SlideShare a Scribd company logo
1 of 141
Download to read offline
 
1
 
Av EvaBirgitta 
 
 
‐ Kan jag hjälpa dig? 
Jag blev mycket överraskad av att bli tilltalad då jag var djupt försjunken i mina egna funderingar. 
Jag tittade upp och såg in i en glatt leende kvinna som kunde vara någonstans mellan 25‐30 år 
gammal. När jag insåg vart jag stod och framförallt vad jag höll i handen rodnade jag djupt och 
försökte hitta något lämpligt att svara. Innan jag hann säga något förekom hon dock mig och 
fortsatte 
‐ Det där är en mycket bra behå för den lilla bysten. Den har inläggningar som gör att den egna 
bysten får lite hjälp, men den känns inte hård och styv som det kan bli med andra 
inläggningar, utan känslan är mer att behån blir en del av den egna kroppen. Jag tycker den 
är ett bra val och dessutom prisvärd. Här borta har jag en annan modell. 
Jag var på väg att hänga upp behån jag höll i handen på sin ställning när hon hindrade mig med 
orden 
‐ Nej, ta med den så du kan jämföra. När det gäller behåar så är det alltid viktigt att den passar 
individen. Jag kan tycka vad jag vill om kvalité och passform, men passar den inte bäraren så 
är den ändå ”fel” i någon mening. Man måste prova ut den som passar bäst, så ta med den 
du. Jag ser att storleken borde vara den rätta. 
Jag var fortfarande omtumlad efter hennes oväntade ankomst så det var nära att jag missade 
hennes kommentar. Pratade hon verkligen om mig när hon sa att man måste prova behån innan 
köpet och att den storlek jag höll i handen borde vara den rätta. Jag sneglade upp mot henne för 
att se om hon möjligen stod där och drev med mig, men jag mötte bara den där vänliga varma 
blicken. Vi kom fram till nästa ställ och hon plockade genast ner nästa delikata klädesplagg och 
överräckte det utan några större åthävor. Jag sökte något att säga, men än en gång förekom hon 
mig. 
‐ Den här är lite mer arbetad, lite mer spetsinläggningar, men fortfarande en bra och söt 
modell för den unga kroppen. Lite dyrare, men den har ännu lite mer fyllning vilket gör den 
till ett utmärkt val för den som inte vill vänta längre utan kunna visa upp en väl så 
naturtrogen byst. Jag har fler modeller längre bort, men du kanske vill fundera en stund? 
‐ Tack det vore bra, lyckades jag få fram till svar. 
‐ Utmärkt! Säg bara till om du behöver mer hjälp. 
‐ Visst det skall jag. 
Med dom orden så vek hon av och gick iväg för att göra något. Jag tyckte jag kunde ana en viss 
besvikelse i hennes konstaterande, men själv behövde jag den här stunden för att kunna samla 
mig själv. Det var också många olika känslor som strömmade genom min kropp. Inom mig 
surrade olika röster och vid mitt högra öra satt den ”Elake Fan” och envist tjatade på mig att 
genast slänga ifrån mig de två löjliga sakerna jag hade i handen och snabbast möjligt ta mig 
 
2
härifrån. Därigenom skulle jag åtminstone rädda en del av min heder och inte, som nu, göra bort 
mig helt och hållet. Jag var beredd att hålla med denna min inre röst när en lugn och trygg 
stämma vid mitt vänstra öra skickade helt andra signaler till mig. Jag hörde den ”Gode Fen” säga 
”Lennart! Nu är du här och gör det du så länge både har önskat och planerat. Du har dessutom 
mött en förstående expedit som uppenbarligen vill hjälpa dig. Förstör inte den här chansen.” Jag 
nickade gillande och min blick började söka runt i lokalen för att se var expediten tagit vägen när 
den ”Elake Fan” gjorde ett sista försök ”Förstår du inte hur löjlig du är. Du blir dagens åtlöje.” 
Jag hade dock bestämt mig och viftade bort alla tankar av den arten och istället gick fram till 
expediten. Hon blev uppenbarligen glatt överraskad att se mig komma för hon sken upp i ett 
brett leende som fick mig att rodna. Jag lyckades dock klara strupen tillräckligt för att få fram 
‐ Jag ser gärna på några fler modeller. 
‐ Självklart! Följ mig så skall jag visa dig vad vi har och jag tror säkert att du kommer att vilja 
bekanta dig närmare med fler av dom.  
Jag verkligen såg hur glad hon blev och det stärkte mig i min tro att hon inte ville göra narr av mig 
utan istället hjälpa mig tillrätta. Mina tankar bekräftades nästan omedelbart, för hon vände sig 
mot mig och fortsatte 
‐ Jag är förresten glad att du kom till mig igen. Jag var rädd att jag ”förlorat” dig och att du 
skulle vända på klacken och ge dig av. Men nu känner jag mig säker på att jag kommer att 
kunna ge dig den hjälp du behöver. Sedan får det visa sig om det blir affär av, men känn dig 
inte pressad att köpa något bara för att jag gärna hjälper dig. Jag menar allvar med att varje 
behå måste provas så att bäraren känner att den sitter rätt och fungerar bra på kroppen. 
Inger heter jag förresten. 
Om det var möjligt så hettade till ännu mer i ansiktet när jag förstod att den här inköpsturen 
definitivt skulle innehålla ett besök i den kvinnligaste av kvinnliga miljöer, ett provrum för 
damunderkläder. Jag blev så tagen av detta faktum att jag själv glömde bort att presentera mig, 
men hon verkade inte reagera utan sträckte obekymrat fram nästa intima plagg till mig att 
beskåda. Samtidigt som jag noga utförde den besiktningen så smet hon iväg och snabbt kom 
tillbaka med en korg. 
‐ Lika bra att ha den här tillhands. Har en känsla av att det kommer att bli några stycken innan 
vi känner oss nöjda. 
 
Hon hade helt rätt! När vi en bra stund senare insåg att sortimentet av bra behåar för liten byst 
var genomsökt så visade hon mig var provrummen låg. Med lite halvskakiga ben gick jag dit och 
Inger letade upp en hytt till mig och höll undan draperiet med orden 
‐ Ta av dig på överkroppen så kommer jag snart och bistår dig. 
Jag nickade till svar och sedan drog hon för draperiet och jag lämnades ensam med en korg fylld 
av läckra behåar. Även om jag var ganska så spänd och nervös så såg jag fram emot den 
kommande provningen. Jag hade ingen aning om vad som skulle hända, men bara vetskapen att 
jag snart skulle ha en vacker behå runt min överkropp fick mig att rysa av välbehag. Jag skyndade 
att ta av mig och var precis klar när Ingers röst frågade om det var OK för henne att komma in. 
Jag svarade att det var OK men ändå så for mina armar upp i kors för att skydda min bringa och 
handflatorna vilade mot mina axlar samtidigt som Inger lätt och smidigt gled in utan att knappt 
öppna draperiet. Hon tittade glatt mot mig och bad att jag skulle ta ner mina armar. Jag följde 
givetvis hennes uppmaning och hon började besiktiga min bröstkorg för att sedan titta upp på 
mig. 
 
3
‐ För att kunna hjälpa dig så måste jag bli lite mer personlig och röra och klämma här och där. 
Är det OK för dig? 
‐ Visst! Du vet bäst vad som skall göras. 
 
Direkt så förde hon upp sin ena hand och lät den smeka min torso och med den andra handen så 
fångade hon in lite vävnad och kände och klämde lite på den. Med en graciös rörelse snurrade 
hon runt mig och trädde in sina händer mellan mina löst hängande armar och förde upp sina 
händer och kupade dom runt mina bröst. Sakta förde hon sina händer in mot mitten samtidigt 
som hon lyfte upp dom utan att släppa taget. I spegeln såg jag hennes ansikte över axeln och hur 
ett nöjt leende spred sig över hennes läppar och när jag tittade lite längre ner så såg jag att  
hennes händer hade format något som kunde liknas vid ett par bröst med en tydligt definierad 
klyfta mellan sig.  
‐ Se själv! Det här kommer att fungera alldeles utmärkt. Jag tror att du kommer att bli mer än 
nöjd med resultatet. 
Hon släppte taget och fångade istället upp den första behån och knäppte upp behåbandet. Sedan 
trädde hon axelbanden över mina armar och förde upp behån längs min kropp. Jag kände hur det 
stramade till lite när hon knäppte hyskorna bak i ryggen och även om den inte på långa vägar satt 
perfekt så var det ändå en obeskrivlig känsla att se den spetsprydda tingesten pryda min bringa. 
Hon förflyttade sig lika obemärkt till min framsida, rättade till kuporna lite och såg till att 
axelbanden satt rätt på mina axlar. Hon justerade banden lite innan hon med sina mjuka händer 
gled in bakom kupan och drog upp lite överskottshud. Snabbt gjorde hon lika med andra kupan 
innan hon ställde sig bredvid mig och frågade 
‐ Nå, vad tycker du? Känns som om vi fick till en riktigt trovärdig byst, eller hur? 
‐ Jag är stum. Det känns så fantastiskt bra. Jag kan bara inte förstå att det faktiskt är på mig 
själv jag ser. Jag finner inga ord…. 
‐ Det behövs inte heller. Ditt ansikte säger mig mer än tusen ord.  
 
Vi fortsatte att jobba oss igenom alla olika modeller, skärskådade dom ordentligt och resonerade 
om för‐ och nackdelar hur de fungerade på min kropp. Det var en enastående upplevelse för mig 
att se mig själv ur alla möjliga vinklar och vrår i speglarna som prydde hyttens alla väggar. Det var 
dessutom först nu som jag fick en känsla för hur det var att ha bröst, och upplevelsen var 
euforisk. Till slut hade antalet möjliga modeller ändå skurits ner betydligt och även om Inger 
överlät till mig att få sista ordet så var vi rätt samstämmiga att det var två som var som gjorda för 
mig.  
‐ Om du inte har något mer att fråga om så tar jag dom här och hänger tillbaka dom. Vi kan väl 
ses vid kassan sedan? 
‐ Jo, en fråga bara, tror du att jag kan behålla en av dom jag tänker köpa på mig direkt? 
‐ Självklart? Vilken vill du börja med? 
‐ Den här, svarade jag och visade henne min favorit. 
‐ Då tar jag med den och larmar av den. Kommer strax tillbaka. 
Strax därefter stack Inger till mig min hett eftertraktade trofé och andäktigt satte jag på mig den 
efter konstens alla regler. Det var en med en speciell känsla som jag sedan drog på mig min 
turkosfärgade silkespolo och såg hur det elastiska och smidiga tyget formade sig kring mina nya 
företräden. Jag såg också hur tydligt behåns linjer syntes genom det tunna tyget och jag var 
mäkta stolt över vad jag såg. För att ytterligare förstärka känslan så placerade jag mitt 
 
4
hängsmycke utanpå tröjan och den vinröda berlocken hamnade precis ovanför den tydliga klyfta 
som bildats mellan mina bröst. Jag svepte jackan omkring mig, men lät den var öppen och fritt 
hängande. Innan jag drog från draperiet och steg ut i verkligheten borstade jag till min frisyr på 
det sätt jag lekt fram framför spegeln hemma i badrummet och som i mitt tycke gav mig en lite 
mer kvinnlig framtoning och klev ut som en helt ny person, åtminstone vad avsåg min inre 
känsla. 
 
