Swedish literature

1. Luterà
TURENS
^H IS T O R IA
tìnge

3. Av Bernt Olsson och Ingemar A lgulin
s f? *
„ Siro.,
f.u o?°' V
r
O ^ Q
'
L
‘(D. o [--•*, tå
N - V>.r
a
C
D ^ V".A
s jiä S
^ ^ ör/|3W3/ftT"
Norstedts

4. Fjärde upplagan, tredje tryckningen
ISBN 91-1-943632-7
© Bernt Olsson, Ingemar Algulin och Norstedts Förlag, Stockholm 1987, 1991 och 1995
Förlagsredaktion: Torkel Stålmarck
Bildanskaffning: Martha Ångström-Hcine, PROG AB
Sättning: Ljungbergs Sätteri AB, Köping
Montering: Reklam-Montage AB, Eskilstuna
Omslag: Lars E Pettersson
Omslagsbild: ”Arv” av Ernst Billgren
Bildreproduktion: Herzogs Repro, Nacka
Tryckt hos AIT Gjovik AS, Norge 2002
www.norstedts.se
Norstedts Förlag ingår i
FA. Norstedt & Söner AB,
grundat 1823

5. Innehåll
Förord ............................................................................ 9
Forntiden ( - ca 1100) ................................................... 11
Medeltiden (ca 1100-1520) 13
En ny religion, ett nytt samhälle och en ny kultur .. 13
Världslig litteratur ................................................. 17
Andlig litteratur ..................................................... 23
Balladerna ............................................................... 30
Reformation och humanism. Äldre Vasatid
(1520-1630) ................................................................... 35
Nytt rike och ny lära ................................................ 35
Reformationens litteratur. Bibelöversättning och
psalmdiktning ......................................................... 39
Profan prosa: historieskrivning, etnografi och
didaktik ................................................................... 41
Den profana poesin ................................................. 44
Dramat ................................................................... 46
Renässans, barock och begynnande klassicism.
Stormaktstiden (1630-1730) 49
Sverige och Europa ................................................. 49
De kulturella miljöerna .......................................... 53
Litteraturens villkor ochförfattarnas ställning ........ 57
Världsbild och livssyr. ............................................ 59
Litteratursyn ochgenreteori .................................... 65
Några valda genrer ................................................. 66
Den profana visan 66 - Den andliga visan 68 -
Bröllopsdikt och gravdikt 71 - Dramat 73 -
Prosan 74
Renässansen, Stiernhielm, Wivallius, Skogekär
Bergbo, Columbus ................................................. 79
Barocken. Frän Lucidor till Lohman ....................... 90
Begynnande klassicism: Lagerlöf, Trieivald ............. 99
Epokens eftermäle ....................................................... 101
Upplysning-rokoko, klassicism och förromantik.
Frihetstiden och Gustavianska tiden (1730-1809) .. 103
Förändringar i samhället ........................................... 104
De kulturella miljöerna ............................................. 108
Litteraturens ställning ochförfattarnas villkor ........... 109

6. Idéer och strömningar ............................................ 111
Dalins Argus, tidskrifterna och tidningarna ........... 118
Tidig upplysning och klassicism. Dalin och Tanke-
byggarna ................................................................. 119
Den religiösa litteraturen. Swedenborg ......... 130
Bellman och visan ................................................... 133
Den naturbeskrivande dikten. Johan Gabriel Oxen­
stierna .................................................................... 139
Upplysningens höjdpunkt och kris: Kellgren, Lenn-
gren, Leopold ......................................................... 141
Prosan .................................................................... 150
Linné och reseskildringen 150 - Fiktionsprosan.
Fabler, sagor, romaner 154 - Privatprosan. Me­
moarer, dagböcker och brev 156 - Talekonst 159
Förromantiken: Thorild, Lidner, Franzén ............... 161
Dramat .................................................................. 168
Romantiken (1809-1830) 173
Scenväxling ........................................................... 173
Den romantiska parnassen ...................................... 176
Romantikens intellektuella miljöer ........................... 178
Romantikens litterära former .................................. 192
Esaias Tegnér - lyrisk idealism .............................. 194
Geijers götiska diktning .......................................... 202
1819 års psalmbokoch Wallin ................................ 204
Atterbom och Lycksalighetens ö .............................. 206
Stagnelius och mystiken .......................................... 211
Romantikens romankonst ........................................ 216
Den unge Almqvist ................................................ 219
Liberalism, realism och efterromantik (1830-1879) . 225
Samhällskritik ochframtidstro ................................ 225
Den nya pressen som kulturmiljö ........................... 231
Geijers "avfall" ..................................................... 238
Studentskandinavismen .......................................... 242
Fredrika Bremer och den borgerliga realismens
roman .................................................................... 246
Almqvists senareförfattarskap ................................ 252
En blomstringstid för romanen: från Sophie von
Knorring till Viktor Rydberg .................................. 258
Runeberg och poesins realism .................................. 263
Topelius och den svenska barnbokensframväxt ........ 270
Efterromantisk lyrik ................................................ 275
Namnlösa sällskapet och Snoilsky ........................... 278

7. Rydbergs lyrik ....................................................... 281
Dramatiken vid mitten av 1800-talet ....................... 285
Det moderna genombrottet (1879-1909) 289
Den kulturella spiralrörelsen .................................. 289
Det moderna genombrottets intellektuella miljöer . .. 297
Skandinavisk kulturgemenskap .............................. 305
Kontinentala kulturmiljöer .................................... 309
Strindbergs åttital ................................................. 313
Victoria Benedictsson .............................................. 324
Ola Hanssonföre exilen .......................................... 326
Andra diktare i Det unga Sverige ........................... 328
Nittitalets renässans .............................................. 329
Strindbergs och Ola Hanssons nittital ..................... 332
Verner von Heidenstam .......................................... 334
Oscar Leveliin och Ernst Josephson ......................... 338
GustafEroding ....................................................... 341
Erik Axel Karlfeldt ................................................. 344
Nittitalets berättarkonst: Selma Lagerlöf ................. 348
Nittitalets berättarkonst: Söderberg och andra ....... 354
Strindberg och Infernokrisen .................................. 357
Vilhelm Ekelunds lyrik och annan sekelskiftespoesi .. 364
Ellen Key och "Barnets århundrade” ..................... 368
Borgerlig och proletär realism - modernismens
frammarsch (1909-1945) 373
Den borgerliga realismen ........................................ 381
Den deklasserade aristokratins liv och drömmar -
Sven Lidman och Agnes von Krusenstjerna ........... 383
Borgerlighetens idylliker och avslöjare - från Hjalmar
Bergman till Olle Hedberg ...................................... 385
Två samhällsvisionärer - Wägner och Nordström ... 388
Den proletära realismen .......................................... 393
Proletärdiktningens två "grindstolpar": Martin Koch
och Gustav Hedenvind-Eriksson ............................ 395
Lyrikens autodidakter .............................................. 399
Mellan individualism och kollektivroman: Rudolf
Värnlund ochJosefKjellgren .................................. 402
Statardiktarna: Ivar Lo-Johansson, Moa Martinson,
Jan Fridegård ......................................................... 404
Bondesamhällets epiker: Vilhelm Moberg ............... 409
Modernismens världsbild ochformspråk ................. 414
Vilhelm Ekelund - modernisternas aforistiker .......... 416

8. Pär Lagerkvist - tidlöshetens modernist ................. 418
Hjalmar Bergman och skräckens estetik ................... 424
Utvecklingslinjer i 1910-talets prosa ....................... 428
Eyvind Johnson och den moderna romanen ............. 430
Denfinlandssvenska modernismen ......................... 435
Birger Sjöbergs kriser. Modifierad akademisk
modernism ............................................................. 443
Fem unga: Artur Lundkvist, Harry Martinson . ... 450
Gunnar Ekelöffrän sent påjorden till Färjesång . ... 458
Någrafolkkära poeter och berättare ......................... 461
Modernistisk guldålder och efterkrigstids-
pessimism (1945-1965) 467
Gunnar Ekelöffrån Färjesång till Diwan-trilogin ... 472
Fyrtitalspoeterna: Lindegren, Vennberg, Aspenström 476
Traditionella poeter i fyrtitalets paradigmskifte ....... 485
Femtitalets poeter: Forssell, Sjöstrand, Tranströmer . 487
Poetiska lekar, konkretism och nyenkelhet ............... 492
Harry Martinson och Aniara .................................. 496
Artur Lundkvist -från poesi till prosa ................... 499
Eyvind Johnson och historien som tidsspegel ........... 502
Walter Ljungquist och Jerk Dandelin-rornanerna ... 504
Fyrtitalets stora prosaister: Stig Dagerman, Lars Ahlin,
LarsGyllenstenm.fi................................................... 506
Från nyprovinsialism till globalism ......................... 517
Nya vägar inom berättarprosan .............................. 524
Ingmar Bergman, teatern ochfilmen ....................... 527
Astrid Lindgren och barnboken .............................. 531
En svenskdetektivroman växerfram ....................... 534
Från vänsterengagemang till kulturell
nykonservatism (1965-) .............................................. 537
Reportageböcker och politisk kultur ......................... 541
Miljörörelsens kultur .............................................. 544
Porrvåg och popkultur ............................................ 546
Nyfeminism och kvinnolitteratur ............................ 547
Teaterns uppblomstring .......................................... 551
Social epik och byråkratsatir .................................... 556
Ny berättarkonst ..................................................... 562
Poesin överlever i massmediernas tidevarv ............. 570
Invandrarlitteratur ............................................... 577
Litteraturanvisningar ................................................. 582
Personregister ............................................................. 602
Verkregister..................................................................... 610

9. Förord
Var tid kräver sin litteraturhistoria. Förr handlade littera­
turhistorien främst om författarna, deras liv och verk. Un­
der de senaste decennierna har textbegreppet kommit att
uppmärksammas alltmer i litteratursynen. Litteraturhisto­
rien har kommit att betraktas som historien om texter som
står i relation till varandra. Samtidigt har man framhållit att
texten inte är något entydigt utan att varje tid läser den på
sitt eget sätt.
Att de litterära texterna står i nära förhållande till det
samhälle och den kulturgemenskap där de kommit till är en
annan insikt som fördjupats och blivit allmän erkänd,
även om ingen enighet råder om hur relationen litteratur­
samhälle skall förstås. Litteraturbegreppet har också vid­
gats och innefattar nu förut förbisedda genrer som barn­
litteratur och triviallitteratur.
I denna nya svenska litteraturhistoria har vi försökt arbe­
ta efter dessa synsätt. Texterna står i centrum och har mer
än författarpresentationer kommit att prägla strukturen i
framställningen. Biografiska data ges i huvudsak i margi­
naltexter. Någon strikt kronologisk ordning har inte efter­
strävats. Genrer och litterära och kulturella strömningar
och samband har ofta fått bestämma dispositionen av stof­
fet, och mänga författarskap har delats upp på två eller
flera avsnitt för att bättre återge det inre sammanhanget i
det historiska skeendet.
Äldre texter återges med sin ursprungliga stavning,
medan citerade texter från och med romantiken har norma­
liserats.
För avsnitten fram till 1809 svarar Bernt Olsson, för de
efterföljande avsnitten Ingemar Algulin. Registren har
upprättats av fil. lic. Barbro Nilsson.
Vi har velat skriva vära dagars svenska litteraturhistoria
och möta det alltmer uttalade behovet av att se de historis­
ka sammanhangen och av att fä perspektiv på vår egen tid.
Boken vänder sig till alla som läser och älskar svensk litte­
ratur, både studerande vid skolor och universitet och dem
som läser av egen kunskapstörst och för egen uppbyggelse.
I denna nya upplaga har uppdateringar gjorts beträffande
den allra senaste tidens litteratur, och biografin utökats med
arbeten publicerade fram till mitten av 1990-talet.
Fielsingborg och Solna 1987, 1991, 1995
Bernt Olsson Ingemar Algulin

