Ny strategi för jämlikhet är den första publikationen från den nystartade Tankeverksamheten i Göteborgs Arbetarrörelse.
Anders Nilsson & Örjan Nyström är sedan länge kända för sina skarpa analyser av svensk socialdemokrati och socialdemokratisk politik.
Denna rapport utgör inget undantag.
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Ny strategi för jämlikhet är den första publikationen från den nystartade Tankeverksamheten i Göteborgs Arbetarrörelse.
Anders Nilsson & Örjan Nyström är sedan länge kända för sina skarpa analyser av svensk socialdemokrati och socialdemokratisk politik.
Denna rapport utgör inget undantag.
Att investera i barn och utjämna livschanser är den tredje rapporten från Tankeverksamheten inom Arbetarrörelsen i Göteborg. Det är ett utdrag ur Esping Andersens gedigna forskning, efterord av Anders Nilsson och Örjan Nyström.
Facklig strategi för politikens möjligheter.losverige
En stor majoritet av LOs medlemmar vill se reformer som syftar till en politik för ökad jämlikhet och en bättre välfärd. Vi ser idag en motsatt politik – en politik där klyftorna ökar och välfärden försämras.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
Jobben först - Sverige och Ulricehamn ska tillbaka till toppen!Ulricehamnsbloggen
Socialdemokraterna i Ulricehamn har tillsammans med S i riksdagen tagit fram hur vår politik ser ut utifrån budgetmotionen som lades i riksdagen i oktober och från jobbkongressen. Siffrorna är nedbrutna i ett Ulricehamns perspektiv och ska kompletteras med vår budget för Ulricehamns kommun.
Facklig strategi för politikens möjligheter.losverige
En stor majoritet av LOs medlemmar vill se reformer som syftar till en politik för ökad jämlikhet och en bättre välfärd. Vi ser idag en motsatt politik – en politik där klyftorna ökar och välfärden försämras.
Kris i befolkningsfrågan om urbanisering och jämlikhetStaffan Lindström
Av Cecilia Dalman Eek
Ur inledningen:
Frågan om befolkning, avfolkning och demografisk utveckling har stått i centrum för Socialdemokratisk debatt och politik ända sedan mellankrigstidens arbetslöshet och sociala misär. Låg nativitet skapade oro för en med tiden allt mer åldrande befolkning och de försörjningsproblem det skulle medföra för samhället som helhet. Makarna Myrdal skrev boken Kris i befolkningsfrågan i en tid när barnafödandet var lågt och hälsoläget allvarligt. Makarna menade att om fruktsamheten skulle fortsätta minska ”så skulle vi i slutet av 1970‑talet ha nästan dubbelt så många åldringar i förhållande till individer i de arbetsföra åldrarna som nu (1934)”. Deras förslag för att öka barnafödandet var en bred social och ekonomisk välfärdspolitik som skulle skapa trygghet så att barnfamiljer vågade tro på framtiden för sig och sina barn. Socialdemokraterna mötte krisen och den sociala misären med en politik för socialt acceptabla bostäder med subventionerade hyror, barnbidrag, skollunch, arbete för både kvinnor och män och pedagogisk barnomsorg. På tio år fick politiken gott resultat. Från år 1935 ökade fertiliteten från 1,8 till 2,7 barn per kvinna.
Makarna Myrdal skrev i ett samhällsklimat där rasismen var manifest. Den idag obegripliga termen ”rashygien” var en etablerad vetenskap på europeiska lärosäten. Bland makarna Myrdals förslag fanns i första hand politiska förslag för vad vi idag kallar generell välfärd, men också sådant som idag är omöjligt att ens tänka sig. De har fått välförtjänt kritik för det och den här rapporten tar bestämt avstånd från den sortens teoretiserande runt befolkning. Det som ändå förenar deras tid med vår, är insikten att befolkningsförändringar kräver offensiv politik för generell välfärd.
Jobben först - Sverige och Ulricehamn ska tillbaka till toppen!Ulricehamnsbloggen
Socialdemokraterna i Ulricehamn har tillsammans med S i riksdagen tagit fram hur vår politik ser ut utifrån budgetmotionen som lades i riksdagen i oktober och från jobbkongressen. Siffrorna är nedbrutna i ett Ulricehamns perspektiv och ska kompletteras med vår budget för Ulricehamns kommun.
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
Ur inledningen
Jämförelser mellan olika länder i Europa lär visa att det lokala och kommunala självstyret har haft starkast förankring i Sverige och Norge. Historiker har försökt förklara det med att här saknades en stark feodalmakt och detta berodde i sin tur på att bönderna kunde dra till skogs och försörja sig där om förtrycket blev för starkt. Den medeltida bonden i Sverige hade större politisk och social frihet, deltog i större utsträckning i det politiska livet än i något annat västeuropeiskt land. Den starka centralmakten, kronan, vilade
på en allians med denna självägande bondeklass.
Kanske var det i första hand den lokaldemokratiska traditionen som gjorde att vare sig liberalismens eller socialismens revolutionära rörelser någonsin kunde göra sig riktigt gällande här. Också den långa freden efter
1809 bidrog till detta. Att det istället för militär upprustning kunde satsas på civil produktion ökade välståndet och dämpade motsättningarna. Varken statens, adelns eller kapitalisternas maktutövning blev riktigt så brutal här som i många andra länder. Med det system av ämbetsverk som under ledning av rikskanslern Axel Oxenstierna skapats under 1600-talet började en allt mer oberoende ämbetsmannakår växa fram. Maktdelningen inom staten var tydligare än på de flesta andra håll, och beslutsfattandet i ämbetsverken präglades i hög grad av rationalitet och av lojalitet mot staten framför andra
intressen.
’Klassamhälle i omvandling’ och ’Det svarta hålet socialismen’ – Två kapitel ...Staffan Lindström
Om författarna
Johan Lönnroth är före detta vice partiordförande i Vänsterpartiet,
matematiker, nationalekonom, politisk aktivist och amatörskådespelare.
Dessutom en rackare på handarbete.
Jimmy Sand är kulturvetare och kommunikatör, bördig från Grums. Aktiv
som fritidspolitiker för Socialdemokraterna i Göteborg, bl.a. i nämnden för
arbetsmarknad och vuxenutbildning samt i styrelsen för Göteborgs
stadsteater. Bloggar på jimmysand.com.
Föreliggande rapport består av kapitel två och tre i en kommande tredje väsentligen
omarbetade upplaga av Den tredje vänstern, som förlaget Korpen planerar att ge ut. Första
kapitlet gavs ut av Tankeverksamheten år 2014 under titeln Den svenska vänsterns historia.
Den tredje vänstern utkom i första upplaga med Johan Lönnroth som ensam författare på
Novapress år 1997, och i en andra omarbetad upplaga på Federa förlag 2009.
Av Ingvar Johansson
Ur inledningen:
Den svenska välfärdsstaten knakar just nu i fogarna. Och det på grund av tre helt olika samtidigt verkande processer: en svensk, en europeisk och en global. Jag tar dem i tur och ordning.
För det första, vår välfärdsstat hotas därför att den radikalt ökade strömmen av flyktingar och ekonomiska migranter gett moderaterna ett någorlunda acceptabelt skäl till att överge sitt under epoken Reinfeldt införda accepterande av välfärdsstaten. Nu kan de gå tillbaka till sin traditionella människouppfattning, den där man inte självmant säger: alla människor har lika värde. Det finns anledning frukta vad detta ideologiska återtåg kan komma att innebära för Välfärdssverige. Å ena sidan, så kan moderaterna i en koalition med de nyliberala falangerna inom Centerpartiet och Liberalerna försöka sig på en nedmontering av allt som kan kallas välfärdsstat. Å andra sidan, så kan de i en koalition med Sverigedemokraterna försöka sig på att införa en hierarkisk socialkonservativ ”välfärdsstat” där det görs stor skillnad på medborgare och medborgare; dels på flergenerationssvenskar och andra svenskar, dels på överklass och underklass.
För det andra, vår välfärdsstat hotas därför att Sverige är del av EU och förpliktigade att följa också EUs regelverk. Och det är en öppen fråga i vad mån detta i framtiden kommer att tillåta traditionell svensk välfärdspolitik.