Inger log sitt mjukaste leende och nickade gillande mot mitt bröstparti innan hon frågade om det 
var något mer jag önskade. Precis just då såg jag en korg bredvid kassan med diverse nedsatta 
underkläder i och jag slängde som hastigast ett öga dit. 
‐ Titta du! Det finns säkert en hel del som du kan ha nytta av. Speciellt om du varken har så 
mycket, eller inte kan spendera allt du har på kläder. 
Jag rotade runt lite och hittade genast ett antal trosor av skilda modeller och kvalitéer samt även 
två trosgördlar och lite kraftigare nylonstrumpor som säkert skulle bli sköna den kommande 
vintern. Allt slogs in i kassan och stuvades ner i en kasse med mycket tydlig hänvisning till varifrån 
varorna kom. Mäkta stolt tog jag kassen och betalade allt. Det blev ett betydande belopp, men 
jag var mer än nöjd med både betjäning och den tillhörande shoppingen. 
‐ Jag vet inte hur jag skall kunna tacka dig. Du har varit helt underbar. Du har verkligen gjort 
min dag. 
‐ Tack själv! Du har också gjort min. Det är inte varje dag som man har en sådan här lycklig 
kund och jag känner det som en stor ära att ha fått lotsat dig fram längs din väg idag. Du är 
mycket stolt och modig och det känns som en förmån att ha fått vara med idag och bidra till 
att en ung människa finner sig själv och vågar stå för det man är. Ursäkta om jag är påflugen, 
men har du tänkt shoppa vidare eller är du nöjd för dagen? Jag kom bara att tänka på att jag 
såg att man på damavdelningen plockat fram en hel del erbjudanden nu på morgonen som 
säkert skulle falla dig i smaken. Sen, om du inte tycker att jag är alldeles galet ute, så skulle 
jag kunna prata med en väninna på kosmetikavdelningen och höra om hon kunde ge dig 
några tips. Kanske har hon också tid att sminka dig också, helt gratis förstås. Vad säger du? 
‐ Låter jättespännande! 
‐ Men då tycker jag du går över till damavdelningen och sedan kommer tillbaka hit så ser vi 
vad jag har att komma med. 
 
Jag tackade henne än en gång och hon kom mig till mötes och gav mig en riktigt varm och härlig 
björnkram innan vi skildes åt. Jag letade upp damavdelningen och gav mig i kast att leta efter 
flera fynd. Jag hade en bra uppfattning vad jag skulle titta efter, men det var lite svårt att se allt 
på de välfyllda ställningarna, men jag hittade i alla fall en försvarlig mängd plagg som jag ville 
prova och styrde därför stegen mot provrummen. En äldre dam stod vid disken och synade mig 
från topp till tå och brast sedan ut 
‐ Vill du prova dessa plagg? 
 
Det rådde ingen som helst tvekan vad hon menade med sitt yttrande och jag återbördades till 
verkligheten efter att ha varit uppe och flugit bland molnen en bra stund. Jag blev också påtagligt 
påmind att alla inte var som Inger och att jag nog måste vara lite mer ödmjuk i min framtoning. 
Samtidigt så kände jag varken skam eller ångest inför att prova kläderna utan kände nog att det 
var min ensak vad för slags kläder jag ville prova. Jag var beredd att näpsa upp mig och svara 
 
5
emot när hon noga räknade mina plagg för att sedan vända sig om och sedan tillbaka igen med 
orden 
‐ Nr tre är ledigt. Här är din bricka. 
Jag svalde mina eventuella kommentarer och gick istället till anvisat provrum. Lite tilltufsad var 
jag, men ändå vid gott mod inför den kommande provningen. Jag kunde dock inte låta bli att 
fundera i hur reaktionen blivit om jag gjort tvärt om i min planering och gått till den här 
avdelningen först. Hade det överhuvudtaget blivit några inköp gjorda om jag mött den här 
reaktionen från första början? Jag tvivlade starkt och hyllade samtidigt den princip jag stakat ut 
för den här dagen att jag skulle börja inifrån och utåt. Hade man inget att sätta på sig under så 
var det ingen större mening att ha något utanpå var min tanke och som nu visat sig vara ett 
riktigt lyckodrag. 
 
Provningen som sådan gick riktigt bra och jag ställdes inför samma dilemma som tidigare och 
måste prioritera såväl plagg som pengar. Om jag inte valde den där fina klänningen som satt så 
bra och var så vacker så skulle jag kunna köpa två blusar och två kjolar. Ett mer användbart val, 
för hur fin klänningen än var, hur många gånger hamnade en transa på fest med sina väninnor 
jämfört med att kunna variera sin vardagsklädsel mer. Hur givet svaret än kändes så kändes det 
lite svårt att välja bort klänningen. 
 
Jag sorterade upp mitt val i två högar och snyggade till mig innan jag mentalt förberedde mig på 
att ta en dust med den sura expediten vid disken. Jag blev dock överraskad när hon inte stod där 
utan en ung kvinna i min egen ålder tog emot mina varor och frågade 
‐ Gick provningen bra? 
‐ Mycket!  Jag är nöjd, men som vanligt så var det inte allt som passade. 
‐ Nej så kan det ju vara. Jag kan ta hand om de du inte vill ha. 
‐ Tack! svarade jag och räckte fram den refuserade högen 
‐ Fina val du gjort. Passar dina färger bra. Har du tänkt och shoppa mer eller skall jag följa med 
dig till kassan?  
‐ Jag vet inte om det blir mer, men jag tänkte i alla fall titta på en jacka eller kappa när jag ändå 
är här. 
‐ Det låter som ett bra förslag. Kappavdelningen ligger precis bakom hörnet här. Jag kan ta 
med dina saker till kassan så slipper du hålla koll på dom om du hittar något och kanske vill 
prova eller så. Hur var ditt namn? 
‐ Jag heter L….. 
Jag var precis på väg att svara Lennart när jag kom på mig att det kanske var mindre lämpligt att 
använda mitt mansnamn. Jag hade väl så smått börjat fundera på hur jag skulle göra i en 
situation som denna och även provat några namn jag gillade. Nu kände jag nästan hur kallsvetten 
trängde på i pannan men fann mig snart och fortsatte 
‐ Liselott. Jag heter Liselott Larsson. 
‐ Fint namn! Bra då tar jag dina saker och lägger dom i kassan. Lycka till så ses vi kanske om en 
stund. 
 
Jag lämnade från mig allt och strosade iväg mot kappavdelningen. Jag blev nästan förskräckt hur 
många kappor det hängde därinne och blev återigen lite vilsen var jag skulle börja och vad jag 
skulle söka efter. Jag vandrade runt lite planlöst för att se sortimentet och lyfte fram en kappa 
 
6
här och där för att se dom lite mer på nära håll. Vid en av ställningarna fanns ett litet podium där 
det stod en skyltdocka som jag sneglade på. Först hade jag tänkt att färgen inte alls passade, men 
nu när jag kom lite närmare så var den inte alls dum, vare sig i färg eller modell. Den hade en 
varmrosa färg, luva med pälsbrämad kant och på motsvarande sätt var ärmsluten försedda med 
en smal pälsmudd. Bystpartiet var snyggt markerad med vackra sömmar men det som mest 
tilltalade mig var att kappan hade etagesydd nederdel som fick kappan att klocka sig på ett 
mycket snyggt och kvinnligt sätt. Jag kunde inte låta bli att känna lite mer på den och såg att den 
också var helfodrad och därför borde vara varm och skön. Jag hittade kappan på en ställning intill 
skyltdockan och letade upp den storlek jag trodde skulle passa mig. Jag var nog lite för 
pessimistisk, eller så var den ovanligt stor i storlekarna, för jag fick gå ner hela två storlekar innan 
den satt så som jag ville. Det fanns dessutom fortfarande plats för en tjockare tröja istället för 
min tunna polo. Priset var i den övre räjongen för min budget, men ändå överkomlig, så jag 
bestämde mig på stående fot och gick mot kassan. Jag gick inte raka vägen dit utan från 
kappavdelningen hade jag skymtat en del skor och antog att avdelningen för damskor fanns i 
närheten. Mycket riktigt så dök den upp bakom en vägg och jag började strosa runt för att se vad 
som erbjöds. Främst var det ett par promenadskor jag verkligen behövde, men inom mig så fanns 
en stor längtan till ett par vackra stövlar. Jag tycker det ser så vackert och kvinnligt ut med ett par 
stövlar och en vippande kjol en bit ovanför. Det är min dröm att någon gång få äga ett par stövlar 
av den sorten. Givetvis skall den ha en lite högre klack, inte jättehög och smal, men ändå så att 
bärarinnan kommer upp en bit och får sträcka lite på sig för att gå snyggt. Dessutom måste det 
vara en bra sula så att man får ett bra fäste mot alla underlag.  
 
Med en liten lätt suck konstaterade jag att den drömmen nog fick vänta, för alla stövlar jag såg 
låg i en prisklass som inte låg i närheten av min budget. Dessutom så hittade jag knappt någon 
med lite högre klack. Modet följde uppenbarligen inte mina önskemål och även om det säkert var 
stadigare och mer praktiskt med låg klack så var det inte det jag önskade mig. Däremot så fann 
jag fler bra promenadskor och jag hade en mycket härlig stund med att prova olika modeller och 
sedan stå framför spegeln och se hur min kropp lyftes upp och sträcktes ut. Även om jag just nu 
hade jeans på mig så kunde jag gott föreställa mig hur det skulle ta sig ut i kjol eller klänning. Jag 
rös till av välbehag.  
 
Men trots detta så infann sig inte den rätta köplusten på något av paren, så lite besviken tänkte 
jag ge upp och avstå från skor. Jag ställde tillbaka de jag provat och tog en annan väg tillbaka mot 
våningens kassa när jag hittade en monter med bara utgående varor. Och där stod dom! Ett par 
svarta stövlar med rejäl men ändå smäcker klack och med lämplig höjd. Det var ju i alla fall inga 
styltor jag var ute efter. Med lite darrande känsla närmade jag mig dom och hoppades, hoppades 
att storleken också skulle vara den rätta. Än så länge såg det bra ut. 41 stod det på märkningen, 
men var damstorlekarna lika med männens? För att kunna prova dom så lade jag från mig 
kappan på en bänk intill och slog mig ner. Hasade upp mitt byxben så att mina nylonklädda ben 
blottades och drog ner dragkedjan på stöveln och försiktigt lirkade på mig den. Sakta drog jag 
upp blixtlåset och även om det stramade lite så slöt sig den snyggt och elegant och jag riktigt 
kände hur stöveln omslöt mitt ben på ett behagligt sätt. Jag upprepade proceduren med den 
andra stöveln och reste försiktigt på mig för att hitta balansen på den för mig ovana ställningen. 
 
 
7
Några försiktiga steg fram mot spegeln och jag var såld. Bilden som jag såg fick mig att falla platt. 
Dom här måste jag bara ha. De var hur perfekta som helst och stämde precis med mina 
önskemål. Samtidigt fick jag ångest. Jag hade ju sett priset på de andra stövlarna och det var ett 
rimligt antagande att dom här låg i samma prisklass. Jag hade varit så ivrig att konstatera om det 
var rätt storlek att jag inte noterat priset som satt under stöveln och nu kunde jag inte kolla in 
det. Jag passade på att njuta en stund till och prövade att dra ner byxbenen över stöveln för att 
se hur de såg ut ihop med byxor, och det jag såg gjorde mig inte besviken, snarare styrkte mig att 
de här måste jag ha. Jag gick runt montern och fann att de kändes sköna att gå i och jag borde 
kunna hantera den höga klacken på ett bra sätt och inte behöva stappla omkring. Nej, skall man 
ha höga klackar så skall man kunna gå snyggt i dom också.  
Med en suck återvände jag till bänken och började ta av mig stövlarna. Medvetet lät jag bli att 
kolla prislappen så länge som möjligt för att ändå få behålla den härliga känslan jag nyss upplevt 
så länge som möjligt. När jag till slut var helt återställd till mitt ”vanliga” jag så vände jag på den 
ena stöveln och kollade in priset. Mitt hjärta hoppade över ett antal slag! Var det sant! Jag fick 
läsa priset ett par gånger innan det sjönk in i mig att priset var sänkt till långt under halva priset. 
Jag kunde tydligt se minst två sänkningar från ordinarie pris. Uppenbarligen var det modets 
svängningar som gjort den helt osäljbar, ända tills en drömmande transvestit kom förbi och 
förbarmade sig. För nu var jag helt säker. Det här paret skulle bli mitt. Nu kunde jag gå till kassan 
med välförrättat ärende. 
 
