Eget arbete, gemensamma rättigheter

FFC:s 18. kongress 6–8.6.2011

Eget arbete,
gemensamma rättigheter
FFC:s målprogram 2011–2016

FFC:s målprogram 2011–2016 1

Innehåll

EGET ARBETE, GEMENSAMMA RÄTTIGHETER ..................................... 2

MED I FÖRÄNDRINGEN ............................................................................. 6

ETT ARBETSLIV SOM BYGGER VÄLFÄRD .............................................. 9
Mänskliga rättigheter i arbetslivet ................................................................. 9
Ett gott arbete skapar produktivitet och kvalitet ......................................... 11
Ett meningsfullt arbete ger ökat välmående ............................................... 14

ETT STARKT AVTALSSAMHÄLLE ........................................................... 17
Tillsammans för den som arbetar ............................................................... 17
Löneuppgörelserna bör förbättra köpkraften .............................................. 17
Rätt genom lagar och avtal ........................................................................ 19
Vi bygger ett socialt Europa ....................................................................... 21

MÅLET ÄR FULL SYSSELSÄTTNING ...................................................... 22
Den ekonomiska politiken som främjare av tillväxt .................................... 22
Kvalitet och effektivitet i arbetskraftspolitiken............................................. 23
Yrkesexamen för alla ................................................................................. 25
Alla har rätt till ett arbetsliv utan diskriminering .......................................... 28
Näringspolitiken ger nycklar till tillväxt ........................................................ 30

TRYGGHET OCH TJÄNSTER ................................................................... 39
Målet är att förstärka socialskyddet och tjänsterna .................................... 39
Smidiga familjeledigheter ........................................................................... 42
Skillnaderna i hälsa måste minskas ........................................................... 43

AVTALARE, FÖRHANDLARE, FOLKRÖRELSE ....................................... 45
Beredskap att försvara rättigheterna .......................................................... 45
Nätverk för ungdomarna ............................................................................ 48
Jämställdhet i praktiken.............................................................................. 49
Verksamhet i hela landet ............................................................................ 49
Den fackliga utbildningen stöder intressebevakningen .............................. 51
En stark samhällspåverkare ....................................................................... 54
Informationsförmedling i förändring............................................................ 55
Smidiga handlingssätt ................................................................................ 57

2 FFC:s målprogram 2011–2016


EGET ARBETE, GEMENSAMMA RÄTTIGHETER
FFC bygger ett mänskligt, tryggt och rättvist arbetsliv. Ett arbetsliv
där man erkänner den kunskap och det värde samt påverknings-
möjligheter den arbetar har.

FFC bygger upp ett avtalssamhälle som grundar sig på förtroende,
samarbete och rättvisa och där en stark arbetslagstiftning och täck-
ande kollektivavtal samt långsiktigt avtalande skapar en tro på fram-
tiden hos dem som arbetar.

Välfärdssamhället skapar en grund för trygghet och tillit. Det grun-
dar sig på hög sysselsättning, offentligt finansierad och demokra-
tiskt övervakade och huvudsakligen offentligt producerade välfärds-
tjänster samt på ett socialskydd, som förenar ett inkomstrelaterat
skydd och ett grundskydd som tryggar utkomsten. Välfärdssamhäl-
let främjar rättvisa och lika värde samt avskaffar ojämlikhet.

FFC-facket är styrka, vilja och förmåga att verka tillsammans, mo-
digt och initiativrikt för välfärd för arbetet och den som arbetar.

FFC:s verksamhetsidé
FFC är en centralorganisation, ett förbundens förbund. FFC-facket är dock
så mycket mer. Det är en rörelse som har gemensamma värderingar och
mål. Verksamhetsidén beskriver FFC-fackets grundläggande uppgift, dess
berättigande och grunden för verksamheten.

FFC-fackets uppgift är att främja välfärden, utkomsten och förbätt-
rad delaktighet samt samhällelig rättvisa för dem som arbetar.

I verksamhetsidén betonas en förbättring av den breda välfärden – fysiskt,
socialt och psykiskt – för den som arbetar. Formuleringen den som arbetar
omfattar såväl arbetstagare som tjänstemän som de som utför sitt arbete
på gränsen till lönearbete. I verksamhetsidén har vi också velat betona var-
dagsaspekten för den som arbetar. Samtidigt har vi sökt balans med rörel-
sens samhällsansvar. Deltagande innebär såväl möjligheter att påverka
som att vara en likvärdig och aktiv medborgare i såväl arbetslivet, samhäl-
let som fackföreningsrörelsen.

FFC:s värderingar
I FFC:s principprogram som godkändes 1991 definieras FFC:s värden som
frihet, solidaritet, jämställdhet, demokrati och fred. Dessa värderingar är
viktiga för FFC-facket även i dag. I diskussionerna om framtidsprojektet vil-
le man betona värderingarna på nytt och definiera dem modernare. FFC:s
värderingar utkristalliserades till:

Människovärde i arbetet


FFC-facket bör verka så att arbetslivet blir mänskligare. Det innebär trygg-
het – i synnerhet i de ständiga förändringarna – skäliga arbeten och an-
ställningsförhållanden, tillräcklig och rättvis utkomst samt förbättring av me-
ningsfullheten i arbetet och arbetshälsan.

Lika värde

Arbetstagarna och medborgarna bör ha lika värde och vara jämlika trots att
människorna är olika. Lika värde bör främjas såväl inom arbetslivet, i sam-
hället som i fackföreningsrörelsens egen verksamhet.

På den svagares sida

FFC-facket står framför allt på deras sida som har den svåraste ställningen
i arbetslivet. FFC-facket arbetar tillsammans för den svagare. Att stå på
den svagares sida betonar ickediskriminering och delaktighet i såväl ar-
betslivet, samhället som i fackföreningsrörelsen egen verksamhet. FFC-
facket har förmåga, vilja och styrka att ta itu med de missförhållanden som
de som arbetar utsätts för.

FFC:s vision för 2020
En formulerad vision ger riktning för verksamheten. Framtiden beslutar om
denna dag: det hur vi ser framtiden avgör vilka val vi gör i dag.

År 2020 är arbetslivet tryggt, mänskligt och rättvist. Arbetstagarna
har skydd av en stark arbetslagstiftning och täckande kollektivavtal.
Välfärdssamhället främjar lika värde och eliminerar ojämlikhet.

FFC är
– en kraftfull påverkare av ärenden som rör arbete och vardag
– den bästa experten på att utveckla arbetslivet och en vägvisare
för hur det ska göras
– en stark och trovärdig samarbetspartner
– en stark och uppskattad intresseorganisation och internationell ak-
tör
– en rörelse som förenar sina medlemsförbund och medlemmar
– en självständig samhällspåverkare

FFC:s verksamhet är på alla nivåer initiativrik, samhällsinriktad och
modig. De som arbetar hör i stor utsträckning till ett fackförbund.

De strategiska målen för FFC:s intressebevakning och
verksamhet
De strategiska målen för intressebevakningen och verksamheten stiger ur
FFC:s verksamhetsidé, värderingar och vision. Målen utgör ramen då FFC
ställer upp sina mål och för FFC:s resurser.

Ett arbetsliv som bygger välfärd


Ett starkt avtalssamhälle
Full sysselsättning
Ett täckande socialskydd och kvalitativa välfärdstjänster
En stark organisatorisk handlingskraft

Centralorganisationens uppgifter
Arbetsfördelningen mellan centralorganisationen och medlemsförbunden
har diskuterats hela 2000-talet. I bakgrunden finns förändringen i såväl in-
tressebevakningsomvärlden och centralorganisationens roll som även det
ökade ömsesidiga samarbetet mellan medlemsförbunden och de krympan-
de resurserna.

Centralorganisationen:

- Skapar förutsättningar för medlemsförbunden att avtala om löne-
och arbetsvillkoren och koordinerar dem.

- Förhandlar och avtalar i samarbete med medlemsförbunden om av-
tal som rör arbetsvillkor och arbetslivet.

- Förhandlar, påverkar och avtalar på två- och trepartsbasis
o om ett lönebaserat social- och pensionsskydd
o om arbetslagstiftning och annan lagstiftning som rör dem
som arbetar
o om åtgärder för att förbättra sysselsättningen, förstärka
yrkeskunskapen och utveckla arbetslivet.

- Producerar kunskap, forskning och nya innovationer om föränd-
ringarna i arbetslivet.

- Skapar i samarbete med medlemsförbunden förutsättningar för
intressebevakningsarbetet på arbetsplatserna och för att stärka
de förtroendevaldas ställning.

- Stöder medlemsförbunden i att främja organiseringen samt i att
utveckla samarbetet mellan förbunden och förbundsstrukturer-
na.

- Samlar medlemsförbunden och medlemmarna till gemensamma
åtgärder för målen.

- Påverkar debatten och beslutsfattandet i samhället regionalt,
nationellt och på EU-nivå.

- Påverkar internationellt för att förstärka de fackliga rättigheterna
och arbetstagarnas ställning.


MED I FÖRÄNDRINGEN
FFC:s omvärld har förändrats betydligt sedan den förra kongressen 2006.
Förändringarna gäller såväl ekonomin, arbetsmarknaden som fackföre-
ningsrörelsens ställning.

Globaliseringen av ekonomin utvidgades kraftigt under det första årtiondet
på 2000-talet. En världsomspännande finanskris spred sig från bostadskre-
ditmarknaden i USA och blev till en kris som gällde hela ekonomin och till
slut en sysselsättningskris år 2009.

Finland drabbades hårt av den ekonomiska krisen. Bruttoproduktionen i
Finland rasade år 2009 med omkring åtta procent, när osäkerheten frös in-
vesteringarna jorden runt. Antalet sysselsatta minskade till följd av reces-
sionen med omkring 100 000 personer. När nivån på sysselsättningen och
produktionen sjönk försvagades den offentliga ekonomins hållbarhet känn-
bart. Den passiva sysselsättningspolitiken ledde till att i synnerhet ung-
doms- och långtidsarbetslösheten steg till så höga siffror att det tar åratal
att korrigera dem. Även om Finlands eget finansieringssystem verkar klara
sig ur krisen och förbli stabilt blir vi här tvungna att uppleva de dåliga verk-
ningarna av de korrigeringsåtgärder andra överskuldsatta ekonomier måste
ta till.

I Europa har den ekonomiska krisen och den försvagade konkurrenskraften
lett till krav på en reell koordinering av medlemsstaternas ekonomi. Kraven
innebär i praktiken att löneförhöjningarna binds endast till produktiviteten
och utvecklingen i jämförelseländerna samt att pensioneringsåldern fören-
hetligas på europeisk nivå.

Den globala marknaden fördelas på nytt då de länder som stiger snabbt ut-
nyttjar sammankopplingen av billig arbetskraft med modern teknologi. Kina
får ett starkt fotfäste genom att investera i utvecklingsländer och genom att
skaffa sig bestämmanderätt i hur deras naturresurser ska utnyttjas. Indien
förutspås under de närmaste årtionden bli en ännu starkare faktor än Kina.

I Finland kommer statens skuldsättning för en lång tid att stanna på en hög-
re nivå än tidigare. Också det tryck på välfärdstjänsterna som den åldrande
befolkningen leder till ökar utmaningarna för en hållbar och balanserad of-
fentlig ekonomi. Tryggandet och utvecklandet av finansieringen av social-
skyddet och välfärdstjänsterna är en av de mest utmanade uppgifterna un-
der de kommande åren. En tillräcklig ekonomisk tillväxt och förbättrad sys-
selsättning skapar förutsättningar för detta.

Den demografiska försörjningskvoten i Finland försvagas kraftigt när antalet
pensionärer ökar och finländarna lever allt längre. Det fanns i fjol ungefär
femtio barn och pensionärer per ungefär hundra personer i arbetsför ålder,
år 2026 räknar man med att kvoten är 70/100. Att befolkningen blir allt äldre
har en speciellt kraftigt effekt på glesbygden eftersom det är synnerligen


troligt att ungdomarna och personer i arbetsför ålder fortsätter att flytta till
städerna.

