Fantasybok

1. Kapitel 1 - Hej
Hej! Jag heter Joen. Jag är 10 år. Jag gillar fotboll. Jag går i VIK. Min bästa kompis
heter Anton. Han går i VIK. Han är också 10 år. Vi är hos varandra nästan varje dag.

2. Anton är väldigt omtänksam, prat glad och han skrattar mycket.
I våran skola som heter Kattegattskolan har vi en riktigt läskig mattant. Hon heter
Sigrid. Hon läspar och har en stor mage. Hon lagar äcklig mat också. Ingen tycker om
henne. Hon har sitt kök i källaren. Källaren är mörk och luktar rutten mat.
En gång lagade hon pannkakor de var lite godare en vad hon annars brukar laga men
det var inte gott.
En gång gick jag och Anton in i vårt klassrum och såg ett dörrhandtag bakom alla
lärarnas kläder. Vi tog bort alla kläder från hängaren. Det luktade rutten mat. Det
blåste väldigt mycket där inne.
På skolgården finns en läskig plats. Det är alltid mörkt där och alla mobbare är där.
Jag är inte mobbad. Jag är glad för det. För att mobbarna är jätte dumma.
Ingen vill vara där. Det finns också jätte många och långa plankor där.
Kattegattskolan är en bra skola. Förutom maten som är äcklig. Våran skola är
nybyggd. Den har en glas dörr och en cool form på taket. Taket är vågigt.
Jag har bara en vänner i skolan. Han heter Anton. Han är min bästa vän. Om man vill
något så gör han oftast det. Han kommer nog vara min bästa vän för alltid. Vår fröken
har alltid en rakapparat vid sitt bord och samma för våran andra lärare.
Jag heter ju som sagt Joen. Jag har tre syskon. En heter Moa. Hon är 18 år. En annan
heter Malin. Hon är 25 år. Den tredje heter Marcus. Han är 23 år.
Alla mina syskon är alltid glada. Det är bara Moa som bor hemma. Mamma är 48 år
och pappa är 55 år och mamma lagar jätte god mat.
Det finns en person på skolan han mobbar inte mig men han är lite oschysst. Han
brukar följa efter mig och puttas. Han bor på en liten kulle nära skolan. Han är
oschysst mot Anton också. Han är ett år äldre än mig.

4. Kapitel 2 - Brevet
En dag skulle jag och Anton kolla om det hade hänt något med dörren. Vi såg att
ett brev stack ut från dörren.
Anton sa öppna brevet Joen! Först ville jag inte öppna brevet. Men jag öppnade
brevet. På brevet stod det.
Hej!
Om Joen ser det här. Jag har vart här i snart ett år. Det luktar jätteilla och jag får
äcklig mat. Mattanten Sigrid har låst in mig. Snälla hjälp mig Joen! Du får gärna ta
med en kompis. Men bara en kompis. Jag behöver hjälp med att komma ut från landet
Sylvan. Alla är konstiga och dricker öl. Vi har en kung som heter Barbara.Vi måste
jobba med att hacka i gruvor för att leta efter guld, silver och brons hela dagen i 365
dagar på ett år. När vi väl har rast för att vila måste alla slåss med varandra. Alla
tycker att det roligt förutom jag. Jag hatar det. Jag brukar sitta i ett hörn och kolla
på när andra slåss. Oftast så vill de slåss mot mig.Så att jag vill gärna att du och
kanske din kompis kan hjälpa mig jag kan inte leva en sekund till. Kan du ta med dig
lite grejer, i så fall här kommer de
En yxa
Mat
Och en rakapparat för att man får ha lågt hår i 1 månad annars kommer man till
fängelse
MVH Jan
-Va!? sa Anton. Finns det någon bakom dörren?
- Ja tydligen sa jag. Anton vill du följa med in i dörren?
- Ja vi försöker komma in.
-Dörren är ju låst. sa jag.
Vi ville väldigt gärna komma in genom dörren.
-Men hur ska vi komma in? sa jag Vi har ju ingen nyckel eller något annat. Eller hur
Anton.
-Vi måste ju hitta en nyckel. Eller?

