod och beundrade mig själv i spegeln dök Rosalie oväntat upp och hon blev alldeles till sig i trasorna när hon förstod att jag skulle börja jobba jag med. Lite mindre glad blev hon när hon förstod att vi inte skulle jobba ihop, men Rosa tröstade henne med att hon skulle försöka ordna så att våra arbetspass låg ungefär lika så vi slapp gå om varandra och därmed knappast kunde ses under dagarna vi arbetade. Redan dagen därpå följde jag med Rosa till butiken där jag skulle jobba. Vi möttes av Janet, en kvinna runt 30 år som var föreståndarinna för butiken, och tillsammans gick vi runt och jag blev presenterad för övriga anställda. Normalt var det bara kvinnor i den här butiken, men varorna levererades av en kille i 20-årsåldern som hette Ben. Han hjälpte också till om det var körigt och just nu skötte han mitt jobb eftersom vakansen kommit både plötsligt och oväntat så nu körde Ben nästan dubbla pass och såg till att både den här butiken och den i grannstaden alltid hade varorna på plats i butiken. Han såg mer än lättad ut när jag blev presenterad som hans ersättare, för även om dubbla pass innebar mer i lön så märktes det tydligt att han hade det jobbigt. Efter presentationen gick vi till Janets kontor och jag fick mitt schema och lite andra praktiska detaljer presenterade för mig. När vi var klara med det praktiska och jag var nöjd
  • 27. med den information jag fått ville Rosa ta med mig hem igen. Jag undrade dock om det inte var möjligt för mig att stanna där och börja lära mig hur allt gick till redan nu. Jag hade ändå inget planerat, varken för idag eller imorgon, som på schemat uppenbarligen var min lediga dag. Rosa och Janet tittade på varandra och log brett innan Rosa kommenterade - Så glad jag blir för ditt förslag! Självklart kan du stanna. Jag vågade inte själv föreslå detta då du så hastigt hoppat in. Det gör inget att du inte har de rätta kläderna så här första dagen. - Men jag har dom med! Dom ligger i bilen. - Du tänker då på allt. Men om det inte är något mer så lämnar jag er och än en gång, tack för att du kunde hoppa in med så kort varsel. - Inga problem. Jag hade gått och funderat på hur jag skulle kunna få ett jobb. Lite tråkigt att bara ligga på stranden hela dagarna, speciellt om man är ensam. Vi vinkade farväl till Rosa och Janet visade mig sedan var omklädningsrummet låg. Hon ursäktade att också Ben använde rummet, men hon lovade att han var mycket hänsynsfull av sig och inte kom in utan att försäkra sig om att vi var anständigt klädda. Jag log till lite vid tanken ”om hon bara visste” men sa inget utan började klä av mig och hänga in kläderna i det klädskåp hon visade att det var mitt. Samtidigt berättade hon att jag kunde söka upp Ben när jag var klar och följa hans arbete under dagen. Dels var det just hans arbetsuppgifter jag skulle ta över, men han var också duktig på att förklara och visa hur arbetet bäst utfördes. Givetvis skulle hon också hjälpa mig tillrätta när så behövdes men just nu anförtrodde hon mig till Ben. Ben visade sig vara en mycket trevlig och lättsam person, bara några år äldre än mig själv. Samtidigt som han visade mig mina arbetsuppgifter pratade vi ledigt om både det ena och det andra utan att för den skull tappa koncentrationen på att hjälpa våra kunder. När Ben försvann iväg för att servera en kund, något han ännu inte ville överlåta till mig, passade några av flickorna på att viska till mig - Håll dina öron öppna för när som helst kan du få höra något som vi inte tror du förväntar dig på ett sådant här ställe! Givetvis blev jag nyfiken men ingen sa något mer och dessutom återkom Ben till mig och vi fortsatte med min introduktion. Han visade mig runt och snart var jag välbekant med alla utrymmen och kunde hämta både det ena och det andra allteftersom sakerna tog slut. Runt lunch var jag riktigt varm i kläderna och när lunchrusningen slog till var jag redo att också bära fram maten till de som valt att äta sin måltid här. Det var då det hände! Plötsligt hörde jag bara en härlig basröst bakom mig och när jag vände mig om stod Ben några bord bort och serverade maten samtidigt som han sjöng en sång för gästerna vid det bordet. Hela restaurangen bara stannade upp och lyssnade till skönsången som avslutades