För det tredje, den hotas därför att den allmänna globaliseringen gör att rika svenska medborgare fullt lagligt kan undandra ansenliga summor från välfärdsfinansieringen. De behöver bara flytta en del av sina enorma tillgodohavanden till lämpliga länder någon annanstans på vår planet. Dessutom är det lätt för dem att med – ur deras egna ögon sett – ”bara lite småfusk” undandra ännu större summor.
Det finns mycket stor anledning att stanna upp och också på ett relativt abstrakt plan reflektera en stund över de idéhistoriska, moraliska, politiska och ekonomiska grunderna för en allmän välfärdspolitik.
Denna skrift är ett försök.
Den innehåller fem för mig centrala begrepp som jag sällan eller aldrig ser i den vanliga tidnings och tidskriftsideologiska debatten: produktiv välfärdism, regionalisering,
subsidiaritetsprinciper, öppen kommunitär identitet och vertikal reformism.
Hillary Clinton, Keynes och olika slags keynesianismerStaffan Lindström
av Anders Nilsson
Nationalekonomer med anknytning till det Demokratiska partiet har börjat
oroa sig för Hillary Clinton.
Det sägs att hon – kanske under tryck från Bernie Sanders månghövdade
skara av anhängare – nu avviker från vad som i dessa kretsar anses vara Demokraternas
främsta tillgång, dvs. den överlägsna samhällsekonomiska sakkunskap
som partiet samlat omkring sig – ”The Economy, Stupid!” – i motsats
till Republikanernas voodoo-läror för att skyla en politik som bara gör de rika
rikare till nackdel för samhällsekonomin.
Hillary Clinton har nämligen allt oftare börjat tala om att höjda löner är ett
sätt att driva på tillväxten och återhämtningen av Förenta staternas ekonomi
efter finanskraschen 2008.1
”Det är enkelt”, sade hon nyligen i ett tal i Ohio, ”högre löner ökar efterfrågan,
vilket leder till fler jobb som driver på lönerna ytterligare. När era lönecheckar
växer blir det tillväxt i Amerika!”.2
Visserligen har Demokraterna höjda minimilöner på sitt program. Men det
är utifrån ett moraliskt och socialt argument: folk har rätt till inkomster som
man kan leva på. Att påstå att lönehöjningar skulle vara bra för tillväxten är
att svära i den nykeynesianska kyrka vars evangelium blivit nära på lag för
ansvarsfulla demokrater: lönerna kan stiga när samhällsekonomin växer, det
fungerar inte tvärtom. Inte alldeles olikt vad socialdemokratiska finansministrar brukar mena i
Sverige (utan att lägga sig i avtalsrörelserna, förstås).
Är förskolan bra eller dålig för barnen? Med utgångspunkt i en debatt i Göteborgs Posten i vintras går Sven Bremberg, forskare vid Karolinska Institutet och Folkhälsomyndigheten, igenom forskningsläget i en särskild studie för Tankeverksamheten. Förskolan förefaller ha entydigt positiva effekter för barnen. Därmed kan debatten gå från tyckande till vetande.
Kina har varit i rubrikerna under sommaren, med börsras i Shanghai och devalvering av valutan. Hur står det egentligen till med världens största land och näst största ekonomi?
Sedan några år tillbaka är Kina i färd med att skifta tillväxtstrategi, från en modell som vilat på stora utländska direktinvesteringar och varuexport, till en ny modell som bygger på egna investeringar för innovation som källa till tillväxt och inhemsk konsumtion som drivkraft för efterfrågan. Intentionerna finns uttryckta i rapporten China 2030. Building a Modern, Harmonious and Creative High Income Society, som utarbetats gemensamt av Världsbanken och den kinesiska regeringens utredningstjänst DRC (2012).
I vilken grad Kina lyckas genomföra denna ombalansering har stor inverkan på den globala ekonomi – och för Sveriges utsikter på de internationella marknaderna. Det finns anledning att titta närmare på den kinesiska utvecklingen.
I enlighet med en tradition sedan några år ger Tankeverksamheten även i år ut en sommarlektyr för stranden, hängmattan eller hammocken. I semestertider har vi ju bättre tid att läsa. Här kommer således ett blandat knippe av nyskrivet och sommarrepriser:
Anders Nilsson ger några aktuella anteckningar om Greklandskrisen
Ingvar Johansson bidrar utifrån några uttalanden av Jan Björklund med innovationen begreppet missunnsjuka
Här finns också en tidigare publicerad text om vad dagens socialdemokrater kan lära av Marx av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Slutligen reflekterar Ann- Sofie Hermansson om sorg som flyter i ett orättvist och ojämlikt samhälle i en bearbetning av en krönika som tidigare publicerats i Göteborgs-Posten
Välkommen till vederkvickande och bildande läsning!
En död Marx, en åldrad Liedman och dagens unga vänsterStaffan Lindström
Sven-Eric Liedmans nya Marxbok hyllas av en utomsocialdemokratisk vänster. Men hur ser
han egentligen på Marx, mänskliga rättigheter, politisk demokrati och marknaden?
Ingvar Johansson, professor emeritus i teoretisk filosofi och med Liedman författare till boken
’Positivism och marxism’ (1972), gör en kritisk granskning av marxismen-liedmanismen
”Jag har förtjänat det”, sade Zlatan Ibrahimović sent på kvällen den 4 september år 2014. Han hade då tidigare på kvällen blivit den som genom historien gjort flest mål i svensk herrlandslagsfotboll, och därmed i media slutgiltigt säkrat epitetet ”Svenska landslagets störste någonsin”. Också i mitt tycke kan han sägas ha förtjänat detta epitet. Men att ha förtjänat sådant som epitet och betyg är en sak, att ha förtjänat en viss lön och inkomst är en annan. Jag tycker inte att Zlatan och hans inkomstlikar förtjänar den lön och totalinkomst de har. Den rena lönen för Zlatan från Paris Saint German låg år 2014 på runt elva miljoner kronor i månaden; den totala månadsinkomsten inklusive reklamintäkter och liknande var, och är, nästan dubbelt så stor. De största fotbollsstjärnorna i Real Madrid (Cristiano Ronaldo) och Barcelona (Lionel Messi) har en totalinkomst på runt en miljon per dag. Många vicedirektörer i näringslivet, filmstjärnor och popstjärnor tjänar ännu mer, och det principiella jag säger om Zlatans inkomster anser jag vara tillämpbart även på många av dessa. Tar man begreppet förtjänad inkomst på allvar, så kan de inte sägas ha gjort sig förtjänta av den.
av David Ljung
Sysselsättningseffekter av ett frihandelsavtal mellan EU och USA
Inledning
Sedan 1,5 år tillbaka pågår förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och USA: Transatlantic Trade and Investment Partnership (TTIP).
Syftet är att främja handeln genom att sänka tullar, ta bort handelshinder som beror på skillnader i regler/standarder samt ömsesidigt öppna upp den offentliga upphandlingen. Om avtalet blev verklighet skulle det bli det största i sitt slag i världen.
Debatten om avtalet är polariserad. EU-kommissionen, som förhandlar för europeisk del, räknar med att avtalet skulle bli en rejäl ekonomisk vitamin- injektion på båda sidor Atlanten. Detta är en bild som bl.a. delas av många företag och företagsorganisationer. Andra aktörer tror på mindre goda eko nomiska konsekvenser. De pekar i stället på risker för sänkta miljökrav, oschysst konkurrens via social dumpning eller begränsningar i det demokra tiska beslutsfattandet.
Även när det specifikt gäller jobben går meningarna isär. Förespråkarna ser framför sig fler jobb, en god löneutveckling och en dynamik där jobbekva tionen i de flesta branscher blir positiv. Skeptikerna talar i stället om neutrala eller negativa jobbeffekter där lönerna pressas och flera branscher i ökad transatlantisk konkurrens får problem.
