Historier om uppsökande ungdomsarbete

1. Ett liv i lagom storlek
BERÄTTELSER OM UPPSÖKANDE UNGDOMSARBETE

2. Innehåll REDAKTIONENS ANMÄRKNING:
DE UNGA PERSONERNA PÅ
FÖRORD BILDERNA HAR INGET
SAMBAND MED BERÄTTELSERNA I
PROFFS PÅ ATT MÖTAS PUBLIKATIONEN
Ingen gårdag, ingen morgondag… 5
EN UPPSÖKARE FÅR SITT ELDDOP
En syster och hennes bror… 6
UPPSÖKARE BERÄTTAR OM SITT ARBETE
I begynnelsen var gatan, patrullen och uppsökaren… 8
Det sista halmstrået… 8
Ska jag vara förmyndaraktig eller släppa taget? ... 10
En uppsökares kunnande… 11
DEN MÅNGKUNNIGA UPPSÖKAREN: I BYRÅKRATINS LABYRINTER
Fallet Sara… 13
Uppsökarens tankar om fallet Sara… 13
TRE OLIKA FALL
Någonting hände med Thomas då skolan slutade... 15
Internatflickan Lena… 16
Nono blev kvar i natten… 18
UPPSÖKAREN SOM PERSON
Mod att kasta sig ut… 20
NÄR JÄMVIKTEN RUBBAS - utdrag ur en uppsökares dagbok
När psyket inte håller… 23
Ung och ensam i glesbygden... 24
Deprimerad gymnasieflicka… 27
Med familjevåld i bagaget… 28
Tonårsgraviditet… 31
Våld och rädsla i uppsökarens arbete… 32
UPPSÖKANDE ARBETE ÄR ETT LAGSPEL
Specialläraren tog kontakt… 34
Tytti tänkte avbryta för tredje gången… 34
Flicka 20 år ... 34
Stil hör till ungdomarnas grundrättigheter… 35
Livet i övergångsskedet och efteråt… 36
Ingen får försvinna... 36
Uppsökande ungdomsarbete i samarbete med skolan… 36
2

3. FÖRORD
”När man inte ser något bra i sig själv, är har problemen individualiserats. Gänget el-
det andra som ser, och när de andra berät- ler gruppen som tidigare kunde inge en
tar vad de ser, börjar ens egna ögon öpp- falsk trygghetskänsla har splittrats och den
na sig.” Så skriver en av många uppsökan-
”Därför är det unga möter sina problem ensam med nå-
de ungdomsarbetare om sitt möte med en bra med ett got forum i den virtuella världen som sitt
ung person. liv som är i lagom kanske enda stöd.
Den här publikationen har uppkom- storlek Uppsökande ungdomsarbete med be-
mit på initiativ av uppsökande ungdoms- för just en själv.” toning på individen håller på att lösa vår
arbetare och med hjälp av texter som de tids paradox. Samtidigt som ungdomsar-
har skickat in. Uppsökarna träffar årligen betarens och den ungas möte grundar sig
över 8 000 unga personer och med unge- på inbördes respekt och förtroende, grun-
fär 3 000 av dem fortgår arbetet under en längre tid. Arbetet inne- dar sig det långsiktiga arbetet allt mera på de nätverk som omger
bär att ge råd och vägledning, att uppmuntra och delta. Det vikti- dessa två och vars kraftresurser tas i användning. Det individuella
gaste är ändå närvaro i den ungas liv och diskussioner – om livet! arbetet grundar sig i bästa fall på en stark grupp. Den första för-
Världen omkring oss har förändrats och uppsökande ungdoms- troendefulla relationen ger den unga individen kraft att också li-
arbete har förändrats med den. Tidigare kunde vi bättre observera ta på större nätverk, utan vilka man inte klarar sig i dagens värld.
ungdomarnas problem i de ungdomsgrupper och gäng som bil- Hur vet vi att vi är på rätt väg i vårt arbete? Till exempel när
dades i gathörn, vid kiosker och i närheten av skolor och idrotts- det kommer ett tack från en ung person, mitt i natten, som ett
platser. Nuförtiden har de ungas problem allt mera försvunnit från sms till ungdomsarbetaren: ”… tack så jättemycket, det är svårt att
gatan och hittas istället bakom neddragna persienner. Samtidigt förklara, typ, men tack”.
I Tavastehus den 1 juni 2010
Redaktionen
3

4. Mod
4

5. PROFFS PÅ ATT MÖTAS
Ingen gårdag, ingen morgondag
V i får telefonsamtal varje dag. Ib-
land från myndigheter, ibland
från en mamma eller pappa, me-
ra sällan från ungdomarna själva. Men al-
la som ringer berättar samma historia, de
”De här ungdomarna
har ingen
skapat sig egna överlevnadsstrategier,
av vilka den starkaste verkar vara för-
trängning av känslor. Med hjälp av den
strategin har de klarat av att leva i väl-
digt kaotiska och otrygga förhållanden,
gårdag, och
är oroliga för en ung person som de kän- men när de blir vuxna vänder sig strate-
morgondagen är
ner, oroliga för personens liv. gin mot dem själva. De kan inte förstå att
Om vi träffar den unga personen första
inte
det skulle kunna hända något som är bra
gången genom tidsbeställning via myndig-
ännu tillgänglig.” för dem, eller att de faktiskt kanske har
hetsnätverket är det en större utmaning ett värde eller att de kunde vara till gläd-
att skapa en kontakt. Den unga kan va- je för någon annan. När det inre hemmet
ra aningen på sin vakt eller helt nonchalant. Många har levt hela ser ut så här, är det säkert att den unga personen upple-
sitt tjugoåriga liv i olika myndighetsnätverk och de har ingen ga- ver besvikelser, brist på motivation, hinder för utvecklingen,
ranti för att livet just denna gång skulle förändras till det bättre. inlärningssvårigheter och svårigheter att engagera sig.
Om vi har kommit överens om vårt första möte per telefon, Många av ungdomarna har redan tidigare prövat på att bo en-
med den unga själv, träffas vi i en avslappnad miljö någon annan- samma, med vräkning som resultat. I ungdomens glöd har de före-
stans, i ett ingenmansland. I vilket fall som helst, senast under vårt ställt sig vara fria, men de har inte klarat av att ta ansvar. Alla har
andra möte på tumanhand brukar den unga öppna sig för mig, en inte haft en egen familj som stöd i vägen mot självständighet. Det
helt okänd människa, och berätta hela sitt levda liv utan att ute- är så många som inte vet hur man tvättar kläder eller lagar mat.
lämna pappas supande eller mammas mentala problem. Men inte Det har också varit förbryllande att de som har fått en ny egen lä-
för att få medlidande. Många av ungdomarna i projektet har redan genhet har glatt sig under själva flytten, men sedan fortsatt att bo
i ett tidigt skede lärt sig att definiera sig själva genom diagnoser, hos kompisar och bekanta de följande månaderna. Hur skrämman-
genom socialarbetares och andra myndigheters rapporter och för- de kan det inte kännas att plötsligt märka att man är helt ensam?
väntningar. De har inte endast fallit ut ur servicesystemet, utan de Men hur vet jag då att jag har gjort framsteg tillsammans med
har också fjärmats från sig själva och sitt eget liv. en ung person? Hur vet jag att han eller hon har fått krafter och
De här ungdomarna har ingen gårdag, och morgondagen är börjat tro på sig själv? När han första gången på fem månader vå-
inte ännu tillgänglig. De lever här och nu, vilket å ena sidan kunde gar ta av sig mössan som dittills har varit långt neddragen över
vara beundransvärt, om det inte hindrade dem från att bygga upp ögonen, när hon redan för andra gången har klarat av att gå en-
vägen till framtiden. De ser på världen från väldigt olika utgångs- sam till den förberedande utbildningen, när jag ser skymten av ett
lägen och bakgrunder. Gemensamt för dem alla verkar vara för- leende på hans läppar för allra första gången, när hon på eget in-
trängda känslor och en ovana att blunda för svåra problem. De har itiativ frågar när vi ska träffas nästa gång, när han har fått en in-
bristande förmåga till vardagshantering och klarar inte av att enga- sikt om sig själv och är väldigt ivrig över upptäckten, eller när hon
gera sig i planeringen av sitt eget liv eller att genomföra planerna. mitt i natten skickar ett sms: ”Tack så jättemycket, det är svårt att
En stor del av våra ungdomar har redan i ett tidigt skede förklara, typ, men tack”. Då vet jag att vi är på rätt väg.
5

