Politisk rapport från Centerpartiet. Observera datum på rapporten - politiken är en föränderlig värld.

1. juli 2008
www.centerpartiet.se
Alla behövs
– nollvision för utanförskapet?

2. 1
Förord
Arbete befordrar hälsa och välstånd, säger ett gammalt talesätt. Men det gör mycket mer än så.
Det bidrar till att ge livet mål och mening. Det ger dagen, veckan och livet struktur och innehåll.
Det är även en viktig källa till social gemenskap. Och, inte minst – det ger inkomster, till den
arbetande men också till stat, landsting och kommuner som gör det möjligt att bekosta en allt
dyrbarare välfärd för allt fler. Varje grupp om 100 i arbete försörjer nämligen (förutom sig själv)
ytterligare lika många personer i alla åldrar som står utanför arbetsmarknaden.
Totalt rör det sig om 1,4 miljoner människor i arbetsför ålder, som idag försörjs genom våra
offentliga välfärdssystem. En del av dem är för sjuka för att kunna arbeta. Men väldigt många
både kan arbeta och vill arbeta, kanske inte i alla slags jobb, kanske inte på alla tänkbara
arbetsplatser och kanske inte alltid på heltid.
Det är lätt att önska sig fler jobb, och fler som får utföra dessa jobb. Det är inte lika lätt att tala
om hur dessa jobb ska skapas. Centerpartiet arbetar för en fungerande arbetsmarknad för alla,
nämligen att få arbeta efter egna förutsättningar. Därför vill vi finna lösningar och genom
framtidsdialogen, som är ett processinriktat arbete, skapar vi en politik i den riktningen.
Visby 9 juli 2008
Lennart Levi, riksdagsledamot i Arbetsmarknadsutskottet
lennart.levi@riksdagen.se
Annika Qarlsson, riksdagsledamot i Arbetsmarknadsutskottet
annika.qarlsson@riksdagen.se

3. 2
Inledning
Under de senaste åren har Sverige upplevt en stark tillväxt i ekonomin med ett internationellt
sett högt utvecklat välstånd – och ett kraftigt minskat ohälsotal. Dessutom har vi ett väl utvecklat
välfärdssystem med ambitionen att tillgodose alla medborgares behov av utbildning, hälso- och
sjukvård, barn- och äldreomsorg liksom trygghet. Men välfärden skapas inte av regeringens
sedeltryckeri. Den har sin grund i många människors trägna arbete. Om alltför många hamnar i
utanförskap, blir bidragsberoende och inte kan bidra till sin egen och andras försörjning kommer
välfärden i gungning. Dels av utanförskapet och dess påfrestningar, dels pga de minskade
bidragen till folkhushållet. Av båda dessa skäl behöver vi en kraftig och varaktig
sysselsättningsökning. Genom en sådan kan vi säkerställa en hög och hållbar välfärd även i
framtiden.
Utgångspunkten för Centerpartiets och alliansregeringens politik är att alla som vill och kan ska
få arbeta. Helt enkelt att ta till vara människors arbetsförmåga, förbättra drivkrafter och stöd för
vägar tillbaka till arbete. Vidare att underlätta för grupper som har svårt att etablera sig på
arbetsmarknaden och förhindra att människor fastnar i bidragsberoende och svag
inkomstutveckling.
Sedan valet 2006 börjar alliansregeringens arbetsmarknadspolitik visa resultat. Åtgärder som
ökar både arbetsutbudet och arbetskraftsefterfrågan, liksom en bättre matchning. 2007 minskade
arbetslösheten och sysselsättningen ökade. Alliansregeringen har satsat på att få så många som
möjligt in i arbetslivet och lyckades under 2007 få in 120 000 personer från bidragsberoende till
produktivt arbete.
