Romarrikets kulturhistoria

1. ROMARRIKET
Augustis från Prima Porta Colosseum i Rom

2. -1-
KULTUREPOKENS PERIODISERING
c:a 700 - 510 f.Kr. - ROMERSKA KUNGARIKEN
c:a 510 - 60 f.Kr. - REPUBLIKANSKA ROMARRIKET
510 - 240 f.Kr. - det äldre republikanska riket
240 - 60 f.Kr. - det senare republikanska riket
c:a 60 f.Kr - 193 e. Kr. - KEJSERLIGA ROMARRIKET
60 f.Kr. - 117 e.Kr. - det äldre kejserliga riket
117e.Kr. - 193 e.Kr. - det senare kejserliga romarriket
c:a 193 e-Kr.- 476 e. Kr. - SEN-ANTIKENS ROMARRIKE
HISTORISK ÖVERSIKT
- 21 april 753 f.Kr. - enligt traditionen, det datum då Romulus och Remus grundlägger Rom
- 630 - 580 f.Kr. - Rom blir till en stad
- 534 - 509 f. Kr. - Tarquinius Superbus’ regering i Rom. Jupitertemplet på Capitolium fullbordas.
- 603 f.Kr. - Rom blir en republik
- 390 f.Kr. - Gallerna intar Rom. Den s.k. Servianska muren (en försvars ringmur kring staden) byggs
- 367 f.Kr. - konsulämbetet blir tillgängligt för plebejer
- 338 f.Kr. - Rom upplöser det latinska förbundet. Det första romerska kolonin grundas.
- 334 - 326 f.Kr. - Rom får kontroll över Campanien.
- 312 - 308 f.Kr. - Appius Claudius - censor. Vía Appia och den första akvedukten byggs.
- 300 f.Kr. - prästämbetet blir tillgängligt för plebejer.
- 287 f.Kr. - Folkförsamlingens votering gäller som lag
- 265 f.Kr. - Etrurien underkuvas
- 264 f.Kr. - Första puniska kriget. I Rom hålls de första begravningsspelen med gladiatorstrider
- 260 f.Kr. - Romersk seger i sjöslaget vid Mylae
- 241 f.Kr. - Rom besegrar Cartago och ockuperar Sicilien
- 219 f.Kr. - Andra puniska kriget börjar
- 218 f.Kr. - Hannibal tågar över Alperna
- 216 f.Kr. - Hannibal segrar vid Cannae
- 211f.Kr. - Hannibal vid Roms portar
- 210 f.Kr. - Scipio i Spanien
- 204 f.Kr. - Scipio i Afrika
- 203 f.Kr. - Hannibal återvänder till Afrika
- 202 f.Kr. - slut på Andra puniska kriget
- 200 - 197 f.Kr. - det makedonska kriget mellan Rom och Filip V
- 197 - 181 f.Kr. - Gallien annekteras och koloniseras
- 192 - 188 f.Kr. - krig mot Antiochos III, kung av Sicilien
- 184 f.Kr. - Cato - censor. Den första basilikan byggs i Rom.
- 154 - 133 f.Kr. - krig i Spanien
- 149 - 146 f.Kr. - det tredje puniska kriget
- 148 f.Kr. - Makedonien blir romersk provins
- 146 f.Kr. - Rom förstör Cartago och Korinth.
- 136 - 132 f.Kr. - första slavupproret på Sicilien
- 129 f.Kr. - provinsen Asia bildas
- 125 fKr. - Romarna tränger in i Gallernas Alpina områden
- 107 f.Kr. - Marius genomför en militärreform

3. -2-
- 91 - 88 f.Kr. - Bundsförvantskriget. de besegrade italierna får romerskt medborgarskap
- 83 - 72 f.Kr. - resning i Spanien. Sertorius besgres
- 82 f.Kr. - Sulla tågar in i Rom
- 73 - 71 f.Kr. - slavuppror i Italien (Spartacus)
- 63 f.Kr. - Cicero - konsul. Catilinas sammansvärjning
- 59 f.Kr. - Caesar - konsul.
- 58 - 52 f.Kr. - Gallien erövras av Caesar
- 52 f.Kr. - Pompejus blir ensam konsul (sinne collega)
- 49 f.Kr. - Caesar tågar mot Rom
- 48 f.Kr. - Pompejus besegras. Caesar i Egypten
- 46 - 44 f.Kr. - Caesar- diktator
- 44f.Kr. - Caesar mördas den 15 mars
- 43 f.Kr. - Trumviratet: Antonius, Lepidus, Octavianus
- 42 f.Kr. - segern vid Philippi över Brutus och Cassius
- 36 f.Kr. - Antonius och Octavianus har den totala makten
- 31 f.Kr. - Antonius besegras vid Actium. Egypten erövras
- 27 f.Kr. - Octavianus tilldelas hedersnamnet - Augustus. Prinserna delas mellan honom och senaten
- 26 - 25 f.Kr. - fred i Spanien och Gallien. Kejsarkulten börjar i Spanien
- 18 f.Kr. - Augustus erhåller tribunmakt
- 12 f.Kr. - Augustus blir - pontifex maximus. Tiberius’ och Drufus’ fälttåg i Germanien. Drusus når
fram till Elbe
- 9 eKr. - de romerska legionerna, under Varus, förintas och det korta innehavet av Germanien
upphör
- 13 eKr. - Augustus’ testamente
- 14 e.Kr. - Augustus dör. Germanicus fälttåg mot Rhen
- 14 - 24 e-Kr. - resning i Afrika
- 14 - 31 e.Kr. - Sejanus blir pretorianprefekt
- 30 e.Kr. -Jesus av Nasareth döms till döden av Pontus Pilatus, prokurator över Judeen, för att han sagt
sagt sig vara Judarnas konung
- 42 - i Ostia byggs en ny hamn för Rom
- 43 - erövringen av Britannien inleds
- 50 - Nero adopteras av Claudius. Claudius fördriver från Rom ”judarna som på Chresus’
anstiftan ställer till oroligheter” (Saetonius)
- 58 - 63 - fälttåg i Armenien
- 64 - Rom härjas av brand. Förföljeserna av kristna. ”Neros gyllene hus”
- 66 - uppror i Judeen. De kristna tar sin tillflykt till Pella
- 66 - 70 - revolt i Gallien och Judeen
- 69 - 96 - den flaviska dynastin
- 70 - Vespasianus, som utopas till kejsare år 69, blir imperiets härskare. Sonen Titus intar
Jerusalem. Embionisterna accepterar Jesus som Messias, men förnekar hans
gudomliga natur
- 71 - forum Pacis byggs
- 74 - latinskt medborgarskap införs i Spanien
- 77 - 84 - Agricola stiftar fred i Britannien
- 80 - Colosseum invigs. Titusbågen byggs
- 85 - 86 - krig mot dakerna
- 96 - Domitianus mördas. Nerva adopterar Trajanus
- 95 - 96 - nya förföljerser av kristna under Domitianus. Johannes skrifter
- 97 - 98 - Nervas forum
- 100 - gnostikerna hävdar att Jesus mänskliga gestalt är en skenkropp
- 105 - Arabien blir romersk provins
- 108 - Alimenta, en institution för hjälp till unga italier, skapas
- 111 - Trajanus’ skrivelse till Plius d.y. fastställer förfarandet vid processer mot dem som blivit angivna för brotten att vara
kristen- 111 - 114 - Trajanus’ forum (ett verk av Apollodorus)
- 114 -krig mot partherna
- 116 - Trajanus erövrar Assyrien, Mesopotamien och når fram till Persiska viken
- 117 - Hadrianus avträder Trajanus’ erövringar i Orienten
- 122 - 127 - Hadrianus’ mur byggs i Britannien
- 125 - 135 - Hadrianus villa byggs i Tivoli
- 132 – 135 - det andra kriget mot judarna
- 135 - Hadrianus i Judeen. Jerusalem intas
- 150 - morcioniter förkastar Det Gamla Testamentet
- 161 – 166 - krig mot partherna
- 166 - kriget mot germaner börjar
- 167 - pestepidemi börjar i Rom
- 170 - montanisterna bildar en karismatisk kyrka
- 177 - kristna martyrer i Lugdunensis
- 172 - 180 - fälttåg vid Rhen och Donau
- 184 – 185 - oroligheter i Britannien
- 193 - Septimus Severus utopas till kejsare
- 211 - Septimus Severus dör i Britannien. Caracalla och Geta, hans söner, efterträder honom