Jag försökte se om den trevliga unga tjejen var där, men typiskt nog så syntes hon inte utan den 
där sura expediten stod istället vid kassan. Jag hade ingen lust att driva omkring bara för att se 
om någon annan dök upp, utan jag samlade ihop mig och gick rakt mot kassan, beredd på vad 
som helst som kunde hända. Hon tittade upp, log ett lite skevt leende för att sedan stänga 
munnen till ett rakt streck och stelt konstaterade 
‐ Jaha, så ni har handlat färdigt nu.  
‐ Ja, och det finns undanlagda varor också, svarade jag samtidigt som jag lade upp kappan och 
stövlarna på disken. 
‐ Jaså! Jaha, hur var namnet? Frågade hon trots att hon mycket väl visste att högen till vänster 
om henne var de kläder jag provat och sedermera valt ut. Uppenbarligen så ville hon, av 
någon anledning, exponera mig för de övriga kunder som radade upp sig i kön bakom mig. 
‐ Liselott, Liselott Larsson, och det är kläderna där till vänster om er och dessutom, vad jag kan 
se, de enda som är undanlagda. 
Jag kunde inte låta bli att lägga till min lite syrliga kommentar och jag såg hur hon snörpte till sin 
mun ytterligare och var precis på väg att säga något mer när den unga tjejen dök upp och helt 
sonika gick fram till min klädhög och tog tag i den samtidigt som hon svarade sin kollega. 
‐ Jag kan ordna detta så kan du ta nästa kund. 
Expediten verkade lättad att ha blivit avlöst och vände sig till kunden bakom mig och bad den 
komma fram till disken. Jag och den unga tjejen fortsatte på vår kant. 
‐ Vilken fin kappa du har hittat. Den måste vara helt nyinkommen. Den måste jag gå och titta 
på. Du har god smak. Kommer att passa perfekt till de andra kläderna du valt ut. Är det något 
mer jag kan hjälpa dig med? 
‐ Nej, och tack för din trevliga hjälp, svarade jag lite extra högt och med betoning på ”trevliga” 
med adress expediten till höger. Jag fick också ett inte speciellt vänligt ögonkast tillbaka från 
 
8
henne som fick mig att undra om jag å min sida hade överreagerat och varit för bitsk mot 
henne. Jag fortsatte i lite mildare ton. 
‐ Jag har verkligen fått all den hjälp jag kunnat önska mig. Nu är jag nöjd för den här gången, 
men ni kan vara säkra på att jag kommer tillbaka. 
‐ Du är så välkommen så. Skulle något inte passa, trots att du provat, så får du gärna byta bara 
du gör det inom en vecka. 
Vi avslutade mitt inköp och istället för ge mig mina kassar över disken tog tjejen dom och gick 
runt disken. Jag gick henne till mötes och vi hamnade ett antal meter bort innan vi kunde mötas 
och jag fick överta allt. Samtidigt så fortsatte hon med lågmäld röst 
‐ Jag ber så mycket om ursäkt för hennes kommentarer. Hon är sur för det mesta, så ta det 
inte personligt.  
‐ Jag var väl lite väl bitsk tillbaka också, svarade jag och rodnade lite. 
‐ Kanske det, men bry dig inte. Jag hälsar dig i alla fall välkommen tillbaka, och du får mer än 
gärna komma in och bara visa hur du ser ut i dina nya kläder. Jag tror att du kommer att bli 
riktigt, riktigt snygg i dom här så passa dig du, det är inte bara killar som kommer att kasta 
ögon efter dig. Tjejer kan också vara svåra att ha och göra med om man blir en för stark 
konkurrent. Men ha det bra och lova mig att du kommer tillbaka. Karin heter jag förresten. 
‐ Tack. Jag lovar! 
 
Jag försökte smälta det hon sagt till mig och speciellt att lilla jag skulle kunna bli betraktad som 
en konkurrent till alldeles helt vanliga söta tjejer. Givetvis blev jag rörd och stolt över hennes tro 
på min förmåga att se ut som tjej, men att jag i något hänseende skulle kunna bli så övertygande 
i min roll att riktiga tjejer skulle, ens för ett ögonblick, se mig som en konkurrent, föreföll mig 
som taget helt ur luften. Men jag blev mycket glad för hennes ord och med rak rygg gick jag 
tillbaka mot underklädesavdelningen för att söka upp Inger som det var avtalat. 
 
Hon var upptagen med en kund, men nickade mot mig att jag var upptäckt så jag bara strosade 
runt lite på avdelningen och njöt av allt det vackra. Det tog inte lång stund innan hon avslutat sin 
kund och kom mig till mötes med ett brett leende.  
‐ Det ser ut som vi skulle kunna stänga redan till lunch idag. Dagsbudgeten för dagens 
försäljning är redan passerad med bred marginal ser jag. Har du gjort några fynd.  
‐ Massor! Verkligen givande dag.  
‐ Jag kan tro det, och om inte allt slår fel så tror jag att du får ännu mer att lägga till på den här 
dagen. Jag har pratat med min kamrat på kosmetik, Christina, och hon ville gärna träffa dig. 
Just idag så är hon på vår skönhetssalong högst upp i huset, så om det passar dig så är hon 
beredd. 
‐ Fantastiskt! Jag kommer aldrig att glömma den här dagen. Den blir bara mer och mer otrolig. 
Du kan inte ana hur omtumlande allt detta är för mig. Visst hade jag tänkt få lite saker gjorda 
idag, men allt det här fanns inte ens i mina vildaste drömmar. 
‐ Ibland lyser solen extra starkt på oss och tillfälligheterna spelar oss i händerna. Idag är det 
uppenbarligen din dag och låt det bara flyta på. Njut och ta till dig av livets goda. Glöm inte 
att vi tjejer njuter av att bli ompysslade och klä oss vackert, så ge dig hän och bekymra dig 
inte. Vi tjejer njuter också av att ta hand om varandra och se till att livet är behagligt att leva. 
 
 
9
Inger ledde oss till hissarna och färden gick några våningar upp innan vi hamnade i en korridor, 
mer likt ett kontor än ett varuhus, och i slutet av gången fanns en anonym glasdörr med texten 
”Skönhetssalong” målad med sirliga bokstäver. Vi klev in och möttes av en receptionist som 
tittade på oss men hann inget säga innan Inger meddelade 
‐ Vi skall träffa Christina. Jag vet var hon finns. 
‐ Jag vet. Hon har sagt till mig. Välkommen och kliv på. Svarade hon och riktade sina 
välkomstord till mig. 
Vi fortsatte längre in i lokalen som var uppdelad i större och mindre rum. Det fanns rader av 
torkhuvar, frisörstolar med gigantiska speglar, tvättställ och en massa konstiga apparater. Längre 
bort, dit vi var på väg, var det mindre hytter, mer likt en provhytt, med draperi och allt, men 
innanför fanns det ett sminkbord och en stor spegel som var belyst från alla håll. Bordet var 
överbelamrat med sminkprodukter och framför det stod en bekväm rosa fåtölj. En kvinna stod 
längre in med ryggen vänd mot oss, men när vi kom så vände hon sig och gick emot mig. 
‐ Välkommen! Det är du som är Liselott förstår jag. Du har säkert redan hört att jag heter 
Christina och det är jag som skall hjälpa dig idag. Jag tänkte att vi först bara skulle bekanta 
oss lite och att jag får lite bättre klart för mig vad du vill och hur dina önskemål ser ut. Kan 
det vara en bra början? 
‐ Jag tror att ni nu klarar er själva, så jag återvänder ner till mitt. Lycka till Liselott och jag ser 
gärna att du kommer förbi mig när du är klar här. Jag vill gärna se vad ni hittat på. 
‐ Jag lovar! Jo, jag har inget att invända. Jag har aldrig varit på en sådan här salong och även 
om det inte skrämmer mig i den meningen så undrar jag bara. Vad kommer det här att kosta 
mig. Jag vill väldigt gärna göra allt detta, men jag är ändå bara en student med begränsad 
ekonomi. 
‐ Jag förstår helt och hållet och du behöver inte vara orolig. Jag är anställd av ett 
kosmetikföretag och placerad här för att ge råd till kunderna. För det mesta står jag nere på 
golvet och ger råd i farten till alla som jäktar förbi, men idag passade det bra för mig att vara 
här uppe och ta hand om kunder som behöver lite mer råd och stöd. Så all min tid för dig är 
gratis och det enda du behöver betala är om du köper några av mina produkter, och det är 
absolut inget tvång. Går det som jag tänkt det så ska jag i slutet av vårt möte kunna 
presentera ett lämpligt urval produkter som jag tror du behöver. Allt har vi då provat och är 
välbekant för dig. Låter det som en bra tanke? 
‐ Låter jättespännande! Lova att ha tålamod med mig för jag vet egentligen ingenting om allt 
detta för jag har aldrig ägt några sminkprodukter. Jag har sett andra sminka sig, men aldrig 
prövat så här på riktigt. Jag vill heller inte bli för hårt sminkad. Det tycker jag inte är snyggt 
utom kanske i vissa speciella situationer.  
‐ Det var precis det här jag tänkte vi kunde prata om. Dina förutsättningar, dina mål och sånt. 
Tro inte för den delen att du är unik på något sätt. Jag har mött många tjejer i din ålder som 
heller aldrig besökt en skönhetssalong eller sminkat sig, så du är inte unik i det avseendet 
även om du inte har samma bakgrund som andra tjejer. Jag kan också lova att det du och jag 
pratar om kommer att stanna oss emellan. Vill du ha en kopp kaffe eller te när vi pratar. 
Kanske känns lite mer avslappnat så? 
‐ Gärna. Te för mig i så fall. 
 
 
10
Vi gick iväg till ett annat hörn av lokalen där det fanns några fåtöljer och några bord intill ett litet 
pentry. Några damtidningar lång lite osorterat på ett av borden och Christina makade undan 
några av dom och gjorde plats för våra te‐muggar. 
‐ Vi kan väl sitta här, föreslog hon. Just nu är det lugnt och ingen stör oss. Kommer det mer 
folk kan vi flytta tillbaka in i mitt lilla bås. 
Jag nickade till svar och började läppja på mitt te, nyfiken på fortsättningen 
‐ Kan du bara berätta lite kort om din bakgrund och hur du hamnat här hos mig? 
‐ Visst! Jag är 20 år och nyss nedflyttad hit för att studera. Jag har precis börjat på universitetet 
och bor inneboende en bit utanför stan. Så länge jag kan minnas har jag drömt om att klä mig 
som tjej, men hemma i vår lilla stad kändes det inte som möjligt att leva ut min längtan. Jag 
har provat mina systrars kläder, men bara inom husets fyra väggar. Någon gång har det varit 
nära att någon kommit på mig, men jag tror faktiskt att de fortfarande är omedvetna om mitt 
intresse. 
Jag fortsatte att berätta om min längtan och hur jag nu, när jag flyttade hit, bestämt mig för att 
skaffa lite egna kläder. Jag hade, sedan första dagen jag kom till stan, varit runt i butiker, tittat, 
längtat, hoppats, men alltid hade det varit något som gjort att jag inte fullföljt mitt mål och gått 
därifrån med oförättat ärende. Men successivt hade det ändå på något sätt stärkt mig och när jag 
idag på morgonen steg in här på varuhuset lyste solen uppenbarligen på mig. 
 
