Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda Pirjo Kainulainen, regeringsråd 30052016

1. 2016-05-30
Rätten till självbestämmande och
begränsning av denna inom
specialomsorgen
Lag om ändring av lagen angående specialomsorger om
utvecklingsstörda
Pirjo Kainulainen, regeringsråd
social- och hälsovårdsministeriet,
30.5.2016

2. Individens självbestämmanderätt
 Rätten att bestämma över sig själv och sitt handlande.
 Utgör en del av vårt system för grundläggande fri- och
rättigheter trots att den inte uttryckligen nämns i
grundlagen.
 Kan kopplas samman med i synnerhet bestämmelserna
om rätten till liv, personlig frihet, integritet och trygghet
enligt 7 § i grundlagen samt bestämmelserna om skydd
för privatlivet i 10 § i grundlagen.
 Begränsningar av självbestämmanderätten och andra
grundläggande rättigheter ska grunda sig på lag.
 Närmare bestämmelser om patientens
självbestämmanderätt finns i lagen om patientens
ställning och rättigheter (785/1992).
 Närmare bestämmelser om klientens
självbestämmanderätt finns i lagen om klientens ställning
och rättigheter inom socialvården (812/2000).
2

3. Beredning under den förra regeringsperioden
 Arbetsgruppen för klientens självbestämmanderätt
inom social- och hälsovården, verksamhetsperiod
1.8.2010–28.2.2014.
 Regeringens proposition till riksdagen med förslag till
lag om stärkt självbestämmanderätt för
socialvårdens klienter och för patienter och om villkor
för begränsningsåtgärder och till vissa lagar som har
samband med den (RP 108/2014 rd) lämnades till
riksdagen 28.8.2014.
 Regeringens proposition (RP 108/2014) förföll när
riksdagen byttes ut våren 2015.
3

4. Ändring av specialomsorgslagen (381/2016)
 Riksdagen godkände FN:s konvention om rättigheter för
personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa
protokoll 3.3.2015, på villkor att förutsättningarna för
ratificering av artikel 14 i konventionen uppfylls i den
nationella lagstiftningen innan ratificeringen fullföljs.
 RP med förslag till lag om ändring av lagen angående
specialomsorger om utvecklingsstörda (RP 96/2015)
lämnades till riksdagen 22.10.2015.
 Man föreslog att specialomsorgslagen ändras så att FN:s
konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning kan ratificeras.
 Ändringen av specialomsorgslagen har godkänts av
riksdagen och träder i kraft 10.6.2016 samtidigt som
FN:s konvention om rättigheter för personer med
funktionsnedsättning.
4

5. Fortsatt beredning under innevarande
regeringsperiod
 Avsikten är att fortsätta beredningen av
lagstiftningen om självbestämmanderätt för
socialvårdens klienter och för patienter som en mer
omfattande helhet vid SHM.
– Vid beredningen utnyttjas tidigare lagberedning.
– Vid beredningen beaktas olika klient- och
patientgrupper (t.ex. personer med utvecklingsstörning
eller demenssjukdom, akuta situationer inom
socialvården eller hälso- och sjukvården).
– Vid beredningen beaktas kontaktytorna mellan
reformen av specialomsorgslagstiftningen och reformen
av mentalvårdslagen och lagen om missbrukarvård.
5

6. Ändringar i specialomsorgslagen (381/2016)
 Nya bestämmelser om att stärka
självbestämmanderätten, stöda förutsättningarna att klara
sig på egen hand samt minska användningen av
begränsningsåtgärder.
 Nya bestämmelser om förutsättningarna för att använda
begränsningsåtgärder samt om det förfarande som följs
då beslut fattas om begränsningsåtgärder.
 Nya bestämmelser om genomgång i efterhand och
anteckning av begränsningsåtgärder, om rapportering
och delgivning av begränsningsåtgärder, om tjänste- och
skadeståndsansvar samt om effektiviserad
myndighetstillsyn.
 Ändrade bestämmelser om specialomsorger oberoende
av en persons vilja.
6

7. Specialomsorgslagens tillämpningsområde
 I specialomsorgslagen finns bestämmelser om att ge
specialomsorger till en person som på grund av medfödd
eller i utvecklingsåldern erhållen sjukdom eller skada
hämmats eller störts i sin utveckling eller sina psykiska
funktioner och som inte med stöd av annan lag kan erhålla
de tjänster han eller hon behöver. (1 §)
 Med yrkesutbildade personer inom socialvården jämställs
personer som utför liknande arbetsuppgifter som
yrkesutbildade personer inom socialvården och har avlagt
lämplig yrkesutbildning i socialvård (t.ex. personer som
avlagt yrkesexamen inom omsorgsarbete för
utvecklingsstörda). (1 a §)
 Bestämmelserna om stärkande av självbestämmanderätten
(42 och 42 a §) tillämpas på alla personer som omfattas av
tjänsterna för specialomsorg av utvecklingsstörda och som
har ett individuellt specialomsorgsprogram.
7

8. Stärkt självbestämmanderätt (42 §)
 Specialomsorger ska ordnas och personer som ges
specialomsorger ska bemötas så att deras
människovärde inte kränks samt så att deras
övertygelse och integritet respekteras.
 När specialomsorger ges ska man beakta
personernas önskemål, åsikter, intressen och
individuella behov.
 Den som får specialomsorger ska ges möjligheten
att delta och medverka i sina egna ärenden.
 Välbefinnandet, hälsan och tryggheten hos personer
som ges specialomsorger ska upprätthållas och
främjas.
8