Syftet med denna korta rapport är att lite närmare analysera jobbaspekten. Hur bör man i generella termer resonera när det gäller sambanden mellan frihandel och jobb? Hur kan man mer specifikt förvänta sig att TTIP skulle påverka europeisk och svensk arbetsmarknad? Hur skulle plus och minus i jobbkalkylen se ut? Vore ett avtal av detta slag ett sätt att pressa ner arbets lösheten?
Att studera jobbeffekter av ökad frihandel är svårt. Att hitta rätt i förutsägelser om vad just TTIP skulle innebära är dessutom en extra hård nöt att knäcka. Tanken med rapporten är därför inte att ge några skarpa svar, utan att mer allmänt försöka guida den som i detta avseende vill se in i framtiden.
Det polytekniska bildningsidealet och den tredje industriella revolutionenStaffan Lindström
Arbete och bildningssyn - är inte det ett väldigt udda perspektiv på arbetslivets
framtidsfrågor idag?
Vi tror inte det. Att det kan uppfattas så beror på att diskussionen kring
arbete och arbetsmarknad under senare år blivit mycket inskränkt.
Det begrepp som mestadels används i sammanhanget är ”jobbpolitik”.
Vad som står i centrum där är det rent kvantitativa förhållandet mellan antalet
arbetsföra och arbetsvilliga människor å ena sidan och antalet arbetstillfällen
å den andra. ”Jobbpolitikens” perspektiv inskränker sig oftast till att
med makropolitisk stabiliseringspolitik skapa jämvikt mellan utbud och
efterfrågan på arbetsmarknaden, sammanfattat i begreppet ”full sysselsättning”.
Vad människor gör och får möjlighet att göra när de arbetar, och hur
detta påverkar såväl de arbetande själva som det arbetsresultat de presterar
– arbetet som kulturskapande kraft och rikedomsalstrande förmåga – är oftast
frånvarande i den diskussionen. ”Jobbpolitiken” har visat sig ha notoriskt
svårt att komma till rätta med de envist kvardröjande problem med
arbetslöshet och utslagning som sedan flera decennier plågar den moderna
arbetsmarknaden. Den rymmer inte heller några redskap för att reformera
arbetslivet i ett framtidsperspektiv, där det handlar om att knyta samman en
politik för att bemästra globalisering och teknisk omvandling på ett sätt som
befordrar ökad jämlikhet och demokratisering.
Försvarsindustrin i Europa bantades rejält efter det kalla krigets slut.
Efter att den hämtat sig under stora delar av 00-talet ledde den ekonomiska
krisen till att den återigen sattes under hård press.
Samtidigt har omvärlden blivit mer orolig igen. Konflikterna i Syrien,
Irak och särskilt Ukraina har förändrat det säkerhetspolitiska läget. Kriget
finns plötsligt på tröskeln till EU.
Därmed har debatten om försvarsindustrin nått ett vägskäl. Det står
och väger. Olika krafter drar åt olika håll.
Å ena sidan menar vissa att försvarskapaciteten i Sverige och övriga
EU är för låg givet de nya förutsättningarna. Det talas om att försvaret
och försvarsindustrin måste stärkas samt om att det europeiska försvarsindustriella
samarbetet behöver öka.
Å andra sidan anser andra att försvaret och försvarsindustrin i stället
bör minskas ytterligare. Det talas om vikten av ett bredare säkerhetspolitiskt
synsätt med fokus på konfliktförebyggande civila insatser
snarare än krigsmateriel. Det talas om att begränsa den vapenexport
som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter.
Vid detta vägskäl är det högst relevant att ställa sig frågan vart den
försvarsindustriella utvecklingen – i EU och specifikt i Sverige – egentligen
är på väg. Kan vi på ungefär 10 års sikt förvänta oss en större eller
mindre försvarsindustri? Kommer den att vara annorlunda? I så fall hur?
Vilka blir konsekvenserna på arbetsmarknaden? Kommer försvarsindustrin
att generera intressanta framtidsjobb, eller kommer den snarare
att lämna ett tomrum av förlorade arbetstillfällen?
Syftet med denna rapport är inte att ge glasklara svar på alla frågor,
utan snarare att ge en kort och enkel bakgrund till de omständigheter
och trender som svaren skulle kunna utgå från. Til syvende og sidst är det
alltid svårt att försöka förutsäga framtiden.
På sin väg mot den avslutande summeringen tar
Ett stort antal organisationer inom funktionshinderrörelsen har gått samman och anlitat Dan Andersson, fd chefsekonom på LO, för att göra en samhällsekonomisk analys av vinster och kostnader med en förstärkt diskrimineringslag. Hans rapport, "Dörrarna stängs innan alla fått plats" hittar Du på anan plats här på Slideshare. Här är funktionshinderrörelsens egna analyser utifrån den rapporten.
av Lars Ag, Bo Elmgren, Helmuth Föll, Sune Gidgård & Stig Lahti
"Den goda arbetsmarknadspolitiken måste återupprättas och vidareutvecklas.
Det kräver stora och ofta hittills helt oprövade insatser för utbildning, rehabilitering,
praktik, arbetsprövning, vägledning och mycket, mycket annat.
Arbetsmarknadsinsatserna bör breddas och använda nya medel, sådant som
tidigare inte har fått kallas arbetsmarknadspolitik. Även längre och mera
avancerade utbildningar, också på akademisk nivå."
I Göteborg tillämpar vi inte Lagen om valfrihetssystem (LOV) inom hemtjänsten, utan har i egen regi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande.
När det gäller vilka tjänster som kommunen ska utföra i egen regi, och vilka man med fördel kan lägga ut på uppdrag till andra aktörer, så tycker vi socialdemokrater att man ska se pragmatiskt på frågan utifrån vad man kan bedöma är bäst ur ett brukar- och medborgarperspektiv. Den för oss viktiga värderingsbaserade principfrågan är att välfärdstjänster ska finansieras solidariskt och vara tillgängliga för alla på lika villkor, inte om staden utför dem själv eller ger någon annan aktör uppdrag att göra det.
Inom exempelvis Vuxenutbildningen i Göteborg lägger vi ut det mesta på upphandling. Det är till fördel för medborgarna, som därigenom får tillgång till en omfattande bredd i kursutbud och utbildningsformer, vilket staden inte skulle klara på egen hand. Genom att vi upphandlar verksamheten får vi också en större möjligheter att flexibelt anpassa utbudet efter medborgarnas förändrade behov och önskemål än om vi drivit den i egen fast organisation.
När det gäller hemtjänsten är det annorlunda. Det är en mer homogen verksamhet och det finns inte samma fördel av att ha många utförare med olika specialiteter som inom vuxenutbildningen. Forskningen har visat att för dem som har hemtjänst är det viktigare att ha inflytande över hur tjänsterna utförs, än vem som ska göra dem (Edebalk och Svensson 2005, Löfström 2007).
I stället för LOV har vi infört Göteborgsmodellen för ökat självbestämmande inom hemtjänsten. Det handlar just om att brukarna ska ha möjlighet att bestämma från dag till dag vad man vill ha hjälp med. Man ska kunna säga att i dag tycker jag inte att det behöver städas, men krukväxterna skulle må bra av att skötas. Eller att jag i stället vill ha hjälp med att komma ut i parken en stund.
Parallellt med detta har vi satsat på utbildningsinsatser för personalen genom att införa en kompetensstege, och vi arbetar systematiskt med att minska deltider och timanställningar, vilket vi ser som en fråga om att främja både goda anställningsvillkor och hög kvalitet i verksamheten.
I Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index för hemtjänsten får den högre betyg av brukarna i Göteborg än exempelvis i Stockholm där man tillämpar LOV.
Det gäller generellt att brukarna i kommuner med LOV (68 stycken) inte är mer nöjda med hemtjänsten än i kommuner som bedriver den i egen regi (222 stycken). Tvärt om är det genomsnittliga betyget i Socialstyrelsens Nöjd-Kund-Index snäppet lägre för kommuner med LOV, även om skillnaden inte är så stor med ett indexvärde på 76,1 jämfört med 76,4 för kommuner utan LOV.
