Bonjour madame

av
EvaBirgitta
Kapitel 1
Skrivbordet började åter skymta efter att de högar som dolt dess yta successivt nu städats bort,
sorterats in eller åtgärdats på annat sätt. På andra håll i lokalerna pågick liknande aktiviteter och
det märktes att spänningen, och frihetskänslan, steg ju närmare vi kom det magiska klockslaget då
semesterledigheten skulle infalla för flera av oss. De andra såg med längtansfulla blickar på vårt
stök, och deltog gärna när vi kom med glada tillrop. Det vankades ju semester även för dom, om
än lite senare. Ju närmare klockan segade sig fram mot frihetstimmen desto mindre ordnat arbete
utfördes. Det kändes inte meningsfullt att sätta igång något nytt och skrivbordet och trakterna
däromkring kunde inte bli mer skinande rena från allt som samlats under tiden sedan förra
rensningen.
Meningsfullt var det däremot att se fram mot ledigheten och när vi samlades kring kaffebordet
fram på seneftermiddagen så fanns det egentligen bara en fråga som hängde i luften – ”Vad skall
du göra på semestern?” Svaren var lika skiftande som vi var många. Spännvidden var också stor.
Allt från ”sofflocket” till resor ”hit och dit”. Själv bidrog jag med båda delarna. Redan på söndag
morgon skulle jag resa iväg till Frankrike för en dryg veckas vistelse där och sedan skulle det bli
en ”sofflocksvariant” för mig då jag skulle åka till en kamrats lantställe. Visserligen hade
önskemål framförts om hjälp med både det ena och det andra, men samtidigt hade det klargjorts
att vi ändå skulle njuta och ha det skönt. Sedan hade jag själv planerat för att vara turist i min egen
stad. Jag var helt övertygad om att det fanns mycket att uppleva bara genom att gå ”runt knuten”,
även om en resa till andra breddgrader både kändes mer stimulerande och borde innehålla mer
spännande upplevelser. Svaret och en jämförelse dem emellan skulle jag kunna göra när väl mina
5 veckor var tillända.
Gentemot mina kamrater så visade jag ”normal” entusiasm och glädje, men inom mig flög ett
antal fjärilar omkring. Vad de inte visste var att jag planerade att genomföra hela semesterperioden
som tjej. Jag skulle äntligen bejaka mina inre behov och se hur långt mod, kurage, och
självkänslan skulle bära mig. En hel del tur kombinerat med år av samlade erfarenheter och
drömmar skulle också finnas med i ”bagaget” för att allt skulle kunna genomföras. Egentligen
skulle allt ta sin början i och med att jag klev innanför dörren till min förortslägenhet. Allt som
hände därefter under de kommande 5 veckorna skulle ske i kvinnlig gestalt om mina planer gick i
lås. Förberedelserna hade varit långa och komplicerade, men nu kändes det som om alla bitar
fanns på plats och det gällde bara att komma över den rampfeber som jag kände molade i
magtrakten.
Arbetsdagens sista timmar försvann även dom och med ett sista ”Trevlig semester” i öronen
stegade jag med raska steg iväg mot tunnelbanan. Egentligen behövde jag väl inte ha speciellt
bråttom, men på något vis så kändes det bättre att skynda, men ändå inte jäkta, iväg hem. Jag
sjönk ner på mitt vanliga ställe i T-banan och hann väl nästan slumra till lite innan min station
Sida 1 av 77Bonjour, Madame!
2013-07-31http://evabirgitta.se/bonjourmadame.html

ropades upp. Efter ett snabbt besök i livsmedelsaffären för komplettering av lite mat. Något skulle
jag väl leva av innan jag åkte, och dessutom så skulle jag lägga in lite i frysen för att ha när jag
kom hem igen.
Väl innanför dörren så kände jag mig ändå lite småstressad och irrade omkring lite innan jag tog
mig själv i kragen och uppmanade mig själv till att följa de planer jag sedan länge ritat upp. Första
åtgärden var att ställa i ordning badrummet för en lång och härlig stund i badet. Innan vattnet
började tappas i så var det många saker som skulle fixas. Telefonen ställas mot svararen, stereon
laddas med musik, schampo och andra ”dofta gott” saker för badet plockas fram, nytt rent
badlakan av modell större, hyvel och andra hudprodukter iordningställas. Det gick säkert minst en
timme innan jag kände mig redo att börja tappa i vattnet och medan badkaret började fyllas klädde
jag av mig och hängde undan alla mina kläder. From nu och 5 veckor framåt så skulle alla mina
killkläder också få semester. Jag skulle inte så mycket som titta åt dom delarna av min garderob.
Däremot, den andra mer hemliga delen, av garderoben skulle verkligen vädras från all sin
malmedelsdoft och nu komma till användning 24 timmar om dygnet. Det var med en tydlig känsla
av välbehag som kalsongerna slängdes i tvättkorgen och jag sakta sänkte mig ner i det varma och
väldoftande vattnet i badkaret.
Mina näsborrar sög ivrigt i sig av all väldoft och öronen lät sig villigt smekas av de ljuva toner
som strömmade ut ur högtalarna. Min kropp kändes avslappnad och skön och min massagevante
gjorde säkert underverk både när det gällde att massera mina muskler som att arbeta in alla härligt
doftande oljor i huden. Under badets gång hällde jag flera gånger i nytt hett vatten för att bibehålla
den sköna känslan och det var med stor tveksamhet som jag så småningom kände det nödvändigt
att ändå avsluta badet. Som sista åtgärd tog jag fram rakhyveln och lät den ta bort de sista stråna
som jag glömt vid de turer jag gjort den senaste tiden.
Väl uppe ur badet svepte jag om mig mitt rosa badlakan, inte vid höften som jag annars gjorde
utan under armarna som brukligt är bland kvinnor. Jag ställde mig sedan framför spegeln och
började massera in olika välgörande medel i mitt blöta hår för att därefter kamma ut det. Under det
senaste halvåret hade jag faktiskt medvetet låtit det växa och jag hade nu en i mitt tycke riktigt
präktig man att hantera. Min hårfrisörska, som var invigd i mina planer, hade bistått mig ordentligt
under tiden och hjälpt mig att hålla en manlig profil men ändå inte förstöra det råmaterial som i
morgon skulle få en helt annan framtoning. Hur jag sedan skulle få tillbaka skalpen till ett manligt
snitt hade jag inte funderat närmare på, men räknade att det inte skulle bereda några större
problem. Rent praktiskt alltså, känslomässigt bävade jag inför det definitiva återvändandet.
Men nu tänkte jag inte ägna mig åt sådana tråkigheter utan helt och hållet hänge mig åt nuet.
Visserligen skulle Sofia, min hårfrisörska, göra jobbet i morgon, men jag tänkte ändå passa på
tillfället att se vad jag själv kunde åstadkomma med mitt råmaterial. En del av det hela var träning
inför de kommande veckorna då jag själv måste sköta om min frisyr, dels så ville jag ändå visa
upp någon form av kvinnlighet när jag stegade in på hennes salong. Vi hade pratat en del om hur
det praktiskt skulle gå till och Sofie hade även erbjudit sig att ställa upp på sin fritid för att fixa till
mig i enskildhet på sin salong. Jag var först frestad att anta hennes erbjudande, men vid närmare
eftertanke så skulle jag trots allt bo, leva och vara kvinna i 5 veckor, och skulle jag då inte ens
kunna ta steget in på en hårsalong för att få min frisyr ordnad så skulle nog resten av min tillvaro
bli rätt ”fattig” och meningslös. Det här var något jag bara måste klara av helt enkelt, och det var
lika bra att bita ihop och ta svårigheterna allteftersom de kom istället för att skjuta dom framför
mig. Vem vet vilka saker jag kommer att möta under mina veckor som kvinna.
Stärkt och övertygad att min inställning var den rätta satte jag igång med att ordna till min frisyr.
Jag utförde alla handgrepp på gammalt beprövat sätt, dvs håret rullades upp på spolar och fästes
med plastnålar som spjärnade emot hårbotten. Ibland stack jag mig rejält och spolarnas taggiga yta
tryckte även mot hårbotten. Dessutom värkte armarna snart av att ständigt vara ovanför huvudet,

men all smärta kändes ändå överkomlig, speciellt när jag i spegeln såg hur hårslinga efter
hårslinga infogade sig i det geometriska mönster jag försökte återskapa från teckningen i tidningen
som låg uppslagen på toalettstolen. Svårast var det bak i nacken, men till slut så var allt hår
upprullat och jag kunde fixera allt med ett hårnät.
Fortfarande med handduken virad runt min kropp tassade jag ut till mitt sovrum och började
plocka fram nästa omgång av redskap. Nu skulle jag ikläda mig rollen av nagelskulptör och både
forma och vårda naglarna på bästa sätt. Även där hade ett visst sparande gett mig ett bra
grundmaterial att arbeta med. Svårast hade varit att inte bryta någon nagel under tiden eftersom
jag allt som oftast fick hoppa in och göra en hel del grovjobb på arbetet. Några ögonkast hade jag
väl fått från någon kamrat över dess längd, men jag låtsades som om jag inte märkt det hela. Jag
tyckte det var min ensak hur långa naglar jag ville ha så länge de var hela och rena. Nu skulle de
däremot få komma till sin fulla rätt och vara i det skicket hela tiden. Underarbetet var därför extra
noga och jag tänkte inte göra mig någon brådska.
Musiken fortsatte att spela lugna och avslappnande stycken, och jag hade gjort allt för att inte
behöva använda mina naglar under lång tid framåt under kvällen. CD-växlaren var laddad och
skulle inte det räcka så var repeteringsknappen intryckt också. Ingenting skulle få störa mitt
arbete. På köksborde stod dessutom några glas med olika drycker i, alla försedda med sugrör, för
att jag skulle kunna släcka den törst jag förstod skulle komma, men ändå inte förstöra mitt arbete.
När den omfattande nagelvården var avslutad satte jag dit mina tåspretare och skakade flaskan
noga. Sakta och metodiskt fick sedan tånaglarna sin första omgång lack och de följdes sedan av
fingrarna som snart lyste lika skinande och blanka. Jag lutade mig tillbaka i fåtöljen och log åt mitt
förutseende att jag fäst en kudde precis i nackhöjd som gjorde att belastningen hamnade i nacken
och inte på hårspolarna när jag lutade mig bakåt. Lugnt och stilla satt jag där och lät tiden arbeta
för mig och jag slumrade säkert till lite under Albiniois Adagio.
När jag var övertygad om att första lagret torkat ordentligt så var det dags för nästa och även efter
det lagret sjönk jag in i en härlig slummer, nu tillsammans med Bach. Jag tyckte sedan resultatet
var över förväntan, så jag ville inte riskera något med att göra även det tredje planerade skiktet. Ett
visst slitage och underhåll skulle ju ändå bli nödvändigt i framtiden så jag skulle inte överdriva
mitt arbete. Även om allt nu skulle vara torrt så var jag fortfarande mycket försiktig. Än hade de
säkert inte härdat igenom ordentligt, så inga våldsamma rörelser eller handgrepp tilläts.
Tillräckligt lång tid hade nu i alla fall gått så att jag kunde tillåta mig att lätta på spolarna och se
hur pass duktig jag varit att få till min frisyr. Allteftersom jag frigjorde spolarna så rullade håret,
likt en fjäder, sig tillbaka mot hårbotten. Uppenbarligen hade läggningsvätskan gjort sitt jobb
ordentligt. När jag sedan började borsta ut håret skedde det med mjuka försiktiga tag, men snart
märkte jag att jag kunde ta i lite mer och resultatet blev också därefter. Frisyren blev precis så
böljande och härlig som bilden hade visat. Lite av volymen saknade jag, men när jag prövade med
att borsta håret åt ett annat håll så kom även den. Jag var inte så lite stolt över resultatet och
började ana hur fint håret skulle kunna bli under en professionell skapares händer.
Allt detta hade tagit mycket längre tid än förväntat, så jag insåg att det var dags för mig att börja
avsluta dagen. Det tog mig en bra stund att plocka tillbaka alla saker jag rivit fram och även fylla
tvättmaskinen med en sista omgång tvätt innan resan. Jag ville ju inte ha allt ogjort när jag kom
hem. Som sista åtgärd plockade jag av mig handduken som varit mitt enda klädesplagg under
kvällen och satte på mig ett av mina nattlinnen. Med lite pirr i magen, men ändå med mycket
tillförsikt kröp jag ner under täcket och försökte somna. Det var inte helt lätt. Alldeles för många
tankar surrade omkring och alltför mycket påtagligt i min omgivning var annorlunda än vanligt, så
jag fick ta till det gamla knepet att läsa något för att få ögonen att kännas så där härligt tunga.
Någon gång, säkert mitt i en mening, hade jag uppenbarligen somnat, för när jag vaknade till var