Invandringen till Finland har ökat snabbt under de senaste tjugo åren och
andelen invandrare i befolkningen torde fortsätta växa. Förändringen är
speciellt stark inom huvudstadsregionen, där var fjärde invånare kommer
att ha invandrarbakgrund år 2025 om dagens utveckling fortsätter.

Ojämlikheten håller på att öka i Finland. Inkomstskillnaderna har ökat
snabbt under slutet av 1990-talet och under 2000-talet. Inkomsterna har
ökat snabbast för den befolkningsgrupp som har de största inkomsterna
samtidigt som antalet låginkomsttagare har ökat. Invandrarnas inkomster är
klart lägre än övriga gruppers och arbetslöshet är också vanligare bland
dem.

Den sociala ojämlikheten har också ökat. Hälsoskillnaderna är betydande,
till exempel är den genomsnittliga livslängden för män i arbetaryrken sex år
kortare än livslängden för män i högre tjänstemannayrken när vi kommer till
2010-talet. Den utbildningsmässiga ojämlikheten har förblivit stor. Arbetsgi-
varna bekostar mest utbildning för dem som redan har en hög utbildning.
Den sociala mobiliteten inom utbildningen har inte förbättrats, föräldrarnas
utbildning påverkar kraftigt barnens utbildning. Utan specialåtgärder kom-
mer risken för social ojämlikhet att fortsätta öka. Den ekonomiska krisen
ökade finländarnas osäkerhet och drog upp social trygghet som ett av det
viktigaste man eftersträvar för egen del. Om man samtidigt river ner struk-
turer som främjar social jämlikhet kan andelen utslagna öka klart.

Den kvalitativa utvecklingen av arbetslivet har varit konfliktfylld i Finland.
Många faktorer inom arbetslivet har under de senaste decennierna gått mot
det bättre. Löntagarnas kunskapsnivå har höjts och löntagarna upplever of-
tare än förr att deras arbete är viktigt och betydelsefullt. Samtidigt har bety-
delsen av innehållet i arbetet ökat och blivit viktigare än lönen för en stor
del av löntagarna. Också goda sociala relationer, säkerhet, långsiktighet
och de utvecklingsmöjligheter arbetet erbjuder är viktiga för finländarna.
Problem kan dock skönjas i alla dessa faktorer, framför allt bland dem som
har en ställning som arbetstagare. Till exempel har kvinnor i arbetstagar-
ställning sämre möjligheter att utvecklas i arbetet än männen. Skillnaderna
mellan dem som drar nytta av och dem som lider av förändringarna i ar-
betslivet håller på att öka.

Många arbetstagares välfärd försvagas av ständig osäkerhet och oro för
om arbetsplatsen är bestående eller för att få ett arbete. Arbetet garanterar
inte heller alltid utkomsten, även om arbetet är regelbundet. Allt oftare flyt-
tar eller flyttas en arbetstagare från lönearbete till självsysselsättande. Det
är ofta fråga om att överföra den ekonomiska risk som hör till företagarris-
ken till den som utför arbetet. Detta ställer nya krav på att utveckla den kol-
lektiva förhandlingsrätten, omfattningen av den nuvarande socialskydds-
modellen och trygghetsnivån så att den svarar mot den förändrade arbets-
världen.


Största delen av FFC-medlemmarna får över huvud taget inte någon av ar-
betsgivaren bekostad utbildning som utvecklar yrkesskickligheten. Det för-
svårar det dagliga arbetet för många. Svaga eller inga modeller att utveck-
las i yrket försvårar byte av arbetsplats och möjligheterna att få ett nytt ar-
bete.

De riksomfattande kollektivavtalen är fortfarande en av grundpelarna för av-
talssamhället – trots att arbetsgivarna i allt större utsträckning försöker
överföra avtalandet om arbetsvillkoren till företags- eller individnivå. Dess-
utom har arbetsgivarna skärpt sina krav på att begränsa strejkrätten. Man
har också försökt krossa grunden för arbetsmarknadssystemet genom att
bilda s.k. gula fackförbund, dvs. fackförbund grundade av arbetsgivarna.

FFC följer upp kollektivavtalens täckning och ser genom samordning mel-
lan förbunden till att arbete inom FFC-branscherna i princip alltid omfattas
av tillämpningsområdet för något kollektivavtal som ingåtts av FFC:s med-
lemsförbund.

FFC effektiverar samarbetet med andra centralorganisationer på arbets-
marknaden så att kollektivavtal med anständiga arbetsvillkor kan ingås för
alla branscher.

FFC främjar förbundens gemensamma mål om att ändringar av avtalsgrän-
serna görs genom gemensamma överenskommelser. För att nå detta mål
agerar FFC på det sätt som överenskommits i avtalet om organisations-
gränstvister i samarbete med förbunden genom att samla in och förmedla
information samt vid behov organisera verksamheten i förlikningsnämnden.

Man ska genom inbördes samordning, informationsutbyte och samarbete
se till att förbunden inte ingår avtal som underskrider villkoren i de gällande
kollektivavtalen. Vi följer noggrant upp avtalsläget.


ETT ARBETSLIV SOM BYGGER VÄLFÄRD

Mänskliga rättigheter i arbetslivet
FFC:s mål är ett mänskligt arbetsliv. De mänskliga rättigheterna i arbetsli-
vet förverkligas då arbetstagaren får utföra ett arbete som känns viktigt i
goda förhållanden och med skäliga arbetsvillkor. Arbetet höjer när det är
som bäst livskvaliteten. För majoriteten av löntagarna är arbetet inte bara
ett sätt att trygga utkomsten, utan arbetet och deltagande i arbetslivet är
värdefulla i sig.

De mänskliga rättigheterna i arbetslivet är:
• rätt till arbete
• rätt till en lön som tryggar utkomsten
• rätt till jämlikt bemötande
• rätt till fysiskt, psykiskt och socialt trygga arbetsförhållanden
• rätt till ett arbete som utvecklar yrkesskickligheten ooh möjligheter att
påverka arbetet
• rätt att organisera sig i ett fackförbund samt rätt att förhandla och rätt att
strejka.

Möjligheterna och riskerna i arbetslivet är mer individuella än förr. En del
har trygga anställningar, kan påverka sitt arbete och gå vidare i karriären.
Samtidigt är andra tvungna att pruta och nöja sig med mindre än förr både
då det gäller utkomst och möjligheter. Också de sociala strukturernas (så-
som klass, kön, etnisk bakgrund) betydelse är fortfarande stor. Ju bättre ut-
bildning, ställning i arbetet och utkomst en människa har, desto positivare
är hennes uppfattning om hur arbetslivet utvecklas. Fackföreningsrörelsens
uppgift är att fungera som intressebevakare för alla som arbetar oberoende
av om deras arbetsmarknadsställning är bra eller dålig.

På många arbetsplatser har den ständiga förändringen och den belastning
den medför vuxit till ett hot mot arbetshälsan. Teknologiska förändringar,
utbredd marknadsliberalism, nya sätt att organisera arbetet, ändrade sätt
att belöna och kontrollera samt framför allt den ökade osäkerheten om ar-
betet leder till att många upplever ändringarna i arbetet som allt stressigare.
Oron över en bestående arbetsplats och tillgången på arbete är framför allt
en oro över utkomsten, över hur man ska klara av vardagen.

För att göra arbetslivet mänskligare behövs såväl fler som kvalitativt
bättre arbetsplatser. Statsmakten bör sträva efter att trygga allas
rätt till arbete.

Man kan uppfatta mental belastning som ett fenomen för dagens livsstil,
men samtidigt är fysiska nackdelar i arbetet fortfarande vanliga. På en del
arbetsplatser exponeras arbetstagarna fortfarande för fysikaliska, kemika-
liska och biologiska agenser. Trots att vi har mer kunskap än någonsin om
nackdelarna och hur man kan eliminera dem, uppdagar löntagarna fler fy-
siska nackdelar i sin arbetsmiljö än arbetstagarna gjorde för 30 år sedan.
Den fysiska belastningen i arbetslivet har inte minskat under de senaste år-


tiondena, även om man kunde tro det i och med att arbetsskedena mekani-
serats allt mer. Någon märkbar minskning av arbetsolycksfallen syns inte
heller. En arbetstagare omkommer så gott som varje vecka i en arbets-
olycka och årligen blir omkring 9000 arbetstagare sjukskrivna i över en må-
nad till följd av arbetsolycksfall.

De fysiska riskerna i arbetet varierar lite mellan kvinnor och män, den störs-
ta orsaken till det är arbetsfördelningen mellan kvinnor och män. Våld eller
hot om våld ökar på arbetsplatserna. Ungefär 100 000 arbetstagare upple-
ver årligen våld i sitt arbete. I synnerhet kvinnorna upplever allt oftare hot
om våld i sitt arbete.

Ett arbetsliv utan våld är en grundrättighet för varje arbetstagare.
Arbetssätten bör ständigt utvecklas så att de inte oskäligt sliter på
människan.

Arbetarskyddsverksamheten och -övervakningen samt företagshäl-
sovårdsverksamheten bör effektiveras. En arbetarskyddsfullmäktig
bör väljas på varje arbetsplats och förutsättningarna för deras verk-
samhet bör förbättras. Det bör stiftas lag om kompetenskrav och ut-
bildningskriterier för de arbetsgivarrepresentanter som svarar för
arbetarskyddet och det ska också vara möjligt att övervaka att de
uppfylls.

Arbetarskyddsmyndigheterna bör garanteras tillräckliga resurser
och verksamhetsförutsättningar för att höja nivån och effekten av
övervakningen. Arbetarskyddsmyndigheterna bör i enlighet med
ILOs internationella avtal och EUs förbindelser vara oberoende.

Arbetarskyddsövervakningen bör organiseras så att den har effekt
och tryggade resurser och garanteras oberoende. Övervakningen
av lagen om företagshälsovård bör höjas till samma nivå som övrig
övervakning av arbetarskyddslagstiftningen.

Företagshälsovårdens uppgift bör att vid sidan av att förebygga ar-
betsrelaterade sjukdomar och olycksfall vara att främja arbetstagar-
nas arbetsförmåga och hälsa. Arbetsgivarna bör utveckla arbetsför-
hållandena och arbetssamfunden med hjälp av företagshälsovår-
dens expertis.

Arbetet för att avskaffa ojämlikheten i arbetslivet bör fortsätta målmedvetet.
Den allra vanligaste formen av ojämlik behandling är favoritsystem, alltså
att välja ut gullgossar och gullflickor. Den nästvanligaste formen av ojämlik-
het i arbetslivet är tillfälliga anställningar eller deltidsanställningar. Ojämlik
behandling gäller oftast arbetsskift, tillgången till information, arbetskamra-
ternas och chefernas attityder, lönen och avancemang. Också de fackföre-
ningsaktiva får uppleva personlig osaklig påtryckning, till och med hämnd-
åtgärder.


Diskriminering på grund av kön, etnisk bakgrund eller sexuell läggning fö-
rekommer alltjämt. Likaså utsätts människor utan grund för ojämlik behand-
ling i arbetslivet eller när de söker arbete till följd av ålder och hälsotillstånd
eller funktionshinder. Rasism, sexism och homofobi ska inte accepteras
under några omständigheter. Alla bör ha rätt att öppet vara sig själv både i
arbetslivet och i fackföreningsverksamheten utan rädsla för ojämlik behand-
ling. Jämlika möjligheter för olika grupper av människor bör vid behov stöd-
jas genom positiv diskriminering.

Jämlikhet och lika värde bör främjas aktivt på arbetsplatserna. Ar-
betsgivarna får inte fly sitt ansvar att genomföra jämlikhet. Resur-
serna för att gripa in i diskriminering och ojämlik behandling bör
ökas på alla nivåer. Fackföreningsrörelsen, arbetsgivarna och myn-
digheterna bör bedriva samarbete gällande attitydfostran och för att
gripa in i missförhållanden.

