av Anders Nilsson
ur inledningen:
EU:s politiska kris kring Grekland under våren och sommaren avslutades med kapitulation under galgen för Syrizas konfrontationspolitik. Denna hade förbrukat allt förtroende för den grekiska regeringen hos övriga Euroländer. Uppbackning av intellektuella som Jürgen Habermas, Thomas Piketty och Paul Krugman och en grekisk folkomröstning hjälpte inte. När det kom till kritan fanns ingen kraft att sätta bakom orden. Men villkor för nödhjälp som uppfattas som förödmjukande bär med sig en risk att många greker ser det nynaziska Gyllene gryning som den enda återstående oprövade alternativet.
Man måste få balans i de offentliga finanserna i Grekland, och grekerna behöver göra upp med den gamla klientism- och korruptionskultur som är en del - dock mindre - av förklaringen till den ekonomiska krisen. Men ekonomiskt framåtskridande kan inte åstadkommas med enbart piska; det behövs morötter också.
EU borde ägna större uppmärksamhet åt vad som är grundproblemet i Eurozonens underskottsländer runt Medelhavet: den eftersläpande produktivitetsutvecklingen. En del av ECB:s jättelika program om 500 miljarder Euro för att motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar i dessa länder, i stället för att bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin.
- En starkare ekonomisk politik är nödvändig.
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.
I enlighet med en tradition sedan några år ger Tankeverksamheten även i år ut en sommarlektyr för stranden, hängmattan eller hammocken. I semestertider har vi ju bättre tid att läsa. Här kommer således ett blandat knippe av nyskrivet och sommarrepriser:
Anders Nilsson ger några aktuella anteckningar om Greklandskrisen
Ingvar Johansson bidrar utifrån några uttalanden av Jan Björklund med innovationen begreppet missunnsjuka
Här finns också en tidigare publicerad text om vad dagens socialdemokrater kan lära av Marx av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Slutligen reflekterar Ann- Sofie Hermansson om sorg som flyter i ett orättvist och ojämlikt samhälle i en bearbetning av en krönika som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten
Välkommen till vederkvickande och bildande läsning!
av David Ljung
Sysselsättningseffekter av ett frihandelsavtal mellan EU och USA
Inledning
Sedan 1,5 år tillbaka pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA: Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).
Syftet är att främja handeln genom att sänka tullar, ta bort handelshinder som beror på skillnader i regler/standarder samt ömsesidigt öppna upp den offentliga upphandlingen. Om avtalet blev verklighet skulle det bli det största i sitt slag i världen.
Debatten om avtalet är polariserad. EU-kommissionen, som förhandlar för europeisk del, räknar med att avtalet skulle bli en rejäl ekonomisk vitamin- injektion på båda sidor Atlanten. Detta är en bild som bl.a. delas av många företag och företagsorganisationer. Andra aktörer tror på mindre goda eko nomiska konsekvenser. De pekar i stället på risker för sänkta miljökrav, oschysst konkurrens via social dumpning eller begränsningar i det demokra tiska beslutsfattandet.
Även när det specifikt gäller jobben går meningarna isär. Förespråkarna ser framför sig fler jobb, en god löneutveckling och en dynamik där jobbekva tionen i de flesta branscher blir positiv. Skeptikerna talar i stället om neutrala eller negativa jobbeffekter där lönerna pressas och flera branscher i ökad transatlantisk konkurrens får problem.
Syftet med denna korta rapport är att lite närmare analysera jobbaspekten. Hur bör man i generella termer resonera när det gäller sambanden mellan frihandel och jobb? Hur kan man mer specifikt förvänta sig att TTIP skulle påverka europeisk och svensk arbetsmarknad? Hur skulle plus och minus i jobbkalkylen se ut? Vore ett avtal av detta slag ett sätt att pressa ner arbets lösheten?
Att studera jobbeffekter av ökad frihandel är svårt. Att hitta rätt i förutsägelser om vad just TTIP skulle innebära är dessutom en extra hård nöt att knäcka. Tanken med rapporten är därför inte att ge några skarpa svar, utan att mer allmänt försöka guida den som i detta avseende vill se in i framtiden.
rapport av Anders Nilsson
Ur inledningen:
Det händer mycket i världsekonomin nu – stora, hastiga förlopp vars konsekvenser är svåra att förutse. Variablerna har sedan några månader tillbaka börjat spreta vilt (därav de många diagrammen i denna rapport). Det är som ett urverk där fjädern spänts för hårt, en spärrhake har släppt och kugghjulen går loss i spinn. Man kunde hoppas att Baruch Spinoza ännu levde och var urmakare i stället för linsslipare; här måste man nämligen se delarna och helheten på en gång. Läget kan snabbt bli instabilt med okontrollerade krisreaktioner.
Man kan inte utesluta att vi befinner oss i inledningen till en omstörtande omstrukturering av den globala ekonomin och dess institutioner. Men inget är givet. Osäkerheten är fundamental.
av Anders Nilsson
ur inledningen:
EU:s politiska kris kring Grekland under våren och sommaren avslutades med kapitulation under galgen för Syrizas konfrontationspolitik. Denna hade förbrukat allt förtroende för den grekiska regeringen hos övriga Euroländer. Uppbackning av intellektuella som Jürgen Habermas, Thomas Piketty och Paul Krugman och en grekisk folkomröstning hjälpte inte. När det kom till kritan fanns ingen kraft att sätta bakom orden. Men villkor för nödhjälp som uppfattas som förödmjukande bär med sig en risk att många greker ser det nynaziska Gyllene gryning som den enda återstående oprövade alternativet.
Man måste få balans i de offentliga finanserna i Grekland, och grekerna behöver göra upp med den gamla klientism- och korruptionskultur som är en del - dock mindre - av förklaringen till den ekonomiska krisen. Men ekonomiskt framåtskridande kan inte åstadkommas med enbart piska; det behövs morötter också.
EU borde ägna större uppmärksamhet åt vad som är grundproblemet i Eurozonens underskottsländer runt Medelhavet: den eftersläpande produktivitetsutvecklingen. En del av ECB:s jättelika program om 500 miljarder Euro för att motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar i dessa länder, i stället för att bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin.
- En starkare ekonomisk politik är nödvändig.
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.
I enlighet med en tradition sedan några år ger Tankeverksamheten även i år ut en sommarlektyr för stranden, hängmattan eller hammocken. I semestertider har vi ju bättre tid att läsa. Här kommer således ett blandat knippe av nyskrivet och sommarrepriser:
Anders Nilsson ger några aktuella anteckningar om Greklandskrisen
Ingvar Johansson bidrar utifrån några uttalanden av Jan Björklund med innovationen begreppet missunnsjuka
Här finns också en tidigare publicerad text om vad dagens socialdemokrater kan lära av Marx av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Slutligen reflekterar Ann- Sofie Hermansson om sorg som flyter i ett orättvist och ojämlikt samhälle i en bearbetning av en krönika som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten
Välkommen till vederkvickande och bildande läsning!
av David Ljung
Sysselsättningseffekter av ett frihandelsavtal mellan EU och USA
Inledning
Sedan 1,5 år tillbaka pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA: Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).
Syftet är att främja handeln genom att sänka tullar, ta bort handelshinder som beror på skillnader i regler/standarder samt ömsesidigt öppna upp den offentliga upphandlingen. Om avtalet blev verklighet skulle det bli det största i sitt slag i världen.
Debatten om avtalet är polariserad. EU-kommissionen, som förhandlar för europeisk del, räknar med att avtalet skulle bli en rejäl ekonomisk vitamin- injektion på båda sidor Atlanten. Detta är en bild som bl.a. delas av många företag och företagsorganisationer. Andra aktörer tror på mindre goda eko nomiska konsekvenser. De pekar i stället på risker för sänkta miljökrav, oschysst konkurrens via social dumpning eller begränsningar i det demokra tiska beslutsfattandet.
Även när det specifikt gäller jobben går meningarna isär. Förespråkarna ser framför sig fler jobb, en god löneutveckling och en dynamik där jobbekva tionen i de flesta branscher blir positiv. Skeptikerna talar i stället om neutrala eller negativa jobbeffekter där lönerna pressas och flera branscher i ökad transatlantisk konkurrens får problem.
Syftet med denna korta rapport är att lite närmare analysera jobbaspekten. Hur bör man i generella termer resonera när det gäller sambanden mellan frihandel och jobb? Hur kan man mer specifikt förvänta sig att TTIP skulle påverka europeisk och svensk arbetsmarknad? Hur skulle plus och minus i jobbkalkylen se ut? Vore ett avtal av detta slag ett sätt att pressa ner arbets lösheten?
Att studera jobbeffekter av ökad frihandel är svårt. Att hitta rätt i förutsägelser om vad just TTIP skulle innebära är dessutom en extra hård nöt att knäcka. Tanken med rapporten är därför inte att ge några skarpa svar, utan att mer allmänt försöka guida den som i detta avseende vill se in i framtiden.
rapport av Anders Nilsson
Ur inledningen:
Det händer mycket i världsekonomin nu – stora, hastiga förlopp vars konsekvenser är svåra att förutse. Variablerna har sedan några månader tillbaka börjat spreta vilt (därav de många diagrammen i denna rapport). Det är som ett urverk där fjädern spänts för hårt, en spärrhake har släppt och kugghjulen går loss i spinn. Man kunde hoppas att Baruch Spinoza ännu levde och var urmakare i stället för linsslipare; här måste man nämligen se delarna och helheten på en gång. Läget kan snabbt bli instabilt med okontrollerade krisreaktioner.
Man kan inte utesluta att vi befinner oss i inledningen till en omstörtande omstrukturering av den globala ekonomin och dess institutioner. Men inget är givet. Osäkerheten är fundamental.
’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ...Staffan Lindström
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet,
matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare.
Dessutom en rackare på handarbete.
Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv
som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för
arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs
stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.
Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen
omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första
kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på
Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.
Av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Det ser ut som om vi har en socialdemokratisk regeringsbildare igen. Men det är en i historiskt perspektiv starkt försvagad socialdemokrati som måste söka regeringspartners i ett besvärligt parlamentariskt läge. Under decennier har vi kunnat iaktta hur reformismen i hela Västvärlden oavlåtligt tunnats ut, förlorat sin samhällsförändrande kraft och tappat folklig förankring. Den under ett halvt sekel på 1900-talet praktiskt taget statsbärande svenska arbetarrörelsen har nu normaliserats till vad som blivit standard för europeisk socialdemokrati – ett parti som samlar mellan en femtedel och en tredjedel
av valmanskåren. Det torde vid det här laget vara omöjligt att längre förklara detta med tillfälligheter eller subjektiva tillkortakommanden av olika slag. Det är nödvändigt att ställa frågan om det inte är så att de samhällsförändringar
som pågår föranleder omprövningar och utvecklingar av
den socialdemokratiska reformismens strategier och metoder, utmaningar som partierna hittills inte förmått konfrontera.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
Kina - risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?Staffan Lindström
Av David Ljung
Ur inledningen:
Tillväxtekonomiernas snabba framsteg innebär att spelreglerna på den
globala marknaden skrivs om. Inte minst växer Kina nu fram som en
alltmer dominerande aktör i världsekonomin.
Det finns en bred enighet om att utvecklingen i Kina påverkar
jobbförutsättningarna i omvärlden. Hur denna påverkan ser ut råder det dock delade meningar om. Spännvidden i debatten är stor. Å ena sidan hävdas det att ”Kina tar våra jobb”. Å andra sidan betonas det i stället att ”Kina räddar våra jobb”.
Ambitionen med denna rapport är inte att fälla något avgörande domslut om vad som är rätt eller fel. Syftet är i stället att på ett strukturerat sätt försöka måla en nyanserad bild av hur det snabbt framväxande Kina inverkar på arbetsmarknaden i Sverige och övriga Europa. Vilka är hoten och möjligheterna? Var och hur kan arbetstillfällen förloras? Var och hur kan nya jobb i stället komma till? Hur ser plus- och minussidorna ut?
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Försvarsindustrin i Europa bantades rejält efter det kalla krigets slut.
Efter att den hämtat sig under stora delar av 00-talet ledde den ekonomiska
krisen till att den återigen sattes under hård press.
Samtidigt har omvärlden blivit mer orolig igen. Konflikterna i Syrien,
Irak och särskilt Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget. Kriget
finns plötsligt på tröskeln till EU.
Därmed har debatten om försvarsindustrin nått ett vägskäl. Det står
och väger. Olika krafter drar åt olika håll.
Å ena sidan menar vissa att försvarskapaciteten i Sverige och övriga
EU är för låg givet de nya förutsättningarna. Det talas om att försvaret
och försvarsindustrin måste stärkas samt om att det europeiska försvarsindustriella
samarbetet behöver öka.
Å andra sidan anser andra att försvaret och försvarsindustrin i stället
bör minskas ytterligare. Det talas om vikten av ett bredare säkerhetspolitiskt
synsätt med fokus på konfliktförebyggande civila insatser
snarare än krigsmateriel. Det talas om att begränsa den vapenexport
som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
Vid detta vägskäl är det högst relevant att ställa sig frågan vart den
försvarsindustriella utvecklingen – i EU och specifikt i Sverige – egentligen
är på väg. Kan vi på ungefär 10 års sikt förvänta oss en större eller
mindre försvarsindustri? Kommer den att vara annorlunda? I så fall hur?
