Utdrag ur Bo Theutenbergs dagbok från UD. Om Pierre Schori och Palme

1. BO J THEUTENBERG: DAGBOK FRÅN UD VOLYM 3,
UTDRAG ur KAPITEL 49 sid 137-138 och 160 -
Originalet kan inköpas via www.theutenberg.wordpress.com
KAPITEL 49
KONTRASPIONAGET – PALMES ORDER:
”SAMVERKA MED KGB”
Redogörelse för samtal mellan f. Chefen för Kontraspionaget
Olof Frånstedt1 (OF), Bo Theutenberg (BT)2 och Svante
Winqvist (SW)3 den 12 februari, 29 mars, 5 april, 1 juni,
18 augusti och 1 november 2016 med vidareutveckling av
i samtalet berörda teman på grundval av BT:s dagböcker
Dagbok från UD.
Eftersom Olof Frånstedt var chef för Kontraspionaget under den viktiga
perioden 1966-1978 är det av vikt för rikets historieskrivning att det han
sade vid dessa sammanlagt sex samtal, där varje samtalsomgång varade 3-4
timmar (totalt uppåt 24 timmar), nedtecknas, bevittnas och vidimeras av
Frånstedt själv. Sagda period passar också in på den period 1976-1980 som
denna volym 3 av Dagbok från UD handlar om och som följer upp den
period 1962-1976 som volym 2 av Dagbok från UD handlar om.
Eftersom samtalen med Olof Frånstedt kom att koncentreras kring några
känsliga frågor och förhållanden samt beaktande att Frånstedts svar och
utläggningar var av närmast sensationell karaktär hölls – för undvikande
av misstolkningar och missförstånd – ett antal på varandra följande
samtalsomgångar med ganska långa tidsintervall emellan, där vi utfrågare
kunde återkomma till tidigare ställda frågor och svar i syfte att undanröja
missförstånd och misstolkningar av Frånstedts ”budskap”. Frånstedt gavs
på så sätt möjligheten att vid nästpåföljande samtalsomgång korrigera sina
uppgifter om han så hade önskat. Han fick också tid att mellan samtalen läsa
1 Olof Frånstedt utkom 2013 med boken Spionjägaren del 1 – bland agenter, terrorister och affärer (förord daterat
Stockholm den 1 juli 2013) samt 2014 med Spionjägaren del 2 – Säpo, IB och Palme (förord daterat i Stockholm i
april 2014).
2 BT överlämnade till OF sin 2012 utkomna Volym 1 av Dagbok från UD ubåtar, protestnoter och annat (1981-1983)
(förord daterat Hårsfjärden den 31 augusti 2012) och den 2014 utkomna Volym 2 av Dagbok från UD – Hur började
det då? – Neutraliteten – NATO – i Kommunismens Moskva (1962-1976) (förord daterat Hårsfjärden den 1 juli 2014).
3 Svante Winqvist, f d agent vid IB:s Operativa avdelning. Se kap 48 om Winqvists den 25 oktober 2015 framlagda
forskningsrapport Tjeckernas underrättelsearbete i Sverige 1963-1967 inför föreningen Sveriges Öga och Öra. Svante
Winqvist: IB-affären – i vems intresse?, Elanders Boktryckeri AB Kungsbacka 1974.

2. Sid 138
igenom samtalsuppteckningarna, vilka han gärna vidimerade och skriftligen
godkände, som han uttryckligen sade vid flera tillfällen. Som framgår har
samtalen med Frånstedt förts av två personer, vid ett tillfälle av fyra personer,
detta för att undvika situationen med en ”ensam intervjuare”.
Sid 160 - xxx
Frågan är således ”hur långt” den s k samverkan, eller samarbetet,
eller kontakterna med KGB var avsedda att gå? Vilken typ
av samarbete? Detta är kärnpunkten. Om det som Frånstedt
muntligen relaterar i samtalet med BT och SW den 12 februari
2016 är riktigt (bottnar i en sanning) ”är det riktigt illa”. Då
handlar det om ”gärningar som passerat alla gränser” för bonafide-
uppträdande i förhållande till rikets överlevnad enligt
grundlagarna (se vidare nedan). Då har ”alla gränser passerats”.
Eller har Frånstedt feltolkat eller övertolkat ”Palmes budskap om
samarbete med KGB” framfört via Elmér och Holmér? Men som
ändå bekräftas av Frånstedts chef rikspolischefen Carl Persson.
161
BT ställer vidare i samtalet med OF den 12 februari 2016 frågan om den
klyfta mellan olika falanger som fanns såväl inom SÄPO som inom IB,
vilken speglade socialdemokraternas/Olof Palmes missnöje med Säpo och
dess avdelning för Kontraspionage som satt på alltför stor makt i förhållande
till rikets reella makthavare (d v s socialdemokraterna och Palme själv).
Och där utnämningen av Hans Holmér till Säpo-chef var en bricka i detta
maktspel (där rikspolischefen Carl Persson och OF stod på samma sida),
men där regeringen egentligen ville få bort Carl Persson (i samtalet talas här
om Carl Perssons ”hållhakar på Olof Palme” i anledning av den s k Geijeraffären
mm). Det framgick klart av vad OF berättade att både Carl Persson
och OF hade ”hållhakar på Olof Palme”, vilka inte minst bestod av Palmes s k
kvinnoaffärer. Dessa avhöll uppenbarligen Palme från att ta den avgörande
kraftmätningen med OF (”han visste att han inte skulle vinna den”), sades
det.
I detta komplex ingår den ödesdigra promemoria (ursprungligen tre
promemorior) som rikspolischefen skrev under den 20 augusti 1976 med
en sammanfattning av vad som var känt i ”bordellhärvan” och vilka politiker
och andra som berördes av bordellverksamheten (se kopia av denna till
statsminister Palme överlämnade PM med dåvarande samordningsministerns
i Statsrådsberedningen Thage G. Petersons anteckningar och kommentarer
skrivna för hand i slutet av detta kapitel). Torsdagen den 19 augusti 1976
utkommer tidningen Se med en fullständig redogörelse för Doris Hoppaffären.
Fredagen den 20 augusti 1976 undertecknar rikspolischefen Carl
Persson sin promemoria. Lördagen den 21 augusti får rikspolischefen per

3. telefon tag på Thage G. Peterson som är på valmöte i Umeå. Dagen därpå,
söndagen den 20 augusti 1976, då alltså Carl Perssons promemoria är
daterad, träffas rikspolischefen och Thage G. Peterson på Bromma. Denne
får Carl Perssons material och åker ut till Olof Palme i Vällingby, där saken
diskuteras. Peterson ber Carl Persson att komma in till kanslihuset på
söndagkväll den 22 augusti för att där träffa Olof Palme. På söndagkväll den
22 augusti sammanträffar statsminister Olof Palme och Thage G. Peterson
med rikspolischefen och hans ställföreträdare Åke Magnusson. Carl Perssons
promemoria hade getts till Thage G. Peterson redan på lördagen den 21
augusti. Som framgår av reproduktionen av originalpromemorian i slutet av
detta kapitel har Thage G. Peterson för hand påtecknat att han för Olof Palmes
räkning hade mottagit promemorian lördag den 21 augusti. Statsminsister
Palme sitter nu alltså mitt i brinnande valrörelse med en minst sagt explosiv
162
promemoria, som han inte vet hur skall hantera. Då det är valrörelse och
känsliga politiska namn förekommer bland bordellkunderna, låste Palme in
promemorian i sitt kassaskåp).13
BT frågar i samtalet den 12 februari 2016 återigen OF om “motsättningarna/
klyftorna” inom såväl IB som Säpo (grovt uttryckt mellan en ”CIA-falang”
och en ”KGB-falang”), där BT nämner att Pierre Schori (BT:s kollega i
UD från tidigt 70-tal och senare både kabinettssekreterare i UD och statsråd
i socialdemokratiska regeringar ) tydligen t o m var påtänkt som chef för
IB; alltså som innehavare av funktionen som högste spionchef i Sverige.
Rimligen då i successionen efter Birger Elmér. Men där då istället översten
av 1:a graden i Flygvapnet Gösta Lundström blev chef för IB (då kallad
GBU, senare SSI). Det finns t o m en tidningsartikel, säger BT i samtalet med
OF, som nämner att Schori skulle bli chef för IB (Arbetarkamp nr 16 1975
med rubriken: ”Är det han som är ny chef för IB? se Bilaga 4). Kanske skall
denna publika artikel ses som en ”försöksballong” inför ”yttersta vänsterns”
möjliga övertagande av hela makten på IB, denna av socialdemokratin totalt
dominerade spion- och underrättelsebyrå med verksamhet framförallt riktad
mot den egna befolkningen (åsiktsregistrering mm). Möjligen skall ”Schoris
uppdykande” i detta sammanhang ses i perspektivet av det 1971 av Elmér/
Palme beordrade intensifierade samarbetet med KGB. Var det rent av Schori
som «drivit fram» tanken på ökat KGB-samarbete? Som «föste» statsministern
framför sig?
Årtalet 1975 för artikeln i Arbetarkamp tyder på att chefsfrågan i IB inte var
avgjord i och med översten Gösta Lundströms tillträde 1974, alternativt att
det fanns - som OF anmärkte under samtalet 12 februari 2016 - “officiella
chefer” och “hemliga chefer”. Vänstermannen Pierre Schoris uppdykande i
detta sammanhang som ev chef för IB är en intressant indikation på de
socialdemokratiska topparnas intima samröre med IB (som ville ta över
kontrollen över Kontraspionaget från Säpo, m a o ”få carte blanche” på sina
KGB- och andra öststatskontakter inom underrättelsevärlden).
13 Frånstedt har en omfattande redogörelse för den s k Geijer-affären, Bordell-affären eller Doris Hopp-affären,
hur man nu vill kalla denna solkiga affär, i Spionjägaren del 2, kap 9 “Sex och politik”, sid 129-162. Om rikspolischefens
promemoria se sid 150 ff. Frånstedt informerade även oss muntligen utöver det som står att läsa i boken,
eftersom de s k hållhakar som är förbundna med denna affär uppenbart spelar en central roll i totalbilden. Se även
Deanne Rauscher, Gösta Elmquist, Janne Mattsson, Bordellhärvan, makten, männen, mörkläggningen, Pocketförlaget
Falun 2012 , sid 213 ff. samt Thage G. Peterson, Resan till Mars, Stockholm 1999.

