1. Romarriket
G
ar
la
s Alea iacta est Akvedukt
di
ae
at
sC
o
l iu
re
r
Ju
Vini Vidi Vici
Rom
s sju
kull
e um ar
l os
Co
a
an
Alla v Rom byggdes inte på en dag om
ägar b xR
är till R Pa
om
2. Tidslinje över Romarrikets storhetstid
715 f.kr – 510 f.kr 31 f.kr. – 476 e.kr.
Kungatiden Kejsartiden
800 f.kr. 600 f.kr. 400 f.kr. 200 f.kr. 200 e.kr 400 e.kr. 600 e.kr. 800 e.kr. 1000 e.kr.
0
510 f.kr – 31 f.kr
Republiken
4. P
a
t
r
o Samhällshierarkin
n
-
k
l
i
Patricier
e
n
t
f Plebejer
ö
r
h
å
l Slavar
l
a
n
d
e
5. Regeringens utformning och maktfördelning
2 Konsuler
-2 Patricier ur Senaten, valdes på ett år i taget
-Lika stor makt
-Stiftade lagarna som skulle gälla i Rom
-Styrde regeringen och armén
*Vid kris kunde en av dem utses till diktator på max 6 månader
Senaten
- 300 Patricier valda på livstid
Folkförsamlingen
-Hit valdes 10 Tribuner som representerade Plebejerna
-Här godkände man besluten som togs i Senaten, men egentligen hade dessa ingen makt
6. En annan viktig maktfaktor
Armén
• Dess uppgift var att dels
skydda Rom från överfall
och dels att erövra nya
områden i krig
• Till en början var det bara
patricier som fick ingå i
armén
• Alla fria män var tvingad
att göra militärtjänst. Fick
mark i belöning.
7. Rom expanderar 509 f.kr.- 44 f.kr.
510 f.kr. 390 f.kr.
390 f.kr.
250 f.kr. 44 f.kr.
8. De erövrade områdena
• Kallades för provinser
• Senaten utsåg guvernörer att styra dessa provinser, dessa
skulle ta in skatt och försvara provinsen
• Problemet med systemet var att guvernörerna inte fick
betalning från Rom. De skulle på egen hand se till att driva
in skatter. En del gjorde detta med förstånd medan andra
gjorde det i för stor utsträckning och därmed utarmades
provinsen.
9. Hur kunde Romarriket spridas så
långt?
Medborgare
Under expansionen var romarna noga med att inte förtrycka de
folk som erövrades.
Alla nya människor som införlivades i riket gavs fulla
medborgarrättigheter i staten Rom.
Infrastruktur och ekonomi
Romarna insåg vinsten av en väl utbyggd infrastruktur och man
hade också kunskapen för att realisera stora planer. Man byggde
vägar kors och tvärs i riket. Dessa gav inte bara armén en stor
mobilitet utan främjade också handeln, vilket gav det växande
riket en stark sammanhållning.
Kultur och språk
Romerska soldater som var framträdande i strid erhöll mark
i de nya provinserna. Detta gjorde att man kunde sprida de romerska
sederna och det latinska språket på ett smärtfritt och mindre
påtvingande sätt.
10. De Puniska krigen
• Första Puniska kriget var slaget om Sicilien
(264 f.kr.)
• Andra Puniska kriget var Hannibals
härjningar i Italien (218 f.kr. – 201 f.kr.)
• Tredje Puniska kriget var romarnas
förstörelse av Karthago (149 f.kr. – 146
f.kr.)
11. Förändringar av förhållandena i Rom
Positiva Negativa
• Massor av ny kunskap från t ex • Överflöd av spannmål från
Grekland erövrade provinser satte
• Handelsvägarna och handelsplatserna småbönderna i Rom ur spel p g a
blev fler dumpade priser
• Kulturellt utbyte, även om romarna • Lyxvaror från provinserna gav en
ansåg sig vara bäst
ny rik samhällsklass som grundade
latifundor, vilket också utarmade
småbönderna
• Småbönderna drog till Rom,
fattigskarorna växte. Dessa drog
runt i staden och startade uppror
och elände
12. Republikens tillbakagång
(133f.kr. – 44f.kr)
• Uppror i Rom p g a ökad befolkning, ökad
fattigdom och arbetsbrist
• Slavrevolter ute i provinserna (Spartacusupproret)
• Arméns generaler ville själva styra och började
trotsa Senatens order
• Armén bestod numer till större delen av slavar
som generalerna värvat ute i provinserna, dessa
slavar hade inga känslor för Rom eller Senaten
14. Julius Caesar (100 f.kr. - 44 f.kr.)
Reformernas man
• Gav mark till de fattiga
• Medborgarskap till
provinsborna
• Byggnadsprojekt för att
sänka arbetslösheten
• Ökade löner för militärer
• Strid mot mutor och
korruption
• Hot mot senaten för han
hade absolut makt
• Mördas av senaten
15. Octavianus - Augustus
• Octavianus förärades
med namnet Augustus,
den upphöjde, som
annars bara användes
för gudar
• Pax Romana (31 f.kr.