Vilka blir konsekvenserna på arbetsmarknaden? Kommer försvarsindustrin
att generera intressanta framtidsjobb, eller kommer den snarare
att lämna ett tomrum av förlorade arbetstillfällen?
Syftet med denna rapport är inte att ge glasklara svar på alla frågor,
utan snarare att ge en kort och enkel bakgrund till de omständigheter
och trender som svaren skulle kunna utgå från. Til syvende og sidst är det
alltid svårt att försöka förutsäga framtiden.
På sin väg mot den avslutande summeringen tar
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tidStaffan Lindström
Julen är räddad! Ny rapport från Tankeverksamheten!!!
Vi är mycket glada att kunna presentera rapporten ”Gläntan i skogen – om socialdemokratins utmaningar i en ny tid” av Delvin Arsan, Tor Gustafsson och Stig-Björn Ljunggren.
Det är ett ambitiöst försök att med en bred ansats inventera den socialdemokratiska idédebatten globalt, med speciell uppmärksamhet på hur verkligheten beskrivs, vilka målsättningar som lyfts fram och vilka medel som förespråkas.
Rapportens rubrik antyder vad det handlar om. Socialdemokratin står i en glänta i skogen där den fortsatta färden framåt inte är riktigt självklar eller tydlig.
Vi menar att denna text är av särskilt intresse med tanke på den svenska socialdemokratins programarbete med syfte att anta ett nytt partiprogram vid kongressen i början av april år 2013.
Från defensiv till offensiv och framåtsyftande socialdemokratiStaffan Lindström
av Colin Crouch
Ur inledningen:
Den europeiska socialdemokratin behöver skakas ur den defensiva hållning den nu har försjunkit i under många år. Det finns ingen anledning att befinna sig i denna position alls. Ojämlikhet har återigen blivit en huvudfråga; storföretagens makt skapar en mängd problem för konsumenterna, löntagarna och medborgarna; ignoransen av kollektiva behov leder till skrämmande miljöförstöring. Det handlar i allt om områden där socialdemokratin har starka positioner och den nyliberala kapitalismen är som mest sårbar. Vi behöver nå en förståelse för paradoxen varför socialdemokraterna, trots detta, i de flesta länder är tillbakapressade medan nyliberalismen triumferar; och på så sätt undersöka vilka förändringar den socialdemokratiska politiken behöver för att ta sig ur försvarspositionerna och hämta ny styrka – tillsammans
med den gröna och andra sociala rörelser i en ny allians som är mer integrerad än rödgröna valkoalitioner.
Om författaren:
Colin Crouch är professor emeritus vid University of Warwick och knuten till Max
Planck Institutet för samhällsstudier i Köln. Han har skrivit en lång rad böcker, bl.a.
Post-democracy (2003), The Strange Non-Death of Neoliberalism (2011) och
Making Capitalism Fit for Society (2013).
I Göteborg tillämpar vi inte Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom hemtjänsten, utan har i egen regi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande.
När det gäller vilka tjänster som kommunen ska utföra i egen regi, och vilka man med fördel kan lägga ut på uppdrag till andra aktörer, så tycker vi socialdemokrater att man ska se pragmatiskt på frågan utifrån vad man kan bedöma är bäst ur ett brukar- och medborgarperspektiv. Den för oss viktiga värderingsbaserade principfrågan är att välfärdstjänster ska finansieras solidariskt och vara tillgängliga för alla på lika villkor, inte om staden utför dem själv eller ger någon annan aktör uppdrag att göra det.
Inom exempelvis Vuxenutbildningen i Göteborg lägger vi ut det mesta på upphandling. Det är till fördel för medborgarna, som därigenom får tillgång till en omfattande bredd i kursutbud och utbildningsformer, vilket staden inte skulle klara på egen hand. Genom att vi upphandlar verksamheten får vi också en större möjligheter att flexibelt anpassa utbudet efter medborgarnas förändrade behov och önskemål än om vi drivit den i egen fast organisation.
När det gäller hemtjänsten är det annorlunda. Det är en mer homogen verksamhet och det finns inte samma fördel av att ha många utförare med olika specialiteter som inom vuxenutbildningen. Forskningen har visat att för dem som har hemtjänst är det viktigare att ha inflytande över hur tjänsterna utförs, än vem som ska göra dem (Edebalk och Svensson 2005, Löfström 2007).
I stället för LOV har vi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande inom hemtjänsten. Det handlar just om att brukarna ska ha möjlighet att bestämma från dag till dag vad man vill ha hjälp med. Man ska kunna säga att i dag tycker jag inte att det behöver städas, men krukväxterna skulle må bra av att skötas. Eller att jag i stället vill ha hjälp med att komma ut i parken en stund.
Parallellt med detta har vi satsat på utbildningsinsatser för personalen genom att införa en kompetensstege, och vi arbetar systematiskt med att minska deltider och timanställningar, vilket vi ser som en fråga om att främja både goda anställningsvillkor och hög kvalitet i verksamheten.
I Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index för hemtjänsten får den högre betyg av brukarna i Göteborg än exempelvis i Stockholm där man tillämpar LOV.
Det gäller generellt att brukarna i kommuner med LOV (68 stycken) inte är mer nöjda med hemtjänsten än i kommuner som bedriver den i egen regi (222 stycken). Tvärt om är det genomsnittliga betyget i Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index snäppet lägre för kommuner med LOV, även om skillnaden inte är så stor med ett indexvärde på 76,1 jämfört med 76,4 för kommuner utan LOV.
Här får man väga in att LOV trädde i kraft så sent som 2009, och att flertalet kommuner som tillämpar den rapporterar att man i samband med införandet vidtog särskilda insatser just för att säkerställa kvaliteten i tjänsterna.
En död Marx, en åldrad Liedman och dagens unga vänsterStaffan Lindström
Sven-Eric Liedmans nya Marxbok hyllas av en utomsocialdemokratisk vänster. Men hur ser
han egentligen på Marx, mänskliga rättigheter, politisk demokrati och marknaden?
Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi och med Liedman författare till boken
’Positivism och marxism’ (1972), gör en kritisk granskning av marxismen-liedmanismen
’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ...Staffan Lindström
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet,
matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare.
Dessutom en rackare på handarbete.
Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv
som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för
arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs
stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.
Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen
omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första
kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på
Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.
Av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Det ser ut som om vi har en socialdemokratisk regeringsbildare igen. Men det är en i historiskt perspektiv starkt försvagad socialdemokrati som måste söka regeringspartners i ett besvärligt parlamentariskt läge. Under decennier har vi kunnat iaktta hur reformismen i hela Västvärlden oavlåtligt tunnats ut, förlorat sin samhällsförändrande kraft och tappat folklig förankring. Den under ett halvt sekel på 1900-talet praktiskt taget statsbärande svenska arbetarrörelsen har nu normaliserats till vad som blivit standard för europeisk socialdemokrati – ett parti som samlar mellan en femtedel och en tredjedel
av valmanskåren. Det torde vid det här laget vara omöjligt att längre förklara detta med tillfälligheter eller subjektiva tillkortakommanden av olika slag. Det är nödvändigt att ställa frågan om det inte är så att de samhällsförändringar
som pågår föranleder omprövningar och utvecklingar av
den socialdemokratiska reformismens strategier och metoder, utmaningar som partierna hittills inte förmått konfrontera.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
Kina - risk eller räddning för jobben i Sverige och Europa?Staffan Lindström
Av David Ljung
Ur inledningen:
Tillväxtekonomiernas snabba framsteg innebär att spelreglerna på den
globala marknaden skrivs om. Inte minst växer Kina nu fram som en
alltmer dominerande aktör i världsekonomin.
Det finns en bred enighet om att utvecklingen i Kina påverkar
jobbförutsättningarna i omvärlden. Hur denna påverkan ser ut råder det dock delade meningar om. Spännvidden i debatten är stor. Å ena sidan hävdas det att ”Kina tar våra jobb”. Å andra sidan betonas det i stället att ”Kina räddar våra jobb”.
Ambitionen med denna rapport är inte att fälla något avgörande domslut om vad som är rätt eller fel. Syftet är i stället att på ett strukturerat sätt försöka måla en nyanserad bild av hur det snabbt framväxande Kina inverkar på arbetsmarknaden i Sverige och övriga Europa. Vilka är hoten och möjligheterna? Var och hur kan arbetstillfällen förloras? Var och hur kan nya jobb i stället komma till? Hur ser plus- och minussidorna ut?
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Försvarsindustrin i Europa bantades rejält efter det kalla krigets slut.
Efter att den hämtat sig under stora delar av 00-talet ledde den ekonomiska
krisen till att den återigen sattes under hård press.
Samtidigt har omvärlden blivit mer orolig igen. Konflikterna i Syrien,
Irak och särskilt Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget. Kriget
finns plötsligt på tröskeln till EU.
Därmed har debatten om försvarsindustrin nått ett vägskäl. Det står
och väger. Olika krafter drar åt olika håll.
Å ena sidan menar vissa att försvarskapaciteten i Sverige och övriga
EU är för låg givet de nya förutsättningarna. Det talas om att försvaret
och försvarsindustrin måste stärkas samt om att det europeiska försvarsindustriella
samarbetet behöver öka.
Å andra sidan anser andra att försvaret och försvarsindustrin i stället
bör minskas ytterligare. Det talas om vikten av ett bredare säkerhetspolitiskt
synsätt med fokus på konfliktförebyggande civila insatser
snarare än krigsmateriel. Det talas om att begränsa den vapenexport
som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
Vid detta vägskäl är det högst relevant att ställa sig frågan vart den
försvarsindustriella utvecklingen – i EU och specifikt i Sverige – egentligen
är på väg. Kan vi på ungefär 10 års sikt förvänta oss en större eller
mindre försvarsindustri? Kommer den att vara annorlunda? I så fall hur?
Vilka blir konsekvenserna på arbetsmarknaden? Kommer försvarsindustrin
att generera intressanta framtidsjobb, eller kommer den snarare
att lämna ett tomrum av förlorade arbetstillfällen?
Syftet med denna rapport är inte att ge glasklara svar på alla frågor,
utan snarare att ge en kort och enkel bakgrund till de omständigheter
och trender som svaren skulle kunna utgå från. Til syvende og sidst är det
alltid svårt att försöka förutsäga framtiden.
På sin väg mot den avslutande summeringen tar
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Gläntan - om socialdemokratins utmaningar i en ny tidStaffan Lindström
Julen är räddad! Ny rapport från Tankeverksamheten!!!
Vi är mycket glada att kunna presentera rapporten ”Gläntan i skogen – om socialdemokratins utmaningar i en ny tid” av Delvin Arsan, Tor Gustafsson och Stig-Björn Ljunggren.
Det är ett ambitiöst försök att med en bred ansats inventera den socialdemokratiska idédebatten globalt, med speciell uppmärksamhet på hur verkligheten beskrivs, vilka målsättningar som lyfts fram och vilka medel som förespråkas.
Rapportens rubrik antyder vad det handlar om. Socialdemokratin står i en glänta i skogen där den fortsatta färden framåt inte är riktigt självklar eller tydlig.
Vi menar att denna text är av särskilt intresse med tanke på den svenska socialdemokratins programarbete med syfte att anta ett nytt partiprogram vid kongressen i början av april år 2013.
Från defensiv till offensiv och framåtsyftande socialdemokratiStaffan Lindström
av Colin Crouch
Ur inledningen:
Den europeiska socialdemokratin behöver skakas ur den defensiva hållning den nu har försjunkit i under många år. Det finns ingen anledning att befinna sig i denna position alls. Ojämlikhet har återigen blivit en huvudfråga; storföretagens makt skapar en mängd problem för konsumenterna, löntagarna och medborgarna; ignoransen av kollektiva behov leder till skrämmande miljöförstöring. Det handlar i allt om områden där socialdemokratin har starka positioner och den nyliberala kapitalismen är som mest sårbar. Vi behöver nå en förståelse för paradoxen varför socialdemokraterna, trots detta, i de flesta länder är tillbakapressade medan nyliberalismen triumferar; och på så sätt undersöka vilka förändringar den socialdemokratiska politiken behöver för att ta sig ur försvarspositionerna och hämta ny styrka – tillsammans
med den gröna och andra sociala rörelser i en ny allians som är mer integrerad än rödgröna valkoalitioner.
Om författaren:
Colin Crouch är professor emeritus vid University of Warwick och knuten till Max
Planck Institutet för samhällsstudier i Köln. Han har skrivit en lång rad böcker, bl.a.
Post-democracy (2003), The Strange Non-Death of Neoliberalism (2011) och
Making Capitalism Fit for Society (2013).
I Göteborg tillämpar vi inte Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom hemtjänsten, utan har i egen regi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande.
När det gäller vilka tjänster som kommunen ska utföra i egen regi, och vilka man med fördel kan lägga ut på uppdrag till andra aktörer, så tycker vi socialdemokrater att man ska se pragmatiskt på frågan utifrån vad man kan bedöma är bäst ur ett brukar- och medborgarperspektiv. Den för oss viktiga värderingsbaserade principfrågan är att välfärdstjänster ska finansieras solidariskt och vara tillgängliga för alla på lika villkor, inte om staden utför dem själv eller ger någon annan aktör uppdrag att göra det.