10. Aft VcCinoõ standa nmem Jmr.
En Varimi fadi, fadiR, aftfaigian
sunti.
Saguni mogminni(?) pat, hvx-
riaR valraubaR vaRin tvnR paR,
svad tvalfsinnum vaRin numnaR
at valraubu, badaRsaman a ijmis-
suni mannum.
Pat saguni annart, hvaRfur
uhi aldinit an urdifiaruf?) medr
Hraidgutum, aukdo medr hann
umbsakaR.
Red PiodrikR
hinn purmodi,
stilliR flutna,
strandii HraidmaraR.
SitiR nu garuR
agata simun,
skialdi unibfatladR,
skati Mxringa.
Pat saguni tvalfta, livar hxstR se
GunnaR etu vettvangi an, ku-
nungaR tvaiR tigiR svada Uggia.
[— ]
»Till minne av Vämod stå
dessa runor. Och Varin skrev
dem, fadern, efter den döde
sonen.
Jag säger det folkminnet, vil­
ka de två stridsbyten voro, som
tolv gånger togos som stridsby-
te från man efter man. Det sä­
ger jag som det andra, vem
som för nio släktled sedan mis­
te livet hos reidgoterna, och
dog hos dem till följd av sin
skuld.
Då rådde Tjodrik den djärve,
sjökrigarnas hövding,
över Reidhavets strand.
Nu sitter han rustad
på sin gotiska häst,
med sköld över axeln,
den främste av Märingar.
Det säger jag som det tolfte,
var Gunns häst (= vargen) ser
föda på slagfältet, där tjugo
konungar ligga.» [----- ]
TILL MINNE AV VÄMOD
Rökstenen vid Röks kyrka i Ös­
tergötland är den mest beröm­
da svenska runstenen. Texten
är längre än på någon annan
sten, den är poetisk och dunkel
och trotsar ännu delvis forskar­
nas skarpsinne. Där förekom­
mer fantasieggande anspel­
ningar på för oss okända hjälte­
sånger och sägner. Men det
mest gåtfulla är en lönnskrift
som inte ger någon mening
men där olika arrangemang,
bl.a. med talet 24, den urnor­
diska runskriftens magiska tal,
antyder hemligt budskap. De
citerade raderna visar både i
den högtidliga, nästan rituella,
prosan och i dikten prov på al­
litteration och andra ljudupp­
repningar:
10 Forntiden

11. Forntiden
(- ca 1100)
Sveriges äldsta bevarade litteratur är huggen i sten, ristad
på våra runstenar. Det är oftast helt korta inskrifter, som
hugfäster minnet av döda män. Sannolikt har det i Sverige
liksom i de andra germanska länderna funnits också andra
slags litteratur, troligen även äldre. När kristendomen änt­
ligen efter hårt motstånd införts, tog man helt avstånd från
den hedniska diktningen. Det fanns inte här, som i Eng­
land och på Island, lärda män som traderade den gamla
diktningen och skrev ner den. De prov på forntida dikt vi
har är i gengäld autentiska, inhuggna samtidigt som de
kom till.
Att det funnits en rikare litteratur än den som bevarats
kan bestyrkas av olika källor. Den tyske historieskrivaren
Adam av Bremen, som på 1000-talet utförligt beskriver
förhållandena i Norden, uppger att det förekom sånger vid
de stora offerfesterna men att de var obscena och inte borde
återges. Att de stora germanska myterna, som vi känner
från såväl forntysk och anglosaxisk som isländsk poesi,
varit välbekanta också i Sverige framgår av bevarade bilder
på hällristningar och bildstenar.
Själva litteraturen finns dock bara på runstenarna. Trots
kortheten är inskrifterna ibland mer än notiser - de blir
poesi. Rökstenen, den mest berömda av alla runstenar,
som restes redan på 800-talet och står vid Röks kyrka i
Östergötland, låter oss med sina dunkla ord ana en utveck­
lad magisk diktkonst. På den finner vi också en hel strof på
ett versmått som vi känner från den isländska poesin, forn-
yrdislag. Denna strof vittnar med sina anspelningar på öst­
goternas kung Teoderik om att minnet av germanska stor­
män levde också i Sverige århundraden efter deras död.
Rökstenen ger inte det enda exemplet på regelrätta dikt­
strofer i svensk inskrift. På Karlevistenen på Öland, som
dock är yngre, från ca 1000, förekommer drottkvaett, och
fragment av detta versslag är kända från andra runstenar.
Det har således i Sverige skrivits poesi av samma slag som
den vi känner från Island. Denna poesi har de kännemär­
ken som tillhör all forngermansk dikt. I Rökstenens strof
finner vi den så typiska allitterationen: "Sitir nu garuR/ a
guta sinum". Speciella poetiska ord finns här liksom i an­
nan germansk poesi. Både på Rökstenen och i senare in­
skrifter förekommer de så typiska kenningarna. Vargen kal­
las "Gunns häst", det vill säga 'stridsjungfruns häst'. Sam­
ma kenning känner vi från Island. På Karlevistenen finns
en mångledad kenning för skeppshövding: "Endils
iormungrundar reiö-Viöurr". Endil är ett namn på en sjöko-
Forntiden 11

12. nung, och iormungrund betyder Vidsträckt mark' och är
ett ord känt både från isländsk poesi och från det anglosax­
iska eposet Beowulf (eormengrund). Tillsammans med En-
dils ger detta 'havet'. Då reiö-Viöurr betyder 'Vagn-Oden'
och vagnen här måste syfta på skeppet kommer skeppets
Oden att betyda 'skeppshövdingen'! Enhetligheten inom
den forngermanska poesin kan ytterligare illustreras med
ett par parallella citat. Rökstenens strof kallar Teoderik
"Skati Masringa". I den fornengelska dikten "Deor's La­
ment" lyder några rader:
l^eodric ahte
Joritig win tra
Maeringa burg:
fcaet waes monegum cufy
Teoderik ägde
trettio vintrar
Märingars borg.
Det var mången bekant,
Frasen "meör Hraiögotum", 'hos reidgoterna', finns både i
den isländska "Vafyruönismål" ("meö Hreiögotum") och i
den fornengelska "W idsiö" ("m id Hréögotum").
Runstenarna är många, men i de allra flesta fall har
inskrifterna ingen poetisk utformning utan anger, ganska
stereotypt, bara den dödes dåd och namnet på den som
reste stenen. Men ibland finner man trots kortheten ansat­
ser till poetisk utformning, och det ännu i senvikingatidens
inskrifter, då runristning nästan blivit en vana. På en sten,
Djureforsstenen, har dessa rader med sina effektfulla asso­
nanser huggits in:
Hann austarla
aröi baröi
ok a Langbaröa
landi andaöis.
Han österut
med stäven plöjde
och i langobarders
land han avled.
Runpoesin är skriven litteratur. Den skrivna litteraturen i
Sverige kan inte ha omfattat längre texter. Vi har visserli­
gen antydningar om att man ristade poesi också på trä,
men det kan inte heller där ha rört sig om längre arbeten.
Har det funnits litteratur av större omfång, versepos eller
prosaberättelser, har den utan tvivel traderats muntligt.
Denna litteratur är för alltid förlorad.
I den svenska litteraturens traditionsgods har den forn­
nordiska litteraturen spelat en viktig roll och under olika
tider lyfts upp som förebild av ett annat slag än den grekis­
ka och romerska litteraturen. Särskilt göterna under ro­
mantiken efterbildade fornnordisk poesi. Tegnér imiterade
fornyrdislag i "Rings drapa" i Frithiofs sagn:
Sitter i högen
högättad höfding,
slagsvärd vid sidan,
skölden på arm.
Gångaren gode
gnäggar derinne,
skrapar med gullhof
grundmurad graf.
VERSMÅTT OCH BILDSPRÅK
Fornyrdislag, den fornnordiska
poesins vanligaste versmått,
består av åtta rader, med helst
fyra stavelser i varje rad. Ra­
derna binds samman med allit­
teration, som får finnas bara på
tryokstarka stavelser. Strofen
är indelad i två halvstrofer,
som vardera bildar en syntak­
tisk enhet.
Drottkvaett, skaldepoesins
vanligaste versmått, består lik­
som fornyrdislag av åtta rader
fördelade på två halvstrofer
men är till strukturen mer kom­
plicerad. Versraden omfattar
sex stavelser, varav tre med
tryck och två med rim. De jäm­
na versraderna har hel asso­
nans, de udda halv, och udda
och jämn versrad förbinds med
allitteration.
Kenning är en i fornnordisk
poesi förekommande omskriv­
ning, som kan vara mycket
dunkel och kräva mytologiska
insikter för att förstås. En enk­
lare kenning är det när skeppet
kallas sjöhästen eller ögat pan­
nans måne. Fornnordiska ken-
ningar har imiterats av bland
andra Dahlstierna. Åtskilliga
metaforiska omskrivningar i
modernistisk poesi är i princip
kenningar.
12 Forntiden

13. M edeltiden
(ca 1100-1520)
KUNGEN, KYRKAN
OCH LAGEN
Initial ar Östgötalagen (Knngl.
Biblioteket, Stockholm). Under
1200-talet börjar kyrkan sätta
sin prägel på lagstiftningen.
Birger Jarl avskaffar träldomen
och stiftar de så kallade fridsla­
garna, som innebar bland an­
nat kyrkofrid, säkerhet inom
kyrkans murar. Denna initial i
Östgötalagen visar hur kungen,
inför två biskopar, avlägger ed
att hålla fridslagarna. I medelti­
dens Sverige fick kungamakten
sin sanktion av kyrkan.
I
En ny religion,ett nytt samhälle och
en ny kultur
Medeltiden börjar i Sverige med kristendomens införande.
Det sker sent, senare än i de andra nordiska länderna. Först
vid 1100-talets början kan Sverige anses vara kristnat. Detta
ledde till att landet inte kom att ta del av 1000-talets rika
kultur ute i Europa, som nådde de andra nordiska länderna
och där satte djupa spår, bland annat i Saxos monumentala
verk om de danska hjältarnas bragder, Gesta Danorum. I
Sverige var hedendomen mera seglivad, och kanske var det
därför som brytningen med den blev så mycket radikalare.
Endast i mycket liten utsträckning kom rester av det gamla
att leva vidare, främst i landskapslagarna, som började
upptecknas på 1200-talet men går tillbaka på muntliga tra­
ditioner med rötter i forntiden.
Genom kristendomens införande försvann det gamla
ättesamhället och ersattes av en kungamakt, som alltmer
utvecklades efter kontinentaleuropeiska mönster. Kunga­
maktens innehåll kom snart att bestämmas av feodalismen.
Det gamla samhället hade bestått av fria män och trälar,
men under inflytande av kristna tankar avskaffade Birger
Jarl vid 1200-talets mitt träldomen. Feodalismen gjorde
stormännen till vasaller under kungen och bönderna blev
underställda stormännen. Vasallen var skyldig sin herre
trohet. Feodalismen förändrade också kvinnans ställning.
Forntidens kvinnor hade haft relativt stor frihet. Deras
uppgifter var visserligen andra än männens, men mod och
självständighet värderades också hos dem. Att kvinnan
snarare var underordnad ätten än sin make vittnar de is­
ländska sagorna tydligt om. Feodalismen gjorde mannen
till kvinnans herre och krävde trohet av henne. Den hövis­
ka kvinnosynen utvecklades: kvinnan blev föremål för dyr­
kan. Kärleken, i första hand den omöjliga, glorifierades och
besjöngs av diktarna. Denna ” romantiska" kärlekssyn har i
århundraden präglat Västerlandet, långt efter feodalismens
upphörande.
Kungen och hovet blev den ena av medeltidens viktiga
institutioner. Inom denna skapades den profana litteratu­
ren. Den andra, ännu viktigare, blev kyrkan. Kristendo­
mens införande ledde till ett intensivt kyrkobyggande och
grundande av kyrkliga centra i stiftsstäderna. Man anlade
också kloster, till en början särskilt ute i bygderna, där
hedendomen ännu inte släppt sitt grepp om folket. Präster
och munkar var under medeltiden de enda som hade nå-
Medeltiden 13

