SlideShare a Scribd company logo
1 of 81
Download to read offline
AnnaMaria
av
EvaBirgitta
Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7
Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13
Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19
Tillbaka till hemsidan
Kapitel 1
Ljudet från mina klackar studsade mellan väggarna längs den folktomma gågatan. Gatan som annars
var så livligt frekventerad låg nu helt stilla och öde. En frisk vårvind svepte mot mig vid varje
gathörn och den bar med sig vittnesbörd om att varmare tider stundade. Men ännu höll vinterkylan
kvar sitt grepp och det kändes skönt med de tjocka strumporna som klädde mina ben. Den korta
snäva kjolen höll tillbaka mina steg och fick mina höfter att vaja sensuellt. Vid varje mörklagt
skyltfönster ansträngde jag mig till det yttersta för att kunna få en skymt av mig själv. Trots den lite
suddiga bild jag fick blev jag ändå fullt tillfreds med det som skymtade förbi. Mitt halvlånga hår
ramade in mitt lite avlånga, något päronformade ansikte. Under den korta jackan kunde jag bara ana
en alldeles nyinköpt sidenblus, men bara det faktum att jag kände dess silkiga yta frottera sig mot min
kropp gjorde att huden knottrade sig på mig. Blusen var min stolthet. Alldeles nyinköpt.
Tidigare denna dag hade jag passerat en affär på vägen hem. Jag passerade den här butiken varje dag,
och var mycket välbekant med innehållet i deras skyltfönster. Det fanns alltid något vackert att fästa
ögonen på, men aldrig, aldrig vågade jag mig på att studera kläderna på närmare håll inne i butiken.
Men sedan några dagar skyltade de med en bländvit blus med liten ståkrage. Priset var fullt
acceptabelt och min önskan att äga detta plagg blev till slut mig för övermäktig. Kort och effektivt
hade mitt besök blivit, och med blossande kinder lämnade jag butiken med blusen inslaget i ett
vackert paket. Väl hemma kunde jag lättat konstaterat att storleken blivit den rätta. Givetvis måste
blusen invigas omedelbart och därför inledde jag genast mitt ombyte. Jag valde länge och väl vad jag
skulle ha på mig. Inte för att jag egentligen hade så mycket att välja emellan utan snarare att bytet i
sig blev till en ritual.
Varje detalj ägnades stor uppmärksamhet. Varje förändring följde ett visst mönster, noga instuderat
under många och långa kvällar i min ensamhet. Allt från det förberedande badet till att sista
hårslingan lades tillrätta. Den här kvällen var inte annorlunda än någon annan mer än att blusen
förtjänade en bättre invigning än att bara få stanna inomhus. Förberedelserna blev därför ännu mer
noggranna och detaljerade eftersom jag även skulle ge mig ut på ett av mina fåtaliga besök utomhus.
Nu var det inte bara kläder och smink som skulle komponeras ihop till en smakfull blandning utan nu
skulle också olika alternativa promenadvägar noga planeras och vägas mot varandra. Steg för steg
vandrade jag genom den tilltänkta vägen och såg varje meter framför mina ögon. Jag visste precis vad
som skulle finnas längs min tilltänkta promenadväg. Inga överraskningar skulle få ske när jag väl
stängt ytterdörren bakom mig. Jag tyckte tom att jag hade kontroll på mina grannar och deras
göranden denna kväll.
Allt hade också gått enligt planerna och jag befann mig nu i 'tryggheten' en bra bit från mitt hem. Jag
njöt av varje steg jag tog. Successivt tog jag mig längre och längre bort från min bostad. Jag närmade
mig nu kvarter med många intressanta affärer och jag ägnade varje upplyst skyltfönster med
damkläder mycket stort intresse. Varje klädesplagg synades noga och givetvis kunde jag se mig själv
Sida 1 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
i de flesta av plaggen. Speciellt noga studerades fönstrens innehåll vid de enstaka tillfällen då några
andra kvällsflanörer passerade mig. Ännu så länge hade dessa möten gått bra, även om min puls vid
varje tillfälle steg upp mot oanade höjder. När ljudet från de passerande sakta klingade av återfick jag
mitt normala jag och ett nöjt leende vilade på mina läppar. Jag hade uppenbarligen betett mig
tillfredsställande och uppträtt som de passerande rimligen förväntade sig.
Mina steg fortsatte att eka mellan husväggarna och jag drömde mig ännu en gång bort och tänkte på
hur konstigt det var, det här med min önskan att gå klädd i kvinnokläder. Egentligen är jag en ganska
vanlig kille på 26 vårar. Jag är nog väldigt ordinär i min kroppsbyggnad. Som kille kan man
verkligen inte kalla mig feminin, men jag är heller inte utstuderat manlig. Visserligen har jag väl
medvetet hållit en ganska könsneutral hållning under de senaste åren. Ända sedan jag blev medveten
om att mitt behov att klä mig i kvinnokläder verkligen var ett behov och inte bara en nyck, har jag
försökt att bejaka detta behov. Att jag lever ensam har både underlättat och försvårat. Jag har inte haft
några svårigheter att klä mig som kvinna och sminka mig inom hemmets fyra väggar. Jag har också
utan protester kunnat låta mitt hår växa lite mer än vad en normal kille bär dessa dagar.
Nackdelarna har varit av annan natur. Utan en kvinna i mitt hushåll har jag haft stora betänkligheter
att skaffa mig en egen garderob med kvinnokläder. Det har känts som om mitt ensamboende har varit
inristat i pannan på mig, synligt för alla när jag närmat mig varuhusens damavdelningar. Jag har känt
mig som en inkräktare på förbjudet territorium, och för varje kvinna som närmade sig kände jag
hennes ovälkomna blickar genomborra mig och jag förväntade mig att dom genast skulle ropa på
polis om jag inte snarast lämnade deras heliga område. Därför var min garderob av det mer modesta
slaget. Sammantaget kunde jag nog bara visa upp två par kjolar och en klänning samt några blusar.
Det enda rikhaltiga var nog diverse underkläder som trosor och strumpbyxor. De fanns ju
lättillgängliga i varje livsmedelsaffär. Vid några tillfällen, runt jultid, hade modet varit lite större, så
garderoben innehöll numera även några behåar, nattlinnen och några skor. Kosmetiska produkter var
jag rätt välsorterad med, men jag kan inte påstå att inköpen skett välplanerat och systematiskt.
Snarare har det blivit slumpartat och utan någon egentlig tanke bakom. Inte hade jag heller speciellt
stor kunskap om hur man använde produkterna, så allt hade jag mycket att lära.
Men detta faktum var inte det jag ägnade mina tankar åt denna tidiga vårkväll. Vid några fåtaliga
tillfällen vågade jag mig ut i det fria, och ikväll var det en sådan kväll. Med ishockey-VM på tv så
garanterade det folktomma gator. Jag njöt av friheten och lovade mig själv att jag verkligen måste
våga mig ut mer. Samtidigt så insåg jag att jag måste bli mer övertygande som kvinna på en rad
punkter (eller i ärlighetens namn så behövde jag nog bli mer övertygande på alla punkter som
överhuvudtaget skiljde män från kvinnor). Mitt stora bekymmer var hur jag skulle skaffa mig denna
kunskap. Jag kunde ju gärna inte sätta in en annons 'Transvestit söker kvinnlig mentor. Svar till Ung
och villig!'. Att läsa damtidningarnas spalter om vårens makeup gav inte heller mycket då alla
förutsatte att du hade år av erfarenhet bakom dig och bara beskrev det mest självklara. Få, för att inte
säga ingen, tidning tog heller upp problemet hur man dolde skäggväxtens skuggningar och hur man
rakade sig så att det dröjde mer än några timmar innan skäggstubben tittade fram genom makeupen.
Dessa råd var svåra att finna och jag saknade verkligen någon att dela mina upplevelser och
önskningar med. Så mycket visste jag dock att jag inte var ensam i världen om detta behov. Via
Internet hade jag hittat ett otal hemsidor med mer eller mindre vackra 'kvinnor'. Många verkade ha
tagit steget fullt ut och opererat sig, andra befanns sig olika långt på vägen fram till ett permanent liv
som kvinna. På de sidor jag hittade verkade få vara i min situation, eller så var de alltför långt borta
för att kännas som 'verkliga' när det gällde att få moraliskt och konkret stöd i min förvandling till
kvinna.
Så jag fortsatte i min ensamhet och kämpade på. Samtidigt var jag rätt stolt över detta. Jag tyckte
ändå att jag utvecklades. Speciellt stolt var jag nog över mitt hår som jag pysslade om som om jag
vore kvinna. Till helgerna rullade jag gärna upp det på spolar och tillät mig att ha en lite mer kvinnlig
frisyr även dagtid. Jag lekte med lite olika varianter och tyckte att jag både började förstå tekniken
med hur spolarna skulle rullas för att få olika frisyrer samt hur dessa gick att varieras med olika sätt
att borsta fram frisyren. Jag lekte gärna med olika tillbehör som hårspännen och hårband, fast givetvis
Sida 2 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
bara hemma. Ut vågade jag mig aldrig med ett kvinnligt tillbehör i håret. Samtidigt skapade mitt
halvlånga hår ett problem. Det måste ju ibland ansas lite och jag hade stora svårigheter varje gång att
förklara för frisören att jag bara ville putsa lite och inte gå med på en total kalhuggning. Det har även
varit svårt att hitta en frisyr för mitt halvlånga hår som inte självklart har tagits för en kvinnlig frisyr.
Jag är nämligen verkligen 'feg' av mig och trots att jag gillar att klä mig som kvinna, så vågar jag
ändå inte 'skrika ut' mitt begär och stå för det inför vänner och bekanta. Det är min lilla hemlighet,
och många gånger så förbannar jag min feghet eftersom den samtidigt gör att jag inte vågar leva ut
mitt begär i samma utsträckning. Ta ett exempel bara. De senaste gångerna håret har behövt ansas har
jag uppsökt en damfrisering i min närhet. Inget märkvärdigt egentligen, hon annonserar tydligt att
hon även klipper män, men jag tycker mig märka på henne att hon anar något bakom mitt sätt att vilja
få håret klippt. Vad hon anar eller gissar har jag ingen aning om, och jag lär heller inte få veta
eftersom jag själv är för feg för att föra saken på tal. På något sätt är jag ändå beredd att ta en
diskussion om hon nu skulle komma sig för att fråga. Så långt har jag i alla fall kommit att jag inte
förnekar mitt intresse.
Så här är mitt liv. Jag går omkring och filosoferar kring mig själv som kvinna. Jag önskar mig olika
upplevelser som kvinna och ser mig själv i många olika situationer. Jag finns i matkön
samspråkandes med både den ena och den andra, jag går på bio och äter en hamburgare på
McDonald's innan föreställningen. Jag reser på semester som kvinna och smiter in till gymmet på
vägen hem efter jobbet. Riktigt festliga kvällar är det då jag går på teater eller lyssnar på någon
trevlig konsert, liksom när jag sitter vid ett festdukat bord hemma hos någon väninna. Efter middagen
så förflyttar vi oss in i vardagsrummet och jag kryper då gärna upp i soffhörnet med mitt ena ben
invikt under mig och det andra käckt dinglande över soffkanten. Tillsammans med mina väninnor
snackar vi fram på småtimmarna och allehanda ämnen passerar revy under kvällen och skrattet,
värmen och gemenskapen finns där väldigt påtagligt närvarande.
Kort sagt så finns det ingen hejd på vad jag vill uppleva som kvinna, och ändå så är jag övertygad om
att jag 'bara' är transvestit. Jag känner inte någon längtan att bli kvinna 'på riktigt'. Men mina
dagdrömmar lyfter fram mig som kvinna och ofta känner jag mig som Askungen när hon står där och
tittar drömmande upp mot slottet och den instundande slottsbalen. Alla 'om' och 'men' som hindrar
henne gäller även för mig, men den stora skillnaden är att jag saknar alla de företagsamma mössen
och fåglarna. Jag är ensam 'herre' i mitt hus och det plågar mig ofta.
Jag försjönk i mina funderingar och 'vaknade upp' av ljudet från skrikande bromsar. Jag tittade upp
och hann bara se en stor motorhuv komma emot mig innan allt blev mörkt.
Kapitel 2
- 'Nu vaknar hon upp' hörde jag en avlägsen röst säga. En annan, mycket mörkare, fortsatte 'Ja, skönt.
Jag började faktiskt bli lite orolig. Det finns ju inga tecken på någon skada som skulle kunna hålla
kvar henne i medvetslösheten'.
Att det var mig de pratade om förstod jag inte. Huvudet surrade av diffusa minnesbilder som jag
heller inte fick något sammanhang i. Det handlade om bilar som bromsade, tjutande sirener och
oskarpa ansikten som tittade ner i en djup brunn. Dessutom plågades jag av en våldsam huvudvärk
och någonstans signalerade kroppen att allt inte stod rätt till. Men alla dessa signaler togs inte emot av
min hjärna utan allt var ett enda stort kaos. Starka lampor lyste runt omkring, och försökte jag vrida
på huvudet så fick det som enda resultat att allt bara började snurra i ett våldsamt tempo. Inte ens när
jag slöt ögonen slutade karusellen att gå utan alla minnesbilder for runt och skapade oreda i det lilla
försök till tankeverksamhet jag försökte åstadkomma.
De okända människorna runt om mig fortsatte att prata och jag fick inget sammanhang i pratet. Det
var bara ord travade på varandra utan inbördes sammanhang. Däremot blev jag sakta men säkert
medveten om att min ena hand omslöts av något varmt och mjukt. Något som med varsamma rörelser
masserade min handlov. Det var en behaglig och lugnande rörelse som invaggade mig i trygghet. Jag
Sida 3 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
fick direkta minnesbilder från min mors varsamma handlag när jag ramlat och slagit mig som liten.
Utan att jag visste varför den här handen smekte mig eller vem den tillhörde, kände jag mig trygg. Jag
var på något vis omhändertagen och i trygga och sakkunniga händer.
- 'Hur mår du' hörde jag tydligt den ljusa rösten säga.
Jag kunde nu även identifiera riktningen och den kom från min högra sida. Jag försökte vrida mitt
huvud ditåt, men med enda resultat att karusellen åter satte fart. Jag försökte även formulera ett svar
på den fråga jag uppfattat, men det enda jag lyckades åstadkomma var en grötig massa bokstäver.
Men rösten, det fanns ännu inget ansikte för mig, verkade uppenbarligen nöjd, för smekningarna över
handryggen blev intensivare och jag fick ett mycket tydligt svar tillbaka
- 'Ta det lugnt bara. Du befinner dig på sjukhuset. Du har varit med om en trafikolycka,
men det har gått bra. Ligg här och vila bara. Du återhämtar dig snabbt, och snart kan du
och jag prata mer om det som hänt. Jag heter syster Louise och har hand om dig'.
Hennes ord kändes verkligen lugnande och jag försjönk tillbaka in i min halvdvala. Jag försökte
samla mina tankar på vad som hänt, men kom inte närmare än att jag såg en motorhuv komma emot
mig. Men nu snurrade det mindre i mitt huvud och när jag en stund senare öppnade ögonen igen så
var även bilden tydligare. Ett obekant, men ändå väldigt tryggt, ansikte log mot mig och allteftersom
bilden klarnade så såg jag in i ett par smaragdgröna ögon. Hennes långa hår var samlat till en
hästsvans och varje gång hon rörde på huvudet så svängde svansen fram och åter. Jag gjorde ett
tappert försök att ge henne ett leende, och uppenbarligen lyckades jag någorlunda för hennes mjuka
läppar sprack upp i ett brett leende och visade upp två perfekta bländvita rader med tänder.
- 'Känns det bättre nu' frågade hon, och jag nickade fram mitt svar.
Samtidigt försökte jag resa mig upp ur mitt liggande tillstånd, men kom inte mer än halvvägs innan
jag måste lägga mig igen. Men jag hann ändå få en blick av mig själv, och det fick mitt hjärta att
hoppa några extra slag. Jag hann nämligen se att jag var klädd i kvinnokläder och minnet vad jag
hade gjort tidigare under kvällen kom plötsligt över mig med full kraft. Jag hann inte fundera närmare
på min utsatta situation innan hon åter tog till orda
- 'Var bara lugn. Din hemlighet är väl bevarad. I alla sammanhang, utom rent formella, så
är du en kvinna för oss. Vi vet vem du är och vad du heter, men vi vet inte vad du vill att
vi kallar dig som tjej. Hittills har vi, i brist på bättre, kallat dig Nanna. En liten vinkling
av 'namnlös'. Hoppas du inte misstycker'.
- 'Nej', svarade jag matt, 'jag har inget namn på mig själv heller, så det duger väl'.
- 'Bra, då fortsätter vi kalla dig Nanna. Däremot har jag några tråkiga besked. Nej det har
inget med några skador att göra. Vad vi kan förstå och se efter våra undersökningar så
har du klarat dig mer eller mindre helskinnad från det här äventyret. Några blåmärken
och en mindre blodutgjutning är nog det enda synliga. Sedan har du också fått en lättare
hjärnskakning, men vi tror att du skall bli helt ok efter några dagars vila. Nej det tråkiga
är att du nog måste skaffa nya kläder, för de befinner sig i ett bedrövligt tillstånd. Lite
revor här och där och väldigt nedsmutsade. Du hamnade visst rätt i en dypöl. Men
samtidigt kan nog det vara ett billigt pris för att ha klarat sig så bra'.
- 'Så jag har inte brutit något' frågade jag
- 'Nej, vad vi kan se så är allt helt. Inte heller har vi hittat några inre skador, så du
kommer att återhämta dig snabbt nu och kan återvända hem redan ikväll. Du behöver
vila några dagar, så vi tänker sjukskriva dig för en vecka framåt. Däremot behöver du
inte ligga stilla på sängen. Tvärtom är det bra om du är uppe och rör dig. Frisk luft är
Sida 4 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
heller inte dumt, men se dig för bättre när du kliver ut i en gata' svarade hon
småskrattande och gav mig ännu ett leende.
- 'Skall försöka komma ihåg det' svarade jag och log tillbaka.
- 'Här är din handväska. Om du orkar så skulle det vara bra om du går igenom den. Allt
kastades ut och spreds i en cirkel runt om dig. Ambulansmännen gjorde sitt bästa att
samla ihop sakerna, men det är nog bra om du kollar. Jag såg tex. inga nycklar i den när
vi letade efter ditt namn'
- 'Ojdå, det var inte bra. Då får jag svårt att ta mig hem. Jag vill ju inte gärna knacka på
hos portvakten och be att få bli insläppt'
- 'Nej, det kan jag förstå. Ligg kvar här ett tag och samla mer kraft så går jag iväg en
stund och tittar till några andra patienter. Du hade i alla fall tur på mer än ett sätt. Skall
man tvunget till sjukhus så valde du nog bästa kvällen. Här har varit hellugnt och vi har
kunnat ta hand om våra patienter på det sätt vi önskade att vi alltid hade tid till.
Förresten. Sverige vann med 3-1 för en stund sedan, så snart blir det nog som vanligt här'
Jag reste mig upp i halvliggande ställning och såg när hon svängde på klacken och gick iväg från
mig. Nu fick jag tillfälle att se mig omkring, och jag befann mig i en större sal med flera sängar på
parad. Alla var tomma och stillheten kändes verkligen. Det var svårt att tro att jag var på en
akutmottagning. Långt bort hördes ett stilla sorl som kom från det håll som Louise styrt sina steg mot.
Jag fortsatte min undersökning och återvände till mig själv. Det första jag kunde konstatera var att
mina strumpbyxor saknades, och att jag hade ett präktigt bandage på ena låret. Min kjol hade också
sett sina bästa dagar och hade en stor reva i sidan. Min stolthet, den nyinköpta blusen, var också i
ruiner. En jättereva gjorde att min ena behåkupa tittade ut genom hålet, och färgen var numer allt
annat än bländvitt. Hur min jacka skulle se kunde jag bara spekulera i för den syntes inte till
någonstans. Däremot verkade mina skor ha klarat sig. Åtminstone verkade det så när jag tittade på
dom nedanför sängen. De var nog bara smutsiga.
Louise hade nog rätt i sin förutsägelse, för nu tyckte jag det märktes att det blev mer liv och rörelse
där utanför. Det dröjde heller inte länge innan första patienten leddes in och placerades i en av
sängarna. Det var en annan sköterska som ledde in patienten, en medelålders kvinna. Innan hon drog
för ett draperi vände hon sig mot mig och gav mig ett varmt leende. Jag log tillbaka och undrade i
mitt stilla sinne hur många som nu sett mig i detta tillstånd och hur mycket de nu tisslade om mig.
Minuterna rann iväg och allteftersom jag började få mina krafter tillbaka så fylldes rummet undan för
undan. Jag hade ingen uppfattning om hur mycket klockan var, men att det fortfarande var kväll och
inte natt förstod jag. Precis som jag började leta efter min klocka kom Louise emot mig.
- 'Ser man på: Du verkar hämta dig bra. Härligt att se. Ja, som du ser så fylls det snabbt
på, men var inte orolig. Du skall snart kunna gå härifrån. Dessutom är de flesta så
upptagna med sina egna krämpor att man inte har tid att reflektera över sina olycksbröder
och systrar. Hittar du några nycklar?'
- 'Nej, de verkar vara borta. Jag vet inte hur jag skall göra. Enda alternativet är en
låssmed'
- 'Ja, det är det nog. Du kan väl fundera lite så återkommer jag snart. Just ja! Här har du
ett par strumpbyxor. Det är visserligen ett hål på dom, men de känns nog bättre än inga
alls'.
- 'Tack så mycket' fick jag fram med en glatt förvånad min på mina läppar.
Med stor möda svängde jag mina ben över sängkanten och började sätta på mig strumporna. Nu
kände jag hur det ömmade lite här och var och att stelheten började komma. Jag anade att jag skulle
Sida 5 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
ha en hiskelig träningsvärk i morgon och förstod vikten av att jag skulle hålla mig i rörelse. Jag höll
på och trilskades med att trä strumpan över bandaget och märkte inte att Louise återvänt och stod
bredvid mig.
- 'Det där går ju riktigt bra. Det syns att du kan hantera strumpbyxor, Nanna! Jag har ett
förslag till dig. Mitt pass är snart slut och jag bor alldeles i närheten. Du kan få följa med
mig hem och sova hos mig. I morgon blir allt så mycket lättare att ordna upp'.
- 'Tack för erbjudandet, men blir det inte en massa besvär för dig?'
- 'Typiskt svenskt' svarade Louise och fortsatte småleendes 'varför är alla så rädda för att
ställa till besvär. Klart det blir lite extra att göra, men vad gör man inte för en medsyster i
nöd'.
- 'Säger du på det viset så tackar jag ja' svarade jag och klappade henne på kinden
- 'OK, stanna kvar här så kommer jag snart och hämtar dig. Varsågod, här har du lite
sminkgrejer så att du kan fixa till dig lite tills jag kommer. Skall leta upp något
ytterplagg åt dig också. Jackan din har nämligen gått hädan. Den klarade sig inte lika bra
som du. Jag måste nog fixa lite nål och tråd också, annars så riskerar du väl att bli
våldtagen på väg härifrån så sexig som du ser ut' tillade Louise skämtsamt och nickade
mot mitt ena bröst som nu helt och hållet tittade ut ur revan.
Louise dröjde inte länge innan hon kom. Hon hade fått av sig sin sjuksköterskeuniform och var nu
klädd i en kort kjol och vanlig tröja. En kort jacka hade hon på sig och över armen dinglade en
marinblå kappa. Hon hjälpte mig på med den och tillade samtidigt
- 'Jag fick låna Brittas. Hon blir ändå hämtad i morgon bitti av sin man, så det gick bra'.
- 'Vilket besvär ni får för min skull' svarade jag med tacksamhet i rösten.
- 'Äsch, bekymra dig inte för det. Det viktigaste är att vi blir av med patienterna och
slipper ha dom drällande här hur länge som helst' skrockade Louise och gav mig en lätt
klapp på axeln.
Lite lätt nervöst tittade jag mig omkring när vi började gå. Jag var definitivt inte van att 'umgås' med
folk, klädd i kvinnokläder. Det har var absolut första gången, och jag tyckte att alla blickar verkligen
klistrades fast på mig. Lite stelt tog jag mina första steg. Säkert berodde det både på den ovana
situationen och på den olycka jag varit med om. Vi passerade ut genom akutmottagningen och fick
några vänliga och hastiga 'krya på dig'-hälsningar på vägen ut. Den klara friska vårluften kändes
verkligen befriande och jag drog ett djupt andetag innan jag föll in bredvid Louise när hon tog ut
riktningen mot hemmet
- 'Visst är våren härlig' inflikade Louise, 'den här luften tar nästan andan ur en, speciellt
efter en hel dag inne på avdelningen'
- 'Inte tyckte jag att luften var speciellt dålig därinne, men visst håller jag med om att den
här känns bättre' svarade jag.
Vi fortsatte att småprata lite, och jag kände hur kombinationen av rörelse, frisk luft och trevligt