4. 163
Schori ger emellertid följande lakoniska version av sina kontakter med IB-chefen
Birger Elmér i sin 2014 utkomna bok Minnet och elden (sid 331-333):
Kalken gick ifrån mig två år senare, då jag 1968 blev enbart internationell sekreterare. Det var i en
tid då Sveavägen 68 började bli ett informellt UD med ett globalt nätverk, som inkluderade personer
och organisationer som diplomaterna på Gustav Adolfs torg sällan eller aldrig träffade. Till dessa hörde
’spionchefen’Birger Elmér. Redan första månaden efter mitt inträde på Sveavägen fi ck jag träffa Birger
Elmér. Novisen skulle introduceras till en person vars identitet och arbete var kringgärdat av största
sekretess. Att han var viktig förstod jag av att jag till lunchen skulle åtföljas av Sten Andersson, Anders
Thunborg och Allan Arvidsson, de tre högsta funktionärerna på 68:an. Vi möttes i offi cersmässen på
Östermalmsgatan 87, i det s k Grå huset, som fram till 1981 inrymde bland andra Försvarsstaben
och Försvarshögskolan.
Elmérs huvudbudskap var att jag regelmässigt i förväg skulle rapporetera alla möten med östambassadfolk.
Detta för att IB var underbemannat och inte kunde bevaka alla östeuropeiska diplomater på en gång.
Fick IB i tid uppgift om att jag skulle äta lunch med till exempel någon från Sovjets ambassad,
kunde respektive IB-övervakare notera ett sådant möte som rutinmässig kontakt i tjänsten av partiets
internationella avdelning och skugga någon annan kommunist istället. Men fi ck jag höra något
av intresse, var Birger tacksam att få veta detta. Varför inte, tänkte jag, partiet och staten hade ju
sammanfallande intressen. --- Jag skrev aldrig några rapporter till Birger, och jag antar idag att det var
Anders som skickade vidare några av mina östpromemorior till honom och därmed IB.
Trots Schoris och Elmérs, som det tycks enligt beskrivningen ovan, flyktiga
och lakoniska bekantskap ”now and then” inom den ”socialdemokratiska
familjen” på partihögkvarteret i Sveavägen 68, ber Elmér att Schori vid
ett besök i Vietnam skulle skaffa fram matnyttiga informationer att ge till
”jänkarna”, alltså den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, som Elmér
sades stå på god fot med. Birger Elmér borde ha uppmanat Schori att
rapportera alla sina kontakter med öststatsambassaderna till Säpo, som var
den författningsenliga myndigheten för denna typ av rapporter. Såg Elmér
det f ö som naturligt att det var KGB:s och de andra öststaternas ”spionfolk”
som Schori umgicks med? Detta är och var något annat än det vanliga
diplomatiska umgänget. Schori skriver (sid 334):
Birger och jag lunchade då och då, alltid på hans initiativ, ibland med Anders, ibland mellan fyra ögon.
Vi talade bara om utrikespolitik. Hans främsta kontakter verkade vara amerikaner och tyskar samt den
nordiska kretsen. – Ibland satte jag stopp. Jag förstod att han uppskattade israelernas professionalism,
men jag anade inte då vidden av hans samarbete med dem. Under alla omständigheter aktade jag mig
från att beröra Mellanöstern i våra samtal.
164
Inför en resa 1970 till Vietnam ville Birger träffa mig, han hade en konkret begäran. ’Om du ser något
som jag kan ge till jänkarna i utbyte mot den information de ger oss, vore det guld värt. Ja, vi byter
äpplen och päron’. Trots att jag blev totalt överrumplad, kom mitt svar omedelbart utan eftertanke, det
var helt enkelt självklart. Allt det som hade lockat mig till politiken, och då inte minst Olof Palmes
klara ställningstagande mot Vietnamkriget, gjorde frågan omöjlig att besvara på annat sätt: ’Aldrig.
Min solidaritet med Vietnamn är som eld’, utbrast jag.
Trots de flyktiga och lättsamma kontakterna med ”Birger” – där Schori inte
ens ”vill spela med” i förhållande till CIA, får så den blott 33-årige Schori
den överraskande frågan av ”Birger”: vill du bli chef för IB? Och efterträda

5. mig? En potentiell chef för en sådan myndighet måste ju rimligen ha ”tjänat
sina sporrar” för en sådan ”magnifik upphöjelse”? På vilka meriter? På vilka
speciella egenskaper och erfarenheter från ”denna konstiga värld”? Här
återstår mycket att förklara. Då är vi framme vid år 1971 (alltså samma år som
det beramade mötet mellan IB och Säpo äger rum angående ökat samarbete
med KGB):
Men Elmér gav sig inte. Ett år senare, vid en ny lunch, kom en minst sagt lika dramatisk fråga. ’Jag vill
att du efterträder mig som chef för IB’. Jag gav mitt svar: ’helt otänkbart’. Innan Elmér hann ge mig
en arbetsbeskrivning över sin för mig fortfarande okända organisation. Det var en lika främmande som
absurd tanke. Den stora opinionen mot kriget var den viktigaste frågan på dagordningen och det USA
som terrorbombade Vietnamn, samarbetade han med. Elmer betraktade mig länge under sina buskiga
ögonbryn och återkom sedan aldrig till denna eller andra frågor rörande verksamheten. Jag berättade
inte om det mötet för någon, inte ens för Sten Andersson eller min dåvarande hustru Karin. --- Ingen
tog heller upp frågan igen, vilket tyder på att idén var Elmérs egen. Men jag undrade ibland vad hans
motiv egentligen kunde ha varit.
Mellan det beskrivna händelseförloppet mellan Elmér och Schori år 1971
och förekomsten av artikeln i tidningen Arbetarkamp år 1975, har det förflutit
fyra år. Också inbegripande året 1973, alltså året för Peter Bratts och Jan
Guillous dramatiska avslöjande i FIB Kulturfront av förekomsten av den
socialdemokratiska spionbyrån IB, den s k IB-skandalen. IB var ett av de
primärmål – vid sidan av Stay Behind-rörelsen – som KGB ville penetrera.
KGB skulle på så sätt komma över namnlistorna på alla av socialdemokratin
”svartlistade kommunister”, vilket var bra att ha när det kommunistiska
Sovjetunionen skulle förverkliga det angrepp mot Sverige som den
avhoppade generalen Sejna talade om i ”debriefi ngen” 1971, alltså samma år
som mötet mellan Säpo och IB äger rum den 2 februari 1971 och samma år
som Schori får erbjudandet av IB-chefen Elmér att efterträda honom som
”högste spionchef ”.
165
Uppenbarligen kan budet om chefskapet över IB ändå ha återvänt till
Schori. Enligt min uppfattning var Sverige i detta läge ”mycket illa ute”
(se nedan om min roll som UD:s Folkrättssakkunnige 1976-1987). Trots
Olof Palmes grundläggande pro-amerikanska inställning samt hans från
första början positiva inställning till CIA – han blev förste byråsekreterare på
Försvarsstabens underrättelseavdelning redan 1953 – kom allteftersom hans
CIA-kritiska inställning att ”ta överhanden”, därtill påverkad av sitt antiamerikanska,
anti-CIA och anti-NATO-entourage (som BT skriver om i
sin Dagbok från UD vol 2). OF bekräftar i samtalet den 12 februari 2016
att ”detta var fallet”. Palmes inställning till såväl USA som CIA kom att
förskjutas under tidens gång. I sin bok Spionjägaren del 2 (sid 76 ff) skriver
Frånstedt:
Ett ständigt återkommande tema i samtalen mellan Olof Palme och Carl Persson var Säpos kontakter
med CIA. Palme markerade missnöje. --- Säpo borde inte ha kontakter med CIA. Persson borde
se till att dessa bröts. --- Persson själv hade naturligtvis CIA-kontakter på högsta nivå. Han förstod
inte varför Palme fann mina kontakter med CIA så olämpliga. --- Kontakterna med den amerikanska
underrättelseorganisationen hade blivit som ett rött skynke för honom, men även för andra ledande
socialdemokrater. Mytbildningarna stod som spön i backen CIA påstods styra och ställa, som de ville.
--- Persson ålades att ta med sig en lista på CIA:s agenter i Sverige. Palme var missnöjd med mig
(Frånstedt) och mina CIA-kontakter.