14. gon högre bildning; många av det världsliga regementets
män var inte ens skrivkunniga. Högre bildning kunde inte
vinnas i Sverige; först 1477 grundades Uppsala universitet.
Studierna förlädes till kontinenten, främst Frankrike.
Sverige inlemmades dock alltmer i den europeiska kul­
turgemenskapen. Den utmärktes av en unik fasthet och
uniformitet, skapad av kyrkan och latinet. Enhetligheten
uteslöt visserligen inte att enskilda länder sökte egna vä­
gar. I ett så perifert land som Sverige förverkligades inte
alla kyrkans diktat. Kravet att präster skulle leva i celibat
genomdrevs endast långsamt och aldrig helt. Kungarnas
politik ledde inte sällan till motsättningar mot kyrkan. Mot
unionstidens slut kom de nationellt sinnade vid olika tillfäl­
len i konflikt med de ledande kyrkomännen, som sökte
bevara unionen. Gustav Vasas reformation var i detta avse­
ende förberedd. Det hände också att biskoparna förde en
politik som mer gagnade dem själva än kyrkan. De upp­
trädde under 1400-talet som världsliga herrar och ägde
stora gods. Ändå var Sverige medeltiden igenom beroende
av Rom, och kyrkan och hennes bästa var det yttersta målet
för människornas liv. Den heliga Birgitta utgör med sina
maningar till påven att återvända från Avignon till Rom för
att kyrkan åter skulle enas ett utmärkt exempel på detta.
Pilgrimsresor till de heliga orterna, främst Rom och Jerusa­
lem, företogs av dem som hade råd med det.
Latinets ställning som Europas kulturspråk gjorde det
nödvändigt för alla som ville skaffa sig bildning att lära
detta språk. En följd av latinets herravälde blev att en stor
del av litteraturen, främst den andliga, skrevs på latin.
Svenska språket kom, delvis av praktiska skäl, mest till
användning i den profana litteraturen. Genom att det gam­
la rättsväsendet med lagmän ur folket i huvudsak bibehölls
blev det nödvändigt att uppteckna lagarna på folkets språk.
Mot medeltidens slut förstod man också inom kyrkan be­
hovet av litteratur på svenska.
Litteraturens spridning var under medeltiden starkt be­
gränsad. Litteraturen skrevs eller präntades för hand på
pergament, senare också på papper. Ville man sprida en
text, gjorde man avskrifter, med de risker för fel detta
innebar. Framställningssättet och materialet gjorde böcker­
na dyra. Men under medeltiden - och även långt senare -
får man räkna inte bara med skriftlig tradering utan också
med muntlig. Visorna spreds till största delen muntligt.
Litteratur lästes högt vid hov, i kloster och i skolor, stund­
om även i kyrkor och på torg och marknader.
I Sverige är litteraturen under medeltiden till största de­
len de förnämas egendom, producerad vid hoven och inom
kyrkan. Förutsättningarna för en borgerlig kultur var små.
Städerna var obetydliga, och svenskans ställning försvåra­
des av att befolkningen till stor del bestod av lågtysktalan­
de invandrare. Vi får i Sverige inte någon motsvarighet till
den kontinentala borgerliga kultur, som odlades i hantver-
kargillena och mot medeltidens slut blev mycket betydan­
de. I vad mån balladdiktningen hör hemma i allmogekultur
H
pim ettmonttrammaria quiaabmobilita
tefliptttttntpulctrriraa utrgoinfamaau
(trapUriatota tjfcjrpzm(ara Guiditáráig*pajpf
DnlttOinetncantilaillrnanautigubemacilatetra
quuntetobDoaniunt•tapioptrrmultipmdifau;
tur QuiDáautón inpuDicua lu?uriotu8 turnigőa
ptrmareintuiiuaettGroinnpulcijtmmò-quitta'
tiraipiaraaratupitnaabLqmriamprariamauit•:♦
©prenaűt magiabultìfa damabatetaratabat
tequoçpacabatniIjimcInbiiriiteripttet ait<Jlt
intununtetnhgia -'g>cbGoiaramicoucùbertte?
fa» influtttt^etablibidi colperaro perfattria-r
igeaieniíjitiia aluiurtatftàma1
9g
>EjGmltefcff/
tiebat :3JbcircoraiGife in mariuianubianicura
iptatubarti3 t illa Ijocintuenaipturatnnnmareti
quiigleticareptrtnartjp natantintColettaibitfa*
f m
MANNEN OCH SJÖJUNG­
FRUN
Vid medeltidens slut kom bok­
tryckarkonsten, som innebar
en revolution i bokproduktion
och bokspridning. Den äldsta
svenska boken, Di/alogus erea-
turarum moralizatus, De skapa­
de varelsernas sedelärande
samtal, är från 1483 och utgör
en samling berättelser om olika
djur med tillämpning på det
mänskliga livet. Boken är illu­
strerad och visar hur skicklig
man redan tidigt var i boktryc­
keri.
Träsnittet visar en man som
tjusas av en sjöjungfru. Medel­
tidens djurvärld omfattade en
mängd fabelväsen, bland annat
sjöjungfrun, sirenen, med
kvinnokropp och fiskstjärt. Så
länge djuren och andra skapa­
de föremål i första hand ansågs
tjäna till att lära människan hur
hon skulle leva fanns knappast
skäl att söka skilja fabeldjur
från verkliga djur. Tvärtom,
djur som gripen, fågel Fenix
och sjöjungfrun kunde bättre
än många verkliga djur tilläg­
gas egenskaper som kunde an­
vändas i religiösa eller sedelä­
rande syften. Ännu Haquin
Spegel, som levde i en mer ve­
tenskaplig tid och själv tvivlade
på fablerna, behöll dem i Guds
Vlerkoch Hzvila (s. 91).
14 Medeltiden

15. GYCKLARE OCH HOVMAN
Lckare(Härkeberga kyrka, Upp­
land). En viktig roll i litteratur­
spridningen och så småningom
också i författandet spelade le­
karna. Vid medeltidens början
var lekarna, som då närmast
var något slags enkla upptågs-
makare, en föraktad grupp.
Äldre Vcistgötalagen stadgaratt
om en lekare blir slagen; skall
han ligga ogill; brottet skall allt­
så vara ostraffat. Om han blir
sårad skall han försöka hålla en
kviga, som fått svansen in­
smord, kvar vid svansen. Kan
han det, får han kvigan, annars
inte!
Men snart får lekarna högre
anseende. Vid det norsk­
svenska mötet 1304 spelade le­
kare på olika instrument, och
vid det kungliga bröllopet i
Oslo 1312 föredrog lekare inte
bara musik utan också "fagra
ord", vilket måste avse poesi.
Det uppskattades: lekarna fick
hästar och dyrbara kläder.
Längre fram under 1300-talet
finner man att lekare hade nå­
got som liknade anställning vid
hoven. Lekare drog också om­
kring på marknader, spelade
och sjöng. Det är inte orimligt
att tänka sig att de där spred
ballader. Kanske var de också
författare till ballader.
är omtvistat. Under 1400-talet börjar det dock, i Sverige
liksom ännu mer ute i Europa, växa fram en antihövisk och
antiklerikal litteratur. Den förutsätter och utnyttjar en folk­
lig reaktion, men den härrör från och sprids av studenter
och munkar, som lämnat studier och klosterliv.
Medeltidens värld var dualistisk. Universum tänkte man
sig mycket begränsat. De lärda visste att jorden var ett klot,
men i praktiken såg man den gärna som en platt skiva i
världens centrum. Utanför jorden rörde sig solen, månen,
planeterna och fixstjärnorna i kretsar, den ena utanför den
andra. Närmast jorden var månens krets, som delade värl­
den i en sublunarisk (sub luna = under månen) sfär, under­
kastad växling och förgänglighet, och en superlunarisk (su­
per luna = över månen), evig och oföränderlig. Högst uppe
fanns Gud, själv evig och oföränderlig. I den sublunariska
världen stred ande och materia, medan den superlunariska
var helt andlig.
Människans väsen var dubbelt: hon var både ande och
materia. Hennes ande drog henne mot Gud, hennes kropp
med sina lustar mot djuren, som inte fått del av Guds ande.
Vid sidan av fysikens motsättning evigt-förgängligt fanns
alltså en motsättning ande-kropp. Till det för medeltiden
mest utmärkande hör den starka tron på en andlig värld.
Gud och änglarna var andeväsen, och människan blev efter
döden också ande, befriad från kroppen. Det gällde därför
för henne att redan i jordelivet göra sig fri från det kroppsli­
ga. I denna strävan hade helgonen nått längst: de hade i
livet haft ansiktet vänt mot Gud och tillbads därför efter sin
död, utan att dock anses som Guds jämlikar. Det fanns
också onda andar. Dessa var änglar som, med Satan i
spetsen, i tidernas begynnelse hade avfallit från Gud och
nu vistades i helvetet. De kunde som andar röra sig överallt
och förde en ständig kamp med Gud om människan. Dua­
lismen ande-kropp utgör förklaringen till de medeltida fö­
reteelser som nutida människor har svårast att förstå, näm­
ligen de hårda späkningarna av kroppen och den grymma
tortyr man utövade för att brottslingarnas själar skulle räd­
das. Kroppens lidanden var oväsentliga, själens frälsning
var allt.
Om tron på en andlig värld var viktig, var tron på
kroppsligheten det inte mindre. Andarna betraktades inte
som livlösa begrepp eller abstraktioner, de tog kroppslig
gestalt, ofta på ett synnerligen påträngande sätt. Medelti­
dens människor - även de högst bildade - såg och hörde
onda andar, de kände dem röra vid sig och de förnam inte
minst lukten av dem. De kunde också detaljerat beskriva
dem. Det kroppsligas betydelse visar sig också i dyrkan av
reliker och i vallfärderna. Det räckte inte med att läsa om
helgonen, man skulle se och beröra deras ben och sådant
som tillhört dem. I kyrkorna visades i skulptur och målning
både Gud och helgonen, liksom änglar och djävlar. De
flesta människor kunde inte läsa: för dem ersatte bilden
skriften.
Medeltiden omfattar i Sverige ca 400 år. Den har här
Medeltiden 15

16. BIBELN I BILD
Abrahams offer och Jonaehavsfärd
(Härkeberga kyrka, Uppland).
Under senmedeltiden fylldes
kyrkvalven med kalkmålning-
ar, som främst föreställde sce­
ner ur Bibeln. Läskunnigheten
var föga utbredd och bilden
fick träda i textens ställe. De
gammaltestamentliga gestalter­
na avbildas naivt - eller naivis-
tiskt- klädda som om de hörde
till konstnärens egen tid. Meto­
den levde kvar länge; man kan
jämföra med de så kallade dal­
målningarna och Karlfeldts
poetiska gestaltning av dessa
(se s. 345f). Motsvarande tek­
nik finns också i medeltidens
och renässansens bibeldrama,
där de bibliska gestalterna
framställs som samtida männi­
skor (se citat ur ett bibeldrama
från 1600-talet s. 74).
behandlats som en enhetlig epok, med en kulturbeskriv­
ning som täcker hela det långa tidsavsnittet. Inom denna
tidrymd sker dock förändringar. Fram till mitten av 1200-
talet byggs kulturen upp. Litteraturen är ännu ganska obe­
tydlig. Fdassisk medeltid är i Sverige Folkungatiden, de
hundra åren från mitten av 1200-talet till mitten av 1300-
talet. Politiskt är denna tid osäker med strider både mellan
kungamakt och stormän och inom kungahuset. Men det är
nu som medeltidens främsta kulturyttringar når Sverige.
Feodalismen gör sitt intåg och får sin bekräftelse med Als­
nö stadga 1279, där det bestäms att de som tjänar kungen
med häst skall vara fria från kunglig rätt. I feodalismens
spår följer den höviska diktningen, representerad av Eufe-
miavisorna i början av 1300-talet. Kyrkan har nu befäst sin
makt, och en rik litteratur frodas i kyrkans hägn. Denna
period är gotikens tidevarv men också den högspända and­
liga diktningens. Vid dess början står Petrus de Dacia, vid
dess slut Birgitta.
Vid mitten av 1300-talet sker en katastrof i Europa. Diger­
döden härjar och skördar kanske en tredjedel av befolk­
ningen. I dess spår följer politisk och social oro, med upp­
ror och långa, förödande krig. Kyrkan invecklar sig i svåra
strider och förlorar sin auktoritet. Kritiken av kyrka och
munkväsen växer sig stark och får litterära uttryck i satiris­
ka versberättelser, fabliauer, och i Boccacrios noveller. Spi­
ritualism och hövisk dyrkan ersätts av grov realism och
cynism. Sverige drabbas också av digerdöden, och unions-
16 Medeltiden