Mänskligheten har mycket gemensamt, än tydligare så när man blickar framåt. Där väntar sådana utmaningar som kräver samarbete också över statsgränser, oaktat och utan envis fasthållning vid ideologisk ankarplats. Det är inte så att dessa frågor är främmande och nya på den publika dagordningen. Inte alls, men allt klarare är att många av dem tränger på än hårdare och får betydelse i långt högre grad än tidigare. Och förändringarna i det globala landskapet har en ofantlig räckvidd, de angår och påverkar oss alla. Just detta medför att hantering av och lösningar på utmaningarna på ett eller annat sätt och på åtskilliga punkter måste vara globala, alltså en värld i samarbete.
Dessa utmanande processer pågår med brutal kraft och löper parallellt. Var och en av dem är omvälvande och svårhanterbar. Att de uppträder i tiden på samma gång, gör saken än svårare, väsentligt mer krävande.
- En starkare ekonomisk politik är nödvändig.
Ur Sammanfattningen
Är det möjligt att nå en arbetslöshet under fyra procent? Socialdemokratins arbetslöshetsmål är att ha EUs lägsta arbetslöshet år 2020. I regeringens egna bedömningar hamnar dock arbetslösheten år 2020 på 6,2 procent. Det är långt från den nuvarande lägsta arbetslösheten i EU som är 3,7 procent i
Tjeckien. För att kunna nå 3,7 procent år 2020 krävs en minskning av arbetslösheten med ytterligare cirka 135 000 personer givet den förväntade ökningen av befolkning och arbetskraftsdeltagande. För att detta ska vara möjligt krävs en sysselsättningsökning på cirka 270 000 personer.
I denna rapport argumenteras för att detta kan vara möjligt. Men det förutsätter en förändrad ekonomisk politik.
Ressentiment - socialpsykologiska aspekter på ojämlikhetStaffan Lindström
”Ressentiment” är ett missnöje med utvecklingen och tidens ordning som alltid riktas mot ”de
andra”. Innebörden varierar med betraktaren och utsiktspunkten i klassamhället. Örjan
Nyström granskar hur begreppet har använts av bl.a. Nietschze, Scheler och Wendy Brown,
och diskuterar socialpsykologin hos vår tids kommunitära reaktioner i ett ojämlikt samhälle.
Palme och den socialdemokratiska utopin - en bitvis självbiografisk betraktelseStaffan Lindström
av Johan Lönnroth
Förord av Anders Nilsson:
Där 30 år sedan Olof Palme mördades. Tankeverksamheten ger ut en
rapport om hans tid och gärning av en kritiker - Johan Lönnroth.
Palmes eftermäle är skevt. Han förknippas främst med det internationella engagemanget (Sydafrika, Vietnam, Tjeckoslovakien) samt diverse affärer. Men det som var socialdemokratins stora gärning under hans tid, och som han i hög grad var drivande för, sammankopplas sällan med honom
- utbyggnaden av den offentliga sektorn, sambeskattningens avskaffande och kvinnors intåg på arbetsmarknaden, föräldraförsäkringen, förskolereformen och utbyggnaden av utbildningssektorn.
Det är reformer som nu är så fast förankrade i samhället att det skulle vara politisk självmord för de partier som då rasade mot detta rödglödgade socialistiska vansinne att idag ifrågasätta det.
Man kan säga att partiet under hans ledarskap drev igenom makarna Myrdals radikala program från 1930-talet början. Att detta inte var ett självklart vägval för socialdemokratin tre decennier senare framgår av det faktum att partiet år 1965 lade fram förslag om vårdnadsbidrag, och många ansåg att reformarbetet var färdigt med 1950-talets socialförsäkringar
och ATP.
Så här i efterhand framstår Palmeperiodens reformvåg från slutet av 1960-talet och ett decennium framåt som det kanske mest bestående resultatet av socialdemokratins långa regeringsinnehav under 1900-talet. Det förändrade Sverige på ett avgörande sätt. Jämlikheten och den individuella friheten ökade på djupet i samhället på ett sätt som inga andra politiska reformer har åstadkommit.
Men eftermälet har nog också präglats av att Palme med tiden slets ner av hatet, politiska motgångar och tidsvändan.
I en mening kan man säga att Johan Lönnroths text på sitt sätt är en äreräddning av Olof Palme – även om det inte är någon hyllningsskrift och den behandlar de svåra åren i hans gärning. Med kritisk realism tecknas gestalten av en idéburen pragmatiker i en tid som blev allt besvärligare att hantera för socialdemokratin. Med självupplevd erfarenhet om det problematiska mötet mellan socialismens ideal och verkligheten under dessa år gör Lönnroth upp med en idealbild av Palme som i efterkommande strider inom arbetarrörelsen har odlats på sina håll. Det är bra.
Palme är värd att minnas som han var och inte som djävul i någras ögon och helgon i andras.
av Bosse Elmgren
Om författaren:
Bosse Elmgren är med mer än 60 år som aktiv socialdemokrat en av arbetarrörelsens veteraner. Med kortare erfarenheter av skogs- och industriarbete har han ägnat större delen av sitt yrkesliv som journalist och funktionär i det socialdemokratiska partiet, bl.a. på partistyrelsens kansli och som politisk sekreterare för fullmäktigegruppen i Göteborg. Tankeverksamheten gav 2010 ut rapporten Arbetsförsäkring åt alla! av honom tillsammans med Lars Ag, Helmuth Föll, Sune Gidgård och Stig Lahti. Numera bosatt i Södertälje, där han tidigare i år fick ABF:s pris som årets folkbildare för insatser i det lokala arbetet.
Utdrag ur Kapitel 1
Tillsammans kan vi göra så mycket
Hej, Du som läser det här långa brevet!
Jag har en allvarlig fråga till Dig. Vill Du leva i ett samhälle och en värld:
… som inte är uppbyggda på samhällsklasser utan av jämlikar, på alla
människors lika värde,
... där utvecklingen bestäms främst genom demokratiska beslut efter
tankeutbyte mellan människor, inte i första hand av affärsuppgörelser,
privata vinstintressen eller en ”utveckling” som vi tycker oss stå maktlösa
inför,
… där det råder demokrati på alla områden, politiskt, socialt, kulturellt
och ekonomiskt,
… där alla klimathot och hot mot mänsklighetens överlevnad har undanröjts,
... där människorna lever i fred och trygghet och med goda levnadsvillkor,
där livets goda är rättvist fördelat och där var och en kan utvecklas
efter sina bästa stämningars längtan,
… där det råder yttrande- och informationsfrihet, där olika uppfattningar
bryts mot varandra i en generös anda,
... där alla har tillgång till ren luft, rent vatten och en bra miljö i övrigt,
… där vi alla får känna att vi behövs, där det finns arbete åt alla med
goda arbetsvillkor,
... där vi människor ställer upp för varandra och försöker bidra med
att göra vårt bästa, där vi försöker ta vara på varje människas vilja och
förmåga,
… som präglas av gemenskap och gott kamratskap?
Detta är en dröm, en vision som till viktiga delar har funnits med i
7
arbetarrörelsen sedan dess barndom. Men som också har vuxit sig stark
inom och tack vare miljörörelsen och olika freds- och solidaritetsrörelser.
Om Du svarar ja på min fråga så tycker jag att vi ska arbeta tillsammans
för att den visionen också ska prägla mänsklighetens framtid.
av Anders Nilsson
ur inledningen:
EU:s politiska kris kring Grekland under våren och sommaren avslutades med kapitulation under galgen för Syrizas konfrontationspolitik. Denna hade förbrukat allt förtroende för den grekiska regeringen hos övriga Euroländer. Uppbackning av intellektuella som Jürgen Habermas, Thomas Piketty och Paul Krugman och en grekisk folkomröstning hjälpte inte. När det kom till kritan fanns ingen kraft att sätta bakom orden. Men villkor för nödhjälp som uppfattas som förödmjukande bär med sig en risk att många greker ser det nynaziska Gyllene gryning som den enda återstående oprövade alternativet.
Man måste få balans i de offentliga finanserna i Grekland, och grekerna behöver göra upp med den gamla klientism- och korruptionskultur som är en del - dock mindre - av förklaringen till den ekonomiska krisen. Men ekonomiskt framåtskridande kan inte åstadkommas med enbart piska; det behövs morötter också.