4. - 212 - Geta mördas. Caracalla beslutar om medborgarrätt för alla rikets undersåtar
-3-
- 216 - Caracallas termer byggs
- 217 - Sabellius förnekar den personliga distinktionen mellan Fadern och Sonen
- 234 - alemannernas invasion i Germanien
- 235 - Alexander Severus mördas. Slut på ätten Severus
- 250 - Decis’ edikt att alla måste delta i ett allmänt offer. Olydnad bestraffas med döden
- 260 - Gallenius’ toleransedikt
- 303 - 305 - Diocletianus’ edikt mot den kristna religionen, präster som vägrar att avsäga sig sin tro avrättas
och alla som inte deltar i ett allmänt offer döms till döden eller straffarbete. Diocletianus
omorganiserar skattesystemet och inför priskontroll
- 311 - Galerius’ toleransedikt
- 313 - Konstantin och Licidius beviljar religionsfrihet åt alla invånare i riket
- 320 - i Egypten förkunnar Arius att Fadern och Sonen inte är av samma väsen. Pachomius grundar
det första klostret
- 325 - kyrkomötet i Nicaea fördömer arianismen
- 306 - 337 - Konstantin, Constantinus’ son regerar
- 314 - Konstantins’ toleransedikt
- 325 - kyrkomötet i Nicae sammankallas av Konstantin
- 330 - Konstantin grundar den nya staden Konstantinopel
- 337 - 364 - 355 - Alemannerna invaderar Gallien tillsammans med frankerna
- 360 - första klostret i Västerlandet grundas av Martin (klostret i Ligugé)
- 361 - 363 - Julianus Apostata försöker införa icke-kristna religioner och uppmuntrar motståndet
mot kristendomen
- 381 - det ekumeniska kyrkomötet fastställer att Fadern och Sonen är av samma väsen
- 364 - 378 - Valentinianus I och Valens delar imperiet mellan sig
- 370 - hunnerna når fram till Donau
- 376 - Västgoterna går över Donau
- 391 - 392 - Theodosius förbjuder alla hedniska religioner
- 395- delningen av imperiet i Västra och Östra Romerska Riket med huvudstäder i Rom och Konstantinopel
- 395 - 450 - Arcadius och hans son Theodosius II regerar i Östrom
- invasion av germaner i Västrom
- 410 - Rom intas av västgoternas kung Alarik
- 455 - vandaler plundrar Rom
- 434 - 454 - Aëtius styr det västromerska riket i Valentinians namn
- 451 - Attila besegras av Aëtius
- 454 - Aëtius mördas
- 455 - Valentinianus III mördas
- 455 - 476 - Västgoten Teoderik II utropar Avitus till kejsare
- 457 - 461 - Majorianus- den siste store kejsaren
- Sveben Ricimer störtar och tillsätter kejsare fram till 472
- Orestes, utnämner sin son Romulus Augustulus till kejsare
- 476 - Odovakar återupprättar det romerska imperiets enhet år 476
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
Romarrikets kultur är en av de rikaste, mest spännande, men samtidigt mest komplicerade
epoker i Västerlandets historia. det är en period som avslutar och summerar hela det väldiga
kulturarvet av den antika världen genom en allt-omspännande kultursyntes. Samtidigt är
Romarrikets kultur den epoken som skapar nya impulser och riktningar som leder till
fullständig brytning med antiken, och innebär födelsen av en ny väldig period i Västerlandets
kultur som kom att bestå av nya klara kulturperioder och kulturepoker - medeltid, renässans,
barock, upplysningstid och romantik.
Romarrikets kultur uppstod som ett konglomerat av en mängd andra Medelhavskulturer från
tidigare antiken, utav vilka den grekiska var den mäktigaste.
Just blandningen av olika kulturer var det absolut mest utmärkande för hela den romerska
kulturen, från dess födelse till dess slutliga sammanbrott på 500-talet e.Kr.

5. Förutom den grekiska kulturen var det, framför allt den etruskiska, hellenistiska och den tidiga
kristna kulturen som hade avgörande betydelse för Romarrikets konst. Men även den
ursprungliga italiska kulturen, samt Mindre Asiens orientaliska kulturer och de barbariska
-4-
folkens kulturer i norra Europa bidrog med mycket väsentliga impulser till den romerska
konstens utveckling. För första gången i mänsklighetens historia kan man, under Romarrikets
tid, tala om universalism och kosmopolistisk anda i konsternas värld. då gemensam
världskultur förstådd i världens mest avlägsna delar uppstår ur mångfalden av olika intryck,
kommande ifrån vidskilda kulturtraditioner.
Den romerska kulturen i dess egentliga betydelse kan man först tala om f.o.m. år 240 f.Kr.,
d.v.s. från den s.k. republikanska tiden. Det var då, som både arkitekturen, skulpturen och
litteraturen började skilja sig alltmer ifrån de tidigare grekiska och etruskiska mönster.
Naturligtvis är den romerska kulturen äldre än så. den s.k. kungaperioden (c:a 700 - 510
f.Kr.), samt den äldre republikanska tiden (c:a 510 - 24 f.Kr.) innebar att romerska kulturen
hade en lång och fruktbar utvecklingsperiod. Just därför är det av yttersta vikt att belysa
huvudperioder i Romarrikets kulturella utveckling (nedan).
c:a 700 - 510 f.Kr. - ROMERSKA KUNGARIKEN
c:a 510 - 60 f.Kr. - REPUBLIKANSKA ROMARRIKET
510 - 240 f.Kr. - det äldre republikanska riket
240 - 60 f.Kr. - det senare republikanska riket
c:a 60 f.Kr - 193 e. Kr. - KEJSERLIGA ROMARRIKET
60 f.Kr. - 117 e.Kr. - det äldre kejserliga riket
117e.Kr. - 193 e.Kr. - det senare kejserliga romarriket
c:a 193 e.Kr.- 476 e. Kr. - SENANTIKENS ROMARRIKE
Den sista perioden, senantiken, innebar en snabb framfart av den kristna kulturen, vilket
resulterade i nya värderingar och nya kulturyttringar som inte hade med antiken att göra.
Därför skall denna sista period i Romarrikets historia betraktas separat under rubriken - TIDIG
KRISTEN KULTUR och BYSANTINSK KULTUR /del - 4/.
Romersk kultur är för oss den mest tillgängliga av alla antika kulturer. Dess utveckling var
lika remarkabel som utveckling av själva romerska imperiet, från stadsstaten till ett
världsimperium. De snabba förändringar i det politiska och samhälleliga systemet påskyndade
även den allmänna kulturutvecklingen. Romersk kultur är trots det, mycket svårdefinierad.
Mycket, beroende på romarnas beundran för all grekisk konst. Den mäktiga påverkan som
den grekiska kulturen utövade över den romerska har egentligen aldrig upphört under
Romarrikets historia. det är därför mycket svårt att tyda det originellt romerska. Inte nog med
detta... Imperiet var ett kosmopolitiskt samhälle vari nationella och regionala drag snabbt
absorberades i det allmänna panromerska mönstret. Man kan bäst beskriva den perioden som
ett grekiskt skall med mycket varierat och oerhört rikt innehåll.
Det romerska samhället visade sig från första början förvånandsvärt tolerant mot främmande
traditioner. det panromerska mönstret kunde omfatta de alla, så länge de inte hotade statens
existens och säkerhet. Befolkningen i nyerövrade provinser tvingades inte in i en