6. Vid ett möte med Olof Palme överlämnar Carl Persson och Olof Frånstedt
(båda personligen) en lista till Palme över samtliga agenter i Sverige, inte
bara CIA-agenter utan även KGB-agenter. Överlämnandet av denna
”kombinerade agent-lista” föranleder en ”häftig reaktion från Palmes sida”
och mötet avbryts abrupt. Palme har känt igen i varje fall ett av namnen på
listan. Frånstedt skriver i Spionjägaren del 2 (sid 79) följande:
Här är vår lista, säger Persson. Palme ögnar snabbt igenom den, sammanbiten och under tystnad.
Jag märkte att han ilsknade till, kroppspråket var tydligt, och han närmast kastade tillbaka listan
till Persson varefter han reste sig och sade helt kort: ”mötet är avslutat”. Det var det. Bara det. ---
Men kanske var inte listan jag presenterade den han hade förväntat sig. Jag hade i mitt dokument
gjort en förteckning över alla agenter som för närvarande fanns i Stockholm. Jag hade listat alla
underrättelseorganisationer som fanns på plats och angett hur många respektive land och organisation
hade här: MI6, antal, CIA, antal, KGB, antal och så vidare. --- Agenterna från väst ägnade sig således
åt olovlig underrättelseverksamhet medan de från öst främst ägnade sig åt spioneri.
Frånstedt fortsätter (sid 80):
Jag vet däremot inte vad som fi ck Palme att reagera som han gjorde vid vårt möte. Kanske att listan
inte såg ut som han hade tänkt sig. Eller att jag i texten nämnde professor P, som alltså inte var någon
166
obekant person för Palme. --- Palme satte IB före Säpo. Han hade sett till att IB (BT:s anm: genom
IB-chefen Birger Elmér) hade nära kontakt med CIA och förstått vad den kontakten betydde för det
militära samarbetet. Neutraliteten byggde på detta militära samarbete, där IB utgjorde en viktig del.
Detta måste fungera, vissheten om det gav Palme det politiska svängrummet i utrikespolitiken. Alltså
– inget fi ck rubba IB. --- Så när Birger Elmér klagade över Säpo - då utgjorde vi ett hot mot
IB:s verksamhet, och då valde Palme sida.
Till detta kom personfrågorna (sid 88) – hellre lita till en säkerhetstjänst som man hade direktkontroll
över och som var befolkad med pålitliga partivänner, där Anders Thunborg gjort sin värnplikt, dit Pierre
Schoris rapporter om partiledningens hemliga kommunistmöten skickades, där försvarsdepartementets
Ingemar Engman varit anställd, där Birger Elmér – som Palme intygat för Tage Erlander att han
var socialdemokrat – var chef. Hellre IB än Säpo, där Carl Persson – om än lojal – ville hålla på
myndighetens integritet.
Vad Frånstedt här säger kan jämföras med BT:s närmast identiska text i den
samtidigt med Frånstedts bok Spionjägaren del 2 år 2014 utgivna Dagbok från UD
vol 2 (särskilt kap 22). Man kan verkligen fråga sig varför landets statsminister
efterfrågar en lista på alla CIA-agenter i Sverige? Det var väl inte hans business?
Sveriges statsminister skulle ju ”inte ge order” till Kontraspionaget, som
tillhörde myndigheten Rikspolisstyrelsen/Säpo. Detta var rent “ministerstyre”
och olagligt enligt grundlagen. Regeringen styr kollektivt genom kollektiva
beslut om lagar och förordningar fattade i laga ordning enligt grundlagen.
Varför ville Palme f ö inte ha en lista på samtliga KGB-agenter? Med vilken
organisation han dessutom enligt framställningen ovan genom “olagligt
ministerstyre” gett såväl IB som Säpo i uppdrag att samarbete med! Vad som i
hela denna sak är frapperande är det inkonstitutionella i hela agerandet. Det är
grundlagsbrott “så det skriker om det”
I samtalet mellan OF, BT och SW nämns namnet Emma Rothschild (född
1948) med hennes nära relationer till Olof Palme. Var hon med på agentlistan?
Här nämns också Emmas far, den engelske Lord Victor Rothschild (1910-
1990), som dessutom ryktats vara den s k 5:e mannen i den stora engelsksovjetiska

7. spionhärvan Cambridge Spyring, där MI6 och Sovjet-spionerna
Kim Philby (kodnamn Stanley), Donald MacLean (kodnamn Homer), Guy
Burgess (kodnamn Hicks) och Anthony Blunt (kodnamn Johnson) var
involverade. Fanns det så utpräglade ”sovjet-spion-profiler” involverade
kring Palme och socialdemokratins nomenklatura? Tanken svindlar!14
Emma Rothschilds namn förekommer i en märklig STASI-rapport daterad i
Frankfurt den 9 juni 1987 och förfärdigad av ”Abteilung XX”, d v s ”STASI
14 Roland Perry, The Fifth Man, London 1994
167
Inrikes” (BstU 29). Rapporten anger att det vid sidan om de officiella
uttalande också ryktas om att mordet på statsminister Palme hade sin orsak 1)
i Palmes privata leverne 2) att mordet begåtts av ”högerkretsar inom polisen
eller försvarsmakten”.
STASI-rapporten anger: Bei den ersten Motiv wird angeführt, dass Palme ein sehr
ausbzwv. weitschweifendes Leben geführt haben soll. Palme soll eine Vielzahl von
Freundinnen gehabt haben, darunter eine Person mit Namen Emma Rothschild,
die in unmittelbarer Nähe von Palme gewohnt haben soll. Der Vater von R. soll ein
KGB-Agent in London gewesen sein.
STASI-rapporten fortsätter med det ”andra motivet”:
Als zweite These wird angefürht, dass der Mord von rechten Kräften geplant und
ausgeführt worde. Dazu wird angefürht, dass Palme eine Reise in die UdSSR geplant
hätte und diese nicht mit dem sogenannten U-Boot Fällen belasten wollte. Es sollen
ingesamt 4 U-Boote in der Nähe von Muskö (südlich von Stockholm) ins ”Netz”
gegangen sein.
Auf Grund geheimer Verhandlungen und Invention der Sowjetunion hätte sich Palme
genötigt gesehen, die 4 U-Boote ’herauszulassen’. Diese Handlung soll innerhalb
der Marine und besonders beim Offfizierscorp auf grossen Widerstand gestossen sein.
In diese Kreise soll auch die schweidische Sicherheitspolizei mit hineinspielen und
entweder Information darin besitzen oder selbst Einfl uss auf dise Leute ausüben.
Beträffande det ”andra spåret” – det s k polis- eller militärspåret – återges
det mycket riktigt att Palme skulle avlägga ett besök i Sovjetunionen,
vilket (som jag/BT vet) skulle ha ägt rum den 7-11 april 1986 och där jag
(BT) skulle ha åtföljt statsminister Palme, därför att det då handlade om
de känsliga förhandlingarna om gränsdragningen i den s k Vita zonen öster
om Gotland, där f ö massmedia å det grövsta anklagade Palme och hans
regering för eftergifter samt ”förrädiska utförsäljningar av svenskt område”
till Sovjetunionen i de då pågående förhandlingarna (vilka jag f ö själv hade
hand om).
I den version som återges i STASI-rapporten rör det sig emellertid om att
”Palme hade tvingats släppa ut 4 sovjetiska ubåtar som fångats i nätet” i
närheten av Muskö och att marinofficerarna skulle ha reagerat så våldsamt
168
mot detta handlingssätt att officerare eller t o m säkerhetspolisen Säpo hade
varit med om att undanröja Palme. Till Palmes planerade besök till Moskva
den 7-11 apil 1986 – vilket aldrig blev av då han mördades den 28 februari

8. 1986 – återkommer jag senare, då händelseförloppet kring detta ändå kan
”ha med mordet att göra”.
I samtalet med Olof Frånstedt den 12 februari 2016 gör BT vidare den
kommentaren – vilket BT också påpekar i sin Dagbok från UD – att det
är häpnadsväckande att statsminister Palme accepterade eller rent av
nonchalerade de uppenbart olämpliga eller för rikets säkerhet farliga
kontakter som flera av Palmes socialdemokratiska ministrar och
höga tjänstemän underhöll såväl med KGB-residenten som med
de övriga öststaternas residenter. Här hänvisas också till OF:s bok
Spionjägaren del 1 (kap 11: Källa 1151 – bedömning B 2 (om Pierre Schori och
Anders Thunborgs roller i IB och gentemot KGB) samt del 2 (kap 4: S-toppen
rapporterade om kända svenskar), där bevis och dokument framläggs om dessa
olämpliga och okända kontakter, där det f ö avslöjas att Anders Thunborg
hade IB-nummer 1151 och Schori nr 1152. Förekomsten av dessa rapporter
skyller Pierre Schori i Minnet och elden på “Anders”, alltså Anders Thunborg.
Att nyckelpersonerna i de ”policy-skapande funktionerna” inom
Socialdemokratin hade KGB- och andra öststatliga underrättelsekontakter är
emellertid ställt bortom allt tvivel. Frågan är var gränsen gick mellan ”allmän
frottering” och brottslig verksamhet? OF:s kommentar till BT:s påstående (i
samtalet dem emellan) att det var häpnadsväckande att Palme accepterade
”entouragets umgänge med KGB” var att Palme var mycket nonchalant och
lättsinnig när det gällde sådana här säkerhetsfrågor. ”Till exempel Birgitta
Dahl var gift med Enn Kokk med dennes kända kontakter med KGB och
andra öststatsagenturer,15 Margareta Winbergs man Jörn Svensson hade
samma kontakter etc etc. ”Detta bekom inte Palme” sades det.
Beträffande det centrala uttrycket entourage som ofta används i Dagbok från
UD – vilket franska uttryck kan översättas som ”Palmes närmaste krets”,
”hans rådgivare” eller t o m som ”Palmes pojkar” – skall åter erinras om
vad den 1968 till ”Väst” avhoppade tjeckiske generalen Sejna säger i sin
avslöjande ”debriefi ng” till CIA och andra västliga säkerhetstjänster (bl a
Säpo) nämligen att Wir wussten von Sowjetagenten rund um Olof Palme, alltså Vi
15 Om Enn Kokks bok Vitbok se Dagbok från UD. Vol 2, sid 54, not 11.
169
visste genom sovjetagenter som fanns runt om Olof Palme. Det är ett skrämmande
uttalande från en person med kunskap om det allra innersta öststatsspionaget
mot Sverige (se ovan). Som påpekades ovan är general Sejnas detaljerade
avslöjanden så nära en facit-bekräftelse man kan komma. I Palmes ”entourage”
fanns det ”sovjetagenter”, säger Sejna.
I detta sammanhang skall även uppmärksammas vad den till väst 1985
avhoppade KGB-offi ceren Oleg Gordievskij avslöjade om KGB-agenter/
kontakter såväl i Norge (Arne Treholt) som Sverige (Pierre Schori). Som
nämnts ovan var Gordievskij KGB-resident i Köpenhamn 1965-1970
samt senare t f KGB-resident i London 1982-1985, då han detta senare år
av MI6 fördes ut från Moskva för en tillvaro i England. Efter omfattande
”debriefi ng” publicerade han tillsammans med den ovan omtalade
brittiske underrättelseprofessorn Christopher Andrew fl era böcker med

