Försvarsindustrin i Europa bantades rejält efter det kalla krigets slut.
Efter att den hämtat sig under stora delar av 00-talet ledde den ekonomiska
krisen till att den återigen sattes under hård press.
Samtidigt har omvärlden blivit mer orolig igen. Konflikterna i Syrien,
Irak och särskilt Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget. Kriget
finns plötsligt på tröskeln till EU.
Därmed har debatten om försvarsindustrin nått ett vägskäl. Det står
och väger. Olika krafter drar åt olika håll.
Å ena sidan menar vissa att försvarskapaciteten i Sverige och övriga
EU är för låg givet de nya förutsättningarna. Det talas om att försvaret
och försvarsindustrin måste stärkas samt om att det europeiska försvarsindustriella
samarbetet behöver öka.
Å andra sidan anser andra att försvaret och försvarsindustrin i stället
bör minskas ytterligare. Det talas om vikten av ett bredare säkerhetspolitiskt
synsätt med fokus på konfliktförebyggande civila insatser
snarare än krigsmateriel. Det talas om att begränsa den vapenexport
som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
Vid detta vägskäl är det högst relevant att ställa sig frågan vart den
försvarsindustriella utvecklingen – i EU och specifikt i Sverige – egentligen
är på väg. Kan vi på ungefär 10 års sikt förvänta oss en större eller
mindre försvarsindustri? Kommer den att vara annorlunda? I så fall hur?
Vilka blir konsekvenserna på arbetsmarknaden? Kommer försvarsindustrin
att generera intressanta framtidsjobb, eller kommer den snarare
att lämna ett tomrum av förlorade arbetstillfällen?
Syftet med denna rapport är inte att ge glasklara svar på alla frågor,
utan snarare att ge en kort och enkel bakgrund till de omständigheter
och trender som svaren skulle kunna utgå från. Til syvende og sidst är det
alltid svårt att försöka förutsäga framtiden.
På sin väg mot den avslutande summeringen tar
av David Ljung
Sysselsättningseffekter av ett frihandelsavtal mellan EU och USA
Inledning
Sedan 1,5 år tillbaka pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA: Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).
Syftet är att främja handeln genom att sänka tullar, ta bort handelshinder som beror på skillnader i regler/standarder samt ömsesidigt öppna upp den offentliga upphandlingen. Om avtalet blev verklighet skulle det bli det största i sitt slag i världen.
Debatten om avtalet är polariserad. EU-kommissionen, som förhandlar för europeisk del, räknar med att avtalet skulle bli en rejäl ekonomisk vitamin- injektion på båda sidor Atlanten. Detta är en bild som bl.a. delas av många företag och företagsorganisationer. Andra aktörer tror på mindre goda eko nomiska konsekvenser. De pekar i stället på risker för sänkta miljökrav, oschysst konkurrens via social dumpning eller begränsningar i det demokra tiska beslutsfattandet.
Även när det specifikt gäller jobben går meningarna isär. Förespråkarna ser framför sig fler jobb, en god löneutveckling och en dynamik där jobbekva tionen i de flesta branscher blir positiv. Skeptikerna talar i stället om neutrala eller negativa jobbeffekter där lönerna pressas och flera branscher i ökad transatlantisk konkurrens får problem.
Syftet med denna korta rapport är att lite närmare analysera jobbaspekten. Hur bör man i generella termer resonera när det gäller sambanden mellan frihandel och jobb? Hur kan man mer specifikt förvänta sig att TTIP skulle påverka europeisk och svensk arbetsmarknad? Hur skulle plus och minus i jobbkalkylen se ut? Vore ett avtal av detta slag ett sätt att pressa ner arbets lösheten?
Att studera jobbeffekter av ökad frihandel är svårt. Att hitta rätt i förutsägelser om vad just TTIP skulle innebära är dessutom en extra hård nöt att knäcka. Tanken med rapporten är därför inte att ge några skarpa svar, utan att mer allmänt försöka guida den som i detta avseende vill se in i framtiden.
- En starkare ekonomisk politik är nödvändig.
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Försvarsindustrin i Europa bantades rejält efter det kalla krigets slut.
Efter att den hämtat sig under stora delar av 00-talet ledde den ekonomiska
krisen till att den återigen sattes under hård press.
Samtidigt har omvärlden blivit mer orolig igen. Konflikterna i Syrien,
Irak och särskilt Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget. Kriget
finns plötsligt på tröskeln till EU.
Därmed har debatten om försvarsindustrin nått ett vägskäl. Det står
och väger. Olika krafter drar åt olika håll.
Å ena sidan menar vissa att försvarskapaciteten i Sverige och övriga
EU är för låg givet de nya förutsättningarna. Det talas om att försvaret
och försvarsindustrin måste stärkas samt om att det europeiska försvarsindustriella
samarbetet behöver öka.
Å andra sidan anser andra att försvaret och försvarsindustrin i stället
bör minskas ytterligare. Det talas om vikten av ett bredare säkerhetspolitiskt
synsätt med fokus på konfliktförebyggande civila insatser
snarare än krigsmateriel. Det talas om att begränsa den vapenexport
som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
Vid detta vägskäl är det högst relevant att ställa sig frågan vart den
försvarsindustriella utvecklingen – i EU och specifikt i Sverige – egentligen
är på väg. Kan vi på ungefär 10 års sikt förvänta oss en större eller
mindre försvarsindustri? Kommer den att vara annorlunda? I så fall hur?
Vilka blir konsekvenserna på arbetsmarknaden? Kommer försvarsindustrin
att generera intressanta framtidsjobb, eller kommer den snarare
att lämna ett tomrum av förlorade arbetstillfällen?
Syftet med denna rapport är inte att ge glasklara svar på alla frågor,
utan snarare att ge en kort och enkel bakgrund till de omständigheter
och trender som svaren skulle kunna utgå från. Til syvende og sidst är det
alltid svårt att försöka förutsäga framtiden.
På sin väg mot den avslutande summeringen tar
av David Ljung
Sysselsättningseffekter av ett frihandelsavtal mellan EU och USA
Inledning
Sedan 1,5 år tillbaka pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA: Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).
Syftet är att främja handeln genom att sänka tullar, ta bort handelshinder som beror på skillnader i regler/standarder samt ömsesidigt öppna upp den offentliga upphandlingen. Om avtalet blev verklighet skulle det bli det största i sitt slag i världen.
Debatten om avtalet är polariserad. EU-kommissionen, som förhandlar för europeisk del, räknar med att avtalet skulle bli en rejäl ekonomisk vitamin- injektion på båda sidor Atlanten. Detta är en bild som bl.a. delas av många företag och företagsorganisationer. Andra aktörer tror på mindre goda eko nomiska konsekvenser. De pekar i stället på risker för sänkta miljökrav, oschysst konkurrens via social dumpning eller begränsningar i det demokra tiska beslutsfattandet.
Även när det specifikt gäller jobben går meningarna isär. Förespråkarna ser framför sig fler jobb, en god löneutveckling och en dynamik där jobbekva tionen i de flesta branscher blir positiv. Skeptikerna talar i stället om neutrala eller negativa jobbeffekter där lönerna pressas och flera branscher i ökad transatlantisk konkurrens får problem.
Syftet med denna korta rapport är att lite närmare analysera jobbaspekten. Hur bör man i generella termer resonera när det gäller sambanden mellan frihandel och jobb? Hur kan man mer specifikt förvänta sig att TTIP skulle påverka europeisk och svensk arbetsmarknad? Hur skulle plus och minus i jobbkalkylen se ut? Vore ett avtal av detta slag ett sätt att pressa ner arbets lösheten?
Att studera jobbeffekter av ökad frihandel är svårt. Att hitta rätt i förutsägelser om vad just TTIP skulle innebära är dessutom en extra hård nöt att knäcka. Tanken med rapporten är därför inte att ge några skarpa svar, utan att mer allmänt försöka guida den som i detta avseende vill se in i framtiden.
- En starkare ekonomisk politik är nödvändig.
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
I enlighet med en tradition sedan några år ger Tankeverksamheten även i år ut en sommarlektyr för stranden, hängmattan eller hammocken. I semestertider har vi ju bättre tid att läsa. Här kommer således ett blandat knippe av nyskrivet och sommarrepriser:
Anders Nilsson ger några aktuella anteckningar om Greklandskrisen
Ingvar Johansson bidrar utifrån några uttalanden av Jan Björklund med innovationen begreppet missunnsjuka
Här finns också en tidigare publicerad text om vad dagens socialdemokrater kan lära av Marx av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Slutligen reflekterar Ann- Sofie Hermansson om sorg som flyter i ett orättvist och ojämlikt samhälle i en bearbetning av en krönika som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten
Välkommen till vederkvickande och bildande läsning!
