Varför ska myndigheter använda sociala medier?
•Download as PPT, PDF•
0 likes•941 views
Den långa versionen!
Recommended
More Related Content
Similar to Varför ska myndigheter använda sociala medier?
Similar to Varför ska myndigheter använda sociala medier? (17)
Varför ska myndigheter använda sociala medier?
- 1. VARFÖR SKA MYNDIGHETER ANVÄNDA SOCIALA MEDIER?
- 4. Sverige är uppkopplat • 94 % av svenskarna har tillgång till internet • 97 % av användarna har tillgång till bredband • 71 % använder internet dagligen • 95 % använder epost • 4, 3 miljoner svenskar använder Facebook • 205 000 svenskar har ett Twitterkonto • 36 000 svenskar använder Twitter regelbundet • 1,5 miljoner kommenterar regelbundet vad andra skrivit på nätet och lika många statusuppdaterar (källor: Aitellu, inUseful, Niclas Strandh Dig!tal PR, .SE, JMW kommunikation)
- 7. ”Myndigheter som på ett eller annat sätt ansvarar för samhällssäkerhet och trygghet kommer att tvingas närma sig frågor kring sociala medier, eftersom en avsaknad av närvaro eller strategi i denna fråga kommer uppfattas som att myndigheterna inte tar sitt professionella ansvar.” Jonas Landgren, forskare vid Göteborgs Universitet
- 27. Vad medborgarna förväntar sig av krisinformation: - Visa vad som har hänt och vad jag ska göra! - Ge mig riktig information som stämmer! - Dölj ingenting! - Jag vill inte ha motsatta, olika besked! - Upplys mig om vem som ansvarar för vad! - Gör det tydligt vart jag ska vända mig! (telefonnummer och korrekta öppettider) - Ge mig möjlighet att själv kriskommunicera!
- 28. 5 september 2011 klockan 15.00: Testet av VMA-signal uteblev i Stockholm. Ingen hade fått information om detta i förväg. Redaktionen ställde då frågan till alla följare på Twitter: Vi hörde inte signalen nyss, gjorde ni?
- 30. UTMANINGAR
- 39. Därför ska myndigheter använda sociala medier: OMVÄRLDSBEVAKNING KRISKOMMUNIKATION ÖPPENHET & DIALOG
Editor's Notes
- SOCIALA MEDIER: Känns fortfarande nytt, särskilt i myndighetsvärlden För bara några år sen var det fortfarande självklart att informationen skulle gå FRÅN myndigheterna TILL medborgarna, men idag börjar man förstå att medborgarna inte bara kan vara en del av problemet, utan också av lösningen. Och medborgarnas krav på närvaro, dialog och öppenhet hos myndigheterna ökar hela tiden. Det är här sociala medier kommer in.
- Fjorton dagar efter flodvågskatastrofen julen 2004 bildades myndigheten "Rådet för stöd och samordning efter flodvågskatastrofen". Adressen till hemsidan var rsos.se. Sidan hade ett antal flikar på startsidan, varav en hade rubriken "Katastrofområdet". Där var det meningen att UD skulle rapportera med bilder och text från Khao Lak och Phuket. Många drabbade och anhöriga efterfrågade den här informationen. Tyvärr, och av förklarliga skäl, hade UD så mycket att göra (och så lite vana vid internet) att de helt prioriterade bort den uppgiften ända till i maj. Det dröjde alltså fem månader innan de drabbade och anhöriga fick myndigheternas hjälp att förstå vad som hänt och hände på olycksplatsen. Att någon annan än UD skulle kunna förmedla information från platsen ansågs otänkbart.
- EN MYNDIGHET – MÅNGA MEDBORGARE: Att man som medborgare kan få insyn i och kontakt med sina myndigheter via sociala medier är någonting ganska nytt. Ju närmare makten man kommer som medborgare desto mer känner man sig förhoppningsvis delaktig och ansvarig. Och ju fler som känner ansvar i ett samhälle, desto stabilare blir samhället. Ett stabilt samhälle har stor motståndskraft i en kris. Men om den nationella säkerheten – förmågan att svara på orkaner, terroristattacker, jordbävningar – hänger på att myndigheterna genomför strikta planer med militärisk precision, då är den också sårbar, eftersom den vilar på att den stora massan ska göra exakt vad de blir tillsagda att göra, utan att tveka eller konstra. Om säkerheten däremot hänger på en delaktig, vaken och improviserande allmänhet, då är den också stabil och kan återhämta sig snabbt. När små och stora krishanterande myndigheter tar sin plats i sociala medier och knyter starka band med sina medborgare, då bygger vi samtidigt ett stabilare samhälle, bättre rustat för kris. Genom att vara öppna med information och genom att hämta in information bygger vi mängder med små, flexibla och vakna krisnätverk.
- Idag är många myndigheter på Twitter. Det här är bara en bråkdel.
- SAMÖ-KKÖ11: Övningen var en väckarklocka för många svenska myndigheter. Vi som jobbade med sociala medier i övningen försökte skapa ett realistiskt tryck i forum, bloggar, facebookgrupper och Twitter. Men fast vi troligen inte ens kom i närheten av hur det skulle vara om en sån här olycka hände på riktigt, så var det alldeles för få av aktörerna som kunde möta upp frågor och kritik. Några gick helt i baklås, eftersom de var helt oförberedda.