9. uppseendeväckande avslöjanden om det sovjetiska spionagenätet i väst.16
I tidskriften CONTRA nr 2/1999 publiceras en intervju med förre KGBmannen
Gordievskij under rubriken Schori KGB:s viktigaste källa. Efter att
intervjuaren har diskuterat PC/den politiska korrektheten med Gordievskij
– vilket Sverige anses lida av i synnerlig hög grad och som förhindrar en
vettig debatt i sakfrågorna – bekräftar Gordievskij att sovjetkommunismen
verkar övervintra i Sverige mer än i Ryssland och andra länder. ”Ja, den hålls
vid liv med frontorganisationer som tidigare var underställda det sovjetiska
kommunistpartiet. Sverige var ett internationellt centrum för sådana
frontorganisationer, och det var till dessa som det sovjetiska kommunistpartiet
överförde ekonomiska och andra resurser, då Sovjetunionen förklarade sig
vara död. Sveriges enorma offentliga sektor har fortsatt att ösa pengar över
det mesta som har varit lojalt med sovjetkommunismen och som därför igen
lätt kan mobiliseras för en ny storoffensiv mot friheten. Sverige är också,
och har länge varit, exceptionellt konformistiskt, underströk Gordievskij.
Intervjuaren fortsätter:
16 Christopher Andrew & Oleg Gordievskij, KGB inifrån 1. Från tjekan till Potsdam. 2. Spionskandalernas tid, Bonnier
Stockholm 1991. Originaltitel: KGB, the inside story of fi ts foreign operations from Lenin to Gorbachev; Christopher
Andrew and Oleg Gordievsky, Comrade Kryuchkov’s Instructions, Top Secret Files on KGB, Foreign Operations 1975-1985,
Stanford University Press, United States 1993. Publicerad i England 1992 under titeln Instructions from the Center /d v s
KGB Center i Moskva/.Se särskilt kap 8 om den socialdemokratiska samarbetsorganisationen Socialistinternationalen,
vilken spelade stor roll i Olof Palmes utrikespolitik.
170
Pierre Schori fördes på tal fl era gånger under våra samtal. --- Gordievskij bekräftade att många
aktivister och agenter, som tidigare gick Sovjetunionens ärenden, hade förblivit lojala med Ryssland.
Skälet var att de räknade med att ur det ryska kaos som nu råder reser sig en ny kommunism. En sådan
comeback underlättas givetvis av det allmänt förbisedda faktum att KGB i allt väsentligt lever vidare
med i stort sett samma ledare, vänner, fiender och mål som tidigare.
Var Pierre Schori en KGB-agent? --- Pierre Schori var KGB:s viktigaste informationskälla
i Sverige säger Oleg Gordievskij till Contra. Det var den uppgift som KGB-ledningen i
Moskva hade givit oss, men eftersom alla visste att många hade ögonen på honom ville vi för
både hans och vår egen skull undvika att offi ciella sovjetiska tjänstemän som jag kunde ses i
hans sällskap annat än vid större mottagningar. --- Och vad handlade Schoris redogörelser
om? Om praktiskt taget allt av strategiskt värde som en person i hans nyckelställningar kunde
ha kännedom om, politik, politiska ställningar, opinionsbildning, svensk diplomati, svenskt
försvar, Sverige visavis det internationella skeendet samt inte minst de krafter i Sverige som
aktivt motarbetade sovjetisk subversion och sovjetiska intressen i allmänhet”. (jfr B T:s
Dagbok från UD Vol 2 sid 74-75).
Intervjuaren fortsätter sin redogörelse för intervjun med Gordievskij:
När Arne Treholt hade gripits i Oslo och erkänt att han var anställd av KGB, beskrev han, enligt
uppgifter jag har, Pierre Schori som sin KGB-motsvarighet i Sverige. Liksom Treholt skulle Schori
inte bara ha givit information, utan även utfört politiskt subversiva uppdrag. Båda skulle ungefär
samtidigt på hög nivå i sina respektive hemländer, ha initierat den sovjetiska iden om ’Norden som
en kärnvapenfri zon’. – Gordievskij: ’Schori hörde till den krets av infl ytelserika svenskar, som var så
sovjetvänliga att Moskva vanligen knappast behövde be dem om specifi ka tjänster. KGBs Neyland, till
exempel, hade till uppgift att styra Olof Palme i en för Sovjetunionen fördelaktig riktning, men fann
att någon pådrivning i allmänhet vore onödig’.
Palme och hans krets kände ofta väl till sovjetledningens strategiska önskemål, inte minst genom deras

10. kontakter med GRU, i synnerhet GRU-generalen Milstein. Därtill torde Pierre Schori vid behov ha
fått idéer, uppslag och även instruktioner från Internationella avdelningen (för anm: IA). Om Schori var
anställd med kontrakt och lön, så hade han sannolikt denna relation med Internationella avdelningen.
Som BT visar i sin Dagbok från UD (vol 1 och 2) spelade GRU-generalen
Mickail Milstein, en av Sovjetunionens främsta spioner ”alla tider”, en
väsentlig roll i det händelseförlopp som kommit att benämnas Ferm-Arbatovaffären
1983, vilken följde på statsminister Olof Palmes överlämnande av
den förhållandevis skarpa protestnoten till Sovjetunionen den 26 april
1983 efter att Sven Anderssons ubåtskommission beslutat sig för att utpeka
Sovjetunionen som kränkande makt i ubåtsincidenterna i Hårsfjärden i
oktober 1982. Detta nationella intresse kom emellertid att kollidera med
Olof Palmes ”stora hedersuppdrag” som ordförande i den sovjetpåverkade
s k Oberoende kommissionen för nedrustnings- och säkerhetsfrågor (den s k
171
Palmekommissionen), där Palmes dilemma som å ena sidan svensk statsminister
och å den andra ordförande i denna ”socialist- och kommuniststyrda”
kommission löstes genom de ”dubbla budskapen”, alltså å ena sidan en skarp
protestnot och å den andra sidan en snabb kontakt med Milstein och den
sovjetiske representanten i Palmekommissionen Georgij Arbatov – medlem
av det sovjetiska kommunistpartiets Centralkommitté – att protestnoten inte
skulle föranleda återverkningar på Palmekommissionens sommaren 1982
utfärdade slutdokument Gemensam säkerhet, ett grundläggande dokument för
hur kommunister, socialister och socialdemokrater såg på nedrustnings- och
säkerhetsproblemen i Europa och i världen i övrigt.
BT skriver i sin Dagbok från UD Vol 1 (sid 200-201) följande om de ”dubbla
budskapen” och den s k Ferm-Arbatov-affären:
Frågan är också varför Olof Palme direkt efter notens överlämnande den
26 april kl 15.15 – 16.00 till ambassadör Pankin (varpå följer Palmes
presskonferens kl 16.00 som tar ca 1 timma och är färdig ca 17.00) ”slänger
sig på telefonen” till FN-ambassadören Anders Ferm – klockan är då i New
York cirka 11 på förmiddagen den 26 april (New York ligger 6 timmar efter)
– och instruerar honom att tala med ryssarna Milstein och Arbatov om
just ubåtarna därför att han (Palme) säger sig vara rädd för att den svenska
protesten inte skulle nå fram till rätt adressat i Kreml. Ryssarna har då erhållit
noten ur statsministerns hand bara för någon timme sedan. Kronologin i detta
framgår av det famösa Ferm-brevet, daterat den 25 maj 1983, som plötsligt
dyker fram ur statsministerns kassaskåp som en oregistrerad handling just när
statsministern 5-9 december 1983 blir som hårdast ansatt av den borgerliga
oppositionen för ”dubbla budskap” till Sovjetunionen.
Med andra ord att Anders Ferm i sitt budskap till de högt uppsatta ryssarna
Mickail Milstein och Giorgij Arbatov – där Arbatov t o m är medlem av det
styrande sovjetiska kommunistpartiets centralkommitté – skulle ha ”slätat
över” den förhållandevis skarpa protestnoten den 26 april (även om jag som
framgått ville ha haft den ännu skarpare). Ingen kunde emellertid den 25 maj
1983 veta att det inom kort skulle komma att ligga ett oregistrerat, hemligt och
förtroligt brev från Anders Ferm till statsminister Palme i den senares kassaskåp
ända fram till den 9 december 1983, då statsministern själv läste upp delar av

11. Ferms brev i TV 2:s Magsinet för att värja sig mot anklagelserna om ”dubbla
budskap” till Sovjetunionen. I själva verket var det – som brevet ville påvisa –
172
alldeles tvärtom! Anders Ferm skulle istället ha instruerats att närmast skärpa
statsministerns till ambassadör Pankin någon timme dessförinnan överlämnade
protestnote. Varför? (om brevets innehåll se närmare vol 1 kap 19 nedan).
I sitt brev daterat den 25 maj 1983 skriver Anders Ferm att han redan på
morgonen den 27 april 1983 New Yorktid – alltså cirka 15 svensk tid, då det
alltså bara gått mindre än ett dygn sedan noten överlämnades till ambassadör
Pankin – skulle ha talat med Milstein, som var på väg till Denver tillsammans
med Arbatov. Ferm har redan då, på morgonen New Yorktid den 27 april,
hunnit få protestnotens engelska översättning liksom den engelska versionen
av ubåtskommissionens rapport, vilka han överlämnar till Milstein f v b till
Arbatov. Det har då gått knappt ett dygn sedan ambassadör Pankin mottog
den officiella noten av statsminister Palme. Som framgått av ovanstående hade
emellertid – på grund av moderaternas kritik i utrikesnämnden av notens
text – hela texten jämte översättningarna fått göras om, vilket medförde
ordentlig fördröjning i UD:s utsändande av de olika språkversionerna.
När den kompletta versionen av det i statsministerns kassaskåp liggande
oregistrerade Fermbrevet kom fram i dagens ljus i december 1983 kunde man
istället göra den reflektionen att den oerhörda brådska som kännetecknade såväl
Palmes som Ferms agerande i denna sak – inom någon timme efter det officiella
överlämnandet hade Ferm fått Palmes uppdrag att kontakta Milstein-Arbatov
– istället kunde ha haft att göra med det centrala dokumentet ”Gemensam
säkerhet” som Palmekommissionen (den Oberoende kommissionen för
nedrustnings- och säkerhetsfrågor) 1982 hade avgett. I denna rapport spelar
Sovjetunionen en avgörande roll för uppbyggandet av den ”gemensamma
säkerheten” (från fi ende till samarbetspartner; se ovan). Sovjetisk medlem i
Palmekommission var just Georgij Arbatov, som tillika var chef för USA- och
Kanadainstitutet i den sovjetiska vetenskapsakademien. Och Anders Ferm var
kommissionens sekreterare fram till 1982. Ferm och Arbatov hade således inom
ramen för Palmekommissionen nära förbindelser. Alltså en direkt kontaktlinje
rakt in i det sovjetiska kommunistpartiets mäktiga centralkommitté.”
I sin år 2000 utkomna bok Wie die Sowjetunion den Kalten Krieg verlor (Hur
Sovjetunionen förlorade det kalla kriget)17 beskriver den tyske STASI-och
17 Michael Ploetz, Wie die Sowjetunion den Kalten Krieg verlor, von der Nachrüstung zum Mauerfall, Berlin-
München 2000 (sid 210-214). Det var vid författarens personliga sammanträffande med Dr Ploetz i Auswärtiges
Amt i Berlin den 16 oktober 2015 som bl a Palmekommissionens tillkomst diskuterades.
173
underrättelseforskaren Michael Ploetz hur den sovjetiske chefsideologen
Boris Ponomarjov i januari 1980 övertygar sin östtyske motsvarighet
Hermann Axen att använda alla till buds stående kanaler för att förmå de
socialdemokratiska partierna – inom ramen för det socialdemokratiska
samarbetsorganet Socialistinternationalen – att engagera sig i Sovjetunionens
nedrustningssträvanden (vilket var en nödvändighet för Sovjetunionens
överlevnad – att minska militärutgifterna). Här beslöt man sig för att använda
sig av den finske socialdemokratiske partiordföranden Kalevi Sorsa18, som då

