Successfully reported this slideshow.
We use your LinkedIn profile and activity data to personalize ads and to show you more relevant ads. You can change your ad preferences anytime.
1 Stakston.Supervalåret.2014 
10 SÄTT SOM 
SOCIALA 
MEDIER 
PÅVERKADE 
SUPERVALÅRET 
15 september 2014 
Brit Stakston
2 Stakston.Supervalåret.2014 
10 sätt som sociala medier påverkade 
supervalåret 
Det har varit ett grymt spännande superv...
3 Stakston.Supervalåret.2014 
”Vid sidan av höger/vänster växer det fram nya skiljelinjer. Vi kanske inte riktigt förstår ...
4 Stakston.Supervalåret.2014 
Så om efteranalyser tar sin utgångspunkt i frågan om vilken som varit den huvudsakliga källa...
5 Stakston.Supervalåret.2014 
medierna i större utsträckning än partierna som arbetet innovativt i digitala plattformar me...
6 Stakston.Supervalåret.2014 
påverkats av de digitala samtalen. Hur medielogiken fungerar i den medieutveckling som skett...
7 Stakston.Supervalåret.2014 
1. Mötet 
Förutspådde redan i januari att valrörelsen 2014 skulle komma att präglas av djupl...
8 Stakston.Supervalåret.2014 
Ett homeparty blev en mötesplats för längre diskussioner mellan människor om hur samhällen 
...
9 Stakston.Supervalåret.2014 
2. Medierna älskade sociala medier 
Medierna följer noga politikers digitala agerande och de...
10 Stakston.Supervalåret.2014 
Det är inte bara journalisterna som använt sociala medier än mer i sitt arbete under detta ...
11 Stakston.Supervalåret.2014 
Riksdagsledamoten Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet beskriver vad sociala medier betyder fö...
12 Stakston.Supervalåret.2014 
3. Verklighetsberättelser 
Digitala verklighetsberättelser påverkar dagordningen. Bloggpost...
13 Stakston.Supervalåret.2014 
Jag tror inte att avslöjandet om att det var ett antal reklamare som bidragit till bloggens...
14 Stakston.Supervalåret.2014 
4. Reaktiv proaktivitet 
Det de rödgröna visade i samband med bloggposten ”Sveket” var en f...
15 Stakston.Supervalåret.2014 
5. Valhemligheten blivit än mindre hemlig 
Det förra valet summerades av mig som ett ”Faceb...
16 Stakston.Supervalåret.2014 
6. Politisk TV-reklam och videos 
2010 var första året som politisk tv-reklam var tillåtet ...
17 Stakston.Supervalåret.2014 
Särskilt i valfilmerna försökte många arbeta med känslor. Moderaterna har bland annat arbet...
18 Stakston.Supervalåret.2014 
7. Bilder, bilder, bilder 
Bildspråket tog verkligen stor plats under supervalåret och är e...
19 Stakston.Supervalåret.2014 
8. Nätet stärker rasisters världsbild 
De valframgångar som Sverigedemokraterna gjorde 2010...
20 Stakston.Supervalåret.2014 
De använde sig av reaktiv proaktivitet och agerade så fort deras kärnfrågor togs upp. Och ä...
21 Stakston.Supervalåret.2014 
9. Demonstrationsviljan finns 
Ett intressant exempel på politisk mobilisering från förra v...
22 Stakston.Supervalåret.2014 
10. Supermedialiserat supervalår 
Medierna har inte längre ensamrätt på opinionsbildning. D...
23 Stakston.Supervalåret.2014 
och blir ointressant att följa. En kraftig politisk debatt mellan höger och vänster skulle ...
24 Stakston.Supervalåret.2014 
Man har förstås använt digitala plattformar för att underlätta valarbetet. Appar har funnit...
25 Stakston.Supervalåret.2014 
Socialdemokraterna har under supervalåret haft några av landets främsta reklamare och gräs-...
26 Stakston.Supervalåret.2014 
Brit Stakston 
Mediestrateg 
Mobil: 0733 83 33 66 
Mail: brit@stakston.se 
Läs mer på Staks...
Upcoming SlideShare
Loading in …5
×

Valet och nätet. 10 sätt som sociala medier påverkade supervalåret

8,884 views

Published on

Var kampen om opinionen sker i det nya medielandskapet måste studeras och analyseras ur ett demokratiperspektiv och inte ses som en kamp mellan medieslag. Och absolut inte reduceras till en fråga om vilket parti som hade flest följare på Facebook eller vilket inlägg som retweetats mest.

Det handlar istället om nya möjligheter för väljare att använda sin medborgarmakt och vad det innebär för demokratin. Exakt det som till exempel folkbildningsaktörer som ABF var för den ”politiska och sociala demokratiseringen” av Sverige för 100 år sedan. Nu har vi nätet som arenor för detta demokratiarbete. Om valet 2010 var ett Facebookval så har supervalåret fokuserat på mötet. Oavsett kanal har de politiska samtalen, diskussionerna och debatterna flödat.

Det har varit ett grymt spännande valår. Konstateras kan att trösklar för engagemang ytterligare har sänkts och fler dörrar öppnats till politiken genom de digitala kanalerna.

Forskare drog slutsatsen efter förra valet att de sociala mediernas vikt var överdriven. Trots detta vill jag peka på tio tydliga tecken på digitaliseringens påverkan på valrörelser. Det är möjligt att engagera, informera, mobilisera, organisera och stödja samtal om politik på en mängd sätt som påverkar det beslut väljaren tar på valdagen. Dessa tio perspektiv har alla förstärkts under supervalåret 2014.

Mötet
Medierna älskar sociala medier
Verklighetsberättelser från nätet
Reaktiv proaktivitet
Valhemligheten är inte hemlig längre
Politisk TV-reklam och videos
Bilder
Nätet stärker rasisters världsbild
Stark demonstrationsvåg
Supermedialiserat supervalår

Här kan du ladda ner hela texten. Skicka mig ett mail till brit@stakston.se om du vill hålla dig uppdaterad om när min kommande bok "Tre Tweets är ingen folkstorm" släpps eller om du har något du vill addera till det jag skrivit. I boken kommer dessa resonemang tas ur några andra vinklar. Och beskrivas mer utförligt.

Published in: Social Media
  • Be the first to comment

Valet och nätet. 10 sätt som sociala medier påverkade supervalåret

  1. 1. 1 Stakston.Supervalåret.2014 10 SÄTT SOM SOCIALA MEDIER PÅVERKADE SUPERVALÅRET 15 september 2014 Brit Stakston
  2. 2. 2 Stakston.Supervalåret.2014 10 sätt som sociala medier påverkade supervalåret Det har varit ett grymt spännande supervalår. Trösklar för engagemang har sänkts och fler dörrar öppnats till politiken genom de digitala kanalerna. Om valet 2010 var ett Facebookval så har supervalåret fokuserat på mötet. Oavsett kanal har de politiska samtalen, diskussionerna och de-batterna flödat. Via nätet är det möjligt att engagera, informera, mobilisera, organisera och stödja samtal om politik på en mängd sätt som påverkat det beslut väljaren tagit på valdagen. Forskare drog slutsatsen efter förra valet att de sociala mediernas vikt var överdriven. De efterval-sanalyser som kommer att göras detta år bör också studera och analysera var kampen om opin-ionen sker i det nya medielandskapet ur ett demokratiperspektiv. Inte som en kamp mellan me-dieslag som det så ofta blir. Och absolut inte reducera digitaliseringens påverkan till en fråga om vilket parti som hade flest följare på Facebook eller vilket inlägg som retweetats mest. Det handlar istället om att se hur digitaliseringen ger medborgare nya möjligheter att använda sin medborgar-makt och vad det kan innebära för demokratin. Inom politiken kan digitaliseringen vara det som till exempel folkbildningsaktörer som ABF var för den ”politiska och sociala demokratiseringen av Sverige” för 100 år sedan. Nu har vi istället nätet som arenor för motsvarande demokratiarbete. Jag vill peka på tio tydliga tecken som visar hur digitaliseringen påverkar politiken. Dessa tio pers-pektiv var synliga redan förra valet och samtliga har förstärkts under supervalåret 2014. 1. Mötet 2. Medierna älskade sociala medier 3. Verklighetsberättelser från nätet 4. Reaktiv proaktivitet 5. Valhemligheten blivit än mindre hemlig 6. Politisk TV-reklam och videos 7. Bilder 8. Nätet stärker rasisters världsbild 9. Demonstrationsviljan finns 10. Supermedialiserat supervalår Nya former av engagemang ”Storheten ligger i att den som sitter i Bollnäs och hör något på radion kan skicka ett meddelande till en minister. Oavsett vem man är kan man föra ett samtal med en politiker. ”De lyssnar på mig i Bollnäs”. Den position jag lånar under några år som politiker är märkvärdig. Förr samlades man på torget och kunde ha diskussioner. Nu kan jag föra diskussion även med de som inte kommer till torget och inte har de positioner som gör att de möter mig dagligdags. Däri ligger det fenomenala.” Göran Hägglund, partiledare, Kristdemokraterna i en intervju våren 2014 Att trösklar sänks på det sätt som Göran Hägglund här ovan ger exempel på kan påverka såväl antal röstande som antalet politiska aktiva framöver. Det sker en våg av nytt politiskt engagemang som det nu är upp till politikerna att förvalta. Utmaningen framöver ligger i att förstå vilka uttryck engagemanget tar sig och att man öppet söker kontakt med fler än bara de partitrogna. Den tradi-tionella blockpolitiken verkar ha spelat ut sin roll längre utan ersätts av något annat. Statsvetaren och professorn Ulf Bjereld ser det tydligt:
