1. Inlandssjöfart på Sveriges inre vattenvägar
Presentation VTI 2011-01-11
Session 1, dag ett
Bertil Arvidsson
BACAB
www.bacab.se
www.maritimtforum.se
I övriga EU utvecklas inlandssjöfarten med för detta ändamål specialbyggda fartyg s.k. Barges
(Pråmar). Dessa fartyg är betydligt billigare och miljövänligare än havsgående s.k. IMO- fartyg och är
därför ett intressant alternativ för godstransporter. I alla länder som har inre vattenvägar (Inland
Waterways, IWW) ökar transporterna. I dag finns 15000 självgående Barges i drift. Trafiken får en
alltmer tydlig koppling till konceptet ”hållbar stad” och medeltransportsträckorna sjunker. I dag är
30 % av transporterna under 5 mil.
I Sverige betraktas de inre vattenvägarna som en del av havet vilket innebär att dessa inlandsfartyg
inte får användas i Sverige utan endast havsgående fartyg (IMO- fartyg) får trafikera Sveriges inre
vattenvägar . Detta gäller även t.ex. Göta Älv och sträckan Göteborg-Trollhättan, en vattenväg som
enligt flera studier skulle kunna avlasta det hårt ansträngda väg- och järnvägs- och systemet i
regionen.
I Statens Offentliga Utredning om inre vattenvägar i Sverige (SOU 2011:4) konstateras att Sverige har
utmärkta inre vattenvägar både i Stockholmsregionen och Göteborgsregionen (Göta Älv, Vänern).
Inräknat de skyddade kustfarvattnen i dessa regioner kan inlandsfartyg, på kommersiella villkor och
utan subventioner, konkurrera om godset i regionen och därmed avlasta väg och järnväg stora
mängder gods på samma sätt som man idag gör på kontinenten.
Den statliga utredningen, liksom Trafikverket, Transportstyrelsen och Sjöfartsverket i sina
remissyttranden, anser att Sverige skall öppna upp för denna trafik i Sverige .
Förutsättningen för att redare, industri och hamnar skall kunna starta denna verksamhet är att
Sverige införlivar det direktiv som reglerar denna trafik i svensk lag. Direktivet, 2006/87, innehåller
dels ett komplett tekniskt regelverk som gäller för alla EU:s inlandsfartyg, dels en klassificering av
de inre vattenvägarna i fyra zoner. Klassificeringen är gemensam för alla EU-länder och bygger på
områdets signifikanta våghöjd.