6. EN UPPSÖKARE FÅR SITT ELDDOP
En syster och hennes bror
E n unken trappuppgång… hur ska
jag orka ännu en våning upp,
till den femte? Jag frågar ”Allt-
så, vad ska vi säga när de öppnar dörren?”
Mitt arbetspar konstaterar ”Det får vi se,
Jag frågade ”Alltså,
vad ska vi säga när
i stället för ”vet inte” började hon säga si-
na åsikter. Genast i början gick vi förstås
med båda ungdomarna till arbetskraftsby-
rån och anmälde dem där. Därifrån till yr-
kesvägledningen och slutligen till neurolo-
vi säger det som behöver sägas…” (??) Vi
de öppnar dörren?” giska polikliniken. Utlåtanden fick vi ock-
ringer på dörrklockan och dörren öppnas,
Mitt arbetspar så. Vi inledde introduktion till arbetsliv och
där står familjens mamma. Vi presenterar konstaterar olika yrken för bådas del genast den för-
oss och berättar varför vi är där. Dottern ”Det får vi se, sta hösten. Åt flickan hittade vi en prak-
har inte tagit emot sin studieplats. Studie- vi säger det som tikplats med anknytning till hennes intres-
handledaren är orolig. Vi träffar henne för behöver sägas…” se för serieteckning. Då framkom emeller-
första gången – en blek flicka med svart tid nya saker. Flickan kunde inte använ-
hår. Vi presenterar oss. Mitt arbetspar med da kollektiva transportmedel, så vi fick öva
sin egen otvungna stil och jag litet mera den saken. Vi såg ut de rätta hållplatserna
lågmält. Som svar får vi ett gnyende ljud... En snabb blick in i lä- och åkte rutten med buss och övade att trycka på knappen vid rätt
genheten, flyttlådor i hörnen och också annars litet halvfärdigt in- tidpunkt. Vi kontrollerade också i tidtabellen vilka turer hon skul-
rett. Vi berättar för mamman varför vi har kommit. Mamman ver- le åka. Socialbyrån hjälpte till med att skaffa busskort. Allt verka-
kar nöjd och pratar mycket. I samma andetag konstaterar hon att de bra. Förtroendet växte allt eftersom vi gjorde saker tillsammans
i det andra rummet finns en pojke också… hade inte kommit in i och höll överenskommelser.
skolan på ellinjen och sedan har det inte blivit till någonting. Det Det var i december som vi insåg att ungdomarna faktiskt in-
kommer fram att pojken är 19 år och att han efter grundskolan te stiger ut ur lägenheten om vi inte hämtar dem därifrån! Vi såg
bara har varit hemma. Så började ett arbete som skulle komma att till att pojken fick kontakt med ungdomspsykiatrin. Också till de
ta månader och år. mötena gick han bara om någon av oss var med. När sjukskötarna
Diskussionerna började långsamt. När vi frågade någonting föreslog att de skulle göra hembesök tyckte vi att det var en bra
kunde vi få vänta i flera minuter på ett svar, eller så måste vi för- idé, men det visade sig att pojken inte släppte in dem, så någon
klara närmare, och när svaret sedan kom, kunde det vara någon- av oss fick gå med också på hembesöken. Vi hade ju också gan-
ting mellan ”nä” och ”vet inte”. Så fortsatte vi. Vi hade matlag- ska ofta fått stå utanför pojkens dörr och prata, ibland med re-
ningskvällar tillsammans med syskonen, vi övade att gå i affärer sultat, ibland utan. Men ändå oftast med resultat. Han hade trots
och vi gick på bio. Vi pratade om saker som de var intresserade av. allt godkänt oss. Efter årsskiftet inleddes medicinering och vi tog
Flickan var intresserad av djur, så vi red och skötte hästar tillsam- en paus med arbetssökandet.
mans. Den fåordiga flickan började så småningom öppna sig och Flickan för sin del tillbringade jultiden hemma och funderade
6

7. på någon ny praktikplats. En gång satt vi i min bil och jag berät- arbetspraktiken uppstod vissa problem, men de löste sig. Vi mär-
tade ivrigt om verkstaden. Vi funderade på en plats för rehabilite- ker tydligt att flickan, som snart fyller 19 år, genomgår något slag
ring. Vi besökte stället, men flickan var tveksam. Jag bestämde än- av pubertet, och det är vi lyckliga över. Så osäker, skygg och rädd
då att hon måste börja någonstans, annars skulle hon stanna i sitt var flickan under de första månaderna.
rum för gott. Till slut gick hon med på att försöka, och den reha- För broderns del övergick situationen under våren till vård av
biliterande perioden på verkstaden inleddes. Till all lycka var pen- de psykiska problem som hade hindrat honom från att delta i so-
ningersättningen tillräckligt motiverande och flickan deltog plikt- ciala aktiviteter, som till exempel att gå i affärer. Under våren och
troget i praktiken i fyra månader, dvs. hela våren. Hon fäste sig sommaren träffade vi honom några gånger. På hösten när systern
också vid verkstadshandledaren, som blev en slags stödperson. Vi började i skolan besökte vi familjen igen. Tillsammans med pojken
hälsade på flickan med jämna mellanrum och bekantade oss under började vi planera någon slags aktivitet, åtminstone något reha-
vårens lopp med olika utbildningsmöjligheter. Matlagningssidan på biliterande. Medicineringen hade han slutat med efter en månad,
yrkesläroverket intresserade henne. Läraren där var tillmötesgåen- eftersom han tyckte att den inte hjälpte... Besöken hos ungdoms-
de och redo att ta med flickan i gruppen till hösten. De formella psykiatern fortsatte. Arbetsverkstaden, som var bekant sedan ett
ärendena och pappersbyråkratin sköttes i juni. I juli fick flickan ha år, började kännas som en plats han kunde tänka sig. Vi är lyckli-
ledigt och sedan i augusti skulle skolan börja och hon skulle flytta ga om han börjar med någonting utanför hemmet. Han skulle få
till ett stödboende. En arbetsvinst! All verksamhet utanför hem- ut så mycket av det. Han skulle känna att han vågar.
met verkade ha en positiv inverkan på flickan. De här ungdomarna var två av våra allra första deltagare, efter
Läraren höll regelbunden kontakt med oss och besökte flick- dem har följt över hundra andra. Men de här ungdomarna minns
ans hem för att göra ett individuellt studieprogram, så att också vi särskilt väl, de är speciella... vi har så många gånger upplevt yr-
mamman skulle aktiveras. Allting gick bra under hösten, med un- kesmässig otillräcklighet med dem, det har varit så många frågor
dantag av några olovligt förlängda veckoslut. Läraren larmade oss utan svar, oro, besvikelser och däremellan helt underbara stunder.
om flickan inte dök upp i skolan. Givetvis efter att först upprepa- Som vår utfärd till Vetenskapscentret Tietomaa, när vi pausade vid
de gånger ha försökt kontakta hemmet. Vi hade samma mål som en servicestation där det fanns ett fågeltorn. Där klättrade ungdo-
läraren – att få flickan att fortsätta i skolan. Där fick hon också marna upp, den ena nyss fyllda 18, den andra 20. Som små barn,
kompisar, som hon helt hade saknat efter grundskolan. Dessutom tävlade sinsemellan och kikade med kikarna. Vilka vingar ska bära
lärde hon sig livshantering och samtidigt ett yrke, och blev själv- dem sedan, i framtiden? Vi försöker vårt bästa för att flickan ska
ständig. Litet armbrytning blev det om användningen av pengar. fortsätta i skolan på en annan ort, vi stöder henne vid behov. För
Flickan blev till och med arg på oss då vi tyckte att hon inte kun- pojkens del skulle effektiv medicinering kanske öppna nya möjlig-
de köpa en gitarr för studiestödspengarna, eftersom det inte skulle heter, eller så inte. Ibland har vi funderat över om de fortfarande
bli tillräckligt med pengar över till busskortet, som hon ju behöv- skulle sitta på sina rum om vi inte hade ringt på dörrklockan den
de för att ta sig till studieplatsen, för att inte tala om en månads där gången när vi funderade på vad vi skulle säga. Eller om ing-
kvällsmat och andra utgifter. Oj vad dumma vi var då! en hade öppnat dörren…
Nu är det augusti och flickan är fortfarande i skolan. Under
Upp muntran
7

8. UPPSÖKARE BERÄTTAR OM SITT ARBETE
I begynnelsen var gatan, patrullen och uppsökaren
T ill en början hade vi inget annat alternativ än att bara
sätta igång och pröva oss fram. Den ursprungliga tanken
var att patrullera på gatorna och stöta ihop med ung-
domar helt spontant . Vi märkte emellertid mycket snart att det
arbetssättet inte riktigt fungerade i vårt distrikt. Ungdomarna
inställning till den unga personens livssituation få honom eller
henne på defensiven. När ungdomarna får ett ovänligt motta-
gande då de söker hjälp, är det lätt hänt att de ger upp helt och
hållet. Så börjar en nedåtgående spiral.
Marginalisering av ungdomar och ungdomsarbetslöshet mäts
hade allt mera flyttat sig från staden till ofta i pengar. En marginaliserad ung per-
privata sammankomster och hemmafes- son kostar samhället en miljon euro, osv.
ter. Därför slutade vi ganska snabbt med De här uträkningarna visar ändå inte det
det egentliga patrullerandet. Vi besluta- ”Det tyngsta mänskliga lidande som dessa ungdomar
de oss för att pröva på motsatt system, med uppsökande går igenom. En ung persons livssituation
dvs. låta ungdomarna hitta oss. Att hålla arbete är att väcker ofta många frågor i honom eller
sig framme och tillgänglig hade den för- vara det sista henne. Varför är jag så här? Varför kan
delen att också många anhöriga, som var halmstrået.” jag inte lyckas? Varför duger jag inte?
oroliga över någon ung person, tog kon-
takt. Fortsatt synlighet, reklam och delta- Det sista halmstrået
gande i allahanda evenemang gav resul-
tat och vi började förstå hurdana ungdomar vi egentligen ha- Det tyngsta med uppsökande arbete är att vara det sista
de att göra med. halmstrået. Vid olika instanser har man redan försökt allt som
De ungdomar jag träffade kom ofta från väldigt olika för- kan tänkas och sedan ber man uppsökaren om hjälp. Då bör-
hållanden och befann sig i olika livssituationer. De flesta hade jar vi fundera över vilken tjänst eller aktivitet som kunde få den
emellertid en sak gemensamt: de var rådvilla angående sin egen unga personen att engagera sig, eller vilken slags hjälp han el-
livssituation och framtid och totalt utleda på allt bollande och ler hon kunde ha bäst nytta av.
på att bli skickade än hit och än dit. Ungdomarna hade blivit för- Den som håller på med uppsökande arbete måste ibland
virrade av den servicedjungel som omgav dem. Ibland undrade kanske helt enkelt gå med på att vara det sista halmstrået. Det
jag för mig själv om de här ungdomarna var sådana som myn- är emellanåt tungt och ibland känns det på något vis orättvist.
digheterna redan hade gett upp hoppet om. Många ungdomar Dåliga dagar tänker man kanske att till oss skickas bara det som
berättade att den hjälp de hade fått hade varit ytlig och tillfäl- blir över vid andra serviceenheter. Men för den unga personen
lig. Man behandlade symptomen, inte orsakerna. Ungdomarna är det förstås en fördel att det finns ännu en möjlighet och en
var tvungna att gå igenom varje delområde av livet med olika chans. I uppsökande arbete gäller det att svara på dessa utma-
personer vid olika myndigheter och varje gång fick de ändå för- ningar och höja sig till den nivå som krävs. Det är mycket jobb,
klara allting från början. Ibland kunde också en väldigt otrevlig men för mig är uppsökande arbete värt allt det jobbet.
8

