2. Indiens religiösa karta
Hinduer: Ca 82 procent.
Muslimer: Ca 11 procent.
Kristna: Ca 2.5 procent.
Sikher: Ca 2.5 procent.
Buddhister: Ca 1 procent.
Hinduismen har ca 1 miljard utövare, varav ca 80 procent av dem bor i Indien.
Övriga 20 procent är främst bosatta i Bangladesh, Pakistan, Nepal och Sri Lanka.
I Sverige finns ca 6-10.000 hinduistiska utövare (källa: http://religionsfroknarna.se/?page_id=63).
3. Polyteism, panteism och teism
Polyteistisk religion
Inom polyteistiska religioner tillbes fler än en gud. Religioner som bara tillber en enda gud kallas
monoteistiska.
Inom hinduismens olika riktningar finns det sammanlagt omkring tre miljoner gudar/gudinnor.
Panteistisk religion
Panteism innebär tron på att Gud eller något övernaturligt genomsyrar allt levande. Här skiljer man inte på
Gud och jordelivet (vilket judendom, kristendom och islam gör) utan menar att Gud är en del av allting.
Brahman, världssjälen finns överallt. ”Det vi ser är en illusion, ytterst sett är allting ETT” (jfr Matrix)
Teistisk religion
Tron på en personlig gud/gudinna. T.ex. Kali, Vishnu, Shiva, Brahma, Ganesha
6. Tidsuppfattning
Cyklisk (cirkulär) tidsuppfattning
(jfr de abrahamitiska religionernas linjära tidsuppfattning)
I en linjär tidsuppfattning har historien en början (världens skapelse) och ett slut. Detsamma gäller
människan. När hon dör kommer hon inte tillbaka till ett nytt liv. Däremot kan man tänka sig en fortsättning
på andra sidan döden. Det är så judar, kristna och muslimer tror.
Inom buddhism och hinduism finns den cirkulära tidsuppfattningen istället. De anser inte att vi lever i en
värld som en gång skapats och som en dag kommer att gå under, utan istället i en värld som skapas,
upprätthålls, går under och skapas på nytt, om och om igen. Dessutom anser man att döden inte heller är
ett slut eller att det leder till en fortsättning på andra sidan döden. Istället menar man att människan
ständigt återföds.
Bildkälla: www.pixbay.com
7. Bakgrund (ursprung)
Induskulturen
Invandring av en europeisk folkgrupp som brukar kallas
arier.
I samband med att dessa två folkgruppers religion och
kultur möts uppstår ca 1500 f.v.t.:
Den vediska religionen (vilken utgör grunden för bildandet av den hinduistiska religionen)
8. Historia och urkunder (heliga skrifter)
Den vediska tiden (ca 1500-500 f.v.t.)
Rigveda (ca 1500 f.v.t.)
Texterna i skriftsamlingen Rigveda fokuserade på frågan ”hur ska jag få ett bättre liv?”. Därmed ett fokus på
det materiella livet.
Ett stark fokus på offerritualer. Man offrade till gudarna/gudinnirna i hopp om att de i gengäld skulle hjälpa
dem.
Upanishaderna (ca 600 f.v.t.)
Texterna i skriftsamlingen Upanishaderna avsade sig det fokus som fanns på ett gott materiellt liv och
började istället fokusera på livsfrågor som t.ex. ”vem är jag?”, ”hur fungerar universum?” och ”var finns jag i
relation till allt detta?”. Fokus lades på meditation och försjunkenhet (djup begrundan, grubblande).
oBrahman, atman, samsara, yoga, karma, moksha,
9. Historia och urkunder (heliga skrifter)
Mahabharata (ca 400 f.v.t.-400 e.v.t.)
Innehåller Bhagavadgita och Ramayana.
Ramayana
Handlar om krigaren Rama.
Bhagavadgita
Den ”hinduistiska bibeln”.
Mahatma Gandhi ska ha sagt att: ”Bhagavadgita är den bästa boken för kunskapen om
sanningen”.
11. Bhagavadgita – ett epos om dharma
Epos: en lång berättande text på vers (dikt) om gudar och människor (”hjältar”).
Människan Arjuna undervisas av Krishna. Krishna är egentligen guden Vishnu men i det här
fallet är det tal om en s.k. avatar vilket innebär att Vishnu förvandlat sig själv till en annan gud.