12. hade valts till vice ordförande i Socialistinternationalen, inom vilken såväl
Willy Brandt som Olof Palme var aktiva. (om Sorsa se Dagbok från UD, volym 4,
Kapitel 60 och 61).
Ploetz skriver – med stöd av framforskade dokument19 – att det var via Kalevi
Sorsa som den sovjetinspirerade nedrustningskommissionen skulle närma sig
den dåvarande svenske oppositionsledaren Olof Palme för att förmå honom
att påta sig rollen som ordförande i denna s k oberoende kommission. Palme
hade förlorat valet 1976 och skulle fram till valvinsten i september 1982
endast ha funktionen som oppositionsledare. Han var därför inte nödbedd,
varpå han tillträdde som ordförande samt utnämnde en av ”sina pojkar”
Anders Ferm (senare svensk FN-ambassadör och upphovet till den s k Ferm-
Arbatov-affären) till kommissionens sekreterare.
Ploetz skriver: Die Palme-Kommission sollte also als Sprachrohr benutzt werden,
um die ”Friedensvorschläge der UdSSR” einem noch weitere Publikum annoncieren
zu können. (Palmekommissionen skulle alltså användas som språkrör för att
få Sovjetunionens ”fredsförslag” att nå ut till ett ännu bredare publikum).
Det är uppenbart att Palme och hans ”sovjetpåverkade entourage” gick in
i detta sovjetskapade forum med öppna ögon. Vilket enligt min mening
negativt påverkade styrkan i den svenska protesten mot Sovjetunionen den
26 april 1983 efter de sovjetiska ubåtsinträngen i Hårsfjärden i oktober 1982.
Jag hade själv skrivit texten till denna protestnot men vilken duon Sverker
Åström/Anders Thunborg – med Pierre Schori i bakgrunden – ”tar kraften
ur” genom att vattna ur de ursprungliga skarpa formuleringarna.20
18 Kalevi Sorsa (1930-2004) var ordförande för det fi nska socialdemokratiska partiet 1975-1987 och fi nsk
statsminister 1972-1975, 1977-1979, 1982-1987.
19 Palmekommissionen: sovjetiskt initiativ Ploetz sid 213 Wie die Sowjetunion den Kalten Krieg verlor. Not 34
SAPMO-BA DY30/408750 (SAPMO= Stiftung Archiv der Parteien und Massen organisationen der DDR in
Bundesarchiv, heutiger Aufbewahrungsort des Parteiarchivs der SED, in Berlin), (konferens i Cuba 6-9 oktober
1981 i Havanna som diskuterar Palme-kommissionens arbete). Not 35. SAPMO-BA, DY 30/40750
20 Bo J Theutenberg, Dagbok från UD, Volym 1 Högdramatik i UD – Ubåtar, protestnoter och annat (1981-1983), Skara
2012, kap 7-13, sid 151-221.
174
Den bakgrund till den Oberoende Palmekommissionens tillkomst som Pierre
Schori presenterar känner inte till den mer sinistra bakgrund som grävts
fram av STASI-forskaren Michael Ploetz. Schori skriver följande om
kommissionens tillkomst (Minnet och elden sid 408):
Palme var redo att acceptera ordförandeskapet i den oberoende kommissionen för
nedrustning och säkerhetsfrågor (Palmekommissionen) med sekretariat i Wien och
Anders Ferm som chef. Det var den brittiske Nobelpristagaren, fredsaktivisten
och medförfattaren till FN-stadgan Philip Noel-Baker som hösten 1977, i
oppositionsledarens arbetsrum i riksdagen, hade uppmanat Palme att ta ledningen för
en global aktion för nedrustning”.
Det var vid det sovjetiska kommunistpartiets 25:e partikongress 1976 som
generalsekreterare Leonid Brezhnev hade fastställt att närmare kontakter skulle
etableras med västliga socialistiska och socialdemokratiska partier, då genom
den s k Socialistinternationalen. Det var samma år som statsminister Palme
avlade ett offi ciellt besök i Sovjetunionen.21 Det var också fr o m 1976 som
den avgångne västtyske förbundskanslern Willy Brandt (p g a Stasi-spionen

13. Günther Guillaume) tog över som ordförande i Socialistinternationalen
med svenske Bernt Carlsson som generalsekreterare. Synnerligen aktiv i
Socialistinternational blev också den efter valen i september 1976 avgångne
Olof Palme. Den avhoppade KGB-översten Gordievskij ger ingående inblickar
i det sovjetiska kommunistpartiets ”utnyttjande” av Socialistinternationalen
i sin 1991 utgivna bok Comrade Kryuchkov’s Instructions, Top Secret Files on
KGB, Foreign Operations 1975-1985, där kamrat Kryuchkov alltså var KGBchefen
själv, som utfärdar direktiv om detta samarbete (kapitel 8 sid 170 ff).
Gordievskij skriver:
During the 1970s Western Socialist and Social-Democratic Parties moved higher in the Centre’s
order of priorities. At the beginning of the decade it was impressed by the cooperation between Socialist
and Communist Parties in France, Italy, Finland and Japan. Elsewhere, though the parties usually
remained apart, Socialist collaboration with Communists in campaigns against the American presence
in Vietnam, the Pinochet dictatorship in Chile, Apartheid in South Africa and other right-wing regimes,
persuaded the Kremlin of the potential advantages of Socialist support against the ‘Main Adversary’
and its allied governments. At the Twenty-Fifth Soviet Party Congress in 1976, Leonid Brezhnev
emphasized the importance of establishing closer ties with Western Socialist and Social-Democratic
Parties. The theme was enthusiastically taken up by the head of the ID (International Department /
“IA på svenska”) Boris Ponomarev.
21 Se Dagbok från UD, vol 2, kap 45, sid 441 ff.
175
Vad Gordievskij här återger som Sovjetunionens, KGB:s och IA:s
(Internationella Avdelningens) prioriteringar i världspolitiken följs ju också
”slaviskt” av den svenska Socialdemokratin, som radikaliseras i enlighet
med det ovan beskriva IA (ID)-programmet, som mestadels ”såldes in”
via Socialistinternationalen. Det gällde kampen mot USA, det gällde
Vietnamkriget och proteserna mot detta, det gällde kampen för Allende22
i Chile mot Pinochet, det gäller kampen mot apartheid i Södra Afrika (se
härom kap 51). På samtliga dessa områden var, kan man tryggt påstå, Pierre
Schori en av de mest drivande krafterna. Den sovjetiska agendan ”svaldes
med hull och hår”, vilket Pierre Schori själv bevisar genom vad han skriver
i sin bok sin memoarbok Minnet och elden. (Se även Dagbok från UD, volym 4).
I denna går han vidare till våldsamt motangrepp mot chefen för
Kontraspionaget Olof Frånstedt, dels för vad denne säger om Olof Palmes
direktiv om ökat samarbete med KGB, dels för Frånstedts omdöme om
Schori själv som kontaktman med KGB. Schori tillbakavisar med yttersta
skärpa varje sådan antydan eller anklagelse. Till bilden hör att Säpo vägrat
Schori att ta del av sin egen personakt hos Säpo. Enligt Schori var ”allt
normalt” i hans relationer till Sovjetunionen och omvärlden i övrigt, alltså
normalt ”för en vänstermans beteende”.
”Vänsterintelligentian” tyckte över lag, liksom den sedermera dömde
norske sovjetspionen Arne Treholt, att det inte var ”något konstigt” med att
regelbundet umgås med KGB:s och de andra öststaternas underrättelsefolk.
Det sågs tydligen som en normal ”rutinuppgift”. Det ”gagnade freden”
eller så ”var man brobyggare mellan öst och väst”, som det alltid sägs i
dessa sammanhang. Den norska tidningen Dagbladet publicerade fr o m