  3. 3. 3 Stakston.Supervalåret.2014 ”Vid sidan av höger/vänster växer det fram nya skiljelinjer. Vi kanske inte riktigt förstår dem eller kan benämna dem ännu. Men de finns där. Det blir lätt gammalmodigt att gruppera utifrån industrier, onda arbetsgivare och fackföreningar. Kapitalisten mot arbetaren hade en central roll för trettio år sedan. De nya skiljelinjerna kan man dock inte sitta och vänta på./…./Piratpartiets tidigare uppgång kan ge en föraning om vilka skiljelinjerna är. Att det handlar om en ny typ av makt och ägande som växer fram och hör ihop med digitaliseringen. Den har ju sprängt de rådan-de produktions- och ägandeförhållandena.” I efteranalyserna vill jag alltså se en bred forskning av digitaliseringens påverkan på väljaren som har en lust att utforska dessa nya perspektiv på engagemang och makt. Det är både valresultaten och politiskt engagemang som behöver analyseras på ett nytt sätt. Inte bara utgå från medielogik-en utan också med djup förståelse för socialamedielogiken och dess mekanismer. Medborgarna hoppar idag över partistängslen för att engagerar sig i sakfrågor och agera på de frågor som intresserar dem. Det är mycket möjligt att vi kan finna nycklar till ungas tro på demokrati och sin syn på att vara en del av en helhet om vi erkänner det enskilda sakfrågeengagemanget som lika viktigt. Individen och den starka jag-kulturen behöver inte alls stå i konflikt med kollektivet och gemensamt fattade beslut. Tvärtom vill jag hävda och får medhåll av statsvetaren Ulf Bjereld: ”Solidariska individualister går in och engagerar sig i ett par frågor de vill engagera sig i. Politiken blir ett smörgåsbord där man plockar det man tycker bäst om. Man tar inte ansvar för helheten. Men det får då bli partiernas uppgift att ta ansvar för helheten. Men partier måste och kan samti-digt använda digitalt engagemang så att de bejakar engagemang hos dessa solidariska individual-ister. Öppna upp och släpp in dem så de kan ge uttryck för sitt engagemang”. Supervalåret visar att vi genom digitaliseringen kan finna nya byggstenar för hur samhällsengage-mang och demokrati byggs. Som kan få medborgare att inte enbart agera på förslag från politiker utan i än större utsträckning vara med och skapa dem. Men då krävs det att man vill leta efter dessa tendenser och lyfta fram dem som goda exempel. Partiorganisationer kommer behöva ar-beta med nya former för engagemang som gör att medborgare bjuds in, blir medskapande och får en tydligare roll än att bara lämna en röst var fjärde år till proffspolitiker. Supervalåret har visat att digitala medier är betydelsefulla för politiskt arbete. Det möjliggör att medborgares engage-mang lättare kan fångas upp och kan i handling visa att politiker vill mer än bara utöva makt. Det är spännande att titta närmare på hur engagemanget för en sakfråga kan kanaliseras till ett vidare engagemang och vilken organisation som krävs för det. Professor Ulf Bjereld ser tre lösningar: 1. Gå ifrån territorialprincipen i svensk politik. Socialdemokraterna har fortfarande en stark territoriellt betingad organisationsstruktur. Det är tunga partidistrikt som spelas ut mot varan-dra. De gör upp sinsemellan om vem som nomineras. Vilken förening man ska vara med i beror på var man bor och inte vilka frågor man är intresserad av. Det behövs ett mindre territoriellt medlemskap. 2. Gör det lättare att gå med. Varför betala medlemsavgift annat än symboliskt. Se på Piratparti-et, tre klick bort så är du igång med ditt partipolitiska engagemang. 3. Gör organisationerna mer nätverksbaserade. Mindre hierarkiska.
  4. 4. 4 Stakston.Supervalåret.2014 Så om efteranalyser tar sin utgångspunkt i frågan om vilken som varit den huvudsakliga källan för information om politik och samhälle kommer vi inte få hela svaret om nätets betydelse för valresultatet. Kanske är det så att både frågan och svaret utgår från en ointressant äldre diskus-sion om sociala medier i relation till traditionella medier. Man utvärderar nya fenomen så som man utvärderat tidigare men fångar inte in de centrala förändringarna i människors beteende. Det handlar inte om att räkna ut traditionella medier eller inte. Det är inte relationen mellan nya och gamla medier som ska utvärderas utan det är den sammantagna bilden av hur dagordning sätts idag och hur väljaren skapar sig en bild av verkligheten, tillräcklig för att välja ett parti som är det mest intressanta. Låt säga att en länk delas på Facebook och att den artikeln får väljaren att äntligen bestämma sig för vem man ska lägga sin röst på. Den kanske aldrig hade nått väljaren x utan kontakten och diskussionen med vännen z som delade och diskuterade innehållet i länk y. Valforskare beskriver det som en medialiserad valrörelse det vill säga att det som styr inte är par-tipolitiska värderingar utan nyhetsvärderingen. Att det just är mediernas egen logik som styr och kallar det för en kamp om medierna. ”Medierna älskar vinnare och förlorare. Medierna har behov av spännande berättelser. Medierna har behov av berättelser där det finns ett drama och en dynamik, där det händer saker. Och detta i kombination med det fokus man har på opinionsmätningar bidrar till positiva och negativa spiral-er.” ”Den medialiserade valrörelsen”, Jesper Strömbäck, professor i politisk kommunikation Mittuniver-sitet, YouTube Under ett seminarium om valrörelsen i Almedalen 2014 presenterade Jesper Strömbäck vad som avgör valet baserat på undersökningar bland väljare. Han konstaterade att mediernas bevakning har mycket stor betydelse för valutgången med effekt på både dagordningen och gestaltningarna om hur man uppfattar verkligheten. Att traditionella medier och journalistiken fortfarande, och framöver, kommer att spela stor roll för medborgare som informationskälla är självklar. Men analyser behövs av hur mediernas inne-håll väljs och det ökade samspelet mellan traditionella och sociala medier. I båda riktningar. Det innehåll och de vinklar journalisterna väljer att ta upp, var har de egentligen sitt ursprung? Hittills har, mig veterligt, analysen av sociala mediers roll för valutgången varken tittat på väljares ljuset av journalisters frekventa sociala medieanvändande inte gjorts. Efter ett supervalår är det högst central. Ytterligare en fråga som är viktig att titta närmare på är den om engagemang. Hur engagerar sig väljare i samhällsfrågor och i vilken mån tar traditionella partier tillvara detta. Partistrukturen fortsätter se likadan ut. Trots att samtiden är redo för nya former av hur man organiserar politiskt engagemang. Gudrun Schyman, partiledare beskriver i en intervju hur hon menar att det är farligt för demokratin och hur hon hoppas att Feministiskt initiativ ska bidra till en demokratiutveckling: ”Jag har mött det många gånger. Att man ser politik som något för sig självt. Det är viktigt att se att det är vi som ska bestämma tillsammans och skapa samhället. Det är mitt medborgarskap. Men det här sättet att se sig som en del har gått förlorad. Politiken har reducerats till något abstrakt. Det skapar en klyfta där politiken finns på ena sidan och individen på den andra. Man tappar kopplingen till att politiken är vi och inte vi och dom. Expertväldet växer fram och stänger möjligheter för många att vara med och påverka. Det är livsfarligt i ett demokratiskt samhälle”. Att man inte når nya väljare beror alltså mer på det sätt som partiorganisationer närmat sig digitaliseringen än att det inte går att nå dem på nya sätt. Partier verkar fortfarande vara rädda eller ointresserade för nya sätt att engagera sig. Det märker vi även under supervalåret där det är
  5. 5. 5 Stakston.Supervalåret.2014 medierna i större utsträckning än partierna som arbetet innovativt i digitala plattformar med att nå nya målgrupper. I det perspetkivet är den forskning som sker hos Örebro universitet av 4 000 ungdomar och deras föräldrar intressant. Under sex år följer medievetare, utvecklingspsykologer och statsvetare dem för att förstå hur de i sitt vardagsliv, i familjer, kompisgäng, föreningar och internetforum tar ställning, tar politiskt ställning och skaffar sig färdigheter. Låt oss se vad dessa forskare redan sett av ungas förhållningssätt till politik: ”Den riktigt intressanta upptäckten är att bland de till synes passiva finns en väldigt stor grupp (46 procent) som är minst lika politiskt intresserade som de aktiva, men som inte formellt akti-verar sig. De tror mer på sin egen politiska förmåga och har högre ambitioner i fråga om politiskt deltagande än de oengagerade och de desillusionerade. De har samma positiva känslor inför politiken och tar del av nyhetsförmedlingen i samma utsträckning som de aktiva. I likhet med de oengagerade är de nöjda med hur den svenska demokratin fungerar. De uppvisar ett politiskt en-gagemang i hemmet, bland kompisar, i skolan och på internet. En beredskap att delta. Den bild vi presenterar ifrågasätter den allmänna föreställningen om ungas frånvaro i den organiserade, öppna politiken som ett uttryck för utbredd apati och passivitet. Våra analyser ifrågasätter också den allmänna förståelsen av politisk aktivitet och passivitet som en dikotomi. I stället betraktar vi det politiska deltagandet som till vissa delar öppet och manifesterat, men i andra avseenden snarare något latent och potentiellt. Genom robusta statistiska metoder från den moderna samhällsforskningen visar vi att den svartvita bilden osynliggör en stor grupp unga med-borgare, vilka inte syns på de gamla måttens radarskärmar.” … ”Om politikerna verkligen vill ha unga till något annat än stödtrupper för en politik som de inte får vara med om att utforma, måste partierna och deras ungdomsförbund reflektera över hur de konventionella kanalerna och organisationsformerna kan förändras. Det är alltså inte de unga som ska skuldbeläggas. Det är rent missvisande att peka ut dem som passiva på det sätt som forskningen ofta gjort. Hos dem finns redan ett latent politiskt engage-mang som partierna och ungdomsförbunden uppenbarligen inte förmår att omvandla till aktivitet.” Erik Amnå, professor i statskunskap Örebro universitet och Joakim Ekman, professor i statsvetenskap Södertörns högskola Varje partistrateg borde förväntansfullt vilja djupdyka i den här forskningen för att vilja förstå mer hur den här ”beredskapen att delta” kan aktiveras. För den som har politiska visioner, kommu-nikationsförmåga och digital kompetens finns det därmed stora möjligheter att jobba med engage-mang på nya sätt. Jag tror vi redan ser förmågan att kunna aktivera bland några partier. Tre partier som har djupa digitala kunskaper är Miljöpartiet, Centerpartiet och Feministiskt initiativ. De hade alla framgångar i EU-valet men det gick inte så bra som dessa partier förväntat sig i riksdagsvalet. Miljöpartiet till-hör det parti som har de allra bäst förutsättningarna eftersom de i störst utsträckning har ett mer digitalt DNA. FI hade förstås aldrig nått de framgångar de trots allt nått i t.ex. storstäderna utan digitala plattformar. Vi kan nog redan nu konstatera att de digitala samtalen har kommit att påverka mediernas dagordning under supervalåret. Eftervalsanalyser får visa hur mycket om man denna valrörelse mäter även dessa aspekter. Frågan är inte om väljarna anger Instagram, YouTube, Facebook eller Twitter som första informationskälla utan till vilken grad mediernas innehåll och journalistiken