9. Vä rdighet
9

10. Att b ry sig om
Ska jag vara förmyndaraktig eller släppa taget?
Ungdomars rädsla för att binda sig är ett gissel i uppsökande arbe- snabba eller enkla lösningar på den här utmaningen.
te. De klart mest krävande deltagarna är just de ungdomar som av Att ta emot hjälp kan tidvis vara svårt för vem som helst. Trös-
en eller annan anledning inte klarar av att utnyttja erbjudna tjäns- keln verkar också bli allt högre ju längre situationen lämnas oupp-
ter. Antingen är det jobbigt att gå till socialen, pinsamt att ringa klarad: man vänjer sig vid att ligga hemma och skammen över syss-
till läkaren eller så är det bara omöjligt att orka stiga upp på mor- lolösheten växer.
gonen. Vilken orsaken än må vara, verkar det som att en del ung- Ett problem för sig är att uppsökande arbete grundar sig på
domar helt enkelt inte kan ta emot hjälp. Det är uppsökarens upp- frivilligt deltagande och den unga personens samtycke. Om någon
gift att ta reda på var det verkliga problemet ligger och hur man vägrar ta emot handledning så är det i princip hans eller hennes
kan lösa det. Jag har åtminstone inte ännu själv lyckats hitta några eget beslut och därmed jämnt. Å andra sidan skulle det kännas yt-
10

11. terst ansvarslöst att i det läget ge upp och förklara fallet avslutat. unga personen vill och kan göra åt saken och vilken hjälp han el-
Uppsökande arbete känns i praktiken som en fortsatt balansgång ler hon behöver för att klara av det. Ibland är ett viktigt steg fram-
mellan att vara förmyndaraktig och att helt släppa taget. För att åt att helt enkelt konstatera att den unga till exempel på grund av
uttrycka saken något positivare kunde man till exempel tala om att mentala problem inte kan göra just någonting. Också den insikten
respektfullt erbjuda hjälp med de problem som den unga personen kan kräva en lång handledningsprocess, under vilken man har prö-
själv upplever som viktiga. vat alla möjliga lösningar och blivit besviken upprepade gånger då
Frivilligheten kan nämligen helt klart också ses som en möjlig- försöken alltid av någon oförklarlig anledning misslycka.
het. Uppsökaren har inte makt att bestämma över den unga per-
sonens utkomst eller utfärda karens, utan diskussionen förs på ett En uppsökares kunnande
mera jämbördigt plan. Hur mycket man än kan längta efter något
konkret verktyg att ta till som stöd för hjälpandet, så är det ändå Långa och slingrande processer kräver uthållighet även av uppsöka-
en lättnad att man i handledningen kan koncentrera sig enbart på ren. När samma deltagare hänger kvar på listorna under en lång tid
diskussion och själva handledandet. Det här verkar också göra det och inte verkar komma någon vart i sitt liv är det lätt att börja tvivla
lättare för ungdomarna att prata. Uppsö- på sin egen förmåga som handledare eller
kande arbete upplevs som mindre officiellt huruvida arbetet räcker till. Det kan emel-
än till exempel ett besök på arbets- och nä- lertid handla om att deltagaren helt enkelt
ringsbyrån. Ibland kan man säga att uppsö- ”Jag har alltid inte har varit redo att fortsätta framåt. Den
karen nästan fungerar som den unga per- emellanåt rätta tjänsten har inte hittats och i uppsö-
sonens bundsförvant mot alla övriga myn- förundrat mig karens ögon ser det ut som att deltagaren
digheter och deras uppmaningar, blanket- över hur mycket bara hänger kvar.
ter och byråkrati. jag faktiskt vet om I ett sådant läge är samarbete det en-
En sådan motsatsställning är förstås i olika saker!” da alternativet. Det gäller att i något nät-
sig inte särskilt rättvis eller fruktbar för nå- verk hitta den hjälp som kan vara till nytta
gon part. Ändå lönar det sig för uppsöka- för den unga personen. Samarbetet måste
ren att undvika att ordna alltför stora nät- fortsätta också efter att en lovande tjänst
verksdiskussioner. Den unga personen borde i och med det upp- har hittats. Uppsökaren kan för sin del hjälpa den unga personen
sökande arbetet ges en möjlighet att starta från rent bord. Ibland att gå med i verksamheten och stanna kvar i tjänsten. Uppsökaren
måste man till och med beskydda denna möjlighet och fungera som kan också stå till tjänst med bakgrundsuppgifter och i övrigt fung-
medlare om det skär sig riktigt ordentligt mellan den unga perso- era som ett arbetspar. När man kommer så här långt kan man re-
nen och någon instans. Uppsökande arbete kan i bästa fall funge- dan dra en första lättnadens suck, ett steg har tagits eller ett mål
ra som en neutralt utomstående instans, som rycker loss den situa- har satts upp. När det handlar om en ung person som har varit rik-
tion som har kört fast, så att man kommer framåt igen. tigt ute i blåsten känns redan det här som en stor vinst.
Risken verkar vara att den unga personen har varit tvungen att I det här arbetet har jag fått använda allt det kunnande som
springa från den ena myndigheten till den andra, och fått råd och jag har samlat på mig genom åren. Utmaningar finns alltså så det
anvisningar i det oändliga. I det här skedet behövs en förmåga att räcker. Såväl min utbildning som mina matlagnings- och däckby-
endast vara tillgänglig. För mig är det viktigt att i det uppsökande teskunskaper har behövts. Ibland har det känts som att jag borde
arbetet presentera olika alternativ och hjälpa den unga individen att vara polis, jurist, läkare, lärare, psykolog och dessutom expert inom
välja mellan dessa. Något behöver göras och därför har den unga alla övriga tänkbara branscher. Jag har alltid emellanåt förundrat
personen hamnat hos mig. Följande steg är att ta reda på vad den mig över hur mycket jag faktiskt vet om olika saker!
11

12. Sam arbete
12

13. DEN MÅNGKUNNIGA UPPSÖKAREN: I BYRÅKRATINS LABYRINTER
Fallet Sara
S ara drygt 20 år, tog kon-
takt med oss. Hon stude-
rade deltid och ville ha ett
sommarjobb. I telefondiskussionen fram-
kom att hon hade sökt oavlönad prak-
”Efter några
telefonsamtal
och möten fyllde
klient, eftersom hon räknades som stude-
rande. Då ringde jag till Fpa och tog reda
på möjligheterna att få yrkesinriktad reha-
bilitering. Yrkesinriktad rehabilitering kan
ansökas genom att fylla i en blankett och
tikplats vid ett ämbetsverk. Hon kunde vi tillsammans i bifoga behövliga bilagor, t.ex. B-intyg av
emellertid inte antas direkt, eftersom en läkare. Efter några telefonsamtal och mö-
ansökningarna och
praktikant måste vara försäkrad. I prak- ten fyllde vi tillsammans i ansökningarna
postade dem.”
tiken innebär detta att man måste kom- och postade dem. Nu väntar vi på ett be-
ma till praktikplatsen den formella vägen, slut och hoppas att ärendet ska behandlas
t.ex. via arbetslivsträning eller arbetspröv- snabbt, så att Sara hinner jobba i sommar!
ning. På ämbetsverket var man redo att ta emot henne för som- Givetvis under förutsättning att beslutet är positivt.
marjobb, bara den formella biten ordnades.
Sara har en vårdkontakt på grund av problem med sin menta- Uppsökarens tankar om fallet Sara
la hälsa, så med hennes tillåtelse kontaktade jag den vårdande in-
stansen för att höra deras syn på hennes möjlighet att orka arbeta. Det är möjligt att utnyttja olika tjänster, eller åtminstone att an-
Jag började utreda Saras möjlighet att bli klient vid servi- söka om dem, men processerna tar tid. Bara det att få informa-
cecentret för arbetskraft (TYP). Men vid TYP kunde man inte ta tion om vilka tjänster den unga personen har rätt att ansöka om
emot Sara som klient, eftersom hon inte var arbetslös arbetssö- kräver många kontakter till olika instanser. Det får mig att fun-
kande. Jag ringde till rehabiliteringsrådgivaren på arbetskrafts- dera på att många ungdomars kraftresurser kanske tryter redan
byrån. Arbetskraftsbyrån kunde för sin del inte ta emot Sara som efter de allra första telefonsamtalen.
13