- Jonas Landgren föreslår ett trestegsprogram: Ett första steg kan vara att vid specifika händelser genomföra viss omvärldsbevakning med hjälp av sociala medier och på så sätt dra nytta av det som medborgare och allmänheten i stort producerar. De sociala medierna kan fungera som en informell kanal för myndigheten att känna av opinionsläget och öka kunskapen kring hur situationen kring den aktuella händelsen uppfattas. Ett andra steg kan innebära att myndigheten gör delar av sin kommunikationsstrategi mer social genom att göra informationen tillgänglig också via sociala medier. Ett tredje steg kan vara i att vid specifika händelser försöka nå ut till specifika grupperingar, etablera dialogprocesser samt accelerera informationsinsamling i syfte att bättre förstå myndighetens möjliga handlingsutrymme och roll i den givna situationen.
- Idag är Twitter ofta det första stället man hör om något som har hänt. När den norske terroristen sköt ungdomar på Utöya fick twittrarna reda på det före alla andra. En flicka låg gömd under en sten och ringde sin kompis, som twittrade ut ett nödrop 40 minuter före den första notisen i norska medier. Nyheten spreds på Twitter med blixtens hastighet.
- Sociala medier är också bra för att se hur olika händelser, och myndigheternas respons, påverkar medborgarna. Här har norska radion gjort en sammanställning av hur sociala medier översvämmades dygnen efter Utöya-morden, och hur många som använde olika sökord för att berätta vad de upplevt eller försöka få kontakt med sina anhöriga.
- Under den arabiska våren 2011, med demonstrationer och revolutioner i protestyttringar i arabländer i Tunisien, Algeriet, Egypten, Bahrain, Libyen, Jemen och Syrien och flera andra länder, spelade sociala medier en stor roll på flera olika sätt. Dels spred sig nyheterna och kampviljan mellan länderna via sociala medier, dels kunde vi som omvärldsbevakade ta del av händelserna i realtid och direkt från källan, och dels kunde medborgarna i de olika länderna visa för omvärlden hur deras regimer bemötte protesterna.
- När en jordbävning och en tsunami drabbade Japan och orsakade reaktorhaveri i Fukushima-verket blev det kaos, och många kommunikationssystem bröt ihop, bland annat det fasta telefonnätet. Dessutom var de japanska myndigheterna restriktiva med information. Twitter, Facebook och Youtube blev viktiga informationskällor. Tiotusentals filmer taggades # earthquake el # tsunami på YT, några visades över en miljon ggr/en dag. Även insatspersonal hade stor användning av Twitter. Sjukvårdspersonal och drabbade hjälptes åt att twittra, till exempel om var medicin fanns tillgänglig.
- Och därmed har vi kommit in på CROWDSOURCING: när många löser problem tillsammans. Mycket effektivt för in och ut information i en kris. Crowdsourcing bygger på att många medborgare bidrar med korrekt information för att få en så aktuell bild av krisen som möjligt. Än så länge är det oftast vanliga medborgare som står för idéerna och utvecklingen inom sociala media som kanal för krisinformation. Ben Marsh snökarta är en så kallad mashup av kartinformation från Google Maps, adressinformation från en sökmotor och tweets från folk som twittrade in sina postnummer, och hur mycket snö det hade fallit runtomkring dem på en skala från 0-10. Det är en kriskarta i realtid. Mjukvaran har använts till tåginfo i England.
- FIREMASH är ett samarbete mellan räddningstjänsten och medborgarna i New South Wales i Australien. Båda sidor rapporterar från om var man observerar och bekämpar bränder.
- USHAHIDI är ett av de mest kända exemplen på effektiv crowdsourcing. Började som ett sätt att rapportera våldsamheter och valfusk under valet i Kenya 2007. Fyra kenyaner uppfann ett sätt för människor att skicka text och bilder med mobilen till en webbsida som byggde på en mashup av SMS, MMS och Google maps. Både webbsidan och programvaran utvecklades på tre dagar och fick namnet ushahidi, som betyder vittnesmål på swahili. Ushahidi har använts till en mängd andra liknande saker efter valet i Kenya, som till exempel att - bevaka valen i Mexiko och Indien - samla ögonvittnesrapporter i Gaza - lokalisera var hjälpen behövdes bäst efter jordbävningarna i Haiti och Chile - rapportera om vägar som blockerats av snö under vinterstormarna i Washington - med mera
- CRISIS COMMONS: crowdsourcing med kraftfulla redskap. Klicka för att se filmen på http://current.com/technology/91965297_geeks-for-haiti.htm
- Polisen i Stockholm har verkligen tagit fasta på möjligheterna till kriskommunikation i sociala medier. Här är ett exempel från fotbollsderbyt mellan AIK och Djurgården i Globen den 16 februari. Man trwittrade och svarade på frågor under hela derbyt; det här är bara några utdrag ur flödet.