Av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Det ser ut som om vi har en socialdemokratisk regeringsbildare igen. Men det är en i historiskt perspektiv starkt försvagad socialdemokrati som måste söka regeringspartners i ett besvärligt parlamentariskt läge. Under decennier har vi kunnat iaktta hur reformismen i hela Västvärlden oavlåtligt tunnats ut, förlorat sin samhällsförändrande kraft och tappat folklig förankring. Den under ett halvt sekel på 1900-talet praktiskt taget statsbärande svenska arbetarrörelsen har nu normaliserats till vad som blivit standard för europeisk socialdemokrati – ett parti som samlar mellan en femtedel och en tredjedel
av valmanskåren. Det torde vid det här laget vara omöjligt att längre förklara detta med tillfälligheter eller subjektiva tillkortakommanden av olika slag. Det är nödvändigt att ställa frågan om det inte är så att de samhällsförändringar
som pågår föranleder omprövningar och utvecklingar av
den socialdemokratiska reformismens strategier och metoder, utmaningar som partierna hittills inte förmått konfrontera.
av Anders Nilsson
ur inledningen:
EU:s politiska kris kring Grekland under våren och sommaren avslutades med kapitulation under galgen för Syrizas konfrontationspolitik. Denna hade förbrukat allt förtroende för den grekiska regeringen hos övriga Euroländer. Uppbackning av intellektuella som Jürgen Habermas, Thomas Piketty och Paul Krugman och en grekisk folkomröstning hjälpte inte. När det kom till kritan fanns ingen kraft att sätta bakom orden. Men villkor för nödhjälp som uppfattas som förödmjukande bär med sig en risk att många greker ser det nynaziska Gyllene gryning som den enda återstående oprövade alternativet.
Man måste få balans i de offentliga finanserna i Grekland, och grekerna behöver göra upp med den gamla klientism- och korruptionskultur som är en del - dock mindre - av förklaringen till den ekonomiska krisen. Men ekonomiskt framåtskridande kan inte åstadkommas med enbart piska; det behövs morötter också.
EU borde ägna större uppmärksamhet åt vad som är grundproblemet i Eurozonens underskottsländer runt Medelhavet: den eftersläpande produktivitetsutvecklingen. En del av ECB:s jättelika program om 500 miljarder Euro för att motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar i dessa länder, i stället för att bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin.
rapport av Anders Nilsson
Ur inledningen:
Det händer mycket i världsekonomin nu – stora, hastiga förlopp vars konsekvenser är svåra att förutse. Variablerna har sedan några månader tillbaka börjat spreta vilt (därav de många diagrammen i denna rapport). Det är som ett urverk där fjädern spänts för hårt, en spärrhake har släppt och kugghjulen går loss i spinn. Man kunde hoppas att Baruch Spinoza ännu levde och var urmakare i stället för linsslipare; här måste man nämligen se delarna och helheten på en gång. Läget kan snabbt bli instabilt med okontrollerade krisreaktioner.
Man kan inte utesluta att vi befinner oss i inledningen till en omstörtande omstrukturering av den globala ekonomin och dess institutioner. Men inget är givet. Osäkerheten är fundamental.
’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ...Staffan Lindström
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet,
matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare.
Dessutom en rackare på handarbete.
Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv
som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för
arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs
stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.
Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen
omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första
kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på
Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.
Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tidStaffan Lindström
Julen är räddad! Ny rapport från Tankeverksamheten!!!
Vi är mycket glada att kunna presentera rapporten ”Gläntan i skogen – om socialdemokratins utmaningar i en ny tid” av Delvin Arsan, Tor Gustafsson och Stig-Björn Ljunggren.
Det är ett ambitiöst försök att med en bred ansats inventera den socialdemokratiska idédebatten globalt, med speciell uppmärksamhet på hur verkligheten beskrivs, vilka målsättningar som lyfts fram och vilka medel som förespråkas.
Rapportens rubrik antyder vad det handlar om. Socialdemokratin står i en glänta i skogen där den fortsatta färden framåt inte är riktigt självklar eller tydlig.
Vi menar att denna text är av särskilt intresse med tanke på den svenska socialdemokratins programarbete med syfte att anta ett nytt partiprogram vid kongressen i början av april år 2013.
Kina - risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?Staffan Lindström
Av David Ljung
Ur inledningen:
Tillväxtekonomiernas snabba framsteg innebär att spelreglerna på den
globala marknaden skrivs om. Inte minst växer Kina nu fram som en
alltmer dominerande aktör i världsekonomin.
Det finns en bred enighet om att utvecklingen i Kina påverkar
jobbförutsättningarna i omvärlden. Hur denna påverkan ser ut råder det dock delade meningar om. Spännvidden i debatten är stor. Å ena sidan hävdas det att ”Kina tar våra jobb”. Å andra sidan betonas det i stället att ”Kina räddar våra jobb”.
Ambitionen med denna rapport är inte att fälla något avgörande domslut om vad som är rätt eller fel. Syftet är i stället att på ett strukturerat sätt försöka måla en nyanserad bild av hur det snabbt framväxande Kina inverkar på arbetsmarknaden i Sverige och övriga Europa. Vilka är hoten och möjligheterna? Var och hur kan arbetstillfällen förloras? Var och hur kan nya jobb i stället komma till? Hur ser plus- och minussidorna ut?
Ur inledningen
Jämförelser mellan olika länder i Europa lär visa att det lokala och kommunala självstyret har haft starkast förankring i Sverige och Norge. Historiker har försökt förklara det med att här saknades en stark feodalmakt och detta berodde i sin tur på att bönderna kunde dra till skogs och försörja sig där om förtrycket blev för starkt. Den medeltida bonden i Sverige hade större politisk och social frihet, deltog i större utsträckning i det politiska livet än i något annat västeuropeiskt land. Den starka centralmakten, kronan, vilade
på en allians med denna självägande bondeklass.
Kanske var det i första hand den lokaldemokratiska traditionen som gjorde att vare sig liberalismens eller socialismens revolutionära rörelser någonsin kunde göra sig riktigt gällande här. Också den långa freden efter
1809 bidrog till detta. Att det istället för militär upprustning kunde satsas på civil produktion ökade välståndet och dämpade motsättningarna. Varken statens, adelns eller kapitalisternas maktutövning blev riktigt så brutal här som i många andra länder. Med det system av ämbetsverk som under ledning av rikskanslern Axel Oxenstierna skapats under 1600-talet började en allt mer oberoende ämbetsmannakår växa fram. Maktdelningen inom staten var tydligare än på de flesta andra håll, och beslutsfattandet i ämbetsverken präglades i hög grad av rationalitet och av lojalitet mot staten framför andra
intressen.
”Jag har förtjänat det”, sade Zlatan Ibrahimović sent på kvällen den 4 september år 2014. Han hade då tidigare på kvällen blivit den som genom historien gjort flest mål i svensk herrlandslagsfotboll, och därmed i media slutgiltigt säkrat epitetet ”Svenska landslagets störste någonsin”. Också i mitt tycke kan han sägas ha förtjänat detta epitet. Men att ha förtjänat sådant som epitet och betyg är en sak, att ha förtjänat en viss lön och inkomst är en annan. Jag tycker inte att Zlatan och hans inkomstlikar förtjänar den lön och totalinkomst de har. Den rena lönen för Zlatan från Paris Saint German låg år 2014 på runt elva miljoner kronor i månaden; den totala månadsinkomsten inklusive reklamintäkter och liknande var, och är, nästan dubbelt så stor. De största fotbollsstjärnorna i Real Madrid (Cristiano Ronaldo) och Barcelona (Lionel Messi) har en totalinkomst på runt en miljon per dag. Många vicedirektörer i näringslivet, filmstjärnor och popstjärnor tjänar ännu mer, och det principiella jag säger om Zlatans inkomster anser jag vara tillämpbart även på många av dessa. Tar man begreppet förtjänad inkomst på allvar, så kan de inte sägas ha gjort sig förtjänta av den.
Socialdemokratin och skapelsen av allmänintresset bermanStaffan Lindström
Trots att dessa frågor vid första anblicken tycks enkla och raka, så har
diskussionen om den relativa betydelsen av egennytta och allmännytta länge
splittrat samhällsvetare, politiska tänkare och allmänna observatörer av
politiken. Åtskillig modern samhällsforskning utgår från att politiska handlingar
främst är motiverade av egennytta. I en hypotetisk värld vägleds
väljare av sina plånböcker, partier röstmaximerar och byråkrater strävar
efter större budgetar. Å andra sidan antar den klassiska politiska filosofin att
det finns ett ”gemensamma bästa”, och att förekomsten av medborgare som
sluter upp kring detta är av avgörande betydelse för ett sunt och väl
fungerande styrelseskick.
av Bosse Elmgren
Om författaren:
Bosse Elmgren är med mer än 60 år som aktiv socialdemokrat en av arbetarrörelsens veteraner. Med kortare erfarenheter av skogs- och industriarbete har han ägnat större delen av sitt yrkesliv som journalist och funktionär i det socialdemokratiska partiet, bl.a. på partistyrelsens kansli och som politisk sekreterare för fullmäktigegruppen i Göteborg. Tankeverksamheten gav 2010 ut rapporten Arbetsförsäkring åt alla! av honom tillsammans med Lars Ag, Helmuth Föll, Sune Gidgård och Stig Lahti. Numera bosatt i Södertälje, där han tidigare i år fick ABF:s pris som årets folkbildare för insatser i det lokala arbetet.
Utdrag ur Kapitel 1
Tillsammans kan vi göra så mycket
Hej, Du som läser det här långa brevet!
