1. Julius Caesar
Akvedukt
Alla vägar bär till Rom
Romarriket
Roms sju kullar
Rom byggdes inte på en dag
G
ladiatorer
Coloseum
Pax Romana
Romulus och Remus
Alea iacta est
Et tu Brutus
Vini Vidi Vici
2. 800 f.kr. 600 f.kr. 400 f.kr. 200 f.kr.
0
200 e.kr 400 e.kr. 600 e.kr. 800 e.kr. 1000 e.kr.
715 f.kr – 510 f.kr
Kungatiden
510 f.kr – 31 f.kr
Republiken
31 f.kr. – 476 e.kr.
Kejsartiden
Tidslinje över Romarrikets storhetstid
3. Romarna slår sig fria!
• Romarna var mestadels
bönder och herdar
• 509 f.kr. tar de strid mot
Etruskerna och lyckas
besegra dem
• Romarna instiftar republik
Republik
• Väljer representanter som ska
företräda väljarna i riksdagen
• De förtroendevalda styr landet
• Republiken varade i ca. 500 år
och under denna tid växte Rom
från sömnig småstad till
världsmakt
4. Rom expanderar 509 f.kr.- 44 f.kr.
510 f.kr.
390 f.kr.
250 f.kr.
44 f.kr.
390 f.kr.
5. De erövrade områdena
• De områden som erövrades och som införlivades i det
växande romarriket kallades för provinser
• Senaten utsåg Guvernörer att styra dessa provinser, dessa
skulle ta in skatt och försvara provinsen
• Problemet med systemet var att guvernörerna inte erhöll
betalning från Rom. De skulle på egen hand se till att driva
in skatter. En del gjorde detta med förstånd medan andra
gjorde det överdrivit och därmed utarmades provinsen.
6. De Puniska krigenDe Puniska krigen
(Krigen mot Kartago)(Krigen mot Kartago)
Kartago hade anlagts av fenicierna påKartago hade anlagts av fenicierna på
800-talet fkr.800-talet fkr.
7. De Puniska krigenDe Puniska krigen
(Krigen mot Kartago)(Krigen mot Kartago)
I det Första puniska kriget (264-241fkr) tarI det Första puniska kriget (264-241fkr) tar
Romarriket Korsika, Sardinien och Sicilien.Romarriket Korsika, Sardinien och Sicilien.
8. De Puniska krigenDe Puniska krigen
(Krigen mot Kartago)(Krigen mot Kartago)
I det Andra puniska kriget (218-201fkr) tågar Kartagos fältherre HannibalI det Andra puniska kriget (218-201fkr) tågar Kartagos fältherre Hannibal
från Spanien genom Alperna in i Romarriket.från Spanien genom Alperna in i Romarriket.
Hannibal hade med sig 50 000 fotsoldater, 9000 ryttare och 37Hannibal hade med sig 50 000 fotsoldater, 9000 ryttare och 37
krigselefanter.krigselefanter.
Hannibal besegrar romarna vid Cannae.Hannibal besegrar romarna vid Cannae.
Men romarna bestämmer sig så småningom för att attackera KartagoMen romarna bestämmer sig så småningom för att attackera Kartago
medan Hannibal fortfarande finns kvar i Romarriket.medan Hannibal fortfarande finns kvar i Romarriket.
Hannibal kallas då hem och han besegras vid Zama år 202fkrHannibal kallas då hem och han besegras vid Zama år 202fkr
Kartago fick bara behålla sina besittningar i norra Afrika.Kartago fick bara behålla sina besittningar i norra Afrika.
9. De Puniska krigenDe Puniska krigen
(Krigen mot Kartago)(Krigen mot Kartago)
Innan det sista Puniska kriget erövrar romarna Grekland och Makedonien.Innan det sista Puniska kriget erövrar romarna Grekland och Makedonien.
Men lilla Kartago var fortfarande en nagel i ögat för Romarriket och 149fkrMen lilla Kartago var fortfarande en nagel i ögat för Romarriket och 149fkr
attackeras Kartago igen.attackeras Kartago igen.
Bara ca 50 000 kartager överlevde invasionen och plundringen. De såldesBara ca 50 000 kartager överlevde invasionen och plundringen. De såldes
som slavar.som slavar.
I 17 dagar brann Kartago och när eldarna hade slocknat plöjde romarnaI 17 dagar brann Kartago och när eldarna hade slocknat plöjde romarna
marken och strödde salt i fårorna så at inget skulle kunna växa där igen.marken och strödde salt i fårorna så at inget skulle kunna växa där igen.
Kartago var nu utplånat från jordens yta.Kartago var nu utplånat från jordens yta.
11. Regeringens utformning och maktfördelning
2 Konsuler
-2 Patricier ur Senaten, valdes på ett år i taget
-Lika stor makt
-Stiftade lagarna som skulle gälla i Rom
-Styrde regeringen och armén
*Vid kris kunde en av dem utses till diktator på max 6 månader
Senaten
- 300 Patricier valda på livstid
Folkförsamlingen
-Hit valdes 10 Tribuner som representerade Plebejerna
-Här godkände man besluten som togs i Senaten, men egentligen hade dessa ingen makt
12. En annan viktig maktfaktor
Armén
• Dess uppgift var att dels
skydda Rom från överfall
och dels att erövra nya
områden i krig
• Till en början var det bara
Patricier som fick ingå i
armén
• Senaten bad Plebejerna
om hjälp
13. Förbättringar för Plebejerna 451
f.kr – 250 f.kr.