  6. 6. 6 Stakston.Supervalåret.2014 påverkats av de digitala samtalen. Hur medielogiken fungerar i den medieutveckling som skett är med andra ord av hög relevans. Den har självklart även den påverkats av de nya arbetssätt som finns. Kärnan i medielogiken är densamma som tidigare men källorna fler och medierna tvingas även förhålla sig till digitala diskussioner för att upplevas som relevanta. Efter valet 2010 konstaterade de flesta forskare specialiserade på politisk kommunikation att de sociala medierna inte påverkat valresultatet. Väljarens huvudsakliga informationskälla var, som tidigare, tv och dagstidning. Det är med andra ord ännu främst i de traditionella medierna som kampen om opinionen fortfarande i huvudsak sker. Däremot var de flesta forskare, och partistrate-ger, redan för fyra år sedan överens om att sociala medier kan ha en relevans för intern mobiliser-ing och organisering. Men politik på nätet menade de attraherade mest de som redan var intresse-rade av politik och sociala medier. Det ledde inte till att nya väljare nåddes eller förflyttades. I det perspektivet blir et spännande att studera väljarbasen för samtliga partier och se om det kan kopplas till ett digitala valarbete. Vilka partier når i större utsträckning unga väljare eller marginal-iserade grupper som kan vara svåra att aktivera. Nätutvecklingen och användandet av sociala medier ökat sedan valet 2010. Hela 89 procent av svenskarna har tillgång till internet och av dessa har dryga två tredjedelar Facebook. Ytterligare statistik från studien ”Internet och svenskarna” anger också att 60 procent aldrig söker politisk information på nätet men tror att nätet ökar möjligheter till politiskt inflytande. Men samma undersökning visar också att ju mer aktiv man är på nätet desto mer delaktig känner man sig i samhället. Det är precis där de sociala mediernas betydelse ska sättas i relation till valet. Att man inte söker information om politik på nätet ger inte hela bilden. Det handlar framför allt om hur väljare idag fattar sina beslut och om den stora mängden av samtal om politik som sker och dess påverkan på människors samhällsengagemang. Det digitala blir ett kitt och handlar framför allt om att andras engagemang och tankar blir synliga vilket i sin tur är inspirerande. Till detta ska adderas ett medielandskap som fullständigt exploderat av möjligheter till politisk in-formation både av mer lättsmält såväl som mer djuplodande karaktär. Dygnet runt i olika kanaler för olika målgrupper är möjligheten stor att hitta olika sätt för att hänga med i debatten. Tröskeln till kunskap om politik på alla nivåer har sänkts. Detta bidrar sannolikt till att de politiska samtalen ökar, nya målgrupper nås och kan vara en viktig pusselbit till ett fortsatt ökat valdeltagande.
  7. 7. 7 Stakston.Supervalåret.2014 1. Mötet Förutspådde redan i januari att valrörelsen 2014 skulle komma att präglas av djuplodande politis-ka samtal. Det bubblade ju så av politiskt engagemang bland väljarna långt innan valrörelsen drog igång och tog sig ofta digitala uttryck. Och visst har det blivit så. Det är mötet, oberoende av kanal, som är valvinnaren metodmässigt. Samtalskampanjer och dörrknackning var centrala komponenter under valet 2010 och så även under supervalåret. Det som skiljer mot tidigare valrörelser är hur de så naturligt får en längre livslängd genom digitala kanaler. Många av samtalen dokumenteras och de delas vidare långt efter genomförandet och plockas ibland upp av medier. Men framförallt berättar väljarna själva vidare i sina egna digitala kanaler om sina tankar om samtalet med politiker om frågor som berör dem. Det kan vara i längre reflektioner eller genom att sprida sin selfie tagen med den politiker man mött. Vilket i sin tur ger ytterligare ringar på vattnet. Alla partier satte tydliga mål för sina personliga möten med väljare under valet 2014. Moder-aterna översteg nyligen över 1 miljon samtal med väljare vilket är 100 000 fler än de siktade på. Miljöpartiet gick i mål med sin samtalskampanj med 250 000 väljare redan i våras. So-cialdemokraterna berättade på valnatten att de mött 2 miljoner väljare via telefon eller samtal med valarbetare. Centerpartiet siktade på 200 000 personliga samtal och mest omtalade är förstås Feministiskt Initiativs alla homepartyn. Dessa homepartyn var ett resultat av att Gudrun Schyman fick fler och fler frågor om man kunde få lyssna på henne. Med en liten budget fanns det inte resurser för detta men så föddes idén om att föreläsa under förutsättning att man var minst 25 personer. Det marknadsfördes via socia-la medier och snart blev trycket så stort att det genomfördes fyra homepartyn per dag och inte enbart av Gudrun Schyman. Dessa homepartyn har varit ett av Feministiskt initiativs starkaste led i valrörelsen. Det blev som Gudrun Schyman tidigt önskade sig ”Vi ska bli homepartyrörelsen”. Flera andra partier följde upp med längre samtal. Under valspurten har man på Facebook kunnat följa de 100 homepartyn den förra demokratiministern Birgitta Ohlssons (Fp) genomfört. De långa samtalen kompletterar Twitters 140 teckens debatt och fångade precis upp den här viljan att till-sammans föra längre samtal. Selfie med Gudrun Schyman på ett homeparty Erik Ullenhag (Fp) möter väljare
  8. 8. 8 Stakston.Supervalåret.2014 Ett homeparty blev en mötesplats för längre diskussioner mellan människor om hur samhällen byggs. Det var möten som skedde på arbetsplatser, hemma hos människor i små eller större grup-per eller i konferenslokaler för än större sammankomster. Efter de två timmarna så fick deltagarna en stark uppmaning om att använda sin medborgarmakt. Det var nästan mer i fokus än en röst på Feministiskt initiativ. Gudrun Schyman berättar varför det är så viktigt med större kunskap om hur medborgarmakt fungerar. ”Det finns ett behov av kunskap som går utöver de partisnäva gränserna. Behov av kunskap som inte handlar om åsikter utan mer om samhällskunskap och demokratikunskap. Kunskap det inte undervisas i heller. Det är en demokratikunskap som jag tycker saknas i samhället. Det finns inte som en självklar del i samhällskunskap eller samhällsdebatten. Det är ofta så historielöst, så svart eller vitt och ofta väldigt kort. Det gör att kunskapsnivån är väldigt låg. Min föreläsning ger, oav-sett ålder, en ram att hänga upp saker på. Jag vill att vi bär upp vårt medborgarskap på ett seriöst sätt och då behöver man kunskap.” Möten i olika former har påverkat vad man ska välja – vare sig de skett på nätet, i valstugan eller på ett homeparty. Det är genom möten som politiker kan visa att de också är människor. Men fysiska möten tar tid och nätet kan komplettera dessa. Genom nätet visar man i ord och handling att man lyssnar, för dialog, tar intryck. En digitalt aktiv politiker ger helt enkelt väljare en chans att påverka och skickar en viktig signal om öppenhet. Nätet är också ett alternativ för att komplettera de mer traditionella formerna av möten vid vals-tugor eller på torg. Riksdagsledamoten Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet berättar om hur nätet ger andra saker än torgmötet. ”Jag är inte den som gillar att hålla torgmöten. Folk bara passerar, de stannar sällan för att prata. På sociala medier är det fler än de som passerar på ett torgmöte, skillnaden är att man slipper se de som går ointresserat förbi. De som gillar det man säger sprider det vidare. Det är också lättare att “komma fram” och ställa en fråga eller föra ett samtal eller en diskussion på Twitter. Det händer i alla fall mig betydligt fler gånger än när jag står på ett torg någonstans ute i landet.” Det här med att hitta former, analogt såväl som digitalt, för att sänka trösklar genom att mötas och våga samtala om politik är centralt för demokratin. Gudrun Schyman betonar hur det varit i fokus under de homepartyn hon genomfört: ”Jag får ett forum där jag kan föra kunskap och inte bara stå och prata småsnuttigt och svartvitt. Vi sänker trösklarna för de politiska samtalen och det är helt nödvändigt särskilt i ett ämne som är så explosivt. Jag sänker tröskeln till absolut noll. De jag möter är i en miljö de tycker om, inge behöver känna sig uttittad eller att man beblandar sig. Det är ett gäng som kan fortsätta prata när jag lämnat dem. Det blir ett tillfälle för människor att komma samman och bjuda in de man inte sett på länge. Och mitt i det här får jag finnas!” Överhuvudtaget handlar mötet om att inte underskatta väljaren och att inte underskatta kraften i mötet mellan människor. Med ett valresultat där Sverigedemokraterna fick 12.9 procent finns en hel del utmaningar. Mona Sahlin sade under valkvällen i en valvaka “Vi ska inte lyssna på SD-le-darna. Vi behöver lyssna på SD-väljarna.” Det är precis vad det handlar om nu. Och Gustav Frido-lin svarade, i en sista utfrågning hos journalisten Niklas Svensson från Expressen i deras valstuga, på frågan om vad medialiseringen betytt för valarbetet att det säkerligen är bra för demokratin men menade också att inför nästa valår borde t.ex. en aktör som Expressen ha en större geograf-isk spridning. Han ville betona att även om medieutvecklingen exploderar är Stockholmscentrerin-gen stor. Så sant och en god idé för att hantera Sverigedemokraternas väljare är verkligen större närvaro i deras vardag. Politikerföraktet och utanförskapet som finns hos dessa väljare måste hanteras av fler möten. Digitala såväl som analoga.