Inom exempelvis Vuxenutbildningen i Göteborg lägger vi ut det mesta på upphandling. Det är till fördel för medborgarna, som därigenom får tillgång till en omfattande bredd i kursutbud och utbildningsformer, vilket staden inte skulle klara på egen hand. Genom att vi upphandlar verksamheten får vi också en större möjligheter att flexibelt anpassa utbudet efter medborgarnas förändrade behov och önskemål än om vi drivit den i egen fast organisation.
När det gäller hemtjänsten är det annorlunda. Det är en mer homogen verksamhet och det finns inte samma fördel av att ha många utförare med olika specialiteter som inom vuxenutbildningen. Forskningen har visat att för dem som har hemtjänst är det viktigare att ha inflytande över hur tjänsterna utförs, än vem som ska göra dem (Edebalk och Svensson 2005, Löfström 2007).
I stället för LOV har vi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande inom hemtjänsten. Det handlar just om att brukarna ska ha möjlighet att bestämma från dag till dag vad man vill ha hjälp med. Man ska kunna säga att i dag tycker jag inte att det behöver städas, men krukväxterna skulle må bra av att skötas. Eller att jag i stället vill ha hjälp med att komma ut i parken en stund.
Parallellt med detta har vi satsat på utbildningsinsatser för personalen genom att införa en kompetensstege, och vi arbetar systematiskt med att minska deltider och timanställningar, vilket vi ser som en fråga om att främja både goda anställningsvillkor och hög kvalitet i verksamheten.
I Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index för hemtjänsten får den högre betyg av brukarna i Göteborg än exempelvis i Stockholm där man tillämpar LOV.
Det gäller generellt att brukarna i kommuner med LOV (68 stycken) inte är mer nöjda med hemtjänsten än i kommuner som bedriver den i egen regi (222 stycken). Tvärt om är det genomsnittliga betyget i Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index snäppet lägre för kommuner med LOV, även om skillnaden inte är så stor med ett indexvärde på 76,1 jämfört med 76,4 för kommuner utan LOV.
Här får man väga in att LOV trädde i kraft så sent som 2009, och att flertalet kommuner som tillämpar den rapporterar att man i samband med införandet vidtog särskilda insatser just för att säkerställa kvaliteten i tjänsterna.
En död Marx, en åldrad Liedman och dagens unga vänsterStaffan Lindström
Sven-Eric Liedmans nya Marxbok hyllas av en utomsocialdemokratisk vänster. Men hur ser
han egentligen på Marx, mänskliga rättigheter, politisk demokrati och marknaden?
Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi och med Liedman författare till boken
’Positivism och marxism’ (1972), gör en kritisk granskning av marxismen-liedmanismen
Är förskolan bra eller dålig för barnen? Med utgångspunkt i en debatt i Göteborgs Posten i vintras går Sven Bremberg, forskare vid Karolinska Institutet och Folkhälsomyndigheten, igenom forskningsläget i en särskild studie för Tankeverksamheten. Förskolan förefaller ha entydigt positiva effekter för barnen. Därmed kan debatten gå från tyckande till vetande.
Två essäer av Örjan Nyström
Med anledning av att Tankeverksamhetens medarbetare Örjan Nyström har utnämnts till hedersdoktor vid Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet ger vi ut två tidigare opublicerade essäer av honom: Samhällskritik och civilisationskritik - 68-diskursens historiska rötter och Upptäckten av jaget - upptäckten av samhället. Det är pejlingar på djupet av den samhälleliga existensen av ett slag som länge saknats i socialdemokratins och arbetarrörelsens idédiskussioner.
Palme och den socialdemokratiska utopin - en bitvis självbiografisk betraktelseStaffan Lindström
av Johan Lönnroth
Förord av Anders Nilsson:
Där 30 år sedan Olof Palme mördades. Tankeverksamheten ger ut en
rapport om hans tid och gärning av en kritiker - Johan Lönnroth.
Palmes eftermäle är skevt. Han förknippas främst med det internationella engagemanget (Sydafrika, Vietnam, Tjeckoslovakien) samt diverse affärer. Men det som var socialdemokratins stora gärning under hans tid, och som han i hög grad var drivande för, sammankopplas sällan med honom
- utbyggnaden av den offentliga sektorn, sambeskattningens avskaffande och kvinnors intåg på arbetsmarknaden, föräldraförsäkringen, förskolereformen och utbyggnaden av utbildningssektorn.
Det är reformer som nu är så fast förankrade i samhället att det skulle vara politisk självmord för de partier som då rasade mot detta rödglödgade socialistiska vansinne att idag ifrågasätta det.
Man kan säga att partiet under hans ledarskap drev igenom makarna Myrdals radikala program från 1930-talet början. Att detta inte var ett självklart vägval för socialdemokratin tre decennier senare framgår av det faktum att partiet år 1965 lade fram förslag om vårdnadsbidrag, och många ansåg att reformarbetet var färdigt med 1950-talets socialförsäkringar
och ATP.
Så här i efterhand framstår Palmeperiodens reformvåg från slutet av 1960-talet och ett decennium framåt som det kanske mest bestående resultatet av socialdemokratins långa regeringsinnehav under 1900-talet. Det förändrade Sverige på ett avgörande sätt. Jämlikheten och den individuella friheten ökade på djupet i samhället på ett sätt som inga andra politiska reformer har åstadkommit.
Men eftermälet har nog också präglats av att Palme med tiden slets ner av hatet, politiska motgångar och tidsvändan.
I en mening kan man säga att Johan Lönnroths text på sitt sätt är en äreräddning av Olof Palme – även om det inte är någon hyllningsskrift och den behandlar de svåra åren i hans gärning. Med kritisk realism tecknas gestalten av en idéburen pragmatiker i en tid som blev allt besvärligare att hantera för socialdemokratin. Med självupplevd erfarenhet om det problematiska mötet mellan socialismens ideal och verkligheten under dessa år gör Lönnroth upp med en idealbild av Palme som i efterkommande strider inom arbetarrörelsen har odlats på sina håll. Det är bra.
Palme är värd att minnas som han var och inte som djävul i någras ögon och helgon i andras.
av Bosse Elmgren
Om författaren:
Bosse Elmgren är med mer än 60 år som aktiv socialdemokrat en av arbetarrörelsens veteraner. Med kortare erfarenheter av skogs- och industriarbete har han ägnat större delen av sitt yrkesliv som journalist och funktionär i det socialdemokratiska partiet, bl.a. på partistyrelsens kansli och som politisk sekreterare för fullmäktigegruppen i Göteborg. Tankeverksamheten gav 2010 ut rapporten Arbetsförsäkring åt alla! av honom tillsammans med Lars Ag, Helmuth Föll, Sune Gidgård och Stig Lahti. Numera bosatt i Södertälje, där han tidigare i år fick ABF:s pris som årets folkbildare för insatser i det lokala arbetet.
Utdrag ur Kapitel 1
Tillsammans kan vi göra så mycket
Hej, Du som läser det här långa brevet!
Jag har en allvarlig fråga till Dig. Vill Du leva i ett samhälle och en värld:
… som inte är uppbyggda på samhällsklasser utan av jämlikar, på alla
människors lika värde,
... där utvecklingen bestäms främst genom demokratiska beslut efter
tankeutbyte mellan människor, inte i första hand av affärsuppgörelser,
privata vinstintressen eller en ”utveckling” som vi tycker oss stå maktlösa
inför,
… där det råder demokrati på alla områden, politiskt, socialt, kulturellt
och ekonomiskt,
… där alla klimathot och hot mot mänsklighetens överlevnad har undanröjts,
... där människorna lever i fred och trygghet och med goda levnadsvillkor,
där livets goda är rättvist fördelat och där var och en kan utvecklas
efter sina bästa stämningars längtan,
… där det råder yttrande- och informationsfrihet, där olika uppfattningar
bryts mot varandra i en generös anda,
... där alla har tillgång till ren luft, rent vatten och en bra miljö i övrigt,
… där vi alla får känna att vi behövs, där det finns arbete åt alla med
goda arbetsvillkor,
... där vi människor ställer upp för varandra och försöker bidra med
att göra vårt bästa, där vi försöker ta vara på varje människas vilja och
förmåga,
… som präglas av gemenskap och gott kamratskap?
Detta är en dröm, en vision som till viktiga delar har funnits med i
7
arbetarrörelsen sedan dess barndom. Men som också har vuxit sig stark
inom och tack vare miljörörelsen och olika freds- och solidaritetsrörelser.
Om Du svarar ja på min fråga så tycker jag att vi ska arbeta tillsammans
för att den visionen också ska prägla mänsklighetens framtid.
”Jag har förtjänat det”, sade Zlatan Ibrahimović sent på kvällen den 4 september år 2014. Han hade då tidigare på kvällen blivit den som genom historien gjort flest mål i svensk herrlandslagsfotboll, och därmed i media slutgiltigt säkrat epitetet ”Svenska landslagets störste någonsin”. Också i mitt tycke kan han sägas ha förtjänat detta epitet. Men att ha förtjänat sådant som epitet och betyg är en sak, att ha förtjänat en viss lön och inkomst är en annan. Jag tycker inte att Zlatan och hans inkomstlikar förtjänar den lön och totalinkomst de har. Den rena lönen för Zlatan från Paris Saint German låg år 2014 på runt elva miljoner kronor i månaden; den totala månadsinkomsten inklusive reklamintäkter och liknande var, och är, nästan dubbelt så stor. De största fotbollsstjärnorna i Real Madrid (Cristiano Ronaldo) och Barcelona (Lionel Messi) har en totalinkomst på runt en miljon per dag. Många vicedirektörer i näringslivet, filmstjärnor och popstjärnor tjänar ännu mer, och det principiella jag säger om Zlatans inkomster anser jag vara tillämpbart även på många av dessa. Tar man begreppet förtjänad inkomst på allvar, så kan de inte sägas ha gjort sig förtjänta av den.
Ressentiment - socialpsykologiska aspekter på ojämlikhetStaffan Lindström
”Ressentiment” är ett missnöje med utvecklingen och tidens ordning som alltid riktas mot ”de
andra”. Innebörden varierar med betraktaren och utsiktspunkten i klassamhället. Örjan
Nyström granskar hur begreppet har använts av bl.a. Nietschze, Scheler och Wendy Brown,
och diskuterar socialpsykologin hos vår tids kommunitära reaktioner i ett ojämlikt samhälle.
Hillary Clinton, Keynes och olika slags keynesianismerStaffan Lindström
av Anders Nilsson
Nationalekonomer med anknytning till det Demokratiska partiet har börjat
oroa sig för Hillary Clinton.
Det sägs att hon – kanske under tryck från Bernie Sanders månghövdade
skara av anhängare – nu avviker från vad som i dessa kretsar anses vara Demokraternas
främsta tillgång, dvs. den överlägsna samhällsekonomiska sakkunskap
som partiet samlat omkring sig – ”The Economy, Stupid!” – i motsats
till Republikanernas voodoo-läror för att skyla en politik som bara gör de rika
rikare till nackdel för samhällsekonomin.
Hillary Clinton har nämligen allt oftare börjat tala om att höjda löner är ett
sätt att driva på tillväxten och återhämtningen av Förenta staternas ekonomi
efter finanskraschen 2008.1
”Det är enkelt”, sade hon nyligen i ett tal i Ohio, ”högre löner ökar efterfrågan,
vilket leder till fler jobb som driver på lönerna ytterligare. När era lönecheckar
växer blir det tillväxt i Amerika!”.2
Visserligen har Demokraterna höjda minimilöner på sitt program. Men det
är utifrån ett moraliskt och socialt argument: folk har rätt till inkomster som
man kan leva på. Att påstå att lönehöjningar skulle vara bra för tillväxten är
att svära i den nykeynesianska kyrka vars evangelium blivit nära på lag för
ansvarsfulla demokrater: lönerna kan stiga när samhällsekonomin växer, det
fungerar inte tvärtom. Inte alldeles olikt vad socialdemokratiska finansministrar brukar mena i
Sverige (utan att lägga sig i avtalsrörelserna, förstås).
Här kommer sommarläsning från Tankeverksamheten som en räddning från den intellektuella torkan på stranden, i hängmattan eller hammocken! Att förstå världen av Anders Nilsson.
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Förord
Socialdemokraterna håller kongress 29-31 maj i år. Vi föreslår att kongressen beslutar om en Jämlikhetsutredning i enlighet med innehållet i denna rapport.
Ett sådant beslut ryms, menar vi, väl inom de teman – Jobb och Folkrörelse – som ska behandlas; för övrigt är kongressen som partiets högsta beslutande organ fri att fatta de beslut den finner lämpligt. Den arbetsmarknads- och välfärdsmodell som Socialdemokratin inrättade i Sverige under 1900-talet var länge oerhört framgångsrik för att främja ökad jämlikhet. Men det är i dag uppenbart att trender och tendenser i samhällsutvecklingen som i hela Västvärlden driver fram ökade klyftor är i kraft även i vårt land. Också under de tolv åren med socialdemokratiskt styre mellan 1994 och 2006 tilltog ojämlikheten i Sverige.