9. Åtgärder för att utarbeta och se över service-
och vårdplanen (42 a §)
 En service- och vårdplan utarbetas, om det inte finns ett
uppenbart hinder för det
– i samarbete med en person som ges specialomsorger och hans
eller hennes lagliga företrädare
– i samarbete en person och hans eller hennes lagliga företrädare
eller anhöriga eller andra närstående personer som deltagit i
planeringen och genomförandet av servicen, om en myndig klient
på grund av sjukdom, nedsatt psykisk funktionsförmåga eller
någon annan motsvarande orsak inte kan delta i och påverka sin
socialvård
 Service- och vårdplanen ska ses över vid behov, dock minst var
sjätte månad, om det inte är uppenbart onödigt.
– särskilt noggrant bedöms hur den begränsningsåtgärd som
använts inverkar på service- och vårdplanen samt på
specialomsorgsprogrammet
9

10. Åtgärder som ska skrivas in i service- och
vårdplanen (42 a §)
 De åtgärder som stöder och främjar en persons
förutsättningar att klara sig på egen hand och personens
självbestämmanderätt ska skrivas in i service- och
vårdplanen:
1) åtgärder som stöder och främjar en persons förutsättningar att klara
sig på egen hand och stärker självbestämmanderätten
2) skäliga anpassningar som tryggar att personen fullt ut kan delta och
vara delaktig
3) de kommunikationsmetoder personen använder
4) de sätt på vilka personens specialomsorger ges i första hand utan
begränsningsåtgärder
5) de begränsningsåtgärder som enligt bedömning är nödvändiga när
personen ges specialomsorger
10

11. Åtgärder av den som ordnar och producerar
specialomsorger (42 a §)
 En verksamhetsenhet för specialomsorger ska ha ett
tillräckligt antal yrkesutbildade personer inom socialvården
och hälso- och sjukvården samt övrig personal med tanke på
verksamheten och de särskilda behoven hos dem som ges
specialomsorger.
 Personalen introduceras i och får anvisningar om de
arbetsmetoder och sätt genom vilka man i fråga om personer
som ges specialomsorger stöder och främjar förutsättningarna
att klara sig på egen hand och självbestämmanderätten.
 De yrkesutbildade personerna inom socialvården eller hälso-
och sjukvården utbildas i att förebygga situationer som kräver
användning av begränsningsåtgärder och att använda
begränsningsåtgärderna korrekt.
11

12.  I en verksamhetsenhet som ger specialomsorger
främjas ibruktagande av alternativa och
rehabiliterande arbetsformer beträffande
begränsningsåtgärder.
 Man stöder och främjar förutsättningarna för
personer som ges specialomsorger att klara sig på
egen hand och deras självbestämmanderätt genom
ändamålsenliga möbler, redskap och planlösningar.
12

13. Förutsättningar för användning av
begränsningsåtgärder och tjänsteansvar
 Specialomsorger ska i första hand ordnas i samförstånd med
den person som får specialomsorger.
 Inom specialomsorgerna kan man använda de
begränsningsåtgärder som avses i 42 f–42 n § då både
lagens allmänna förutsättningar för begränsningsåtgärderna
och de särskilda förutsättningarna för respektive
begränsningsåtgärd uppfylls.
 Begränsningsåtgärderna kan genomföras av yrkesutbildade
personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården som
hör till verksamhetsenhetens personal (med en yrkesutbildad
person inom socialvården jämställs t.ex. personer som avlagt
yrkesexamen inom omsorgsarbete för utvecklingsstörda)
 Bestämmelserna om straffrättsligt tjänsteansvar tillämpas på
en person som utövar offentlig makt (begränsningsåtgärder).
Bestämmelser om skadeståndsansvaret finns i
skadeståndslagen (412/1974).
13

14. Övrig lagstiftning som ska tillämpas på
användningen av begränsningsåtgärder
 I ett förvaltningsärende tillämpas förvaltningslagen (434/2003)
– principerna för god förvaltning
– hörande av parter
– tolkning och översättning
– innehållet i ett beslut
– delgivning av ett beslut
 Språklag (423/2003)
– språkliga rättigheter
 På ändringssökande i ett förvaltningsärende tillämpas
förvaltningsprocesslagen (586/1996)
– besvärsrätt och besvärsanvisning
– ett beslut kan verkställas trots ändringssökande (31 § 2 mom. i
förvaltningsprocesslagen)
14

15. Tillämpningsområde för bestämmelserna om
begränsningsåtgärder (42 b §)
 Begränsningsåtgärder får användas inom specialomsorger som är
oberoende av en persons vilja och specialomsorger av egen fri
vilja i serviceboenden med heldygnsomsorg eller vid service på en
institution eller inom motsvarande privat service.
– boendeservice och service på en institution har definierats i 21 och
22 § i den nya socialvårdslagen (1301/2014)
– personal ska finnas vid verksamhetsenheten dygnet runt
– verksamhetsenheten ska ha tillräcklig sakkunskap inom medicin,
psykologi och socialt arbete för att genomföra och följa krävande
vård och omsorg.
 Annat kvarhållande än kortvarigt kvarhållande (42 n § 3 mom.)
får användas endast inom specialomsorger oberoende av en
persons vilja.
15