Ett gott arbete skapar produktivitet och kvalitet
Välmående arbetstagare och en förbättring av välmåendet är ett bra sätt att
också utveckla produktiviteten. Endast en människa som mår bra kan och
vill ge sitt bästa kunnande i sitt arbete.

Med produktivitet avses ofta bara relationen mellan mängden resultat och
insats. Produktiviteten har dock även en kvalitativ sida, där det centrala är
människans kunnande och kreativitet. Förbättrad produktivitet höjer vår
levnadsstandard, men det får inte ske hur och till vilket pris som helst.

Produktiviteten ska primärt förbättras på andra sätt än genom att
minska antalet anställda eller genom att öka mängden arbete. Pro-
duktiviteten ökar genom att arbetssätten och arbetsförhållandena
utvecklas. Utgångspunkten bör vara att det resultat som uppstår är
av högre kvalitet än tidigare och att också den människa som utfört
arbetet mår bra och får en såväl ekonomisk som psykisk ersättning
för sitt arbete.

Arbetstagarens möjligheter att använda sin yrkesskicklighet och utvecklas i
sitt arbete är viktiga med tanke på arbetsmotivationen. En aktuell yrkes-
skicklighet förbättrar också väsentligt sysselsättningen: arbetstagarens möj-
ligheter att flytta från ett arbete till ett annat såväl inom organisationen som
från en arbetsplats till en annan. Ett praktiskt sätt att utveckla yrkesskicklig-
heten och förbättra produktiviteten är att öka arbetstagarnas möjligheter att
påverka i sitt arbete. Arbetstagarnas möjligheter att påverka har under de
senaste tjugo åren bara i ringa utsträckning utvecklats positivt. De krav ar-
betet ställer har ökat mer än människornas möjligheter att svara på de öka-
de kraven.

De läror om företagsledarskap som betonar konkurrens och individualitet
bryter ner den starkaste grunden för det finländska arbetssamhället som
betonar trepartsöverenskommelser, nämligen samarbetsförmåga och för-
troende. Utbredningen av ”kvartalskapitalismen” har inneburit kortsiktig


verksamhet, inbördes konkurrens och misstroende mellan arbetsgemen-
skaper och arbetstagare, vilket man har försökt bemästra genom hårdare
kontroll.

En satsning på gemenskap och förtroende bör göras på arbetsplatserna.
På det sättet skapas de förhållanden som behövs för att förbättra produkti-
viteten. Exemplen från arbetsplatserna berättar om relationen mellan god
praxis och ökad produktivitet: när arbetsgivarna och arbetstagarna behand-
lar ärenden i ständigt och öppet samarbete och då arbetstagarnas företrä-
dare får all väsentlig information som underlägg för diskussionerna, fördju-
pas förtroendet mellan parterna. Då är det naturligt att föreslå nya, allt bätt-
re verksamhetsmodeller och idéer. Arbetsplatser som betonar samarbete
och förtroende har bättre förutsättningar än andra att klara av också oförut-
sedda svårigheter.

De inom ekonomin populära lärorna om konkurrens lämpar sig sällsynt då-
ligt för den offentliga sektorn, där jäkt och en känsla av att personalen inte
räcker till, osäkerhet om framtiden, den njugga tillgången på information
och bristen på öppenhet är aktuella problem. De personalnedskärningar
som under de senaste åren har gjorts med hänvisning till statens produkti-
vitetsprogram, de regionaliseringsbeslut som fattats och övriga uppgörelser
som ökat osäkerheten har också försatt de statligt anställda i trångmål.

Samarbetet mellan personalen och arbetsgivaren bör systematiskt
utvecklas på arbetsplatsen i frågor som gäller organiserandet av ar-
betet, arbetarskyddet och utvecklandet av yrkesskickligheten. En
jämlik arbetsfördelning mellan kvinnor och män bör främjas på ar-
betsplatserna samt inom och mellan branscherna. Målet är en sam-
arbetskultur på alla arbetsplatser. Initiativtagande från de förtroen-
devaldas sida för att skapa en samarbetskultur bör stödas. Produk-
tivitet och resultatgivande arbete förbättras genom att öka växelver-
kan, förtroende och ömsesidighet.

Gott ledarskap är den viktigaste faktorn med tanke på hur arbetstagarna
mår och hur produktivt arbetet är och på konkurrensen. Det är också ett
trumfkort i konkurrensen mellan företagen. När ledarskapet förnyas bör
man avstå från kontrollaspekten och de bästa experterna på arbetet – ar-
betstagarna – bör frigöras att utveckla och utföra sitt eget arbete. Företa-
gens framtid är starkare än förr beroende av att en lojal, kreativ och initiativ-
rik personal. Inte ens ett starkt kunnande är i sig en jämförbar konkurrens-
fördel i en alltmer internationell konkurrens.


Kännetecken på ett gott arbete är:
• man kan leva på sitt arbete, en rättvis lönepolitik och ett rättvist be-
löningssystem råder på arbetsplatsen
• anställningstryggheten är hög, förändringarna trygga och informa-
tionen om förändringarna är bra
• arbetet är nyttigt, resultatrikt och produktivt
• uppskattningen av arbetstagaren består, människan förnedras och
mobbas inte heller på annat sätt
• arbetstagaren bemöts likvärdigt
• arbetstagaren kan använda sitt kunnande i arbetet, uppleva yrkes-
stolthet och få uppleva att ha lyckats
• arbetstagaren har möjligheter att utvecklas och gå vidare i karriären
• man får rättvis feedback för sitt arbete, klimatet är öppet och tryggt
• på arbetsplatsen handlar man solidariskt och godkänner olikhet
• man sköter om arbetstagarnas hälsa och säkerhet, arbetsbelast-
ningen är skälig
• det går bra att sammanjämka arbete och privatliv
• arbetstagaren tycker att arbetet är meningsfyllt och upplever sig inte
vara en ”del av maskinen”
• arbetstagaren upplever att man litar på honom och att han kan delta
i beslut som gäller honom själv

Ju bättre kännetecknen genomförs, desto mänskligare, kvalitativare, pro-
duktivare/resultatrikare och konkurrenskraftigare är arbetsorganisationen.
Finland med relativt höga kostnader, en åldrande arbetskraft och långa av-
stånd kan inte vara framgångsrikt på annat sätt än att höja nivån på arbets-
kulturen. För att uppnå detta behövs en effektiv verksamhet för att utveckla
arbetslivet, där en förbättring av arbetslivskvaliteten och produktiviteten för-
enas.

Inlärning i arbete en del av vardagen på arbetsplatserna

Varje arbetstagare lär sig nya saker i sitt arbete. Den utbildning som ar-
betsgivaren stöder fördelas dock ojämnt. Oftast får de högre tjänstemännen
och cheferna uppdatera och förnya sitt eget kunnande. Arbetstagarna del-
tar mer sällan i utbildning som arbetsgivaren bekostar och de får alltför ofta
själva sköta om sitt eget kunnande. Det här ökar skillnaderna i kunnandet
och försvagar företagens och arbetssamfundens förmåga att skapa nytt
och anpassa sig till förändringar.

Hela personalens kunnande ska utvecklas systematiskt på arbets-
platserna. Arbetstagarnas, inklusive snuttarbetares och inhoppares,
möjligheter att uppdatera sin yrkeskunskap bör förbättras i kollektiv-
avtalen.

Utbildningsfondens uppgifter bör utvidgas för att den ska kunna stö-
da en förbättring av kunnandet för i synnerhet lågt utbildade samt
andra som inte har en fast heltidsanställning. Varje arbetstagare får
under anställningsförhållandet samla rätt till utbildning, en rätt som
kan användas under anställningen eller då den upphört för att ut-
veckla yrkeskunskapen.


Företagen bör under ekonomiskt goda tider förbereda sig för en re-
cession genom att i sin balans samla en ansvarsreservering avsedd
för investeringar i personalen. Reserveringen kunde utnyttjas då fö-
retaget vill undvika att minska arbetskraften.

På många arbetsplatser finns inte tillräcklig kunskap om arbetstagarnas
möjligheter att förbättra sitt kunnande. Det saknas etablerade kontakter till
utbildningsarrangörer och en verksamhetskultur som stöder utbildning och
förnyelse har inte skapats på arbetsplatsen. Man kan inte utnyttja de möj-
ligheter som en innovations- och utvecklingsverksamhet som utgår från ar-
betstagarna ger. Vi har inte längre råd att försumma de möjligheter som
kunnandet ger. Verksamhetssätten och samarbetet på arbetsplatserna
måste förnyas. Personalutbildning bör i större omfattning än för närvarande
tas upp i samarbetsförfarandet.

Personalen på arbetsplatsen bör ha en på lagar och kollektivavtal
grundad rätt att välja ett kunskapsombud för arbetsplatsen. Kun-
skapsombudet främjar en planmässig utveckling av hela persona-
lens kunnande. Den utveckling av lärandet som sker på arbetsplat-
sen är en viktig uppgift för kunskapsombudet. Han eller hon funge-
rar som en länk mellan arbetstagarna, arbetsgivaren, utbildningsar-
rangörerna och de myndigheter som finansierar utbildningen. Kun-
skapsombudet informerar om utbildningsmöjligheterna och upp-
muntrar sina kolleger att söka sig till utbildning. Kunskapsombuden
bör i likhet med arbetarskyddsfullmäktigen ha rätt att använda ar-
betstid för att sköta sitt uppdrag.

Ett meningsfullt arbete ger ökat välmående
Arbetet är vanligtvis bra för människans fysiska, psykiska och sociala väl-
färd. Utgångspunkten för lönearbetet är att trygga utkomsten, men vi har
lov att vänta oss mer av arbetet. Arbetet är en central del av livet som ger
livet rytm och skapar välfärd. Det bör ses till att arbetsförhållandena är
trygga och inte riskerar vare sig hälsa eller välfärd. Det är viktigt att männi-
skan får använda sin förmåga i arbetet och uppleva att arbetet är nyttigt
och meningsfullt. När arbetsförmågan avtar bör arbetet flexa enligt arbets-
tagarens resurser och förutsättningar.

Ett utmanande arbete som man kan bemästra erbjuder upplevelser som
dagens och framtidens arbetstagare längtar efter. Ju yngre arbetstagare
det är fråga om, desto kraftigare syns denna förhoppning. Upplevelser av
att ha lyckats och en förstärkning av yrkesidentiteten uppstår inte i monoto-
na arbetsuppgifter och i arbetsuppgifter som underskattar kunnandet.

Majoriteten av löntagarna anser dock att arbetet inte får styra hela livet.
Människorna har en önskan om och rätt att hålla arbetet och det övriga livet
i inbördes balans. En del av detta är att ha grepp om arbetstiden. En bety-
dande del av arbetstillfredsställelsen uppstår genom att arbetstagaren själv


får påverka sina arbetstider. Då har arbetstagaren bättre möjligheter att
skilja på arbete och fritid, vilket har blivit allt svårare.

Största delen av löntagarna vill ha heltidsarbete. Finland hör till de ledande
länderna inom EU när det gäller arbetstidsflexibilitet, men det har alltför ofta
för den vanliga arbetstagaren inneburit svårigheter att sammanjämka arbe-
tet och privatlivet. Det bör råda balans mellan produktionens behov och
människornas behov. Männens och kvinnornas möjligheter att jämka ar-
bets- och familjeliv är ett bestående problem. Arbetstidsflexibiliteten har
ökat framför allt för kvinnorna under de senaste tio åren och samtidigt upp-
lever de att balansen mellan arbete och det övriga livet har försämrats. I de
övriga nordiska länderna är utvecklingen den motsatta: arbetstagarna upp-
lever att situationen har blivit bättre.

Arbetstiderna bör stöda hälsa och de bör flexa enligt människas
livssituation.

Ett lagstadgat system med arbetstidsbank ökar arbetstagarnas rät-
tigheter att mer än för tillfället påverka användningen av arbetstiden.
Ett semesterbanksystem bör utvecklas så att till exempel en arbets-
tagare som har korta visstidsanställningar har möjlighet att ta ut de
semesterdagar han eller hon har tjänat in som lediga dagar med lön
under anställningstiden.