17. striderna blir den svenska motsvarigheten till hundraårs­
krigen i Frankrike och rosornas krig i England. I Sverige
märker man inte förändringen så tydligt som i de kulturellt
mer utvecklade länderna, men den finns där: ett prov på
den grovkorniga litteraturen ger den i början av 1400-talet
översatta Skämtan om abbotar med sina karikatyrer av mun­
kar och munkväsen.
Världslig litteratur
Under den äldre medeltiden, som var en uppbyggnadstid,
åstadkoms föga av det man numera kallar "litteratur". Till
denna period hör emellertid ett bestående verk, uppteck­
nandet och redigerandet av lagarna. Det finns flera skäl att
räkna lagarna till litteraturen. De är inte en samling torra
paragrafer utan framställer åskådligt, i form av konkreta
episoder, berättade i den knappaste stil, vad som kan in­
träffa och förtjäna rättsligt ingripande. I lagarna lever också
den forntida litteraturens formspråk vidare. Alliberà tioner
och parallellismer används med stor verkan, ibland också
slutrim. Man kan även finna inslag av folksaga och
ordspråk.
Ursprungligen traderades lagarna muntligt. Detta förkla­
rar till stor del bruket av allitteration och rim, som gjorde
det lättare att lära in dem. Den som lärt sig lagen och kunde
läsa upp den vid tingen var lagmannen. Hans anseende var
stort, och ämbetet gick ofta i arv från far till son. Också
sedan lagarna nedtecknats behölls lagmansämbetet och an­
förtroddes åt landskapens förnämsta män. Dessa uppträd­
de ofta i kraft av sin ställning som kungamaktens rivaler.
Birger Jarl, grundaren av en kungaätt, var av lagmanssläkt.
Med kristendomens införande följde också den skrivna
kyrkliga lagen, den så kallade kanoniska lagen. Dess prin­
ciper var andra än den gamla germanska bonderättens.
Detta skapade ett behov av att fästa denna rätt i skrift.
Lagarna upptecknades först på Island (1100-talet) och i
Norge. Den äldsta svenska laguppteckningen gjordes i
Västergötland, som hade nära förbindelser med Norge.
Den Äldre Västgötalagen redigerades troligen på 1220-ta-
let, och mannen bakom detta arbete var sannolikt lagman­
nen Eskil, en bror till Birger Jarl och en av landets högst
bildade män. Det vore fel att tro att lagen direkt återger den
muntliga traditionen. Mycket tyder på en omsorgsfull redi­
gering. Att lagtexten likväl i det väsentliga följer gammal
tradition är dock säkert. Äldre Västgötalagen ersattes snart
av en annan, som svarade mot den snabba rättsutveckling­
en under 1200-talet, Yngre Västgötalagen. En första östgöta-
lag, nu förlorad, har troligen redigerats av en brorsdotter
till Eskil. Denna lag ersattes av den bevarade Östgötalagen.
På kungligt uppdrag började Upplands lagman, Birger
Persson - sedermera känd som den heliga Birgittas fader -
under 1290-talet redigera Upplandslagen. Vid ungefär sam-
Medeltiden 17

18. ma tid åstadkoms lagar för de övriga landskapen i Svea­
land. Av dessa är Dalalagen den intressantaste, genom att
den bättre än de andra tycks ha bevarat den gamla traditio­
nen. En helt egen lagtradition har Gotland med Gutalagen
och den närstående Gutasagan, som med inslag av sägen
berättar om Gotlands äldsta tid. Gutalagen är från ungefär
samma tid som Äldre Västgötalagen. Till landskapslagarna
skall också läggas stadslagar. Några av dessa är bevarade
och uppvisar, inte oväntat, inflytande från tysk stadslag.
En inte liten del av borgarna var ju inflyttade tyskar. Me­
deltidens lagarbete avslutades med lagar avsedda att gälla
hela riket: Magnus Erikssons landslag och Magnus Erikssons
stadslag, både tillkomna vid mitten av 1300-talet.
Karakteristiskt för de gamla lagarna, som bevarar den
muntliga traditionen, är att de inte fastställer generella
regler utan framställer konkreta fall i form av berättelser.
Berättelserna inleds gärna med ett "n u ", som förstärker
känslan av närvaro i tid och rum:
Nu rijDer man hem at uägh, drukkin ok drauäls fuldär,
huggär sundär lib skeb, böte firi örtugh, huggär sundär
andra, böte öre, huggär sundär JoriJoiu, böte bre öra; hug­
gär skialghindär, böte sua firi skialghindär sum firi alla
skijmr. ba är li]o at siax örum gii. Nu ribär man at uägh,
häfär lib ur harruku, gialde firi suax öra.
(Nu rider man på hemväg, drucken och dravelsfull, hug­
ger sönder grindspjäla, böte örtug, hugger sönder två,
böte öre, hugger sönder tre, böte tre örar; hugger han
tvärträna, böte så för tvärträn som för alla spjälor - då
står grinden i sex örar. Nu rider man vägen fram, häver
grind ur vidjeband, gälde sex örar.)
Episoden ger en levande bild av vad som kunde hända en
drucken man på hemvägen. Lagarna ger också slående
vittnesbörd om tidens värderingar. Dräper någon en
svensk man, som inte är från Västergötland, heter det i
Äldre Västgötalagen, då böte han åtta örtugar och tretton
marker men ingen ättebot, som han fått böta, om mannen
varit västgöte. Om det är en dansk eller norsk man räcker
det med nio marker, såvida det inte är en präst, för en
sådan räknas som lika mycket värd som en inhemsk man.
Hur lagarna utnyttjar språkets möjligheter i form av allit­
teration, parallellism och rytm kan illustreras med ett styc­
ke ur "Fornämesbalken", balken om egenmäktigt förfaran­
de, i Äldre Västgötalagen:
Fojrär fä ok leghu fä,
täkkiu fä ok nam fä,
by skal warbä
firi aldri vangömslu:
suit ok klaui,
byargh ok bro,
vatn ok dy,
varghi ok biuvi.
Foder-fä och lego-fä,
fä under tak och pantat fä,
dem skall man vakta
för all vanvård:
svält och klave,
berg och bro,
vatten och dy,
varg och tjuv.
BLODIG TVEKAMP
Handskriftsillustration i Magnus
Erikssons landslag (Kungl. Biblio­
teket, Stockholm). Skedde dråp i
tvekamp på lika villkor var
straffen inte så stränga som om
dråpet gällde obeväpnad man
eller kvinna. Stympning och
tortyr betraktades också, san­
nolikt i enlighet med gammal
nordisk syn, som mer avsky­
värt än dråp. Så här heter det
om "Urbotamål" i Äldre Västgö­
talagen: "Hugger någon båda
händerna av en man, dräper
någon en sovande, det är ni­
dingsverk. Skjuter någon
in genom rökfång och dräper
en man, dräper i bad eller
badstuga, dräper då han gör
sitt tarv, stinger ut båda ögo­
nen på en man, skär tungan ur
huvudet på en man, hugger
båda fotterna av en man, drä­
per någon en kvinna, det är allt
nidingsverk. Hon har alltid
fred till möte och till mässa,
hur stor än striden må vara
mellan män.
Dräper någon sin husbonde,
det är nidingsverk.
Dräper någon en man i öl­
bänk med kniv, då han delar
kniv och köttstycke med ho­
nom, det är nidingsverk."
Det är påfallande att redige­
ringen av lagen inte sträckt sig
så långt att man skilt från var­
andra exempel på stympning
och exempel på dråp av för­
svarslösa.
18 Medeltiden

19. MEDELTIDENS KVINNO­
IDEAL
Hertiginnan Ingeborgs sigill. Det
förfinade kvinnoideal som Eu-
femiavisorna visar prov på
framträder också i denna bild
av den Ingeborg för vars gifter­
mål med hertig Erik ''visorna”
troligen har skrivits. Den löst
sittande dräkten framhäver
hennes slankhet. Närbilden,
som finns i hertiginnans sigill,
gjordes var hon dock redan än­
ka, sedan hennes man lidit den
grymma svältdöden efter att
vid Nyköpings gästabud till­
sammans med sin bror Valde­
mar ha blivit inlåst i slottstor­
net av kungen, Birger Magnus­
son. Folkungarna följde i sitt
beteende mot varandra inte
riddardiktningens ideal.
Medeltidslagarnas kärva språk har inspirerat senare förfat­
tare, bland dem Stiernhielm, då de sökt skapa ett kärnfullt
inhemskt språk. Ett annat medeltida verk som genom sin
stilkonst blev en förebild för Stiernhielm var Um styrilse
konunga ok höfäinga eller, med en vanligare beteckning,
Konungastyrelsen. Denna hör till en i äldre litteratur vanlig
genre, nämligen furstespegeln, läroboken för furstar, som
visade hur de skulle styra landet och vara förebilder för
folket. Den svenska Konungastyrelsen är skriven antingen
på 1330-talet, för den unge Magnus Eriksson, eller ett par
decennier senare, för hans söner. Självständigt är verket
lika litet som annat inom genren, men i detaljerna ser man
dock att element från nordisk tradition har fogats in. Det
enkla och kärnfulla språket är föga latinpåverkat.
Vid 1300-talets början nådde den europeiska höviska dikt­
ningen Sverige. Vid hoven i Frankrike och sedan runtom i
Europa hade de så kallade romans bretons med sina skild­
ringar av ädla riddares strider mot djur och onda männi­
skor och deras trogna kärlek till högt uppsatta kvinnor
blivit den mest populära läsningen. De franska originalen
om Tristan och Isolde, Ivan Lejonriddaren och Lancelot och
Guinevra översattes till olika språk. Till Sverige kom "rid-
darromanerna'' sent och då, karakteristiskt nog, via det
mer utvecklade Norge, som redan ägde översättningar av
hövisk epik. Vid julen 1302 var hertig Erik, bror till den
svenske kungen Birger Magnusson, i Oslo för att trolova
sig med den norska prinsessan Ingeborg. Troligen var det
då som prinsessans mor, den tyskfödda drottningen Eufe­
mia, fick idén att låta överföra till svenska de tre riddar-
romaner som efter henne har kommit att kallas "Eufemia-
visorna''.
Romaner i modern mening är det inte fråga om utan
episka dikter på vers. Den längsta av dem, Herr Ivan, åter­
ger det franska eposet om Ivan Lejonriddaren, Hertig Fred­
rik av Normandie är, som dikten själv uppger, en översätt­
ning av en tysk version av ett franskt original, som dock
båda gått förlorade, medan den tredje dikten, Flores och
Blanzeflor, går tillbaka på en fransk versroman och ytterst
på en bysantinsk saga. Exakt när översättningarna gjordes
vet vi inte, men det finns skäl att anta att Herr Ivan kom till
redan 1303, Hertig Fredrik 1308 och Flores och Blanzeflor med
sin skildring av unga älskande 1312, då det kungliga paret
äntligen gifte sig.
De tre dikterna kallas ” visor” , men visor är de inte utan
berättande dikter utan strofindelning. Versmåttet är knittel
(om knittel se s. 44), som nu importerats från Tyskland och
som sedan ända till 1600-talet skulle bli det mest använda
versmåttet för längre dikter. Även om alla dikterna hör
hemma i den höviska litteraturen, är skillnaden dem emel­
lan betydande. Herr Ivan handlar om en riddare som för­
brutit sig mot den höviska kärlek han är skyldig sin älskade
och sedan irrar omkring berövad sitt förstånd men till sist
genom djärva handlingar gör sig värdig henne. Här är den
Medeltiden 19