16.  I serviceboenden med heldygnsomsorg och vid
service på en institution kan följande
begränsningsåtgärder användas om både de allmänna
och de särskilda förutsättningarna i lagen uppfylls:
– fasthållande (42 f §)
– omhändertagande av ämnen och föremål (42 g §)
– kroppsvisitation (42 h §)
– kortvarig avskildhet (42 i)
– tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots
motstånd (42 j §)
– användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i
dagliga rutiner (42 k §)
– användning av begränsande anordningar eller klädesplagg i
allvarliga risksituationer (42 l §)
– rörelsefrihet under övervakning (42 m §)
– kvarhållande (42 n §)
16

17.  En del av begränsningsåtgärderna kan användas i dags-
eller arbetsverksamheten inom socialomsorgen när den
ordnas på en offentlig eller privat verksamhetsenhet inom
socialvården med tillräckligt många yrkesutbildade
personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården.
– man kan använda fasthållande, omhändertagande av ämnen
och föremål, kroppsvisitation och användning av
begränsande anordningar eller klädesplagg i dagliga rutiner
– man kan verkställa ett beslut om begränsningsåtgärder som
har fattats för en person i serviceboende med
heldygnsomsorg eller på en institution och gäller
återkommande användning av begränsande anordningar
eller klädesplagg i dagliga rutiner, rörelsefrihet under
övervakning eller kvarhållande som inte är kortvarigt
 verksamhetsenheten ska då ha tillräcklig sakkunskap inom
medicin, psykologi och socialt arbete.
17

18. Allmänna förutsättningar för användning av
begränsningsåtgärder (42 d §)
 Begränsningsåtgärder får användas inom
specialomsorgerna endast när
1)personen som ges specialomsorger inte kan träffa
avgöranden om sin vård och omsorg eller förstå
konsekvenserna av sitt handlande,
2)det är nödvändigt att använda begränsningsåtgärder för
att skydda personens eller andras hälsa eller säkerhet
eller förhindra betydande egendomsskador och
3)andra, lindrigare metoder inte lämpar sig för eller är
tillräckliga i situationen.
18

19.  En begränsningsåtgärd ska vara motiverad med tanke på
personens vård och omsorg samt lämpa sig för och stå i rätt
förhållande till ändamålet.
 Om en person blir föremål för flera begränsningsåtgärder
samtidigt eller efter varandra ska särskild uppmärksamhet
fästas vid deras samlade konsekvenser.
 En begränsningsåtgärd ska genomföras med respekt för
människovärdet hos den som ges specialomsorger, så tryggt
som möjligt och så att personens grundläggande behov
tillgodoses.
 Begränsningsåtgärden ska avslutas genast när den inte längre
är nödvändig eller om den äventyrar hälsan eller säkerheten
hos den som ges specialomsorger.
 Om den som är föremål för en begränsningsåtgärd är
minderårig ska den minderårigas intresse samt ålder och
utvecklingsnivå beaktas när begränsningsåtgärden används.
19

20. Fasthållande (42 f §)
 En person får hållas fast en kort stund i syfte att
lugna personen.
 Fasthållandet kan även innebära att personen flyttas
i verksamhetsenhetens lokaler.
 Fasthållandet ska genomföras med en allmänt
godtagen vårdmetod.
 Beslut om fasthållande fattas av en yrkesutbildad
person inom socialvården eller hälso- och
sjukvården i verksamhetsenhetens personal.
– Beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen.
20

21. Omhändertagande av ämnen och föremål (42 g §)
 Ämnen och föremål kan tas om hand av verksamhetsenheten, om
de till sina egenskaper lämpar sig för att allvarligt äventyra hälsa
eller säkerhet eller skada egendom på ett betydande sätt och som
sannolikt skulle användas för dessa ändamål.
 Beslut om omhändertagande fattas av en yrkesutbildad person inom
socialvården eller hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens
personal.
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
 Verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska fatta ett skriftligt,
överklagbart beslut om saken, om ämnena eller föremålen inte
inom ett dygn efter omhändertagandet lämnas tillbaka till den som
ges specialomsorger.
 Egendom som har tagits om hand ska lämnas tillbaka senast när
specialomsorgerna vid verksamhetsenheten har avslutats för
personen i fråga, om det inte i någon annan lag föreskrivs något
annat om att lämna tillbaka eller förstöra dem.
21

22. Kroppsvisitation (42 h §)
 En person får kroppsvisiteras om det finns grundad
anledning att misstänka att personen i sina kläder eller
på annat sätt bär på sig eller har med sig farliga ämnen
eller föremål.
 En förutsättning är dessutom att den som ges
specialomsorger eller någon annan sannolikt skulle
använda ämnena eller föremålen för att allvarligt
äventyra hälsa eller säkerhet eller skada egendom på
ett betydande sätt.
 En kroppsvisitation ska företas i närvaro av en annan
person som är yrkesutbildad inom socialvården eller
hälso- och sjukvården, om inte något annat följer av
särskilda skäl.
22

23.  Den som visiterar och den vid visitationen närvarande
personen ska i regel vara av samma kön som den som
visiteras.
– Undantag:
– den som visiterar och den vid visitationen närvarande personen är
yrkesutbildade personer inom hälso- och sjukvården
– det är nödvändigt att utföra åtgärden omedelbart för att säkerställa
hälsa och säkerhet för den som visiteras eller för andra
 Beslut om kroppsvisitation fattas av verksamhetsenhetens
ansvariga föreståndare.
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
 Beslutet kan i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person
inom socialvården eller hälso- och sjukvården i
verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska
meddela verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om
saken.
23