sällskap gjorde att min kropp började lyda mig mer och fick mig att slappna av. Det dröjde heller inte
lång stund innan vi närmade oss hennes port och med viss möda tog jag mig upp de två trapporna till
hennes lägenhet.
Hennes lägenhet var precis så småtrevlig som Louise själv verkade. En nätt tvårummare med tydlig
och klar känsla av hemtrivsel. Inte ens de små vardagliga sakerna som lite kringströdda kläder
Sida 6 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
saknades. Med lite blossande kinder irrade Louise snabbt runt i lägenheten och samlade ihop diverse
intimare klädesplagg som låg här och var och muttrade något om att hon inte räknat med att få besök.
Jag bara smålog och fortsatte min rundvandring medan Louise avslutade sitt röjningsbestyr. Utan att
avbryta sitt arbete vände hon sig mot mig och sade
- 'Kan du sätta på lite vatten så tar vi en kopp te innan vi lägger oss'
Jag gav mig ut i köket och hade inga svårigheter att hitta det som behövdes. Trots allt liknade hennes
kök mitt, och man brukar förvara sakerna på ungefär samma ställe. Vattnet hade precis kokat upp när
Louise kom in.
- 'Nu har jag bäddat också. Jag har bara en säng, men den är bred så vi behöver inte
trängas. Dessutom så får du en alldeles egen kudde och täcke, så inte heller det behöver
vi slåss om'.
- 'Tack', svarade jag, 'jag börjar verkligen känna mig trött'.
- 'Tror jag det' svarade Louise samtidigt med att hon fixade fram lite tilltugg till teet, 'du
kommer nog att somna på stubinen och sedan vakna stel som en pinne i morgon. Din
kropp hade lika gärna kunnat passerat genom en mangel. Dina muskler behöver
verkligen vila'.
Under tystnad drack vi snabbt upp vårt te och hjälptes sedan åt att städa undan maten innan vi gick in
mot hennes sovrum. Sängen såg verkligen inbjudande ut, och ett vackert bomullsnattlinne låg på ena
sidan. Jag blev rätt överraskad när Louise tog den och räckte den till mig med orden
- 'Jag äger ingen pyjamas, så hoppas du inte misstycker att ha den här. Du kan ta
toaletten först så tar jag den sedan'
Jag tog emot nattlinnet och de medföljande trosorna och gick mot badrummet. Med visst besvär
lyckades jag få av mig mina kläder och kunde nu konstatera att det inte var mycket att spara på.
Ingenting av det som jag hade på mig, behån möjligen undantagen, var värd att sparas. Jag var för
trött för att bry mig om konsekvenserna nu, men insåg att något måste göras innan jag kunde
återvända hem. Jag var inte speciellt attraherad av tanken att komma hem, nyckellös, och endast iförd
behå. Viss uppståndelse kunde jag tänka mig om det skulle bli verklighet.
Louise stod färdig i sitt nattlinne när jag överlämnade toaletten åt henne. Jag meddelade henne kort
mitt konstaterande angående kläderna, och nickande instämde hon i min slutsats och infogade att det
fick bli morgondagens problem. Utan vidare resonemang gick jag in i sovrummet och kröp ner under
täcket. Någonstans i bakgrunden hörde jag Louise stöka runt på toaletten, men mer uppfattade jag
inte innan sömnen omfamnade mig i sitt trygga grepp.
Kapitel 3
- 'Godmorgon, har du sovit gott' hörde jag Louise muntra stämma säga, 'du somnade
raskt igår minsann; jag hann inte ens säga godnatt åt dig. Artig gäst man har. Skämt
åsido. Hur känns det? Försök att sätta dig upp så skall jag hjälpa dig att få lite fart på
musklerna. Kanske behövs det lite massage också innan du kan röra dig obehindrat.
Därefter kan vi börja bekymra oss om dina kläder och var dina nycklar blivit av'.
Jag nickade bara och mycket riktigt så hade jag stora svårigheter att röra mig. Louise satte därför
genast igång med massagen och utan resonemang befriade hon mig från nattlinnet och satte igång.
Hennes händer rörde sig snabbt över kroppen och hennes knådande sände vällustiga signaler runt i
min ömma kropp. Det dröjde inte länge innan jag åter kunde röra mig och jag blev erbjuden en
handduk och hjälp ut i duschen. Det varma vattnet fortsatte där Louise slutat, och kroppen återfick
mer och mer av sin rörelseförmåga. Under tiden jag stod i duschen så var Louise inne på toaletten och
Sida 7 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
lämnade några kläder för mig att prova. Det var nya trosor och ett par jeans och en tröja. Även ett par
strumpbyxor hade hon lämnat med kommentaren att det faktiskt var rätt kyligt ute.
Tyvärr kunde jag genast konstatera att hennes jeans var för små för mig. De kom bara till halva låret,
trots strumpbyxornas släta yta innan det blev stopp. Dystert anslöt jag till henne och gemensamt
började vi inventera hennes garderob. Efter en styv timmes jobb återstod bara alternativet att klä mig
i blus och kjol. Besviket konstaterade jag att det skulle bli ett besvärligt återtåg till lägenheten. Iklädd
blus och kjol skulle jag bli tvungen att påkalla hjälp från låssmed och därmed utsätta mig, inte bara
för låssmeden utan även mina grannars blickar. Min hemlighet skulle därmed visas upp för hela
huset. Louise såg min dystra min och som om hon kunde läsa mina tankar konstaterade hon
- 'Jag tycker att vi gör ett försök att hitta dina nycklar först. Vi tar min bil och åker till
olycksplatsen först. Hittar vi inget så blir vi tvungna att ta till låssmeden. Bäst är då om
du är så trovärdig kvinna som möjligt. Låssmeden lurar vi inte, du måste ju legitimera
dig, men dina grannar kanske inte reagerar'.
Det fanns inget att invända mot, så vi satte genast igång. Min behå åkte på och med Louise hjälp så
förvandlades jag snabbt till kvinna. Hennes vana händer gjorde underverk. Jag tror väl aldrig att jag
sett så feminin ut. Inte minst mitt hår fick sig en enkel men skickligt formad frisyr som imponerade
stort på mig. Hon såg till alla detaljer, och missade inte att lägga ett nytt lager nagellack på mina
naglar. När vi sedan stod redo framför dörren så kunde jag inte annat än konstatera att jag, i all min
olycka, nu var mer kvinna än jag någonsin varit tidigare. Samtidigt med att olustkänslan inför det
kommande okända spreds sig så blev jag ändå varm inombords och kunde inte stilla mitt begär av att
se den alldagliga men ändå prydliga kvinnan i spegeln. Snett bakom mig stod Louise och våra blickar
möttes i spegeln. Hon nickade gillande och utan ett ord tog hon min hand och gav den ett hårt men
vänligt tryck innan hon, utan att släppa taget, öppnade dörren och ledde mig ut i trapphuset. Jag måste
fortfarande befinna mig i någon form av chocktillstånd eftersom jag inte kände mig minsta skakis att
ge mig ut på stan, i fullt dagsljus och klädd i kvinnokläder. Jag måste fått en allvarlig hjärnskakning.
Det var med blandade känslor jag återkom till olycksplatsen. Minnesbilderna kom tydligare fram nu
och en massa scener spelades upp i mitt huvud, huller om buller. Allt mer framstod den lyckliga
utgången, för mig, som mer eller mindre ofattbar. Jag hade haft tur, det stod bortom allt tvivel. Mina
tankar var helt koncentrerade på gårdagskvällens händelser, så det faktum att jag gick omkring i
kvinnokläder, mitt på ljusa dagen, fanns bara som en liten obetydlig del av mitt nu. Med Louise hjälp
kunde jag få lite ordning på mina känslor och vi kunde börja ägna oss åt det vi kommit dit för, leta
nycklar. Det verkade dock som en omöjlig uppgift för det fanns verkligen inga dolda ställen att leta
på. Vi irrade dock runt en stund, och det fick några förbipasserande att reagera.
- 'Söker damen efter något' hörde jag en mansröst säga. Först reagerade jag inte att det
var mig han syftade på, utan bara antog att frågan var riktad till Louise, men när frågan
återupprepades, så förstod jag att det var till mig han vände sig. Med lite panik i blicken
vände jag mig mot honom och besvarade frågan. Han nickade förstående och erbjöd sig
att hjälpa till en stund. Tacksamt tackade jag ja och samtidigt med att han började söka så
började jag darra okontrollerat. Louise såg det hela och slöt genast upp vid min sida.
- 'Hur är det fatt?' frågade hon. 'Har du ont, eller mår illa?'
- 'Nej, jag känner mig bra. Vet inte varför jag började skaka'.
- 'Kan det vara lite spänning som släpper?'
- 'Möjligt. Kanske också upplevelsen att bli betraktad som en kvinna. Jag kunde inte se
någon reaktion från han därborta. Han tog det hur naturligt som helst'.
Sida 8 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Ja, jag märkte det. Men jag håller med, det finns liksom inget onormalt i din
framtoning. Kanske heller inte 'superkvinnlig', men vem är väl det' nästan viskade Louise
fram samtidigt som hon höll ett öga på vår riddare i nöden.
Han letade en bit ifrån oss och vi tyckte nog att han var väldigt långt bort från olycksplatsen. Det
enda som talade till hans fördel var att det fanns fler gömda skrymslen därborta. Vi fortsatte att leta
runt oss när han plötsligt tjoade till. Med en irrande blick letade han efter något och fann snart en
nedfallen kvist från ett träd. Samtidigt nådde vi fram till honom, och tittade intresserat på när han
med kvisten petade bakom ett elskåp som stod tätt mot en vägg. Efter lite skrapande så hörde vi ett
litet skrammel, och en nyckelknippa tittade fram. Jag kunde genast identifiera den som min och med
ett lyckligt leende tog jag emot den och stammade fram
- 'Tack!, Tack så mycket. Jag vet inte hur jag skall kunna tacka dig'
- 'Ingen fara' svarade han leende, 'alltid trevligt att kunna hjälpa till', svarade han och
vände på klacken.
- 'Men vänta, jag måste väl få ersätta dig för ditt besvär' ropade jag efter honom
- 'Ingen orsak, det blir din tur nästa gång att hjälpa någon', svarade han samtidigt med att
han försvann längs med gatan jag kommit på igår kväll.
- 'Tack än en gång då' ropade jag ut i tomma intet och vände mig sedan till Louise med
orden
- 'Hygglig prick'
- 'Ja, verkligen. Och vilken tur att han kom. Där hade jag då inte tänkt på att leta'.
- 'Nej, inte jag heller. Nu måste jag ge mig av hemåt. Får jag be dig om den stora tjänsten
att följa med mig hem. Känns mycket tryggare så. Jag kan väl sedan ordna till en liten
lunch åt oss'.
- 'Gärna, kom så åker vi' svarade Louise och tog resolut mig under armen och styrde
stegen mot hennes parkerade bil.
Vi kunde komma in i min lägenhet utan att några incidenter inträffade. Grannarna höll sig undan och
jag kunde dra en lättnadens suck när jag äntligen kunde stänga dörren bakom mig. Mönstret från i
natt upprepade sig, med den skillnaden att nu var det jag som for runt och samlade prylar. Louise log
igenkännande och noterade intresserat alla saker med damanknytning som samlades i min famn.
Ibland när jag passerade hallspegeln hajade jag till när jag såg mig själv. Jag hade nu haft mina
damkläder på mig så länge att det kändes fullständigt naturligt. Det måste också Louise ha märkt för
hon kommenterade mitt naturliga rörelseschema. Jag kunde inte annat än le till svar och tog tacksamt
emot berömmet.
Med gemensamma krafter tog vi sedan tag i göromålet att ordna något ätbart. Jag hade, som alltid, en
välfylld kyl och frys, så det beredde inga problem. Tvärtom så kändes det väldigt trevligt att stå och
laga till måltiden, med Louise som lydig och kompetent medarbetare. Vi samspråkades om både det
ena och det andra. Ganska snart märkte jag att Louise sakta men säkert kände sig för och började
närma sig pudelns kärna, min transvestism. Jag tyckte det kändes helt naturligt att fortsätta samtalet
med det ämnet som huvudpunkt, så jag valde att själv föra det på tal
- 'Jag märker att du gärna vill veta lite mer om mig, så om du hjälper mig med att ställa
olika frågor så kan vi nog reda ut det som känns oklart'.
- 'Inte behöver du göra det för min skull....' började Louise
Sida 9 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Nu är det du som inte kan ta emot hjälp', svarade jag skrattande, 'dessutom så är det
inte enbart för din skull. Jag känner själv ett stort behov av att försöka komma underfund
om mig själv och mitt behov att klä mig i kvinnokläder. Det är väl snarast jag som måste
be dig att ha tålamod med mig, och avbryta om jag blir för egotrippad. Du skall veta att
du är den första som jag överhuvudtaget presenterar mitt kvinnliga jag inför, och
dessutom sitter så här och diskuterar detta med dig'.
- 'Jag tycker du klarar det bra'
- 'Tack, jag tycker också att det känns förvånansvärt naturligt, vilket förvånar mig. Du
må tro att detta har varit förenat med stor ångest för mig, samtidigt som det varit fyllt av
lustfulla upplevelser. Kombinationen känns många gånger absurd, men så har det varit,
och är så från och till'.
- 'Hur länge har du hållit på?'
- 'Vet inte helt säkert, men det har pågått under många år. Jag har minnen från min
barndom och att mina systrar och jag lekte utklädningslekar. Om det var min eller deras
önskan är svårare att säga, men jag hamnade, åtminstone vad jag minns, i deras kläder
för det mesta. Sedan fortsatte jag med att utforska deras garderober. Speciellt kommer
jag ihåg deras bysthållare och silkeslena strumpor. Så fort jag fick tillfälle provade jag
plaggen och njöt av det i fulla drag'
- 'Märkte dom aldrig något?'
- 'Vet egentligen inte det. Vi har aldrig pratat om det, men samtidigt så tror jag nog att
dom borde anat och förstått både det ena och det andra. Men många gånger är det ju så
att man tror att allt är så uppenbart när det egentligen inte är det'.
- 'Jo, det är sant. I mitt yrke ser jag verkligen det. Vi ser människor i så många olika
situationer, som tex. du, och drar gärna slutsatser som vi inte har en aning om de är
korrekta eller ej. Det är nog många gånger vi drar felaktiga slutsatser. Om du ursäktar att
jag är lite rak, så är det ett av mina syften med mitt intresse för dig, att äntligen få
möjlighet att tränga in bakom fasaden på ett levnadsöde som passerar revy på vår
mottagning. Samtidigt är det inte bara i rent studiesyfte jag gör det. Jag ville ärligt och
uppriktigt hjälpa dig i en svår situation'.
- 'Jag tror dig, och jag tar inte illa upp. Tvärtom är det skönt att du har en så rättfram
attityd. Det blir liksom lättare att haspla ur sig allt då. Vill du ha mer förresten. Vi delar
väl på det som är kvar. Det är så tråkigt med rester' svarade jag och skickade över fatet
med de kvarvarande oxjärparna.
- 'Tack, det smakade verkligen bra' svarade Louise och tog åt sig sin andel innan hon
fortsatte, 'det är en sak jag undrar över när jag hör dig berätta. Du har ju uppenbarligen
ett stort behov av att vara kvinna, men ändå är du inte ute 'i verkligheten' oftare. Hur gör
du då för att tillfredsställa ditt begär att vara klädd som kvinna. Att bara gå här i
lägenheten misstänker jag inte ger 'full valuta'?
- 'Det har du helt rätt i. Jag vill verkligen göra mycket mer än jag faktiskt har vågat mig
på. Hittills har jag inte känt mig tillräckligt säker för att våga ge mig ut bland vanligt
folk. Jag känner mig uttittad och avslöjad så fort jag sätter min fot utanför dörren'.
- 'Du har aldrig tänkt tanken att dom som tittar på dig faktiskt ser en kvinna framför sig
och beskådar dig på samma sätt som de gör med andra kvinnor?'
Sida 10 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Jo, det är ju det jag önskar, men det känns liksom inte bra när jag någon gång möter en
annan persons blickar. Jag blir osäker och kryper ihop. I dom situationerna förbannar jag
mig själv för att vara så dum att jag ger mig ut i kvinnokläder. Jag säger till mig själv att
aldrig göra om misstaget igen, utan hålla mig inomhus, utom synhåll för närgångna
blickar. Sedan dröjer det bara någon dag innan suget återvänder och jag vill pröva mina
färdigheter igen. Så där håller det på. Ganska enerverande och påfrestande eftersom jag
ständigt slits mellan hopp och förtvivlan. Här hemma känner jag mig urstark och
kvinnlig in i minsta detalj, ute i verkligheten det rakt motsatta'.
- 'Förstår att det måste kännas påfrestande. Du måste verkligen känna ett enormt behov
av att uttrycka din kvinnliga sida som utsätter dig för dessa våndor, gång efter annan. På
något sätt måste du väl ha en säkerhetsventil, någon du kan prata med?'
- 'Nej, ingen att prata med. Du är den förste som kan koppla ihop min kvinnliga sida med
mitt liv som man. Nej, den typen av säkerhetsventil har jag inte, däremot har jag nog det
i min fantasi. Jag fantiserar ofta och länge om mig i kvinnokläder. Då kan jag 'leva ut'
och på något sätt komma ut ur drömmen stärkt till både kropp och själ. Ett reningsbad
helt enkelt'.
- 'Låter fantastiskt härligt. Är jag för påträngande om jag frågar vad du fantiserar om och
vad du upplever under dina drömmar?'
- 'Inte alls, hela detta samtal och den situation jag befinner mig i nu är som hämtad ur en
av mina drömmar. Hur många gånger har jag inte önskat mig en kvinna som ledsagare
genom mina förvandlingar. Kunna få råd och stöd. Någon som kan ge mig ett neutralt
omdöme och ge mig vägledning till hur jag kan kombinera ett liv som man och ändå få
uppleva mycket i en kvinnoroll som idag känns oerhört eftertraktansvärd men ändå så
avlägsen'.
- 'Jag tror inte, av det lilla jag sett av dig hittills, att den drömmen behöver vara så
avlägsen. Förlåt att jag avbröt dig, men jag ville bara säga dig det. Fortsätt!'
- 'Sen kommer vi till det här med den känsla dessa fantasier ger mig. Jag skall inte sticka
under stolen med att jag blir sexuellt stimulerad. Kanske mindre nu än tidigare, men visst
reagerar min kropp när jag sätter på mig något av mina fåtaliga damplagg. Likaså var det
när jag var mindre. Då måste jag bara onanera, annars var det helt omöjligt att hålla min
lilla sak i någorlunda hanterbart skick'.
- 'Ja jag kan se synen framför mig. Ett 'tält' på framsidan av trosorna är ju inte precis det
man förknippar med en tjej', småskrattade Louise. 'Men nu är jag där och avbryter dig
igen, fortsätt. Kan du berätta om någon av dina drömmar?'
- 'Visst! Som jag sade har jag två systrar. Min favoritdröm är att vi står inför ett
sommarlov, någon gång i början på 60-talet, och nu är det dags att gå till frisören och få
sommarfrisyren. Mitt halvlånga hår skall få ge vika för saxen, och mamma och mina två
äldre systrar, 18 och 20 år, skall bli permanentade. Mamma har bokat tid åt oss alla på en
salong.......'
Kapitel 4
- 'Välkomna hit. Jag ser att alla är närvarande, och beställningen finns här, så vi har väl
bara att sätta igång', hälsade receptionisten oss välkomna med. Hon vände sig sedan mot
oss tre syskon och sade, 'om ni sätter er ner och väntar så kommer det andra och hjälper
er. Jag börjar med er mor'
Sida 11 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
Vi lydde och mina systrar, Elisabet och Ingrid slängde sig genast över alla dammagasin som låg
spridda på det stora bordet. Jag försökte leta upp något läsbart, men fann inget särskilt. I stället
ägnade jag mig åt att studera lokalen lite närmare. Min blick gled sakta runt väggarna. Överallt
hängde det fotografier på kvinnor i tjusiga håruppsättningar, och lokalen var rikt dekorerad med
draperier med både volanger och spetsar. Det var verkligen en ultrafeminin miljö jag befann mig i,
och det var med skräckblandad glädje jag inväntade min tur. Det var första gången jag var här, en
nödlösning eftersom pappa inte var hemma och kunde följa mig till vår ordinarie frisör. Jag försökte
på bästa sätt dölja min förtjusning, normalt borde jag ju inta en mycket negativ inställning och
absolut inte visa mig det minsta intresserad av miljön och de hemligheter jag kände fanns gömda
bakom den skärmvägg som mamma strax innan försvunnit bakom. Det trängde odefinierade doftar ut
till oss som gjorde mig än mer nyfiken. Elisabet och Ingrid satt dock lugnt och läste vidare, så de var
säkert bekanta med dofterna sedan tidigare vistelser här.
Elisabet hämtades först och strax efteråt så hämtades Ingrid och jag lämnades ensam kvar. Jag var
inte sen att utnyttja tillfället och började försynt bläddra i tidningarna som de lämnat uppslagna. Jag
försjönk riktigt djupt i en av tidningarna och märkte inte att jag fått sällskap.
- 'Du kan följa med mig nu' hörde jag en vänlig röst säga.
Jag hoppade till och när jag upptäckte att jag tidningen jag hade uppslagen behandlade det senaste
underklädesmodet för damer så blev mina kinder blossande röda. Kvinnan som tilltalat mig log dock
sitt varmaste leende, och efter en snabb titt i beställningsboken visade hon mig in bakom skärmen. Vi
kom in i en lång korridor med olika bås. Varje bås var som en avskild värld. För varje upptaget bås
var det ett fördraget skynke, och det enda som hördes var ett stilla sorl. Det var inte många bås lediga,
utan första vi kom fram till leddes jag in i och jag ombads att ta plats i stolen framför en stor spegel.
Nedanför spegeln fanns ett handfat med en konstigt formad sak i porslin. Jag hann inte funderade så
mycket på dess funktion innan min frisör stod redo med ett rosa skynke som hon snabbt draperade
runt min kropp. Skickligt lyfte hon upp mitt hår innan hon knöt ihop skynket bakom mig. Under
tystnad betraktade hon mitt hårsvall och kände lite på det med sina kupade händer.
- 'Jag måste börja med att kapa lite här och där. Dina toppar är rätt slitna, så skall vi få
någon stil på håret så måste vi putsa lite. Jag lovar att göra det så varsamt som möjligt'
Jag var fortfarande koncentrerad på den där konstiga tingesten i handfatet, så jag uppfattade inte vad
hon sade, utan bara nickade mitt bifall. Hon log mot mig i spegeln och fångade upp en sax och lite
andra tillbehör ur en av hennes fickor och satte sedan igång.
Hon delade upp håret i sektioner och fäste upp var och en med en stor 'klädnypa'. Sedan klippte hon
håret i etapper och flyttade runt nyporna i ett för mig obegripligt system. Men hur jag än tittade så såg
jag inte att mitt hår försvann i någon nämnvärd omfattning utan det skedde bara små förändringar.
Jag började ana att något inte var som det skulle, men min blygsel hindrade mig från att säga något.
Dessutom höll ju en hemlig dröm på att infrias, helt ofrivilligt, så varför inte spela med i spelet. Hon
höll inte på så länge till innan hon uppenbarligen var nöjd med klippningen och hon kunde fortsätta
med nästa moment. Utan att ge mig någon förvarning så snurrade hon på stolen och fällde ryggstödet
försiktigt bakåt. Mitt huvud tog strax emot något och nu förstod jag genast vad den där konstiga
saken var till för. Huvudet vilade nämligen skönt i den skålformade utbuktningen och sedan hon lyft
upp mitt hår från kanten fick hon fritt tillträde till att tvätta håret utan att behöva skydda ansiktet från
schampo etc. Smart!
Det var helt underbart att ligga där och bli ompysslad. Det ljumma vattnet och hennes lena händer
stimulerade mig till bristningsgränsen. Det var tur att jag hade skynket som dolde vissa delar av mig,
för där kände jag att något verkligen tog för sig av det utrymme som fanns tillgängligt. Jag såg ju
heller inte så mycket av det hon gjorde så det fanns inget som kunde distrahera mig. Det var nästan en
lättnadskänsla när hon vred av vattnet och svepte en frottéhandduk runt mitt hår. Hon fällde åter upp
stolsryggen och snurrade runt den. Jag kunde åter följa arbetet och såg med stort intresse på när hon
Sida 12 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
började rulla upp mitt hår på små tunna spolar. I mitt huvud surrade en massa tankar om hur länge
detta skulle pågå innan någon upptäckte misstaget och ställde allt till rätta.
Men något sådant hände inte, utan rullarna fästes vid mitt huvud, en efter en, tills hela huvudet var ett
tätt myller av spolar. Hon dränkte sedan in håret med en vätska vars doft jag kände igen. Det var den
jag känt redan från första stund. När det var klart trädde hon en plasthuva runt håret och lämnade mig
för en stund. Strax kom hon in med en bunt tidningar och lämnade mig med orden
- 'Nu skall medlet få verka en stund. Jag kommer hit när det är klart. Det är din första
permanent, eller hur?'