EU borde ägna större uppmärksamhet åt vad som är grundproblemet i Eurozonens underskottsländer runt Medelhavet: den eftersläpande produktivitetsutvecklingen. En del av ECB:s jättelika program om 500 miljarder Euro för att motverka deflationen borde kunna avsättas för direkta realinvesteringar i dessa länder, i stället för att bara injiceras i den finansiella sektorn med osäkra spridningseffekter till den reala ekonomin.
Förord
Socialdemokraterna håller kongress 29-31 maj i år. Vi föreslår att kongressen beslutar om en Jämlikhetsutredning i enlighet med innehållet i denna rapport.
Ett sådant beslut ryms, menar vi, väl inom de teman – Jobb och Folkrörelse – som ska behandlas; för övrigt är kongressen som partiets högsta beslutande organ fri att fatta de beslut den finner lämpligt. Den arbetsmarknads- och välfärdsmodell som Socialdemokratin inrättade i Sverige under 1900-talet var länge oerhört framgångsrik för att främja ökad jämlikhet. Men det är i dag uppenbart att trender och tendenser i samhällsutvecklingen som i hela Västvärlden driver fram ökade klyftor är i kraft även i vårt land. Också under de tolv åren med socialdemokratiskt styre mellan 1994 och 2006 tilltog ojämlikheten i Sverige.
Vi har nu en rödgrön regering i ett besvärligt parlamentariskt läge. Förutsättningar för offensiva socialdemokratiska reformer under innevarande mandatperiod tycks begränsade. Desto större anledning att inleda förberedelser för ett genomgripande program för ökad jämlikhet att möta väljarna med i 2018 års valrörelse och vinna mandat för i kommande regeringsperiod.
Ann-Sofie Hermansson, Anne-Marie Lindgren, Anders Nilsson, Örjan Nyström, Christer Persson och Levi Svenningsson
rapport av Anders Nilsson
Ur inledningen:
Det händer mycket i världsekonomin nu – stora, hastiga förlopp vars konsekvenser är svåra att förutse. Variablerna har sedan några månader tillbaka börjat spreta vilt (därav de många diagrammen i denna rapport). Det är som ett urverk där fjädern spänts för hårt, en spärrhake har släppt och kugghjulen går loss i spinn. Man kunde hoppas att Baruch Spinoza ännu levde och var urmakare i stället för linsslipare; här måste man nämligen se delarna och helheten på en gång. Läget kan snabbt bli instabilt med okontrollerade krisreaktioner.
Man kan inte utesluta att vi befinner oss i inledningen till en omstörtande omstrukturering av den globala ekonomin och dess institutioner. Men inget är givet. Osäkerheten är fundamental.
Två essäer av Örjan Nyström
Med anledning av att Tankeverksamhetens medarbetare Örjan Nyström har utnämnts till hedersdoktor vid Göteborgs universitets samhällsvetenskapliga fakultet ger vi ut två tidigare opublicerade essäer av honom: Samhällskritik och civilisationskritik - 68-diskursens historiska rötter och Upptäckten av jaget - upptäckten av samhället. Det är pejlingar på djupet av den samhälleliga existensen av ett slag som länge saknats i socialdemokratins och arbetarrörelsens idédiskussioner.
Av Anders Nilsson och Örjan Nyström
Det ser ut som om vi har en socialdemokratisk regeringsbildare igen. Men det är en i historiskt perspektiv starkt försvagad socialdemokrati som måste söka regeringspartners i ett besvärligt parlamentariskt läge. Under decennier har vi kunnat iaktta hur reformismen i hela Västvärlden oavlåtligt tunnats ut, förlorat sin samhällsförändrande kraft och tappat folklig förankring. Den under ett halvt sekel på 1900-talet praktiskt taget statsbärande svenska arbetarrörelsen har nu normaliserats till vad som blivit standard för europeisk socialdemokrati – ett parti som samlar mellan en femtedel och en tredjedel
av valmanskåren. Det torde vid det här laget vara omöjligt att längre förklara detta med tillfälligheter eller subjektiva tillkortakommanden av olika slag. Det är nödvändigt att ställa frågan om det inte är så att de samhällsförändringar
som pågår föranleder omprövningar och utvecklingar av
den socialdemokratiska reformismens strategier och metoder, utmaningar som partierna hittills inte förmått konfrontera.
Från defensiv till offensiv och framåtsyftande socialdemokratiStaffan Lindström
av Colin Crouch
Ur inledningen:
Den europeiska socialdemokratin behöver skakas ur den defensiva hållning den nu har försjunkit i under många år. Det finns ingen anledning att befinna sig i denna position alls. Ojämlikhet har återigen blivit en huvudfråga; storföretagens makt skapar en mängd problem för konsumenterna, löntagarna och medborgarna; ignoransen av kollektiva behov leder till skrämmande miljöförstöring. Det handlar i allt om områden där socialdemokratin har starka positioner och den nyliberala kapitalismen är som mest sårbar. Vi behöver nå en förståelse för paradoxen varför socialdemokraterna, trots detta, i de flesta länder är tillbakapressade medan nyliberalismen triumferar; och på så sätt undersöka vilka förändringar den socialdemokratiska politiken behöver för att ta sig ur försvarspositionerna och hämta ny styrka – tillsammans
med den gröna och andra sociala rörelser i en ny allians som är mer integrerad än rödgröna valkoalitioner.
Om författaren:
Colin Crouch är professor emeritus vid University of Warwick och knuten till Max
Planck Institutet för samhällsstudier i Köln. Han har skrivit en lång rad böcker, bl.a.
Post-democracy (2003), The Strange Non-Death of Neoliberalism (2011) och
Making Capitalism Fit for Society (2013).
Socialdemokratin och skapelsen av allmänintresset bermanStaffan Lindström
Trots att dessa frågor vid första anblicken tycks enkla och raka, så har
diskussionen om den relativa betydelsen av egennytta och allmännytta länge
splittrat samhällsvetare, politiska tänkare och allmänna observatörer av
politiken. Åtskillig modern samhällsforskning utgår från att politiska handlingar
främst är motiverade av egennytta. I en hypotetisk värld vägleds
väljare av sina plånböcker, partier röstmaximerar och byråkrater strävar
efter större budgetar. Å andra sidan antar den klassiska politiska filosofin att
det finns ett ”gemensamma bästa”, och att förekomsten av medborgare som
sluter upp kring detta är av avgörande betydelse för ett sunt och väl
fungerande styrelseskick.
Tankeverksamhetens nya rapport innehåller tre texter.
1. Regeringens skolmisslyckande
av Anna Johansson, Linus Glanzelius, Jan Nilsson & Olle Ludvigsson
2. Om den svåra farsoten GERM som angriper skolor världen över
av Pasi Sahlberg
3. Essa Academy – ett exempel
av Anders Nilsson
3. Ny strategi för jämlikhet
Anders Nilsson & Örjan Nyström
Tankeverksamheten inom arbetarrörelsen i Göteborg 2011
3
4. Författarna svarar själv för framlagda uppfattning och slutsatser i
Tankeverksamhetens skrifter. Ansvarig utgivare: Ann-Sofie Hermansson.
www.tankeverksamheten.se
4
5. Förord
Inom socialdemokratin behöver vi framöver många, livliga och väl underbyggda
diskussioner för att ge svar på frågorna om hur vi ska nå längre i våra
strävanden mot ett samhälle där alla får plats och tas i anspråk, ett samhälle som
förenar ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Vilka strategiska val behöver
vi göra, mot vilka punkter ska vi rikta strålkastarljuset?
Att åstadkomma största möjliga frihet för varje enskild människa och genom
politiska reformer uppnå ett tillstånd där var och en av oss har möjlighet att
förverkliga ”våra bästa stämningars längtan” är socialdemokratins stora och
svåra uppgift. Ska detta mål kunna förverkligas krävs jämlikhet, annars kommer
ofrånkomligt vissa människors frihet breda ut sig på bekostnad av andras. Under
flera decennier var svensk socialdemokrati världsbäst på att åstadkomma just en
ökad jämlikhet, men de senaste decennierna har denna utveckling avstannat och
på flera områden till och med vänts till sin motsats.