24. Kortvarig avskildhet (42 i §)
 En person får för en kort stund, högst två timmar, skiljas från
andra i syfte att lugna ner honom eller henne (dörren till det rum
som används för ändamålet får vid behov låsas).
 En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och
sjukvården ska övervaka personen under hela avskildheten
genom att befinna sig i samma rum eller i dess omedelbara
närhet
– personalen och den som hålls i avskildhet ska ha möjlighet att få
kontakt med varandra
 Beslut om avskildhet för en kort stund fattas av
verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare.
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
 Beslutet kan i brådskande fall fattas av en yrkesutbildad person
inom socialvården eller hälso- och sjukvården i
verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska meddela
verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare om saken.
24

25. Nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd (42 j
§)
 Vid hälso- och sjukvård ska en person som får specialomsorger i
första hand vårdas i samförstånd med personen själv på det sätt
som föreskrivs i 6–9 § i lagen om patientens ställning och
rättigheter.
 En person som inte själv kan fatta beslut om vården kan ges
medicinskt nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd, när
personens hälsa kan vara allvarligt hotad vid utebliven vård.
– När vård- eller undersökningsåtgärder utförs får personen kortvarigt
hållas fast eller kortvarigt begränsas i sin rörelsefrihet med hjälp av
en begränsande anordning, dock högst en timme.
– De begränsande anordningarna ska uppfylla kraven i lagen om
produkter och utrustning för hälso- och sjukvård (629/2010).
25

26.  Personens tillstånd måste övervakas och bedömas fortlöpande
på det sätt som är nödvändigt för personens hälsa och
säkerhet.
 Begränsningsåtgärden kan genomföras av den vårdande
läkaren eller en yrkesutbildad person inom hälso- och
sjukvården i verksamhetsenhetens personal, enligt anvisningar
från läkaren.
 Beslutet om begränsningsåtgärder fattas av en läkare anställd i
tjänsteförhållande
– den som fattar beslutet ska begära bedömningar av
begränsningsåtgärden av verksamhetsenhetens sakkunniga
(läkare, psykolog och socialarbetare) och beakta bedömningarna
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
 Beslutet om begränsningsåtgärd kan i brådskande fall fattas av
den vårdande läkaren eller en yrkesutbildad person inom
socialvården eller hälso- och sjukvården i
verksamhetsenhetens personal, som utan dröjsmål ska
meddela den vårdande läkaren om saken.
26

27. Återkommande nödvändig hälso- och sjukvård
trots motstånd (42 j §)
 När det är uppenbart att behovet av nödvändig hälso- och
sjukvård trots motstånd är återkommande, kan en läkare
anställd i tjänsteförhållande fatta ett skriftligt, överklagbart
beslut om återkommande användning av en
begränsningsåtgärd för högst 30 dagar i sänder.
 Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas
endast om villkoren för användning av begränsningsåtgärd
är uppfyllda.
 När det skriftliga beslutet fattas ska bedömningar av
begränsningsåtgärden begäras av de sakkunniga och
bedömningarna ska beaktas.
 De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera
återkommande användning av begränsningsåtgärden.
27

28. Användning av begränsande anordningar eller
klädesplagg i dagliga rutiner (42 k §)
 Om en persons hälsa eller säkerhet annars sannolikt skulle
äventyras, får man använda följande:
1) anordning som förhindrar att personen ramlar ur sängen, men som inte
hindrar personen att röra extremiteterna eller kroppen, den tid som
personen vilar nattetid eller dagtid och kortvarigt vid andra dagliga
rutiner
2) anordning som förhindrar att personen ramlar av stolen, kortvarigt vid
måltider och andra liknande dagliga rutiner
3) anordning eller klädesplagg som förhindrar personen att skada sig själv
eller förbättrar säkerheten, men som inte begränsar personens
möjligheter att röra extremiteterna eller kroppen eller inte mer än i ringa
utsträckning hindrar honom eller henne att vara aktiv, den tid som det
är nödvändigt.
 De begränsande anordningarna och klädesplaggen ska uppfylla kraven
i lagen om produkter och utrustning för hälso- och sjukvård.
28

29.  En begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg får inte
användas längre än nödvändigt och bara i överensstämmelse med
sitt syfte.
 När en begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg
används inom specialomsorgerna måste personens tillstånd
övervakas och bedömas på det sätt som är nödvändigt för hans eller
hennes hälsa och säkerhet.
 Användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande
klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar
personens hälsa eller säkerhet.
 Beslutet fattas av en yrkesutbildad person inom socialvården eller
hälso- och sjukvården i verksamhetsenhetens personal, enligt
anvisningar från den ansvariga föreståndaren för
verksamhetsenheten.
– När den ansvariga föreståndaren ger anvisningar ska bedömningar av
användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande
klädesplagg begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
29