6. likformighetens tvångströja, utan sattes in i en smältdegel. På detta sätt blev den romerska
kulturen berikad av många olika nationella kulturer som ingick i imperiet.
Allt detta skapade ett sällsynt sammansatt och öppet samhälle, homogent och mångskiftande.
-5-
Av alla romerska konstarter var det arkitekturen, skulpturen och litteraturen (både lyrik och
prosa), som framstod som de rikaste och livskraftigaste kulturområden, där den panromerska
syntesen han att skapa nya och starka konstuttryck och former, som var tillräckligt mäktiga
och utmärkande för att befrukta kommande kulturperioder.
Av redan åberopade orsaker, behandlas senantikens Romarrike i ett separat avsnitt - tidig
kristendom i Väst och bysantinsk kultur i Öst. Dessa förbereder ankomsten av den nya epoken
i Västerlandets historia - Medeltiden. Samtidigt måste det starkt poängteras att dessa två
kulturyttringar tillhör slutfasen av Romarriket och var dess svanesång.
ROMERSKA KUNGARIKEN (c:a 700 - 510 f.Kr.)
Kunskapen om kulturen från denna period är mycket begränsad. Den romerska kulturen var
inte en homogen yttring och det skulle dröja ytterligare c:a 200 år innan mera uttalad romersk
litteratur, skulptur, arkitektur, etc. skulle skapas.
Romerska kungarriken bestod av olika italiska folkgrupper, samt invandrade folkgrupper som
organiserade sig i flera stadsstater. Deras närhet orsakade att dessa folkgruppers kulturer
påverkade varandra och med tiden assimilerade varandras seder och bruk, samt vissa
konstuttryck. Särskilt tydligt var detta inom dansens område och inom byggnadskonsten..
Redan under denna tidiga period började folket på den apenninska halvön anamma den
grekiska kulturen, samtidigt som det latinska språket började göra sitt intåg i
världslitteraturen. De första latinska skrifter härstammar just från 500-talte före Kristus.
REPUBLIKANSKA ROMARRIKET (c:a 510 - 60 f.Kr.)
det äldre republikanska riket (510 - 240 f.Kr.)
Även denna period bör betraktas som en utvecklingstid för den senare mogna romerska
konsten.. Roms makt, både politiskt och militärt var ännu mycket liten och fortfarande var de
romerska folkens öden dolda i mörker, åtminstone i kulturellt avseende. Mest framträdande
var den etruskiska kulturen, som samtidigt inspirerade andra apenninska kulturer och försåg
dem me nya konstuttryck och teknologier.
det senare republikanska riket (240 - 60 f.Kr.)
Romarrikets politiska och militära makt ökade dramatiskt och så även romarnas kulturliv, som
blomstrade som aldrig förr. Under loppet av knappt 180 år, just under denna period blev Rom
Medelhavvärldens absoluta kulturcentrum. En explosiv och högst remarkabel utveckling. De
politiskt-historiska händelser som ledde till de snabba maktstrukturers förskjutningar i
Medelhavsområdet var framför allt:
- 272 f.Kr. - Tarent - en av Storgreklands viktigaste handelsstäder föll i romarnas händer
- 241 f.Kr. - vid det första puniska krigets slut blev Sicilien en romersk provins

7. - 168 f.Kr. - Makedonien krossades av romersk armé
- 148 f.Kr. - Korinthen och det akkadiska förbundet besegrades av romarna
- 100 f.Kr. - själva Grekland införlivades in i det romerska imperiet
-6-
De hellenistiska riken i Asien och Afrika, ett efter ett förvandlades till romerska provinser.
Men i samma takt som den hellenistiska världen lades under Roms välde, blev Rom självt
helleniserat. Rom blev världens viktigaste kultur och maktcentrum, men det var den grekiska
litteraturen, drama, skulpturen, m m., som dominerade de flesta kulturyttringar i det väldiga
imperiet och i själva Rom.
I motsats till den grekiska kulturen, som utmärktes genom en djuptgående syntes av konsterna,
har den romerska kulturen utvecklat de olika konstarterna var för sig, utan större samband de
emellan. Detta faktum orsakade att inte alla konstarterna utvecklades lika mycket. Redan
under den senare republikanska tiden stod det klart att två konstarter kommer att dominera
hela Romarrikets kulturutveckling - arkitektur och litteratur.
arkitektur
Under denna period blandades det grekiska inflyttandet med impulser som kom från andra
apenninska kulturer, och inte minst från den etruskiska. Detta var särskilt tydligt i
tempelbyggande. Inte minst i exteriörer var det grekiska inflyttandet påtagligt (bl a. dominans
av de joniska kolonner). Det etruskiska inflyttandet var inte minst tydligt t ex. ett högt
etruskiskt podium, en djup etruskisk portik och bred cella i de nybyggda tempelbyggnader.
Det nya, rent romerska, är framför allt det nya materialet som användes till väggarna - betong.
Just under denna period uppstod också en ny form av romerskt tempel - det republikanska
rundtemplet.
Ännu större inslag av den nya romerska arkitektoniska tanken och ingenjörskonsten märktes i
den sekulära byggnadskonsten, som bl a. i akvedukter - broar
Fortuna Virilis Tempel i Rom. Sent 100-tal f.Kr. Sibyllans Tempel i Tivoli. Sent 100-tal f.Kr.
Invigd åt romarnas hamngud - Portunus. Formen av romerska runda bondehus. Gjord i sten.
Slumpmässig korsning av etruskiska och Typisk republikansk rundtempel. Etruskiskt högt
podium.
grekiska drag som anpassades till romerska behov Väggarna i betong. Grekiskt inspirerad interiör.

8. -7-
som samtidigt var vattenledningar. Arkitekturen
försökte anpassa den nya byggnadskonsten till
naturliga omgivningar kring själva byggnaden.
Den republikanska tiden kallas i arkitekturen ”expansionens tid”, då utvecklingen inom denna
konstart var närmast explosiv.
De förnämsta exempel på arkitektur, typisk för denna period är bl a.:
Fortuna Virilis’ Tempel i Rom
Sibyllans Tempel i Tivoli
Fortuna Primigenias Helgedom i Praeneste
litteratur
Den senare republikanska tiden betraktas som den romerska litteraturens uppvaknande. Detta,
inte minst p.g.a. latinska konstlitteraturens födelse.
Det viktigaste litterära monumentet från denna epok var Ennius’ epos ”Annales” (Krönikor) -
den romerska motsvarigheten till homeriska ”Iliaden” och ”Odysséen”.
Ennius (239 - 169 f.Kr.
- epos ”Annales”(Krönikor) består av 18 böcker som skildrar Roms historia fram till Ennius egen tid
- formen och stilen är hämtade ur det grekiska eposet
- karaktäristisk är hans lågande patriotism och övertygelse om Roms storhet
Redan på den tiden uppstod en stark reaktion mot det grekiska inflyttandet i den romerska
litteraturen. Denna rörelse leddes av Cato, som stundtals visade närmast en hatisk förakt mot
allt grekiskt.
Cato (234 - 149 f.Kr.)
- ledde den nationella reaktionen mot det grekiska inflyttandet i romersk kultur
- länge besatt Roms censors ämbete
- italienska prosans skapare
- viktigaste verk: ”De agricultura” - om jordbruket, ”Origines” - ett stort historieverk
CATO: ” ”Grekernas ord kommer från läpparna, romarnas från förståndet”
Samtidigt fanns det även en motsatt rörelse som försökte hitta den romerska identiteten
genom djupa och ingående studier av andra kulturers litteratur, och då inte minst den
grekiska. Det var en djupt humanistisk rörelse som försökte åstadkomma en harmonisk
-8-
Plan över Roms fora.. Bågen och valvet utgjorde huvudsakliga
grundprincipen i alla konstruktions detaljer.
Pont du Gard, Nîmes. Sent 100-t.f.Kr.