1
Det diskuteras huruvida det kan härledas till politiken eller till högkonjunkturen. År 2005
började LO använda ett annat mått inom arbetsstatistiken, nämligen personer i arbete vilket
exkluderar sjukfrånvaron. Målsättningen var att öka denna från 65 till 70 procent senast år 2030,
en ökning med 5 procentenheter. Statistiken för denna grupp visar en ökad andel med över 1,7
procentenheter från 65,9 till 67,6 procent, alltså mer än vad som tidigare har uppmätts. Med detta
mått var 2007 ett tre gånger bättre år än 2006 och inte alls en naturlig fortsättning på
högkonjunkturen.
2
Med de mest relevanta måtten på arbetsmarknadsutvecklingen är det tydligt
1
2008 års ekonomiska vårproposition
2
Rapporten: Det bästa året någonsin, juni 2008, Svenskt näringsliv

4. 3
att 2007 var det bästa året någonsin på svensk arbetsmarknad. Det finns i alla fall inget år, under
den period som SCB:s statistik sträcker sig över, som kan mäta sig med 2007.
Under den närmaste tioårsperioden (2008–2017) förväntas Sveriges folkmängd öka med cirka
438.000 personer.3
Det är 100 000 fler än den tidigare tioårsperioden. Samtidigt kommer antalet
ålderspensionärer att öka med 374.000, en ökning med över 20 procent. Om inte tillräckligt
många fler kommer i arbete kommer allt färre att behöva försörja allt fler. Detta innebär att om
vi ska ha samma försörjningsbörda som idag, dvs med en kvot på 2,13, så måste antalet sysselsatta
personer öka med 300.000 personer fram till år 2020.
4
En av Centerpartiets hjärtefrågor går därför att sammanfatta i formeln ”fler och bättre jobb”.
Fler jobb betyder ett kraftigt minskat utanförskap. Alla som kan och vill arbeta ska också få göra
det. Bättre jobb betyder ett arbete som inte gör människor sjuka och arbetsoförmögna, utan
tvärtom bidrar till deras hälsa och välbefinnande. Vi brukar tala om ett ”livsvänligt arbete”. Det
betyder också att de många i arbetsför ålder som idag står utanför arbetsmarknaden uppmuntras
att i åtminstone någon omfattning och på något sätt bidra till sin egen försörjning och till
folkhushållet. För att behålla och förbättra både välfärd och välstånd är det viktigt att nyttiggöra
den stora och outnyttjade arbetspotentialen i grupperna unga, äldre och utrikes födda.
Utanförskapet är större än arbetslösheten
När detta skrivs (maj 2008) är den öppna arbetslösheten 5,9 procent och kostar samhället över 57
miljarder kronor årligen.5
Utanförskapet är mycket större, 1,4 miljoner människor och
motsvarar 120 miljarder kronor eller en åttondel av statsbudgetens utgifter. En stor minoritet av
svenskarna i arbetsför ålder står nämligen utanför arbetslivet och många av dessa är arbetsföra i
rätt jobb, under anpassade betingelser, åtminstone i någon utsträckning.
Centerpartiet värderar ett hållbart arbetsliv, ett arbete som lämnar utrymme för eget
beslutsfattande och erbjuder goda sociala nätverk. Detta gör att vi klarar av att prestera och
samtidigt känna välbefinnande. För att må bra krävs inflytande över den egna vardagen, både på
arbetet och på fritiden. Individen själv har det största ansvaret för sitt liv och är därmed också
den som ska ha mest inflytande. Det handlar om att ha en möjlighet att försörja sig själv utifrån
3
SCB statistiskt meddelande, Sveriges framtida befolkning 2008-2050
4
Beräkning utifrån SCB
5
Arbetsförmedlingens beräkningar

5. 4
sina egna förutsättningar och därmed ha makten över sitt eget liv. Vore det inte därför humanare
att utgå från att ”alla behövs” och sträva efter en ”nollvision för utanförskapet?”