Såväl de sätt ojämlikheten yttrar sig på som jämlikhetens förutsättningar har på
ett genomgripande sätt förändras sedan arbetarrörelsens pionjärer reste krav
om åtta timmars arbetsdag, eller sedan sjuttiotalets omfattande reformer på
arbetslivets och jämställdhetens områden. Därav finns ett stort behov av att
finna ut nya arenor och nya strategier för att i dagens och framtidens samhälle
uppnå ökad jämlikhet.
I denna text lyfter författarna Anders Nilsson och Örjan Nyström fram två sådana
arenor, nämligen arbetslivet och familjen. Med stöd i såväl arbetarrörelsens
erfarenheter i Göteborg som forskning inom olika områden lyfter de fram både
problemställningar och mer eller mindre konkreta förslag till lösningar.
Denna text är den första som publiceras av den nystartade Tankeverksamheten
inom arbetarrörelsen i Göteborg. Min förhoppning är att den ska leda till både
intellektuella diskussioner och praktiska politiska förslag och följas av fler inspel
i den socialdemokratiska idédebatten.
Anna Johansson
Ordförande Socialdemokraterna i Göteborg
5
7. Ny strategi för jämlikhet
Ett av de mer uppmuntrande dragen i diskussionen om vägarna ut ur
socialdemokratins kris är ett förnyat fokus på jämlikhet. Ingen fråga torde vara
mer central för att mejsla ut den socialdemokratiska särarten som politisk
rörelse. Men diskussionen måste bättre än hittills förankras i realiteter – dels
hur drivkrafterna ser ut bakom den ökade ojämlikhet som vid det här laget
pågått i flera decennier, dels hur förutsättningarna ser ut för att vända trenden i
det nuvarande skedet av strukturomvandling. Här har faktiskt mycket lite
konkret än så länge kommit ut ur diskussionen.
Två hävstänger för ökad jämlikhet har historiskt stått i centrum för
socialdemokratin: dels inkomstutjämning, dels satsning på en mer jämlik
skolutbildning. Man skulle kunna tala om en strategi för att samtidigt
åstadkomma jämnare startvillkor (skolan) och jämnare utfall (inkomsten) - det
förra genom en utjämning av tillgången till utbildningssamhällets alla nivåer, det
senare genom olika omfördelningsinstrument för att utjämna inkomsterna. På
båda dessa områden har under de senaste perioderna av socialdemokratiskt
regeringsinnehav framgångarna uteblivit - för att inte säga vänts i bakslag, vilket
nu forceras under den nuvarande moderatledda regeringen. I en förnyad
jämlikhetsdebatt är det frestande att rikta hela uppmärksamheten på just på
dessa områden – att ta nya tag för att åstadkomma en demokratisering av
utbildningssamhället och en mer radikalt omfördelande inkomstpolitik via
lönebildning, skatte- och välfärdssystem.
För säkerhets skull vill vi redan från början betona att vi långtifrån vill bortse
från behovet av nya grepp på dessa båda områden. Men vår utgångspunkt är att
den ensidiga inriktningen på just dem i jämlikhetsdiskussionen är otillräcklig
och i vissa avseenden kontraproduktiv.
Vad skolan beträffar har ju den sociala snedrekryteringen till högre utbildning
efter den vändning som enhetsskolans införande och 60-talets utbildnings-
reformer innebar inte bara bestått utan på senare år rentav förstärkts. Samtidigt
har betydelsen av skolutbildning för människors livschanser ökat och i dagens
strukturomvandling blivit helt fundamental. Förvisso finns mycket att säga om
bristerna i de senaste decenniernas utbildningsreformer. Men utvecklingen visar
att det finns begränsningar i den påverkan på samhällets klassklyftor som man
kan åstadkomma genom reformer och pedagogiska experiment inom skolans
7
8. väggar. Det finns anledning att tona ner den avgörande roll som utbildning givits
i socialdemokratin (och för övrigt också i den allmänna debatten) för att utjämna
människors livschanser. Vi ska återkomma till denna fråga längre fram.
Vad inkomstomfördelningens möjligheter anbelangar är en likartad reflexion om
behovet av att vidga perspektiven på sin plats. Visst kan något göras för att
återställa principen om skatt efter bärkraft. Men ett övergripande problem på
skattepolitikens område i ett framtidsperspektiv är att värna skattebaserna i
stort, med ett möjligt utrymme för en höjd skattekvot om detta visar sig
önskvärt eller rentav nödvändigt för att klara växande behov och efterfrågan.
Det finns två omständigheter som talar för att det senare kommer att bli fallet.
Den ena är befolkningsutvecklingen med en växande andel äldre och snart
stagnerande antal personer i yrkesaktiva åldrar. Den andra är att med stigande
levnadsstandard efterfrågar människor mera av sociala tjänster som sjukvård
och utbildning. Om vi vill hålla fast vid vår modell att dessa nyttigheter i
huvudsak finansieras solidariskt och fördelas efter behov, så är det på sikt
nödvändigt att låta skattekvoten stiga i takt med den allmänna inkomst-
utvecklingen (som den faktiskt gjorde under hela den långa framgångsperioden
för socialdemokratin under 1900-talet). Annars kommer inte det offentliga
utbudet av välfärdstjänster att hänga med den ökande efterfrågan. Då har
medborgarna inget annat val än att i ökad utsträckning vända sig till marknads-
förd sjukvård och utbildning, vilket vi vet både driver på ojämlikheten och leder
till suboptimering i förhållande till hur behoven fördelas i befolkningen.
Strategin för att motverka detta måste vara att säkerställa att utbudet av
offentligt finansierade välfärdstjänster svarar väl mot medborgarnas efterfrågan,
såväl vad gäller tillgänglighet som kvalitet. Om så är fallet finns empiriskt stöd
för att det finns en bred acceptans att betala de skatter som fordras.1 Dock bör
man tillägga att det antagligen förutsätter att skatteuttaget uppfattas som
rättvist fördelat. På den punkten finns ingen given sanning, utan bedömningen
av vad som är rättvist färgas av bedömarens position. Mellanskiktens
uppslutning bakom den generella modellen är av kritisk betydelse för dess
livsduglighet. Sannolikt begränsas möjligheterna att vinna stabilt väljarstöd för
en successiv höjning av skattekvoten i takt med den allmänna inkomst-
utvecklingen om politiken samtidigt inriktas på att de bättre ställda i samhället
ska bidra med en växande andel av skatteintäkterna. Exakt var denna restriktion
sätter gränsen för hur långt skattepolitiken kan drivas i utjämnande syfte är
svårt att säga, men att den finns torde vara svårt att bestrida.
1Stefan Svallfors vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet har vid sex tillfällen sedan
1981, senast i fjol, undersökt befolkningens inställning till välfärdspolitiken. Tämligen stabilt
över tid är cirka tre av fyra svenskar beredda att betala mer i skatt för sjukvården, äldreomsorgen
och skolan.
8
9. Samtidigt är det så att ju mer vi kan hålla samman lönebildningen, desto mindre
blir behovet att omfördela med skatter, offentliga tjänster och transfereringar.
Kanske finns det en del som kan göras på detta område. Vi har föreslagit att
arbetsgivareavgifterna görs progressiva, inte för att öka skatteuttaget och
omfördela mera utan som ett incitament för en mer sammanhållen
lönebildning.2 Då en sådan progressivitet betalas av arbetsgivaren och bara har
indirekt betydelse för individernas inkomster och beteenden undviks de
samhällsekonomiskt negativa marginaleffekter som följer av progressiva
inkomstskatter. Möjligen kan en sådan förändring av skattepolitiken också
främja tillväxten av relativt lättillgängliga arbetstillfällen i servicesektorn, vilka
skulle bli lindrigare taxerade än anställningar med högre kunskapsinnehåll,
förädlingsvärden och löner. Men man kan inte blunda för att en sådan politik
står inför starka motkrafter i en utveckling av snabb strukturomvandling i
kombination med växande arbetskraftsbrister, med risk för ökade obalanser
mellan brist- och överskottsområden på arbetsmarknaden och en lönebildning
som splittras i okontrollerade former.
