De ambitiösa planerna i Uppsala län genererar en hel del entreprenadberg och schaktmassor som måste tas om hand. För att nå en mer hållbar materialförsörjning måste: - transporterna minimeras. Då minskar inte bara miljöutsläpp, vägslitage och trafikrisker utan även kostnaderna - användbart material återanvändas – "urban mining" måste gynnas. Detta kräver terminaler eller täkter i närheten av marknaden, där man kan ta hand om materialet och bearbeta det. Tyvärr gör dagens regler och samhällets brist på övergripande planering att det inte kommer till. Samhällsplanering: Det borde göras en analys av hur och var massorna kan hanteras - t ex i bullerstörda lägen nära större vägar där hanteringen kan ske. Företagens logistikplanering: Med god planering kan fler av de lastbilar som kör bergmaterial ut ur terminalen/ täkten, ta med returlass av berg och schaktmassor in i täkten. Regelverk: Utan en ändamålsenlig lagstiftning och tillståndsprocess riskerar dumpning av berg- och schaktmassor att fortsätta, till förfång för en rationell hantering av prima naturmaterial. Rena naturmaterial borde inte klassas som avfall. Avfallsdirektivet ses nu över och Sverige bör verka för att begreppet avfall inskränks till att omfatta sådana material som människan har skapat eller förorenat, inte rena naturmaterial. SBMI uppvaktar i oktober miljödepartementet om detta. Om bara viljan finns, så kan de flesta problem lösas