5. Kapitel 3 - Nycklarna
Anton och jag var tvungna att hitta en nyckel till dörren där någon var. Någon där
inne behövde våran hjälp!
Vi gick till vaktmästaren för att kolla om nyckeln var där. Vi kollade igenom hela
hans rum och om han hade på sig den? Den var inte där.
Sendan gick vi till den läskiga mattanten. Vi såg att den var på hennes byxor.
-Det borde vara svårt sa jag.
-Jaa! sa Anton.
Vi satt och kollade på mattanten för att veta hur vi skulle få tag i nyckeln i en timme.
Sen kom jag på en idé.
-När hon går och tvättar sina händer lägger hon alltid nycklarna på bordet!
-Okej! Vi väntar lite.
-Va! Hon lämnade inte kvar nycklarna.
-Ok! Vi går efter henne sa Anton
-Men hon kommer se oss och bli arg sa jag
-Ska vi
-Vad ska vi
-Asså gå efter henne
-Ok
Vi gick efter henne och som tur var så tappade hon nycklarna
När Anton tog upp nyckeln blev jag så glad.
Det kändes som mattanten blev snäll.
När vi gick hörde vi mattanten skrika.
NEEEEEEJ!

6. Jag stoppade in nyckeln och vred på nyckeln och vi såg...
Kapitel 4 - En annan värd
När vi öppnade dörren var det så annorlunda. Landet var en gruva. Det var vakter för
att alla inte får komma in. En vakt sa med arg röst.
-Barn är inte välkomna här och bara en får vara här!
-Okej hur ska vi göra Anton.
-Det var du som fick brevet så du kan ju du gå in Joen.
-Ok jag smyger in och gömmer mig bakom stenen.
Jag klarade mig och kollade på Anton han gjorde tummen upp och sedan stängdes
dörren.
Det var jättekonstigt. Men jag tänkte inte mer på det.
Först vågade jag gå in men ville så himla gärna träffa Jan. Men jag trodde aldrig att
jag skulle träffa Jan. Jag ville inte gå in, jag höll på att spy för att det luktade så illa.

7. Jag såg massor med människor som hackade i gruvan. Det var en liten kulle där en
man kollade på alla som jobbade han övervakade alla. Jag tror att det var Barbara.
Det luktade jätteilla, det var bara berg, man hörde människor skrika. Jag såg att det
var mat på marken. Jan sa att en var svin äcklig men jag trodde inte på han. Den såg
ju god ut. Den smakade vedervärdigt. Det kändes som att någon förföljde mig. Men
det var ingen vid mig bakom stenen.
Men jag lämnade stenen och gick. Det prasslade hela tiden. Var det någon som
förföljde mig? Jag ville hitta Jan. Jag ville ge honom sakerna. Jag kände mig
jätterädd.
När jag hade letat ett tag så såg jag en människa som inte jobbade. Jag var svinrädd
så jag gömde mig bakom en sten. Sen hörde jag fotsteg som närmade sig. Var det...

8. Kapitel 5- En annorlunda vän
Jag hukade mig ner. Jag var jätterädd. Jag kände en hand på min axel. Jag vände mig
om och där var en varelse. Han var en människa, han hade en namnbricka där det
stod Jan, han var inte ett dugg rädd och han var väldigt kort jag tror att var en dvärg.
Han sa:
- Hej! Vem är du? sa han
- Eh, hej! Jag heter Joen, svarade jag lite nervöst
- Heter du Joen? Frågade han och log.
- Ja! Svarade jag.
- Men, men var är din kompis då? frågade han glatt
- Vakterna sa att bara en fick komma in. svarade jag
- Jaha! Tråkigt, sa han
- Vänta du heter väl Jan sa jag
- Jaa! sa han
- Okej bra! sa jag
- Vadå? sa han
- Jag har med mig en yxa och lasagne, sa jag
- Å tack så himla mycket. Jag kan inte stå ut med Sigrids mat och jag kan inte slå på
gruvan med en plastyxa, sa han
- Varsågod! sa jag