30. Återkommande användning av begränsande anordningar
eller klädesplagg i dagliga rutiner (42 k §)
 Om användningen av en begränsande anordning eller ett
begränsande klädesplagg sker regelbundet och är långvarig,
fattar den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten ett
skriftligt, överklagbart beslut om återkommande användning för
högst sex månader.
 Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas endast
om villkoren för användning av begränsningsåtgärd är uppfyllda.
 När den ansvariga föreståndaren fattar beslutet ska bedömningar
av användningen av en begränsande anordning eller ett
begräsande klädesplagg begäras av de sakkunniga och
bedömningarna ska beaktas.
 De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera
återkommande användning av en begränsande anordning eller
ett begränsande klädesplagg.
30

31. Användning av begränsande anordningar eller
klädesplagg i allvarliga risksituationer (42 l §)
 En begränsande anordning eller ett begränsande
klädesplagg får användas till att inskränka en persons
möjligheter att röra sig eller vara aktiv endast om det är
sannolikt att personen i annat fall allvarligt äventyrar sin
egen eller andras hälsa eller säkerhet.
 En begränsande anordning eller ett begräsande
klädesplagg får inte användas längre än nödvändigt och
bara i överensstämmelse med sitt syfte.
 De begränsande anordningarna och klädesplaggen ska
uppfylla kraven i lagen om produkter och utrustning för
hälso- och sjukvård.
 Under begränsningsåtgärden måste personens tillstånd
övervakas och bedömas fortlöpande på det sätt som är
nödvändigt för personens hälsa och säkerhet.
31

32.  Användningen av en begränsande anordning eller ett begräsande
klädesplagg måste upphöra omedelbart om den äventyrar
personens hälsa eller säkerhet.
 Ett skriftligt, överklagbart beslut att använda någon annan
begränsande anordning eller något annat begränsande
klädesplagg än en anordning eller ett klädesplagg för att binda fast
en person ska fattas av verksamhetsenhetens ansvariga
föreståndare.
– När beslutet fattas ska bedömningar av användningen av en
begränsande anordning eller ett begräsande klädesplagg begäras
av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas.
 Beslutet om användning av andra begränsande anordningar eller
klädesplagg än de som används för fastbindning kan i brådskande
fall fattas av den vårdande läkaren eller en yrkesutbildad person
inom socialvården eller hälso- och sjukvården i
verksamhetsenhetens personal, enligt anvisningar från den
ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten.
– verksamhetsenhetens ansvariga föreståndare ska utan dröjsmål
informeras och ett skriftligt beslut ska fattas i ärendet
32

33. Återkommande användning av begränsande anordningar
eller klädesplagg i allvarliga risksituationer (42 l §)
 Vid uppenbart behov av återkommande användning av
andra begränsande anordningar eller klädesplagg än de
som används för fastbindning kan den ansvariga
föreståndaren för verksamhetsenheten fatta ett skriftligt,
överklagbart beslut om det för högst sju dagar.
 Om återkommande användning för högst 30 dagar fattas
därefter ett skriftligt, överklagbart beslut av den
ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande
– om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i tjänsteförhållande
fattas beslutet av en läkare eller en socialarbetare anställd i
tjänsteförhållande.
 Också i sådana fall kan en begränsningsåtgärd användas
endast om villkoren för användning av begränsningsåtgärd
är uppfyllda.
33

34.  I ett beslut om återkommande användning av en
begränsande anordning eller ett begränsande klädesplagg
i allvarliga risksituationer ska anges
– hur länge den begränsande anordningen eller det
begränsande klädesplagget maximalt får användas per gång
– varför andra medel inte är lämpliga eller tillräckliga i den
givna situationen
 När beslutet fattas ska bedömningar av användningen av
en begränsande anordning eller ett begräsande
klädesplagg begäras av de sakkunniga och
bedömningarna ska beaktas.
 De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera
återkommande användning av en begränsande anordning
eller ett begränsande klädesplagg.
34

35. Fastbindande med spännbälten (42 l §)
 En person får bindas fast bara när andra metoder inte
räcker till.
 Personen får vara fastbunden bara så länge det är
nödvändigt, och högst åtta timmar utan avbrott eller
upprepade gånger.
– Under den tiden ska den vårdande läkaren bedöma
förutsättningarna för fastbindning på nytt varannan timme.
 Den fastbundna personens tillstånd ska fortlöpande följas
upp genom att en yrkesutbildad person inom hälso- och
sjukvården befinner sig inom syn- och höravstånd från
personen.
35

36.  Ett skriftligt, överklagbart beslut om fastbindning ska
fattas av en läkare anställd i tjänsteförhållande utifrån sin
egen undersökning och en psykiatrisk bedömning.
– när beslutet fattas ska bedömningar av fastbindningen
begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska beaktas
 I brådskande fall kan en läkare anställd i tjänsteförhållande
eller en läkare som ingår i verksamhetsenhetens personal
fatta ett skriftligt, överklagbart beslut om fastbindning
utifrån sin egen undersökning.
– Om personen måste vara fastbunden längre än två timmar
ska det skriftliga, överklagbara beslutet fattas av en läkare
anställd i tjänsteförhållande, som i brådskande fall kan fatta
beslutet på förslag av en läkare som ingår i
verksamhetsenhetens personal via telefon eller någon annan
kontakt på distans
36