En viktig omständighet i sammanhanget är kollektivavtalsparternas försvagning.
Mycket uppmärksamhet har ägnats åt LO-förbundens fallande medlemsantal,
både till följd av strukturella förändringar på arbetsmarknaden och a-kassans
fördyring och försämring. Men frågan är om inte den organiserade arbetsgivar-
sidans avmattning är mer anmärkningsvärd i ett längre tidsperspektiv. Det
gamla SAF var en verklig maktfaktor inom näringslivet som faktiskt hade
muskler att bestämma över företagen, medan Svenskt Näringsliv idag har
marginaliserats till ett huvudsakligen opinionsbildande uppdrag och har
betydande svårigheter att upprätthålla en samlad arbetsgivarfront i avtals-
rörelserna. De organiserade parternas förmåga att av egen kraft vara löne-
normerande i en tid av växande arbetskraftsbrister kan sättas i fråga, vilket
utgör bakgrunden för vårt förslag om en stödjande utformning av progressiva
arbetsgivareavgifter. Det handlar dock snarare om en broms mot växande
löneskillnader i oordnade former än en aktiv kraft för ökad jämlikhet.
Kort sagt: något annat måste tillföras. Vi måste söka upp andra, kompletterande
kraftfält för jämlikhetspolitiken.
2 Nyström, Örjan & Nilsson, Anders, Den globala utmaningen och jämlikhetens grunder, Stockholm:
Arbetarrörelsens Tankesmedja 2011 s. 97 f. Man kan mena att socialförsäkringarna redan till sin
effekt är progressiva genom att avgifterna är proportionella mot lönen medan ersättningarna
begränsas av tak. Anna Hedborgs utredning (SOU 2006:86) visade på betydande omfördelnings-
effekter i socialförsäkringssystemet. Vårt förslag handlar om något annat, nämligen att motverka
tendensen till ökad lönespridning genom att lägga en broms på lönebildningen med ett mot
inkomsten progressivt avgiftsuttag.
9
10. I olika sammanhang har vi argumenterat för att en övergripande ledtråd i denna
sökprocess är att utveckla politiken för ökad social rörlighet.3 Vi vill i denna
skrift mer konkret peka ut de två arenor vi menar att socialdemokratin därvidlag
framförallt måste ta itu med: arbetslivspolitiken och familjepolitiken. Dessa två
politikområden angriper den sociala rörligheten på två olika samverkande
områden: familjepolitiken berör den sociala rörligheten mellan generationerna
(att bryta det sociala arvet), arbetslivspolitiken inom generationerna
(återkommande chanser genom det livslånga lärandet).
Som helhet har de en potential att åstadkomma något mer än bara enstaka
klassresor. Vi talar om ett helt klassamhälle på resande fot på färd mot ökad
jämlikhet. Ändå har de hittills spelat en underordnad roll i socialdemokratins
försök att hitta tillbaka till en sammanhängande jämlikhetspolitik (som sannolikt
är det mest effektiva verktyget för att också driva på utvecklingen av
jämställdhet, vilken också gått i stå sedan framgångarna under 1970- och 80-
talen). Det innebär faktiskt att de två arenor som utan tvivel är de mest
betydelsefulla i de flesta människors liv – familjen och arbetet – har kommit
något ur fokus för socialdemokraternas uppmärksamhet.
Arbetslivspolitiken
Arbetslivets villkor har praktiskt taget försvunnit som reformpolitisk arena för
socialdemokratin sedan 1970-talets samlade offensiv på detta område. Samtidigt
har den innevarande vågen av strukturomvandling på ett genomgripande sätt
förändrat förutsättningarna för en demokratiserande och utjämnande politik. Å
ena sidan har globaliseringens utmaningar språngvis ökat kraven på en flexibel
och mångkompetent arbetskraft. Å andra sidan har samma utveckling visat sig
leda till en omfattande utsortering av dem som inte motsvarar de nya
prestationskraven och höga barriärer för dem som hamnat utanför arbetslivet.
På samma gång har osäkerheten ökat på arbetsmarknaden i dess helhet, både
bland dem som kastas ut och in i dess periferi av korttids- och bemannings-
anställda och bland den ”kärnarbetskraft” som utsätts för ständiga omorgani-
sationer och omställningskrav. En obönhörligt framväxande arbetskraftsbrist till
följd av befolkningsutvecklingen kommer att skärpa alla dessa utmaningar.
Situationen ropar på en samlad politik för att vårda, utveckla och framför allt
hushålla väl med våra humankapitalresurser.
3Se den valanalys, Åter till den sociala ingenjörskonsten, vi publicerade inom ramen för Arena-
gruppens valutvärderingsprojekt hösten 2010 samt boken Den globala utmaningen och jämlikhetens
grunder (se föregående fotnot).
10
11. Politikens reträtt från arbetslivet har gjort att vi idag nästan bara diskuterar
insatser utifrån, på arenor utanför arbetsplatserna. Vi diskuterar förändringar i
försäkringssystem och rehabiliteringssystem, vi diskuterar
arbetsmarknadspolitiska åtgärder och vi diskuterar utbildningssystemet. Allt
detta är nog gott och väl, men verkliga framsteg kräver att vi river muren till den
värld där problemen uppstår och där lösningar kan öppna för verkliga
genombrott när det gäller ökad jämlikhet och demokratisering.
Kort sagt - politiken måste in på arbetsplatserna.
I rapporten Globaliseringens utmaningar och jämlikhetens grunder för
Arbetarrörelsens Tankesmedja tidigare i år lyfte vi fram två konkreta exempel
på vad detta skulle kunna innebära:
• Dels ett nytt omställningssystem för att öka utrymmet för arbetskraft som har
svårt att motsvara produktivitetskraven i nya slimmade, flödesorienterade
arbetsorganisationer. Detta baseras på en ny, trepartsbaserad förhandlingsarena
som vi har kallat arbetsanpassningsgrupper4
• Dels en utveckling av valideringsverksamheten så att den blir en integrerad
del av ett arbetsplatsanknutet livslångt lärande samt att validering även används
som ett instrument för att utveckla mer flexibla arbetsorganisationer, så att de
anställdas reella kompetenser och kreativitet bättre kan tas tillvara5
När det gäller det nya omställningssystem vi föreslår handlar det om att använda
resurser som samhället idag lägger på att försörja människor utanför arbets-
marknaden på ett lite klokare sätt, nämligen att använda dessa pengar för att
bereda plats för människor inne i arbetslivet genom anpassning av arbets-
uppgifter och prestationskrav utifrån individernas förutsättningar. Det är inte
någon ny, regelstyrd arbetsmarknadspolitisk åtgärd vi har i tankarna, utan en fri
förhandlingsarena där allt är möjligt och tillåtet så länge parterna i den lokala
arbetsanpassningsgruppen – facket, arbetsgivaren och samhällets företrädare –
är överens.
4 Förslaget har presenterats mera ingående i ett flertal sammanhang alltsedan 2004, då det först
fördes fram i en gemensam rapport från LO Göteborg och Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt,
Återupprätta arbetslinjen. Se även vår bok Reformismens möjligheter, Stockholm: Premiss förlag 2008
samt vår rapport Strukturomvandlingen och trygghetssystemen, Stockholm: Arbetarrörelsens
Tankesmedja 2009.
5 Validering är systematisk metod att kartlägga, värdera och dokumentera kunskaper och färdigheter
som människor har tillägnat sig på annat sätt än genom det formella utbildningsväsendet i Sverige,
exempelvis genom yrkes- och livserfarenheter eller ej behörighetsgivande utbildningar som
internutbildningar i arbetslivet, studiecirklar m.m. Se Mot en nationell struktur – Validerings-
delegationens slutrapport, Stockholm 2007. I en tätposition i landet när det gäller att utveckla metoder
för validering finns Meritea AB, ett av Göteborgsregionens kommunalförbund helägt bolag där
arbetsmarknadens parter ingår i styrelsen.
