1. Reflektion: Litteraturseminarie 2<br />Vilket förhållningssätt behöver du själv ha för att lära barn estetik?<br />Efter att ha läst och diskuterat böckernas innehåll med mina kurskamrater har jag kommit fram till att det finns många aspekter som bör vävas in i det förhållningssätt man som pedagog bör ha för att lära barn estetik. För att lära barn estetik tycker jag att jag behöver vara öppen, flexibel och tillåtande som pedagog – med ett öppet sinne från min sida kan jag låta barnen skapa och komma mer till sin rätt än vad de kanske hade gjort om jag som pedagog istället följde en strikt planering och inte lyssnade och anpassade mig efter barnen. För mig är barnens verklighet och vad de möter i sin vardag verktyg jag kan använda för att skapa lärandesituationer i estetik. Barnens intryck är för mig oerhört viktiga att ta fasta på, och det blir därför viktigt att ge barnen varierande verktyg att kunna uttrycka sig och förmedla vad de har upplevt. Alla uttrycksmedel passar inte alla, det måste jag som pedagog räkna med. <br />Att använda mig själv som modell – våga göra bort mig, att själv vilja skapa och mena att inget är rätt eller fel i estetikens värld tycker jag också är viktigt att ha i åtanke som pedagog. Ett exempel kan vara synsättet på att man bör vara bra på ett instrument för att kalla sig musikalisk. Fagius (2007) beskriver hur hon flera gånger under årens lopp har frågat åtskilliga grupper av pedagoger om de spelar eller sjunger. Pedagogerna har lite blygt meddelat att man spelar ”lite grann” eller på amatörsnivå. Fagius menar att för att dessa pedagoger ska våga påstå att de är musikaliska behöver de enligt sig själva kunna spela och sjunga bra. Fagius menar att musik är till för alla och att det är hög tid att omdefiniera begreppet musikalisk. Detta kan kopplas till vad Bjørkvold (2005) kallar den ”musiska människan”. Den musiska människan kännetecknas av ett öppet, spontant lekande och lärande. ”Ingen skola utvecklar musiska elevers växande om det inte finns musiska lärare. En levande lärare är lika viktig för äkta lärande som en levande elev” skriver Bjørkvold. Detta är även något som Reggio Emilias filosofi sammanknyts till – ”gränserna mellan skola och privatliv suddas ut. På båda ställena är jag en lärande människa” säger en Reggio Emilia-pedagog (Jonstoij och Tolgraven, 2001, sid 11.<br />Att se estetik och skapande som något lustfyllt där man lär sig under tiden tycker jag är viktigt. Estetik är inte bara är en metod utan också ett mål i sig tycker jag.. Gottberg (2009) menar att det är i processen som lärandet sker, detta är även kallat estetiska eller kreativa läroprocesser. Jag tycker det är viktigt att se resan som målet. Genom att släppa fokus på slutprodukten ökar ”görandets” värde. <br />Att som pedagog inte vara för stressad och påstridig i barnens aktiviteter på exempelvis ett fritidshem tycker jag också är väldigt viktigt. Lek är, som Bjørkvold (2005) beskriver det ”lärandets experimentella laboratorium”. Som pedagog kan en ensam pojke på en fotbollsplan skapa stress och en vilja att ge honom något att göra. Bjørkvold berättar om hur en pojke i sin skapande koncentration är en superstjärna som dribblar bort ett helt fotbollslag och gör mål – även om han är helt ensam på plan. Detta visar på att kreativitet skapar ordning och mening i kaos och osäkerhet, att det utvecklar identitet och medvetande hos barnen, spränger gränser, barnen blir självöverskridande. Även om pojken är helt ensam på plan, sker det så många viktiga saker under ytan – något alla barn har rätt att uppleva och ingen fritidspedagog behöver avbryta. Om vuxna avbryter barnens lek för ofta kan detta leda till att de får svårt att gå in djupt i en lek, menar Hägglund och Fredin (1993). ”Deras lekutveckling störs och de kan få svårare att koncentrera sig över huvud taget” skriver de (sid 136). Det gäller alltså att utveckla sin känslighet för barnens egna aktiviteter. Dock är en del lekavbrott nödvändiga – till exempel de vid måltider. Då gäller det att förvarna barnen en liten stund tidigare så de kan avsluta i lugn och ro. <br />Hägglund och Fredin (1993) menar även att pedagoger bör delta i barnens lek. Genom att visa att vuxna också kan leka kan man skänka barnen en stor glädje. Som vuxen kan man även berika barnens lek då man har mer kunskaper och erfarenheter. Som vuxen kan man skapa trygga ramar i barnens lek, komma med fler idéer och till och med förbättra relationerna i barngruppen, menar Hägglund och Fredin - något även jag håller med om.