.

1. Analys av oljekontaminerat
vatten, vad kan bli fel?
Anders Blom
Microbial Analytics Sweden AB

2. Det borde finnas olja i det här vattnet, varför
syns det inte i analyserna?
Jag tar prover på ett vatten som logiskt sett borde vara påverkat, jag kanske till
och med känner lukt eller ser oljeskimmer vid provtagningen. Ändå syns inget
vid analysen, alternativt att det mäts upp mycket låga halter.
- Vad kan det här bero på??
- Är något fel?
Går det att få bättre överensstämmelse mellan upplevelse och
mätvärde, eller är det bra som det är?

3. Mäter man inte det man tror att man mäter, eller
mäter man något annat än det man mäter?
Är metoden riktig, men resultatet orimligt, då kan det finnas ett
fel i analysförfarandet. I det fallet behövs felsökning!
Är metoden inte anpassad efter provtypen, då kan själva
analysförfarandet vara helt perfekt men ändå upplevs en
avvikelse mellan verklighet och mätvärde.
I det första fallet kan man systematiskt avgöra om resultaten är felaktiga eller korrekta, vi
går igenom några möjliga problem.
I det andra fallet måste man istället tänka igenom om man frågar efter en sak, men i
själva verket behöver svar på något annat.
- Som man frågar får man svar!

4. Provtagningen och transporten är känsligare
än man (vill) tro!
Eftersom olja och vatten skapar olika faser är oljefördelningen ojämn i ett vattenprov.
Idealt skulle man behöva ta ut en större vattenmängd och sedan homogenisera denna. I
praktiken krävs många enskilda provtagningar för att få ett medelvärde.
Vid provtagningen kan oljerester fastna på ytor om de är svårlösliga eller förloras till luft
om de är lättflyktiga.
Den mikrobiologiska nedbrytningen kan ta fart mycket snabbt när provet syresätts och
hanteras, vilket fortgår under transporten till laboratoriet.
Laboratoriet analyserar provet i det tillstånd det har när det når
dem!
Riktlinjer för provtagning och lämpliga kärl tillhandahålls men omfattningen av
ackrediteringen sträcker sig normalt inte utanför laboratoriets väggar.

5. Vad kan förbättras vid provtagningen?
Ta ut representativa och tillräckligt stora prover!
Bra:
Hantera provet så lite som möjligt, få delmoment ger färre felkällor.
Börja med de ”renaste” provplatserna och avsluta med de mest kontaminerade.
Ta gärna blankprov i fält.
Transportera provet kylt, mörkt, lufttätt och SNABBT till laboratoriet!
Bättre:
Gör ett prov med känd halt olja som hanteras på samma sätt som övriga prover och
skickas in tillsammans med dessa (svårt praktiskt och kan ge skrämmande resultat). Håll
det inte hemligt för labbet! Risk för kontamination.
Något enklare: Spika provet med internstandard redan i fält.
Bäst:
Fixera provets sammansättning redan i fält genom att flytta ut provupparbetningen och
låta laboratoriet ta ansvaret för även detta delsteg.

6. *
Men om metoden inte matchar provet?
När man analyserar ett prov kan man inte ”se allt”.
Det finns miljontals olika föreningar men en analysmetod kan bara effektivt hantera ett
hundratal av dem samtidigt.
När man skapar en analysmetod går en stor del av arbetet ut på att skapa ”skygglappar”
för att bara se det som är intressant och därmed renodla resultatet.
Om man skapar metoden för en provtyp, men använder den på en annan, kan mycket
information förloras då man aktivt filtrerar bort den.
**
Vissa metoder fokuserar på ett mindre antal ofta toxiska föreningar, t.ex. PAH’er.
Sådana metoder har större möjlighet att fungera över olika provtyper.
(Förutsatt att metoden är bra och provtagningen är optimal)
Indexmetoder som skall ge en samlingshalt av t.ex. ”Alkaner C10-C16” är mycket
känsligare för avvikelser mellan kalibrering och prov.

7. Kanske….
Är det här ett problem?
Vet man med sig att det är korrekt att fokusera på de mest toxiska föreningarna och är
införstådd med att samlingshalterna som anges för övriga ämnen är approximationer, då
behöver det inte vara något problem.
Fördelen är att det finns en standardiserad metodik, ackrediterade analyser att tillgå och
att informationen lättare kan användas vid tillståndsprövning.
Men….
Analysresultat är baserade på halt, inte på total mängd förorening på den plats man
undersöker. Är volymen stor kan avvikelser mellan verklighet och analysmetod göra att
man missar en stor mängd olja. Är oljan homogent fördelad är halten i varje punkt låg,
men med tiden kan oljan samla sig vid vissa punkter.
I en åldrande förorening, eller en förorening av udda sammansättning, kan mängden av de
mest toxiska föreningarna vara låg på grund av urlakning eller nedbrytning. Trots detta kan
man ha en stor mängd olja kvar.
Det som funkar på en nedlagd bensinstation behöver inte fungera lika bra på stora
reservoarer och bergrum.

8. En optimerad metod
För att man skall få så bra kvantitativa resultat som möjligt är det bäst att behandla varje
provplats som en egen individ med egen sammansättning.
Istället för att förutsätta vilka enskilda ämnen som dominerar kontrollerar man det med
hjälp av översiktsanalyser. Sedan designar man en analysmetod avpassad för de
faktiska huvudbeståndsdelarna vid just den här provplatsen.
Genom att sedan köpa in just de här ämnena i ren form och kalibrera analysen på dem
får man sedan kvantitativa analysresultat för de enskilda ämnena. Detta istället för
samlingsindex med okänt exakt innehåll.
Om man utför åtgärder för rening vill man helst se en tydlig effekt på
huvudbeståndsdelarna i föroreningen. Har man en analysmetod anpassad för just
dessa ”dränks” inte effekterna av bakgrundsbrus.

9. Till sist: GC-FID eller GC-MS…. ?
Det här är två olika analysinstrument för analys av flyktiga oljeföreningar.
Ofta ger de olika svar… Varför då och vad är rätt???
GC-FID ger en jämnare respons mellan olika ämnen, men ser inte så bra exakt vilket
ämne det är man detekterar.
GC-MS ger väldigt olika respons för olika ämnen, men har bättre förutsättningar att se
vad det är för ett ämne.
GC-FID är bättre lämpat för breda indexbestämningar men bakar in alla ämnen i indexet,
t.ex. PAH’erna. Man har också svårare att nå riktigt låga halter.
GC-MS kan å andra sidan selektivt plocka ut vissa ämnen och kan nå lägre halter,
problemet är att breda index blir osäkrare.
Använder man GC-MS men kalibrerar för de enskilda ämnena istället för efter index kan
man både nå låga halter och få en exakt haltbestämning! Men detta sker till priset av att
metoden måste optimeras från fall till fall.
Skall man köra ”quick and dirty” är GC-FID robustare.
Men rätt hanterade ger de samma svar! Skillnader i resultat beror inte på
instrumentet utan på metodiken som används!