SlideShare a Scribd company logo
1 of 84
Download to read offline
Kristel
av EvaBirgitta
Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7
Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13
Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19
Kapitel 20 Kapitel 21
Tillbaka till hemsidan
Kapitel 1
Det var nog tredje, fjärde, kanske femte gången jag gick förbi utanför damfriseringen några kvarter
bort. Hela tiden hade mitt mod svikit mig strax utanför dörren. Antingen hade det funnits andra i
lokalen, eller så hade jag fått för mig att någon stirrade på mig. Nu var det i alla fall tomt. En hastig
tanke flög genom huvudet att hon stängt för dagen. Med tveksamma steg närmade jag mig dörren,
och försökte se in genom de lätta tyllgardinerna som hängde innanför fönstret. Fortfarande kunde
jag inte se någon i lokalen. En strid ström av blandade känslor for genom min kropp. Främst var det
en besvikelse att, nu när jag äntligen fått mig så här långt så skulle det ändå inte bli av, men
samtidigt fanns där också en lättnadskänsla att inte behöva konfronteras med nya okända faktorer.
Det var som om det fanns flera viljor i min kropp, en som tvingade mig framåt och en som sa "ta
det lugnt, tänk på att du faktiskt är kille. Killar gör bara inte så här". Jag hade precis bestämt mig
för att lyssna på min "killröst" och ge mig därifrån när jag hörde en röst bakom mig
- Varsågod och stig in bara, jag var bara över i tobaksaffären en sväng.
När jag vände mig om tittade jag rätt in i ägarinnans ögon. En kvinna runt de 40. Hennes bruna
ögon tindrade och hela ansiktet lyste av glädje. Jag hade mött henne många gånger här på gatan,
och jag hade alltid beundrat hennes kropp och figur. Lite i smyg hade jag tagit reda på det mesta
om henne. Jag visste att hon var gift och hade två barn. Hon bodde i en förort, och reste in hit till
salongen med buss. Hur mycket hon visste om mig var oklart, men hon hälsade alltid så glatt när vi
möttes. Tillsammans gick vi in i salongen och jag hängde av mig min jacka.
- Varsågod och sitt, jag förstår att du vill ha en klippning!
Jag satte mig ner i stolen som hon pekade på och väntade tills hon svepte om mig ett svart
plastskynke. Innan hon fäste det i halsen placerade hon en pappersremsa mellan halsen och
skynket. Därefter började hon dra sina fingrar genom mitt hår och liksom känna av dess form och
struktur.
- Hur mycket vill du ta? Faktiskt nästan synd att ta någonting alls. Ditt hår är väldigt fint och
följsamt, och idag kan ju killar ha lite längre hår utan att någon reagerar. Men det är ju du
som bestämmer!
- Jo, visst är det så, började jag lite trevande, jag vill nog inte heller att du tar för mycket,
egentligen helst ingenting.
Sida 1 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Ingenting! skrattade hon till, vad är det då du vill?
Jag kände hur rodnaden spred sig i mitt ansikte, men jag samlade ändå ihop mig och med en tupp i
halsen pressade jag fram
- Jag skulle vilja att du la upp håret på mig, alltså så som du gör med tjejer, jag menar... jag
vill.... jag vill ha en tjejfrisyr.
Hon tittade på mig genom spegeln, och hennes roade min förbyttes snabbt till ett mer allvarsamt
ansiktsuttryck
- Förlåt mig att jag skrattade, det var inte min mening att genera dig. Förlåt mig. Självklart
kan jag ordna till den frisyr du vill ha. Först och främst så behöver vi inte ha det här skynket.
Jag skall byta ut det mot ett mer passande.
Hon tog snabbt av mig det svarta skynket och kom tillbaka med ett ljusgult skynke med
spetsinläggningar. Det här skynket var även vidare i halsen, det behövde ju inte skydda mot
hårklipp.
- Så där! Nu kan vi börja fundera på vilken frisyr du vill ha. Har du själv några funderingar?
- Egentligen inte, bara att den skall vara så kvinnlig som det går. Mitt hår har ju lite självfall,
så någon lockig frisyr bör det väl bli. Jag vill ju också att den passar mitt ansikte.
- Helt rätt, jag tror jag kan se framför mig vilken frisyr ditt ansikte behöver. Låt mig göra det
jag tänker på, vi kan alltid förändra det hela om det inte passar.
- Varsågod, håret är ditt, svarade jag med ett brett leende.
Monika, som hon hette, satte fart. Först gick vi iväg till tvättavdelningen, och jag fick luta mig
bakåt och få den underbaraste behandlingen någonsin. Hennes mjuka händer smekte genom mitt
hår och masserade in schampot ända ner i hårrötterna. Sedan följde flera sköljningar innan hon
masserade in någon väldoftande vätska i mitt hår och torkade sedan bort den värsta fuktigheten
med en frottéhandduk. Vi återvände därefter till den första stolen och hon rullade fram en ställning,
fylld av spolar. Efter att ha kammat ut mitt våta hår började hon dela in det i sektioner. Snabbt tog
hon, sektion för sektion, och rullade upp håret på olika stora spolar. Varenda litet hårstrå följde
villigt hennes rörelser och förankrades på säkert sätt mot min skalp. Det stramade och sträcktes lite
här och var, men det kändes ändå helt underbart. Hela tiden pratade vi oavbrutet om väder och vind
och alla andra neutrala ämnen. När alla hårstrån fångats upp tog hon upp ett stort nät som hon knöt
runt mitt huvud. Därefter greppade hon tag i en stor torkhuv och drog ner den från sin ställning i
taket. Innan hon trädde den på mitt huvud så sade hon
- Nu måste ditt hår torka. Det tar ungefär 45 minuter, så jag lämnar dig ensam nu. Det går
ändå inte att prata när huven är på. Här har du lite tidningar att läsa under tiden. Ha det så
bra!
Jag hann inte svara innan hon sänkte ner huven runt mitt huvud och jag omslöts av ett monotont
surrande. Men jag kände en stor tillfredsställelse i det jag såg när jag lyfte blicken och titta in i
spegeln.
Minuterna rann snabbt iväg, och Monika kom fram för att lyfta undan torkhuven. Hon kände
försiktigt på en av spolarna innan hon konstaterade
- Håret är torrt, så nu skall vi trolla fram din nya frisyr. Är du beredd!
Sida 2 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Ja, svarade jag och log lite spänt.
Alla spolar försvann snabbt tillbaka i sin korg och mitt huvud blev till ett enda myller av lockar.
Monika såg dock inte det minsta tveksam ut, utan tog tag i en hårborste och kammade med kraftiga
tag ut lockarna. Även nu följde håret lydigt med och framför mina ögon växte en mycket kvinnlig
frisyr fram. Mitt hår fick mycket större volym , både upptill och på sidorna, och mitt avlånga
ansikte ramades in på ett vackert sätt. Även om fortfarande kände igen mitt ansikte, så hade
intrycket klart förändrats, Det var inte längre en man som syntes i spegeln. Det var kanske inte
heller riktigt en kvinna, men det var inte långt dit. Monika var uppenbarligen också nöjd med det
hon såg och fångade min blick i spegeln innan hon började
- Är det något åt det här hållet du tänkt dig?
- Ja, faktiskt, det ser väldigt bra ut. Du har gjort ett fantastiskt fint jobb!
- Tack, men det hänger inte så mycket på mig. Ditt hår är väldigt tacksamt att jobba med.
Tänk att det faktiskt är så att killars hår är mycket lättare att jobba med. Orättvist mot oss
tjejer helt enkelt, skrattade hon
- Ja, så du menar att fler borde göra som jag, fortsatte jag
- Gärna för mig, då skulle jag få mer att göra, och det säger jag inte nej till. Föresten, förlåt
mig om jag tränger mig på, men är det av någon speciell anledning du ville ha tjejfrisyr? Vill
du berätta, så lyssnar jag gärna.
- Ja, började jag, jag tror du har förstått sammanhanget. Jag skall berätta för dig. Jag är
transvestit, och har drömt om att få uppleva det här jättelänge.
- Jo, jag förstår nu att du är transvestit, jag förstår också varför du har cirklat som en osalig
katt kring min salong. Det måste ha varit i flera veckor som du hållit på och vankat här
utanför?
- Ja, skrattade jag. Det har jag, men det var först idag som det blev av. Hade du inte kommit
bakom mig, så hade nog modet svikit mig även den här gången.
- Jag förstår att det har varit svårt, men nu är det gjort. Hur känns det nu då?
- Helt perfekt, jag kan inte tro att det är jag där i spegeln. Det känns så fint, så speciellt.
- Ja du passar verkligen i den här frisyren. Ditt ansikte fick en helt annan framtoning. Men,
jag misstänker att du inte är nöjd med bara det här. Jag känner på mig att du har ytterligare
planer och mål i din bakficka. Vill du berätta?
Så kom så hela historien fram. Jag hade blivit arbetslös för en dryg månad sedan. Min arbetsplats
gick helt enkelt i konkurs, och 35 anställda blev ställda på bar backe. Ansträngningarna att få nytt
jobb hade slagit helt slint. Kontorsråttor, skrået som jag tillhörde, letade man inte efter med ljus och
lykta. Tvärtom. På förmedlingen hade man inte gett mig större hopp om jobb förrän efter
sommaren. Med detta i åtanke, och för att trösta mig själv, hade min transvestism blommat upp
som aldrig förr. Jag klädde om några stunder varje dag, och tänjde mer och mer på mina gränser.
För varje dag blev stunderna längre och längre, samtidigt som jag insåg att jag måste få hjälp för att
kunna leva ut som kvinna. Jag hade bestämt att ge kvinnan inom mig en chans, nu när jag ändå inte
kunde få något arbete på ett tag. Att få hjälp med mitt hår hade blivit min första åtgärd i den
riktningen, och äntligen hade den blivit av. Monika lyssnade tålmodigt på historien. Hon ordnade
tom fram lite fika för oss två, medan jag berättade. Till slut tog hon till orda
Sida 3 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Jag kan inte annat än bli förundrad över hur tillfälligheter styr över våra liv. Och vilket
intressant beslut du fattat. Jag är imponerad över din beslutsamhet. Om jag förstår saken rätt
så har du tänkt leva som kvinna ett tag framåt?
- Ja, om jag lyckas med det. Jag vet ju ännu inte hur andra uppfattar mig. Jag vill i alla fall
försöka.
- Jag tycker du är på god väg att bli en övertygande kvinnogestalt. Men dina kläder behöver
ju bytas ut. Dom passar inte ihop med ditt nya ansikte.
- Nej, det syns ju klart och tydligt, svarade jag. Jag har dock planerat även för det. Skulle det
vara för mycket begärt att få låna din toalett en stund.
- Menar du att du har kläder med dig! kom det överraskande från Monika, visst får du låna
toaletten. Varsågod, help yourself!
Jag hämtade min kasse och smet in på toaletten. Det tog inte lång stund för mig att byta om. Jag
hade redan trosor och strumpbyxor på mig, det var bara att sätta på behån, och hoppa i klänningen.
Mina sandaler byttes snabbt ut mot högklackade sandaletter. Tånaglarna lyste redan röda och fina
genom de tunna strumpbyxorna och mina armar och ben var lena som sammet efter den behandling
de fått utstå den senaste tiden med hårborttagningsmedel och andra välgörande krämer. Inte ens
under armhålorna fanns det en tillstymmelse till hårbuske. Efter en lätt puff från parfymflaskan och
med lite bijouterier kring hals och handled var jag nöjd och återvände ut till Monika.
- Dra mig på en skottkärra, utbrast hon. Vilken förvandling! Jag tror inte mina ögon. Du är ju
jättetjusig!
- Tack, förtjänsten är väl egentligen din, kontrade jag.
- Kom fram hit så får jag beskåda dig närmare!
Jag gjorde henne till viljes och hon gjorde verkligen en noggrann granskning av mig. Ingen detalj
undgick hennes falkögon. Speciellt tånaglarna blev hon imponerad av. När granskningen var
avslutad nickade hon glatt och tillade
- Mer eller mindre perfekt. Jag blir riktigt avundsjuk när jag ser vilka förutsättningar du har.
Du kommer att lura vem som helst. Några små detaljer bara. Vill du så kan vi åtgärda lite av
det omedelbart?
- Visst, berätta vad du ser!
- Ögonbrynen! Dom är alldeles för kraftiga. Jag vill plocka dom lite. Sedan har du ingen
make-up alls, förutom nagellacket på tårna. Låt mig få lägga en lätt make-up på dig också.
Bägge dom sakerna bjuder jag på. Sedan tycker jag att du borde göra hål i öronen, det
kommer att bli som pricken över i-et, men det måste jag ta betalt för.
- Vi kör hela programmet, svarade jag.
Vi återvände till stolen framför spegeln, men så fort jag satt mig fällde hon den kraftigt bakåt.
Sedan började hon plocka hårstrå efter hårstrå på mina ögonbryn. För varje hårstrå så stack det till
lite, men efter en stund tänkte jag inte längre på smärtan. Jag slöt i stället ögonen och njöt av den
mjuka beröringen från hennes händer. Efter plockningen övergick hon till att måla mitt ansikte, och
varje steg hon tog förklarades noga och ingående. Hela tiden låg jag tillbakalutad och hade ingen
möjlighet att följa arbetet i någon spegel. Efter en stund gick hon iväg och hämtade ett annat
verktyg. Den skulle hon använda för att göra hål i mina öron. Det stack bara till lite så var det över.
Sida 4 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Nu fällde hon upp stolen och jag kunde se resultatet i spegeln. Nu var det min tur att bli häpen. En
vacker kvinna tittade emot mig. Att hon var 35 kunde man inte ana. Tvärtom skulle jag gissat på
25-30. Sminkningen hade verkligen tagit fram mina kvinnliga drag och de vackra pärlorna som satt
på mina örsnibbar lyste mot mig. Jag var helt förstummad.
Kapitel 2
Monika log förnöjsamt emot mig och kunde inte låta bli att lägga sina händer på mitt hår och forma
till lockarna, trots att allt låg där helt perfekt. Till slut bröt hon förtrollningen med att ställa nästa
fråga
- Skulle du ha något emot att följa med mig till en väninna? Du måste ju vara ivrig att få
pröva dina vingar som kvinna.
- Törs jag det, och vad kommer hon att säga?
- Törs! Du!. Det mod du visat hittills är mer krävande än fortsättningen. Nu ser du ut som en
kvinna, och min väninna och jag skall nog kunna hjälpa dig med resten också. Du behöver
säkert träning i att röra dig som en kvinna också. Jag tycker det är lika bra att sätta igång
genast.
- Vill du verkligen hjälpa mig med det också! Jag tror inte mina öron. Vilken lyckodag för
mig.
- Det är ömsesidigt. Jag har verkligen fattat sympati för dig och din situation. Jag vill göra
dina upplevelser så äkta och riktiga som möjligt. Det är, som du säkert redan förstått,
underbart att vara kvinna.
- Jo, den insikten har jag, annars skulle jag nog inte ha varit så målmedveten och påstridig.
OK. Jag följer med, men bara på ett villkor.
- Och det är?
- Jag vill att din väninna själv skall få avgöra om hon vill att jag kommer. Hon skall veta vem
som kommer.
- Du kan visserligen lura vem som helst, men jag respekterar din åsikt. Den är också väldigt
ädel, ingen kan säga att du gått under falsk varudeklaration. Jag ringer henne genast.
Monika gick iväg och jag fick möjlighet att röra mig runt i lokalen. Överallt fanns det speglar, och
jag ryckte till oavbrutet, eftersom jag fick känslan av att någon annan person kom gående mot mig.
Jag gjorde också några piruetter och såg hur mitt hår följsamt fladdrade ut för att sedan, med en
mjuk vågrörelse, åter lade sig tillrätta. Min knäkorta klänning visade upp två vackert formade
nylonklädda ben. De höga klackarna på sandaletterna gjorde att mina höga vrister markerades extra
tydligt. Jag var mycket nöjd med det jag såg i spegeln, så nöjd att jag inte märkte Monika som kom
upp bakom mig och lade sina händer på mina axlar.
- Det gick bra. Hon ville gärna att du följde med.
- Oh, vad bra! Vad sade hon, och hur kommenterade hon det hela? Kan du förresten berätta
vem hon är? Nu är det jag som är nyfiken, frågade jag ivrigt.
Sida 5 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Vad hon sa! Egentligen inte mycket, mer än att hon blev väldigt nyfiken. Du förstår, både
hon och jag har sådana yrken där vi ständigt kommer i kontakt med annorlunda och
spännande människor. Hon har en egen liten klädbutik, och där, liksom här, kommer många
in för att få råd och prata av sig lite.
Mer blev inte sagt, utan Monika började med förberedelserna att stänga salongen. Jag betalade det
jag var skyldig, och medan Monika avslutade sin kassa passade jag på att lacka mina fingernaglar i
samma nyans som tånaglarna. Jag fiskade också upp en handväska ur min kasse och började att
flytta över mina tillhörigheter till den. Jag stuvade ner mina herrkläder i kassen och gjorde mig redo
att gå. Monika tyckte det var onödigt att släpa på kassen, den kunde gott få stå kvar där. Då fick jag
ju dessutom en anledning att gå ut i morgon också. Sagt och gjort, kassen lämnades och vi klev ut i
försommarkvällen. Väninnan hade sin butik bara några kvarter bort, så Monika tog mig käckt under
armen och likt två väninnor travade vi iväg.
Vi kom fram till "Lottens Boutique" efter några minuter och klev in. En stor öppen lokal, fylld med
kläder mötte oss. I ena hörnet stod en kvinna och samtalade med en kund. Monika vinkade och fick
en nickning tillbaka. Kunden kastade ett snabbt öga mot oss innan hon åter fortsatte att titta på
kjolen som kvinnan höll upp. Vi började röra oss runt i lokalen och bläddrade förstrött bland alla
rader av kläder. I en annan avdelning av lokalen fanns ett stort sortiment av underkläder och lite
smink och bijouterier. Det enda som saknades för att klä kunden från topp till tå, var skor och
ytterkläder. Det dröjde inte länge innan kunden bestämde sig för att köpa kjolen, och strax efteråt
kom den andra kvinnan fram till oss. Monika tog till orda
- Lotten, det här är.... Förresten vad heter du, skrattade Monika till, Jag kom precis på att jag
inte vet vad du heter?
- Jag heter Krister, svarade jag.
- Nej, Krister kan du inte heta, det stämmer ju inte alls med vem du är nu. Få se Krister,
Krister....
- Kristel! Kom det från Lotten, vad sägs om det?
- Kristel, upprepade jag, låter ju väldigt lika, men det är väl bra. Om jag säger fel någon
gång, så är det ju lätt att korrigera.
- Då döper vi dig härmed till Kristel, förkunnade Monika och fortsatte. Nu kan jag presentera
er. Lotten! Det här är Kristel, Kristel möt Lotten!
- Välkommen hit, svarade Lotten och gav mig en vänskaplig kram. Verkligen angenämt att få
göra din bekantskap, men om jag inte tar helt fel så är det inte första gången du är här i
butiken.
Jag rodnade lätt, innan jag besvarade hennes påstående
- Du har rätt! Jag har varit inne förut. Jag har även handlat lite av dig.
- Ja, jag vill minnas det. Jag kommer ihåg dig för jag tyckte det var så underbart med en man
som var så säker på både storlekar och modeller. Ingen tvekan om vad din fru skulle ha. Då
reagerade jag på just det sätt jag just sa. Nu förstår jag bättre. Det var aldrig till din fru, eller
hur?
- Helt rätt, Jag har inte ens någon fru. Men då ville jag inte avslöja mig, utan använde det
som täckmantel.
Sida 6 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Men nu har du tagit steget fullt ut, och jag kan inte annat än gratulera dig till ett korrekt val,
du är mycket övertygande som kvinna. Min kund reagerade absolut inget heller. Det skulle
jag i så fall märkt. Fin frisyr förresten. Jag kan ana Monikas händer bakom den frisyren.
- Tack, jo Monika har gjort massor för mig. Utan den här frisyren skulle jag inte haft det
självförtroende som jag just nu känner. Första intrycket betyder så mycket, och frisyren är
där en viktig punkt som ni kvinnor fäster er uppmärksamhet på.
- Fel, inte ni kvinnor, säg vi kvinnor. Du är en av oss nu, rättade Lotten mig.
Lotten tog tag i mina händer och gav mig ännu en kram innan hon släppte taget om mig och
fortsatte.
- Låt mig bara stänga butiken, så sätter vi oss ner och planerar kvällen. Knalla gärna runt
under tiden.
Vi nickade bara till svar innan Lotten vände på klacken och gick för att låsa dörren. Vi började titta
på lite kläder.
- Jag vet inte hur mycket kläder du har hemma, men säg till om det är något du vill ha hjälp
med att hitta, började Monika.
- Jag behöver nog det mesta. Mina kläder är nog, tyvärr, lite off-date. Har inte riktigt kunna
hänga med i modetrenderna. En annan tendens är ju att man först skaffar festkläder, de känns
liksom mer kvinnliga, men dom går ju inte att använda till vardags. Sedan behövs ju
underkläder också. Sånt går ju alltid åt, och skall jag nu vara kvinna på heltid, så behövs det
ju lite mer.
- Låter som om du behöver en basgarderob för vardagsbruk. Kom så tittar vi ut några plagg.
Monika hjälpte mig att plocka fram några plagg, innan hon skickade in mig i ett provrum. När jag
kom tillbaka ut hade Lotten anslutit och gemensamt skärskådade vi klädvalet. Några ytterligare
plagg plockades fram och till slut hade en liten, men ändock, hög av kläder samlats som fallit mig i
smaken. Under en av provningarna hade Lotten assisterat mig i provrummet, och observerat att jag
använde ett par nylonstrumpor som fyllning i behån. Hon försvann iväg och kom strax tillbaka med
ett par ostyriga geleklumpar, som hon utan tvekan stoppade i mina kupor. Jag kände genast hur min
tyngdpunkt förändrades, och måste sträcka lite extra på ryggen för att hålla emot. Dessutom, när
jag greppade tag om en kupa, så kändes mina fyllningar precis som riktiga bröst. Lotten var som
vanligt observant och fyllde i
- Dom är gjorda av silikon och är avsedda som bröstproteser. Jag har sådana eftersom jag är
ett utprovningsställe för bröstopererade kvinnor. Dom kostar lite, men jag tror att du kommer
att finna det vara en bra investering. Nu tog jag bara två i högen. Vill du så provar vi ut ett
par som passar dig och din kropp.
- Väldigt gärna. Det känns så riktigt, så naturligt. Jag visste inte att det fanns sånt här.
- Man kan inte veta allt. Jag tycker du kan väldigt mycket ändå. Du har gott öga för det som
passar ihop. Bra smak helt enkelt.
Lotten väntade inte på svar utan försvann iväg och kom tillbaka med flera stora askar. Sedan
började hon förklara de olika formerna och storlekarna som fanns i askarna. Normalt finns ju ett
bröst kvar, och det gäller att hitta en "tvilling" till den. I mitt fall kunde vi ju vara lite mer fria. Jag
ville dock inte bli någon bystdrottning, utan såg gärna att storleken hölls på rimlig nivå. Vi provade
Sida 7 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
lite olika storlekar innan vi tyckte att vi hittade den rätta. Hon försvann iväg igen, och när hon kom
tillbaka bad hon mig att ta av mig min behå.
- Här har jag en helt ny produkt. Dom du provat hittills har ingen fästanordning, utan är
beroende av att du använder behå. Dom här proteserna, däremot, har en baksida som
automatiskt fäster mot din hud. Du kan därför utan problem vara utan behå, eller, vilket jag
tror är mer realistiskt, du kan ha behå men ta av och på den utan att du behöver fundera på
var proteserna är. Du blir friare och kommer att se mer naturlig ut. Låt armarna hänga slappt
längs sidorna så skall jag placera dom på rätt ställe.
Jag lydde och kände hur proteserna fäste mot min kropp. Efter några sekunders lätt tryck, släppte
Lotten greppet och protesen satt kvar. Hon fångade upp nästa och gjorde likadant med den. Jag
tittade beundrande på min spegelbild, men kände att det var något som saknades. Jag hann inte
tänka klart tanken innan Lotten tog upp två små brunfärgade saker ur en liten ask och noga
studerade proteserna hon nyss satt fast. Med ett lätt tryck satte hon dit dom små sakerna, och då såg
jag vad det var. Bröstvårtor. Mycket naturliga bröstvårtor hade hon fäst mot proteserna. Nu blev
också spegelbilden komplett. Jag hade, snabbt och enkelt, begåvats med två prydliga och stolta
bröst.
Nu fick jag mig också en lektion i hur man satte på sig en behå. Min gamla teknik dög inte längre.
Brösten skulle fångas upp av kuporna och inte pressas in med våld. Jag var tydligen en läraktig
elev, för både Lotten och Monika var, efter några försök, nöjda. Det var dags att avsluta den här
omgången av provningar, så jag satte på mig min klänning, som fått godkänt av båda. Lotten bjöd
sedan in oss bakom kulisserna och vi slog oss ner i hennes kombinerade lager, uppackning och
lunchrum. Några kaffekoppar dukades raskt fram medan vi började prata om vad kvällen skulle få
för inriktning.
Monika och Lotten hade sedan gammalt en tradition att gå ut på onsdagskvällarna. De gjorde sällan
några märkvärdigheter, utan det var mer ett sätt att koppla av från både arbete och hem. Även
Lotten var gift och hon hade tre barn tillsammans med maken Leif, en byggnadssnickare. Nu i kväll
ville de hitta på något speciellt, för att fira min första riktiga kväll som kvinna, men vi kunde inte
bestämma oss för vad. Det var först när jag drog mig till minnes vad vi sagt om kläderna som vi