14. sommaren 2014 närmast chockerande uppgifter ur det s k Mitrokhinarkivet
(se kap 48) om svår KGB-infi ltration på olika nivåer i Norge (länk
i not 23 nedan). Det är märkligt att det under de borgerliga regeringsåren
i Sverige inte förekom någonting av den art som vi här diskuterar. Det
vi nu talar om är i huvudsak ett ”vänsterfenomen” som alltid blir akut
under socialdemokratiska regeringsinnehav (i vilket land det än gäller).
Det fanns alltså ingen anledning till ”någon oro”, säger Pierre Schori.
Han tar också starkt avstånd ifrån Olof Frånstedts/Säpos misstankar att
22 Salvador Allende (1980-1973), Chiles socialistiske president 1970-1973 som störtades i en militärkupp den 11
september 1973 ledd av arméchefen general Agosto Pinochet, som var Chiles president 1973-1990. Allende var
starkt lierad med Cubas ledare Fidel Castro.
176
kabinettssekreterare Sverker Åström skulle ha varit sovjetisk spion:23
Schori säger (sid 338):
Den gamle Säpo-chefen stärkte dock inte sin trovärdighet när han utslungade en lika grov som grotesk
anklagelse mot Olof Palme. ’Jag misstrodde honom för att han försökte få oss att avbryta samarbetet
med CIA och inleda ett samarbete med KGB’. Dessutom menade han att ’en statsminister ska inte
driva sin egen utrikespolitik, men det gjorde Palme.
(sid 454): En tidning skrev: ’Det var väl känt att i vissa kretsar betraktades Pierre Schori som en
potentiell Arne Treholt’, alltså min löparkompis i Aten, senare dömd för spioneri i Norge.
(sid 446): Det fanns också gamla motsättningar mellan säkerhetspolisen och regeringen som låg och
pyrde i det kalla krigets katakomber. Säpo hade under många år misstänkt diplomaten Sverker Åström
för att vara sovjetisk agent. Misstankarna gick tillbaka till tiden för spaningarna mot den senare (1964)
spiondömde fl ygöversten Stig Wennerström, vars sovjetiska täcknamn hade varit ’Örnen’. Den förre
kabinettssekreteraren avfärdade Säpos misstankar och hoppades att regeringen, som visat honom sitt
fortsatta förtroende, ’nu äntligen skulle få ordning på Säpo-torpet”. Förre Säpochefen Olof Frånstedt
har dock framhärdat i sin övertygelse att Åström var sovjetisk spion och arbetade under kodnamnet
’Getingen’. Han påstod också att Olof Palme hade förbjudit honom att gripa Åström.
Frågan uppkommer – skall man lita på Pierre Schoris uttalande ”att allt
var normalt”? Eller mer på den av ämbetsmannaansvar tyngde chefen för
rikets kontraspionage Olof Frånstedt som agerade under myndigheten
Rikspolisstyrelsen/Säpo? Misstankarna mot Sverker Åström var ingenting
som “Frånstedt själv hittat på”. Han “förvaltar bara arvet” från sina företrädare
statspolisintendent Georg Thulin och kontraspionagechef Otto Danielsson,
där bådas agerande mot gruppen “Örnen/Getingen/Solstickan” på 1960-talet
var både resolut och handfast (ang utdragen ur Otto Danielssons “dagböcker”
samt statsminsister Tage Erlanders Dagböcker se kap 48 ovan). Enligt Otto
Danielssons anteckningar finns ingen tvekan beträffande identiteten av
“Getingen”. Thulin/Danielsson stoppade 1963 i föredragningarna för
statsminister Erlander, utrikesminister Torsten Nilsson och inrikesminister
Rune Johansson Sverker Åströms utnämning till ambassadör i Moskva, liksom
23 Pierre Schori, Minnet och elden, sid 22, 44, 102, 240, 337-338, 349, 422, 426, 446-447, 457, 635-638, 640.
För Norges del se http://www.nettavisen.no/politikk/frde-var-kgb-kontakt-for-ap/1281547.html om den norske
vice ordföranden i Ap (Arbeiderpartiet) Einar Fördes regelbundna kontakter (50-60 st) med KGB under
”kalla kriget”. Detta förklaras med att ”han hadde en rolle som brubygger mellom øst og vest i en kald tid som
var ønsket av dem som hadde ansvaret for utenriks- og sikkerhetspolitikk, som kan ha hatt stor betydning, sier
han”. ”Brobyggare” och ”främjande av freden” är oftast det motiv som anges när agenter och spioner ”åker
fast”. Men inget av detta är sant. Den ende som tjänar på spioneri och agentverksamhet är uppdragsgivare som
KGB, GRU m fl . Norska tidningen Dagbladet innehöll fr o m sommaren 2014 chockerande uppgifter ur det s k

15. Mitrokhin-arkivet (se nedan) om KGB:s infiltration i Norge på olika nivåer, se länken http://www.dagbladet.no/
tekstarkiv/?q=mitrokhin
177
hans påtänkta befordran till UD:s kabinettssekreterare 1964 och därefter.
Det var regeringen Erlanders val – under starkt inflytande av Erlanders
förtrogne ecklesiastikminister Olof Palme – att ändå utnämna Åström till
FN-ambassadör per den 10/1 1964. Samtidigt som Rolf Sohlman i Moskva
den 14/1 1964 förflyttas till posten som ambassadör i Köpenhamn. Sverker
Åström fick vänta till 1972 att få tillträda den åtråvärda posten som UD:s
kabinettssekreterare, då Olof Palme lät Säpos ”embargo” falla.
Gäller i dessa fall ändå sentensen ”ingen rök utan eld”? Frånstedt har ju
absolut rätt i vad han säger om att Palme “drev sin egen utrikespolitik”
såtillvida att Palmes handlingssätt, vilket påpekats ovan, utgjorde olagligt
s k ministerstyre utan iakttagande av de konstitutionella reglerna. Betraktat
utifrån grundlagsperspektiv bedrev faktiskt statsminister Palme “en egen
utrikespolitik”, där han hade koncentrerat makten i sina egna händer, i icke
ringa mån via den socialdemokratiska spionbyrån IB. Samma sade f ö Peter
Bratt (se ovan).
För att därmed återknyta till samtalet med Olof Frånstedt den 12 februari
2016 och till temat om Palmes negativa syn på Frånstedts/ Kontraspionagets
samarbete med den amerikanska underrättelsetjänsten CIA, där istället ett
samarbete och t o m samverkan med KGB skulle inledas, skriver BT i sin
Dagbok från UD vol 2 att Palme inte var någon KGB-man utan snarare en
CIA-man, men att ”Palmes entourage” allteftersom manövrerade honom in
i den av ”entouraget” eftersträvade riktningen (sid 88-90). BT säger alltså
egentligen samma sak som avhopparen general Sejna sade i sina “debriefingförhör”
(vilket dock förre ÖB general Bengt Gustafsson i sin kommentar till
detta kapitel i oktober 2016 ”inte säger sig hålla med om”24):
”Till detta kom Birger Elmérs/IB:s nära kontakter med den amerikanska
underrättelsetjänsten CIA, vilka – som jag förstått – Olof Palme var underkunnig
om. Och inte hade något emot! Tvärtom! Detta är den slutsats jag kommit
fram till efter ”sökande efter sanningen om Olof Palme” och efter samtal
24 Bengt Gustafsson baserar sin uppfattning (i ett meddelande till mig i oktober 2016) på Palmes uppträdande på
1950-talet då Palme deltog i ett ungdomsmöte I Prag, “där jag /Palme/ i tio dagar försökte få ordet för att protestera
mot kommunisternas eländiga missbruk av ordet demokrati. Medan vi skreks ner och buades ut. Sedan de
dagarna vet jag att demokratin måste ständigt försvaras”. Palme var också, säger Gustafsson, mån om att Sveriges
militära samarbete med USA skulle fortsätta även efter dennes eget s k jultal 1972, då president Nixon praktiskt
taget avbröt de diplomatiska förbindelserna med Sverige. Förvisso håller denne författare med om detta. Men det
var Palme själv som genom sin intensitet själv ödelade Sveriges relationer till det demokratiska USA. Olof Palme
var en svårförståelig ”janus-personlighet” – å ena sidan – och å andra sidan – som kännetecknade hans regeringsinnehav
1969-1986 (se Dagbok från UD, vol 1 och 2).
178
med flera s k initierade bedömare (om mitt samtal med Anders Thunborg i
Rom år 2002 se ovan). Egentligen, skulle man kunna sammanfatta, var Palme
”mer en CIA-man”! Absolut inte en ”KGB-man”, vilket han p g a sin de facto
genomförda politik ofta beskyllts för. Vilken politik starkt lutade till Sovjets och
t o m till den internationella kommunismens fördel (Vietnam, Cuba, marxistiska

16. befrielserörelser i södra Afrika mm), men där IB gick till sitt yttersta för bekämpa
och nedgöra den inhemska svenska kommunismen. I denna slutsats ligger den
”oerhörda paradoxen” dels gällande personen Olof Palme dels gällande hela
den svenska efterkrigstidens utrikes- och säkerhetspolitik dels också gällande
den svenska inrikespolitiken. ”Man ville ett men gjorde något totalt annat”!
Hur går detta ihop? Går det överhuvud taget ihop? Ett gigantiskt machiavelliskt
dubbelspel? En balans på knivseggen! Som till slut gick överstyr den där kalla
februarikvällen, den 28 februari 1986, på Sveavägen? Någon fann till slut
”dubbelspelet” alltför grovt och gigantiskt? Och satte stopp för det! Detta var
vad som slog mig när jag på radion hörde om mordet morgonen därpå, nu för
28 år sedan. (om kvällen den 28 februari 1986 se vidare nedan).
Eller hade vi – som det viskades om i ”det innersta rummet” i GBU/
SSI – bevittnat en av de mest lyckosamma IA-KGB-GRU-operationerna
”någonsin”? Nämligen att genom lämpligt ”entourage” och ”lämplig
påverkan” förvandla en ursprungligen USA/CIA-vänlig statsministerkandidat
till en statsminister som mer och mer gick Sovjetunionens och kommunismens
ärenden i världspolitiken? Gärna via Socialistinternationalen, som blev
Socialdemokratins ”internationella verktyg”.
En faktor som jag uppmärksammat i denna ”bedömning” är den skillnad
som säkerhetsmässigt gjordes/görs mellan å ena sidan en ”mer religiöst
färgad ideologiuppfattning” och vad som å andra sidan var ”systematiskt
infiltrationsarbete utifrån” - alltså där KGB, STASI m fl trängde sig in i olika
organ genom att söka agenter och infl ytandeagenter. Ambitionsnivån från
dessa organisationers sida var mycket hög under det kalla kriget. Och deras
aktiviteter tämligen väl kartlagda av kontraspionaget och underrättelsetjänsten.
Man visste mycket väl ”vem som träffade vem”. Det är på sitt sätt
förbluffande att se hur KGB- och STASI-agenterna frotterade sig med och
umgicks med högt uppsatta socialdemokrater och deras familjemedlemmar
och närmaste omgivning. Och att statsminister Palme med ”visst upphöjt
lugn” eller ”lite sangviniskt” inte reagerade mer på sådana säkerhetsmässigt
helt olämpliga kontakter. Eller stoppade dem.
179
Socialistinternationalens ordförande 1976-1992 Willy Brandt hade själv
tvingats avgå som Västtysklands förbundskansler till följd av avslöjandet 1974
att hans nära medarbetare Günter Guillaume var östtysk STASI-agent som
utförde sina uppdrag för Hauptverwaltung Aufklärungs räkning. År 1984
greps på Fornebu flygplats i Oslo den norske UD-mannen Arne Treholt, som
senare dömdes till 20 års fängelse för spioneri för Sovjetunionens räkning.
Han hade innehaft en nyckelposition hos den norske havsrättsministern
Jens Evensen, som ansvarade för de känsliga och svåra förhandlingarna med
Sovjetunionen om gränsdragningen i Barents hav”.
Med hänsyn till Schoris uttalande ovan om kollegan som kabinettssekreterare
Sverker Åström – och mot bakgrunden av Otto Danielssons klara identifiering
– kan man ställa frågan om det var lättsinnigt av regeringarna Erlander och
Palme att på det sätt som skedde bortse från de ändå klart föreliggande
säkerhetsrisker som fanns i förhållande till Sveriges ”stjärndiplomat nr
1 Sverker Åström” (se kap 48 återgivande statsminister Tage Erlanders
uppfattningar av Sverker Åström som de återges i dennes dagböcker)? Ända
från sin attaché-tjänst vid ambassaden i Moskva/ Kujbysjev 1940-1943 fram