  • 28. samtidigt med att sista tallriken serverades vid det bordet. Applåderna ekade i lokalen och en nöjd Ben och en minst lika nöjd Janet återvände till ett mer normalt arbetsmönster. Jag var dock mycket imponerad av hans röst och när vi blev ensamma en stund senare kommenterade jag det hela - Vilken fin röst du har! Han sken upp som en sol och hans bländvita och perfekta tänder lyste i kapp med solen och kontrasterade fint mot hans mycket mörka hy. - Tack så mycket. Jag gillar att sjunga och är det någon gäst som jag känner för att överräcka maten med en sång så brukar jag göra det. Det verkar som om det blir uppskattat. - Uppskattat! Det är väl att ta till i underkant. Hela restaurangen gillade det ju, inklusive mig själv. Vilken upplevelse du bjöd på! Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och det kändes att gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten och vi blev heller inte lika stressade. Det lugnade ner sig efter lunchrusningen och Ben kunde visa mig vad alla olika maträtter innehöll. Det var viktigt att kunna då många frågade ofta om vad rätterna innehöll och en felaktig upplysning kunde göra att någon fick en allergisk reaktion. Var man osäker så fanns det en lista där allt som fanns i varje rätt var uppräknat och som man kunde ge till gästen som frågade. Jag fick också pröva på att portionera ut olika rätter från massvis av skålar i en kyldisk. Det såg nästan ut som en glassbar och kunderna kunde välja vad och hur mycket de ville ha ur de olika skålarna. Allt vägdes sedan och kunden fick sin mat. Vi hann inte samtala mer om detta, men jag såg att Ben uppskattade min kommentar och det kändes lite mindre stressande nu och gästerna var mindre otåliga i sin väntan på maten. Lunchen fortsatte dock utan mer skönsång men gästerna som hört hans sång tackade honom och dricksen de lämnade var mer generös än den brukade vara enligt mina kamrater. Sent på eftermiddagen blev vi avlösta och även om vi inte var slutkörda kändes det ändå skönt att kunna sätta sig ner ute i personalrummet och låta benen vila. Att stå och gå en hel dag kan fresta på en hel del och är dessutom klackarna lite högre än normalt blir det än mer kännbart för den ovane. Det var också skönt att få sitta ner och lite bättre känna mina nya arbetskamrater. Vi hade ungefär samma ålder och likaså viljan att göra ett bra jobb samtidigt som vi givetvis uppskattade att tjäna en del pengar. Syftet med penningasamlandet visade sig dock olika. Vi tjejer tänkte mest på att utöka garderoben, medan Ben hade ett klart mål att få ihop så mycket pengar att han kunde börja på universitetet. Hade han tur så kanske han kunde få ett stipendium, men han ville inte chansa på detta utan sparade flitigt sina intjänade slantar. Jag blev nästan lite arg på mig själv hur lite jag tänkte på den framtiden och lovade mig själv att försöka sätta undan en slant jag också. Tiden gick fort och plötsligt kom det in fler personer med arbetskläderna på sig och jag förstod ingenting innan Janet presenterade kvällsskiftet för mig. De såg också lite förvånade