37. Övervakad rörelsefrihet (42 m §)
 En persons rörelsefrihet på verksamhetsenheten, hur han
eller hon avlägsnar sig från verksamhetsenheten och rör
sig utanför enheten eller gården i anslutning till enheten
får övervakas, om det är sannolikt att personen i annat fall
skulle äventyra sin egen eller andras hälsa eller säkerhet.
 När andra metoder inte räcker till kan rörelsefriheten
övervakas med en teknisk apparat som personen bär på
sig, planenligt med hjälp av ledsagare eller på något annat
sätt.
– t.ex. kan verksamhetsenhetens dörrar vara låsta
 Planen för rörelsefrihet ska skrivas in i personens service-
och vårdplan.
 När rörelsefriheten övervakas ska det särskilt ses till att
andra personers rörelsefrihet inte inskränks.
37

38. Övervakning av rörelsefriheten på
verksamhetsenheten nattetid (42 m §)
 Om de övriga metoderna inte räcker till för att övervaka
en persons rörelsefrihet nattetid, får dörren till personens
eget rum vara låst högst åtta timmar på natten
– personen ska ha möjlighet att lämna rummet tillsammans
med ledsagare
– En yrkesutbildad person inom socialvården eller hälso- och
sjukvården i verksamhetsenhetens personal ska övervaka
personen i rummet under hela inlåsningen genom att vara i
omedelbar närhet av rummet
– personalen och den som hålls i avskildhet ska ha möjlighet
att få kontakt med varandra
38

39. Beslut om övervakad rörelsefrihet (42 m §)
 Ett skriftligt, överklagbart beslut om rörelsefrihet under
övervakning i högst sju dagar fattas av den ansvariga
föreståndaren för verksamhetsenheten.
 Vid längre perioder av rörelsefrihet under övervakning,
totalt högst sex månader, ska ett skriftligt, överklagbart
beslut fattas av den ansvariga föreståndaren anställd i
tjänsteförhållande
– Om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i
tjänsteförhållande fattas beslutet av en socialarbetare
anställd i tjänsteförhållande.
– När beslutet fattas ska bedömningar av rörelsefriheten under
övervakning begäras av de sakkunniga och bedömningarna
ska beaktas
– De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera
återkommande användning av begränsningsåtgärden.
39

40. Kvarhållande (42 n §)
 En person kan hindras från att lämna verksamhetsenheten
eller avlägsna sig från gården i anslutning till enheten, om
han eller hon därigenom utsätter sig själv eller någon
annan för en omedelbar och allvarlig fara mot hälsa eller
säkerhet.
 På motsvarande villkor kan en person hämtas tillbaka till
verksamhetsenheten eller gården i anslutning till enheten,
om personen påträffas i omedelbar närhet av enheten eller
gården.
 Maktmedel får användas för att hålla kvar eller hämta
tillbaka personen, om de är nödvändiga med hänsyn till
arten och graden av motstånd, hur hotfull situationen är
och övriga omständigheter.
40

41.  I brådskande fall fattas ett beslut om kortvarigt
kvarhållande av en yrkesutbildad person inom
socialvården eller hälso- och sjukvården som ingår i
personalen, och personen ska då med en gång underrätta
den ansvariga föreståndaren på verksamhetsenheten.
– beslutet får inte överklagas hos förvaltningsdomstolen
 En person som får specialomsorger oberoende av sin vilja
kan hållas kvar längre än kortvarigt, om rörelsefrihet under
övervakning inte lämpar sig eller räcker till som åtgärd.
– t.ex. kan verksamhetsenhetens dörrar vara låsta
 En plan för utomhusvistelse och övrig rätt att röra sig den
tid som kvarhållandet pågår ska skrivas in i personens
service- och vårdplan.
 I samband med kvarhållande ska särskilt ses till att andra
personers rörelsefrihet inte inskränks.
41

42. Beslut om längre kvarhållande inom specialomsorger
oberoende av en persons vilja (42 n §)
 Ett skriftligt beslut om kvarhållande i högst sju dagar fattas
av den ansvariga föreståndaren för verksamhetsenheten.
 Vid längre perioder av kvarhållande, totalt högst 30 dagar,
ska ett skriftligt, överklagbart beslut fattas av den
ansvariga föreståndaren anställd i tjänsteförhållande
– Om den ansvariga föreståndaren inte är anställd i
tjänsteförhållande fattas beslutet av en socialarbetare anställd
i tjänsteförhållande.
– När beslutet fattas ska bedömningar av kvarhållandet av
personen begäras av de sakkunniga och bedömningarna ska
beaktas.
– De sakkunniga ska regelbundet kontrollera och utvärdera
återkommande användning av begränsningsåtgärden.
42

43. Anteckning av begränsningsåtgärd (42 o §)
 I klient- eller journalhandlingarna för en person som ges
specialomsorger ska antecknas
1) användningen av och grunderna för en
begränsningsåtgärd
2) personens syn på användningen av och grunderna för en
begränsningsåtgärd
3) konsekvenserna av en begränsningsåtgärd för den som
ges specialomsorger
4) tidpunkten för när en begränsningsåtgärd inletts och
avslutats
5) vem som avgjort frågan om en begränsningsåtgärd eller
fattat beslut om den samt vem som vidtagit
begränsningsåtgärden
43

44. Genomgång av begränsningsåtgärd i efterhand
(42 o §)
 Om en person som ges specialomsorger har varit föremål
för en begränsningsåtgärd ska användningen av åtgärden
utan dröjsmål bedömas i samråd med personen efter att
åtgärden avslutats.
 Vid genomgången i efterhand ska en bedömning göras av
grunderna för begränsningsåtgärden och de metoder med
vilka användning av begränsningsåtgärder kan undvikas i
fortsättningen.
44