- 'Ja!', svarade jag sanningsenligt.
- 'Visst är det härligt att bli ompysslad så här. Dessutom är det ju så skönt att få en
lättskött frisyr så här till sommaren. Du har ett väldigt följsamt hår. Med den har frisyren
kommer du att bli väldigt söt'
Jag ryste till av välbehag vid dom orden. När jag sedan blev lämnad ensam så kunde jag inte låta bli
att fundera på hur mottagandet skulle bli när jag släpptes ut härifrån och inte var kortklippt utan..... Ja
hur skulle jag egentligen se ut? Jag hade ju inte den blekaste aning om hur alla de där spolarna skulle
kunna förvandlas till någon form av frisyr när de väl togs bort.
Jag satt djupt försjunken i dessa funderingar när Lisa, min frisör, åter kom in och fortsatte arbetet.
Hon snurrade runt mig igen och lutade mig bakåt. Utan att ta bort spolarna så började hon skölja mitt
hår och det var lika behagligt den här gången. Ytterligare en vätska spreds över mitt hår men den var
inte lika illaluktande som den första. När hon var klar så brydde hon sig inte om att torka håret utan
lade bara handduken runt min hals så att inte vatten skulle tränga ner längs min hals. Hon reste upp
ryggstödet och snurrade på mig ett halvt varv. Från taket sänkte hon sedan ner en stor huv och innan
hon placerade den runt mitt huvud sade hon
- 'Nu tar det c:a 45 min innan ditt hår är riktigt torrt. Jag kommer att titta in lite då och då
att allt är väl'.
Tiden gick fort, jag hann knappt ta mig igenom en av de många tidningar som låg framför mig, innan
Lisa kom tillbaka och först kände på håret och sedan stängde av huven och sköt upp den i taket.
- 'Nu börjar det mest spännande', log hon och fortsatte, 'jag blir själv så nyfiken på hur
slutresultatet blir. Det blir många gånger intressanta och oväntade förvandlingar. Vi ser
många gånger en helt ny människa som tar klivet ut ifrån de här båsen'.
Jag kunde bara nicka instämmande och var lika nyfiken som Lisa på resultatet. Med flinka fingrar
lossade hon spole efter spole, men det märktes knappt för håret återtog snabbt samma form som
tidigare, fast nu utan stöd av en spole. Lisa såg min lite besvikna min och lugnade mig
- 'Ha lite tålamod, vi måste borsta ut håret först. Frisyren skapas först då'.
Jag blev inte besviken. Fram borstades en ljuvt kvinnlig frisyr med mitt självfall fint accentuerat. Jag
såg få likheter mellan mitt vanliga jag och den person som jag nu beskådade i spegeln. Ett belåtet
leende spreds i mitt ansikte och Lisa noterade det tacksamt och smekte mig oväntat på kinden.
- 'Du blev verkligen söt. Jag avundas dig faktiskt. Det är få gånger man ser ett så fint
självfall, och det är därför jag blir så nöjd när jag ser resultatet. De med självfall kan
ibland ställa till lite problem vid en permanent. Det gäller att få självfallet och
permanenten att samverka och inte motverka varandra. I ditt fall har det verkligen blivit
lyckat. Du är bara att gratulera'.
Sida 13 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Ja det blev fint, verkligen fint', svarade jag.
- 'Men du ser ändå lite tveksam ut. Är det något speciellt som du inte är nöjd med?'
- 'Svårt att förklara, men jag hade liksom inte väntat att min frisyr skulle se ut så här. Den
är egentligen mycket bättre än jag vågat hoppas på. Faktiskt så är det väl något som det
här som jag har drömt om'.
- 'Men så bra då. Alltid kul när drömmar kan förverkligas. Din mor och dina systrar är
strax klara, så sitt ner därute en stund så kommer dom. Jag säger hejdå, för du var min
sista kund för idag. Ha ett trevligt sommarlov!'
- 'Tack så mycket svarade jag och följde hennes uppmaning och placerade mig ute i
förrummet. På klockan som satt på väggen kunde jag konstatera att det gått mer än två
timmar sedan vi kom hit. Jag blev verkligen förvånad och satt och försökte räkna ut vart
tiden hade tagit vägen när jag hörde välbekanta röster bakom avskärmningen. Mycket
riktigt så dök det upp tre välfriserade damer med salongens ägarinna i släptåget. Alla fyra
stannade upp mitt i steget och stirrade på mig. Det var sedan min mor som först återfick
talförmågan och utbrast
- 'Men herre min skapare! Vad har hänt med dig, Ingemar. Har du också blivit
permanentad. Du skulle ju klippas. Hur har det här gått till?'
Ägarinnan skyndade fram mot disken och började ivrigt söka i beställningsboken. Hennes röda
ansikte blev nyansen rödare när hon efter ytterligare lite letande tittade upp och stammade fram
- 'Jag vet mycket väl vad du har beställt, Gunvor, men någonstans har det blivit fel. Här
står namnen snyggt och prydligt, men Ingemar har blivit lite otydligt, så någon har rättat
det och skrivit Ingmarie. Dessutom har uppgiften om klippning helt fallit bort. Det enda
som syns är att ni skulle permanentas, alla fyra. Jag beklagar verkligen. Givetvis behöver
du inte betala för den permanenten, och vi skall givetvis även rätta till misstaget'.
- 'Jag hade inte tänk acceptera något annat' svarade mamma lite buttert. 'Låt oss gå hem
och fundera lite hur vi bäst skall rätta till misstaget. Är det OK?'
- 'Det låter helt OK för mig. Jag beklagar än en gång misstaget'.
Mamma betalade det hon skulle och med ett lite avmätt tack lämnade vi salongen och återvände hem.
Om det var medvetet eller ej är svårt att säga, men mamma valde att gå hem en liten annan väg och
därmed undvek hon säkert en del möten. Ingen sade något utan det blev en rask promenad med
mamma först och vi andra på rad därefter, som en ankmamma med sina ungar på led efter. Vi mötte
heller ingen på vägen hem, men väl innanför dörren var det som om fördämningen brast och en
kakafoni av ord strömmade emot mig. Det fanns ingen chans att föra ett vettigt resonemang, utan
efter några kaotiska minuter så insåg mamma det omöjliga och sade åt oss att gå in i vardagsrummet
och fortsatta samtalet där. Mamma inledde
- 'De första jag vill veta, Ingemar, är varför du inget sade. Du borde ju sett att det inte var
någon klippning det var frågan om'
- 'Han ville inte bli klippt' inflikade Elisabet, min äldsta syster.
En kompakt tystnad lägrade sig och jag kände rodnaden stiga på mina kinder. Mamma upptäckte
detta och tittade på mig med intresserade ögon. Jag hade svårt för att fånga hennes blick och såg
därför inte att hon och Elisabet utbytte blickar fyllda av samförstånd. Efter en evigt lång tystnad
återtog mamma ordet
Sida 14 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Att du inte ville bli klippt, det har du med all önskvärd tydlighet visat tidigare, men den
rätta anledningen har inte stått klar för mig förrän nu. Är det verkligen så, Ingemar, att en
hemlig dröm gick i uppfyllelse när detta 'misstag' begicks?'
Jag lyfte blicken mot min mor och nickade stillsamt. Hon bekräftade mitt svar med att nicka tillbaka
innan hon fortsatte
- 'Hur långt sträcker sig dina drömmar. Går dom längre än att bära långt hår och bli
permanentad?'
Jag nickade stillsamt och var på väg att öppna munnen när Ingrid förekom mig och sade
- 'Nu förstår jag vem som varit och plockat med mina kläder! Nu förstår jag mycket som
hänt den senaste tiden'.
- 'Skall jag tolka Ingrids påpekande som ett medgivande att dina drömmar och
önskningar går längre?'
Mamma behövde inte ens vänta på min nickning innan hon fortsatte
- 'Ja, jag säger då det. Det här blev en oväntad utveckling på den här eftermiddagen. Jag
vet inte riktigt på vilket ben jag skall stå. Jag ser ju det jag ser, men jag vet inte hur vi
kan, och bör, gå vidare. Samtidigt så verkar du ju inte ha något emot denna utveckling,
så det viktigaste är egentligen inte så mycket vad vi andra vill och kan, utan vad du
önskar, och i vilken utsträckning dina önskningar går att förverkliga. Men det är väl bäst
att du själv får berätta vad du känner'.
Allas blickar riktades mot mig och jag kände mig manad att säga något
- 'Jag vet inte hur jag skall uttrycka det hela. Jag har inte heller hunnit komma över det
som har hänt och vilka konsekvenser det kan få. Jag kände bara, när jag satt där i stolen,
att jag inte hade något emot det. Jag ville fortsätta och se det färdiga resultatet. Jag hade
inga tankar på vad det skulle innebära efter det att hon var klar med mig, även om jag nu
känner att jag inte har något emot att ta ytterligare något steg'.
- 'Jag tror jag har en ide', började Elisabet, 'vi skall ju åka på semester i morgon. Vi skall
till ett ställe där vi aldrig varit tidigare och det borde inte hindra att Ingemar skulle kunna
åka på semestern som tjej. Jag tycker det skulle vara spännande, och om dessutom
Ingemar vill så har jag inget emot det'.
- 'Vad tycker du Ingrid?' frågade mamma
- 'Jag vet inte. Tycker det känns lite konstigt att få se Ingemar i tjejkläder. Jag känner mig
osäker'.
- 'Vem är inte osäker' svarade mamma, 'jag själv vet varken ut eller in. Vi får heller inte
glömma bort pappa. Han måste också få säga sitt. Samtidigt så förstår jag nu en hel del.
En del pusselbitar faller på plats och jag kan förstå ett och annat. Vi har ganska kort tid
på oss att bestämma. Vi åker ju i morgon bitti, och det blir inte tal om något mellanting.
Antingen det ena eller det andra'.
- 'Då tycker jag inte det blir svårt. Se bara på Ingemar nu. Vem ser en kille i honom nu? I
den frisyren. Jag tycker han blev väldigt söt', svarade Elisabet och gav mig en klapp på
kinden.
Sida 15 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Jag är fortfarande tveksam', fortsatte Ingrid. 'Jag är inte så glad att han lånar mina
kläder. Vi kanske hittar någon lösning på det också. I övrigt skall nog jag kunna
acceptera att Ingemar klär sig som tjej. Det kittlar nog lite av nyfikenhet för mig också'.
- 'Det verkar som om att det är bestämt och att pappas röst saknar betydelse. Jag tycker
ändå att han måste få reda på det. Vi måste dessutom packa om Ingemars väskor. Kan vi
inte göra så här. Ni går och börjar med packningen, så ringer jag till pappa'.
Vi nickade instämmande och Elisabet och Ingrid drog iväg med mig in i deras rum. De tittade lite
forskande på mig och utbytte några blickar. Sedan nickade de instämmande och började
- 'Nu måste du lita på oss till 100%. Skall vi lyckas med det här, så måste du göra som vi
säger. Du måste också våga visa dig naken inför oss, liksom vi måste kunna visa oss
nakna inför dig. Något annat skulle bara se konstigt ut. Jag misstänker att du kanske har
svårare att visa dig, men du får lov att vänja dig. Så skall vi fixa det här så är det väl lika
bra och börja redan nu. Ta av dig allt så skall vi börja ekipera dig' sade Elisabet med sin
medfödda auktoritet som storasyster.
Jag lydde utan att kommentera något och stod strax i bara mässingen. Mina systrar hjälpte mig över
min värsta blygsel på bästa sätt genom att ägna garderob och byrålådor största intresset. De sträckte
strax över ett par trosor åt mig som jag tacksamt tog emot. Lite mer klädd kände jag mig lite bättre till
mods och kunde börja delta i aktiviteterna. Jag deltog aktivt i sorterandet och gav friskt mina
synpunkter allteftersom olika plagg lyftes fram och diskuterades. Rätt snart växte högen med
lämpliga kläder för en ung dam på sommarsemester. Ingenting, vare sig underkläder, blusar & kjolar,
klänningar eller badkläder saknades i högarna. Nu gällde bara att välja ut det viktigaste.
Vi började med att hitta en behå. Ingrid hade faktiskt kvar sin första, en behå med riklig fyllning i
kuporna, och den passade mig nästan. Den var lite trång, men samtidigt visste jag att den tryckte ihop
min bröstkorg lite grann. Såpass mycket att man kunde ana en liten klyfta mellan mina bröst. Detta
visste jag mycket väl eftersom jag ofta valde den här behån när jag fick tillfällen att botanisera i
Ingrids byrålådor. Elisabet stod redan redo med en höfthållare och ett par strumpor. Jag lät mina
systrar ge mig instruktioner hur jag skulle sätta på mig strumporna, trots att jag mycket väl kände till
tekniken, både efter egna erfarenheter och diverse tillfällen då jag i smyg iakttagit både Ingrid och
Elisabet under deras morgon- och kvällsritualer. Men inget av detta förde jag på tal utan var hela
tiden en lydig lillebror, stadd i förvandling till lika lydig lillasyster.
En enkel blus och en veckad kjol hann vi också få på mig innan mamma kom in i rummet. Häpen
stannade hon på tröskeln och utbrast
- 'Nämen, så söt du blir. Verkligen söt. Hoppas du ursäktar att jag säger det rent ut, men
det tycker jag faktiskt. Jodå. Pappa samtyckte också. Visst hade han både invändningar
och tveksamheter, men jag kunde ändå lugna honom att det nog skulle fungera. Nu när
jag ser dig så tvekar jag inte ett dugg. Du skulle lika gärna ha kunnat varit tjej. Samtidigt
så blir jag lite orolig att vi går för snabbt fram. Vad kan hända när du börjar visa upp dig
som tjej? Tänk om vi möter någon bekant. Hur hanterar vi det? Jag vet inte svaren, men
vi bör fundera lite kring detta'.
- 'Jag tycker Ingemar är väldigt lik vår kusin Liselott. Om det kniper, kan inte vi låtsas då
att Ingemar är Liselott?' frågade Ingrid.
Så höll vi på fram och tillbaka utan att egentligen komma fram till något bestämt. Jag fick emellertid
den känslan att diskussionen svetsade oss samman och att min förestående vistelse, under vår
semester, i tjejkläder skulle underlättas efter detta. Under tiden som vi diskuterade dessa frågor så
uppmanades jag att prova fler kläder. Kreation efter kreation åkte på och av under flitiga och
ingående kommentarer från övriga. Även om jag provat dessa kläder i min ensamhet så gav detta mig
mycket mer. Här fick jag inte bara professionellt smakråd och massor av tips hur kläderna skulle
Sida 16 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
bäras, utan dessutom många kommentarer hur kläderna bäst skulle sättas på eller tas av, samt lite
kunskap om material och deras skötsel. Jag kände mig verkligen som en prioriterad elev med tre
mycket kunniga lärare.
Bakom mig låg nu en mycket välkomponerad hög av kläder som vi nu började med att packa ner i
den resbag som tidigare innehöll mina killkläder. Som en blixt från klar himmel kom plötsligt
insikten över mig att jag nu faktiskt var på väg att tillbringa två sommarveckor, tillsammans med min
familj, som tjej. Nu fanns ingen återvändo. Även om jag många gånger haft hemliga drömmar om
just detta så blev jag ändå rätt skakig, både av nervositet och spänd förväntan. Elisabet måste ha anat
sig till mina reaktioner, för hon kom fram och viskade i mitt öra
- 'Välkommen i gänget, lillasyster. Det här skall vi fixa på bästa sätt. Jag skall finnas vid
din sida, lita på det'.
Sista plagget packades ner och blixtlåset förslöt väskan och dolde dess innehåll för omvärlden. Trots
det tyckte jag att den kändes mycket kvinnligare till sin utformning än när den innehöll mina
killkläder. Jag rös till, än en gång, vid tanken på dess innehåll, inte minst för den necessär som
Elisabet kommit med och som innehöll ett mindre sortiment av både läppstift, nagellack,
ögonskuggor, mascara och parfym. Dessutom hade diverse smycken plockats ihop så jag kände att
jag hade egna accessoarer att smycka mig med. Kvar fanns bara en liten hög av kläder som jag skulle
ha på mig under resan samt ett sött nattlinne inför min första officiella natt som tjej. Jag gick omkring
i mina egna tankar och vaknade upp först när mamma ropade på oss alla att hon ordnat lite kvällsfika
åt oss. Tacksamt samlades vi i matrummet och jag glömde inte bort att släta till kjolen innan jag satte
mig, precis som de lärt mig tidigare under kvällen.
Av naturliga skäl blev naturligtvis samtalsämnet den förestående semestern och min förvandling
under eftermiddagen. Plötsligt dök en fråga upp som ingen tänkt på, vad skulle jag kallas för!
- 'Hon på salongen trodde ju att Ingemar skulle vara en Ingmarie, vore inte det ett bra
namn, ganska lika och därmed lätt att komma ihåg', föreslog Elisabet
- 'Jag är inte lika övertygad om namnet', infogade mamma. Det kanske inte är helt lyckat
att det är lika. Vi kan själva få svårt att skilja på Ingemar och Ingmarie. Det kanske kan
bli olyckligt i något sammanhang'
- 'Men vad skall vi kalla Ingemar då?' frågade Ingrid, 'har du något bättre förslag?'
- 'Jag kom bara att tänka på en sak. Pappa och jag diskuterade flitigt olika namn på er
innan ni föddes. Vi hade för säkerhets skull namn på både pojke och flicka. I Ingemars
fall hade vi namnen Anna och Maria som alternativ. Jag skulle kunna tänka mig att ta
upp något av de namnen'.
- 'Varför inte båda, Anna-Maria', föreslog Elisabet, 'det låter trevligt och bra tycker jag'.
- 'Jag kan nog acceptera det namnet', inflikade jag.
- 'Men då är det väl bestämt', kom det från mamma, 'nu gäller det bara för oss att hålla
isär de båda namnen och situationerna. Det får vi hjälpas åt med'.
- 'Jag är nyfiken på vilket mitt namn skulle varit', frågade Ingrid.
• 'Vi hade tänkt oss Martin för dig Ingrid och Gunnar till Elisabet', kommenterade mamma och
en stund bollade vi alla namn fram och tillbaka i en salig blandning.
Vi skrattade gott åt våra olika försök att ikläda oss respektive namn och vi slutade först när vi
kände att vi trots allt måste gå till sängs för att orka med en krävande morgondag. Vi skulle upp
Sida 17 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
tidigt för att åka tåg till Stockholm och vara där under hela dagen. Sedan skulle vi övernatta på
ett pensionat och morgonen därpå ta skärgårdsbåten ut till Grinda, en ö i Stockholms skärgård,
där pappa hyrt en stuga i två veckor. Under vistelsen i Stockholm hade jag blivit lovad några
kompletteringar till min garderob. Alla kände vi ett behov av att komma i säng, så vi försvann
iväg åt respektive håll. En stund senare uppstod en liten kö utanför badrummet. Elisabet och
mamma passade på tillfället att ge mig några uppskattande ord hur jag tog mig ut i nattlinnet.
Samtidigt konstaterade mamma att jag kanske skulle ha målade tånaglar. Elisabet tog genast på
sig ansvaret att hjälpa mig, så vi gick in i mitt rum och ordnade med den detaljen. Hon nöjde
sig emellertid inte med tårna, utan i samma veva fick mina fingrar samma behandling. När hon
var klar hade jag mjukt rundade naglar och med en vackert rosa färg. Jag kunde inte låta bli att
titta på naglarna när jag till sist kunde krypa ner under lakanet och försöka få några timmars
sömn.
Kapitel 5
Stockholm tog emot oss med stark värme. Hettan slog emot oss genast som vi klev av tåget. Under
den korta promenaden fram till vårt pensionat hann jag uppleva hur skönt det var att ha en sval
bomullsklänning på mig istället för de byxor som annars skulle ha varit min klädsel. Det enda som
kändes lite malplacerat var de strumpor som mamma varit påstridig att vi alla skulle bära. Skulle man
till Stockholm så gällde det att vara välklädd, och det var man endast om man hade strumpor. Men
även mamma måste ha känt detta mindre obehag, kanske såg hon även hur andra kvinnor gick klädda,
för när vi väl var framme vid pensionatet, och installerade på vårt rum, så föregick hon med gott
exempel och tog av sig såväl strumpor som höfthållare. Vi andra var inte sena att följa efter.
Med stor nyfikenhet vandrade vi runt längs alla gator. Jag tror även mina systrar såg mig i ett annat
ljus nu. Jag var ju minst lika nyfiken på alla klädesaffärer, nu när det var 'legitimt' för mig att titta,
och framförallt, prova kläder. Det annars så vanliga tjatet från min sida att titta på häftiga killsaker
var helt bortblåst. Jag själv blev lite förundrad över detta, för egentligen skulle jag ju kunnat hängt på
mamma och mina systrar även innan avslöjandet, och därmed få mitt lystmäte av damkläder
åtminstone delvis tillfredsställt. Min enda förklaring var den att jag tidigare varit rädd för att bli
avslöjad som alltför livligt intresserad och frustrationen över att jag då bara skulle få 'se men inte
röra'. Vi hade ju även ett mål med allt flängande in och ut ur affärerna. Vi hade inte hittat lämpliga
badkläder åt mig. Det fanns några nedpackade, men hittade vi något som passade bättre så var det
bra. Efter idogt letande hittade vi också både en baddräkt och en bikini som passade mig och mina
speciella behov. De alternativ vi hittat fyllde väl våra krav så att jag utan ängslan skulle kunna ägna
mig åt en av mina favoritsysselsättningar, bada.
Jag var mer än nöjd med dagen när mamma helt plötsligt drog iväg med oss in till en parfymaffär. Vi
fick vänta en stund på vår tur så vi hann studera sortimentet en hel del. Jag blev förevisad en mängd
saker som jag inte hade en aning om. Vi provade också olika dofter och hade en trevlig stund i väntan
på vår tur. Vi 'systrar' brydde oss heller inte om mamma och hennes ärende utan fortsatte att
botanisera bland alla sminkgrejer som fanns i butiken. Det dröjde därför länge innan vi
uppmärksammade att mamma försökte påkalla vår uppmärksamhet. Till slut uppfattade vi hennes
begäran och slöt upp vid hennes sida.
- 'Pappa har alltid bönat och bett mig att jag, liksom Elisabet och Ingrid, skulle göra hål i
mina öron. Jag har hittills nobbat, men idag flög 'fan' i mig och jag ändrade mig plötsligt:
Nu ville jag också göra hål. Titta här. Nu sitter det två vackra örhängen i mina öron. Blev
jag inte fin?'
- 'Jättefin' svarade vi i mun på varandra.
- 'Visst blev jag', svarade mamma och tittade sig än en gång i spegeln, 'jag ångrar bara att
jag inte gjort det förut. Pappa hade helt rätt. Det ÄR tjusigt med hål i öronen. Nu Anna-
Maria är det din tur. Hon väntar på dig därinne'.
Sida 18 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Min tur', utbrast jag förvånat
- 'Ja, det skulle ju se konstigt ut om en av mina döttrar inte hade hål i öronen', svarade
mamma och log mot mig, 'dessutom, om du inte vill ha hål längre fram, så läker dom
visst ihop av sig själva och lämnar inga, nästan i alla fall, spår efter sig. Seså, iväg med
dig nu. Jag ser ju att du väldigt gärna vill'.
Mamma behövde inte upprepa sig ytterligare en gång, utan jag försvann in i de bakre regionerna. Jag
fick sätta mig i en stol och hon gick genast till verket. Efter att ha torkat av mina örsnibbar satte hon
dit ett verktyg och tryckte till. En kort smärta kunde jag känna och sedan flyttade hon redskapet till
det andra örat. Kvar satt en gnistrande vit pärla. Sekunderna senare såg det lika ut i andra örat och jag
kunde stolt förena mig med de andra och mottaga deras beundrande blickar.
När vi åter tog gatorna i besittning så kände vi alla ett behov av att stilla vår hunger. Vi behövde inte
leta länge innan vi hittade en lämplig matinrättning. För oss som kom från en liten stad var det en
upplevelse att gå in på Ringbaren, som restaurangkedjan hette, och själva plocka åt oss vad vi
önskade äta. Inte minst tyckte vi att den stora tavlan med sina maträtter och många knappar var
speciellt intressant. Förundrade såg vi sedan när de beställda maträtterna fanns framme i en lucka när
vi kom så långt fram längs de glasklädda diskarna. Även mjölken fick oss att småskratta. Istället för
en tillbringare med den goda drycken i, låg mängder av trekantiga små pappyramider. Dessa innehöll
tydligen mjölken, och framme i kassan klippte kassörskan vant av toppen på våra förpackningar.
Vilka påhitt stockholmarna hade. Lika skickliga var inte vi när vi sedan skulle hälla upp mjölken i
glasen, utan vår amatörmässighet framstod i all sin tydlighet.
Styrkta av både en stunds vila och mat i magen kunde vi åter ge oss ut i folkvimlet. Nu började
värmen också klinga av och det blev behagligare att vistas i solen. Vi passerade ett av varuhusen,
PUB och måste givetvis in och beskåda den öppna ljusgården och åka rulltrapporna ända upp under
taket och sedan ner igen. Rulltrapporna gick i kanten av den öppna ljusgården, så vi hade perfekt
utsikt över alla våningsplan och det myller av människor som irrade, till synes planlöst, omkring på
planen. Några speciella inköp gjorde vi inte, bara de obligatoriska flottyrmunkarna som gräddades