• Lämna veto mot
Senatens och
Konsulernas förslag
• Skapa egna lagar i
Tribunen
• Plebejer fick gifta sig
med Patricier
14. Medborgare
Under expansionen var romarna noga med att inte förtrycka de
folk som erövrades.
Alla nya människor som införlivades i riket gavs fulla
medborgarrättigheter i staten Rom.
Infrastruktur och ekonomi
Romarna insåg vinsten av en väl utbyggd infrastruktur och man
hade också kunskapen för att realisera stora planer. Man byggde
vägar kors och tvärs i riket. Dessa gav inte bara armén en stor
mobilitet utan främjade också handeln, vilket gav det växande
riket en stark sammanhållning.
Kultur och språk
Romerska soldater som var framträdande i strid erhöll mark
i de nya provinserna. Detta gjorde att man kunde sprida de romerska
sederna och det latinska språket på ett smärtfritt och mindre
påtvingande sätt.
I den romerska expansionens
spår
15. Förändringar av förhållandena i Rom
Positiva
• Massor av ny kunskap från t ex
Grekland
• Handelsvägarna och handelsplatserna
blev fler
• Kulturellt utbyte, även om romarna
ansåg sig vara bäst
Negativa
• Överflöd av spannmål från
erövrade provinser satte
småbönderna i Rom ur spel p g a
dumpade priser
• Lyxvaror från provinserna gav en
ny rik samhällsklass som grundade
gods, vilket också utarmade
småbönderna
• Småbönderna drog till Rom,
fattigskarorna växte. Dessa drog
runt i staden och startade uppror
och elände
16. Republikens tillbakagång
(133f.kr. – 44f.kr)
• Uppror i Rom p g a ökad befolkning, ökad fattigdom och
arbetsbrist
• Slavrevolter ute i provinserna (Spartacusupproret)
• Arméns generaler ville själva styra och började trotsa
Senatens order
• Armén bestod numer till större delen av slavar som
generalerna värvat ute i provinserna, dessa slavar hade
inga känslor för Rom eller Senaten
• Lucius Cornelius Sulla tar makten i Rom 88 f.kr. och tar
direkt bort begränsningen på hur länge en diktator får sitta
18. Julius Caesar (100 f.kr. - 44 f.kr.)
• Gav mark till de fattiga
• Medborgarskap till
provinsborna
• Byggnadsprojekt för att
sänka arbetslösheten
• Ökade löner för militärer
• Strid mot mutor och
korruption
• Hot mot senaten för han
hade absolut makt
(diktator på livstid)
• Mördas av senaten 44fkr
• Inbördeskrig bryter ut
20. Octavianus - Augustus
• Octavianus förärades
med namnet Augustus,
den upphöjde, som
annars bara användes
för gudar
• Pax Romana (31 f.kr.
– 180 e.kr.) inleddes, d
v s fred efter 100 år av
inbördeskrig
22. Pax Romanas slut och Roms
sönderfall
• Efter att Marcus Aurelius död
180 e.kr. härjade
inbördeskrigen igen
• Eftersom ingen klar
successionsordning fanns,
byttes det kejsare alldeles för
ofta, mellan 234 e.kr. och 284
e.kr. hade Rom minst 26
kejsare
• Deicletian blir kejsare i de rika
östra delarna av Rom 284 och
han delar riket i öst och väst
• De västra delarna erövras
snabbt av andra folk
• 312 e.kr. tar Kejsar Konstantin
makten och utser
Konstantinopel till ny
huvudstad i Romarriket
• 476 e.kr. tas Rom av
germanerna, men Östrom
fortlever under ca. 1000 år till,
dock utan sin forna prakt och
makt
25. Politiska orsaker
• Folket kände mindre
ansvar gentemot
politikerna
• Folket förväntade sig att
kejsaren skulle ta hand om
dem
• Rikets storlek och den
utbredda korruptionen
gjorde det svårt att ha en
effektiv regering
• Många av kejsarna var
dåliga ledare
• Delningen av riket
skadade den västra delen
av rom
• När Rom attackerades
hade de svaga ledare
• Rika drog sig bort från
Rom och grundade nya
städer på andra ställen
26. Ekonomiska orsaker
• Delningen skadade riket
eftersom det krävdes
mycket pengar för att
styra riket och ny
hamnade alla pengar i
östra delen
• Romerska armén bar inte
längre hem krigsbyten
• Skadad handel p g a
invasioner och
inbördeskrig
• Höjda skatter och lägre
vinster på försäljning
• Rika människors ovilja att
släppa på sina egendomar
27. Sociala orsaker
• Lojaliteten och
stoltheten som en gång
funnits hos romarna
försvann
• Romarna vägrade
tjänstgöra i armén,
vilket innebar att man
fick ta in soldater från
provinserna och dessa
kämpade inte lika bra
• Människorna brydde
sig inte om, om det var
en romare eller en
german som var
kejsare
• Epidemi
Editor's Notes
Tankarna kring Romarriket är säkert många. Romarriket tillhör en av de två kulturer som påverkat vårt land och leverne mest genom historien. Fast det är avlägset i tid har vi inte några större problem med att finna uttryck, citat, arkitektur eller lagar som minner om detta rikes storhet.