  • 29. på mig och det utväxlades en del blickar innan de förstod att jag var ny på jobbet. Ben pratade med en av flickorna och jag förstod snart att hon var den som avlöste oss båda. Även om vi alla i princip gjorde samma arbete var det alltid en viss person som avlöste en annan för att verkligen veta att skiftet var komplett. Vår avlösare hette Miriam och vi hann prata med varandra lite mer innan Ben tyckte att hon nu kunde ta över. Han hade också bråttom till bussen som strax gick dit han bodde - Var är det du bor? frågade jag - Jag bor en bit bortanför Marathon, svarade han - Men det är ju åt mitt håll. Vill du så kan du åka med mig. - Gärna, men blir det inte till besvär för dig? - Inte alls! Jag behöver dessutom lära mig och hitta till olika ställen häromkring. Jag är nämligen ganska nyinflyttad hit så jag lär mig mer och mer för varje dag var olika saker finns. Låt mig bara byta om så kan vi åka. - OK! Jag väntar här. Ben blev kvar i lunchrummet medan vi bytte om och en av tjejerna ville ta sig en dusch och utan vidare funderingar skalade hon av sig allt och naken trippade förbi oss och ställde sig i duschen. De två andra tjejerna och jag själv bytte bara om till våra vanliga kläder och jag drog på mig min sommarklänning innan jag hängde in mina arbetskläder i skåpet. En extra titt i spegeln på toaletten och lite nytt läppstift på läpparna fick bli min korrigering samtidigt som jag släppte ut håret från den hästsvans jag haft under arbetet. Jag återvände ut till Ben som gjorde stora ögon och kommenterade - Redan klar! Jag trodde jag skulle få vänta länge. Ni kvinnor brukar ta lång tid på er men du var riktigt snabb. Så olik du blev när du släppte ut håret. Snyggt! Jag log bara vid hans kommentar, men fick mig en liten tankeställare att kanske inte ha så bråttom vid ombyte. Kvinnor tog mycket längre tid på sig för att byta kläder. När vi kom fram till min bil gjorde han återigen stora ögon och undrade - Har du egen bil! - Ja, svarade jag. Hoppa in så skall jag berätta hela historien. På vägen hem berättade jag vad som fått oss att flytta hit och därigenom fått en del pengar som jag köpt bilen för. Ben uttryckte sin medkänsla för mig och gav mig en lätt klapp på armen. Han i sin tur berättade om sitt liv och att han också bodde tillsammans med sina föräldrar. Hans äldre systrar var utflyttade så nu hade han ett större rum i huset där han bodde. När vi passerade Marathon berättade jag att Rosa var vår granne och hur jag hamnat på jobbet. - Så det var därför du kunde börja så fort. Visserligen visste vi att Rosa var bra på att leta upp duktigt folk, men att det skulle gå så fort trodde ingen. - Vad var det som hände med hon som hade jobbet innan mig?
  • 30. - Hon fick sparken i förra veckan. Någonting måste ha hänt för plötsligt började hon skälla på oss för ingenting. Först Janet och sedan Rosa försökte få reda på vad som hänt men hon ville inte berätta. När hennes ilska började gå ut över kunderna hade Rosa inget annat val än att sparka henne. Konstigt nog verkade hon inte arg eller ledsen att hon fick kicken utan bara lämnade restaurangen. Jag fick reda på igår att hon tydligen flyttat härifrån också. - Ojdå! Undrar vad som hänt? - Ja! Det gör vi också, men vi kommer inte att sakna henne nu när du kommit. Jag och flera andra tycker att du verkligen varit intresserad och läraktig idag. - Tack för dom orden men det beror väl mycket på dig. Du har verkligen lärt mig mycket. Men, är du besviken för att du nu inte får jobba lika mycket och därmed tjäna mer pengar? - Lite grann, kanske, men det är slitsamt också att ha två jobb så du behöver inte vara orolig. Jag kommer inte att vara arg på dig för att du tagit jobbet från mig. Du skall förresten svänga till vänster där framme. Han dirigerade mig fram till huset där han bodde. Området var ungefär lika stort som där jag bodde och husen lika varierade. Ett typiskt medelklassområde här i Florida verkade det som. Han pekade ut huset där han bodde och han var på väg att stiga ur när jag frågade - Skall jag hämta upp dig i morgon eller hur tar du dig till jobbet? Än en gång fick jag beskåda hans leende innan han svarade - Vill du hämta upp mig!? Jättebra i så fall för då behöver jag inte åka så tidigt. Åt det hållet stämmer busstiderna sämre. - Bra! Då hämtar jag dig. Vad säger du om halv sju? - Det blir perfekt! Tack så mycket för idag och vi ses i morgon - Tack själv och vi syns. Vi vinkade mot varandra när jag svängde ut och styrde hemåt. Huset var tomt när jag kom hem och jag beslöt mig för att ta mig ett