Vi har nu en rödgrön regering i ett besvärligt parlamentariskt läge. Förutsättningar för offensiva socialdemokratiska reformer under innevarande mandatperiod tycks begränsade. Desto större anledning att inleda förberedelser för ett genomgripande program för ökad jämlikhet att möta väljarna med i 2018 års valrörelse och vinna mandat för i kommande regeringsperiod.
Ann-Sofie Hermansson, Anne-Marie Lindgren, Anders Nilsson, Örjan Nyström, Christer Persson och Levi Svenningsson
Av Ingvar Johansson
Ur inledningen:
Den svenska välfärdsstaten knakar just nu i fogarna. Och det på grund av tre helt olika samtidigt verkande processer: en svensk, en europeisk och en global. Jag tar dem i tur och ordning.
För det första, vår välfärdsstat hotas därför att den radikalt ökade strömmen av flyktingar och ekonomiska migranter gett moderaterna ett någorlunda acceptabelt skäl till att överge sitt under epoken Reinfeldt införda accepterande av välfärdsstaten. Nu kan de gå tillbaka till sin traditionella människouppfattning, den där man inte självmant säger: alla människor har lika värde. Det finns anledning frukta vad detta ideologiska återtåg kan komma att innebära för Välfärdssverige. Å ena sidan, så kan moderaterna i en koalition med de nyliberala falangerna inom Centerpartiet och Liberalerna försöka sig på en nedmontering av allt som kan kallas välfärdsstat. Å andra sidan, så kan de i en koalition med Sverigedemokraterna försöka sig på att införa en hierarkisk socialkonservativ ”välfärdsstat” där det görs stor skillnad på medborgare och medborgare; dels på flergenerationssvenskar och andra svenskar, dels på överklass och underklass.
För det andra, vår välfärdsstat hotas därför att Sverige är del av EU och förpliktigade att följa också EUs regelverk. Och det är en öppen fråga i vad mån detta i framtiden kommer att tillåta traditionell svensk välfärdspolitik.
För det tredje, den hotas därför att den allmänna globaliseringen gör att rika svenska medborgare fullt lagligt kan undandra ansenliga summor från välfärdsfinansieringen. De behöver bara flytta en del av sina enorma tillgodohavanden till lämpliga länder någon annanstans på vår planet. Dessutom är det lätt för dem att med – ur deras egna ögon sett – ”bara lite småfusk” undandra ännu större summor.
Det finns mycket stor anledning att stanna upp och också på ett relativt abstrakt plan reflektera en stund över de idéhistoriska, moraliska, politiska och ekonomiska grunderna för en allmän välfärdspolitik.
Denna skrift är ett försök.
Den innehåller fem för mig centrala begrepp som jag sällan eller aldrig ser i den vanliga tidnings och tidskriftsideologiska debatten: produktiv välfärdism, regionalisering,
subsidiaritetsprinciper, öppen kommunitär identitet och vertikal reformism.
Det polytekniska bildningsidealet och den tredje industriella revolutionenStaffan Lindström
Arbete och bildningssyn - är inte det ett väldigt udda perspektiv på arbetslivets
framtidsfrågor idag?
Vi tror inte det. Att det kan uppfattas så beror på att diskussionen kring
arbete och arbetsmarknad under senare år blivit mycket inskränkt.
Det begrepp som mestadels används i sammanhanget är ”jobbpolitik”.
Vad som står i centrum där är det rent kvantitativa förhållandet mellan antalet
arbetsföra och arbetsvilliga människor å ena sidan och antalet arbetstillfällen
å den andra. ”Jobbpolitikens” perspektiv inskränker sig oftast till att
med makropolitisk stabiliseringspolitik skapa jämvikt mellan utbud och
efterfrågan på arbetsmarknaden, sammanfattat i begreppet ”full sysselsättning”.
Vad människor gör och får möjlighet att göra när de arbetar, och hur
detta påverkar såväl de arbetande själva som det arbetsresultat de presterar
– arbetet som kulturskapande kraft och rikedomsalstrande förmåga – är oftast
frånvarande i den diskussionen. ”Jobbpolitiken” har visat sig ha notoriskt
svårt att komma till rätta med de envist kvardröjande problem med
arbetslöshet och utslagning som sedan flera decennier plågar den moderna
arbetsmarknaden. Den rymmer inte heller några redskap för att reformera
arbetslivet i ett framtidsperspektiv, där det handlar om att knyta samman en
politik för att bemästra globalisering och teknisk omvandling på ett sätt som
befordrar ökad jämlikhet och demokratisering.
2017 vill Sitra till Finlands hundraårsjubileums ära lyfta fram viktiga megatrender för den nordiska modellen, som handlar om arbete och utkomst, demokrati och delaktighet samt tillväxt och framsteg. Samtliga dessa är teman som utgör kärnan i just den nordiska modellens framtid.
Ny strategi för jämlikhet är den första publikationen från den nystartade Tankeverksamheten i Göteborgs Arbetarrörelse.
Anders Nilsson & Örjan Nyström är sedan länge kända för sina skarpa analyser av svensk socialdemokrati och socialdemokratisk politik.
Denna rapport utgör inget undantag.
3. 3
Har vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?
Vad kan ökad jämställdhet göra för tillväxten och jobben i
Sverige och i Europa?
David Ljung
Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg
4. 4
Om författaren
David Ljung är politiskt sakkunnig för de svenska socialdemokratiska
ledamöterna i EU-parlamentet.
Författarna svarar själva för framlagda uppfattningar och slutsatser i
Tankeverksamhetens skrifter.
Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson
www.tankeverksamheten.se
redaktion@tankeverksamheten.se
ISBN 978-91-87077-23-4
Göteborg 2013
5. 5
Har vi råd att inte satsa mer på
jämställdhet?
Vad kan ökad jämställdhet göra för tillväxten och
jobben i Sverige och i Europa?
Inledning
Den europeiska ekonomin står inför två strategiska huvudutmaningar. Den
ena är att sätta fart på den haltande tillväxten. Skrala eller negativa tillväxt-
siffror behöver göras stabilt positiva. Den andra är att hantera en demogra-
fisk trend där befolkningen åldras i rask takt och pensionsavgångarna snabbt
blir allt fler. Om ingenting görs väntar troligen arbetskraftsbrist i flera sekto-
rer.
Situationen varierar en hel del i Europa när det gäller dessa båda problem,
men inget land slipper undan. Inte heller Sverige.
Ökad jämställdhet är en central faktor för att möta de dubbla utmaningarna.
Att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden skulle kunna vara en
avgörande nyckel till att få ekonomin att växa och till att skapa den jobbdyna-
mik som behövs i det kommande demografiska scenariot.
Trots det står jämställdhetsarbetet och stampar. Jämställdhetsutvecklingen
går sedan ett antal år tillbaka antingen långsamt eller åt fel håll. I ett kris-
präglat Europa har jämställdheten hamnat långt ner på dagordningen. Med
tanke på både utmaningarna och möjligheterna blir den påtagliga passivi-
teten i jämställdhetsfrågorna nu alltmer bekymmersam.
Syftet med denna rapport är att sätta in jämställdhetsarbetet i ett samhälls-
ekonomiskt sammanhang. En inledande analys ägnas åt sambanden mellan
jämställdhet, tillväxt och jobb. Vilken ekonomisk betydelse har jämställdhets-
faktorn? Därefter görs en genomgång av vilka åtgärder som skulle kunna
vidtas för att driva jämställdhetsutvecklingen vidare. Hur ser verktygslådan
ut? Avslutningsvis ställs den övergripande frågeställningen på sin spets: har
vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?
6. 6
Rapporten har två grundläggande utgångspunkter. Dels är jämställdheten
inte bara mycket viktig i sig utifrån bland annat ett rättighetsperspektiv. Den
har även ett tydligt ekonomiskt värde. Som FN-chefen Ban Ki-moon uttryckt
det: “Att investera i kvinnor är inte bara att göra det rätta, utan också det
smarta.” (Ki-moon 2011-03-08). Dels är det motiverat att ta ett europeiskt
grepp om jämställdhetsfrågan. I takt med att Europa vävs samman blir det
alltmer orimligt att enbart arbeta nationellt. Samtidigt som jämställdhets-
situationen i övriga Europa påverkar oss i Sverige alltmer får vi allt bättre
möjligheter och ett allt större ansvar för att främja och påverka den
europeiska jämställdhetsutvecklingen.1
1. Haltande tillväxt och åldrande befolkning
Först till problembilden. I den krisande europeiska ekonomin finns flera
svårigheter att hantera. Strukturellt framstår dock två utmaningar som
särskilt viktiga: att omvandla en flerårig stagnation till hållbar tillväxt samt
att anpassa samhällsapparaten så att den står pall även när befolkningen
åldras.
1.1 Tillväxt
Det råder delade meningar om vad ekonomisk tillväxt har för värde. I
rådande läge är det dock tydligt att det utan bättre tillväxt skulle bli svårt att
driva samhällsutvecklingen åt rätt håll. Högre tillväxttal krävs för att kunna
sanera statsfinanserna, upprätthålla konkurrenskraften, säkra välfärden och
driva på den gröna omställningen. I en stagnerande ekonomi skapas inte
tillräckligt med resurs- och investeringsutrymme för att kunna klara allt
detta.
Tillväxttrenderna ser inte bra ut. Efter det dramatiska konjunkturraset i åren
2008-2009 och den efterföljande korta återhämtningen är Europa nu inne i
ännu en recession. BNP i EU föll från tredje kvartalet år 2011 till tredje
kvartalet år 2012 med 0,4 procent (Eurostat 2012a). Framöver är progno-
serna torftiga. Med nuvarande dynamik räknar EU-kommissionen med att
den årliga tillväxten inom EU under de kommande 10 åren endast når upp till
omkring 1,25 procent. Det är hela 1 procentenhet lägre än snittet under 00-
talet (European Commission 2011, 4).
1 I en kort rapport av detta slag måste ofrånkomligen ett antal avgränsningar göras. Den
inriktning som valts är att fokusera på jämställdhetsaspekter som har en tydlig och direkt
koppling till arbetsmarknad och samhällsekonomi. Frågan om mäns våld mot kvinnor är
oerhört angelägen, men berörs inte direkt. Viktiga perspektiv rörande maktförhållanden,
intersektionalitet och integration finns på sätt och vis med i analysen, men diskuteras inte
explicit. Även flera andra aspekter som utan tvekan är centrala i jämställdhetsarbetet
placeras av avgränsningsskäl lite vid sidan av rapportens resonemang.
7. 7
Den svenska ekonomin klarade sig efter djupdykningen i åren 2008-2009
klart bättre än övriga EU under både år 2010 och år 2011, men är nu nere på
relativt låga tillväxtnivåer kring 1 procent (Eurostat, “Real GDP Growth
Rate”; Konjunkturinstitutet 2012). I de långsiktiga prognoserna finns tydliga
negativa risker – framför allt kopplade till hur eurokrisen utvecklas.
1.2 Demografi
I nuläget är arbetslösheten ett stort problem i hela Europa. På lite längre sikt
innebär den demografiska utvecklingen att det i stället är brist på arbetskraft
som sannolikt blir den svåraste utmaningen.
Ökad livslängd i kombination med låg fertilitet innebär att befolkningen i
arbetsför ålder (15-64 år) inom EU successivt kommer att krympa. Progno-
serna talar om att minskningen fram till år 2060 blir omkring 15 procent.
Som en konsekvens av detta mer än fördubblas äldreförsörjningskvoten.
Antalet förvärvsarbetande blir klart färre i förhållande till den äldre delen av
befolkningen. I nuläget går det fyra personer i arbetsför ålder på varje person
över 65. År 2060 kommer det endast att gå två personer i arbetsför ålder på
varje 65-plusare (European Commission 2009, 20, 40ff, och 2010a, 2f).
För svensk del väntar en stor pensioneringsvåg. Åldersavgångarna från
arbetsmarknaden är på väg att för första gången i modern tid bli fler än anta-
let nytillträdande ungdomar. 1,6 miljoner personer väntas lämna arbetslivet
av åldersskäl fram till år 2025. Inom offentlig sektor innebär det att 44 pro-
cent av de nu anställda pensioneras. Detta kan skapa svåra bristsituationer
(Arbetsförmedlingen 2010).
För att kunna parera den demografiska trenden krävs en hel arsenal av åtgär-
der. Det mesta talar dock för att en central komponent behöver vara att fler
av dem som nu är i arbetsför ålder jobbar mer. Utan ett större antal arbets-
timmar från dem som befinner sig i den kategorin går ekvationen inte ihop.
2. Stor potential i ökad jämställdhet
Hur kan då satsningar på ökad jämställdhet bidra till att möta dessa båda
utmaningar? Vilka kopplingar finns mellan jämställdhet, tillväxt och demo-
grafi?
2.1 Tillväxtpotential
Jämställdhetsfaktorn har aldrig varit någon standardvariabel i den ström av
tillväxtstudier som den ekonomiska professionen spottat ur sig. Snarare har
jämställdhetsaspekten betraktats som något av ett svart hål. Satsningar på
jämställdhet har setts som ett slags offentlig lyxkonsumtion snarare än som
8. 8
en reell del i tillväxtkalkylen. Lyckligtvis börjar denna attityd nu förändras
(Smith & Bettio 2009, 4f).