  9. 9. 9 Stakston.Supervalåret.2014 2. Medierna älskade sociala medier Medierna följer noga politikers digitala agerande och det var ett hett ämne att bevaka för medier-na redan under förra valrörelsen. De har ju långt innan de sociala mediers existerade varit allt mer personfixerade och här fick medierna unika direktkanaler till politiker dygnet runt. Det var förstås högintressant att följa. Initialt lyftes ofta tramsiga aspekter fram som att citera tweets från cen-terpartistiske politikern Fredrick Federley när han tittade på Melodifestivalen. Med tiden kom dock sociala medienärvaron att ge enskilda politiker medieutrymme runt de sakfrågor de driver. Artiklar byggdes med hjälp av valda tweets eller att inlägg från alla möjliga olika plattformar fick gestalta en vald vinkel. Mediernas intresse för politiker på digitala arenor har sedan dess självklart fördjupats. Större delar av den svenska journalistkåren som bevakar den nationella politiken finns numer på Twitter. Flöden från sociala medier hårdbevakas. De sociala medierna har blivit ett naturligt arbetsverktyg med tre syften. Distribution av egna artiklar, omvärldsbevakning och realtidsinspel från lyssnare och tittare. För politisk bevakning är det högintressant att dels följa reaktioner runt politiska utspel bland väljare och politiska motståndare dels följa politiker som finns i digitala kanaler. Varje ”soci-ala medievåg” och reaktionerna runt dem följs noga och fångas upp redaktionellt. En av de mest profilerade och digitalt aktiva journalisterna som bevakar politik är Niklas Svens-son, Expressen som jag intervjuat för den här boken tillsammans med ett antal politiker. Genom att följa hans twittrande och instagrammande märks det hur centrala de sociala medierna är som arbetsredskap, vilket han också bekräftar: ”Sedan ett par år tillbaka är sociala medier ett av mina viktigaste arbetsredskap. Via twitter och Facebook hittar jag nyhetsuppslag och kan snabbt och enkelt kontakta politiker som annars har en mur av pressekreterare och staber omkring sig. Än viktigare är dialogen med läsare och tittare. Via Twitter och Facebook får jag i dag huvuddelen av de nyhetstips som resulterar i artiklar och avslöjanden på nätet och i print.” Twitter som arbetsverktyg i en valrörelse. Här Niklas Svensson, politisk reporter, Expressen
  10. 10. 10 Stakston.Supervalåret.2014 Det är inte bara journalisterna som använt sociala medier än mer i sitt arbete under detta valår. Även allt fler politiker fick större insikt om den digitala närvarons betydelse. Vilket för många inne-burit att de valde att använda Twitter. En av de politiker som var tidig i Sverige med att använda sociala medier är Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund som ser tydliga fördelar med att använda sociala medier för sin egen argumentation men också för att förstå vad människor tänker: ”Det är väldigt betydelsefullt att hitta vägar där man kan beskriva vad man gör, hur man tänker, visar att det bakom en politiker finns en vanlig människa. Det ger mig väldigt mycket att kunna identifiera vad människor bekymrar sig för och diskuterar. Det korta utrymmet på Twitter gör också att man kan blir mer tydlig. Kraven på kompakthet gör att man får en snärtig formulering som man kan ha nytta av i andra sammanhang och hör mig säga det senare i ett annat samman-hang.” Min analys är dock att många politiker blev aktiva på Twitter detta valår för att de primärt såg det som en kanal för att bygga relationer och bli synliga för journalister. Det var inte för att visa nya vägar in i politiken eller föra medborgardialog som de använde twitter. Man ville säkerligen genom sin digitala närvaro kunna sätta agendan och driva opinion. Inte nödvändigtvis inspirera till politiskt engagemang. Om inte en enda journalist fanns på Twitter längre vore andelen politiker helt klart mycket färre. Efter förra valet slutade många politiker blogga. Nu kommer nog många twittra mindre frekvent. Den digitala närvaron för en politiker erbjuder också en möjlighet att följa dem i sin vardag och även följa deras resonemang genom åren om de varit digitalt aktiva länge. ”För mig betyder min blogg flera olika saker. Jag får en chans att lägga ut texten och argumentera för det. Allt jag gjort finns speglat där. Den som vill veta vad jag tycker om något hittar det där. Det är både ett arkiv och en politisk dagbok som ger insyn.” Anna-Karin Hatt, it- och energiminister, Centerpartiet Niklas Svensson är väl egentligen den som bäst vet hur sociala medieanvändandet bland politiker förändrat sig. Han om någon med sina dryga 48 000 följare borde veta: - Det har skett en dramatisk förändring. Då upplevde jag att många skaffade sig konton i sociala medier bara för “man måste”. Många politiker som fanns på Twitter 2010 kände sig obekväma och visste inte riktigt varför de skulle finnas där. I dag är det annorlunda. Det förs nu diskussioner och det kommer utspel den vägen. Jag tror att sociala medier inte bara blivit ett “nödvändigt ont” för många av våra politiker, de trivs där. Men de är fortfarande alldeles för dåliga på dialog med väljarna. Det är intressant att Niklas Svensson lyfter fram att fler politiker nu verkar trivas på Twitter. Det beror säkerligen på att de får en god omvärldskoll och så enkelt kan bli en del av den dagsaktuella debatten. De möter ju också en stor mängd partimedlemmar så den support de får av dem och den synlighet det kan ge dem genom är säkerligen betydelsefull för deras mobilisering.
  11. 11. 11 Stakston.Supervalåret.2014 Riksdagsledamoten Rossana Dinamarca, Vänsterpartiet beskriver vad sociala medier betyder för henne: ”Twitter är för mig ett sätt att kolla av den aktuella debatten, vad människor pratar om. Det är också ett sätt att vässa sina argument och att uttrycka sig kärnfullt. Jag skriver knappt några pressmeddelanden. Gör jag det så är det framför allt för att det ska ligga uppe på hemsidan så att folk som vill veta vad vi tycker i någon aktuell stor fråga ska kunna se det där. Annars är det my-cket via sociala medier och då främst Twitter som jag når ut. Jag kan ibland bara göra en väldigt enkel kommentar och det kan leda till att jag blir erbjuden att skriva en debattartikel eller delta i en radio eller TV-debatt.” Varje liten detalj under en valrörelse kan spela stor roll. Och i valet 2014 har partiorganisationerna och enskilda politiker i mycket större utsträckning säkerställt att allt tas ut digitalt. Det är dock inte i första hand enskilda politikers försök att påverka agendan med egna väl planerade utspel i sociala medier som intresserat media allra mest. Utan snarare är det de digitala reaktionerna runt de politiska händelserna hamnar i fokus. Det kan ge idéer om nya vinklar och kontakt med personer som kan kommentera skeenden snabbt. Journalister följer även efterreaktionerna när något lagts ut. Ibland agerar även politiker som om de inte tror att kommentarer i sociala medi-er hårdbevakas och värderas lika mycket som om de kallat till presskonferens. Det blir officiella uttalanden oavsett kanal. Särskilt under valtider. Ett exempel är när Stefan Löfven en söndagskväll kommenterade konflikten i Gaza. Det öppnade för reaktioner som ledde till att kommentarsfältet fick stängas på grund av alla de antisemitiska inläggen som gjordes där. Det hade kunnat förutses och borde vägts in före publicering. Både kanal och tidpunkt borde övervägts i en sådan känslig fråga. I samtalet med Niklas Svensson blir man onekligen nyfiken på några av de scoop han gjort genom sin digitala närvaro: ”Med hänsyn till källskydd kan och vill jag inte peka ut enskilda avslöjanden eller nyheter som kommit den vägen. Men vid min granskning av #Demokratihotet spelade sociala medier en myck-et stor roll. Så fick jag kontakt med politiker som utsatts för både hot och våld. Min artikelserie om hotade och trakasserade politiker levde också ett eget liv i sociala medier - vilket jag är mycket glad för.” Aspekten om läsarinspel som Niklas beskriver, i det här fallet från politiker, är förstås viktig att lyfta fram i relation till sociala medier och medielogik. Hur både journalister och politiker behöver planera för att hantera en andra våg av publicering. Med en redaktionell digital närvaro har de allt mer digitalt aktiva journalisterna fångat upp en mängd levande verklighetsberättelser från läsare och tittare även under supervalåret. Politiker behöver prioritera att följa detta och ha en beredskap för uppföljande kommentarer och helt nya infallsvinklar utifrån en digital diskussion. Genom att följa den skapas beredskap för hur medierna kommer att agera i nästa steg. Allt det här gjordes idag i mycket större utsträckning under supervalåret än under förra valrörelsen. En aspekt av det extrema medietryck som funnits detta år är hur en enskild politiker egentligen ska kunna räcka till. Tiden och orken är ju inte oändlig. Fredrik Reinfeldt kommenterade detta under valdagen hos SVT och menade att det nästan var på gränsen i år. Mitt råd vore att medier-na i större utsträckning visade intresse för fler politiker på fler nivåer. Det kan också bidra till att minska politikerföraket. Att få se fler personer i fler debatter och att politik byggs av många vore viktigt.