14. R espekt
14

15. TRE OLIKA FALL
Någonting hände med
Thomas då skolan slutade
T homas var en tians elev i grundskolan. Han klarade stu-
dentexamen utan att plugga särskilt mycket. Han hade
gott om kompisar i skolan. På kvällarna satt han hemma
vid datorn, spelade spel och chattade och på morgonen for han
till skolan igen. Hemmet var helt vanligt. Pappan var i byggbran-
det första mötet kom endast mamman. Thomas hade nog lovat att
komma, men hade sedan inte orkat. Mamman var djupt orolig för
sin son och vi funderade på de olika alternativ som vi kunde er-
bjuda Thomas, för att han skulle få grepp om vardagen. Eftersom
bröderna var viktiga för Thomas, och de också var oroliga för ho-
schen och mamman var tjänsteman. Föräldrarna skilde sig då Tho- nom, kom vi överens om att försöka få Thomas att komma till ett
mas var 16 år. Thomas har två äldre brö- möte tillsammans med den ena brodern.
der som nu är ordentligt över tjugo år, ar- Äntligen fick jag träffa Thomas. Han
betar och har examen. var en slagfärdig och social person. Han
Thomas har på något sätt alltid va- verkade vara en ung och vis man, om än
rit annorlunda än sina bröder. Han tar ak-
”Till det något på sin vakt. Han var i försvarspo-
tivt del i samhällsfrågor och oroar sig över första mötet sition liksom för säkerhets skull, eftersom
krig och djurplågeri. Han har aldrig riktigt kom endast han inte ännu visste vem det var han ha-
kunnat tåla det goda socialskyddet i Fin- mamman.” de att göra med.
land, utan anser att var och en borde klara Det första mötet blev ganska ytligt.
sig på egen hand. Thomas har inte heller Eftersom också mamman och brodern var
sökt in till någon utbildning och inget jobb med, var situationen naturligtvis en annan
känns tillräckligt intressant. Samhällsfrågor än om vi hade träffats på tumanhand. Det
är intressanta och sådana kan han diskutera hur länge som helst. var som om Thomas hade ett skyddsglas framför sig, och han
Någonting hände med Thomas då skolan slutade. Plötsligt var släppte ingen ny människa nära inpå.
han utan kompisar, eftersom han inte hade lyckats knyta kamrat- Thomas gav en sådan bild av sig själv att han inte var intres-
kontakter utanför skolan. Också de äldre bröderna, som Thomas serad av någonting och att han nog skulle hinna arbeta och gå i
hade tillbringat mycket tid tillsammans med som yngre, hade flyt- skola senare. Vi arbetar vidare på Thomas villkor och det är han
tat hemifrån och nu levde han plötsligt ensam med sin mamma. som bestämmer hur fortsättningen blir.
Thomas hade hunnit fylla 21 och bodde fortfarande hemma. Han Tiden har gått och i morse kom det ett meddelande från mam-
var av den åsikten att något stöd från samhället söker han inte man om att hon skulle vilja prata om Thomas. Vi har avtalat om
och han ville inte ens höra talas om någon arbetskraftsbyrå. Han en telefontid imorgon, men om Thomas inte själv tar kontakt ver-
behövde ingenting sådant. kar situationen mycket utmanande. Vår tro är ändå orubblig och vi
Thomas mamma tog kontakt med oss första gången för fem söker tillsammans olika alternativ att stödja Thomas. Vi går lång-
månader sedan. Vi diskuterade Thomas situation och kom överens samt men säkert framåt och till all lycka har han en mamma och
om att mamman försöker få Thomas att komma och träffa oss. Till bröder som bryr sig om och ger stöd. Det är det inte alla som har.
15

16. Internatflickan Lena
I oktober 2008 blev jag första gången ring i anslutning till avtalet fick hon via
kontaktad angående Lena. Hon hade ef- internatet. På arbetsplatsen var alla nöj-
ter grundskolan kommit in på förberedan- ”Jag har följt da med henne. När hon hade arbetat tre
de utbildning, som hon hade avbrutit. Nu hennes väg månader tänkte vi att hon borde få be-
hade hon ingenting att göra på dagar- mot vuxenlivet kanta sig med någon annan arbetsplats
na. Hon bodde på ett internat där hon under två och ett också. Eftersom hon under denna peri-
fick hjälp med dagliga göromål i den mån od hade deltagit i yrkesvägledning var
halvt år och
det behövdes, till exempel med planering arbetsprövning ett möjligt alternativ. En
jag är stolt över
av ekonomin. Internatföreståndaren ha- sådan plats ordnades via arbets- och nä-
henne.”
de hört om uppsökande verksamhet av ringsbyrån.
kommunens socialarbetare, som emeller- På den andra platsen var hon ett
tid inte hade Lena som klient. halvt år och hon skötte sina arbetsupp-
Under vårt första möte fick jag uppfattningen att Lena var gifter väl. Enligt yrkesvalstesterna var branschen lämplig för
en sympatisk, musikaliskt begåvad, omtänksam och öppen ung henne. Eftersom en lång utbildning på två till tre år inte är
kvinna. Dessutom hade hon klart för sig vilken bransch som in- lämplig för Lena, tog vi via arbetsprövningsplatsen reda på ett
tresserade henne. Arbete med barn och ungdomar var hennes kortare alternativ. Tyvärr borde hon vara 20 år eller arbeta inom
bransch. Trots sin unga ålder hade hon redan upplevt många branschen för att få delta i den lämpliga utbildningen. Men hon
förluster och svåra situationer, vilket gjorde det viktigt att hitta kom in på en utbildning med inriktning på arbete med ungdo-
en meningsfull sysselsättning. Hon hade också svårigheter med mar, vilken arrangeras av en förening.
koncentration och livshantering. Jag har träffat Lena med ungefär tre månaders mellanrum.
Lena behövde också enligt mig snabbt få någon sysselsätt- Hon värdesätter sig själv och planerar för hur hennes situation
ning på dagarna, så jag började ta reda på olika möjligheter ska ändras då hon snart fyller 18 år. Hon har klart för sig hu-
till fortsatt utbildning. Eftersom hon visste vilken bransch hon rudan bostad hon vill ha och i vilken stadsdel. Jag har nu följt
ville arbeta i, frågade jag vid grannkommunens morgon- och hennes väg mot vuxenlivet under två och ett halvt år, och jag
kvällsgrupper för skolelever om hon kunde få en praoplats. Ef- är stolt över henne. Hon har själv arbetat aktivt för sin framtid.
ter en intervju var de villiga att ta emot henne. Avtalsformen Hon har idag en studio i sitt hem där hon gör musik och hon
var jag tvungen att hitta på själv, eftersom hennes ålder och har redan gjort tiotals egna låtar. Också hennes klädstil har för-
situation gjorde att inga befintliga avtal var tänkbara. Försäk- ändrats från tonårsaktig till sofistikerat vuxen.
16

17. Enga gemang
17

18. Ly ssnande
Nono blev kvar i natten
Jag såg Nono första gången på ett foto taget av polisen. Jag ha- den rymliga lägenheten för att väcka honom. Jag var på mitt första
de tidigare på morgonen varit hemma hos Nono tillsammans med hembesök och tyckte att det fanns rum i alla riktningar och i varje
en socialarbetare från barnskyddet. Mamman visste inte var pojken rum en dörr till. Socialarbetaren väckte pojken. Rummet såg ut som
fanns, systern kunde berätta en del, men inte ge så exakta uppgif- vilket ungdomsrum som helst, en plansch på väggen, på skrivbor-
ter om broderns kompisars namn och adresser att vi hade kunnat det spelade en bandspelare knappt hörbart, i den halvtomma bok-
få tag på någon av dem. Socialarbetaren visade ett foto och fråga- hyllan låg skolböcker, cd-skivor, allt möjligt. Nono mumlade. Jag
de om jag kände till Nono sedan tidigare. Vid tillfället för arreste- skämdes. Jag var hemma hos okända människor och jag skämdes
ringen hade polisen hittat pojken i en annan stad på morgonnatten. över att blanda mig i deras liv, stå mitt i deras morgon och le, och
Socialarbetaren berättade att Nonos familj hade kommit till Finland på så vis påstå att vi kunde något som de inte kunde, och att det
några år tidigare. Det hade börjat gå dåligt i skolan och man hade gav oss rätten att tränga oss in i deras morgon och i deras liv. Ett
också anmält drogmisstankar. Testresultatet var negativt. Man vis- barn i blöjåldern stod på en stol i köket och log ihärdigt och upp-
ste att Nono rörde sig med landsmän som var äldre än han själv och repade samma barnspråksord om och om igen. Mamman svarade
att han hade gjort överraskande resor både norr- och söderut. Till med mjuk och tyst röst. Jag gick tillsammans med socialarbetaren
exempel när han hade fått pengar av sin mamma till att köpa en till vardagsrummet för att vänta. Efter ungefär en kvart kom Nono
tröja så hade han rest några dagar till en annan del av Finland och och vi träffades för första gången. Vi skakade hand.
inte kunnat eller velat berätta vad för slags resa det hade varit. En Socialarbetaren förklarade situationen; man måste gå i skolan,
morgon var Nono hemma. Systern sade att han sov. Vi gick igenom även om man inte vill. Socialarbetaren pekade på mig och berätta-
18