Jag har en allvarlig fråga till Dig. Vill Du leva i ett samhälle och en värld:
… som inte är uppbyggda på samhällsklasser utan av jämlikar, på alla
människors lika värde,
... där utvecklingen bestäms främst genom demokratiska beslut efter
tankeutbyte mellan människor, inte i första hand av affärsuppgörelser,
privata vinstintressen eller en ”utveckling” som vi tycker oss stå maktlösa
inför,
… där det råder demokrati på alla områden, politiskt, socialt, kulturellt
och ekonomiskt,
… där alla klimathot och hot mot mänsklighetens överlevnad har undanröjts,
... där människorna lever i fred och trygghet och med goda levnadsvillkor,
där livets goda är rättvist fördelat och där var och en kan utvecklas
efter sina bästa stämningars längtan,
… där det råder yttrande- och informationsfrihet, där olika uppfattningar
bryts mot varandra i en generös anda,
... där alla har tillgång till ren luft, rent vatten och en bra miljö i övrigt,
… där vi alla får känna att vi behövs, där det finns arbete åt alla med
goda arbetsvillkor,
... där vi människor ställer upp för varandra och försöker bidra med
att göra vårt bästa, där vi försöker ta vara på varje människas vilja och
förmåga,
… som präglas av gemenskap och gott kamratskap?
Detta är en dröm, en vision som till viktiga delar har funnits med i
7
arbetarrörelsen sedan dess barndom. Men som också har vuxit sig stark
inom och tack vare miljörörelsen och olika freds- och solidaritetsrörelser.
Om Du svarar ja på min fråga så tycker jag att vi ska arbeta tillsammans
för att den visionen också ska prägla mänsklighetens framtid.
Två essäer av Örjan Nyström
Med anledning av att Tankeverksamhetens medarbetare Örjan Nyström har utnämnts till hedersdoktor vid Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet ger vi ut två tidigare opublicerade essäer av honom: Samhällskritik och civilisationskritik - 68-diskursens historiska rötter och Upptäckten av jaget - upptäckten av samhället. Det är pejlingar på djupet av den samhälleliga existensen av ett slag som länge saknats i socialdemokratins och arbetarrörelsens idédiskussioner.
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
I enlighet med en tradition sedan några år ger Tankeverksamheten även i år ut en sommarlektyr för stranden, hängmattan eller hammocken. I semestertider har vi ju bättre tid att läsa. Här kommer således ett blandat knippe av nyskrivet och sommarrepriser:
Anders Nilsson ger några aktuella anteckningar om Greklandskrisen
Ingvar Johansson bidrar utifrån några uttalanden av Jan Björklund med innovationen begreppet missunnsjuka
Här finns också en tidigare publicerad text om vad dagens socialdemokrater kan lära av Marx av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Slutligen reflekterar Ann- Sofie Hermansson om sorg som flyter i ett orättvist och ojämlikt samhälle i en bearbetning av en krönika som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten
Välkommen till vederkvickande och bildande läsning!
Av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Det ser ut som om vi har en socialdemokratisk regeringsbildare igen. Men det är en i historiskt perspektiv starkt försvagad socialdemokrati som måste söka regeringspartners i ett besvärligt parlamentariskt läge. Under decennier har vi kunnat iaktta hur reformismen i hela Västvärlden oavlåtligt tunnats ut, förlorat sin samhällsförändrande kraft och tappat folklig förankring. Den under ett halvt sekel på 1900-talet praktiskt taget statsbärande svenska arbetarrörelsen har nu normaliserats till vad som blivit standard för europeisk socialdemokrati – ett parti som samlar mellan en femtedel och en tredjedel
av valmanskåren. Det torde vid det här laget vara omöjligt att längre förklara detta med tillfälligheter eller subjektiva tillkortakommanden av olika slag. Det är nödvändigt att ställa frågan om det inte är så att de samhällsförändringar
som pågår föranleder omprövningar och utvecklingar av
den socialdemokratiska reformismens strategier och metoder, utmaningar som partierna hittills inte förmått konfrontera.
av Anders Nilsson
ur inledningen:
EU:s politiska kris kring Grekland under våren och sommaren avslutades med kapitulation under galgen för Syrizas konfrontationspolitik. Denna hade förbrukat allt förtroende för den grekiska regeringen hos övriga Euroländer. Uppbackning av intellektuella som Jürgen Habermas, Thomas Piketty och Paul Krugman och en grekisk folkomröstning hjälpte inte. När det kom till kritan fanns ingen kraft att sätta bakom orden. Men villkor för nödhjälp som uppfattas som förödmjukande bär med sig en risk att många greker ser det nynaziska Gyllene gryning som den enda återstående oprövade alternativet.
Man måste få balans i de offentliga finanserna i Grekland, och grekerna behöver göra upp med den gamla klientism- och korruptionskultur som är en del - dock mindre - av förklaringen till den ekonomiska krisen. Men ekonomiskt framåtskridande kan inte åstadkommas med enbart piska; det behövs morötter också.
EU borde ägna större uppmärksamhet åt vad som är grundproblemet i Eurozonens underskottsländer runt Medelhavet: den eftersläpande produktivitetsutvecklingen. En del av ECB:s jättelika program om 500 miljarder Euro för att motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar i dessa länder, i stället för att bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin.
rapport av Anders Nilsson
Ur inledningen:
Det händer mycket i världsekonomin nu – stora, hastiga förlopp vars konsekvenser är svåra att förutse. Variablerna har sedan några månader tillbaka börjat spreta vilt (därav de många diagrammen i denna rapport). Det är som ett urverk där fjädern spänts för hårt, en spärrhake har släppt och kugghjulen går loss i spinn. Man kunde hoppas att Baruch Spinoza ännu levde och var urmakare i stället för linsslipare; här måste man nämligen se delarna och helheten på en gång. Läget kan snabbt bli instabilt med okontrollerade krisreaktioner.
Man kan inte utesluta att vi befinner oss i inledningen till en omstörtande omstrukturering av den globala ekonomin och dess institutioner. Men inget är givet. Osäkerheten är fundamental.
’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ...Staffan Lindström
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet,
matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare.
Dessutom en rackare på handarbete.
Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv
som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för
arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs
stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.
Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen
omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första
kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på
Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.
Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tidStaffan Lindström
Julen är räddad! Ny rapport från Tankeverksamheten!!!
Vi är mycket glada att kunna presentera rapporten ”Gläntan i skogen – om socialdemokratins utmaningar i en ny tid” av Delvin Arsan, Tor Gustafsson och Stig-Björn Ljunggren.
Det är ett ambitiöst försök att med en bred ansats inventera den socialdemokratiska idédebatten globalt, med speciell uppmärksamhet på hur verkligheten beskrivs, vilka målsättningar som lyfts fram och vilka medel som förespråkas.
Rapportens rubrik antyder vad det handlar om. Socialdemokratin står i en glänta i skogen där den fortsatta färden framåt inte är riktigt självklar eller tydlig.
Vi menar att denna text är av särskilt intresse med tanke på den svenska socialdemokratins programarbete med syfte att anta ett nytt partiprogram vid kongressen i början av april år 2013.
Kina - risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?Staffan Lindström
Av David Ljung
Ur inledningen:
Tillväxtekonomiernas snabba framsteg innebär att spelreglerna på den
globala marknaden skrivs om. Inte minst växer Kina nu fram som en
alltmer dominerande aktör i världsekonomin.
Det finns en bred enighet om att utvecklingen i Kina påverkar
jobbförutsättningarna i omvärlden. Hur denna påverkan ser ut råder det dock delade meningar om. Spännvidden i debatten är stor. Å ena sidan hävdas det att ”Kina tar våra jobb”. Å andra sidan betonas det i stället att ”Kina räddar våra jobb”.
Ambitionen med denna rapport är inte att fälla något avgörande domslut om vad som är rätt eller fel. Syftet är i stället att på ett strukturerat sätt försöka måla en nyanserad bild av hur det snabbt framväxande Kina inverkar på arbetsmarknaden i Sverige och övriga Europa. Vilka är hoten och möjligheterna? Var och hur kan arbetstillfällen förloras? Var och hur kan nya jobb i stället komma till? Hur ser plus- och minussidorna ut?
Ur inledningen
Jämförelser mellan olika länder i Europa lär visa att det lokala och kommunala självstyret har haft starkast förankring i Sverige och Norge. Historiker har försökt förklara det med att här saknades en stark feodalmakt och detta berodde i sin tur på att bönderna kunde dra till skogs och försörja sig där om förtrycket blev för starkt. Den medeltida bonden i Sverige hade större politisk och social frihet, deltog i större utsträckning i det politiska livet än i något annat västeuropeiskt land. Den starka centralmakten, kronan, vilade
på en allians med denna självägande bondeklass.
Kanske var det i första hand den lokaldemokratiska traditionen som gjorde att vare sig liberalismens eller socialismens revolutionära rörelser någonsin kunde göra sig riktigt gällande här. Också den långa freden efter
1809 bidrog till detta. Att det istället för militär upprustning kunde satsas på civil produktion ökade välståndet och dämpade motsättningarna. Varken statens, adelns eller kapitalisternas maktutövning blev riktigt så brutal här som i många andra länder. Med det system av ämbetsverk som under ledning av rikskanslern Axel Oxenstierna skapats under 1600-talet började en allt mer oberoende ämbetsmannakår växa fram. Maktdelningen inom staten var tydligare än på de flesta andra håll, och beslutsfattandet i ämbetsverken präglades i hög grad av rationalitet och av lojalitet mot staten framför andra
intressen.