klockan 2 på natten och ljuset var tänt i rummet. Jag tassade upp på toaletten, uträttade mina
behov och gick sedan tillbaka till sängen och somnade ovaggat denna gång.
Kapitel 2
Det kändes ungefär som om en ny arbetsdag skulle ta sin början. Givetvis hade jag i all annan
planering i går glömt att stänga av väckarklockan så den ringde och skrällde sin vanliga tid. Nu
spelade det egentligen ingen större roll, för jag låg redan vaken och funderade på om jag skulle
försöka vända på mig och somna om eller om det ändå var dags att stiga upp. När väckarklockan
skrällde till var det den som fick stå för avgörandet och jag tog mig upp ur sängen. Morgonritualen
fordrade en dusch, men då jag inte gärna ville förstöra min så noggrant framjobbade frisyr letade
jag upp en duschmössa och trädde den på huvudet. Det var verkligen skönt att känna vattnets
varma strålar massera min kropp. Det var också njutningsfullt att se de röda naglarna på både tår
och fingrar. Kändes nästan som om jag hade sällskap i duschen.
När jag väl torkat mig så plockade jag fram en hudkräm, som jag nyss inhandlat, och masserade in
den överallt där jag kom åt. Huden kändes så mjuk och smidig efter behandlingen att det nästan
kändes som ett helgerån att sätta på sig endast det enklaste klädesplagg, men jag förstod att
konventionen gärna såg att jag hade något på mig och trippade naken över till mitt sovrum för att
påbörja påklädningen. En alldeles ny BH med oljefyllda kupor plockade jag fram och den
matchande trosan åkte snabbt på. Redan nu kändes det för mig som om äventyret verkligen börjat.
Aldrig hade jag väl så målmedvetet och konsekvent klätt mig i mina kvinnokläder som nu. Detta
var inte längre en ”lek” med att på skoj klä mig som kvinna. Nu VAR jag kvinna och skulle så
förbli under ett antal veckor.
Jag svepte sedan om mig min morgonrock och drog mig ut i köket. Solen stod redan över
skogsdungen en bit bort och dess värme strålade in genom köksfönstret. Det skulle nog vara läge
för frukost på balkongen vad det verkade, och jag förberedde därför en bricka att ta med mig ut.
Efter att ha hämtat tidningen och ett par solglasögon förflyttade jag brickan ut på balkongen. Det
var varmt! Mot väggen hade termometern redan krupit över 20 grader. Ändå rös jag till när
morgonrocken gled isär och visade upp mina släta ben. Behagfullt lät jag benen vara kvar i det fria
och hällde upp mitt te.
Tidningen innehöll egentligen bara gammal skåpmat, men jag ägnade den ändå stort intresse. Jag
hade nu ett mindre antal timmar på mig innan jag skulle vara på salongen och innan dess kunde
jag egentligen inte göra så mycket mer än att sitta här och njuta. När frukosten dessutom var
uppäten så kändes solen än varmare och jag beslutade mig för att lätta på klädseln ytterligare.
Oblygt lät jag morgonrocken glida ner från mina axlar och satte mig tillrätta i ett avskilt hörn där
solens strålar ohämmat skulle få bearbeta min vinterbleka kropp. Detta var något helt nytt för mig.
Aldrig tidigare hade jag vågat utsätta mig för risken att få en solbränna som skulle kunnat avslöja
mitt klädval. Aldrig tidigare hade jag gett mig den friheten, trots att jag många gånger önskat mig
mod och kraft att just göra detta. Nu hade jag kommit till den insikten att jag inte kunde undvika
den sortens solbränna om jag skulle kunna leva ett normalt liv dessa veckor, och då var det lika
bra att försöka lägga en viss grund redan nu så att jag inte skulle bli hämmad av alltför hastigt
solbränd hy senare.
Jag kände mig faktiskt mer än nöjd med min stund ute på balkongen när klockan visade att det var
dags att förbereda mig för mitt besök hos Sofia. Jag försökte klä mig så enkelt det gick, en kjol
och ett linne var egentligen det enda som behövdes, men för att ändå känna mig lite mer klädd så
la jag till en ärmlös blus som jag bar öppen. Sminkningen fick bli den allra enklaste eftersom Sofia
lovat att hjälpa mig med ögonfransarna och lite annat som hon så vagt uttryckt det. På fötterna
hade jag de sandaletter som jag räknade med skulle bli mina basskor. Det som tog längst stund var

att leta fram och sätta på mig de smycken jag tänkte ha och sedan fylla handväskan med alla sina
tillbehör.
Full av tillförsikt, men ändå med en mage som var fylld av fjärilar, gjorde jag en sista koll i
hallspegeln innan jag tog steget ut i trapphuset. Käckt, men ändå försiktigt, gick jag nerför
trapporna och kom ut och hörde hur ljuvligt fåglarna sjöng i kapp. En mamma med barnvagn
passerade precis och hon tittade leende mot mig, sade god morgon, och fortsatte sedan sin
promenad. Bara den lilla händelsen fick mig att växa mentalt och utan minsta tveksamhet styrde
jag stegen bort över parken och fram mot vårt lilla centrum där salongen låg.
Sofie höll på med en kund när jag klev in. Både hon och kunden vred på huvudet när klockan
plingade till och Sofie sa vänligt
- Välkommen! Sitt ner en stund så är jag strax redo att hjälpa dig.
Jag efterföljde uppmaningen och drog mig mot hennes väntavdelning strax bakom henne och slog
mig ner. I ögonvrån kunde jag se att båda två nu släppt intresset på mig och återupptagit
diskussionen jag hamnade mitt i. I väntan på min tur så bläddrade jag förstrött i tidningarna men
jag kan inte komma ihåg vare sig vilken tidning det var eller vad som stod däri. Jag var så helt
uppfylld av det faktum att jag nu äntligen var här och att allt verkade fungera så smärtfritt.
Kunden före mig fick nu sin torkhuv nersänkt över sitt huvud och efter lite städning runt henne
vände sig Sofie mot mig och anmälde att det nu var dags för mig. Hon kom mig till mötes när jag
reste på mig, gav mig en lätt kram och viskade samtidigt i mitt öra
- Du är jättefin! Har du rullat upp håret själv?
- Ja, jag ville göra ett gott första intryck, svarade jag med lite dämpad röst samtidigt som
Sofie drog mig med till hennes tvättavdelning.
- Synd att jag redan måste förstöra ditt slit, men jag får väl hoppas att du kommer att bli
nöjd med det jag skall försöka åstadkomma.
- Det tror jag säkert att jag blir, svarade jag och log med hela ansiktet.
Sakta lutade jag mig bakåt och Sofies mjuka händer fångade upp mitt huvud och placerade det
tillrätta i tvättskålen. Under det att hon tvättade mitt hår så frågade hon om jag fortfarande stod
fast att jag ville permanenta mig. När jag svarade jakande så såg jag hur nöjd hon blev över svaret
och började sedan förklara vad som skulle hända under de närmaste timmarna. Jag var henne
mycket tacksam för denna information då det här var något helt nytt för mig, och det kändes alltid
tryggt att veta vad som skulle komma att hända och hur lång tid olika åtgärder skulle ta.
Ett antal timmar senare satt jag framför hennes stora speglar i det yttre rummet. Efter otaliga
förflyttningar hit och dit, väntan här och där medan någon behandling fick verka och/eller Sofie
tog hand om andra kunder som strömmade in och ut ur salongen så var det nu sista stationen innan
mitt nya jag skulle presenteras. Det var inte utan att det började kännas både lite långtråkigt, men
ändå spännande inför den slutliga avtäckelsen. Jag kunde heller inte låta bli att småle åt allt vi
hunnit med att prata om under de här timmarna. Sofie hade både varit frågvis och nyfiken, men
aldrig på ett påträngande sätt, utan elegant och skickligt hade hon plockat fram det mesta ur mig.
Hon skulle förmodligen kunna göra sig en karriär som förhörsledare vid polisen och få den mest
hårdnackade bov att falla till föga och lätta sitt hjärta. Jag förundrades också över hur hon kunde
komma ihåg allt, för nu när hon befriade mig från den sista omgången spolar så gjorde hon gärna
återkopplingar till vad vi pratat om tidigare.
Framför mig i spegeln tonade så bilden av mig fram. Jag började nu ana hur välplanerat allt varit
och att Sofie långt innan hon påbörjade arbetet skapat en bild i sitt inre hur resultatet skulle bli. De
numera välansade och tunna ögonbrynen fogades fint in i den frisyr som växte fram. Jag satt
alldeles tyst och betraktade storögt den förvandling som ägde rum framför mig. Sofie såg mitt
ansiktsuttryck och log brett
- Visst är det en härlig känsla? Jag tycker du blir så fin! Den här frisyren passar dig.

Jag kunde bara nicka till svar. Talförmågan hade jag tydligen totalt tappat så Sofie fortsatte
- Nu är det väl bara en sak som saknas och som kommer att bli pricken över I-et.
Hon såg min undrande blick och gjorde en liten konstpaus innan hon fortsatte
- Jag tycker att det som saknas är ett par enkla men vackra örhängen. Tycker du inte att vi
skall fixa det också?
- Jag har mina i väskan, man jag vet inte om dom duger? Svarade jag lite tveksamt.
- Dom duger säkert, svarade Sofie med ett leende, men det var inte sådana jag tänkte på. Jag
tycker att du skall satsa på örhängen som kräver hål i öronen. Dom är både enklare att bära
och ger ett helt annat intryck än dom med clips. Finns ett betydligt större urval också. Vad
säger du?
Tankarna snurrade runt i mitt huvud. Visst hade jag funderat på att göra hål i öronen, men
samtidigt hade jag tänkt på alla undrande blickar som skulle kunna bli följden. Men när nu Sofie
ställde en sådan här rak fråga och i jämförelse med alla andra förändringar jag gjort så var
egentligen beslutet inte svårt. Sofi såg säkert redan på mitt leende vad svaret skulle bli, men jag
svarade ändå
- Okej! Vi gör hål också!
- Kul! Jag tror inte du kommer att ångra dig, och skulle du trots allt göra det så är det bara
att låta bli att ha örhängen en kort tid så har hålen växt igen. Det är faktiskt något du måste
tänka på förresten om du senare inte kommer att använda örhängen så ofta. Du måste då
och då sätta in dom och låta dom vara där, över en helg eller så, för att inte låta hålen växa
igen. Sitt kvar här så skall jag hämta grejerna. Du kan välja guldhuvud eller pärla, men får
jag ge dig ett råd så är det att välja pärla. Jag tror det passar dig bättre.
- Då tar vi pärlorna!
Sofie återvände strax med ett pistolliknande verktyg, snurrade på stolen och betraktade mig rakt
framifrån. Efter att ha gjort rent örsnibbarna satte hon utan någon förvarning verktyget mot örat
och tryckte till. Sekunderna senare så var även nästa öra hålslaget och jag kunde betrakta resultatet
så fort hon vridit tillbaka stolen. Det var en ovan syn, men jag kunde inte annat än gilla det jag
såg. När sedan Sofie fångat upp det pärlhalsband jag haft med mig men som tills nu legat i en liten
korg vid sidan om oss och la det runt min hals så gick det en rysning av välbehag genom mig.
Sofie behövde inte säga något, utan det räckte med de ögonkast vi utbytte mellan oss. Jag vet inte
hur länge vi bara betraktade resultatet innan jag återfick talförmågan och frågade Sofie om hon
kunde ta några kort på mig. Jag hade varit förutseende nog att ta med mig kameran och Sofie tog
genast kommandot och sökte en lämplig miljö för korten.
Det blev både sittande och stående posering och en halv rulle senare var vi klara och samtidigt
som jag samlade ihop mina grejer städade Sofie undan spåren efter mig. Gemensamt gick vi sedan
till kassan så att jag skulle kunna göra rätt för mig. Precis när alla formalia var avklarade så dök
nästa kund upp och efter att Sofie hälsat henne välkommen vände hon sig åter mot mig
- Jag kan bara tillönska dig en trevlig semester och jag hoppas att du skall få det riktigt
skönt och behagligt. Lova att du hör av dig när du kommer hem. Jag är så nyfiken så.
- Ursäkta jag frågar, men är det en bröllopsresa du ska ge dig iväg på. Du är så fin och
strålar så av lycka, kom det oväntat från Sofies nästa kund.
- Nej, ingen bröllopsresa, svarade jag och rodnade djupt. Det är bara en semesterresa ner till
Frankrike, men tack för dina vänliga ord. Jag tycker själv att Sofie har utfört ett storverk.
- Verkligen! Frankrike! Låter härligt. Jag blir riktigt avundsjuk när jag hör det. I min
ungdom så åkte jag och Henry ofta ner till Rivieran. Det tog flera dagar ner dit med hans
motorcykel, men sedan var vi där och hade sköna dagar. Vi höll på ända tills Henry blev
sjuk och nu är han dessutom bortgången, så det är nog mer än 20 år sedan jag var där
senast. Vi hittade en liten fin by som vi blev förälskade i. Plan de Tours hette den lustigt
nog, men den låg så vackert en bit upp från kusten nära Saint Tropez. Men nu skall inte jag
stå här och babbla, sade hon samtidigt som hon lade handen på min arm, men jag måste
också få önska dig en härlig semester.