- Ännu ett exempel på hur Stockholmspolisen använder sociala medier. Här efterlyser chefen för insatsgruppen vittnen till ett rån. Som en operation dörrknackning, fast på Twitter, i realtid.
- Information i sociala medier sprids mycket snabbt. Traditionella medier har fortfarande större genomslagskraft, men varken myndigheternas egna hemsidor, nyhetsbrev eller upplysningsnummer kan få ut krisinformation lika snabbt och effektivt som de sociala medierna. Men samtalet i sociala medier fyller inte bara funktionen av "gräsbrand”. Det viktigaste i det samtalet är dialogen, som innebär att individen själv får göra sin röst hörd, och får möjlighet att lyssna på andras åsikter för att själv fatta beslut.
- Nätverket Open Government Partnership (OGP) visade den här filmen på ett möte med Africa Governance Iniative (AGI) och USAID. Klicka för att se filmen på http://www.youtube.com/watch?v=LijchWVlirc
- Försvarsmakten (FM) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) skapade sina Facebookgrupper ungefär samtidigt. FM valde att ha ett öppet kommentarsfält. De har idag över 17000 följare och sida efter sida med frågor och svar. FM:s inställning är att de välkomnar kritiska kommentarer på Facebook, eftersom de där kan besvara dem och eventuellt ställa missförstånd till rätta. FOI däremot var oroliga för att det skulle bli "många oönskade kommentarer" och valde att stänga av dialogfunktionen. Därmed blev sidan helt stum, egentligen bara ännu en anslagstavla. Ytterst få känner till att FOI finns på Facebook. Deras satsning på Facebook är oklar och måste betecknas som till största delen misslyckad. Man har helt enkelt inte förstått hur sociala medier fungerar för att skapa kännedom och relationer.
- Krisinformation.se finns sedan i maj 2011 på Facebook. Där kan vi praktisera vår ambition till närvaro, dialog och öppenhet.
- På Twitter har vi funnits sedan 2009. Idag ligger vi på plats 41 på aitellus och Medieakademiens lista över de 300 mest inflytelserika Twitterkontona, den så kallade Twitterbarometern.
- Detta har vi funnit att medborgarna vill ha: öppenhet, tydlighet och möjlighet att vara delaktig.
- 5 september 2011 klockan 15:00. Testet av VMA-signal uteblev i Stockholm. Ingen hade fått information om detta i förväg. Redaktionen ställde frågan på Twitter: Vi hörde inte signalen nyss, gjorde ni? Vi fick 36 svar på ett par timmar, bland annat från brandchefen för Storstockholms brandförsvar. (Som inte heller visste!)
- En av våra redaktörer som omvärldsbevakade under stormen Emil den 4 januari 2012 ställde frågan: Hur är läget hos er?
- Visst kan det finnas felaktiga uppgifter i sociala medier, som till exempel när en privatperson twittrade i flera år i polisens namn. Alla trodde att det var polisen, men det var det alltså inte. Däremot var alla nyheter tagna från polisens hemsidor, så det var inget falskt med själva nyheterna.
- Eller som att twitterkanalen med namnet @socialstyrelsen i själva verket är en privatperson i Västerås.
- Men vad är egentligen desinformation? När man söker på ordet i samband med diskussionerna i sociala medier kring svininfluensan så visar det sig att det i så gott som alla fall syfter på en avvikande åsikt, eller en åsikt som är motsatt till den man själv har. Självklart måste man vara källkritisk. Men min erfarenhet är att det finns fler som vill att det ska vara rätt, än de som skriver sånt som är fel. Jag jobbar då och då med Wikipedia, och där, som nästan överallt på internet, går det tio felfinnare på varje ryktesspridare. I en kris är människor beredda att lägga enormt mycket tid och arbete för att kollektivt säkerställa korrekt information i sociala medier.
- Dialog är viktigt. Men ibland måste man förstås fundera på svaret. Vi måste alltid tänka oss för innan vi svarar eller "rättar" felaktig information som andra skrivit om Krisinformation.se på forum och bloggar. Ibland kanske det är bättre att inte alls gå in i diskussionen. Om man gör ett inlägg i en diskussion har man alltid personligt ansvar att följa upp och hålla koll på hur konversationen fortsätter, för all framtid. På krisinformation.se har vi bestämt oss för att inte ha någon regel om att aldrig svara, eller att alltid svara. Det måste vara sitauationen som avgör, och vår enda regel är att vi måste diskutera frågan med varandra innan vi svarar, om vi är det minsta tveksamma. Axbom Miniguide v 0.9 http://axbom.se/miniguide-besvara
- Vi tycker att vi på Krisinformation får knepiga kommentarer ibland. Men det finns de som väcker betydligt starkare känslor av både kärlek och hat. Det är viktigt att bemöta kommentarer när man kan, men också inse när det inte gör saken bättre. Här några klipp ur olika konversationer på Södermalmspolisens Facebooksida.
- Man får vara personlig fast man är byråkrat. Här är ett exempel på humor från Vita Huset, när en tjänsteman svarar en person som klagar på att dagens rapport var tråkig. Klicka för att se filmen på http://t.co/ca31My7