19. de om möjligheten att gå i skola på arbetsverkstaden. Till slut gick de andra morgnarna. Nono gick nog och lade sig på kvällen, men
Nono med på att följa med. Blöjbarnet tog farväl av sin bror med stack sin väg på natten. Mamman sade någonting och log. ”Nono
ett leende, storebror tittade på barnet och sade något med lågmäld, bra pojke. Skolan svår.”
stadig röst, sedan tittade de på varandra en liten stund. Jag var i kontakt med skolan och barnskyddet och till slut sa-
Vi gick alla tre över järnvägen och viadukten till socialcentralen. de socialarbetaren att det hade kommit ett meddelande från högre
Emellanåt gick Nono först, med keps och säckig täckjacka, jeans instans om att vi inte längre skulle jaga pojken.
som nätt och jämt hölls uppe, emellanåt gick han efter oss och vi Från skolan fick jag höra att Nono inte hade synts till där. Un-
fick vänta då han rättade till jeansen. der träningen på sommaren frågade jag Nonos klasskamrater om
På socialcentralen blev Nono arg. Vi satt alla tre i socialarbetarens de hade sett till honom, men ingen kunde eller ville berätta nå-
rum. Först lyssnade han och försökte svara got särskilt.
och hitta förklaringar, men då han inte hit- Nästa gång jag såg Nono var på hös-
tade någon förklaring och inte heller någ- ten. Han stod och hängde tillsammans
ra ord, och inget motiv till vår verksamhet, ”Vi gick med några andra ungdomar vid en kiosk.
började han anklaga socialarbetaren, som alla tre över Jag körde förbi, men vände tillbaka, bana-
barmhärtigt lät mig sitta bredvid och bara järnvägen de mig väg genom gruppen av ungdomar
se på. Nono klandrade oss. Varför fick han och viadukten till och ryckte honom i ärmen. Han sade att
inte vara i fred? Varför måste någon alltid socialcentralen.” han kom ihåg mig, vi bytte nummer ge-
komma till hans hem, till hans eget rum? nom att han ringde till min telefon. Någ-
Varför tror ni att jag inte kan klockan? Till ra andra telefonsamtal oss emellan har det
slut steg han upp, sade något och gick sin inte varit sedan dess.
väg. Vi hörde hans steg i korridoren. Strax före jul var vi till skolan och be-
På skolmötet var vi flera deltagare, vi presenterade oss och rek- rättade om träningen på sommaren. Längst bak i klassen skymta-
torn började tala. Först redovisade han Nonos frånvarotimmar och de jag en förstulen nickning. Jag fick höra att skolan hade börjat
erbjudna och förkastade möjligheter. Möjligheten att gå i skola vid smaka. Nu såg jag hans namn bland de invandrarelever som avslu-
arbetsverkstaden tyckte han var makalös och orimlig, det kunde tade grundskolan. Jag frågade upp saken av hans lärare, som kon-
inte vara lagligt! Rektorn räknade upp vad som måste göras, hur staterade att Nono genom språkprov sökte till förberedande utbild-
sakerna skulle skötas: nu börjar den här pojken komma till skolan ning. Men. De gamla fasonerna hade återvänt, med många från-
och han ska bli till, ja, någonting. På eftermiddagen hörde jag att varotimmar. En sjundeklassens elev, uppskattade läraren. Han bör-
Nono hade varit i skolan ungefär en lektion innan han försvann. jar snart vara i den åldern att han styrs vidare från grundskolan,
Några vintermorgnar körde jag bilen nära det stora trähuset, från övergångsklassen.
halkade över gården fram till trappan, där det enligt namnskylten För ett år sedan, inte lång tid efter vårt första möte, hade det
till största delen bodde invandrare. På Nonos dörr stod inte famil- kommit ett samtal till min mobil från honom. Hade han ringt rätt
jens efternamn. Pappan kom emot mig på den övre trappavsatsen, nummer? Hade han något ärende, och i så fall, vad? Vad hade hänt
lik en besynnerlig skatteinspektör, och försvann i trappans dunkel om jag hade svarat?
med en portfölj i handen och en röd mössa långt neddragen över En gång såg jag honom på natten i närheten av kiosken. Det
öronen. Vi växlade aldrig ett ord med varandra. var sommar. Jag såg på avstånd en grupp på tre personer, de såg
Några morgnar stod jag i tamburen och lyssnade då mamman ut att kivas och en av dem gick åt sidan och gjorde några försva-
på ett främmande språk förklarade vad som hade hänt, blöjbar- rande och hotfulla rörelser. De båda andra höll sig på avstånd. Jag
net pratade i bakgrunden, tvättmaskinen surrade, systern lyssnade körde förbi i bilen. Nono blev kvar i natten, förstenad i en märklig
på sin mamma och berättade samma saker som hon hade berättat försvarsposition. Håll er på avstånd.
19

20. UPPSÖKAREN SOM PERSON
Mod att kasta sig ut
U ppsökarens personlighet in-
verkar mycket på hur man
lyckas möta den unga per-
sonen och vinna förtroende. Uppsöka-
ren måste ha tålamod och klara av den
”När vi träffas
finns vi bara till
myndigheter, även om vi alltid försöker
påminna om att Rom inte byggdes på en
dag, och Paris inte på en vecka.
För mig består uppsökande arbete av
två lika viktiga delområden: att möta den
för den unga
unga personens ständiga rörelse fram- unga personen individuellt och att byg-
personen och hans
åt och bakåt i livet. Uppsökande arbete ga upp ett service- och samarbetsnätverk.
eller hennes
kräver snabba reaktioner och problem- När det handlar om samarbete tar arbetet
lösningsförmåga, ett uppsökande arbets-
ärenden.” naturligtvis aldrig slut. Nya tjänster upp-
grepp samt utmärkta sociala färdigheter. I står och åtminstone enskilda arbetstaga-
det här arbetet krävs att arbetstagaren har re byts ut. Uppsökaren måste hänga med
beredskap och finkänslighet och vågar kasta sig ut i det okända i utvecklingen och se till att han eller hon är känd i servicenät-
och skjuta egna värderingar, åsikter och egen bakgrund åt sidan. verket. Grunden måste vara färdigt byggd för att hjälp och lämp-
Även om deltagarinriktning är ett nyckelord i mitt arbete, öpp- lig samarbetskontakt alltid snabbt ska finnas till hands när det
nar det inga dörrar. Dialog och närvaro är grunden såväl för att behövs.
vinna förtroende som för att skapa en känsla av värde, men sär- Den individuella handledningen är en annan sida av saken:
skilt när det gäller ungdomar som har blivit illa behandlade stö- den egentliga orsaken till varför samarbetsnätverket byggs upp.
ter jag ofta på problemet att mina ord inte når fram utan går För det uppsökande arbetets del finns det ingen orsak till att in-
helt förbi, vilket å andra sidan är väldigt förståeligt. De här ung- te se varje ung person som ett helt individuellt fall. Det här för-
domarnas liv är fyllda av svek och brutna löften och de tror in- pliktar också klart uppsökaren att möta ungdomarna på ett ge-
te längre på ordens kraft. nuint sätt och på allvar. Inom uppsökande arbete finns en unik
När vi träffas finns vi bara till för den unga personen och möjlighet att uppnå en handledningssituation som är nästan helt
hans eller hennes ärenden. Vi har tid, och det är just tid vi ger fri från baktankar eller mål som dikteras av en organisation. Det
den unga personen, vi går inte fram som ett ånglok. Pressen på här är enligt min mening en av de mest krävande och givande
att nå snabba resultat är ändå kännbar i kontakten med många sidorna med uppsökande arbete.
20

21. Fö rtroende
21

22. Upps kattning
22

23. NÄR JÄMVIKTEN RUBBAS
När psyket inte håller
- utdrag ur en uppsökares dagbok
T jänsteinnehavaren kontaktade mig per telefon. Han ha-
de berättat för klienten om uppsökande arbetsparverk-
samhet, och för klienten passade det att vi besöker ho-
nom i hans hem. Det handlar om en poj-
ke som inte kan lämna sitt hem på grund
sms föreslog jag att vi skulle träffas, men jag fick inte svar på något
meddelande. Jag ringde till den tjänsteinnehavare som kontaktat
mig tidigare och berättade om läget. Tjänsteinnehavaren berätta-
de att han också ibland hade försökt ringa
i flera veckor innan han hade fått kontakt.
av sitt psykiska tillstånd. Det är osäkert om Jag fortsatte att ringa till pojken, utan
”Det handlar om
han fortfarande har en aktiv vårdkontakt. att få något svar.
en pojke som
Pojken behöver hjälp med att hitta en väg Tjänsteinnehavaren och jag diskutera-
inte kan lämna
ut ur isoleringen. Vi kom överens om ett de igen och konstaterade att det inte vo-
hembesök, dit jag gick tillsammans med
sitt hem på grund re någon bra lösning att lämna fallet öp-
tjänstemannen.
av sitt psykiska pet. Pojken ville ju träffa uppsökaren och
Under besöket kom det fram att poj-
tillstånd.” han ville helt klart få hjälp med sin situa-
ken hade haft en vårdkontakt tills han på tion, så det hade varit fel mot honom att
grund av sitt psykiska tillstånd inte läng- lämna ärendet ouppklarat. Vi funderade
re klarade av att gå dit. För tillfället är den enda vården medicine- på möjligheten att kontakta mentalvårdscentralen. Jag fundera-
ring, och av medicinen finns inte mycket kvar. de också tillsammans med en annan uppsökande arbetare på om
Pojken berättade att han har ständiga symptom som försvå- det är etiskt rätt att ta tag i saken även om man inte får kontakt
rar vardagen. Han vågar inte lämna lägenheten utan sällskap av med klienten.
kompisar. Tre veckor efter hembesöket försökte jag först ringa pojken.
Pojken vill själv få ordning på sin tillvaro, som till exempel Därefter skickade jag ett sms där jag berättade att jag kommer och
vårdkontakten och ekonomin. Han är villig att skapa en aktiv vård- ringer på hans dörrklocka. Genom postluckan släppte jag ner ett
kontakt. Jag letade upp numret till mentalvårdscentralen på nä- brev där det stod att jag hade varit och ringt på och att jag var
tet. Vi kom överens om att han ringer dit och berättar om sin si- orolig för honom och följande dag tänkte kontakta mentalvårdsby-
tuation och bokar en tid. Jag ska ringa honom följande dag och rån. Jag bad också att han skulle kontakta mig redan samma dag.
fråga vilken dag tiden är och boka in tiden i min kalender så att Nästa dag försökte jag ringa honom och jag skickade också
jag vid behov kan följa med honom. Pojken är intresserad av nå- ett sms innan jag ringde mentalvårdsbyrån. Efter samtalet skicka-
gon aktivitet dagtid, men han tror inte att han för tillfället klarar de jag ett sms till pojken igen.
av att ta sig dit. Aktiv vård är alltså det primära målet. Några dagar efter mitt samtal till mentalvårdsbyrån kontak-
Under de två följande dagarna försökte jag få kontakt med tade de mig därifrån. De var också oroliga över pojkens tillstånd
pojken per telefon. Jag skickade ett sms där jag frågade om han och vi kom överens om en tidpunkt för hembesök. Jag hoppas att
vill att jag bokar en tid åt honom på mentalvårdscentralen. I nästa han öppnar dörren.
23