Roms storhetstid var lång och man dominerade en mycket stor yta av Europa. Man brukar dela in rikets tid i tre delar. Det bör dock påpekas att Rom inte försvann efter 476 e.kr. utan levde kvar som ett rike fram till 1400-talet, dock i mindre skala och definitivt utan den makt man en gång haft.
Alla fria män i Rom som var 17 år eller äldreräknades som medborgare och hade rösträtt. Till skillnad från i Grekland så var dessa indelade i två grupper (Patricier och Plebejer) och hade olika skyldigheter och rättigheter.
Det första målet som romarna hade var att få kontroll över den italienska halvön samt att effektivt behärska Medelhavet. Romarna förflyttade sig först söder ut och stötte där på Grekerna. Grekerna bad Epirus härskare Pyrrhus om hjälp. Pyrrhus ställde upp en mäktig armé och besegrade romarna två gånger. Efter den andra segern sa Pyrrhus: ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Oförmögen att få till stånd ett avgörande gav Pyrrhus upp och begav sig hem.
När så grekerna besegrats ville romarna fortsätta söderut och då stötte man på fenicierna (Punerna)
Grön - karthaganer
Röd - romare
Svart – yrkesmördare, inget klart folkslag
Gul - greker
Blå - etrusker
Patricier – bestod av rika jordägare som tillhörde en överklass i samhället, en slags adel skulle man kunna säga. Denna titel var ärftlig och det fanns inget annat sätt att få den på, man kunde alltså inte gifta in sig eller bli adopterad etc.
Plebejer – stadens alla småbönder, hantverkare och köpmän, med andra ord samtliga fria män i staden förutom Patricierna.
Med tiden hävdes gränserna mellan Patricier och Plebejer. Plebejerna var betydligt fler till antalet och ansåg sig ha lika stor rätt till makt som Patricierna. Hävandet av rollerna fick dock inte så stora återverkningar p g a Patron – klientförhållandet.
De flesta medborgarna i Rom var på något sätt knutna till personer inom Patriciergruppen. Det politiska spelet i Rom var av stor vikt. De olika Patricierfamiljerna gick samman för att stärka sig gentemot andra Patricierformeringar. Familjens överhuvud kallades Patronus. Sammanslagningarna skedde oftast utifrån släktband. Runt denna adelsgruppering fanns sedan en mängd plebejer som gått med på att stödja Patriciergruppen vid t ex ett eventuellt val. I gengäld fick Plebejerna beskydd och hjälp. Dessa Plebejer kallades för klienter.
Den italienska maffian i USA följer än idag denna grupperingsprincip.
Konsulerna hade den verkliga makten. Tillsammans styrde dessa två män Rom. De fick allt som oftast igenom alla sina förslag eftersom de kunde muta Senaten med att ge Patricierna bättre villkor i samhället, d v s privilegier.
Om ett förslag skulle stoppas så var det Senaten som skulle göra det. Folkförsamlingens tribuner skulle alltid godkänna Senatens och Konsulernas förslag, men det hade ingen vetorätt och därför ingen egentlig makt.
Att det till en börja bara var Patricier i armén hade att göra med att dessa hade råd att hålla sig med vapen och det var en ära att får strida för sitt land. Med tiden insåg man att det dog en hel del människor i krig och detta utarmade snabbt den minoritet av Patricier som fanns i landet. Därför bad Senaten Plebejerna om hjälp. Dessa var villiga att ställa upp i gengäld ville de dock ha mer makt, vilket man var tvungen att ge dem.
De förbättringar som skedde hade att göra med det som tidigare nämnts, nämligen att Senaten var tvungen att be Plebejerna om hjälp med soldater. I gengäld krävde Plebejerna utökad makt och det fick man i och med det som står här.
Bröderna Tiberius och Gaius Gracchus strider för att Plebejerna ska få det bättre i samhället. De lyfter fram de stora problem som Rom hamnat i. Senaten inser att dessa kan skapa problem och båda mördas.
Pompeji, Caesar och Crassus hade alla blivit svikna av senaten som inte belönat sina framgångsrika härförare för deras arbete. Dessa gick samman och tog makten i Rom. Direkt efter övertagandet började de tre dock bråka sins emellan om vem som skulle ha makten. Crassus dog ute på slagfältet och Pempeji allierade sig med senaten för att få bort Caesar. Caesar besegrade dock Pompeji och efter att antal år i fält återvände Caesar till Rom och utnämndes till diktator på livstid.
Octavianus var Julius Caesars styvson. Efter att framgångsrikt ha krossat senaten så fick även dessa tre problem att hålla sams. Senaten insåg att endast med Octavianus hjälp kunde man få ordning i Rom.