kom på vad vi skulle göra. För mig var ju vardagen, och det som hörde till den, som var det
speciella. För mig var allt nytt och spännande. Det behövdes inga extravaganser, åtminstone inte
ännu, för att jag skulle få känna mig som en speciell person. Vi bestämde oss därför att göra precis
så som de tänkt. Falla för spontana idéer och bara utnyttja den vackra försommarkvällen.
Efter att ha bättrat på vår make-up drog vi oss iväg. I sakta mak skred vi genom nästan folktomma
gator på väg in mot centrum. Monika och Lotten småpratade hela tiden, medan jag föredrog att
lyssna och lära. Dessutom var jag osäker på hur pass kvinnlig min röst var, så jag föredrog att vara
lite passiv. Nu närmade vi oss centrum, och genast tätnade leden med flanerande människor. Ett
antal killar vände sig om efter oss och jag blev påtagligt nervös. Både Lotten och Monika lugnade
dock mig att det var inget märkvärdigt. De såg bara tre galanta damer på vift, inget annat. Jag
skulle bara titta rakt fram och alltid ha ett småleende på läpparna. När jag blev lite mer självsäker,
så kunde jag fånga killens blick och svara med ett extra leende. Det gjorde alltid susen enligt mina
två mer erfarna väninnor.
Vi närmade oss nu en stor park och från utomhusscenen hördes smäktande toner från en orkester.
Alldeles i närheten fanns en uteservering så beslutet var snabbt taget att slå oss ner och njuta en
stund. Monika kilade iväg och kom snart tillbaka med en bricka fylld av läckra bakverk.
- Egentligen får väl varken du eller vi äta så här mycket godsaker. Vi måste ju tänka på den
kommande badsäsongen och kunna komma i bikinin även i år, sade hon skämtsamt.
Sida 8 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Lotten och jag viftade snabbt bort hennes inlägg och alla tre gav sig i kast med att länsa faten.
Mellan två tuggor vände sig Lotten mot mig och frågade
- Kan du inte passa på och berätta lite om dig själv. Jag är så himla nyfiken.
- Jag med, tillade Monika och båda tittade stint på mig
- Jovisst kan jag det, svarade jag efter att ha tittat mig hastigt omkring. Det fanns inga inom
lätt hörbart avstånd. Som jag berättade för Monika så är jag en arbetslös kontorsråtta. Jag har
hållit på och bytt om så länge jag kan minnas, men det är först nu som jag kommit så långt att
jag vill pröva min kvinnogestalt ute bland folk. Så på så sätt så är det här min premiär, och
det är nog min lyckligaste stund någonsin. Jag njuter av allt det som sker, och kan inte förstå
att jag faktiskt sitter här bredvid er, på en uteservering mitt inne i stan, klädd som kvinna.
Och det mest fantastiska av allt är att ingen reagerar och pekar finger åt mig. Jag är
förstummad.
- Vi är lika förstummade, poängterade Lotten. Du uppför dig verkligen exemplariskt. Som
om du alltid varit kvinna. Det finns lite i dina rörelser som behöver slipas till, men det
kommer. Vi behöver inte ha bråttom. Du var arbetslös sa du! Hittar du inget nytt jobb?
- Nej. Jag har sökt överallt, men kontorsråttor är det ingen som vill ha, eller rättare, det finns
för många av oss.
- Har du prövat inom några andra områden, undrade Monika
- Nej, jag kan ju inget annat, och konkurrensen är ju inte mindre hård inom andra yrken.
- Det underliga är ju att det ändå finns jobb, inflikade Lotten. Jag söker en hjälpreda, men
hittar ingen som vill ha det.
- Så du har ett ledigt jobb, svarade jag intresserat.
- Javisst. I säkert ett halvår har jag sökt, men inte fått något napp. Är du intresserad.
- Alla jobb är intressanta. Jag tar det jag får. Vad handlar det hela om?
- Det går rätt bra för mig just nu. Jag hinner inte med att ta hand om alla kunder. Jag har en
som jobbar helger då och då, men hon vill inte jobba mer. Så jag söker en som kan finnas i
butiken halva tiden, och sköta min bokföring andra halvan. Hittills har ingen nappat.
- Jag är klart intresserad, svarade jag.
- Det är faktiskt jag med, kom det från Lotten efter en kort betänketid. Eftersom du ändå är
arbetslös så kunde vi väl utnyttja den situationen genom att vi prövar ett tag. Givetvis får du
betalt, men vi kan, båda två känna att det känns bra.
- Det ställer jag upp på också. Jag vet ju inte hur det är att stå i en butik. Har aldrig prövat på
det. Och sedan är det väl också vad dina kunder tycker. Fungerar det att en kille säljer
damkläder?
- Kille säljer damkläder! svarade Lotten med ett leende, det hade jag inte tänkt mig. Däremot
ser jag gärna att Kristel blir anställd hos mig.
- Du menar... du menar väl inte att jag skulle komma och arbeta i din butik som tjej! utbrast
jag förvånat.
Sida 9 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Jo det är precis det jag menar. Kristel eller ingen. Det är mitt bud, svarade Lotten
Kapitel 3
På slaget 9 stod jag utanför Lottens boutique. Jag behövde inte ens knacka innan Lottens glada
ansikte dök upp innanför glasrutan. Efter ett visst besvär med att få upp ett av låsen, öppnades
dörren och jag kunde kliva in.
- Jag måste få värden att fixa dörren, snart kommer jag inte att få upp den så att kunderna kan
komma in, muttrade Lotten. Förlåt mig! Här kommer du till nytt jobb och blir mottagen av en
muttrande arbetsgivare, förlåt mig. Hjärtligt välkommen hit, Kristel! Vilken fin dräkt du har
på dig. Jag tror bestämt jag känner igen den. Den klär dig fantastiskt bra.
- Tack, och tack för välkomnandet, men du må tro att jag är nervös.
- Vem är inte nervös när man går till ett nytt arbete första gången? Det här kommer att gå
fint. Var dig själv bara.
- Vilken av dom? svarade jag lite ironiskt.
- Din humorist där!, självklart så som du var i onsdags. Du var perfekt. Jag glömde bort mig
flera gånger att du faktiskt är kille. Men att du är kille pratar vi inte mer om. Du är Kristel,
min nya hjälpreda. Kom nu så går vi runt och tittar var allt finns innan vi öppnar.
Vi gick runt, framförallt bakom butiken, så att jag skulle veta lite om hur hon hade ordnat för sig.
Allt var välordnat, så det skulle nog bli lätt att hitta på lagret. Även hennes kontor var ordningen
själv. Det här blev bara bättre och bättre. Lotten tyckte att jag skulle vara så mycket som möjligt
ute i butiken de första dagarna. Gå runt och plocka lite bland kläderna och lära mig hitta. Hon
berättade också att jag skulle få 20% rabatt på alla mina egna inköp. Några speciella arbetskläder
fanns det inte, men 4 ggr om året skulle jag få en komplett uppsättning "arbetskläder". Jag var helt
nöjd med de villkoren. I bakgrunden hörde vi en kyrkklocka slå ett slag, och Lotten gick för att låsa
upp.
Den första kunden anlände och nickade mot mig innan den styrde stegen mot en ställning med
kjolar. Lotten gled diskret upp vid sidan om kunden och de inledde ett samtal. Jag förstod att det
var en stamkund, och vid första bästa tillfället vände sig Lotten mot mig och sade till kunden
- Får jag presentera Kristel, min nye medarbetare. Jag har äntligen hittat någon som kan
hjälpa mig.
- Hej! Jag heter Anita, och är gammal kund här. Kul att träffas, vi kommer nog att träffas
många gånger. Snygg dräkt du har. Den måste vara köpt här, eller hur?
- Det stämmer bra, började jag lite trevande. Jag köpte den i vintras, men då hade jag ingen
aning att jag skulle bli anställd här.
- Och tur är väl det att man inte vet något om framtiden, fortsatte Anita. Nej, jag har lite
bråttom, så skall det bli något gjort så får jag raska på. Jag vill gärna prova den här kjolen, är
det okej?
- Givetvis, svarade Lotten och sträckte ut handen mot provrummet.
Sida 10 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Anita köpte sin kjol, och vi kunde notera dagens första inköp. Jag kände mig också nöjd med min
debut. Anita hade verkligen uppfattat mig som en kvinna, ingen tvekan om det. Lotten kunde heller
inte låta bli att kommentera mitt framträdande. Vi fick en stund för oss själva innan nästa kund dök
upp. Strax efteråt kom det två i sällskap, så nu måste jag ta lite mer aktiv del i försäljningen.
Eftersom Lotten höll på med första kunden, gick jag de två nya till mötes.
- Välkomna! Kan jag hjälpa till med något?
- Tack så mycket. Jo vi är ute efter en blus till min dotter, svarade den äldre av damerna.
- Mamma!, Jag kan faktiskt prata för mig själv, svarade den yngre, något äldre än jag, i en
irriterad ton. Ja , jag vill gärna hitta en vit blus med broderier. Den skall passa ihop med den
här kjolen. Den får gärna ha lite stråveck fram och dessutom långa ärmar.
Jag noterade deras önskemål och gick mot ställningen med de vita blusarna. På vägen dit försökte
jag uppskatta hennes storlek, så redan när jag hittade en blus att visa upp, så var jag noga med att
det blev i rätt storlek. Den föll inte i smaken, men kvinnan hade noterat att storleken var hennes så
hennes tonfall var mycket mildare när hon fortsatte
- Den var inte helt fel, men den stämde inte med den bild jag målat upp för mig själv. Men
det finns väl fler?
- Javisst, svarade jag, samtidigt med att jag tog fram ytterligare en blus.
Det märktes genast att jag prickat rätt. Hon tog den till sig och höll upp den mot kroppen. Mamman
nickade gillande och efter några snabba ögonkast oss emellan, så travade hon i väg till provrummet.
Efter en stund bakom draperiet klev hon ut. Blusen passade verkligen till både henne och kjolen.
Den vackert broderade kragen gav fin kontrastverkan mot hennes rödbruna axellånga pagefrisyr,
och genom det tunna tyget lyste hennes bara bröst tydligt. Hon hade märkt det själv för hon
kommenterade
- Tyvärr måste jag nog använda behå till den här, synd för jag är helst utan. Jag måste nog be
och få titta på en också, jag äger nog ingen som duger under den här blusen.
Vi gick iväg till avdelningen för underkläder och jag började leta lite försiktigt bland alla olika
behåar.
- Jag skulle tro att du behöver en i storlek 80B? frågade jag lite försiktigt
- Vet faktiskt inte, svarade hon. Det är åratals sedan jag använde någon. Vi får väl mäta.
Samtidigt som jag letade efter ett måttband vände hon sig mot mig och sträckte upp armarna.
Hennes bröst stramade mot det tunna tyget och bröstvårtorna pekade uppnosigt mot mig. Jag
hittade ett måttband och sträckte mig runt hennes kropp. När jag sedan höll ihop måttbandet vilade
hennes bröst mot mina händer. Jag fick stålsätta mig själv för att inte tappa fattningen utan
koncentrera mig på måttagningen.
Jag hade sett rätt. Hennes mått var runt 80, och kupstorleken var given. Tillsammans letade vi
igenom ställningen och till slut hade vi några som hon försvann med in i provhytten. Några minuter
senare påkallade hon min uppmärksamhet, och jag gick fram till provhytten. Hon behövde råd om
hur de satt, och även få bekräftat att det var rätt storlek. Inför mina ögon bytte hon mellan de tre
olika modellerna samtidigt som hon påpekade olika detaljer
- Känn här under bysten! Sitter den bra så här? frågade hon mig och visade med all tydlighet
att hon ville ha min handfasta hjälp.
Sida 11 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Jag efterföljde hennes önskemål, men var noga med att inte trampa över någon osynlig gräns. Till
slut hittade vi fram till rätt modell. Den provade hon också tillsammans med blusen. Nu var Lotten
klar med sin kund och ställde sig diskret en bit ifrån. Kunden och hennes mamma var mycket nöjda
med det de såg. De behövde inte lång betänketid, utan bestämde sig för att köpa både blusen och
behån. Hon försvann bakom draperiet igen för att byta om. Mamman och jag gick till kassan och
jag började stämpla in priserna. Dottern kom med varorna och jag vek ihop blusen snyggt och lade
den i en kasse tillsammans med behån. Innan vi slutförde inköpet undrade jag om inte hon behövde
några strumpbyxor också. Hon blev glad att jag påmint henne, så ett par tre Wolfordstrumpor följde
med ner i kassen. Hon betalade kontant och tackade för hjälpen innan hon tog sin mamma under
armen och gick iväg. Lotten kom omedelbart fram till mig
- Det där var skickligt gjort, började hon. Vilken blick för storlekar du har! Dessutom god
smak också. Verkligen skickligt. Jag tror minsann jag gjort ett riktigt fynd i dig.
- Tack, svarade jag med rodnande kinder. Det flöt på fint tycker jag, men det var jobbigt när
jag skulle mäta runt hennes bröst. Det verkade som om hon ville att jag skulle ta henne på
brösten.
- Ja, jag såg det, svarade Lotten skrattande. Men var bara lugn, du kommer att få uppleva
mycket mer än så här. Du skall inte tro att det bara är du som har dina speciella egenheter.
Nejdå, efter ett tag här så har du mött de flesta varianterna som finns i vår herres hage. Var så
säker.
- Jag börjar förstå det, nickade jag.
Det var en ständig ström av kunder som passerade genom hennes affär. Jag började förstå varför
hon behövde hjälp. För det mesta hann Lotten ta hand om kunderna själv, men vid några tillfällen
hoppade jag in och hjälpte till efter bästa förmåga. Jag blev mycket förvånad när så Lotten började
förbereda för stängning. Hade verkligen en hel dag runnit undan? Vi hjälptes åt att räkna
dagskassan, och jag fick tillfälle att se lite av den andra delen av mitt arbete. Vi hade tydligen haft
en bra dag, för Lotten såg nöjd ut när hon presenterade hur stor dagskassan blivit. Vi stängde till
överallt och gick tillsammans tvärs över gatan och stoppade pengarna i bankfacket. Lotten hade
tidigare under dagen undrat om hon fick bjuda mig på middag, så här på min första dag, och när jag
tackat ja, fick jag reda på att det skulle bli hemma hos henne. Lite orolig blev jag inför mötet med
hennes make och barn, men Lotten försäkrade att allt skulle gå bra.
Efter en kort färd genom staden hamnade vi i en villaförort. Lotten rattade bilen säkert fram till ett
gult hus. En välkomnande trädgård låg framför huset och Lottens två döttrar lekte på gräsmattan.
Så fort vi stannat var de framme vid bilen och gav sin mor en kram. De tittade lite blygt på mig
innan Lotten hann presentera mig. Mycket väluppfostrat gick de fram till mig, neg och sade sina
namn, Maria och Malin. Efter presentationen drog de iväg med oss mot huset. Halvvägs fram så
öppnades dörren och ett litet yrväder skuttade ut. Det var Lottens son, som lika väluppfostrat kom
fram och presenterade sig. Han hette Mattias. I kölvattnet dök Leif, maken, upp och vi blev
vederbörligen presenterade för varandra. Det kändes minst sagt underligt att bli presenterad som
kvinna för en man i min egen ålder. Instinktivt kände jag dock att ingen i Lottens familj reflekterat
att jag var någon annan än den jag utgav mig för.
Leif tog genast kommandot och förde mig till husets baksida. Alla de övriga följde i vårt släptåg,
ivrigt berättande för Lotten hur deras dag hade förlöpt. Vi rundade hörnet på huset och framför oss
låg deras altan med middagsbordet färdigt. Vi slog oss ner och likt hungriga vargar grep vi oss an
uppgiften att länsa faten. Till min stora förvåning så lyckades vi också. Inte en smula fanns kvar.
Ungarna hade snabbt försett sig och sedan skuttat iväg på nya äventyr. Vi tre övriga satt kvar ända
fram till att det lilla av skymning som fanns kom och med den lite kvällskyla. Vi gick in i huset och
gjorde husesyn, innan jag fann det lägligt att dra mig hemåt. Leif och Lotten ville bjuda på taxi,
Sida 12 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
men jag tackade nej. Efter att ha tackat för en underbart trivsam och trevlig kväll gick jag ner mot
busshållplatsen.
Min första vecka som butiksbiträde i en dambutik var nu genomförd. Dagarna hade gått fort, och
jag lärde mig nya saker varje dag. Jag utnyttjade också min personalrabatt. Det var ingen hejd på
mig, men jag tyckte nog ändå att jag valde vettiga saker. Lotten hade också övertalat mig att köpa
både baddräkt och bikini inför den stundande badsäsongen, så nu var jag rikligt och korrekt
utrustad. Jag hade också vant mig vid mina bröstproteser, och de var nu ett med mig. En dag hade
jag, på Lottens uppmaning, provat att vara utan behå, och det var en ny och annorlunda känsla. På
något underligt vis så kändes blusens friktion mot proteserna genom dessa och jag fick en känsla av
att dom var verkliga och var en del av mig.
Efter arbetet hade jag rört mig runt i staden och upplevt en härlig känsla att få se allt ur ett kvinnligt
perspektiv. Jag hade funnit stort nöje i att gå i parkerna, längs gatorna och röra mig bland allt folk.
Jag slank in på caféer, eller satt på en parkbänk. Tittade i skyltfönstren och fann att jag började
jämföra med Lottens sortiment. Jag märkte också att jag blev mer observant på vilka kläder och
klädkombinationer damerna hade på sig. Deras utseende betydde inte lika mycket nu, i min
kvinnliga skepnad, som det hade betytt för mig som man. Helheten, kombinationen av kläder, stil
och utseende blev ett viktigare mått på skönheten än bara ansiktets drag, eller kroppens mjuka
böljande former.
I samma takt som mina egna upplevelser av omgivningen förändrades märkte jag att omgivningen
också såg annorlunda på mig. Det var en annan sorts blickar jag fick nu, både av män och kvinnor.
Männen sökte mitt ansikte och mina former, kvinnorna min stil. Jag blev pinsamt medveten hur
mina egna blickar, som man, måste ha känts för en passerande kvinna. Till viss del var det ju en
positiv upplevelse att känna denna forskande blicken, men den bestående känslan var ändå att det
vara bara mitt skal som var intressant. Jag log brett inom mig när jag tänkte på hur lite det yttre
visade, av människan som fanns innanför skalet.
Kapitel 4
På lördagsmorgonen hade jag tänkt sova ut efter en lång och stimulerande vecka, men den
pockande känslan att det fanns så mycket mer att uppleva som kvinna gjorde att jag steg upp lika
tidigt som vanligt. Efter en livgivande frukost, i morgonsolen ute på balkongen endast iförd ett
nattlinne, hade jag hoppat in i duschen. Efter hårtvätten hade jag följt Monikas anvisningar och
masserat in läggningsvätska innan jag började rulla upp håret. Det var jobbigt att stå med armarna
högt upp i vädret och försöka få styr på alla hårtestar där i nacken. Jag hade lagt håret själv en gång
tidigare i veckan, och kände att handgreppen nu började sitta. Men allt tog sin rundliga tid och det
var nästan nödvändigt att ta en ny dusch efter denna ansträngning. Jag satte emellertid på mig mina
underkläder och drog mig ut på balkongen igen. Nu kändes solen riktigt varm mot husväggen, och i
väntan på att håret skulle torka lutade jag mig tillbaka i min solstol och njöt.
Ett signalhorn från gatan nedanför fick mig att rycka till. Jag tittade på klockan och upptäckte till
min förvåning att jag måste ha somnat till, och sovit i över 1 timme. Jag kände på håret och det
hade torkat. Väl tillbaka i badrummet tog det mig inte lång stund att få bort spolarna och kamma ut
håret. Jag blev riktigt nöjd med resultatet, även om det givetvis inte höll Monikas klass på arbetet.
En av de klänningar jag köpt trädde jag på min kropp och fötterna slank ner i ett par bekväma
sandaletter. En snabb sminkning och ett antal bijouterier placerades runt min hals och mina
handleder. De örhängen som Monika satt dit fick duga, men jag påminde mig själv att jag borde
Sida 13 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
titta ut några fler varianter. Sist så droppade jag lite parfym på mig och fyllde min handväska innan
jag gjorde sista kollen i hallspegeln och steg ut i trapphuset.
Precis samtidigt öppnades dörren tvärs över och min granne tittade ut. Jag ryckte till, men återfann
snabbt mig själv. Grannen tittade forskande på mig när jag omsorgsfullt låste alla låsen. När jag var
klar och på väg att gå frågade den gamle mannen
- Ursäkta, är det något som hänt Krister? Jag har inte sett honom på flera dagar. Förresten det
måste nästan vara två veckor sedan.
- Nej, det har inte hänt Krister något, svarade jag, han sysslar bara med lite andra saker just
nu. Under tiden har han bett mig att bo här och hålla ett öga på hans lägenhet. Jag kanske
skulle presentera mig. Jag heter Kristel, och är syster till Krister.
- Jaså, jaha. På så sätt. Jo allt är ni lika, man skulle nästan kunna tro att ni är tvillingar.
- Ja, det är många som tror det, svarade jag undvikande
- Ja, det var ju bra att vi fick veta, så vi slapp undra. Ha en trevlig dag.
- Tack själv
- Förresten, kom gärna in när hon får tid. Alltid trevligt med lite sällskap. Gumman och jag
får sällan besök.
- Det lovar jag, sa jag innan jag försvann ner för trappan.
Utanför ytterdörren sjöd staden redan av ett myllrande liv. Affärerna hade redan öppnat, och jag
slank in hos Lotten för att kolla hur kommersen gick. Lotten och hennes helgextra var där, så jag
blev presenterad. Nästa lördag var det min tur att jobba med henne, så det var ju bra att vi fick
träffa varandra innan. Jag blev inte kvar länge, utan det var andra saker som fanns i mina tankar. Vi
sade hej till varandra och jag fortsatte ivrigt min vandring. När jag kom fram till de stora
affärsgatorna tog jag det lite lugnare och började titta in i de affärer som verkade intressanta. På
min inköpslista fanns mest smink och bijouterier, men även skor var något som jag behövde
komplettera.
När jag kom in på ett av varuhusens skönhetsavdelningar stod det långa rader av välsminkade
damer och erbjöd mig sina tjänster. Jag höll mig dock avvaktande och gick runt bland montrarna
och funderade över färger och funktioner. Allt var så nytt och främmande. Kajalpennor,
fransborstar, nagellack, coverstick, underlagskräm etc. Jag hade mycket att lära och fundera över
innan jag vågade ta någon närmare kontakt. Mycket lärde jag mig genom att bara stå och lyssna på
konversationen mellan kund och säljare. Några varianter av läppstift, ögonskugga och nagellack
kunde jag dock köpa utan rädsla att göra bort mig.
Min mage började tala om att det var dags för mat, så jag drog mig ut på stan igen för att hitta ett
ställe att inta min lunch på. Jag hittade en trevlig liten servering och ställde mig i matledet. Efter att
ha fått min mat letade jag upp ett bord. Än så länge fanns det gott om platser, men lokalen fylldes
snabbt. Jag hade därför inte hunnit långt in i min lunch innan två kvinnor i min egen ålder kom och
frågade om platserna bredvid mig var lediga. Jag slog ut med armarna och visade att de gärna fick
slå sig ner. De började genast att prata med mig och berättade flitigt om sina egna lördagsstrapatser.
Jag fick reda på att de hette Annika och Elisabeth och bodde här i staden. Nu var det ute för att hitta
klänningar till kvällens festligheter. Annika hade flyttat in i en stor lägenhet, ett arv från en
släkting, och nu skulle inflyttningen firas. Det gällde att passa på innan lägenheten fylldes av
allehanda möbler etc. De hade bjudit sina närmaste vänner på lite mat och dans. Jag fick höra hela
deras planering och deltog själv med en del synpunkter.
Sida 14 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Skulle inte du ha lust att komma också, frågade Annika plötsligt
- Jag, svarade jag förvånat, nej inte vill jag tränga mig på
- Inte tränger du dig på, sa Elisabeth, det kan bara vara trevligt med lite nya ansikten
- Javisst, fortsatte Annika, jag har bjudit flera som jag umgås med, men inte känner så väl, så
du blir inte femte hjulet under vagnen.
- Menar ni verkligen allvar, frågade jag
- Självklart, sa Annika, om du dessutom vill kan du väl hänga med oss runt en stund. Vi har
två affärer kvar att leta igenom innan vi bestämmer oss.
Vi avslutade vår lunch och lämnade bordet som snabbt fylldes av nya gäster. Utan att dröja på
stegen drog Annika iväg med oss två till en affär några kvarter bort. Uppenbarligen hade hon varit
här tidigare, för hon gick rakt fram till en ställning och plockade bland kläderna där. Efter lite
letande hittade hon en kort ljusgul ärmlös klänning som hon höll upp mot sin slanka kropp. Vi
nickade gillande och hon försvann in i ett provrum. Den satt verkligen fint. Färgerna passade henne
perfekt och de smala axelbanden framhävde hennes vackra axelparti. Hon bestämde sig genast och
vi kunde dra vidare för att se på Elisabeths favorit.
När även Elisabeth provat och bestämt sig fann jag det för gott att återvända hem. Jag hade ju en
del att bestyra innan jag skulle vara hos Annika vid 7-tiden. På vägen hem passerade jag en
blomsteraffär och införskaffade en krukväxt att ha med mig. Väl hemma så gjorde jag i ordning ett