9. samexistens mellan det grekiska och det romerska. Denna rörelse leddes av Scipio d.y. och
hans vän Lucilius.
Scipio d.y. och den nya humanismen
- företräder en samexistens mellan det grekiska och det romerska i litteraturen
- djupa studier av grekisk litteratur, filosofi och kultur som grund för det nya romerska skapandet
- det eleganta, förnäma och konstfulla skall ersätta det folkliga och primitiva
- Lucilius (död 102 f.Kr.), Scipios d.y. vän skrev begåvade satirer med fri otvungen ton
Den senare republikanska litteratur nådde sin fulla mognad med neoterikerna, som utvecklade
konsten av små korta poetiska former - epigram, epylliet och elegi.
Mästaren av de korta poetiska former, som just korta genialiska epigram och elegier var
Catullus. En annan litterär form utvecklades av Lucretius som ägnade sig åt mästerlig
lärodiktning.
neoterikerna
- en krets poeter som bröt med Ennis’ tradition. Man sökte nya förebilder i den nya alexandriska traditionen och inte längre i den grekiska
poesin. Man odlade små korta poetiska former, bl a. epigram, epylliet
- mål: att fånga det flyktiga i poesin
- estetisk princip: ”konsten för konstens egen skull” och ohämmad individualism
Catullus (87 - 54 f.Kr.)
- kärleksdiktning karaktäriserad av primitiva urkrafter
- mästare av korta dikter och kärleksdiktens riktige fader
- kärleken till Lesbia dominerade hans liv och poesi
- neoterikernas anhängare
CATULLUS: epigram ODI ET AMO (JAG HATAR OCH ÄLSKAR)
”Odi et amo. Quare id faciam, fortasse requiris. Nescio, sed fieri sentio et excrucior”
”Jag hatar och älskar. Du spörjer måhända, varför jag gör det. Det vet jag ej, men jag märker att det sker, och
lider”
Lucretius (död 55 f.Kr.)
- hans ambition var att befria människor från dödsfruktan och förtvivlan. Skänka dem frid och lycka genom att förklara naturens väsen
och
tingens sammanhang.
- viktigaste verk: ”De rerum natura” (Om naturens väsen) - 6 böcker
Romerska humanismens huvudgestalt under denna tid var dock Cicero, som var en av tidernas
största talare, men som samtidigt lämnade efter sig även ett stort antal retoriska, filosofiska,
statsfilosofiska och etiska arbeten, samt en mängd av litterära brev - en mästerlig latinsk
prosa. Cicero bör betraktas som kulturens och bildningens stora apostel i Västerlandets kultur.
Marcus Tullius Cicero (106 - 43 f.Kr.)
- romerska humanismens huvudgestalt
- stor politisk talare, bl a. ””4 Tal mot Catilina”, ”14 fillipiska tal”
- stor argumentationsförmåga, avlyssning av stämningar hos åhörarna, mästerlig blandning av humor, allvar, pathos, ironi och list vid
rätta
ögonblicket. Enorm allmänbildning, ett stort kulturgeni.
- viktigaste verk: ”De oratore” (Om talaren) - vältalighetens teori och filosofins roll i retoriken
”Brutus” - historisk utveckling av romersk talekonst
”De republica” (Om staten) , ”De legions” (Om lagen) - statsfilosofiska arbeten
”De officiis” (Om etiken) - en skrift om etiken
”Ad familiares” (Till vännerna) - 16 böcker i brevform; mästerlig latinsk prosa
drama
Den republikanska tidens teaterkonst var däremot mycket starkt beroende av de gamla
grekiska mönstren än det var fallet inom litteraturen. Det egentliga romerska dramat börjar
i.o.m. Livius Andronicus och Gnaeus Naevius och deras dramer, som till mångt och mycket
var kopior av grekiska tragedier, fast översatta till latin. Först med Titus Maccius Plautus fick

10. -9-
det romerska dramat sin egen prägel, som hade sina djupaste rötter i romerska atellanae –
gatounderhållningsformer.
Livius Andronicus
frigiven grekisk slav. Började skriva omkring 240f.Kr. och uppföra dramer efter grekisk förebild på enkla scener i Rom. Översatte grekiska
verk till latin.
Gnaeus Naevius - satte upp romerska sagor
Titus Maccius Plautus (250 - 184 f.Kr.)
ursprungligen atellanaeskådespelare. Skrev 21 dramatiska verk. de flesta var översättningar och omarbetningar av grekiska verk. Införde
sånginslag (canticas), som i grekisk tragedi. Introducerade komisk ironi, då publiken, från början, invigdes i intrigen. Det komiska
uppstod genom att publiken kände till saker och ting som figurer på scenen inte visste någonting om. Monologen riktades alltid mot
publiken.
viktigaste verk: ”Tvillingbröderna”, ”Spöket”, ”Penningrytan”, ”Den skrävlande soldaten”
DIVERBIA = lat. = dialoger i romersk tragedi
CANTICA = lat. = sånger i romersk tragedi
Terentius (190 - 159 f.Kr.)
avstod från billig situationskomik och vågad dialog. Införde mera logisk uppbyggd handling. Introducerade individuellt utformade
karaktärer. Begränsade sånginslag, . Monologen sattes i ett sceniskt sammanhang.
- viktigaste verk: ”Svärmodern”, ”Bröderna” (förebild för Molières ”De äkta männens skola”
PALLIATA - romersk komedi med grekiska förebilder. En populär komedi art.
TOGATA - romersk teaterform av underhållningskaraktär, utvecklad av romerska hantverkare
Det romerska dramats ursprung var: grekisk komedi, fescenini (etruskiska primitiva
skådespel), atellanae (romerska gatodanser och folkliga farser), samt romersk pantomim.
Den renaste av romerska teaterformer var togata, korta dramaföreställningar som sattes upp
av romerska hantverkare.
De tre största republikanska dramaturger var tragiker - Lucius Akcjus, Quintus Ennius och
Marcus Pakuvius. I slutet av denna period började dramats dominans ebba ut och dramat
ersattes av enklare sceniska former av mera folklig karaktär - mim- och pantomimteater.
DE TRE STÖRSTA ROMERSKA TRAGIKER:
Lucius Akcjus (170 - 80 f.Kr.) - 40 tragedier; romersk tematik; bl a. ”Brutus”, ”Decjus”
Quintus Ennius (239 - 169 f.Kr) - 20 tragedier, bl a. ”Ambracia”, ”Bortrövandet av Sabiner”
Marcus Pakuvius (220 - 132 f.Kr.) - 13 tragedier, bl a. ”Paulus”
dans
Romersk dans hade långt ifrån samma höga samhälleliga ställning som den hade i Grekland.
dansen skulle framför allt underhålla massor och tjäna Roms väldiga arméer. Den viktigaste
dansformen var bellicrepa - en krigsdans med svärd. Men även andra danser förekom i det
romerska samhället-processionsdanser, skördedanser, begravnings- och bröllopsdanser,mm.,
bellicrepa - krigsdans med svärd, baserad på grekiska pyrriche. Stark anknytning till Marskulten (krigsguden). Dansades vid triumfala
segertåg och stora militära processioner med deltagande av aktörer (ludiones) och dansare (historiones)
De första dansskolorna bildades under denna period. De förbjöds dock c:a 150 f.Kr. genom ett
dekret av romersk ledare Scipio, som ansåg att dansen hade skadlig påverkan på moralen.