- Tack, jag lovar att jag skall rapportera om min resa till Sofie och om du skriver ner din
adress och telefon så skall jag mer än gärna se till att även du får reda på allt, svarade jag
och log.
- Det gör jag gärna och jag kommer att se fram emot att få höra ifrån dig. När åker du?
- I morgon bitti. Skall bara ut på stan lite innan jag måste hem för att ordna till det sista.
Börjar känna av lite resfeber faktiskt.
- Ingen fara. Så skall man känna. Det är bara bra att vara lite småpirrig inför en resa. Ger lite
extra krydda åt anrättningen så att säga. Man skall inte ta allt för givet utan vara nyfiken
och öppen för allt nytt. Då blir det lättare och man kan komma närmare de som bor där.
Men nu babblar jag på ändå. Ha det nu så bra och du, Sofie, nu sätter vi igång annars blir
det inget gjort för någon av oss.
- Okej. Det gör vi, svarade Sofie och visade kvinnan vart hon skulle gå.
Innan hon följde henne i spåret gick hon fram till mig, kramade om mig och viskade
- Hon kommer att fråga massor. Får jag berätta? Jag tänker dock inte tala om vem du
egentligen är.
- Klart du får berätta. Hon verkar trevlig.
- Tack och ha nu det bra.
Vi skildes åt och jag gick ut i skolskenet. Det var nästan att jag blev bländad och samtidigt som
jag stannade upp för att låta ögonen vänja sig fick jag möjlighet att fundera över vad jag skulle
göra. Jag hade inget på programmet och ganska gott om tid innan jag måste vara hemma för att
avsluta allt inför resan. Jag kände också att jag bara måste in till stan och vandra runt lite och
vänja mig själv vid tanken att så här såg jag nu ut och så här skulle jag visa mig för omvärlden
under de kommande veckorna. Utan någon större tvekan styrde jag stegen mot T-banan och
passerade spärrarna utan problem. Jag behövde heller inte vänta länge på perrongen innan tåget
kom och med lite spända steg gick jag in i vagnen och uppsökte en ledig plats.
Vagnen var knappt halvfull och det verkade mest vara enskilda personer som var på väg
någonstans. Knappt någon pratade med någon annan, utan alla verkade upptagna av sig själva eller
att titta ut på det vackra vädret. Ibland mötte jag någons blick, men det verkade vara få som tog
någon notis om lilla jag. Stationerna passerades en efter en och snart var vi inne i de centrala
delarna. Av gammal vana klev jag av vid centralen och drog mig upp mot plattan. Utan något
egentligt mål strosade jag runt och gick in och ur affärerna jag passerade. När jag ändå inte hade
något egentligt inköpsbehov så blev jag rätt snart nöjd med att hålla på så och drog mig istället ner
mot Kungsan för att delta i folklivet där. Ett glasstånd lockade mig och försedd med en läckerhet
därifrån sökte jag upp en parkbänk som jag kunde slå mig ner på. Lite längre bort i parken pågick
något evenemang på scenen och tonerna därifrån blandades med ungarnas stoj från leken i
dammen nedanför och trafikens sorl från gatorna runtomkring.
Jag satt säkert kvar där i över en timme innan jag på nytt reste på mig och gick vidare. Mätt och
belåten kunde jag också konstatera att få hade brytt sig. Några tonårsflickor hade tittat till en extra
gång, men något annat hände inte. Det kändes också behagligt att bara kunna finnas här och
smälta in i omgivningen så pass bra. Jag hade också lättat på min klädsel lite och hade nu packat
ner den ärmlösa utanpåblusen och gick runt i bara linnet, vilket både kändes skönt och rätt i
sommarvärmen men även verkade accepteras av omgivningen. Det stärkte mitt självförtroende
ytterligare ett pinnhål och gjorde att jag inte var speciellt orolig för vistelsen där nere. Däremot så
funderade jag en hel del hur pass- och säkerhetskontroller skulle fungera för mig när jag såg helt
annorlunda ut än bilden i passet. De få efterforskningar jag kunnat göra visade att det inte borde
bereda några problem, men det skulle ju kännas väldigt frustrerande och utpekande om jag skulle
bli undantaget som bekräftade regeln. Det fick bara inte hända!
Det var så skönt att bara strosa runt utan vare sig något bestämt mål eller behöva jäkta fram så jag
dröjde mig kvar i stan ytterligare några timmar innan både hunger och känslan att ändå behöva

komma hem tog överhand. Egentligen ville jag väl inte erkänna det, men vristerna började nog så
smått tala om att de hade fått nog med träning för idag att gå i högklackat. Förmodligen skulle det
kännas av på något sätt i morgon, men då skulle jag ju mest sitta still så den här träningen var det
nog bara nytta med. Det kändes nästan skamligt att erkänna för mig själv att det var skönt att ta av
sig skorna och tassa omkring barfota, men så var det. Kanske skulle de här veckorna även
innebära en helt annan inställning till att vara och leva som kvinna än det smått glamorösa tillstånd
som jag oftast befann mig i när jag bytte om under korta stunder.
Kapitel 3
Det kändes konstigt att vakna upp. Det var både ovanligt tidigt och dessutom var känslan av mina
annorlunda nattkläder mycket påtaglig denna morgon. Jag hann emellertid inte filosofera så
mycket kring detta, utan det var bara stiga upp, in i duschen och snabbt få en avrivare och
kroppsväckare. Allt var förberett i minsta detalj redan kvällen innan, så om inget krånglade så
skulle jag snart vara på väg mot Arlanda. Efter att ha fått i mig min frukost och städat undan de
matrester som inte skulle klara min frånvaro gick jag in för att klä på mig. Visserligen var det lite
kyligt så här på morgonen, men rapporterna på Internet visade att vi kunde förvänta oss 30-35
grader i Nice så det gällde att vara rätt klädd. Jag tänkte därför låta kjolen från igår vara kvar och
ta ett nytt linne. Jag hade köpt en i Singoallastil och den skulle nog kännas både lätt och luftig,
men ändå att jag kunde anses vara ”klädd”.
Det var också en härlig känsla att bara behöva borsta igenom håret och se hur frisyren bara ”föll
på plats”. Det här skulle nog bli väldigt bekvämt och bra för mig. Trots tidsbristen så tillät jag mig
att beundra mina pärlörhängen lite extra och lovade mig själv att jag under semestern skulle kolla
in andra trevliga prydnader att sätta i mina nytagna hål. Med soporna förpassade till soptunnan och
all packning stående på hallgolvet gjorde jag en sista lov runt lägenheten och kolla av det sista.
Allt såg bra ut så jag slängde handväskan över axeln, kollade att nycklar, biljetter, pass och
plånbok var med och drog iväg med min hjulförsedda väska ut i trapphuset. När dörren slog igen
kändes det som om jag tog ett steg ut i det okända och med dörren, även bildligt, stängd bakom
mig.
Fåglarna kvittrade glatt och ledsagade mig under promenaden fram till T-banan. Jag hade funderat
att ta en taxi ut, men tyckte att de pengarna skulle jag kunna ha större glädje av på resmålet än
spara några minuter här hemma så det blev till att åka T-bana och sedan flygbussen ut. Trots den
tidiga timmen så var det rätt många som satt på tåget. Riktigt vart de var på väg framgick väl inte,
men jag fick ytterligare ett bevis på att en sådan här stor stad aldrig sov. De kunde både vara på
väg till som från hemmet. Ingen variant var utesluten. Däremot blev jag nyfiknare när jag kom
fram till flygbussarna. Vilka skulle kunna tänkas bli mina medresenärer? För här fanns det ingen
tveksamhet. Här var det reslystna blickar fyllda av förväntan. Det fanns både barnfamiljer med
otåliga barn och vuxna som verkade ha lika många myror i kroppen. Ständigt rotades det i väskor
av allehanda slag. Säkerligen kontrollerades det för femtielfte gången att allt var med.
Jag passade på att slumra till lite under utresan. Omgivningarna var välbekanta och det var bättre
att vila nu än senare. Lite smått yrvaken konstaterade jag strax att jag var framme och fick hjälp av
en yngre gentleman att lyfta ner min väska. Jag tackade artigt för vänligheten även om jag inte
skulle haft några problem med att fixa det hela själv. Detta var väl också något jag måste lära mig
att acceptera att möjligheten nu fanns att folk skulle vilja bistå mig mer än när jag har min vanliga
klädsel. En situation som jag lovade mig själv att jag skulle tycka om och uppskatta, men ändå
inte ta för given.
Om de centrala delarna av Stockholm känts lite segt och sömnigt så var det då raka motsatsen här
ute. Här var det liv och rörelse och mycket folk. Jag spanade genast in var incheckningsdisken för
mitt flygbolag låg och styrde mina steg ditåt. På vägen dit passerade jag toaletterna och kände att