varmt härligt bad och droppade i lite av den badoljan som en försäljare lockat mig att köpa. Jag
hade också fått ett varuprov på en ansiktsmask, och medan vattnet fylldes på i badkaret följde jag
bruksanvisningen och lade på masken. Sedan gled jag ner i det heta vattnet och lät de väldoftande
oljorna tränga in i kroppens alla porer.
Oljorna måste ha gjort underverk, för huden kändes len som sammet när jag steg upp och frotterade
mig. Jag knöt handduken sedesamt runt min överkropp innan jag började ta bort ansiktsmasken.
Det kändes nästan som om huden följde med, men mynnade strax ut i en härlig känsla av renhet.
Jag gick in i sovrummet och började plocka bland mina kläder. Ett helt set med underkläder, som
jag införskaffat i veckan, blev mitt val. Sedan återstod problemet med resten. Jag hade några
klänningar att välja mellan, och slutligen fastnade jag för en hellång ärmlös klänning i mjukt
följsamt tyg. Den var gul och med ett diskret blommönster. Det elastiska tyget smet åt runt min
kropp och framhävde mina former. Det var sedan dags att ta itu med sminkningen, och jag prövade
lite djärvare färger nu eftersom kvällen närmade sig.
Det blev lite stressigt på slutet, så för att hinna i tid beställde jag en taxi. Chauffören höll artigt upp
dörren åt mig och såg till att hela klänningen var innanför innan dörren stängdes om mig. Jag tror
också han tittade lite extra på mina höga sandaletter med bara några få tunna remmar som höll
foten på plats. När han satte sig tillrätta vid förarplatsen fick han adressen, och vi for iväg. Han höll
hela tiden uppsikt på mig i backspegeln, och jag blev väldigt smickrad över denna uppmärksamhet.
För att ge honom lite "återbäring" öppnade jag min handväska och tog upp mitt läppstift och en
liten spegel. Sedan bättrade jag på mina läppar och putade ordentligt med munnen. Jag avslutade
sedan hela proceduren med att droppa lite av min parfym mellan mina bröst, och jag riktigt såg hur
han sträckte på halsen för att kunna se ner mot min klyfta.
Vi kom fram till Annikas adress och han hjälpte mig lika artigt ut ur bilen. Med lite extra svaj i
höfterna gick jag mot ingången och tog hissen upp till 5e våningen där Annika bodde. Värdinnan
själv kom och öppnade och hon tittade avundsjukt på min klänning. Den var bedårande intygade
hon. Jag överlämnade min blomma och vi gick in i lägenheten. Några gäster hade redan kommit,
och jag blev presenterad för dom. Alla var i min ålder, och det var ungefär lika många killar som
Sida 15 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
tjejer. Under den närmaste halvtimmen ringde det nästa oavbrutet på dörren och gästerna samlades
en efter en. Till slut var vi säkert över 20 personer samlade när Annika klappade i sina händer och
hälsade oss välkomna.
En härlig buffé var uppdukad i ett av rummen, och sedan fick var och en söka sig en plats att äta sin
mat. Jag hamnade ute på balkongen tillsammans med Elisabeth och två av killarna, Daniel och
Lennart. Vi satt där och småpratade och njöt av utsikten mot en av parkerna i staden. När
tallrikarna var tömda gick vi in för att fylla på dessa och söka nya personer att prata med. Lennart
såg en kompis en bit bort, och drog med mig dit. Det hela var som en dröm. Jag umgicks otvunget
med vilt främmande människor och ingen verkade misstänka det minsta att jag verkligen inte var
kvinna. Tvärtom fick min klädsel och min kropp många beundrande blickar.
Efter ett par timmar så ändrades den stillsamma musiken i högtalarna, och ersattes av lite mer
svängiga rytmer. Lennart, som inte vikit från min sida, frågade om lov och han tog mig sedan ut på
det iordningställda dansgolvet. Efter en liten trevande inledning, mest beroende på min ovana att
inte få föra, kom vi igång riktigt bra. Lennart var en utsökt dansare och vi snurrade runt så det stod
härliga till. Svängiga låtar växlades med lugna och det kändes verkligen skönt att bli omsluten av
en kraftig famn och bli varligt förd runt på det lilla dansgolvet. Det dröjde heller inte länge innan
mina olika kavaljerer började ta sig lite större friheter och låta sina händer utforska min kropp. Det
hela kändes enbart skönt och jag upplevde aldrig att någon förföll till ohämmat tafsande, utan det
skedde med stor känsla och finess. Jag hade väl aldrig kunnat ana att jag skulle få uppleva denna
situation "från andra sidan". Jag hade ju själv, många gånger, under danskvällar låtit mina händer
göra strövtåg på vackra kvinnokroppar. Flera gånger hade dessa strövtåg lett till vidare förnöjelser,
och nu fick jag en liten inblick i vilka signaler och känslor som väcktes till liv hos kvinnorna. Jag
förstod också så väl de känslor som väcktes när den osynliga gränsen passeras, och smekningarna
blir ett obehagligt tafsande. Men mina kavaljerer trampade aldrig över gränsen, utan jag kände mig
bara som en mycket åtråvärd varelse.
Annika hade visserligen tagit reda på att grannen under inte var hemma, men vi avslutade ändå
dansen i hyfsad tid. En liten vickning dukades fram innan gästerna började droppa av. Lennart
förhörde sig om vart jag bodde, och när det visade sig att vi bodde åt samma håll erbjöd han sig att
följa mig hem. Det var inte så långt mellan Annika och mig, så vi valde att gå genom den ljumma
och ljusa sommarnatten. Han hjälpte mig på med min kofta och efter att ha sagt tack och adjö till
Annika försvann vi ut på de folktomma gatorna. Vi hade bara gått ett halvt kvarter när hans hand
sökte efter min och jag lät den komma. Under tystnad gick vi sedan vidare och det dröjde inte länge
förrän vi stannade utanför min port. Vi småpratade lite och innan vi skildes åt böjde sig Lennart
fram och kysste mig på munnen. Det hela skedde så varligt och fint att jag bara tog emot det hela
utan att tänka på mitt rätta jag. Jag besvarade nog dessutom hans kyss och det fick mig att rodna
från topp till tå. Lite generat sade jag hej till honom och försvann in genom porten.
Kapitel 5
Lotten och jag trivdes bra ihop. Under veckorna som gått hade vi lärt känna varandra riktigt
ordentligt. Hon gillade också att jag hade bra blick för kundernas behov och förutsättningar. Jag
hade faktiskt börjat bygga upp en egen liten kundkrets som vände sig till mig för att diskutera sitt
klädbehov. Jag hade också kunnat ägna mig åt kontoret en hel del. Trots att det var mycket
välskött, hade jag föreslagit, och fått igenom, en hel del förändringar som skulle göra det arbetet
mycket mindre tidskrävande. Jag hade också kunnat konstatera att Lotten hade en del ofördelaktiga
lån, så med hennes tillstånd tog jag kontakt med banken och bestämde en tid.
Sida 16 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Den morgonen var vi extra fina när vi möttes utanför butiken. Båda hade vi mycket korta och snäva
fodral med smala axelband. Någon plats för behå fanns inte, så nu var jag verkligen glad för mina
självhäftande proteser. Sommaren hade slagit till ordentligt, så några strumpor var heller inte
nödvändiga. Nu lyste våra klarröda naglar i all sin prakt på våra fötter och verkligen framhävdes av
våra lätta sommarskor. Jag hade, några dagar innan, varit hos Monika och permanentat mitt hår, så
det var också helt perfekt. En lätt men ända vacker sminkning hade blivit pricken över i-et. Nu var
vi redo att förhandla om bättre lån. Vi jobbade ett par timmar i butiken, innan Karin, Lottens
helgextra, kom in för att jobba några timmar.
Vi kom fram till det stora bankpalatset och stegade målmedvetet fram till receptionen. Flera kunder
tittade längtansfullt efter oss, vilket gjorde att vi sträckte på oss ännu mer. Kvinnan i receptionen
lyssnade på vårt ärende innan hon tog tag i luren och slog några siffror.
- Det är från receptionen. Direktör Stigberg har besök av två damer från Lottens Boutique......
Ja, jag ber dom vänta......... Tack.
Receptionisten neg nästan i telefonluren. Direktör Stigberg måste vara en väldigt hög tjänsteman
eller omgärdad med högsta respekt. Vi blev nästan knäsvaga när vi tänkte på vårt ärende, han
verkade vara en hårdför man.
- Direktör Stigberg kommer strax, sade kvinnan till oss och fortsatte, varsågoda och slå er ner
på stolarna där.
- Tack svarade vi och satte oss.
Vi fick vänta en stund innan direktören anlände. Det var en liten satt man runt de 60. Hans kostym
var av senaste snitt och givetvis kritstrecksrandig. Kavajen var dubbelknäppt och stramade en del
över den tilltagande magen. Kvinnan i receptionen nickade åt vårt håll och med ett försök till
leende styrde han stegen mot oss. Vi kände inom oss att saken nog inte skulle bli så lätt som vi
trott. Innan vi hann resa på oss så såg vi att hans blick, för en kort sekund, lämnad våra ansikten
och gjorde sig en färd ner längs våra kroppar. Den fastnade en stund vi klänningens slut, som nu
knappt dolde våra trosor. Vi reste på oss och slätade till våra fodral innan vi gick honom till mötes.
Efter presentationen fördes vi in till ett sammanträdesrum. Vi kom in i ett stort rum med massor av
ädelträ på väggar, golv och möbler. Det var ett rum som utstrålade massor av potens. Här inne lekte
bara de stora grabbarna. Här var det makten som talade. Vi blev anvisade några platser, och sedan
gick han till andra ändan av bordet och tryckte på några knappar.
- Vill fröken Johansson komma in i Wallenbergrummet!
Efter bara några sekunder kom en yngre kvinna i klanderfri klädsel, vit blus och grå kjol som
slutade strax nedanför knäna, in och överlämnade ett antal papper till direktören. Sedan avlägsnade
hon sig och vi var åter ensamma. Direktör Stigberg gjorde klart att det nu var vår tur att framlägga
vårt ärende.
Men en rejäl tupp i halsen inledde jag med en liten bakgrund. Jag kom sedan raskt in på den
lånebild som Lotten hade, och redovisade våra motiv till att vissa förändringar var önskvärda. Jag
såg på direktören att han lyssnade intresserat, så jag började känna mig mer säker. Jag hade tagit
fram ett digert material, och redovisat allt i prydliga tabeller, och reste därför på mig och gick över
till hans sida av bordet för att överlämna allt vårt material. Han tog emot det och studerade siffrorna
en stund i tysthet.
- En mycket välgjord sammanställning, det kan inte vara första gången, sade han och log
uppskattat.
Sida 17 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Det ingår i mitt arbete att kunna göra sådana här analyser, svarade jag lite neutralt
- Det måste ändå vara en smula ovanligt att en sådan, förhållandevis liten verksamhet,
besitter den kompetensen, tillade han utan att kräva ett svar samtidigt som han fortsatte att
studera siffrorna
Vi satt tysta och väntade på hans reaktion. Han bläddrade fram och tillbaka i bunten av papper och
nickade ibland. Sedan vände han sig mot oss
- Jag kan bara instämma i analysen. Jag tror inte heller jag behöver kontrollera siffrorna, de
stämmer med all säkerhet. Så då kommer vi istället fram till det här läget att vi skall försöka
komma överens om en nytt upplägg. Vilket är ert önskemål?
Nu kände jag på mig att vi hade kommit en bra bit på väg. Lotten och jag hade resonerat om vilka
villkor vi borde kunna uppnå. Hans affärsmässiga inställning sade mig dock att han var en tuff
förhandlare, och att skulle vi uppnå vårt mål, så måste även vi vara tuffa. Jag replikerade därför
omedelbart och krävde nästan dubbelt så stor sänkning som vi hade satt som vårt mål. Utan att röra
en min mottog han vårt bud. Jag började nästan tro att jag tagit till för mycket när han tog till orda
- Det var ett tufft krav. Kan du motivera det hela?
Nu kände jag säker mark under fötterna och kunde spela ut. Han fick våra motiveringar och vi
sparade inte på något av vårt krut. Men det verkade ge resultat. När jag slutade blev det åter en
stunds tystnad innan han reste på sig och åter gick fram till snabbtelefonen.
- Kan fröken Johansson komma in igen.
Fröken Johansson kom in och hade återigen en bunt med papper med sig. De samtalade tyst en
stund och sedan försvann hon ut.
- Jag hade förberett mig med att skriva ut alla papper i förväg, men jag räknade inte med att
möta så tuffa förhandlare, inledde han. Jag såg genast, när jag fick ärendet på mitt bord, att
förbättrade villkor var ett måste. Jag hade dock inte tänkt sträcka mig så långt som era krav,
men efter denna plädering inser jag att det lönlöst att argumentera emot så jag går med på
kraven. Fröken Johansson måste nu skriva om handlingarna, och det tar en stund. Kan jag få
bjuda damerna på lunch under tiden?
Lotten och jag tittade på varandra och log. Sedan vände vi oss mot honom och nickade vårt ja.
Direktör Stigberg visade sig nu från en helt annan sida. Han var en mycket artig och uppmärksam
värd. Verkade nästan lite stolt över att få eskortera oss till deras lunchrum. Vi gick förbi alla
väntande matgäster och kom fram till deras gästmatsal, där vi blev kungligt uppvaktade. Vi fick
reda på att han hette Per i förnamn och att han snart skulle gå i pension. Det var faktiskt hans sista
månad på jobbet, och han tyckte att bättre än så här kunde väl hans tid inte sluta än att få hjälpa två
så vackra damer i sin yrkesutövning. Vi sög tacksamt i oss allt smicker och berättade lite om
verksamheten. Han ställde många intressanta frågor till oss och vi hade ett givande lunchsamtal.
När vi kom tillbaka till sammanträdesrummet låg alla papper snyggt uppradade, och efter en
kontroll av siffrorna signerades avtalet av både Lotten och direktör Stigberg. Vi tog sedan varandra
i hand och han följde oss till dörren där vi skildes åt.
Så fort vi kommit utom synhåll överföll Lotten mig. Jag fick en jättekram och hon log med hela
kroppen. Den här uppgörelsen betydde att mycket mer av en kunds pengar stannade hos henne.
Hon skulle därmed kunna bli ännu mer konkurrenskraftig och utveckla sin verksamhet vidare. Hon
fortsatte
Sida 18 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Jag trodde jag skulle göra på mig när du lade fram vårt bud. Det var ju mycket lägre än vad
vi kommit överens om
- Jag vet, svarade jag, men jag ville ha lite marginal att förhandla om. Jag kunde aldrig
drömma om att han skulle ta det budet direkt. Vi kanske skulle gått ännu lägre?
- Kanske det, men jag är i alla fall mer än nöjd, det här betyder mycket för mig. Jag lovar att
du inte kommer att bli lottlös för den här insatsen. Jag är dig mycket tacksam.
Strålande som två stjärnor återvände vi till butiken och vårt dagliga värv. Eftersom det var onsdag,
så skulle Monika och Lotten ut på sitt sedvanliga äventyr. Lotten frågade om jag ville följa med
och det gick jag gärna med på. Monika kom och Lotten kunde omedelbart förmedla den goda
nyheten om lånen. Monika undrade sedan lite försynt om jag inte kunde ta mig en titt på hennes lån
också, vilket jag gärna kunde göra. Hon synade sedan av mig och konstaterade att hennes insatser
på mitt hår tydligen hölls sig så som den borde och jag kunde inte annat än hålla med om att
resultatet var med beröm godkänt. Nu hörde vi klockorna slå och vi skyndade oss att stänga.
Kapitel 6
Till skillnad från övriga onsdagskvällar så var inte denna kvällen oplanerad, eller rättare, bara en
visste något. Lotten var lite hemlighetsfull, men hade ett bestämt mål i sikte. Efter en snabb
uppfräschning packade hon in oss i en taxi. Vi kunde inte höra adressen så även resmålet var ännu
så länge en hemlighet för oss. Vi for ut genom staden och kom ut på landsbygden. Monika och jag
tittade undrande på varandra men sade inget. Efter en stunds åkande började trafiken tätna. I varje
korsning stod det bilar och fyllde på den lilla karavan som bildats. Bilarna var fyllda av glada
människor och när vi kom upp på ett backkrön såg vi hur en mängd kulörta lyktor glimmade i
kanten av en äng. Dit var alla bilar på väg. Raska gossar for omkring och visade in alla bilar i
snörräta rader. Vi som kom i taxi kunde åka ända upp till ingången. Chauförren log sitt allra
bredaste leende när han önskade oss en trevlig kväll och sakta började rulla tillbaka mot staden.
- Nu ni flickor skall vi ha oss en helkväll på äkta svenskt vis, inledde Lotten. Den här
logdansen är känd för sina trevliga tillställningar, och i kväll vill jag dansa och le.
Monika och jag tittade glatt på varandra innan vi tog Lotten i varsin hand och drog oss upp mot
ingången. Spridda visslingar hördes från bilarna längs vår väg och vi lät våra rumpor gunga till lite
extra för att visa att vi uppskattat deras munterhet. Vid ingången betalade Lotten för oss alla tre och
vi fick prydliga stämplar på våra händer som bevis för vår betalning. Väl inne på området drog vi
oss direkt mot ett tält som det kom ljuvliga dofter ifrån. Från ett antal grillar steg den härliga doften
av grillat kött upp, och i ett huj hade vi blivit försedda med varsin tallrik som innehöll en präktig
köttbit. I den andra handen fick vi varsin dryck och sedan Lotten, än en gång, stått för notan
försökte vi hitta en plats att slå oss ner på.
"Finns det hjärtrum, finns det stjärtrum" är en liten ramsa som visade sig äga sin riktighet. Några
herrar såg vårt sökande, och genast hade det bildats tillräckligt stor plats mellan dom för oss att
sitta på. Något överförfriskade var de redan, men vi verkade ju vara på god väg dit, så vi bänkade
oss frejdligt mellan dessa levande biffar. Grabbarna var mer än hjälpsamma i sin iver att få oss
tryggt på plats. Händerna fanns överallt för hjälpa till så att vi inte ramlade av bänken (hur nu detta
överhuvudtaget skulle vara möjligt mellan dessa stabila "bokstöd"). Efter en lika hurtig och glad
presentation fick vi möjlighet att njuta av maten. Den var utsökt. Våra nyblivna kamrater kunde
Sida 19 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
berätta att köttet verkligen var färskt. En bonde i trakten stod för köttet, så det var inte många dagar
sedan den här kon hade betat på ängarna här runt i kring.
Grabbarna ägde verkligen ett trevligt sinne för humor. Vi skrattade och njöt i fulla drag av alla de
berättelser som de producerade på löpande band. Inte minst fick vi stadsbor våra slängar av deras
vassa tungor. Allt skrattande i kombination med intaget av "likvida" medel gjorde att våra blåsor
snart gjorde sig påminda. Vi ursäktade oss för att leta reda på stället där vi kunde lätta på trycket.
Vi fann en diskret skylt som det stod "Damer", textat med grov pensel på en plankbit, på och vi
följde den. Efter några meter dök en stor presenning upp, spänd mellan två träd, och när vi kom
bakom den blev vi stående och fnittrade till. "Toaletten" bestod av en lång planka med ett antal hål
i. I framkanten hängde ett plastskynke och vid varje hål fanns det en pappersrulle. Ett antal hål var
redan upptagna, så här vilade inga ledsamheter utan behoven utfördes snabbt och effektivt utan
blygsel. Mitt emot bänken hängde en slang som det ständigt rann en stråle vatten ur. Det var
tvättstället.
Vi återvände raskt till grabbarna som ivrigt väntade på oss. Musiken hade nämligen börjat spela,
och här fick ingen tid förspillas. Glada toner från fiol och dragspel mötte oss kring den lövade
dansbanan. En hambo stod på programmet och utan några krusiduller tog min kavaljer tag kring
min midja och förde mig ut i dansens virvlar. Min lätta sommarklänning svajade käckt i svängarna
och visade upp mina bara ben, ända upp till kanten på mina spetsprydda trosor. Avslutningen på
dansen blev en upplevelse. På sista takten lyfte Magnus, min kavaljer, mig rätt upp i luften, och
höll mig där på raka armar. När den första chocken lagt sig såg jag att allt kvinnfolk befann sig i
samma situation. En inofficiell tävlan var inledd vem som kunde hålla sin dam i luften längst. En
efter en segnade sakta ner och till slut var vi bara några kvar där uppe i luften. Då fick Magnus ge
sig och snart var det bara en kvar som inhöstade sina välförtjänta applåder och en stolt kram och
puss från sin dam. Jag gav Magnus en uppmuntrande kram också. Han var ju i alla fall inte sämst i
vare sig denna gren eller hambo för den delen.
Trots den rejäla kroppshydda som dessa grabbar gick omkring och bar på, så rörde de sig, lätta som
fjädrar, på dansgolvet. Låtarna avverkades i aldrig sinade ström och kavaljererna byttes ut med
jämna mellanrum. Jag såg bara till Lotten och Monika som hastigast i pauserna mellan danserna,
övrig tid befann vi oss i famnen på någon kavaljer. Till slut annonserade i alla fall orkestern att det
var paus, och vi drog oss tacksam mot serveringstältet för att skaffa oss något att dricka. Vi nådde
emellertid inte ända fram innan våra första kavaljerer fångade in oss och försåg oss med något
drickbart. Att det var något hemmagjort förstod vi, men det verkade som om vi ändå fått den klart
utspädda varianten. Varligt men bestämt förde de oss ner bakom dansbanan och fram till kanten av
den sjö som låg där. Vi satte oss ner och njöt i den varma kvällen. Solen, som nu försvunnit bakom
träden, färgade himlen röd. Några fiskar slog i vattnet och bröt den spegelblanka ytan. En liten
vindil kilade in mellan träden, och när jag huttrade till lade Magnus sin breda arm runt mina bara
axlar och makade mig lite närmare honom. Jag tog tacksamt emot hans skydd och lade mitt huvud
på hans axel. Hans fria hand sökte sig ner längs min kropp och hamnade så småningom på mina
nakna lår. Efter några lätta smekningar började han söka sig in under min klänning, men varsamt
och utan att såra, lade jag min hand på hans och manade den till stillhet. Hur länge vi satt där har
jag ingen aning om, för inte ens när musiken återigen satte fart rörde vi på oss. Till slut började det
dock spritta i grabbarnas dansanta ben så vi återvände för att återigen träda in i de dansandes glada
gäng.
Kvällens sista dans annonserades och vi fann våra kavaljer väntandes på oss. En stillsam vals
avslutade kvällens dansande och vi drog oss mot bilarna. Som riktiga gentlemän erbjöd de oss
skjuts in till staden och vi avlevererades snyggt och prydligt vid våra adresser. Trots det härliga och
omfattande programmet, så var ändå klockan inte mer än strax efter midnatt. Så mycket trevligare
det var när dansen började i tid. Men traditionen var ju lite annorlunda så här en vardagkväll och på
landet. De flesta skulle ju upp tidigt för att se om sina djur, och där fanns ingen acceptans för en lite
senare start på dagen.
Sida 20 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Jag hade däremot sådan tur att min lediga dag inföll den dagen. Solen lyste från en klarblå himmel,
så jag bestämde mig för att åka och bada. Jag ville gärna ha lite sällskap, så på chans ringde jag till
Annika. Jag hade tur. Hon hade också några dagar ledigt, faktiskt hade hennes semester just börjat,
och den mesta tiden gick åt att fixa lägenheten. Hon tog gärna ett avbrott i arbetet. Dagen såg ändå
ut att bli för varm för att kunna hålla sig inomhus. Vi bestämde platsen för vårt möte och hon kom
och hämtade mig i sin lilla röda opel. Vi for ut genom det vackra landskapet tills vi kom till en
havsvik med ett utmärkt bad. Mängder av människor hade samma mål i sikte så vi fick snällt
inordna oss i kön fram till parkeringsplatsen. Därifrån ringlade sig en färgsprakande orm fram mot
de gröna gräsmattorna och den inbjudande sandstranden. Väl framme vid gräset spred sig alla, likt
en solfjäder, ut över den tillgängliga ytan och mutade in sitt revir för dagen. Den egna platsen
ramades snart in av allsköns blandning av kläder, badringar, filtar, matkorgar och andra tillbehör.
Annika och jag hittade en plats nära stranden och bredde ut varsin stor handduk. Jag hade redan
min bikini på mig, så jag kunde snabbt inta ryggläge och låta solen frottera sig mot min hud.
Annika bytte snabbt om, i skydd av en handduk, och sträckte sedan ut sig bredvid mig. Med jämna
mellanrum vände vi på oss samtidigt som vi låg och småpratade. När temperaturen antagit alltför
höga värden, fann vi det för gott att svalka av oss lite. Snabbt fick vi på oss våra baddräkter och
gick ut i det ljumma vattnet. Vi gillade tydligen båda att simma, så vi sträckte ut oss i vattnet och
simmade iväg längs stranden. En bit ut låg en liten kobbe, så vi bestämde oss för att simma dit. Det
tog en liten stund, så väl framme där klev vi upp på den och vilade en stund innan vi skulle simma