Vi fortsatte att prata om mina mål och jag kunde bara säga att jag verkligen ville pröva på att vara 
tjej, för att se om det verkligen var det som låg och tryckte eller om det bara var en dröm som 
sedan inte hade någon som helst bärighet i min verklighet. Situationen var perfekt för denna test. 
Jag var ny här, ingen kände mig, skolan hade ett uppehåll för tentamina och eftersom jag nyss 
börjat så fanns inget på schemat de närmaste två veckorna. Vi hade fått en massa litteratur att 
läsa, men det gick lika bra att läsa i tjej‐ som killkläder. I det läget hade jag mött Inger och nu satt 
jag här. 
 
‐ Spännande att höra hur tillfälligheterna kan spela in, om det nu verkligen är tillfälligheter. Jag 
är, när jag hör din historia, böjd att tro att det finns någon däruppe som sett dig och börjat 
dra i lite olika trådar. Nåväl, det må var hur som helst med den saken. Nu sitter vi här och jag 
tycker verkligen att det här är något spännande vi har framför oss. Medan du berättade satt 
jag och studerade dig, och jag vet inte om du är en väldigt bra skådespelare, eller om det är 
jag som redan glömt vad du egentligen är, men jag ser mer och mer bara en tjej framför mig. 
Visserligen en tjej med ganska ostyrig kalufs, ingen tydlig ”stil” eller tanke med sin person, 
men ändå en tjej. Dina gester, dina rörelser är mycket kvinnliga. Du har ett halvlångt hår och 
har en bra figur. Kanske förleds jag lite av ditt vackra bröstparti, som du inte gör några försök 
att dölja, men allt sammantaget gör att jag ser framför mig en tjej. En tjej som med lite mer 
tanke, omsorg etc kan bli hur söt och snygg som helst, och med din tillåtelse så är det jag 
tänkte bevisa för dig.  
‐ Jag vet inte vad jag skall säga. Det hela låter som ljuv musik i mina öron. 
‐ Det kommer att vara hårt arbete också. Även om förutsättningarna finns så måste dom 
vårdas och tas hand om. Det är nog kanske den första illusion jag kommer att ta ifrån dig att 
det är lätt att vara tjej. Men samtidigt, ack så trevligt. Är du redo? 
‐ Visst! 
 
11
‐ Då gör vi så här. Vi dricker upp vårt te och sedan tillbaka in i båset. Där vill jag att du klär av 
dig allt utom dina underkläder. Jag tycker mig se att du har nylonstrumpor på dig, så ta av 
dom också för vi kommer att jobba med hela din kropp. Medan du gör detta skall jag fixa 
fram en rock åt dig som du får ha medan du är här. 
 
Jag gjorde som jag blivit uppmanad och stod strax bara iförd behå och trosor och trosgördel. 
Christina ryggade inte ett dugg vid synen utan överräckte bara en ljusrosa arbetsrock åt mig. Jag 
drog på mig den och drog upp dragkedjan i fronten och kände hur det smidiga tyget formligen 
slöt sig om min kropp. Christina räckte sedan ett par slipers med klack och öppen tå till mig.  
‐ Förutom att jag är utbildad kosmetolog så har jag också en frisörexamen så jag skulle väldigt 
gärna vilja börja med att klippa dig lite. Jag lovar att jag inte kommer att klippa dig kort, utan 
istället klippa dig så att ditt hår får den volym du behöver och dessutom gör det mer lätt att 
hålla på plats. Jag tänker också klippa en frisyr som gör det lätt för dig att ändra så att den 
passar dina olika roller. Jag tror att din frisyr egentligen är nyckeln för dig. Med rätt frisyr kan 
smink och annat få en underordnad roll. Gör vi inget åt håret så måste vi förstärka det andra 
och det tycker jag är synd, för dina naturliga drag är så fina. 
‐ Jag säger inte emot dig, bara så glatt överraskad. Jag har länge gått och drömt om att få håret 
lagt, men aldrig vågat ta steget. 
‐ Då skall vi snart uppfylla den drömmen. Följ mig! svarade Christina med sitt bredaste leende. 
 
Vänligt tog hon min hand och förde ut mig ur hytten och fram till en stol med ett konstigt 
handfat bakom sig. Givetvis förstod jag vad det skulle användas till, men jag hade aldrig sett dess 
like. Christina svepte ett färgglatt nylonskynke kring mig och bad mig luta mig bakåt. Hon riktade 
in mig så att halsen vilade i urgröpningen och samtidigt samlade hon ihop min hårman och såg till 
att den hamnade i handfatet. Det var riktigt bekvämt att luta sig tillbaka och höra Christina 
förklara vad hon tänkte göra. Först skulle håret tvättas, sedan skulle hon klippa det. Hon skulle 
nog sedan behöva skölja det en gång och massera in lite läggningsvätska innan hon rullade upp 
mitt hår. Detta för att frisyren sedan skulle hålla bättre. Jag hade av naturliga skäl inget att 
invända utan bestämde mig istället för att lägga så mycket som möjligt på minnet så jag, i alla fall 
hjälpligt, skulle kunna fixa detta själv om det behövdes. 
 
Efter tvätten flyttade vi oss till en av stolarna vid de stora speglarna och Christina försatte ingen 
tid utan började kamma mitt hår åt olika håll samlade ihop lite hårtestar här och var och klämde 
fast dom mot huvudet med ett antal clips. Därefter började hon klippa och hur hon visste hur det 
skulle klippas förstod jag inte så nöjde mig med att vara åskådare och drömma om hur jag skulle 
kunna se ut när hon var helt klar. Att det skulle bli skillnad förstod jag på ett tidigt stadium, för 
framför mig förändrades mitt ansikte successivt. Det blev mer och mer runt upplevde jag och det 
var något jag gillade. Klippningen tog lite tid, men jag hade inte tråkigt en sekund utan var en 
intresserad åskådare. Vi småpratade hela tiden och det kändes fullständigt naturligt att sitta här 
och bli ompysslad. Efter en stund deklarerade Christina att hon var klar och att hon ville skölja 
mitt hår. Vi återvände till den stationen och direkt efter sköljningen så masserade hon in en 
vätska i mitt hår. Tillbaka vid spegeln så kammade hon ut håret igen och rullade fram en vagn, 
överfylld av olikfärgade spolar.  
 
 
12
Bit för bit rullades mitt hår upp och nu var mina sinnen på helspänn, för jag förstod att 
rullningsriktningen och storleken på spolarna hade betydelse för slutresultatet. Svårast var att se 
vad hon gjorde i nacken, men när jag förklarade mitt intresse så drog hon fram en spegel som jag 
kunde använda för att se vad som hände i nacken. När alla hårstrån fästs upp på spolar så 
placerade hon ett nät över hela härligheten och knöt ihop det så att allt låg säkert och tryggt 
innanför nätet. Hon drog ner torkhuven ovanför mig och med en försvarlig bunt damtidningar i 
knät förkunnade hon att det skulle ta runt 45 min innan håret var torrt. Under den tiden var 
samtal omöjligt, men hon tänkte utnyttja tiden till att göra i ordning mina naglar. Hon kom fram 
med en stor skål med varmt vatten och stoppade i mina fötter i den. Sedan fick jag lägga mina 
fingrar i en annan skål och hålla dom där i några minuter. 
 
Det gick några minuter innan hon satte sig vid min sida och tog upp den ena handen ur badet och 
började arbeta på naglarna. Hon klippte och filade, vred och vände på handen så jag undrade 
vilken träningsvärk jag skulle få efter behandlingen. Men hon arbetade snabbt och jag såg tydligt 
hur fina mina naglar blev men plötsligt så stängde hon av torkhuven och flyttade på den. 
‐ Jag glömde att fråga vilken färg du vill ha på naglarna. Kanske någon av dom här? 
 
Hon visade upp en provkarta och visade hur man höll den målade provnageln över sin egen för 
att se hur den tog sig ut. Jag valde snabbt en lite mörkare nyans av rosa som jag trodde skulle 
passa utmärkt till min nya kappa. Christina nickade gillande och sänkte åter torkhuven över mig 
och jag fick fortsätta att ljudmässigt vara utestängd från omvärlden. När första handen var klar 
tecknade hon åt mig att inte röra handen och att hålla fingrarna långt från varandra. Sedan gav 
hon sig i kast med nästa hand.  
 
Samma procedur upprepade sig och nu visste jag vad som gällde så jag spretade direkt med 
fingrarna och lät handflatorna vila mot armstödet. Christina försvann ur min åsyn, men det var 
bara för att fixa i ordning något för att kunna behandla mina tånaglar på samma sätt. Dom kunde 
jag inte spreta på av egen vilja, så där placerade hon något som liknade en kam mellan tårna som 
höll isär dom. Ganska precis efter hon var klar med allt så tystnade torkhuven och Christina 
gjorde mig fri från huvudbonaden jag haft en stund och kände om håret var torrt. Uppenbarligen 
var det till hennes belåtenhet för hon tyckte att vi kunde flytta in till hennes sminkbord nu. Jag 
fick dock samma förhållningsorder att inte vara någonstans med fingrarna utan låta henne sköta 
allt som behövde rättas till. Med en liten stapplande gång för att inte förstöra arbetet på fötterna 
hamnade jag till slut i hennes sminkstol. Hon lät dock hårnätet sitta kvar och förklarade att det 
skulle bli den sista åtgärden.  
 
Nu blev det mer av en lektion och hon förklarade noga vad hon gjorde och varför. Hon visade 
också hur hon valde ut färgerna, både för att de skulle passa ihop, men också passa mitt ansikte. 
Det första hon gjorde var sedan att plocka mina ögonbryn lite. Hon skulle inte alls göra dom till 
två tunna streck som var modet just nu, men ansa dom så mycket att det ändå gjorde skillnad. 
Det gjorde riktigt ont när hon plockade bort hårstrån som hon inte tyckte skulle vara kvar, men 
jag såg att resultatet blev riktigt bra.  
 
Mina ögonfransar jobbade hon lite med och jag fick ömsom titta dit och ömsom hit. När hon 
gjorde ögonen fick jag för det mesta blunda eller titta upp i taket, så där såg jag inte så mycket. 
 