  12. 12. 12 Stakston.Supervalåret.2014 3. Verklighetsberättelser Digitala verklighetsberättelser påverkar dagordningen. Bloggposten ”Sveket” bevisade i val-rörelsen 2010 hur stor påverkan av dagordningen en enskild person kan ha. Under valets sista vecka blev den tidigare okända Emelie Holmqvists verklighetsbeskrivning av sin mammas situation som utförsäkrad dominerande i media. En text ursprungligen riktad mot de egna vännerna som blev central i den nationella mediebilden under valårets viktigaste medievecka. ”Sveket” kostade Alliansen majoriteten. Det bloggades, twittrades, delades och kommenterades i Facebook om Emelie Holmqvists berät-telse. Det länkades till bloggposten av drygt 500 bloggare, kommentarsfältet fylldes med drygt 3 000 kommentarer och Facebookinlägget delades 38 000 gånger. Vilket då var ett delningsrekord. Emelies berättelse blev viral. Väljarna krävde svar. Och media agerade mellanhand. Att inlägget blev en sådan viral framgång byggde på aktualiteten, äktheten med hög igenkänningsfaktor och utförandet med en god stilistisk förmåga. Berättelsen om utförsäkrade Annika Holmqvist berörde starkt. Så här i efterhand kan man konstatera att timingen på många sätt var lite väl perfekt i det skede valrörelsen befann sig i. De rödgröna arbetade strukturerat för att maximera effekten. Blogg-postens spridning blev dock emellanåt nästan för välregisserad. De rödgröna balanserade på gränsen till att ”gotta sig” lite väl mycket i de digitala framgångarna. För enskilda människor som bar på liknande berättelser blev berättelsen en beskrivning av deras vardag. Den fick ett eget liv. I efterhand har bland annat reklamaren Jakob Ohlsson, som under valrörelsen arbetar hos S berättat om hur han dragit ihop en grupp reklamare och hjälpt Emelie: ”»Sveket« öppnade en fördämning. Samtidigt som Emelie Holmqvists mamma hamnade på Afton-bladets förstasida började människor runt om i Sverige dela med sig av sina egna erfarenheter av att vara utförsäkrade. Snart hade hundratals svenskar bloggat om sjukförsäkringsreglerna. Jakob Ohlssons nätverk hade då redan skridit till verket. De kände Emelie Holmqvist, de hade hjälpt henne med bloggen och hade på något dygn byggt sajten Nyasjukforsakringen.se, där fler berättelser från utförsäkrade samlades.” ”Revolutionen på Sveavägen”, Fokus, våren 2014 Från bloggposten Sveket till sajten 86000.se fyra år senare
  13. 13. 13 Stakston.Supervalåret.2014 Jag tror inte att avslöjandet om att det var ett antal reklamare som bidragit till bloggens sprid-ning hade förtagit kraften i Emelies berättelse. Den digitala kunskapen var för låg då om hur man skapar virala framgångar. Idag är dock känsligheten och kritiken mot både fejk-PR eller planterade digitala utspel mycket större. Det här var ju en äkta historia men historien om hur en enskild per-son tog plats och påverkade valet måste sättas i relation till att det uppbackat av de som kan både digital kommunikation och hur man når ut. ”Det var oväntat att jag som enskild individ kunde ha den påverkan. Men det är ett tecken på att demokratin fungerar och visar också på kraften i nya media. Vem som helst med lite talang i for-muleringarna kan få fram sitt budskap.” ”Valet och sociala medier: Blogginlägget som skakade valrörelsen”, Sveriges Radio, 25 juni 2014. Det är naturligtvis så att det behövs ”talang i formuleringarna”. Emelies styrka var just den stilistiska förmågan tillsammans med mamma Annikas öde. Vilket betyder att det parti som inte behärskar kommunikation, i alla kanaler riskerar att förlora. Kommunikationsförmågan har se-dan länge varit nödvändig för att bli en framgångsrik politiker. Nyckeln är ju att bli begriplig och uppfattas som att förstå en väjares verklighet. Insikt om hur detta fungerar på digitala arenorna är central att förstå. Man behöver de kunskaper, färdigheter och ”talanger” som det nya me-dielandskapet kräver. Det är ju här väljare och politiker agerar inom. Ytterligare en aspekt runt bloggposten av Emelie Holmqvist är att om ett parti under denna val-rörelse skulle agerat såsom Alliansen gjorde när debatten var som mest aktuell skulle det gått rik-tigt illa. Alliansföreträdarna var besvärande osynliga, förutom när de tvingades att hantera frågor vid direkta frågor i samband med debatter. I digitala kanaler var det så gott som helt tyst. Så går det inte att ducka längre om verklighetsbeskrivningar av det slaget blir virala. ”Sveket” blev nästan en så kallad faktor-X. Det är en fråga som oförutsett dyker upp mitt i valrörelsen, utan att någon anat det, men får trots detta stor betydelse för valresultatet. Sveket kostade troligen Alliansen majoriteten den där sista veckan. Självklart önskar sig varje partistrateg en motsvarande händelse som arbetar i deras riktning. Emelie Holmqvist frontade en ny kampanj i valspurten detta år, ”Vi är 86 000”, där man pub-licerade berättelser från utförsäkrade som samlats under de senaste fyra åren. De inblandade hoppades förstås alla på ännu en ”Sveket”-effekt. Men utförsäkringsfrågan var inte lika het fråga detta valår. En viktig aspekt när det gäller virala fenomen eller uppblossande nätdiskussioner i ett slutskede av en valrörelse är hur självförtroendet stärks när opinionsvindarna blåser åt det egna hållet. En kraft som inte får underskattas som mobiliserande kraft under valrörelsens sista dagar efter ett så intensivt valår som detta. Här blir det intressant att i eftervalsanalyserna se vad bland annat granskningarna mot SD under valrörelsens sista vecka har betytt.
  14. 14. 14 Stakston.Supervalåret.2014 4. Reaktiv proaktivitet Det de rödgröna visade i samband med bloggposten ”Sveket” var en förmåga att vara reaktivt proaktiva. De var snabba på att skjuta in sin syn på hur situationen för de utförsäkrade fungerade under pågående debatt. Men oftast tappades de digitala väljarreaktionerna bort under förra valet. Trots de välbemannade sociala medieredaktionerna. Under supervalåret har däremot de flesta partier kommit med snabba digitala kommenterar och reaktioner på egna eller andras utspel. Inför varje debatt satt de laddade med förstärkande vid-eos, infografiker eller annat som kärnfullt summerade det som diskuterades ur deras perspektiv. De scenarioplanerade för detta i förväg och hade integrerat sociala medier fullständigt i kampan-jarbetet. Man arbetade helt klart än mer redaktionellt med att få ut de vinklar man ville. Ofta anpassat även för en mängd olika kanaler. Reaktiv proaktivitet kräver ofta mod och alltid snabbhet såväl som en fingertoppskänsla. När Mil-jöpartiet tog tillfället i akt och påminde om att minska utsläppen och höja beredskapen för väder-katastrofer under pågående skogsbrand i Sala i somras tyckte många att de passerade en gräns. Personligen håller jag med om att den verkligen balanserade på gränsen till, inte nödvändigtvis mot populism som kritiker sade eftersom de faktiskt driver dessa frågor aktivt, men till osmak-lighet. Jag reagerade mer över hur deras agerande skickade en stark känsla av ”vad-var-det-vi-sa” vilket i en sådan här allvarlig krissituation för många inte är optimal. Ett agerande som skickar signaler på avsaknad av empati och ett försök att ta billiga poänger. Ett tydligt exempel på att det ibland går för fort. Hade dödsfallen stigit eller fler allvarliga olyckor inträffat hade detta kunnat sänka förtroendet rejält för partiet. De red på en katastrof som inte är att rekommendera. Denna förmåga att vara reaktivt proaktiv som idag är vardagsmat var alltså inte alls vanlig under förra valåret. Men det fanns ett undantag och det var Sverigedemokraterna. De förmedlade genom sin närvaro känslan av att deras frågor och perspektiv dominerade samhällsdebatten. De var en stor del av samhällsdebatten så fort det gavs möjlighet och normaliserade därmed rasism. Deras förmåga att strukturerat utnyttja tekniken för att snabbt agera i realtid när deras egna kärnfrågor diskuterades gynnade dem i den normaliseringsprocess de befann sig i då. En förmåga som var central för att nå de valframgångar de gjorde. Bit för bit blev deras rasistiska argumentering en del av vardagen för oss alla. Gräns efter gräns förflyttas. Och ett av de tyngsta bevisen för att nätet påverkade valet även för fyra år sedan är det faktum att Sverigedemokraterna kom in. Bra att få skjuta in sin politik när saker är aktuella. Men ibland går det för fort.
