När den nya gymnasieskolan infördes 2011 fanns förhoppningar om förbättrad kvalitet i de yrkesförberedande programmen, färre avhopp från utbildningarna och att fler elever avslutar sina studier med fullständiga betyg. Resultaten skulle förbättras genom den föreslagna gymnasiala lärlingsutbildningen och att utöka de yrkesrelaterade ämnena på bekostnad av gymnasieskolans kärnämnen. Hur gick det? På seminariet presenterar LOs förbundsgemensamma utredningsprojektet Arbetsmarknaden efter krisen sin rapport Behövs: En utbildningspolitik för ungas etablering på arbetsmarknaden och det livslånga lärandet. Där lyfts en rad problem med de yrkesförberedande programmen: det minskade intresset för yrkesutbildningar, den osäkra och utdragna övergången från utbildning till etablering på arbetsmarknaden och bristande kvalitet i utbildningarna och det arbetsplatsförlagda lärandet. Trots dessa allvarliga problem är det få som talar om yrkesprogrammen i den pågående debatten. Vad beror problemen på? Hur kan de lösas? Vilken roll bör arbetsmarknadens parter ha för att höja kvaliteten och stärka övergången till arbetsmarknaden? Vilken funktion behöver de nationella och lokala programråden fylla?