– 180 e.kr.) inleddes, d
v s fred efter 100 år av
inbördeskrig
17. Pax Romanas slut och Roms
sönderfall
• Eftersom ingen klar • 312 e.kr. tar Kejsar Konstantin
successionsordning fanns byttes makten och utser
det kejsare alldeles för ofta, Konstantinopel till ny
mellan 234 e.kr. och 284 e.kr. huvudstad i Romarriket
hade Rom minst 26 kejsare
• 476 e.kr. tas Rom av
• De västra delarna erövras germanerna, men Östrom
snabbt av andra folk fortlever under ca. 1000 år till,
dock utan sin forna prakt och
makt
18. S ö n d e rf a l e t s o r s a k e r
P o l i t i s k a o rs a k e r E k o n o m i s k a o rs a k e r S o c i a l a o rs a k e r
19. Politiska orsaker
• Folket kände mindre ansvar
gentemot politikerna • Delningen av riket skadade
den västra delen av rom
• Folket förväntade sig att
kejsaren skulle ta hand om
dem • När Rom attackerades hade
de svaga ledare
• Rikets storlek och den
utbredda korruptionen gjorde • Rika drog sig bort från Rom
det svårt att ha en effektiv och grundade nya städer på
regering andra ställen
• Många av kejsarna var
dåliga ledare
20. Ekonomiska orsaker
• Delningen skadade riket • Devalvering misslyckades
eftersom det krävdes mycket med inflation som följd
pengar för att styra riket och
nu hamnade alla pengar i • Höjda skatter och lägre
östra delen vinster på försäljning
• Romerska armén bar inte • Rika människors ovilja att
längre hem krigsbyten släppa på sina egendomar
• Skadad handel p g a
invasioner och inbördeskrig
21. Sociala orsaker
• Lojaliteten och stoltheten • Människorna brydde sig inte
som en gång funnits hos om det var en romare eller en
romarna försvann german som var kejsare
• Romarna vägrade tjänstgöra
• Epidemi
i armén, vilket innebar att
man fick ta in soldater från
provinserna och dessa
kämpade inte lika bra
Editor's Notes
Tankarna kring Romarriket är säkert många. Romarriket tillhör en av de två kulturer som påverkat vårt land och leverne mest genom historien. Fast det är avlägset i tid har vi inte några större problem med att finna uttryck, citat, arkitektur eller lagar som minner om detta rikes storhet.
Roms storhetstid var lång och man dominerade en mycket stor yta av Europa. Man brukar dela in rikets tid i tre delar. Det bör dock påpekas att Rom inte försvann efter 476 e.kr. utan levde kvar som ett rike fram till 1400-talet, dock i mindre skala och definitivt utan den makt man en gång haft.
Patricier – bestod av rika jordägare som tillhörde en överklass i samhället, en slags adel skulle man kunna säga. Denna titel var ärftlig och det fanns inget annat sätt att få den på, man kunde alltså inte gifta in sig eller bli adopterad etc. Plebejer – stadens alla småbönder, hantverkare och köpmän, med andra ord samtliga fria män i staden förutom Patricierna. Med tiden hävdes gränserna mellan Patricier och Plebejer. Plebejerna var betydligt fler till antalet och ansåg sig ha lika stor rätt till makt som Patricierna. Hävandet av rollerna fick dock inte så stora återverkningar p g a Patron – klientförhållandet. De flesta medborgarna i Rom var på något sätt knutna till personer inom Patriciergruppen. Det politiska spelet i Rom var av stor vikt. De olika Patricierfamiljerna gick samman för att stärka sig gentemot andra Patricierformeringar. Familjens överhuvud kallades Patronus. Sammanslagningarna skedde oftast utifrån släktband. Runt denna adelsgruppering fanns sedan en mängd plebejer som gått med på att stödja Patriciergruppen vid t ex ett eventuellt val. I gengäld fick Plebejerna beskydd och hjälp. Dessa Plebejer kallades för klienter. Den italienska maffian i USA följer än idag denna grupperingsprincip.