11. En ny viktig faktor i den romerska dansen, som blev allt tydligare under den republikanska
tiden var introducerandet av professionell dans som framfördes av professionella
-10-
dansgrupper, oftast utlänningar. Detta bidrog till dansens tekniska utveckling. Virtuositet och
uppvisning var ofta självändamålet. de viktigaste tillfällen för dansuppträdanden var: feriae -
romerska helgfester, Ludi Romani - romerska fester till Jupiters ära med både dans- och
teaterframträdanden, samt Ludi Scaenici - grandiösa folkspel med anknytning till kejserliga
segertåg.
KEJSERLIGA ROMARRIKET (c:a 60 f.Kr - 193 e. Kr.)
det äldre (60 f.Kr. - 117 e.Kr.) och det senare kejserliga riket (117e.Kr. - 193 e.Kr)
arkitektur
Den romerska arkitekturen nådde sin absoluta höjdpunkt under den kejserliga perioden.
Romerska byggnadskonsten spreds nu snabbt över hela det väldiga imperiet.
Tempelbyggnader, torganläggningar, cirkusanläggningar, broar, akvedukter, segerportar,
badhus, stora moderna stadskomplex och moderna stadshus nådde hitintills okända
dimensioner. Detta blev möjligt, inte minst, tack vare en ny romersk uppfinningsrik
ingenjörskonst och kunnande samt betongens användning i alla dessa enorma arkitektoniska
projekt. Betong och ny teknik gjorde det möjligt att framställa väldiga konstruktioner som bars
upp av stora bågar och valvkonstruktioner. Detta är inte minst tydligt i sådana mästerverk som
Colosseum i Rom, akvedukten i Segovia (Spanien), Pantheon i Rom, Konstantins basilika i
Rom samt bro- och akveduktbyggnader runtom i hela imperiet.
Bågar och valv av betong och själva betong tekniken tillät romarna, för första gången i
historien att skapa stora innerum. Detta utnyttjades särskilt i de stora bad-anläggningarna
(TERMER), som hade blivit centra för det sociala livet i kejsarstaden Rom.
Betong - en blandning av murbruk, sand och stenskärv (små tegel- och byggstenar, etc.). Betong uppfanns i
Främre Orienten c:a 100o år tidigare men användes enbart till befästningar. Det var först romarna som
utvecklade betongens möjligheter och gjorde den till sin främsta byggnadsteknik.

12. betongens fördelar: - billig, stark och formbar material
- stora arkitektoniska företag blev möjliga
- den föga tilldragande betongyta gömdes bakom ett lager av tegel. sten, marmor eller stuck
-11-
Pantheon i Rom. 118 - 125 e.Kr. Helgad åt alla gudar (7 Planetgudar, vilket illustrerades av 7 nischer). Den förgyllda
kupolen föreställde himmelskupan. Cellan, från utsidan, är en osmyckad cylindrisk trumma, krönt av en harmoniskt
välvd kupol. Ingången är en djup portik, lösgjord från rotundan. höjden av cellan - 33,5 m. Samma mått
som rummets diameter (balans mellan trumman och kupolen)
Colosseum i Rom. 72 - 80 e.Kr. En av de största byggnader som någonsin rests. Tog emot 50 000 åskådare. Betongkärnan med
kilometerlånga välvda korridorer och trappor är ett mästerligt ingenjörsarbete. Både tunnvalvet och kryssvalvet avändes. De tre klassiska
grekiska ordningarna står ovanpå varandra i enlighet med deras ”inneboende” vikt: 1- bottenvåning-dorisk, 2 - mittenvåning-jonisk, 3 -
toppvåning-korintisk

13. Romersk arkitektur innefattade inte enbart stora offentliga byggnader utan även ett stort antal,
tills idag bevarade bostadshus, från kejserliga palats till stadens fattigkvarter. Två typer av
bostadshus dominerade det romerska bostadsbyggandet - DOMUS och INSULA.
-12-
Domus - ett en-familjshus byggt på gammal italiensk traditionsgrund. Utmärkande drag var ATRIUM
- en fyrkantig eller rektangulär mitthall, upplyst av en öppning i taket. Runt denna, grupperades
övriga rummen (etruskerna använde denna typ av hus för sina lanthus). de bäst välbevarade Domus
- hus finns i Herculaneum och Pompeiji
Insula - ”kvarteret”. Ett flerfamiljhus som var mindre elegant än Domus och anpassat för tät stadsbebyggelse.
Det finns många bevarade Insula-hus i Rom och i Ostia (Roms gamla hamnstad). Insula, förebådade
många drag i det moderna flerbostadshus byggande. En stor betong- och tegelbyggnad anlades
runtomkring en central gård med butiker och krogar mot gatan på nedre botten, samt bostadsutrymmen
för ett stort antal familjer, ovanför. Några Insula-hus var t.o.m. i 5 våningar och hade balkonger
ovanför andra våningen.
Atrium. Silverbröllopshuset i Pompeiji. 100-t. f.Kr. Huset Dianas Insula i Ostia. 150-talet e.Kr.
Hela byggnaden avskiljdes från gatan genom fönsterlösa väggar.
En grund bassäng i mitten fångade upp regnvattnet (inåtslutande tak). Hantverkarnas och butiksinnehavarnas dagliga liv var orienterat
Längst bort i atriet fanns det en alkov (tablinum), som var platsen för mot gatan.
förvaring av förfädrens skulpturporträtt, och bakom den en trädgård
omgiven av en kolonnad (peristylen).