inför våra ögon. Detta var något man bara måste göra hade mamma sagt. Nu tyckte mamma att vi
borde återvända till pensionatet en stund och vila lite innan vi gav oss i kast med kvällens äventyr,
Gröna Lund.
Så mycket vila blev det nu inte. Det var alltför mycket spännande som hände utanför fönstret.
Polisbilar och ambulanser for förbi och deras tjutande sirener var alltför lockande för mig att avstå
ifrån, sedan spelade det ingen roll om jag var klädd som tjej eller ej. Nyfiken blev jag ändå. Mellan
mitt bestyr att hålla koll på det som hände utanför hann jag i alla fall byta om till lite mer
kvällsanpassad klädsel. Fortfarande samma klänning, men nu åter med strumpor och en kofta att
skydda armarna med för den eventuella kvällskylan. Dessutom plockades några extra underkjolar
fram så att klänningarna verkligen skulle få härlig vidd i kjolen. Nysminkade och redo för nya
äventyr gick vi ner på gatan och tog spårvagnen ut till Allmänna gränd.
Det var ett myller av skollediga ungdomar som förväntansfullt samlades i olika grupper utanför
ingången. Några jämnåriga pojkar som vi passerade iakttog mig intensivt, tom så intensivt att jag
började tro att de avslöjat mig. På något konstigt sätt måste Elisabet ha känt på sig min belägenhet för
hon slöt genast upp på min sida och viskade snabbt
- 'Pojkar är sådana. De tittar på snygga och söta flickor, och för dom är du en snygg och
söt flicka. Var lite tuff, le ditt vackraste leende tillbaka. Det är en kvinnas privilegium att
kunna retas lite med flörtande killar'.
- 'Men tänk om dom kommer fram och börjar prata med mig då?' svarade jag frågande
Sida 19 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
- 'Inte när vi är med. Nu är det ofarligt, men samtidigt nyttigt för dig att pröva. Så söt
som du är lär du få uppvaktning ute på ön. Förutsatt att killarna är någorlunda normala',
tillade Elisabet skrattande.
Vi passerade fler grupper av killar och jag kunde nu se att även Ingrid och Elisabet fick samma
oblyga uppmärksamhet. Det var alltså inget speciellt i min uppenbarelse som tilldrog sig intresset,
utan de tittade på mig som den flicka jag utgav mig för. Styrkt av denna visshet så kunde jag slappna
av och mer gå in för det delikata arbetet att välja ut några åkobjekt. Vi hade varit helt överens om att
begränsa åkandet. Semesterpengarna skulle räcka till mycket mer och inte försvinna redan första
kvällen. Själv valde jag lite stillsamma saker som Lustiga huset och Pariserhjulet, medan Ingrid helst
ville åka Virvelvinden, helst flera gånger i rad. Elisabet tyckte att Berg- och dalbanan var
intressantast. Sedan kunde hon hänga med mig in i Lustiga huset.
I sakta mak vandrade vi runt på området och i takt med att våra valda attraktioner dök upp avverkade
vi dom. Jag upplevde en hänförande utsikt från Pariserhjulet och kände mig inte ett dugg orolig, trots
att jag nu blev lämnad ensam i korgen tillsammans med helt okända människor, en familj med två
barn i ungefär min ålder. Flickan log mot mig och tog även käckt plats bredvid mig. Jag kände även
detta som en bekräftelse på vad jag uppfattades som. Hon samspråkade också en del med mig och vi
kommenterade gemensamt det vi såg. Hennes broder tittade lite avundsjukt på sin syster, men jag gav
honom några vänliga ögonkast då och då till hans stora förtjusning. Efter åkturen så vinkade jag
farväl åt familjen och återvände nöjd till min familj.
Överallt pågick livlig verksamhet och glada människor tjoade och skrek, alltefter upplevelsernas art.
Många glada skratt hördes från Lustiga huset som vi nu började närma oss. På väg in i huset såg vi
den första lustigheten, en trappa som ställde till förtret för besökaren. Inte heller vi klarade den
speciellt bra, men vi nådde i alla fall trappans topp med hedern någorlunda i behåll. Vi försvann in i
huset, bort från sensationshungriga åskådare utanför och kunde ägna oss åt salarnas olika lustigheter.
Spegelsalen var nog allra skojigast. Vi blev långa och smala, korta och knubbiga om vartannat. Vi
skrattade så att vi höll på att kikna och kände oss tvungna att gå därifrån medan vi fortfarande hade
kvar kontrollen över oss själva. Vi kom ut i en korridor och ena väggen öppnade sig mot planen
nedanför huset. Genast började vi leta efter mamma och Ingrid där nere, när en kraftig vindpust
plötsligt tog tag i våra kjolar och fick dom att fladdra upp och visade upp våra nylonklädda ben, ända
upp till troskanten. Vi hörde jublet från de förväntansfulla åskådarna där nere och efter evigheters
evighet fick vi ordning på kjolarna och kunde illröda i ansiktet gå vidare. Det var verkligen Lustiga
huset, men vi frågade oss om det var rättvist att vi skulle betala en avgift när det var de utanför som
hade roligast. Tvärtom borde varit mer rimligt. Nu tog det en stund innan vi kom fram till utgången,
så vi hade god tid på oss att smälta nesligheten vi blivit utsatta för, och kunde skratta åt saken när vi
återförenades utanför.
Efter att vi avverkat alla de i förväg planerade attraktionerna flanerade vi en liten stund och lyssnade
till musiken som strömmade ut från olika lokaler. Vi studerade även de människor vi passerade och
fann att det var långt ifrån alla som tyckte det var roligt. Kanske var det överdrivna förhoppningar
och sinande plånböcker som blev för mycket att bära för de olyckliga. Men vi tillhörde de nöjdas
skara och fann stort nöje bara i att känna den ljumma sommarnatten smeksamt leka med våra vida
kjolar. Vi upplevde kvällen så skön och trivsam att vi valde att vandra hela vägen tillbaka till
pensionatet och överlät gärna 'vår' plats i spårvagnen till andra nöjda besökare på väg hemåt.
Två trumpetstötar ur ångvisslan förkunnade att båten tänkte backa ut från kajen och anträda resan mot
Grinda. Det kändes som en befrielse att komma ut på Strömmen och känna en svag men ändå frisk
bris ta tag i kjolkanten. Trots att det ännu var morgon stod luften alldeles stilla inne på gatorna och
gjorde varje ansträngning till en mindre plåga. När nu båten svängde och tog sikte mot Stadsgården
så placerade vi syskon oss i fören och lät vinden leka i vårt hår. Jag tror vi knappt rörde oss ur fläcken
under resan. Naturscenerna runt om oss växlade ideligen och vi njöt av tillvaron. Efter ett kort
uppehåll i Vaxholm kände vi hur spänningen steg några grader. Nu skulle det inte vara långt kvar.
Slutetappen var inledd. Brygga efter brygga avverkades och båten tömdes allteftersom. Vid Vårholma
Sida 20 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
stod också lanthandlaren och fick sin påfyllning av nödvändiga varor, till fromma för alla
sommargäster. Överallt vi lade till hade klungor av människor samlats. De stod bara där och noterade
skådespelet när båten lade till. Det var nu man kunde se vilka som anlände eller ta emot någon bekant
och även snappa upp de senaste nyheterna från staden.
Vi följde noga med på turlistan och visste mycket väl att nästa brygga skulle bli Norra Grinda. Vi
åkte genom ett smalt sund, så smalt att några privatbåtar fick slå av på farten och ligga still innan de
åter kunde ta sin plats i farleden och passera. Strax efter kunde vi se en brygga som vi förstod måste
vara Norra Grinda. Mycket riktigt så styrde också skepparen dit och mina nervtrådar började än en
gång bli spända som fiolsträngar. Nu skulle jag möta pappa och jag var minst sagt nervös. Alla övriga
hade sagt att jag inte behövde vara det, men det hjälpte föga. Nervtrådarna var mina och de spelade
nu olika 'melodier' i min kropp. För att ändå styrka mig, och samtidigt ha lite skoj, så hade vi beslutat
att jag skulle ta täten. Gärna hålla mig i närheten av någon annan familj, och helt sonika passera
pappa på nära håll. Elisabet var övertygad att han inte skulle känna igen mig bara jag kunde hålla
masken.
På långt håll såg vi pappa stå där på bryggan. Elisabet och Ingrid började vinka medan jag sakta
förflyttade mig till i närheten av en annan mamma med några barn. Båten lade till och samtidigt med
att vårt bagage bars iland av flinka matroser så följde jag med damen iland. Pappa fångade in henne i
sitt blickfång och svepte sedan med blicken över oss andra i hennes släptåg. För ett ögonblick möttes
våra blickar, men pappa fortsatte sedan bakåt och uppmärksammade Ingrid som låg strax bakom mig.
Jag passerade tätt förbi honom utan reaktion och ställde mig leende, men samtidigt, på något konstigt
sätt, en aning besviken, en bit bort från honom. De övriga samlades runt honom och jag såg hans
irrande blick samtidigt som han kramade om min mamma och mina systrar. Några ord utväxlades och
sedan nickade mamma mot mig med ett stort leende. Pappa vände sig om, sökte fortfarande med
blicken innan han fastnade med blicken på mig. Tiondelen senare sken han upp som en sol och
öppnade sina armar och det var bara för mig att springande komma i hans famn. Han snurrade runt
mig så kjolen fladdrade fritt, men vad brydde jag mig om det. Pappa hade accepterat mig och
samtidigt även visat att jag inte var ett dugg lik den Ingemar som gick till frisersalongen för någon
dag sedan.
Skrattande samlades vi och tjattret överröstades bara av båtens visslande när den lämnade bryggan för
att fortsätta sin färd i den sommarfagra skärgården. Vår packning hade under tiden lastats upp på en
hästdragen kärra och på kvarvarande ytor satt nu rader av stolta barn med minst lika stolta föräldrar
gående vid sidan om. Vi passerade en liten fotbollsplan och strax intill låg en campingplats. Vi
fortsatte emellertid förbi campingplatsen och närmade oss öns centrala delar. Hela tiden tävlade vi
om att få vara närmast pappa och han såg mer än nöjd ut med vår uppvaktning. Hästföraren manade
plötsligt hästen att stanna och pappa lösgjorde sig från vår uppvaktning och började ta hand om vår
packning. Ytterligare några familjer gjorde likadant och lasset blev påtagligt mindre när fordonet åter
satte sig i rörelse. Pappa grabbade tag i ett antal av våra väskor och med oss andra släpande på de
övriga styrde han stegen mot en röd stuga en bit upp i skogsbacken. En liten, men ändock en altan,
hälsade oss välkomna och vi trädde in i stugan.
Den var på ett rum med sängar längs väggarna. Totalt fanns det 6 bäddar och mitt på golvet stod ett
rejält bord. I en liten avbalkning fanns ett enkelt kök. En annan dörr väckte mitt intresse, men den var
låst. Pappa berättade genast att den gick till ett annat rum, likadant som vårt, men det var just nu tomt.
Till helgen skulle det komma en familj dit. Dom hade sin ingång från andra sidan, så dörren var bara
där utifall någon hyrde hela huset för sig själva. Efter en snabb fördelning av sängplatser och
ytterligare lite diskuterande, där givetvis jag ofta nämndes, tyckte pappa att vi skulle skynda oss och
komma iväg till stranden. Det var alldeles för varmt att sitta här och svettas. Samtidigt som han sade
det tittade han på mig med lite oro i blick. Mamma såg det också och svarade
- 'Var inte orolig. Anna-Maria har det hon behöver. Vänta så får du se'
Sida 21 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
Jag letade hastigt igenom min packning och fick upp de nyinköpta badkläderna. Lite tveksamt stod
jag och valde mellan bikinin och den hela baddräkten. Ingrid knuffade till mig lätt och mumlade fram
- 'Du behöver inte välja. Sätt på dig bikinin nu och byt till baddräkt när du badar. Sedan
sätter du på dig bikinin igen när du är på land. Enklast så'.
Än en gång hade jag fått en kort lektion i den komplicerade tillvaron att hålla rätt på alla kvinnliga
tillbehör. Det verkade finnas 'regler' för allt. Hur har en tjej hunnit lära sig allt. Inte har jag någonsin
sett att mamma hållit regelrätta lektioner med mina systrar. Livet är bra invecklat ibland.
Pappa tittade med stora ögon när jag stod där, ombytt och klar, i min söta bikini. Med en lätt
huvudskakning konstaterade han
- 'Jag har svårt att tro mina ögon. Du är så söt och ..... Ja, jag vet inte hur jag skall
uttrycka det. Jag kan då inte se något annat än en söt flicka i alla fall'.
Jag blev lätt generad men tog ändå tacksamt emot hans beröm. Vid sidan om stod mamma med
huvudet lätt på sned och log. Det var en stolt blick, fylld av en moders kärlek, jag fick från henne. Jag
besvarade hennes leende och tog emot det badlakan hon sträckte fram åt mig. Bakom henne såg jag
hur Elisabet och Ingrid draperade badlakanet runt sina kroppar och efter bästa förmåga försökte jag
efterlikna deras tillvägagångssätt.
På väg ner till stranden passerade vi först pensionatet som stod för uthyrningen av stugorna. Där
kunde man även äta, berättade pappa. Där fanns också toalett och dusch som vi fick utnyttja.
Ytterligare en bit bort låg öns lanthandel med ett begränsat sortiment. Dock fanns det lite godis och
några glassar till försäljning. Det var det viktigaste för oss. Vi passerade även en småbåtshamn innan
den lilla ängen och den fina badviken bredde ut sig. Vi upptäckte genast att det även fanns klippor att
bada ifrån, så vi skulle nog få en skön tid. Ingrid och jag ville genast slänga oss i det kristallklara
vattnet och efter ett snabbt byte under badlakanet så sprang vi ut i det ännu lite kalla men friska
vattnet. För oss som kom från inlandet kändes verkligen den lilla salthalt som fanns. Det var en ny
och annorlunda känsla, och jag ville helst bara slänga mig raklång i vattnet, men med tanke på mitt
nyfriserade hår lade jag mig försiktigt ner i vattnet och simmade ut en bit.
- 'Du behöver inte vara så försiktig', inflikade Ingrid när hon kom ikapp mig, 'din frisyr
tål att du dyker och doppar huvudet. Det är därför vi permanentar oss så att vi skall
kunna vara lite ledigare, men ändå behålla våra frisyrer'.
Hon väntade inte på någon kommentar, utan dök genast ner mot botten och ställde sig på händer i
vattnet. Jag var inte sen att göra likadant, och snart tumlade vi omkring i vattnet, utan en tanke på
vare sig att vattnet var kallt eller att jag hade baddräkt på mig. Visst brukade vi två ha roligt i vattnet,
men jag tyckte mig märka att Ingrid uppskattade mig än mer nu.
Huttrande av kyla återvände vi mot de tre övriga sollapande familjemedlemmarna. Vi svepte våra
badlakan runt om oss och passade samtidigt på att befria oss från våra våta baddräkter. Jag försökte
göra lika som Ingrid, men ibland var det svårt att ana det som skedde under handduken. Likaså
påklädningen av min bikini kändes lite bakvänt, men med lite assistans redde jag upp även det och
kunde breda ut handduken och utsträckt på den tacksamt ta emot solens varma strålar.
Nöjda att åter vara samlade hela familjen berättade vi om alla äventyr vi redan upplevt och pappa
fyllde i med det han gjort i väntan på oss. Vi fick oss ett gott skratt när han blev varse att både
mamma och jag hade hål i öronen. Han som tjatat så på mamma att göra hål hade inte upptäckt det av
egen kraft. Mina hål kommenterade han inte så mycket, men sände ett bekymrat ögonkast åt mammas
håll. Mamma undvek skickligt att besvara blicken genom att föreslå att vi skulle äta vår medhavda
matsäck. Hon behövde inte upprepa sig utan likt hungriga vargar länsade vi korgen på dess innehåll,
och det undslapp tom en liten rap ur min strupe efter välförrättat värv, vilket tilldrog sig viss
Sida 22 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
munterhet. Vi syskon lämnade sedan mamma och pappa för att ge oss ut på en egen liten
upptäcktsfärd i väntan på att maten skulle smälta och vattnet på nytt skulle testas.
Vår lilla procession väckte ett visst intresse från de omkringliggande. Ett mönster vi snart skulle lära
oss att känna igen, när vi senare var dom som iakttog och värderade nyanlända gäster. Vi blev mäkta
imponerad över hur många människor som låg runt om i klippskrevorna. Vi insåg att dessa platser var
eftertraktade och skulle man disponera en sådan dyrgrip så gällde det att vara på plats tidigt. Vi lade
detta på minnet och fortsatte runt badviken. Någon längre tur blev det dock inte för svetten började
rinna och vattnet tedde sig alltför lockande. Även mamma och pappa kände sig redo för ett dopp så
när vi alla bytt om och gjort oss klara sprang vi gemensamt ner i vattnet. Pappa hade tagit med sig en
liten boll, och den blev föremål för ett livligt jagande. Vår aktivitet skapade intresse från en hel del
andra och snart var badviken full av aktivitet, och kontakter började skapas lite här och där.
Vi fortsatte att njuta, både i vattnet och på land, ända till kvällsbrisen började föra in svalare luft. Vi
fann det för gott att återvända tillbaka till stugan och börja förbereda mat. Pappa föreslog då att
middagen skulle intagas på pensionatet. Vi borde kunna fira att familjen var återförenad och på
semester. Hans förslag mottogs med glädje och vi skyndade hem för att byta om och göra oss i
ordning. Jag valde en tunn kortärmad klänning med tryckt blommönster ovanpå en enfärgad
underklänning ton i ton. Ingrid hade också rätt om håret. Jag behövde bara borsta upp frisyren och
den blev lika fin som tidigare. Jag började misstänka att klippningen som föregick permanentningen
hade mycket med resultatet att göra. När jag stod framför spegeln kom Elisabet förbi med min
necessär och föreslog att jag också skulle lägga på lite rött på läpparna. Jag nickade till svar och
efterkom hennes begäran. Innan vi gick tog jag en långärmad stickad kofta över armen ifall den
skulle behövas senare på kvällen.
Vistelsen på ön blev precis så bra som våra högt ställda förhoppningar. Dagarna försvann bara iväg.
Vi låg vid stranden, gick strövtåg runt den lilla men kuperade ön, eller bara satt på verandan och
spelade kort. Det fanns en del jämnåriga som vi träffade då och då, men framförallt höll familjen ihop
och hade roligt tillsammans. Dagen närmade sig tyvärr alltför snabbt då vi skulle lämna ön och
återvända hem. Men för mig hade det blivit en oförglömlig upplevelse, minnen som jag skulle bära
med mig hela livet. Minnen som fanns väl bevarade i mitt sinne men också minnen som fanns där
mer påtagligt. Jag trivdes så bra med mina örhängen att jag nog inte skulle låta hålen växa igen.
Andra påtagliga minnen syntes med all önskvärd tydlighet när jag tog av mig mina kläder. Vårt fina
sommarväder hade gjort våra kroppar kopparbruna, utom vissa partier som lyste bländvita. Inte heller
dessa minnen fick mig att ångra något, även om jag förstod att det skulle ta lång tid för kroppen att
sudda ut spåren. Jag får lov att anpassa mina kläder och leva efter principen 'Den dagen, den sorgen'.
Jag har haft en underbar tid och haft fint stöd av min familj. Kanske kan jag få uppleva något av detta
ytterligare någon gång. Förutsättningarna finns i alla fall att jag skall få 'prya' som kvinna vid fler
tillfällen. Veckorna har givit mersmak och en upptäckt av en helt outforskad del av en vardaglig
tillvaro'.
Louise satt alldeles tyst efter min berättelse. Jag började undra om hon somnat in för att slippa höra
mina fantasier. Jag vågade emellertid inte fråga utan satt tyst och började undra om det var klokt av
mig att utelämna mig själv på detta sätt. Varför hade jag gett mig in på att berätta något som jag hållit
så väl dolt under många år. Varför hade jag inte bara tackat henne för hjälpen och milt men vänligt
visat henne till dörren och sedan glömt bort att hon existerade. Varför? Jag var så inne i mina egna
grubblerier att jag inte hörde att hon börjat prata
- '.......berättelse. Jag är förstummad. Jag har inga ord för det jag hört. Hur.....'
- 'Jag vet, det var dumt av mig att berätta, förlåt mig'.
- 'Dumt, förlåt? Jag förstår ingenting. Berättelsen var bland det vackraste jag har hört.
Den var fantastisk. Jag kunde se dig framför dig mig och kände igen mig själv en hel del
från de åren. Jag börjar också förstå hur viktigt det är för er transvestiter att få utlopp för
Sida 23 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
era behov. Vilken frustration du och andra måste uppleva när ni har drömmar som denna
men ändå aldrig kommer längre än till en dröm. Ändå tror jag det är viktigt att fortsätta
att drömma och, som du gjort nu, ge utlopp för sina drömmar. Verkligheten kan finnas
närmare än man tror'.
Vi fortsatte att prata om mig och min berättelse. Många befriande tankar förmedlades och jag kände
mig verkligen tillfreds, trots den våldsamma och riskfyllda inledningen till vår bekantskap. Louise
tittade på klockan och hoppade till
- 'Är verkligen klockan så mycket? Jag måste tyvärr vara oartig och lämna dig. Mitt pass
börjar om några timmar. Jag vill tacka dig för en trevlig samvaro under dagen och en
oerhört intressant berättelse. Hoppas jag inte är för påträngande om jag ber om lov att få
kontakta dig igen. Jag vill gärna höra fler berättelser. Får jag det?'
- 'Visst, visst får du det', svarade jag glatt överraskad, 'vi har ju varandras adresser. Tack
själv för all hjälp. Utan dig vet jag inte hur det skulle slutat'.
- 'Kul att vara till hjälp någon gång. Gör det något om jag tar med Brittas kappa'
- 'Nej, visst inte. Tur du kom ihåg det. Hälsa och tacka'.
- 'Det skall jag göra. Ta det lugnt nu och krya på dig. Gå inte till jobbet på en vecka även
om du känner dig frisk. Det här har tagit mer på din kropp än du kanske tror, trots den
lyckliga utgången. Inte värt risken med att gå iväg för tidigt'.
Med en snabb puss på kinden öppnade hon min dörr och gick ut ur huset. Stilla stod jag vid fönstret
och vinkade när hon korsade gatan och hoppade in i sin bil och smidigt gled in i trafiken.
Kapitel 6
Jag tog det verkligen lugnt de kommande dagarna. Den uppkomna situationen var liksom en chans att
stanna upp, mitt i livet, och få tillfälle att fundera över hur jag själv ville ha det. Dagarna ägnade jag
åt långa promenader och det var befriande att få ägna tankeverksamheten fullständigt åt mina egna
personliga problem och möjligheter. Jag kopplade av från jobbet totalt och tillät mig bara att fundera
hur jag skulle gå vidare i min kvinnoroll, och hur stor plats kvinnan inom mig skulle få ta. Jag märkte
också hur jag, sakta men säkert, redan började tillämpa vissa delar av mina funderingar och
ställningstaganden.
Första dagen var jag kille, inifrån och ut, fanns inte en tillstymmelse till något kvinnligt över min
gestalt. Ja, förstås håret hade jag inte gjort något åt, det var lika halvlångt som förut, men jag försökte
inte ge det en mer kvinnlig framtoning. Inte heller andra dagen innebar någon drastisk förändring.
Inte förrän fram på kvällen när jag sedan tidigare hade tvättstugan inbokad. Med i smutstvätten låg de
delar från mitt äventyr som klarat sig helskinnade. Tankarna väcktes åter till liv och minnesbilderna
från olyckan trängde än en gång fram. Men det var inte bara obehagskänslor, utan ett visst mått av
tillfredsställelse kunde också skönjas. Tillfredsställelse över att ha blivit så korrekt behandlad i den
svåra situation jag hamnat i. Den känslan värmde så att jag bara var tvungen att ge mig hän åt lite
självbeundran en stund. Det hela slutade i att jag gick ner i tvättstugan, fullt riggad under min bylsiga
tröja och bekväma byxor. När det sedan blev dags att gå till sängs så var det mitt nattlinne som kom
till användning.
För varje dag som därefter gick så lades någon detalj till, eller mina promenader fick en mer kvinnlig
inriktning. Jag började så smått ge mig in i varuhusens damavdelningar och mer oblygt titta på
sortimentet. Jag vågade tom på några inköp, så mitt klädförråd och därmed valmöjligheter började
skjuta upp i höjden. Jag saknade dock min blus som blivit förstörd vid olyckan och den längtan blev
till slut mig övermäktig. Jag blev helt enkelt tvungen att uppsöka affären en gång till för att se om
blusen fanns kvar. Jag var minst sagt nervös när jag tog tag i dörrhandtaget och sköt upp dörren. Ett
Sida 24 av 81AnnaMaria
2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria
Anna Maria