Arbetstagarens möjligheter att på eget initiativ gå över till deltid bör
förbättras. Arbetstidslagen bör ändras så att en arbetstagare lättare
än för tillfället kan övergå till deltid av sociala eller hälsoskäl och att
han då han så önskar har rätt att återgå i heltidsarbete. Del-
tidstilläggssystemet bör förnyas så att det främjar att ungdomar sys-
selsätts och stöder att äldre orkar arbeta vidare.

Om talen om en kommande arbetskraftsbrist ens i någon mån blir verklig-
het kan en del av löntagarna få en förbättring av sina arbetsförhållanden
genom ändringarna i utbudet och efterfrågan på arbetskraft. De för företa-
get viktiga nyckelpersonerna kan bättre än tidigare påverka ärenden som
berör dem själva. Denna i sig positiva sak kan innebära att olikheterna mel-
lan arbetstagarna ökar.

Arbetstagarna bör garanteras likvärdiga rättigheter. Speciell upp-
märksamhet bör fästas vid dem som upplever att de förlorat i de se-
naste förändringarna inom arbetslivet. Minimivillkoren i anställnings-
förhållandet bör definieras i kollektivavtalen.

Kulturen är en grundläggande mänsklig rättighet för att förbättra välmående
och livskvalitet. Kultur och konst har också betydande effekter på männi-
skans upplevelse av välfärd och hälsa. Då upplevelser har en allt större be-
tydelse också i arbetet kan kulturen i dess olika former vara den faktor som
skapar upplevelseelement i arbetet. Samtidigt kan den på ett lämpligt sätt


vara den förenande länken mellan arbete och fritid. I framtiden kommer
skapande kapital att utgöra en viktig framgångsfaktor.

Personalutbildningen och yrkesutbildningen för vuxna bör utvecklas
i en kreativ riktning.


ETT STARKT AVTALSSAMHÄLLE
Det finländska avtalssamhället har kunnat förändra världen och förändras
när världen gjort det. Det är skäl att även i fortsättningen slå vakt om princi-
pen om trepartssamarbete och avtalskulturen.

I Finland har, i likhet med i övriga europeiska demokratier, arbetstagarna
garanterats rätt att förhandla, avtala och strejka. Bindande kollektivavtal ga-
ranterar arbetstagarna löner och andra minimiarbetsvillkor. Rätten att dra
av medlemsavgifterna i beskattningen tryggar igen löntagarnas, arbetsgi-
varnas och jordbruksproducenternas kollektiva intressebevakning. Dessa
hörnpelare i det finländska avtalssamhället får inte tillåtas vittra sönder. Ett
klimat som uppskattar avtalssystemet bör bevaras i samhället.

Tillsammans för den som arbetar
FFC-facket ingår arbets- och tjänstekollektivavtal som tryggar arbetstagar-
na minimivillkor för arbetet. Avtalsverksamheten tryggar yrkesmässiga, so-
ciala och ekonomiska rättigheter samt utvecklar arbetslivet.

Den avtalspolitik FFC bedriver baserar sig på kollektivitetsprincipen, på
gemensam verksamhet. Inget förbund lämnas ensamt, utan FFC och dess
förbund stöder varandra i avtalsverksamheten.

FFC och förbunden driver genom sin gemensamma avtalspolitik de
mål de gemensamt har ställt upp. FFC strävar efter att ingå centrala
två- eller trepartsavtalsuppgörelser, som garanterar bästa möjliga
förhandlingsposition i relation till arbetsgivaren. Å andra sidan koor-
dinerar FFC tillsammans med sina medlemsförbund kraftigt avtals-
verksamheten då det inte är möjligt att ingå centrala uppgörelser.

Strävan är att uppnå avtal genom förhandlingar. Om en förhandlingsuppgö-
relse inte uppstår, är FFC och dess förbund redo till organisatoriska på-
tryckningsåtgärder för att åstadkomma ett avtal. Strejkrätten är en grund-
läggande rättighet för arbetstagarna. FFC-facket använder denna rätt under
ansvar.

Löneuppgörelserna bör förbättra köpkraften
FFC:s och dess förbunds lönepolitik är en stabil löneutveckling som förbätt-
rar köpkraften. I löneuppgörelserna bör man beakta att det mervärde pro-
duktivitetsökningen inom branschen gett också kommer löntagarna till
godo.

Hörnstenen i lönepolitiken bör vara den så kallade lönenormen. Den
fördelningsmån som används för avtalsförhöjningar och ändringar i
arbetsgivarnas socialförsäkringsavgifter definieras i nationalekono-
min som summan av den genomsnittliga ökningen av inflationsmå-
let och arbetsproduktiviteten. Denna norm garanterar en jämn och
förutsebar inkomstutveckling.


Den grundläggande tanken bakom FFC:s lönepolitik är solidaritet.
Lika lön bör betalas för lika och likartat arbete. Löneskillnaderna
mellan män och kvinnor bör minskas i snabbare takt än tidigare och
likalönsprincipen bör beaktas på alla avtalsnivåer.

FFC-facket arbetar effektivt också för att höja de lägsta lönerna. Löneut-
vecklingen inom dessa branscher bör snabbare nå upp till genomsnittsin-
komsten för löntagarna.

Fram till år 2016 bör alla kollektivavtal inom FFC ha en avtalad lägs-
ta tabellön på 1800 euro i månaden. Detta mål är lättast att nå ge-
nom att gynna löneförhöjningar i euro i stället för procentuella löne-
lyft.

De lokala potternas andel av löneförhöjningarna får inte bi oproportionellt
stora. Bara allmänna förhöjningar garanterar att tabellönerna inte släpar ef-
ter den verkliga löneutvecklingen. Om löneförhöjningarna glider över i loka-
la potter undergrävs lönebestämmelserna i kollektivavtalen.

Tyngdpunkten i löneförhöjningarna bör inte överföras till lokala pot-
ter på bekostnad av allmänna förhöjningar. De lokala potter som
man avtalar om i kollektivavtalet bör skrivas in i tabellönerna.

Rättvisefaktorer bör i allt större utsträckning beaktas då lönesystemen ut-
vecklas.

Parterna bör avtala om spelregler för resultatlön. Alla lönedelar som
baserar sig på resultat och vinst bör fördelas rättvist bland hela per-
sonalen och inte bara till direktörerna eller cheferna.

Införande av personalfonder för hela personalen bör främjas inom
såväl den privata som den offentliga sektorn. Man bör i företagen
även samla pengar i en särskild utbildnings- och utvecklingsfond,
som kan användas för att utbilda personalen samt för att undvika att
anställningar avslutas.

FFC fungerar på olika sätt för att de lönepolitiska målen ska uppnås:

1. FFC ingår ett centralt avtal mellan arbetsmarknadsorganisatio-
nerna och regeringen, i vilket man avtalar om en solidarisk lö-
neutveckling och om att utveckla arbetslivet. I avtalet beaktas
socialskyddsavgifternas och beskattningens effekt på köpkraf-
ten. På det sättet förverkligas FFC:s mål om en rättvis och stabil
inkomstfördelning i samhället bäst.

2. FFC ingår ett gemensamt avtal mellan arbetsmarknadsparterna.
Genom avtalet skapas en löne- och kvalitetsram. Genom löne-
ramen definieras den nivå, där en för arbetstagarna rättvis in-
komstfördelning och en stabil ekonomisk utveckling i samhället


kan beaktas på bästa möjliga sätt. Inom ramen avtalar man
också om kvalitativa förbättringar av arbetslivet.

3. FFC stöder förbunden under förhandlingsrörelser på förbunds-
nivå också som ett koordinationscenter eller på andra sätt som
förbunden definierar för att nå löne- och avtalsuppgörelser som
tryggar köpkraften.

FFC bedömer i sin verksamhetsplan den avtalspolitiska handlingsmodellen
för följande år. Som stöd för sin avtalspolitiska verksamhet analyserar FFC
de avtalsuppgörelser som genomförts och utreder utmaningarna för avtals-
verksamheten under det följande året/de följande åren. Samtidigt följer FFC
upp hur målet att höja de tidigare kollektivavtalsenliga lönerna har förverkli-
gats.

Rätt genom lagar och avtal
FFC och dess förbund tar initiativ för att förbättra arbetslivskvaliteten. Snutt-
arbetarnas rättigheter har förbättrats tack vare FFC:s och förbundens aktivi-
tet och påverkan. Arbetstidsuppgörelser som utgår från arbetstagarna och
som främjar orken i arbetet blir fler i kollektivavtalen. Också andra gemen-
samma avtalsmål som förbättrar arbetslivskvaliteten kan drivas igenom i
kollektivavtalen genom en stram koordinering. FFC:s och förbundens inten-
siva gemensamma påverkan på beslutsfattarna hjälper oss att nå målen.

Arbetsavtalslagen bör få märkbara ändringar för att förbättra arbetstagar-
nas rättigheter. Dessa gäller framför allt hur arbetskraften används, där ar-
betsgivarna alltför lätt kan kringgå arbetstagarnas grundläggande rättighe-
ter.

Förpliktelserna som hör till ett anställningsförhållande bör precise-
ras. Det bör i lag förhindras att arbetsgivaren genom att utnyttja bl.a.
företagar-, underentreprenörs-, konsult- och därmed jämförbara av-
tal kan kringgå sina anställningsförpliktelser, trots att arbetet utförs
på ett sätt som kan jämställas med anställning.

I de inhyrda arbetstagarnas anställningsförhållanden bör man följa
samma eller bättre villkor än i användarföretagets egna anställning-
ar. De bemanningsanställda bör garanteras en fast anställning hos
personaluthyrningsarbetsgivaren och rätt till en garantilön mellan
uppdragen. Ordinarie personal kan inte ersättas med inhyrd arbets-
kraft.

De visstidsanställda arbetstagarnas ställning bör klargöras i lägen
då företaget kan erbjuda i arbetsavtalslagen avsett merarbete.
Skyldigheten att återanställa bör även gälla arbetstagare som är
visstidsanställda.


Kollektivavtalen utgör fortfarande det centrala regelverk som slår fast an-
ställningsvillkoren. Arbetstagarpartens rättigheter bör ökas för att garantera
att kollektivavtalsparterna har en likvärdig ställning. Detta innebär såväl att
spelreglerna för avtalande preciseras som att arbetstagarnas representan-
ters ställning tryggas.

Avtal inom enskilda företag och att de som en del av arbetsvillkoren
är rättvisa förutsätter spelregler mellan parterna. Lagstiftningen bör
få bestämmelser som definierar formerna för lokala avtal, vilka av-
talsparterna är, vilka effekter de har och rättsskyddsmedel.

Arbetsgivarnas tolkningsföreträde om arbetsvillkoren bör på lokal
nivå överföras till förtroendemannen. För lokala avtals del inträder
fredsplikt först då det lokala avtalet har knutits. Tillämpningsområdet
för riksomfattande kollektivavtal bör fastslås enligt såväl arbetsgi-
varnas som arbetstagarnas representativitet och inte bara enligt hur
organiserade arbetsgivarna är.

Kandidat-, uppsägnings- och efterskyddet för förtroendemän och
arbetarskyddsfullmäktigen samt de som har andra uppdrag som
personalrepresentanter bör förbättras, bland annat så att uppsäg-
ning av en personalrepresentant som gjorts stridig kan träda i kraft
först genom ett lagakraftvunnet domstolsbeslut. Också de som har
ersättaruppdrag för personalrepresentanterna bör få ett likartat
skydd, om de i stället för den ordinarie representanten har skött ett
uppdrag som personalrepresentant.

Det behövs många metoder för att trygga arbetstagarnas ställning. En för-
bättring av den allmänna lika behandlingen samt ett allmänt respekterande
av arbetstagarnas grundläggande rättigheter bör utgöra hörnstenarna då
arbetslivet utvecklas.