I själva verket hör jämställdhet och tillväxt i hög grad ihop. Kopplingen sker i
första hand via arbetsmarknaden. Att skapa en arbetsmarknad där kvinnor
deltar på samma sätt som männen nu gör kräver breda insatser i hela sam-
hället, men om sådana förändringar väl kommer till stånd får det tydliga
tillväxteffekter. Om kvinnors aktivitetsnivåer och arbetsmönster närmar sig
männens leder det till att ekonomin expanderar. Två relaterade mekanismer
slår in. Dels resulterar fler kvinnliga arbetstimmar i att BNP stiger. Den sam-
lade produktionen av varor och tjänster blir större. Dels gör en mer omfat-
tande kvinnlig närvaro på arbetsmarknaden att den kvinnliga kapaciteten
vad gäller entreprenörskap, innovationer och rationaliseringar tas bättre till-
vara. Med fler driftiga och dynamiska individer mer aktivt involverade i pro-
duktionen drivs tillväxttalen upp. Det handlar alltså om att bättre tillväxt-
siffror genereras både via en höjning av BNP i sig och via en höjning av BNP-
ökningstakten (Löfström 2009, 8f).
När det kommer till att siffersätta tillväxtpotentialen i ökad jämställdhet är
tillbakablickande analyser en bra startpunkt. I själva verket har den ökade
kvinnliga sysselsättningen historiskt varit en avgörande tillväxtmotor. I en
OECD-rapport från 2008 slås det fast att en stor del av tillväxten inom OECD-
området under de senaste decennierna har drivits fram via höjda kvinnliga
sysselsättningstal. I Europa beräknas denna effekt ha stått för en fjärdedel av
den ekonomiska tillväxten sedan 1995 (OECD 2008, 11). Goldman Sachs-
ekonomen Kevin Daly räknar i en studie från 2007 med att 0,4 procentenhe-
ter av euroländernas genomsnittliga årliga tillväxt på 2,1 procent sedan 1995
skapats av att den kvinnliga sysselsättningen närmat sig den manliga (Daly
2007, 3). Jämställdhetseffekten är alltså mycket betydelsefull i samman-
hanget.
Om blicken i stället vänds framåt är det svårt att i litteraturen hitta tydliga
beräkningar av effekten av ökad jämställdhet på själva BNP-ökningstakten.
Däremot har kalkyler av ökningar av BNP-talen gjorts av bland andra Daly
och den svenska ekonomen Åsa Löfström. Daly använder sig av en snäv
modell där han bara tittar på hur mycket BNP skulle öka om den kvinnliga
sysselsättningsgraden höjdes till den manliga. 2 I den första kolumnen i tabell
1 har denna modell applicerats på färska sysselsättningssiffror och på samt-
2 Om den kvinnliga sysselsättningsgraden höjs till den manliga stiger den totala
sysselsättningsgraden på arbetsmarknaden från aktuell till manlig nivå. Tillväxtpotentialen i
Dalys modell motsvaras av den procentuella ökning av den totala sysselsättningsgraden som
blir resultatet av att man på det viset går från nuläget till den manliga nivån. Antagandet är
att en sådan sysselsättningsökning ger en procentuellt sett lika stor BNP-ökning. Detta
förutsätter att varken den genomsnittliga produktiviteten eller det genomsnittliga antalet
arbetade timmar förändras när en stor grupp kvinnor går in i sysselsättning. Eftersom det
finns en del osäkerhet kring hur dessa faktorer i realiteten skulle utvecklas i ett sådant
scenario är det viktigt att inte se siffror baserade på denna modell som något annat än
ungefärliga skattningar.
9. 9
Tabell 1. BNP-ökning av att skapa en jämställd arbetsmarknad (procent)
Daly Löfström
Snäv modell Bred modell
Sysselsättningsgrad* Helt jämställd a-
marknad**
EU 27 9 29
Belgien 9 26
Bulgarien 4 15
Cypern 9 29
Danmark 4 23
Estland 4 27
Finland 2 19
Frankrike 7 21
Grekland 19 41
Irland 7 35
Italien 19 32
Lettland 2 18
Litauen 1 20
Luxemburg 11 27
Malta 28 45
Nederländerna 7 40
Polen 11 21
Portugal 6 16
Rumänien 11 20
Slovenien 5 14
Slovakien 12 30
Spanien 10 32
Sverige 4 21
Storbritannien 8 35
Tjeckien 13 32
Tyskland 7 29
Ungern 10 27
Österrike 7 32
Källor: * Eurostat, ”Employment rate, by sex”. 20-64 år, 2011.
Egen beräkning på basis av Dalys metodologi. ** Löfström 2009, 26f.
liga EU-länder. För EU som helhet skulle BNP öka med 9 procent, med en
rejäl spännvidd mellan Malta på 28 procent och Litauen på 1 procent (Daly
2007, 5f).
Löfströms modell är bredare än Dalys. Hon väljer att studera tre faktorer:
sysselsättningsgrad, arbetstid samt yrkes- och arbetsstruktur. Kalkylen byg-
ger på att en jämställd arbetsmarknad skapas om (1) den kvinnliga syssel-
sättningsgraden höjs till den manliga, om (2) kvinnors deltidsarbete minskas
till manlig nivå samt om (3) de kvinnliga produktivitetssiffrorna blir desam-
ma som de manliga genom att kvinnor fördelar sig över yrkesgrupper och
positioner på samma sätt som män. Alla tre komponenter måste finnas på
10. 10
plats för att arbetsmarknaden ska ses som helt jämställd. Eftersom kvinnor
inte bara har en lägre sysselsättningsgrad, utan även arbetar mer deltid än
män och oftare finns i ekonomiskt sett mindre produktiva yrken, räknar sig
Löfström fram till klart större BNP-ökningar än Daly. För EU som helhet
skulle BNP kunna stiga med 29 procent om arbetsmarknaden gjordes helt
jämställd (tabell 1). Möjligheterna är störst i Malta, Grekland och Nederlän-
derna – alla på eller över 40 procent – och minst i tre länder kring 15-
procentsstrecket: Slovenien, Bulgarien och Portugal (Löfström 2009, 25f).
Eftersom båda modellerna är enkla och bygger på generaliserade antaganden
bör de exakta siffrorna tas med en nypa salt. Det centrala är i stället att
notera vilka mycket betydande möjligheter det handlar om. Till siffrorna i
dessa modeller ska ju även läggas de mer svårberäknade effekterna på BNP-
ökningstakten. Alla EU-länder har massor att vinna på stärkt jämställdhet. Så
även Sverige. Medan svensk arbetsmarknad framstår som relativt jämställd i
Dalys modell avslöjar Löfströms upplägg bland annat svagheten att svenska
kvinnor arbetar deltid i mycket högre grad än svenska män. Detta deltidsgap
är större i Sverige än på andra håll. Sverige är en bra bit från EU-täten om
man i Löfströms siffror ser till hur nära länderna kommit en jämställd arbets-
marknad. Det är en viktig observation.
En intressant vinkel är att det finns så stora möjligheter i de hårdast drab-
bade krisländerna. Grekland, Irland, Italien och Spanien har alla en BNP-
potential i Löfström-modellen på över 30 procent. Offensiva jämställdhets-
satsningar skulle vara värdefulla tillgångar i de långsiktiga tillväxtstrategier
som dessa länder nu behöver etablera.
2.2 Sysselsättningspotential
Sysselsättningspotentialen i att skapa en mer jämställd arbetsmarknad är
tydlig. Kvinnor har långt upp till de manliga sysselsättningsnivåerna i större
delen av EU. Även i Sverige är glappet stort. Om fler ska jobba mer i den
arbetsföra ålderskategorin är det kvinnorna som måste stå för den största
delen av ökningen. Det är på den kvinnliga sidan som de huvudsakliga
möjligheterna finns när det gäller att generera de extra arbetstimmar som
behövs för att kunna lösa den demografiska ekvationen. Genom ett stärkt
jämställdhetsarbete kan denna potential tas tillvara.
I tabell 2 illustreras gapet mellan kvinnlig och manlig sysselsättning både
med standardmåttet sysselsättningsgrad – där alla som har ett del- eller hel-
tidsarbete räknas som sysselsatta – och med ett mått som i stället beskriver
sysselsättningsgraden i termer av heltidstjänster. Detta innebär exempelvis
att om två personer arbetar halvtid räknas det inte som att båda är syssel-
satta, utan som att bara en är sysselsatt på heltid. Därmed blir bilden mer
rättvisande av hur stor sysselsättningen faktiskt är.
11. 11
Tabell 2. Sysselsättningsgrad (procent) och sysselsättningsgap mellan män och
kvinnor (procentenheter)
Sysselsättningsgrad Sysselsättningsgrad
(2011, 20-64 år)* i termer av heltidstjänster
(2010, 15-64 år)**
Kvinnor Män Gap Kvinnor Män Gap
EU 27 62,3 75,0 12,7 49,9 68,0 18,1
Belgien 61,5 73,0 11,5 47,4 65,8 18,4
Bulgarien 61,2 66,6 5,4 55,9 62,5 6,6
Cypern 67,3 80,4 13,1 59,5 75,5 16,0
Danmark 72,4 79,0 6,6 60,3 70,5 10,2
Estland 67,6 73,5 5,9 58,1 60,3 2,2
Finland 71,9 75,6 3,7 61,8 67,0 5,2
Frankrike 64,6 73,8 9,2 53,3 66,6 13,3
Grekland 48,6 71,1 22,5 46,0 70,7 24,7
Irland 59,7 68,6 8,9 47,0 60,9 13,9
Italien 49,9 72,6 22,7 40,7 66,4 25,7
Lettland 65,8 68,7 2,9 57,7 58,1 0,4
Litauen 66,7 67,6 0,9 57,8 56,3 -1,5
Luxemburg 61,9 78,1 16,2 48,5 72,4 23,9
Malta 43,4 78,8 35,4 35,4 72,1 36,8
Nederländerna 71,4 82,6 11,2 45,1 71,4 26,3
Polen 57,6 72,2 14,6 51,3 65,7 14,4
Portugal 64,8 73,4 8,6 58,2 69,6 11,4
Rumänien 55,7 69,9 14,2 50,7 64,6 13,9
Slovenien 64,8 71,8 7,0 59,0 68,2 9,2
Slovakien 57,6 72,7 15,1 51,3 64,6 13,3
Spanien 55,5 67,6 12,1 46,6 63,4 16,8
Sverige 77,2 82,8 5,6 61,9 72,3 10,4
Storbritannien 67,9 79,4 11,5 50,9 70,4 19,5
Tjeckien 61,7 79,9 18,2 54,3 73,2 18,9
Tyskland 71,1 81,4 10,3 50,9 72,8 21,9
Ungern 54,9 66,8 11,9 49,3 59,9 10,6
Österrike 69,6 80,8 11,2 53,1 74,8 21,7
Källor: * Eurostat, ”Employment rate, by sex”. ** European Commission 2012a, 40.
Sett till standardmåttet för sysselsättningsgraden (kolumn 1-3) och bilden i
hela EU ligger kvinnorna på 62,3 procent och har därmed 12,7 procent-
enheter upp till männens 75,0 procent. Sverige ligger bra till i förhållande till
EU-snittet, men sysselsättningsgapet på 5,6 procentenheter är ändå ansenligt
och ger inte någon absolut tätposition.
När sysselsättningsgraden beskrivs i termer av heltidstjänster växer syssel-
sättningsgapet till hela 18,1 procentenheter för EU som helhet. Orsaken är att
kvinnor i betydligt större utsträckning än män finns i deltidsanställningar.
Med heltidsomräkningen tar sig den kvinnliga sysselsättningsgraden inte ens
12. 12
över 50 procent. Detta är en anmärkningsvärt låg siffra som ger en ännu tyd-
ligare bild av hur mycket mer Europas kvinnor faktiskt skulle kunna arbeta
om förutsättningarna vore de rätta. För svensk del blir heltidsomräkningen
inte smickrande. Gapet växer till över 10 procentenheter. Med detta mått
uppvisar inte mindre än 7 länder bättre siffror än Sverige. Även här slår de
mycket stora skillnaderna i deltidsarbete mellan svenska kvinnor och män
igenom. Detta är en svensk akilleshäl.
3. Svag jämställdhetsutveckling
Trots den uppenbara potentialen i att satsa på ökad jämställdhet går jäm-
ställdhetsarbetet på tomgång. Jämställdhetsutvecklingen tog bitvis rejäla kliv
framåt under 1990- och början av 00-talet, men har sedan dess gått långsam-
mare eller åt fel håll. Detta mönster syns på både europeisk och svensk nivå.
Utvecklingen över tid för tre centrala variabler ger en bild av läget. När det
gäller sysselsättningsgapet mellan kvinnor och män har tendensen för EU
som helhet varit försiktigt positiv under det senaste decenniet (se tabell 3).