tillbaka. På baksidan, ut mot havet var vi helt skyddade från insyn, så innan jag visste ordet av hade
Annika tagit av sig sin baddräkt och lagt den vid sidan om sig. När hon sträckte ut sin vackra nakna
kropp på klipphällen vände hon sig till mig och sade uppfordrande
- Skall inte du också passa på att ta av dig baddräkten?
- Nja, svarade jag lite dröjande, jag vet inte!
- Du är väl inte blyg? kom det snabbt från Annika
- Nej, i och för sig inte, började jag, men jag tror inte att du skulle uppskatta mig i naket
skick
- Du är blyg, fortsatte Annika med en lite retsam röst
- Nej, svarade jag igen, men lovar du att jag får chans att förklara mig så kan jag ta av mig
baddräkten
- Visst, svarade hon nyfiket, visst tänker jag lyssna på dig
- Okej, men kom ihåg att jag har varnat dig
Jag började sakta ta av mig baddräkten. När jag blottat mina bröst utbrast hon häpet
- Du är bröstopererad, och båda två dessutom. Vad är det som hänt dig?
- Innan jag svarar så kanske jag skall ta av mig resten också, sade jag och drog sakta ner
baddräkten och klev ur den
- Du, du är en kille, stammade hon fram och lämnade munnen öppen på vid gavel
- Ja, och då förstår du säkert att jag inte är bröstopererad, utan tvärtom så är detta mina
hjälpredor för att få lite kvinnliga former.
Sida 21 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Jag tror jag svimmar, fortsatte Annika förbluffat, det här hade jag aldrig trott. Jag ser ju att
du är en kille, men ändå så är du så kvinnlig. Jag får inte det här att gå ihop
- Nej det är inte det lättaste att förstå, började jag, jag själv har ibland svårt att få detta att
stämma också. Det enda jag vet är att det känns väldigt bra att vara tjej. Jag trivs i den rollen.
- Du har ju fullständigt lurat både mig och alla andra. Jag kan garantera dig att ingen, jag
säger ingen, har anat något.
- Hoppas att du inte tycker att jag lurat dig.....
- Visst har du lurat mig, avbröt hon mig, men därifrån till att jag tar avstånd från dig är stort.
Nu när jag kan börja tänka klart igen, så inser jag ju att du knappast har velat gå med en skylt
på dig som berättar om ditt rätta jag. Du är ju perfekt som tjej, och det är så jag tänker se på
dig fortsättningsvis också.
- Tack, det känns skönt att få berätta det, trots allt så seglar jag ju under falsk flagg och det
kan uppstå besvärande situationer. Nu när du vet, och dessutom vill att jag fortsätter som tjej
känns det jätteskönt
- Nu pratar vi inte mer om det, kom och sträck ut dig här bredvid mig en stund innan vi
återvänder.
Jag följde hennes uppmaning och sträckte ut min kropp bredvid henne. Vi fortsatte att prata och jag
fick berätta hela min historia. Hon var en god lyssnerska och avbröt mig bara när det fanns något
att fråga om. När ämnet var uttömt kände vi oss mogna att återvända. Vi drog på oss baddräkterna,
som nu torkat, och gjorde oss redo att dyka i. Just innan vi skulle hoppa i stannade Annika upp och
skakade på huvudet
- Vad är det? frågade jag
- Jag kan bara inte fatta det. Här står du och är hur kvinnlig och tjusig som helst i baddräkt,
och så är du egentligen en kille. Skulle jag inte sett det med egna ögon så skulle jag trott att
jag bara drömt en konstig dröm.
Dröm blir ibland verklighet, se bara på mig, svarade jag innan jag dök ner i det friska
avsvalkande vattnet.
Kapitel 7
Dagarna på jobbet blev nu mer stillsamma. Det märktes att svenska folket nu hade farit på
semester. Lotten började med sina förberedelser inför de fyra veckor som hon stängde under
sommaren. Hennes kundkrets fanns i närheten, och när de drog iväg ut på landet, så det var bara
slöseri med resurser att ha öppet. Vi hade inte diskuterat våra semesterplaner tidigare, utan det var
först vid stängningen en dag som frågan kom upp. Jag hade inget bestämt alls, utan tänkte vara kvar
i stan och göra en del utflykter. Jag tyckte det fanns så mycket att utforska och lära känna i min nya
skepnad. Lotten höll sig mest stilla och tyst, och lyssnade på mina planer. Vi stängde sedan till
affären och vinkade glatt åt varandra innan vi drog oss åt varsitt håll. Morgonen därpå anknöt
Lotten direkt till vårt samtal kvällen innan
Sida 22 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
- Jo, Kristel, inledde Lotten. Angående din semester, skulle du kunna tänka dig att följa med
Monika och mig, med familjer, på vår resa ner till Grekland. Vi har hyrt en båt och skall fara
runt i deras skärgård under en dryg vecka. Båten är stor, så du får gott och väl plats. Är du
intresserad så tänkte jag bjuda dig på den här resan som ett litet tack för hjälpen med lånen.
- Åh, det låter underbart, svarade jag, men det känns som om jag tränger mig på er när ni
skall ha ledigt och umgås med familjerna....
- Förstod att den kommentaren skulle komma, avbröt Lotten mig skrattande. I förrgår kväll
så var Monikas familj hemma hos oss för att göra den sista planeringen inför resan. Det var
då tanken dök upp att bjuda med dig. Alla tyckte det var ett bra förslag, så jag fick i uppdrag
att kolla av om du ville. Så besvärar oss gör du inte, tvärtom så blir det en liten
vitamininjektion att ha med lite nytt folk. Vi andra känner varandra väl, det är nog 10e
sommaren som vi har en gemensam del.
- Ja, säger du att ni verkligen vill, så tackar jag gärna ja. Vilket äventyr ni drar iväg mig på.
Jag vill dock ställa ett villkor för min medverkan
- Jaså, svarade Lotten nyfiket, vilket då?
- Jag kan inte åka med om inte era män känner till mitt rätta jag. Barnen kan vi nog hålla
utanför, men era makar vill jag vara ärlig inför. Kan du ordna detta åt mig?
- Strongt beslut av dig, verkligen, svarade Lotten med uppskattning i rösten. Jag hade tänkt
resonera med dig om hur vi skulle göra, och så tar du upp det själv. Jättefint. Visst skall jag
bana vägen för dig, Monika och jag har förresten redan planerat hur. Vi ordnar det.
De återstående dagarna gick till stor del åt till att planera resan. Det pirrade till extra i min mage när
jag tänkte på hur nära jag skulle leva och bo deras familjer. Jag hade fått se bilder på båten. Egen
hytt skulle jag få, men det var ju ändå trångt, och många utrymmen delades ju av flera. Dessutom
med ett antal nyfikna barn runt fötterna så fanns det nog förutsättningar för ett riktigt äventyr.
Lotten förstod mina synpunkter, men lovade att hon och Monika skulle finnas tillhands för att
hantera barnens nyfikenhet. Deras män hade fått reda på allt, och givetvis blivit förvånade, men
inte ändrat uppfattning att jag skulle följa med. De hade nog tvärtom blivit lite extra nyfikna på
mig.
Dagen för avresan hade nu kommit. Jag hade tagit mig ut till flygplatsen själv, och stod nu, iklädd
en kort blommig klänning, och väntade på de övrigas ankomst. Jag tyckte jag varit riktigt duktig
med packningen, och hade bara en liten resväska och ett handbagage. Det var tur att jag satt
bekvämt tillbakalutad i en fåtölj när dörrarna öppnades in till avgångshallen. Ett berg av väskor
uppenbarade sig i öppningen. Sakta men säkert förflyttades berget in mot incheckningsdisken. Nu
uppenbarades också ett antal figurer som for runt och höll i väskorna så att berget inte föll ihop. Det
var mitt resesällskap som hade anlänt. Trots att svetten rann av ansträngning sken de upp vid
åsynen av mig. Alla släppte vad de hade för händerna och gick mig till mötes. Ett brak bakom dem
förkunnade att berget rasat, men härdade av tidigare resors strapatser gjorde att de bevärdigade inte
högen med en enda blick utan fortsatte med lätta steg fram till mig.
Presentationen blev både omfattande och lång. Monikas make Gunnar var först att hälsa på mig,
sedan stod deras två barn Erik och Sara strax bakom. De var 10 och 8 år. Lottens make Leif hade
jag ju träffat och även deras barn Maria, Mattias och Malin. De var 13, 11 och 7 år. Sist i raden stod
Lotten och Monika och efter all presentation pratade vi lite medan barnen och makarna, med stor
munterhet, åter ägnade sin uppmärksamhet åt högen av väskor. Liknelsen med ett bombnedslag låg
inte långt från sanningen. Mötet med Leif och Gunnar hade varit ett nervöst moment för mig. Hur
skulle de uppfatta mig och vilka reaktioner skulle komma. Trots att de visste mitt rätta jag, kändes
Sida 23 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
det som om det var en kvinna de hälsade välkommen. Jag blev omkramad av alla och kände mig
verkligen som en kär gammal vän. Vi skulle nog komma att ha kul tillsammans.
När alla väskor var ihopsamlade och förda fram till incheckningen återstod bara det lilla företaget
att lotsa tio personer genom alla kontroller och passager. Efter ett antal ihopsamlingar kunde vi dra
en lättnadens suck att alla tio fanns på sina platser i flygplanet. Flygresan ner gick utan problem
och vi landade på den lilla flygplatsen efter ett antal händelselösa timmar. Vackrast hade varit när
vi passerade över alperna. Man kunde se varenda dalgång som låg där nere, likt utmejslade reliefer
på en stor platta. Vissa toppar var snöklädda och lyste skarpt emot oss. Det kändes overkligt att se
ner på allt det vita och tänka sig att vi inte var långt från värmen kring Medelhavet.
En varm och intensiv sol mötte oss när vi klev ner för trappan. Hettan var nästan besvärande och
det svalkade skönt när vi kom in i hallen. Båtägaren stod redo därinne och hans medhjälpare fick
slita ont med att föra ut alla väskor. Själva tog vi det lilla lugna och bekantade oss med Aristoteles,
vår kapten, och hans besättningsmän Christos och Stefano. I två bilar packades vi in, medan vårt
bagage åkte i en liten lastbil. Den lilla karavanen rullade ut från flygplatsen, och det dröjde inte
länge förrän vi var omgivna av det grekiska landskapet. På smala vägar färdades vi mot havet, och
efter en dryg timmes bilresa såg vi det läckert blåa vattnet mellan kullarna. Den lilla fiskebyn sjöd
av liv. Överallt pågick det någon verksamhet. Siestan var över och nu var det kvällsaktiviteterna
som stod för dörren.
Karavanen körde ut i hamnen och fram till en ståtlig träskuta. Aristoteles, eller Arto som alla
kallade honom, visade att vi nu var framme. Efter en stunds beundrande blickar hälsades vi
välkomna ombord. Vi damer fick mycket fin hjälp av besättningsmännen att ta oss ombord. Ingen
skulle snubbla eller ramla överbord. Väl uppe på däck så fick alla ta av sig sina skor. Ombord på
båten var man barfota eller gick med speciella däcksskor som fanns i alla storlekar. Christos tog
hand om barnen och for iväg med dom för att visa deras hytter. Vi övriga tog det lite mer varligt
och bekantade oss med övriga utrymmen på båten. Det skulle finnas gott om plats för oss. Många
sköna platser fanns det på däck, både för sol och skugga. Ville man skaffa sig lite utsikt så var det
fritt att gå en bit upp i en av masterna, där det fanns en relativt stor plattform. Vi misstänkte alla att
det skulle bli ungarnas favorittillhåll.
Kabyssen fick vi även se, fast den skulle ju vi inte behöva använda. Stefano skulle laga alla mål
mat som skulle intagas på båten. En stor salong fanns bredvid kabyssen, men den hoppades vi att
den skulle bli lite frekventerad, för vid fint väder skulle maten serveras på däck. Nu så var det vår
tur att komma fram till hytterna. Ungarna tjoade glatt när vi passerade deras hytter. De två killarna
hade en 2-manshytt, och de tre flickorna delade på en 4-manshytt. Vi vuxna hade tre fina
dubbelhytter till vårt förfogande. Det fanns plats för ytterligare några passagerare, och de skulle
komma ombord någon dag senare.
Medan vi tittade på våra hytter bars alla väskor in i respektive hytt. Strax därpå signalerade Arto i
mistluren att det var dags att lägga ut. Vi skyndade upp på däck och tittade på när vi stilla och fint
gled ut från hamnen och styrde ut mot det öppna havet. När fiskeläget försvann bakom en klippa,
kom Stefano med våra välkomstdrinkar. Arto höll ett litet tal, på knagglig engelska, där han hälsade
oss välkomna ombord, och att han hoppades att resan skull bli ett rent nöje för oss. Vår
bekvämlighet var deras enda lag. Vi fick komma med vilka önskemål som helst, allt skulle de
försöka uppfylla. Sedan berättade han hur rutten såg ut och vad som fanns att göra. Det mesta gick
ut på vattenaktiviteter, men även några besök på land ingick i utbudet. På några platser kunde flera
aktiviteter kombineras, eller utföras parallellt, beroende på intresse. Det såg verkligen välplanerat
ut.
Efter informationen så återvände jag till hytten, och bytte snabbt om till bikini och sarong. Jag
letade sedan mig upp på ett av däcken och satte mig tillbakalutad i en av alla däcksstolar. Trots att
kvällen var i antågande värmde solen gott. Jag fick snart sällskap av de andra och vi njöt av det
Sida 24 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
härliga landskapet som sakta gled förbi framför oss. Arto gick in i en av vikarna och ankrade upp.
Här skulle vi ligga stilla över natten, och medan middagen förbereddes kunde vi ägna oss åt bad i
den sköna kvällssolen. Ungarna var givetvis snabbast i, men vi andra låg inte långt efter. Det
kristallklara vattnet gjorde att man såg ner på botten som säkert låg på 10-15 meters djup. Mellan
sina plikter tittade både Arto och de andra två fram för att se på oss och ge oss goda råd hur man
skulle göra för att komma ner till botten. Jag fick nog lite mer uppmärksamhet, och gärna handfast
hjälp att få in den rätta dykstilen, från deras sida, då de visste att jag var "ensam". Speciellt Stefano
verkade intresserad.
Skeppsklockan kallade till samling, och hungriga som vargar bänkade vi oss på fördäck och satte
tänderna i de läckra köttbitar som serverades. Vi njöt för hela pengen på en gång. Tom barnen
kunde hålla sig stilla och njuta av allt det vackra runt omkring oss. Skymningen kom snabbt och vi
satt i skenet från några kulörta lyktor medan en stilla havsbris gjorde att båten vaggade stillsamt
fram och tillbaka. Malin, Lottens yngsta dotter, tryckte sig tätt intill mig och somnade strax i mitt
knä. En efter en av oss visade tydliga tecken på trötthet, så efter en stund uppsökte vi våra hytter för
att få oss lite nattsömn.
Jag vaknade av små tassande steg. Det var Malin som kom in och försökte få lite liv i mig. Ingen
annan var vaken, och hon ville bada. Jag gjorde henne till viljes och efter en snabb morgontoalett
hoppade vi i havet. Vi busade och förde ett sådant oväsen att resten av gänget också vaknade upp
och hoppade i. Vi slutade inte förrän skeppsklockan åter klämtade och förkunnade att frukosten var
framdukad. Medan vi åt, lättade Artos ankaret och vi gled iväg mellan de talrika öarna. Häftiga
klippformationer svepte förbi strax intill oss och gav ett overkligt intryck. Det enda klädesplagg
som var användbart var bikini och sarong. Allt annat kändes som om vi skulle haft vinterpälsen på
oss.
Malin fortsatte att ty sig till mig. Hon och jag blev liksom "över" vid parbildningen ombord och vi
kom att ägna varandra mycken tid. Det kändes lite speciellt att ha en sjuårings funderingar om livet
så tätt inpå sig, speciellt som jag märkte att hon ställde frågor till mig som kvinna och inte enbart
vuxen. Hon fanns vid min sida, från morgon till kväll, och det var jag som skulle läsa den
obligatoriska godnattsagan om kvällarna. Lika troget kom hon till mig på morgonen, och kröp även
ner och myste en stund innan vi tog vårt, lika obligatoriska, morgondopp. I Malin hade jag fått en
riktig, om än liten, väninna.
Vi hade underbara dagar i Grekland. På tredje dagen kom resten av passagerarna ombord. Det var
två medelålders tyskar och ett franskt par i vår ålder. Det gemensamma språket fick bli engelska,
även om vi gjorde våra tappra försök att konversera med dom på deras eget språk. Vi fick mycket
god kontakt med varandra och gjorde alla utflykter tillsammans. Ungarnas eviga springande
verkade inte störa dom, tvärtom blev det till ett välkommet inslag mellan de strandhugg vi gjorde.
Båten sjöd verkligen av liv och besättningen gjorde allt för att roa oss. Vi fiskade, badade, surfade
efter båten etc. Alla möjliga och omöjliga aktiviteter sysselsatte vi oss med i samma takt som våra
kroppar allt mer började likna pepparkakor. Monika kunde inte slita sig från sitt jobb, utan fixade
till allas hår på bästa sätt. Inte ens Arto, med sitt yvigt lockiga hår, slapp undan utan blev
vederbörligen ansad till allas munterhet. När han såg resultatet log han mycket uppskattat och
öppnade barskåpet för en gratisdrink.
Resan började nu lida mot sitt slut och vi ankrade upp på redden strax utanför en mindre stad. På
kvällen skulle vi få vara med om en avskedsfest i sann grekisk stil och förberedelserna hade redan
tagit sin början. Jag skulle ha en kort klänning med tunna chiffongärmar. Den hade en generös
urringning och markerad byst, för att sedan stråla ut och ha härlig vidd i kjolen. Det fanns inga
axelband utan det tunna chiffongtyget höll upp klänningen och lämnade mina axlar som om de vore
bara. Det blekgula tyget kontrasterade fint mot min pepparkaksbruna hy. På fötterna hade jag ett
par nätta sandaletter som inte hade allt för hög klack. De grekiska gatorna var inte byggda för att
knalla runt på med höga klackar. När alla var klara fraktade våra stiliga besättningsmän in oss i
Sida 25 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
barkassen in till hamnen där många hjälpsamma armar sträcktes emot oss och förde oss upp på
bryggan.
Nyfikna bybor kantade gatorna där vi gick fram. Här och var satt kvinnor med en liten handslända
och spann på sitt ullgarn. Det tittade nyfiket på vår klädsel, som antagligen uppfattades som oerhört
vulgär och utmanande. Männen däremot tog alla tillfällen i akt att beskåda oss. Vägen ledde uppåt
längs smala slingrande gator tills vi nådde en platå med lite växtlighet. I hörnet fanns ett antal
olivträd och runt dessa stod det bord och stolar. Vi förstod att det här var platsen för bybornas egen
taverna, och den hade vidunderlig utsikt över bukten nedanför. Här kunde man få sig en
välbehövlig vilopaus i skuggan av olivträdets ständigt gröna blad. Vi fick genast varsin drink i
handen och strax inleddes festligheterna med traditionella maträtter.
Vi lät oss väl smaka av alla läckerheter, och hela tiden underhölls vi av lokala musikanter som
spelade för oss. När munnarna var mättade vidtog dansen. Ett antal personer agerade fördansare
och efter några korta instruktioner så var vi redo för att följa med i turerna. Många glada tillrop
hördes över våra svårigheter att hänga med i alla turer. Men det fanns många villiga händer som
ville, mycket konkret, visa hur ben och armar skulle röras. Jag och fransyskan måste ha varit
speciellt dåliga på grekisk dans, för vi fick massor av hjälp. Speciellt en grek i min ålder
uppvaktade mig intensivt. Jag höll mig lite avvaktande, men han var som en klisterremsa på mig.
Rätt som det var så gav han mig en snabb kyss på kinden. Jag gav honom ett snabbt leende, och då
tog han resolut min hand och drog sakta iväg med mig en bit bort. Vi behövde bara gå några meter
innan vi blev som uppslukade av mörkret. Han vände sig mot mig och började ivrigt kyssa mig.
Först blev jag lite ställd, men sedan slappnade jag av och lät honom fortsätta. Jag besvarade också
hans kyss och det fick hans händer att börja utforska min kropp.
Mjuka sensuella smekningar över mina bröst fick mig att börja andas snabbare. För att inte falla
omkull, så lutade jag mig mot ett av olivträden som fanns bakom min rygg. Den grova barken
pressades in mot min rygg, men det var inget obehagligt. Hans händer fortsatte ner längs min
kropp, och han försökte även komma in mellan mina ben, men jag håll ståndaktigt ihop mina knän.
Han förstod vinken och fortsatte istället att utforska andra delar. Hela tiden kysste han mig ivrigt
över hela ansiktet, och nafsade efter mina örsnibbar. Jag hade fullt schå att parera alla hans
smekningar att jag omöjligt kunde ge något tillbaka. Till slut förstod han att jag nog inte var en
vanlig lättfotad skandinavisk kvinna, och han lugnade ner sig. Nu fick jag möjlighet att bestämma
takten lite grann och även ange lite av mina villkor. Jag kunde nu återgälda en del av hans
smekningar och jag kunde märka att hans tillfredsställelse ökade när vi båda var mer jämspelta.
Mitt under en intensiv kyss hörde jag någon ropa på mig och upptäckte Malin som letade efter mig.
Vi rättade snabbt till våra kläder och gick henne till mötes. Hon kilade omedelbart in sig mellan oss
och tog tag i min hand. Ivrigt drog hon iväg med mig tillbaka till alla övriga.
Kvällen hade övergått till natt och även till tidig morgon innan vi i sakta mak drog oss mot båten
för några timmars vila. Det var tråkigt att gå ombord för där stod våra väskor i salig oordning som
ett bevis på att uppbrottet var nära förestående. Ett antal ljuvligt avkopplande dagar skulle snart
vara till ända, men ändå kunde jag konstatera att minnena skulle för evigt följa mig. Att kunna vara
med på en sådan här resa och dessutom få uppträda i den mest underbara skepnad som finns,
kvinnans, och uppleva så mycket vackert, det var något jag inte trott skulle vara möjligt för bara
några månader sedan. Nu var det jag som stod i tacksamhetsskuld till både Monika och Lotten som
gjort allt detta möjligt.
Kapitel 8
Sida 26 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Jag hade fortfarande semester kvar när jag kom tillbaka, och funderade lite på vad jag skulle göra.
Jag hade ett dåligt samvete, och det gällde mina föräldrar. Det var länge sedan vi träffades, och en
av orsakerna var just det förhållandet att jag numer levde helt som kvinna. Det kändes alltför
jobbigt att byta tillbaka och bli Krister igen. Vi hade talats vid per telefon, och de visste att jag hade
nytt jobb. Några närmare detaljer hade inte avhandlats, men det kändes i luften vid våra samtal att
jag nog borde träffa dom under semestern. Frågan var bara hur och när.
Tillfället kom lika snabbt som oväntat. En eftermiddag när jag kom hem från en utflykt med
Annika blinkade telefonsvararens lampa emot mig. Det var pappa som meddelade att de hyrt en
stuga ett 10-tal mil från mig. Den var stor och rymlig och de såg gärna att jag kom och var med
dom en tid. Adress och telefonnummer fanns även inpratat, så jag uppfattade denna förfrågan mer
som en order än ett önskemål. Jag blev alldeles svag i knävecken och fick lov att sätta mig för att
inte ramla ihop. Hur skulle jag göra? Klarade dom av att träffa Kristel?
Det dröjde ända långt in på kvällen innan jag hunnit tänka ut hur jag skulle göra. Fortfarande fanns
det många obesvarade frågor, som också skulle förbli obesvarade, om jag inte tog steget fullt ut och
presenterade Kristel för mina föräldrar. Med stor bävan lyfte jag på luren och slog numret som
fanns nedklottrat på lappen bredvid telefonen
- Katarina Edström, hörde jag en välbekant röst svara
- Hej mamma, det är Krister, hur har ni det?
- Jättefint, och själv då?
- Bara bra. Jag var iväg och badade när ni ringde, kul att ni har hittat en stuga att vara i. Är
den fin?
- Jättefin, den ligger så fint här i skogskanten. Vi ser sjön, den ligger bara några hundra meter
bort över ängarna. Där kan man både bada och fiska. Pappa ser ut att ha det så bra där han
sitter i båten och metar. Vi hoppas båda att du har tid och möjlighet att komma över hit.
- Jo det förstår jag, och det hade jag väl tänkt också. Hur fick ni tag på stugan?
- Det är Jönssons, du kommer väl ihåg våra tidigare grannar. Vi träffade dom av en händelse,
och när vi stod där och pratade så frågade dom bara om vi var intresserade att låna stugan.
Dom är bortresta till utlandet och såg gärna att någon var där under tiden. Vi får låna den
gratis under dom här två veckorna.
- Verkligen hyggligt, men så har dom ju alltid varit.
- Deras dotter Hanna, som du alltid lekte med när du var liten, bor strax intill här, så henne
ser vi varje dag.
- Jaså, svarade jag lite förskräckt och undrade hur jag skulle klara av att möta henne i den här
rollen.
- När kommer du?
- Jag måste nog ha dan på mig i morgon för lite förberedelser. Säg fram mot kvällen.
- Det låter jättebra. Oh vad kul det skall bli. Vi längtar efter dig. Jo, just det. Om det är någon
du vill ta med dig, så finns det plats. Du vet att vem som helst är välkommen hit.
Sida 27 av 84Kristel
2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel
Kristel