Ett samhälle som skiljer mellan välstånd och välfärd
Sveriges ekonomi är mycket konkurrenskraftig. Befolkningen är välutbildad och det svenska
företagsklimatet rankas allt högre i internationella jämförelser. Vi lever alltså i ett objektivt sett
bra samhälle. Den beskrivningen är inte i alla avseenden överensstämmande med den upplevda
verkligheten. Ett samhälle där bara experterna tycker att folk har det bra är inte ett gott
samhälle.
Det har länge funnits en benägenhet att sätta likhetstecken mellan välstånd och välfärd. Men
bruttonationalproduktens tillväxt säger inte allt om det pris vi får betala för den ekonomiska
utvecklingen. Ett pris som omfattar svårmätta psykologiska, sociala och medicinska aspekter.
Därför vill Centerpartiet öka medvetenheten om sambandet mellan hur mycket vi arbetar, hur
väl vi mår i detta arbete och det välstånd som vi kan uppnå, både för den enskilda och för landet
som helhet.
Idag är ca 550 000 personer i arbetsför ålder förtidspensionerade. Kostnaden för dessa
förtidspensioner uppgår till 73 miljarder kronor per år (aktivitets- och sjukersättning inkl.
ålderspensionsavgift och bostadstillägg).
6
Från att förtidspensionen började utbetalas och fram till
övergång till ålderspension är den ackumulerade kostnaden för förtidspensionärerna inte mindre
än 766 miljarder kronor. Detta motsvarar ungefär en fjärdedel av värdet av alla varor och
tjänster under ett år. Och – ännu viktigare – siffrorna speglar stora välfärdsförluster.
Om sysselsättningen ökar med en procentenhet, dvs 40 000 fler än i dag medför det en vinst för
den offentliga ekonomin på över 10 miljarder kronor per år, att fördela till vård, skola och
omsorg.
7
En ökning av sysselsättningen med några procentenheter borde vara fullt möjlig att
uppnå. Det innebär tiotal miljarder extra till den offentliga ekonomin.
Utanförskapet och den sociala ekonomins roll
Trots en gynnsam utveckling av sysselsättningen är det alltjämt alldeles för få människor som
arbetar. Utanförskapet fortsätter att vara alltför stort. Omräknat till helårsekvivalenter får
6
Riksdagens utredningstjänst, RUT
7
RUT, under förutsättningen att personen är arbetslös

6. 5
knappt en miljon
8
svenskar i arbetsför ålder sin försörjning genom olika ersättningssystem.
9
Denna miljon fördelar sig på 471.000 förtidspensionärer, 196.000 sjukskrivna, 133.000 öppet
arbetslösa, 83.000 i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och 80.000 som lever på socialbidrag.
Antalet är dubbelt så stort idag jämfört med i början på 1970-talet.
För 10.000 människor utanför arbetsgemenskapen betalar samhället 1,2 miljard kr per år. För de
svårt sjuka och helt funktionshindrade är detta riktigt, viktigt och inte något som ska
ifrågasättas. Men för de många som kan och vill men inte får arbeta är det både inhumant och ett
kvalificerat resursslöseri. Det är uppenbart att det krävs särskilda insatser för att minska detta.
Därför är Centerpartiets och alliansregeringens prioritering att varaktigt öka sysselsättningen och
att minska bidragsberoendet och därigenom minska utanförskapet.
Centerpartiet ser här en av möjligheterna i den sociala ekonomin som bör kunna skapa nya
arbetstillfällen. Genom dessa tillfredsställs behov av varor och tjänster som varken tillgodoses av
marknaden eller den offentliga sektorn. Det handlar vanligen om en verksamhet som startas
utifrån gemensamma behov och som kan tillfredställas genom en kooperativ verksamhet. På så
sätt kan nya grupper integreras på arbetsmarknaden. Dessa personer skulle med stor sannolikhet
ha varit sysslolösa och i behov av andra insatser från samhällets sida om de inte varit engagerade i
detta.
Låt kooperativa blommor blomma i socialt företagande!