Strejkrätten bör bevaras som en central grundläggande mänsklig rä-
tighet för arbetstagarna och som en grundpelare för ett demokratiskt
samhälle såväl på nationell nivå som inom EU. Förhandlings- och
strejkrättigheterna bör respekteras i det finländska samhället och li-
kaså inom Europeiska unionen vilket det europeiska människorätts-
avtalet förutsätter. Inom EU bör ett protokoll om sociala framsteg
anslutas till de grundläggande avtalen och i det bör konstateras att
arbetstagarnas grundläggande rättigheter går före friheterna på den
inre marknaden.

I samband med att lagstiftningen om lika värde förnyas bör såväl
myndigheternas rättigheter till information och övervakningsrättighe-
ter förbättras som sanktionerna ökas. Arbetsgivarna bör vara förplik-
tade att göra upp planer för lika behandling för arbetsplatsen. Också
uppgörandet av jämställdhetsplaner på arbetsplatserna bör främjas


genom effektiva myndighetsåtgärder och genom gemensamma ut-
vecklingsprojekt mellan arbetsmarknadsorganisationerna.

Vi bygger ett socialt Europa
FFC anser att det är viktigt att arbetsmarknadsparterna behåller en stark
ställning i uppbyggandet av ett socialt Europa. FFC stöder Europeiska fack-
liga samarbetsorganisationen (EFS) för att uppnå detta mål. FFC deltar
också starkt i den gemensamma europeiska fackföreningsrörelsens arbete
för att våra aspekter på den sociala dialogen ska gå framåt såväl inom EU
som i dess medlemsländer.

Den ekonomiska krisen och den obalans den lett till i den offentliga ekono-
min i flera europeiska länder har höjt kraven på att skapa ett mer centralise-
rat europeiskt ekonomiskt system. EU-kommissionen vill koordinera löneut-
vecklingen och pensionsdebatten i Europa. I praktiken innebär en koordine-
ring att nivån på löneförhöjningarna enbart binds vid produktiviteten och att
pensioneringsåldern förenhetligas på europeisk nivå.

Samtidigt förs det även inom fackföreningsrörelsen en stark debatt om man
borde lagstifta om minimilöner eller om arbetsmarknadsparterna ska sköta
om saken. Facket är tudelat i denna fråga, de nordiska länderna stöder
starkt – i och med de varnande exemplen Grekland och Irland – att man
fortfarande avtalar om lönerna endast i kollektivavtal. I många länder, fram-
för allt EU-länder där organiseringen är svag, vill man trygga lönenivån ge-
nom lag.

Om den ekonomiska tillväxten inte fortsätter eller om hållbarhetskvoten le-
der till en skuldkris, kan det på EU-nivå uppstå en vilja att ingripa i arbets-
marknadsparternas verksamhet mer än man nu vill eller kan. Samtidigt kan
det finnas intresse för att med olika medel begränsa fackföreningsrörelsens
strejkrättigheter för att minimera störningarna på arbetsmarknaden.

Beredningen av arbetsmarknadsärenden på trepartsbasis bör
respekteras på EU-nivå och facket bör tas med för att finna lösning-
ar på den ekonomiska krisen och de problem hållbarhetskvoten le-
der till. Också facket bär sitt ansvar och ökar inte genom egna åt-
gärder instabiliteten i ekonomin, utan eftersträvar en balanserad och
förutsebar avtalsverksamhet. Det här förutsätter att också arbetsgi-
varna gör motsvarande förbindelser.

De nordiska länderna har en gemensam syn på ett lönesystem som
baserar sig på avtal. Den nordiska fackföreningsrörelsen bör kraftigt
samordna sina gemensamma synpunkter för att vi ska kunna trygga
det nordiska avtalssystemet.

Nordens starka avtalskultur bör bevaras. Den utgör på EU-nivå ett
exempel på ett avtalssystem som behärskas bra.


MÅLET ÄR FULL SYSSELSÄTTNING

Den ekonomiska politiken som främjare av tillväxt
Den ekonomiska politiken bör stöda en stabil och hållbar ekonomisk tillväxt
samt sysselsättningen. Förflyttningen av världsekonomins tyngdpunkt till
nya länder, de förändringskrav som klimatförändringen förorsakar samt
EUs kommande utveckling ställer upp ramvillkor för den ekonomiska politi-
ken på vilka det bör hittas hållbara lösningar.

Finlands framgång har baserat sig högt kunnande, utnyttjande av teknolo-
gin, tillräckliga investeringar, effektivitet, innovationer och en god produktivi-
tet. Också den kommande tillväxten bör bygga på denna grund. Vi bör slå
vakt om verksamhetsförutsättningarna för den privata och offentliga sek-
torn. Den ekonomiska tillväxten baserar sig på kvalitativa offentliga tjänster
och infrastruktur.

En hållbar ekonomisk tillväxt innebär ekonomiskt, socialt och ekologiskt
hållbar tillväxt. Finland är ett nordligt land med långa avstånd och lever i
stor utsträckning på sin export. Därför konsumerar vi mycket energi och na-
turresurser. Vi har dock lyckats rätt väl i att samordna miljöskydd och eko-
nomisk tillväxt, även om mycket återstår att göra. Finland är ett av de le-
dande länderna till exempel i energieffektivitet och i att utnyttja förnybara
energikällor.

Den internationella ekonomiska och sysselsättningskrisen satte sina spår
också i ekonomin och på arbetsmarknaden i Finland. En återgång för na-
tionalekonomin till nivån före recessionen tar några år till även vid snabb
ekonomisk tillväxt. Det kan ta ännu längre tid innan sysselsättningen höjs
till nivån före krisen.

Det mest betydande ekonomiskpolitiska problemet under den närmaste
framtiden är hur det går att samtidigt samordna behovet att upprätthålla en
kraftig ekonomisk tillväxt med att målmedvetet förbättra hållbarheten i den
offentliga ekonomin. Det finns divergerande bedömningar av omfattningen
av hållbarhetsunderskottet till följd av att åldersstrukturen förändras. Den
kommunala ekonomin bör vara i skick för att välfärdstjänsterna ska kunna
tryggas. Kommunstrukturen är fortfarande alltför splittrad och utgiftsutveck-
lingen i många kommuner är ohållbar. Fusioneringen av kommuner till fun-
gerande helheter bör fortsätta för att få den kommunala ekonomin på en
hållbar grund och för att trygga tjänsterna.

Den offentliga ekonomin kan balanseras bara då det råder en högre
sysselsättningsgrad. Sysselsättningen av ungdomen bör ökas ge-
nom att erbjuda alla en utbildningsplats och genom att försnabba
studierna. Sysselsättningen bland personer i bästa arbetsålder kan
förbättras genom att bekämpa arbetslöshet och sysselsättningen
bland de äldre höjas till exempel genom att skräddarsy arbetsupp-
gifter och arbetslivet enligt vars och ens arbetsförmåga.


Beskattningen måste förnyas enligt 2010-talets behov så att en till-
räcklig finansiering av välfärdstjänsterna tryggas. Förnyelsen bör
främja sysselsättning och rättvisa samt förbättra lönsamheten i att
arbeta. Beskattningen ska fastställas enligt skattebetalningsförmå-
gan. Det behövs fortfarande progression i inkomstbeskattningen.

Företagsbeskattningen bör vara konkurrenskraftig, men Finland bör
inte vara en aggressiv skattekonkurrent. Beskattningen av kapitalin-
komster bör bli progressiv och skattefriheten hör olistade företags
dividender bör avskaffas. De indirekta skatternas negativa effekter
på inkomstfördelningen bör kompenseras åt låginkomsttagarna.
Energiskatterna bör inte höjas.

Staten bör brett sköta om förutsättningarna för tillväxten. Inom en del bran-
scher behövs en större näringspolitisk initiativkraft, till exempel genom stat-
ligt ägande, men vid sidan om det får omsorgen om den allmänna tillväxt-
miljön inte försummas. Detta innebär bland annat att kostnadsutvecklingen,
regleringen, konkurrenspolitiken och beskattningen hålls så förutsebar som
möjligt. Tillgången till energi till ett skäligt pris bör tillgodoses för att öka in-
dustriinvesteringarna.

Full sysselsättning bör vara huvudmålet för den ekonomiska politi-
ken. Genom ekonomisk tillväxt och god sysselsättning kan hållbar-
heten i den offentliga ekonomin och välfärdssamhällets tjänster
tryggas. Med hjälp av den ekonomiska politiken försäkrar vi oss om
att Finland är ett bra ställe att bo för löntagarna och att företagens
verksamhetsförutsättningar är tryggade.

Kvalitet och effektivitet i arbetskraftspolitiken
Under de senaste decennierna har bara omkring hälften av dem som blivit
arbetslösa återkommit på arbetsmarknaden. Arbetslösheten ökar snabbt i
en recession, men minskar märkbart långsammare under en uppgång. Det
här beror delvis på att de nya arbetsplatserna uppstår inom andra bran-
scher än de från vilka arbetsplatserna försvann. När sätten att arbeta för-
ändras alternerar arbetslöshetsperioder med perioder i arbete. Å andra si-
dan verkar de som blir arbetslösa från långa anställningar få en osäkrare
arbetskarriär.

Modellen för omställningsskydd skapades 2005 som ett resultat av FFC:s
arbete. Modellen var det första svaret på att kunna trygga arbetstagarnas
övergång från ett arbete till ett annat i strukturomställningar. Modellen har
visat sig behövas och den har fungerat speciellt vid stora uppsägningar.
Numera kan också permitterade komma in i omställningsskyddet. Omställ-
ningsskyddet har förbättrats väsentligt genom att utbildningsförmånerna har
förbättrats.

Alla arbetslösa arbetssökande ska erbjudas sysselsättningstjänster
inom tre månader från det de blir arbetslösa. Sysselsättningstjäns-


ter, såsom utbildning, lönestött arbete och arbetspraktik, bör utökas
märkbart och de arbetslösa bör snabbare bli delaktiga av tjänsterna
för att förhindra att arbetslösheten förlängs. Målet är att minst 30
procent av de arbetslösa och minst 50 procent av de långtidsarbets-
lösa deltar i utbildning, arbete, arbetspraktik eller annan tjänst.

Villkoren för att omfattas av omställningsskyddet bör bli lättare och
enklare. Villkoren för att omfattas av omställningsskyddet bör vara
de samma då en visstidsanställning upphör och då en arbetstagare
sägs upp. Arbetsgivarens ansvar för skötseln av omställningarna
bör ökas.

Det bör ställas upp kvalitetskriterier för upphandling av arbetskrafts-
politisk utbildning.

Sysselsättningsanslagen bör delvis bindas vid sysselsättningsläget.
Om resurserna för arbetskraftspolitiken följer sysselsättningsläget
skulle arbetskraftspolitiken stabilisera konjunkturerna och effektivare
än för tillfället förhindra att arbetslösheten ökar och förlängs.

Utbildning, stödarbete och arbetspraktik används ibland som ett kontroll-
medel för att få arbetslöshetsskydd eller för att städa upp arbetslöshetssta-
tistiken utan någon ordentligt plan för hur man på bästa sätt kan stöda en
arbetslös persons återgång i arbetslivet. Ett sådant missbruk av aktive-
ringsåtgärderna leder också till politiskt färgat tal om tricksysselsättning.
Aktiveringsåtgärderna bör vara meningsfulla och samtidigt måste vi få ett
slut på att skuldbelägga och förödmjuka de arbetslösa.

Kvaliteten på sysselsättningsplanen bör förbättras. Man bör i pla-
nerna exakt komma överens om hur en återgång i arbete stöds.
Sysselsättningsplanen bör förbinda såväl den arbetssökande som
myndigheterna.

Den arbetslösa arbetssökandes rättsskydd bör förbättras. En ar-
betslös arbetssökande bör ha möjlighet att vägra delta i helt oän-
damålsenlig utbildning, arbetspraktik eller lönestött arbete.