det nog inte skulle vara så dumt att lätta på trycket och bättra på läppstiftet lite innan jag ställde
mig i kön. Dels kunde det ta en stund, och dels började jag nog ana att jag började känna av
spänningen en smula. Att då gå omkring och känna ett behov av att behöva gå på toaletten, men
inte kunna, skulle bara förstärka spänningsmomentet och kunna göra den enklaste situationen
olidlig. Jag kollade noga att det var rätt dörr jag tog och hittade ett ledigt bås. Det kändes sedan
inte det minsta konstigt att ställa sig framför de stora speglarna och tvätta händerna och lägga på
ett nytt lager med läppstift. Även håret fick sig en sista genomborstning och jag var nu redo att ta
itu med både incheckning och säkerhetskontroll.
Kön ringlade sig sakta framåt och jag hade god tid på mig att få kontroll på mina nerver och även
kolla in mina blivande medpassagerare. Det var en salig blandning av resenärer. Gamla och unga,
ensamma eller i grupper. Påfallande många barnfamiljer verkade det var och det gjorde att kötiden
kändes kort för hela tiden var det liv och rörelse i ledet. När det så blev min tur stegade jag käckt
fram till den unga damen och fick ett vänligt leende tillbaka när jag lämnade fram min bunt med
papper. Jag såg inte den minsta reaktion när hon öppnade passet utan tittade bara kort på mig och
frågade
- Vill du sitta vid fönster eller närmast gången?
- Jag tar gärna en fönsterplats, svarade jag med en så mild röst jag kunde åstadkomma.
Hon nickade och ägnade åter dataskärmen sitt största intresse. Strax verkade hon vara klar med
registreringen för diverse apparater började rassla och hon samlade ihop mina papper, tog hand
om min resväska och överräckte sedan handlingarna
- Här är ditt boardingpass och det blir utgång nr 12. Din plats är 17F. Ha en trevlig resa!
- Tack, svarade jag och tog emot handlingarna glatt förvånad hur smidigt det hittills gått.
Det fanns ingen anledning att stanna kvar här i avgångshallen utan det var lika bra att ta nästa tjur
vid hornen. Säkerhetskontrollen kändes på något sätt mer osäker eftersom jag ändå på något sätt
inte var samma person som pass och biljett utvisade. Men det fanns ingen anledning att tveka nu
eller bli osäker, utan nu var det bara att ”ge järnet” och försöka ha en utstrålning som gav ett
tryggt och säkert intryck. Första vakten tittade inte ens i passet utan verkade bara kolla att jag
kommit till rätt del av flygplatsen. Däremot verkade de bistrare vid nästa kontroll, och givetvis
pep det om mig. En man tittade snabbt på mig och visade sedan med handen att hans kvinnliga
kollega snett bakom honom skulle ta över. Hon tittade snabbt på mig och lät ögonen glida längs
hela min kropp. Sedan bad hon mig att sträcka ut armarna och med en apparat avsökte hon min
kropp samtidigt som hon kände med handen lite här och där. Allt utföll tydligen till hennes
belåtenhet för hon nickade kort och sa att jag kunde ta min handväska och mitt handbagage. När
jag samlat på mig mina saker fick jag ett vänligt ögonkast från de som betjänade
röntgenutrustningen innan jag vände dom ryggen och gick in i avgångshallen. Nu kunde jag
äntligen påstå att resan både börjat och skulle genomföras. Nu skulle inget stoppa mig.
Inget stoppade mig heller! Jag både kom ombord på planet och insläppt i Frankrike. Jag hamnade
bredvid två systrar som skulle fira något slags jubileum och när min första rädsla för att prata och
bli inblandad i en diskussion släppte så blev vi riktigt bekanta med varandra. Det är svårt att
egentligen få något grepp om vad de spontant tänkte om mig, de har inte sagt något, och jag har
inte vågat fråga, men jag har inte märkt något negativt i deras dialog med mig. Egentligen så har
väl inte jag heller berättat om jag tyckte det var något konstigt med att två systrar reste iväg
tillsammans, så det här med att ständigt gå och tro att alla både märker och dessutom skall ge
uttryck för sina reaktioner får jag nog släppa på. Istället bör jag försöka vara mig själv och njuta
av livet.
Fullständigt omöjlig att prata och vistas tillsammans med kan jag inte ha varit, för när gruppen
samlades in av reseföretagets representant här nere och visade ut till en väntande buss så kom
bägge systrarna och slog sig ner på sätena bakom mig och fortsatte att pladdra med mig som de
gjort på planet. Under den korta färden in till Nice så var det svårt att koncentrera sig. Ögonen

ville registrera allt de nya och annorlunda som passerade förbi utanför och öronen försökte lyssna
till alla vackra ord som den unga guiden formulerade kring Nice och vad som skulle hända under
vår vistelse här. Hon berättade också i vilken turordning bussen skulle stanna till vid hotellen och
bad att vi noga skulle kontrollera vid vilket av dom vi bokat in oss på. Trots denna uppmaning så
tjoade ett par till efter tredje hotellet och ville få bussen att vända om då de missat sitt hotell. De
fick dock snart klart för sig att turordningen inte skulle brytas utan de skulle snällt få följa med
rutten runt för att sedan på återvägen avlämnas på rätt adress.
Varnade av detta exempel satt jag och höll fullständig koncentration på när mitt hotellnamn skulle
dyka upp på bussens interna anläggning. Det var faktiskt nästa hotell och jag kunde inte annat än
vara glad, så här långt, över mitt val. Det låg med utsikt över havet, men med en trafikerad gata
mellan sig och vattnet, och uppenbarligen heller inte långt från de centrala delarna. Jag var heller
inte ensam om detta val, utan minst halva bussen steg av, däribland även de bägge systrarna. Likt
en dagisgrupp följde vi efter vår guide in i hotellet och blev uppradade på ett led för att få våra
rum. Guiden gav oss några korta hållpunkter och hastade sedan iväg för att fortsätta sin
avlämnarresa.
Kvinnan i hotellreceptionen rynkade lite på ögonbrynet när det blev min tur och letade förtvivlat
efter mig i sin lista. Jag kände hur svettpärlorna började tränga fram i pannan när hon lyfte upp
listan och vred på den så att jag kunde se namnen. Jag förstod att hon behövde hjälp och hittade
snart mitt mansnamn och pekade på det. Efter ytterligare några ögonbrynsrynkningar visade hon
skrattande mig att det stått ”Monsieur” framför, inte ”Madame” som hon letat efter. Med ett
kraftigt streck strök hon över det och skrev in mitt ”rätta” pronomen medan en fullständig, men
ändå diskret, svada strömmade ur hennes mun. Jag förstod inte ens hälften, men kunde ana att hon
förbannade någon obestämd för att inte ens kunna skriva rätt pronomen på gästerna. Att mitt rätta
och fullständiga för- och efternamn stått på listan hade ingen betydelse. Mitt svenska förnamn
hade inte givit henne någon vägledning när det gällde att könsbestämma mig. Givetvis blev jag
glad åt hur det hela avlöpt, men lite kallsvettig hade jag ändå blivit. På något vis var jag också
glad att systrarna redan fått sitt rum och även försvunnit iväg mot rummet så att de ”slapp” höra
och uppleva denna diskussion.
Nu verkade denna incident knappt varit märkbar för någon annan, för när jag väl fått min nyckel
och började gå mot hissarna så kunde jag inte märka någon nämnvärd oro eller irritation i ledet
bakom mig. Tvärtom så var det bara glada miner och vänliga ögonkast som jag mötte. Utan
problem så hittade jag också mitt rum och kunde göra som man sett alla göra på film, rusa in i
rummet och slänga sig på den överdrivet stora sängen. Jag låg emellertid inte lång stund, utan
nyfikenheten hur resten av rummet såg ut och framförallt vilken utsikt jag hade lockade mer än en
tupplur. Om jag hade tur eller inte fick väl den närmaste tiden utvisa, men mitt rum vätte ut mot
vattnet. Normalt sett var det de dyraste, men när jag öppnade dörren till den pyttelilla balkongen
så hördes oväsendet från vägen högst påtagligt. Men jag skulle nog kunna njuta mer av utsikten än
den olägenhet trafikbruset skulle innebära. Hoppades jag.
I övrigt såg allt helt OK ut och när jag bläddrat genom de broschyrer som resebyrån lagt dit och
memorerat det mesta hade jag en hyfsad bild av vad jag ville göra den närmaste tiden. Ingenting
skulle hända förrän vid 19-tiden då guiden skulle hämta upp de som så ville till en lokal ute på
stan och där ge information om alla de arrangemang som antingen ingick i resan eller kunde köpas
till. Vi skulle sedan gå iväg till en restaurang och äta en måltid. Helt frivilligt förstås, men
samtidigt kunde det vara bra att få lite vägvisning så här i början. Annars så räknade jag inte med
att följa med på alla olika turer. Jag hade kommit hit för att se och uppleva staden och landet och
ville väl försöka vara så långt från alla turistgrupper jag kunde, men ibland så var dessa turer både
bra och billiga så helt avvisande skulle jag inte vara.

Däremot tänkte jag inte stanna på hotellet fram till i kväll, utan allt för mycket lockade utanför
dessa fyra väggar. Närmast kände jag ett sug i badtarmen och eftersom jag sett i papperna att
hotellet hade sin alldeles egna avdelning rakt nedanför på stranden så var jag inte sen att plocka
fram bikinin och göra i ordning min badväska med lite andra nödvändiga detaljer. Det stod också i
papperna att man gärna kunde byta om på rummet och sedan bege sig ner dit via en gång under
gatan så jag följde uppmaningen och svepte sedan en sarong runt mig och tog på mig mina
sandaletter.
Onekligen kände jag mig en smula oklädd när jag steg ut i korridoren, förvissade mig att nyckeln
var med, och sedan gick till hissen. Jag blev väl ytterligare lite mer obekväm när det visade sig att
hissen inte var tom, men de tre som stod där höjde inte på ögonbrynen utan fortsatte sitt
diskuterande utan att låta sig hindras av min närvaro. Jag kunde inte tolka det på annat vis än att
företeelsen långt ifrån var ovanlig. På vägen ut mot stranden mötte jag också andra på väg in till
hotellet, och de hade än mindre kläder på sig än vad jag hade.
Vid tunnelns mynning fanns det några omklädningshytter och likaså toaletter samt ett litet bås
med en rask yngling i. Han hälsade mig artigt med ”Bonjour, Madame” och sedan en strid ström
av ord. När jag uppenbarligen inte förstod vad han sa så övergick han till knagglig engelska och
förklarade att jag kunde få hyra en solstol för 2 € om dagen. Nu, när halva dagen redan gått, skulle
det bara kosta 1€. Jag tackade för erbjudandet och rotade fram ett mynt i rätt valör och gav honom
det. Myntet försvann snabbt ner i en byxficka innan han uppmanade mig att följa honom. På väg
fram mot min inhyrda stol, de stod prydligt uppställda i rader, såg jag i ögonvrån och
uppmärksammade att de båda systrarna redan hunnit ner hit och nu låg utsträckta på två stolar. De
upptäckte tydligen mig samtidigt för Elisabeth, den äldsta av dom, började ivrigt vinka och
tecknade att stolen bredvid dom var ledig.
Min ledsagare uppmärksammade också detta och med en axelryckning tecknade han åt mig att det
var OK att ta den stolen istället för den som han tänkte rekommendera mig. ”Skyll dig själv” var
väl det jag kunde utläsa ur den min han åstadkom innan han vände på klacken (trots att han var
barfota) och slank tillbaka till sitt bås. Gunnel, den andra systern, var först att välkomna mig.
- Välkommen till Paradiset! Är det inte härligt? Vilket väder och så skönt det är. Hur var
ditt rum?
- Helt OK! Jag hoppas bara att man kan ignorera bullret när det är dags att sova.
- Vadå sova!, svarade Elisabeth pillimariskt, tänkte du sova här?
- Nån gång i alla fall, svarade jag med spelad sårad ton
- Vi har då kommit för att leva livet, fortsatte Gunnel och byggde på. Männen skall stå på
led för oss och sedan ska vi dansa natten lång.
- På dagarna kan vi sedan ligga här och steka oss så att vi blir riktigt välgräddade och go’a
inför nästa natts äventyr, skanderade Elisabeth
Vi fortsatte sedan att försöka bräcka varandra med olika ”vulgariteter” innan vi skrattande fann att
förrådet tömts. Under vårt samtal hade vi all tre sträckt ut oss på solstolarna och låg nu och
tacksamt tog emot solens strålar. Vi fortsatte att prata och skämta och funderade på om vi skulle
kunna få den där pojken i båset att komma ut och vända på oss en gång i kvarten, men kom fram
till att han nog hellre såg till att allt lammkött runt om oss blev rätt hanterat än några gamla tackor.
Slutligen så blev solandet dock alltför skönt och vi var nog alla tre överens om att vi borde svalka
av oss. Vi blev smått överraskade av att stranden utanför hotellets avskilda del bara bestod av små
vackert rundade stenar som i och för sig var behagliga att gå på men de rullade gärna undan så var
man inte ”rund under fötterna” innan så blev man det nu. Stöttade av varandra så tog vi oss ner till
vattnet och kunde, utan tvekan men med ljudliga bifall, slänga oss i det turkosblå vattnet.
Samtidigt med att jag dök i så fick jag en känsla av osäkerhet, och när jag väl kom upp till ytan
igen så kom jag på vad det var. Detta var första gången jag badat och doppat huvudet med smink