13
Läpparna mina formade hon först med en penna och fyllde sedan i med ett läppstift som hade 
samma nyans som nagellacket. Fint värre skulle det bli. Nu kunde jag skönja slutresultatet och jag 
blev därför extra besviken när hon hängde en handduk över speglarna. Hon ville ge mig en 
överraskning och se hela resultatet efter att hon kammat ut mitt hår. Med flinka fingra tog hon 
bort spolarna och började borsta ut håret med kraftiga tag som fick mig att undra om det skulle 
finnas kvar ett enda hårstrå efter den behandlingen. Hon rättade till lite här och lite där innan 
hon förklarade sig vara nöjd. En liten lätt dusch med hårspray fick jag också innan hon betraktade 
mig och synade om det var något som fattades. Det var det givetvis för strax kom hon tillbaka 
med ett verktyg och frågade mig 
‐ Med den här gör man hål i öronen. Det går snabbt, märks knappast och är garanterat 
hygieniskt. Jag menar på att pricken över i‐et skulle vara just att du har snygga örhängen och 
skonsammast för kroppen är att göra hål. De med clips trycker gärna på örat och kan bli 
olidligt efter ett tag. Nackdelen med hål är att dom finns och syns, men idag är det ju inte 
ovanligt att andra än tjejer har hål också. Du avgör själv, men jag tror du skulle gilla att ha 
hål. Hålen gör jag gratis, men det du väljer att ha i måste jag ta betalt för. 
‐ Jag håller med dig. Ska det vara så ska det. Vilka modeller har du att välja på? 
Jag fick se några varianter och valet var inte svårt. Jag valde ett par pärlörhängen och strax 
därefter satt det två skinande blanka pärlor i mina örsnibbar. Nu var allt klart, men precis som 
hon tänkte dra bort handduken kom hon på en sak. 
‐ Visst var du och shoppade kläder innan? 
‐ Ja! svarade jag undrande. 
‐ Är det något av plaggen du vill ha på dig eller vill du vänta? 
Nu förstod jag vad hon tänkte och jag sken upp som en sol. 
‐ Jag byter gärna om här. Ingen skulle bli gladare än jag. 
Vi gav oss i kast med att välja ut min kreation och befria plaggen från alla prislappar och sånt. 
Medan jag klädde på mig vände sig Christina sig bort och städade upp på sitt sminkbord. Vi blev 
klara samtidigt men istället för att dra undan handduken ledde hon ut mig till de stora speglarna 
utanför. Jag häpnade när jag såg en vacker ung dam som stod bredvid Christina. Att det var jag 
hade jag stora svårigheter att se, men jag njöt av allt jag såg. Från de rosafärgade tånaglarna, 
mina nylonklädda ben, min kjol, blus där man kunde ana behån inunder och sedan mitt ansikte 
som inte hade många likheter med den som klev in på varuhuset för ett antal timmar sedan. 
Kvinnan i spegeln hade en mjukt böljande pagefrisyr med inåtböjda hårtoppar och snedkammad 
lugg. Christina förklarade att hon helst hade velat göra rak lugg, men den frisyren skulle blivit 
svårare att förändra för mig. Nu behövde jag bara kamma den lite annorlunda och jag hade en 
ordinär kill‐frisyr. Vid öronen skymtade jag pärlorna och Christina svepte bort håret bakom 
öronen och visade hur jag kunde variera min frisyr. Hon gav även tips om hur jag skulle använda 
hårklämmor för att förändra mitt utseende. 
 
Jag var helt överväldigad och stod bara och stirrade när Christina kom med mina stövlar och min 
kappa och bad att jag skulle sätta på mig dom också. Hon behövde inte be mig två gånger och 
strax vred jag och vände på mig än en gång och njöt av det jag såg. Jag blev så till mig att jag 
vände mig mot Christina och gav henne en riktigt varm kram och jag kände att hon besvarade 
den och gärna höll kvar mig en extra lång stund. Fortfarande med ett lyckorus inom mig och ett 
brett leende på läpparna hjälptes vi åt att samla ihop mina pinaler. Jag bad sedan Christina om 
hon kunde plocka ihop de saker hon hade sminkat mig med så jag fick köpa dom. Jag var helt 
 
14
nöjd med resultatet och jag måste ju kunna, om än inte lika perfekt, försöka återskapa resultatet 
på egen hand. Hon svarade att hon redan plockat i ordning allt i en liten necessär och att det var 
hennes prover. Det var ändå dags att ta fram nya och då kunde jag lika gärna ta dom gamla 
istället för att hon slängde dom. Jag skakade bara på huvudet åt all den välvilja som visades mig 
och frågade om det verkligen bara var örhängena jag skulle betala. Uppenbarligen var det bara 
det och när jag gjort mig skuldfri, åtminstone ekonomiskt, lämnade vi skönhetssalongen 
tillsammans. Hon skulle ner på avdelningen en sväng och se vad som hände där.  
 
Jag själv stannade vid damavdelningen och tackade henne än en gång för allt hon gjort för mig. 
Hon viftade bort mitt tack, men jag tror ändå att hon var glad å mina vägnar. Jag tänkte inte 
fortsätta shoppa, men jag ville gärna visa Inger hur jag såg ut. Inger stod vid kassan och plockade 
med lika olika varor när jag bara stegade fram mot henne. Hon tittade upp och frågade 
‐ Hej! Kan jag hjälpa dig med något? 
Lite forskande tittade hon på mig innan hon sken upp och svarade 
‐ Nä dra mig på trissor. Visst är det du! Men så fin du är. Jag tror inte mina ögon. Du är en 
riktig skönhet. Här får man se upp förstår jag. 
‐ Tack, men det är Christinas förtjänst helt och hållet. Självklart din också. Hade inte du hjälpt 
mig från början så hade jag varit ljusår från detta. Jag förstår inte hur fort allt hänt. 
‐ Visst är Christina duktig, men skönheten kommer inifrån och det hon gör är att plocka fram 
den.  Men vilken snygg kappa du har. Hittade du den här? 
‐ Ja, kjolen, blusen, stövlarna, för att inte tala om underverket här inunder. Den stortrivs jag 
redan i. 
‐ Det syns på dig, du bär upp allt med en självsäkerhet som jag trodde bara vi som är födda till 
det här livet kunde ha, men ack så fel jag har. Välkommen i gänget. Du hedrar verkligen vårt 
kön. 
 
Vi hade säkert stått där än idag och förmedlat vänligheter till varandra om inte en annan kund 
kommit och krävde Ingers uppmärksamhet. Innan vi skiljdes stack hon åt mig en liten lapp och 
vinkade sedan farväl till mig. Lite tom inombords men med ett glatt leende tog jag stegen ut ur 
varuhuset för att möta verkligheten utanför den skyddade världen som den varit för mig de 
senaste timmarna. Den bleka höstsolen log mot mig, men en lite kylig bris slog mot mig och fick 
mig att rysa till. Kanske var det också lite inblandning av den spänning jag ändå kände att för 
första gången ta ett kliv ut i verkligheten som tjej. Mitt självförtroende var dock i topp efter att 
ha sett mig själv i spegeln ett antal gånger.  
 
Samtidigt som jag letade mig fram mot tunnelbanenedgången fick jag ett infall. Självklart måste 
jag dokumentera mitt yttre och turligt nog var fotoautomaten ledig och jag fiskade upp 
erforderliga mynt och satte mig tillrätta. 4 blixtar senare hade jag bara att vänta på att bilderna 
skulle komma ut. Det var faktiskt rätt bra att bara stå där och vänta. Jag fick möjlighet att samla 
mig och även iaktta alla jäktade trafikanter som ilade fram och åter. Visst fick jag blickar, men 
ingen verkade återvända med blicken för att något onormalt upptäckts, utan de registrerade 
uppenbarligen bara min närvaro och blev nöjda med att vad de såg också motsvarade vad de 
rimligen hade att förvänta sig. 
 
 
15
Jag blev mer än nöjd med resultatet som några minuter senare kom ut från fotoautomaten. 
Kanske var inte jag själv den bäste att göra ett utlåtande, men med tanke på mina förutsättningar 
så kunde jag inte annat än utfärda maximala 5 poäng för den trevliga kvinnliga person som 
återfanns på bilden. Om det var något jag skulle kunnat ha kritiserat så var det avsaknaden av ett 
leende, men det betraktade jag som en bisak. Jag stoppade varligt undan dyrgriparna i min väska 
och fortsatte ner till perrongen. Inte heller väntan på nästa t‐banetåg innebar några stirrande 
blickar utan jag kunde ta mig ombord på tåget som kom utan problem och hittade även en 
sittplats, vilket var skönt med tanke på alla kassar som jag medförde. 
 
Några stationer senare var det dags för mig att byta till förortsbussarna och även där hittade jag 
mig en plats utan större problem. Nu hade jag nästan 20 minuter på mig innan jag kom hem till 
mitt hyresrum och först nu började verkligheten komma ikapp mig. Plötsligt kände jag hur 
hungrig jag var och insåg att jag inte ätit sedan frukosten i morse. När jag inte hade något annat 
att fundera över så började också en inre oro få fäste inom mig. Visserligen var allt detta som 
hänt något jag verkligen önskade av hela mitt hjärta, men hade det gått för fort? Jag hade bara 
bott några dagar i rummet jag hyrt hos den gamla damen i hennes villa. Jag visste att det fanns 
ytterligare en hyresgäst, men aldrig träffat personen. Damen i sig var säkert inget problem. Hon 
var gammal och lämnade i princip aldrig sin del av huset. Jag och den andra hyresgästen bodde 
heller inte intill varandra i den stora villan, men disponerade gemensamt husets kök, badrum och 
tvättstuga så visst skulle vi stöta på varandra, men hittills hade det aldrig hänt. Mina möjligheter 
att därför osedd ta mig till mitt rum borde var stora, men jag kunde ju inte säkert veta. 
 
Jag försökte tränga bort tankar som dessa och istället planera för fortsättningen. Med den 
utveckling dagen fört med sig så var det självklart att jag skulle fortsätta att vara tjej så mycket 
och så länge som möjligt under de nästan 2 veckor långa uppehåll som låg framför mig. Riktigt 
vad jag skulle göra hade jag liten aning om, men jag ville givetvis pröva mina vingar på alla 
möjliga sätt. Främst tänkte jag på konserter och teaterföreställningar, men det vore också kul att 
gå ut och äta någon gång. Dock kändes det inte så inspirerande att sätta sig på en restaurang 
ensam. Det kanske kunde vara lite utmanande att sitta där som ensam tjej och inte ha någon att 
konversera med. 
 
Spänningen inom mig stegrades något när jag närmade mig min hållplats. Skulle några andra 
stiga av och tänk om min okända granne också satt på bussen, omedvetna om varandra. Jag 
beslutade mig för att ta det lite lugnt och inte stressa fram till huset utan vara lite avvaktande. Vi 
var några som steg av men ingen som jag direkt kunde peka ut som en potentiell hyresgäst. Lite 
lugnare ökade jag på mina steg och kände en härlig tillförsikt att jag inte hade några problem att 
ta mig fram på mina ändå ganska höga klackar. Det kändes stabilt och säkert och jag var glad att 
jag numer var helt ensam på ”min” gata och avslappnad gick jag fram mot grinden och tog mig 
upp mot huset på höjden. Utan några som helst problem kom jag in i hallen och det var knäpp 
tyst i huset. Jag ställde ifrån mig mina kassar och började dra ner dragkedjan på ena stöveln när 
jag hörde snabba steg i trappan bakom mig. Jag blev alldeles tom inombords och visste inte vad 
jag skulle göra när jag hörde en kvinnostämma bakom mig 
 
‐ Hej!  
 