Gapet har successivt minskat. Icke desto mindre måste siffran för år 2011 på
12,7 procentenheter betraktas som hög. I Sverige har det inte ens gått framåt,
utan i stället bakåt. Under hela första hälften av 00-talet var gapet mindre än
vad det är idag.
Tabell 3. Sysselsättningsgap mellan kvinnor och män (procentenheter)
2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011
EU 27 18,7 18,2 16,7 16,8 16,2 16,0 15,8 15,7 15,1 13,5 13,0 12,7
Sverige 4,8 4,5 3,7 3,8 4,1 5,2 5,9 6,0 6,3 5,2 6,0 5,6
Källa: Eurostat, ”Employment rate, by sex”. 20-64 år. Egen beräkning av gap: sysselsättningsgrad för män (%)
minus sysselsättningsgrad för kvinnor (%).
När det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män är både de europe-
iska och svenska tendenserna visserligen svagt positiva, men minskningarna
av lönegapen är med alla rimliga mått mätt alldeles för långsamma (se tabell
4). År 2010 var den genomsnittliga kvinnliga timlönen 16,2 procent (EU) res-
pektive 15,4 procent (Sverige) lägre än den manliga. Till viss del har löne-
skillnaderna att göra med faktorer som ålder, utbildningsnivå, yrke och posi-
tion, men substantiella delar av gapen är oförklarade och bör nog beskrivas
som lönediskriminering. Att Sverige – som i andra avseenden ligger långt
framme – bara presterar i nivå med EU-snittet på denna punkt är anmärk-
ningsvärt.
13. 13
Tabell 4. Lönegap mellan kvinnor och män (procent)
2006 2007 2008 2009 2010
EU 27 17,7 - 17,3 16,6 16,2
Sverige 16,5 17,8 16,9 15,7 15,4
Källa: Eurostat, ”Gender pay gap in unadjusted form”. Skillnaden mellan mäns och
kvinnors genomsnittliga timlöner dividerat med den genomsnittliga manliga timlönen.
När det gäller jämställdheten i de högsta positionerna på arbetsmarknaden
är trenderna i vissa avseenden svagt positiva, medan de i andra avseenden
står stilla. Beträffande styrelseordföranden i de största börsnoterade företa-
gen har det inte skett någonting alls under de senaste tio åren. Inom EU som
helhet har andelen kvinnliga ordföranden pendlat mellan 2 och 4 procent. I
Sverige har motsvarande siffra konstant legat på 0. Ser man i stället till an-
delen kvinnor i styrelserna i denna typ av företag har EU gått från 9 till 16
procent sedan år 003 medan Sverige under samma period har ökat från 18
till 26 procent. Här finns alltså en svag uppåtgående trend – men med beto-
ning på svag. Om inte utvecklingen drivs på kommer det att ta decennier
innan styrelserna är någorlunda jämställda.
Tabell 5. Andel kvinnliga styrelseordföranden samt andel kvinnor i
bolagsstyrelser (i de största börsnoterade företagen)
2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012
Andel kvinnliga styrelseordföranden (%)
EU 27 2 3 3 4 3 3 3 3 3 3
Sverige 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0
Andel kvinnor i bolagsstyrelser (%)
EU 27 9 9 10 10 10 11 11 12 14 16
Sverige 18 21 24 24 24 27 27 26 25 26
Källa: European Commission, DG Justice: Database on gender balance in decision-making positions.
Siffrorna gäller de största företagen på börsens a-lista eller motsvarande.
Sammantaget är jämställdhetsarbetet inom EU långtifrån dynamiskt. En sär-
skild varningsflagg är motiverad för svensk del. Det finns tecken på att Sve-
rige är på väg att tappa den ledande positionen på jämställdhetsområdet.
Andra länder håller på att springa förbi. Detta bekräftas i den övergripande
jämställdhetsranking, The Global Gender Gap Index, som World Economic
Forum sammanställer varje år. Sedan år 2007 har Sverige fallit från första till
fjärde plats (World Economic Forum 2012, 8ff).
14. 14
4. Verktygslåda
Hur skulle då en mer ambitiös och effektiv jämställdhetssatsning kunna se
ut? Vilka konkreta åtgärder skulle i Sverige och övriga Europa kunna vidtas
för att genom stärkt jämställdhet möta tillväxt- och demografiutmaningarna?
Hur ser verktygslådan ut?
Figur 1 summerar några av de möjligheter som finns. Summeringen är lång-
tifrån heltäckande, men ger ändå en bild av huvudkomponenterna i verktygs-
lådan. För att driva jämställdhetsutvecklingen framåt kan man bygga vassare
välfärdssystem, etablera schystare spelregler på arbetsmarknaden, förbättra
arbetssituationen och ta bort uppenbara jämställdhetsfällor.
I en översikt som denna blir det tydligt att det inte råder brist på verktyg. Det
är inte där skon klämmer vad gäller de taffliga framstegen på jämställdhets-
området. Verktygslådan är snarast mycket välfylld.
Figur 1. Möjliga verktyg för ökad jämställdhet
VASSARE VÄLFÄRD
Utöka barnomsorgen
Bygg ut äldreomsorgen
SCHYSTARE SPELREGLER Utveckla
BÄTTRE JOBB
föräldraförsäkringen
Stoppa diskrimineringen Gör heltid till norm
av föräldrar
Stärk arbetsmiljöarbetet
Ta itu med lönegapet
Underlätta för kvinnor att
Ge kvinnor samma chans FÄRRE FÄLLOR
driva företag
att nå toppositionerna
Avskaffa
sambeskattningen
Ta bort de differentierade
pensionsåldrarna
5. Vassare välfärd
En fungerande välfärd är en avgörande nyckel till att göra det möjligt för
kvinnor – och i viss utsträckning även män – att förvärvsarbeta. Det handlar
både om att kunna arbeta heltid istället för deltid och om att kunna arbeta
deltid i stället för inte alls.
15. 15
Viktiga faktorer i detta sammanhang är tillgången till och kvaliteten på barn-
omsorg och äldreomsorg. Om omsorgen delvis kan läggas i någon annans
trygga händer skapar det öppningar för att kunna jobba för egen del. Efter-
som omsorgsansvaret som regel faller tyngre på kvinnor än på män finns det
ett mycket viktigt jämställdhetsperspektiv i detta. Hela 28 procent av de
europeiska kvinnorna med föräldra- eller omsorgsansvar säger att de arbetar
mindre än vad de egentligen skulle vilja på grund av att barn- och äldreom-
sorgen brister (European Commission 2012a, 41). Samtidigt visar studier att
väl utbyggd barn- och äldreomsorg ger positiva effekter på kvinnors syssel-
sättning (TCO 2011, 8; LO 2012, 28f; European Commission 2012a, 4f).
En annan viktig faktor är föräldraförsäkringen. Dels behöver den vara så pass
stark att föräldrar inte tvingas välja mellan barn och jobb utan på ett rimligt
sätt kan välja både och. Dels är ett mer jämställt uttag en förutsättning för
ökat kvinnligt deltagande på arbetsmarknaden. Pappor behöver ta ett större
ansvar för barn och hem för att den kvinnliga sysselsättningen ska kunna hål-
las på en hög nivå.
Barnomsorgen, äldreomsorgen och föräldraförsäkringen varierar stort inom
EU. I samtliga länder finns dock en förbättringspotential på alla tre punk-
terna.
5.1 Utöka barnomsorgen
Barnomsorgsfrågorna skulle kunna ges högre prioritet i EU-samarbetet. Ett
logiskt sätt att göra det vore att återuppliva satsningen på barnomsorg
utifrån de s.k. Barcelona-målen. Åren 2002-2010 pågick ett ambitiöst arbete
för att försöka uppnå dessa mål. Inriktningen var att man i alla länder fram
till år 2010 skulle kunna erbjuda fullvärdig barnomsorg till åtminstone 33
procent av barnen under 3 år och till 90 procent av barnen mellan 3 år och
skolstartsåldern. Trots att endast ett fåtal länder klarade båda målen har
Barcelonasatsningen än så länge inte ersatts av något nytt initiativ (European
Commission 2008a; EGGE 2009; Eurostat, “Income and living conditions -
Childcare arrangements”).
Därutöver finns det också en klar förbättringspotential i att investera mer i
kvälls-, natt- och helgöppet i barnomsorgen. Eftersom en relativt stor del av
verksamheten i de kvinnodominerade yrkena bedrivs på kvällar och helger
är denna aspekt särskilt viktig ur ett jämställdhetsperspektiv. Med barnom-
sorg enbart på dagtid blir det svårt för många kvinnor att kombinera barn
och jobb. Även i länder med en välutbyggd barnomsorg finns mycket att göra
i detta avseende. I Sverige vore ett större utbud av barnomsorg utanför
kontorstid ett effektivt sätt att bädda för ökad jämställdhet. Bara omkring
varannan kommun erbjuder idag barnomsorg på flexibla tider (TCO 2011,
31).
En god förbättringspotential finns även vad gäller arbetslösas tillgång till
barnomsorg. I vissa EU-länder – inte minst Sverige – är det ett problem att
16. 16
den som blivit arbetslös helt eller delvis mister rätten till barnomsorg. Med
färre barnomsorgstimmar blir det svårare att effektivt söka jobb och att göra
tiden i arbetslöshet så kort som möjligt. Erfarenheterna från den svenska
maxtaxereformen 2001 visar att när kommunerna fick krav på sig att erbjuda
minst 15 timmars barnomsorg till arbetslösa ökade sannolikheten för arbets-
lösa kvinnor att få arbete. För männen gjorde detta ingen större skillnad, men
för kvinnorna blev effekten klart positiv (Vikman 2010). Ett lovande förslag i
Sverige – särskilt ur ett jämställdhetsperspektiv – vore därför att utöka det
minsta antalet timmar till 25 eller 30.
5.2 Bygg ut äldreomsorgen
I de flesta EU-länder är det motiverat att ta ett rejält strategiskt grepp om
äldreomsorgsfrågan. Nästan alla står inför likartade problem med snabbt
åldrande befolkningar och med ett växande behov av att förbättra såväl
kvantiteten som kvaliteten i äldreomsorgen. Om detta görs på ett ordentligt
sätt skulle det även öppna upp för högre kvinnliga sysselsättningsnivåer.
I Sverige finns det mycket som talar för att frågan bör prioriteras. Som det är
nu pekar kurvorna åt fel håll. En rapport från Kommunal ger en lägesbild. De
resurser som läggs på äldreomsorgen har minskat rejält sedan år 1980 trots
att de äldre blivit allt fler. Samtidigt har anhörigomsorgen ökat dramatiskt.
Cirka 100 000 personer har gått ner i arbetstid eller helt slutat arbeta för att i
stället vårda en anhörig. Framför allt är det de äldres döttrar som har kommit
att göra alltmer omfattande insatser. I praktiken har de ökade problemen
med tillgången och kvaliteten i äldreomsorgen blivit en kvinnofälla. Kvinnor
som föder barn sent i livet går inte sällan direkt från att sköta barn till att ta
hand om de äldre. Att detta är svårt att kombinera med förvärvsarbete på
heltid är uppenbart (Kommunal 2011).
5.3 Utveckla föräldraförsäkringen
Många medlemsstater har stora utvecklingsmöjligheter vad gäller längden på
föräldraförsäkringen. 2008 presenterade EU-kommissionen ett förslag om
att förstärka det s k mammaledighetsdirektivet. Detta är ett arbetsskydds-
direktiv som funnits i många år och som gäller gravida och ammande kvin-
nors rättigheter i arbetslivet. En del i förslaget var att öka minimikravet på
mammaledighet inom EU från nuvarande 14 till 18 veckor (European
Commission 2008b). Meningsskiljaktigheter särskilt kring denna aspekt av
förslaget mellan Europaparlamentet och rådet har gjort att den politiska
processen stannat upp. Saken är dock viktig. Många kvinnor i de länder där
det bara är nedåt 14 veckor som gäller upplever att detta är alldeles för kort
tid för att på ett rimligt vis kunna kombinera barn och jobb. 18 veckor räcker
egentligen inte heller till, men vore i alla fall ett steg i rätt riktning.
Nästan alla medlemsstater har också lång väg kvar att gå när det gäller pap-
pornas tid med barnen. På många håll är pappornas möjligheter i föräldra-
17. 17
försäkringen obefintliga eller mycket begränsade. I Italien, till exempel, har
pappan ingen laglig rätt till ledighet om det inte rör sig om mycket speciella
omständigheter (Eurofound 2007). När det gäller fördelningen av föräldra-
dagar har det visat sig att pappaveckor och -månader är en effektiv metod för
att få papporna att ta del i föräldraledigheten. Sverige är ett bra exempel. Att
den första pappamånaden infördes 1995 och den andra 2002 ledde i båda
omgångarna till kraftiga ökningar i pappornas uttag av föräldradagar (Prop
2012/13:1, bilaga 4, 35f). I de länder som ligger i täten på området förs
diskussioner om hur långt det är rimligt att gå i uppdelningen av föräldra-
försäkringen. Ett alternativ är att dela ledigheten i tre delar, där en tredjedel
reserveras för vardera föräldern och den sista tredjedelen är gemensam.
Maxalternativet är en helt individualiserad försäkring, där var och en av
föräldrarna förfogar över hälften av föräldradagarna.