More Related Content

What's hot (20)

Christina
ChristinaChristina
Christina
 
Elsa
ElsaElsa
Elsa
 
Liselott
LiselottLiselott
Liselott
 
I stood there
I stood thereI stood there
I stood there
 
Michaela
MichaelaMichaela
Michaela
 
Mor och dotter
Mor och dotterMor och dotter
Mor och dotter
 
Josephine
JosephineJosephine
Josephine
 
Födelsedagspresenten
FödelsedagspresentenFödelsedagspresenten
Födelsedagspresenten
 
Född - En son?
Född - En son?Född - En son?
Född - En son?
 
Carta de una hija a su madre prostituta
Carta de una hija a su madre prostitutaCarta de una hija a su madre prostituta
Carta de una hija a su madre prostituta
 
Utroskapsnoveller
UtroskapsnovellerUtroskapsnoveller
Utroskapsnoveller
 
Una carta para ti que me has olvidado
Una carta para ti que me has olvidadoUna carta para ti que me has olvidado
Una carta para ti que me has olvidado
 
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot PerawanSepupu Ku Yang Hot Perawan
Sepupu Ku Yang Hot Perawan
 
Dempeo ii segunda parte +1
Dempeo ii   segunda parte +1Dempeo ii   segunda parte +1
Dempeo ii segunda parte +1
 
Oitava
OitavaOitava
Oitava
 
Amor mío
Amor míoAmor mío
Amor mío
 
CRIATURA - Livro erotico
CRIATURA - Livro eroticoCRIATURA - Livro erotico
CRIATURA - Livro erotico
 
Novellesamling 03
Novellesamling 03Novellesamling 03
Novellesamling 03
 
EM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completoEM DOMICILIO completo
EM DOMICILIO completo
 
Holamamita
HolamamitaHolamamita
Holamamita
 

Viewers also liked

VALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoVALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoRonald Cerezo
 
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.ArihantEducation
 
Japan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaJapan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaPelo Siro
 
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Akshay Shah
 
Edusec college management software
Edusec college management softwareEdusec college management software
Edusec college management softwareRudra Softech
 
oscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetoscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetUsman Ghani
 
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerJoomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerSteven Pignataro
 

Viewers also liked (12)

Thank you 7.6.2016
Thank you 7.6.2016Thank you 7.6.2016
Thank you 7.6.2016
 
VALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_CerezoVALUES-Ronald_Cerezo
VALUES-Ronald_Cerezo
 
Certificate_C-ZZ6RPCMM8Y
Certificate_C-ZZ6RPCMM8YCertificate_C-ZZ6RPCMM8Y
Certificate_C-ZZ6RPCMM8Y
 
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
Patan Health Science Academy notifies date extension for admission of MBBS.
 
Ghayda Resume
Ghayda ResumeGhayda Resume
Ghayda Resume
 
Japan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-iliaJapan in the_spring-ilia
Japan in the_spring-ilia
 
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
Agilewiz PaaS, SaaS, Web 2.5, Platform Technology, BPO Platform Technology,Di...
 
Noura Trujillo Resume
Noura Trujillo ResumeNoura Trujillo Resume
Noura Trujillo Resume
 
Edusec college management software
Edusec college management softwareEdusec college management software
Edusec college management software
 
oscillator presentation ucet
oscillator presentation ucetoscillator presentation ucet
oscillator presentation ucet
 
mira cv 2 (2)
mira cv 2 (2)mira cv 2 (2)
mira cv 2 (2)
 
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan ShroyerJoomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
Joomla! Day Chicago 2011 - Templating the right way - Jonathan Shroyer
 