Det råder enighet om att sociala företag är samhällsekonomiskt nyttiga och att dessa skapar
mervärden för hela samhället genom att långtidsarbetslösa, långtidssjuka och andra grupper
lättare kan komma in på arbetsmarknaden. Vad som däremot ifrågasätts är hur samhällsnyttan
kan mätas. Den samhällsekonomiska vinsten uppstår när behovet av samhällets stöd minskar,
graden av självförsörjning ökar, hälsan förbättras och skattekraften tilltar. En person som fått
olika resurser/stöd och som genom egenmakt får möjlighet att kunna leva ett mer självständigt
liv minskar sitt behov av samhällets stöd. Detta innebär att samhällets kostnader minskar.
Ett exempel i möjligheternas sektor – Bruk för alla
För tretton år sedan startades den ideella föreningen ”Det finns bruk för alla” i Västra Götaland.
Målsättningen med verksamheten var att öka sysselsättningen samtidigt som man förbättrade
8
Finansdepartementet, 962.000 helårsekvivalenter
9
Sjukskrivna längre än ett år

7. 6
hälsan och på det sättet minskade behovet av olika former av bidrag. Man ville satsa på
resurserna hos de långtidsarbetslösa, långtidssjuka och handikappade på bästa sätt. Man ville
utveckla det friska, inte bara plåstra om det sjuka hos varje människa.
Idag sysselsätter verksamheten 120 personer. De mår bättre. De gör nytta. De betalar skatt. Den
totala löneutgiften för dem är 13 miljoner kr per år. Om man betänker att kostnaden för en
arbetslös person
10
uppgår till 140 000 kr årligen så hade dessa personer i fortsatt utanförskap
kostat samhället nästan 17 miljoner kr. Då en sådan långtidsarbetslös eller långtidssjukskriven
person träder in i en sådan verksamhet sjunker de samhälleliga välfärdskostnaderna med mellan
125.000 och 350.000 kr per person och år.
11
I regionen finns det en potential att sysselsätta ca
50 000 personer i den sociala företagsamheten(långtidsarbetslösa 6.900, förtidspension och
långtidssjukskrivna 14.200 samt 37.000 socialbidragstagare). Detta visar på vilken potential till
samhällsvinst som finns inom den sociala företagsamheten.
Vad som speciellt utmärker ”Bruk för alla” är värderingar som sätter sin prägel på
verksamheten: människors lika värde, solidaritet och demokrati. Till detta finns också en vision
om att människor trots annorlunda och sämre utgångsläge har en stor potential till meningsfullt
arbete, bidrag till det gemensammas bästa och bättre hälsa.
Att få arbeta efter egen förmåga
På frågan vilka som var grundpelarna för ett gott liv lär psykoanalysens fader, Sigmund Freud,
ha svarat: ”Att älska, och att arbeta!” Vi har redan redogjort för arbete som en entrébiljett inte
bara till bättre hälsa utan också till bättre ekonomi och ett mer meningsfullt liv.
Genom att allt fler får tillgång till denna entrébiljett minskar också ojämlikheterna i vårt
samhälle. Främst då mellan dem som har ett arbete, och dem som inte har något sådant.
Centerpartiet har alltid prioriterat en hög egenkontroll, att själv ha makten över sin egen vardag.
Om den är tillfredsställande kan var och en inom rimliga gränser själv förbättra sin situation, dvs
anpassa till förmåga, behov och förväntningar. Inte så att man gör vad man vill, när man vill, om
man vill, t.ex. på jobbet. Arbetsresultatet måste motsvara rimliga förväntningar. Och arbetet görs
10
Det finns bruk för alla
11
Beräkning av SEE AB

8. 7
i samarbete med många andra, vilket kräver att insatserna samordnas. Men även så att man kan,
inom en given ram, överlämna, åt var och en ett rimligt mått av egenkontroll. Dels blir arbetet på
detta sätt mer människoanpassat. Dessutom ökar chansen att man bättre anpassar sig till och
accepterar förhållanden som man själv valt.