45. Rapport om och delgivning av begränsningsåtgärder
(42 p §)
 En person ska utan dröjsmål ges en rapport om innehållet
i och grunderna för en begränsningsåtgärd samt om de
tillgängliga rättsmedlen.
– Om en person har varit föremål för en begränsningsåtgärd vars
betydelse han eller hon inte har kunnat förstå på grund av sitt
tillstånd, ska en rapport ges genast när han eller hon kan förstå
betydelsen med saken.
 Personens lagliga företrädare eller en anhörig eller andra
närstående som deltar i planeringen och genomförandet
av servicen ska få en sådan rapport minst en gång i
månaden.
 Rapporten ska ges i begriplig form och på ett tillgängligt
sätt med beaktande av de kommunikationsmetoder som
mottagaren använder.
45

46.  Dessutom ska en rapport om innehållet i och grunderna
för begränsningsåtgärder lämnas månatligen till
personens egen kontaktperson enligt 42 § i
socialvårdslagen.
 Ett skriftligt, överklagbart beslut om
begränsningsåtgärden ska enligt förvaltningslagen
lämnas till dem som har rätt att söka ändring i beslutet
– personen själv
– personens lagliga företrädare
– om en person som är myndig saknar laglig företrädare, en
anhörig eller annan närstående som deltar i planeringen och
genomförandet av servicen
46

47. Bedömning av användningen av
begränsningsåtgärder (42 e §)
 Om en begränsningsåtgärd har använts ska orsakerna till att
åtgärden har använts och de sätt med vilkas hjälp man i
fortsättningen kan minska bruket av begränsningsåtgärder i
enheten utan dröjsmål bedömas inom verksamhetsenheten.
 Verksamhetsenheten ska bedöma om förutsättningarna för att
förordna en person som får specialomsorger av egen fri vilja till
specialomsorger oberoende av sin vilja är uppfyllda och vid
behov förelägga frågan för bedömning i det organ som
ansvarar för socialvården, om man upprepade gånger eller
långvarigt har använt följande begränsningsåtgärder:
– tillhandahållande av nödvändig hälso- och sjukvård trots motstånd
– användning av begränsande anordningar och plagg i allvarliga
risksituationer
– övervakad rörelsefrihet
– kortvarigt kvarhållande
47

48. Tillsyn över användningen av begränsningsåtgärder
(75 a §)
 Regionförvaltningsverket ska särskilt övervaka hur
begränsningsåtgärder används.
– Vid övervakningen kan regionförvaltningsverket ge en
person som ges specialomsorger möjlighet till ett
konfidentiellt samtal med en representant för verket.
 Om en verksamhetsenhet har använt fastbindning, ska
enheten göra en anmälan till regionförvaltningsverket
senast två veckor efter användningen.
– Anmälan ska innefatta identifieringsuppgifter om personen,
uppgifter om åtgärden, orsaken till åtgärden och namnet på
den läkare som fattat beslutet om åtgärden.
– Regionförvaltningsverket ska utplåna
identifieringsuppgifterna två år efter det att uppgifterna
inkommit.
48

49. Förutsättningar för specialomsorg oberoende av en
persons vilja (32 §)
 En person kan oberoende av sin vilja förordnas att intas
på en verksamhetsenhet för specialomsorger, om han
eller hon
1) inte kan träffa avgöranden om sin vård och omsorg
eller förstå konsekvenserna av sitt handlande,
2) sannolikt allvarligt äventyrar sin egen eller andras
hälsa eller säkerhet, och
3) inte kan få vård och omsorg på något annat sätt
=> dvs. personen motsätter sig specialomsorger av
egen fri vilja
49

50. Verksamhetsenhet som ger specialomsorger som är
oberoende av en persons vilja och gör undersökningar (32 §)
 Specialomsorger som är oberoende av en persons vilja
och därtill hörande undersökningar ges i serviceboende
med heldygnsomsorg eller institutioner, eller på
motsvarande privata verksamhetsenhet.
– effektiverad boendeservice har definierats i 21 § 4 mom. i
den nya socialvårdslagen (1301/2014)
– innehållet i service på en institution har definierats i 22 § i
socialvårdslagen
– personal ska finnas vid verksamhetsenheten dygnet runt
 Verksamhetsenheten ska ha tillräcklig sakkunskap inom
medicin, psykologi och socialt arbete för att genomföra
och följa krävande vård och omsorg.
50

51. Ansökan om specialomsorger som är oberoende av en
persons vilja (32 §)
 en skriftlig ansökan lämnas till ledargruppen för
specialomsorger
 ansökan får göras av personens lagliga företrädare eller
en anhörig eller annan närstående
 ansökan kan också göras också av det organ som
svarar för socialvården inom det område där personen
vistas, eller av en tjänsteinnehavare som förordnats för
uppgiften
 i fråga om personer som är intagna på straffanstalt kan
ansökan göras av anstaltens föreståndare
51

52. Förordnande till undersökning före specialomsorger
som är oberoende av en persons vilja (33 §)
 Ledargruppen för specialomsorger bör förordna att en person
tas in för undersökning, om det är uppenbart att det finns
förutsättningar för att förordna specialomsorger som är
oberoende av en persons vilja.
 Beslut om förordnande till undersökning fattas på grund av en
ansökan om specialomsorger som är oberoende av en persons
vilja och andra behövliga undersökningar och utredningar inom
social- och hälsovården.
 I brådskande fall ska ett skriftligt beslut om förordnande till
undersökning fattas utan dröjsmål och i övrigt senast sju dagar
efter det att en ansökan har inkommit.
 Ett skriftligt beslut ska fattas om förordnande till undersökning.
Beslutet får överklagas hos förvaltningsdomstolen.
 Beslutet kan verkställas trots ändringssökande (31 § 2 mom. i
förvaltningsprocesslagen).
52