Kristel

  • 1. Kristel av EvaBirgitta Kapitel 2 Kapitel 3 Kapitel 4 Kapitel 5 Kapitel 6 Kapitel 7 Kapitel 8 Kapitel 9 Kapitel 10 Kapitel 11 Kapitel 12 Kapitel 13 Kapitel 14 Kapitel 15 Kapitel 16 Kapitel 17 Kapitel 18 Kapitel 19 Kapitel 20 Kapitel 21 Tillbaka till hemsidan Kapitel 1 Det var nog tredje, fjärde, kanske femte gången jag gick förbi utanför damfriseringen några kvarter bort. Hela tiden hade mitt mod svikit mig strax utanför dörren. Antingen hade det funnits andra i lokalen, eller så hade jag fått för mig att någon stirrade på mig. Nu var det i alla fall tomt. En hastig tanke flög genom huvudet att hon stängt för dagen. Med tveksamma steg närmade jag mig dörren, och försökte se in genom de lätta tyllgardinerna som hängde innanför fönstret. Fortfarande kunde jag inte se någon i lokalen. En strid ström av blandade känslor for genom min kropp. Främst var det en besvikelse att, nu när jag äntligen fått mig så här långt så skulle det ändå inte bli av, men samtidigt fanns där också en lättnadskänsla att inte behöva konfronteras med nya okända faktorer. Det var som om det fanns flera viljor i min kropp, en som tvingade mig framåt och en som sa "ta det lugnt, tänk på att du faktiskt är kille. Killar gör bara inte så här". Jag hade precis bestämt mig för att lyssna på min "killröst" och ge mig därifrån när jag hörde en röst bakom mig - Varsågod och stig in bara, jag var bara över i tobaksaffären en sväng. När jag vände mig om tittade jag rätt in i ägarinnans ögon. En kvinna runt de 40. Hennes bruna ögon tindrade och hela ansiktet lyste av glädje. Jag hade mött henne många gånger här på gatan, och jag hade alltid beundrat hennes kropp och figur. Lite i smyg hade jag tagit reda på det mesta om henne. Jag visste att hon var gift och hade två barn. Hon bodde i en förort, och reste in hit till salongen med buss. Hur mycket hon visste om mig var oklart, men hon hälsade alltid så glatt när vi möttes. Tillsammans gick vi in i salongen och jag hängde av mig min jacka. - Varsågod och sitt, jag förstår att du vill ha en klippning! Jag satte mig ner i stolen som hon pekade på och väntade tills hon svepte om mig ett svart plastskynke. Innan hon fäste det i halsen placerade hon en pappersremsa mellan halsen och skynket. Därefter började hon dra sina fingrar genom mitt hår och liksom känna av dess form och struktur. - Hur mycket vill du ta? Faktiskt nästan synd att ta någonting alls. Ditt hår är väldigt fint och följsamt, och idag kan ju killar ha lite längre hår utan att någon reagerar. Men det är ju du som bestämmer! - Jo, visst är det så, började jag lite trevande, jag vill nog inte heller att du tar för mycket, egentligen helst ingenting. Sida 1 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 2. - Ingenting! skrattade hon till, vad är det då du vill? Jag kände hur rodnaden spred sig i mitt ansikte, men jag samlade ändå ihop mig och med en tupp i halsen pressade jag fram - Jag skulle vilja att du la upp håret på mig, alltså så som du gör med tjejer, jag menar... jag vill.... jag vill ha en tjejfrisyr. Hon tittade på mig genom spegeln, och hennes roade min förbyttes snabbt till ett mer allvarsamt ansiktsuttryck - Förlåt mig att jag skrattade, det var inte min mening att genera dig. Förlåt mig. Självklart kan jag ordna till den frisyr du vill ha. Först och främst så behöver vi inte ha det här skynket. Jag skall byta ut det mot ett mer passande. Hon tog snabbt av mig det svarta skynket och kom tillbaka med ett ljusgult skynke med spetsinläggningar. Det här skynket var även vidare i halsen, det behövde ju inte skydda mot hårklipp. - Så där! Nu kan vi börja fundera på vilken frisyr du vill ha. Har du själv några funderingar? - Egentligen inte, bara att den skall vara så kvinnlig som det går. Mitt hår har ju lite självfall, så någon lockig frisyr bör det väl bli. Jag vill ju också att den passar mitt ansikte. - Helt rätt, jag tror jag kan se framför mig vilken frisyr ditt ansikte behöver. Låt mig göra det jag tänker på, vi kan alltid förändra det hela om det inte passar. - Varsågod, håret är ditt, svarade jag med ett brett leende. Monika, som hon hette, satte fart. Först gick vi iväg till tvättavdelningen, och jag fick luta mig bakåt och få den underbaraste behandlingen någonsin. Hennes mjuka händer smekte genom mitt hår och masserade in schampot ända ner i hårrötterna. Sedan följde flera sköljningar innan hon masserade in någon väldoftande vätska i mitt hår och torkade sedan bort den värsta fuktigheten med en frottéhandduk. Vi återvände därefter till den första stolen och hon rullade fram en ställning, fylld av spolar. Efter att ha kammat ut mitt våta hår började hon dela in det i sektioner. Snabbt tog hon, sektion för sektion, och rullade upp håret på olika stora spolar. Varenda litet hårstrå följde villigt hennes rörelser och förankrades på säkert sätt mot min skalp. Det stramade och sträcktes lite här och var, men det kändes ändå helt underbart. Hela tiden pratade vi oavbrutet om väder och vind och alla andra neutrala ämnen. När alla hårstrån fångats upp tog hon upp ett stort nät som hon knöt runt mitt huvud. Därefter greppade hon tag i en stor torkhuv och drog ner den från sin ställning i taket. Innan hon trädde den på mitt huvud så sade hon - Nu måste ditt hår torka. Det tar ungefär 45 minuter, så jag lämnar dig ensam nu. Det går ändå inte att prata när huven är på. Här har du lite tidningar att läsa under tiden. Ha det så bra! Jag hann inte svara innan hon sänkte ner huven runt mitt huvud och jag omslöts av ett monotont surrande. Men jag kände en stor tillfredsställelse i det jag såg när jag lyfte blicken och titta in i spegeln. Minuterna rann snabbt iväg, och Monika kom fram för att lyfta undan torkhuven. Hon kände försiktigt på en av spolarna innan hon konstaterade - Håret är torrt, så nu skall vi trolla fram din nya frisyr. Är du beredd! Sida 2 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 3. - Ja, svarade jag och log lite spänt. Alla spolar försvann snabbt tillbaka i sin korg och mitt huvud blev till ett enda myller av lockar. Monika såg dock inte det minsta tveksam ut, utan tog tag i en hårborste och kammade med kraftiga tag ut lockarna. Även nu följde håret lydigt med och framför mina ögon växte en mycket kvinnlig frisyr fram. Mitt hår fick mycket större volym , både upptill och på sidorna, och mitt avlånga ansikte ramades in på ett vackert sätt. Även om fortfarande kände igen mitt ansikte, så hade intrycket klart förändrats, Det var inte längre en man som syntes i spegeln. Det var kanske inte heller riktigt en kvinna, men det var inte långt dit. Monika var uppenbarligen också nöjd med det hon såg och fångade min blick i spegeln innan hon började - Är det något åt det här hållet du tänkt dig? - Ja, faktiskt, det ser väldigt bra ut. Du har gjort ett fantastiskt fint jobb! - Tack, men det hänger inte så mycket på mig. Ditt hår är väldigt tacksamt att jobba med. Tänk att det faktiskt är så att killars hår är mycket lättare att jobba med. Orättvist mot oss tjejer helt enkelt, skrattade hon - Ja, så du menar att fler borde göra som jag, fortsatte jag - Gärna för mig, då skulle jag få mer att göra, och det säger jag inte nej till. Föresten, förlåt mig om jag tränger mig på, men är det av någon speciell anledning du ville ha tjejfrisyr? Vill du berätta, så lyssnar jag gärna. - Ja, började jag, jag tror du har förstått sammanhanget. Jag skall berätta för dig. Jag är transvestit, och har drömt om att få uppleva det här jättelänge. - Jo, jag förstår nu att du är transvestit, jag förstår också varför du har cirklat som en osalig katt kring min salong. Det måste ha varit i flera veckor som du hållit på och vankat här utanför? - Ja, skrattade jag. Det har jag, men det var först idag som det blev av. Hade du inte kommit bakom mig, så hade nog modet svikit mig även den här gången. - Jag förstår att det har varit svårt, men nu är det gjort. Hur känns det nu då? - Helt perfekt, jag kan inte tro att det är jag där i spegeln. Det känns så fint, så speciellt. - Ja du passar verkligen i den här frisyren. Ditt ansikte fick en helt annan framtoning. Men, jag misstänker att du inte är nöjd med bara det här. Jag känner på mig att du har ytterligare planer och mål i din bakficka. Vill du berätta? Så kom så hela historien fram. Jag hade blivit arbetslös för en dryg månad sedan. Min arbetsplats gick helt enkelt i konkurs, och 35 anställda blev ställda på bar backe. Ansträngningarna att få nytt jobb hade slagit helt slint. Kontorsråttor, skrået som jag tillhörde, letade man inte efter med ljus och lykta. Tvärtom. På förmedlingen hade man inte gett mig större hopp om jobb förrän efter sommaren. Med detta i åtanke, och för att trösta mig själv, hade min transvestism blommat upp som aldrig förr. Jag klädde om några stunder varje dag, och tänjde mer och mer på mina gränser. För varje dag blev stunderna längre och längre, samtidigt som jag insåg att jag måste få hjälp för att kunna leva ut som kvinna. Jag hade bestämt att ge kvinnan inom mig en chans, nu när jag ändå inte kunde få något arbete på ett tag. Att få hjälp med mitt hår hade blivit min första åtgärd i den riktningen, och äntligen hade den blivit av. Monika lyssnade tålmodigt på historien. Hon ordnade tom fram lite fika för oss två, medan jag berättade. Till slut tog hon till orda Sida 3 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 4. - Jag kan inte annat än bli förundrad över hur tillfälligheter styr över våra liv. Och vilket intressant beslut du fattat. Jag är imponerad över din beslutsamhet. Om jag förstår saken rätt så har du tänkt leva som kvinna ett tag framåt? - Ja, om jag lyckas med det. Jag vet ju ännu inte hur andra uppfattar mig. Jag vill i alla fall försöka. - Jag tycker du är på god väg att bli en övertygande kvinnogestalt. Men dina kläder behöver ju bytas ut. Dom passar inte ihop med ditt nya ansikte. - Nej, det syns ju klart och tydligt, svarade jag. Jag har dock planerat även för det. Skulle det vara för mycket begärt att få låna din toalett en stund. - Menar du att du har kläder med dig! kom det överraskande från Monika, visst får du låna toaletten. Varsågod, help yourself! Jag hämtade min kasse och smet in på toaletten. Det tog inte lång stund för mig att byta om. Jag hade redan trosor och strumpbyxor på mig, det var bara att sätta på behån, och hoppa i klänningen. Mina sandaler byttes snabbt ut mot högklackade sandaletter. Tånaglarna lyste redan röda och fina genom de tunna strumpbyxorna och mina armar och ben var lena som sammet efter den behandling de fått utstå den senaste tiden med hårborttagningsmedel och andra välgörande krämer. Inte ens under armhålorna fanns det en tillstymmelse till hårbuske. Efter en lätt puff från parfymflaskan och med lite bijouterier kring hals och handled var jag nöjd och återvände ut till Monika. - Dra mig på en skottkärra, utbrast hon. Vilken förvandling! Jag tror inte mina ögon. Du är ju jättetjusig! - Tack, förtjänsten är väl egentligen din, kontrade jag. - Kom fram hit så får jag beskåda dig närmare! Jag gjorde henne till viljes och hon gjorde verkligen en noggrann granskning av mig. Ingen detalj undgick hennes falkögon. Speciellt tånaglarna blev hon imponerad av. När granskningen var avslutad nickade hon glatt och tillade - Mer eller mindre perfekt. Jag blir riktigt avundsjuk när jag ser vilka förutsättningar du har. Du kommer att lura vem som helst. Några små detaljer bara. Vill du så kan vi åtgärda lite av det omedelbart? - Visst, berätta vad du ser! - Ögonbrynen! Dom är alldeles för kraftiga. Jag vill plocka dom lite. Sedan har du ingen make-up alls, förutom nagellacket på tårna. Låt mig få lägga en lätt make-up på dig också. Bägge dom sakerna bjuder jag på. Sedan tycker jag att du borde göra hål i öronen, det kommer att bli som pricken över i-et, men det måste jag ta betalt för. - Vi kör hela programmet, svarade jag. Vi återvände till stolen framför spegeln, men så fort jag satt mig fällde hon den kraftigt bakåt. Sedan började hon plocka hårstrå efter hårstrå på mina ögonbryn. För varje hårstrå så stack det till lite, men efter en stund tänkte jag inte längre på smärtan. Jag slöt i stället ögonen och njöt av den mjuka beröringen från hennes händer. Efter plockningen övergick hon till att måla mitt ansikte, och varje steg hon tog förklarades noga och ingående. Hela tiden låg jag tillbakalutad och hade ingen möjlighet att följa arbetet i någon spegel. Efter en stund gick hon iväg och hämtade ett annat verktyg. Den skulle hon använda för att göra hål i mina öron. Det stack bara till lite så var det över. Sida 4 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 5. Nu fällde hon upp stolen och jag kunde se resultatet i spegeln. Nu var det min tur att bli häpen. En vacker kvinna tittade emot mig. Att hon var 35 kunde man inte ana. Tvärtom skulle jag gissat på 25-30. Sminkningen hade verkligen tagit fram mina kvinnliga drag och de vackra pärlorna som satt på mina örsnibbar lyste mot mig. Jag var helt förstummad. Kapitel 2 Monika log förnöjsamt emot mig och kunde inte låta bli att lägga sina händer på mitt hår och forma till lockarna, trots att allt låg där helt perfekt. Till slut bröt hon förtrollningen med att ställa nästa fråga - Skulle du ha något emot att följa med mig till en väninna? Du måste ju vara ivrig att få pröva dina vingar som kvinna. - Törs jag det, och vad kommer hon att säga? - Törs! Du!. Det mod du visat hittills är mer krävande än fortsättningen. Nu ser du ut som en kvinna, och min väninna och jag skall nog kunna hjälpa dig med resten också. Du behöver säkert träning i att röra dig som en kvinna också. Jag tycker det är lika bra att sätta igång genast. - Vill du verkligen hjälpa mig med det också! Jag tror inte mina öron. Vilken lyckodag för mig. - Det är ömsesidigt. Jag har verkligen fattat sympati för dig och din situation. Jag vill göra dina upplevelser så äkta och riktiga som möjligt. Det är, som du säkert redan förstått, underbart att vara kvinna. - Jo, den insikten har jag, annars skulle jag nog inte ha varit så målmedveten och påstridig. OK. Jag följer med, men bara på ett villkor. - Och det är? - Jag vill att din väninna själv skall få avgöra om hon vill att jag kommer. Hon skall veta vem som kommer. - Du kan visserligen lura vem som helst, men jag respekterar din åsikt. Den är också väldigt ädel, ingen kan säga att du gått under falsk varudeklaration. Jag ringer henne genast. Monika gick iväg och jag fick möjlighet att röra mig runt i lokalen. Överallt fanns det speglar, och jag ryckte till oavbrutet, eftersom jag fick känslan av att någon annan person kom gående mot mig. Jag gjorde också några piruetter och såg hur mitt hår följsamt fladdrade ut för att sedan, med en mjuk vågrörelse, åter lade sig tillrätta. Min knäkorta klänning visade upp två vackert formade nylonklädda ben. De höga klackarna på sandaletterna gjorde att mina höga vrister markerades extra tydligt. Jag var mycket nöjd med det jag såg i spegeln, så nöjd att jag inte märkte Monika som kom upp bakom mig och lade sina händer på mina axlar. - Det gick bra. Hon ville gärna att du följde med. - Oh, vad bra! Vad sade hon, och hur kommenterade hon det hela? Kan du förresten berätta vem hon är? Nu är det jag som är nyfiken, frågade jag ivrigt. Sida 5 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 6. - Vad hon sa! Egentligen inte mycket, mer än att hon blev väldigt nyfiken. Du förstår, både hon och jag har sådana yrken där vi ständigt kommer i kontakt med annorlunda och spännande människor. Hon har en egen liten klädbutik, och där, liksom här, kommer många in för att få råd och prata av sig lite. Mer blev inte sagt, utan Monika började med förberedelserna att stänga salongen. Jag betalade det jag var skyldig, och medan Monika avslutade sin kassa passade jag på att lacka mina fingernaglar i samma nyans som tånaglarna. Jag fiskade också upp en handväska ur min kasse och började att flytta över mina tillhörigheter till den. Jag stuvade ner mina herrkläder i kassen och gjorde mig redo att gå. Monika tyckte det var onödigt att släpa på kassen, den kunde gott få stå kvar där. Då fick jag ju dessutom en anledning att gå ut i morgon också. Sagt och gjort, kassen lämnades och vi klev ut i försommarkvällen. Väninnan hade sin butik bara några kvarter bort, så Monika tog mig käckt under armen och likt två väninnor travade vi iväg. Vi kom fram till "Lottens Boutique" efter några minuter och klev in. En stor öppen lokal, fylld med kläder mötte oss. I ena hörnet stod en kvinna och samtalade med en kund. Monika vinkade och fick en nickning tillbaka. Kunden kastade ett snabbt öga mot oss innan hon åter fortsatte att titta på kjolen som kvinnan höll upp. Vi började röra oss runt i lokalen och bläddrade förstrött bland alla rader av kläder. I en annan avdelning av lokalen fanns ett stort sortiment av underkläder och lite smink och bijouterier. Det enda som saknades för att klä kunden från topp till tå, var skor och ytterkläder. Det dröjde inte länge innan kunden bestämde sig för att köpa kjolen, och strax efteråt kom den andra kvinnan fram till oss. Monika tog till orda - Lotten, det här är.... Förresten vad heter du, skrattade Monika till, Jag kom precis på att jag inte vet vad du heter? - Jag heter Krister, svarade jag. - Nej, Krister kan du inte heta, det stämmer ju inte alls med vem du är nu. Få se Krister, Krister.... - Kristel! Kom det från Lotten, vad sägs om det? - Kristel, upprepade jag, låter ju väldigt lika, men det är väl bra. Om jag säger fel någon gång, så är det ju lätt att korrigera. - Då döper vi dig härmed till Kristel, förkunnade Monika och fortsatte. Nu kan jag presentera er. Lotten! Det här är Kristel, Kristel möt Lotten! - Välkommen hit, svarade Lotten och gav mig en vänskaplig kram. Verkligen angenämt att få göra din bekantskap, men om jag inte tar helt fel så är det inte första gången du är här i butiken. Jag rodnade lätt, innan jag besvarade hennes påstående - Du har rätt! Jag har varit inne förut. Jag har även handlat lite av dig. - Ja, jag vill minnas det. Jag kommer ihåg dig för jag tyckte det var så underbart med en man som var så säker på både storlekar och modeller. Ingen tvekan om vad din fru skulle ha. Då reagerade jag på just det sätt jag just sa. Nu förstår jag bättre. Det var aldrig till din fru, eller hur? - Helt rätt, Jag har inte ens någon fru. Men då ville jag inte avslöja mig, utan använde det som täckmantel. Sida 6 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 7. - Men nu har du tagit steget fullt ut, och jag kan inte annat än gratulera dig till ett korrekt val, du är mycket övertygande som kvinna. Min kund reagerade absolut inget heller. Det skulle jag i så fall märkt. Fin frisyr förresten. Jag kan ana Monikas händer bakom den frisyren. - Tack, jo Monika har gjort massor för mig. Utan den här frisyren skulle jag inte haft det självförtroende som jag just nu känner. Första intrycket betyder så mycket, och frisyren är där en viktig punkt som ni kvinnor fäster er uppmärksamhet på. - Fel, inte ni kvinnor, säg vi kvinnor. Du är en av oss nu, rättade Lotten mig. Lotten tog tag i mina händer och gav mig ännu en kram innan hon släppte taget om mig och fortsatte. - Låt mig bara stänga butiken, så sätter vi oss ner och planerar kvällen. Knalla gärna runt under tiden. Vi nickade bara till svar innan Lotten vände på klacken och gick för att låsa dörren. Vi började titta på lite kläder. - Jag vet inte hur mycket kläder du har hemma, men säg till om det är något du vill ha hjälp med att hitta, började Monika. - Jag behöver nog det mesta. Mina kläder är nog, tyvärr, lite off-date. Har inte riktigt kunna hänga med i modetrenderna. En annan tendens är ju att man först skaffar festkläder, de känns liksom mer kvinnliga, men dom går ju inte att använda till vardags. Sedan behövs ju underkläder också. Sånt går ju alltid åt, och skall jag nu vara kvinna på heltid, så behövs det ju lite mer. - Låter som om du behöver en basgarderob för vardagsbruk. Kom så tittar vi ut några plagg. Monika hjälpte mig att plocka fram några plagg, innan hon skickade in mig i ett provrum. När jag kom tillbaka ut hade Lotten anslutit och gemensamt skärskådade vi klädvalet. Några ytterligare plagg plockades fram och till slut hade en liten, men ändock, hög av kläder samlats som fallit mig i smaken. Under en av provningarna hade Lotten assisterat mig i provrummet, och observerat att jag använde ett par nylonstrumpor som fyllning i behån. Hon försvann iväg och kom strax tillbaka med ett par ostyriga geleklumpar, som hon utan tvekan stoppade i mina kupor. Jag kände genast hur min tyngdpunkt förändrades, och måste sträcka lite extra på ryggen för att hålla emot. Dessutom, när jag greppade tag om en kupa, så kändes mina fyllningar precis som riktiga bröst. Lotten var som vanligt observant och fyllde i - Dom är gjorda av silikon och är avsedda som bröstproteser. Jag har sådana eftersom jag är ett utprovningsställe för bröstopererade kvinnor. Dom kostar lite, men jag tror att du kommer att finna det vara en bra investering. Nu tog jag bara två i högen. Vill du så provar vi ut ett par som passar dig och din kropp. - Väldigt gärna. Det känns så riktigt, så naturligt. Jag visste inte att det fanns sånt här. - Man kan inte veta allt. Jag tycker du kan väldigt mycket ändå. Du har gott öga för det som passar ihop. Bra smak helt enkelt. Lotten väntade inte på svar utan försvann iväg och kom tillbaka med flera stora askar. Sedan började hon förklara de olika formerna och storlekarna som fanns i askarna. Normalt finns ju ett bröst kvar, och det gäller att hitta en "tvilling" till den. I mitt fall kunde vi ju vara lite mer fria. Jag ville dock inte bli någon bystdrottning, utan såg gärna att storleken hölls på rimlig nivå. Vi provade Sida 7 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 8. lite olika storlekar innan vi tyckte att vi hittade den rätta. Hon försvann iväg igen, och när hon kom tillbaka bad hon mig att ta av mig min behå. - Här har jag en helt ny produkt. Dom du provat hittills har ingen fästanordning, utan är beroende av att du använder behå. Dom här proteserna, däremot, har en baksida som automatiskt fäster mot din hud. Du kan därför utan problem vara utan behå, eller, vilket jag tror är mer realistiskt, du kan ha behå men ta av och på den utan att du behöver fundera på var proteserna är. Du blir friare och kommer att se mer naturlig ut. Låt armarna hänga slappt längs sidorna så skall jag placera dom på rätt ställe. Jag lydde och kände hur proteserna fäste mot min kropp. Efter några sekunders lätt tryck, släppte Lotten greppet och protesen satt kvar. Hon fångade upp nästa och gjorde likadant med den. Jag tittade beundrande på min spegelbild, men kände att det var något som saknades. Jag hann inte tänka klart tanken innan Lotten tog upp två små brunfärgade saker ur en liten ask och noga studerade proteserna hon nyss satt fast. Med ett lätt tryck satte hon dit dom små sakerna, och då såg jag vad det var. Bröstvårtor. Mycket naturliga bröstvårtor hade hon fäst mot proteserna. Nu blev också spegelbilden komplett. Jag hade, snabbt och enkelt, begåvats med två prydliga och stolta bröst. Nu fick jag mig också en lektion i hur man satte på sig en behå. Min gamla teknik dög inte längre. Brösten skulle fångas upp av kuporna och inte pressas in med våld. Jag var tydligen en läraktig elev, för både Lotten och Monika var, efter några försök, nöjda. Det var dags att avsluta den här omgången av provningar, så jag satte på mig min klänning, som fått godkänt av båda. Lotten bjöd sedan in oss bakom kulisserna och vi slog oss ner i hennes kombinerade lager, uppackning och lunchrum. Några kaffekoppar dukades raskt fram medan vi började prata om vad kvällen skulle få för inriktning. Monika och Lotten hade sedan gammalt en tradition att gå ut på onsdagskvällarna. De gjorde sällan några märkvärdigheter, utan det var mer ett sätt att koppla av från både arbete och hem. Även Lotten var gift och hon hade tre barn tillsammans med maken Leif, en byggnadssnickare. Nu i kväll ville de hitta på något speciellt, för att fira min första riktiga kväll som kvinna, men vi kunde inte bestämma oss för vad. Det var först när jag drog mig till minnes vad vi sagt om kläderna som vi kom på vad vi skulle göra. För mig var ju vardagen, och det som hörde till den, som var det speciella. För mig var allt nytt och spännande. Det behövdes inga extravaganser, åtminstone inte ännu, för att jag skulle få känna mig som en speciell person. Vi bestämde oss därför att göra precis så som de tänkt. Falla för spontana idéer och bara utnyttja den vackra försommarkvällen. Efter att ha bättrat på vår make-up drog vi oss iväg. I sakta mak skred vi genom nästan folktomma gator på väg in mot centrum. Monika och Lotten småpratade hela tiden, medan jag föredrog att lyssna och lära. Dessutom var jag osäker på hur pass kvinnlig min röst var, så jag föredrog att vara lite passiv. Nu närmade vi oss centrum, och genast tätnade leden med flanerande människor. Ett antal killar vände sig om efter oss och jag blev påtagligt nervös. Både Lotten och Monika lugnade dock mig att det var inget märkvärdigt. De såg bara tre galanta damer på vift, inget annat. Jag skulle bara titta rakt fram och alltid ha ett småleende på läpparna. När jag blev lite mer självsäker, så kunde jag fånga killens blick och svara med ett extra leende. Det gjorde alltid susen enligt mina två mer erfarna väninnor. Vi närmade oss nu en stor park och från utomhusscenen hördes smäktande toner från en orkester. Alldeles i närheten fanns en uteservering så beslutet var snabbt taget att slå oss ner och njuta en stund. Monika kilade iväg och kom snart tillbaka med en bricka fylld av läckra bakverk. - Egentligen får väl varken du eller vi äta så här mycket godsaker. Vi måste ju tänka på den kommande badsäsongen och kunna komma i bikinin även i år, sade hon skämtsamt. Sida 8 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 9. Lotten och jag viftade snabbt bort hennes inlägg och alla tre gav sig i kast med att länsa faten. Mellan två tuggor vände sig Lotten mot mig och frågade - Kan du inte passa på och berätta lite om dig själv. Jag är så himla nyfiken. - Jag med, tillade Monika och båda tittade stint på mig - Jovisst kan jag det, svarade jag efter att ha tittat mig hastigt omkring. Det fanns inga inom lätt hörbart avstånd. Som jag berättade för Monika så är jag en arbetslös kontorsråtta. Jag har hållit på och bytt om så länge jag kan minnas, men det är först nu som jag kommit så långt att jag vill pröva min kvinnogestalt ute bland folk. Så på så sätt så är det här min premiär, och det är nog min lyckligaste stund någonsin. Jag njuter av allt det som sker, och kan inte förstå att jag faktiskt sitter här bredvid er, på en uteservering mitt inne i stan, klädd som kvinna. Och det mest fantastiska av allt är att ingen reagerar och pekar finger åt mig. Jag är förstummad. - Vi är lika förstummade, poängterade Lotten. Du uppför dig verkligen exemplariskt. Som om du alltid varit kvinna. Det finns lite i dina rörelser som behöver slipas till, men det kommer. Vi behöver inte ha bråttom. Du var arbetslös sa du! Hittar du inget nytt jobb? - Nej. Jag har sökt överallt, men kontorsråttor är det ingen som vill ha, eller rättare, det finns för många av oss. - Har du prövat inom några andra områden, undrade Monika - Nej, jag kan ju inget annat, och konkurrensen är ju inte mindre hård inom andra yrken. - Det underliga är ju att det ändå finns jobb, inflikade Lotten. Jag söker en hjälpreda, men hittar ingen som vill ha det. - Så du har ett ledigt jobb, svarade jag intresserat. - Javisst. I säkert ett halvår har jag sökt, men inte fått något napp. Är du intresserad. - Alla jobb är intressanta. Jag tar det jag får. Vad handlar det hela om? - Det går rätt bra för mig just nu. Jag hinner inte med att ta hand om alla kunder. Jag har en som jobbar helger då och då, men hon vill inte jobba mer. Så jag söker en som kan finnas i butiken halva tiden, och sköta min bokföring andra halvan. Hittills har ingen nappat. - Jag är klart intresserad, svarade jag. - Det är faktiskt jag med, kom det från Lotten efter en kort betänketid. Eftersom du ändå är arbetslös så kunde vi väl utnyttja den situationen genom att vi prövar ett tag. Givetvis får du betalt, men vi kan, båda två känna att det känns bra. - Det ställer jag upp på också. Jag vet ju inte hur det är att stå i en butik. Har aldrig prövat på det. Och sedan är det väl också vad dina kunder tycker. Fungerar det att en kille säljer damkläder? - Kille säljer damkläder! svarade Lotten med ett leende, det hade jag inte tänkt mig. Däremot ser jag gärna att Kristel blir anställd hos mig. - Du menar... du menar väl inte att jag skulle komma och arbeta i din butik som tjej! utbrast jag förvånat. Sida 9 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 10. - Jo det är precis det jag menar. Kristel eller ingen. Det är mitt bud, svarade Lotten Kapitel 3 På slaget 9 stod jag utanför Lottens boutique. Jag behövde inte ens knacka innan Lottens glada ansikte dök upp innanför glasrutan. Efter ett visst besvär med att få upp ett av låsen, öppnades dörren och jag kunde kliva in. - Jag måste få värden att fixa dörren, snart kommer jag inte att få upp den så att kunderna kan komma in, muttrade Lotten. Förlåt mig! Här kommer du till nytt jobb och blir mottagen av en muttrande arbetsgivare, förlåt mig. Hjärtligt välkommen hit, Kristel! Vilken fin dräkt du har på dig. Jag tror bestämt jag känner igen den. Den klär dig fantastiskt bra. - Tack, och tack för välkomnandet, men du må tro att jag är nervös. - Vem är inte nervös när man går till ett nytt arbete första gången? Det här kommer att gå fint. Var dig själv bara. - Vilken av dom? svarade jag lite ironiskt. - Din humorist där!, självklart så som du var i onsdags. Du var perfekt. Jag glömde bort mig flera gånger att du faktiskt är kille. Men att du är kille pratar vi inte mer om. Du är Kristel, min nya hjälpreda. Kom nu så går vi runt och tittar var allt finns innan vi öppnar. Vi gick runt, framförallt bakom butiken, så att jag skulle veta lite om hur hon hade ordnat för sig. Allt var välordnat, så det skulle nog bli lätt att hitta på lagret. Även hennes kontor var ordningen själv. Det här blev bara bättre och bättre. Lotten tyckte att jag skulle vara så mycket som möjligt ute i butiken de första dagarna. Gå runt och plocka lite bland kläderna och lära mig hitta. Hon berättade också att jag skulle få 20% rabatt på alla mina egna inköp. Några speciella arbetskläder fanns det inte, men 4 ggr om året skulle jag få en komplett uppsättning "arbetskläder". Jag var helt nöjd med de villkoren. I bakgrunden hörde vi en kyrkklocka slå ett slag, och Lotten gick för att låsa upp. Den första kunden anlände och nickade mot mig innan den styrde stegen mot en ställning med kjolar. Lotten gled diskret upp vid sidan om kunden och de inledde ett samtal. Jag förstod att det var en stamkund, och vid första bästa tillfället vände sig Lotten mot mig och sade till kunden - Får jag presentera Kristel, min nye medarbetare. Jag har äntligen hittat någon som kan hjälpa mig. - Hej! Jag heter Anita, och är gammal kund här. Kul att träffas, vi kommer nog att träffas många gånger. Snygg dräkt du har. Den måste vara köpt här, eller hur? - Det stämmer bra, började jag lite trevande. Jag köpte den i vintras, men då hade jag ingen aning att jag skulle bli anställd här. - Och tur är väl det att man inte vet något om framtiden, fortsatte Anita. Nej, jag har lite bråttom, så skall det bli något gjort så får jag raska på. Jag vill gärna prova den här kjolen, är det okej? - Givetvis, svarade Lotten och sträckte ut handen mot provrummet. Sida 10 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 11. Anita köpte sin kjol, och vi kunde notera dagens första inköp. Jag kände mig också nöjd med min debut. Anita hade verkligen uppfattat mig som en kvinna, ingen tvekan om det. Lotten kunde heller inte låta bli att kommentera mitt framträdande. Vi fick en stund för oss själva innan nästa kund dök upp. Strax efteråt kom det två i sällskap, så nu måste jag ta lite mer aktiv del i försäljningen. Eftersom Lotten höll på med första kunden, gick jag de två nya till mötes. - Välkomna! Kan jag hjälpa till med något? - Tack så