Konsulerna hade den verkliga makten. Tillsammans styrde dessa två män Rom. De fick allt som oftast igenom alla sina förslag eftersom de kunde muta Senaten med att ge Patricierna bättre villkor i samhället, d v s privilegier. Om ett förslag skulle stoppas så var det Senaten som skulle göra det. Folkförsamlingens tribuner skulle alltid godkänna Senatens och Konsulernas förslag, men det hade ingen vetorätt och därför ingen egentlig makt.
Att det till en börja bara var Patricier i armén hade att göra med att dessa hade råd att hålla sig med vapen och det var en ära att får strida för sitt land. Med tiden insåg man att det dog en hel del människor i krig och detta utarmade snabbt den minoritet av Patricier som fanns i landet. Därför bad Senaten Plebejerna om hjälp. Dessa var villiga att ställa upp i gengäld ville de dock ha mer makt, vilket man var tvungen att ge dem.
Det första målet som romarna hade var att få kontroll över den italienska halvön samt att effektivt behärska Medelhavet. Romarna förflyttade sig först söder ut och stötte där på Grekerna. Grekerna bad Epirus härskare Pyrrhus om hjälp. Pyrrhus ställde upp en mäktig armé och besegrade romarna två gånger. Efter den andra segern sa Pyrrhus: ”En sådan seger till och jag är förlorad”. Oförmögen att få till stånd ett avgörande gav Pyrrhus upp och begav sig hem. När så grekerna besegrats ville romarna fortsätta söderut och då stötte man på fenicierna (Punerna) Grön - karthaganer Röd - romare Svart – yrkesmördare, inget klart folkslag Gul - greker Blå - etrusker
Första gången som fenicierna och romarna drabbade samman var vid slaget om Sicilien. Romarna var överlägsna i landstriderna, men feniciernas längre erfarenhet av dominans till sjöss gjorde att kriget blev långt och segdraget. Det var först när romarna lärt sig bygga krigsfartyg och att strida till sjöss som de kunde få till ett avgörande. Romarna fick kontrollen över Sicilien, Sardinien och Korsika. Rom var nu en sjömakt att räkna med och de hade nu också gjort sina första landvinningar utanför den italienska halvön. Hamilcar var stolt ledare av Karthago och tog illa vid sig efter den första förlusten. Han fick sin son Hanibal att svära på att för evigt var romarnas fiende. När Hamilcar dog tog Hannibal fasta på löftet till sin far och begav sig av mot Rom. 218 f.kr gick Hannibal den mödosamma vägen genom Spanien, över Alperna och in i Norra Italien. Att bära sin vapen hade han elefanter till att göra. Enbart en elefant klarade strapatsen (37 från början). Romarna begav sig norr ut för att försvara sig, men de förlorade stort mot Hannibals här. Hannibal fortsatte söderut och hoppades på vägen få med sig folk som en gång erövrats av romarna. Dessa förblev dock lojala. 201 f.kr. var romarna trötta på Hannibals härjningar i Italien och skickade en här till Karthago. Hannibal blev nu tvungen att skynda sig hem. Vid slaget vid Zama förlorar Hannibal mot romarna och tvingas till böter och att ge upp Spanien. Karthago skulle heller inte föra krig med andra stater eller handel utan att först fråga romarna. Avtalet gjorde Rom till den ledande makten i Västra Medelhavet. Karthago kunde dock inte hålla sitt löfte och Senaten i Rom förlorade tålamodet och beordrade armén att jämna Karthago medmarken. Samma år (146 f.kr.) tog man staden Korint och det forna Grekland införlivades i romarriket.
Bröderna Tiberius och Gaius Gracchus strider för att Plebejerna ska få det bättre i samhället. De lyfter fram de stora problem som Rom hamnat i. Senaten inser att dessa kan skapa problem och båda mördas.
Pompeji, Caesar och Crassus hade alla blivit svikna av senaten som inte belönat sina framgångsrika härförare för deras arbete. Dessa gick samman och tog makten i Rom. Direkt efter övertagandet började de tre dock bråka sins emellan om vem som skulle ha makten. Crassus dog ute på slagfältet och Pempeji allierade sig med senaten för att få bort Caesar. Caesar besegrade dock Pompeji och efter att antal år i fält återvände Caesar till Rom och utnämndes till diktator på livstid.