dopp i poolen och kanske läsa en bok i väntan på mor. Jag drog av mig mina kläder och ställde mig naken framför spegeln och synade min kropp. Det hade nu gått nästan tre veckor sedan jag började äta pillren jag fått och bara om någon dag skulle första omgången p-piller vara slut och jag skulle göra några dagars uppehåll. Jag vet inte om jag såg eller kände någon verklig förändring, men jag tyckte att brösten var lite ömma och att de möjligen putade ut lite mer än vanligt. Kanske också att mina höfter kändes lite bredare och midjan lite smalare. Oavsett att det inte var vetenskapligt bevisat att några förändringar skett var jag ändå nöjd med det jag såg. Jag var också nyfiken på hur det stundande uppehållet av p-piller skulle påverka mig. Av det jag läst så innebar denna period en hel del humörsvängningar och om det även gällde mig så hade jag föresatt mig att försöka kontrollera mig och inte bli en plåga för omgivningen. Å andra sidan kanske det var det absolut bästa som skedde, för då kanske min önskade status
  • 31. som kvinna skulle bli än mer stadfäst om också mitt humör växlade med dessa regelbundet återkommande intervaller. Jag skulle i vart fall noga observera hur jag reagerade den kommande veckan. Nöjd med min undersökning drog jag vant på mig min bikini och gick ut och tog mig ett dopp i poolen innan jag sträckte ut mig på en av solstolarna. Trots min uttryckliga vilja att läsa en bok verkade det som om jag somnat omedelbart och väcktes ett okänt antal minuter senare av att mor stod bredvid mig med en bricka med läskande dryck. Hon var också iförd bikini så det hade säkert gått lång tid som jag legat och sovit. Yrvaket tittade jag upp och tacksamt tog emot drinken samtidigt som mor kommenterade. - Ledsen att jag väckte dig men du kanske inte skall ligga för mycket i solen. Men du såg verkligen ut att ha det skönt och såg verkligen vacker ut där du låg helt avslappnad. Har du haft en bra dag? - Ja, verkligen! Jag tror att jag kommer att trivas bra där och det är kul att göra något vettigt och inte bara ligga så här och sola. - Låter bra att du säger så. Jag tror det ger dig en hel del erfarenheter, av skilda slag, när du träffar andra. Hur är dina arbetskamrater? - Det är bara tjejer där och så en kille. Han har hoppat in extra på min tjänst tills jag är upplärd. Han levererar annars varorna till två butiker och hoppar in då och då när det blir vakanser. Han har visat mig det mesta under dagen och just nu snurrar det av information i mitt huvud. Han bor förresten bara en bit bort så jag skjutsade hem honom också. - Men det var väl snällt av dig. Kul att du verkar trivas. Det syns faktiskt på dig att du gillar att jobba. Dina ögon glittrar på ett annat sätt idag. Jättekul. Vi fortsatte att prata lite om våra respektive arbetsdagar och det kändes trevligt att kunna utbyta erfarenheter från olika typer av jobb nu när jag också börjat få erfarenheter inom detta område. Min mor kommenterade än en gång att jag verkligen såg nöjd ut och att det uppenbarligen skett en förändring inom mig. Jag tänkte att det här var det rätta tillfället att berätta om det som hände när jag gjorde min hälsoundersökning för mitt körkort så jag inledde. - Om du kommer ihåg den där hälsoundersökningen jag gjorde så berättade den kvinnliga läkaren för mig om hur det fungerade här i Florida för flickor i min ålder. Hon berättade att man tillhandahöll fria P-piller fram till 25 års ålder då man sett alltför många unga mödrar tidigare år. Utan egentligen några frågor så skrev hon ut recept till mig och jag har nu tagit nästan en hel karta. Hon noterade också att mina bröst var små och tyckte att det kunde vara lämpligt att hon också skrev ut en tablett som skulle göra att min egen hormonproduktion fick en liten hjälp att starta upp. Dom tabletterna har jag också tagit. - Men flicka lilla, vad är det du säger! Äter du p-piller!? Kan du hämta dina piller så får vi titta på vad som står på burkarna.
