4. Ett land – tre folk
Hutuer är majoritetsfolket i
Rwanda (84%). De är en
grupp som traditionellt
sysslat med lantbruk.
Tutsier är en folkgrupp
(15%) som traditionellt varit
herdar.
Twa är Rwandas
ursprungsbefolkning (1%).
De är nomader och lever i
djunglerna. De är inte
erkända som minoritet och
är utsatta eftersom
djunglerna krymper. Twa
5. För-kolonialtid
Skillnaden mellan hutuer
och tutsier vad gäller social
roll växte fram från 1400 –
1850-talet.
En stor del av det som är
Rwanda erövrades eller
annekterades av kungen
Kigeli Rwabugiri eller hans
föregångare.
Kungen genomförde en
samhällsförändring i vilken
hutuer var ålagda att arbeta
åt tutsier vilket stärkte den
sociala skillnaden
Rekonstruktion av kungens palats
8. Ras, etnicitet eller social
grupp
När belgarna tog över
Rwanda var rasbiologi på
modet. Man mätte därför
huvuden, kroppar, anletsdrag
på de olika folken i Rwanda
och menade att de var olika
raser. Tutsierna ansågs mer
lika européer (den hamitiska
teorin).
Troligtvis är det ingen större
genetisk skillnad på folken
utan de är exempel på olika
sociala grupper som skapats
genom det feodalliknande
systemet som funnits i
Rwanda under förkolonial
tid.
9. Kolonialtid
Belgien
Efter första världskriget
övertar Belgien kolonien. Till
att börja med låter de
tutsierna fortsätta att styra.
1926 går man över till
direktstyre.
Belgarna privatiserar marken
i Rwanda vilket gör att de
rika tutsierna kan köpa den.
De sociala klyftorna blir
större
Belgien försöker
modernisera landet genom
utbildning, infrastruktur,
sjukvård och
jordbruksreformer. Detta
gagnar främst tutsierna.
Katolska kyrkan favoriserar
tutsierna som missionärer.
Belgien inför identitetskort
där den etniska identiteten
framgår
13. Efterkrigstiden
Hutuerna får gehör för sin strävan efter jämlikhet hos
framförallt kyrkan
Lärda hutuer skriver Bahutumanifestet som är den första
skrift som gör en rasskillnad mellan hutuer och tutsier.
Det utbryter stridigheter mellan hutuer och tutsier.
Belgien och katolska kyrkan stöder nu hutuerna istället
för tutsierna. Många tutsihövdingar byts ut mot hutuer
(1960).
Belgien låter Rwanda genomföra allmänna val i vilka
hutuerna segrar.
Rwanda blir självständigt 1962.
14. Självständighet
Kungen störtas 1962
Tutsier förföljs och många
flyr till Uganda, Burundi,
Tanzania och Zaire
Exiltutsierna skapar
motståndsgrupper med mål
att återta makten i Rwanda.
Juvenal Habyarimana
kommer till makten 1973
Förvärrar bara förföljelserna
(300 000 flyr) President Kinani (Habyarimana)
15. Inbördeskrig
Exiltutsier hjälper rebellen
Miseveni att störta den
ugandiske ledaren Obote.
De bildar sedan RPF
(Rawandian patriotic front)
och attackerar Rwanda. De
leds av Paul Kagame.
Frankrike och Zaire går in
för att stödja Rwandas
armé
Tutsierna retirerar från
Rwanda till Uganda.
16. Huturörelsen
President Kinani
(Habyarimana) utnyttjar
inbördeskriget för att
stärka sin makt. Han
varnar för tutiserna och
spelar på
antitutsirädslor/hat.
Några militärer bildar en
antitutsirörelse och
publicerar de tio budorden
17. The Hutu Ten Commandments
- exempel 1 - 4
1. Every Hutu should know that a Tutsi woman, whoever she is, works for
the interest of her Tutsi ethnic group. As a result, we shall consider a traitor
any Hutu who marries a Tutsi woman, befriends a Tutsi woman, employs a
Tutsi woman as a secretary or a concubine.
2. Every Hutu should know that our Hutu daughters are more suitable and
conscientious in their role as woman, wife and mother of the family. Are they
not beautiful, good secretaries and more honest?
3. Hutu women, be vigilant and try to bring your husbands, brothers and
sons back to reason.
4. Every Hutu should know that every Tutsi is dishonest in business. His only
aim is the supremacy of his ethnic group. As a result, any Hutu who does the
following is a traitor: makes a partnership with Tutsi in business
invests his money or the government's money in a Tutsi enterprise, lends or
borrows money from a Tutsi, gives favours to Tutsi in business (obtaining
import licenses, bank loans, construction sites, public markets, etc.).