mycket. Jo vi är ute efter en blus till min dotter, svarade den äldre av damerna. - Mamma!, Jag kan faktiskt prata för mig själv, svarade den yngre, något äldre än jag, i en irriterad ton. Ja , jag vill gärna hitta en vit blus med broderier. Den skall passa ihop med den här kjolen. Den får gärna ha lite stråveck fram och dessutom långa ärmar. Jag noterade deras önskemål och gick mot ställningen med de vita blusarna. På vägen dit försökte jag uppskatta hennes storlek, så redan när jag hittade en blus att visa upp, så var jag noga med att det blev i rätt storlek. Den föll inte i smaken, men kvinnan hade noterat att storleken var hennes så hennes tonfall var mycket mildare när hon fortsatte - Den var inte helt fel, men den stämde inte med den bild jag målat upp för mig själv. Men det finns väl fler? - Javisst, svarade jag, samtidigt med att jag tog fram ytterligare en blus. Det märktes genast att jag prickat rätt. Hon tog den till sig och höll upp den mot kroppen. Mamman nickade gillande och efter några snabba ögonkast oss emellan, så travade hon i väg till provrummet. Efter en stund bakom draperiet klev hon ut. Blusen passade verkligen till både henne och kjolen. Den vackert broderade kragen gav fin kontrastverkan mot hennes rödbruna axellånga pagefrisyr, och genom det tunna tyget lyste hennes bara bröst tydligt. Hon hade märkt det själv för hon kommenterade - Tyvärr måste jag nog använda behå till den här, synd för jag är helst utan. Jag måste nog be och få titta på en också, jag äger nog ingen som duger under den här blusen. Vi gick iväg till avdelningen för underkläder och jag började leta lite försiktigt bland alla olika behåar. - Jag skulle tro att du behöver en i storlek 80B? frågade jag lite försiktigt - Vet faktiskt inte, svarade hon. Det är åratals sedan jag använde någon. Vi får väl mäta. Samtidigt som jag letade efter ett måttband vände hon sig mot mig och sträckte upp armarna. Hennes bröst stramade mot det tunna tyget och bröstvårtorna pekade uppnosigt mot mig. Jag hittade ett måttband och sträckte mig runt hennes kropp. När jag sedan höll ihop måttbandet vilade hennes bröst mot mina händer. Jag fick stålsätta mig själv för att inte tappa fattningen utan koncentrera mig på måttagningen. Jag hade sett rätt. Hennes mått var runt 80, och kupstorleken var given. Tillsammans letade vi igenom ställningen och till slut hade vi några som hon försvann med in i provhytten. Några minuter senare påkallade hon min uppmärksamhet, och jag gick fram till provhytten. Hon behövde råd om hur de satt, och även få bekräftat att det var rätt storlek. Inför mina ögon bytte hon mellan de tre olika modellerna samtidigt som hon påpekade olika detaljer - Känn här under bysten! Sitter den bra så här? frågade hon mig och visade med all tydlighet att hon ville ha min handfasta hjälp. Sida 11 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 12. Jag efterföljde hennes önskemål, men var noga med att inte trampa över någon osynlig gräns. Till slut hittade vi fram till rätt modell. Den provade hon också tillsammans med blusen. Nu var Lotten klar med sin kund och ställde sig diskret en bit ifrån. Kunden och hennes mamma var mycket nöjda med det de såg. De behövde inte lång betänketid, utan bestämde sig för att köpa både blusen och behån. Hon försvann bakom draperiet igen för att byta om. Mamman och jag gick till kassan och jag började stämpla in priserna. Dottern kom med varorna och jag vek ihop blusen snyggt och lade den i en kasse tillsammans med behån. Innan vi slutförde inköpet undrade jag om inte hon behövde några strumpbyxor också. Hon blev glad att jag påmint henne, så ett par tre Wolfordstrumpor följde med ner i kassen. Hon betalade kontant och tackade för hjälpen innan hon tog sin mamma under armen och gick iväg. Lotten kom omedelbart fram till mig - Det där var skickligt gjort, började hon. Vilken blick för storlekar du har! Dessutom god smak också. Verkligen skickligt. Jag tror minsann jag gjort ett riktigt fynd i dig. - Tack, svarade jag med rodnande kinder. Det flöt på fint tycker jag, men det var jobbigt när jag skulle mäta runt hennes bröst. Det verkade som om hon ville att jag skulle ta henne på brösten. - Ja, jag såg det, svarade Lotten skrattande. Men var bara lugn, du kommer att få uppleva mycket mer än så här. Du skall inte tro att det bara är du som har dina speciella egenheter. Nejdå, efter ett tag här så har du mött de flesta varianterna som finns i vår herres hage. Var så säker. - Jag börjar förstå det, nickade jag. Det var en ständig ström av kunder som passerade genom hennes affär. Jag började förstå varför hon behövde hjälp. För det mesta hann Lotten ta hand om kunderna själv, men vid några tillfällen hoppade jag in och hjälpte till efter bästa förmåga. Jag blev mycket förvånad när så Lotten började förbereda för stängning. Hade verkligen en hel dag runnit undan? Vi hjälptes åt att räkna dagskassan, och jag fick tillfälle att se lite av den andra delen av mitt arbete. Vi hade tydligen haft en bra dag, för Lotten såg nöjd ut när hon presenterade hur stor dagskassan blivit. Vi stängde till överallt och gick tillsammans tvärs över gatan och stoppade pengarna i bankfacket. Lotten hade tidigare under dagen undrat om hon fick bjuda mig på middag, så här på min första dag, och när jag tackat ja, fick jag reda på att det skulle bli hemma hos henne. Lite orolig blev jag inför mötet med hennes make och barn, men Lotten försäkrade att allt skulle gå bra. Efter en kort färd genom staden hamnade vi i en villaförort. Lotten rattade bilen säkert fram till ett gult hus. En välkomnande trädgård låg framför huset och Lottens två döttrar lekte på gräsmattan. Så fort vi stannat var de framme vid bilen och gav sin mor en kram. De tittade lite blygt på mig innan Lotten hann presentera mig. Mycket väluppfostrat gick de fram till mig, neg och sade sina namn, Maria och Malin. Efter presentationen drog de iväg med oss mot huset. Halvvägs fram så öppnades dörren och ett litet yrväder skuttade ut. Det var Lottens son, som lika väluppfostrat kom fram och presenterade sig. Han hette Mattias. I kölvattnet dök Leif, maken, upp och vi blev vederbörligen presenterade för varandra. Det kändes minst sagt underligt att bli presenterad som kvinna för en man i min egen ålder. Instinktivt kände jag dock att ingen i Lottens familj reflekterat att jag var någon annan än den jag utgav mig för. Leif tog genast kommandot och förde mig till husets baksida. Alla de övriga följde i vårt släptåg, ivrigt berättande för Lotten hur deras dag hade förlöpt. Vi rundade hörnet på huset och framför oss låg deras altan med middagsbordet färdigt. Vi slog oss ner och likt hungriga vargar grep vi oss an uppgiften att länsa faten. Till min stora förvåning så lyckades vi också. Inte en smula fanns kvar. Ungarna hade snabbt försett sig och sedan skuttat iväg på nya äventyr. Vi tre övriga satt kvar ända fram till att det lilla av skymning som fanns kom och med den lite kvällskyla. Vi gick in i huset och gjorde husesyn, innan jag fann det lägligt att dra mig hemåt. Leif och Lotten ville bjuda på taxi, Sida 12 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 13. men jag tackade nej. Efter att ha tackat för en underbart trivsam och trevlig kväll gick jag ner mot busshållplatsen. Min första vecka som butiksbiträde i en dambutik var nu genomförd. Dagarna hade gått fort, och jag lärde mig nya saker varje dag. Jag utnyttjade också min personalrabatt. Det var ingen hejd på mig, men jag tyckte nog ändå att jag valde vettiga saker. Lotten hade också övertalat mig att köpa både baddräkt och bikini inför den stundande badsäsongen, så nu var jag rikligt och korrekt utrustad. Jag hade också vant mig vid mina bröstproteser, och de var nu ett med mig. En dag hade jag, på Lottens uppmaning, provat att vara utan behå, och det var en ny och annorlunda känsla. På något underligt vis så kändes blusens friktion mot proteserna genom dessa och jag fick en känsla av att dom var verkliga och var en del av mig. Efter arbetet hade jag rört mig runt i staden och upplevt en härlig känsla att få se allt ur ett kvinnligt perspektiv. Jag hade funnit stort nöje i att gå i parkerna, längs gatorna och röra mig bland allt folk. Jag slank in på caféer, eller satt på en parkbänk. Tittade i skyltfönstren och fann att jag började jämföra med Lottens sortiment. Jag märkte också att jag blev mer observant på vilka kläder och klädkombinationer damerna hade på sig. Deras utseende betydde inte lika mycket nu, i min kvinnliga skepnad, som det hade betytt för mig som man. Helheten, kombinationen av kläder, stil och utseende blev ett viktigare mått på skönheten än bara ansiktets drag, eller kroppens mjuka böljande former. I samma takt som mina egna upplevelser av omgivningen förändrades märkte jag att omgivningen också såg annorlunda på mig. Det var en annan sorts blickar jag fick nu, både av män och kvinnor. Männen sökte mitt ansikte och mina former, kvinnorna min stil. Jag blev pinsamt medveten hur mina egna blickar, som man, måste ha känts för en passerande kvinna. Till viss del var det ju en positiv upplevelse att känna denna forskande blicken, men den bestående känslan var ändå att det vara bara mitt skal som var intressant. Jag log brett inom mig när jag tänkte på hur lite det yttre visade, av människan som fanns innanför skalet. Kapitel 4 På lördagsmorgonen hade jag tänkt sova ut efter en lång och stimulerande vecka, men den pockande känslan att det fanns så mycket mer att uppleva som kvinna gjorde att jag steg upp lika tidigt som vanligt. Efter en livgivande frukost, i morgonsolen ute på balkongen endast iförd ett nattlinne, hade jag hoppat in i duschen. Efter hårtvätten hade jag följt Monikas anvisningar och masserat in läggningsvätska innan jag började rulla upp håret. Det var jobbigt att stå med armarna högt upp i vädret och försöka få styr på alla hårtestar där i nacken. Jag hade lagt håret själv en gång tidigare i veckan, och kände att handgreppen nu började sitta. Men allt tog sin rundliga tid och det var nästan nödvändigt att ta en ny dusch efter denna ansträngning. Jag satte emellertid på mig mina underkläder och drog mig ut på balkongen igen. Nu kändes solen riktigt varm mot husväggen, och i väntan på att håret skulle torka lutade jag mig tillbaka i min solstol och njöt. Ett signalhorn från gatan nedanför fick mig att rycka till. Jag tittade på klockan och upptäckte till min förvåning att jag måste ha somnat till, och sovit i över 1 timme. Jag kände på håret och det hade torkat. Väl tillbaka i badrummet tog det mig inte lång stund att få bort spolarna och kamma ut håret. Jag blev riktigt nöjd med resultatet, även om det givetvis inte höll Monikas klass på arbetet. En av de klänningar jag köpt trädde jag på min kropp och fötterna slank ner i ett par bekväma sandaletter. En snabb sminkning och ett antal bijouterier placerades runt min hals och mina handleder. De örhängen som Monika satt dit fick duga, men jag påminde mig själv att jag borde Sida 13 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 14. titta ut några fler varianter. Sist så droppade jag lite parfym på mig och fyllde min handväska innan jag gjorde sista kollen i hallspegeln och steg ut i trapphuset. Precis samtidigt öppnades dörren tvärs över och min granne tittade ut. Jag ryckte till, men återfann snabbt mig själv. Grannen tittade forskande på mig när jag omsorgsfullt låste alla låsen. När jag var klar och på väg att gå frågade den gamle mannen - Ursäkta, är det något som hänt Krister? Jag har inte sett honom på flera dagar. Förresten det måste nästan vara två veckor sedan. - Nej, det har inte hänt Krister något, svarade jag, han sysslar bara med lite andra saker just nu. Under tiden har han bett mig att bo här och hålla ett öga på hans lägenhet. Jag kanske skulle presentera mig. Jag heter Kristel, och är syster till Krister. - Jaså, jaha. På så sätt. Jo allt är ni lika, man skulle nästan kunna tro att ni är tvillingar. - Ja, det är många som tror det, svarade jag undvikande - Ja, det var ju bra att vi fick veta, så vi slapp undra. Ha en trevlig dag. - Tack själv - Förresten, kom gärna in när hon får tid. Alltid trevligt med lite sällskap. Gumman och jag får sällan besök. - Det lovar jag, sa jag innan jag försvann ner för trappan. Utanför ytterdörren sjöd staden redan av ett myllrande liv. Affärerna hade redan öppnat, och jag slank in hos Lotten för att kolla hur kommersen gick. Lotten och hennes helgextra var där, så jag blev presenterad. Nästa lördag var det min tur att jobba med henne, så det var ju bra att vi fick träffa varandra innan. Jag blev inte kvar länge, utan det var andra saker som fanns i mina tankar. Vi sade hej till varandra och jag fortsatte ivrigt min vandring. När jag kom fram till de stora affärsgatorna tog jag det lite lugnare och började titta in i de affärer som verkade intressanta. På min inköpslista fanns mest smink och bijouterier, men även skor var något som jag behövde komplettera. När jag kom in på ett av varuhusens skönhetsavdelningar stod det långa rader av välsminkade damer och erbjöd mig sina tjänster. Jag höll mig dock avvaktande och gick runt bland montrarna och funderade över färger och funktioner. Allt var så nytt och främmande. Kajalpennor, fransborstar, nagellack, coverstick, underlagskräm etc. Jag hade mycket att lära och fundera över innan jag vågade ta någon närmare kontakt. Mycket lärde jag mig genom att bara stå och lyssna på konversationen mellan kund och säljare. Några varianter av läppstift, ögonskugga och nagellack kunde jag dock köpa utan rädsla att göra bort mig. Min mage började tala om att det var dags för mat, så jag drog mig ut på stan igen för att hitta ett ställe att inta min lunch på. Jag hittade en trevlig liten servering och ställde mig i matledet. Efter att ha fått min mat letade jag upp ett bord. Än så länge fanns det gott om platser, men lokalen fylldes snabbt. Jag hade därför inte hunnit långt in i min lunch innan två kvinnor i min egen ålder kom och frågade om platserna bredvid mig var lediga. Jag slog ut med armarna och visade att de gärna fick slå sig ner. De började genast att prata med mig och berättade flitigt om sina egna lördagsstrapatser. Jag fick reda på att de hette Annika och Elisabeth och bodde här i staden. Nu var det ute för att hitta klänningar till kvällens festligheter. Annika hade flyttat in i en stor lägenhet, ett arv från en släkting, och nu skulle inflyttningen firas. Det gällde att passa på innan lägenheten fylldes av allehanda möbler etc. De hade bjudit sina närmaste vänner på lite mat och dans. Jag fick höra hela deras planering och deltog själv med en del synpunkter. Sida 14 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 15. - Skulle inte du ha lust att komma också, frågade Annika plötsligt - Jag, svarade jag förvånat, nej inte vill jag tränga mig på - Inte tränger du dig på, sa Elisabeth, det kan bara vara trevligt med lite nya ansikten - Javisst, fortsatte Annika, jag har bjudit flera som jag umgås med, men inte känner så väl, så du blir inte femte hjulet under vagnen. - Menar ni verkligen allvar, frågade jag - Självklart, sa Annika, om du dessutom vill kan du väl hänga med oss runt en stund. Vi har två affärer kvar att leta igenom innan vi bestämmer oss. Vi avslutade vår lunch och lämnade bordet som snabbt fylldes av nya gäster. Utan att dröja på stegen drog Annika iväg med oss två till en affär några kvarter bort. Uppenbarligen hade hon varit här tidigare, för hon gick rakt fram till en ställning och plockade bland kläderna där. Efter lite letande hittade hon en kort ljusgul ärmlös klänning som hon höll upp mot sin slanka kropp. Vi nickade gillande och hon försvann in i ett provrum. Den satt verkligen fint. Färgerna passade henne perfekt och de smala axelbanden framhävde hennes vackra axelparti. Hon bestämde sig genast och vi kunde dra vidare för att se på Elisabeths favorit. När även Elisabeth provat och bestämt sig fann jag det för gott att återvända hem. Jag hade ju en del att bestyra innan jag skulle vara hos Annika vid 7-tiden. På vägen hem passerade jag en blomsteraffär och införskaffade en krukväxt att ha med mig. Väl hemma så gjorde jag i ordning ett varmt härligt bad och droppade i lite av den badoljan som en försäljare lockat mig att köpa. Jag hade också fått ett varuprov på en ansiktsmask, och medan vattnet fylldes på i badkaret följde jag bruksanvisningen och lade på masken. Sedan gled jag ner i det heta vattnet och lät de väldoftande oljorna tränga in i kroppens alla porer. Oljorna måste ha gjort underverk, för huden kändes len som sammet när jag steg upp och frotterade mig. Jag knöt handduken sedesamt runt min överkropp innan jag började ta bort ansiktsmasken. Det kändes nästan som om huden följde med, men mynnade strax ut i en härlig känsla av renhet. Jag gick in i sovrummet och började plocka bland mina kläder. Ett helt set med underkläder, som jag införskaffat i veckan, blev mitt val. Sedan återstod problemet med resten. Jag hade några klänningar att välja mellan, och slutligen fastnade jag för en hellång ärmlös klänning i mjukt följsamt tyg. Den var gul och med ett diskret blommönster. Det elastiska tyget smet åt runt min kropp och framhävde mina former. Det var sedan dags att ta itu med sminkningen, och jag prövade lite djärvare färger nu eftersom kvällen närmade sig. Det blev lite stressigt på slutet, så för att hinna i tid beställde jag en taxi. Chauffören höll artigt upp dörren åt mig och såg till att hela klänningen var innanför innan dörren stängdes om mig. Jag tror också han tittade lite extra på mina höga sandaletter med bara några få tunna remmar som höll foten på plats. När han satte sig tillrätta vid förarplatsen fick han adressen, och vi for iväg. Han höll hela tiden uppsikt på mig i backspegeln, och jag blev väldigt smickrad över denna uppmärksamhet. För att ge honom lite "återbäring" öppnade jag min handväska och tog upp mitt läppstift och en liten spegel. Sedan bättrade jag på mina läppar och putade ordentligt med munnen. Jag avslutade sedan hela proceduren med att droppa lite av min parfym mellan mina bröst, och jag riktigt såg hur han sträckte på halsen för att kunna se ner mot min klyfta. Vi kom fram till Annikas adress och han hjälpte mig lika artigt ut ur bilen. Med lite extra svaj i höfterna gick jag mot ingången och tog hissen upp till 5e våningen där Annika bodde. Värdinnan själv kom och öppnade och hon tittade avundsjukt på min klänning. Den var bedårande intygade hon. Jag överlämnade min blomma och vi gick in i lägenheten. Några gäster hade redan kommit, och jag blev presenterad för dom. Alla var i min ålder, och det var ungefär lika många killar som Sida 15 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 16. tjejer. Under den närmaste halvtimmen ringde det nästa oavbrutet på dörren och gästerna samlades en efter en. Till slut var vi säkert över 20 personer samlade när Annika klappade i sina händer och hälsade oss välkomna. En härlig buffé var uppdukad i ett av rummen, och sedan fick var och en söka sig en plats att äta sin mat. Jag hamnade ute på balkongen tillsammans med Elisabeth och två av killarna, Daniel och Lennart. Vi satt där och småpratade och njöt av utsikten mot en av parkerna i staden. När tallrikarna var tömda gick vi in för att fylla på dessa och söka nya personer att prata med. Lennart såg en kompis en bit bort, och drog med mig dit. Det hela var som en dröm. Jag umgicks otvunget med vilt främmande människor och ingen verkade misstänka det minsta att jag verkligen inte var kvinna. Tvärtom fick min klädsel och min kropp många beundrande blickar. Efter ett par timmar så ändrades den stillsamma musiken i högtalarna, och ersattes av lite mer svängiga rytmer. Lennart, som inte vikit från min sida, frågade om lov och han tog mig sedan ut på det iordningställda dansgolvet. Efter en liten trevande inledning, mest beroende på min ovana att inte få föra, kom vi igång riktigt bra. Lennart var en utsökt dansare och vi snurrade runt så det stod härliga till. Svängiga låtar växlades med lugna och det kändes verkligen skönt att bli omsluten av en kraftig famn och bli varligt förd runt på det lilla dansgolvet. Det dröjde heller inte länge innan mina olika kavaljerer började ta sig lite större friheter och låta sina händer utforska min kropp. Det hela kändes enbart skönt och jag upplevde aldrig att någon förföll till ohämmat tafsande, utan det skedde med stor känsla och finess. Jag hade väl aldrig kunnat ana att jag skulle få uppleva denna situation "från andra sidan". Jag hade ju själv, många gånger, under danskvällar låtit mina händer göra strövtåg på vackra kvinnokroppar. Flera gånger hade dessa strövtåg lett till vidare förnöjelser, och nu fick jag en liten inblick i vilka signaler och känslor som väcktes till liv hos kvinnorna. Jag förstod också så väl de känslor som väcktes när den osynliga gränsen passeras, och smekningarna blir ett obehagligt tafsande. Men mina kavaljerer trampade aldrig över gränsen, utan jag kände mig bara som en mycket åtråvärd varelse. Annika hade visserligen tagit reda på att grannen under inte var hemma, men vi avslutade ändå dansen i hyfsad tid. En liten vickning dukades fram innan gästerna började droppa av. Lennart förhörde sig om vart jag bodde, och när det visade sig att vi bodde åt samma håll erbjöd han sig att följa mig hem. Det var inte så långt mellan Annika och mig, så vi valde att gå genom den ljumma och ljusa sommarnatten. Han hjälpte mig på med min kofta och efter att ha sagt tack och adjö till Annika försvann vi ut på de folktomma gatorna. Vi hade bara gått ett halvt kvarter när hans hand sökte efter min och jag lät den komma. Under tystnad gick vi sedan vidare och det dröjde inte länge förrän vi stannade utanför min port. Vi småpratade lite och innan vi skildes åt böjde sig Lennart fram och kysste mig på munnen. Det hela skedde så varligt och fint att jag bara tog emot det hela utan att tänka på mitt rätta jag. Jag besvarade nog dessutom hans kyss och det fick mig att rodna från topp till tå. Lite generat sade jag hej till honom och försvann in genom porten. Kapitel 5 Lotten och jag trivdes bra ihop. Under veckorna som gått hade vi lärt känna varandra riktigt ordentligt. Hon gillade också att jag hade bra blick för kundernas behov och förutsättningar. Jag hade faktiskt börjat bygga upp en egen liten kundkrets som vände sig till mig för att diskutera sitt klädbehov. Jag hade också kunnat ägna mig åt kontoret en hel del. Trots att det var mycket välskött, hade jag föreslagit, och fått igenom, en hel del förändringar som skulle göra det arbetet mycket mindre tidskrävande. Jag hade också kunnat konstatera att Lotten hade en del ofördelaktiga lån, så med hennes tillstånd tog jag kontakt med banken och bestämde en tid. Sida 16 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 17. Den morgonen var vi extra fina när vi möttes utanför butiken. Båda hade vi mycket korta och snäva fodral med smala axelband. Någon plats för behå fanns inte, så nu var jag verkligen glad för mina självhäftande proteser. Sommaren hade slagit till ordentligt, så några strumpor var heller inte nödvändiga. Nu lyste våra klarröda naglar i all sin prakt på våra fötter och verkligen framhävdes av våra lätta sommarskor. Jag hade, några dagar innan, varit hos Monika och permanentat mitt hår, så det var också helt perfekt. En lätt men ända vacker sminkning hade blivit pricken över i-et. Nu var vi redo att förhandla om bättre lån. Vi jobbade ett par timmar i butiken, innan Karin, Lottens helgextra, kom in för att jobba några timmar. Vi kom fram till det stora bankpalatset och stegade målmedvetet fram till receptionen. Flera kunder tittade längtansfullt efter oss, vilket gjorde att vi sträckte på oss ännu mer. Kvinnan i receptionen lyssnade på vårt ärende innan hon tog tag i luren och slog några siffror. - Det är från receptionen. Direktör Stigberg har besök av två damer från Lottens Boutique...... Ja, jag ber dom vänta......... Tack. Receptionisten neg nästan i telefonluren. Direktör Stigberg måste vara en väldigt hög tjänsteman eller omgärdad med högsta respekt. Vi blev nästan knäsvaga när vi tänkte på vårt ärende, han verkade vara en hårdför man. - Direktör Stigberg kommer strax, sade kvinnan till oss och fortsatte, varsågoda och slå er ner på stolarna där. - Tack svarade vi och satte oss. Vi fick vänta en stund innan direktören anlände. Det var en liten satt man runt de 60. Hans kostym var av senaste snitt och givetvis kritstrecksrandig. Kavajen var dubbelknäppt och stramade en del över den tilltagande magen. Kvinnan i receptionen nickade åt vårt håll och med ett försök till leende styrde han stegen mot oss. Vi kände inom oss att saken nog inte skulle bli så lätt som vi trott. Innan vi hann resa på oss så såg vi att hans blick, för en kort sekund, lämnad våra ansikten och gjorde sig en färd ner längs våra kroppar. Den fastnade en stund vi klänningens slut, som nu knappt dolde våra trosor. Vi reste på oss och slätade till våra fodral innan vi gick honom till mötes. Efter presentationen fördes vi in till ett sammanträdesrum. Vi kom in i ett stort rum med massor av ädelträ på väggar, golv och möbler. Det var ett rum som utstrålade massor av potens. Här inne lekte bara de stora grabbarna. Här var det makten som talade. Vi blev anvisade några platser, och sedan gick han till andra ändan av bordet och tryckte på några knappar. - Vill fröken Johansson komma in i Wallenbergrummet! Efter bara några sekunder kom en yngre kvinna i klanderfri klädsel, vit blus och grå kjol som slutade strax nedanför knäna, in och överlämnade ett antal papper till direktören. Sedan avlägsnade hon sig och vi var åter ensamma. Direktör Stigberg gjorde klart att det nu var vår tur att framlägga vårt ärende. Men en rejäl tupp i halsen inledde jag med en liten bakgrund. Jag kom sedan raskt in på den lånebild som Lotten hade, och redovisade våra motiv till att vissa förändringar var önskvärda. Jag såg på direktören att han lyssnade intresserat, så jag började känna mig mer säker. Jag hade tagit fram ett digert material, och redovisat allt i prydliga tabeller, och reste därför på mig och gick över till hans sida av bordet för att överlämna allt vårt material. Han tog emot det och studerade siffrorna en stund i tysthet. - En mycket välgjord sammanställning, det kan inte vara första gången, sade han och log uppskattat. Sida 17 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 18. - Det ingår i mitt arbete att kunna göra sådana här analyser, svarade jag lite neutralt - Det måste ändå vara en smula ovanligt att en sådan, förhållandevis liten verksamhet, besitter den kompetensen, tillade han utan att kräva ett svar samtidigt som han fortsatte att studera siffrorna Vi satt tysta och väntade på hans reaktion. Han bläddrade fram och tillbaka i bunten av papper och nickade ibland. Sedan vände han sig mot oss - Jag kan bara instämma i analysen. Jag tror inte heller jag behöver kontrollera siffrorna, de stämmer med all säkerhet. Så då kommer vi istället fram till det här läget att vi skall försöka komma överens om en nytt upplägg. Vilket är ert önskemål? Nu kände jag på mig att vi hade kommit en bra bit på väg. Lotten och jag hade resonerat om vilka villkor vi borde kunna uppnå. Hans affärsmässiga inställning sade mig dock att han var en tuff förhandlare, och att skulle vi uppnå vårt mål, så måste även vi vara tuffa. Jag replikerade därför omedelbart och krävde nästan dubbelt så stor sänkning som vi hade satt som vårt mål. Utan att röra en min mottog han vårt bud. Jag började nästan tro att jag tagit till för mycket när han tog till orda - Det var ett tufft krav. Kan du motivera det hela? Nu kände jag säker mark under fötterna och kunde spela ut. Han fick våra motiveringar och vi sparade inte på något av vårt krut. Men det verkade ge resultat. När jag slutade blev det åter en stunds tystnad innan han reste på sig och åter gick fram till snabbtelefonen. - Kan fröken Johansson komma in igen. Fröken Johansson kom in och hade återigen en bunt med papper med sig. De samtalade tyst en stund och sedan försvann hon ut. - Jag hade förberett mig med att skriva ut alla papper i förväg, men jag räknade inte med att möta så tuffa förhandlare, inledde han. Jag såg genast, när jag fick ärendet på mitt bord, att förbättrade villkor var ett måste. Jag hade dock inte tänkt sträcka mig så långt som era krav, men efter denna plädering inser jag att det lönlöst att argumentera emot så jag går med på kraven. Fröken Johansson måste nu skriva om handlingarna, och det tar en stund. Kan jag få bjuda damerna på lunch under tiden? Lotten och jag tittade på varandra och log. Sedan vände vi oss mot honom och nickade vårt ja. Direktör Stigberg visade sig nu från en helt annan sida. Han var en mycket artig och uppmärksam värd. Verkade nästan lite stolt över att få eskortera oss till deras lunchrum. Vi gick förbi alla väntande matgäster och kom fram till deras gästmatsal, där vi blev kungligt uppvaktade. Vi fick reda på att han hette Per i förnamn och att han snart skulle gå i pension. Det var faktiskt hans sista månad på jobbet, och han tyckte att bättre än så här kunde väl hans tid inte sluta än att få hjälpa två så vackra damer i sin yrkesutövning. Vi sög tacksamt i oss allt smicker och berättade lite om verksamheten. Han ställde många intressanta frågor till oss och vi hade ett givande lunchsamtal. När vi kom tillbaka till sammanträdesrummet låg alla papper snyggt uppradade, och efter en kontroll av siffrorna signerades avtalet av både Lotten och direktör Stigberg. Vi tog sedan varandra i hand och han följde oss till dörren där vi skildes åt. Så fort vi kommit utom synhåll överföll Lotten mig. Jag fick en jättekram och hon log med hela kroppen. Den här uppgörelsen betydde att mycket mer av en kunds pengar stannade hos henne. Hon skulle därmed kunna bli ännu mer konkurrenskraftig och utveckla sin verksamhet vidare. Hon fortsatte Sida 18 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 19. - Jag trodde jag skulle göra på mig när du lade fram vårt bud. Det var ju mycket lägre än vad vi kommit överens om - Jag vet, svarade jag, men jag ville ha lite marginal att förhandla om. Jag kunde aldrig drömma om att han skulle ta det budet direkt. Vi kanske skulle gått ännu lägre? - Kanske det, men jag är i alla fall mer än nöjd, det här betyder mycket för mig. Jag lovar att du inte kommer att bli lottlös för den här insatsen. Jag är dig mycket tacksam. Strålande som två stjärnor återvände vi till butiken och vårt dagliga värv. Eftersom det var onsdag, så skulle Monika och Lotten ut på sitt sedvanliga äventyr. Lotten frågade om jag ville följa med och det gick jag gärna med på. Monika kom och Lotten kunde omedelbart förmedla den goda nyheten om lånen. Monika undrade sedan lite försynt om jag inte kunde ta mig en titt på hennes lån också, vilket jag gärna kunde göra. Hon synade sedan av mig och konstaterade att hennes insatser på mitt hår tydligen hölls sig så som den borde och jag kunde inte annat än hålla med om att resultatet var med beröm godkänt. Nu hörde vi klockorna slå och vi skyndade oss att stänga. Kapitel 6 Till skillnad från övriga onsdagskvällar så var inte denna kvällen oplanerad, eller rättare, bara en visste något. Lotten var lite hemlighetsfull, men hade ett bestämt mål i sikte. Efter en snabb uppfräschning packade hon in oss i en taxi. Vi kunde inte höra adressen så även resmålet var ännu så länge en hemlighet för oss. Vi for ut genom staden och kom ut på landsbygden. Monika och jag tittade undrande på varandra men sade inget. Efter en stunds åkande började trafiken tätna. I varje korsning stod det bilar och fyllde på den lilla karavan som bildats. Bilarna var fyllda av glada människor och när vi kom upp på ett backkrön såg vi hur en mängd kulörta lyktor glimmade i kanten av en äng. Dit var alla bilar på väg. Raska gossar for omkring och visade in alla bilar i snörräta rader. Vi som kom i taxi kunde åka ända upp till ingången. Chauförren log sitt allra bredaste leende när han önskade oss en trevlig kväll och sakta började rulla tillbaka mot staden. - Nu ni flickor skall vi ha oss en helkväll på äkta svenskt vis, inledde Lotten. Den här logdansen är känd för sina trevliga tillställningar, och i kväll vill jag dansa och