14. skulpturen
Även skulpturen började långsamt frigöra sig från det allt dominerande grekiska mönstret.
Porträttskulpturen började präglas mer och mer av den typiska romerska faderskulten, vilket
illustrerades av en stor mängd av s.k. fäders- och förfäders byster och huvud. Samtidigt
utvecklades den kejserliga kulten och med den skulpturer som dels avbildade kejsarnas
huvuden, dels förhärligade deras politiska och framför allt militära makt, gärningar och segrar
i form av kejsarhuvud, ryttarstatyer, segerportar och segerbågar. Samma syfte hade den
alltmer populära reliefkonsten, som med sin berättande framställning lämpade sig särskilt väl
för kejsardyrkan och hela imperiets förhärligande.
Romarnas smak för slösande interiördekorationer skapade behov av mängder skulpturer,
vilket ledde dels till import av grekiska skulpturer, senare till kopiering av grekiska original
och så småningom till utvecklandet av den typiska romerska porträttskulpturen. Förtjänta
politiker och militärer hedrades ofta med att få sina skulpturporträtt offentligt utställda.
Skulpturkonstens realistiska skildringar nådde sin fulländning just under den kejserliga
perioden. Bland de mest lysande exempel på skulptur under denna epok finns:
Augustus från Primaporta, reliefskulpturer på Ara Pacis’ (Fredsaltaret), Titusbågens
reliefskulpturer, Trajanuskolonnens reliefband, Marcus Aurelius’ ryttarstaty,
Filip Arabens marmorhuvud, Plotinos’ marmorhuvud, Konstantinbågen i Rom
Torgporten i Miletos (restaurerad). 160-talet e.Kr.. Pergamonmuseet i Berlin.
Målerisk fasad med sina ömsom framskjutande ömsom indragna partier och sitt ursprung i den romerska teaterns arkitektoniska
scenbakgrund

15. -13-
Porträtt av en romare. 80 f.Kr. Marmor. Romersk patricier med byster av förfäder. 30 f.Kr. Marmor.
Naturlig storlek. Palazzo Torlonia. Rom. Kroppsstorlek. Kapitolinska museet. Rom.
Typisk romerskt porträtthuvud från republiktiden. Okänd romare med två färfädersbyster (antagligen far och farfar).
Stor naturtrogenhet. Objektiv och detaljerad
beskrivning av ett ansiktets drag och topografi.
Augustus från Primaporta. 20 f.Kr. Marmor. Augustus från Primaporta (detalj)
203 cm. Vatikanmuseet.
Gudaktig upphöjelse av den gudomlige härskaren.
Typisk heroiserande skulptur.

16. -14-
Krigsbyte från templet i Jerusalem. Reliefen på Titusbågen.Rom. Nedre delen av Trajanuskolonnen. Rom. 106 - 113
e.Kr.
81 e.Kr. Marmor. Höjd 223,5 cm. Marmor. Höjd 127cm. Relief.

17. -15-
måleri
Vid sidan av etruskiskt måleri, är romerskt måleri den enda bevarade gruppen av antikt
målerikonst. Romerskt måleri förekommer i 4 olika stilar, utav vilka bara den första är klart
hellenistiskt inspirerat. Alla 4 stilar förekommer nästan uteslutande som fresk måleri -
väggmålningar och alla 4 karaktäriseras av avsaknaden av ett sammanhängande system eller
metod att framställa bilder. Det kanske mest utmärkande för romerskt måleri var de tydliga
illusionistiska tendenser. Perspektivkänslan var inte fullt utvecklad och vacklande, liksom
ljusets behandling. De flesta bevarade målningar från denna period hittades i samhällen
begravda under lavaströmmar vid Vesuvius’ utbrott år 79 e.Kr. i bl a. Pompeji och
Herculaneum.
Ryttarstaty av Marcus Aurelius. 161 - 180 e.Kr. Brons, överkroppsstorlek. Piazza del Campidoglio. Rom.
Filip Araben. 244 - 249 e.Kr. Marmor. Naturlig storlek. Vatikanmuseet. Vatikan. Porträtthuvud av Plotinos. Sent
200-t. e.kr.
Marmor. Naturlig storlek. Museet i Ostia.

18. En annan typ av måleri var det s.k. Faijum måleriet. Ett stort antal porträtt målade i
enkaustisk teknik (färgpigment blandat med vax) på pannå, hittades i romerska provinser i
Nedre Egypten. Dessa tavlor utmärktes av fotografisk naturtrohet samt färgernas ovanliga
friskhet (tack vare vaxens konserverande verkan). Även porträttmålningar på glas är rikt
representerade bland fynden från denna tid och detta område .
Fris målad på en vägg. 50 f.Kr. Mysterievillan. Pompeiji. Figurer ur Dionysosmysterier.
Ixions rum i Vettiernas hus. Pompeiji 63 - 79 e.Kr. Persikor och glaskärl (stilleben).Väggmålning.
Imitation av marmorinläggningar med inramningar av mytologiska scener. Herculaneum. 50 e.Kr. Museo Nazionale i Neapel.
Arkitekturscenerier sedda genom skenfönster. Perspektivet är slumpartad
och osammanhängande. Teaterkuliskänsla.

19. -16-
Mansporträtt. 250 - e.Kr. Glas. 5 cm i diameter. Arkeologiska Museet i Arezzo.
Besläktat med Fajosporträtten. Ännu större fotografisk porträttskildring än i Fajos.
Gossporträtt från Faijum. Nedre Egypten. 100-t. e.Kr.
Enkaustisk måleri på pannå, 33X18 cm. Metropolitan Museum of Art. New York.

20. -17-
ENAKUSTISKT MÅLERI - färgpigment blandas med hett vax, vilket ger en omedelbarhet av uttryck
och fotografisk naturtrohet
dans
Dansen präglades alltmera av teaterformer och gatuskådespel, bl a. atellanae, mim och
pantomim. Pantomimus blev en dansande skådespelare och blev numera kända gestalter i det
romerska samhället (bl a. Batyllos, Pylades, Hylas och Telestes).
pantomimus - en dansare/skådespelare som använde sig av dans, mimik, gester och kostymer, samt olika
rekvisita i sin konst. Dansen ackompanjerades av grekiska (aulos, khitara) och orientaliska
(bl a. cymbaler) instrument, samt scabellum - skrammelinstrument fäst vid dansarens fötter
danstrupper från Fenicien, Spanien och Mindre Asien blev oerhört populära och danskonsten
övertogs gradvist av cirkus och sjönk till en billig populärunderhållnings nivå.
Roms viktigaste bidrag till dansens utveckling:
- utveckling av danspantomim och upphjöjande av denna till konstart
- dansaryrkets framfart
- långsam frigörelse av dansen ifrån andra konstarter
drama
Liknande utveckling skedde inom teaterns område. Teatrekonsten förvandlades till en billig
pantomimform med inslag av cantica (sånger). Dialogerna som reciterades blev allt mindre,
kortare och innehållslösa. Huvudskådespelare förvandlades slutligen till en stum mim.
Pantomimen fjärmade teatern från dramatisk litteratur, vilket orsakade att en ny form av
drama tvingades fram - läsdrama, som inte längre var avsedd för scenen utan för läsning.
Teaterkonsten upplevde en kraftig tillbakagång under kejsarperioden och i stort under hela
romerska imperiets tid. Enbart Terentius framstod som den siste representanten för den
förfinade romerska komedin. Drama uppsättningar så gott som upphörde och istället läste man
drama - recitatio drama - för författarkollegor och de få litterärt intresserade.
Huvudrepresentanten för denna typ av läsdrama var Seneca
Seneca (4 f.Kr. - 65 e.Kr.)
- hämtade sina motiv ur den grekiska mytologin
- blev till en stor förebild för renässansdrama (Shakespeare) och fransk klassicism (Racine, Corneille)
- hans verk var ofta bloddryppande
- viktigaste verk: ”Den galne Hercules”, ”Tyester”, ”Trojanskor”, ”Fenicianskor”, ”Oidipus”
De romerska teateranläggningarna
- enkel träplattform fram till c:a Kristus födelse
- under det första århundradet börjar man bygga första fasta teateranläggningar av sten
- en upphöjd scen (halvcirkelformad) skapas
- åskådarplatser (auditorium) byggdes i halvcirkel på plan mark och åtföljdes av upphöjda
åskådarplatser i alltvidare halvcirklar
- alltmer naturlalistiska fonddekorer började användas
- scenmachineri infördes (periakter)
- de mest kända teatrarna: Balbusteatern - 7000 platser, Pompejusteatern - 12 000 platser
-18-