More Related Content

What's hot (20)

I stood there
I stood thereI stood there
I stood there
 
Petra
PetraPetra
Petra
 
Pernilla
PernillaPernilla
Pernilla
 
Christina
ChristinaChristina
Christina
 
Michaela
MichaelaMichaela
Michaela
 
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyrKim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
 
Mor och dotter
Mor och dotterMor och dotter
Mor och dotter
 
Födelsedagspresenten
FödelsedagspresentenFödelsedagspresenten
Födelsedagspresenten
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
EM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completoEM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completo
 
CRIATURA - Livro erotico
CRIATURA - Livro eroticoCRIATURA - Livro erotico
CRIATURA - Livro erotico
 
Sexo em cores
Sexo em coresSexo em cores
Sexo em cores
 
TARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro eroticoTARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro erotico
 
Making of Office Slut
Making of Office Slut
Making of Office Slut
Making of Office Slut
 
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 3rd book "Grounded )
 
Minha noiva e uma puta
Minha noiva e uma putaMinha noiva e uma puta
Minha noiva e uma puta
 
It Hung
It Hung
It Hung
It Hung
 
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
R.K.Lilley - Up in air trilogy ( 2nd book "Mile High" )
 
Afirmatii pentru autovindecare/ j. donald walters
Afirmatii pentru autovindecare/ j. donald waltersAfirmatii pentru autovindecare/ j. donald walters
Afirmatii pentru autovindecare/ j. donald walters
 
Cerita Dewasa Sensasi Mesum Bersama Sahabat Istriku
Cerita Dewasa Sensasi Mesum Bersama Sahabat IstrikuCerita Dewasa Sensasi Mesum Bersama Sahabat Istriku
Cerita Dewasa Sensasi Mesum Bersama Sahabat Istriku
 

Viewers also liked

흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과
흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과 흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과
흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과 dksan13
 
Simpleware and Abaqus
Simpleware and AbaqusSimpleware and Abaqus
Simpleware and AbaqusSimpleware
 
Pequena confissao no motel
Pequena confissao no motelPequena confissao no motel
Pequena confissao no motelPelo Siro
 
Wc's+públ..
Wc's+públ..Wc's+públ..
Wc's+públ..Pelo Siro
 
Peter Blake | Pecha Kucha Presentation
Peter Blake | Pecha Kucha PresentationPeter Blake | Pecha Kucha Presentation
Peter Blake | Pecha Kucha PresentationSuzie Stangroom
 
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...Becky Lopanec
 
Graphic history of architecture
Graphic history of architectureGraphic history of architecture
Graphic history of architecturearchinn
 

Viewers also liked (12)

흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과
흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과 흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과
흥분제구입사이트 KAVA899。C0M 비아그라 구매,비아그라 효과
 
Efa
EfaEfa
Efa
 
Simpleware and Abaqus
Simpleware and AbaqusSimpleware and Abaqus
Simpleware and Abaqus
 
Pequena confissao no motel
Pequena confissao no motelPequena confissao no motel
Pequena confissao no motel
 
Wc's+públ..
Wc's+públ..Wc's+públ..
Wc's+públ..
 