på mig. Hur skulle nu mascara och ögonskuggan klara detta? Skulle allt vara i en enda stor färgrik
röra eller…..
Lite oroligt tittade jag efter reaktioner från Gunnel och Elisabeth, men när de uteblev så slappnade
jag av och fortsatte att njuta av det härliga vattnet. Lite av oron satt dock kvar och inte minst
funderade jag på hur jag skulle kunna återställa min frisyr nu när jag ”förstört” den mindre än ett
dygn efter att den så omsorgsfullt komponerats och arbetats fram. Även dom tankarna lyckades
jag blåsa bort med det kända knepet ”gjort är gjort” och kunde ånyo hänge mig åt att njuta av
tillvaron.
Det blev ett långt dopp. Alla tre verkade vi vara vattendjur och goda simmare. Vi såg hur andra
simmade ut och liksom låg och guppade på vågorna längre ut och följde efter i deras kölvatten.
Efter en stund hittade man balansen i det betydligt mer salta vattnet än vad vi var vana vid
hemifrån och kunde verkligen känna oss nästan viktlösa där vi låg. Inte kändes det heller
ansträngande att hålla sig flytande. Lite då och då dök vi ner mot den fullt synliga botten men
upptäckte att den låg betydligt längre ner än vad vi kunde ana. Det var bara Gunnel som lyckades
komma upp med något från botten, men vi två andra skyllde det på att hon hade mer ballast och
dessutom var den yngsta av oss.
Våra stolar kändes alldeles utomordentligt sköna att sträcka ut sig på när vi väl kom upp igen. Lite
smått flämtande men ordentligt nöjda fortsatte vi med arbetet att låta våra kroppar få en gyllenbrun
färg. Lite diskret kunde jag plocka upp en spegel ur min väska och kunde glatt konstatera att både
mascara och ögonskugga stått emot riktigt bra. Visst fanns det ett renoveringsbehov, men det hade
inte runnit omkring och lämnat fåror av färg längs kinderna. Jag kunde också känna att håret
torkade snabbt och att det räckte med att jag förde fingrarna genom det för att det skulle forma sig.
Det blev inte på något sätt perfekt, men jag blev övertygad om att frisyren stod emot påfrestningen
från det salta vattnet och skulle kunna återskapas med ganska enkla medel. Mycket nöjd med alla
mina konstateranden och den härliga situation jag befann mig i kopplade jag av fullständigt om
somnade till en stund.
Elisabeth väckte mig och undrade om jag skulle hänga med på ett sista dopp innan dom skulle ge
sig för dagen. Även de hade förklarat att dom tänkte gå på informationen, och det var därför hög
tid att avrunda denna sejour på stranden. Jag hade inget att invända och vi var lite mindre
försiktiga denna gång när vi hand i hand halvsprang ner i vattnet. Den här gången simmade vi inte
ut, utan nöjde oss med att stanna här intill och stimma omkring. Ingen av oss lade band på vår
badiver så för andra såg det nog mer ut som tre tonåringar som stojade runt än tre damer i mogen
ålder. Uppenbarligen hade detta också uppmärksammats av vår vän i båset för när vi senare
passerade honom tittade han storögt på oss och sade något i stil med att vi verkligen njöt av att
bada. Han hälsade oss också välkomna åter nästa dag och ingen av oss tänkte nog göra honom
besviken på den punkten, även om det bara blev för en kortare stund.
Kvällen blev lyckad även om den på något sätt kändes fel. Jag hade inte kommit hit för att bli
omkringkörd som en dagisgrupp och dessutom bara umgås med svenskar. Skulle jag sedan hoppa
på alla förslag till utflykter och sammankomster skulle jag inte få en sekund över för mig själv.
Samtidigt så var det trevligt att dela upplevelserna med någon så jag sneglade lite på systrarna för
att möjligen kunna se och höra lite hur de planerade sin vistelse. Jag var dock väldigt orolig för att
jag skulle bli som en obekväm och oönskat plåster för dom. Hellre var jag ensam än försatte mig
och andra i den situationen. Enda utflykten som jag på allvar reflekterade över var den till
Monaco, då jag förstod av beskrivningen att den skulle underlätta mycket i det turistintensiva och
inte alltid så lätttillgängliga Monaco. På vägen från lokalen och innan vi kom fram till
restaurangen slöt systrarna upp på varsin sida om mig och började gå arm i arm med mig.
Elisabeth tog sedan till orda
- Verkligen mycket som dom presenterade. Är det något av det som du tänkte följa med på?

- Både ja och nej. Egentligen vill jag göra allt, men inte på det här sättet. Jag vill känna
friheten att göra det jag vill och inte slaviskt följa en massa andra.
- Vi känner ungefär likadant, fortsatte Gunnel. Är det något du fastnade för?
- Ja, Monacoturen såg väl bra ut.
- Tyckte vi också. Vi skulle också vilja göra en hel del av det hon presenterade, men inte i
sällskap med alla dom som var därinne. Vi vill också väldigt gärna bara knalla runt lite här
och där och egentligen inte göra någonting. Absolut inte ha en massa tider att passa och
ständigt hålla koll på eftersläntrare som bara gör utflykten till en plåga, tyckte Elisabeth
- Men om du har samma åsikt som vi, varför kan inte du hänga på så slipper du bli helt
ensam. För lite sällskap vill väl du i alla fall ha?, inflikade Gunnel.
- Visst gärna!, men jag vill inte tränga mig på er för den skull.
- Men det gör du inte alls. Vi har pratat om det sedan vi träffade dig på planet. Även vi kan
bli trötta på varandras sällskap och dessutom tycka det kan vara kul med lite annat sällskap
och inte behöva vara ensamma. Är vi då tre så kan man både få sällskap om man så vill
och vara ensam om det känns bäst för stunden.
- Låter förnuftigt, men kommer jag inte bara bli en udda och annorlunda figur som ni får
släpa runt med?
- Äsch så du säger, fortsatte Gunnel. Slår vi ihop våra påsar så att säga så är det väl lika
mycket vi som måste anpassa oss till dig. Dessutom så tycker vi det är roligt och
stimulerande att möta och lära känna andra människor. Så inte är du någon udda varelse
för oss, bara en ny bekantskap som vi gärna lär känna mer. Jag tycker vi fann varandra
snabbt både på flyget och sedan på stranden. Faktum är nog snarare att du kanske kommer
att tröttna på oss. Vi blev faktiskt riktigt nyfikna på dig och tycker att du är och skall bli en
spännande bekantskap om du ursäktar att jag säger det hela så här rättframt.
- För all del. Jag känner mig smickrad och hedrad att ni säger så om mig. Jo det instämmer
jag helt med. Vi verkar vara på samma våglängd så att säga. Men lova mig att ni säger till
om jag blir för besvärlig.
- Detsamma gäller dig gentemot oss. Jag tycker vi också kan enas om att vi inte alltid
behöver göra samma saker. Vill vi någon gång vara ensamma eller i någon kombination
två och två så måste vi våga säga till och respektera det, utan att vi vare sig blir sura på
varandra eller av den anledningen går skilda vägar för resten av vistelsen här.
- Passar mig utmärkt, svarade jag. Jättekul att ni vågade fråga mig. Jag själv gick och bar på
sådana tankar, men visste inte hur jag skulle kunna få er intresserade av en sådan här
lösning.
- Jag hade det på känn, kom det från Elisabeth, och jag förstod att det måste komma från oss
om det skulle bli något av. Jag skulle tänkt precis lika om jag varit i din situation.
Framme vid restaurangen lotsades Elisabeth oss fram till ett lämpligt bord. Vi hamnade mitt bland
ett gäng ungdomar och de var redan rätt glada i hatten, men verkade ändå både kunna kontrollera
sig själva och dessutom ha kvar glimten i ögat. Deras upplupna stämning och lättsamma attityd
smittade av sig och vi deltog flitigt i deras snabba och småfräcka replikväxlingar. Vi kunde se att
andra bord avundsjukt tittade mot oss och den härliga stämning som rådde.
Kapitel 4
Det gick att sova! Bruset var visserligen hörbart, men brydde man sig inte om det så blev det
heller inte till ett problem. Däremot så hade min kropp varit orolig och känts annorlunda. När jag
klev in i duschen så såg jag också orsaken. Likt ett fyrbåk lyste min huden emot mig. Jag hade
verkligen fått färg på mig under gårdagen, trots att jag aldrig känt mig vare sig svettig eller varm.
Det var nog den där ständiga havsbrisen som gjorde att man inte kände av solen på samma sätt.
Något att lägga på minnet. Jag kunde också se att min bikini lämnat tydliga spår efter sig, så nu
var jag än mer ”fast” i min roll som kvinna. De här märkena skulle inte bli så lätta att förklara

bort, om jag nu skulle vilja få dom bortförklarade. Själv tyckte jag att det kändes helt rätt att de
fanns där och hjälpte till att skapa den illusion av kvinna som jag så omsorgsfullt byggt upp.
Andra tankar surrade också runt i huvudet på mig nu på morgonen. Hade Gunnel och Elisabeth
varit ärliga mot mig eller hade det bara varit ett utslag av vanlig svensk välvilja? Trots allt så hade
vi ju konsumerat en del drinkar under kvällen och man kunde ju aldrig veta vilken inverkan dessa
hade på tungorna. Jag bestämde mig dock för att vara beredd på det mesta, men ändå inte inta en
skeptisk attityd. Jag kände mig samtidigt väldigt lycklig för hur min första semesterdag utvecklat
sig. Långt över förväntan faktiskt.
Mina funderingar om eventuella tveksamheter från Gunnel och Elisabeths sida kom på skam
direkt. De satt redan, som avtalat, på plats i matsalen och vinkade glatt åt mig. Jag vinkade tillbaka
och började sedan botanisera bland frukostbordets innehåll. Med tallriken fylld av det jag tyckte
var lämpligt att börja med slog jag mig ner vid bordet och fick genast en komplimang
- Vilken söt kjol du har idag. Riktigt fin sommarkjol. Har du köpt den här?
- Tack! Nej det var på rea i slutet av förra sommaren på MQ. Jag dök bara på den och kunde
inte låta bli. Faktiskt första gången, ja efter provningen då, som jag använder den.
- Den är så läcker med det där blommönstret. Gud va avis jag blir på den! Den måste jag få
låna av dig någon gång. Du är väl en 42a?, utropade Gunnel.
- Men så du säger, Gunnel. Att vi lånar våra kläder kors och tvärs är väl OK, men andras!
Skärp dig syrran. Du skrämmer ju slag på henne!
- Ojdå, så långt tänkte inte jag. Det bara flög ur mig. Ursäkta mig snälla du.
- Du behöver inte ursäkta dig. Tvärtom så blir jag bara glad att du är så spontan och öppen.
Det verkligen kändes att du menade det du sa. För mig får du gärna låna den, bara jag får
ha den på mig nu.
- Det skall du få. Vi skall väl inte chocka alla här mer än vad vi redan gjort.
- Du menar vad DU redan gjort, svarade Elisabeth med ett leende
- Äsch, lite dans med han den där unga killen är väl inget, inflikade Gunnel samtidigt som
en viss rodnad spred sig i hennes ansikte.
- Nej inte om det bara stannade med dans, fortsatte Elisabeth fortfarande med ett stort
leende, du behövde ju inte demonstrera dina kunskaper i CanCan så att kjolen sprack från
botten och upp.
- Kanske inte, men skoj var det. Jag lovar att jag inte skall dansa CanCan i din kjol i alla
fall.
- Kan du verkligen det, fick jag fram medan jag försökte hålla mig för skratt.
Minnet från igår gjorde oss alla upplivade och det verkade som om de här båda systrarna inte var
buskablyga och verkligen bjöd på sig själva. Jag skulle nog få trevliga dagar tillsammans med
dom.
Resten av frukosten gick åt till att få någon slags struktur på dagen. Just nu var det lite moln på
himlen, men prognoserna lovade vackert väder på eftermiddagen. Det verkade som om vi alla tre
kände det som en lättnad att inte vädret gjorde oss tvungna att gå ner på stranden utan att vi kunde
låta våra solbrända kroppar få några timmars vila. Att vi skulle bada någon gång under dagen såg
vi alla som en självklarhet. Vi kom överens om att utforska staden och kvarteren kring hamnen
som vi hört så mycket om.
Det fick oss en skön promenad längs vattnet bort mot hamnen. De gamla kvarteren med sina
trånga gränder låg vid sidan om oss och i fonden växte kullarna upp. Just här i Nice tog alperna
slut. Här försvann bergskedjan ner i vattnet och skapade dramatiska formationer härifrån och en
bra bit in i Italien. Bakom oss bredde ett mer slätt landskap ut sig, även om det var ganska så
kuperat på sina håll. Längs bergväggarna framför oss klängde husen i ett ordnat virrvarr som
gjorde helheten så intressant och spännande. I den ganska trånga hamnbassängen trängdes
allehanda flytetyg. Från de stora färjorna som gick mot Korsika och de inte mycket mindre, och