24. Ung och ensam i glesbygden
- utdrag ur en uppsökares dagbok
På hösten tog socialarbetaren från barnskyddet kontakt angåen- arbetskraft, så att vi därigenom skulle kunna starta rehabiliterande
de en flicka som hade gått ut grundskolan. Flickan hade fått en arbetsverksamhet vid verkstaden, till en början några dagar i veck-
studieplats men hade inte varit redo att inleda studier på en annan an. Som bakgrundsmaterial förde vi till servicecentret för arbets-
ort. Istället bodde hon tillsammans med sina pensionerade föräld- kraft en beskrivning av flickans livssituation som uppsökarna hade
rar på familjens sommarstuga vid slutet av en skogsväg i en liten skrivit. Samtidigt fick flickan också träffa arbetstränaren och den
avlägsen by. Flickan satt mest hemma och individuella tränaren på verkstaden, så att
for just inte någonstans. Hon träffade inte platsen skulle kännas så bekant som möj-
heller några kompisar. Till närmaste buss- ligt. Vi funderade också noggrant ut lämp-
hållplats var det några kilometer och det liga arbetsdagar och möjlig tid för start.
gick ungefär fem bussar per dag. En upp-
”Flickan Personalen vid servicecentret för ar-
sökande ungdomsarbetare kom överens om satt mest hemma betskraft började snabbt ordna arbets-
ett möte med flickan på ortens ungdoms- och for just inte prövningsärendet, eftersom man ansåg att
verkstad. Flickan dök inte upp, så uppsö- någonstans.” flickans ärende var brådskande. Men till vår
karen kontaktade föräldrarna för att utreda stora besvikelse uppfyllde flickan inte kri-
möjligheterna till hembesök. Flickans för- terierna för rehabiliterande arbetsverksam-
äldrar var positivt inställda till hembesök, het, så verkstadsperioden kunde inte ge-
vilket gjorde det möjligt att genast besöka nomföras enligt planerna. Den uppsökan-
flickan. När barnskyddsmyndigheterna hade besökt hemmet hade de ungdomsarbetaren fick senare kännedom om saken av den in-
flickan gömt sig i skogen och kommit hem först när socialarbetar- dividuella tränaren på verkstaden och fortsatte därefter att reda
na hade åkt. Nu var den blyga och tysta flickan på plats. ut situationen.
Flickans förtroende väcktes så småningom under besöket och Nu har tid reserverats för flickan hos psykologen på service-
under höstens gång träffade uppsökaren flickan då och då i or- centralen för arbetskraft, och den uppsökande ungdomsarbetaren
tens ungdomsverkstad, dit hon skjutsades av sina föräldrar. Syftet följer med till mötet. Uppsökarens roll är att presentera flickans
med mötena var att på ett tryggt sätt utvidga flickans värld och situation för servicecentralens personal och presentera verkstaden
ge vardagen en rytm. Så småningom, när träffarna framskred, bör- som en för flickan lämplig åtgärd. Målet är att få verkstadsperioden
jade vi fundera på en arbetspraktikperiod vid ungdomsverkstaden. genomförd som en arbetsprövning, varvid perioden skulle kunna
När flickan i början av året fyllde 17 år besökte jag TE-byrån till- inledas försiktigt med några dagar i veckan. Handledningsproces-
sammans med henne och vi bad om en tid till servicecentret för sen är ännu oavslutad.
24

25. Uppm untran
25

26. S ympati
26

27. Deprimerad gymnasieflicka
- utdrag ur en uppsökares dagbok
Studiehandledaren på gymnasiet tog kontakt i början av året och ring för ungdomar som lider av problem med den mentala hälsan.
gav kontaktinformationen till en 18-årig flicka, eftersom hon ha- Flickan blev intresserad och sökte in till utbildningen som inleds
de så mycket frånvarotimmar att största delen av kurserna inte blev nästa år. Vi gick också till gymnasiet för att lämna in anmälan om
fullgjorda. Uppsökaren kontaktade flickan och man kom överens om avbrutna studier, eftersom gymnasiet inte i något skede hade känts
ett möte i mars. Klienten hade föregående höst börjat i gymnasiet som rätt plats för henne och fortsatta gymnasiestudier efter sjuk-
på bildkonstinriktad klass och flyttat från ledigheten inte kändes som ett vettigt al-
föräldrarna till en annan ort och börjat bo ternativ. Sedan ordnade vi blanketterna till
ensam. Flickan hade haft konstaterad de- Fpa, annullerade studiestödet och fyllde i
pression första gången några år tidigare på ”Sedan ordnade vi ansökan om sjukdagpenning.
högstadiet och tillståndet hade nu försäm- blanketterna till Flickan är fortfarande min klient och vi
rats. Hon hade lämnat mycket skoluppgifter Fpa, avbokade har träffats ungefär en gång per vecka. För
ogjorda på grund av omvänd dygnsrytm. studiestödet och närvarande arbetar vi med ärenden i anslut-
Studiehandledaren på gymnasiet hade fyllde i ansökan om ning till hennes utkomst, eftersom flickan
redan hunnit vägleda flickan till mental- sjukdagpenning.” på grund av fördröjningar i stöden från Fpa
vårdens tjänster och den första läkartiden inte har haft råd att betala hyran. Uppsö-
var bokad. När flickan kom till uppsökarens karen följer också med då besöken på dag-
kännedom fick hon redan hjälp av flera oli- centret för unga inleds och hjälper till med
ka tjänster, men behövde råd om hur hon skulle ordna sin utkomst att hitta andra alternativ ifall flickan inte kommer in på den utbild-
och någon som hjälpte henne att sköta olika ärenden och se till ning hon har sökt till.
att hon kom iväg hemifrån på dagarna. Jag gick till exempel med Det har ända från början varit lätt att arbeta med den här flick-
henne på det första läkarbesöket, då hon fick sjukledigt åtminsto- an, eftersom stödnätverket redan från början var täckande. Inte hel-
ne till slutet av maj. Psykiatern och socialarbetaren rekommendera- ler vårdrelationen till mentalvårdssidan har behövt byggas upp från
de ett dagcenter för ungdomar som stöd för vården och för att få grunden. Det att flickan själv har insett sitt problem och tagit emot
ordning på dygnsrytmen. Flickan gick med på att åtminstone prö- vård har naturligtvis också varit ett stort steg som har underlättat
va det och vi besökte dagcentret och bekantade oss med verksam- det fortsatta arbetet. Den största delen av överenskomna möten ge-
heten. För tillfället äter flickan depressionsmedicin och går hos psy- nomförs, situationen går hela tiden framåt på flera olika delområ-
kiatern ungefär en gång per månad. den och flickan har en egen vilja att få sakerna i ordning. Flickan
Flickan har med min hjälp dessutom bekantat sig med en ut- är ändå i en sådan livssituation att hon inte ensam skulle klara av
bildning som är avsedd som förberedande och stöd för rehabilite- allting och hon behöver någon som puffar på.
27

28. Med familjevåld i bagaget
- utdrag ur en uppsökares dagbok
Pojkens mamma tog kontakt med uppsö- bättre självförtroende och en välbehövlig
kande ungdomsarbetare efter att ha fått paus från hemarbetet. Dessutom var upp-
kontaktinformationen från TE-byrån. Hen- ”Pojken trivdes sökaren med och representerade pojken vid
nes son hade nyligen flyttat till orten till- på praktikplatsen, socialarbetets familjemöte, så att hans lil-
sammans med familjen. Den inledande yr- där han fick bättre la röst skulle höras i de stora frågorna. Vid
kesutbildningen på den förra hemorten ha- självförtroende mötena framkom pojkens och hela famil-
de avbrutits och pojken var huvudsakligen och en välbehövlig jens erfarenheter av grovt våld. Utgåen-
i hemmet, där han bar ansvar för sina yng- de från den informationen tog uppsöka-
paus från
re syskon. I bakgrunden hade familjen en ren med pojken till en stödgrupp för ung-
hemarbetet.”
allvarlig traumatisering och utmattning på domar som har utsatts för våld i familjen.
grund av den tidigare livssituationen. En En uppsökande ungdomsarbetare som poj-
uppsökande ungdomsarbetare var i kontakt ken redan har lärt känna finns med som en
med barnskyddet, genom vilket en praktikplats åt pojken ordna- av ledarna i stödgruppen. Dessutom får pojken stöd i att slutföra
des i en närbutik. Pojken trivdes på praktikplatsen, där han fick kurserna i grundskolan.
28