21. Den romerska skådespelarkonsten
- skådespelarna rekryterades bland slavar eller frigivna, och var organiserade i trupper som leddes av
en direktör - dominus gregis, som också spelade huvudroller
- skådespelarskolor inrättades, bl a. av skådespelaren Roscius (100 f.Kr.)
- masker användes från och till. Manliga masker var målade i brunt och kvinliga i vit.
- kostymer hade fasta färger: åldringar - vit, ungdomar - mångfärgat, rika - purpurfärgat, fattiga - rödbrunt
litteratur
Litteratur var den konstarten som blomstrade och utvecklades i allt snabbare takt.
Det var just under denna period som den latinska poesin upplevde sin guldålder, vari namnet -
augusteiansk guldåldern. Kejsaren Augustus’ djupa litterära intresse har starkt bidragit till en
explosiv utveckling av framför allt poesi. För första gången i historien fick poeter ett starkt
stöd, inte minst ekonomiskt, ifrån mäktiga personer. Augustus’ mäktige minister och
rådgivare - Maecenas stödde både Virgilius och Horatius - två stora romerska diktare. Det var
just Maecenas’ namn, som senare användes för att beskriva begreppet - stöd åt konstnärer och
konsten. Ett begrepp som lever än idag under samma namn.
den konstnärliga formens skönhet och harmoni, som utmärkte litteraturen från denna period,
kom tydligast till sitt uttryck i Vergilius’ och Horatius’ mästerliga verk, bl a. Vergilius’
”Bucolica”, ”Georgica” och ”Aenéis” och Horatius’ - ”Ars Poetica”, ”Satirer” och
”Epistulae”.
Publius Vergilius Maro Vergilius (70 - 19 f.Kr.)
- betraktad som klassisk förebild redan av sin samtid
- viktigaste verk: ”Bucolica” (10 korta herdedikter), ”Georgica” (gr. sånger)(didaktisk dikt om jordbruket),
”Aenéis” (ett stort epos; 12 sånger om den trojanska prinsen Aenéis; romarnas motsvarighet
till ”Iliaden och Odysséen”.
Quintus Horatius Flaccus Horatius (65 - 8 f.Kr.)
- satirdiktningens mästare och formens perfektionist
- besjöng egenskaper som jämnmod, måttfullhet, förnöjsamhet, förmågan att uthärda sitt öde
- viktigaste verk: ”Satirer” (10 hexameterdikter om honom själv, livet på landet, ätandet, m m.)
”Iambi” (jambdikter; episoder med bl a. politiska och lyriska dikter)
”Carmina” (oden; lyriska dikter med kärleks-, erotiska och politiska motiv)
”Ars Poetica” (Diktkonsten) - poetiska brev
Den nya generationen diktare som följde efter Virgilius och Horatius, de s.k. elegikerna,
presenterade en helt ny litterär värld i deras korta lapidariska elegier och epigramer, fulla av
elegans, stiliserade känslor och spiritualitet. Bland de främsta fanns:
Albius Tibullus (d. 19 f.Kr.) och Sextus Propertius (d. 15 f.Kr.)
Den främsta av de var dock Ovidius vars ”Metamorphoses” (Metamorfoser=Förvandlingar),
sagor om märkliga förvandlingar av människor till djur och växter, tillhör litteraturhistoriens
dyrgripar.
Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 e.Kr.)
- den av elegikerna som hade största betydelse för eftervärlden
- lekfull elegans, spiritualitet och formuleringskonst av högsta kvalité
- gudabenådad berättare
- viktigaste verk: ”Amores” (första elegi samling)
”Heroides” (brevelegi; fiktiva kärleksbrev av berömda sagogestalter)
”Ars amatoria” (Konsten att älska)
-19-

22. ”Remedia amoris” (botemedlet mot kärleken)
”Tristia” (Sorgesånger)
”Epistulae ex Ponto” (Brev från Svarta Havet)
”Fasti” (om fester, religiösa ritter, m m.,)
”Metamorphoses” (Förvandlingssagor) (ett par hundra sagor skrivna på hexameter som handlar
om förvandlingar, t ex. Daphne blir en lager, Philomela blir en näktergal, Procne blir en svala,
Narcissus blir en blomma och Arachne en spindel
Den äldre kejsartiden präglades av starka kosmopolitiska tendenser och universalism i
litteraturen. Rom var då en stor kulturell centrum, dit människor från hela imperiet strömmade
till, bl a. författare, filosofer, m m.
Olika kulturer och olika litterära stilar påverkade varandra och en märklig syntes av stilar
uppstod. Seneca var den mest betydande diktaren av denna tid. framför allt var hans prosa
diktning en mästerlig litteratur, bl a. traktat-dialoger, tröstskrifter (consolationes), samt
läsdramata (drama-recitatio), bl a. ”Medea”, ”Phedra”, ”Agamemnon”.
Seneca (4 f.Kr. - 65 e.Kr.)
- den mest betydande författaren under den äldre kejsartiden
- härstammade från Cordoba i Spanien
- Neros uppfostrare
- som filosof predikade stoicismens stränga ideal
- hade djupa insikter i människans psyke och förvånade genom introspektion (själviaktagelse)
- hans prosastil utmärktes av bruket av paradoxer, ordlekar och alla slags tricks
- ersatte Ciceros långa, arkitektoniskt byggda perioder med korta meningar och tvära övergångar
- detaljerna var alltid omsorgsfullt övervägda men ville ge intryck av improvisation
- viktigaste verk:
traktat dialoger: ”De providentia” (Om försynen), ”De vita beata” (Om ett lyckligt liv), ”De clementia” (Om mildheten)
consolationes (tröstskrifter): ”Till Marcia”, ”Till Polybius”, ”Till Modern Helvia”
satirer: ”Apocolocyntósis divi Claudii” (Den gudomlige Claudius)
essäistiska brev: ”Ad Lucilium epistulae morales” (Brev till Lucillius)
läsdramer: SE DRAMA
Titus Livius (59 f.Kr. - 17 e.Kr.)
- den ende store prosaförfattaren under den augusteianska tiden
- skrev patriotiska och moraliska skrifter
- viktigaste verk: ”Ab urbe conditia” (Från stadens grundläggning) /om Roms historia från äldsta tiden fram till år 9 f.Kr./
-
Andra framstående litteratur gestalter av denna epok var bl a.: Lucanus, Petronius, Martialis,
Juvenalis, Plinius d.y., Quintilianus och framför allt Tacitus. Just Tacitus med sina kröniker,
monografier och historieskrivning kom till litteraturhistorien som den största av romerska
historieskrivare.
Lucanus (39 - 65 e.Kr.)
Senecas brorson, också född i Cordoba i Spanien
- hans diktning väckte Neros avund (Nero själv ville gälla för att vara samtidens störste poet) och förbjöds av Nero
- Lucanus deltog i sammansvärjningen mot Nero (65 e.Kr.), vilket ledde till hans avrättning vid 26 års ålder
- stor stoiker och nationalit
- stor epiker som slopade den mytologiska inramningen helt
- viktigaste verk: ”Pharsalia” - om inbördeskriget mellan Pompejus och Caesar
Martialis (d. 104)
- stor på epigramets och satirens område
- kort lapidarisk form
- ofta erotiska motiv
- den satiriska poängen kom först i sista raden, eller rent av i sista ordet
Juvenalis (65 - 128 e.Kr.)
- kritiserade den gångna tidens tyrani och maktmissbruk i bl a. 16 hexameters dikter
- brutal och bitter ironi formad i mästerlig retorik
-20-
Plinius d-y- (62 - 113 e.Kr.)