oerhört luxuösa, privatbåtar som låg förankrade, ner till riktigt normala båtar. Som vanligt i ett
hamnområde sjöd det av liv och stadens puls kändes högst påtaglig här och nu.
Vi promenerade runt ett tag och försvann sedan in i gränderna för att få lite svalka. Den ljumma
havsbrisen fläktade skönt och tog tag i våra kjolar som fladdrade käckt. I hörnan av ett torg som vi
plötsligt kom till fanns ett mysigt litet fik som vi gärna ville studera närmare. Än en gång fick jag
anledning att tacka min lyckliga stjärna att jag träffat dessa båda systrar för åtminstone Elisabeth
pratade, som jag upplevde det, perfekt franska, vilket var något som saknades i min repertoar. Vi
gjorde oss ingen brådska utan satt lugnt kvar och åt av det vi beställt och tittade på alla som
passerade förbi vårt bord. När vi satt där fick vi alla tre känslan av att Lady och Lufsen snart
skulle dyka fram bakom hörnet och leta sig fram till Tonys restaurang. Det var bara
dragspelsmusiken som saknades för att miljön skulle vara komplett.
Vi fortsatte sedan vårt strövande och samlade på oss alla intryck. Lite här och där kom det fram
lycksökare och erbjöd oss allehanda tjänster. I vissa fall kan det vara bra att inte kunna språket, för
jag slapp förstå alla ordkaskader av mindre trevligt slag som jag förstod avlevererades när vi
nobbade deras förslag. Trots dessa pinsamma figurer kändes ändå Nice som en varm och gemytlig
stad. Värmen ovanifrån gjorde sig också påmind och tempot blev märkbart lugnare och flera
mindre affärer drog ner jalusierna för att ta siesta. Vi kom överens om att ta till oss den seden och
drog oss tillbaka mot hotellet, dock med den skillnaden att vi skulle vila ut på stolarna på stranden.
Några minuter senare möttes vi i gången ut mot havet och möttes av ett brett leende från vår
barfotavän. Det visade sig att han hållit just våra tre stolar lediga och denna gång fick han hela
pengen av oss vilket han mycket artigt tackade för.
Jag lösgjorde min sarong och tog fram min hudkräm när Elisabeth frågade om jag ville ha hjälp
med att smörja in mig. Jag log tacksamt tillbaka och sträckte ut mig på magen samtidigt som hon
knäppte upp mitt BH-band och med varsam hand fördelade ut krämen.
- Gunnel, ropade hon, middagen är klar till kvällen! Det blir kokt kräfta. Jag skall bara baka
in den ordentligt, sen är den klar.
- Okej! Jag hämtar besticken, svarade Gunnel skrattande, men har vi verkligen den stora
klotången med oss?
- Passa er ni, svarade jag. Ni är minst lika mycket kräftor som jag, men det har ni inte
upptäckt ännu, fortsatte jag med spelad sårad min.
Vi hjälptes sedan åt att smörja in varandras ryggar innan vi själva fick ombesörja övriga delar.
Under tiden hade vår vän letat upp några parasoller som han satte upp kring oss och vi kunde
sjunka tillbaka på solstolarna och njuta av värmen men ändå slippa solens direkta strålar. Utan att
någon behövde sjunga en vaggvisa slumrade jag in.
Siestan tog slut alldeles för fort, men det kändes verkligen skönt att direkt kunna trippa ner till
vattnet och få kroppen att vakna till liv igen. Under tiden vi legat och slappnat av hade det kommit
många människor till stranden, och den var så gott som överfull just nu. Det märktes också att det
inte enbart var turister, utan även lokalbefolkningen fanns på plats. De medförde en hel arsenal av
saker, liggunderlag, matkorgar, radioapparater och inte minst det obligatoriska parasollet. Hela
stranden var nu en enda stor färgklick, skapad av alla parasoller.
I likhet med många andra så stod vi bara kvar i vattenbrynet och filosoferade, ingen gjorde sig
någon brådska, utan verkade ta livet med en klackspark. Elisabeth kom snart i samspråk med en
ortsbo och av deras diskussion och gester att döma så frågade Elisabeth efter bra restaurangtips.
Helst sådana dit turister inte så gärna letade sig. Uppenbarligen fick hon också en del tips och vi
väntade med spänning på att få höra hennes översättning. Gunnel och jag stod lite vid sidan om,
men blev strax ”infångade” av en i det andra sällskapet som vände sig mot oss och började
konversera på stapplande engelska. Hon var nyfiken på vad vi tyckte om Nice och om vi varit här
förut. Själv var hon född här och knappt varit utanför staden, men hon hade en dröm att få jobb

inom unionen och få resa runt till olika länder. Hon verkade påläst och visste förvånansvärt
mycket om Sverige och undrade en hel del om skatter och jordbrukspolitik, ämnen som kändes
stora och svåra att försöka reda ut på stranden i Nice. Vi försökte därför styra över samtalet mer
till att handla om Nice, och mer specifikt om hon hade några bra tips att ge oss var bästa
shoppingen låg.
Genast började hon beskriva alla förnäma och fina butiker som fanns i centrum, men när vi ivrigt
skakade på huvudet och hävdade att vi inte var några euro-miljonärer utan helt vanliga löntagare
så sken hon upp och sa att då visste hon precis vart vi skulle gå. Hon beskrev sedan var hon och
hennes kamrater helst gjorde sina inköp och berättade även att det fanns flera loppmarknader i
staden. Dom hade inte mycket gemensamt med forna tiders Krimskramsmarknader, utan dessa var
riktigt bra ställen att göra inköp på. Nackdelen var att det fanns dåligt med provmöjligheter, men
viljan att tillfredsställa kunden var alltid stor så för det mesta löste det sig också. Gunnel och jag
nickade gillande och lade noga tider och platser på minnet. Efter ytterligare en del småprat ebbade
samtalet ut och började dra oss undan. Till min förvåning så fattade hon mig om axlarna och
kysste mig först på ena kinden, sedan på den andra. Jag blev först lite ställd, men fattade sedan
galoppen när hennes kompis gjorde likadant och snart var det ett evigt pussande tills alla gått laget
runt. Man skall ju ta seden dit man kommer och det här kändes definitivt som en trevlig sed.
Elisabeth var mycket förtegen när vi försökte pumpa henne på vad hon fått veta. Hennes enda svar
var:
- Ni får väl tids nog se.
Vi förstod att det var lönlöst att få något mer från henne så vi övergick till att fortsätta vårt
badande och njuta av det vackra vädret. Dagen hade kommit alldeles för långt för att det skulle
vara någon idé att hitta på något annat före maten och det verkade ju som om Elisabeth fått reda
på något speciellt. Var egentligen riktigt spännande att inte veta någonting utan bara hänga med.
Kvällsbrisen blev mer påtaglig och Elisabeth började också titta mer och mer på klockan. Efter en
stund förklarade hon att det nog var dags att ta sista doppet och sedan ge oss upp på våra rum för
att förbereda kvällen.
Det tog oss ungefär en kvart innan vi kom fram till restaurangen. Den låg i ett bostadsområde och
såg inte mycket ut för världen. Även Elisabeth verkade lite förvånad och kontrollerade adressen än
en gång. Jodå, det var rätt, för precis samtidigt kom en dam ut ur porten och det var samma dam
som Elisabeth samtalat med på stranden. Hon välkomnade oss alla tre och tecknade ivrigt att vi
var så tjusiga och att det skulle bli en ära för henne att se oss som hennes gäster. Elisabeth hade
alltså råkat träffa en restaurangägare på stranden. Vilken tillfällighet! Men skulle hon vara en
objektiv uppgiftslämnare eller hade hon bara tagit chansen att locka till sig några gäster för
kvällen? Gunnel och jag utbytte hastigt några ögonkast med innebörden att det egentligen bara var
att hänga på. Vi visste ju heller inget om någon annan, så den här fick väl duga.
Det var faktiskt inte ägarinnan vi mött, utan en helt vanlig gäst. Det här var en helt vanlig
kvarterskrog vi kommit till och som uppenbarligen sällan fick besök från andra än de närmast
omkringboende. Vi kunde också se att alla verkade känna varandra för medan vi smuttade på
drinken vi mer eller mindre fått så fort vi kom innanför dörren så dök ett antal gäster upp, slog sig
ner och började prata fritt med vem som i lokalen. Det var ett sorl utan like och att kunna
uppsnappa något var en stor bedrift.
Det märktes också på avsaknaden av menyer, det enda som fanns som ledning var lite klotter på
en skrivtavla framme vid disken. Mycket svårt var det att läsa texten då underliggande text
fortfarande inte var helt utsuddade. Det verkade dock som om ingen brydde sig om vad som ev
stod på menyn, utan gjorde sina beställningar ändå. Vi kände dock oss lite handikappade av att
inte kunna välja ur en matsedel, men när Juliette, som kvinnan presenterade sig, såg vår
tveksamhet viftade hon bort det hela och sa att det fixar sig. Hon hade redan beställt åt oss. Jaha,

konstaterade vi med viss häpnad. Är det en ”blind date” så är det det då. Bara att acceptera och
hänga på.
Krögaren själv kom strax ut med en bricka med 4 tallrikar med ett rykande innehåll. När han satt
ner dom så stannade han kvar vid bordet och Juliette presenterade både honom och oss. Han
verkade vara en mycket verbal man och hans minspel talade sitt tydliga språk trots att jag inte
förstod mycket av vad han sade. Att vi var välkomna till hans krog gick dock inte att missförstå.
Han lät också förstå att vi inte skulle prata mer nu utan ge oss i kast med soppan framför oss. Den
skulle inmundigas i hett tillstånd, annars gick hans ansträngningar som kock vår näsa förbi. Vi
skulle hinna prata mer under kvällen berättade han också innan han lämnade oss.
Det var uppenbarligen en krämig fisksoppa vi fått med alla havets läckerheter i sig. Den smakade
superbt och det kändes faktiskt helt OK att äta en så varm rätt trots att värmen i luften var högst
påtaglig. Den härliga kryddningen gjorde också att det nästan kändes som om vi tog oss ett
bastubad där alla hudens porer öppnade sig och ett välbefinnande strömmade genom kroppen. Det
medföljande vita vinet kompletterade soppan fint och allt kändes bra. Gästerna runtomkring var
också nyfikna på oss och frågade flitigt. De som kunde lite engelska försökte jag och Gunnel
konversera med och med hjälp av både armar och ben så fick vi till någon form av konversation
även om både Juliette och Elisabeth allt som oftast fick rycka in för att förklara eller översätta
något speciellt. Men humöret var på toppen och viljan stor så allt löste sig.
Vi trodde att vi inmundigat huvudrätten, men när Alfonso, krögaren, kom tillbaka och dukade av
så berättade han vad huvudrätten skulle bli. Han hade gjort en rödvinsmarinerad stek och till den
en gratäng av potatis och grönsaker. Till det hade han valt ut ett lätt rött vin som han nyligen köpt
in. Han trodde det skulle passa till maträtten och var mycket intresserad av att höra vår åsikt.
Kombinationen var helt rätt tyckte vi och njöt av hans matlagningskonst. Vi kunde också
konstatera att flera andra i lokalen också fått in samma maträtt och Alfonsos matkonster prisades
av alla. En gäst blev så lyrisk att han började sjunga en aria för honom och det dröjde bara någon
sekund innan ett dragspel på något mystiskt sätt fanns i en annan gäst famn och han började
ackompanjera sångaren.
Detta var signalen som fick hela krogen att ändra skepnad. Allt sorlet dog ut och istället började en
hemmavävd allsångskväll att forma sig. Vi nynnade med i sångerna och skålade glatt med de
andra gästerna mellan tuggorna. Alfonso själv tittade nöjt ut från köket mellan varven och verkade
stortrivas när hans gäster blev så här spontana. Vi fick en förfrågan om inte vi ville sjunga någon
sång och efter några huvudskakningar från vår sida som inte accepterades sökte vi i vårt minne
och den enda vi kom fram till var ”Ut i vår hage…” och började sjunga den acapella. Redan en bit
in i första versen hade dragspelaren snappat tonarten och melodin och sakta tonade in sig i vår
sång. När andra versen började var det han som tog täten och fick alla andra att nynna med medan
vi sjöng orden. Jublet när sista tonen klingade av fick nästan huset att rämna och illröda i ansiktet
av all uppmärksamhet neg vi och tackade för applåderna. De ville höra mer och eftersom de inte
gav sig så slog den nybildade damtrion ihop sina kloka huvuden och kom fram till ytterligare ett
par nummer som framfördes under liknande omständigheter.
Andra övertog sedan stafettpinnen och vi kunde återgå till att både äta och agera nynnande doakör
till övriga solister. Så här höll sedan kvällen på och vi hann även med att smaka på en mycket
omfattande ostbuffé som tydligen ständigt stod uppdukad i ett hörn av lokalen. Klockan började
närma sig midnatt när folket började säga ”Aurevoir” och dra sig hemåt. Vi förberedde oss att
göra likadant och bad om notan. Visserligen hade vi inte en blekaste aning om vad kalaset skulle
kosta, men under kvällen hade vi ändå bestämt att vi skulle bjuda Juliette på kalaset. Det var ändå
hon som fått oss hit och härligare kväll skulle vi nog inte få uppleva. Notan kom och vi hickade
till av överraskning. Den var inte på mer än strax över 80€, ett pris som var långt ifrån det vi
kalkylerat med efter allt vad vi fått. Svårast var att övertyga Juliette att det var vi som skulle ta