  • 32. Jag hämtade lydigt mina tabletter och mor tog under tiden fram sin dator så när jag kom tillbaka var hon redo och började knappa in namnen på preparaten. Givetvis stod det ingenting om vad som hände om pojkar började äta dessa saker, men mor kunde lite grann läsa mellan raderna eftersom hon var sjuksköterska och förstod hur saker och ting hängde ihop. När hon läst ett tag tittade hon på mig med en allvarlig blick - Jag vet inte om jag skall skratta eller gråta, men jag föredrar att se detta från den positiva sidan. Det är ändå en doktor som skrivit ut recepten efter en hälsoundersökning så jag tror inte du kommer att fara illa av detta. Men det är ett mycket viktigt steg du tagit, medvetet eller ej, till att bli kvinna på riktigt så att säga. Lite fundersam blir jag eftersom dessa saker, helt riktigt, stimulerar din produktion av kvinnliga könshormoner, men jag kan varken se eller tro att de på något sätt minskar produktionen av dina manliga könshormoner. Jag är därför lite fundersam vilka reaktioner den mixen kan skapa. Jag kan bara se ett sätt att ta reda på detta, och vi hade nog hamnat där förr eller senare om jag får döma av ditt sätt att vara. Du fullkomligt strålar som en ung kvinna och jag har svårt att tro att du kommer att vilja återvända till ett liv som man. Om jag skall vara ärlig så har jag nog svårt att själv se dig som man. Jag tycker att vi på den här korta tiden har kommit varandra mycket närmare och det är inte enbart flytten och vårt behov av att vara tillsammans som gjort det, utan jag tror att ditt byte till en kvinnlig skepnad har betytt en hel del i det sammanhanget. För att kortfattat sammanfatta det hela så trivs jag väldigt bra med att du numer är min dotter. Men, nu när det är så som det är, måste vi ändå ta saken på allvar och få det här utrett ordentligt. Jag skall ta reda på lite mer om hur vi kan gå tillväga i morgon. Nu vill jag i alla fall ta ett dopp och sedan få lite mat i magen. Är inte du hungrig? När vi reste på oss gav mor mig en varm kram och det kändes skönt att ha fått upp frågan på bordet och det kändes skönt att mor tagit mitt avslöjande så bra som hon gjort. När vi möttes kvällen därpå såg jag att mor brann av iver att få berätta vad hon fått reda på. Sjukhuset hon jobbade på hade ett team för personer som ville byta kön och när hon tog kontakt med teamet hade de genast föreslagit ett möte. Jag såg genast att den dag de föreslagit inföll på en ledig dag så mor gick iväg och konfirmerade tiden per telefon. Nu var bollen satt i rullning. På morgonen när vi skulle iväg till sjukhuset velade jag fram och tillbaka vilka kläder jag skulle ha på mig. Det var som om jag skulle gå på min första träff och inte visste om jag skulle vara klädd för att kunna bli förförd eller om jag skulle vara kyskheten själv. Till slut valde jag alternativet att bli ”förförd” och satte på mig min fina spetsklänning som