  15. 15. 15 Stakston.Supervalåret.2014 5. Valhemligheten blivit än mindre hemlig Det förra valet summerades av mig som ett ”Facebookval” inte i betydelsen av att politiker och partiorganisationer alltid var aktiva och relevanta för väljare på dessa plattformar. Utan genom att väljarna visade att de fanns på nätet och ville prata politik. Valhemligheten luckrades upp. Mer och mer av de egna ställningstagandena blev synliga genom vad man delade, reagerade på och diskuterade. Det här en aspekt som under supervalåret förstärkts ytterligare. Man visar allt oftare den egna partipolitiska preferensen. Under EU-valet påminde Google, Twitter och Facebook oss om att rösta för att bidra till ett ökat valdeltagande. Det gör att steget blir kort från en påminnelse till en delning av både deltagande och politisk preferens. Under EU-valet valde många att fotografera den röstsedel man valt. Dels för att visa vad man röstat på dels för att uppmana alla andra att rösta. Partierna har under de båda senaste valrörelserna erbjudit många möjligheter att digitalt visa vem man stöder genom att till exempel pryda sin Facebooksida eller Twitterprofil med partiets valbud-skap. Det här tror jag också bidrar till att sänka trösklar till engagemang. Det är lätt att vända sig till en vän för att vilja veta mer. På till exempel Facebook kan man be om hjälp och råd inför det stora beslutet om vem man ska lägga sin röst på. Visst kan det säkerligen även orsaka osämja i vänskapsrelationer eller arbetslivet när det blir di-skussion om olika värdegrundsfrågor. Politik och ställningstaganden är av tradition mycket känsli-ga frågor i det svenska umgänget. Kanske får man en ny syn på varandra när den politiska färgen avslöjas tydligare och i stort tror jag det kan bidra positivt till samhällsklimatet att våga argu-mentera och debattera sina ställningstaganden. Kanske kan man lära och lyssna av varandra och tillsammans finna nya vägar. Men visst ska valhemligheten vara något man ska ha stor respekt för. Men också fundera över de beteendeförändringar som finns. I stort kanske det faktum att samhäll-sproblem diskuteras allt mer gemensamt kan bidra till demokratiutvecklingen. De redan engag-erade kan också enkelt visa kanaler in i politiken genom att de visar mer av sitt engagemang. Kan sedan samhällsproblem också diskuteras allt mer av politiker och medborgare tillsammans bidrar det till en demokratiutveckling av ännu mer positiv karaktär. Det minskar på sikt politikerförakt och ökar engagemang. Medborgardialogen är lika central som tidigare. Det nya är att mellanhan-den mellan de partipolitiskt engagerade och allmänheten är de egna följarna och vännerna på digitala plattformar. I sociala medier suddas valhemligheten ut
  16. 16. 16 Stakston.Supervalåret.2014 6. Politisk TV-reklam och videos 2010 var första året som politisk tv-reklam var tillåtet och 69 procent tog del av valreklam på TV. Förra valets mest omdiskuterade film var Sverigedemokraternas, som TV4 inte sände med hän-visning till att de gestaltade invandrare på ett som gör att de kan tolkas som hets mot folkgrupp. En viktig diskussion men var säkert för dem mest ännu ett tillfälle för att dra slutsastsen att me-dierna censurerar dem. Med två tredjedelar som ser tv-reklam blir det en stark och viktig kanal för politiska budskap. Film var förstås i årets valrörelse inte bara skapat för tv utan lika mycket för läsplattor och mobilen. TV-reklam var en integrerad del av valkampanjandet för många partier. Det är också dit som en stor del av reklambudgeten gått och de antal videos som partierna valt att producera är stort. I socialdemokraternas kommunikationsplan för valrörelsen 2014 beskrev man reklamfilmer som en del av helheten i kommunikationen och som hjälpmedel för att ge väljare svar på frågan om hur just de ser på verkligheten. De digitala kanalerna erbjöd möjligheter att fortsätta arbeta med gestaltningen av politiken i fler kanaler, med fler budskap. Vilket gav väljarna fler tillfällen att stämma av sin världsbild mot den som förklarats i en video av ett parti. Kampen om just gestaltningarna av verkligheten och att bygga trovärdighet är centralt i en val-rörelse. Digital kommunikation fångar in, skapar och förstärker känslor. Bilder och särskilt rörliga bilder bär känslor. De är lättare att ta in, rakt in i hjärtat. Känslor i kommunikation arbetar med det omedvetna och den övervägande delen av hjärnans aktivitet sägs vara omedveten. Det ratio-nella tänkandet, faktakollen, plockas fram först i slutskedet, som en avstämningspunkt. Emotionell kommunikation underlättar alltså för att avkoda budskap och minnas dem. Det underlättar för att man ska kunna plocka fram budskapen ur minnet senare och ligger som grund för de flesta beslut vi tar. Politisk tv-reklam och videos stort under supervalåret
  17. 17. 17 Stakston.Supervalåret.2014 Särskilt i valfilmerna försökte många arbeta med känslor. Moderaterna har bland annat arbetat med tre humoristiska, varma filmer om första dagen på jobbet för att sätta fokus på jobben. So-cialdemokraterna hade tre lågmälda filmer om vardagsituationer i till exempel skolan och vården som många kunde känna igen sig i. Centerpartiet skapade en glad hoppfull känsla med sin anime-rade video där också deras vallåt förekom. Den sågs som trendbrytande för att den just lämnade verklighetsbeskrivningarna eller har fokus på partiledarna. Men ingen arbetade så väl med känslor och valde ett tydligt historieberättande som Moderater-nas film. Något man gärna sett mer av från alla partierna. Oavsett partitillhörighet berättade den filmen något viktigt om hur alla bidrar till det gemensamma samhällsbyggandet. Moderaternas film ”Alla behövs” har dryga 730´visningar, Socialdemokraternas valfilm om skolan (som lanserades mer nyligen) har 305´visningar och Centerpartiets EU-film nådde nästan en halv miljon visningar. Dessa siffror blir dock ryckta ur sitt sammanhang utan att veta hur mycket som lagts i mediebudget för att sprida dem. Det är sällan filmer når dessa siffror utan rejäl hjälp av annonsering. Tycker själv också att dessa filmer oftast tappades bort vad gäller före- och efterar-betet. Även om det största antalet valfilmer kom i anslutning till riksdagsvalet så förekom de även i EU-valet. Till exempel gjorde kristdemokraternas kandidat Lars Adaktusson en svart-vit video med tydliga anspelningar på sin bakgrund som granskande journalist. Klippet avslutades med den klassiska avslutningsfrasen från utrikesrapporteringar ”Lars Adaktusson för Sverige i Bryssel”. Med videon ”Grislöftet” fick Centerpartiet ut rörligt kampanjmaterial när grisfrågan seglade upp under EU-valets slutskede. Även EU-parlamentet gjorde en video riktad mot förstagångsväljare som sågs 2.5 miljoner gånger på YouTube samt Facebook. Deras officiella valvideo sågs av ungefär 11 mil-joner tittare. Så rörlig valreklam i alla plattformar har blivit en del av valmaskineriet. Ett parti som inte valde att använda sig av tv-reklam men varit starka i sitt digitala arbete är Miljöpartiet som ser den tydliga fördelen med andra kanalval. Nämligen dialogen. Partisekreterare Anders Wallner berättar: ”Vår gröna valrörelse är väldigt digital. Det är där vi har möjlighet till egna kanaler där vi kan försöka ersätta det de rikare partierna gör med TV-reklam och köpt utomhusreklam. Det blir des-sutom mer dialoginriktat, vilket vi gillar.” Miljöpartiet behöver i sina eftervalsanalyser utvärdera om det hade gynnat dem att pumpa ut valvideos på samma sätt som många andra partier gjorde. Hade det kunnat ge dem den draghjälp de hade behövt för att bli det tredje största partiet? Allt handlar ju om ett samspel mellan kanal-val. Och den digitala närvaron Miljöpartiet har hade kunnat få just deras valvideos att ta riktig fart. Dessutom med draghjälp av profiler som Timbuktu och Fredrik Wikingsson. Den känsla de lyck-ades fånga med #Allgrönt gav en indikation på att det hade kunnat bli intressant.
  18. 18. 18 Stakston.Supervalåret.2014 7. Bilder, bilder, bilder Bildspråket tog verkligen stor plats under supervalåret och är en förutsättning för digitala deln-ingar. Stillbilder, bäst gestaltat av de hundratusentals valaffischerna var förstås lika centrala som tidigare och blev omdiskuterade digitalt. Men framför allt har det handlat om stillbilder som gestal-tat huvudbudskapen eller som visat ”verkligheten” av motståndarens perspektiv under pågående diskussioner. Infografik och bilder på Instagram har använts flitigt i ett stort antal kampanjer både från politiker och medier. Diskussioner som blossade upp bildsattes. Argument förpackades i tydliga talande bilder. Även den politiska satiren gestaltades med bilder som ofta fick stor digi-tal spridning och blev internetfenomen. När den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt valde metaforen ”stridshingst” för sin uthållighet flödade nätet snabbt av bildmässiga kommentarer och tolkningar. På hashtaggen #stridshingst samlades allt och plockades upp av media. Det samman-ställdes och kompletterades av intervjuer med till exempel historiker som fick förklara stridshing-stens roll tillsammans med socialamedieexperter som kommenterade fenomenet. En samtidstyp-iskt av supervalåret. Ytterligare en politiker som varit digitalt aktiv länge är EU-parlamentarikern Fredrick Federley, Centerpartiet. Under sitt kandiderande till EU-parlamentet var hans instagramkonto varit central. Och nu på plats i Bryssel kortbloggar han i bild om sin nya arbetsvardag och folkbildar verkligen om vardagen i EU-parlamentet. Han var intervjuad i min förra bok om politik och sociala medier och lyfte redan då fram detta med insyn: ”Med tiden blev det också en informationskanal kring vad jag arbetar med och det visade sig att de som följer mig dyker upp på debatter jag annonserat där/…./Det gör att jag kan berätta vad jag gör och anser på ett sätt som innan dessa medier fanns var en omöjlighet om det inte fanns en obegränsad budget till hands. Jag kan känna av stämningar till viss del och få direkta reaktion-er på tankar och idéer.” Fredrick Federley ur Politik 2.0, Brit Stakston 2010 Bildens roll har varit central både för satir, fakta och känslor
  19. 19. 19 Stakston.Supervalåret.2014 8. Nätet stärker rasisters världsbild De valframgångar som Sverigedemokraterna gjorde 2010 kunde redan då helt uppenbart kopplas till deras digitala organisering och mobilisering. Deras intensiva digitala närvaro bidrog till att nor-malisera deras perspektiv och de organiserade samt mobiliserade sig själva väl. Sverigedemokraternas medienärvaro var stor i alla medier. Även om de nästan aldrig förekom i positiva omdömen så gynnade just det bara deras bild av att just vara maktlösa och i konflikt med resten av samhället. Det utanförskap de kände förstärktes och de förde en daglig kamp mot vad de kallade ”PK-medier”. Ju mer medierna skrev negativt om Sverigedemokraterna desto mer stämde deras världsbild. De kandiderade riksdagsledamöterna började synas på Twitter: ”Att som den främlingsfientliga nättidningen Avpixlat få sina artiklar rekommenderade av riksdagsmän (från SD), på Twitter och in andra sociala medier, skänker legitimitet och en känsla av vind i seglen.” Skrivbordskrigarna, Lisa Bjurwald De träffades på sina anonyma främlingsfientliga digitala mötesplatser och hanterade kritiken genom att i sina egna husorgan finna likasinnade att diskutera sina perspektiv med. Egna ekosys-tem och egna världar där deras rasistiska konspirationsteorier flödar. I Expressens/Researchgrup-pens granskning av anonyma kommentarer på Avpixlat och dess föregångare Politiskt Inkorrekt framkom också att Sverigedemokraternas presskansli hade en direktkanal in till sajterna, via en särskilt uppsatt e-postadress, där partiet, genom Christoffer Dulny, kunde tipsa men också direkt styra innehållet på sajten. Rasistiska världsbilder förstärks på nätet