notan, men är man 3 mot en så går det mesta. Vi rundade av summan ordentligt och kramade om
såväl Alfonso som flera av de kvarvarande gästerna innan vi försvann ut i sommarnatten. Juliette
visade oss var hon bodde, men gjorde ingen antydan till att bjuda hem oss. Kanske var man
mindre van med att ha gäster i sitt eget hem här nere och hellre satt på kvarterskrogen med både
vänner och andra i en salig röra. Vi gjorde heller inget anspråk på att få komma hem till henne,
utan noterade bara skillnaderna i sätt att umgås med vänner och bekanta.
Efter lite eftersnack bestämde vi oss för att gå en bit fram till ett större torg där Juliette berättat att
det skulle finnas taxibilar. Att ringa på telefon den här tiden var snudd på meningslöst. Det var
bara att fånga en i flykten eller hitta en vid någon taxistation. Vi tog avsked av henne och tackade
för en underbar kväll. Hon var lika glad som vi för kvällen och hälsade oss välkomna åter. Nu
visste vi var den fanns och vi fick gärna återkomma. När vi gått några meter och vände oss om en
sista gång såg vi hur Juliette smet in i en port och vi var ensamma på Nice nattliga gator. Det var
tyst och lugnt, men i våra öron ekade fortfarande musiken och lyssnade vi inte till den musiken så
hördes syrsornas ivriga felande från alla trädgårdar vi passerade. Det var inga problem att nå fram
till torget och där fanns mycket riktigt några bilar så minuterna senare stod vi i receptionen och
var beredda på att knyta oss för natten när Gunnel plötsligt sa.
- Jag kan bara inte gå och lägga mig nu. Jag är alldeles för mycket uppe i varv. Vad säger
ni. Skall vi inte ta oss ett dopp innan vi lägger oss?
Först tittade vi på henne som om hon blivit tokig, men sedan så fann vi tanken högst angenäm och
bestämde att ses i gången ut mot stranden om 5 minuter.
Gången visade sig vara stängd, så vi fick ta omvägen via receptionen. Killen rynkade inte ens på
ögonlocket när vi for förbi i våra saronger och när vi kom över gatan så kunde vi ana varför. Vi
var långtifrån de enda på stranden. Grupper satt här och där och myste. Flera hade en slags
lägereld i medförda kärl och verkade ha hur trevligt som helst. Utan att tränga oss på, men ändå
känna lite av närheten och värmen från andra satte vi oss en liten bit ifrån ett sällskap. Av ljudet
att döma så var det ett engelsktalande gäng, bestående av personer i 25-30 årsåldern. Vi satt en
stund och acklimatiserade oss inför doppet som vi kommit hit för och när jag kände mig redo
följde inte bara Elisabeth och Gunilla med, utan flera från gruppen vid sidan om oss blev
inspirerade och fick med de övriga ner i vattnet. Det blev alltså ett stort gäng som slängde sig i
Medelhavets nu djupblåa vatten och busade runt som om det vore det enda doppet denna sommar.
Rätt snart lugnade vi dock ner oss och simmade runt lite i strandkanten och småpratade med
varandra. Några av flickorna i sällskapet drog sig snart uppåt och det fick oss övriga att känna
efter att natten visserligen var varm, men ändå kylig på något sätt.
Vi började torka oss med våra handdukar och såg längtansfullt upp mot de andra som kurade ihop
sig framför lägerelden när en av dom ropade att det fanns gott om plats även för oss. Vi var inte
sena att efterkomma uppmaningen och spred ut oss där det fanns små luckor i ringen. Jag
hamnade mellan en kille och en tjej i så där 30-35 årsåldern. Vi presenterade oss snabbt för
varandra och de var mycket riktigt från England, även om den inte heller känt varandra innan
denna kväll. Det var skönt att sitta där och prata samtidigt som eldens lågor bröt det kompakta
mörker som fanns runt om oss. Vi var som en ö i ett stort världsallt där allt just nu kretsade kring
oss. Världen omkring fanns bara inte. Jag rös till lite av bara känslan och Tim vid sidan om mig
märkte detta och tog upp en torr handduk och la den runt mina axlar. Jag log blygt tillbaka och
tackade honom för omtanken. Om det var medvetet eller vet jag inte, men hans ena hand förblev
kvar på min axel och jag kände en mängd omtumlande känslor välla genom mitt huvud.
För det första så kändes det så där enormt fel. Han skulle kunna ha varit min son och dessutom så
skulle han inte bete sig så där mot mig. Jag var ingen kvinna och jag var inte attraherad av män.
Ändå så kändes det både skönt och riktigt i den situation jag befann mig i och det gav mig än
större huvudbry. Vad var det som egentligen hände inom mig? Vem försökte jag ”lura”? Vem var
jag egentligen, en kvinna som fötts i fel kropp eller en man som genom denna klädsel försökte

dölja sin homosexualitet? Jag förstod ingenting och mina tvetydiga känslor fick mig att rysa till
ännu en gång med följd att Tim drog sig ännu närmare mig. Samtidigt som jag försökte skratta och
vara glad åt allt det positiva, härliga som hände runt mig så kändes det som om jag befann mig i
ett vakuum där ingenting av det jag försökte finna svar på gick att besvara. Allt bara surrade runt
och fler frågor vällde fram i allt stridare strömmar. Till slut blev allt mig för övermäktigt och jag
måste ha svimmat av för när jag senare kom till sans stod alla i en ring runt mig och tittade oroligt
på mig.
Elisabeth var den som försökte nå mig och när jag blev kontaktbar igen så kunde hon andas ut och
konstatera att det inte verkade vara något större fel på mig. Jag å min sida försökte släta ut det med
att solen och det för mig relativt mycket drickandet av alkohol fått min kropp att reagera. Kanske
var det också en del av sanningen, men den direkta orsaken fanns fortfarande inom mig och
väntade på sitt svar. Jag kände dock att det svaret inte skulle gå att finna här och nu och när jag
dessutom kände mig lite illa till mods efter svimningen så bad jag om ursäkt, men att jag skulle
nog dra mig mot mitt rum. Gunnel och Elisabeth tyckte också att det var dags att möta John Blund
så vi sa hej till alla och lämnade sällskapet bakom oss. Under tystnad återvände vi och systrarna
följde mig ända till dörren trots att jag förstod av Elisabeths sätt att vara att hon inte trodde på
något återfall för min skull. Tvärtom gav hon mig signaler som sade att hon kunde gissa sig till var
mitt bekymmer satt och att hon gärna skulle hjälpa mig att sortera intrycken om jag bara själv
ville. Efter ett sedvanligt kramande skildes vi åt för att träffas igen till frukost.
Kapitel 5
Till min förvåning så var det bara Gunnel som satt vid ”vårt” bord. Hon förklarade direkt att
Elisabeth tänkte ta det lite lugnt på förmiddagen. Hon hade ändå inte samma intresse att fara in
och ut i affärer som jag och Gunnel pratat om att göra den här dagen. Vi tänkte försöka leta upp en
av de där loppmarknaderna vi hört om och då den redan startade tidigt på morgonen så var vi
angelägna att komma iväg så snart det var möjligt. Med handväskorna laddade med kontanter drog
vi iväg. Vi hade tjuvtittat på kartan och funnit att det inte alls skulle vara speciellt långt, så vi
passade på att få en nödvändig och uppfriskande morgonpromenad samtidigt. Det kändes skönt att
få sträcka ut och bli av med den där lite tunga känslan som låg kvar efter gårdagens festande.
Det var inte ett dugg svårt att hitta fram. Redan på håll kunde vi ana att graden av aktivitet runt om
oss ökade påtagligt. Vi blev dock ändå förvånade att se att det var en stor genomfartsgata som nu
kantades av ett stort antal stånd med varierat innehåll. Alla lediga ytor belamrades med dessa
stånd, och av den tidigare så breda gatan återstod nu bara en liten rännil i mitten som bilarna i
sakta mak kunde ta sig fram på. Stånden var visserligen hänvisade till trottoarer etc, men gränsen
var klart flytande och med deras bilar och alla människor inräknade så återstod inte mycket av
gatans bredd. Men detta var inte vårt problem, möjligen måste vi ändock inta en viss försiktighet
så att vi inte plötsligt och olustigt skulle befinna oss under en bil som pressade sig genom
massorna.
Det fanns ingen möjlighet att beta av området med någon slags struktur, till det var området både
för stort och för ostrukturerat, utan vi bestämde oss bara för att glida med massorna och stoppa
upp så fort vi såg något. Det skulle varit en klar fördel om vi haft med oss ett rep att hålla i, men
nu fick vi lita till att vi kunde hålla uppsikt på varandra. Glada i hågen hoppade vi in i
malströmmen och fann oss nästan genast parkerade vid ett stånd med allehanda lädervaror. Två
handväskor bytte strax ägare och med förskräckelse såg vi fram emot hur vi skulle se ut om ett par
timmar om varje stånd skulle innebära ett utbyte av varor mellan dem och oss. Det var därför med
viss lättnad vi kunde se att vi avancerade säkert 20 meter utan att finna något intressant.
Vi såg nog rätt skojiga ut när vi ett antal timmar senare återvände tillbaka mot hotellet. Inköp hade
gjorts och vi bar våra bördor med gott humör. Sammantaget hade vi gjort många ”fynd” och