Om kampen mellan dharma (de sociala & samhälleliga plikterna) och adharma (de handlingar
som strider mot dharma). Arjuna får lära sig hur han ska handla för att uppfylla dharma.
Krishna lär Arjuna om tre vägar för att leva det rätta livet enligt plikterna:
1. Bhakti-yoga (tro på en personlig Gud)
2. Karma-yoga (utför oegoistiska handlingar)
3. Jnana-yoga (nå kunskap och insikt om hur världen är beskaffad, t.ex. genom meditation)
12. Centrala tankegångar
Livets mening för en hindu är att följa dharma och att på sikt sluta återfödas och
på så vis förenas med Brahman (världsalltet, ”världssjälen”).
Dharma – ”lagen om allt”, de sociala och moraliska plikterna.
Brahman – Världsalltet/Världssjälen
Atman – Själen vilken strävar efter att förenas med Brahman.
Samsara – återfödelse, reinkarnation, själavandring.
Karma – att utföra goda gärningar och handla oegoistiskt.
Moksha – Befrielse från att återfödas, ”frälsning”.
13. Centrala tankegångar
Yoga (metod för att uppnå moksha, d.v.s. befrielse)
Tre yoga-metoder för att uppnå moksha (d.v.s. befrielse eller
”frälsning”)
Bhakti-yoga: Tillbedjan av (tro på) en personlig Gud för att uppnå moksha
Karma-yoga: Handlingar utan egoism som vägen till moksha
Jnana-yoga: Kunskap (insikt) som vägen till moksha
Alla dessa tre metoder för att uppnå moksha behandlas i ”den hinduistiska
bibeln” Bhagavadgita.
14. Kastsystemet
1. Prästkasten (brahminerna).
2. Krigarkasten
3. Tjänarkasten
4. Bondekasten
De kastlösa
”Diskriminering p.g.a. kast är (numera) förbjudet enligt den indiska grundlagen, i tillämpningen
innebär det att man inte får behandla folk som "oberörbara" - även om det fortfarande sker. Det är
fortfarande så att sämre jobb sköts av de i de lägre kasten, medan de rika med bra jobb och makt
oftast tillhör något av de högre.” Källa: http://www.indien.nu/allt_om_indien/religion/kastsystemet
”Kastsystemet avskaffades officiellt när Indien blev självständigt (1948), men dess skugga lever kvar i
många skepnader.” Källa: http://www.svd.se/naringsliv/kastsystemet-ar-forbjudet-men-lever-
kvar_1060441.svd
15. Tankegångar
Maya - illusion
Den värld vi ser och upplever är en illusion (maya).
Detta innebär att människan och alla andra saker som finns egentligen saknar verklig existens.
Allt som sker är overkligt och osant.
Meditation
Genom meditation kan en hindu uppnå kunskap om hur världen egentligen ser ut. Uppnår man
den kunskapen så når man till slut befrielse (moksha). Meditation är en av flera vägar att gå för
att uppnå moksha och är en del av Jnana-yoga, d.v.s. kunskapens metod för att nå moksha.
16. Heliga handlingar, saker och platser
Vallfärda (till guru eller helig plats)
Floden Ganges
Till den indiska staden Varanasi vid floden Ganges kommer
miljoner pilgrimer varje år. Någon gång i livet bör man
som hindu rena sig i den här floden.
Kon är ett heligt djur.
Till följd av detta är det många hinduer som inte äter nötkött.
Offra till gudarna (frukt, blommor m.m.)
Besöka tempel (där gudarna bor)
Avbildningar av gudar (bilder, föremål m.m.)
Leva som asket i slutet av sin livstid (se ord och begrepp).
Bildkälla: www.pixbay.com
17. Mahatma Gandhi (1869-1948)
Mahatma Gandhi
oIcke våld – ”ahimsa”.
oBidragande till Indiens självständighet
från Storbritannien (1948). Indien var alltså en
brittisk koloni fram till 1948.
oGandhi kämpade bl.a. för de kastlösa rättigheter.
oÄr även känd för att han kämpat för att alla
religioner ska uppnå en gemenskap och förståelse gentemot varandra.
Bildkälla: www.pixabay.com
18. Ord och begrepp
Avatar: Förkroppsligande/manifestation av en gud. T.ex. guden Krishna som är en avatar av
guden Vishnu. Gudar kan också bli avatarer i form av människor.