17. till sin död 2012 vid 97 års påverkade Sverker Åström utformningen av
Sveriges utrikes-, säkerhets-, neutralitets-, och sovjetpolitik som ingen annan
någonsin gjort – alltså en otrolig tidsrymd av cirka 70 år, men där man får
borträkna de perioder då Sverige styrdes av borgerliga regeringar. Dessa ville
i huvudsak inte anlita hans tjänster. Åström beskrivs av BT i Dagbok från
UD som utrikesminister Östen Undéns ”arvtagare nr 1”, där densammes
benefi t-of-the-doubt-doktrin eller eftergiftspolitik blev ”högsta statskonst” under
Åströms infl ytandetid över svensk politik.
Till eftergiftspolitikens offer i rent bokstavlig bemärkelse hör den svenske
diplomaten Raoul Wallenberg som togs i sovjetiskt förvar i Budapest den
17 januari 1945 i samband med Röda arméns framryckning i Ungern i
2:a världskrigets slutskede. Hade fördes till Moskva för förhör, där man vet
att han ännu levde i juli 1947. Sedan dess är han försvunnen och ingen
vet hans slutliga öde. Övervägande indicier talar för att han kallblodigt
avrättades av ryssarna genom en giftinjektion redan i juli 1947. Den svenska
regeringen Tage Erlanders insatser, eller snarare brist på insatser, för att
bringa klarhet i affären Raol Wallenberg har utsatts för hård kritik, där i
synnerhet utrikesminister Östen Undén och det dåvarande sändebudet i
Moskva, envoyén Staffan Söderblom, får den hårdaste kritiken för passivitet
180
och undfallenhet.25 Undén gjorde minimala insatser för a) rädda honom b)
utröna vad som hänt honom. Utöver utrikesminister Undén har Sverker
Åström fått motta kritik för sitt passiva agerande i Wallenberg-fallet. Att
han även i detta fall skulle ha prioriterat Sovjetunionens intressen. Som jag
påpekade i kap 48 ovan – i samband med genomgången av statsminister
Tage Erlanders dagböcker – skulle man hellre ha sett att den mer energiske
statsministern från början hade tagit hand om fallet Raoul Wallenberg, liksom
UD:s kabinettssekreterare från 1951 Arne S Lundberg, som ägnade intresse
åt fallet Wallenberg. Sverige försatt många tillfällen att bringa klarhet i denna
traumatiska affär.26
Sverker Åström var chef för politiska avdelningen i UD 1956-1964, FN-ambassadör
1964-1970, bitr. kabinettssekreterare (med ansvar för EEC-förhandlingarna;
se ovan) 1971-1972 och kabinettssekreterare i UD 1972- 1977. Således den mäktigaste och mest
inflytelserika posten näst efter
utrikesministern med utomordentliga möjligheter att själv styra svensk politik
i den riktning han önskade. Samma inflytelserika post som kabinettssekreterare
i UD besattes av Pierre Schori 1982-1991 som dessutom var medlem av
socialdemokratiska regeringar efter denna post. Det är ändå djupt störande
att båda dessa centrala makthavare förekommer i ”mindre smickrande
sammanhang” i ovan citerade källor liksom i chefen för kontraspionaget
Olof Frånstedts böcker Spionjägaren del 1 och del 2, och detta på ett sätt
som direkt skulle belägga deras olämpliga kontakter med KGB med fl era
öststatsagenturer. Härtill kommer för Åströms del statspolisintendent Thulins
och kontraspionagechef Otto Danielssons slutsatser redan på 1960-talet och
t o m dessförinnan (se kap 48).
Om man sätter tilltro bl a till avhoppade KGB-funktionärer med förkrossande
kännedom om ”agentnätet” (t ex KGB-männen Petrov, Golitsyn och
Gordievskij), till den avhoppade tjeckoslovakiske generalen Sejna (se ovan)

18. 25 En kommission under Ingemar Eliassons ledning avgav 2003 sin rapport SOU 2003:18 med titeln Ett diplomatiskt
misslyckande: Fallet Wallenberg och den svenska utrikesledningen. Mats Bergquist: Vad hände egentligen med Raoul
Wallenberg? Nordisk Tidskrift, NT 2012:3; Krister Wahlbäck, Raoul Wallenberg och synen på Sovjet 1944-47,
public i Fred och säkerhet, Essäer om utrikes- och säkerhetspolitik, Falun 2014.
26 Materialet om Raoul Wallenberg är enormt. Här får hänvisas till författarens egen föreläsning vid Raoul Wallenberg
International Round Table, Guy von Dardel Memorial Meeting, Budapest May 20-21 2016: The Social Democratic
legacy that sealed Raoul Wallenberg’s fate”. Se även Susanne Berger: An inquiry Steered From the Top, Twenty-fi ve years
later, still many loose ends in three major Cold War Cases, 1 March 2015: https://www.academia.edu/11707089/An_
Inquiry_Steered_From_The_Top_Twenty-fi ve_years_later_still_many_loose_ends_in_three_major_Cold_War_
cases. Även Susanne Bergers recension av Theutenbergs Dagbok från UD: http://warontherocks.com/2015/12/
the-great-paradox-of-swedish-neutrality-in-the-cold-war-and-today/ Även Susanne Berger: ”Sverker Åström
and Raoul Wallenberg”, Newsmill, May 31, 2012.
181
samt till i varje fall två svenska kontraspionagechefers redogörelser – och
det finns ju inget skäl att misstro dessas detaljerade utsagor – skulle två av
rikets kabinettssekreterare i UD vara belagda med direkta kontakter med
den sovjetiska underrättelsetjänsten, vilka i sanning borde ha varit totalt
förbjudna och oacceptabla för den sittande regeringschefen. Härtill kom
problematiken ”Solstickan” med dess oklara konturer (se kap 48).
Men så var det inte! Uppenbarligen accepterades ”tyst” deras uppförande
i förhållande till Sovjetunionens och övriga öststaters underrättelsetjänster,
vilket givetvis har satt rikets säkerhet i fara. Men ingen gjorde någonting åt
någonting, utan lät det vara som det var. Givetvis framförs ”olika ursäkter” för
detta, ”vi visste inte”, ”inget kunde bevisas” etc, men enbart ”skuggan av
en risk” skulle i dessa sammanhang ha varit nog för att ”lyfta ut dem” ur
sammanhanget. Men Sverker Åström var en “idol” eller “ikon” för många.
Som anmärktes vid säkerhetspolisens spaning mot honom redan 1944 (se
nedan) ”tyckte han om Ryssland och allt ryskt”. Och så förblev det hela hans
liv. Hans ryska silverservis är vida berömd och hans kvarlåtenskap gick till en
stiftelse som främjar rysk-svenska förbindelser.27
Som jag sagt i de två föregående volymerna av Dagbok från UD hade jag
själv bra personliga förbindelser med Sverker Åström. Det var på det utrikes-och
sovjetpolitiska planet det bröt sig mellan oss – ingen ”liten sak”! UD:s
Folkrättssakkunnige kom att stå emot UD:s kabinettssekreterare och Undénlärjungen
Sverker Åström, där f ö utrikesminister Undén själv hade varit UD:s
Folkrättssakkunnige under 26 år. Där jag t o m valde att ”avgå i protest” från
min befattning som UD:s Folkrättssakkunnige. Ett ”livsavgörande val” för
en ännu ”bara” 45-årig professor och folkrättssakkunnig i UD. Som genast
kastade mig ut i kylan och rena förföljelsen. Jag har ju berört detta i Dagbok
från UD, vol 2, kap 22. ”Jag visste för mycket”.28
I Dagbok från UD vol1 berättar jag om när Sverker Åström och jag möttes år 2001,
vilket var sjutton år efter att vi vid skrivandet av protestnoten den 26 april 1983
till Sovjetunionen (efter Hårsfjärdsincidenterna i oktober 1982) inför självaste
statsminister Palme vid hans ovala bord i Statsrådberedningen hade ”käbblat” om
olika formuleringar (”där Sverker ville mildra min hårdare text”) i nottexten. Jag
skriver så här om detta möte 2001, då Sverker Åström var 86 gammal:
27 Utrikes ärenden, Sverker Åström 75 år, 30 december 1990, särsk Susanne Silfverstople, ”Sverker Åströms silversamling”
sid 221 ff.
28 Dagbok från UD, vol 2, kap 22, sid 70-75.