Det behövs en ny bedömning av i hurdana situationer en arbetslös
arbetssökande kan förlora sin rätt till arbetslöshetsskydd, dvs. få ka-
rens. Karenslängden borde graderas enligt anställningens kvalitet
och längd då det gäller vägran att ta emot arbete eller då en arbets-
tagare säger upp sig.

Effektiv arbetsförmedling med lokala krafter

Förvaltningen och styrningen av sysselsättningsåtgärderna är synnerligen
splittrade i Finland. Arbets- och näringsministeriet ansvarar för arbets-
kraftspolitiska åtgärder och ministeriet styr via statens regionförvaltning ar-
bets- och näringsbyråerna. TE-byråerna har omkring 200 kontor runt om i


landet. Kommunerna har en egen roll för att stöda sysselsättandet av
kommuninvånarna. FPA och arbetslöshetskassorna svarar för utbetalning-
en av arbetslöshetsskyddet. Dessutom finns det i Finland 39 servicecenter
för arbetskraften, som erbjuder arbetslösa tjänster som stöder en återgång
till arbetslivet som samarbete mellan arbets- och näringsbyråerna, kommu-
nen och FPA.

Det lokala samarbetet i skötseln av sysselsättningen bör intensifie-
ras och bollandet mellan myndigheterna om vem som svarar för
tjänsterna till de svårsysselsatta kunderna bör upphöra. En perma-
nent modell för servicecentren för arbetskraften bör skapas och fi-
nansieringen av dem bör tryggas i hela landet. De bör ha ett hel-
hetsansvar för alla tjänster till de arbetslösa som får arbetsmark-
nadsstöd.

Allas arbetsinsats behövs

Allas arbetsinsats behövs på den finländska arbetsmarknaden. Det är för-
nuftigare för både individen och samhället att också partiellt arbetsföra och
svårsysselsatta mer permanent är med på arbetsmarknaden. Det bör ska-
pas en arbetskraftspolitisk stoppbrädesmodell för dem som är arbetslösa
länge och som upprepade gånger deltar i arbetskraftspolitiska åtgärder för
att garantera en mer permanent sysselsättning.

Sociala företag sysselsätter för tillfället omkring 1400 partiellt arbetsföra
och omkring 100 långtidsarbetslösa. Det är alltför få och talar för att löne-
stöd enbart till sociala företag inte räcker till för sysselsättande i större ut-
sträckning. Föreningar och organisationer inom den tredje sektorn kommer
i fortsättningen att vara centrala sysselsättare. Det arbete organisationerna
utför har haft en stor betydelse för att hålla dem som har varit arbetslösa
länge i någon form av sysselsättning och har förhindrat att de har slagits ut
från samhället. Detta arbete bör stödas även i fortsättningen. Också företa-
gen bör bära sitt ansvar för att partiellt arbetsföra sysselsätts.

Stora arbetsgivare bör förpliktas till att en viss del av deras arbets-
kraft är partiellt arbetsföra.

Yrkesexamen för alla
Finland har ett kvalitativt och omfattande utbildningssystem från grundskola
till högskola. Efter grundskolan som är på världstoppen har de finländska
ungdomarna utomordentliga möjligheter att fortsätta sina studier i yrkeslä-
roanstalter eller gymnasier och vidare i yrkeshögskolor eller universitet.
Också vuxna deltar aktivt i utbildning i Finland.

Finland behöver högt kunnande för att ha framgång också i fortsättningen.
Det finns numera bara få arbetsuppgifter på arbetsmarknaden som inte
kräver minst grundexamen inom yrket. Arbetsplatser uppstår och försvin-
ner, branscher går upp och ner, och det leder till att den kunskap och för-
måga som behövs i arbetslivet förändras. Vårt formella utbildningssystem,
som baserar sig på examina, har en begränsad förmåga att svara på fram-


tida utmaningar. Det behövs mer omfattande arrangemang, som stöder
förändringar, och där arbetsmarknadsparterna har ansvar bl.a. för den
verksamhet som stöder utbildning för en övergång till arbetsmarknaden
samt för att förutse behovet av utbildning och kunnande. I framtiden kom-
mer människorna att skaffa en allt större del av sin yrkesutbildning som
vuxna, antingen som personalutbildning eller som annan yrkesutbildning för
vuxna.

Det finns i Finland fortfarande över 400 000 vuxna i arbetsför ålder som
saknar yrkesutbildning. Ungdomar som går ut grundskolan blir utan yrkes-
utbildning och närmare 10 000 studerande avbryter sin yrkesutbildning var-
je år.

Grundskolan bör utvecklas så att hela årskullen erbjuds möjlighet
att övergå till utbildning på andra stadiet.

Alla som går ut grundskolan ska garanteras en studie-, arbets-,
praktik- eller arbetsverkstadsplats. Utbildningsgarantin bör även i
praktiken fungera så att alla som går ut grundskolan har en möjlig-
het att fortsätta studera. Ett alternativ är att stadga om lärorätt på
andra stadiet för alla som går ut grundskolan och därmed garantera
att myndigheterna har ansvar för att ordna en studieplats för alla
ungdomar.

Antalet studerande som avbryter yrkesutbildningen bör minskas ge-
nom att öka undervisningen, handledningen och stödåtgärderna.

Under 2010-talet bör alla i arbetsför ålder garanteras en möjlighet
att avlägga minst en yrkesexamen. För att nå målet behövs det nya
åtgärder inom utbildningen av såväl unga som vuxna samt ökade
utbildningsmöjligheter.

Slopa studieavgifterna för vuxna som saknar examen och garantera
därmed även dem gratis utbildning. Läroanstalterna får ekonomiska
sporrar för att utbilda vuxna som saknar examen. Tilläggsfinansie-
ringen kunde till exempel riktas in på samarbete med arbetsplatser-
na och på uppsökande verksamhet.

Yrkesutbildning för arbetslivets behov

Systemet med yrkesexamina bör utvecklas utgående från arbetslivets be-
hov. Systemet för grundläggande yrkesutbildning bör erbjuda färdigheter att
klara av arbetslivet och ge duglighet för fortsatta studier. Detta innebär att
man utöver sin yrkesbransch också har mer allmänna färdigheter såsom
social kompetens, kunskap att lära sig lära, språkkunskap, datasamhälls-
kunskaper samt arbetslivskompetens.

Vi bör i fortsättningen hålla fast vid en omfattande grundläggande
yrkesutbildning. Samtidigt bör flexibiliteten i hur examen avläggs


ökas till exempel genom att samordna utbildning i läroanstalt med
läroavtalsutbildning. Genom att öka inlärning i arbetet och genom
att göra det lättare att byta studiebransch kan antalet avbrutna stu-
dier minskas.

Undervisningen i arbetslivsfärdigheter bör ökas i all utbildning. I ut-
bildningen bör ingå också undervisning i avtalspraxis inom arbetsli-
vet och undervisning i arbetslagstiftning. Genom att förbättra arbets-
livsfärdigheterna i den grundläggande yrkesutbildningen främjar
man genomförandet av ungdomarnas perioder med inlärning i arbe-
tet och fäster dem vid arbetslivet.

Samarbetet mellan yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen bör
ökas. Utbildningen på andra stadiet för samlas till en enhetlig helhet
till exempel under samkommuner. Samtidigt kan den konstgjorda
muren mellan olika former av skolor sänkas.

Systemet för finansiering av yrkesutbildning bör förnyas så att fi-
nansieringen uppmuntrar till att sköta om utbildningen av hela
årskullen samt om att så många som möjligt avlägger en examen
och får arbete efter utbildningen.

Yrkesutbildningen bör för egen del lösa upp den ålderdomliga
könsindelningen i mans- och kvinnoyrken.

Utbildningssystemet är fortfarande krångling sett ur arbetslivets synvinkel.
Det finns en stor mängd aktörer, utbildningsformer och examina på utbild-
ningsfältet. Rådgivnings- och handledningstjänsterna är också de fortfaran-
de splittrade på läroanstalter och arbetsförvaltning.

Rådgivnings- och handledningstjänsterna om arbetsplatser och
medborgarnas kompetens bör samlas, också elektroniskt, och till-
gången till tjänsterna bör tryggas i hela landet.

Yrkesutbildningen för vuxna bör effektiveras genom att smidigt er-
bjuda utbildning året runt.

Erkännande av det man lärt sig tidigare och mer personliga studier
bör bli en del av all utbildning. Undervisningsförvaltningen bör till-
sammans med arbetslivsparterna bereda praxis för att erkänna och
godkänna tidigare inlärt samt för att sammanjämka studierna. Ut-
bildningsarrangörerna uppmuntras till detta arbete för att förkorta
studietiderna och öka studerandenas motivation. Systemet för fi-
nansiering av tilläggsutbildning inom yrket bör förnyas utgående
från dessa premisser.

Valmöjligheterna inom branschen och över utbildningsbranscherna
bör ökas inom yrkesutbildningen för vuxna. En smidig förening av


examensdelar tjänar arbetslivets behov och kan skapa helt ny kom-
petens för arbetslivets behov.

En utbildningsmodell av läroavtalstyp bör utvecklas för dem som av-
lagt examen på institutnivå. Modellen gör det möjligt att uppdatera
examen och utvidga den till yrkeshögskoleexamen.

Övergången till studier bör bli snabbare

Finlands framgång baserar sig på toppkompetens genom utbildningssy-
stemet. Finland behöver även i fortsättningen ett täckande högskolenät så
att det i landskapen erbjuds kvalitativ och konkurrenskraftig högskoleverk-
samhet. Den strukturella reformen av högskolenätet bör fortsätta enligt
dessa premisser. Yrkeshögskolorna har en viktig roll som producent av ny
kunskap utgående från arbetslivet. Därför måste forsknings-, utvecklings-
och innovationsverksamheten i yrkeshögskolorna få tillräcklig finansiering.

Övergången från studier på andra stadiet till högskolestudier bör gö-
ras snabbare genom att förnya studerandeantagningen. Framför allt
behövs det i universiteten åtgärder för att fler studerande ska bli kla-
ra inom utsatt tid, till exempel genom att underlätta möjligheterna att
byta utbildningsprogram efter kandidatexamen. Studiehandledning-
en på högskolenivå bör utökas.

Studiestödssystemet på högskolenivå bör förnyas så att det stöder
studier på heltid och avlagd examen inom avsedd tid. Studiestöd på
andra stadiet bör förbättras speciellt för de studerande som bor
självständigt.

Alla har rätt till ett arbetsliv utan diskriminering
Det finländska samhället ska ha beredskap att sköta om god integrering
och sysselsättning av invandrarna. Samhällelig rättvisa och lika behandling
är centrala principer för FFC. Alla arbetstagare har rätt till samma rättighe-
ter och skyldigheter oberoende av nationalitet och etniskt ursprung. Vi får
inte ge plats för främlingshat eller motsättningar i Finland. Rasism kan inte
accepteras i någon som helst form.

Ett mångkulturellt attitydklimat bör främjas på arbetsplatserna och
fördomar bör rensas ut. Ett allt mer internationellt arbetsliv är en
möjlighet för och inget hot mot det finländska samhället.

En behärskad invandring baserar sig på behovet av arbetskraft

Det bor få utlänningar i Finland. I slutet av 2009 fanns det omkring 155 000
utländska medborgare i Finland. Omkring 80 procent av invandrarna är i
arbetsför ålder, men arbetslöshetsgraden är nästan tre gånger så hög som
bland infödda finländare. Omkring 65 000 stadigvarande i Finland boende
utlänningar arbetar på den finländska arbetsmarknaden. De tillfälliga ut-
ländska arbetstagarna är ungefär lika många. Det finns inga exakta uppgif-


ter om de tillfälliga utländska arbetstagare varken då det gäller deras antal,
hur de är placerade på arbetsmarknaden och vilken kompetens de har, ef-
tersom statistiken är splittrad och bristfällig. Det försvårar märkbart en be-
dömning av vilka behov den utländska arbetskraften har.

Utbudet på arbetskraft är tillräckligt inom de flesta branscher i Finland.
FFC:s medlemsförbund har erfarenhet av att anställning av utländsk ar-
betskraft inom många branscher ofta berättar mer om dåliga arbetsvillkor
och inbesparningar i arbetskraftskostnaderna än om en reell brist på ar-
betskraft.