20. höviska prägeln stark, även om översättningen inte lyckats
återge originalets själsskildring. Intrigen i Hertig Fredrik har
för riddarromanen typiska inslag: hertigen kommer till
dvärgriddamas land, där han får en underbar ring, som
skyddar honom mot allt ont. Sedan kommer han till Irland,
vars kung har spärrat in sin undersköna dotter i ett torn.
Med hjälp av ringen lyckas hertigen ta sig in i tornet och
vinna prinsessans kärlek. Efter många öden kan han också
till sist gifta sig med henne. Så värst höviskt uppför han sig
emellertid inte alltid - vid ett tillfälle tystar han henne
genom att ligga med henne, ett svårt brott mot riddarroma-
nens kódex - och först i slutet visar han det etiska allvar
som höves en riddare. Flores och Blanzeflor är en ren kärleks­
roman, sentimental och romantisk. Med den införs i Sveri­
ge ett av kärleksromanens mest nyttjade teman: de båda
troget älskande som utmanar samhället med sin kärlek
men till sist får varandra. Det är karakteristiskt att denna
roman tidigt blev tryckt.
Eufemiavisorna för in en ny stil i svensk litteratur. Rid-
darromanerna är uppbyggda av typsituationer och perso­
nernas uppträdande är stereotypt. Mot detta svarar ett
formelbundet språk. Den kvinnliga huvudpersonen är all­
tid vacker och klädd i "skarlakan skin", hon räcker ut sin
"hvitä hand" och hälsar "medh blidhom ordhom", ridda­
ren utför sina dåd "medh dygdh ok ära". Hjältinnans höga
sociala ställning anges inte bara med hennes vita händer
och scharlakansröda dräkt utan också genom att hon tillta­
las med "I" - vi får nu från kontinenten bruket av andra
personen plural som ståndsmarkering. Formlerna och till­
talet med "I" finns också i de ballader som kallas "riddarvi-
sor" (se nedan s. 32).
En annan genre inom versepiken som fick stor betydelse
under medeltiden är de så kallade rimkrönikorna. De är
historiska berättelser som inte avser att ge någon "objek­
tiv" framställning utan alltid är tendentiösa, ibland rentav
hatiska. Syftet är att försvara en viss persons politik och
handlingar, medan hans fiender skildras som orättrådiga.
Rimkrönikornas vers är liksom Eufemiavisornas knitteln,
och formelaktiga vändningar förekommer också här, men
eftersom krönikorna skildrar verkliga personer och händel­
ser får de en annan konkretion och livfullhet. Det gäller
inte minst den äldsta och också bästa, Erikskrönikan. Hu­
vudpersonen är samme Erik, till vars giftermål Eufemiavi­
sorna antas ha översatts, men krönikan sträcker sig över en
lång tidsperiod och skildrar hela den svenska historien från
tiden före Birger Jarl och ända till 1319, då Eriks son Mag­
nus valdes till kung. För de senare, mycket dramatiska,
skeendena har den okände författaren, som troligen skrev
sin dikt någon gång mellan 1322 och 1332, kunnat använda
egna minnen, för de tidigare har han anlitat annaler och väl
också hörsägen. Likväl bör man inte fästa för stort avseen­
de vid att händelserna ibland skildras som självupplevda;
det hörde till stilen och tjänade åskådligheten.
Just åskådligheten är det som utmärker Erikskrönikan.
NYKÖPINGS GÄSTABUD
Erikskrönikan hör genom sina
livfulla berättelser och sin be­
härskning av olika grepp till
medeltidens bästa litteratur.
Flera episoder i dikten kan
trots det ålderdomliga språket
tala mycket starkt till oss ännu i
dag. Så här skildras fängslan­
det av hertigarna Erik och Val­
demar vid Nyköpings gäs­
tabud:
Tha wart konungin swa til
radha
at han took sina bröder badha
ok loot them innan thet nidar-
sta rum.
Ther war konungenom litit um
at the haffdo ilt bade nat ok
dagh.
Then stok han fik mangt eth
slagh,
ther hertugh Erik innan saat,
ok gaffwo honom ther til litin
maat.
Ther saat hwar thera i sin stok,
en stor welloger breder blok.
Än som han i stokkin laa,
tha haffde hwar thera ena boyo
upa.
Hon war tungh ok ekke godh,
swa at hwar thera siu liwspund
woogh.
Thera hender waro nägelda a
stokkin, fram.
Thera pina war ill ok owar-
kunsam.
Um nokor menniskia haffdit
set,
thet ware wäl enom hedningia
leet.
Hertogh Eriks stok slo man
swa fast,
at ther eth stykke ut aff brast
ok took hertoghin widt sith
ögha.
[-1
Thera halsiern waro thiok oc
breed
ok slaghin i murin samuleedh
som the skullo sithia ther ä oc
ä.
Thet lyste konungenom wäl
ath see
thera pina ok thera nödh,
han war orädder um thera
dödh.
20 Medeltiden

21. (Då företog sig kungen det
orådet att han tog bägge sina
bröder och stängde in dem i
det nedersta rummet. Det be­
kymrade kungen föga att de for
illa både natt och dag. Den
stock, i vilken hertig Erik satt,
fick månget slag, och därtill
gav de honom liten mat. Där
satt åt vardera i sin stock, ett
stort, väldigt, brett block. Fast­
än de satt fast i stocken hade de
bägge en boja på sig. Den var
tung och inte god, så att den
för dem vardera vägde sju lis-
pund. Deras händer var fast-
naglade framme på stocken.
Deras plåga var svår och utan
förbarmande. Om någon hade
sett det hade han menat att det
hade varit illa för en hedning.
Hertig Eriks stock slog man så
fast att ett stycke flög av och
träffade hertigen vid ögat. [—]
Deras halsjärn var tjocka och
breda och slagna i muren som
om de skulle sitta där för alltid.
Det behagade kungen väl att se
deras pina och nöd och han var
inte rädd för att de skulle dö.)
Förberedelser för härtåg och tumult på slagfältet under
striderna mot ryssarna i Finland och Ingermanland skildras
mycket levande, men det gör också fester och torneringar.
Vi får utomordentligt pregnanta bilder av huvudpersoner­
nas utseende och karaktär, i form av beskrivningar, träffan­
de omdömen och bitska repliker. Om Magnus Ladulås
heter det att han var något "swart ok magher", men bilden
fylls ut av svägerskans öknamn "ketlaböther", föranlett av
hans likhet med de tattare som lagade kopparkittlar. Vad
brodern Valdemar går för blir tydligt i skildringen av hans
beteende, då striden stod om hans krona i slaget vid Hova.
Han lade sig att sova, heter det, och sov så länge att striden
under tiden avgjordes. Medan den pågick spelade drott­
ningen schack, ty hon trodde att Magnus inte dög något till
i strid. Men hon fick se på annat:
Tha bötte han swa kätlana mädhan,
at then war fägin som först kom thädan.
(Då lagade han kittlarna så att den var glad som först kom
därifrån.)
Diktens kulmen är skildringen av Nyköpings gästabud och
hertigarnas svältdöd. Nio dagar levde Erik - "swa man
sagde m ik" - och elva Valdemar. Att allt i dikten syftar
fram mot denna händelse ser man av ett flera gånger åter­
kommande ledmotiv. Till varje skildring av hur människor
fångas och sätts i fängelse - och det gäller också den av
Håtunaleken, då hertigarna spärrade in Birger - fogas en
rad: "Ekke swälte han them i häl". Frasen återkommer så i
ny form i skildringen av hertigarnas död: "Tessalund swäl­
te han them i häl". Därmed poängteras hur enastående
vidrigt Birgers handlingssätt var. Ett annat vittnesbörd om
konstnärligheten i dikten är de skickligt insatta lakonismer-
na. Efter den citerade raden står det: "Thet sighia faa men
at han gjorde wel" (få män säger att han gjorde väl). Det
var sannerligen få män som tyckte så: dådet ledde till stort
uppror och kungens förlust av kronan. Ännu mer verk­
ningsfull är kanske kommentaren till det bönderna i Skåne
fick utstå av hertigarnas härjningar: "jak tro the haffdo en
krank jul". Här tycker man sig höra ett eko från den is­
ländska sagan.
Erikskrönikan fick efterföljare men först långt senare, vid
mitten av 1400-talet. Då var det unionsstriderna och rivali­
teten mellan olika partier som skapade behov av en tenden­
tiös historieskrivning. I Engelbrektskrönikan skildras Engel-
brekts uppror och händelserna fram till hans död 1436, i
Karlskrönikan Karl Knutssons regering. Bägge är starkt pro­
pagandistiska och målar i motsats till Erikskrönikan bara i
svart och vitt. Skildringarna är torra och stereotypa. Ännu
mindre litterärt värde har medeltidens sista rimkrönikor,
av vilka en, Sturekrönikan, tar vid där Karlskrönikan slutar
och fortsätter till 1496.
Ett litterärt mästerstycke har unionstidens strider skapat
i en annan genre, den politiska visan. Biskop Thomas "Fri-
Medeltiden 21

22. hetssång", skriven troligen 1439 som ett led i agitationen
mot Erik av Pommern, har med sina kraftfullt enkla uttryck
och sin tveklösa tilltro till friheten - utan att bestämma vad
den är - frigjort sig från sitt aktuella syfte och fått allmängil­
tighet. Det är diktens senare del som har denna karaktär.
Det första partiet är rent agitatoriskt men knappast sämre
för det. Författaren har en kärv stil och god förmåga att
finna drastiska bilder. Engelbrekts känsla för utlänningarna
beskriver han med orden: "han älskadhe thöm som war-
gha"! Hans död skildras så här:
Han wart keruat [sönderhackad] som then fisk,
som stekara leggia a [på] sin disk
- thet war en omildh gärning.
Han fik vti sik wel XV skutt [15 skott]
- thet war en sorghfull erffuelutt [arvslott]
hans hustru fik til werning [besittning].
Till det värdefulla i medeltidens profana litteratur hör också
några moraliserande och underhållande verk från senme­
deltiden. Knitteldikten Schacktavelskk, som kommit till un­
der 1460-talet, är en samling anekdoter, som inom sin alle­
goriska ram vill visa samhällets medborgare deras platser
och plikter. Schackpjäserna är väl lämpade för detta, efter­
som de i sig representerar ett samhälle. I dikten blir löparna
domare, springarna riddare och tornen soldater. Egentli­
gen är dikten en översättning, men författaren, som ibland
är fylld av socialt patos, har varit mycket självständig och
fogat in skarpa ord om de högt uppsatta, särskilt kungarna
och deras fogdar. Man anar en kritik av Karl Knutsson och
hans styrelse.
Rent underhållande är Sju vise mästare, en översättning
av populära noveller, där ramberättelsen påminner om Tu­
sen och en natt, då den handlar om att sju vise män berättar
historier för att rädda en ung prins. Flera av novellerna har
också gamla anor. Att detta verk översatts tyder på att
kristendomen börjat släppa sitt grepp och riddaridealet
förbleknat. Som läsare av de delvis skabrösa historierna
måste vi nämligen tänka oss präster, munkar och adels­
män, kanske studenter; andra var inte läskunniga. Om en
moralens uppluckring vittnar ännu mer satiren Skämtan om
abbotar från 1400-talets första hälft. Här driver man hän­
synslöst med munkarnas dubbelmoral. Abboten får under
fastan inte äta det som kommer av fyrfota djur, men för det
behöver han inte svälta. Han äter gäss, höns och änder och
en massa fisk. Sedan kokar han kött och äter soppan på
det, för det är tillåtet. Vin får han dricka och gör det också.
När han så är mätt och "wäl drukkén", tackar han Gud och
ropar "miserere mei, deus" (Gud, förbarma dig över mig).
Av allt han dricker blir han svettig ända upp på hjässan.
Det är orsaken till att abbotar är flintskalliga!
KLOSTERSATIR
Denfete munken (Skummeslövs
kyrka, Halland). Redan under
senmedeltiden möter man den
bild av munkarna och deras liv
som sedan skulle användas av
reformationen i dess kamp mot
klosterväsendet. Klostren led i
allmänhet ingen brist på mat,
och det stillasittande munklivet
ledde i många fall till att mun­
kama lade på hullet. För de
hårt arbetande och ofta hung­
rande människorna tedde sig
munklivet omoraliskt, och det
skrevs satirer över munkarna.
En svensk sådan från början av
1400-talet är Skämtan omabbo­
tar. Men den fete munken före­
kommer inte bara i satirer. Här
finns han på ett altarskåp.
22 Medeltiden

23. RELIKER
Kristina av Stommelns handskar
ochbokpåse. Petrus de Dacia var
född på Gotland på 1230-talet.
Han utbildades vid något av de
dominikankonvent som bilda­
de provinsen Dacia, vilket gett
honom hans författarnamn.
1266 kom han till Köln, där det
inträffade som blev avgörande
för hans liv: mötet med Kristi­
na av Stommeln. 1269 kom han
till Paris för vidare studier och
blev sedan lektor i Sverige, sis­
ta tiden i Visby, där han dog
1289.
Kristina levde ända till 1312.
Efter sin död betraktades hon
som helgon. Bland de föremål
som tillhört henne finns dessa
handskar och denna bokpåse.
Andlig litteratur
Medeltidens andliga litteratur skrevs till största delen på
latin. Den katolska kyrkan fann det inte angeläget att nå
folket på dess eget språk. Först med predikoordnarna (do-
minikaner, franciskaner) under medeltidens senare del
väcktes intresset för en förkunnelse för folket. En domini-
kanmunk skrev någon gång under senare hälften av 1200-
talet en samling helgonlegender, det så kallade Fornsvenska
legendariet. Större intresse har dock den första svenska bi­
belöversättningen, Pentateukparafrasen, som kom till i bör­
jan av 1300-talet. Den vänder sig inte till gemene man utan
till präster och munkar. Det är ett rikt verk och innehåller
mycket mer än en parafras på de fem första Moseböckerna,
Pentateuken. Där finns långa utredningar i teologi och exe-
getik, bland annat en översikt över hela världshistorien,
från skapelsen till Kristi födelse. Här har de bildade som
inte behärskade latin, bland dem personer som den heliga
Birgitta, kunnat inhämta sin tids världsåskådning.
Pentateukparafrasen är som så många andra medeltida
verk ett anonymt arbete. Under 1200-talet, delvis i sam­
band med uppkomsten av tiggarordnarna, förskjuts emel­
lertid accenterna så att individualiteterna framträder tydli­
gare. Den enskilda människans gudsförhållande och sär­
skilt hennes tillägnelse av Kristi försoningsdöd och helgo­
nens föredömen fick avgörande värde. Ur anonymitetens
dunkel träder det under 1200- och 1300-talen i Sverige fram
två konturskarpa personligheter av rang: Petrus de Dacia,
som med rätta kallats Sveriges förste författare, och den
heliga Birgitta, en kraftgestalt med få motsvarigheter i me­
deltidens värld. Bägge har relationer till tiggarordnarna:
Petrus var dominikanmunk och Birgitta hade anförvanter
och förtrogna i samma orden. Märkligt är också att bägges
författarskap gäller kvinnors religiösa upplevelser: Birgitta
skriver om sina egna, Petrus om Kristina av Stommelns.
Liksom så ofta senare låter ett framhävande av upplevelse­
dimensionen kvinnorna träda fram och inta en plats i för­
grunden.
Det är inte språket som motiverar att Petrus de Dacia
kallas vår förste författare: han skrev på latin. Inte heller är
hans verk. Om den saliga jungfrun Kristina av Stommeln,
någon roman. Det skildrar kärlek och kan till och med
sägas ha kärleken till huvudämne, men den kärlek det
gäller är inte den höviska romanens. Det som ger Petrus de
Dacia rätt till titeln Sveriges förste författare är att han
framträder som en personlighet med tydliga drag. Petrus
skildrar sina tvivel och sin lycka, egentligen utan att avse
det, för uppgiften är att skriva om en kvinna och hennes
Kristusförhållande. Men hans hela känsloliv är bestämt av
den livslånga kärleken till den kvinna vars biografi han
skriver.
Boken börjar med att Petrus, den unge dominikanmun-
ken, berättar hur han från barndomen känt ett starkt behov
Medeltiden 23