19. Förspel
Presidenten tvingas ta med
antitutsier i regeringsarbetet.
Presidenten börjar förhandla
med RPF vilket provocerar
många i hans närhet som är
rädda att han ska ta med tutsier
i regeringen.
Enstaka hutuattacker mot tustier
resulterar i hundratals mördade.
Alla hutupartier har del i
extremrörelserna. Mest känd är
dock Interhawne som var det
ledande partiets
extremistgrupp. Under 1993
börjar de importera machetes.
20. Utlösande faktorer
Tutsiextremister mördar Burundis nyutnämnda president som är hutu.
Förstärker fördomarna i Rwanda att tutsier inte går att lita på.
Interhawne beväpnar sig med AK-47s
Den 6:e april 1994 skjuts den rwandiske presidentens flyg plan ner och
både Kinani och Burundis president dör. Nedskjutningen sker med en
raket i närheten av Kigalis flygplats.
Tutsirebellerna anklagar hutuerna och hutuerna anklagar tutsirebellerna.
En kommitté bestående av främst arméledare tar över landet och förbigår
därigenom premiärministern. När hon ska tala till folket tar
presidentvaktstyrkan över radiostationen och nekar henne tillträde.
Premiärministern och hennes familj mördas och de tio FN-soldater som
vaktar henne kidnappas förs bort, torteras och mördas.
22. Folkmord
Mördandet av tutsier börjar
bara några timmar efter
beskedet om presidentens
död.
Interhawne och andra
milisgrupper utfärdar order
via radio att ”börja arbetet”
och ”spara ingen”.
Presidentgardet, milisgrupper
och lokala frivilliga börjar
mördandet. På sex veckor
mördas 800 000 människor.
23. FLYKTINGARNA
Enorma mängder människor flyr, först undan
folkmordet (tutsier) och sedan undan rebellerna (hutuer).
Situationen förvandlas snabbt till en katastrof för det
finns ingen förberedelse för alla människor och mängder
av människor dör i flyktinglägren.
24. STATISTIK
Under 100 dagar mördades 800 000
– 1000 000 människor (2 miljoner)
Under tre månader mördades 6
människor i minuten
500 000 kvinnor våldtogs
20 000 barn har fötts som resultat av
våldtäkterna
67% av alla de kvinnor som
våldtogs under de hundra dagarna
smittades med HIV
75 000 barn förlorade sina föräldrar
25. Tutsirebellerna
RPF avancerade sakta in i
Rwanda och erövrade
område efter område
RPFs avancerande
skyndade på folkmordet.
Det gällde att mörda så
många som möjligt
RPF blev de som till slut
stoppade folkmordet efter
att de intagit hela Rwanda.
26. FN
FN fanns i landet sedan 1993
(UNAMIR) men fick under inga
omständigheter blanda sig i.
Robert Dallaire som ledde FN-
truppen slog larm redan tidigt
då han påträffat ett lager med
vapen.
Han slog också larm när tutsier
skulle identifieras i Kigali och
menade att det fanns risk för
massmord.
Eftersom all FN-personal som
rekryterats i Rwanda mördades
kunde FN-styrkan inte göra så
mycket.
27. Kofi Annan talar till Rwandas parlament 5/7-98
"... The world must deeply repent this failure. Rwanda's
tragedy was the world's tragedy. All of us who cared
about Rwanda, all of us who witnessed its suffering,
fervently wish that we could have prevented the genocide.
Looking back now, we see the signs which then were not
recognized. Now we know that what we did was not
nearly enough--not enough to save Rwanda from itself,
not enough to honor the ideals for which the United
Nations exists. We will not deny that, in their greatest
hour of need, the world failed the people of Rwanda ..."
28. Frankrike
Franska regeringen skickade
fallskärmstrupper till
Rwanda för att rädda
internationella (europeisk)
personer i Rwanda
Det var enbart icke-rwandier
som räddades!
I slutet av folkmordet gick
fransmännen in i landet och
skapade en frizon, men
många såg detta som ett
försök att rädda hutuer
undan den avancerande
tutsistyrkan.
29. USA
USA agerade för att FN
helt skulle lämna Rwanda
Utrikesministern Warren
Christopher förbjöd
användandet av termen
genocide.
President Clinton och hans
medarbetare var medvetna
om vad som pågick men
var rädda att skapa ett nytt
Somalia
30. Bill Clinton ber Rwandas parlament om förlåtelse
10/6-94
"... the international community, together with nations
in Africa, must bear its share of responsibility for this
tragedy, as well. We did not act quickly enough after
the killing began. We should not have allowed the
refugee camps to become safe havens for the killers.
We did not immediately call these crimes by their
rightful name: genocide. We cannot change the past.
But we can and must do everything in our power to
help you build a future without fear, and full of hope
..."