Karma: (karmayoga) (andlig disciplin, lära, om att utföra de rätta handlingarna)
Det rätta handlandet. Att utföra plikter enligt världsordningen. Handlandet är alltså centralt.
Man skall handla icke-egoistiskt. Det är bl.a. detta Krishna undervisar Arjuna om i det viktiga
eposet Bhagavadgita.
Jnana (jana-yoga, (andlig disciplin genom insikt)
Kunskap är en viktig väg till befrielse (slutet på lidandet) (moksha). Den rätta kunskapen som
medel för att nå befrielse (moksha). Dök först upp i den filosofiska riktningen Upanishaderna.
Man vill övervinna avidya som är motsatsen, d.v.s. okunskap.
Bhakti: (bhakti-yoga): Att tro på en personlig gud. T.ex. Brahma, Vishnu, Shiva, Ganesha, Devi.
19. Ord och begrepp
Avidya: Okunskap. Jnana: Kunskap (insikt)
Maya: Illusion. En del hindusiter menar att allt är en illusion utom just brahman.
Puja: Innebär dyrkan eller tillbedjan av det heliga. T.ex. genom bön eller offring.
Ganesha: elefantguden, är son till Shiva och till Kali. Han är visdomens gud. Ganesha är väldigt
populär i Indien, framförallt hos ungdomar som dyrkar honom som e slags vägledare och
stöttepelare för att de ska prestera bra i skolan.
Guru: Lärd hindu som tolkar texterna åt hinduer och säger åt dem vad de bör göra och hur de
bör leva.
Asket: En asket avstår från alla njutningar och lever mycket enkelt med mycket få ägodelar. Det
är vanligt att buddhister lever som asketer och mediterar. Hinduister gör det ofta av tradition i
slutet av sin livstid. Det är en helig handling för en renlärig hindu,
20. Mer om dharma (”överkurs för den som
är intresserad”)
Dharma (rätt levande, reglerna, plikterna)
Dharma är inom hinduismen ”den moraliska lagen” (regler för hur man ska vara och leva). Det är den sociala och
rituella ordningen vilken varje hindu har en plikt att upprätthålla. Det är alltså människans plikt att jobba för den
och medverka till att ordningen i världen upprätthålls. Dharma finns nedskriven i Dharmashastratexterna.
Dharmashastra = Läran om reglerna. Det framkommer att dharma ska följas och man ska följa de regler som
finns för det kast man tillhör. d.v.s. olika uppgifter beroende på vilken samhällsställning man är född inom.
Att bli befriad ur kretsloppet (samsara) kallas moksha. Man kan uppnå moksha genom tre olika vägar (olika
riktningar betonar vissa mer än andra). En av dem är genom rätta handlingar (karma-yoga), en annan är genom
kunskap (jnana-yoga) och en annan är genom att vörda en personlig Gud (bhakti-yoga). I första hand
världsförsakaren (asketen,) betraktas som kvalificerad att nå moksha. En asket lever mycket enkelt och med
sträng disciplin och självbehärskning. Detta innebär att en asket avstår från exempelvis sex och alkohol. Dessutom
ägnar sig en asket mycket åt meditation.
Övergripande handlar det om att följa dharma, d.v.s. de sociala och moraliska plikter och regler varje människa
har till uppgift att följa.
21. Dharma (som övergripande princip för att nå moksha)
(”överkurs för den som är intresserad”)
Dharma (de moraliska och sociala reglerna, att leva som man ska i det kast man för tillfället är
född inom) som vägen till moksha (befrielse, frälsning). Dharma-plikterna, etiken och rättesnöret
för varje hindu. Finns inom alla vägar man kan gå (Karma, Jnana och Bhakti). Dharma är ett av
hinduismens allra viktigaste begrepp. Dharma ”bär upp” hinduismen, d.v.s. att plikterna är
centrala inom religionen. Begreppet dharma innebär en föreställning om att människan
upprätthåller universum genom sina handlingar. Det används för att strukturera samhället och
den enskildes liv. Dharma är dock inte statiskt, världen förändras ständigt och vad som är
acceptabelt ändras genom århundradena.
De tre vägarna man kan välja för att uppfylla dharma och sträva mot moksha är alltså:
Jnana-yoga
Karma-yoga
Bhakti-yoga
22. Samkhya (”överkurs för den som är
intresserad”)
Samkhya är teorin om hur världen är beskaffad och hur människan kan uppnå befrielse. Yoga
är metoden för att få kunskap om hur världen är beskaffad och metoden för att uppnå
befrielse. (Som flera gånger nämnts finns det olika metoder.)