Justwines com-au
Justwines com-auJustwines com-au
Justwines com-au
 
Automan - Manufacturing ERP
Automan - Manufacturing ERPAutoman - Manufacturing ERP
Automan - Manufacturing ERP
 
Peter Blake | Pecha Kucha Presentation
Peter Blake | Pecha Kucha PresentationPeter Blake | Pecha Kucha Presentation
Peter Blake | Pecha Kucha Presentation
 
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...
Instructional Designer Support Model Faculty Development Model - Competency-B...
 
Arjuna rubber valley ratnagiri
Arjuna rubber valley   ratnagiriArjuna rubber valley   ratnagiri
Arjuna rubber valley ratnagiri
 
Villa at Mustique
Villa at MustiqueVilla at Mustique
Villa at Mustique
 
Graphic history of architecture
Graphic history of architectureGraphic history of architecture
Graphic history of architecture
 

Anna Maria

  • 1. AnnaMaria av EvaBirgitta Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19 Tillbaka till hemsidan Kapitel 1 Ljudet från mina klackar studsade mellan väggarna längs den folktomma gågatan. Gatan som annars var så livligt frekventerad låg nu helt stilla och öde. En frisk vårvind svepte mot mig vid varje gathörn och den bar med sig vittnesbörd om att varmare tider stundade. Men ännu höll vinterkylan kvar sitt grepp och det kändes skönt med de tjocka strumporna som klädde mina ben. Den korta snäva kjolen höll tillbaka mina steg och fick mina höfter att vaja sensuellt. Vid varje mörklagt skyltfönster ansträngde jag mig till det yttersta för att kunna få en skymt av mig själv. Trots den lite suddiga bild jag fick blev jag ändå fullt tillfreds med det som skymtade förbi. Mitt halvlånga hår ramade in mitt lite avlånga, något päronformade ansikte. Under den korta jackan kunde jag bara ana en alldeles nyinköpt sidenblus, men bara det faktum att jag kände dess silkiga yta frottera sig mot min kropp gjorde att huden knottrade sig på mig. Blusen var min stolthet. Alldeles nyinköpt. Tidigare denna dag hade jag passerat en affär på vägen hem. Jag passerade den här butiken varje dag, och var mycket välbekant med innehållet i deras skyltfönster. Det fanns alltid något vackert att fästa ögonen på, men aldrig, aldrig vågade jag mig på att studera kläderna på närmare håll inne i butiken. Men sedan några dagar skyltade de med en bländvit blus med liten ståkrage. Priset var fullt acceptabelt och min önskan att äga detta plagg blev till slut mig för övermäktig. Kort och effektivt hade mitt besök blivit, och med blossande kinder lämnade jag butiken med blusen inslaget i ett vackert paket. Väl hemma kunde jag lättat konstaterat att storleken blivit den rätta. Givetvis måste blusen invigas omedelbart och därför inledde jag genast mitt ombyte. Jag valde länge och väl vad jag skulle ha på mig. Inte för att jag egentligen hade så mycket att välja emellan utan snarare att bytet i sig blev till en ritual. Varje detalj ägnades stor uppmärksamhet. Varje förändring följde ett visst mönster, noga instuderat under många och långa kvällar i min ensamhet. Allt från det förberedande badet till att sista hårslingan lades tillrätta. Den här kvällen var inte annorlunda än någon annan mer än att blusen förtjänade en bättre invigning än att bara få stanna inomhus. Förberedelserna blev därför ännu mer noggranna och detaljerade eftersom jag även skulle ge mig ut på ett av mina fåtaliga besök utomhus. Nu var det inte bara kläder och smink som skulle komponeras ihop till en smakfull blandning utan nu skulle också olika alternativa promenadvägar noga planeras och vägas mot varandra. Steg för steg vandrade jag genom den tilltänkta vägen och såg varje meter framför mina ögon. Jag visste precis vad som skulle finnas längs min tilltänkta promenadväg. Inga överraskningar skulle få ske när jag väl stängt ytterdörren bakom mig. Jag tyckte tom att jag hade kontroll på mina grannar och deras göranden denna kväll. Allt hade också gått enligt planerna och jag befann mig nu i 'tryggheten' en bra bit från mitt hem. Jag njöt av varje steg jag tog. Successivt tog jag mig längre och längre bort från min bostad. Jag närmade mig nu kvarter med många intressanta affärer och jag ägnade varje upplyst skyltfönster med damkläder mycket stort intresse. Varje klädesplagg synades noga och givetvis kunde jag se mig själv Sida 1 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 2. i de flesta av plaggen. Speciellt noga studerades fönstrens innehåll vid de enstaka tillfällen då några andra kvällsflanörer passerade mig. Ännu så länge hade dessa möten gått bra, även om min puls vid varje tillfälle steg upp mot oanade höjder. När ljudet från de passerande sakta klingade av återfick jag mitt normala jag och ett nöjt leende vilade på mina läppar. Jag hade uppenbarligen betett mig tillfredsställande och uppträtt som de passerande rimligen förväntade sig. Mina steg fortsatte att eka mellan husväggarna och jag drömde mig ännu en gång bort och tänkte på hur konstigt det var, det här med min önskan att gå klädd i kvinnokläder. Egentligen är jag en ganska vanlig kille på 26 vårar. Jag är nog väldigt ordinär i min kroppsbyggnad. Som kille kan man verkligen inte kalla mig feminin, men jag är heller inte utstuderat manlig. Visserligen har jag väl medvetet hållit en ganska könsneutral hållning under de senaste åren. Ända sedan jag blev medveten om att mitt behov att klä mig i kvinnokläder verkligen var ett behov och inte bara en nyck, har jag försökt att bejaka detta behov. Att jag lever ensam har både underlättat och försvårat. Jag har inte haft några svårigheter att klä mig som kvinna och sminka mig inom hemmets fyra väggar. Jag har också utan protester kunnat låta mitt hår växa lite mer än vad en normal kille bär dessa dagar. Nackdelarna har varit av annan natur. Utan en kvinna i mitt hushåll har jag haft stora betänkligheter att skaffa mig en egen garderob med kvinnokläder. Det har känts som om mitt ensamboende har varit inristat i pannan på mig, synligt för alla när jag närmat mig varuhusens damavdelningar. Jag har känt mig som en inkräktare på förbjudet territorium, och för varje kvinna som närmade sig kände jag hennes ovälkomna blickar genomborra mig och jag förväntade mig att dom genast skulle ropa på polis om jag inte snarast lämnade deras heliga område. Därför var min garderob av det mer modesta slaget. Sammantaget kunde jag nog bara visa upp två par kjolar och en klänning samt några blusar. Det enda rikhaltiga var nog diverse underkläder som trosor och strumpbyxor. De fanns ju lättillgängliga i varje livsmedelsaffär. Vid några tillfällen, runt jultid, hade modet varit lite större, så garderoben innehöll numera även några behåar, nattlinnen och några skor. Kosmetiska produkter var jag rätt välsorterad med, men jag kan inte påstå att inköpen skett välplanerat och systematiskt. Snarare har det blivit slumpartat och utan någon egentlig tanke bakom. Inte hade jag heller speciellt stor kunskap om hur man använde produkterna, så allt hade jag mycket att lära. Men detta faktum var inte det jag ägnade mina tankar åt denna tidiga vårkväll. Vid några fåtaliga tillfällen vågade jag mig ut i det fria, och ikväll var det en sådan kväll. Med ishockey-VM på tv så garanterade det folktomma gator. Jag njöt av friheten och lovade mig själv att jag verkligen måste våga mig ut mer. Samtidigt så insåg jag att jag måste bli mer övertygande som kvinna på en rad punkter (eller i ärlighetens namn så behövde jag nog bli mer övertygande på alla punkter som överhuvudtaget skiljde män från kvinnor). Mitt stora bekymmer var hur jag skulle skaffa mig denna kunskap. Jag kunde ju gärna inte sätta in en annons 'Transvestit söker kvinnlig mentor. Svar till Ung och villig!'. Att läsa damtidningarnas spalter om vårens makeup gav inte heller mycket då alla förutsatte att du hade år av erfarenhet bakom dig och bara beskrev det mest självklara. Få, för att inte säga ingen, tidning tog heller upp problemet hur man dolde skäggväxtens skuggningar och hur man rakade sig så att det dröjde mer än några timmar innan skäggstubben tittade fram genom makeupen. Dessa råd var svåra att finna och jag saknade verkligen någon att dela mina upplevelser och önskningar med. Så mycket visste jag dock att jag inte var ensam i världen om detta behov. Via Internet hade jag hittat ett otal hemsidor med mer eller mindre vackra 'kvinnor'. Många verkade ha tagit steget fullt ut och opererat sig, andra befanns sig olika långt på vägen fram till ett permanent liv som kvinna. På de sidor jag hittade verkade få vara i min situation, eller så var de alltför långt borta för att kännas som 'verkliga' när det gällde att få moraliskt och konkret stöd i min förvandling till kvinna. Så jag fortsatte i min ensamhet och kämpade på. Samtidigt var jag rätt stolt över detta. Jag tyckte ändå att jag utvecklades. Speciellt stolt var jag nog över mitt hår som jag pysslade om som om jag vore kvinna. Till helgerna rullade jag gärna upp det på spolar och tillät mig att ha en lite mer kvinnlig frisyr även dagtid. Jag lekte med lite olika varianter och tyckte att jag både började förstå tekniken med hur spolarna skulle rullas för att få olika frisyrer samt hur dessa gick att varieras med olika sätt att borsta fram frisyren. Jag lekte gärna med olika tillbehör som hårspännen och hårband, fast givetvis Sida 2 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 3. bara hemma. Ut vågade jag mig aldrig med ett kvinnligt tillbehör i håret. Samtidigt skapade mitt halvlånga hår ett problem. Det måste ju ibland ansas lite och jag hade stora svårigheter varje gång att förklara för frisören att jag bara ville putsa lite och inte gå med på en total kalhuggning. Det har även varit svårt att hitta en frisyr för mitt halvlånga hår som inte självklart har tagits för en kvinnlig frisyr. Jag är nämligen verkligen 'feg' av mig och trots att jag gillar att klä mig som kvinna, så vågar jag ändå inte 'skrika ut' mitt begär och stå för det inför vänner och bekanta. Det är min lilla hemlighet, och många gånger så förbannar jag min feghet eftersom den samtidigt gör att jag inte vågar leva ut mitt begär i samma utsträckning. Ta ett exempel bara. De senaste gångerna håret har behövt ansas har jag uppsökt en damfrisering i min närhet. Inget märkvärdigt egentligen, hon annonserar tydligt att hon även klipper män, men jag tycker mig märka på henne att hon anar något bakom mitt sätt att vilja få håret klippt. Vad hon anar eller gissar har jag ingen aning om, och jag lär heller inte få veta eftersom jag själv är för feg för att föra saken på tal. På något sätt är jag ändå beredd att ta en diskussion om hon nu skulle komma sig för att fråga. Så långt har jag i alla fall kommit att jag inte förnekar mitt intresse. Så här är mitt liv. Jag går omkring och filosoferar kring mig själv som kvinna. Jag önskar mig olika upplevelser som kvinna och ser mig själv i många olika situationer. Jag finns i matkön samspråkandes med både den ena och den andra, jag går på bio och äter en hamburgare på McDonald's innan föreställningen. Jag reser på semester som kvinna och smiter in till gymmet på vägen hem efter jobbet. Riktigt festliga kvällar är det då jag går på teater eller lyssnar på någon trevlig konsert, liksom när jag sitter vid ett festdukat bord hemma hos någon väninna. Efter middagen så förflyttar vi oss in i vardagsrummet och jag kryper då gärna upp i soffhörnet med mitt ena ben invikt under mig och det andra käckt dinglande över soffkanten. Tillsammans med mina väninnor snackar vi fram på småtimmarna och allehanda ämnen passerar revy under kvällen och skrattet, värmen och gemenskapen finns där väldigt påtagligt närvarande. Kort sagt så finns det ingen hejd på vad jag vill uppleva som kvinna, och ändå så är jag övertygad om att jag 'bara' är transvestit. Jag känner inte någon längtan att bli kvinna 'på riktigt'. Men mina dagdrömmar lyfter fram mig som kvinna och ofta känner jag mig som Askungen när hon står där och tittar drömmande upp mot slottet och den instundande slottsbalen. Alla 'om' och 'men' som hindrar henne gäller även för mig, men den stora skillnaden är att jag saknar alla de företagsamma mössen och fåglarna. Jag är ensam 'herre' i mitt hus och det plågar mig ofta. Jag försjönk i mina funderingar och 'vaknade upp' av ljudet från skrikande bromsar. Jag tittade upp och hann bara se en stor motorhuv komma emot mig innan allt blev mörkt. Kapitel 2 - 'Nu vaknar hon upp' hörde jag en avlägsen röst säga. En annan, mycket mörkare, fortsatte 'Ja, skönt. Jag började faktiskt bli lite orolig. Det finns ju inga tecken på någon skada som skulle kunna hålla kvar henne i medvetslösheten'. Att det var mig de pratade om förstod jag inte. Huvudet surrade av diffusa minnesbilder som jag heller inte fick något sammanhang i. Det handlade om bilar som bromsade, tjutande sirener och oskarpa ansikten som tittade ner i en djup brunn. Dessutom plågades jag av en våldsam huvudvärk och någonstans signalerade kroppen att allt inte stod rätt till. Men alla dessa signaler togs inte emot av min hjärna utan allt var ett enda stort kaos. Starka lampor lyste runt omkring, och försökte jag vrida på huvudet så fick det som enda resultat att allt bara började snurra i ett våldsamt tempo. Inte ens när jag slöt ögonen slutade karusellen att gå utan alla minnesbilder for runt och skapade oreda i det lilla försök till tankeverksamhet jag försökte åstadkomma. De okända människorna runt om mig fortsatte att prata och jag fick inget sammanhang i pratet. Det var bara ord travade på varandra utan inbördes sammanhang. Däremot blev jag sakta men säkert medveten om att min ena hand omslöts av något varmt och mjukt. Något som med varsamma rörelser masserade min handlov. Det var en behaglig och lugnande rörelse som invaggade mig i trygghet. Jag Sida 3 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 4. fick direkta minnesbilder från min mors varsamma handlag när jag ramlat och slagit mig som liten. Utan att jag visste varför den här handen smekte mig eller vem den tillhörde, kände jag mig trygg. Jag var på något vis omhändertagen och i trygga och sakkunniga händer. - 'Hur mår du' hörde jag tydligt den ljusa rösten säga. Jag kunde nu även identifiera riktningen och den kom från min högra sida. Jag försökte vrida mitt huvud ditåt, men med enda resultat att karusellen åter satte fart. Jag försökte även formulera ett svar på den fråga jag uppfattat, men det enda jag lyckades åstadkomma var en grötig massa bokstäver. Men rösten, det fanns ännu inget ansikte för mig, verkade uppenbarligen nöjd, för smekningarna över handryggen blev intensivare och jag fick ett mycket tydligt svar tillbaka - 'Ta det lugnt bara. Du befinner dig på sjukhuset. Du har varit med om en trafikolycka, men det har gått bra. Ligg här och vila bara. Du återhämtar dig snabbt, och snart kan du och jag prata mer om det som hänt. Jag heter syster Louise och har hand om dig'. Hennes ord kändes verkligen lugnande och jag försjönk tillbaka in i min halvdvala. Jag försökte samla mina tankar på vad som hänt, men kom inte närmare än att jag såg en motorhuv komma emot mig. Men nu snurrade det mindre i mitt huvud och när jag en stund senare öppnade ögonen igen så var även bilden tydligare. Ett obekant, men ändå väldigt tryggt, ansikte log mot mig och allteftersom bilden klarnade så såg jag in i ett par smaragdgröna ögon. Hennes långa hår var samlat till en hästsvans och varje gång hon rörde på huvudet så svängde svansen fram och åter. Jag gjorde ett tappert försök att ge henne ett leende, och uppenbarligen lyckades jag någorlunda för hennes mjuka läppar sprack upp i ett brett leende och visade upp två perfekta bländvita rader med tänder. - 'Känns det bättre nu' frågade hon, och jag nickade fram mitt svar. Samtidigt försökte jag resa mig upp ur mitt liggande tillstånd, men kom inte mer än halvvägs innan jag måste lägga mig igen. Men jag hann ändå få en blick av mig själv, och det fick mitt hjärta att hoppa några extra slag. Jag hann nämligen se att jag var klädd i kvinnokläder och minnet vad jag hade gjort tidigare under kvällen kom plötsligt över mig med full kraft. Jag hann inte fundera närmare på min utsatta situation innan hon åter tog till orda - 'Var bara lugn. Din hemlighet är väl bevarad. I alla sammanhang, utom rent formella, så är du en kvinna för oss. Vi vet vem du är och vad du heter, men vi vet inte vad du vill att vi kallar dig som tjej. Hittills har vi, i brist på bättre, kallat dig Nanna. En liten vinkling av 'namnlös'. Hoppas du inte misstycker'. - 'Nej', svarade jag matt, 'jag har inget namn på mig själv heller, så det duger väl'. - 'Bra, då fortsätter vi kalla dig Nanna. Däremot har jag några tråkiga besked. Nej det har inget med några skador att göra. Vad vi kan förstå och se efter våra undersökningar så har du klarat dig mer eller mindre helskinnad från det här äventyret. Några blåmärken och en mindre blodutgjutning är nog det enda synliga. Sedan har du också fått en lättare hjärnskakning, men vi tror att du skall bli helt ok efter några dagars vila. Nej det tråkiga är att du nog måste skaffa nya kläder, för de befinner sig i ett bedrövligt tillstånd. Lite revor här och där och väldigt nedsmutsade. Du hamnade visst rätt i en dypöl. Men samtidigt kan nog det vara ett billigt pris för att ha klarat sig så bra'. - 'Så jag har inte brutit något' frågade jag - 'Nej, vad vi kan se så är allt helt. Inte heller har vi hittat några inre skador, så du kommer att återhämta dig snabbt nu och kan återvända hem redan ikväll. Du behöver vila några dagar, så vi tänker sjukskriva dig för en vecka framåt. Däremot behöver du inte ligga stilla på sängen. Tvärtom är det bra om du är uppe och rör dig. Frisk luft är Sida 4 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 5. heller inte dumt, men se dig för bättre när du kliver ut i en gata' svarade hon småskrattande och gav mig ännu ett leende. - 'Skall försöka komma ihåg det' svarade jag och log tillbaka. - 'Här är din handväska. Om du orkar så skulle det vara bra om du går igenom den. Allt kastades ut och spreds i en cirkel runt om dig. Ambulansmännen gjorde sitt bästa att samla ihop sakerna, men det är nog bra om du kollar. Jag såg tex. inga nycklar i den när vi letade efter ditt namn' - 'Ojdå, det var inte bra. Då får jag svårt att ta mig hem. Jag vill ju inte gärna knacka på hos portvakten och be att få bli insläppt' - 'Nej, det kan jag förstå. Ligg kvar här ett tag och samla mer kraft så går jag iväg en stund och tittar till några andra patienter. Du hade i alla fall tur på mer än ett sätt. Skall man tvunget till sjukhus så valde du nog bästa kvällen. Här har varit hellugnt och vi har kunnat ta hand om våra patienter på det sätt vi önskade att vi alltid hade tid till. Förresten. Sverige vann med 3-1 för en stund sedan, så snart blir det nog som vanligt här' Jag reste mig upp i halvliggande ställning och såg när hon svängde på klacken och gick iväg från mig. Nu fick jag tillfälle att se mig omkring, och jag befann mig i en större sal med flera sängar på parad. Alla var tomma och stillheten kändes verkligen. Det var svårt att tro att jag var på en akutmottagning. Långt bort hördes ett stilla sorl som kom från det håll som Louise styrt sina steg mot. Jag fortsatte min undersökning och återvände till mig själv. Det första jag kunde konstatera var att mina strumpbyxor saknades, och att jag hade ett präktigt bandage på ena låret. Min kjol hade också sett sina bästa dagar och hade en stor reva i sidan. Min stolthet, den nyinköpta blusen, var också i ruiner. En jättereva gjorde att min ena behåkupa tittade ut genom hålet, och färgen var numer allt annat än bländvitt. Hur min jacka skulle se kunde jag bara spekulera i för den syntes inte till någonstans. Däremot verkade mina skor ha klarat sig. Åtminstone verkade det så när jag tittade på dom nedanför sängen. De var nog bara smutsiga. Louise hade nog rätt i sin förutsägelse, för nu tyckte jag det märktes att det blev mer liv och rörelse där utanför. Det dröjde heller inte länge innan första patienten leddes in och placerades i en av sängarna. Det var en annan sköterska som ledde in patienten, en medelålders kvinna. Innan hon drog för ett draperi vände hon sig mot mig och gav mig ett varmt leende. Jag log tillbaka och undrade i mitt stilla sinne hur många som nu sett mig i detta tillstånd och hur mycket de nu tisslade om mig. Minuterna rann iväg och allteftersom jag började få mina krafter tillbaka så fylldes rummet undan för undan. Jag hade ingen uppfattning om hur mycket klockan var, men att det fortfarande var kväll och inte natt förstod jag. Precis som jag började leta efter min klocka kom Louise emot mig. - 'Ser man på: Du verkar hämta dig bra. Härligt att se. Ja, som du ser så fylls det snabbt på, men var inte orolig. Du skall snart kunna gå härifrån. Dessutom är de flesta så upptagna med sina egna krämpor att man inte har tid att reflektera över sina olycksbröder och systrar. Hittar du några nycklar?' - 'Nej, de verkar vara borta. Jag vet inte hur jag skall göra. Enda alternativet är en låssmed' - 'Ja, det är det nog. Du kan väl fundera lite så återkommer jag snart. Just ja! Här har du ett par strumpbyxor. Det är visserligen ett hål på dom, men de känns nog bättre än inga alls'. - 'Tack så mycket' fick jag fram med en glatt förvånad min på mina läppar. Med stor möda svängde jag mina ben över sängkanten och började sätta på mig strumporna. Nu kände jag hur det ömmade lite här och var och att stelheten började komma. Jag anade att jag skulle Sida 5 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 6. ha en hiskelig träningsvärk i morgon och förstod vikten av att jag skulle hålla mig i rörelse. Jag höll på och trilskades med att trä strumpan över bandaget och märkte inte att Louise återvänt och stod bredvid mig. - 'Det där går ju riktigt bra. Det syns att du kan hantera strumpbyxor, Nanna! Jag har ett förslag till dig. Mitt pass är snart slut och jag bor alldeles i närheten. Du kan få följa med mig hem och sova hos mig. I morgon blir allt så mycket lättare att ordna upp'. - 'Tack för erbjudandet, men blir det inte en massa besvär för dig?' - 'Typiskt svenskt' svarade Louise och fortsatte småleendes 'varför är alla så rädda för att ställa till besvär. Klart det blir lite extra att göra, men vad gör man inte för en medsyster i nöd'. - 'Säger du på det viset så tackar jag ja' svarade jag och klappade henne på kinden - 'OK, stanna kvar här så kommer jag snart och hämtar dig. Varsågod, här har du lite sminkgrejer så att du kan fixa till dig lite tills jag kommer. Skall leta upp något ytterplagg åt dig också. Jackan din har nämligen gått hädan. Den klarade sig inte lika bra som du. Jag måste nog fixa lite nål och tråd också, annars så riskerar du väl att bli våldtagen på väg härifrån så sexig som du ser ut' tillade Louise skämtsamt och nickade mot mitt ena bröst som nu helt och hållet tittade ut ur revan. Louise dröjde inte länge innan hon kom. Hon hade fått av sig sin sjuksköterskeuniform och var nu klädd i en kort kjol och vanlig tröja. En kort jacka hade hon på sig och över armen dinglade en marinblå kappa. Hon hjälpte mig på med den och tillade samtidigt - 'Jag fick låna Brittas. Hon blir ändå hämtad i morgon bitti av sin man, så det gick bra'. - 'Vilket besvär ni får för min skull' svarade jag med tacksamhet i rösten. - 'Äsch, bekymra dig inte för det. Det viktigaste är att vi blir av med patienterna och slipper ha dom drällande här hur länge som helst' skrockade Louise och gav mig en lätt klapp på axeln. Lite lätt nervöst tittade jag mig omkring när vi började gå. Jag var definitivt inte van att 'umgås' med folk, klädd i kvinnokläder. Det har var absolut första gången, och jag tyckte att alla blickar verkligen klistrades fast på mig. Lite stelt tog jag mina första steg. Säkert berodde det både på den ovana situationen och på den olycka jag varit med om. Vi passerade ut genom akutmottagningen och fick några vänliga och hastiga 'krya på dig'-hälsningar på vägen ut. Den klara friska vårluften kändes verkligen befriande och jag drog ett djupt andetag innan jag föll in bredvid Louise när hon tog ut riktningen mot hemmet - 'Visst är våren härlig' inflikade Louise, 'den här luften tar nästan andan ur en, speciellt efter en hel dag inne på avdelningen' - 'Inte tyckte jag att luften var speciellt dålig därinne, men visst håller jag med om att den här känns bättre' svarade jag. Vi fortsatte att småprata lite, och jag kände hur kombinationen av rörelse, frisk luft och trevligt sällskap gjorde att min kropp började lyda mig mer och fick mig att slappna av. Det dröjde heller inte lång stund innan vi närmade oss hennes port och med viss möda tog jag mig upp de två trapporna till hennes lägenhet. Hennes lägenhet var precis så småtrevlig som Louise själv verkade. En nätt tvårummare med tydlig och klar känsla av hemtrivsel. Inte ens de små vardagliga sakerna som lite kringströdda kläder Sida 6 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 7. saknades. Med lite blossande kinder irrade Louise snabbt runt i lägenheten och samlade ihop diverse intimare klädesplagg som låg här och var och muttrade något om att hon inte räknat med att få besök. Jag bara smålog och fortsatte min rundvandring medan Louise avslutade sitt röjningsbestyr. Utan att avbryta sitt arbete vände hon sig mot mig och sade - 'Kan du sätta på lite vatten så tar vi en kopp te innan vi lägger oss' Jag gav mig ut i köket och hade inga svårigheter att hitta det som behövdes. Trots allt liknade hennes kök mitt, och man brukar förvara sakerna på ungefär samma ställe. Vattnet hade precis kokat upp när Louise kom in. - 'Nu har jag bäddat också. Jag har bara en säng, men den är bred så vi behöver inte trängas. Dessutom så får du en alldeles egen kudde och täcke, så inte heller det behöver vi slåss om'. - 'Tack', svarade jag, 'jag börjar verkligen känna mig trött'. - 'Tror jag det' svarade Louise samtidigt med att hon fixade fram lite tilltugg till teet, 'du kommer nog att somna på stubinen och sedan vakna stel som en pinne i morgon. Din kropp hade lika gärna kunnat passerat genom en mangel. Dina muskler behöver verkligen vila'. Under tystnad drack vi snabbt upp vårt te och hjälptes sedan åt att städa undan maten innan vi gick in mot hennes sovrum. Sängen såg verkligen inbjudande ut, och ett vackert bomullsnattlinne låg på ena sidan. Jag blev rätt överraskad när Louise tog den och räckte den till mig med orden - 'Jag äger ingen pyjamas, så hoppas du inte misstycker att ha den här. Du kan ta toaletten först så tar jag den sedan' Jag tog emot nattlinnet och de medföljande trosorna och gick mot badrummet. Med visst besvär lyckades jag få av mig mina kläder och kunde nu konstatera att det inte var mycket att spara på. Ingenting av det som jag hade på mig, behån möjligen undantagen, var värd att sparas. Jag var för trött för att bry mig om konsekvenserna nu, men insåg att något måste göras innan jag kunde återvända hem. Jag var inte speciellt attraherad av tanken att komma hem, nyckellös, och endast iförd behå. Viss uppståndelse kunde jag tänka mig om det skulle bli verklighet. Louise stod färdig i sitt nattlinne när jag överlämnade toaletten åt henne. Jag meddelade henne kort mitt konstaterande angående kläderna, och nickande instämde hon i min slutsats och infogade att det fick bli morgondagens problem. Utan vidare resonemang gick jag in i sovrummet och kröp ner under täcket. Någonstans i bakgrunden hörde jag Louise stöka runt på toaletten, men mer uppfattade jag inte innan sömnen omfamnade mig i sitt trygga grepp. Kapitel 3 - 'Godmorgon, har du sovit gott' hörde jag Louise muntra stämma säga, 'du somnade raskt igår minsann; jag hann inte ens säga godnatt åt dig. Artig gäst man har. Skämt åsido. Hur känns det? Försök att sätta dig upp så skall jag hjälpa dig att få lite fart på musklerna. Kanske behövs det lite massage också innan du kan röra dig obehindrat. Därefter kan vi börja bekymra oss om dina kläder och var dina nycklar blivit av'. Jag nickade bara och mycket riktigt så hade jag stora svårigheter att röra mig. Louise satte därför genast igång med massagen och utan resonemang befriade hon mig från nattlinnet och satte igång. Hennes händer rörde sig snabbt över kroppen och hennes knådande sände vällustiga signaler runt i min ömma kropp. Det dröjde inte länge innan jag åter kunde röra mig och jag blev erbjuden en handduk och hjälp ut i duschen. Det varma vattnet fortsatte där Louise slutat, och kroppen återfick mer och mer av sin rörelseförmåga. Under tiden jag stod i duschen så var Louise inne på toaletten och Sida 7 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 8. lämnade några kläder för mig att prova. Det var nya trosor och ett par jeans och en tröja. Även ett par strumpbyxor hade hon lämnat med kommentaren att det faktiskt var rätt kyligt ute. Tyvärr kunde jag genast konstatera att hennes jeans var för små för mig. De kom bara till halva låret, trots strumpbyxornas släta yta innan det blev stopp. Dystert anslöt jag till henne och gemensamt började vi inventera hennes garderob. Efter en styv timmes jobb återstod bara alternativet att klä mig i blus och kjol. Besviket konstaterade jag att det skulle bli ett besvärligt återtåg till lägenheten. Iklädd blus och kjol skulle jag bli tvungen att påkalla hjälp från låssmed och därmed utsätta mig, inte bara för låssmeden utan även mina grannars blickar. Min hemlighet skulle därmed visas upp för hela huset. Louise såg min dystra min och som om hon kunde läsa mina tankar konstaterade hon - 'Jag tycker att vi gör ett försök att hitta dina nycklar först. Vi tar min bil och åker till olycksplatsen först. Hittar vi inget så blir vi tvungna att ta till låssmeden. Bäst är då om du är så trovärdig kvinna som möjligt. Låssmeden lurar vi inte, du måste ju legitimera dig, men dina grannar kanske inte reagerar'. Det fanns inget att invända mot, så vi satte genast igång. Min behå åkte på och med Louise hjälp så förvandlades jag snabbt till kvinna. Hennes vana händer gjorde underverk. Jag tror väl aldrig att jag sett så feminin ut. Inte minst mitt hår fick sig en enkel men skickligt formad frisyr som imponerade stort på mig. Hon såg till alla detaljer, och missade inte att lägga ett nytt lager nagellack på mina naglar. När vi sedan stod redo framför dörren så kunde jag inte annat än konstatera att jag, i all min olycka, nu var mer kvinna än jag någonsin varit tidigare. Samtidigt med att olustkänslan inför det kommande okända spreds sig så blev jag ändå varm inombords och kunde inte stilla mitt begär av att se den alldagliga men ändå prydliga kvinnan i spegeln. Snett bakom mig stod Louise och våra blickar möttes i spegeln. Hon nickade gillande och utan ett ord tog hon min hand och gav den ett hårt men vänligt tryck innan hon, utan att släppa taget, öppnade dörren och ledde mig ut i trapphuset. Jag måste fortfarande befinna mig i någon form av chocktillstånd eftersom jag inte kände mig minsta skakis att ge mig ut på stan, i fullt dagsljus och klädd i kvinnokläder. Jag måste fått en allvarlig hjärnskakning. Det var med blandade känslor jag återkom till olycksplatsen. Minnesbilderna kom tydligare fram nu och en massa scener spelades upp i mitt huvud, huller om buller. Allt mer framstod den lyckliga utgången, för mig, som mer eller mindre ofattbar. Jag hade haft tur, det stod bortom allt tvivel. Mina tankar var helt koncentrerade på gårdagskvällens händelser, så det faktum att jag gick omkring i kvinnokläder, mitt på ljusa dagen, fanns bara som en liten obetydlig del av mitt nu. Med Louise hjälp kunde jag få lite ordning på mina känslor och vi kunde börja ägna oss åt det vi kommit dit för, leta nycklar. Det verkade dock som en omöjlig uppgift för det fanns verkligen inga dolda ställen att leta på. Vi irrade dock runt en stund, och det fick några förbipasserande att reagera. - 'Söker damen efter något' hörde jag en mansröst säga. Först reagerade jag inte att det var mig han syftade på, utan bara antog att frågan var riktad till Louise, men när frågan återupprepades, så förstod jag att det var till mig han vände sig. Med lite panik i blicken vände jag mig mot honom och besvarade frågan. Han nickade förstående och erbjöd sig att hjälpa till en stund. Tacksamt tackade jag ja och samtidigt med att han började söka så började jag darra okontrollerat. Louise såg det hela och slöt genast upp vid min sida. - 'Hur är det fatt?' frågade hon. 