olika små försök att skriva som olika författare

1. RÖDLUVAN
Litterära försök

2. Honoré de
Balzac
I en glänta i skogen låg mormors
hus. Det var länge sedan någon
hade ägnat den skrangliga
byggnaden en tanke av omsorg.
Fasadens färg hade flagnat i stora
hudliknande trasor och fallit ner på
den svampigt fuktiga gräsmattan där
flikarna glimmade som skrämda
kaninögon. De små flottiga
fönstergluggarna hade sedan länge
mörknat av de fettdrypande dunster
som den gamla damen varje dag
brände på stekpannan och inte ens
morgonsolen hade styrka nog att
bränna sig igenom dem. Stugans inre
låg därför alltid i dunkel skymning. En
kompakt dimma av kroppsliga
utdunstningar fyllde det lilla köket och
sovrummet med en stank så stark av
sjukdom att de få besökare som
tordes stiga in alltid kippade efter
andan.

3. Ernest
Hemingway
I gläntan låg huset, falurött i solskenet.
Rödluvan öppnade dörren:
Mormor?
Ja vad är det min lilla vän?
Jag kommer med lite vin och kakor från
mamma.
Åååå, kom närmare.
Så luden!
Mmmm.
Men, men munnen?
Ja den är stor.
Vargen kastade sig framåt. Klorna var
utspärrade och fångade flickan i ett fast
grepp.
Aj! Du gör mig illa!
Och värre!
Blodet!
Rödluvan var chanslös och med ett sista
skrik försvann hon i vargens mun.

4. Sylvia Plath
Den heta eftermiddagen, en
glödande stenugn, bakade mitt
medvetande trots att jag låtit den
röda sidenscarfen ömt smeka mina
lockar. Drömmande vandrade jag
mellan oroande träd. Korgen med
maten till mormor på min arm
tyngde och djupt inne i mitt bröst
fanns en flaxande kråkfågel, ett
skriande odjur som ville få mig att
vända om. En bäck, glittrande
som en diamantbesatt handspegel
fick mig att vilja vila på en sten.
Min sidenjaquette var
genomsvettig, alldeles blöt. Mina
läppar mötte vattnet, och jag drack
och drack och drack med djupa
klunkar. Men vattnet hade en smak
av rost, av järn eller kanske blod.
Utan förvarning kräktes jag där på
det svala gräset.

5. Franz Kafka
Det var med ett stilla oförstående som
Rödluvan denna morgon sent i september
mötte vargens anklagande blick. Vargen var
klädd i en toppig hatt, svart kostym och
prydligt snörade kängor när han utan att tveka
och med sin lite malande stämma talade om
för Rödluvan att hon faktiskt inte hade någon
mormor. Med ögon som snarare uttryckte
irritation än förundran protesterade flickan.
Hur kunde mormor inte finnas när hennes
moder samma morgon anmodat henne att
bege sig med en korg mat till henne. Hon
framkastade detta syrligt samtidigt som hon
passade på att ge vargen en hätsk blick.
Vargen som ingalunda verkade påverkas av
varken argument eller blick plockade upp ett
dokument ur sin läderfåtölj. ”Om jag får be dig
att läsa och skriva under”, muttrade vargen.
Rödluvan ryckte åt sig pappret. Det var ett
komplicerat dokument med siffror, tabeller
och diagram. Nederst på sidan fanns en
sammanfattning där man kunde läsa att
Rödluvan hade haft fräckheten att på strida
existensen av en icke befintlig äldre släkting,
för vilket hon kunde riskera åtal.

6. James Joyce
”Till mormor, ska du gå” Mumlande i
dagen stod hon där på trappan,
modern eller var det fadern, och där i
solen skymtade jag nästan vingar,
men varför i solen gömd din
hemlighet som jag vill sträva så nära
att vaxet smälter och känna smaken
av gräddkola, röra vid min mödom.
”Hör upp flicka!” Ett kraxande i
världsrymden och hon svävade i
tankarnas blå eller kraschade på den
nötta vägen att gå, eller skulle hon
flyga sturskt?.
”Stanna inte! Inte för nära ska du gå!”
Salivstänkande ordningspolis i synfält
och med tyget kliande ljuva
bröstvårtor som röda lyser vargen hit.
”Stanna” Korvdoftande andedräkt,
slingrande ögon som smyger intill
och solen har smält mitt vax. Hon är
fallen. Tass mot kind och defluerad i
gröngräset. Men korv och mos ska
det bli i varje fall, med ölstånka. Och
han smakar urinet som spillts en
halvtimme tidigare, men blundar och
äter äter äter