”Jag har förtjänat det”, sade Zlatan Ibrahimović sent på kvällen den 4 september år 2014. Han hade då tidigare på kvällen blivit den som genom historien gjort flest mål i svensk herrlandslagsfotboll, och därmed i media slutgiltigt säkrat epitetet ”Svenska landslagets störste någonsin”. Också i mitt tycke kan han sägas ha förtjänat detta epitet. Men att ha förtjänat sådant som epitet och betyg är en sak, att ha förtjänat en viss lön och inkomst är en annan. Jag tycker inte att Zlatan och hans inkomstlikar förtjänar den lön och totalinkomst de har. Den rena lönen för Zlatan från Paris Saint German låg år 2014 på runt elva miljoner kronor i månaden; den totala månadsinkomsten inklusive reklamintäkter och liknande var, och är, nästan dubbelt så stor. De största fotbollsstjärnorna i Real Madrid (Cristiano Ronaldo) och Barcelona (Lionel Messi) har en totalinkomst på runt en miljon per dag. Många vicedirektörer i näringslivet, filmstjärnor och popstjärnor tjänar ännu mer, och det principiella jag säger om Zlatans inkomster anser jag vara tillämpbart även på många av dessa. Tar man begreppet förtjänad inkomst på allvar, så kan de inte sägas ha gjort sig förtjänta av den.
Socialdemokratin och skapelsen av allmänintresset bermanStaffan Lindström
Trots att dessa frågor vid första anblicken tycks enkla och raka, så har
diskussionen om den relativa betydelsen av egennytta och allmännytta länge
splittrat samhällsvetare, politiska tänkare och allmänna observatörer av
politiken. Åtskillig modern samhällsforskning utgår från att politiska handlingar
främst är motiverade av egennytta. I en hypotetisk värld vägleds
väljare av sina plånböcker, partier röstmaximerar och byråkrater strävar
efter större budgetar. Å andra sidan antar den klassiska politiska filosofin att
det finns ett ”gemensamma bästa”, och att förekomsten av medborgare som
sluter upp kring detta är av avgörande betydelse för ett sunt och väl
fungerande styrelseskick.
av Bosse Elmgren
Om författaren:
Bosse Elmgren är med mer än 60 år som aktiv socialdemokrat en av arbetarrörelsens veteraner. Med kortare erfarenheter av skogs- och industriarbete har han ägnat större delen av sitt yrkesliv som journalist och funktionär i det socialdemokratiska partiet, bl.a. på partistyrelsens kansli och som politisk sekreterare för fullmäktigegruppen i Göteborg. Tankeverksamheten gav 2010 ut rapporten Arbetsförsäkring åt alla! av honom tillsammans med Lars Ag, Helmuth Föll, Sune Gidgård och Stig Lahti. Numera bosatt i Södertälje, där han tidigare i år fick ABF:s pris som årets folkbildare för insatser i det lokala arbetet.
Utdrag ur Kapitel 1
Tillsammans kan vi göra så mycket
Hej, Du som läser det här långa brevet!
Jag har en allvarlig fråga till Dig. Vill Du leva i ett samhälle och en värld:
… som inte är uppbyggda på samhällsklasser utan av jämlikar, på alla
människors lika värde,
... där utvecklingen bestäms främst genom demokratiska beslut efter
tankeutbyte mellan människor, inte i första hand av affärsuppgörelser,
privata vinstintressen eller en ”utveckling” som vi tycker oss stå maktlösa
inför,
… där det råder demokrati på alla områden, politiskt, socialt, kulturellt
och ekonomiskt,
… där alla klimathot och hot mot mänsklighetens överlevnad har undanröjts,
... där människorna lever i fred och trygghet och med goda levnadsvillkor,
där livets goda är rättvist fördelat och där var och en kan utvecklas
efter sina bästa stämningars längtan,
… där det råder yttrande- och informationsfrihet, där olika uppfattningar
bryts mot varandra i en generös anda,
... där alla har tillgång till ren luft, rent vatten och en bra miljö i övrigt,
… där vi alla får känna att vi behövs, där det finns arbete åt alla med
goda arbetsvillkor,
... där vi människor ställer upp för varandra och försöker bidra med
att göra vårt bästa, där vi försöker ta vara på varje människas vilja och
förmåga,
… som präglas av gemenskap och gott kamratskap?
Detta är en dröm, en vision som till viktiga delar har funnits med i
7
arbetarrörelsen sedan dess barndom. Men som också har vuxit sig stark
inom och tack vare miljörörelsen och olika freds- och solidaritetsrörelser.
Om Du svarar ja på min fråga så tycker jag att vi ska arbeta tillsammans
för att den visionen också ska prägla mänsklighetens framtid.
Två essäer av Örjan Nyström
Med anledning av att Tankeverksamhetens medarbetare Örjan Nyström har utnämnts till hedersdoktor vid Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet ger vi ut två tidigare opublicerade essäer av honom: Samhällskritik och civilisationskritik - 68-diskursens historiska rötter och Upptäckten av jaget - upptäckten av samhället. Det är pejlingar på djupet av den samhälleliga existensen av ett slag som länge saknats i socialdemokratins och arbetarrörelsens idédiskussioner.
Från defensiv till offensiv och framåtsyftande socialdemokratiStaffan Lindström
av Colin Crouch
Ur inledningen:
Den europeiska socialdemokratin behöver skakas ur den defensiva hållning den nu har försjunkit i under många år. Det finns ingen anledning att befinna sig i denna position alls. Ojämlikhet har återigen blivit en huvudfråga; storföretagens makt skapar en mängd problem för konsumenterna, löntagarna och medborgarna; ignoransen av kollektiva behov leder till skrämmande miljöförstöring. Det handlar i allt om områden där socialdemokratin har starka positioner och den nyliberala kapitalismen är som mest sårbar. Vi behöver nå en förståelse för paradoxen varför socialdemokraterna, trots detta, i de flesta länder är tillbakapressade medan nyliberalismen triumferar; och på så sätt undersöka vilka förändringar den socialdemokratiska politiken behöver för att ta sig ur försvarspositionerna och hämta ny styrka – tillsammans
med den gröna och andra sociala rörelser i en ny allians som är mer integrerad än rödgröna valkoalitioner.
Om författaren:
Colin Crouch är professor emeritus vid University of Warwick och knuten till Max
Planck Institutet för samhällsstudier i Köln. Han har skrivit en lång rad böcker, bl.a.
Post-democracy (2003), The Strange Non-Death of Neoliberalism (2011) och
Making Capitalism Fit for Society (2013).
En död Marx, en åldrad Liedman och dagens unga vänsterStaffan Lindström
Sven-Eric Liedmans nya Marxbok hyllas av en utomsocialdemokratisk vänster. Men hur ser
han egentligen på Marx, mänskliga rättigheter, politisk demokrati och marknaden?
Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi och med Liedman författare till boken
’Positivism och marxism’ (1972), gör en kritisk granskning av marxismen-liedmanismen
Är förskolan bra eller dålig för barnen? Med utgångspunkt i en debatt i Göteborgs Posten i vintras går Sven Bremberg, forskare vid Karolinska Institutet och Folkhälsomyndigheten, igenom forskningsläget i en särskild studie för Tankeverksamheten. Förskolan förefaller ha entydigt positiva effekter för barnen. Därmed kan debatten gå från tyckande till vetande.
Palme och den socialdemokratiska utopin - en bitvis självbiografisk betraktelseStaffan Lindström
av Johan Lönnroth
Förord av Anders Nilsson:
Där 30 år sedan Olof Palme mördades. Tankeverksamheten ger ut en
rapport om hans tid och gärning av en kritiker - Johan Lönnroth.
Palmes eftermäle är skevt. Han förknippas främst med det internationella engagemanget (Sydafrika, Vietnam, Tjeckoslovakien) samt diverse affärer. Men det som var socialdemokratins stora gärning under hans tid, och som han i hög grad var drivande för, sammankopplas sällan med honom
- utbyggnaden av den offentliga sektorn, sambeskattningens avskaffande och kvinnors intåg på arbetsmarknaden, föräldraförsäkringen, förskolereformen och utbyggnaden av utbildningssektorn.
Det är reformer som nu är så fast förankrade i samhället att det skulle vara politisk självmord för de partier som då rasade mot detta rödglödgade socialistiska vansinne att idag ifrågasätta det.
Man kan säga att partiet under hans ledarskap drev igenom makarna Myrdals radikala program från 1930-talet början. Att detta inte var ett självklart vägval för socialdemokratin tre decennier senare framgår av det faktum att partiet år 1965 lade fram förslag om vårdnadsbidrag, och många ansåg att reformarbetet var färdigt med 1950-talets socialförsäkringar
och ATP.
Så här i efterhand framstår Palmeperiodens reformvåg från slutet av 1960-talet och ett decennium framåt som det kanske mest bestående resultatet av socialdemokratins långa regeringsinnehav under 1900-talet. Det förändrade Sverige på ett avgörande sätt. Jämlikheten och den individuella friheten ökade på djupet i samhället på ett sätt som inga andra politiska reformer har åstadkommit.