16
Jag insåg att jag inte kunde göra något annat än vara ärlig och säga sanningen och därför så reste 
jag mig upp och mötte hennes välkomnande blick samtidigt som jag besvarade henne 
‐ Hej! 
‐ Jag heter Gerd och är inneboende här. Visst är det du som är den andra hyresgästen? Vi har 
ju aldrig träffats. 
‐ Ja det är jag, svarade jag och försökte hitta en lämplig fortsättning, men Gerd förekom mig 
‐ Kul, jättekul att träffas och att det blev du. Jag fick nästan uppfattningen att det var en kille 
som skulle flytta in. 
‐ Det är det också, jag heter egentligen Lennart, men just idag så ser jag ut så här och kallar 
mig Liselott. 
‐ Nä, du skojar med mig? Är det sant! Jösses vilken grej. Du ser så… du är…. Ja, jag vet inte vad 
jag skall säga, men du känns så riktig, så naturlig. Spännande!  
Vi stod där och tittade på varandra och även om jag fladdrade en hel del med blicken och inte 
riktigt visste vad som förväntades av mig eller vilka tankar Gerd innerst inne hade om mig så 
verkade hon lugn och trygg och inte speciellt chockad över mitt tillkännagivande. 
‐ Men du! Jag är på väg ut för att äta. Har du lust att hänga med så kan vi prata av oss och lära 
känna varandra. Hänger du med? 
Jag var på väg att tacka nej, när min Gode Fe knackade på och gav sig tillkänna. Hon påstod med 
emfas att jag inte hade något annat val än att tacka ja. En sådan här chans fick bara inte försittas. 
‐ Visst jag är också jättehungrig. Inte ätit på hela dagen. Jag behöver bara upp på rummet och 
lämna av lite saker och så behöver jag fräscha upp mig lite.  
‐ Inga problem! Jag väntar här. ”Lite saker” du verkar köpt ett helt varuhus. 
‐ Lite åt det hållet är det nog. Jag kan berätta mer om det senare. 
‐ Kul. Du skall veta att jag är en nyfiken tjej! svarade hon med ett brett leende. 
 
Jag drog av mig stövlarna, men behöll kappan på och trippade upp för trappan och in på mitt 
rum. Jag ställde ifrån mig kassarna och gjorde det jag behövde göra innan jag vände tillbaka till 
min nyfunne väninna Gerd. Hon var påklädd och klar och iakttog med stort intresse hur jag 
snabbt och säkert drog på mig stövlarna, rättade till kappan och gjorde en sista koll i spegeln att 
alla hårstrån och annat nödvändigt såg tillfredsställande ut. Åtminstone tror jag att det var så allt 
såg ut, men i verkligheten så darrade jag som ett asplöv inombords. Att jag tittade mig i spegeln 
berodde inte på ett invant kvinnligt beteende utan mer på att jag ville se om min skräckblandade 
förtjusning syntes samt passa på att än en gång njuta av mitt, i min mening, härliga yttre 
uppenbarelse. 
 
Gerd log mot mig när jag förkunnade att jag var redo och tillsammans lämnade vi huset.  
‐ Har du några önskemål vart du vill gå? frågade Gerd 
‐ Nej! Känner inte till en enda restaurang här i närheten, så jag följer med dig dit du går.  
‐ Okej! Jag gillar stället som ligger några kvarter bort. Dom har bra mat till rimliga priser och så 
här dags brukar det finnas lite andra gäster också så att det blir lite stämning. 
‐ Kul, svarade jag fast jag helst skulle önskat en folktom krog första gången jag gick ut.  
På något sätt så kändes det tryggt med Gerd. Visserligen hade jag precis träffat henne och 
egentligen inte visste ett enda dugg om henne, men bara det faktum att hon direkt accepterat, 
eller i alla fall tolererat, min gestalt kändes bra. 
‐ Vad är det du skall studera då? frågade Gerd nyfiket. 
 
17
‐ Jag har just börjat på universitetet och läser beteendevetenskap. 
‐ Det var ju ett perfekt ämne för dig.  
‐ Hurså? frågade jag undrande 
‐ Jo, jag tänkte på att då vet du hur du skall hantera och förutsäga olika reaktioner på hur vi 
reagerar på att du klär dig som kvinna. 
‐ Det har du rätt i! Så långt har jag faktiskt inte tänkt själv. Jag har alltid varit intresserad av 
ämnet, men aldrig funderat varför, men när du säger det så har det säkert haft en avgörande 
betydelse. Knepigt att jag inte ens tänkt den tanken själv. Tack för din fråga. Nu har jag fått 
något intressant att fundera på. Du själv då? Vad läser du för något? 
‐ Läser och läser! Visst läser vi en hel del, men mest handlar det om praktiska övningar. Jag går 
på Schantungskolan som är en skola för blivande kosmetologer. Mitt mål är att öppna en 
egen skönhetssalong och satsa på naturliga skönhetsmedel. Du må tro att vi smetar på oss 
mycket av tvivelaktigt ursprung. Jag delar inte olika synpunkter på att man skall sluta sminka 
sig, men jag tycker att man skall vara mer noga vad allt innehåller. 
‐ Intressant och spännande. Jag själv vet egentligen ingenting om sminkning och vad det 
innehåller. 
‐ Inte! Jag tycker du är jättefint sminkad. Verkligen proffsigt gjort! 
‐ Tack! Det är ett proffs som har gjort det. Jag kom direkt från en salong som både sminkade 
mig och fixade håret. Båda sakerna var premiär för mig så det här är en mycket omtumlande 
dag för mig. 
‐ Ojdå! Då förstår jag. Du får gärna fortsätta berätta, jag är som sagt väldigt nyfiken av mig. Här 
ligger förresten restaurangen. En del folk är det också, men du bangar väl inte för det? 
‐ Hoppas inte det. Det är nästa sak som blir premiär för mig. Man skulle kunna säga att detta 
är premiärernas dag. 
‐ Hoppas bara att jag inte lockat med dig på något du helst inte vill. 
‐ Oroa dig inte. ”Vill” vill jag, men klarar jag det är en annan fråga. 
‐ Där kan du vara lugn. Jag kommer att stötta dig till 100% och bete dig bara så som du gjort 
hittills och ingen kommer ens att tänka tanken att du är någon annan än den du utger dig för. 
‐ Du säger det! 
‐ Ja, och jag menar det. Kom så går vi in. Du vet väl alla tjejers slogan, ”Vi kan, vi vill, vi törs”. 
 
Vi hittade ett bord mitt i den lilla och trivsamma lokalen. Det märktes att Gerd varit här tidigare, 
för flera av gästerna nickade till henne och killen som kom med matsedeln hejade bekant när han 
hälsade oss välkommen. Utbudet på matsedeln var varierande, men jag hade redan bestämt mig. 
Jag bara måste pröva det där nya som hette ”Pizza”. Det fanns i alla fall inte i min hemstad, men 
här växte ställena upp som svampar ur jorden. Gerd tänkte lika och vi valde mellan deras båda 
varianter, Marinara eller Vesuvio.  Det gällde ju att fortsätta i samma stil på den här stora 
premiärdagen.  
 
Vi gjorde vår beställning och medan vi väntade fortsatte vi att småprata. Gerd var en lättsam tjej 
som hade lätt för att skratta och hennes lättsamma sätt smittade helt klart av sig på mig. Jag fick 
reda på att hon egentlig kom från Norrland, men som för ett par år sedan kommit hit ner för att 
arbeta. Efter lite ströjobb här och där fick hon nys om utbildningen hon nu gick på och hon var 
helt på det klara med att hon satsat på rätt utbildning. Jag fortsatte att berätta om min bakgrund 
som i mångt och mycket hade likheter med hennes. Vi var båda inflyttade från andra delar av 
 
18
landet och hade egentligen inga kopplingar till Stockholm. Hon styrde sedan skickligt över 
frågorna på hur jag kommit fram till att jag ville vara tjej, och jag försökte beskriva hur det hela 
utvecklats under åren och hur jag, här i Stockholm, fått helt andra möjligheter att utforska detta 
mitt intresse. Gerd blev mycket intresserad när min berättelse kom fram till dagens händelser 
och lyssnade med stor inlevelse på mina upplevelser idag. 
‐ Fantastiskt! Jag förstår att du befinner dig i sjunde himlen. Vem skulle inte det! Men det jag 
inte förstår är hur du kan föra dig så bra. Du går ju perfekt på dina höga klackar och är hur 
snygg som helst. Jag blir riktigt avis på dig. Jag vill gärna ha höga klackar, men det blir bara 
vingligt och inte alls bekvämt. Orättvist tycker jag, svarade Gerd och låtsades se trumpen ut. 
‐ Jag är förvånad själv och min enda förklaring är att jag faktiskt alltid haft god balans. Jag har 
inte några problem med att gå balansgång och sånt och det tror jag kan ha betydelse. 
‐ Säkert, men du går ju snyggt också. Vickar på rumpan så där sexigt som bara tjejer kan. Var 
har du lär dig det? 
‐ Vet inte! Kan det inte vara så att för att gå med höga klackar så blir det naturligt att svänga 
på rumpan. Kroppen talar på något sätt om för dig hur du skall röra dig för att det skall 
fungera. 
‐ Du får det att låta så enkelt, men jag vet av egen erfarenhet hur svårt det är. 
‐ Du kanske inte skall fundera så mycket, utan bara sätta igång och gå, svarade jag. 
‐ Du menar att om jag tänker för mycket så försöker jag kontrollera kroppen istället för att ge 
den frihet att sköta det hela själv? 
‐ Ungefär. Kanske kan vara värt att prova. 
‐ Självklart! Vilken skostorlek har du? 
‐ 41! Hurså? 
‐ Vilken osis. Jag har 39. Hade du haft samma storlek så hade jag krävt ett byte på hemvägen. 
Jag vill testa ditt förslag. 
‐ Mitt! Du kom ju på det alldeles själv. 
 
Vi fortsatte att smågnabbas om detta och en del annat tills våra maträtter kom på bordet. Det 
var trevligt att konversera med henne och det här lilla ”käbblet” fick mig bara att slappna av och 
känna mig bekväm i min situation. Det kändes nu helt naturligt att sitta här i blus och kjol och 
vara nyfriserad och vackert sminkad. 
 
Det var gott med Pizza! Helt annorlunda än jag var van vid. Lite chockad blev jag när den stora 
tallriken placerades framför mig, men när jag började äta så var det som vanligt. Kanske lite för 
vanligt, för Gerd påkallade min uppmärksamhet och visade diskret att jag borde ta mindre 
tuggor. Jag rodnade när jag upptäckte mitt misstag och log tacksamt mot Gerd som hade det 
svårt att hålla tillbaka skrattet åt mitt lilla avsteg från tjejrollen jag antagit. Vi blev kvar på 
restaurangen till sent på kvällen och även hunnit med att prata med några andra som var där. Till 
slut så kände jag bara att min kropp tagit emot alldeles för många intryck under dagen och 
behövde vila. Gerd förstod mig och vi delade på notan och återvände hem.  
 
Gerd undrade lite vänligt om jag ville ha hjälp med att avsminka mig. Hon förklarade att det var 
noga med att göra ordentligt rent och sedan lägga på en bra nattkräm för att huden skulle 
återhämta sig och inte ta skada av den nya sminkningen dagen därpå. Jag tackade för 
erbjudandet och fick instruktioner av Gerd. 
 
19
‐ Du kan väl göra dig i ordning för natten så ses vi utanför badrummet om en stund. Jag har 
alla saker vi behöver så du behöver inte ta med något. 
‐ Jag har nog inte så mycket att ta med mig heller. Jag trodde att tvål och vatten var tillräckligt. 
‐ Det kan det vara, men bättre är om man har riktigt bra preparat. Tvål torkar ofta ut huden 
för mycket. 
‐ Mycket återstår tydligen att lära. Jag är tacksam för din hjälp. 
‐ Ingen orsak. Du skall se att vi kommer att ha mycket roligt tillsammans du och jag. Jag är 
verkligen nöjd och glad att du inte lyckades smita in obemärkt.  
‐ Även om det blev en smärre chock för mig när du kom ner för trappan så är jag också glad att 
det skedde. Hoppas jag inte tar i för mycket när jag säger att jag gillar att du är min väninna. 
‐ Inte alls. Det är så jag känner gentemot dig också. Skall bli spännande dock att se hur Lennart 
och jag kommer överens. Vi har ju aldrig träffats, men Liselott är definitivt den sorts väninna 
jag gärna har och umgås med. Vi ses om en stund då. 
‐ Visst! 
 