7. Charles
Bukowski
Jag sparkade in dörren.
”HALLÅÅÅ I STUGAN!” vrålade jag.
Kärringen höll på att hälla upp gin i det
jävlastörsta martiniglas jag nånsin sett. Hon såg
knappt på mig, antar att hon glutta svansen
genom fönstret.
”Och vem fan är DU?”
”Jo min lilla skrynkliga bystdrottning, jag är Henry
fucking vargen Chinaski och nu ska det fan
knullas här.”
”Stick, du luktar värre än mitt arselhål!”
”Så så din fittiga alkistant, tror du att du kan göra
bättre? Vem faen tror du vill mumsa på din
hårlösa fitta?” Längre kom jag fan inte för
kärringen slog fan flaskan i huvet på mig, helt
utan någon sabla förvarning. Tja vad skulle jag
göra? Utan att tveka rev jag av henne den
nedspillda nattlinnet och sedan… Ja ni vet vad vi
vargar gör! Jag ska bespara er beskrivningen för
det blev aningen blodigt, men ner fick jag henne.
Lite halvdäst slängde jag mig kärringens
obäddade sänghalm med hennes halvfulla
ginflaska i tassarna.
”YEEAAAA! FAN SÅ NAJS!!” Innan jag visste
ordet av hade jag somnat med flaskan ömt tryckt

8. Karen Blixen
I den smaragdgröna salen mellan
stammarna vandrade hon denna ljuva
sommarkväll, knappt ett halvt sekel sedan.
Löven sjöng sin porlande godnattvisa
medan den lågflygande solstrålarna
klirrande strök sina honungsfingrar över de
mjuka grästuvorna. Vad skulle då ske?
Vilken händelseutveckling kan vi vänta
oss? Rödluvan skulle möta den stora
världens märklighet denna afton medan
backsvalornas visslingar fyllde himlen
alltmedan blåheten sjönk likt en
sidengardin, denna afton som snart skulle
övergå i silvermåneljus. Om kärleken
någonsin varit oväntad och omöjlig så
skulle den denna natt bevisa sin triumf
över de prästerliga normernas futtighet.
För vargögon ger ingen pardon och unga
flickor vill inget hellre än att dyka i mörkret.

9. Jack
Kerouac
”Se upp för här flyger jag!” tjöt jag
besinningslöst medan världen tumlande
sträckte sig, backe efter backe mot en
lockande horisont, där påskliljor
exploderade som stora urinfläckar på ett
ändlöst lakan, och jag hängde från cykeln
extatiskt nynnande grymma boppslingor
och grusmolnen steg och höljde min
själsröda schal i besksmakande smuts,
och jag fortsatte rulla, rulla, rulla mot
horisontens linje som jag inte såg och inte
brydde mig det minsta om, och hade det
inte varit för de klirrande ölflaskorna i
korgen på styret skulle jag handlöst slängt
min metallhäst i närmsta dike och sprungit
ut över gräsfälten, tumlat ner i tjocka
vindvispade drivor av roströda blommande
vågor, och kanske sovit bort värken i min
lilla röda knopp. När vägen svängd och jag
med den såg jag honom stå där, hotfullt
kanske, men svartgrå som en
deprimerande molnsky över New York i
mars. Han var en smaklig en, lite sorgset
intagande och det bubblande i min själ
sköt upp och jag längtade att ligga bland
gräsvågorna och stryka fingrarna i hans
ruffiga, duffiga päls.

10. Virginia
Woolf
Huset vid landsvägen hade en blå
dörr och den stod öppen. Vinden
som hade letat sig in i tamburen
hade fångat ett vitt draperi och fick
det nu att lyfta och flaxande ge
Rödluvan en ängels vingar. En enda
dag var allt jag behövde! Flickans
tankar var sorgsna men luftiga och
utan ängslighet därinne i mörkret
under den röda kapuschongen. Hon
tog emot den korg hennes mor, stor
barm och röda blomstrande kinder,
mänsklighetens tröst och glädje, gav
henne. Hon måste göra detta.
Modern såg dotterns trots och en
varm flödande ömhet steg i hennes
inre som en lavaström. Som hon ville
böja sig fram och kyssa den lilla
pannan under kapuschongen men av
någon för henne själv obekannt
anledning gjorde hon det inte. Istället
dunklades moderskärleken av den
bittra smaken av skuld. Skulden som
aldrig skulle sluta att ödelägga
hennes inte städer, utan i bombmatta
efter bombmatta kväva allt liv.

11. H P
Lovecraft
Den gamla skogen rullade ut sig mot
horisonten som en mörknande ondskefull
matta, döljande osunda, skrämmande
hemligheter. Träd sönderfallande av
oberäknelig ålder reste sina tandrader mot
den hånfulla stjärnhimlens blinkningar. Här
och där fanns små bäckar rasslande i
skymningen med ormliknande viskningar
och med lövens förbjudna prasslande
skapades en kör av antydningar,
antydningar av kosmisk skräck. I mitten av
denna mardrömslika labyrint fanns den
fasansfulla boning där mormodern hade
sitt hem. Dt hade hänt mer än en gång att
vandrare bortirrade och vilsna hade tyckt
sig höra oerhörda grymtningar av ojordisk
karaktär från de ruttnande plankväggarna.
Ljud som inte borde få finnas som talade
om en rädsla värre än vad någon
människa kunde uthärda. Det var mot
denna ohyggliga plats som Rödluvan med
osäkra steg, färdades.