Men eftermälet har nog också präglats av att Palme med tiden slets ner av hatet, politiska motgångar och tidsvändan.
I en mening kan man säga att Johan Lönnroths text på sitt sätt är en äreräddning av Olof Palme – även om det inte är någon hyllningsskrift och den behandlar de svåra åren i hans gärning. Med kritisk realism tecknas gestalten av en idéburen pragmatiker i en tid som blev allt besvärligare att hantera för socialdemokratin. Med självupplevd erfarenhet om det problematiska mötet mellan socialismens ideal och verkligheten under dessa år gör Lönnroth upp med en idealbild av Palme som i efterkommande strider inom arbetarrörelsen har odlats på sina håll. Det är bra.
Palme är värd att minnas som han var och inte som djävul i någras ögon och helgon i andras.
Organisera eller rekrytera? En rapport om facklig förnyelseStaffan Lindström
Det finns en klassisk historia som antagligen alla som är aktiva i arbetarrörelsen
har hört i någon variant. Den handlar om hur det var ”förr”
– ungefär 1960- eller 1970-talet – med att gå med i facket. En man – för
det handlar oftast om mansdominerade arbetsplatser – berättar om
den tiden:
”Du vet, när jag 1971/1965/1961 började jobba på varvet/Volvo/
SKF, när jag skulle skriva på anställningskontraktet med chefen då
stod fackklubbsordföranden bredvid och så skrev jag in mig i facket
samtidigt. Det var inget att snacka om! Det var självklart att man skulle
vara med i facket. Så är det inte längre.”
Nej, så är det inte längre. I vilken utsträckning det någonsin varit så
kan man diskutera. Men säkert är att det idag inte är självklart för
svenskarna, och särskilt inte för de unga, att gå med i facket. Andelen
av arbetarna som var fackligt anslutna år 2009 var 71 procent, att jämföra
med 79 procent år 2006 och 88 procent år 1995. Bland unga arbetare
– 16 till 24 år – var bara 40 procent fackligt anslutna år 2009
(Larsson 2010). Antalet medlemmar i LO:s förbund har minskat från
strax över två miljoner år 2000 till runt 1,5 miljoner idag. Men att
antalet LO-medlemmar minskar är delvis en annan sak än en sjunkande
organisationsgrad. Det minskade medlemsantalet har bland annat att
göra med att antalet arbetstillfällen inom LO-områdena successivt
minskar som ett led i arbetsmarknadens strukturomvandling. Antalet
medlemmar i olika fackförbund påverkar främst maktförhållandena
mellan facken och vilka organisationer som blir mest tongivande i
exempelvis samhällsdebatten. Men för respektive fackförbund är organisationsgraden
av större intresse. Fackets roll är ju att fungera som en
försäljningskartell vars främsta syfte är att förhindra att inbördes
konkurrens bland arbetarna pressar ner löner och övriga villkor.
Här kommer sommarläsning från Tankeverksamheten som en räddning från den intellektuella torkan på stranden, i hängmattan eller hammocken! Att förstå världen av Anders Nilsson.
Förord
Socialdemokraterna håller kongress 29-31 maj i år. Vi föreslår att kongressen beslutar om en Jämlikhetsutredning i enlighet med innehållet i denna rapport.
Ett sådant beslut ryms, menar vi, väl inom de teman – Jobb och Folkrörelse – som ska behandlas; för övrigt är kongressen som partiets högsta beslutande organ fri att fatta de beslut den finner lämpligt. Den arbetsmarknads- och välfärdsmodell som Socialdemokratin inrättade i Sverige under 1900-talet var länge oerhört framgångsrik för att främja ökad jämlikhet. Men det är i dag uppenbart att trender och tendenser i samhällsutvecklingen som i hela Västvärlden driver fram ökade klyftor är i kraft även i vårt land. Också under de tolv åren med socialdemokratiskt styre mellan 1994 och 2006 tilltog ojämlikheten i Sverige.
Vi har nu en rödgrön regering i ett besvärligt parlamentariskt läge. Förutsättningar för offensiva socialdemokratiska reformer under innevarande mandatperiod tycks begränsade. Desto större anledning att inleda förberedelser för ett genomgripande program för ökad jämlikhet att möta väljarna med i 2018 års valrörelse och vinna mandat för i kommande regeringsperiod.
Ann-Sofie Hermansson, Anne-Marie Lindgren, Anders Nilsson, Örjan Nyström, Christer Persson och Levi Svenningsson
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Det polytekniska bildningsidealet och den tredje industriella revolutionenStaffan Lindström
Arbete och bildningssyn - är inte det ett väldigt udda perspektiv på arbetslivets
framtidsfrågor idag?
Vi tror inte det. Att det kan uppfattas så beror på att diskussionen kring
arbete och arbetsmarknad under senare år blivit mycket inskränkt.
Det begrepp som mestadels används i sammanhanget är ”jobbpolitik”.
Vad som står i centrum där är det rent kvantitativa förhållandet mellan antalet
arbetsföra och arbetsvilliga människor å ena sidan och antalet arbetstillfällen
å den andra. ”Jobbpolitikens” perspektiv inskränker sig oftast till att
med makropolitisk stabiliseringspolitik skapa jämvikt mellan utbud och
efterfrågan på arbetsmarknaden, sammanfattat i begreppet ”full sysselsättning”.
Vad människor gör och får möjlighet att göra när de arbetar, och hur
detta påverkar såväl de arbetande själva som det arbetsresultat de presterar
– arbetet som kulturskapande kraft och rikedomsalstrande förmåga – är oftast
frånvarande i den diskussionen. ”Jobbpolitiken” har visat sig ha notoriskt
svårt att komma till rätta med de envist kvardröjande problem med
arbetslöshet och utslagning som sedan flera decennier plågar den moderna
arbetsmarknaden. Den rymmer inte heller några redskap för att reformera
arbetslivet i ett framtidsperspektiv, där det handlar om att knyta samman en
politik för att bemästra globalisering och teknisk omvandling på ett sätt som
befordrar ökad jämlikhet och demokratisering.
Tankeverksamhetens nya rapport innehåller tre texter.
1. Regeringens skolmisslyckande
av Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson & Olle Ludvigsson
2. Om den svåra farsoten GERM som angriper skolor världen över
av Pasi Sahlberg
3. Essa Academy – ett exempel
av Anders Nilsson
Ett stort antal organisationer inom funktionshinderrörelsen har gått samman och anlitat Dan Andersson, fd chefsekonom på LO, för att göra en samhällsekonomisk analys av vinster och kostnader med en förstärkt diskrimineringslag. Hans rapport, "Dörrarna stängs innan alla fått plats" hittar Du på anan plats här på Slideshare. Här är funktionshinderrörelsens egna analyser utifrån den rapporten.
3. 3
Vad kan vi vinna på att göra de sjuka
jobben friska?
Arbetsmiljöns betydelse för individer och resultat i svensk
och europeisk ekonomi
David Ljung
Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg
4. 4
Om författaren
David Ljung är politiskt sakkunnig för de svenska socialdemokratiska
ledamöterna (S&D) i EU-parlamentet. Tankeverksamheten har tidigare givit
ut rapporterna Nya tider – nya jobb. Utmaningar och utvecklingsmöjligheter i
jobbpolitiken (2012), Är vi smarta nog för de nya jobben? (2012), Har vi råd
att inte satsa mer på ökad jämställdhet? (2013) och Kina – risk eller räddning
för jobben i Sverige och Europa? (2013) av honom.
Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i
Tankeverksamhetens skrifter.
Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson
www.tankeverksamheten.se
redaktion@tankeverksamheten.se
ISBN 978-91-87077-33-3
Göteborg 2014
5. 5
Vad kan vi vinna på att göra de sjuka
jobben friska?
Arbetsmiljöns betydelse för individer och resultat i svensk och
europeisk ekonomi
Inledning
Hur mår vi egentligen på jobbet? Frågan ställs numera inte så ofta som
tidigare. Förr profilerade sig arbetsgivare med satsningar på trivsel och
trygghet för personalen. Sådant är numera ganska ovanligt. I politiken
var arbetsmiljöarbetet länge ett prioriterat område. Idag ses det av
styrande majoriteter som en nedskärningspost. Dessa mönster finns i
både Sverige och övriga Europa.
Flera faktorer i arbetsmiljön påverkar hur vi mår. På plus-sidan finns
inflytande, respekt, samarbetsanda och en välanpassad fysisk arbetssituation. På minus-sidan finns maktlöshet, diskriminering, mobbing
och fysiskt riskabla arbetsvillkor. Hur vi mår styr i sin tur hur vi
presterar. Arbetsmiljön påverkar resultaten både på den enskilda
arbetsplatsen och i samhället som helhet.
En sund och säker arbetsmiljö är något som varje individ har rätt till.
Arbetsmiljön har dock inte bara stor betydelse för individen, utan
också för samhällsekonomin. Arbetsmiljön och ekonomin är tätt sammanvävda. Arbetsmiljöarbetet handlar också om produktivitet, sunda
statsfinanser och tillväxt.