Enligt teorin (samkhya) anses världen (Brahman) vara verklig, men självet (atman) är skiljt
från världen och även från kroppen. Genom kunskap om verklighetens sanna natur kan
människan frälsa (befria) sig själv. Detta är målet, att nå moksha (befrielse, frälsning) och
slippa samsara (återfödelse). Samkhya, som fungerar som ett filosofiskt system, menar att
människan inte behöver någon guds nåd för att kunna frälsas. Det man måste förstå, enligt
samkhya är att självet inte är kroppen, känslorna eller tanken. Man måste förstå att självet
(atman) är Brahman.
Editor's Notes
Panteism (tron att gud är del i allt, en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet.)
Hinduismen är teistisk. Men också panteistisk eftersom de tror på att det finns en själ i allt som finns i världen. D.v.s. det finns en själ i djur, i människor, i växter, i allt. Allting (allas själ) är därmed en del av världsalltet (Brahman).
Under den klassiska tiden ökar alltså inslagen av teism. De hinduer som tar till sig av teismen tillägnar sig alla en egen personlig gud. Vilken gud man blir tilldelad eller väljer är beroende av var man bor, d.v.s. vilken plats. Kontexten avgjorde.
Vishnudyrkarna är flest. De anser att Vishnu har reinkarnerat sig många gånger i mänsklig skepnad. En av dessa inkarnationer är Krishna.
Cyklisk tidsuppfattning
De österländska världsreligionerna har ett så kallat cirkulärt tidsperspektiv. Tiden är inte linjär som i den västerländska världsbilden; vi lever inte i en värld som en gång skapats och som en dag kommer att gå under, utan i en värld som skapas, upprätthålls, går under och skapas på nytt, om och om igen. Vår tillvaro i världen är inte heller en livslinje som börjar med födelse och slutar med död och en eventuell vidare existens i en annan dimension. Att dö innebär att man reinkarneras (återföds) igen. Världen och människan återföds ständigt. Detta eviga kretslopp kallas samsara.
Vedatraditionen handlade om att svara på frågan; Hur ska jag få ett gott materiellt liv?
Upanishaderna avsade sig detta och ville istället fokusera på; vem är jag? Hur fungerar universum? Och var finns jag i relation till allt detta? Fokus på försjunkenhet i sig själv.
Sammanfattning budskapet i upanisaderna: Hela tillvaron baseras på en enda absolut princip, Brahman. Upanisaderna förklarar människans individuella själv, atman, som en reflektion av eller som identisk med Brahman. Återfödelsen (samsara) utkristalliseras i upanisaderna, likaså principen om karman samt att det är möjligt att uppnå frälsning, evig frid och odödlighet (moksa) genom att undgå återfödelse. Vägen till denna frigörelse är att öka insikten om Brahman genom meditation och yoga. Senare växer en teori fram som kopplas till yoga (samkhya).
"Var sjätte människa i världen i dag är indier, och var sjätte indier är en tidigare oberörbar, en dalit. Indiens 3 500-åriga kast- system förblir ett brännmärke på mänskligheten.” (SVD), kastsystemet nämns i de vediska skrifterna för första gången (ca 1500 f.v.t.).
Olika kastgrupper. När idén föddes symboliserades de olika grupperna med olika färger. Och bildligt så talade man om att ur en gudomlig kropp (ur purusha) så kom olika grupper (4 stycken).
Ur munnen: Präster, Brahminerna (Idag 2 % av befolkningen).
Ur armarna: Krigare, (Kshatriyaer), (idag 3 % av befolkningen).
Ur bålen: Jordbrukare, bönder, d.v.s. brukare av jorden (Vaishyaer) (Idag 15 % av befolkningen).
Ur foten: ”Bärare”, tjänare (shudraer) (Idag 55 % av befolkningen).
Sammanlagt: 75 procent av befolkningen.
25 procent står utanför. De har inga rättigheter i det hinduiska samhället enligt varunasystemet. De kan kallas ”oberörbara”. Många ser på dem som karmiskt smittsamma och anser därför att man ska undvika att ens vara i dess närhet (scheduled cast) (utsatt kast).
Dessa kan också kallas daliter. Vilket betyder förtrampade. Men kallar man sig så, så är det en protest mot hela kastsystemets varande.