60 years is two lifetimes. 60 years ago a pioneer started the Åland Archipelago ferryline with one 2nd hand wooden ship from Norway. Today we have 7 ships but the population trend is still negative. This is the solution to turn that trend around

1. Tom Grahn
15.9 2015
http://www.slideshare.net/tomgrahn
https://www.facebook.com/tom.grahn.90
0500 828486 eller tpgrahn@gmail.com
Kära Fb-vänner i " FRAMTIDEN i Ålands skärgård ":
Låt oss föra en visionärs dröm i hamn
Evald Häggblom är en av mina förebilder i åländsk politik. Jag hade förmånen att lära
känna Evald bättre än mången annan under hans Fisköår på 1950- och 1960-talet. Jag var
för ung då för att förstå hans livsverk. Nu drygt femtio år senare inser jag allt, och jag vill
bidra med allt jag kan för att slutföra hans livsverk - föra det i hamn. Fortsätt med att läsa
det jag skrev 19.6 2013 på femtioårsdagen av skärgårdstrafikens jungfrutur nedan.
Tack vare Evalds och hans gelikars förtjänst ser skärgården befolkning idag ut så här:
Vi önskar inte veta hur grafikens trend sett ut utan Evald och hans samtida gelikar. Av en
enkel orsak. Många av oss, isynnerhet jag, skulle aldrig ha flyttat eller kunna ha flyttat till
yttre skärgården. Frågan är hur vi 2016 - 2019 lyckas bryta den långvariga
trenden som fortsatt trots att förutsättningar för att bo och verka i skärgården
har varit " rimliga ".

2. För att ens kunna svara på frågan låt oss se vad som hänt under 45 år, från 1970 då m/s
Kumlinge sjösattes fram till juli 2015:
Kommun Invånare 1970 Invånare 31.7 2015 Förändring i %
Brändö 612 463 -25
Kumlinge 523 320 -39
Sottunga 175 98 -44
Föglö 684 558 -18
Kökar 369 253 -31
Vårdö 422 442 +5
Summa 2785 2133 -23
Hela Åland 20666 28916 +40 %
Prof Erland Eklund uttalade sig i Ålandstidningen 24.2 2012: "Med pendlingsmöjlighet till
ett starkt centrum ser befolkningstrenden hyfsad ut. Utan pendling ser det illa ut"
Under mina Fisköår, antalet 8, har jag både på halv- och heltid brytt mig om skärgårdens
situation och strategi för överlevnad. Erland Eklunds visdom syns i tabellens siffror ovan.
Kommuner som tappat mer än medeltalet är röda. Kommunerna som tappat mindre är
gröna. Så är det bara.
Svaret på frågan ovan " Hur först bryta den långvariga negativa befolksningstrenden för
att senare vända den " lyder: De sex kommunerna - enskilt och tillsammans - har
gjort allt vad en kommun kan. Nu är det Landskapets tur. Det nya Lagtinget
och den nya Landskapsregering som tar vid i november, måste se till att
pendlingsmöjligheterna till och från fasta Åland och riket och genom
skärgården maximeras. Det fina är att samtidigt sparar Landskapet
väsentligt och investeringen betalar sig.
Och då har vi alla bidragit till att föra en visionärs dröm i hamn inom 60 år
Tom i Fiskö
19.6 2013
En visionärs dröm fyller 50 år idag
”En ny epok
I början av 1960-talet var tiden mogen för Evald Häggblom att aktivt börja arbeta för sin vision för
kommunikationerna i skärgården –
en vision som tidnigen Åland beskrev som i ” många fall revolutionerande”
Enligt den skulle skärgårdens bebyggda öar förenas med varandra genom att man byggde vägar, bankar
och broar där det var möjligt med tanke på avståndet. Byar som av geografiska skäl inte kunde inlemmas i
nätet skulle få passbåtar till närmast färjfäste. Därmed skulle antalet färjfästen i varje kommun minska
betydligt. Sedan skulle nätet av halvreguljära småbåtslinjer byggas ut till ett system med åretruntgående
bilfärjor som omfattade hela skärgården eller som Evald Häggblom uttrycket det i tidningen Åland ”

3. enheterna som så uppstår får sedan sin utfart tryggad genom starka färjor som upprätthåller trafik – så
länge det är möjligt – året runt ” Med andra ord – här lades grunden till det system som
skärgårdstrafiken fungerar efter än i dag.
En ny livsnerv
Ett steg framåt i utvecklingen för trafiken till och från skärgården togs sommaren 1963 då
Skärgårdsfärjan sattes i trafik på rutten Osnäs – Prästö ( Gustavs-Åva-Jurmo- Brändö-
Torsholma-Lappo-Kumlinge-Enklinge-Vårdö ) – senare Hummelvik. …. Bakom fartyget stod
Rederi Ab Skärgårdstrafik som drevs av skeppsredaren Valdemar Höglund. Evald Häggblom
hade sitt finger även med i det här spelet. Han hade flitigt uppvaktat Höglund för att väcka hans
intresse för trafik i skärgården.
Rederiet skötte trafiken för Ålands landskapsstyrelses räkning. Fartyget var godkänt för 118
passagerare och kunde ta 12 bilar. Det saknade bogpropeller och var därmed svårt att maövrera
och eftersom det var byggt i trä kunde det inte alls gå i is. Igengäld var det utrustat med en
salong där både vin och öl serverades och tongångarna var positiva när det sattes i trafik. Så här
skrev tidningen Åland i juli 1963: “ Redan nu står det klart att den nya färjlinjen blir en
livsnerv för skärgården. En ny port har öppnats till bättre arbetsbetingelser för
öborna, som fått ordentliga, snabba och pålitliga kommunikationer till omvärlden.
Och Skärgårdsfärjan är en ypperlig turistfraktare – resan är en upplevelse för
semesterfirare “
Premiäråret 1963 åkte knappt 9000 personer med Skärgårdsfäran, året därpå då säsongen
inleddes redan på våren registrerades över 14500 passagerare. “ Citat slut
Utdraget ovan är ur “Brobyggaren – Evald Häggblom. Röster om en samhällskämpe “ – som utkom vintern
2013.
Skärgårdsfärjans jungfrutur kördes veckan före midsommar 1963 – den 19.6 1963.
Sju år senare, den 7.8 1970, sjösattes m/s Kumlinge som kunde ta 2 långtradare och 25 bilar i året
om trafik – även kallad riksfärjan. Dagens skärgårdstrafik var grundlagd.
Brändös, Evald Häggbloms hemkommun, befolkning var 1920 1260 personer och en generation
senare 1950 920 personer. Evald Häggblom fick inte uppleva 1980 då befolkningen var 550. Vår
generations Brändö skriver 490 år 2010. Frågan som inställer sig automatiskt är: Hur hade
skärgårdens befolkningsutveckling sett ut utan Skärgårdsfärjan 1963 och Kumlinge
1970 och dess efterföljare? - ÅSUB 2012 årsbok sida 37 ger indirekta svar.