Syftet med denna korta rapport är att lyfta det ekonomiska perspektivet på arbetsmiljöarbetet. Efter några år där intresset för detta arbete
sjunkit är det viktigt att värdera hur insatserna på området ska tas
vidare. Då bör även de ekonomiska faktorerna finnas med i bilden.
Vad är mest lönsamt – att öka eller minska investeringarna i arbetsmiljön? Är detta ett område för viktiga framtidssatsningar, eller är det
ett område där tillräckligt mycket görs och där några reformer inte är
nödvändiga? Vad kan vi vinna på att göra de sjuka jobben friska?
6. 6
Tanken är inte att rapporten ska ge några definitiva svar, utan snarare att den ska kunna fungera som ett grundläggande diskussionsunderlag.
1. Arbetsmiljöekvationen
Hur bör man då – till att börja med – strukturera en diskussion på temat arbetsmiljö och ekonomi? Hur ser de centrala frågorna, faktorerna
och sambanden ut?
Figur 1 på nästa sida är ett försök att på ett generellt plan beskriva
den arbetsmiljöekvation som vi har att göra med.
För det första är det viktigt att göra klart för sig hur kopplingen
arbetsmiljö – ekonomi fungerar. I denna ekvation är fem samband
inkluderade, men det finns säkert flera. För det andra behöver man
utifrån de sambanden avgöra hur mycket som ska satsas. För det tredje
måste man också reda ut vem som ska ansvara för satsningarna. Vad
bör göras i offentlig regi och vad bör läggas på arbetsgivarna?
Ekvationen är enkel, men borde ändå kunna fungera som en ram för
det fortsatta resonemanget.
2. Hur påverkar arbetsmiljön ekonomin?
Grundfrågan i ekvationen är hur arbetsmiljön påverkar ekonomin.
Frågan är högintressent. I en närmare analys ser man nämligen att
arbetsmiljön inte är någon oväsentlig variabel ute i periferin, utan en
nyckelfaktor i samhällsekonomin. Hanteringen av arbetsmiljöfrågan
har stor betydelse för hur vi ska kunna klara flera centrala framtidsutmaningar.
1.1 Effektiva arbetsplatser
En första utmaning handlar om att göra arbetsplatserna så effektiva att
produktionen blir långsiktigt hållbar. Där är arbetsmiljön central.
För företagen är arbetsmiljön viktig för att i längden kunna upprätthålla konkurrenskraften. Att ha välmående och trygg personal är en
avgörande konkurrensfaktor. Om arbetsmiljöarbetet missköts leder det
som regel till allvarliga problem för företaget som helhet.
I offentlig sektor gäller en liknande logik. Om verksamheten ska fungera på längre sikt går det inte att låta skador, sjukfrånvaro och vantrivsel breda ut sig. Om personalen inte ges åtminstone skapliga arbetsvillkor nås förr eller senare en punkt där det bör ifrågasättas om verksamheten ska drivas vidare.
7. 7
Figur 1. Arbetsmiljöekvationen
Hur påverkar
arbetsmiljön
ekonomin?
Effektiva
arbetsplatser
Hur mycket ska
satsas?
Vem ska satsa?
Mer
Arbetsgivare
Mindre
Offentligt
Sunda offentliga
finanser
Fungerande
rekrytering
Kvinnors
potential
Tillväxt
En studie från International Social Security Association av 300 företag i 15 länder ger en bild av hur arbetsmiljösatsningar inverkar på
effektiviteten. De företag som investerar i förebyggande arbetsmiljöarbete får med sig positiva resultat i form av färre störningar, mer
motiverad personal, höjd produktkvalitet och bättre företagsimage.
Lönsamheten i investeringarna är god. I genomsnitt – på basis av erfarenheterna från företagen i studien – kan företag som investerar 1 kr
i förebyggande arbetsmiljöarbete förvänta sig en avkastning på 2 kr
och 20 öre (International Social Security Association 2011).
Även om studien rör privata företag bör slutsatserna åtminstone i
viss utsträckning vara giltiga för offentlig sektor. För företag som vill
vara konkurrenskraftiga och offentliga aktörer som vill ge valuta för
skattepengarna förefaller det vara en god idé att prioritera arbetsmiljöarbetet.
1.2 Sunda offentliga finanser
En andra utmaning handlar om att upprätthålla långsiktig stabilitet i de
offentliga finanserna. Där finns två viktiga kopplingar till statusen på
arbetsmiljöarbetet.
Den första är klassisk. Sjuktalen är en av de variabler som de offentliga finanserna i de flesta länder är mest känsliga för. Att människor är
8. 8
skadade eller sjuka ger minskade skatteintäkter, större sjukvårds- och
rehabiliteringsutgifter samt högre kostnader för olika typer av
sjukersättningar. Om det med hjälp av ett starkt arbetsmiljöarbete går
att hålla de arbetsplatsrelaterade sjuktalen nere är det därför mycket
värdefullt. Om ett undermåligt arbetsmiljöarbete i stället driver upp de
arbetsplatsrelaterade sjuktalen kan det snabbt skapa betydande bekymmer i de offentliga budgetarna (för en detaljerad analys av arbetsskadornas effekter på den offentliga sektorns finanser, se Arbetsmiljöverket 2010, 12-21).
Den andra kopplingen är på sätt och vis ny. Den rör den demografiska utvecklingen. Befolkningen i Europa blir nu snabbt allt äldre.
Från att år 2010 ha bestått av 88 miljoner beräknas gruppen 65 år och
äldre till år 2060 öka till 153 miljoner. Som en konsekvens av detta
fördubblas äldreförsörjningskvoten. Antalet förvärvsarbetande blir
klart färre i förhållande till den äldre delen av befolkningen. I nuläget
går det fyra personer i arbetsför ålder på varje person över 65 år. År
2060 kommer det endast att gå två personer i arbetsför ålder på varje
65-plusare (European Commission 2012a, 27).
För att detta inte ska urholka de offentliga finanserna krävs att fler
orkar jobba till ordinarie pensionsålder och att fler även orkar jobba
längre än så. Det kräver i sin tur bättre arbetsmiljöer.
Ett stort problem idag är att relativt få i till exempel verkstads- och
omsorgsyrken klarar att arbeta fram till 65 år. Många blir utslitna i förtid. En genomsnittlig EU-medborgare lämnar arbetsmarknaden vid
61,5 års ålder (Eurostat 2014-02-22, Average exit age from the labour
force - annual data, 2010). Det är en låg siffra.
Ett annat problem är att många arbetsplatser inte är anpassade till
60-75-åringars förutsättningar. I den åldern har de flesta sänkt fysisk
kapacitet, men samtidigt stora tillgångar i form av exempelvis breda erfarenheter och ett skarpt strategiskt tänkande. Vissa justeringar i
arbetssituationen kan ofta behövas, men om de görs är det inga problem att jobba långt upp i åren (Ilmarinen 2012).
När det gäller båda dessa problem skulle offensiva arbetsmiljöinvesteringar kunna göra stor skillnad. Säg till exempel att man i en
hemtjänstverksamhet erbjuder anställda som närmar sig 60 att helt
eller delvis gå in i handledar-, mentors- eller verksamhetsutvecklingsroller. Då skulle kunskaper och erfarenheter komma till nytta i organisationen samtidigt som de aktuella individerna får en reell chans att
jobba till 65 eller längre. Troligen skulle detta bli en vinstaffär för
samtliga inblandade.
Sammantaget är alltså stabiliteten i de offentliga finanserna beroende av en positiv utveckling på arbetsmiljöområdet.
9. 9
1.3 Fungerande rekrytering
Den tredje utmaningen handlar om att säkra personalförsörjningen till
offentlig sektor. Där har arbetsmiljön stor betydelse.
Många offentliga arbetsgivare i Europa har idag rekryteringsproblem på grund av att arbetsmiljöerna inte framstår som tillräckligt attraktiva. I flera länder har exempelvis skolan, vården eller omsorgen ett
så pass dåligt rykte att många – inte minst unga – avstår från att söka
sig dit. Låga löner stöter i och för sig bort, men i första hand är det nog
dåliga arbetsmiljöer som får många att välja en annan bana. Sverige hör
åtminstone delvis till de länderna. Det är inte bara den direkta rekryteringen haltar. En färsk rapport om läget i den svenska äldreomsorgen
visar till exempel att de som redan finns på dessa arbetsplatser
funderar på att söka sig därifrån. Drygt en femtedel av Kommunals
medlemmar i denna sektor vill inte arbeta kvar om tre år (Kommunal
2013). Om dessa problem skulle förvärras skulle det skapa riktigt stora
svårigheter i de offentliga budgetarna och i samhällsekonomin som
helhet.
Den demografiska utvecklingen är inte särskilt hjälpsam i detta avseende. Snarare kommer den att bidra till att göra problemen mer akuta.
Under de närmaste 10-15 åren väntar – inte minst i Sverige – en stor
pensioneringsvåg. Rekryteringsbehoven kommer att öka. Bristsituationer kommer att uppstå på flera områden. Arbetsgivarna kommer att
behöva kämpa allt hårdare om den arbetskraft som finns. Om de offentliga arbetsgivarna i det scenariot inte förmår skapa mer attraktiva
arbetsplatser kommer det att bli mycket krångligt att över huvud taget
få den offentliga sektorn att gå ihop.