säkerligen en hel del mindre bra inköp, men notan för hela kalaset var klart överkomligt och
skojigt hade vi haft hela tiden. Många gånger hade vi hamnat i skojiga och kvicka ordväxlingar
med säljarna där de pratade franska och vi engelska, men ändå till slut lyckades komma överens
på något mystiskt sätt. Allt hade skett med ett leende på läpparna och många muntra situationer
hade dykt upp.
Elisabeth såg faktiskt lite avundsjukt på oss där vi packade upp varorna på sängen i deras rum.
Lite lättare till sinnet blev hon när vi överräckte några saker som vi köpt åt henne. Efter att vi
redogjort för vår förmiddag så var det hennes tur att berätta om sin dag. Hon hade inte varit
overksam, utan fått för sig att vi nog borde se oss omkring lite utanför Nice också. Hon hade
därför letat, och även hittat, en hyrbilsfirma för begagnade bilar och pratat till sig en ”sitt och
trängs” som hade några år på nacken till rena fyndpriset. Den stod nu i hotellets garage och vi
skulle ha den hela morgondagen och praktiskt taget hela påföljande dag också. Vi blev jätteglada
för nyheten och rafsade snabbt ihop våra saker så att Elisabeth skulle få ta med oss på en första
svängom i trakten. Vi bestämde att vi skulle var ute så länge vi kände för det, så därför borde vi ta
med oss såväl badkläder som ev lite bekväma saker till kvällsbruk.
Bilen var en Citroën Xsara och såg mycket trevlig ut. Inte heller gjorde Citroën sig längre förtjänt
av den ordvrängning som Elisabeth gjort, för vi hade gott om plats i bilen. Smidigt tog vi oss ut i
trafiken och det verkade som om Elisabeth redan tänkt ut ett mål, för utan tvekan styrde hon
österut. Vi passerade hamnen och försökte hålla oss så nära vattnet det var möjligt. Nu hade vi inte
så stor chans att välja för det var havet på ena sidan och klippväggar på den andra. Trots detta så
klängde husen fast sig överallt. Efter några kilometer bredde en ny vik ut sig och vi kom fram till
en liten stad som hette Villefrance. Vi fortsatte sedan längs kusten och hamnade på en udde som
var belamrad med vackra och stora hus. Vi fick senare höra att det här var ett paradis för kändisar
som ville ha det lite lugnare än i Saint Tropez, och de verkade ta det lugnt i överkant, för vi såg
inte så mycket som en kändis. Däremot så var stränderna fina och vid en av dom passade vi på att
svalka av oss lite med ett bad och även inta lunchen på en liten restaurang vid stranden.
I sakta mak gled vi längs kusten bort mot Monaco, men vi var överens om att vi inte skulle göra
Monaco speciellt, utan avvakta den tur som vi bokat in oss på. Vi gjorde istället ännu ett uppehåll
och tog en ny strand i besittning alldeles utanför Monaco. Med viss svårighet så hittade vi en ledig
fläck att slå oss ner på och när vi badat av oss vårt lilla resdamm sträckte vi ut oss på våra
badlakan och fortsatte vårt ständiga prat om ditten och datten. Jag märkte ganska snart att
Elisabeth styrde samtalet och ledde det fram mot ett speciellt mål, så när frågan kom så var jag
inte oförberedd
- Jo, får jag fråga dig om det som hände i går kväll? Hoppas du bara inte tycker att jag är för
frågvis och klampar in i något jag inte har med att göra
- Fråga på du, svarade jag käckt, men var ändå rätt osäker på vart det hela skulle sluta.
- Du vet att du får avbryta mig när du vill och säga att det räcker, fortsatte hon och gjorde
mig ändå osäkrare vad hon hade i tankarna, men jag nickade åt henne att fortsätta
- Allt hände så snabbt igår. Tim, eller vad han hette, la sin arm om din axel, och sedan låg
du bara där, avsvimmad och skön. Tim missförstod det hela först och trodde att du bara
lutade dig mot honom innan jag for upp och såg till att du kom ner med huvudet och upp
med fötterna. Hur upplevde du det?
- Gick det så fort? Jag märkte bara att jag rös till och att han la något på mina axlar, sedan är
det tomt. Inga minnen alls.
- Det såg så overkligt ut, inflikade Gunnel. Plötsligt for bara Elisabeth upp och slängde sig
på dig. Både jag och de andra undrade vad som tagit åt dig. Hur såg du det så snabbt?
- Rena turen egentligen. Jag hade ögonen på er, kanske för att jag ville se hur du reagerade
på Tims visserligen artiga, men ändå ganska oblyga flört. För mig var det ingen tvekan om
att han säkert ville vara snäll, men hade andra tankar inom tänkbart avstånd.
- Något i den stilen kände jag också när allt svartnade för mig. Mer vet jag inte.

- Du själv viftade bort det med att du druckit för mycket, men det tror inte jag var
huvudorsaken. Snarare att du fick saker att fundera på som du dels aldrig tänkt, dels var
helt oförberedd på. Vad tror du om det?
- Ligger nog mycket i det. Missuppfatta mig inte nu, men det var skönt att känna hans arm
om mig. Samtidigt väldigt mycket fel, för han skulle ju kunnat varit min son…
- …så söner kan inte visa sina mödrar ömhet då, frågade Gunnel både ironiskt och med
tydlig humor i rösten.
- Jovisst, men den kopplingen gjorde inte jag, utan jag fick andra associationer. Åt helt
andra håll.
- Du menar att du skulle vara….
- ….homosexuell. Ja. Så kändes det, och ändå så är det inte så jag känner det.
- Nej, jag har förstått det, svarade Elisabeth eftertänksamt. Under den korta tid vi känt dig så
har detta inte varit något vi diskuterat, men på basis av hur du varit och hur i alla fall jag
upplevt dig så känns den beteckningen fel när det gäller dig. Jag vet egentligen inte hur
man kan se på någon om den är homo eller inte, men du känns inte som om du passar in i
min föreställningsvärld hur en homo är och beter sig. Jag vet ju vad du egentligen är, men
det jag ser är vilken mogen kvinna som helst. Du är som vi helt enkelt.
- Jag blir verkligen glad när du säger så, svarade jag med lite darr på stämman. Det sista jag
vill vara så är det en parodi på en kvinna. Jag kan stå ut med många blickar och undrande
frågor, men jag vill inte göra kvinnan, som gestalt, till åtlöje. Folk får gärna förstå mitt
rätta jag, men de skall samtidigt inte kunna säga annat än att jag gör det jag gör med
stolthet.
- Den devisen tycker jag att du verkligen lever upp till, kom det från Gunnel. Men, även fast
allt detta stämmer, varför skulle du ändå inte kunna känna dragning till män. Vi behöver
inte kalla det homo, bara att det är så?
- Jag vet inte. Kanske är det för att det känns så främmande att känna dragning mot det egna
könet. Kanske ligger det också en stor del i just min klädsel. Jag vet ju att jag i vanliga fall,
numera, kan möta mina manliga kamrater och vi ger varandra en vänskaplig kram utan att
det kittlar våra sexuella nerver. Där har det skett en betydande utveckling de senaste åren
där män kunnat visa vänskaplig ömhet gentemot varandra utan att du därför blir kallad för
fikus. Men nu är jag klädd som kvinna och därmed så kan den situationen ha försatt både
mig och Tim i en okontrollerbar situation. Det i sin tur fick min hjärna att gå på högvarv
med numera känt händelseförlopp. Hur länge var jag förresten borta?
- Säkert inte mer än 10-15 sek, men det är lång tid när man som vi inte visste eller förstod
vad som orsakat det hela.
- Hur tog dom andra det?
- Svårt att säga, men jag tror inte att någon tog din historia om alkohol på allvar. Du betedde
dig inte som en berusad gör innan så du behöver inte gå omkring och skämmas för det.
- Skönt i och för sig, även om det var en hyfsat bra förklaring att ta till. Jag vet faktiskt inte
vad jag skall säga mer. Det har i alla fall väckts tankar inom mig som jag på något sätt
måste bearbeta, och det här samtalet har varit nyttigt i den meningen.
- Jag kände det på mig, svarade Elisabeth och strök mig på kinden. Jag kände på mig att du
skull må bra av att prata om det, och jag är glad att jag vågade föra det på tal.
- Ja, det var bra. Tack ska du ha, svarade jag och gav henne en kram.
- Men jag då, svarade Gunilla spelat uppgivet. Jag var väl också med?
- Du skall också få en kram, men sen vill jag bada.
Efter badet kändes det skönt att bara soltorka sig och sedan tänka på att avsluta vistelsen på
stranden. Solen började sjunka ner mot havets yta och den tidigare så välfyllda stranden uppvisade
nu stora outnyttjade ytor här och där. Havet suger också och det kunde höras ett dovt kurrande
från våra magar. Eftersom vi tagit med oss lite lämpligare kvällskläder passade vi på att byta om
till den stassen här och nu på stranden. Vi kände oss först lite så där lagom blyga både inför
varandra som inför övriga strandgäster, men när vi kunnat konstatera att de flesta bytte om och

dessutom gjorde det snyggt och ogenerat så följde vi efter. Strax var det tre kvällsfina damer som
trippade iväg barfota. Högklackat hörde i alla fall inte hemma på badstranden, utan skorna fick
vänta tills vi var vid bilen innan de kom på fötterna.
Trots att vi lovat varandra att inte ”göra” Monaco förrän utflykten med resebyrån skulle bli av, så
hamnade vi där ändå. Delvis kan vi väl skylla på att vi valde fel väg i en korsning, men ytterst så
kändes det nog ändå konstigt om vi skulle vänt om vid stadsgränsen när vi nu var så här nära.
Dessutom så hade vi heller inte sett någon restaurang som vi kände oss hågade att besöka längs
vägen utan chansade på att vi ändå skulle finna någon i Monaco. Vi hade dessutom tur att hitta en
parkeringsplats för bilen nere i hamnen och valde att därifrån ströva omkring i lilleputtlandet. I
bakhuvudet hade vi beskrivningen av hur allt såg ut och var olika saker låg, och när vi nu
påbörjade vår vandring så bemödade vi oss att gå mot ställen som inte omnämndes i
utflyktsprogrammet. På en liten tvärgata intill hamnen hittade vi en krog som såg trevlig ut och vi
slog oss ner vid ett av uteborden.
Med magarnas hunger stillad kunde vi fortsätta vår promenad, och även om vi tyckte att vi klätt
oss nästan onödigt fina för en vardagskväll så kändes vi nästan som något som katten dragit in när
vi gick längs gatorna. Visst fanns det en hel del i vår kategori också, men påfallande många var
oerhört elegant klädda. När man sedan såg i skyltfönstren så förstod vi att Monaco aldrig skulle
komma att betraktas som ett shoppingparadis av oss med normalinkomster. Men titta var gratis
och vi kommenterade gärna olika stilar och modeller. När kvällsmörkret plötsligt infann sig så
blev det än mer påtagligt att det ”vackra folket” började titta fram ur sina hålor. Trafiken med
limousiner och tjusiga sportbilar ökade högst påtagligt och lite här och där syntes fotoblixtar.
Kanske någon kändis som passerade förbi och blev förevigad.
Vi själva förevigade oss gärna vid de granna båtar som låg i hamnen och vid en av båtarna så
hjälpte en besättningsman oss så att vi alla tre kunde vara med på samma bild. Vi fick tom stå på
landgången, så att intrycket kunde bli att vi just kommit ut från Shejk Abdullahs lilla båt efter ett
trevligt cocktailparty. Vi gav honom en vänlig kram innan vi gick vidare, och han såg faktiskt ut
som han gillade vårt tilltag. Kanske var de galanta damer som rimligtvis fanns i och omkring
båtarna inte lika generösa mot ”fotfolket” som mot den som höll i plånboken. Trots att det i vissa
stycken kunde kännas orättvist att så få hade så mycket pengar och vi en hel del mindre så kände
vi oss lyckliga att det mellan oss fanns en vänskap som byggde på förtroende och medmänsklighet
och inte en som mer var en dyrkan av mina pengar. Deras, åtminstone på ytan, lättjefulla och
lyxiga liv var nog inte alltid så enkelt eller smärtfritt. Pengar löser inte på långa vägar alla
problem, snarare skapar de många, konstaterade vi och tittade ändå avundsjukt på de vackert
klädda kvinnorna som skrattande tog sig iland från en av båtarna och ”ramlade in” i en limousin
som stod redo på kajen.
Ganska snart därefter kände vi oss mer än nöjda med att titta på allt runtomkring oss och kände att
dragningskraften blev rätt stor att återvända till Nice. Vi gjorde oss dock ingen överdriven brådska
utan valde en annan väg tillbaka mot bilen. Snällt och vänligt hälsade bilen oss välkomna med att
blinka med alla lampor så fort Elisabeth tryckte på sin magiska knapp. Med känslan att vår lilla
Citroën nu var en limousin med egen privatchaufför satte sig både jag och Gunnel i baksätet och
lät Elisabeth trona ensam där framme. Hon var snabbt med på noterna och frågade
- Vart vill damerna att jag skall föra er?
- Mot hotellet, tack, men kan ni först servera oss våra drinkar, svarade vi lika kvickt.
Med stil och värdighet lämnade vi så Monaco och valde motorvägen tillbaka mot ännu en nattvila.
Kapitel 6
Även nästa dag var vikt för utflykt med bilen och vi tänkte komma iväg tidigt för att kunna se
något och slippa alla trista köer längre fram under dagen. Elisabeth styrde västerut och vi kunde

Bonjour madame

Recommended

Recommended

More Related Content

What's hot

What's hot (20)

Viewers also liked

Viewers also liked (15)

Bonjour madame