24. av att få möta helgonens liv i en levande människa, som
han kunde älska och som kunde hjälpa honom ur hans
melankoli. Så möter han, 1267, den unga beginen - en
kvinna som lever i klosterliknande gemenskap men utan
nunnelöften - Kristina, och han kommer genast att älska
henne: "o lyckliga natt, o saliga natt", skriver han senare
om detta första möte. Det som väcker hans kärlek är emel­
lertid inte hennes utseende, knappast ens hennes person­
lighet, utan det märkliga förhållande i vilket hon står till
Kristus, ett förhållande som gör henne svårt plågad av
djävulen. När hans kärlek sedan utvecklas och fördjupas,
är detta en följd av att han sett att hennes Kristusförhållan-
de blivit än starkare; ett av tecknen på detta är att hon
stigmatiseras, att hon får sår på sin kropp som svarar mot
Kristi sår. Kontakten mellan dem upprätthålls genom att
han gör nya besök hos henne och sedan, då han lämnat
Köln och hennes närhet, brevväxlar med henne. Han åter­
ser henne också ett par gånger, sista gången 1287, något år
innan han dog. Då var hon 45 år gammal.
Biografin är skriven elva år efter Petrus första möte med
Kristina och ger alltså en i viss mån tillrättalagd skildring,
eftersom dess primära syfte är att vara en uppbyggelse-
skrift och kanske också ett dokument för en framtida hel­
gonförklaring. Breven ger en något annan, mera omedelbar
bild. Men redan i breven står karaktären av hans kärlek klar
för honom. Det finns likheter mellan denna kärlek och den
som Dante, en generation yngre än Petrus, hyste till Bea­
trice. Liksom Dante talar om ett vita nuova anar Petrus ett
nytt liv då han möter Kristina:
O att min syndiga själ undfinge en ny känsla av renhet,
så att den liksom Jungfrun kunde föda Sonen! O att jag
förvandlades till en ny människa och så uppstode till ett
nytt liv och i evighet icke finge smaka döden! Och fast jag
ännu icke äger dessa egenskaper, så har jag dock den
förhoppningen att jag från och med denna stund undfick
Gud och liksom födde frälsningens ande.
Det är vissheten om Kristinas förhållande till Kristus som
gör att han i stället för att känna medlidande med henne,
då han ser stigmatiseringssåren i hennes hand, uppfattar
hennes lidande som en välsignelse. Det är också det som
gör att han inte alls skräms av djävlarnas framfart med
henne; den som har så mycket av Kristus i sig måste nöd­
vändigtvis vara utsatt för djävulens våld! Men samtidigt
utesluter det inte kärleken till Kristina som person och
behovet av att vara nära henne. När Petrus är i Paris, finner
han sig vara "inhöljd i mörker, leda och ångest". Och
Kristina är otröstlig och säger sig varken kunna be eller
bikta, när han är borta.
För en modern människa är det svårt att förstå en sådan
osinnlig kärlek, där allt ses i ett religiöst sammanhang.
Petrus talar aldrig om något begär att få vara Kristina
kroppsligen nära. Om det funnits ett sinnligt moment, har
KVINNAN SOM GUDS
AVBILD
I ett av sina brev ställer Petrus
de Dacia frågan vad det är som
han älskar hos Kristina och
svarar:
"Det är gudomens bild, ut­
tryckt i dig; Kristi likhet, som är
så klart intryckt i dig; alla dyg­
ders fullkomning, som skänkts
dig och liksom sammanträngts
i dig. Ty Gud Fader har på det
ädlaste sätt berikat dig och
smyckat dig med naturliga gå­
vor, eftersom du skulle bli hans
Sons brud; Guds Son har hjärt­
ligen älskat dig som sin brud
och meddelat dig sina segertec­
ken; den Helige Ande har hed­
rat dig, som är hans boning och
Guds Sons brudgemak, med
dygder och gåvor och framför
andra riktat dig på mångfaldigt
sätt. Jag älskar alltså Gud och
Guds gåvor i dig, men jag äls­
kar också dig och dina dygdiga
verk i Gud. Då alltså på båda
sidor Gud är känslans orsak
och kärlekens grund, så skiljer
jag icke Gud från dig i min kär­
lek, liksom jag heller icke skil­
jer dig från Gud i mina tankar
och känslor."
Kärleken till Kristina blir där­
för en väg till Gud:
"Ty det som man älskar har
en förundransvärd kraft; kärle­
kens kraft är sådan, att den för­
vandlar den älskande till det
som han älskar. [—] Och detta
är den enda eller åtminstone
den starkaste orsaken till att jag
aldrig uppmanade dig att älska
mig men dock älskade dig med
den kärleksfullaste tillgivenhet:
jag hoppades att genom kärle­
ken till dig kunna omskapas till
något som var bättre, högre
och mera likt Gud, men jag
fruktade att du genom vänska­
pen med mig kunde sjunka
ned till något lägre.”
Petrus syn på Kristina som
närmare det gudomliga finner
man också på andra håll under
den senare medeltiden, t.ex.
hos Dante. Den röjer ett infly­
tande från den höviska kvinno­
synen, där den älskade kvin-
24 Medeltiden

25. nan inte bara har högre social
rang utan också utövar ett för­
ädlande inflytande på mannen.
det uppfattats som en störande frestelse. Ett brev antyder
något sådant. Petrus talar där om evigheten och om hur
trygg omfamningen blir där, "då ingen köttets begärelse
finnes och ingen lemmarnas otillbörlighet". Det framgår
också med full tydlighet att deras kärlek tolkades på annat
sätt. Petrus klagar över att man bespejade deras förtroliga
samtal och var nyfiken på deras känslor. Här ser vi att det
inte är fråga om någon helgonbiografi i vanlig mening:
både breven och biografin är exakta och trovärdiga i upp­
gifterna om de yttre omständigheterna. Det finns många
konkreta detaljer som vittnar om att biografin bygger på ett
gott minne - eller anteckningar. Petrus berättar om hur han
och hans följeslagare en gång kom till Kristina trötta och
våta på grund av det ständiga regnandet och den gyttjiga
vägen, om att de åt middag vid tretiden och om att det hela
natten ända till gryningen brann två ljus på bordet. Kristina
är mycket intensivare än Petrus vänd mot Gud, och hon får
sällan ro för djävulen, men också i hennes brev ser vi
ärligheten både i omnämnandet av triviala ting och i käns­
louttrycken. För henne var det väsentligaste att hon i Pet­
rus hade funnit en man som förstod henne och aldrig gav
det som hände henne någon illvillig tolkning. Som själsdo-
kument är biografin över Kristina enastående i medeltidens
litteratur, och värdet ökas ännu mer av att vi också får höra
den kvinnliga partens röst.
Birgitta Birgersdotter, lagmansdotter från Uppland, hade
redan i barnaåren syner, där Jungfru Maria och Kristus
visade sig för henne. Men hon kom att leva ett liv som
anstod en stormannadotter; hon gifte sig ung med en lag­
man och fick med honom åtta barn. En tid var hon hovmäs-
tarinna hos drottning Blanka, Magnus Erikssons franska
gemål. Allt tyder på att hon med duglighet och intresse
ledde arbetet på de gårdar familjen ägde, och vi vet också
att hon hjälpte många nödlidande. Det talas om att hon i
hemlighet späkte sig, men det hindrar inte att hon unnade
sig det hennes rikedom gav henne; hon talar själv om sin
smak för god mat. M itt i all utåtriktad verksamhet behöll
hon sina andliga intressen. Hon valde till biktfader en av
landets förnämsta andliga, magister Mattias i Linköping,
en man som kom att betyda mycket för henne, då hon
började tala om sina uppenbarelser och nedteckna dem.
Hon övertalade också sin man att med henne göra den
långa pilgrimsresan till en av de mest ansedda vallfarts­
orterna, Santiago de Compostela i nordvästra Spanien. På
hemvägen blev mannen sjuk och kort efter hemkomsten,
1344, dog han. Därmed började ett nytt liv för Birgitta. Hon
vigde sitt liv åt Gud, och nu kom uppenbarelserna. Hon
begav sig till det som var - eller borde vara - kristenhetens
centrum. Rom, och den återstående delen av sitt liv levde
hon i Italien.
Den heliga Birgittas författarskap är av skiftande slag,
men kärnan och huvudparten utgörs av uppenbarelser;
Revelaciones, Uppenbarelser, har också blivit beteckningen
på hela författarskapet. Visionerna kom när hon behövde
Medeltiden 25

26. BIRGITTA
ledning i de frågor som brände henne, men de kunde också
framkallas av vistelsen på en bestämd ort. Då hon mot
slutet av sitt liv beger sig till det Heliga landet, det främsta
målet för alla pilgrimer, får hon i Betlehem visionen av hur
det gick till vid Jesu födelse och i Jerusalem den stora
visionen av korsfästelsen.
Bland Birgittas visioner har de som visar Kristi lidande
den starka konkretion och den inlevelse i smärtan som är så
karakteristisk för gotikens bilder av den korsfäste. Sanno­
likt har bildframställningar påverkat hennes fantasi, men
man får inte bortse från att tidens andaktslitteratur uppvi­
sar samma drag. Det gällde att göra bilden av lidandet så
påträngande att man aldrig kunde glömma den. Det unika
hos Birgitta är den plats Maria får. Hon är den som uppträ­
der oftast i uppenbarelserna. Det är hon som talar om vad
som hände vid Kristi död och vad hon kände när Sonen
Den extatiska Birgitta. (Träskulp­
tur i Vadstena klosterkyrka, 1400-
talcts senarehälft.) Bildframställ­
ningarna av Birgitta är otaliga.
Ingen har dock gjorts under
hennes livstid och vår kunskap
om hennes utseende är osäker.
I denna bild har konstnären ve­
lat visa hur hon kan ha sett ut
under extasen. - Birgitta Bir-
gersdotter (1302 el. 1303-1373)
föddes på Finsta gård i Upp­
land som dotter till lagmannen
Birger Persson. Efter moderns
död uppfostrades hon hos sin
moster i Östergötland och blev
1316 gift med Ulf Gudmarsson,
som senare blev lagman i När­
ke. Som gift bodde hon mest
på Ulfåsa i Östergötland men
någon tid på Vadstena slott. Ef­
ter makens död 1344bodde
hon några år i Alvastra kloster.
Jubelåret 1350 reste hon till
Rom. I Italien vistades hon res­
ten av sitt liv men företog 1372
en pilgrimsresa till Palestina.
Hon betraktades redan under
sitt liv som helgon och helig-
förklarades 1391. Redan under
hennes liv började det av hen­
ne planerade birgittinklostret i
Vadstena att byggas. Efter hen­
nes död upprättades birgittin-
kloster i flera länder i Europa.
Genom sina Revelaciones, som
trycktes i Lübeck 1492, och ge­
nom sin klosterorden har Bir­
gitta blivit en av de mest kända
svenska kvinnorna och ter sig
för eftervärlden som en av me­
deltidens mest framstående
kvinnor över huvud taget.
26 Medeltiden