'Har du ont, eller mår illa?' - 'Nej, jag känner mig bra. Vet inte varför jag började skaka'. - 'Kan det vara lite spänning som släpper?' - 'Möjligt. Kanske också upplevelsen att bli betraktad som en kvinna. Jag kunde inte se någon reaktion från han därborta. Han tog det hur naturligt som helst'. Sida 8 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 9. - 'Ja, jag märkte det. Men jag håller med, det finns liksom inget onormalt i din framtoning. Kanske heller inte 'superkvinnlig', men vem är väl det' nästan viskade Louise fram samtidigt som hon höll ett öga på vår riddare i nöden. Han letade en bit ifrån oss och vi tyckte nog att han var väldigt långt bort från olycksplatsen. Det enda som talade till hans fördel var att det fanns fler gömda skrymslen därborta. Vi fortsatte att leta runt oss när han plötsligt tjoade till. Med en irrande blick letade han efter något och fann snart en nedfallen kvist från ett träd. Samtidigt nådde vi fram till honom, och tittade intresserat på när han med kvisten petade bakom ett elskåp som stod tätt mot en vägg. Efter lite skrapande så hörde vi ett litet skrammel, och en nyckelknippa tittade fram. Jag kunde genast identifiera den som min och med ett lyckligt leende tog jag emot den och stammade fram - 'Tack!, Tack så mycket. Jag vet inte hur jag skall kunna tacka dig' - 'Ingen fara' svarade han leende, 'alltid trevligt att kunna hjälpa till', svarade han och vände på klacken. - 'Men vänta, jag måste väl få ersätta dig för ditt besvär' ropade jag efter honom - 'Ingen orsak, det blir din tur nästa gång att hjälpa någon', svarade han samtidigt med att han försvann längs med gatan jag kommit på igår kväll. - 'Tack än en gång då' ropade jag ut i tomma intet och vände mig sedan till Louise med orden - 'Hygglig prick' - 'Ja, verkligen. Och vilken tur att han kom. Där hade jag då inte tänkt på att leta'. - 'Nej, inte jag heller. Nu måste jag ge mig av hemåt. Får jag be dig om den stora tjänsten att följa med mig hem. Känns mycket tryggare så. Jag kan väl sedan ordna till en liten lunch åt oss'. - 'Gärna, kom så åker vi' svarade Louise och tog resolut mig under armen och styrde stegen mot hennes parkerade bil. Vi kunde komma in i min lägenhet utan att några incidenter inträffade. Grannarna höll sig undan och jag kunde dra en lättnadens suck när jag äntligen kunde stänga dörren bakom mig. Mönstret från i natt upprepade sig, med den skillnaden att nu var det jag som for runt och samlade prylar. Louise log igenkännande och noterade intresserat alla saker med damanknytning som samlades i min famn. Ibland när jag passerade hallspegeln hajade jag till när jag såg mig själv. Jag hade nu haft mina damkläder på mig så länge att det kändes fullständigt naturligt. Det måste också Louise ha märkt för hon kommenterade mitt naturliga rörelseschema. Jag kunde inte annat än le till svar och tog tacksamt emot berömmet. Med gemensamma krafter tog vi sedan tag i göromålet att ordna något ätbart. Jag hade, som alltid, en välfylld kyl och frys, så det beredde inga problem. Tvärtom så kändes det väldigt trevligt att stå och laga till måltiden, med Louise som lydig och kompetent medarbetare. Vi samspråkades om både det ena och det andra. Ganska snart märkte jag att Louise sakta men säkert kände sig för och började närma sig pudelns kärna, min transvestism. Jag tyckte det kändes helt naturligt att fortsätta samtalet med det ämnet som huvudpunkt, så jag valde att själv föra det på tal - 'Jag märker att du gärna vill veta lite mer om mig, så om du hjälper mig med att ställa olika frågor så kan vi nog reda ut det som känns oklart'. - 'Inte behöver du göra det för min skull....' började Louise Sida 9 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 10. - 'Nu är det du som inte kan ta emot hjälp', svarade jag skrattande, 'dessutom så är det inte enbart för din skull. Jag känner själv ett stort behov av att försöka komma underfund om mig själv och mitt behov att klä mig i kvinnokläder. Det är väl snarast jag som måste be dig att ha tålamod med mig, och avbryta om jag blir för egotrippad. Du skall veta att du är den första som jag överhuvudtaget presenterar mitt kvinnliga jag inför, och dessutom sitter så här och diskuterar detta med dig'. - 'Jag tycker du klarar det bra' - 'Tack, jag tycker också att det känns förvånansvärt naturligt, vilket förvånar mig. Du må tro att detta har varit förenat med stor ångest för mig, samtidigt som det varit fyllt av lustfulla upplevelser. Kombinationen känns många gånger absurd, men så har det varit, och är så från och till'. - 'Hur länge har du hållit på?' - 'Vet inte helt säkert, men det har pågått under många år. Jag har minnen från min barndom och att mina systrar och jag lekte utklädningslekar. Om det var min eller deras önskan är svårare att säga, men jag hamnade, åtminstone vad jag minns, i deras kläder för det mesta. Sedan fortsatte jag med att utforska deras garderober. Speciellt kommer jag ihåg deras bysthållare och silkeslena strumpor. Så fort jag fick tillfälle provade jag plaggen och njöt av det i fulla drag' - 'Märkte dom aldrig något?' - 'Vet egentligen inte det. Vi har aldrig pratat om det, men samtidigt så tror jag nog att dom borde anat och förstått både det ena och det andra. Men många gånger är det ju så att man tror att allt är så uppenbart när det egentligen inte är det'. - 'Jo, det är sant. I mitt yrke ser jag verkligen det. Vi ser människor i så många olika situationer, som tex. du, och drar gärna slutsatser som vi inte har en aning om de är korrekta eller ej. Det är nog många gånger vi drar felaktiga slutsatser. Om du ursäktar att jag är lite rak, så är det ett av mina syften med mitt intresse för dig, att äntligen få möjlighet att tränga in bakom fasaden på ett levnadsöde som passerar revy på vår mottagning. Samtidigt är det inte bara i rent studiesyfte jag gör det. Jag ville ärligt och uppriktigt hjälpa dig i en svår situation'. - 'Jag tror dig, och jag tar inte illa upp. Tvärtom är det skönt att du har en så rättfram attityd. Det blir liksom lättare att haspla ur sig allt då. Vill du ha mer förresten. Vi delar väl på det som är kvar. Det är så tråkigt med rester' svarade jag och skickade över fatet med de kvarvarande oxjärparna. - 'Tack, det smakade verkligen bra' svarade Louise och tog åt sig sin andel innan hon fortsatte, 'det är en sak jag undrar över när jag hör dig berätta. Du har ju uppenbarligen ett stort behov av att vara kvinna, men ändå är du inte ute 'i verkligheten' oftare. Hur gör du då för att tillfredsställa ditt begär att vara klädd som kvinna. Att bara gå här i lägenheten misstänker jag inte ger 'full valuta'? - 'Det har du helt rätt i. Jag vill verkligen göra mycket mer än jag faktiskt har vågat mig på. Hittills har jag inte känt mig tillräckligt säker för att våga ge mig ut bland vanligt folk. Jag känner mig uttittad och avslöjad så fort jag sätter min fot utanför dörren'. - 'Du har aldrig tänkt tanken att dom som tittar på dig faktiskt ser en kvinna framför sig och beskådar dig på samma sätt som de gör med andra kvinnor?' Sida 10 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 11. - 'Jo, det är ju det jag önskar, men det känns liksom inte bra när jag någon gång möter en annan persons blickar. Jag blir osäker och kryper ihop. I dom situationerna förbannar jag mig själv för att vara så dum att jag ger mig ut i kvinnokläder. Jag säger till mig själv att aldrig göra om misstaget igen, utan hålla mig inomhus, utom synhåll för närgångna blickar. Sedan dröjer det bara någon dag innan suget återvänder och jag vill pröva mina färdigheter igen. Så där håller det på. Ganska enerverande och påfrestande eftersom jag ständigt slits mellan hopp och förtvivlan. Här hemma känner jag mig urstark och kvinnlig in i minsta detalj, ute i verkligheten det rakt motsatta'. - 'Förstår att det måste kännas påfrestande. Du måste verkligen känna ett enormt behov av att uttrycka din kvinnliga sida som utsätter dig för dessa våndor, gång efter annan. På något sätt måste du väl ha en säkerhetsventil, någon du kan prata med?' - 'Nej, ingen att prata med. Du är den förste som kan koppla ihop min kvinnliga sida med mitt liv som man. Nej, den typen av säkerhetsventil har jag inte, däremot har jag nog det i min fantasi. Jag fantiserar ofta och länge om mig i kvinnokläder. Då kan jag 'leva ut' och på något sätt komma ut ur drömmen stärkt till både kropp och själ. Ett reningsbad helt enkelt'. - 'Låter fantastiskt härligt. Är jag för påträngande om jag frågar vad du fantiserar om och vad du upplever under dina drömmar?' - 'Inte alls, hela detta samtal och den situation jag befinner mig i nu är som hämtad ur en av mina drömmar. Hur många gånger har jag inte önskat mig en kvinna som ledsagare genom mina förvandlingar. Kunna få råd och stöd. Någon som kan ge mig ett neutralt omdöme och ge mig vägledning till hur jag kan kombinera ett liv som man och ändå få uppleva mycket i en kvinnoroll som idag känns oerhört eftertraktansvärd men ändå så avlägsen'. - 'Jag tror inte, av det lilla jag sett av dig hittills, att den drömmen behöver vara så avlägsen. Förlåt att jag avbröt dig, men jag ville bara säga dig det. Fortsätt!' - 'Sen kommer vi till det här med den känsla dessa fantasier ger mig. Jag skall inte sticka under stolen med att jag blir sexuellt stimulerad. Kanske mindre nu än tidigare, men visst reagerar min kropp när jag sätter på mig något av mina fåtaliga damplagg. Likaså var det när jag var mindre. Då måste jag bara onanera, annars var det helt omöjligt att hålla min lilla sak i någorlunda hanterbart skick'. - 'Ja jag kan se synen framför mig. Ett 'tält' på framsidan av trosorna är ju inte precis det man förknippar med en tjej', småskrattade Louise. 'Men nu är jag där och avbryter dig igen, fortsätt. Kan du berätta om någon av dina drömmar?' - 'Visst! Som jag sade har jag två systrar. Min favoritdröm är att vi står inför ett sommarlov, någon gång i början på 60-talet, och nu är det dags att gå till frisören och få sommarfrisyren. Mitt halvlånga hår skall få ge vika för saxen, och mamma och mina två äldre systrar, 18 och 20 år, skall bli permanentade. Mamma har bokat tid åt oss alla på en salong.......' Kapitel 4 - 'Välkomna hit. Jag ser att alla är närvarande, och beställningen finns här, så vi har väl bara att sätta igång', hälsade receptionisten oss välkomna med. Hon vände sig sedan mot oss tre syskon och sade, 'om ni sätter er ner och väntar så kommer det andra och hjälper er. Jag börjar med er mor' Sida 11 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 12. Vi lydde och mina systrar, Elisabet och Ingrid slängde sig genast över alla dammagasin som låg spridda på det stora bordet. Jag försökte leta upp något läsbart, men fann inget särskilt. I stället ägnade jag mig åt att studera lokalen lite närmare. Min blick gled sakta runt väggarna. Överallt hängde det fotografier på kvinnor i tjusiga håruppsättningar, och lokalen var rikt dekorerad med draperier med både volanger och spetsar. Det var verkligen en ultrafeminin miljö jag befann mig i, och det var med skräckblandad glädje jag inväntade min tur. Det var första gången jag var här, en nödlösning eftersom pappa inte var hemma och kunde följa mig till vår ordinarie frisör. Jag försökte på bästa sätt dölja min förtjusning, normalt borde jag ju inta en mycket negativ inställning och absolut inte visa mig det minsta intresserad av miljön och de hemligheter jag kände fanns gömda bakom den skärmvägg som mamma strax innan försvunnit bakom. Det trängde odefinierade doftar ut till oss som gjorde mig än mer nyfiken. Elisabet och Ingrid satt dock lugnt och läste vidare, så de var säkert bekanta med dofterna sedan tidigare vistelser här. Elisabet hämtades först och strax efteråt så hämtades Ingrid och jag lämnades ensam kvar. Jag var inte sen att utnyttja tillfället och började försynt bläddra i tidningarna som de lämnat uppslagna. Jag försjönk riktigt djupt i en av tidningarna och märkte inte att jag fått sällskap. - 'Du kan följa med mig nu' hörde jag en vänlig röst säga. Jag hoppade till och när jag upptäckte att jag tidningen jag hade uppslagen behandlade det senaste underklädesmodet för damer så blev mina kinder blossande röda. Kvinnan som tilltalat mig log dock sitt varmaste leende, och efter en snabb titt i beställningsboken visade hon mig in bakom skärmen. Vi kom in i en lång korridor med olika bås. Varje bås var som en avskild värld. För varje upptaget bås var det ett fördraget skynke, och det enda som hördes var ett stilla sorl. Det var inte många bås lediga, utan första vi kom fram till leddes jag in i och jag ombads att ta plats i stolen framför en stor spegel. Nedanför spegeln fanns ett handfat med en konstigt formad sak i porslin. Jag hann inte funderade så mycket på dess funktion innan min frisör stod redo med ett rosa skynke som hon snabbt draperade runt min kropp. Skickligt lyfte hon upp mitt hår innan hon knöt ihop skynket bakom mig. Under tystnad betraktade hon mitt hårsvall och kände lite på det med sina kupade händer. - 'Jag måste börja med att kapa lite här och där. Dina toppar är rätt slitna, så skall vi få någon stil på håret så måste vi putsa lite. Jag lovar att göra det så varsamt som möjligt' Jag var fortfarande koncentrerad på den där konstiga tingesten i handfatet, så jag uppfattade inte vad hon sade, utan bara nickade mitt bifall. Hon log mot mig i spegeln och fångade upp en sax och lite andra tillbehör ur en av hennes fickor och satte sedan igång. Hon delade upp håret i sektioner och fäste upp var och en med en stor 'klädnypa'. Sedan klippte hon håret i etapper och flyttade runt nyporna i ett för mig obegripligt system. Men hur jag än tittade så såg jag inte att mitt hår försvann i någon nämnvärd omfattning utan det skedde bara små förändringar. Jag började ana att något inte var som det skulle, men min blygsel hindrade mig från att säga något. Dessutom höll ju en hemlig dröm på att infrias, helt ofrivilligt, så varför inte spela med i spelet. Hon höll inte på så länge till innan hon uppenbarligen var nöjd med klippningen och hon kunde fortsätta med nästa moment. Utan att ge mig någon förvarning så snurrade hon på stolen och fällde ryggstödet försiktigt bakåt. Mitt huvud tog strax emot något och nu förstod jag genast vad den där konstiga saken var till för. Huvudet vilade nämligen skönt i den skålformade utbuktningen och sedan hon lyft upp mitt hår från kanten fick hon fritt tillträde till att tvätta håret utan att behöva skydda ansiktet från schampo etc. Smart! Det var helt underbart att ligga där och bli ompysslad. Det ljumma vattnet och hennes lena händer stimulerade mig till bristningsgränsen. Det var tur att jag hade skynket som dolde vissa delar av mig, för där kände jag att något verkligen tog för sig av det utrymme som fanns tillgängligt. Jag såg ju heller inte så mycket av det hon gjorde så det fanns inget som kunde distrahera mig. Det var nästan en lättnadskänsla när hon vred av vattnet och svepte en frottéhandduk runt mitt hår. Hon fällde åter upp stolsryggen och snurrade runt den. Jag kunde åter följa arbetet och såg med stort intresse på när hon Sida 12 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 13. började rulla upp mitt hår på små tunna spolar. I mitt huvud surrade en massa tankar om hur länge detta skulle pågå innan någon upptäckte misstaget och ställde allt till rätta. Men något sådant hände inte, utan rullarna fästes vid mitt huvud, en efter en, tills hela huvudet var ett tätt myller av spolar. Hon dränkte sedan in håret med en vätska vars doft jag kände igen. Det var den jag känt redan från första stund. När det var klart trädde hon en plasthuva runt håret och lämnade mig för en stund. Strax kom hon in med en bunt tidningar och lämnade mig med orden - 'Nu skall medlet få verka en stund. Jag kommer hit när det är klart. Det är din första permanent, eller hur?' - 'Ja!', svarade jag sanningsenligt. - 'Visst är det härligt att bli ompysslad så här. Dessutom är det ju så skönt att få en lättskött frisyr så här till sommaren. Du har ett väldigt följsamt hår. Med den har frisyren kommer du att bli väldigt söt' Jag ryste till av välbehag vid dom orden. När jag sedan blev lämnad ensam så kunde jag inte låta bli att fundera på hur mottagandet skulle bli när jag släpptes ut härifrån och inte var kortklippt utan..... Ja hur skulle jag egentligen se ut? Jag hade ju inte den blekaste aning om hur alla de där spolarna skulle kunna förvandlas till någon form av frisyr när de väl togs bort. Jag satt djupt försjunken i dessa funderingar när Lisa, min frisör, åter kom in och fortsatte arbetet. Hon snurrade runt mig igen och lutade mig bakåt. Utan att ta bort spolarna så började hon skölja mitt hår och det var lika behagligt den här gången. Ytterligare en vätska spreds över mitt hår men den var inte lika illaluktande som den första. När hon var klar så brydde hon sig inte om att torka håret utan lade bara handduken runt min hals så att inte vatten skulle tränga ner längs min hals. Hon reste upp ryggstödet och snurrade på mig ett halvt varv. Från taket sänkte hon sedan ner en stor huv och innan hon placerade den runt mitt huvud sade hon - 'Nu tar det c:a 45 min innan ditt hår är riktigt torrt. Jag kommer att titta in lite då och då att allt är väl'. Tiden gick fort, jag hann knappt ta mig igenom en av de många tidningar som låg framför mig, innan Lisa kom tillbaka och först kände på håret och sedan stängde av huven och sköt upp den i taket. - 'Nu börjar det mest spännande', log hon och fortsatte, 'jag blir själv så nyfiken på hur slutresultatet blir. Det blir många gånger intressanta och oväntade förvandlingar. Vi ser många gånger en helt ny människa som tar klivet ut ifrån de här båsen'. Jag kunde bara nicka instämmande och var lika nyfiken som Lisa på resultatet. Med flinka fingrar lossade hon spole efter spole, men det märktes knappt för håret återtog snabbt samma form som tidigare, fast nu utan stöd av en spole. Lisa såg min lite besvikna min och lugnade mig - 'Ha lite tålamod, vi måste borsta ut håret först. Frisyren skapas först då'. Jag blev inte besviken. Fram borstades en ljuvt kvinnlig frisyr med mitt självfall fint accentuerat. Jag såg få likheter mellan mitt vanliga jag och den person som jag nu beskådade i spegeln. Ett belåtet leende spreds i mitt ansikte och Lisa noterade det tacksamt och smekte mig oväntat på kinden. - 'Du blev verkligen söt. Jag avundas dig faktiskt. Det är få gånger man ser ett så fint självfall, och det är därför jag blir så nöjd när jag ser resultatet. De med självfall kan ibland ställa till lite problem vid en permanent. Det gäller att få självfallet och permanenten att samverka och inte motverka varandra. I ditt fall har det verkligen blivit lyckat. Du är bara att gratulera'. Sida 13 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 14. - 'Ja det blev fint, verkligen fint', svarade jag. - 'Men du ser ändå lite tveksam ut. Är det något speciellt som du inte är nöjd med?' - 'Svårt att förklara, men jag hade liksom inte väntat att min frisyr skulle se ut så här. Den är egentligen mycket bättre än jag vågat hoppas på. Faktiskt så är det väl något som det här som jag har drömt om'. - 'Men så bra då. Alltid kul när drömmar kan förverkligas. Din mor och dina systrar är strax klara, så sitt ner därute en stund så kommer dom. Jag säger hejdå, för du var min sista kund för idag. Ha ett trevligt sommarlov!' - 'Tack så mycket svarade jag och följde hennes uppmaning och placerade mig ute i förrummet. På klockan som satt på väggen kunde jag konstatera att det gått mer än två timmar sedan vi kom hit. Jag blev verkligen förvånad och satt och försökte räkna ut vart tiden hade tagit vägen när jag hörde välbekanta röster bakom avskärmningen. Mycket riktigt så dök det upp tre välfriserade damer med salongens ägarinna i släptåget. Alla fyra stannade upp mitt i steget och stirrade på mig. Det var sedan min mor som först återfick talförmågan och utbrast - 'Men herre min skapare! Vad har hänt med dig, Ingemar. Har du också blivit permanentad. Du skulle ju klippas. Hur har det här gått till?' Ägarinnan skyndade fram mot disken och började ivrigt söka i beställningsboken. Hennes röda ansikte blev nyansen rödare när hon efter ytterligare lite letande tittade upp och stammade fram - 'Jag vet mycket väl vad du har beställt, Gunvor, men någonstans har det blivit fel. Här står namnen snyggt och prydligt, men Ingemar har blivit lite otydligt, så någon har rättat det och skrivit Ingmarie. Dessutom har uppgiften om klippning helt fallit bort. Det enda som syns är att ni skulle permanentas, alla fyra. Jag beklagar verkligen. Givetvis behöver du inte betala för den permanenten, och vi skall givetvis även rätta till misstaget'. - 'Jag hade inte tänk acceptera något annat' svarade mamma lite buttert. 'Låt oss gå hem och fundera lite hur vi bäst skall rätta till misstaget. Är det OK?' - 'Det låter helt OK för mig. Jag beklagar än en gång misstaget'. Mamma betalade det hon skulle och med ett lite avmätt tack lämnade vi salongen och återvände hem. Om det var medvetet eller ej är svårt att säga, men mamma valde att gå hem en liten annan väg och därmed undvek hon säkert en del möten. Ingen sade något utan det blev en rask promenad med mamma först och vi andra på rad därefter, som en ankmamma med sina ungar på led efter. Vi mötte heller ingen på vägen hem, men väl innanför dörren var det som om fördämningen brast och en kakafoni av ord strömmade emot mig. Det fanns ingen chans att föra ett vettigt resonemang, utan efter några kaotiska minuter så insåg mamma det omöjliga och sade åt oss att gå in i vardagsrummet och fortsatta samtalet där. Mamma inledde - 'De första jag vill veta, Ingemar, är varför du inget sade. Du borde ju sett att det inte var någon klippning det var frågan om' - 'Han ville inte bli klippt' inflikade Elisabet, min äldsta syster. En kompakt tystnad lägrade sig och jag kände rodnaden stiga på mina kinder. Mamma upptäckte detta och tittade på mig med intresserade ögon. Jag hade svårt för att fånga hennes blick och såg därför inte att hon och Elisabet utbytte blickar fyllda av samförstånd. Efter en evigt lång tystnad återtog mamma ordet Sida 14 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 15. - 'Att du inte ville bli klippt, det har du med all önskvärd tydlighet visat tidigare, men den rätta anledningen har inte stått klar för mig förrän nu. Är det verkligen så, Ingemar, att en hemlig dröm gick i uppfyllelse när detta 'misstag' begicks?' Jag lyfte blicken mot min mor och nickade stillsamt. Hon bekräftade mitt svar med att nicka tillbaka innan hon fortsatte - 'Hur långt sträcker sig dina drömmar. Går dom längre än att bära långt hår och bli permanentad?' Jag nickade stillsamt och var på väg att öppna munnen när Ingrid förekom mig och sade - 'Nu förstår jag vem som varit och plockat med mina kläder! Nu förstår jag mycket som hänt den senaste tiden'. - 'Skall jag tolka Ingrids påpekande som ett medgivande att dina drömmar och önskningar går längre?' Mamma behövde inte ens vänta på min nickning innan hon fortsatte - 'Ja, jag säger då det. Det här blev en oväntad utveckling på den här eftermiddagen. Jag vet inte riktigt på vilket ben jag skall stå. Jag ser ju det jag ser, men jag vet inte hur vi kan, och bör, gå vidare. Samtidigt så verkar du ju inte ha något emot denna utveckling, så det viktigaste är egentligen inte så mycket vad vi andra vill och kan, utan vad du önskar, och i vilken utsträckning dina önskningar går att förverkliga. Men det är väl bäst att du själv får berätta vad du känner'. Allas blickar riktades mot mig och jag kände mig manad att säga något - 'Jag vet inte hur jag skall uttrycka det hela. Jag har inte heller hunnit komma över det som har hänt och vilka konsekvenser det kan få. Jag kände bara, när jag satt där i stolen, att jag inte hade något emot det. Jag ville fortsätta och se det färdiga resultatet. Jag hade inga tankar på vad det skulle innebära efter det att hon var klar med mig, även om jag nu känner att jag inte har något emot att ta ytterligare något steg'. - 'Jag tror jag har en ide', började Elisabet, 'vi skall ju åka på semester i morgon. Vi skall till ett ställe där vi aldrig varit tidigare och det borde inte hindra att Ingemar skulle kunna åka på semestern som tjej. Jag tycker det skulle vara spännande, och om dessutom Ingemar vill så har jag inget emot det'. - 'Vad tycker du Ingrid?' frågade mamma - 'Jag vet inte. Tycker det känns lite konstigt att få se Ingemar i tjejkläder. Jag känner mig osäker'. - 'Vem är inte osäker' svarade mamma, 'jag själv vet varken ut eller in. Vi får heller inte glömma bort pappa. Han måste också få säga sitt. Samtidigt så förstår jag nu en hel del. En del pusselbitar faller på plats och jag kan förstå ett och annat. Vi har ganska kort tid på oss att bestämma. Vi åker ju i morgon bitti, och det blir inte tal om något mellanting. Antingen det ena eller det andra'. - 'Då tycker jag inte det blir svårt. Se bara på Ingemar nu. Vem ser en kille i honom nu? I den frisyren. Jag tycker han blev väldigt söt', svarade Elisabet och gav mig en klapp på kinden. Sida 15 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 16. - 'Jag är fortfarande tveksam', fortsatte Ingrid. 'Jag är inte så glad att han lånar mina kläder. Vi kanske hittar någon lösning på det också. I övrigt skall nog jag kunna acceptera att Ingemar klär sig som tjej. Det kittlar nog lite av nyfikenhet för mig också'. - 'Det verkar som om att det är bestämt och att pappas röst saknar betydelse. Jag tycker ändå att han måste få reda på det. Vi måste dessutom packa om Ingemars väskor. Kan vi inte göra så här. Ni går och börjar med packningen, så ringer jag till pappa'. Vi nickade instämmande och Elisabet och Ingrid drog iväg med mig in i deras rum. De tittade lite forskande på mig och utbytte några blickar. Sedan nickade de instämmande och började - 'Nu måste du lita på oss till 100%. Skall vi lyckas med det här, så måste du göra som vi säger. Du måste också våga visa dig naken inför oss, liksom vi måste kunna visa oss nakna inför dig. Något annat skulle bara se konstigt ut. Jag misstänker att du kanske har svårare att visa dig, men du får lov att vänja dig. Så skall vi fixa det här så är det väl lika bra och börja redan nu. Ta av dig allt så skall vi börja ekipera dig' sade Elisabet med sin medfödda auktoritet som storasyster. Jag lydde utan att kommentera något och stod strax i bara mässingen. Mina systrar hjälpte mig över min värsta blygsel på bästa sätt genom att ägna garderob och byrålådor största intresset. De sträckte strax över ett par trosor åt mig som jag tacksamt tog emot. Lite mer klädd kände jag mig lite bättre till mods och kunde börja delta i aktiviteterna. Jag deltog aktivt i sorterandet och gav friskt mina synpunkter allteftersom olika plagg lyftes fram och diskuterades. Rätt snart växte högen med lämpliga kläder för en ung dam på sommarsemester. Ingenting, vare sig underkläder, blusar & kjolar, klänningar eller badkläder saknades i högarna. Nu gällde bara att välja ut det viktigaste. Vi började med att hitta en behå. Ingrid hade faktiskt kvar sin första, en behå med riklig fyllning i kuporna, och den passade mig nästan. Den var lite trång, men samtidigt visste jag att den tryckte ihop min bröstkorg lite grann. Såpass mycket att man kunde ana en liten klyfta mellan mina bröst. Detta visste jag mycket väl eftersom jag ofta valde den här behån när jag fick tillfällen att botanisera i Ingrids byrålådor. Elisabet stod redan redo med en höfthållare och ett par strumpor. Jag lät mina systrar ge mig instruktioner hur jag skulle sätta på mig strumporna, trots att jag mycket väl kände till tekniken, både efter egna erfarenheter och diverse tillfällen då jag i smyg iakttagit både Ingrid och Elisabet under deras morgon- och kvällsritualer. Men inget av detta förde jag på tal utan var hela tiden en lydig lillebror, stadd i förvandling till lika lydig lillasyster. En enkel blus och en veckad kjol hann vi också få på mig innan mamma kom in i rummet. Häpen stannade hon på tröskeln och utbrast - 'Nämen, så söt du blir. Verkligen söt. Hoppas du ursäktar att jag säger det rent ut, men det tycker jag faktiskt. Jodå. Pappa samtyckte också. Visst hade han både invändningar och tveksamheter, men jag kunde ändå lugna honom att det nog skulle fungera. Nu när jag ser dig så tvekar jag inte ett dugg. Du skulle lika gärna ha kunnat varit tjej. Samtidigt så blir jag lite orolig att vi går för snabbt fram. Vad kan hända när du börjar visa upp dig som tjej? Tänk om vi möter någon bekant. Hur hanterar vi det? Jag vet inte svaren, men vi bör fundera lite kring detta'. - 'Jag tycker Ingemar är väldigt lik vår kusin Liselott. Om det kniper, kan inte vi låtsas då att Ingemar är Liselott?' frågade Ingrid. Så höll vi på fram och tillbaka utan att egentligen komma fram till något bestämt. Jag fick emellertid den känslan att diskussionen svetsade oss samman och att min förestående vistelse, under vår semester, i tjejkläder skulle underlättas efter detta. Under tiden som vi diskuterade dessa frågor så uppmanades jag att prova fler kläder. Kreation efter kreation åkte på och av under flitiga och ingående kommentarer från övriga. Även om jag provat dessa kläder i min ensamhet så gav detta mig mycket mer. Här fick jag inte bara professionellt smakråd och massor av tips hur kläderna skulle Sida 16 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 17. bäras, utan dessutom många kommentarer hur kläderna bäst skulle sättas på eller tas av, samt lite kunskap om material och deras skötsel. Jag kände mig verkligen som en prioriterad elev med tre mycket kunniga lärare. Bakom mig låg nu en mycket välkomponerad hög av kläder som vi nu började med att packa ner i den resbag som tidigare innehöll mina killkläder. Som en blixt från klar himmel kom plötsligt insikten över mig att jag nu faktiskt var på väg att tillbringa två sommarveckor, tillsammans med min familj, som tjej. Nu fanns ingen återvändo. Även om jag många gånger haft hemliga drömmar om just detta så blev jag ändå rätt skakig, både av nervositet och spänd förväntan. Elisabet måste ha anat sig till mina reaktioner, för hon kom fram och viskade i mitt öra - 'Välkommen i gänget, lillasyster. Det här skall vi fixa på bästa sätt. Jag skall finnas vid din sida, lita på det'. Sista plagget packades ner och blixtlåset förslöt väskan och dolde dess innehåll för omvärlden. Trots det tyckte jag att den kändes mycket kvinnligare till sin utformning än när den innehöll mina killkläder. Jag rös till, än en gång, vid tanken på dess innehåll, inte minst för den necessär som Elisabet kommit med och som innehöll ett mindre sortiment av både läppstift, nagellack, ögonskuggor, mascara och parfym. Dessutom hade diverse smycken plockats ihop så jag kände att jag hade egna accessoarer att smycka mig med. Kvar fanns bara en liten hög av kläder som jag skulle ha på mig under resan samt ett sött nattlinne inför min första officiella natt som tjej. Jag gick omkring i mina egna tankar och vaknade upp först när mamma ropade på oss alla att hon ordnat lite kvällsfika åt oss. Tacksamt samlades vi i matrummet och jag glömde inte bort att släta till kjolen innan jag satte mig, precis som de lärt mig tidigare under kvällen. Av naturliga skäl blev naturligtvis samtalsämnet den förestående semestern och min förvandling under eftermiddagen. Plötsligt dök en fråga upp som ingen tänkt på, vad skulle jag kallas för! - 'Hon på salongen trodde