Vården är en konkret illustration. Inom EU väntas det fram till år
2020 uppstå en brist på 2 miljoner anställda på detta område. Tillgången på läkare riskerar att bli knapp. År 2009 var ca 30 procent av
alla läkare i EU över 55 år. År 2020 beräknas fler än 60 000 (3,2 procent) av de europeiska läkarna gå i pension varje år. Enligt prognoserna kommer utvecklingen – om inget görs – att ge ett underskott i
förhållande till efterfrågan på 230 000 läkare till år 2020. Ändå talar
det mesta för att de största bristproblemen uppstår i de personalgrupper som har gymnasieutbildningar som bas – till exempel undersköterskor. Även specifikt för svensk del finns en bristproblematik. För
läkare kalkyleras det bland de tre storstadsregionerna med brist till år
2020 i såväl Stockholm som Skåne. När det gäller den gymnasieutbildade vårdpersonalen väntas brist i alla tre storstadsregioner
(European Commission 2012b, 3ff.; SCB 2012, 43ff.; Västra Götalandsregionen 2011). I dagsläget försöker många offentliga arbetsgivare på
området lösa rekryteringsproblem med hjälp av svindyra stafettläkarsystem och kostsam inhyrning av tillfällig personal via bemanningsföretag. Att den typen av lösningar skulle vara hållbara i längden är
svårt att se. I stället pekar det mesta på att arbetsgivarna på det funda-
10. 10
mentala planet måste se till att göra sina arbetsplatser så attraktiva att
fler faktiskt söker sig dit.
Rekryteringen kommer självfallet att bli en utmaning även utanför
den offentliga sektorn, men det är nog i första hand på den offentliga
sidan som detta kommer att bli ett strukturellt problem.
1.4 Kvinnors potential
Den fjärde utmaningen handlar om att förbättra kvinnors hälsa och
möjligheter att jobba mer. Detta är en ekonomisk vinstaffär som fått
alltför lite uppmärksamhet och där mycket hänger på arbetsmiljön.
Män drabbas oftare än kvinnor av olyckor på arbetsplatsen. Detta är
ett mönster som funnits under lång tid och som delvis har att göra med
att män i större utsträckning finns i yrken med höga olyckstal. Utöver
det drabbas dock kvinnor ofta hårdare än män av dåliga arbetsmiljöer.
Detta är en problematik som hittills hamnat i skymundan och som det
finns all anledning att sätta fokus på. Det handlar mycket om arbetssjukdomar genererade av belastningsproblem och stress (European
Agency for Safety and Health at Work 2013, 212ff). För EU som helhet
visar statistik baserad på egna bedömningar att kvinnor mår sämre än
män i arbetslivet (Eurofound 2013, 67f). I Sverige är arbetssjukdomarna klart vanligare bland kvinnor än män. En stor del har med organisatoriska och psykosociala faktorer att göra (Arbetsmiljöverket
2013a och 2013b). Bland TCO-medlemmarna återspeglas detta i att
kvinnorna upplever en högre arbetsrelaterad psykisk stress än sina
manliga kollegor (TCO 2013).
Mycket talar för att tydligt riktade investeringar i kvinnors arbetsmiljöer – utifrån de problem som särskilt kvinnor brottas med – skulle
kunna ge god avkastning. Att minska de löpande sjuktalen vore
värdefullt. Samtidigt skulle de viktigaste vinsterna nog kunna kammas
hem på att fler kvinnor ges möjlighet att göra ett större antal
arbetstimmar – till exempel genom att gå från del- till heltid – och att
jobba till åtminstone 65 år. Detta vore generellt bra för tillväxten i ekonomin och särskilt bra för att kunna parera den demografiska utvecklingen. Att många kvinnor avstår från heltid på grund av en undermålig
arbetssituation eller redan i 60-årsåldern tvingas lämna en bristfällig
arbetsmiljö är idag ett stort samhällsekonomiskt minus.
1.5 Tillväxt
Den femte utmaningen handlar om att på det övergripande planet få
fart på tillväxten i den europeiska ekonomin. I det perspektivet är
arbetsmiljön en viktig variabel.
11. 11
Efter en lång ekonomisk kris – inklusive dubbla omgångar av recession – står EU för tillfället på nolltillväxt. Prognoserna pekar åt det
positiva hållet, men att de faktiskt kommer att realiseras är inte helt
självklart. I den situationen är det vettigt att vända på varje sten för att
identifiera de verktyg som kan driva igång en dynamisk och långsiktigt
hållbar tillväxt. Att arbetsmiljöinvesteringar – via effektivare arbetsplatser, sundare offentliga finanser, smidigare rekrytering och en
bättre använd kvinnlig potential – i det sammanhanget kan bidra med
en hel del bör definitivt tas med i beräkningen. I jämförelse kan detta
till och med vara ett område där investerade pengar ger bäst utdelning.
2. Hur mycket ska satsas på arbetsmiljöarbetet?
Nästa fråga i arbetsmiljöekvationen blir hur mycket som ska satsas på
arbetsmiljöarbetet. Vilka investeringar är rimliga att göra – exempelvis
utifrån sambanden mellan arbetsmiljö och ekonomi?
Detta är ingen helt lätt fråga att besvara. I slutändan behöver de
skarpa besluten fattas på basis av specifika operationella analyser och
subjektiva politiska värderingar. Samtidigt är det dock möjligt att titta
närmare på de generella förutsättningar som besluten måste byggas på.
Det går åtminstone att identifiera utgångskoordinaterna.
2.1 Detta har hänt
En bra första referenspunkt är de satsningar som görs i dagsläget och
som har gjorts på senare tid.
Om man ser till Europa som helhet har det offentliga arbetsmiljöarbetet under krisåren hamnat lågt i prioriteringsordningen. På EUnivå har delar av arbetsmiljöagendan lagts på is. Färdiga förslag har
placerats i malpåse. Trots att den förra arbetsmiljöstrategin löpte ut
2012 har någon ny ännu strategi ännu inte kommit på plats. På
nationell nivå har flera länder valt att sänka ambitionsnivån och
minska de aktuella budgetarna. Sverige hör i hög grad till den
kategorin. Den nuvarande regeringen har sedan den tog över 2006 sett
till att lägga ner Arbetslivsinstitutet, banta Arbetsmiljöverket och skära
i resurserna till företagshälsovården.
Bland styrande majoriteter förefaller det också finnas en vilja att
hålla liv i denna trend. I det delvis okontroversiella regelförenklingsinitiativet REFIT lade EU-kommissionen i höstas in en plan för att
backa ett par steg i arbetsmiljöarbetet. Kommissonen talar om generella undantag från arbetsmiljöreglerna för små och medelstora företag
med upp till 250 anställda. Där finns mer än 9/10 av alla arbetare.
Kommissionen talar också om att definitivt skrota centrala arbetsmiljö-
12. 12
förslag och om att hindra EU-länderna från att ge arbetstagare bättre
skydd än vad EU-reglerna kräver. Det återstår att se hur mycket av
denna agenda som faktiskt kommer att realiseras. Den allmänna inriktningen är dock tydlig (European Commission 2013a /2013b).
Hur arbetsmiljöarbetet har utvecklats i realiteten på enskilda arbetsplatser – alltså delvis bortom politiska val och prioriteringar – är svårt
att veta. Det finns egentligen ingen tydlig statistik att hänvisa till. Förespråkarna av bantade offentliga insatser argumenterar ofta för att
ansvaret i stället ska tas över av arbetsgivarna. Om så faktiskt har skett
är oklart.
2.2 Arbetsmiljöläget
En andra referenspunkt är det reella arbetsmiljöläget. Hur ser arbetsmiljöerna ut på arbetsplatser runtom i Europa? Vartåt är utvecklingen
på väg?
I det längre perspektivet råder det ingen tvekan om att utvecklingen
varit positiv. Arbetsmiljöerna är idag bättre än de var för två eller tre
decennier sedan. Olyckstalen har sjunkit över i princip hela Europa
(Eurostat 2014-02-25, Number of accidents at work by economic
activity, severity and sex). Även i övrigt förefaller vissa arbetsrelaterade
problem ha minskat. Mellan åren 2000 och 2010 krympte den andel
arbetare i EU som upplever att deras hälsa och säkerhet riskeras på
grund av arbetet från 31 till 24 procent (Eurofound 2012, 60; European
Commission 2013c, 39-47).
Samtidigt ska situationen inte beskrivas i alltför ljusa färger. För det
första har vi i Europa alltså inte kommit längre än att hela 24 procent
av arbetarna känner att de riskerar sin hälsa och säkerhet. Med en sådan siffra är det svårt att ge arbetsmiljöarbetet godkänt. För det andra
har signalerna under de allra senaste åren varit bekymmersamma på
flera håll.
Ser man till hela EU tycks olyckorna visserligen vara på väg ner, men
när det gäller de arbetsrelaterade sjukdomarna finns det inga tendenser till någon minskning. Snarare syns en viss ökning av de stressrelaterade sjukdomstillstånden (European Commission 2013c, 48f).
Detta kan ha med den ekonomiska krisen att göra, men det är samtidigt
inte rimligt att utgå från att det skulle vara hela förklaringen. I debatten
talas det ofta om att arbetslivet generellt sett har blivit hårdare och att
det är detta som nu slår igenom. Det kan nog ligga en del i en sådan
observation.