53. Hörande före förordnande till undersökning (33 § )
 Innan en person förordnas till undersökning ska hans
eller hennes egen åsikt klarläggas.
 Bestämmelser om hörande av personen själv och av
hans eller hennes vårdnadshavare eller någon annan
laglig företrädare finns i förvaltningslagen (434/2003).
 Om en person som är myndig saknar laglig företrädare
ska en anhörig eller någon annan närstående som är
med och planerar och genomför servicen ges tillfälle att
bli hörd.
 Föräldrarna till en minderårig och den person som tagit
hand om och fostrat den minderårige omedelbart innan
den minderårige förordnas till undersökning ska ges
tillfälle att bli hörda.
53

54. Genomförande av undersökning och avgivande av
utlåtande (33 §)
 En person får vara intagen för undersökning i högst fjorton
dagar från det att beslutet om förordnande till undersökning
fattades.
– under den tiden ska undersökningen göras, ett utlåtande avges
och beslut fattas om att förordna en person att tas in för
specialomsorger oberoende av sin vilja
 Intagningen för undersökning ska avslutas genast, om det
framkommer att det inte finns förutsättningar för
specialomsorger oberoende av personens vilja.
 Undersökningen ska göras av
– en legitimerad läkare, en legitimerad psykolog och en legitimerad
socialarbetare som är anställda i tjänsteförhållande och förtrogna
med omsorgen om utvecklingsstörda
– utöver de ovan nämnda vid behov av andra yrkesutbildade
personer inom socialvården eller hälso- och sjukvården
54

55.  När undersökningen görs ska tidigare utredningar för
bedömning av personens behov av socialvård eller hälso-
och sjukvård eller av personens funktionsförmåga beaktas.
 Vid undersökningen ska personens egen åsikt klarläggas
och andra parter ska ges tillfälle att bli hörda såsom före
förordnandet till undersökning.
 Ett utlåtande undertecknat av läkaren, psykologen och
socialarbetaren ska avges om undersökningen.
 Utlåtandet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till
om det finns förutsättningar för att förordna personen att bli
intagen på en verksamhetsenhet för specialomsorger
oberoende av sin vilja.
55

56. Beslut om att förordna specialomsorger oberoende av en
persons vilja (33 §)
 När undersökningen slutförts ska ledargruppen för specialomsorger
besluta huruvida personen ska förordnas att tas in för
specialomsorger oberoende av sin vilja.
– Det skriftliga beslutet ska innehålla ett motiverat ställningstagande till om
det finns förutsättningar för att förordna personen att bli intagen för
specialomsorger oberoende av sin vilja.
 Ett beslut om att förordna en person att tas in för specialomsorger
oberoende av sin vilja får överklagas hos förvaltningsdomstolen och
HFD.
 Ett beslut om att förordna en person att tas in för specialomsorger
oberoende av sin vilja ska underställas förvaltningsdomstolen
omedelbart, dock senast inom fjorton dagar efter att beslutet
fattades.
– Förvaltningsdomstolen ska handlägga ärendet skyndsamt.
 Beslutet kan verkställas trots ändringssökande.
56

57. Beslut om att fortsätta och avsluta specialomsorger
oberoende av en persons vilja (37–38 §)
 Specialomsorger som är oberoende av en persons vilja ska
avslutas enligt beslut av ledargruppen för specialomsorger eller
Institutet för hälsa och välfärd (THL), omedelbart när
förutsättningar för omsorgen inte längre finns.
 Förutsättningarna för att förordna specialomsorger oberoende av
en persons vilja ska utredas minst med ett halvt års mellanrum.
– En ny undersökning ska göras utan separat beslut om förordnande
till undersökning och ett nytt undersökningsutlåtande ska ges om
personen.
– Ledargruppen för specialomsorger fattar ett skriftligt beslut om att
fortsätta med specialomsorgerna. Beslutet får överklagas hos
förvaltningsdomstolen.
– Ett beslut om att fortsätta med specialomsorger oberoende av en
persons vilja ska underställas förvaltningsdomstolen omedelbart,
dock senast inom fjorton dagar efter att beslutet fattades.
57

58. En persons rätt att få förutsättningarna för fortsatta
specialomsorger oberoende av personens vilja bedömda
(38 §)
 Ledargruppen för specialomsorger ska bedöma förutsättningarna
för att fortsätta med specialomsorger oberoende av en persons
vilja också innan halvårsfristen löpt ut, om personen och hans
eller hennes lagliga företrädare begär en bedömning.
 Om en person som är myndig saknar laglig företrädare har
utöver honom eller henne själv också anhöriga eller andra
närstående som deltar i planeringen och genomförandet av
servicen rätt att begära en bedömning.
 Ingen ny bedömning behöver göras om det har gått mindre än en
månad sedan bedömningen och det är uppenbart att det inte
skett någon förändring i personens tillstånd.
– Orsaken till att ingen bedömning görs ska skrivas in i journalerna.
58