27. KRISTI LIDANDE
Den korsfäste Kristus (Risinge
kyrka, Östergötland). Den ro­
manska konsten hade med för­
kärlek visat Kristus som trium-
fator. För gotiken blev Kristus
den mänskligt lidande: huvu­
det var inte täckt med krona
utan med törnekrans och det
hängde ned åt sidan, såren var
tydligt markerade och blod
syntes överallt. I diktningen
framställdes också gärna den li­
dande Kristus. Ett exempel har
vi i psalmen "O huvud blodigt
sårat” , från 1200-talet.
Redan som tioåring fick Bir­
gitta efter det hon i en predikan
hört om Kristi lidande den förs­
ta visionen av Jesus på korset.
Jesus sade då till henne: "Så
här plågas jag.” När hon näs­
tan 70 år gammal kom till Kal-
varieberget i Jerusalem fick hon
se hela korsfästelsen.
"Och jag såg genast, hur ju­
darna stadigt fäste hans kors i
bergspringan med träpluggar
runtomkring, hårt fastsatta
med hammare, så att korset
skulle stå säkert och icke falla.
När korset var stadigt fastsatt
på detta sätt, lade de genast
träplankor runtomkring kor­
sets stam, så att de bildade en
trappa och räckte ända upp till
det ställe, där hans fötter skulle
fastspikas, och sålunda kunde
både han och bödlarna stiga
uppför dessa trappsteg och de
senare stå där, medan de kors­
fäste honom, vilket var bekvä­
mare för dem. [----- ] När han
nu stod uppe på träställningen,
sträckte han genast frivilligt
och icke tvingad ut sin arm,
öppnade sin högra hand och
lade den på korset. De vilda
plågoandarna korsfäste den
ohyggligt grymt och genom­
borrade den med en spik på
det ställe där benet var fastast.
Sedan drogo de med tillhjälp
av ett rep våldsamt ut hans
vänstra hand och fäste den vid
korset på liknande sätt. [----- ]”
Närvarokänslan blir genom
dessa i Bibeln inte nämnda de­
taljer oerhört stark.
led. Man tycker sig hos Birgitta, själv moder till många
barn, se en identifikation med Maria. Marias betydelse
kommer också fram i de talrika uppenbarelser som gäller
hennes jungfruliga natur och Kristi födelse. Birgittas kret­
sande kring Marias jungfrudom är ett av många bevis på att
hon såg sexualiteten, även den äktenskapliga, som något
orent och hellre hade levat som jungfru.
Djävulen förekommer ofta, inte sällan framställd som
domare vid en domstol och till utseendet lik en neger. Man
möter också hos Birgitta groteska beskrivningar av djävu­
lens utseende, och vissa tortyrscener har sadistiska inslag.
Tortyr var inte ovanlig under medeltiden, och Birgitta har
säkert varit vittne till sådant. Stundom får hennes fantasi
något av Dantes storslagenhet, som i denna stora vision av
tre kungars öden:
Sedan såg jag på pulpetens vänstra sida den andre ko­
nungen, som var död och fördömd till helvetet. Han var
klädd i kunglig skrud och satt liksom på en tron, och han
var blek och ryslig att skåda. [—] På vänstra sidan om
konungen syntes en djävul, vars huvud liknade en
hunds, vars buk var omättlig och vars navel var öppen
och utsände strömmar av etter i allsköns giftiga färger.
Han hade tre stora, starka och vassa klor på varje fot. [—]
Och genast började denne döde konung tala, dock icke
med munnen utan liksom från hjärnan [—].
Men de åskådliga visionerna är ganska sällsynta i Birgittas
uppenbarelser. Och Birgitta ger klart tillkänna att det inte
är fråga om verklighet utan om allegori: "Så skola andliga
ting förstås medelst kroppsliga liknelser. Djävlar och änglar
hava nämligen icke sådana lemmar.” Många gånger ger
hon också själv en tolkning av synerna. Hon säger ibland
att uppenbarelserna kom till henne i hänryckning - dock
icke i sömnen! - men i de flesta fall tycks de ha inställt sig
för henne, när hon intensivt har grubblat över något. Påfal-
Medeltiden 27

28. lande är att det auditiva draget överväger. Uppenbarelsen
förmedlar till Birgitta ett tal som hon, i likhet med Gamla
Testamentets profeter, får till uppgift att föra vidare. Oftast
är det Maria som talar. Uppenbarelserna blir mer förkun­
nelse än beskrivning av andevärldens hemligheter.
Förkunnelsens innehåll skiftar. En del rör teologiska frå­
gor, såsom det ondas problem. Annat rör Birgittas eget
privata religiösa liv. Annat åter - och det har rönt störst
uppmärksamhet - rör tidens aktuella kyrkliga och politiska
frågor. Birgitta engagerade sig starkt i dessa. Redan i Sveri­
ge ville hon påverka den europeiska politiken genom att
med hjälp av två betrodda män söka medla mellan Frankri­
ke och England. I Rom ingriper hon i Italiens politik, men
hon glömmer fördenskull inte svenska förhållanden. En
hjärteangelägenhet för henne var att försöka få påven i
Avignon att återvända till Rom. Hon hade sett Roms och
kyrkans förfall och ställde påven till svars för detta. Någon
reformator var hon dock inte. Hon höll fast vid den katols­
ka kyrkan och ansåg att påvens och prästernas heliga hand­
lingar ägde giltighet trots deras egna brister. Men mot det
och dem hon inte gillade skrädde hon inte orden. Albrecht
av Mecklenburg och hans hustru kallar hon ''ormen och
hans hona", och hennes beskyllningar mot Magnus Eriks­
son har inför eftervärlden skadat hans anseende mycket.
Samtidigt visar uppenbarelserna inte sällan prov på djup
medkänsla. När hon återger de fattigas klagan över adels­
herrarnas förtryck röjer hon socialt patos. Det finns också
ett utopiskt element hos henne. Hon skisserade regler för
en förnyelse av riddarväsendet, som enligt hennes mening
hade förfallit. Av större betydelse blev dock hennes planer
på en ny klosterorden. I denna skulle finnas både nunnor
och munkar, men viktigast var att nunnornas och klostrets
ledning skulle ligga i händerna på abbedissan. Birgittiner-
kloster kom också att efter hennes död upprättas runtom i
Europa.
Det som gör uppenbarelserna till litteratur är den rika
variationen, där lyriska och innerligt meditativa partier är
insprängda mellan suggestiva syner och kraftfull förkun­
nelse. Hennes bildspråk är rikt och vittnar om mångsidiga
erfarenheter. Hon vet hur man klyver en sten för att göra
en kvarnsten, hon vet också hur en björn slår sitt byte.
Bilderna är ofta drastiska. Birgitta kan tala om Gud som en
skata, som vårdar själarna som ungar. Gärna hämtar hon
bilder från sin egen kvinnliga erfarenhet, från bryggning,
bakning och barnavård.
Fastän Birgitta ibland uttrycker tvivel på att det hon ser
och hör kommer från Gud och undrar om det inte kommer
från djävulen, tvivlar hon aldrig på sin egen kallelse. I den
första uppenbarelsen förklarar Kristus att han utvalt henne
till sin brud, och rollen som Kristi brud behåller hon allt
framgent. Detta ger henne hennes auktoritet. Någon brud­
mystik är det dock inte fråga om. Hennes relationer till
Kristus förmedlas ofta av Maria, som till och med någon
gång talar till Birgitta som till en svärdotter! Kristi liv och
BIRGITTAS VISION AV JESU
FÖDELSE
"När jag befann mig vid Her­
rens krubba i Betlehem, såg jag
en mycket fager havande jung­
fru, iklädd vit kappa och en
tunn klänning, som tillät mig
att klart skönja hennes jungfru­
liga kropp. Hennes moderliv
var fullt och mycket uppsvällt,
ty hon var redan beredd att fö­
da. Med henne var en mycket
hedervärd gammal man, och
de hade båda en oxe och en
åsna med sig. När de kommit
in i grottan, band åldringen
oxen och åsnan vid krubban,
gick ut och kom tillbaka till
jungfrun med ett tänt ljus, som
han fäste i muren. Sedan gick
han ut igen, ty han skulle icke
själv närvara vid förlossning­
en. Jungfrun tog skorna av sina
fötter, tog av sig den vita man­
tel hon bar och drog slöjan av
huvudet samt lade plaggen
bredvid sig. [----- ] Då allt var i
ordning, föll jungfrun vörd-
nadsfullt på knä för att bedja,
varvid hon vände ryggen mot
vaggan men lyfte huvudet mot
himmelen, i östlig riktning.
Med upplyfta händer och blic­
ken fästad på himmelen stod
hon liksom i betraktelse och
hänryckning, berusad av gu­
domlig ljuvlighet. Medan hon
var försjunken i bön på detta
sätt, sågjag barnet röra sig i
hennes kved, och i samma
stund, ja på ett ögonblick föd­
de hon sin Son, från vilken en
så outsäglig strålglans utgick,
att solen icke kunde jämföras
med den. [----- ]"
Hon berättar så hur Maria
ser barnet ligga på golvet och
frysa, tar upp honom och lin­
dar honom.
28 Medeltiden

29. HIMLASTEGEN
Illustration i Liibeckupplagan av
Birgittas uppenbarelser 1492. Den
ståtliga Liibeckupplagan från
1492 av Birgittas uppenbarelser
är rikt illustrerad. Här visas en
av de märkligaste scenerna i
uppenbarelserna. När Birgitta
en gång kom ridande till Vad­
stena såg hon i extas en stege
som räckte upp i himlen och på
stegen en munk som hade stort
vetande men också en djävulsk
elakhet. Denne ställde en
mängd frågor till Kristus och
fick utförliga svar som Birgitta
nedtecknade. På träsnittet ser
vi Birgitta till häst med sitt följe
bakom sig. På stegen står mun­
ken och i himlen sitter Kristus
och Maria, med alla helgon i en
ring runtomkring. Det frågorna
gäller är först människans fri­
het. När människan har fått en
rikt utrustad kropp, får hon då
inte göra vad hon vill med den?
Men efterhand kommer de svå­
ra frågorna om det onda i värl­
den: Varför pest och hungers­
nöd, varför krig, varför ojäm­
likhet? På alla frågorna ges de
svar Kyrkan gav. Men trots att
Birgitta talar om munkens
"djävulska elakhet" anar man
att frågorna har väckts hos Bir­
gitta själv.
förkunnelse nämns sällan hos Birgitta; allt koncentreras
kring hans födelse och död. Dock återger Birgitta vid något
tillfälle vad Maria berättar om Jesu utseende vid 20 års
ålder. Flera gånger framhålls att Kristi lidande varar ännu i
dag och att människorna då de syndar korsfäster honom på
nytt.
Till någon del har Birgitta själv skrivit ned uppenbarel­
serna på svenska, men redan under hennes tid i Sverige
började de översättas till latin. Hon hade då först hjälp av
sin biktfader, magister Mattias. Sedan övertogs hans roll av
andra, svenskar och utlänningar. I den slutliga redigering­
en kan man se vissa försök till systematisering: första bo­
ken upptar endast det som kommit till i Sverige och utgörs
av religiösa betraktelser, andra boken riktar sig särskilt till
adeln, den tredje till prästerna etc. Men godtyckligheten är
stor, äldre och yngre uppenbarelser blandas, och ibland
förekommer omtagningar.
Birgitta lever i eftervärlden inte bara genom sina Uppen­
barelser och sin klosterorden utan också genom den rika
diktning hon inspirerade till. Med henne till Rom följde en
magister Petrus Olofsson från Skänninge. Han har bistått
henne med att teckna ned synerna och också skrivit hym­
ner på latin att användas i birgittinerklostrens gudstjänster.
Sådana rimmade hymner avsedda att brukas i gudstjäns­
ten, så kallade officier, hade diktats på latin redan före
Birgitta. En viktig svensk officiediktare är Brynolf Algots­
son. Han tillhörde en västgötsk lagmanssläkt, föddes på
1240-talet och blev efter studier i Paris biskop i Skara.
Redan hos Brynolf ser man vilken plats betraktandet av
Kristi lidande hade fått. Den innerligaste känslan och den
vackraste formen finner man i ett officium över Kristi tör­
nekrona:
Spinae ferens ludibrium
Rex, spina carens, pungitur,
spineti purgat vitium,
dum spinis punctus moritur.
(Konungen, själv utan törnen (= synd), sargas, när han bär
tornets gyckelkrona, och rensar bort de skadliga törnena,
när han dör, stungen av törnen.)
Brynolfs konst överträffas dock av Linköpingsbiskopen
Nils Hermansson i det officium över Birgitta som han för­
fattade på 1380-talet. Sällan har stram språklig behärskning
och välljudande harmoni förenats så skönt som i hans mest
kända hymn med begynnelseorden "Rosa rörans bonita-
tem". Rimofficier diktades under hela medeltiden, men till
denna nivå nådde man inte mera.
Den andliga litteraturen under senmedeltiden är rik och
mångfaldig. Det skrevs predikningar, helgonbiografier, mi­
rakelsamlingar och uppbyggelseböcker. Men litterärt värde
har bara få av dessa alster.
Medeltiden 29