Ser man till den svenska utvecklingen är bilden klart mer oroväckande än för EU som helhet. Sverige utmärker sig som ett av de länder
där pilarna tydligt pekar åt fel håll. Relativt sett är de svenska arbetsmiljöerna fortfarande bra, men om utvecklingen tillåts fortsätta är Sverige snart inte längre något föregångsland i detta avseende.
13. 13
Den officiella svenska statistiken talar ett tydligt språk. Åren 20102012 ökade både de anmälda arbetssjukdomarna och de anmälda arbetsolyckorna med sjukfrånvaro. Fram till 2010 var kurvorna positiva,
men sedan dess har det dragit iväg åt fel håll (Arbetsmiljöverket 2013b,
10).
I sammanhanget är det intressant att notera att svenska arbetstagare jämförelsevis inte är särskilt bekväma i sin arbetssituation. I den
ovan refererade europeiska undersökningen upplevde omkring 40 procent av de svenska arbetarna år 2010 att de riskerar sin hälsa och
säkerhet på arbetsplatsen. Det är ett resultat över EU-snittet som
väcker vissa frågetecken.
2.3 Avvägning
Utan att gå alltför långt in på rent politiska värderingar kan det vara
rimligt att formulera två centrala frågor kring hur mycket som framöver ska satsas på arbetsmiljöarbetet:
• För Europa: Är det klokt att sänka ambitionerna i det offentliga
arbetsmiljöarbetet i ett läge där många arbetstagare alltjämt
känner osäkerhet och utvecklingen för de arbetsrelaterade sjukdomarna inte går åt rätt håll?
• För Sverige: Kan det vara så att de neddragningar som gjorts faktiskt har bidragit till de försämringar som statistiken talar om?
3. Vem ska ansvara för arbetsmiljöarbetet?
Den sista frågan i arbetsmiljöekvationen gäller hur ansvaret för arbetsmiljöarbetet ska fördelas. Utifrån de nivåer på satsningarna som på
något sätt slagits fast – vem ska operationellt och finansiellt se till att
arbetsmiljöinsatserna levereras?
I den aktuella debatten om ansvarsfördelningen står ofta två läger
mot varandra: de som vill ha starka offentliga insatser och de som anser att den offentliga verksamheten kan skäras ner för att i stället tas
över av arbetsgivarna.
I viss mån går det att beskriva detta som en ren fråga om fördelning
av ansvar mellan olika aktörer. Det resonemanget kan dock inte drivas
för långt. Alla kan inte göra vad som helst. Det finns vissa saker som
kan skötas i offentlig regi, men som arbetsgivare inte kan eller bör ta
ansvar för.
14. 14
Ett område där det offentliga måste ha ett huvudansvar är arbetsmiljöinspektionerna. Att driva en stark, objektiv och trovärdig inspektionsapparat i något annat än offentlig regi är knappast rimligt. En
offentlig inspektion kan självfallet samarbeta med privata aktörer, men
att det offentliga skulle lägga över huvudansvaret på någon annan
förefaller varken önskvärt eller genomförbart.
Ett annat område där det offentliga åtminstone i viss utsträckning
behöver vara involverat är arbetsmiljöforskningen. Även om det
naturligtvis finns privata aktörer på det området är det inte realistiskt
att förvänta sig att en någorlunda omfattande forskning uteslutande
kan finansieras på privat väg. Med offentliga medel ute ur bilden blir
forskningsprogrammen för små.
På EU-nivå och på nationell nivå i flera EU-länder pågår diskussioner
om det offentligas roll. Särskilt viktig och intressant är denna diskussion i Sverige. Det svenska arbetsmiljöarbetet befinner sig nämligen i
något av ett borderline-tillstånd. Under några år nu kan arbetet anses
ha rört sig kring gränsen för vad som är att betrakta som hållbara
offentliga insatser.
När det gäller arbetsmiljöinspektionerna är den etablerade ILOnormen att det i utvecklade industriländer bör finnas minst en inspektör per 10 000 arbetstagare (ILO 2006). Sverige ligger nu efter rejäla
bantningar under normen med endast 0,6 inspektörer per 10 000 arbetare. I jämförelse landar Norge och Danmark på 1,85 respektive 1,78
(Arbetarskydd 2013-11-27; LO 2013). Med de koordinaterna måste det
ifrågasättas om den svenska inspektionsverksamheten ska vara så begränsad. Är inspektionen tillräckligt solid? Är det försvarbart att
Sverige bryter mot ILO-normen?
När det gäller arbetsmiljöforskningen är frågan om den efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet är så heltäckande och samordnad
som den borde vara. Är nivån på de offentliga insatserna godtagbar?
Sammantaget är det alltså fullt möjligt att välja en väg där det offentliga tar en mindre och arbetsgivarna en större roll, men det finns också
en gräns för hur långt det offentliga rimligen kan dra sig tillbaka.
Summering
Det finns en hel del att vinna på att göra de sjuka jobben friska. Arbetsmiljöarbete är självfallet förknippat med kostnader, men särskilt på lite
längre sikt blir välriktade arbetsmiljöinsatser ofta mycket lönsamma.
Det gäller för den enskilde arbetsgivaren och för samhället som helhet.
Arbetsmiljöarbetet i Europa står nu vid ett vägskäl. Efter några år av
neddragningar på flera håll är det viktigt att reda ut om fortsatta bantningar är rätt väg att gå eller om det i stället är dags att rusta upp detta
arbete för att kunna möta viktiga framtidsutmaningar. I den tanke-
15. 15
processen behöver även det ekonomiska perspektivet tas med i beräkningen. Arbetsmiljöarbetet är inte en ren kostnadspost, utan ett dynamiskt område där kloka satsningar kan ge god utdelning.
oOo
Referenser
Arbetarskydd 2013-11-27: ”Regeringen anmäls till ILO: För få inspektörer”,
www.arbetarskydd.se.
Arbetsmiljöverket 2010: ”Samhällsekonomiska kostnader för
arbetsmiljöproblem. Kunskapsöversikt”, www.amv.se.
Arbetsmiljöverket 2013a: “Under luppen – genusperspektiv på arbetsmiljö
och arbetsorganisation. Kunskapssammanställning”, www.amv.se.
Arbetsmiljöverket 2013b: ”Arbetsskador 2012”, www.amv.se.
Eurofound 2012: “Fifth European Working Conditions Survey”,
www.eurofound.europa.eu.
Eurofound 2013: “Women, men and working conditions in Europe”,
www.eurofound.europa.eu.
European Agency for Safety and Health at Work 2013: “New risks and trends
in the safety and health of women at work. European Risk Observatory.
Literature review”, www.osha.europa.eu.
European Commission 2012a: “The 2012 Ageing Report. Economic and
budgetary projections for the 27 EU Member States (2010-2060)”,
www.ec.europa.eu.
European Commission 2012b: ”Commission Staff Working Document on an
Action Plan for the EU Health Workforce”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2013a: ”Regulatory Fitness and Performance (REFIT):
Results and Next Steps”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2013b: ”Regulatory Fitness and Performance (REFIT):
Results and Next Steps. Annex”, www.ec.europa.eu.
European Commission (DG Employment, Social Affairs and Inclusion) 2013c:
“Evaluation of the European strategy on safety and health at work 20072012”, www.ec.europa.eu.
Eurostat, www.ec.europa.eu/eurostat.
Ilmarinen, Juhani 2012: “Promoting active ageing in the workplace”,
European Agency for Safety and Health at Work, www.osha.europa.eu.
ILO 2006: “Strategies and practice for labour inspection”, Governing Body,
297th Session, Geneva November 2006, www.ilo.org.
16. 16
International Social Security Association 2011: ”The return on prevention:
Calculating the costs and benefits of investments in occupational safety
and health in companies. Summary of results”, www.issa.int.
Kommunal 2013: ”Stress och låg bemanning i äldreomsorgen – Kommunals
medlemmar 2012”, www.kommunal.se.
LO 2013: ”LOs kommentarer samt övriga synpunkter avseende tillämpningen
av ILO-konvention 81”, www.lo.se.
SCB 2012: ”Trender och Prognoser 2011: befolkningen, utbildningen,
arbetsmarknaden med sikte på år 2030”, www.scb.se.
TCO 2013: ”TCO granskar: Stressbarometer 2013”, www.tco.se.
Västra Götalandsregionen 2011: ”Utbildnings- och arbetsmarknadsprognos
för Västra Götaland med sikte på 2020. Huvudrapport”, Tillväxt och
utveckling, rapport 2011:4, www.kompetensplattformvg.se.
18. 18
Arbetsmiljöarbetet i Europa står vid ett vägskäl. Efter några år av neddragningar är det dags att
rusta upp för att kunna möta viktiga framtidsutmaningar. Det är inte en ren kostnadspost, utan ett
dynamiskt område där kloka satsningar kan ge god utdelning. Det skriver David Ljung, politisk
sakkunnig för socialdemokraterna i EU-parlamentet.
Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson
www.tankeverksamheten.se
redaktion@tankeverksamheten.se
ISBN 978-91-87077-33-3