Då antalet utländska arbetstagare har ökat har det inom en del FFC-
branscher uppstått två arbetsmarknader. Det förekommer problem inom till
exempel byggnads- och teknologiindustrin, lantbruket samt trädgårds-, in-
kvarterings-, städnings- och restaurangbranscherna. Några övertids-,
veckosluts- eller semesterersättningar betalas inte till de utländska arbets-
tagarna och lönen till yrkesarbetare än vanligtvis kollektivavtalets minimilön.
Mest problem förekommer de på arbetsplatser där arbetstagarna bara till-
fälligt befinner sig i Finland och där arbetet har spjälkats upp på underent-
reprenörskedjor. Anställningen av utländsk arbetskraft uppvisar missbruk
och rentav drag av människohandel. Det finns också papperslösa i Finland
och dem vet vi just ingenting om.

Behovsprövning av arbetskraft bör behållas så länge som syssel-
sättningsläget är dåligt och för- och efterkontrollen av arbetsvillko-
ren inte är i skick. Behovsprövningen tryggar sysselsättningen för
dem som redan finns på den finländska arbetsmarknaden och för-
säkrar att arbetsvillkoren för dem som rekryteras i tredje land är
saklig.

Statistikföringen av invandringen och arbetskraftsmobiliteten bör
förbättras, i synnerhet bör statistikföringen av tillfälligt arbetande
EU-medborgare preciseras.

Finländska lagar och kollektivavtal bör tillämpas på allt arbete som
utförs i Finland. Företagens och arbetsförmedlarnas ansvar bör
ökas. Arbetsbeställaren och huvudentreprenören bör ansvara för att
de av underentreprenörerna anställda arbetstagarnas eller inhyrda
arbetstagarnas löner, pensioner och socialförsäkringsavgifter. Ingri-
panden bör göras mot olagliga arbetsförmedlingsavgifter.

Övervakningen av arbetsgivare som anställer utlänningar bör effek-
tiveras och vid behov bör sanktionerna ökas.

Personalen inom myndighetsövervakningen samt dess resurser bör
ökas och befogenheter utvidgas. Det behövs tilläggsresurser fram-
för allt för de utlänningsinspektörer, som övervakar arbetsvillkoren
för utländska arbetstagare, för dem som inspekterar beställaransva-
ret samt för skattemyndigheterna, gränsbevakningen och polisen.


Arbete och språkkunskap underlättar integreringen

Det behövs resurser för integreringen av utlänningar. Också de arbetstaga-
re som har invandrat bör ha rätt till integreringstjänster. Att lära sig finska
eller svenska och arbete samt kontakter till den lokala befolkningen främjar
bäst anpassningen till det finländska samhället.

Sysselsättningen bland invandrare bör förbättras och deras möjlig-
heter till språkutbildning bör ökas.

De arbetsgivare som anställer utländsk arbetskraft bör delta i de
kostnader språkundervisningen och inskolningen förorsakar.

FFC:s medlemsförbund har under de senaste åren gjort mycket arbete för
att hjälpa utländska arbetstagare som tillfälligt har arbetat i Finland. Det
finns relativt mycket sådana arbetstagare. Genom att garantera lika arbets-
villkor också för dem som tillfälligt arbetar i Finland kan vi tygla utbredning-
en av två arbetsmarknader.

Näringspolitiken ger nycklar till tillväxt
Ett välfärdssamhälle kan inte upprätthållas utan arbetsplatser och det finns
inte arbetsplatser utan framgångsrik näringsverksamhet. En fungerande
välfärdsstat stöder igen ekonomisk tillväxt och sysselsättning till exempel
genom sociala skyddsnät, utbildning och hälsovårdssystem.

Sysselsättningen och utkomsten för FFC-arbetstagare beror i avgörande
grad på hur det finländska arbetet klarar sig. En viktig del av fackförenings-
rörelsens intressebevakningsarbete består i att påverka att den finländska
industrin och de finländska tjänsterna är framgångsrika. FFC:s mål är att
öka antalet arbetsplatser och investeringar i Finland.

Industrins andel av Finlands nationalekonomi är mer betydelsefull än i
många andra länder. Minskningen av arbetsplatserna inom skogsindustrin
och ändringar också inom övrig industri kan ha gett en felaktig vild av på
vilken grund Finlands framgång i den globala framtiden baserar sig.

Den framtida tillväxten i Finland består av en förnyelsebar industrisektor, en
växande servicesektor och kreativa branscher som stöder dem båda.
Gränserna mellan industri och tjänster har suddats ut: många företag pro-
ducerar såväl varor som tjänster. Det behövs mer insatser för att utveckla
tjänsterna. Den industriella produktionens framtid finns i produkter med en
hög förädlingsgrad och kompetens.

Inom många branscher grundar sig framgången nuförtiden inte bara på
teknisk kunskap utan också på identifiering av behov. På det sättet skapas
nya och innovativa produkt- och servicekoncept som motsvarar konsumen-
ternas tycke. Som exempel kan nämnas det ökade intresset för miljötekno-
logi och efterfrågan på dataintensiva tjänster i och med att digitaliseringen


har ökat. Den inhemska tekniska kompetensen och ingenjörskunskapen är
förstklassiga. De bör utvecklas ytterligare så att de motsvarar efterfrågan
på marknaden.

Inom utnyttjandet av naturresurserna finns stora möjligheter att skapa nya
företag och arbetsplatser. Gruvindustrins nya uppgång är ett utmärkt ex-
empel på detta. Det är möjligt att skapa tusentals nya arbetsplatser inom
gruvindustrin inom de närmaste åren. Arbetsplatser uppstår framför allt i de
av strukturförändringar drabbade regionerna i norra och östra Finland. Det
behövs åtgärder från statsmaktens sida bland annat för att bygga järnvägar
och övrig infra. Det behövs mer inhemskt ägande inom branschen för att en
så stor del som möjligt av nyttan med gruvindustrin stannar i hemlandet.
Såväl privata företag som staten är nya aktörer. Det är viktigt att slå vakt
om tillräckligt inhemskt ägande också med tanke på underhållssäkerheten
och självförsörjningen.

Servicebranschernas betydelse för den totala sysselsättningen i Finland
har ständigt ökat. För att försäkra att branschen utvecklas bör det ses till att
tillräckliga forsknings-, utvecklings- och innovationssatsningar görs för att
förbättra sysselsättningen, produktiviteten samt exportmöjligheterna inom
servicebranscherna. Det finns fortfarande stora möjligheter att öka såväl
den inhemska som utländska efterfrågan inom turismbranschen. Utveck-
lingen inom branschen bör stödas genom att se till utbildningen av kunniga
arbetstagare, verksamhetsförutsättningarna för branschen samt tillräcklig
marknadsföring utomlands. De åtgärder som behövs bör sammanställas till
en turismstrategi.

Konst- och kulturbranscherna är också arbetskraftsintensiva. Nästan fem
procent av de förvärvsarbetande finländarna arbetar inom kulturbranscher.
Statsmakten bör se till att kulturtjänsterna får tillräcklig finansiering och att
de är tillängliga, för kulturen har betydelse för människans välmående, kre-
ativitet och ekonomiska tillväxt. Kulturexporten bör främjas. Finansieringen
av Rundradion bör garanteras hållbart, för att yttrandefriheten och en kvali-
tativt mångsidig informationsförmedling kan tryggas.

Möjligheter för nya företag och tillväxtbranscher bör skapas genom
en aktiv näringspolitik. Målet bör vara att öka investeringarna i Fin-
land. Utnyttjandet av nya investeringar bör stödas, utbildning av yr-
kesskicklig och kunnig arbetskraft bör försäkras, finansieringen av
företagen bör skötas och behövlig infrastruktur bör byggas.

Innovation och tillväxtföretag

En tillräcklig nivå på finansieringen av utveckling, forskning och innovation
bör tryggas. Målet bör vara att höja finansieringen till minst fyra procent av
bruttonationalprodukten. Detta förutsätter en tillräcklig offentlig finansiering.
Innovationspolitiken bör förnyas så att den mer än tidigare stöder den eko-
nomiska tillväxten och sysselsättningen. Innovationsverksamheten på ar-
betsplatserna har hittills uppmärksammats alltför lite. Stora nya möjligheter


för att till exempel förbättra produktiviteten kan skapas om arbetstagarna
mer än för tillfället tas med i utvecklandet av arbetsplatsen och företaget.

Målet för näringspolitiken bör vara att locka nya tillväxtinriktade företag och
investeringar till vårt land. Samtidigt bör riskfinansieringen av redan befintli-
ga företag tas om hand. Nätverket för finansiering och rådgivning till företa-
gen bör bli tydligare. Finnveras och Industrifinansieringens verksamhets-
förutsättningar bör tryggas. De finansiella konkurrensförutsättningarna för
den finländska exportindustrin bör hållas på samma nivå som i övriga kon-
kurrentländer. Tillgången till och villkoren för de exportgarantier som er-
bjuds företagen bör vara konkurrenskraftiga. Även villkoren för återfinansie-
ringen av exporten bör förbättras. Med dessa medel kan vi stöda en tillväxt
av exporten och upprätthålla sysselsättningen. Trepartssamarbetet i bered-
ningen, uppföljningen och genomförandet av den regionala näringspolitiken
bör ökas.

Statens ägarpolitik bör stöda tillväxt och sysselsättning. Genom aktiv ägar-
politik kan en förnyelse av näringsstrukturen stödas så att man också beak-
tar tryggandet av arbetstagarnas ställning vid omställningar. Statens ägar-
politik bör eftersträva ett samhälleligt hållbart resultat. Det bör skapas spel-
regler för ägarpolitiken där strategiska, näringspolitiska och sysselsätt-
ningspolitiska aspekter är centrala. Framgångsrika statsföretag genererar
staten betydande dividendinkomster varje år. Staten bör vid behov vara
redo att öka sitt ägande, om genomförandet av de mål som ställts för
ägandet det kräver.

Omsorg om industrins verksamhetsförutsättningar krävs för att upp-
rätthålla en hållbar ekonomisk tillväxt och hög sysselsättning och
naturresurserna bör användas innovativt och hållbart.

Forsknings- och innovationsfinansieringen bör vara på en tillräckligt
hög nivå och arbetstagarna bör bättre tas med i innovationsverk-
samheten. Statens ägarpolitik bör stöda tillväxt och sysselsättning.

Långsiktig trafikpolitik

Finland är ett land med långa avstånd där det behövs ett fungerande trafik-
nätverk för invånarna, tjänsterna och industrin. Goda och fungerande
kommunikationer är en produktionsfaktor samt en central förutsättning för
att upprätthålla och utveckla den finländska konkurrenskraften och syssel-
sättningen. För att det logistiska systemet ska fungera krävs tillräckliga in-
vesteringar i infrastrukturen på en högre nivå än för tillfället och en långsik-
tig trafikpolitik. Det är förnuftigt för staten att stöda sådana trafikinvestering-
ar, som gör det möjligt att bygga bostadsområden som kan skötas trafik-
mässigt effektivt. Fokus i trafikpolitiken bör vara på utvecklandet av kollek-
tiv- och arbetsplatstrafiken.

Järnvägstrafikens andel bör utökas redan av klimatpolitiska skäl. Järnvägs-
trafiken har utöver att den är ekologisk även betydelse för ett mer koncent-


rerat samhällsbyggande samt som grund för industrins transporter. Vid si-
dan om den spårbundna trafiken behövs det också tillräckliga satsningar på
att hålla landsvägarna i skick samt i nya investeringar. Nivån på det centra-
la nätet av riksvägar bör höjas. Det behövs mer resurser för att förbättra
tryggheten och göra trafiken smidigare.

Långsiktigheten i trafikpolitiken bör förbättras. Ett fungerande trafik-
nät bör hållas i skick med investeringar och långsiktigt underhåll av
lederna. Detta förutsätter en tillräcklig budgetfinansiering, en
granskning som går över valperioden och en planmässig trafikleds-
politik.