  20. 20. 20 Stakston.Supervalåret.2014 De använde sig av reaktiv proaktivitet och agerade så fort deras kärnfrågor togs upp. Och även om deras sätt att debattera ofta skrämde och tog död på samtalen var de sammantaget extremt närvarande i sina kärnfrågor. Detta bidrog till en mobilisering av sina väljare. Den hårda tonen har bara fortsatt sedan dess vilket också bekräftas av partisekreterare Anders Wallner, Miljöpartiet. ”Jag upplever att tonen på nätet blivit råare de senaste åren. När vi gjort digitala kampanjer har de blivit ganska raffinerat saboterade av främlingsfientliga nätaktivister. Det finns många där ute som vill använda sin nätkunskap till att förstöra för andra. Det är tråkigt, för jag tror att det skrämmer partierna från att använda nätet mer.” Sverigedemokraterna dominerade fullständigt tidningarnas debattforum under förra valrörelsen som vid den tiden ofta hade öppna kommentarsfält utan moderering. Det är viktigt att påminna sig om att 90 procent av de som läser något på nätet kan ses som ”tysta läsare”, de ser och ly-ssnar, men kommenterar aldrig eller skapar eget innehåll. Vilket innebär att de tysta, mer passiva läsarna, såg mer Sverigedemokraternas perspektiv i kommentarsfälten. Deras synlighet och de andra partiernas tystnad på många arenor bidrog till att deras perspektiv normaliserades. ”De rasistiska konspirationsteorierna är ofta så krystade så att de utan internets hjälp endast skulle slå rot hos en begränsad publik. Men på nätet, professionellt förpackade, vinner de gehör. Inte minst i ekonomiska kristider.” Skrivbordskrigarna, Lisa Bjurwald I eftervalsanalyser av EU-valet konstaterades att Sverigedemokraterna och Moderaterna varit de partier som fått mest negativ bevakning. För Moderaterna drog valforskarna slutsatsen att det påverkade dem negativt eftersom deras väljare möter den bilden av moderaterna i de medier de konsumerar. För Sverigedemokraterna blir den negativa kritiska bevakningen mest en tändgnista för det interna arbetet. De går ju till den främlingsfientliga sajten Avpixlat och fortsätter sin kamp mot omvärlden. Sverigedemokraterna är med andra ord ett av de partier som sköter sin digitala politiska mobil-isering bäst och mest strukturerat. Inte på Facebook och Twitter eller andra allmänt synliga plat-tformar men diskuterar gärna anonymt på hatsajter. Man upplever sig vara sanningssägarna som vågar välja andra vägar när andra är rädda för trånga åsiktskorridorer. Att Avpixlat anses som en trovärdig kanal för Sverigedemokrater blir tydligt när Jimmie Åkesson får frågan om hur ofta han läser Avpixlat: Det händer säkert någon gång i veckan i alla fall. Jag kikar in och ser om det finns någon in-tressant rubrik. De tar ändå upp saker ur ett lite annat perspektiv och levererar en sanning annan än den gängse. ”Thaimat i äldreomsorgen problem”, intervju med Jimmie Åkesson i SVD, september valet 2014 Expressen genomförde nya avslöjanden tillsammans med Researchgruppen under supervalårets sista veckor som visade hur Sverigedemokrater hatade på nätet. Frågan om invandringens kost-nad som så tydligt hamnade i fokus under valåret kan ha haft betydelse för att öka deras valdelt-agande. Trots att till och med ett antal ledamöter tvingades bort från partiet medan andra utreds fick ingen påverkan. Kärnväljarna rubbades inte alls av detta utan såg det säkerligen snarare som om de behandlades orättvist. Sverigedemokraterna blev Sveriges tredje största parti. Nätet har spelat en stor roll för dem i sitt mobiliseringsarbete.
  21. 21. 21 Stakston.Supervalåret.2014 9. Demonstrationsviljan finns Ett intressant exempel på politisk mobilisering från förra valrörelsen skedde efter valet. Felicia Margineanu organiserade via Facebook en demonstration mot rasism dagen efter riksdagsvalet. 10 000 personer samlades på Sergels Torg och liknande demonstrationer skedde på fler platser runt om i landet. Den demonstrationen kan ses som startskottet för en våg av demonstrationer. Det demonstreras mot rasism, för jämlikhet, för samtyckeslagstiftning eller mot kriget i Gaza. En allt större demon-strationsvilja finns. En våg av ställningstaganden som tack vare nätet enkelt kunnat marknads-föras, genomföras och drivas opinionsmässigt länge efteråt. I slutet av december 2013 samlades över 20 000 personer till en manifestation mot rasism och nazism i Kärrtorp. Det var en protest mot tidigare händelser samma vecka i samma förort. I up-propet för att delta var de digitala kanalerna absolut nödvändiga. Nätet blev också platsen att visa sitt stöd före, under och efteråt. Det blev en gestaltning av den anti-rasism som vuxit sedan valresultatet 2010. Kärrtorp blev under supervalåret en symbol för hopp om en ännu bredare folklig antirasism-rörelse. Här organ-iserade och mobiliserade sig motståndet över partigränserna. På plats där sida vid sida av de tra-ditionella aktörerna inom anti-rasismrörelsen och etablerade politiker fanns också en stor mängd människor som inte engagerat sig partipolitiskt eller demonstrerat på länge. Om någonsin tidigare. Det är också i relation till det här som Moderaterna väljer att lägga flyktingfrågan på bordet. De vet att det också finns en djup vilja av att gemensamt agera mot rasismen. Möjligheten att så lätt starta motreaktioner för enskilda frågor och mobilisera demonstranter tack vare till exempel Facebooks evenemangsfunktion betyder mycket för demokratiutvecklingen. Det digitala och det analoga mötet i en växelverkan. Från ett gillande till handling. Varje deltagare bär sitt engagemang vidare vilket i sin tur ger än fler ringar på vattnet av engagemang. Det måste i slutändan även det påverka både det politiska engagemanget och demokratiutvecklingen. Man möter likasinnade och får ofta verktyg till fortsatt engagemang.
  22. 22. 22 Stakston.Supervalåret.2014 10. Supermedialiserat supervalår Medierna har inte längre ensamrätt på opinionsbildning. Det är ju ytterligare en av de aspekter som förändrats successivt vid sidan av människors sätt att engagera sig och uttrycka åsikter. På ett övergripande plan och för de som inte använder nätet kan dock den politiska bevakningen även under ett supervalår upplevts ha skett på ett tämligen traditionellt sätt. Och valforskare kommer säkerligen konstatera att valbevakningen även detta år följt gängse mönster av spelteorier och mindre av sakfrågor oberoende av vad som pågår bland väljare. Men samtidigt vill jag precis som efter förra valet hylla medierna själva för hur de bidragit till att väcka nyfikenhet för politik genom att vara innovativa vad gäller hur nyheter om politik och valåret förpackats. En person med det minsta lilla samhällsintresse har kunnat hitta en mängd olika al-ternativ för att följa de politiska utspelen. Supervalåret har varit supermedialiserat. Det har gett möjligheter för den enskilde individen, vänner, föräldrar, lärare och allmänna nyhetsjunkies att följa politiken ur alla vrår och vinklar och bjuda in fler i de samtalen. De flesta medieaktörer har arbetat med en mängd journalistiska produkter under supervalåret. Webb-tv, liverapporter, politiska kommentarer, opinionsmätningar, intervjuer med politiska företrädare, podcasts, visuella analyser, partiledardebatter, partiledarintervjuer, dueller, gäs-tagrammare, valskolor, valfrågekollen, valbussar, valstugor, valkompasser, valquiz, valguider, valtempen, politikerkoll, specialtaggar för att följa valet såsom till exempel #dinröst från SVT, #in-teettskit från SR och andra satsningar mot förstagångsväljare eller mer kuriosa inslag, men virala hits, som SVDs historiska politiktest. Eller mer omdiskuterade element såsom till exempel tera-pisamtalen i ”Nyfiken på partiledaren”. Valspurten har bestått av ett race av debatter och dueller i olika kanaler och toppades av ett antal valvakesändningar i maratonformat. Allt som andra medier sänt har även kommenterats både på plats och från studios hos andra medier. Statsvetaren Ulf Bjereld funderar över medieutvecklingen och vad som påverkat metadebatter om medier och huruvida politik kan bli klickraketer. ”Allt dokumenteras idag. Ljud och bild finns från alla samtal när allt sänds. Var det sedan syns spelas nästan ingen roll. Frågan är om den marknadsekonomi som styr journalistiken leder till att man jagar klick och gör det till priset av seriositeten. En annan fråga man kan ställa sig är om metadebatterna om medierna beror på medierna eller på att politiken dragit sig mot mitten Den första online-producerade partiledardebatten i Sverige, Aftonbladet
  23. 23. 23 Stakston.Supervalåret.2014 och blir ointressant att följa. En kraftig politisk debatt mellan höger och vänster skulle lika gärna kunna leda till klickraketer. Men å andra sidan söker sig alla framåt. Även medierna. Från blogg-bävningar till twitterstormar. Men vem hade trott att det hetaste heta skulle vara att göra TV. Det och poddar är det jag ser växer mest under valåret.” Det enda jag personligen saknat är mer innovativ datajournalistik där man försökt förklara de långsiktiga effekterna av förslag som ges. Det borde vara möjligt med all tillgänglig data att visu-alisera mer av konsekvenserna av de politiska förslag som finns, på låt säga 3-4 års sikt. Mer av sådana datakörningar och analyser vore intressant som alternativ till de oändligt många opin-ionsmätningar som under sista valveckan kommit att likna fyrverkeri. Tiotals undersökningar på väldigt få dagar måste förvirra och hetsa väljare. De kan ha två effekter å ena sidan visa att den egna rösten spelar roll å andra sidan få politik att framstå som ett lotteri där den egna rösten är oväsentlig. – Den mobilisering av människors politiska engagemang som valrörelsen bidrar till motverkas av mediernas fokus på det politiska spelet. Kampen om opinionen under den långa valrörelsen avgörande, Jesper Strömbäck, 23 oktober 2013. Tror inte heller att medierna alltid hunnit ge väljarna svar på frågan varför något sprids och därmed ge dem kunskap för att kunna vara mer mediekritiska. Vem ligger bakom vilka utspel kommer det nya medielandskapet snart kräva framkommer tydligare i varje rapporteringen. Vad gäller dialog på till exempel Twitter borde analyser oftare göras av vilka som RT:ar, vem som star-tade det och i vilket syfte. Ännu mer spännande vore att väljarna mycket mer regelbundet under ett valår får veta hur politiker faktiskt agerat i de frågor de profilerar sig inom. Det saknas helt i slutdebatter. Medierna har dock sammantaget verkligen folkbildat om politik genom de många olika sätten som man kunnat lära sig mer av de olika politiska kandidaterna och deras politik. Många är också de rent folkbildande insatserna för att förklara politik, såsom till exempel Valskolan som Marcus Os-carsson i TV4 gjort. Både Aftonbladet och Expressen har för första gången sänt partiledardebatter helt producerade för onlinetittande. Aftonbladets sändning startade under debattkvällen 314 000 strömningar av sändningen och 17 000 tweets skickades. En dryg vecka efter debatten är antalet startade sänd-ningar över 1 miljon enligt Aftonbladet. De har aktivt jobbat med efterarbetet och möjliggjort att man kunde se exakt de delar man är mest intresserad av själv. I efteranalysen av data från twitter visar kommunikationsbyrån Intellectas räkning att de som valt att delta i debatten online åter-fanns inom ett brett spektra av hela twittersfären i Sverige. Det var med andra ord inte enbart ett ämne som diskuterades bland journalister och politiker. Ett gott betyg och ett tydligt bevis för att man lyckades nå nya målgrupper med politiskt innehåll. Detta supermedialiserade valår har också lett till en explosion av motsvarande aktivitet hos par-tierna. Det har varit glädjande eftersom man under förra valrörelsen verkligen mest såg digitala medier som distributionskanal av färdigpackade budskap. Det fanns möjligtvis planer för hur utspelen skulle tas ut även digitalt. Men digital kommunikation för att skapa ett långsiktigt en-gagemang förvaltades inte så väl. Även under supervalåret saknades hos politiken innovativa sätt försöka engagera men de har ändå vågat testa mer detta valår.