9. Jag skulle ställa mig upp men då kom jag mot en sten och jag ramlade. Det gjorde
väldigt ont. Jan kom fram till mig. Han tröstade mig försökte göra så att jag skulle
tänka på något annat. Han var väldigt omtänksam, prat glad och han skrattade
mycket. Han var som Anton. Han började prata om sina problem.
- Okej! Jag måste upp på toppen på kullen där uppe
- Men den är typ etthundra meter upp i luften, avbröt jag
- Lyssna nu! Vi måste upp för stegen och ta oss förbi vakterna och upp på kullen och
öppna en kista där uppe, sa han
- Men vad är det i kistan? undrade jag
- Det är en kofot, telefon, papper och penna och kalender, svarade han
- Två saker, vi kommer typ aldrig komma förbi vakterna och vad ska vi använda
sakerna i lådan till? undrade jag
- Vi måste komma ut här ifrån. Eller hur, sa han
- Ja!
Vi gick till en sten och satt oss där.
- Vad ska vi göra? frågade jag
- Jag vet inte. Är du törstig Joen? sa Jan
- Ja VÄLDIGT!!
- Kom då vi går till ån där, sa Jan
- Ok? sa jag
Vi skulle dricka men jag tappade alla saker som jag tog med mig till Jan i ån.
Det kändes så hopplöst. Hur skulle vi kunna klara av det? Jag ville hjälpa han men
jag tror inte att jag kan hjälpa han.

10. Kapitel 6 - Mitt uppdrag
Jag och Jan satte oss vid stenen igen. Vi satt där väldigt länge. Vi satt vid stenen för
att gömma oss för Barbara och så var vi omringad av ån som var väldigt bred och
djup. Eter en stund så???
- JAN JAN!!
- Vad är det? sa Jan väldigt trött
- Jag fick en idé på hur vi ska komma ut! sa jag energirikt
- VAA! sa Jan
Okej så här
• Vi behöver en planka
• Mat
• En kniv
• En rakapparat
- Ok när går tiden ut?
- Hmm..... Om 3 minuter SÅ SKYNA DIG!
- Ok men planen är så här. Vi behöver en planka så du kan komma över för att jag
kan hoppa längre än dig och komma över den lilla ån Mat för att du hatar den En
kniv ifall att något händer på vägen en rakapparat för att du måste ju klippa dig.
- Ok bra, sa Jan väldigt laddat
- Jag går nu hejdå Jan
- Hejdå
Jag hade gott i ungefär 30 sekunder och jag hörde en röst där jag kom ifrån
-AAAAA!! HJÄLP MIG
Det lät exakt som Jan.
Jag sprang så snabbt jag kunde och där var Jan. Barbara och några vakter tog in han i
en dörr.Dörren som de gick igenom gick sakta igen så att jag springa in. De låste in
hann i ett galler. Jag höll i gallret.
-JAN JAN, skrek jag
-Ta det lugnt vakterna kan höra dig
- Okej okej, sa jag
- Jag måste få ut dig, mumlade jag
- Va? sa Jan
- Jag måste få ut dig, sa jag
- Jaha smyg in dit där vakterna sitter för att där finns nycklarna, sa Jan
- Ok kommer snart, sa jag
Jag gick i korridoren och där så satt vakten. Jag satt mig ner mot väggen och jag såg
en sten. Jag kom på en ide. Jag kastade stenen och precis. Han gick till stenen och jag
sprang in och tog nyckeln men jag han inte ut. Jag slog på väggen och han tittade dit
och jag sprang till Jan. Jag låste upp till Jan. Han blev jätte tacksam. Sen så hjälpte
jag han över ån så att han var skyddad. Vi tog avsked och jag sprang till dörren.