<br />Hur ska den pedagogiske ledaren/läraren resonera och planera utifrån pedagogiska filosofier och metoder om en skapande och lärande människa?<br />Enligt Vygoskij är alla människor kreativa, även barnen. (Lindqvist, 1996) Att ha denna syn på barnen och människor tycker jag är väldigt viktigt och jag håller med Vygotskij. Alla människor kan, alla människor har möjligheter att skapa och uttrycka sig tycker jag. Detta är en grundläggande tanke i min planering och i mitt resonemang som pedagog. ”Det är den kreativa aktiviteten som gör att människan kan skapa något nytt, även om det kan tyckas vara ett ’stoftkorn vid sidan av geniernas skapelser’” säger Vygotskij (1995 i Lindqvist, 1996, sid 69)<br />Utifrån Reggio Emilias filosofi (Jonstoij & Tolgraven, 2001) tycker jag att ”den lyssnande pedagogiken” är ett underbart sätt att se på hur man som pedagog bör planera och resonera kring en lärande och skapande människa. Pedagogen ger inte barnen kunskap utan är en lyssnare som ger barnet verktyg, ställer metafrågor och medforskar med barnet. Pedagogerna lägger sig på barnens nivå och det är barnens intressen som är utgångspunkten. I ”lyssnandets pedagogik” är observation, dokumentation och reflektion viktigt. Att låta barnen själva observera, möta, lukta, känna tycker jag är väldigt viktigt. Detta är även något som filosofen och pedagogen Dewey syftar på. Ett vida känt uttryck kring Deweys filosofi är ”Learning by doing.” Även Lindqvist (1996) menar att det är viktigt att inte enbart låta barnen upptäcka kunskaper som redan finns och som sedan skall läras in – pedagogiken bör syfta i att skapa nya betydelser och meningssammanhang. <br />Att dokumentera det barnen och man själv arbetar med tycker jag är viktigt. Detta är även något som pedagogerna under Reggio Emilias filosofi gör. Pedagogerna gör intervjuer med barnen, fotograferar och filmar – denna dokumentation används som grund för reflektion både i barngruppen och för en själv som pedagog och sina kollegier, men även föräldrarna. Dokumentation är viktigt för att kunna utveckla och förbättra verksamheten. (Jonstoij & Torgraven, 2001) <br />Hur man inreder och formar det pedagogiska rummet är också en viktig aspekt att tänka på när man ska lära barn estetik. Lindqvist (1996) menar att miljöerna som barnen vistas i kan främja barns inlärning på olika sätt. Barn behöver miljöer som inspirerar till olika typer av aktiviteter, upptäckter och utforskande, allt för att de ska kunna uppleva och skapa mening i sina liv, menar Lindqvist. Att väva in ateljén, verkstaden och laboratoriet i det pedagogiska rummet tycker jag är en självklarhet. Att även göra rummet mer tillgängligt för barnen känner jag är en viktig aspekt. Detta är något som pedagogerna i Reggio Emilia förespråkar. De pedagogiska rummen i en Reggio Emilia -verksamhet är inte inredda på sitt speciella vis av en slump. Rummen uttrycker de speciella värden som Reggio Emilia står för – öppenhet, insyn, synliggörande, delaktighet. Det är ljust stort och välkomnande – något jag också vill att mina framtida fritids- och skolbarn ska få uppleva – det ska vara självklart att de ska nå och ha tillgång till de material som de vill arbeta med. <br /> Referenslista:<br />Bjørkvold, J-R. (2005) Den musiska människan. Stockholm: Liber AB<br />Fagius, G.(red) (2007) Barn och sång – om rösten, sångerna och vägen dit. Lund: Studentlitteratur AB<br />Gottberg, J. (2009) Musiken och rytmiken i praktiken. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB<br />Hägglund, K. & Fredin, K. (1993) Dramabok. Stockholm: Liber AB <br />Jonstoij, T. & Tolgraven, Å. (2001) Hundra sätt att tänka. Om Reggio Emilias pedagogiska filosofi. Stockholm: Sveriges Utbildningsradio AB<br />Lindqvist, G. (1996) Lekens möjligheter. Lund: Studentlitteratur AB<br />