  24. 24. 24 Stakston.Supervalåret.2014 Man har förstås använt digitala plattformar för att underlätta valarbetet. Appar har funnits av både mer underhållande karaktär av olika kvalitet och rena arbetsverktyg som säkerligen varit extremt värdefulla för dem själva. Moderata Ungdomsförbundets #värvaalla fungerade som ett nav för dem bland all information under ett valår. En app som gjorde det enkelt att bli medlem, se aktivi-teter i det egna området, visar hur man kunde engagera sig och vad de tyckte i olika frågor. Mil-jöpartiets ”Miljöappen” var ett verktyg för deras samtalskampanj och samlade allt om partiet vilket för de engagerade blev relevant och underlättade. Det bidrog säkerligen till att öka engagemang. - Vår samtalskampanj har vi digitaliserat under mandatperioden genom att samla den i en app och vi kommer även att använda mobila verktyg för att kommunicera med våra valarbetare. Slutresul-tatet av kampanjen är vårt riksdagsmanifest som våra medlemmar kunnat påverka med hjälp av digitala verktyg, precis som EU-manifestet och partiprogrammet tidigare. Anders Wallner, partisekreterare Miljöpartiet i intervju med författaren Övriga inslag har varit poddar från partisekreterare, valportaler, valsajter, vallåtar, valmanifest, videos som tydliggjorde var man stod i olika frågor, nyhetsbrev, sakfrågekampanjer och även part-ierna har erbjudit valtester. Det man skulle vilja se mer av i politiken digitalt är än mer av medborgardialog och lust att fånga upp engagemang och synpunkter även under ett valår. Efter valrörelsen hoppas jag att man nu arbetar vidare mer innovativt med digitala kanaler. Arbeta med liknande koncept som ”Framtidens Kronoberg, Power to the patients” även om det behövs helt annat gränssnitt. som Socialdemokra-terna i Kalmar län ville använda för att förbättringsförslag för vården. Och även om det, i det aktuella exemplet, finns mycket att önska både användar- och formmässigt i det exemplet så vore det relevant med fler liknande inslag som vill använda teknik för medborgardialog. Ett riktigt guldkorn i valrörelsens sista veckor är Miljöpartiets realityserie #Alltgrönt. Här får vi följa den innersta kretsen hos Miljöpartiet. Det ges en unik inblick i hur det ser ut inför slutdebat-terna, vilka budskap man hoppas få med, hur det gick och hur man agerar på saker som sker i omvärlden. De kommenterar också andras utspel. Framför allt visar serien det engagemang som driver politiker att arbeta dygnet runt under en period för att få fram sina budskap. Nyttigt att få se hur det finns en arbetsglädje och respekt för sina motståndare i den gemensamma kampen om väljarnas röster. ” När andra partier ställer sina politiker framför kameran i påkostade tv-reklamer, släpper vi in kamerorna hela vägen bakom kulisserna. Följ Gustav Fridolin och Åsa Romson de hektiska dygnen fram till valet. Ett nytt avsnitt varje dag kl 16.” Det var briljant. Och ett smart sätt att få ut alla sina huvudbudskap. Det man fick se var förstås extremt välplanerat. Men också välgörande för den äkta glädje och engagemang som märktes. Det parti som fått störst genomslag på nätet och som varit bäst på att kommunicera med väl-jarkåren via nätet får unika fördelar inför den kommande mandatperioden. Här ingår också förmågan att lyssna av reaktioner på de utspel som görs och lära av dem inför nästa debatt. Det är en fördel i den period som följer. Det finns en grund för den möjliga aktivering som nämns i inledningskapitlet. I det perspektivet har särskilt Miljöpartiet, Centerpartiet samt Feministiskt Ini-tiativ utmärkt sig under valrörelsen. De liberala debattörerna var mer synliga 2010. Det är som om de rödgröna till slut knäckte koden för att kombinera individualism och kollektivism på nätet. Självklart har både Aftonbladets starka digitala närvaro vid sidan av aktörer som Politism och enskilda tydliga vänsterprofiler förstärkt arbetet. Något att lära av för de liberala debattörerna inför 2018.
  25. 25. 25 Stakston.Supervalåret.2014 Socialdemokraterna har under supervalåret haft några av landets främsta reklamare och gräs-rotsaktivister verksamma hos sig. Utifrån vad jag sett verkar inte den kompetensen helt fullt ut kommit till sin rätt. Det är troligen för att det finns för många interna strukturer att brottas mot i det dagliga arbetet i en partiorganisation av den storlek och tradition som Socialdemokraterna är. De är inte en digitaliserad folkrörelse i hjärtat. De båda stora partierna backade och tror att det har att göra med att de inte hittat former för att vara relevanta och engagerande på nya sätt. Den basen för engagemang måste idag förstärkas av en digital bas i varje led. Inte bara ses som mark-nadsföring. Detta med hur partiers äldre former för folkrörelsearbete påverkar digitaliseringsarbetet beskrivs väl av Anders Wallner, partisekreterare (Mp). ”Rent krasst - metoder som partierna inte använder åren efter ett valår kommer de (generellt sett) inte heller våga använda under valet. De etablerade partierna är fortfarande inte heller or-ganiserade efter hur nätet ser ut, utan efter hur traditionell folkrörelse och riksdagsarbetet funger-ar (på gott och ont). Undantaget är möjligen de nyare partierna som Fi eller Piratpartiet.” Jag nämnde det inledningsvis och vill avsluta genom att be om att det i eftervalsanalyser finns en lust att förstå de nya engagemangsformerna. Vi får inte glömma att var kampen om opinionen sker i det nya medielandskapet måste följas och analyseras ur ett demokratiperspektiv. Det ska inte ses eller beskrivas som en kamp mellan medieslag. Och absolut inte reduceras till en fråga om vilket parti som hade flest följare eller andra irrelevanta värden. Det handlar istället om dyka ner i de nya möjligheterna för väljare att använda sin medborgarmakt och vad det innebär för demokratin. Exakt det som till exempel folkbildningsaktörer som ABF var för den ”politiska och sociala demokratiseringen” av Sverige för 100 år sedan. Nu har vi nätet som arenor för detta demokratiarbete. Jag hoppas därför att de framgångar Feministiskt initiativ har i vissa kommuner får bli det goda exemplet som får de övriga partierna att tänka efter och analy-sera. Kampen om opinionen utspelar sig inte bara i traditionella medier längre. Den är föremål för en mycket mer levande diskussion bland människor. På deras villkor utifrån deras föreställningar. Och det är ett samhällsansvar för varje parti att använda tekniken för större grad av inkludering och medskapande. Här finns en stor hemläxa. Vilka deltar ännu inte? Nätet öppnar för påverkan från fler. Det är hög tid att: Det är hög tid att: • närma sig de nya sätten att engagera sig i samhällsutvecklingen • sluta hävda att människor och särskilt unga inte bryr sig • se nätets roll i valrörelser och politiskt engagemang Under supervalåret har medborgarna i alla åldrar visat att de visst bryr sig. Kanske de inte alltid svarar att de bryr sig om politik när du frågar dem, men de bryr sig om det samhälle de lever i. Myten om den icke-engagerade medborgaren gagnar ytterst bara de som redan har makt. Att avfärda nya medievanor som irrelevanta eller fokusera på trivialiteter när digitala aktiviteter ska analyseras är att negligera en möjlighet till minskat politikerförakt och en möjlighet till demokra-tiutveckling. Att konstatera att unga är passiva och ointresserade av politik handlar mer om att ställa sig frågan. ”Och hur inkluderande och medskapande arbetar vi egentligen?”
  26. 26. 26 Stakston.Supervalåret.2014 Brit Stakston Mediestrateg Mobil: 0733 83 33 66 Mail: brit@stakston.se Läs mer på Stakston.se

×