29. Självfö rtroende
29

30. Stöd
30

31. Tonårsgraviditet
- utdrag ur en uppsökares dagbok
Flickan skickas vidare till oss från TE-byrån. Hon har gått nästan Jag besöker flickan i hennes hem enligt överenskommelse.
ett år i gymnasiet, men avbrutit studierna i april. Hon berättar Hon har själv ringt dagen innan och bett mig komma. Flickan be-
själv att orsaken är att hennes läs- och skrivsvårigheter försvåra- rättar att hon är gravid och att hon inte har orkat träffa uppsöka-
de bl.a. språkstudierna och hon inte fick tillräckligt stöd i studier- ren. Graviditeten var en överraskning och något av en chock för
na i gymnasiet. Hon är en aktiv ung kvin- henne. Nu har hon varit på rådgivningen
na som har mycket arbetserfarenhet för och det har kommit fram att graviditeten
sin ålder och flera hobbyer. är långt gången. Hon har diskuterat med
Hon berättade att hon inte hade kom- kursledaren och de har kommit överens om
mit in till den yrkesutbildning hon sökte
”Graviditeten var att hon avbryter kursen. Flickan och jag
till genom gemensam elevantagning. Vi
en överraskning diskuterar länge om hennes situation och
föreslog att hon skulle gå en kurs som två och något av jag för fram positiva aspekter på hennes
uppsökande ungdomsarbetare anordnar en chock för livssituation. Jag lovar att stödja henne.
och därefter arbetspraktik. Vi kom överens henne.” Jag hjälper flickan med att sköta hen-
om att hon skulle delta i kursen och se- nes ärenden på TE-byrån och Fpa. Dess-
dan börja en arbetspraktik, där hon skul- utom fyller vi i ansökan om moderskaps-
le få litet annat slag av arbetserfarenhet, och föräldrapenning, som jag för till Fpa.
vilket hon också själv önskade. Dessutom ringer jag och tar jag reda på möjligheterna till en ar-
Flickan deltog i kursen nio dagar av tio. En dag meddelade betspraktikplats på ett daghem. Jag ska få besked om ärendet ef-
hon att hon inte kunde komma eftersom det regnade. Då häm- ter jul. Flickan vill få erfarenhet av barnvård innan barnet föds.
tade vi henne hemifrån, men senare blev hon bekant med en an- Flickan kommer till vår arbetsplats och gör ansökan till den
nan kursdeltagare och de kom överens om samåkning. I början gemensamma elevantagningen. TE-byrån kräver det inte av hen-
av kursen var flickan tyst, men blev aktivare när hon lärde känna ne eftersom hon är gravid, men vi beslutar oss ändå för att gö-
handledarna och kursdeltagarna. ra det. Flickan berättar att hon ska flytta ihop med sin pojkvän.
Jag försöker få tag på flickan per telefon, men hon svarar in- Hennes mamma hjälper till med att ordna lägenhet.
te. Jag försöker få tag på henne på nytt, men hon svarar inte. Jag Jag ringer till flickan. Hon berättar att hon har mått bra. Jag
lämnar ett meddelande på telefonsvararen och ber henne ringa. ber henne meddela mig när barnet har fötts.
31

32. Våld och rädsla
- utdrag ur en uppsökares dagbok
Jag besöker socialbyrån tillsammans med nen och ber att de ska berätta för pojken
pojken, som är min klient. Han får inga varför han blev intagen för vård. Jag be-
pengar och blir arg. Han säger att det är rättar också att den fortsatta vården sker
lika bra om han försvinner, ju förr desto
”Han säger på mentalvårdsbyrån. Jag ringer även an-
bättre. Jag föreslår att vi besöker mental- att jag får gående hotelsen till pojkens egenvårda-
vårdsbyrån en gång till och han låter mig se upp re på mentalvårdsbyrån. Slutligen tar jag
boka en tid dit. Jag ringer också till poj- när han upp ärendet med verkstadens verksam-
kens nära anhöriga och ber dem komma blir frisläppt.” hetsledare. Jag diskuterar hotelsen med
dit. Först diskuterar pojken med en psy- verkstadens handledare, mitt arbetspar
kiater. Sedan diskuterar hans nära anhö- och med verksamhetsledaren. Verksam-
riga med psykiatern. En av de anhöriga hetsledaren lovar att också tala med po-
berättar att pojken också har hotat henne, då hon inte alltid lisen om saken.
har gått med på att ge pojken bensinpengar. Psykiatern sänder Jag var inte i kontakt med pojken efter detta, eftersom jag
pojken till ett psykiatriskt sjukhus för intagning. Pojken följer var orolig för min egen och mitt arbetspars säkerhet. Jag litar
inte med frivilligt utan måste beledsagas av polisen. på min intuition och jag befarade att denna unga man skulle
Pojken ringer mig från det psykiatriska sjukhuset. Han säger göra någonting värre, vilket jag också berättade för både poli-
att han är bitter på mig för att jag har skickat honom till men- sen och mentalvårdsbyrån.
talvårdsbyrån och för att han hamnade in på vård. Han säger Senare antogs pojken som deltagare i ett annat projekt på
att jag får se upp när han blir frisläppt. Jag lyssnar på honom min arbetsplats och han hade också besökt rummet bredvid mitt
och ber honom diskutera orsakerna till intagningen med läka- på min arbetsplats. Jag hade rapporterat om pojkens tillstånd på
ren. Jag säger att beslutet i sista hand har fattats av läkaren. min arbetsplats, men jag fick inte i något skede information om
Jag ringer genast till det psykiatriska sjukhuset och berät- att han återigen hade antagits som deltagare i ett annat pro-
tar om hotelsen. Jag gör en brottsanmälan till polisen om ho- jekt på min arbetsplats. Jag var upprörd över detta, men mina
telsen och berättar om saken vid mentalvårdsbyrån. Dessutom kommentarer togs inte på allvar. En tid senare knivhögg pojken
ringer jag till pojkens nära anhöriga och berättar om situatio- sin kamrat och för tillfället sitter han häktad.
32

33. Godk ännande
33

34. UPPSÖKANDE ARBETE ÄR ETT LAGSPEL
Specialläraren tog kontakt
S pecialläraren tog kontakt angående tillståndet för en
pojke på åttonde klass. Han hade samlat på sig en
stor mängd frånvarotimmar och lämnat skolupp-
gifter och prov ogjorda. Det verkade som att pojken inte skulle
klara av att gå ut åttonde klass.
inte ännu klippt navelsträngen till mig.
När det gäller den här flickan och vissa andra ungdomar,
särskilt 16-åringar, tycker jag att det verkar som att de längtar
efter någon vuxen persons närvaro, någon som lyssnar och som
verkligen bryr sig. Jag vet inte vad det beror på, men i de fall som
Rollen för det uppsökande ungdomsarbetet var att kartläg- jag har stött på har föräldrarna varit skilda eller så klarar de in-
ga och arrangera en lämplig praktikplats te av att få den unga personen ut ur sitt
för slutet av våren. Skolans rektor godkän- rum. En mammas kommentar var ”jag or-
de planen. Vi hittade en praktikplats och kar inte längre med den här pojken, han
kom överens om att träningen skulle ske ”När vi ingrep lyssnar inte på goda råd utan sitter bara
vardagar på eftermiddagen. På förmidda- snabbt och i ett på sitt rum vid datorn, nu får ni se till att
garna gick pojken hos specialläraren och tidigt skede räckte det ordnar sig för honom”.
slutförde sina ogjorda skoluppgifter. Poj- – Vilket ansvar för mig eller för vår or-
det med en liten
ken fick positiv respons på praktikperio- ganisation! Nå, från den här punkten bör-
tillrättaläggande
den och samtidigt klarade han av att gö- jar vi sedan bygga upp förtroendet. Jag
åtgärd.”
ra undan skoluppgifterna. Som ytterliga- anser att det är viktigt att gå framåt på
re motivation fick han ett kort sommarar- den ungas villkor och i den takt som pas-
bete på praktikplatsen. När pojken börja- sar för honom eller henne. Vi planerar allt-
de nionde klass fick han enligt eget önskemål börja i en special- så små steg i riktning mot ledstjärnan, om det finns en sådan, och
klass. Studierna i specialklassen kom igång exemplariskt och ut- ofta har ungdomarna drömmar och tankar om vad de vill göra i
an onödiga frånvarotimmar. framtiden. Jag har märkt att den unga personen fäster sig vid en
När vi ingrep snabbt och i ett tidigt skede räckte det med en viss människa och att det krävs en person som går vid den ung-
liten tillrättaläggande åtgärd.. as sida från en tjänst till nästa, så att man inte bara skickar iväg
den unga personen till nästa instans. Och här är den uppsökan-
Tytti tänkte avbryta för tredje gången de arbetarens roll betydelsefull, som den som går vid den ungas
sida, så att navelsträngen inte klipps av genast utan så småning-
När Tytti för tredje gången tänkte sluta skolan, tog studiehand- om. Vem ska stödja den unga, om inte ens de egna föräldrarna?
ledaren från yrkesläroanstalten kontakt med mig för att få Tytti Enligt mig är det viktigt att den unga personens föräldrar
att hållas inskriven någonstans, eftersom risken för marginalise- också är med, även om det har förekommit tillfällen då det mitt
ring var stor. Vi kom överens om att Tytti skulle besöka mig på under ett möte har blivit spänd stämning eller till och med gräl
verkstaden, och hon dök upp – yes! mellan den unga och föräldrarna. I dessa situationer är nätver-
Där började vårt gemensamma arbete, jag vid hennes sida. ket till stor hjälp, eftersom det i ett krisläge behövs hjälp för he-
Jag vägledde henne vidare till ungdomsverkstaden, men hon har la familjen. Utan nätverk vore arbetet ensamt.
34