En systemansats
Det sociala företagandet sysselsätter idag ca 5.000 personer fördelade på ca 150 projekt runt om i
landet. De sociala företagen är ofta små och saknar ibland erfarenhet av att driva verksamheter.
Svårigheter kan också uppstå när frågor kräver sektorsövergripande lösningar, dvs personer som
behöver hjälp från flera aktörer samtidigt och vars försörjningshinder är sammansatta, diffusa
och inte går att få in under en myndighets ansvarsområde. Bristande samordning mellan
myndigheters regler och kortsiktiga beslut innebär även en otrygghet och svårighet att planera
för både personal och företag.
NUTEK har på regeringens uppdrag nyligen utrett möjligheterna till ett effektivare stöd till
sådana verksamheter och föreslagit en ökning av volymen 50 procent. Det låter som en stor
satsning men skulle faktiskt bara innebära att ytterligare ca 2 500 personer fick en meningsfull
och produktiv sysselsättning. Detta är naturligtvis synnerligen lovvärt för de berörda men räcker
inte på långa vägar för att främja den vision för ett minskat utanförskap vi argumenterar för.
Sanningen är sannolikt att ingen enda enstaka åtgärd kan förbättra sysselsättningsläget radikalt.
För det krävs en systemansats, med ett helt paket av inbördes samordnade åtgärder.
Centerpartiet arbetar för att socialt företagande ska växa, både som arbetsmarknad och aktör
inom rehabilitering. Därmed ser vi socialt företagande som en naturlig del i fas 3 i jobb- och
utvecklingsgarantin och förväntar en kraftig tillväxt med fler etablerade sociala företag. Detta
innebär att de sociala företagens resurser kan användas i större omfattning med ett regelbundet
och formaliserat arbete. Ett delansvar ska dessutom kopplas till lokal nivå där Försäkringskassan
tillsammans med Arbetsförmedlingen bör finnas med.
I debatten framförs ofta en skepticism, en värdering om att socialt företagande skulle vara en
sämre arbetsmarknad och med en risk till inlåsningseffekt. Det är snarare tvärtom. I relation till
vårt välfärdssystem och bidragssystem innebär socialt företagande stora möjligheter till
utveckling, såväl personligt, som anställd och som företagare.

9. 8
Sätt fart på hjulen!
Hur stor roll spelar högkonjunkturen i det minskade antalet arbetslösa och långtidssjuka eller
förtidspensionerade? Utanförskapet låg på 1,6 miljoner vid valet 2006 och har sedan dess minskat
till en nivå på 1,4 miljoner. Trots den kraftiga minskningen av utanförskapet är det viktigt att vi
fortsätter dess minskning genom att ta vara på de möjligheter som arbetsmarknaden erbjuder.
Centerpartiet ser inte att det är individen som är problemet utan snarare samhällets
gemensamma oförmåga att möta strukturomvandlingen. Den globala konkurrensen yttrar sig i
en alltmer omfattande specialisering vilket innebär att jobb flyttas mellan olika regioner, inte
bara i hela världen utan också i Sverige. Detta innebär möjligheter och öppningar för
sysselsättningen. Kommuner och regioner måste aktivt delta i omvandlingsarbetet där utbildning
och arbetskraftsförsörjning i större utsträckning måste styras utifrån regionens förutsättningar.
På detta sätt kan vi vara en del av en global marknad.
För att klara den kommande ökningen av äldre bland befolkningen behöver
sysselsättningsgraden öka från nuvarande 80 till 83 procent eller mer under kommande år.
12
Annars riskerar vi att behöva försämra tryggheten för barn, sjuka och äldre samtidigt som vi får
mindre att investera i framtida samhällsprojekt. Här räcker det inte att återföra människor i
arbetsför ålder till arbete, vi behöver också få fler äldre som efter förmåga kan delta i arbetslivet.