Jag blev alldeles varm inombords av hennes ord och hade lite svårt att koncentrera mig på det 
jag skulle göra. Men i all hast fick jag av mig kläderna och höll på att glömma bort min nyvunna 
könstillhörighet, men när jag började dra på mig Lennarts pyjamas vaknade jag upp och istället 
letade fram det gamla nattlinne jag lyckats rädda undan vid en av mina systrars 
garderobsstädningar. Till den hörde också en negligé som jag också tog fram. Jag stod länge och 
väl och funderade på om jag skulle ha på mig behå eller ej innan jag till slut plockade fram behån 
utan bygel som jag köpt och satte på den. Det kändes sedan helt annorlunda och mer riktigt när 
jag lät nattlinnet drapera sig runt min kropp. 
 
Vi möttes utanför badrummet och båda två avsynade noggrant varandra. På något sätt var vi 
väldigt lika varandra, men ändå så olika. Men likheterna förbryllade oss båda och våra blickar 
sökte noggrant och långsamt av våra kroppar för att se och förstå var likheterna fanns och hur 
olikheterna doldes eller förändrades. Ingen av oss sade något och den ”besiktning” som utfördes 
var varken obehaglig eller kränkande. Bara vacker och utförd med stor känsla för varandras 
behov av att få saker och ting bekräftade. Jag för min del hade aldrig sett något vackrare än den 
kropp som, likt min, var draperad i mestadels genomskinlig nylon. Om det var medvetet eller ej 
vet jag inte, men Gerd hade inte en tråd på kroppen under det tunna tyget och det fanns inte en 
enda detalj i hennes vackra kropp som var dolt för mina ögon.  
 
Jag vet inte hur länge vi stod där, men till slut så återvände vi till verkligheten och gick in i 
badrummet. Gerd beordrade mig ner på toalettstolen och svepte sedan en handduk runt min 
hals och fäste ett clips på framsidan så att den satt tätt mot min hals. Hon tittade på mina 
örhängen och frågade. 
‐ Har du gjort hålen idag också? 
‐ Ja! 
‐ Då får vi låta dom sitta i. Hålen måste läka först innan du kan ta ut dom, men kom ihåg att 
snurra på dom några gånger per dag så inte dom läker fast i dina öron. 
 
Samtidigt som hon började sminka av mig berättade hon noga vad hon gjorde och varför. Hennes 
lugna stämma och de masserande rörelserna fick mig nästan att domna bort. Kanske var det en 
 
20
reaktion på allt som hänt under dagen. Fantastiska saker som jag aldrig trott skulle kunna 
inträffa, allra minst samlat på en enda dag. Men nu satt jag här och hade tid att låta dagen köras i 
ständiga repriser och Gerd kommenterade ibland och undrade vad det var jag tänkte på för mitt 
ansikte sprack upp i ett brett leende gång efter annan. 
 
Strax var hon färdig och med lite oro i blicken tittade jag försiktigt mot spegeln, beredd på det 
”värsta” och se hur mitt manliga jag nu åter var dominerande, men konstigt nog så uteblev 
chocken. Visst var det ett annat ansikte jag såg, men det var varken Liselott eller Lennart utan 
något mitt emellan. Fortfarande, mest med hjälp av frisyren och örhängena, ett kvinnligt 
anletsdrag och det gladde mig oerhört. Gerd förstod uppenbarligen anledningen till min glädje 
för hon kommenterade 
‐ Jag har visserligen aldrig träffat Lennart, men det jag ser är fortfarande en kvinnlig gestalt. 
Sminket förstärkte dina kvinnliga drag, men de finns där klart och tydligt. 
‐ Tack! Det känns faktiskt skönt att konstatera att jag kan se ut som en tjej utan att vara 
sminkad. Visst vill jag kunna behärska konsten att sminka mig, men det kan vara bra att bara 
kunna dra några streck med läppstiftet och att det räcker. 
‐ Ja, det tar tid att vara tjej, det kommer du att få erfara. Apropå det. Har du tänkt på att göra 
något med håret i natt? Du är ju alldeles nyfriserad och det kan ju vara synd att förstöra 
frisyren redan första natten. Har du några papiljotter? 
‐ Nej! Det har jag inte hunnit skaffa. Det mesta som hände idag kom ju lite oplanerat om än 
inte oönskat.  
‐ Du kan låna mina. Vet du hur man gör? 
‐ Tyvärr inte. Men jag har tänkt skaffa mig allt som behövs för detta är något jag gärna vill 
kunna. 
‐ Låt mig sminka av mig så kan vi gå in till mig så hjälper jag dig. 
‐ Inte skall du behöva göra det, svarade jag lite urskuldande 
‐ Äsch! Inga problem. Det går snabbt. Jag lovar att du kommer att uppskatta det i morgon när 
du tar ut spolarna och ser att din vackra frisyr lägger sig fint tillrätta. Det är för att slippa 
detta som många permanentar sig. Då kan du lägga dig och sedan dagen därpå så har du 
tillbaka din frisyr. Även efter en dusch eller andra aktiviteter så behöver du inte göra något 
mer än borsta fram frisyren igen. Oerhört praktiskt, men tyvärr även dyrt.  
 
Jag såg på medan Gerd sminkade av sig och noterade hur snabbt hon arbetade. Det märktes att 
hon var van och kunnig på området och när hon var klar gick vi över till hennes rum. Det var 
väldigt likt mitt förutom att det, trots likadan möblering som i mitt rum, andades av ljuv 
kvinnlighet. Mitt rum hade ännu inte fått någon speciell personlig karaktär men jag hade lite 
funderingar hur jag skulle göra för att känna mig mer hemma. Jag hade också haft funderingar på 
hur mitt kvinnliga intresse skulle kunna få ta sin plats i rummet och hur det skulle se ut. Jag 
noterade hur Gerd med små medel hade gett rummet en mycket mer ombonad känsla. 
‐ Så fint du har det. Du har verkligen lyckats få det att kännas som ett hem och inte bara ett 
rum. Jättemysigt gjort! 
‐ Tack! Skall man bo länge på samma ställe, och det vill jag, så måste man göra det personligt. 
Du kan säkert sätta din prägel på ditt rum och få fram något av det du gillar och vill ha runt 
om dig. Om du sätter dig här på stolen så skall vi snart få dig i sängen. Du ser verkligen trött 
ut.  
 
21
‐ Glad men trött, svarade jag och försökte kväva en gäspning. 
 
Gerd var lika flink på detta som det övriga hon hjälpt mig med, och det tog inte lång tid för henne 
att rulla upp håret. Hon knöt sedan ett rosa hårnät runt hela skapelsen och förkunnade att jag nu 
var färdig för natten. Innan vi skildes åt så pratade vi lite om morgondagen och vi bestämde att vi 
skulle ses vid frukosten. Gerd hade i alla fall lovat hjälpa mig med sminkningen och, om jag inte 
själv fixat det redan, kamma ut mitt hår. Vi gav varandra några varma kramar innan jag gick iväg, 
men innan jag hunnit till dörren kom Gerd med en liten kuddliknande rulle. 
‐ Lägg den här under nacken så kommer du inte att ha några problem att sova. God Natt och 
sov gott. Syns i morgon! 
‐ Tack detsamma! 
 
Jag kände mig verkligen utvilad när jag vaknade, trots att jag vaknat till lite då och då av den 
ovana ”huvudbonaden”. Kudden under nacken var verkligen till stor hjälp, för huvudet låg aldrig 
med full kraft mot papiljotterna utan kudden lyfte upp huvudet så att den bara snuddade min 
vanliga kudde. Extra härligt var det att se mina läckert målade naglar när jag sträckte på både 
armar och ben. Det kittlade till i kroppen av förhoppningsfull förväntan vad både dagen och 
helgen att erbjuda. Med den start på mina planerade tjejdagar så kunde jag inte ta ett steg 
tillbaka utan det var bara att gilla läget och få ut det mesta av situationen. Det första jag gjorde 
var att se till att mina inköp hamnade snyggt och prydligt i sina lådor. Jag hade också Gerds 
trivsamma rum i mitt minne och en av dom saker som jag upplevt gjorde rummet så trivsamt var 
att det fanns kläder lite här och där. Inte slängt hur som helst, utan mer som om de var en del av 
möbleringen, trots att det säkert var kläder som Gerd nyligen använt och inte fått tid att hänga 
undan.  Även om min hög var mer oplanerad så rös jag ändå till av välbehag när jag tittade bort 
mot fåtöljen i rummet och såg hur kjolen låg över ryggen, blusen över ena armstödet, mina 
strumpor dinglande på den andra och behån, mitt älsklingsplagg, låg tillsammans med 
trosgördeln mitt i fåtöljen. Bara vetskapen att jag snart, precis när jag ville, åter skulle sätta på 
mig dessa underbara kläder och göra mig riktigt fin igen gjorde mig varm inombords. Jag 
funderade fram och åter hur jag skulle göra, om jag skulle invänta Gerds uppvaknande och få 
hennes experthjälp, eller om jag skulle vara en duktig flicka och försöka själv.  
 
Lite vägde jag för och emot, men innerst inne så insåg jag att det bästa var att göra det själv. 
Skulle jag gå iland med det här ”projektet” så kunde jag inte förlita mig på andras kunskaper, 
utan måste kunna stå på egna ben. Sedan var det en helt annan sak att jag tänkte be Gerd, ärligt 
och rättframt, kommentera hur jag lyckats och på det sättet lära mig mer hur jag borde göra. Fast 
i min övertygelse skred jag till verket och jag mindes att Christina hade sminkat mig innan hon 
satte igång med att ta ut spolarna, och Gerd hade nogsamt betonat att en ren hy var den bästa 
förutsättningen för ett lyckat resultat så jag trippade iväg till badrummet för att ordna med den 
och andra detaljer. 
 
Det första jag såg när jag kom dit var en lapp som låg på badkarskanten. Den hade inte funnits 
där igår så nyfiket gick jag närmare för att se vad som stod där. Med en vacker och lättläst 
handstil kunde jag läsa 
‐ ”God morgon Liselott! Om du tänkte duscha så sätt på den här på huvudet så blir inte ditt hår 
blött och förstör din frisyr. Vi ses snart. Kramar Gerd!” 
 
22
Jag blev alldeles varm inombords, både kring hennes omtanke och också den enkla men ändå så 
talande hälsningen. Gårdagen var inte längre bara en dröm, utan i högsta grad verklighet, och 
helt klart skulle den få en fortsättning idag. Jag hade först inte tänkt duscha, just på grund av 
håret som var så snyggt inpackat, men nu kunde jag inte motstå möjligheten att prova den 
konstiga mössa som låg under lappen. 
 
Den var verkligen elastisk och försedd med ett brett band nederst och med hjälp av båda mina 
händer kunde jag trä på den över alla papiljotter. Bandet slöt tätt runt mitt ansikte och jag 
förstod att det skulle vara helt tätt när jag väl började duscha. Jag skalade av mig mitt nattlinne, 
knäppte loss min behå och lät trosorna glida av och landa i en snygg hög på golvet. Jag klev in i 
duschen och det varma pulserande vattnet skickade ny och härlig energi in i min kropp och det 
var nästan att jag inte ville lämna duschen, men det var andra trevligheter som väntade på mig 
inne på rummet. 
 