Ytterligare ett sätt att utveckla föräldraförsäkringen är att – där papporna
har del i föräldradagarna – arbeta för ett mer jämställt uttag. Pappaveckor
och -månader gör sitt till, men som regel räcker detta inte hela vägen. I
Sverige, exempelvis, tar papporna trots generösa regler och stora framsteg
inte ut mer än 24 procent av föräldrapenningsdagarna (Prop. 2012/13:1,
bilaga 4, 35). En möjlighet är att sätta in informationsinsatser i syfte att
förändra attityder hos arbetsgivare, föräldrar och i samhället i stort. En
annan möjlighet är att genom särskilda bonusar försöka stimulera fram ett
mer jämställt uttag. Detta har testats i Sverige sedan 2008. Den s.k. ”jäm-
ställdhetsbonusen” innebär att föräldrarna får maximalt 100 kr per dag när
den förälder som står för den mindre delen av föräldraledigheten tar ut dagar
utöver de två reserverade pappa/mamma-månaderna. Ju jämnare föräldrar-
na delar på dagarna, desto större blir alltså den totala bonusen. Så långt har
reformen inte varit särskilt lyckad. Den har inte haft någon märkbar inverkan
på pappornas uttag av föräldradagar (Prop. 2012/13:1, bilaga 4, 37).
6. Schystare spelregler
Att kvinnor inte ges samma villkor som män på arbetsmarknaden är ett
allvarligt problem. De oschysta villkoren är inte bara oacceptabla i sig, utan
påverkar även kvinnors sysselsättning och tillvaratagandet av kvinnors
kompetens i en klart negativ riktning.
På tre centrala områden har så gott som alla EU-länder viktiga hemläxor att
göra när det gäller att skapa mer rättvisa villkor. Det handlar om att stoppa
diskrimineringen av föräldrar på arbetsplatserna, om att arbeta bort löne-
gapet mellan kvinnor och män samt om att spräcka det ”glastak” som hindrar
kvinnor från att nå toppositionerna i företag och organisationer.
18. 18
6.1 Stoppa diskrimineringen av föräldrar
Framför allt är det mammorna som diskrimineras på arbetsplatserna. I ett
flertal medlemsstater är mammorna utsatta såväl under graviditeten som
under tiden närmast efter födseln. Avskedanden med indirekt eller direkt
koppling till barnafödandet förekommer i ganska stor skala. Det är även
relativt vanligt att kvinnor när de kommer tillbaka efter födsel och föräldra-
ledighet anvisas sämre jobb än de ursprungligen hade. I EU-kommissionens
förslag till nytt mammaledighetsdirektiv är en central komponent att skyddet
för mammor mot denna typ av behandling ska stärkas. Arbetsgivarna ska få
det svårare att utan giltiga skäl avskeda eller degradera kvinnor i samband
med födseln (European Commission 2008b). Förhandlingarna om förslaget
har alltså gått i stå. Om knutarna kunde lösas upp och det förstärkta diskri-
mineringsskyddet komma på plats vore det ett tydligt fall framåt.
6.2 Ta itu med lönegapet
Problematiken kring löneskillnaderna mellan kvinnor och män är komplex.
Vilka politiska åtgärder som bör vidtas är inte alltid uppenbart. Samtidigt
finns det dock en grundläggande hemläxa att göra. Det går att se till att stati-
stiken vad gäller detta är heltäckande och att samtliga involverade aktörer
arbetar aktivt med frågan. På EU-nivå skulle det kunna vara intressant att
bygga upp en heltäckande och gedigen statistik över kvinnors och mäns
löner. Eurostat producerar redan i dagsläget en del statistik av detta slag,
men med en större och mer sammanhållen satsning skulle den övergripande
bilden kunna bli bättre. På svensk nivå vore det möjligt att göra alla utom de
minsta arbetsgivarna skyldiga att varje år genomföra lönekartläggningar och
upprätta handlingsplaner för mer jämställda löner. På så vis skulle det skapas
ett hårdare tryck på arbetsgivarna att konkret ta fram effektiva lösningar. En
annan möjlighet i Sverige vore att ge Medlingsinstitutet ett tydligt uppdrag
att verka för jämställda löner. Detta skulle på lite längre sikt kunna göra
skillnad.
En viktig aspekt i sammanhanget är att politiker på statlig, regional och lokal
nivå har utmärkta möjligheter att i rollen som arbetsgivare inom offentlig
sektor förändra situationen till det bättre. Att radera ut osakliga löneskillna-
der bland de offentliganställda handlar primärt om att från politiskt håll ta
ett aktivt och noggrant arbetsgivaransvar.
6.3 Ge kvinnor samma chans att nå toppositionerna
Ingen ifrågasätter att det finns ett glastak som hindrar kompetenta kvinnor
från att ta sig in i styrelserum och på höga chefsposter. I de största börs-
noterade företagen inom EU är alltså hela 84 procent av styrelseledamöterna
och 97 procent av styrelseordförandena män. I Sverige är motsvarande siff-
ror 74 och 100 procent. Det är uppenbart att det finns ett ordentligt problem.
19. 19
Kvinnor har inte lika goda chanser som männen. Frågan är i stället vad som
ska göras åt saken. Där går meningarna isär.
Även om en lång rad faktorer spelar in när det gäller kvinnors möjligheter att
göra karriär är det kvoteringsfrågan som kommit att hamna i fokus i debat-
ten. Motståndarna hävdar att kvotering till topposterna i företagen strider
mot ägarnas rättigheter och att det är bäst att företagen själva har det fulla
ansvaret för att se till att något händer. Förespråkarna hävdar att självregle-
ringen har visat sig vara otillräcklig och att det krävs skarpare åtgärder för
att det ska gå att åstadkomma en förändring inom en rimlig tidshorisont. Att
till viss del begränsa ägarnas manöverutrymme är inte oproblematiskt, men i
detta läge är det viktigare att verkligen se till att även kvinnors rättigheter
respekteras.
Ser man till den övergripande trenden inom EU är kvoteringsförespråkarna
på frammarsch. Kvotering till företagsstyrelserna blir ett alltmer accepterat
politiskt verktyg. Under 2011 antogs skarp kvoteringslagstiftning i Frankrike,
Italien och Belgien. I Spanien och Nederländerna finns explicita men något
mindre strikta regelverk. I Tyskland förs långt gångna diskussioner om att
införa obligatorisk kvotering (European Commission 2012d, 13f, 17ff). Förra
året lade EU-kommissionen – med stöd från Europaparlamentet – fram ett
förslag om att på europeisk nivå skapa ett slags kvoteringsregelverk för de
största börsnoterade företagen. Målet i förslaget är att det underrepresente-
rade könet år 2020 ska utgöra minst 40 procent av styrelseledamöterna. För
offentliga företag ska målet nås redan 2018. Inriktningen är att medlemssta-
terna själva i stor utsträckning ska avgöra hur tuff press de nationellt vill
sätta på företagen att faktiskt nå målet (European Commission 2012e). Det
återstår att se om förslaget klarar sig igenom lagstiftningsprocessen. Det är
inte helt omöjligt att det blockeras av en grupp motståndarländer i rådet.
7. Bättre jobb
Vid sidan av att ta tag i de diskrimineringsrelaterade problemen finns det
flera mer generella arbetslivsåtgärder att vidta för att öppna upp för högre
kvinnlig sysselsättning. När jobbsituationen allmänt sett förbättras blir
kvinnorna ofta de största vinnarna. Färre ofrivilliga deltider, ett mer ambi-
tiöst arbetsmiljöarbete och tryggare förutsättningar för företagande är exem-
pelvis tre viktiga nycklar till att stärka kvinnors möjligheter i arbetslivet.
7.1 Gör heltid till norm
Ofrivilligt deltidsarbete är ett gissel för många kvinnor. Män hamnar också i
sådana lägen, men inte alls i samma utsträckning. Det är framför allt de yrken
och arbetsplatser där kvinnor är överrepresenterade som präglas av en stor
andel deltidsanställningar. I manligt dominerade sektorer är heltid på ett helt
annat sätt norm. Ser man till situationen i EU är ca 23 procent av allt kvinn-
20. 20
ligt deltidsarbete ofrivilligt. Siffran för svenska kvinnor ligger på hela 27
procent (Eurostat, ”Labour Force Survey – Involuntary part-time employ-
ment”). Det finns alltså ett stort antal kvinnor som skulle vilja arbeta mer än
de har möjlighet till. En del av ofrivilligheten har förmodligen att göra med
faktorer som till exempel tillgång till barn- och äldreomsorg. Det mesta tyder
dock på att huvudproblemet består i att kvinnor i alltför liten utsträckning
erbjuds heltidstjänster.
Vad kan då göras åt saken? Maxalternativet är att lagstiftningsvägen etablera
en rätt till heltid. Alla deltidsanställda som så önskar skulle då kunna kräva
att få gå upp till heltid. Ingen skulle anställas på en ofrivillig deltidstjänst.
Detta vore ett drastiskt ingrepp på arbetsmarknaden, men ändå en tänkbar
väg framåt. En så pass ingripande lagstiftning vore nog mest naturlig på det
nationella planet.
Ett lite mjukare alternativ är att från politiskt håll underlätta för parterna att
avtalsvägen göra heltid till norm. Det finns många fördelar med att låta par-
terna – på både europeisk och svensk nivå – ha det primära ansvaret för att
så långt som möjligt eliminera det ofrivilliga deltidsarbetet. Samtidigt är det
ett dilemma att parterna hittills inte visat någon större förmåga att leverera
på området.
Sedan är det också så att politiker även här har goda möjligheter att i rollen
som arbetsgivare åstadkomma förbättringar. I den rollen går det att göra
heltid till norm inom offentlig sektor – där många kvinnor är sysselsatta. Det
är bara att börja ta sitt ansvar. I ett antal svenska kommuner finns tydliga po-
licies om att konsekvent erbjuda heltidsanställningar till alla som så önskar.
Andra kommuner behöver inte göra mer än att följa efter.
7.2 Stärk arbetsmiljöarbetet
En förbättring av arbetsmiljön är en avgörande faktor för att fler ska kunna
arbeta mer. Särskilt viktig förefaller arbetsmiljöaspekten vara för kvinnor. I
dag lider kvinnor i större utsträckning än män av stress och annan psyko-
social problematik på arbetsplatsen. Belastningsskadorna är också mycket
vanliga bland kvinnor. Följden blir att de kvinnliga sjukskrivningssiffrorna är
klart högre än de manliga. Detta är i själva verket en tung jämställdhetsfråga.
Ökade arbetsmiljösatsningar skulle ge särskilt god utdelning på den kvinnliga
sidan.
En möjlig generell åtgärd vore att se till att förbättra implementeringen av
EU-lagstiftningen på arbetsmiljöområdet. Inom EU är verksamheten i dessa
frågor relativt välutvecklad. Det finns ett enhetligt strategiskt tänkande och
en gedigen lagstiftning. Dessutom ägnar sig Europeiska arbetsmiljöbyrån och
Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor åt analys och
information. Huvudproblemet är i stället att lagstiftningen inte tillämpas
särskilt väl i de enskilda medlemsstaterna. Flera länder är direkt dåliga på att
se till att EU-regelverket får ett reellt genomslag på det nationella planet. EU-
21. 21
kommissionen jobbar sedan ett antal år aktivt med problemet, men skulle
behöva ett tyngre stöd från en bredare uppsättning aktörer för att kunna få
alla länder att någorlunda rätta in sig i ledet (European Commission 2007).
I Sverige finns två tänkbara åtgärder nära till hands. Den ena åtgärden vore
att öka de för tillfället mycket snäva anslagen till Arbetsmiljöverket. Det
skulle ligga ett tydligt värde i att utöka verkets kapacitet både när det gäller
utvecklingen av regelverket – som alltså till viss del sker inom ramen för EU-
samarbetet – och inspektionerna ute på arbetsplatserna. Som det är i nuläget
kommer många arbetsgivare undan med att negligera arbetsmiljöproblem
och det generella arbetsmiljöarbetet. Den andra åtgärden vore att mer
strukturerat samla den svenska arbetsmiljöforskningen. Den håller god
kvalitet, men är i nuläget relativt splittrad. Om forskningsinsatserna i högre
grad koordinerades skulle utbytet kunna bli betydligt större. Insatser på
dessa båda teman vore säkerligen av intresse även i många andra EU-länder.
Detta är områden där Sverige trots allt ligger relativt långt framme.
Därtill kommer den politiska arbetsgivarrollen i offentlig sektor även på
denna punkt med i bilden. Rollen innebär ett mycket långtgående ansvar för
att säkerställa att arbetsmiljöerna i denna sektor är bra. Det går inte att från
politiskt håll försöka skylla ifrån sig på någon annan. Särskilt viktigt blir detta
ansvar i kristider. Erfarenheten från 90-talskrisen i Sverige visar att arbets-
förhållandena riskerar att försämras under hård besparingspress. Innan
stålbadet i de offentliga verksamheterna var över hade underbemanning,
tung arbetsbörda och otrygga anställningar blivit regel snarare än undantag.