23. - känd för sina litterära brev med beskrivningar av konstverk, villor och landskap
- viktigaste verk: ”Panegyricus in Traianum” - ett lovtal till kejsaren
Tacitus (55 - 117 e.Kr.)
- en av de största historieskrivare genom tiderna
- mer intresserad av de människor som uppträder på historiens scen än själva händelseförloppen
- alltid en pålitlig källmaterial
- viktigaste verk: ”Dialogues de oratoribus” (diskussion över förhållandet mellan poesin och vältaligheten)
”Historiae” - från Neros död (68) till Domitianus död (96)
”Agricola” - monografi, om svärfadern
”Germania” - monografi om den barbariska världen vid Rhenfloden
”Annales” - krönikor över judidk- claudiska dynastins historia mellan 14 - 68 e.Kr.
Den senare kejsartiden innebar vidareutveckling av universalism och den platoniska tankens
intåg på romerska historiescenen. Slutfasen av denna period kröntes med verk av bl a.
Suetonicus, Apulejus och Aulus Gellus.
Suetonicus (75 - 150)
- viktigaste verk: ”De viris illustribus” - ett stort litteraturhistoriskt verk, ”De vita Caesarum” - kejsarbiografi
Apulejus från Madaura i Numidien
- intresserad i platonisk filosofi; förebådade nyplatonsk filosofi under senantiken
- viktigaste verk: ”De Platone et eius dogmate” (Om Platon och hans lära), ”De deo Socratis”(Om Sokrates’ gud)
”Metamorphoses” - en roman med en infogad saga om Amor och Psyche
GREKISK LITTERATUR UNDER ROMERSKA KEJSARTIDEN
Grekisk klassisk filosofi
De gamla filosofiska skolorna levde kvar under - akademiker, stoiker, aristoteliker, kyniker, m fl.
Den främsta av dåtidens filosofer var Epikletos från Hierapolis, som förespråkade ett liv avsides från världen.
Epikletos: ”ta vara på din frihet. det yttre står inte i vår makt; rikedom, ämbeten, hälsa... Men våra omdömen, vårt förhållande inför
tingen
- det står i vår makt. Att ställa så eller så. Där kan vi genom riktig insikt och hållning nå lycklig samstämdhet med den
gudomliga
världsordningen”
100-talets grekisk prosa
100-talet e-Kr. var det stora århundradet för den grekiska prosan. Huvudgrenarna var:
1 - den radikala klassiska prosan, bl a. Ailios Aristeides fr. Amyrna
2 - den moderna klassiska prosan, bl a. Lukianos fr. Samosata
3 - den romantiska arkaismen, bl a. Alkiphron
4 - naivismen, bl a. Ailianos fr. Praeneste, Maximos fr. Thyros, Klemens fr. Alexandria
5 - kärleks- och äventyrsromaner, bl a. Antonius Diogenes, Achileus Tatios, Heliodoros och Longos
200-talets grekisk prosa
Intresset för konstfull retorik och det estetiska gav vika för det religiösa som senare utmärkte hela sen-antiken.
De kristna började utbilda sig i teologi och den grekiska filosofins tankegångar. Huvudrepresentanter var
Kassios Dion fr. Nikaia, Porphyrios fr. Tyros och framför allt Plotinos - som har betytt lika mycket för nuare
tidens Europa som Platon. Det var han som restaurerade platonismen. Sinnevärlden har mist allt intresse.
Metafysik av högre och högre andeformer tog plats. den högsta var - ENA - av vilket allt utflöde.
300- och 400-talets grekisk prosa
Romarriket lade om sin politik mot kristendomen och kejsarna blev kyrkans beskyddare. Vid 300- e.Kr. var den
kristna litteraturen lika omfångsrik som den hedniska och även de grekiska författarna anslöt sig till denna
litteraturläger, bl a.Chrysostomos fr. Antiochia (Johannes fr. Antiochia), Synesios fr. Kyrene, Eusebios fr.
Kaisareia och Gregorios fr. Nazianz.
Nyplatonismen delades in i två läger:

24. -21-
ATHEN - det athenska lägret var klart mot kristendomen och deras nyplatonism var en komplicerad
Demonlära med både grekiska och andra folkens gudar. En av de främsta i det lägret var
Jamlichos fr. Chalkis
ALEXANDRIA - det alexandriska lägret var mera försonlig mot de kristna och präglades av arvet efter Plotinos.
Den främsta representanten var Hierokles
musik
Romarriket var en ovanligt fattig period i det musikhistoriska perspektivet. Inga nedtecknade musikexempel finns
bevarade, mycket beroende på att all sekulär romersk musikutövning bekämpades av de lärda i Rom, som
accepterade enbart grekisk musik. Och sedan var det den kristna kyrkan som förstörde allt som var kvar av både
den sekulära och sakrala romerska musikkulturen. Romersk, etruskisk och hellenistisk musik ansågs farlig för den
kristna människan, i.o.m. dess hedniska ursprung. Men även de litterära och bildmässiga(reliefer, målningar,
skulpturer, etc.) vittnesbörden talar enstämmigt om att musiken förlorade sin starka ställning i samhället under
Romarriket.
Grekland blev en romersk provins år 146 f.Kr. och romarna importerade musiken och musiker därifrån. Man kan
anta att romersk musik var baserad på grekiska mönster och att den var utformad ugnefär som musiken som
beskrevs under rubriken ANTIKA GREKLANDS MUSIK; åtminstone i sina viktigaste drag och beståndsdelar.
Det sekulära musiklivet utgjordes huvudsakligen av grekiska musikanter, som var slavar i Rom.
Musiken var inte längre knuten till teaterformer som tragedi och komedi. Däremot förekom den i nya former av
gatounderhållning.
Rent romerska i sin karaktär var romerska kultsånger samt olika typer av folksånger, som sjöngs vid bröllop,
begravningar, vid skördetid, etc., De mest berömda var fescenini - bröllopssånger.
Den mest typiska romerska musiken var dock knuten till militärutövning och bestod av krigssånger, seger- och
triumfsånger som sjöngs till enkelt ackompanjemang av ett eller flera blåsinstrument. Just brassmusiken var
romarnas viktigaste bidrag till musikens vidareutveckling. Romarna utvecklade många nya instrument. Framför
allt var det blåsinstrument, som användes i den väldiga romerska armén. Romarnas förkärlek för blåsinstrument
(framför allt bleckblåsinstrument) är tydligt dokumenterad i romerska reliefframställningar.
Instrument som romarna utvecklade:
blåsinstrument: tuba, bucina, cornu, lituus, tibia, romersk panflöjt
slagverksinstrument: bl a. pukor
Romarna använde även importerade instrument, t ex. grekisk lyra, kithara, aulos, frygiska pipor, alexandrisk
vattenorgel och olika orientaliska instrument.
Vid stora romerska ceremonier användes blåsorkestrar och talrika körer. Men musiken själv och dess struktur och
utbyggnad vet vi ingenting om. Man kan förmoda att den officiella musiken hade oftast militär karaktär. Man vet
också, vilket bekräftades av litterära källor, att den virtuosa solomusiken på olika instrument var mycket populär.
Man känner många instrumentala virtuoser, men vet ingenting om den musiken de spelade.
SENANTIKENS ROMARRIKE (c:a 193 e-Kr.- 476 e. Kr.)
Sen-Antikens Romarrike behandlas separat i del-4 under avsnitt:
FORNKRISTEN KULTUR och BYSANTINSK KULTUR

25. ETRURIEN
&
ROMARRIKET
Kulturhistoriska stenciler - del - 3