le. Monika och jag tittade glatt på varandra innan vi tog Lotten i varsin hand och drog oss upp mot ingången. Spridda visslingar hördes från bilarna längs vår väg och vi lät våra rumpor gunga till lite extra för att visa att vi uppskattat deras munterhet. Vid ingången betalade Lotten för oss alla tre och vi fick prydliga stämplar på våra händer som bevis för vår betalning. Väl inne på området drog vi oss direkt mot ett tält som det kom ljuvliga dofter ifrån. Från ett antal grillar steg den härliga doften av grillat kött upp, och i ett huj hade vi blivit försedda med varsin tallrik som innehöll en präktig köttbit. I den andra handen fick vi varsin dryck och sedan Lotten, än en gång, stått för notan försökte vi hitta en plats att slå oss ner på. "Finns det hjärtrum, finns det stjärtrum" är en liten ramsa som visade sig äga sin riktighet. Några herrar såg vårt sökande, och genast hade det bildats tillräckligt stor plats mellan dom för oss att sitta på. Något överförfriskade var de redan, men vi verkade ju vara på god väg dit, så vi bänkade oss frejdligt mellan dessa levande biffar. Grabbarna var mer än hjälpsamma i sin iver att få oss tryggt på plats. Händerna fanns överallt för hjälpa till så att vi inte ramlade av bänken (hur nu detta överhuvudtaget skulle vara möjligt mellan dessa stabila "bokstöd"). Efter en lika hurtig och glad presentation fick vi möjlighet att njuta av maten. Den var utsökt. Våra nyblivna kamrater kunde Sida 19 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 20. berätta att köttet verkligen var färskt. En bonde i trakten stod för köttet, så det var inte många dagar sedan den här kon hade betat på ängarna här runt i kring. Grabbarna ägde verkligen ett trevligt sinne för humor. Vi skrattade och njöt i fulla drag av alla de berättelser som de producerade på löpande band. Inte minst fick vi stadsbor våra slängar av deras vassa tungor. Allt skrattande i kombination med intaget av "likvida" medel gjorde att våra blåsor snart gjorde sig påminda. Vi ursäktade oss för att leta reda på stället där vi kunde lätta på trycket. Vi fann en diskret skylt som det stod "Damer", textat med grov pensel på en plankbit, på och vi följde den. Efter några meter dök en stor presenning upp, spänd mellan två träd, och när vi kom bakom den blev vi stående och fnittrade till. "Toaletten" bestod av en lång planka med ett antal hål i. I framkanten hängde ett plastskynke och vid varje hål fanns det en pappersrulle. Ett antal hål var redan upptagna, så här vilade inga ledsamheter utan behoven utfördes snabbt och effektivt utan blygsel. Mitt emot bänken hängde en slang som det ständigt rann en stråle vatten ur. Det var tvättstället. Vi återvände raskt till grabbarna som ivrigt väntade på oss. Musiken hade nämligen börjat spela, och här fick ingen tid förspillas. Glada toner från fiol och dragspel mötte oss kring den lövade dansbanan. En hambo stod på programmet och utan några krusiduller tog min kavaljer tag kring min midja och förde mig ut i dansens virvlar. Min lätta sommarklänning svajade käckt i svängarna och visade upp mina bara ben, ända upp till kanten på mina spetsprydda trosor. Avslutningen på dansen blev en upplevelse. På sista takten lyfte Magnus, min kavaljer, mig rätt upp i luften, och höll mig där på raka armar. När den första chocken lagt sig såg jag att allt kvinnfolk befann sig i samma situation. En inofficiell tävlan var inledd vem som kunde hålla sin dam i luften längst. En efter en segnade sakta ner och till slut var vi bara några kvar där uppe i luften. Då fick Magnus ge sig och snart var det bara en kvar som inhöstade sina välförtjänta applåder och en stolt kram och puss från sin dam. Jag gav Magnus en uppmuntrande kram också. Han var ju i alla fall inte sämst i vare sig denna gren eller hambo för den delen. Trots den rejäla kroppshydda som dessa grabbar gick omkring och bar på, så rörde de sig, lätta som fjädrar, på dansgolvet. Låtarna avverkades i aldrig sinade ström och kavaljererna byttes ut med jämna mellanrum. Jag såg bara till Lotten och Monika som hastigast i pauserna mellan danserna, övrig tid befann vi oss i famnen på någon kavaljer. Till slut annonserade i alla fall orkestern att det var paus, och vi drog oss tacksam mot serveringstältet för att skaffa oss något att dricka. Vi nådde emellertid inte ända fram innan våra första kavaljerer fångade in oss och försåg oss med något drickbart. Att det var något hemmagjort förstod vi, men det verkade som om vi ändå fått den klart utspädda varianten. Varligt men bestämt förde de oss ner bakom dansbanan och fram till kanten av den sjö som låg där. Vi satte oss ner och njöt i den varma kvällen. Solen, som nu försvunnit bakom träden, färgade himlen röd. Några fiskar slog i vattnet och bröt den spegelblanka ytan. En liten vindil kilade in mellan träden, och när jag huttrade till lade Magnus sin breda arm runt mina bara axlar och makade mig lite närmare honom. Jag tog tacksamt emot hans skydd och lade mitt huvud på hans axel. Hans fria hand sökte sig ner längs min kropp och hamnade så småningom på mina nakna lår. Efter några lätta smekningar började han söka sig in under min klänning, men varsamt och utan att såra, lade jag min hand på hans och manade den till stillhet. Hur länge vi satt där har jag ingen aning om, för inte ens när musiken återigen satte fart rörde vi på oss. Till slut började det dock spritta i grabbarnas dansanta ben så vi återvände för att återigen träda in i de dansandes glada gäng. Kvällens sista dans annonserades och vi fann våra kavaljer väntandes på oss. En stillsam vals avslutade kvällens dansande och vi drog oss mot bilarna. Som riktiga gentlemän erbjöd de oss skjuts in till staden och vi avlevererades snyggt och prydligt vid våra adresser. Trots det härliga och omfattande programmet, så var ändå klockan inte mer än strax efter midnatt. Så mycket trevligare det var när dansen började i tid. Men traditionen var ju lite annorlunda så här en vardagkväll och på landet. De flesta skulle ju upp tidigt för att se om sina djur, och där fanns ingen acceptans för en lite senare start på dagen. Sida 20 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 21. Jag hade däremot sådan tur att min lediga dag inföll den dagen. Solen lyste från en klarblå himmel, så jag bestämde mig för att åka och bada. Jag ville gärna ha lite sällskap, så på chans ringde jag till Annika. Jag hade tur. Hon hade också några dagar ledigt, faktiskt hade hennes semester just börjat, och den mesta tiden gick åt att fixa lägenheten. Hon tog gärna ett avbrott i arbetet. Dagen såg ändå ut att bli för varm för att kunna hålla sig inomhus. Vi bestämde platsen för vårt möte och hon kom och hämtade mig i sin lilla röda opel. Vi for ut genom det vackra landskapet tills vi kom till en havsvik med ett utmärkt bad. Mängder av människor hade samma mål i sikte så vi fick snällt inordna oss i kön fram till parkeringsplatsen. Därifrån ringlade sig en färgsprakande orm fram mot de gröna gräsmattorna och den inbjudande sandstranden. Väl framme vid gräset spred sig alla, likt en solfjäder, ut över den tillgängliga ytan och mutade in sitt revir för dagen. Den egna platsen ramades snart in av allsköns blandning av kläder, badringar, filtar, matkorgar och andra tillbehör. Annika och jag hittade en plats nära stranden och bredde ut varsin stor handduk. Jag hade redan min bikini på mig, så jag kunde snabbt inta ryggläge och låta solen frottera sig mot min hud. Annika bytte snabbt om, i skydd av en handduk, och sträckte sedan ut sig bredvid mig. Med jämna mellanrum vände vi på oss samtidigt som vi låg och småpratade. När temperaturen antagit alltför höga värden, fann vi det för gott att svalka av oss lite. Snabbt fick vi på oss våra baddräkter och gick ut i det ljumma vattnet. Vi gillade tydligen båda att simma, så vi sträckte ut oss i vattnet och simmade iväg längs stranden. En bit ut låg en liten kobbe, så vi bestämde oss för att simma dit. Det tog en liten stund, så väl framme där klev vi upp på den och vilade en stund innan vi skulle simma tillbaka. På baksidan, ut mot havet var vi helt skyddade från insyn, så innan jag visste ordet av hade Annika tagit av sig sin baddräkt och lagt den vid sidan om sig. När hon sträckte ut sin vackra nakna kropp på klipphällen vände hon sig till mig och sade uppfordrande - Skall inte du också passa på att ta av dig baddräkten? - Nja, svarade jag lite dröjande, jag vet inte! - Du är väl inte blyg? kom det snabbt från Annika - Nej, i och för sig inte, började jag, men jag tror inte att du skulle uppskatta mig i naket skick - Du är blyg, fortsatte Annika med en lite retsam röst - Nej, svarade jag igen, men lovar du att jag får chans att förklara mig så kan jag ta av mig baddräkten - Visst, svarade hon nyfiket, visst tänker jag lyssna på dig - Okej, men kom ihåg att jag har varnat dig Jag började sakta ta av mig baddräkten. När jag blottat mina bröst utbrast hon häpet - Du är bröstopererad, och båda två dessutom. Vad är det som hänt dig? - Innan jag svarar så kanske jag skall ta av mig resten också, sade jag och drog sakta ner baddräkten och klev ur den - Du, du är en kille, stammade hon fram och lämnade munnen öppen på vid gavel - Ja, och då förstår du säkert att jag inte är bröstopererad, utan tvärtom så är detta mina hjälpredor för att få lite kvinnliga former. Sida 21 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 22. - Jag tror jag svimmar, fortsatte Annika förbluffat, det här hade jag aldrig trott. Jag ser ju att du är en kille, men ändå så är du så kvinnlig. Jag får inte det här att gå ihop - Nej det är inte det lättaste att förstå, började jag, jag själv har ibland svårt att få detta att stämma också. Det enda jag vet är att det känns väldigt bra att vara tjej. Jag trivs i den rollen. - Du har ju fullständigt lurat både mig och alla andra. Jag kan garantera dig att ingen, jag säger ingen, har anat något. - Hoppas att du inte tycker att jag lurat dig..... - Visst har du lurat mig, avbröt hon mig, men därifrån till att jag tar avstånd från dig är stort. Nu när jag kan börja tänka klart igen, så inser jag ju att du knappast har velat gå med en skylt på dig som berättar om ditt rätta jag. Du är ju perfekt som tjej, och det är så jag tänker se på dig fortsättningsvis också. - Tack, det känns skönt att få berätta det, trots allt så seglar jag ju under falsk flagg och det kan uppstå besvärande situationer. Nu när du vet, och dessutom vill att jag fortsätter som tjej känns det jätteskönt - Nu pratar vi inte mer om det, kom och sträck ut dig här bredvid mig en stund innan vi återvänder. Jag följde hennes uppmaning och sträckte ut min kropp bredvid henne. Vi fortsatte att prata och jag fick berätta hela min historia. Hon var en god lyssnerska och avbröt mig bara när det fanns något att fråga om. När ämnet var uttömt kände vi oss mogna att återvända. Vi drog på oss baddräkterna, som nu torkat, och gjorde oss redo att dyka i. Just innan vi skulle hoppa i stannade Annika upp och skakade på huvudet - Vad är det? frågade jag - Jag kan bara inte fatta det. Här står du och är hur kvinnlig och tjusig som helst i baddräkt, och så är du egentligen en kille. Skulle jag inte sett det med egna ögon så skulle jag trott att jag bara drömt en konstig dröm. Dröm blir ibland verklighet, se bara på mig, svarade jag innan jag dök ner i det friska avsvalkande vattnet. Kapitel 7 Dagarna på jobbet blev nu mer stillsamma. Det märktes att svenska folket nu hade farit på semester. Lotten började med sina förberedelser inför de fyra veckor som hon stängde under sommaren. Hennes kundkrets fanns i närheten, och när de drog iväg ut på landet, så det var bara slöseri med resurser att ha öppet. Vi hade inte diskuterat våra semesterplaner tidigare, utan det var först vid stängningen en dag som frågan kom upp. Jag hade inget bestämt alls, utan tänkte vara kvar i stan och göra en del utflykter. Jag tyckte det fanns så mycket att utforska och lära känna i min nya skepnad. Lotten höll sig mest stilla och tyst, och lyssnade på mina planer. Vi stängde sedan till affären och vinkade glatt åt varandra innan vi drog oss åt varsitt håll. Morgonen därpå anknöt Lotten direkt till vårt samtal kvällen innan Sida 22 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 23. - Jo, Kristel, inledde Lotten. Angående din semester, skulle du kunna tänka dig att följa med Monika och mig, med familjer, på vår resa ner till Grekland. Vi har hyrt en båt och skall fara runt i deras skärgård under en dryg vecka. Båten är stor, så du får gott och väl plats. Är du intresserad så tänkte jag bjuda dig på den här resan som ett litet tack för hjälpen med lånen. - Åh, det låter underbart, svarade jag, men det känns som om jag tränger mig på er när ni skall ha ledigt och umgås med familjerna.... - Förstod att den kommentaren skulle komma, avbröt Lotten mig skrattande. I förrgår kväll så var Monikas familj hemma hos oss för att göra den sista planeringen inför resan. Det var då tanken dök upp att bjuda med dig. Alla tyckte det var ett bra förslag, så jag fick i uppdrag att kolla av om du ville. Så besvärar oss gör du inte, tvärtom så blir det en liten vitamininjektion att ha med lite nytt folk. Vi andra känner varandra väl, det är nog 10e sommaren som vi har en gemensam del. - Ja, säger du att ni verkligen vill, så tackar jag gärna ja. Vilket äventyr ni drar iväg mig på. Jag vill dock ställa ett villkor för min medverkan - Jaså, svarade Lotten nyfiket, vilket då? - Jag kan inte åka med om inte era män känner till mitt rätta jag. Barnen kan vi nog hålla utanför, men era makar vill jag vara ärlig inför. Kan du ordna detta åt mig? - Strongt beslut av dig, verkligen, svarade Lotten med uppskattning i rösten. Jag hade tänkt resonera med dig om hur vi skulle göra, och så tar du upp det själv. Jättefint. Visst skall jag bana vägen för dig, Monika och jag har förresten redan planerat hur. Vi ordnar det. De återstående dagarna gick till stor del åt till att planera resan. Det pirrade till extra i min mage när jag tänkte på hur nära jag skulle leva och bo deras familjer. Jag hade fått se bilder på båten. Egen hytt skulle jag få, men det var ju ändå trångt, och många utrymmen delades ju av flera. Dessutom med ett antal nyfikna barn runt fötterna så fanns det nog förutsättningar för ett riktigt äventyr. Lotten förstod mina synpunkter, men lovade att hon och Monika skulle finnas tillhands för att hantera barnens nyfikenhet. Deras män hade fått reda på allt, och givetvis blivit förvånade, men inte ändrat uppfattning att jag skulle följa med. De hade nog tvärtom blivit lite extra nyfikna på mig. Dagen för avresan hade nu kommit. Jag hade tagit mig ut till flygplatsen själv, och stod nu, iklädd en kort blommig klänning, och väntade på de övrigas ankomst. Jag tyckte jag varit riktigt duktig med packningen, och hade bara en liten resväska och ett handbagage. Det var tur att jag satt bekvämt tillbakalutad i en fåtölj när dörrarna öppnades in till avgångshallen. Ett berg av väskor uppenbarade sig i öppningen. Sakta men säkert förflyttades berget in mot incheckningsdisken. Nu uppenbarades också ett antal figurer som for runt och höll i väskorna så att berget inte föll ihop. Det var mitt resesällskap som hade anlänt. Trots att svetten rann av ansträngning sken de upp vid åsynen av mig. Alla släppte vad de hade för händerna och gick mig till mötes. Ett brak bakom dem förkunnade att berget rasat, men härdade av tidigare resors strapatser gjorde att de bevärdigade inte högen med en enda blick utan fortsatte med lätta steg fram till mig. Presentationen blev både omfattande och lång. Monikas make Gunnar var först att hälsa på mig, sedan stod deras två barn Erik och Sara strax bakom. De var 10 och 8 år. Lottens make Leif hade jag ju träffat och även deras barn Maria, Mattias och Malin. De var 13, 11 och 7 år. Sist i raden stod Lotten och Monika och efter all presentation pratade vi lite medan barnen och makarna, med stor munterhet, åter ägnade sin uppmärksamhet åt högen av väskor. Liknelsen med ett bombnedslag låg inte långt från sanningen. Mötet med Leif och Gunnar hade varit ett nervöst moment för mig. Hur skulle de uppfatta mig och vilka reaktioner skulle komma. Trots att de visste mitt rätta jag, kändes Sida 23 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 24. det som om det var en kvinna de hälsade välkommen. Jag blev omkramad av alla och kände mig verkligen som en kär gammal vän. Vi skulle nog komma att ha kul tillsammans. När alla väskor var ihopsamlade och förda fram till incheckningen återstod bara det lilla företaget att lotsa tio personer genom alla kontroller och passager. Efter ett antal ihopsamlingar kunde vi dra en lättnadens suck att alla tio fanns på sina platser i flygplanet. Flygresan ner gick utan problem och vi landade på den lilla flygplatsen efter ett antal händelselösa timmar. Vackrast hade varit när vi passerade över alperna. Man kunde se varenda dalgång som låg där nere, likt utmejslade reliefer på en stor platta. Vissa toppar var snöklädda och lyste skarpt emot oss. Det kändes overkligt att se ner på allt det vita och tänka sig att vi inte var långt från värmen kring Medelhavet. En varm och intensiv sol mötte oss när vi klev ner för trappan. Hettan var nästan besvärande och det svalkade skönt när vi kom in i hallen. Båtägaren stod redo därinne och hans medhjälpare fick slita ont med att föra ut alla väskor. Själva tog vi det lilla lugna och bekantade oss med Aristoteles, vår kapten, och hans besättningsmän Christos och Stefano. I två bilar packades vi in, medan vårt bagage åkte i en liten lastbil. Den lilla karavanen rullade ut från flygplatsen, och det dröjde inte länge förrän vi var omgivna av det grekiska landskapet. På smala vägar färdades vi mot havet, och efter en dryg timmes bilresa såg vi det läckert blåa vattnet mellan kullarna. Den lilla fiskebyn sjöd av liv. Överallt pågick det någon verksamhet. Siestan var över och nu var det kvällsaktiviteterna som stod för dörren. Karavanen körde ut i hamnen och fram till en ståtlig träskuta. Aristoteles, eller Arto som alla kallade honom, visade att vi nu var framme. Efter en stunds beundrande blickar hälsades vi välkomna ombord. Vi damer fick mycket fin hjälp av besättningsmännen att ta oss ombord. Ingen skulle snubbla eller ramla överbord. Väl uppe på däck så fick alla ta av sig sina skor. Ombord på båten var man barfota eller gick med speciella däcksskor som fanns i alla storlekar. Christos tog hand om barnen och for iväg med dom för att visa deras hytter. Vi övriga tog det lite mer varligt och bekantade oss med övriga utrymmen på båten. Det skulle finnas gott om plats för oss. Många sköna platser fanns det på däck, både för sol och skugga. Ville man skaffa sig lite utsikt så var det fritt att gå en bit upp i en av masterna, där det fanns en relativt stor plattform. Vi misstänkte alla att det skulle bli ungarnas favorittillhåll. Kabyssen fick vi även se, fast den skulle ju vi inte behöva använda. Stefano skulle laga alla mål mat som skulle intagas på båten. En stor salong fanns bredvid kabyssen, men den hoppades vi att den skulle bli lite frekventerad, för vid fint väder skulle maten serveras på däck. Nu så var det vår tur att komma fram till hytterna. Ungarna tjoade glatt när vi passerade deras hytter. De två killarna hade en 2-manshytt, och de tre flickorna delade på en 4-manshytt. Vi vuxna hade tre fina dubbelhytter till vårt förfogande. Det fanns plats för ytterligare några passagerare, och de skulle komma ombord någon dag senare. Medan vi tittade på våra hytter bars alla väskor in i respektive hytt. Strax därpå signalerade Arto i mistluren att det var dags att lägga ut. Vi skyndade upp på däck och tittade på när vi stilla och fint gled ut från hamnen och styrde ut mot det öppna havet. När fiskeläget försvann bakom en klippa, kom Stefano med våra välkomstdrinkar. Arto höll ett litet tal, på knagglig engelska, där han hälsade oss välkomna ombord, och att han hoppades att resan skull bli ett rent nöje för oss. Vår bekvämlighet var deras enda lag. Vi fick komma med vilka önskemål som helst, allt skulle de försöka uppfylla. Sedan berättade han hur rutten såg ut och vad som fanns att göra. Det mesta gick ut på vattenaktiviteter, men även några besök på land ingick i utbudet. På några platser kunde flera aktiviteter kombineras, eller utföras parallellt, beroende på intresse. Det såg verkligen välplanerat ut. Efter informationen så återvände jag till hytten, och bytte snabbt om till bikini och sarong. Jag letade sedan mig upp på ett av däcken och satte mig tillbakalutad i en av alla däcksstolar. Trots att kvällen var i antågande värmde solen gott. Jag fick snart sällskap av de andra och vi njöt av det Sida 24 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 25. härliga landskapet som sakta gled förbi framför oss. Arto gick in i en av vikarna och ankrade upp. Här skulle vi ligga stilla över natten, och medan middagen förbereddes kunde vi ägna oss åt bad i den sköna kvällssolen. Ungarna var givetvis snabbast i, men vi andra låg inte långt efter. Det kristallklara vattnet gjorde att man såg ner på botten som säkert låg på 10-15 meters djup. Mellan sina plikter tittade både Arto och de andra två fram för att se på oss och ge oss goda råd hur man skulle göra för att komma ner till botten. Jag fick nog lite mer uppmärksamhet, och gärna handfast hjälp att få in den rätta dykstilen, från deras sida, då de visste att jag var "ensam". Speciellt Stefano verkade intresserad. Skeppsklockan kallade till samling, och hungriga som vargar bänkade vi oss på fördäck och satte tänderna i de läckra köttbitar som serverades. Vi njöt för hela pengen på en gång. Tom barnen kunde hålla sig stilla och njuta av allt det vackra runt omkring oss. Skymningen kom snabbt och vi satt i skenet från några kulörta lyktor medan en stilla havsbris gjorde att båten vaggade stillsamt fram och tillbaka. Malin, Lottens yngsta dotter, tryckte sig tätt intill mig och somnade strax i mitt knä. En efter en av oss visade tydliga tecken på trötthet, så efter en stund uppsökte vi våra hytter för att få oss lite nattsömn. Jag vaknade av små tassande steg. Det var Malin som kom in och försökte få lite liv i mig. Ingen annan var vaken, och hon ville bada. Jag gjorde henne till viljes och efter en snabb morgontoalett hoppade vi i havet. Vi busade och förde ett sådant oväsen att resten av gänget också vaknade upp och hoppade i. Vi slutade inte förrän skeppsklockan åter klämtade och förkunnade att frukosten var framdukad. Medan vi åt, lättade Artos ankaret och vi gled iväg mellan de talrika öarna. Häftiga klippformationer svepte förbi strax intill oss och gav ett overkligt intryck. Det enda klädesplagg som var användbart var bikini och sarong. Allt annat kändes som om vi skulle haft vinterpälsen på oss. Malin fortsatte att ty sig till mig. Hon och jag blev liksom "över" vid parbildningen ombord och vi kom att ägna varandra mycken tid. Det kändes lite speciellt att ha en sjuårings funderingar om livet så tätt inpå sig, speciellt som jag märkte att hon ställde frågor till mig som kvinna och inte enbart vuxen. Hon fanns vid min sida, från morgon till kväll, och det var jag som skulle läsa den obligatoriska godnattsagan om kvällarna. Lika troget kom hon till mig på morgonen, och kröp även ner och myste en stund innan vi tog vårt, lika obligatoriska, morgondopp. I Malin hade jag fått en riktig, om än liten, väninna. Vi hade underbara dagar i Grekland. På tredje dagen kom resten av passagerarna ombord. Det var två medelålders tyskar och ett franskt par i vår ålder. Det gemensamma språket fick bli engelska, även om vi gjorde våra tappra försök att konversera med dom på deras eget språk. Vi fick mycket god kontakt med varandra och gjorde alla utflykter tillsammans. Ungarnas eviga springande verkade inte störa dom, tvärtom blev det till ett välkommet inslag mellan de strandhugg vi gjorde. Båten sjöd verkligen av liv och besättningen gjorde allt för att roa oss. Vi fiskade, badade, surfade efter båten etc. Alla möjliga och omöjliga aktiviteter sysselsatte vi oss med i samma takt som våra kroppar allt mer började likna pepparkakor. Monika kunde inte slita sig från sitt jobb, utan fixade till allas hår på bästa sätt. Inte ens Arto, med sitt yvigt lockiga hår, slapp undan utan blev vederbörligen ansad till allas munterhet. När han såg resultatet log han mycket uppskattat och öppnade barskåpet för en gratisdrink. Resan började nu lida mot sitt slut och vi ankrade upp på redden strax utanför en mindre stad. På kvällen skulle vi få vara med om en avskedsfest i sann grekisk stil och förberedelserna hade redan tagit sin början. Jag skulle ha en kort klänning med tunna chiffongärmar. Den hade en generös urringning och markerad byst, för att sedan stråla ut och ha härlig vidd i kjolen. Det fanns inga axelband utan det tunna chiffongtyget höll upp klänningen och lämnade mina axlar som om de vore bara. Det blekgula tyget kontrasterade fint mot min pepparkaksbruna hy. På fötterna hade jag ett par nätta sandaletter som inte hade allt för hög klack. De grekiska gatorna var inte byggda för att knalla runt på med höga klackar. När alla var klara fraktade våra stiliga besättningsmän in oss i Sida 25 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 26. barkassen in till hamnen där många hjälpsamma armar sträcktes emot oss och förde oss upp på bryggan. Nyfikna bybor kantade gatorna där vi gick fram. Här och var satt kvinnor med en liten handslända och spann på sitt ullgarn. Det tittade nyfiket på vår klädsel, som antagligen uppfattades som oerhört vulgär och utmanande. Männen däremot tog alla tillfällen i akt att beskåda oss. Vägen ledde uppåt längs smala slingrande gator tills vi nådde en platå med lite växtlighet. I hörnet fanns ett antal olivträd och runt dessa stod det bord och stolar. Vi förstod att det här var platsen för bybornas egen taverna, och den hade vidunderlig utsikt över bukten nedanför. Här kunde man få sig en välbehövlig vilopaus i skuggan av olivträdets ständigt gröna blad. Vi fick genast varsin drink i handen och strax inleddes festligheterna med traditionella maträtter. Vi lät oss väl smaka av alla läckerheter, och hela tiden underhölls vi av lokala musikanter som spelade för oss. När munnarna var mättade vidtog dansen. Ett antal personer agerade fördansare och efter några korta instruktioner så var vi redo för att följa med i turerna. Många glada tillrop hördes över våra svårigheter att hänga med i alla turer. Men det fanns många villiga händer som ville, mycket konkret, visa hur ben och armar skulle röras. Jag och fransyskan måste ha varit speciellt dåliga på grekisk dans, för vi fick massor av hjälp. Speciellt en grek i min ålder uppvaktade mig intensivt. Jag höll mig lite avvaktande, men han var som en klisterremsa på mig. Rätt som det var så gav han mig en snabb kyss på kinden. Jag gav honom ett snabbt leende, och då tog han resolut min hand och drog sakta iväg med mig en bit bort. Vi behövde bara gå några meter innan vi blev som uppslukade av mörkret. Han vände sig mot mig och började ivrigt kyssa mig. Först blev jag lite ställd, men sedan slappnade jag av och lät honom fortsätta. Jag besvarade också hans kyss och det fick hans händer att börja utforska min kropp. Mjuka sensuella smekningar över mina bröst fick mig att börja andas snabbare. För att inte falla omkull, så lutade jag mig mot ett av olivträden som fanns bakom min rygg. Den grova barken pressades in mot min rygg, men det var inget obehagligt. Hans händer fortsatte ner längs min kropp, och han försökte även komma in mellan mina ben, men jag håll ståndaktigt ihop mina knän. Han förstod vinken och fortsatte istället att utforska andra delar. Hela tiden kysste han mig ivrigt över hela ansiktet, och nafsade efter mina örsnibbar. Jag hade fullt schå att parera alla hans smekningar att jag omöjligt kunde ge något tillbaka. Till slut förstod han att jag nog inte var en vanlig lättfotad skandinavisk kvinna, och han lugnade ner sig. Nu fick jag möjlighet att bestämma takten lite grann och även ange lite av mina villkor. Jag kunde nu återgälda en del av hans smekningar och jag kunde märka att hans tillfredsställelse ökade när vi båda var mer jämspelta. Mitt under en intensiv kyss hörde jag någon ropa på mig och upptäckte Malin som letade efter mig. Vi rättade snabbt till våra kläder och gick henne till mötes. Hon kilade omedelbart in sig mellan oss och tog tag i min hand. Ivrigt drog hon iväg med mig tillbaka till alla övriga. Kvällen hade övergått till natt och även till tidig morgon innan vi i sakta mak drog oss mot båten för några timmars vila. Det var tråkigt att gå ombord för där stod våra väskor i salig oordning som ett bevis på att uppbrottet var nära förestående. Ett antal ljuvligt avkopplande dagar skulle snart vara till ända, men ändå kunde jag konstatera att minnena skulle för evigt följa mig. Att kunna vara med på en sådan här resa och dessutom få uppträda i den mest underbara skepnad som finns, kvinnans, och uppleva så mycket vackert, det var något jag inte trott skulle vara möjligt för bara några månader sedan. Nu var det jag som stod i tacksamhetsskuld till både Monika och Lotten som gjort allt detta möjligt. Kapitel 8 Sida 26 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html
  • 27. Jag hade fortfarande semester kvar när jag kom tillbaka, och funderade lite på vad jag skulle göra. Jag hade ett dåligt samvete, och det gällde mina föräldrar. Det var länge sedan vi träffades, och en av orsakerna var just det förhållandet att jag numer levde helt som kvinna. Det kändes alltför jobbigt att byta tillbaka och bli Krister igen. Vi hade talats vid per telefon, och de visste att jag hade nytt jobb. Några närmare detaljer hade inte avhandlats, men det kändes i luften vid våra samtal att jag nog borde träffa dom under semestern. Frågan var bara hur och när. Tillfället kom lika snabbt som oväntat. En eftermiddag när jag kom hem från en utflykt med Annika blinkade telefonsvararens lampa emot mig. Det var pappa som meddelade att de hyrt en stuga ett 10-tal mil från mig. Den var stor och rymlig och de såg gärna att jag kom och var med dom en tid. Adress och telefonnummer fanns även inpratat, så jag uppfattade denna förfrågan mer som en order än ett önskemål. Jag blev alldeles svag i knävecken och fick lov att sätta mig för att inte ramla ihop. Hur skulle jag göra? Klarade dom av att träffa Kristel? Det dröjde ända långt in på kvällen innan jag hunnit tänka ut hur jag skulle göra. Fortfarande fanns det många obesvarade frågor, som också skulle förbli obesvarade, om jag inte tog steget fullt ut och presenterade Kristel för mina föräldrar. Med stor bävan lyfte jag på luren och slog numret som fanns nedklottrat på lappen bredvid telefonen - Katarina Edström, hörde jag en välbekant röst svara - Hej mamma, det är Krister, hur har ni det? - Jättefint, och själv då? - Bara bra. Jag var iväg och badade när ni ringde, kul att ni har hittat en stuga att vara i. Är den fin? - Jättefin, den ligger så fint här i skogskanten. Vi ser sjön, den ligger bara några hundra meter bort över ängarna. Där kan man både bada och fiska. Pappa ser ut att ha det så bra där han sitter i båten och metar. Vi hoppas båda att du har tid och möjlighet att komma över hit. - Jo det förstår jag, och det hade jag väl tänkt också. Hur fick ni tag på stugan? - Det är Jönssons, du kommer väl ihåg våra tidigare grannar. Vi träffade dom av en händelse, och när vi stod där och pratade så frågade dom bara om vi var intresserade att låna stugan. Dom är bortresta till utlandet och såg gärna att någon var där under tiden. Vi får låna den gratis under dom här två veckorna. - Verkligen hyggligt, men så har dom ju alltid varit. - Deras dotter Hanna, som du alltid lekte med när du var liten, bor strax intill här, så henne ser vi varje dag. - Jaså, svarade jag lite förskräckt och undrade hur jag skulle klara av att möta henne i den här rollen. - När kommer du? - Jag måste nog ha dan på mig i morgon för lite förberedelser. Säg fram mot kvällen. - Det låter jättebra. Oh vad kul det skall bli. Vi längtar efter dig. Jo, just det. Om det är någon du vill ta med dig, så finns det plats. Du vet att vem som helst är välkommen hit. Sida 27 av 84Kristel 2013-07-31http://evabirgitta.se/kristel.html