Till stor del var det kvinnor som tvingades ta smällen i form av stress, van-
trivsel och sjukskrivningar. Idag visar det sig att många av dessa försäm-
ringar blivit bestående (TCO 2011, 19). Det är nyttigt om detta exempel finns
med som en grundläggande läxa i EU-hållningen till krisländerna. Trots eko-
nomiskt svåra tider är det viktigt att upprätthålla acceptabla arbetsmiljöer
inom den offentliga sektorn.
7.3 Underlätta för kvinnor att driva företag
Det kvinnliga företagandet är ännu inte särskilt omfattande. Att driva eget
företag är alltjämt ett område som i stor utsträckning domineras av män.
Inom EU som helhet är inte mer än ca 1/3 av alla företagare kvinnor. Av de
företagare som har minst en anställd står kvinnorna endast för 1/4. Siffrorna
är ännu lägre i Sverige. För svensk del ligger andelen kvinnor bland företa-
garna kring 1/4 och bland företagare med minst en anställd runt 1/5 (Euro-
pean Commission 2010b, 12; Svenskt Näringsliv 2012, 4; Tillväxtverket
2012, 9). Detta är knappast optimalt. Mycket talar för att en ökning av det
kvinnliga företagandet skulle ge en positiv tillväxt- och jobbdynamik.
På EU-nivån är det möjligt att agera både vad gäller konkreta detaljer och
övergripande inriktning. Ser man till detaljerna antogs 2010 ett EU-direktiv
om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare. Direktivet
syftar till att skapa en större trygghet i företagandet genom att slå fast att det
22. 22
inte får finnas någon form av könsdiskriminerande inslag i de samhälls-
strukturer som omger egenföretagare, att partners till egenföretagare ska ha
ett fullgott socialt skydd samt att kvinnliga egenföretagare ska garanteras
minst 14 veckors mammaledighet (European Union 2010). Direktivet skulle
ha varit genomfört i samtliga EU-länder i augusti 2012. Det finns anledning
att noga utreda hur implementeringen gått och att eventuellt sätta press på
länder som fuskat med hemläxan. Utöver detta direktiv är dock EU-arbetet
rörande kvinnligt företagande mycket begränsat. I stort sett står utveckling-
en still. Det talas mycket om företagande, men så gott som aldrig ur ett
kvinnligt perspektiv. I jämställdhetsstrategin för åren 2010-2015 nämns
saken, men endast i mycket svepande ordalag (European Commission
2010b). Därför skulle det kunna vara intressant att rent generellt försöka
lyfta det kvinnliga företagandet högre upp på EU-agendan.
På nationell nivå ligger de bästa möjligheterna troligen i att utveckla välfär-
den i allmänhet och socialförsäkringssystemet i synnerhet. Detta knyter ju
även delvis an till det aktuella EU-direktivet. Så länge som företagandet som
sådant är förhållandevis osäkert kommer många kvinnor hålla sig kvar i den
trygghet som det innebär att vara anställd trots att de kanske egentligen inte
vill det. I Sverige finns tecken på att svagheterna i socialförsäkringssystemets
skydd för företagare leder till att framförallt kvinnor väljer bort företagandet
(Svenskt Näringsliv 2012, 4f). Dynamiken ser lite annorlunda i andra länder,
men på de flesta håll spelar styrkan i och utformningen av det sociala
skyddsnätet en central roll.
8. Färre fällor
Avslutningsvis finns det två typer av jämställdhetsfällor som alltjämt dröjer
sig kvar i ett antal EU-länder och som det skulle finnas stora fördelar i att bli
av med.
8.1 Avskaffa sambeskattningen
Sambeskattning innebär att mannen och kvinnan i ett hushåll beskattas
tillsammans istället för var och en för sig. Problemet med denna skatte-
struktur – som vi i Sverige skrotade år 1971 för att i stället tillämpa indi-
viduell beskattning – är att den leder till att ”andrainkomsten” (vilken oftast
är kvinnans) i ett hushåll beskattas högre än ”förstainkomsten” (vilken oftast
är mannens). I de EU-länder där sambeskattningen finns kvar och skatte-
systemet är progressivt kan skatten på kvinnans inkomst bli åtminstone 30-
40 procent högre än skatten på mannens inkomst. Detta hindrar och för-
svårar för kvinnor att gå från hem- till förvärvsarbete. Om stora delar av
kvinnors inkomster beskattas bort blir de ekonomiska incitamenten att
arbeta alltför svaga.
23. 23
Att Sverige övergav sambeskattningen var avgörande för den ordentliga
höjning av den kvinnliga sysselsättningsgraden som ägde rum under de
efterföljande decennierna. Om de EU-länder som idag tillämpar sambeskat-
tning gjorde samma sak skulle de förmodligen kunna kamma hem liknande
sysselsättningsvinster. Detta är i dessa länder ett reformalternativ med en
mycket positiv och intressant jämställdhetspotential (Forslund 2009, 22; EU
Expert Group on Gender and Employment 2009).
8.2 Ta bort de differentierade pensionsåldrarna
I dagsläget har hela 13 EU-länder kvar nationella system där pensionsåldern
är lägre för kvinnor än för män. Detta utgör ett ordentligt hinder för syssel-
sättningen för erfarna kvinnor. Eftersom kvinnor över hela Europa har en
högre medellivslängd än män är konstruktionen dessutom helt ologisk.
Det mesta tyder dock på att upplägget är på väg bort. I merparten av de
medlemsstater där det fortfarande gäller finns fastlagda planer för en
avveckling. Om planerna fullföljs kommer de differentierade pensionsåld-
rarna till 2020 endast finnas kvar i Österrike, Bulgarien, Tjeckien, Litauen,
Polen, Rumänien och Slovenien. Bland de länderna har dessutom Österrike,
Tjeckien, Litauen och Polen startat processer för att ta bort differenserna
efter 2020. De enda länder som för närvarande inte har någon avsikt att
lämna de gamla strukturerna är Bulgarien, Rumänien och Slovenien
(European Commission 2012b, 23-40).
Att upprätthålla ett politiskt tryck i denna fråga inom EU borde vara av
intresse – för att se till att de positiva planerna följs och för att övertyga de
sista tre eftersläntrarna om vikten av att lösa problemet.
9. Jämställdhet är inte bara rätt – det är smart också
Därmed är det dags att ställa huvudfrågeställningen på sin spets: har vi råd
att inte satsa mer på jämställdhet? Vilka slutsatser är rimliga att dra efter
denna granskning av jämställdhetens ekonomiska betydelse och av den poli-
tiska verktygslåda som finns tillgänglig?
Två konstateranden är på sin plats. För det första är jämställdhet tveklöst en
”hård” politisk fråga. I grunden handlar jämställdhet självfallet om funda-
mentala fri- och rättigheter samt om både kvinnors och mäns möjligheter att
forma såväl samhället som sina egna liv. I förlängningen är dock jämställdhet
mer än så. Vad det rör sig om är en dynamisk faktor som i stor utsträckning
påverkar den ekonomiska utvecklingen. Detta gäller inte bara värderingar.
Det gäller också hårda siffror. Den ekonomiska politiken skulle höjas några
snäpp om denna insikt fick bättre fäste. Just i ökad jämställdhet finns flera
viktiga svar på avgörande ekonomiska framtidsfrågor kopplade till tillväxt,
jobb och demografi.
24. 24
För det andra är det slående hur goda möjligheterna är att politiskt driva
jämställdhetsutvecklingen framåt. Verktygslådan är både bredare och
vassare än på många andra områden. Det finns en rad åtgärder som relativt
lätt skulle kunna genomföras i praktiken och som utan några större problem
skulle kunna räknas hem som rena plusaffärer i de offentliga finanserna. En
särskild fördel är det politiska arbetsgivaransvaret inom offentlig sektor.
Detta gör det enkelt att direkt åstadkomma förändringar på en stor del av
arbetsmarknaden när det gäller exempelvis lönegapet, arbetsmiljön och de
ofrivilliga deltidstjänsterna. Från politiskt håll finns det alltså inte så många
svepskäl att gömma sig bakom. Verktygen ligger redo i lådan. Bristande
resultat beror i första hand på bristande vilja.
Sammantaget är bilden klar. Det går möjligen att hanka sig fram utan att
satsa mer på jämställdhet, men det vore inget smart val.
25. 25
Referenser
Arbetsförmedlingen 2010: “Generationsväxlingen på arbetsmarknaden – i riket och i ett
regionalt perspektiv”, www.arbetsformedlingen.se.
Daly, Kevin 2007: ”Gender Inequality, Growth and Global Ageing”, Goldman Sachs Global
Economics Paper No 154, www.goldmansachs.com.
EGGE (European Commission’s Expert Group on Gender and Employment Issues) 2009: “The
provision of childcare services. A comparative review of 30 European countries”,
www.ec.europa.eu.
EU Expert Group on Gender and Employment 2009: “Fiscal system and female employment
in Europe”, www.ec.europa.eu.
Eurofound 2007: “Parental leave in European companies”, www.eurofound.europa.eu.
European Commission 2007: “Improving quality and productivity at work: Community
strategy 2007-2012 on health and safety at work”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2008a: “Implementation of the Barcelona objectives concerning
childcare facilities for pre-school-age children”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2008b: “Proposal for a Directive of the European Parliament and of
the Council amending Council Directive 92/85/EEC on the introduction of measures to
encourage improvements in the safety and health at work of pregnant workers and
workers who have recently given birth or are breastfeeding”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2009: “2009 Ageing Report. Economic and budgetary projections for
the EU-27 Member States (2008-2060)”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2010a: “Green Paper. Towards adequate, sustainable and safe
European pension systems”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2010b: “Strategy for equality between women and men 2010-2015”,
www.ec.europa.eu.
European Commission 2011: ”Annual Growth Survey 2012. Annex II. Macro-economic
report”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2012a: “Progress on equality between women and men in 2011.
Commission staff working document”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2012b: “White Paper. An Agenda for Adequate, Safe and Sustainable
Pensions”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2012c: ”Commission Staff Working Document on an Action Plan for
the EU Health Workforce”, www.ec.europa.eu.
26. 26
European Commission 2012d: “Women in economic decision-making in the EU: Progress
report”, www.ec.europa.eu.
European Commission 2012e: “Proposal for a Directive on improving the gender balance
among non-executive directors of companies listed on stock exchanges and related
measures”, www.ec.europa.eu.
European Commission, DG Justice, Database on gender balance in decision-making positions,
www.ec.europa.eu.
European Union 2010: “Directive 2010/41/EU on the application of the principle of equal
treatment between men and women engaged in an activity in a self-employed capacity
and repealing Council Directive 86/613/EEC”, www.eur-lex.europa.eu.
Eurostat, diverse statistik hämtad från hemsidan, www.ec.europa.eu/eurostat.
Eurostat 2012a: “GDP down by 0.1% in the euro area and up by 0.1% in the EU27”,
newsrelease euroindicators 174/2012 - 6 December 2012, www.ec.europa.eu/eurostat.
Forslund, Anders 2009: “Labour supply incentives, income support systems and taxes in
Sweden”, IFAU Working paper 2009:30, www.ifau.se.
Ki-moon, Ban 2011-03-08: Remarks to the International Women’s Day forum on “Investing
in Women and Entrepreneurship”, New York, www.un.org.
Kommunal 2011: ”Hänger din mammas trygghet på dig? Att kombinera jobb med omsorg om
föräldrar”, www.kommunal.se.
Konjunkturinstitutet 2012: “Konjunkturläget. Augusti 2012”, www.konj.se.
LO 2012: “Full sysselsättning. Styrelsens rapport till LOs 27e ordinarie kongress 2012”,
www.lo.se.
Löfström, Åsa 2009: ”Gender equality, economic growth and employment”, paper presented
at Swedish EU Presidency conference on What does gender equality mean for economic
growth and employment? in Stockholm 16-17 Oct 2009.
OECD 2008: “Gender and Sustainable Development. Maximising the economic, social and
environmental role of women”, www.oecd.org.
Prop 2012/13:1 (Budgetpropositionen för 2013), bilaga 4: ”Ekonomisk jämställdhet mellan
kvinnor och män”, www.regeringen.se.
Smith, M & Bettio, Francesca 2008: “Analysis Note: The Economic Case for Gender Equality”,
paper presented at Swedish EU Presidency conference on What does gender equality
mean for economic growth and employment? in Stockholm 16-17 Oct 2009.
Svenskt Näringsliv 2012: ”Försäkring – ett lyft för kvinnors företagande!”,
www.svensktnaringsliv.se.
TCO 2011: “TCOs jämställdhetspolitiska program”, www.tco.se.
Tillväxtverket 2012: ”Kvinnors och mäns företagande. Företagens villkor och verklighet.
Fakta & statistik 2012”, www.tillvaxtverket.se.
Vikman, Ulrika 2010: “Hur påverkar tillgång till barnomsorg arbetslösas sannolikhet att få
arbete?”, IFAU rapport 2010:6, www.ifau.se.
World Economic Forum 2012: “The Global Gender Gap Report 2012”, www.weforum.org.
28. 28
David Ljung är politisk sakkunnig för de svenska socialdemokratiska ledamöterna
i EU-parlamentet.
Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson
www.tankeverksamheten.se
redaktion@tankeverksamheten.se
ISBN 978-91-87077-23-4