För en ökad arbetsförmåga är det viktigt att ta vara på möjligheter och bejaka betydelsen av mer
självständiga regioner. Regionförstoringen innebär förbättrade kommunikationer mellan arbete
och bostad kan även öka utbudet av jobb för den enskilde. Detta kommer även att påverka
antalet bidragstagare pga arbetslöshet och ohälsa. Detta innebär också en flexibilitet för
arbetskraften som måste kunna få arbeta efter sin egen förmåga. En person kan ha en partiell
arbetsförmåga i sitt nuvarande jobb men en 100-procentig arbetsförmåga i ett annat jobb. Det är
så arbetstillfällen kan tas tillvara.
Livslångt lärande
Centerpartiet vill att det ska bli lättare och attraktivare att vidareutbilda sig genom hela livet. I
dagens samhälle är genomsnittstiden i utbildning 12 år. Andelen 20-64-åringar krymper och
behovet av utbildning ökar alltmer i ett kunskapsintensivt land som Sverige. Det moderna
12
Sydsvenska dagbladet, Jan Edling 6 juli 2008

10. 9
arbetslivet kräver att människor deltar i ett livslångt lärande med olika perioder av arbetslivet i
skolbänken. Att fler ungdomar studerar och att vuxna deltar i vuxenutbildning är till fördel för
Sverige, men begränsar samtidigt utbudet av arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden.
Idag kan vidareutbildning ses som en svårighet av många på grund av brist på tid eller
inkomster. Genom att införa ett individuellt kompetenssparande vill vi att alla ska få möjlighet
att spara egna pengar för att i framtiden kunna plugga vidare eller starta ett eget företag, och att
detta ska vara skattemässigt förmånligt. Genom detta kan omställningskostnaderna för
individerna och för samhället minska, och vi kan på så sätt möta globaliseringen på ett
människovänligare sätt. Vi vill att det ska bli lättare att gå från ett förlorat jobb till en annan
bransch eller till eget företagande. Vi vill att alla ska kunna använda sig av detta
kompetenskonto, speciellt de som redan idag känner av den globala konkurrensen. Genom att
införa en skattelättnad för denna typ av sparande skulle fler ha råd att sätta av några
hundralappar i månaden, under ett antal år, för att sedan använda pengarna när de behövs.
Givetvis ska individen själv bestämma hur dessa egna sparade pengar ska användas. Vi kan
tänka oss en fabriksarbetare som bestämmer sig för att sadla om till flygledare, som sparar några
år och sedan läser in de nödvändiga kurserna på deltid. Eller kassörskan som äntligen får tillfälle
att förverkliga sin dröm och utbildar sig inom mode och kläddesign för att kunna starta ett
alldeles eget designföretag.
Rehabilitering värd namnet!
Somliga av de många förtidspensionerade och långtidssjukskrivna har ingen eller nästan ingen
arbetsförmåga kvar. Självfallet är det viktigt att dessa inte plågas av krav från Försäkringskassan
som deras medicinska tillstånd inte tillåter dem att uppfylla.
Men många även allvarliga sjukdomstillstånd utgör inte något arbetshinder, om patienten
verkligen vill arbeta, med lämpliga uppgifter, på lämplig arbetsplats, i lämplig omfattning. Här
gäller inga tumregler. Här måste passformen arbete – arbetstagare anpassas individuellt, med så
perfekt matchning som det över huvud taget är möjligt.
Många långtidssjukskrivna och förtidspensionerade är det pga långvariga smärttillstånd i
muskler, leder och/eller skelett. En annan vanlig sjukskrivnings- och förtidspensioneringsorsak
är utmattningssyndrom med eller utan samtidig depression. Vid dessa och många andra tillstånd
är det fullt möjligt att betydligt förbättra arbetsförmågan genom tidiga och evidensbaserade

11. 10
rehabiliteringsåtgärder. Även här gäller att ”rehabilitering” inte är något generellt tillämpbart
utan måste anpassas till den enskilda patientens behov. Om så sker är insatserna till stor hjälp och
därtill mycket kostnadseffektiva.