19. 182
”Se fotnotsanteckningarna kap 7 och 9 /Vol 1 sid 157 och 177/ om mitt samtal med
Sverker Åström 17 september 2001, då vi samtalsvis gick igenom våra minnesbilder 17
år tidigare, inte minst sammanträdet hos statsminister Palme söndagen den 24 april 1983
kl 17. Sverker erinrade sig vid vårt samtal 2001 främst att (utrikesminister) Bodström vid
sammanträdet hos Palme den 24 april 1983 hade varit sur som ättika och tydligen inte
trodde på utbåtskommissionens rapport, därtill säkert påverkad av Pierre Schori. Bodström
hade tyckt att regeringen kunde ta en paus på några veckor och s a s fundera på saken. Palme
hade avfärdat detta med att regeringen måste agera mindre än en halvtimme efter rapportens
publicering, något som jag själv tryckt på i mina PM och föredragningar. Det faktum att
Sverker och jag vid detta möte hos Palme den 24 april 1983 hade skilda uppfattningar –
och ”käbblade om detta” – hade han inget minne av alls, framkom det vid vårt möte 2001.
Vi hade väl varit eniga, inte minst i åsikten att ubåtssaken inte skulle dras inför FN, tyckte
Sverker Å!”
Kanske var det en markering från hans sida att på ”äldre dar” skyla över
gammalt groll mellan oss. Men det var så dags då! Skadan i svensk politik
hade skett redan för länge sedan. Man kan ”bara bevittna” hur såväl rikets
inrikes- som utrikespolitik kom att genomgå ”drastiska förändringar” i
”sovjet-kommunistisk-marxistisk riktning” fr o m 1960-talet och framåt.
Eller hellre redan fr o m 1950-talet, där ”bortväljandet” av svensk anslutning
till det 1949 nybildade NATO var det beslut som för decennier framåt
mest gynnade Sovjetunionen (se Dagbok från UD vol 2). Och som föranlett
konvulsioner i den säkerhetspolitiska debatten under de gångna sjuttio åren.
Detta ”val av policy” var inte någon följd av ”tröga svenskars plötsligt
egenpåtänkta radikalisering” utan den direkta följden av ett oerhört skickligt
och medvetet utfört infiltrations-, desinformations- och påverkansarbete
från KGB, GRU, IA (Centralkommitténs Internationella avdelning),
STASI, Stb etc etc. Som ”fi ck Sverige under sin kontroll” (jfr bl a general
Sejnas uttalanden ovan). Det finns så ”mycket bevis och belägg” för detta
– framförallt genom de ”öststatliga avhopparnas” utsagor (Petrov, Golitsyn,
Sejna, Gordievskij, Mitrokhin etc) att det ”inte går att komma förbi”. Tyvärr
är det många, alltför många, t o m de som betraktar sig som kunniga experter,
som varit alltför naiva och blåögda i vad gäller att förstå farlighetsgraden av
den sovjetiska infiltrationen och påverkan på Sverige.
Härtill kommer de svenska massmedias ”förblindning” av det socialistiska/
marxistiska budskapet, vilket mestadels var resultatet av de öststatliga
underrättelseorganens oerhört skickliga mullvadsarbete för att spåra upp
och påverka lämpliga journalister och annat massmediafolk. I Dagbok från
183
UD vol 2 nämner jag att t o m IB-chefen Birger Elmér 1966 varnade för
”kommunistiskt inflytande” i både DN Dagens Nyheter och Expressen, vilket
sätts i samband med den marxistiskt påverkade Olof Lagercrantz tid som
chefredaktör för DN fr o m 1960. DN var decennier framöver ett ”bålverk för
marxismen/vänsterismen” vilket påverkade övriga massmedia. Infiltratörer
påverkade ”inifrån” och infl ytandeagenter påverkade ”utifrån”, ett som sagt
oerhört skickligt drivet spel av de öststatliga underrättelseagenturerna.29

20. I den ovan nämnda den 25 oktober 2015 inför föreningen Öga och Öra
framlagda rapporten om Tjeckoslovakiens underrättelseverksamhet30
i Sverige under det kalla kriget framläggs dokumentariska bevis för den
socialdemokratiska nomenklaturans regelbundna umgänge med och påverkan
från den tjeckoslovakiska underrättelsetjänsten (residenten Koudelka), vilken
fungerade som filial till ”vännerna” i KGB. Bland de många namnen fastnar
man åter för Anders Thunborg, Pierre Schori och Gunnar Fredriksson,
Aftonbladets chefredaktör, men också för namnet Caleb J Andersson (1910-
1996), Olof Palmes rådgivare och talskrivare mm och som sådan mycket
uppskattad och omnämnd av Pierre Schori i hans Minnet och elden inte minst
p g a hans engagemang för Cuba. Under kriget skall Caleb J. Anderson ha
tillhört en grupp ledd av Per Meurling som arbetade för sovjetiska NKVD
(KGB:s föregångare) under översten Rybkin.31
Ovan har beskrivits Palmes dubbla budskap till Sovjetunionen samt den s k
Ferm-Arbatov-affären i samband med den svenska protesten till Sovjetunionen
den 26 april 1983 i anledning av de sovjetiska ubåtsintrången i Hårsfjärden
i oktober 1982. BT beskriver ytterligare i Dagbok från UD Vol 1 (sid
177-178) hur ”författarduon Sverker Åström och Anders Thunborg från
Statsrådsberedningen” den 22 april 1983 ”urvattnar” BT:s ursprungliga hårdare
utkast till protestnote till Sovjetunionen i anledning av ubåtsincidenterna i
Hårsfjärden i oktober 1982 (vilken protestnote alltså kom att överlämnas
av statsminister Palme till Sovjetunionens ambassadör Pankin den 26 april
1983). Det är som sagt i detta sammanhang med det praktiska utformandet
av en epokgörande protestnote till Sovjetunionen mycket oroande att såväl
den IB-aktive Anders Thunborg som Sverker Åström nämns i chefen för
kontraspionaget Olof Frånstedts Spionjägaren del 1 och 2.
29 Dagbok från UD vol 2, sid 84-85.
30 Se kap 48 samt detta kapitel not 3.
31 Pierre Schori, Minnet och elden sid 71, 386; Hans Lagerberg, ”Per Meurling, en intellektuell vildhjärna”, Ordfront
2011.
184
BT skriver i Dagbok från UD Vol 1 (sid 177-187):
”Nu – på fredag /22 april 1983/ – inträffar emellertid det jag alltid fruktar
i sammanhang som har med Sovjetunionen att göra, nämligen att ”the
benefi t-of-the doubt”-doktrinen skall slå till (inte skulle väl Sovjet etc). Om
jag korrekt uppfattat situationen under den dryga månad vi i UD hållit
på med scenariot kring protestnoten och utrikesnämndens sammankallande
har det hela tiden varit ”grönt ljus” för det av mig skissade scenariot.
Vid mina föredragningar för utrikesministern och kabinettssekreteraren
– som jag utgår ifrån också talar på statsministerns vägnar – har ingen
tvekan fram till den 22 april försports om protestnotens innehåll etc. Jag
uppfattar att jag har haft statsminister Palmes, utrikesminister Bodströms och
kabinettssekreterare Schoris fulla stöd för det scenario jag skissade i mitt
förtroliga cirkulärmeddelande den 20 april (se ovan), alltså en hårt formulerad
protestnote som tveklöst fastslår det sovjetiska statsansvaret för de inträffade
kränkningarna”.
”Men i dagböckerna har jag antecknat att ca kl 11.00 fredagen den 22 april
får jag/UD ett ”motförslag” från SB (Statsrådsberedningen) rörande notens

21. text. Trots att jag haft – som jag uppfattat det – regeringens och statsministerns
uppdrag att skriva protestnoten sedan en god tid tillbaka finns det nu
plötsligt en konkurrerande författargrupp i Statsrådsberedningen, alltså kring
statsministern.1 På ett eller annat sätt har denna författargrupp i SB ”tagit
över” notskrivandet från UD och skickar nu ut en egen version. Jag blir
ganska upprörd liksom en del kollegor i UD. Hur har nu detta gått till? Vem
har egentligen ansvaret att skriva noten? Den ”författargrupp” som nu börjar
agera från Statsrådsberedningen visar sig bestå av Sverker Åström, redan då
pensionär, och försvarsminister Anders Thunborg, där det egentligen är
Sverker Åström som för pennan. Nu stryks det ordentligt i min UD-version
och tonas ner. Hela ”approachen” ändras till ett mer resonerande
och ifrågasättande språkbruk. ”Härtill är regeringen nödd och tvungen…”.
För historieskrivningens skull återger jag här nedan Statsrådsberedningens
första version den 22 april 1983, som alltså kommer att stå emot min/UD:s
version:”.
Se vidare texten i Theutenbergs:
Dagbok från UD, volym 1, sid 151-221.
Dagbok från UD, volym 3 sid 184 ff.
Dagbok från UD, volym 4, sid 461-523.
Den i Dagbok från UD, volym 4, sid 463-464 återgivna dagbokstexten från 1983 /samma text
som är återgiven i den 2012 utgivna Dagbok från UD, volym 1, sid 151-221) har 2018 försetts
med följande inledande kommentar:
A. FOLKRÄTTSSAKKUNNIGES/UD:s VERSIONER
AV PROTESTNOTEN DEN 26 APRIL 1983
Inledande kommentar:
Med hänsyn till vad som blivit klarlagt sedan nedan följande
dagboksanteckningar gjordes 1983, för 35 år sedan, och vad som
klarlagts sedan Dagbok från UD volym 1 utkom i december 2012, för
6 år sedan, är det numera uppenbart att kabinettssekreterare Pierre
Schori förde ett dubbelspel i förhållande till mig. Han ”låtsas”
stödja mina rekommendationer på en starkt hållen protestnote,
inkallande av utrikesnämnden etc, fastän efterföljande kartläggning
visat (se Dagbok från UD volym 2 och 3) att Pierre Schori var primus
motor i motståndet mot en protestnote, vilket han gjorde allt för
att motverka, där han delade uppfattning med bl a utrikesminister
Bodström och Sverker Åström. Liksom f ö med hela ”Palmes
entourage”. Undertecknad författare är numera övertygad om
att Schori och ”Palmes entourage” bakom min rygg spelade sitt
”eget spel”, som gick ut på att stoppa protestnoten och minimera
uppståndelsen kring ubåtskränkningarna. Alltså måste en KGBagent
eller KGB-agenter utövat sitt inflytande så långt det bara

22. gick. Frågan om protestnote eller inte var något av en ”ödesfråga” i
förhållandet mellan Sovjetunionen och Sverige, där KGB-påverkade
agenter/kontakter alternativt kommunist- eller Sovjetsympatisörer
ålades att maximalt verka för att en protestnote skulle avstyras och
frågan om ubåtar minimeras. Det var deras huvuduppgift i det
uppkomna läget.
Som UD:s Folkrättssakkunnige hade jag dock i god tid kopplat
frågan om protestnote och möte i utrikesnämnden med mera så nära
intill mig själv att det till slut inte lyckades för ”vänsterentouraget”
att neutralisera mig och ”segla förbi mig”. Det blev i stort sett som
jag ville ha det, uppenbarligen till stor del tack vare statsminister
Palme, som tydligen delade mina synpunkter och min ”approach”
(men som i längden, efter mordet på statsminister Palme den 28
februari 1986, ledde till min avgång i protest).
464
Här nedan följer dagboksanteckningarna från 1983, vilka också har
publicerats i Dagbok från UD volym 1, men vilka av kronologiska och
innehållsmässiga skäl återges även i denna volym 4. Anteckningarna
skall således läsas under beaktande av kommentaren ovan: (se texthänvisningarna
ovan).
Inköp volymerna Dagbok från UD, volym 1-4, via www.theutenberg.wordpress.com