12. Kapitel 7 - Tillbaka till skolan
Jag kom in till skolan allt var helt normalt. Klockan var 11:26 så att nu var det lunch.
Jag såg att på skolväggarna var det jätte många affischer på mig. Det stod att jag var
borta. Så att jag gick långsamt och försiktigt. Först gick jag på skolgården för att
hämta plankor. Det var jätte enkelt för att alla åt ju mat.
Sen så sprang jag hem till mamma för att hämta mat. Det stod mat framme till min
storasyster. Jag tog den snabbt och la jag maten i en matlåda och sprang till tillbaka
till skolan.
Därefter skulle jag ta rakapparaten. Jag gick in i klassrummet men VAA! Den var
inte där och några höll på att gå in i klassrummet. Jag behövde en plan B. Jag
hoppade ut igenom fönstret. Det var bara en halv meter ner från marken till fönstret.
Jag sprang till våran andra fröken. Han var inte där men rakapparaten var där.
KOMMENTAR
Jag sprang till köket för där finns det en kniv. Mattanten var inte där så att jag tog
kniven och skulle gå. Men jag hörde att hon höll på att gå in i den ena dörren. Så att
jag gömde mig under bordet. Jag hade vart där i typ 10 sekunder och då nös jag. Jag
sprang allt var jag kunde bort från hon med alla saker men jag råkade springa in i en
vägg. Jag svimmade. Efter en stund vaknade jag. Jag var fastbunden och hon lyste en
lampa på mig. Och pratade om varför jag tog en kniv och sånt. Hon var jättearg. Sen
skulle hon ta mig till rektorn men i sista sekunden kom Anton och puttade bort hon.
Jag sprang och ställde mig bakom en vägg för att kolla vad som hände. Anton hade en
luva så att mattanten inte såg vem han var. Jag hade jätte dåligt samvete över att jag

13. inte har tänkt så mycket på Anton nästan bara på min kompis i andra värden. Sen så
gick jag in i värden igen.
Kapitel 8 - Sanningens ögonblick
När jag kom in i värden var allting kaos. Bomber sprängdes, människor sprang och
mattanten var där. Jag smög fram och snärtade henne med repet. Sigrid skrek högt.
Jag tappade min planka hon tog upp den och tänkte slå mig men hon ramlade. Jag tog
rakapparaten och rakade av lite hennes hår. Jag kollade henne i ögat hon påminde om
han som jag är rädd för i skolan. Sen tog jag upp plankan och slog henne. Jag
besegrade henne. Hon sprang iväg. Jag sa hejdå till Jan och gick till skolan.

14. Kapitel 9 - Tills någon annan öppnar dörren igen
Dagen efter satt jag på lektionen och tänkte på allt som hade hänt, jag trodde inte att
det var sant. Det började med att jag och Anton hittade en dörr. Där inne träffade jag
Jan. Det var typ krig där. Det har hänt mycket mer.
På rasten ramlade Sigrid på en sten. Jag vet inte varför men jag hjälpte henne. Hon
letade efter sina nycklar efter olyckan. Hon såg att det var en speciell nyckel som var
borta. Jag gick till Sigrid och gav henne nycklarna. Hon blev inte så arg.
- Joen du får inte säga det här till någon. Bara du, jag och Anton får veta om det här
sa Sigrid
- Absolut, sa Jag
Dagen efter hörde jag att hon sa till alla vad som hade hänt. 3 sekunder efter vaknade
jag. Det var bara en dröm, hon hade inte sagt det till någon. Idag skulle jag och Anton
kolla på bio. Den var jättebra. Sen dess har jag inte hört någonting från Jan.Jag undrar
hur han har det, kommer vi ses igen? Jag tror inte det för att allting är ju lugnt.

16. BAKSIDESTEXTEN
Hej! Jag heter Joen. Jag är 10 år. Jag gillar fotboll. Jag går i VIK. Min bästa kompis
heter Anton. Han går också i VIK. Vi går i samma klass. Vi är hos varandra nästan
varje dag.
Jag och Anton hittade mystiskt ett brev. Kommer jag och Anton knäcka nöten?