Finansieringsmodellerna för trafikprojekten bör förnyas så att inve-
steringarna kan göras på ett sätt som är så förmånligt som möjligt
för statsekonomin. Statens budgetpraxis bör utvecklas så att det blir
flexiblare till exempel så att investeringarna delas upp smidigt på
deras ekonomiska hållbarhetstid. I finansieringen av trafikprojekt har
man infört livscykelprojekt, som i många fall skjuter upp finansie-
ringsansvaret på framtiden och höjer finansieringskostnaderna. Ett
nytt finansieringsalternativ är ett av staten grundat infrafinansie-
ringsföretag, som kan skaffa förmånligare finansiering för invester-
ingar i trafikleder än privata aktörer kan.

Ett tryggande av den finländska sjöfartens framtid förutsätter att stödet och
beskattningen är på samma nivå som i övriga konkurrentländer. Sjöfartens
verksamhetsförutsättningar hotas också av de för Östersjön planerade
strängare gränserna för svavelutsläpp. Dessa begränsningar kan ha nega-
tiva effekter också på sysselsättningen inom exportindustrin, om inte övriga
länder som utnyttjar Östersjön fås med i förpliktelserna. Skäliga och rättvisa
villkor för Finland bör garanteras då det internationella avtalet tillämpas
inom EU.

Vintersjöfarten bör tryggas en ostörd verksamhet och verksamhets-
förutsättningarna för isbrytarna och mångformsisbrytarna bör garan-
teras. Det behövs också nya isbrytarbeställningar i hemlandet.

Fler hyresbostäder

Det behövs allt mer långsiktighet i bostadspolitiken. Utbudet på bostäder
måste motsvara efterfrågan. Konjunktursvängningarna syns nu i att den år-
liga bostadsproduktionen varierar mycket. Detta leder till prisstegring, pris-
bubbla och inom kort till att bostadsmarknaden faller samman då prisbubb-
lan spricker. Bostadsproduktionen kan stabiliseras genom att det byggs till-
räckligt med hyresbostäder.

Det behövs ett helhetsgrepp om bostadspolitiken, så att man beaktar var
bostäderna och arbetsplatserna finns och att kollektivtrafiken och servicen
arrangeras effektivt samt vilka behov olika boendegrupper har.
Kommunerna har inte i tillväxtcentra och i synnerhet inte inom huvudstads-
regionen kunnat erbjuda tillräckligt med tomter för behovet av bostadsbyg-


gande. Det är inte enbart fråga om brist på byggduglig mark utan också om
att tillväxtkommunerna inte har råd med de förpliktelser på servicebyggan-
de som hör till bostadsbyggandet. Också byggande av kommunalteknik, fi-
nansieringsproblem och tvister om och besvär över planläggningen fördrö-
jer en ökning av utbudet på bostäder.

Tyngdpunkten i bostadspolitiken bör vara ett ökat utbud på bostä-
der. För att förbättra arbetskraftens rörlighet behövs fler kvalitativa
hyresbostäder till skäligt pris i tillväxtcentra, nära arbetsplatserna.
Den fritt finansierade produktionen räcker inte till för en tillräcklig
produktion av hyresbostäder och i synnerhet inte för ett utbud av hy-
resbostäder till ett skäligt pris i tillväxtcentra. Därför behövs det fort-
farande en social bostadsproduktion och detta framför allt i regioner
med tillväxt.

Vid sidan om ökad hyresbostadsproduktion bör det ses till att bo-
stadsbidraget förbättras så att det motsvarar kostnadsökningen
speciellt så att också personer med små löneinkomster omfattas av
bostadsbidraget.

Klimatförändringen bör bekämpas med en hållbar energipolitik

Finlands energipolitik bör bygga på mångsidiga produktionssätt och en ök-
ning av förnybara energikällor samt på att den baskraft som baserar sig på
förorenande och föråldrad teknologi ersätts med utsläppsfri och modern
baskraft. Lösningar som gör det möjligt att spara energi ska också främjas i
Finland. Tillgången på energi till skäligt pris och med ringa utsläpp bör tryg-
gas. Stödformerna för den förnybara energin bör vara kostnadseffektiva
och stödens funktionalitet bedöms regelbundet. Utgångspunkten för ener-
giproduktionen bör vara att energin skapar ny tillväxt och inte ett objekt för
skattepengar.

En bekämpning av klimatförändringen och övriga miljöpolitiska mål förutsät-
ter hållbar produktion och konsumtion inom alla sektorer. Det här innebär
inte att verksamheter ska köras ner, för det har redan satsats på energief-
fektivitet och minskade utsläpp inom de flesta branscher. För att minska ut-
släppen av växthusgaser behövs ett så omfattande internationellt avtal som
möjligt för att alla företag i olika länder står på samma startlinje inom till ex-
empel den energiintensiva industrin. Finland bör arbeta för ett så omfattan-
de avtal som möjligt och försäkra sig om att vårt lands specialdrag beaktas
i EUs klimat- och energipolitik.

Finland bör öka produktionen av förnybar energi för att nå EUs mål. De
energipolitiska uppgörelserna bör vara konsekventa och stöda varandra.

Finland har inom många branscher kompetens att producera investerings-
varor och tjänster som dämpar klimatförändringen. Företagen bör ha mod
att kraftigare specialisera sig på miljöteknologi. Staten bör rikta företags-
stöden så att de nya möjligheterna inom energi-, klimat- och miljöteknologi


kan utnyttjas och nya arbetsplatser skapas. Byggande i trä bör ökas för att
främja en hållbar utveckling.

Arbetstagarnas kunnande bör tas i bruk i miljöfrågor på arbetsplatserna.
Lagstiftningen bör utvecklas så att arbetstagarna har bättre möjligheter att
följa med miljöfrågor på arbetsplatsen och påverka dem. Detta kan till ex-
empel göras genom att samarbetet i miljöfrågor på arbetsplatsen slås
samman med arbetarskyddsverksamheten.

Den nationella klimat- och energipolitiken bör aktivt styras i en rikt-
ning, som skapar nya arbetsplatser i Finland och som möjliggör
verksamhetsförutsättningar för gamla arbetsplatser och branscher
också i framtiden. Dessutom är det viktigt att företagen tar bekämp-
ningen av klimatförändringen på allvar och anpassar sin verksamhet
och riktar in sina produkter enligt politiken. Klimatpolitikens syssel-
sättnings- och inkomstfördelningseffekter bör bättre än för tillfället
beaktas i beslutsfattandet. Tillgången till energi till skäligt pris och
ha ringa utsläpp bör tryggas.

De möjligheter som finns i utvecklandet av miljö- och energiteknolo-
gin bör utnyttjas inom alla branscher och Finland bör göras till den
ledande producenten av miljö- och energiteknologi. Finansieringen
av forskning inom miljö- och energiteknologin bör ökas.
Miljöstödens hållbart bör undersökas också ur sysselsättningssyn-
vinkel.

Arbetstagarna i kärnan av företagsansvaret

Debatten om etiken inom företagsverksamheten har varit livlig under de
senaste åren. En ny huvudström är synpunkten att man av företagen kan
kräva också annat än att de genererar vinst och följer lagar. Det talas om
företagsansvar eller om företagens samhällsansvar, och då avses ansvar
för affärsverksamhetens effekter på miljön, samhället och företagets intres-
segrupper, bl.a. fackföreningsrörelsen.

De mest utmanande frågorna kring företagsansvaret gäller ofta internatio-
naliseringen av affärsverksamheten. De finländska företagen och företag
som säljer sina varor i Finland avkrävs allt kraftigare ansvarsfull verksam-
het också i de övriga länkarna i produktionskedjan. Speciell uppmärksam-
het riktas på de s.k. billigproduktionsländerna, där arbetstagarnas ställning
ofta är svag. Man förväntar sig till exempel att företagen ska följa de grund-
läggande rättigheterna inom arbetslivet och andra mänskliga rättigheter
också då verksamhetslandets regler inte tvingar dem till det.

I Finland täcker lagstiftningen och kollektivavtalen en stor del av frågor som
man annanstans omtalar som företagsansvar. Gränserna för ansvaret dis-
kuteras dock även hos oss. De ansvarsfulla företagen urskiljer sig som
goda arbetsgivare, som satsar på att personalen mår bra och är kunnig.
Samtidigt är de medvetna om sin koppling till hela omvärlden och sköter


utan omsvep till exempel skatter och sina förpliktelser för miljöskyddet. FFC
följer i samarbete med folkrörelserna (Finnwatch, SASK) med finländska
företags verksamhet utanför landets gränser.

Arbetstagarna bör vara med då företagens ansvar fastställs. I stället
för ensidiga ansvarsdeklarationer från företagens sida behövs en
äkta dialog, avtal och ibland även ny lagstiftning. FFC främjar som
en del av den internationella fackföreningsrörelsen arbetstagarnas
grundläggande rättigheter och skapande av avtalspraxis i den glo-
bala ekonomin. FFC tar hänsyn till etiska synpunkter i sina egna
anskaffningar.

Alla har nytta av rättvis konkurrens

Konsumenterna drar nytta av en fungerande marknad där konkurrensen
garanterar att priset på varor och tjänster inte konstgjort hålls på en alltför
hög nivå. Konkurrensen bör vara rättvis också ur företagens synpunkt. Där-
för behövs effektivt förebyggande arbete mot svartekonomin.

Alltför ofta tittar man endast på priset i konkurrenssituationer. Eftersom hu-
vuddelen av priset i tjänster består av personalkostnader, ökar konkurrens-
utsättningen trycket på att försämra lönerna samt försvaga övriga arbets-
villkor samt arbetstagarnas utbildningsmöjligheter. Konkurrensutsättningen
kan också öka den grå ekonomin och ge arbetstagarna en oskälig arbets-
börda. Konkurrenslagstiftningen bör beakta de små företagens möjligheter
till konkurrens i situationer, där marknaden behärskas av en eller några sto-
ra aktörer.

Användningen av privata serviceproducenter har ökat inom den offentliga
servicen. En utlokalisering och konkurrensutsättning av offentliga tjänster
får inte vara ett automatiskt val. De kostnader konkurrensutsättningen leder
till bör beaktas i beslutsfattandet. Det är viktigt att besluten om produktion
och anskaffning av tjänster förblir inom det demokratiska beslutsfattandet.
Inom serviceanskaffningen inom den offentliga sektorn bör man mer än för
tillfället utnyttja de redan befintliga bestämmelserna i lagarna om sociala
kriterier, med vilka man kan trygga att arbetsgivarna inte konkurrerar med
arbetstagarnas anställningsvillkor. Arbetstagarnas arbetsvillkor bör tryggas
vid bolagisering, utlokalisering och privatisering inom den offentliga sektorn.

Det är inom många branscher nödvändigt att bedöma hur ändamålsenligt
det är att konkurrensutsätta tjänster och hur nyttigt det är med tanke på an-
vändarna och samhällsnyttan. En utvidgning av konkurrensen får inte bli en
automat, där nyttan enbart tillfaller det företag som producerar tjänsterna.

EU har fattat beslut om tjänster som gäller allmänna ekonomiska förmåner
(SGEI) såsom till exempel boende, energiproduktion, trafikförbindelser och
hälsovård. Den offentliga sektorn bör trygga ett tillräckligt utbud av dessa
tjänster under alla förhållanden. EUs grundfördrag möjliggör statsstöd till
dessa tjänster även om det skulle snedvrida konkurrensen. En förutsättning

Eget arbete, gemensamma rättigheter

Eget arbete, gemensamma rättigheter

Recommended

Recommended

More Related Content

Viewers also liked

Viewers also liked (20)

Similar to Eget arbete, gemensamma rättigheter

Similar to Eget arbete, gemensamma rättigheter (20)

More from Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestö SAK

More from Suomen Ammattiliittojen Keskusjärjestö SAK (20)

Eget arbete, gemensamma rättigheter