30. Balladerna
Mycket litet av medeltidens litteratur känns riktigt levande
i dag. Framför allt hindrar språket förståelsen. Till den
levande diktning som har rötter i medeltiden hör balladen
eller, som man tidigare sade, folkvisan. Att balladen ännu
är levande beror till en del på att den genom århundradena
levt kvar i muntlig tradition och att språket under tiden
delvis moderniserats. Men framför allt beror det på att
balladen, då den är som bäst, är genuin poesi och med
dramatisk kraft ställer fram människoöden för våra ögon.
Detta kan tyckas märkligt, med tanke på att människoskild­
ringen i balladerna är stereotyp och språket formelaktigt
och att man aldrig får se in i personernas inre utan männi­
skornas känslor visas genom dialog och handling. Men just
härigenom kan balladen - liksom den isländska sagan, som
den i detta avseende är besläktad med - nå en monumental
verkan. Ett utomordentligt prov på detta ger den kända
balladen om Ebbe Skammelsson, som träder "så mången
vill stig” . Så här skildras den ödesmättade stund, då Ebbe
kommer tillbaka till sin trolovade och får veta att hon just
firar bröllop med hans bror:
Ebbe kastar sin häst omkring,
han ville då dädan rida.
Efter lupo hans systrar två,
de bödo honom hemma bliva.
Hans moder fick i betslet och höllt
och bad honom hemma bliva,
det ångrade henne mång tusend gång
att hon icke lät honom rida.
Det var Ebbe Skammelsson,
leder bruden opp för lofts bro:
"Minnes I, liten Lussa,
I lovade mig eder tro?”
” All tro jag lovade eder,
den gav jag eder broder,
I alla de dagar jag leva må
vill jag eder vara för moder.”
Ebbe han går i stuvan in "Jag fäste eder ej till moder,
och hälsar på alla bänkar, ej heller till min svära [= svärmoder]
hans broder fick [= gav] honom sölvkar i hand, utan att vara min fästemö
bad honom för bruden skänka. och så min hjärtelig kära."
Ebbe han skänkte den långe dag
både mjöd och vin,
var den gång han på bruden såg
runno honom tårar på kind.
Det var Ebbe Skammelsson,
han sitt svärd utdrog,
det var liten Lucie,
hon under hans fötter dog.
Våldsamheten i Ebbes känslor visar sig i att han genast vill
rida från gården. Orden om att modern kom att ångra att
hon höll honom kvar riktar uppmärksamheten mot det
obönhörliga slutet och förebådar detta. Ingenting sägs di­
rekt om vad Ebbe känner under festen, men orden om hans
gråt antyder hur han med möda håller tillbaka sin hämnd.
Slutet kommer ändå på kvällen, när han talat med bruden
och i en bitter replik gjort klart vad äktenskapslöftet betyd­
de. Vi ser här prov på den antydningens och det outsagdas
30 Medeltiden

31. BALLAD
Långdans. (Kalkmålning i 0rslevs
kyrka, Danmark). På denna
kalkmålning från omkring 1400
visas en långdans av det slag
som man antar att balladerna
sjungits till. Damerna är ogifta,
vilket framgår av att de bär kro­
na på utslaget hår. Att de till­
hör adelsståndet är tydligt.
Dansen nämns i många balla­
der. I "Herr Nils vinner sin
brud" lyder omkvädet: "Här
dansar både fruar och mör".
Visan antyder också att man
kunde hoppa in i dansen:
"Herr Nils han i dansen
språng".
konst som kännetecknar balladstilen. Mästerskapet härvid­
lag når visan om slaget vid Lena i fyra knappa rader:
Fruarna stå i höga loft,
de vänta sina herrar hem komma.
Hästarna komma blodiga hem,
och sadlarna äro tomma.
Balladerna är berättande dikter, men berättelsen visar oss
inte hela skeendet utan är episodisk. Väl fixerade scener,
ofta med dialoger, visar vad som sker; det som ligger där­
emellan och motiverar handlingen får läsaren själv supple­
ra. Man talar därför med rätta om balladernas dramatiska
karaktär. Till det dramatiska hör också det snabba införan­
det av handlingsmoment. Handlingen framställs objektivt:
någon berättare framträder inte. Det är otänkbart att en
ursprunglig ballad skulle börja med en utsaga av ett diktjag
av typen "jag drömde mig en dröm en natt" - finner man
sådant är det fråga om sentida balladimitation. Däremot
kan man tala om ett subjektivt-lyriskt inslag i omkvädena.
Dessa, som hör till balladens karakteristika, står nämligen
helt fria i förhållande till balladernas berättelser. De anger
balladens stämning eller tema - i visan om Ebbe Skammels-
son lyder omkvädet: "Förty träder Ebbe Skammelsson så
mången vill stig". De kan också, med en schablon, ange tid
eller plats för handlingen. "Solen skin rödan" och "A llt
under linden den gröna" lyder omkvädena i en visa om
Maria Magdalena.
Personteckning och situationsbeskrivning i balladerna är
summarisk och gärna formelaktig:
Och liten Karin tjänte
på unga kungens gård,
hon lyste som en stjärna
bland andra tärnor små.
Hon lyste som en stjärna
allt bland de tärnor små,
och unga kungen talte
till liten Karin så:
Hjälten i balladen är en "fager ungersven" med "gulan
lock", flickan är en "stolts jungfru" och "upprunnen som
liljevand" (med växt som en liljestängel). Skall hjälten bege
sig på resa heter det att han "axlar sitt skarlakans skinn"
Medeltiden 31

32. och rider sin "gångare grå". Flickan sitter i sin jungfrubur
"på högan loft" och kammar sitt gyllene hår. En utomhus-
scen kan vara "söder under ö". Om stark stilisering vittnar
orealistiska påståenden som att "han band sin häst vid
liljekvist". Få djur och växter nämns vid namn. Trädet är
nästan alltid en lind, blommorna rosor och liljor.
Balladerna har tre strofformer, alla med omkväde. Man
anser i allmänhet att tvåradingen är äldst. Det går också att
visa att fyrradingen bara är en uttänjd tvårading. Omkvä-
dets funktion förstår man, då man tänker på att visan är en
dansvisa. Vid dansen sjöng en försångare själva visan,
medan alla sjöng med i omkvädet som i en refräng. Hur
dansen gick till kan vi sluta oss till både av medeltida
kalkmålningar och av traditionen på Färöarna, där man
ännu sjunger ballader i en långdans, som leds av en för­
dansare, vilken samtidigt är försångare.
Balladerna har skiftande innehåll och kan med hänsyn
till detta indelas i olika typer. Den vanligaste typen, av
många ansedd som den äldsta, är riddaruisan. Personerna i
denna hör hemma i adeln, det råder höviska konventioner i
språk och uppträdande och huvudtemat är kärleken, vil­
ken liksom i romans bretons är en betvingande makt, ofta
förbunden med svartsjuka som leder till våldsdåd. Man
brukar också som en särskild typ nämna historiska visor,
även om en del av dessa lika gärna kan kallas riddarvisor.
De historiska visorna använder ett historiskt stoff, berättel­
ser om strider mellan länder och släkter eller, som i en
framträdande grupp, brudrov ur kloster, men det historis­
ka stoffet är starkt förvanskat och inte alltid igenkännligt.
Naturmytiska visor handlar om naturväsen som älvorna,
näcken eller bergakungen och den hemlighetsfulla makt de
kan få över människor. Legendvisorna har religiös karaktär
och använder legendstoff. I många fall är de nog författade
av kyrkans män, som ville använda en populär genre för
kristna syften. Alla dessa typer har danskt eller svenskt
ursprung. Helt annan karaktär har en typ visor med väst-
nordiskt (norskt eller färöiskt) ursprung, som man kallar
kämpavisor. De skildrar kampglada män, ofta hämtade ur de
isländska eller forngermanska sagogallerierna (Sigurd Faf-
nesbane, Holger Dansk och andra), och de är muntra och
kraftfulla, medan de övriga typerna gärna har elegisk eller
tragisk ton.
Balladerna har allmänt ansetts höra till den medeltida
litteraturen. Den traditionella uppfattningen är att deras
blomstringstid var 1200-talet och första hälften av 1300-
talet, att produktionen stelnade under perioden 1350-1550
och att vi därefter har efterklang ett hundratal år. Uppteck­
ningar av ballader gjordes emellertid först under 1500-talet,
dels i adelskretsar och där mest av damer, dels också av
lärda män med antikvariska intressen. Från medeltiden har
vi i hela Norden bara några få balladfragment.
Balladernas ålder och ursprung har därför blivit en av
den nordiska litteraturhistoriens stora tvistefrågor. Tvisten
gäller också vilken miljö balladerna ursprungligen tillhört.
BALLADERNAS STROF­
FORMER
Enklast är tvåradingen med ett
omkväde:
Herr Peder han for sig söder
under ö
där fäste han sig så vänan en
mö.
- Men hjärtans allrakäraste,
vad sörjen I då?
("Harpans kraft")
Tvåradingar med dubbelt om­
kväde förekommer också:
Liten Kerstin och hennes mo­
der, de lade gull i bår,
- vem bryter löven av liljeträd -
liten Kerstin, hon sörjer sin fäs­
teman ur grav.
- 1fröjden eder alla dagar.
("Sorgens makt")
I fyrradingen finns bara ett om­
kväde och raderna två och fyra
rimmar:
Burman håller för staden ut,
han låter sin skölden skina:
"Statt upp, Israels konung,
du giv mig dotter dina!"
- Holger Dansk han vannt se­
ger av Burman.
32 Medeltiden

33. Efter 1600-talet levde nämligen balladerna kvar bland all­
mogen, och ända in i vår tid har det funnits traditionsbära­
re som kunnat sjunga visorna. I Herders efterföljd såg
romantikerna balladerna som genuint folkliga och anony­
ma skapelser och kallade dem därför "folkvisor". Snart
kom en reaktion mot denna syn, och man hävdade att
balladernas miljö och värderingar är den höviska kulturens
och att det var hos adeln visorna levde, när de först upp­
tecknades. Beteckningen "folkvisa" förkastades. I modern
tid har flera forskare gått ifrån uppfattningen att balladerna
i allmänhet skulle ha tillkom m it redan under medeltiden.
En teori är att de äldsta balladerna skulle ha skrivits av
kringfarande lekare för marknadsbesökare och att flertalet
ballader skulle ha tillkom m it efter 1500. En sådan teori
skulle ge termen "folkvisa" ett nytt innehåll. A tt många
ballader skildrar adelsmiljö utgör inget hinder: även skil-
lingtrycken, som spreds bland allmogen, handlar ofta om
de högre stånden. Adelns intresse för visorna skulle enligt
denna teori vara sekundärt och spegla en nostalgisk medel-
tidssyn. Teorin är tänkvärd och en formel som "det vill jag
för sanning säga" förstås väl bäst om man tänker sig den i
ett framförande på en marknad. Det torde likväl vara ofrån­
komligt att själva balladgenren med sina olika typer var
utbildad redan ganska tidigt under medeltiden, kanske
redan under 1200-talet. Frågan om balladernas ålder häng­
er nämligen intim t samman med hur man ser på element i
Eufemiavisorna och Erikskrönikan som påminner om visorna:
använder dessa dikter balladformler eller övertar ballader­
na formler som finns bland annat i dessa dikter? Det före­
faller mer troligt att de berättande dikterna tar upp ballad­
element. I så fall skulle balladen som genre ha funnits
redan vid 1300-talets början.
Sedan den ursprungliga balladdiktningen upphört an­
vände författarna gärna balladimitation, då de ville skapa
intryck av folklig poesi eller ville nå ut till folket med sitt
budskap. Under Karl XII:s tid skrev Gunno Dahlstierna
propagandavisor i balladstil. Den mest berömda är "Giöta
Kiämpa-Wisa":
Herr Pädar han drömde en dröm om a Natt,
Dä war alt om så weener ena Möja:
Den wille han i sömnen så giärna taga fatt.
Han nappa henne hårdt i sin Slöija.
I hafwen dät wäll hördt at CARL KUNG bar sårgian för
hennar.
A tt det är fråga om im itation syns tydligt, trots fraser som
"H err Pädar han drömde en dröm " och " I hafwen dät wäll
hördt". Dahlstierna brukar dialekt, medan äkta ballader är
påfallande dialektfria, och han rimmar alla fyra raderna.
Dahlstiernas exempel följdes under frihetstiden av bl.a.
Olof Dalin.
Medeltiden 33

34. <
$etteffa
34 Reformation och humanism