Med handduken korrekt svept runt min kropp tog jag mitt lilla klädbylte och återvände till mitt 
rum. Jag började genast känna att rummet fått en ny och mer trivsam prägel, trots att jag 
egentligen inte ändrat något. Jag spillde dock ingen mer tid på att studera rummet utan tog raskt 
fram ett par av mina nya trosor och klev i dom innan jag lät handduken falla till golvet och jag 
knäppte fast min behå. Med lite vickande på stjärten kom den elastiska trosgördeln på plats och 
en rysning gick genom kroppen när den första av de båda nylonstrumporna träddes på mitt ena 
ben och fästes med strumpebanden mot trosgördeln. Jag njöt när jag såg hur mina målade naglar 
lyste genom det tunna naturfärgade nylonet och gav mig i kast med nästa strumpa. 
 
Jag letade fram påsen jag fått av Christina och gjorde i ordning en plats för dem att stå på. Jag 
hade ingen bra spegel, men tog ner den som hängde på väggen och arrangerade den så på min 
byrå att det nästan blev ett så där fint sminkbord som Christina haft. Dock saknades belysningen, 
men ljuset från fönstret intill räckte mer än väl för att jag skulle se bra. Jag försökte återskapa i 
mitt minne i vilken ordning och hur Christina gjort och med stor entusiasm gav jag mig i kast med 
att sminka mig.  
 
Det var mycket svårare än jag trott och jag fick rätta till det hela genom att helt sonika gå ut och 
tvätta bort allt och börja om från början. Efter ett tålmodigt arbete så kändes det dock färdigt, 
och även om det inte höll Christinas klass så var jag ändå nöjd med resultatet och framförallt att 
jag lyckats med det på egen hand. Än var jag dock inte klar utan håret återstod och med en lätt 
förväntansfull suck började jag ta bort allt som just nu dolde min kalufs. Lite rådvill var jag var jag 
skulle börja, men bestämde mig för att ta ut de spolar jag kunde se först för att sedan fortsätta 
bakåt.  
 
Ibland strulade det för mig, men jag övervann svårigheterna och tittade snart upp på virrvarret av 
hår på mitt huvud och undrade hur jag skulle få ordning på det. Jag hittade min egen hårborste 
och började borsta ut håret. Först med försiktiga tag, men när jag märkte att det inte gav så 
mycket resultat vågade jag ta i och till min stora glädje så började jag ana lite av den Liselott som 
hade haft en sådan härlig dag igår.  
 
 
23
Visserligen hade jag verkligen gillat de kläder jag hade igår, men jag hade ju köpt mer än ett 
ombyte så jag letade upp den andra blusen och den andra kjolen. Lite besvär hade jag med den 
annorlunda knäppningen av blusen, men det jag såg i spegeln gjorde alla svårigheter mer än väl 
värda att utstå. Den lätt blommiga och figursydda blusen anpassade sig mot mina nyvunna 
kvinnliga former och att man såg behån därunder gjorde mig absolut inget. Trots att jag inte 
hade någon riktig klyfta så fanns det definitivt en antydan till sådan och jag var mycket stolt. 
Kjolen var plisserad och svajade lätt när jag gick. Dock hade den en tendens att klistra sig mot 
mina strumpor så jag noterade att jag måste införskaffa mig en lämplig underkjol. 
 
Färdig och nöjd med resultatet lämnade jag mitt rum och drog mig ner till köket. Även om jag 
visste att min värdinna i princip aldrig lämnade sin del av huset var det ändå med viss spänning 
som jag gick nerför trappan och svängde runt hörnet för att komma till köket. Precis som jag 
misstänkt så var det tomt, och jag började plocka fram min frukost och satt på tevattnet när jag 
hörde hur det knarrade till i trappan. Jag spände mig lite men hoppades givetvis att det var Gerd 
som kom ner. Jag intalade dock mig själv att jag, oavsett vem som kom, skulle uppträda som den 
tjej jag utgav mig för och inte bli nervös och flacka med blicken. Ett sådant agerande skulle bara 
få motsatt effekt och verkligen få personen att misstänka att allt inte var vad det såg ut att vara. 
Nu behövde jag aldrig testa mina teorier om mänskligt beteende utan det var Gerd som kom. 
Hon såg lite sömndrucken ut och dessutom hade hon inte förändrat sin klädsel från det vi 
lämnade varandra i går kväll. Nattlinnet var precis lika tunt nu och dagsljuset gjorde än mer att 
hon verkade mer naken än klädd. Jag hade svårt att inte se på henne och det verkade som om 
hon inte brydde sig att mina blickar, fullkomligt fascinerande, betraktade hennes otroligt vackra 
kropp. Tänk om man ändå hade den kroppen! 
 
Min förtrollning bröts när Gerd tog till orda 
‐ God morgon Liselott. Har natten varit god? 
‐ God morgon på dig själv. Jo tack, den har varit bra. Lite oroligt har jag sovit, inte så mycket 
beroende på papiljotterna tror jag utan allt det som hände för övrigt igår. 
‐ Det är väl förståeligt. Jag vände och vred på mig en del också. Lennart får ursäkta, men jag 
var mest orolig för att Liselott inte skulle vara här. Jag tycker vi hade det väldigt trevligt igår. 
Jag uppskattar verkligen att du har flyttat in här. Jag hoppas och tror att vi kan lära känna 
varandra riktigt bra. 
När Gerd sa allt detta rodnade jag djupt och svarade 
‐ Jag tycker också det var trevligt och vill gärna bli din kamrat. Du får dock lova att du säger till 
om jag blir för efterhängsen. 
‐ Ingen fara, men samma gäller för dig. ”Kamrat” låter så trist. Väninnor tycker jag låter bättre. 
‐ Håller med och jag är stolt om jag får kalla mig din väninna. 
‐ Mer än gärna och jag ser att du verkligen har jobbat hårt den här morgonen. När steg du upp 
egentligen? Såvitt jag kan se har du lyckats utomordentligt bra. Verkligen! 
‐ Tack. Det var marigt och jag fick tvätta bort allt två gånger innan jag var någotsånär nöjd. Det 
blev väl inte riktigt som jag hoppades, men jag ville verkligen försöka själv. Så lite stolt är jag, 
men jag förstår att jag måste öva mer och jag tänker verkligen göra det dom här två 
veckorna. Då kommer Liselott att vara här till 100% om inget inträffar som stjälper mina 
planer. 
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott
Liselott

More Related Content

What's hot (20)

V.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränsernaV.S.B eller Tänja på gränserna
V.S.B eller Tänja på gränserna
 
Kim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyrKim - ett hårresande äventyr
Kim - ett hårresande äventyr
 
Josephine
JosephineJosephine
Josephine
 
Anna Maria
Anna MariaAnna Maria
Anna Maria
 
Födelsedagspresenten
FödelsedagspresentenFödelsedagspresenten
Födelsedagspresenten
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
Michaela
MichaelaMichaela
Michaela
 
Pernilla
PernillaPernilla
Pernilla
 
Bonjour madame
Bonjour madameBonjour madame
Bonjour madame
 
Utroskapsnoveller
UtroskapsnovellerUtroskapsnoveller
Utroskapsnoveller
 
Gangbangnoveller
GangbangnovellerGangbangnoveller
Gangbangnoveller
 
EM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completoEM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completo
 
Novellesamling 03
Novellesamling 03Novellesamling 03
Novellesamling 03
 
TARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro eroticoTARADOS - Livro erotico
TARADOS - Livro erotico
 
Cerita bro
Cerita broCerita bro
Cerita bro
 
Edgar michelson pisica in cizme
Edgar michelson   pisica in cizmeEdgar michelson   pisica in cizme
Edgar michelson pisica in cizme
 
01.5. alison's diary [o diário da alison]
01.5. alison's diary [o diário da alison]01.5. alison's diary [o diário da alison]
01.5. alison's diary [o diário da alison]
 
CENAS DE SEXO
CENAS DE SEXOCENAS DE SEXO
CENAS DE SEXO
 
Christina Lauren- Expertul_seducator
Christina Lauren- Expertul_seducatorChristina Lauren- Expertul_seducator
Christina Lauren- Expertul_seducator
 
Watching My Wife Ch. 02
Watching My Wife Ch. 02
Watching My Wife Ch. 02
Watching My Wife Ch. 02
 

Viewers also liked

Esquizofrenia
EsquizofreniaEsquizofrenia
Esquizofreniamarily96
 
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care Services
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care ServicesPhilippines dental care market report |Philippines Dental Care Services
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care ServicesKen Research Pvt ltd.
 
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinez
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinezBiografia en ingles de maximiliano hernandez martinez
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinezAmilkar07
 
Proyecto aula individual_m.
Proyecto aula individual_m.Proyecto aula individual_m.
Proyecto aula individual_m.Edith Luna
 
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir Eddy Hamka
 
Failures of fixed restorations
Failures of fixed restorationsFailures of fixed restorations
Failures of fixed restorationsMaged El-Gendy
 
Project Execution Incl Digital Tools
Project Execution Incl Digital ToolsProject Execution Incl Digital Tools
Project Execution Incl Digital ToolsRoxanne Norman
 
Market mix modelling
Market mix modellingMarket mix modelling
Market mix modellingAditi Thakur
 
Capitulo 2 sistemas de informacion
Capitulo 2 sistemas de informacionCapitulo 2 sistemas de informacion
Capitulo 2 sistemas de informacionAmilkar07
 
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy Indian dental academy
 
causas del conflicto armado el salvador
causas del conflicto armado el salvadorcausas del conflicto armado el salvador
causas del conflicto armado el salvadorAmilkar07
 
Ley de las proporciones múltiples
Ley de las proporciones múltiplesLey de las proporciones múltiples
Ley de las proporciones múltiplesBladis De la Peña
 

Viewers also liked (16)

Esquizofrenia
EsquizofreniaEsquizofrenia
Esquizofrenia
 
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care Services
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care ServicesPhilippines dental care market report |Philippines Dental Care Services
Philippines dental care market report |Philippines Dental Care Services
 
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinez
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinezBiografia en ingles de maximiliano hernandez martinez
Biografia en ingles de maximiliano hernandez martinez
 
Proyecto aula individual_m.
Proyecto aula individual_m.Proyecto aula individual_m.
Proyecto aula individual_m.
 
Psychology homework help
Psychology homework helpPsychology homework help
Psychology homework help
 
LA URL
LA URLLA URL
LA URL
 
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir
Kesalahan pengelolaan wilayah pesisir
 
Failures of fixed restorations
Failures of fixed restorationsFailures of fixed restorations
Failures of fixed restorations
 
Project Execution Incl Digital Tools
Project Execution Incl Digital ToolsProject Execution Incl Digital Tools
Project Execution Incl Digital Tools
 
Koer špits
Koer špitsKoer špits
Koer špits
 
Market mix modelling
Market mix modellingMarket mix modelling
Market mix modelling
 
Capitulo 2 sistemas de informacion
Capitulo 2 sistemas de informacionCapitulo 2 sistemas de informacion
Capitulo 2 sistemas de informacion
 
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy
Biomechanical considerations / dental implant courses by Indian dental academy
 
causas del conflicto armado el salvador
causas del conflicto armado el salvadorcausas del conflicto armado el salvador
causas del conflicto armado el salvador
 
4월 온라인 소비동향 & 광고전략 레저스포츠
4월 온라인 소비동향 & 광고전략 레저스포츠4월 온라인 소비동향 & 광고전략 레저스포츠
4월 온라인 소비동향 & 광고전략 레저스포츠
 
Ley de las proporciones múltiples
Ley de las proporciones múltiplesLey de las proporciones múltiples
Ley de las proporciones múltiples
 

Liselott