För varje krona som samhället lägger på en lyckad rehabilitering får vi flerdubbelt tillbaka.
Flerdubbelt därför att det är värdefullt både för samhället och för den enskilda, såväl ekonomiskt
som socialt och mänskligt. Ingen vinner på att en människa hamnar i ett passivt och långvarigt
utanförskap. Därför reformerade alliansregeringen sjukskrivningsreglerna från den 1 juli 2008.
Den stora utslagningen som de gamla reglerna gav upphov till var inte värdig ett rikt och
modernt land med stora ambitioner på välfärdsområdet. Nu får Försäkringskassan tydliga och
fasta tidsgränser att förhålla sig till, just för att ingen får falla mellan stolarna vilket skedde under
den förra regeringens mandatperioder. Den misskötta sjukförsäkringen förklarar en stor del av
det enorma misslyckande som gjorde att en halv miljon svenskar förpassades till förtidspension.
Vi inser att den som har blivit sjuk måste få vård och rehabilitering i tid, innan det är för sent.
Därför har alliansregeringen avsatt 3,4 miljarder kronor för rehabilitering. Pengarna ska
användas till medicinsk rehabilitering och de riktas främst mot de senaste årens stora
diagnosgrupper i sjukskrivningsstatistiken, nämligen lättare psykiska besvär och skador och
smärtor i rörelseorganen. Tillsammans med en bättre fungerande sjukförsäkring och alla de
förbättringar som gjorts på skatteområdet, som underlättar för långtidssjuka och arbetslösa att få
ett jobb, så kommer dessa rehabiliteringsreformer att påtagligt minska ohälsan och
utanförskapet.
Utnyttja befintligt regelverk fullt ut!
Även i dagsläget finns goda möjligheter att erbjuda skyddad sysselsättning till betingat
arbetsföra. Ett problem är att varken parterna på arbetsmarknaden eller handläggare på berörda
myndigheter fullt ut känner till de möjligheter som ändå finns.
Om Arbetsförmedlingen kommer till rätta med dessa brister, som framför allt ligger i
matchningen mellan arbetsförmåga och kraven i arbetet, skulle antalet övergångar till
osubventionerade arbeten kunna öka. Därmed skulle fler funktionshindrade kunna anställas
med lönebidrag. Detta skulle i sin tur bidra till uppfyllelsen av alliansregeringens mål för
sysselsättningsgraden.

12. 11
En innovativ arbetsmarknadspolitik!
Sverige står inför stora demografiska utmaningar. Detta kommer att påverka den framtida
sysselsättningen. För att möta globaliseringen är det angeläget att finna strukturförändringar
som också tillgodoser arbetsgivarnas behov.
Sverige, som har goda traditioner av internationell anpassning, bör ha bra förutsättningar att
tillgodogöra sig denna utveckling i form av ökad tillväxt. Därmed ser vi allt tydligare hur olika
regioners resurser kan utnyttjas på ett bättre sätt inom frågor som rör jobb, bostad, kunskap och
hälsa. För en regions framgång måste näringsliv och akademi samverka för att utveckla regional
kompetens. Det handlar om kompetensförsörjning och infrastruktur för att säkerställa att
regionen får den arbetskraft den behöver och att det skapas en attraktiv miljö att både bo och att
arbeta i.
Utanförskapet är en stor samhällsutmaning där vi ännu inte har alla lösningar. Men med den
minskning som har skett av utanförskapet sedan maktskiftet 2006 har vi tagit viktiga steg på
vägen. Detta är givetvis ett arbete som vi kommer att fortsätta att prioritera och utveckla.
Centerpartiet vill med denna rapport lägga grunden till en strategi för att nå de som är allra
längst bort från arbetsmarknaden och svårast att nå. Detta kräver nytänkande och ett
omprövande förhållningssätt som utgår från individens möjligheter.