ju att Ingemar skulle vara en Ingmarie, vore inte det ett bra namn, ganska lika och därmed lätt att komma ihåg', föreslog Elisabet - 'Jag är inte lika övertygad om namnet', infogade mamma. Det kanske inte är helt lyckat att det är lika. Vi kan själva få svårt att skilja på Ingemar och Ingmarie. Det kanske kan bli olyckligt i något sammanhang' - 'Men vad skall vi kalla Ingemar då?' frågade Ingrid, 'har du något bättre förslag?' - 'Jag kom bara att tänka på en sak. Pappa och jag diskuterade flitigt olika namn på er innan ni föddes. Vi hade för säkerhets skull namn på både pojke och flicka. I Ingemars fall hade vi namnen Anna och Maria som alternativ. Jag skulle kunna tänka mig att ta upp något av de namnen'. - 'Varför inte båda, Anna-Maria', föreslog Elisabet, 'det låter trevligt och bra tycker jag'. - 'Jag kan nog acceptera det namnet', inflikade jag. - 'Men då är det väl bestämt', kom det från mamma, 'nu gäller det bara för oss att hålla isär de båda namnen och situationerna. Det får vi hjälpas åt med'. - 'Jag är nyfiken på vilket mitt namn skulle varit', frågade Ingrid. • 'Vi hade tänkt oss Martin för dig Ingrid och Gunnar till Elisabet', kommenterade mamma och en stund bollade vi alla namn fram och tillbaka i en salig blandning. Vi skrattade gott åt våra olika försök att ikläda oss respektive namn och vi slutade först när vi kände att vi trots allt måste gå till sängs för att orka med en krävande morgondag. Vi skulle upp Sida 17 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 18. tidigt för att åka tåg till Stockholm och vara där under hela dagen. Sedan skulle vi övernatta på ett pensionat och morgonen därpå ta skärgårdsbåten ut till Grinda, en ö i Stockholms skärgård, där pappa hyrt en stuga i två veckor. Under vistelsen i Stockholm hade jag blivit lovad några kompletteringar till min garderob. Alla kände vi ett behov av att komma i säng, så vi försvann iväg åt respektive håll. En stund senare uppstod en liten kö utanför badrummet. Elisabet och mamma passade på tillfället att ge mig några uppskattande ord hur jag tog mig ut i nattlinnet. Samtidigt konstaterade mamma att jag kanske skulle ha målade tånaglar. Elisabet tog genast på sig ansvaret att hjälpa mig, så vi gick in i mitt rum och ordnade med den detaljen. Hon nöjde sig emellertid inte med tårna, utan i samma veva fick mina fingrar samma behandling. När hon var klar hade jag mjukt rundade naglar och med en vackert rosa färg. Jag kunde inte låta bli att titta på naglarna när jag till sist kunde krypa ner under lakanet och försöka få några timmars sömn. Kapitel 5 Stockholm tog emot oss med stark värme. Hettan slog emot oss genast som vi klev av tåget. Under den korta promenaden fram till vårt pensionat hann jag uppleva hur skönt det var att ha en sval bomullsklänning på mig istället för de byxor som annars skulle ha varit min klädsel. Det enda som kändes lite malplacerat var de strumpor som mamma varit påstridig att vi alla skulle bära. Skulle man till Stockholm så gällde det att vara välklädd, och det var man endast om man hade strumpor. Men även mamma måste ha känt detta mindre obehag, kanske såg hon även hur andra kvinnor gick klädda, för när vi väl var framme vid pensionatet, och installerade på vårt rum, så föregick hon med gott exempel och tog av sig såväl strumpor som höfthållare. Vi andra var inte sena att följa efter. Med stor nyfikenhet vandrade vi runt längs alla gator. Jag tror även mina systrar såg mig i ett annat ljus nu. Jag var ju minst lika nyfiken på alla klädesaffärer, nu när det var 'legitimt' för mig att titta, och framförallt, prova kläder. Det annars så vanliga tjatet från min sida att titta på häftiga killsaker var helt bortblåst. Jag själv blev lite förundrad över detta, för egentligen skulle jag ju kunnat hängt på mamma och mina systrar även innan avslöjandet, och därmed få mitt lystmäte av damkläder åtminstone delvis tillfredsställt. Min enda förklaring var den att jag tidigare varit rädd för att bli avslöjad som alltför livligt intresserad och frustrationen över att jag då bara skulle få 'se men inte röra'. Vi hade ju även ett mål med allt flängande in och ut ur affärerna. Vi hade inte hittat lämpliga badkläder åt mig. Det fanns några nedpackade, men hittade vi något som passade bättre så var det bra. Efter idogt letande hittade vi också både en baddräkt och en bikini som passade mig och mina speciella behov. De alternativ vi hittat fyllde väl våra krav så att jag utan ängslan skulle kunna ägna mig åt en av mina favoritsysselsättningar, bada. Jag var mer än nöjd med dagen när mamma helt plötsligt drog iväg med oss in till en parfymaffär. Vi fick vänta en stund på vår tur så vi hann studera sortimentet en hel del. Jag blev förevisad en mängd saker som jag inte hade en aning om. Vi provade också olika dofter och hade en trevlig stund i väntan på vår tur. Vi 'systrar' brydde oss heller inte om mamma och hennes ärende utan fortsatte att botanisera bland alla sminkgrejer som fanns i butiken. Det dröjde därför länge innan vi uppmärksammade att mamma försökte påkalla vår uppmärksamhet. Till slut uppfattade vi hennes begäran och slöt upp vid hennes sida. - 'Pappa har alltid bönat och bett mig att jag, liksom Elisabet och Ingrid, skulle göra hål i mina öron. Jag har hittills nobbat, men idag flög 'fan' i mig och jag ändrade mig plötsligt: Nu ville jag också göra hål. Titta här. Nu sitter det två vackra örhängen i mina öron. Blev jag inte fin?' - 'Jättefin' svarade vi i mun på varandra. - 'Visst blev jag', svarade mamma och tittade sig än en gång i spegeln, 'jag ångrar bara att jag inte gjort det förut. Pappa hade helt rätt. Det ÄR tjusigt med hål i öronen. Nu Anna- Maria är det din tur. Hon väntar på dig därinne'. Sida 18 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 19. - 'Min tur', utbrast jag förvånat - 'Ja, det skulle ju se konstigt ut om en av mina döttrar inte hade hål i öronen', svarade mamma och log mot mig, 'dessutom, om du inte vill ha hål längre fram, så läker dom visst ihop av sig själva och lämnar inga, nästan i alla fall, spår efter sig. Seså, iväg med dig nu. Jag ser ju att du väldigt gärna vill'. Mamma behövde inte upprepa sig ytterligare en gång, utan jag försvann in i de bakre regionerna. Jag fick sätta mig i en stol och hon gick genast till verket. Efter att ha torkat av mina örsnibbar satte hon dit ett verktyg och tryckte till. En kort smärta kunde jag känna och sedan flyttade hon redskapet till det andra örat. Kvar satt en gnistrande vit pärla. Sekunderna senare såg det lika ut i andra örat och jag kunde stolt förena mig med de andra och mottaga deras beundrande blickar. När vi åter tog gatorna i besittning så kände vi alla ett behov av att stilla vår hunger. Vi behövde inte leta länge innan vi hittade en lämplig matinrättning. För oss som kom från en liten stad var det en upplevelse att gå in på Ringbaren, som restaurangkedjan hette, och själva plocka åt oss vad vi önskade äta. Inte minst tyckte vi att den stora tavlan med sina maträtter och många knappar var speciellt intressant. Förundrade såg vi sedan när de beställda maträtterna fanns framme i en lucka när vi kom så långt fram längs de glasklädda diskarna. Även mjölken fick oss att småskratta. Istället för en tillbringare med den goda drycken i, låg mängder av trekantiga små pappyramider. Dessa innehöll tydligen mjölken, och framme i kassan klippte kassörskan vant av toppen på våra förpackningar. Vilka påhitt stockholmarna hade. Lika skickliga var inte vi när vi sedan skulle hälla upp mjölken i glasen, utan vår amatörmässighet framstod i all sin tydlighet. Styrkta av både en stunds vila och mat i magen kunde vi åter ge oss ut i folkvimlet. Nu började värmen också klinga av och det blev behagligare att vistas i solen. Vi passerade ett av varuhusen, PUB och måste givetvis in och beskåda den öppna ljusgården och åka rulltrapporna ända upp under taket och sedan ner igen. Rulltrapporna gick i kanten av den öppna ljusgården, så vi hade perfekt utsikt över alla våningsplan och det myller av människor som irrade, till synes planlöst, omkring på planen. Några speciella inköp gjorde vi inte, bara de obligatoriska flottyrmunkarna som gräddades inför våra ögon. Detta var något man bara måste göra hade mamma sagt. Nu tyckte mamma att vi borde återvända till pensionatet en stund och vila lite innan vi gav oss i kast med kvällens äventyr, Gröna Lund. Så mycket vila blev det nu inte. Det var alltför mycket spännande som hände utanför fönstret. Polisbilar och ambulanser for förbi och deras tjutande sirener var alltför lockande för mig att avstå ifrån, sedan spelade det ingen roll om jag var klädd som tjej eller ej. Nyfiken blev jag ändå. Mellan mitt bestyr att hålla koll på det som hände utanför hann jag i alla fall byta om till lite mer kvällsanpassad klädsel. Fortfarande samma klänning, men nu åter med strumpor och en kofta att skydda armarna med för den eventuella kvällskylan. Dessutom plockades några extra underkjolar fram så att klänningarna verkligen skulle få härlig vidd i kjolen. Nysminkade och redo för nya äventyr gick vi ner på gatan och tog spårvagnen ut till Allmänna gränd. Det var ett myller av skollediga ungdomar som förväntansfullt samlades i olika grupper utanför ingången. Några jämnåriga pojkar som vi passerade iakttog mig intensivt, tom så intensivt att jag började tro att de avslöjat mig. På något konstigt sätt måste Elisabet ha känt på sig min belägenhet för hon slöt genast upp på min sida och viskade snabbt - 'Pojkar är sådana. De tittar på snygga och söta flickor, och för dom är du en snygg och söt flicka. Var lite tuff, le ditt vackraste leende tillbaka. Det är en kvinnas privilegium att kunna retas lite med flörtande killar'. - 'Men tänk om dom kommer fram och börjar prata med mig då?' svarade jag frågande Sida 19 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 20. - 'Inte när vi är med. Nu är det ofarligt, men samtidigt nyttigt för dig att pröva. Så söt som du är lär du få uppvaktning ute på ön. Förutsatt att killarna är någorlunda normala', tillade Elisabet skrattande. Vi passerade fler grupper av killar och jag kunde nu se att även Ingrid och Elisabet fick samma oblyga uppmärksamhet. Det var alltså inget speciellt i min uppenbarelse som tilldrog sig intresset, utan de tittade på mig som den flicka jag utgav mig för. Styrkt av denna visshet så kunde jag slappna av och mer gå in för det delikata arbetet att välja ut några åkobjekt. Vi hade varit helt överens om att begränsa åkandet. Semesterpengarna skulle räcka till mycket mer och inte försvinna redan första kvällen. Själv valde jag lite stillsamma saker som Lustiga huset och Pariserhjulet, medan Ingrid helst ville åka Virvelvinden, helst flera gånger i rad. Elisabet tyckte att Berg- och dalbanan var intressantast. Sedan kunde hon hänga med mig in i Lustiga huset. I sakta mak vandrade vi runt på området och i takt med att våra valda attraktioner dök upp avverkade vi dom. Jag upplevde en hänförande utsikt från Pariserhjulet och kände mig inte ett dugg orolig, trots att jag nu blev lämnad ensam i korgen tillsammans med helt okända människor, en familj med två barn i ungefär min ålder. Flickan log mot mig och tog även käckt plats bredvid mig. Jag kände även detta som en bekräftelse på vad jag uppfattades som. Hon samspråkade också en del med mig och vi kommenterade gemensamt det vi såg. Hennes broder tittade lite avundsjukt på sin syster, men jag gav honom några vänliga ögonkast då och då till hans stora förtjusning. Efter åkturen så vinkade jag farväl åt familjen och återvände nöjd till min familj. Överallt pågick livlig verksamhet och glada människor tjoade och skrek, alltefter upplevelsernas art. Många glada skratt hördes från Lustiga huset som vi nu började närma oss. På väg in i huset såg vi den första lustigheten, en trappa som ställde till förtret för besökaren. Inte heller vi klarade den speciellt bra, men vi nådde i alla fall trappans topp med hedern någorlunda i behåll. Vi försvann in i huset, bort från sensationshungriga åskådare utanför och kunde ägna oss åt salarnas olika lustigheter. Spegelsalen var nog allra skojigast. Vi blev långa och smala, korta och knubbiga om vartannat. Vi skrattade så att vi höll på att kikna och kände oss tvungna att gå därifrån medan vi fortfarande hade kvar kontrollen över oss själva. Vi kom ut i en korridor och ena väggen öppnade sig mot planen nedanför huset. Genast började vi leta efter mamma och Ingrid där nere, när en kraftig vindpust plötsligt tog tag i våra kjolar och fick dom att fladdra upp och visade upp våra nylonklädda ben, ända upp till troskanten. Vi hörde jublet från de förväntansfulla åskådarna där nere och efter evigheters evighet fick vi ordning på kjolarna och kunde illröda i ansiktet gå vidare. Det var verkligen Lustiga huset, men vi frågade oss om det var rättvist att vi skulle betala en avgift när det var de utanför som hade roligast. Tvärtom borde varit mer rimligt. Nu tog det en stund innan vi kom fram till utgången, så vi hade god tid på oss att smälta nesligheten vi blivit utsatta för, och kunde skratta åt saken när vi återförenades utanför. Efter att vi avverkat alla de i förväg planerade attraktionerna flanerade vi en liten stund och lyssnade till musiken som strömmade ut från olika lokaler. Vi studerade även de människor vi passerade och fann att det var långt ifrån alla som tyckte det var roligt. Kanske var det överdrivna förhoppningar och sinande plånböcker som blev för mycket att bära för de olyckliga. Men vi tillhörde de nöjdas skara och fann stort nöje bara i att känna den ljumma sommarnatten smeksamt leka med våra vida kjolar. Vi upplevde kvällen så skön och trivsam att vi valde att vandra hela vägen tillbaka till pensionatet och överlät gärna 'vår' plats i spårvagnen till andra nöjda besökare på väg hemåt. Två trumpetstötar ur ångvisslan förkunnade att båten tänkte backa ut från kajen och anträda resan mot Grinda. Det kändes som en befrielse att komma ut på Strömmen och känna en svag men ändå frisk bris ta tag i kjolkanten. Trots att det ännu var morgon stod luften alldeles stilla inne på gatorna och gjorde varje ansträngning till en mindre plåga. När nu båten svängde och tog sikte mot Stadsgården så placerade vi syskon oss i fören och lät vinden leka i vårt hår. Jag tror vi knappt rörde oss ur fläcken under resan. Naturscenerna runt om oss växlade ideligen och vi njöt av tillvaron. Efter ett kort uppehåll i Vaxholm kände vi hur spänningen steg några grader. Nu skulle det inte vara långt kvar. Slutetappen var inledd. Brygga efter brygga avverkades och båten tömdes allteftersom. Vid Vårholma Sida 20 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 21. stod också lanthandlaren och fick sin påfyllning av nödvändiga varor, till fromma för alla sommargäster. Överallt vi lade till hade klungor av människor samlats. De stod bara där och noterade skådespelet när båten lade till. Det var nu man kunde se vilka som anlände eller ta emot någon bekant och även snappa upp de senaste nyheterna från staden. Vi följde noga med på turlistan och visste mycket väl att nästa brygga skulle bli Norra Grinda. Vi åkte genom ett smalt sund, så smalt att några privatbåtar fick slå av på farten och ligga still innan de åter kunde ta sin plats i farleden och passera. Strax efter kunde vi se en brygga som vi förstod måste vara Norra Grinda. Mycket riktigt så styrde också skepparen dit och mina nervtrådar började än en gång bli spända som fiolsträngar. Nu skulle jag möta pappa och jag var minst sagt nervös. Alla övriga hade sagt att jag inte behövde vara det, men det hjälpte föga. Nervtrådarna var mina och de spelade nu olika 'melodier' i min kropp. För att ändå styrka mig, och samtidigt ha lite skoj, så hade vi beslutat att jag skulle ta täten. Gärna hålla mig i närheten av någon annan familj, och helt sonika passera pappa på nära håll. Elisabet var övertygad att han inte skulle känna igen mig bara jag kunde hålla masken. På långt håll såg vi pappa stå där på bryggan. Elisabet och Ingrid började vinka medan jag sakta förflyttade mig till i närheten av en annan mamma med några barn. Båten lade till och samtidigt med att vårt bagage bars iland av flinka matroser så följde jag med damen iland. Pappa fångade in henne i sitt blickfång och svepte sedan med blicken över oss andra i hennes släptåg. För ett ögonblick möttes våra blickar, men pappa fortsatte sedan bakåt och uppmärksammade Ingrid som låg strax bakom mig. Jag passerade tätt förbi honom utan reaktion och ställde mig leende, men samtidigt, på något konstigt sätt, en aning besviken, en bit bort från honom. De övriga samlades runt honom och jag såg hans irrande blick samtidigt som han kramade om min mamma och mina systrar. Några ord utväxlades och sedan nickade mamma mot mig med ett stort leende. Pappa vände sig om, sökte fortfarande med blicken innan han fastnade med blicken på mig. Tiondelen senare sken han upp som en sol och öppnade sina armar och det var bara för mig att springande komma i hans famn. Han snurrade runt mig så kjolen fladdrade fritt, men vad brydde jag mig om det. Pappa hade accepterat mig och samtidigt även visat att jag inte var ett dugg lik den Ingemar som gick till frisersalongen för någon dag sedan. Skrattande samlades vi och tjattret överröstades bara av båtens visslande när den lämnade bryggan för att fortsätta sin färd i den sommarfagra skärgården. Vår packning hade under tiden lastats upp på en hästdragen kärra och på kvarvarande ytor satt nu rader av stolta barn med minst lika stolta föräldrar gående vid sidan om. Vi passerade en liten fotbollsplan och strax intill låg en campingplats. Vi fortsatte emellertid förbi campingplatsen och närmade oss öns centrala delar. Hela tiden tävlade vi om att få vara närmast pappa och han såg mer än nöjd ut med vår uppvaktning. Hästföraren manade plötsligt hästen att stanna och pappa lösgjorde sig från vår uppvaktning och började ta hand om vår packning. Ytterligare några familjer gjorde likadant och lasset blev påtagligt mindre när fordonet åter satte sig i rörelse. Pappa grabbade tag i ett antal av våra väskor och med oss andra släpande på de övriga styrde han stegen mot en röd stuga en bit upp i skogsbacken. En liten, men ändock en altan, hälsade oss välkomna och vi trädde in i stugan. Den var på ett rum med sängar längs väggarna. Totalt fanns det 6 bäddar och mitt på golvet stod ett rejält bord. I en liten avbalkning fanns ett enkelt kök. En annan dörr väckte mitt intresse, men den var låst. Pappa berättade genast att den gick till ett annat rum, likadant som vårt, men det var just nu tomt. Till helgen skulle det komma en familj dit. Dom hade sin ingång från andra sidan, så dörren var bara där utifall någon hyrde hela huset för sig själva. Efter en snabb fördelning av sängplatser och ytterligare lite diskuterande, där givetvis jag ofta nämndes, tyckte pappa att vi skulle skynda oss och komma iväg till stranden. Det var alldeles för varmt att sitta här och svettas. Samtidigt som han sade det tittade han på mig med lite oro i blick. Mamma såg det också och svarade - 'Var inte orolig. Anna-Maria har det hon behöver. Vänta så får du se' Sida 21 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 22. Jag letade hastigt igenom min packning och fick upp de nyinköpta badkläderna. Lite tveksamt stod jag och valde mellan bikinin och den hela baddräkten. Ingrid knuffade till mig lätt och mumlade fram - 'Du behöver inte välja. Sätt på dig bikinin nu och byt till baddräkt när du badar. Sedan sätter du på dig bikinin igen när du är på land. Enklast så'. Än en gång hade jag fått en kort lektion i den komplicerade tillvaron att hålla rätt på alla kvinnliga tillbehör. Det verkade finnas 'regler' för allt. Hur har en tjej hunnit lära sig allt. Inte har jag någonsin sett att mamma hållit regelrätta lektioner med mina systrar. Livet är bra invecklat ibland. Pappa tittade med stora ögon när jag stod där, ombytt och klar, i min söta bikini. Med en lätt huvudskakning konstaterade han - 'Jag har svårt att tro mina ögon. Du är så söt och ..... Ja, jag vet inte hur jag skall uttrycka det. Jag kan då inte se något annat än en söt flicka i alla fall'. Jag blev lätt generad men tog ändå tacksamt emot hans beröm. Vid sidan om stod mamma med huvudet lätt på sned och log. Det var en stolt blick, fylld av en moders kärlek, jag fick från henne. Jag besvarade hennes leende och tog emot det badlakan hon sträckte fram åt mig. Bakom henne såg jag hur Elisabet och Ingrid draperade badlakanet runt sina kroppar och efter bästa förmåga försökte jag efterlikna deras tillvägagångssätt. På väg ner till stranden passerade vi först pensionatet som stod för uthyrningen av stugorna. Där kunde man även äta, berättade pappa. Där fanns också toalett och dusch som vi fick utnyttja. Ytterligare en bit bort låg öns lanthandel med ett begränsat sortiment. Dock fanns det lite godis och några glassar till försäljning. Det var det viktigaste för oss. Vi passerade även en småbåtshamn innan den lilla ängen och den fina badviken bredde ut sig. Vi upptäckte genast att det även fanns klippor att bada ifrån, så vi skulle nog få en skön tid. Ingrid och jag ville genast slänga oss i det kristallklara vattnet och efter ett snabbt byte under badlakanet så sprang vi ut i det ännu lite kalla men friska vattnet. För oss som kom från inlandet kändes verkligen den lilla salthalt som fanns. Det var en ny och annorlunda känsla, och jag ville helst bara slänga mig raklång i vattnet, men med tanke på mitt nyfriserade hår lade jag mig försiktigt ner i vattnet och simmade ut en bit. - 'Du behöver inte vara så försiktig', inflikade Ingrid när hon kom ikapp mig, 'din frisyr tål att du dyker och doppar huvudet. Det är därför vi permanentar oss så att vi skall kunna vara lite ledigare, men ändå behålla våra frisyrer'. Hon väntade inte på någon kommentar, utan dök genast ner mot botten och ställde sig på händer i vattnet. Jag var inte sen att göra likadant, och snart tumlade vi omkring i vattnet, utan en tanke på vare sig att vattnet var kallt eller att jag hade baddräkt på mig. Visst brukade vi två ha roligt i vattnet, men jag tyckte mig märka att Ingrid uppskattade mig än mer nu. Huttrande av kyla återvände vi mot de tre övriga sollapande familjemedlemmarna. Vi svepte våra badlakan runt om oss och passade samtidigt på att befria oss från våra våta baddräkter. Jag försökte göra lika som Ingrid, men ibland var det svårt att ana det som skedde under handduken. Likaså påklädningen av min bikini kändes lite bakvänt, men med lite assistans redde jag upp även det och kunde breda ut handduken och utsträckt på den tacksamt ta emot solens varma strålar. Nöjda att åter vara samlade hela familjen berättade vi om alla äventyr vi redan upplevt och pappa fyllde i med det han gjort i väntan på oss. Vi fick oss ett gott skratt när han blev varse att både mamma och jag hade hål i öronen. Han som tjatat så på mamma att göra hål hade inte upptäckt det av egen kraft. Mina hål kommenterade han inte så mycket, men sände ett bekymrat ögonkast åt mammas håll. Mamma undvek skickligt att besvara blicken genom att föreslå att vi skulle äta vår medhavda matsäck. Hon behövde inte upprepa sig utan likt hungriga vargar länsade vi korgen på dess innehåll, och det undslapp tom en liten rap ur min strupe efter välförrättat värv, vilket tilldrog sig viss Sida 22 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 23. munterhet. Vi syskon lämnade sedan mamma och pappa för att ge oss ut på en egen liten upptäcktsfärd i väntan på att maten skulle smälta och vattnet på nytt skulle testas. Vår lilla procession väckte ett visst intresse från de omkringliggande. Ett mönster vi snart skulle lära oss att känna igen, när vi senare var dom som iakttog och värderade nyanlända gäster. Vi blev mäkta imponerad över hur många människor som låg runt om i klippskrevorna. Vi insåg att dessa platser var eftertraktade och skulle man disponera en sådan dyrgrip så gällde det att vara på plats tidigt. Vi lade detta på minnet och fortsatte runt badviken. Någon längre tur blev det dock inte för svetten började rinna och vattnet tedde sig alltför lockande. Även mamma och pappa kände sig redo för ett dopp så när vi alla bytt om och gjort oss klara sprang vi gemensamt ner i vattnet. Pappa hade tagit med sig en liten boll, och den blev föremål för ett livligt jagande. Vår aktivitet skapade intresse från en hel del andra och snart var badviken full av aktivitet, och kontakter började skapas lite här och där. Vi fortsatte att njuta, både i vattnet och på land, ända till kvällsbrisen började föra in svalare luft. Vi fann det för gott att återvända tillbaka till stugan och börja förbereda mat. Pappa föreslog då att middagen skulle intagas på pensionatet. Vi borde kunna fira att familjen var återförenad och på semester. Hans förslag mottogs med glädje och vi skyndade hem för att byta om och göra oss i ordning. Jag valde en tunn kortärmad klänning med tryckt blommönster ovanpå en enfärgad underklänning ton i ton. Ingrid hade också rätt om håret. Jag behövde bara borsta upp frisyren och den blev lika fin som tidigare. Jag började misstänka att klippningen som föregick permanentningen hade mycket med resultatet att göra. När jag stod framför spegeln kom Elisabet förbi med min necessär och föreslog att jag också skulle lägga på lite rött på läpparna. Jag nickade till svar och efterkom hennes begäran. Innan vi gick tog jag en långärmad stickad kofta över armen ifall den skulle behövas senare på kvällen. Vistelsen på ön blev precis så bra som våra högt ställda förhoppningar. Dagarna försvann bara iväg. Vi låg vid stranden, gick strövtåg runt den lilla men kuperade ön, eller bara satt på verandan och spelade kort. Det fanns en del jämnåriga som vi träffade då och då, men framförallt höll familjen ihop och hade roligt tillsammans. Dagen närmade sig tyvärr alltför snabbt då vi skulle lämna ön och återvända hem. Men för mig hade det blivit en oförglömlig upplevelse, minnen som jag skulle bära med mig hela livet. Minnen som fanns väl bevarade i mitt sinne men också minnen som fanns där mer påtagligt. Jag trivdes så bra med mina örhängen att jag nog inte skulle låta hålen växa igen. Andra påtagliga minnen syntes med all önskvärd tydlighet när jag tog av mig mina kläder. Vårt fina sommarväder hade gjort våra kroppar kopparbruna, utom vissa partier som lyste bländvita. Inte heller dessa minnen fick mig att ångra något, även om jag förstod att det skulle ta lång tid för kroppen att sudda ut spåren. Jag får lov att anpassa mina kläder och leva efter principen 'Den dagen, den sorgen'. Jag har haft en underbar tid och haft fint stöd av min familj. Kanske kan jag få uppleva något av detta ytterligare någon gång. Förutsättningarna finns i alla fall att jag skall få 'prya' som kvinna vid fler tillfällen. Veckorna har givit mersmak och en upptäckt av en helt outforskad del av en vardaglig tillvaro'. Louise satt alldeles tyst efter min berättelse. Jag började undra om hon somnat in för att slippa höra mina fantasier. Jag vågade emellertid inte fråga utan satt tyst och började undra om det var klokt av mig att utelämna mig själv på detta sätt. Varför hade jag gett mig in på att berätta något som jag hållit så väl dolt under många år. Varför hade jag inte bara tackat henne för hjälpen och milt men vänligt visat henne till dörren och sedan glömt bort att hon existerade. Varför? Jag var så inne i mina egna grubblerier att jag inte hörde att hon börjat prata - '.......berättelse. Jag är förstummad. Jag har inga ord för det jag hört. Hur.....' - 'Jag vet, det var dumt av mig att berätta, förlåt mig'. - 'Dumt, förlåt? Jag förstår ingenting. Berättelsen var bland det vackraste jag har hört. Den var fantastisk. Jag kunde se dig framför dig mig och kände igen mig själv en hel del från de åren. Jag börjar också förstå hur viktigt det är för er transvestiter att få utlopp för Sida 23 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html
  • 24. era behov. Vilken frustration du och andra måste uppleva när ni har drömmar som denna men ändå aldrig kommer längre än till en dröm. Ändå tror jag det är viktigt att fortsätta att drömma och, som du gjort nu, ge utlopp för sina drömmar. Verkligheten kan finnas närmare än man tror'. Vi fortsatte att prata om mig och min berättelse. Många befriande tankar förmedlades och jag kände mig verkligen tillfreds, trots den våldsamma och riskfyllda inledningen till vår bekantskap. Louise tittade på klockan och hoppade till - 'Är verkligen klockan så mycket? Jag måste tyvärr vara oartig och lämna dig. Mitt pass börjar om några timmar. Jag vill tacka dig för en trevlig samvaro under dagen och en oerhört intressant berättelse. Hoppas jag inte är för påträngande om jag ber om lov att få kontakta dig igen. Jag vill gärna höra fler berättelser. Får jag det?' - 'Visst, visst får du det', svarade jag glatt överraskad, 'vi har ju varandras adresser. Tack själv för all hjälp. Utan dig vet jag inte hur det skulle slutat'. - 'Kul att vara till hjälp någon gång. Gör det något om jag tar med Brittas kappa' - 'Nej, visst inte. Tur du kom ihåg det. Hälsa och tacka'. - 'Det skall jag göra. Ta det lugnt nu och krya på dig. Gå inte till jobbet på en vecka även om du känner dig frisk. Det här har tagit mer på din kropp än du kanske tror, trots den lyckliga utgången. Inte värt risken med att gå iväg för tidigt'. Med en snabb puss på kinden öppnade hon min dörr och gick ut ur huset. Stilla stod jag vid fönstret och vinkade när hon korsade gatan och hoppade in i sin bil och smidigt gled in i trafiken. Kapitel 6 Jag tog det verkligen lugnt de kommande dagarna. Den uppkomna situationen var liksom en chans att stanna upp, mitt i livet, och få tillfälle att fundera över hur jag själv ville ha det. Dagarna ägnade jag åt långa promenader och det var befriande att få ägna tankeverksamheten fullständigt åt mina egna personliga problem och möjligheter. Jag kopplade av från jobbet totalt och tillät mig bara att fundera hur jag skulle gå vidare i min kvinnoroll, och hur stor plats kvinnan inom mig skulle få ta. Jag märkte också hur jag, sakta men säkert, redan började tillämpa vissa delar av mina funderingar och ställningstaganden. Första dagen var jag kille, inifrån och ut, fanns inte en tillstymmelse till något kvinnligt över min gestalt. Ja, förstås håret hade jag inte gjort något åt, det var lika halvlångt som förut, men jag försökte inte ge det en mer kvinnlig framtoning. Inte heller andra dagen innebar någon drastisk förändring. Inte förrän fram på kvällen när jag sedan tidigare hade tvättstugan inbokad. Med i smutstvätten låg de delar från mitt äventyr som klarat sig helskinnade. Tankarna väcktes åter till liv och minnesbilderna från olyckan trängde än en gång fram. Men det var inte bara obehagskänslor, utan ett visst mått av tillfredsställelse kunde också skönjas. Tillfredsställelse över att ha blivit så korrekt behandlad i den svåra situation jag hamnat i. Den känslan värmde så att jag bara var tvungen att ge mig hän åt lite självbeundran en stund. Det hela slutade i att jag gick ner i tvättstugan, fullt riggad under min bylsiga tröja och bekväma byxor. När det sedan blev dags att gå till sängs så var det mitt nattlinne som kom till användning. För varje dag som därefter gick så lades någon detalj till, eller mina promenader fick en mer kvinnlig inriktning. Jag började så smått ge mig in i varuhusens damavdelningar och mer oblygt titta på sortimentet. Jag vågade tom på några inköp, så mitt klädförråd och därmed valmöjligheter började skjuta upp i höjden. Jag saknade dock min blus som blivit förstörd vid olyckan och den längtan blev till slut mig övermäktig. Jag blev helt enkelt tvungen att uppsöka affären en gång till för att se om blusen fanns kvar. Jag var minst sagt nervös när jag tog tag i dörrhandtaget och sköt upp dörren. Ett Sida 24 av 81AnnaMaria 2013-07-31http://evabirgitta.se/annamaria.html