35. N ärvaro
Flicka 20 år Vi går vidare på så sätt att vi följande vecka först besöker
skolan för att meddela om avbrutna studier och därefter besö-
En 20-årig flicka har avbrutit sina studier inom restaurangbran- ker vi arbetskraftsbyrån. Flickan får en lista på daghem som kan
schen. Läraren kontaktar oss och ber oss reda ut situationen. Jag ta emot praktikanter. I bilen blir det tal om vuxenlinjen för när-
går med mitt arbetspar hem till flickan och där kommer vi över- vårdare. Flickan har inte ens hört talas om linjen tidigare och blir
ens om ett nytt besök för ytterligare diskussion. Flickan avbo- ivrig. Då förstår jag att det är åldern det handlar om. Det är klart
kar tiden några gånger och jag undrar för mig själv om det ska att en 20-åring inte längre orkar studera med sådana som just
bli till någonting. har gått ut grundskolan.
Men till slut lyckas jag få till ett möte med flickan. Hon stu- Vi håller kontakt via sms. Flickan söker in till skolan och skö-
derar redan sista året, men vill ändå avbryta studierna. Det är in- ter själv om att skaffa praktikplats på ett daghem. Efter någ-
te hennes bransch. Jag funderar för mig själv över hur klokt det ra månader kommer jag plötsligt på att jag inte har hört något
är att avbryta studierna i det här skedet, men jag beslutar mig av flickan på ett tag och skickar ett sms och frågar hur det går.
för att inte säga något kritiskt. Flickan vill till vårdsektorn, på lä- ”Bra, igår fick jag brev om att jag har kommit in på linjen! Är
roavtal till ett daghem. Hon vill inte längre gå i skola. här på dagiset ännu och trivs jättebra. Det här är min bransch!””
35

36. Stil hör till ungdomens grundrättigheter Ingen får försvinna
En flicka på nionde klass har skolkat i två veckor. Man kontak- Klassläraren till en nionde klass ringde om en av våra deltaga-
tar mig från skolan och på kvällen ringer mamman. Hon är för- re alltid när han försvann. Vi for ut på gatorna och letade ef-
tvivlad och jag lovar komma på besök nästa morgon. Hemma ter honom. Vi tog hjälp av skolkompisar, föräldrar, hans mormor.
hos flickan kommer det fram att orsaken Vi hittade pojken. Efter två veckor hördes
till att flickan inte går till skolan är att ingenting från skolan längre. Jag ringde
hennes hår har blivit fult klippt – enligt dit och fick höra att pojkens skolgång går
henne själv, alltså. Jag pratar med flickan mycket bättre och att det också annars är
först om litet allt möjligt och sedan om ”Skulle du bättre med honom.
att gå till skolan. Jag försöker ta flickans gå till skolan
problem på största allvar, jag förringar det om du fick Uppsökande ungdomsarbete i
inte. Vi funderar tillsammans på olika sätt ha mössan på?” samarbete med skolan
att lösa problemet. ”Skulle du gå till sko-
lan om du fick ha mössan på?” Nå kan- När vi inledde utvecklingen av skolsam-
ske, jo. Jag ringer till skolkuratorn. Nästa arbetet hade samtliga arbetstagare erfa-
morgon hämtar jag flickan hemifrån och renheter av skolvärlden och av såväl goda
för henne till en överenskommen träff med kuratorn. Också ku- som dåliga samarbetsmodeller. Enligt våra erfarenheter tog sko-
ratorn tar flickans problem på allvar. Flickan får lov att ha möss- lorna ofta kontakt med uppsökare i det skedet när den unga ha-
san på i skolan, och hon skolkar inte mera. de varit borta från skolan i månader eller blivit relegerad. I så-
dana situationer är det svårt för ungdomsarbetaren att skapa en
Livet i övergångsskedet och efteråt förtroendefull relation med den unga och motivera honom eller
henne. I den ungas ögon är uppsökaren en främling och ännu en
Vi hade en grupp med tre pojkar i nionde klass. De var re- myndighet som ställer krav. I sådana fall är det svårt eller omöj-
dan ”överåriga”, två invandrare och en finländare. De- ligt att få till stånd ett gott samarbete med den unga personen.
ras skolmotivation var obefintlig och i elevvårdsgruppen Det har gått bättre att skapa kontakt med ungdomarna när de
var man orolig för om de ens skulle få något avgångsbetyg, har vägletts från skolan i samarbete med skolans personal. Ung-
för att inte tala om fortsatta studier. Studiehandledaren och ku- domsarbetaren har kallats till skolan för att diskutera med den
ratorn bad om vår hjälp. Vi kom överens om att träffa pojkarna unga personen och på så vis har man tillsammans kommit över-
ungefär en gång per månad för att prata om allt möjligt. Vi träf- ens om fortsatta åtgärder. Det skulle alltså vara på skolans ansvar
fade pojkarna enskilt och i grupp. Vi pratade om studier, fritids- att ta itu med saken innan den unga försvinner från skolan helt
sysselsättningar, hobbyer, framtidsplaner, flickvänner, ”LIVET”… och hållet. På så vis uppkom idén om en förebyggande modell.
Vi besökte olika läroanstalter, sökte sommarjobb – men fick ing- Hur kan vi förhindra elevbortfall och hur kan vi få kontakt med
et. Alla tre lyckades få en studieplats. Vi är fortfarande regelbun- ungdomar innan problemen i skolan har blivit dem övermäktiga?
det i kontakt med pojkarna och vi hjälper dem i olika ärenden Och hur skapar och motiverar vi samarbetet med skolans lärare?
som t.ex. med Fpa, armén, att söka bostad. Pojkarna ringer ock- Vi beslutade att först inrikta samarbetsförsöket på en sko-
så till oss ifall det är något. la och sedan vid behov utvidga samarbetet om resurserna räckte
36

37. till. Uppmuntrade av det första årets försök överförde vi model- Samarbetet gav mera färg och djup åt skolundervisningen.
len till den andra skolan i området. När samarbetet med de två Ungdomsarbetarna besökte klasserna och höll lektioner under vil-
skolorna hade lyckats utvidgade vi under följande termin kon- ka eleverna lärde känna varandra och övade sig att arbeta i grupp.
takten också till tiondeklasserna. På så sätt blev ungdomsarbetarna bekanta med eleverna och fick
Ungdomsarbetarnas erfarenhet är att invandrarungdomar of- berätta om ungdomsarbetarnas roll i skolan. För några klasser
ta är mindre engagerade i skolan och därigenom är risken stör- hölls också Friends-lektioner, där syftet var att lära sig prata om
re att de hamnar vid sidan av utbildningsstigen. Av den orsaken känslor, att förbättra självkänslan och lära sig vara en god vän.
har vi planerat samarbete speciellt för de skolor som har invand- Friends-lektionerna var ett paket som innehöll nio aktiva lektio-
rarklasser. I dessa klasser studerar ungdomarna finska första året ner med diskussioner på klarspråk. Eleverna och lärarna har tagit
eller går i en förberedande klass. emot Friends-lektionerna öppet och positivt.
Utgångspunkten för samarbetet har varit lärarnas uppriktiga Ungdomsarbetarna deltog också i skolans informationsmö-
intresse för saken samt förståelse för metoder och ideologi in- ten för föräldrar. Med hjälp av tolkar var det möjligt att berät-
om ungdomsarbete. Verksamheten är, till skillnad från den inom ta om idén med ungdomsarbete för vårdnadshavare och ungdo-
skolvärlden, frivillig för ungdomarna och framskrider enligt de- mar. Särskilt invandrarflickor nås bättre via sina vårdnadshavare.
ras behov och förmåga. Samarbetet med ungdomsarbetarna ska Ungdomarna upplevde ungdomsarbetarnas närvaro som
inte framställas som ett krav utan som en möjlighet, som ung- positiv och hade en öppen inställning. Eleverna deltog gärna
domarna kan utnyttja om de själva vill. i Friends-lektionerna och ungdomsarbetarna var alltid väntade.
Samarbetet med skolan kräver att man utarbetar gemensam- Många ungdomar gjorde stora framsteg som märktes genom att
ma spelregler och enhetlig praxis. Lärarna har förstått ungdoms- de övervann sin tillbakadragenhet och slutenhet, glatt tog del i
arbetets karaktär väl och de har visat förtroende för ungdomsar- verksamheten och aktivt tog kontakt med ungdomsarbetarna gäl-
betarnas yrkesskicklighet. När samarbetet med skolan har lyckats lande sina personliga utmaningar.
har det varit till nytta för alla parter. För uppsökarna inom ungdomsarbete har försöket med skol-
För att samarbetet ska lyckas krävs en del resurser. Förut- samarbete erbjudit en fin erfarenhet av fungerande samarbete i
om samarbetsförmåga behöver man ordna lokaler, marknadsföra skolan. Ungdomsarbetarna togs emot som experter inom sitt eget
ungdomsarbetarna och omarbeta läroplanen så att man får ung- område och de gavs möjlighet att arbeta enligt de metoder och
domsarbetarnas timmar inpassade i undervisningen. Dessutom är principer som används i ungdomsarbete. Lärarnas och ungdoms-
det önskvärt att en lärare är med på lektionerna. Läraren har då arbetarnas olika sätt att arbeta kompletterade varandra. Modellen
fått vara i en annorlunda roll som observatör och som en delta- utgör ett klart fungerande verktyg för uppsökande ungdomsar-
gare bland ungdomarna. bete. Att göra saker tillsammans och vara närvarande inger för-
Ungdomsarbetarens närvaro i skolan har erbjudit lärarna ett troende och skapar kontakt med ungdomarna nästan obemärkt.
stöd i skolarbetet. Lärarna har haft möjlighet att vägleda elever Det är lätt att ta itu med ungdomarnas utmaningar i livet då man
till ungdomsarbetaren, ifall eleverna har haft behov av hjälp ut- redan under skoltiden bygger upp en förtroendefull relation. Som
anför skolan. På så vis har lärarna kunnat koncentrera sig på un- metod för att nå ungdomarna är modellen lyckad, eftersom ung-
dervisningen. Samarbetet visade sig klart förbättra lärarnas ork domarna också har kontaktat oss efter att de har gått ut skolan.
i arbetet.
Del tagande
37
37