11
12. Vi tror att det är en mer framkomlig väg att komma tillrätta med det verkliga
samhällsproblem som moderaterna har satt ljus på med begreppet ”utan-
förskap”, men som piskan i deras ”nya arbetslinje” hittills visat sig oförmögen att
påverka. Man kan anta att det annalkande skiftet i befolkningsutvecklingen
kommer att få såväl offentliga som privata arbetsgivare mer benägna att ta
tillvara de outnyttjade arbetskraftsreserver som finns, i synnerhet om det finns
en morot i form av en medfinansiering från samhällets sida. Därmed
undkommer vi de ekonomiska och sociala missförhållanden som oundvikligen
skulle bli följden om den moderata politiken för sänkta reservationslöner
verkligen fick genomslag.
Den uppläggning vi föreslår har – som vi ser det – två stora fördelar. Den första
rör förhållandet att subventionerade anställningar alltid är problematiska. Det
finns risker för undanträngning av andra osubventionerade arbeten, för sned-
vridning av konkurrensen på marknaden och att allmänna medel missbrukas för
anställningar som ändå skulle ha kommit till stånd. I och med att lokala parter
som representerar olika intressen i sammanhanget bevakar varandra på nära
håll, så att säga från insidan, och måste vara överens för att en insats ska bli av,
tror vi att eventuella sidoeffekter av negativ natur kan kontrolleras mer effektivt
än vad ett utifrån av en myndighet tillämpat statiskt regelverk för lönebidrag
eller anställningsstöd kan åstadkomma.
Den andra fördelen är att detta i realiteten öppnar en ingång till en förhand-
lingsarena för de anställdas organisationer och samhället om arbetsgivarens
§ 32-rättigheter, dvs. monopolet att leda och fördela arbetet. Detta monopol kan
utövas på ett sätt som innebär en övervältring av kostnader från företagen till
arbetstagarna och samhället, exempelvis genom arbetsskador, onödigt bruk av
korta anställningar och deltider eller arbetsorganisationer som bara har plats för
100 procentigt presterande. Medbestämmandelagen och Lagen om anställnings-
skydd ger begränsade förhandlingsarenor runt arbetsgivarens § 32-rättigheter.
Sett till samhällsnyttan och allmänintresset finns goda skäl för ytterligare en
förhandlingsarena på detta område där också samhället är representerat.
Samtidigt har arbetsgivaren i vårt förslag, genom huvudregeln att alla parter
måste vara överens för att en insats ska komma till stånd, i sista hand ett veto
mot ingrepp i verksamheten som hon eller han inte kan tolerera.
När det gäller livslångt lärande har vi från vår verksamhet inom LO i Göteborg
alltsedan 1990-talet en mångårig erfarenhet av återkommande vågor av
diskussioner om hur man ska kunna integrera arbete och utbildning, alltmedan
en sådan utveckling framstått som mer och mer avgörande för att bemästra
strukturomvandlingens krav. Nu senast lyftes frågan upp i debatten av den
nytillträdda ordföranden för TCO. Vi menar att det är hög tid att dra slutsatsen
av alla dessa avbrutna framstötar.
Orsaken till den ringa framgången är att också på detta område har insatserna
gjort halt vid arbetsplatsens dörr. Visst har socialdemokratin varit rätt ute när
12
13. de riktat blickarna mot utbildning som en väg till ökad jämlikhet, liksom att en
utveckling av samhällets mänskliga resurser är kungsvägen för att möta
strukturomvandlingen. Men man har haft ett alltför snävt perspektiv när man
försökt förverkliga sina ambitioner på detta område genom institutionella
förändringar i utbildningssystemen. Arenan för människors lärande är avsevärt
större än så.
Som vi redan sett när det gäller förutsättningarna för att bana väg till anställning
för dem som står utanför arbetsmarknaden bär det demografiska skiftet med sig
både hot och möjligheter. Det kan faktiskt ge medvind för en inbrytning på
arbetsplatserna också för det livslånga lärandet. Ur ett arbetsgivarperspektiv
yttrar sig brist på arbetskraft allt mer som svårigheter att rekrytera rätt kompe-
tens. Redan i dag rapporterar en majoritet av företagen att de har problem med
personal- och kompetensförsörjningen, trots att i runt tal 400 000 personer är
öppet arbetslösa och står till arbetsmarknadens förfogande.
Med varje konjunkturcykel förskjuts efterfrågan på arbetskraft ytterligare något
uppåt på kompetenstrappan, och gapet mellan arbetsgivarnas krav och de
arbetslösas kvalifikationer blir allt svårare att överbrygga. Saken blir inte bättre
av att den moderatledda regeringen mer eller mindre har lagt ner arbets-
marknadsutbildningarna. Men det är nog att lura sig själv att tro att lösningen är
att bara återinföra traditionella åtgärder och grepp. I vad många kallar
”kunskapssamhället” har ”mismatchen” andra och fler dimensioner än när
friställda textilarbetare enkelt kunde få nya jobb i varvsindustrin efter en
kortare svetskurs i AMU-regi.
Av betydelse i sammanhanget är att forskningen visar att omkring en tredjedel
eller mer av de anställda i Sverige är överkvalificerade för de arbetsuppgifter de
har.6 Det förefaller som det fortfarande idag finns en betydande begåvnings-
reserv i svenskt arbetsliv. Det är mot den bakgrunden vi föreslår en ny infra-
struktur mellan arbetsmarknadens parter och samhället för validering av de
yrkesverksammas reella kompetenser i förening med individuellt utformade
kompletterande utbildningsinsatser med fria möjligheter att behovsstyrt
åstadkomma kombinationer från utbildningsväsendets alla delar och nivåer.
Vi är övertygade om att en sådan flexibel strategi skulle lösa en hel del av de
stora och växande problem som både privata och offentliga arbetsgivare står
inför under överskådlig tid när det gäller personal- och kompetensförsörjning.
Det är naturligtvis mycket enklare att fylla luckor högre upp på kompetens-
trappan med redan anställda, av vilka många är överkvalificerade för sina
nuvarande arbetsuppgifter och kan ta ett kliv uppåt i karriären med en
6Åberg, R., ”Överutbildning – ett arbetsmarknadspolitiskt problem?” i Abrahamsson, K. m.fl.
(red.) Utbildning, kompetens och arbete, Lund: Studentlitteratur 2002 samt le Grand, C. m.fl.,
”Överutbildning eller kompetensbrist?” i Bygren, M. m.fl. (red.) Familj och arbete, Stockholm:
SNS Förlag 2004.
13
14. skräddarsydd mindre omfattande utbildningsinsats (eller kompletterande
systematiskt lärande i arbetet), än att se till att en arbetslös person utan relevant
utbildning och erfarenhet av verksamheten i fråga sätts i stånd att motsvara de
efterfrågade kompetenskraven.7 Samtidigt leder en sådan med samhällets
understöd ökad inre rörlighet uppåt i arbetslivet till att det kontinuerligt uppstår
lediga arbetstillfällen längre ner på kompetenstrappan, som det är mer rimligt
att de arbetslösa kan rustas för. Det skulle även öppna fler ingångar till
arbetslivet för ungdomar.
Sist men sannerligen inte minst kan validering av anställdas reella kompetenser
i förening med flexibel anpassning av arbetsorganisation och arbetsuppgifter till
dessa medföra en väsentligen bättre hushållning av landets arbetskraft och
humankapital, som med det demografiska skiftet kommer att bli en knapp
resurs. Vår långa erfarenhet som fackliga företrädare ger oss anledning att tro
att det finns betydande vinster att realisera genom att bryta ner hierarkiska
strukturer, gruppegoistiska kårskrankor och dolda maktordningar, de
sistnämnda inte minst av genuskaraktär, i det svenska arbetslivet.
Familjepolitiken
Som en övergång från arbetslivspolitiken till familjepolitiken kan man ställa
frågan vad det egentligen är för sorts kompetenser som erfordras i det många
kallar ”kunskapssamhället”. Om inte övergången med ens verkar alldeles
glasklar för läsaren, så ska det snart framgå varför just den frågan leder oss från
arbetslivet till familjen.
Låt oss först konstatera att det är något paradoxalt med den gängse betoningen
av kunskapens och utbildningens ökade betydelse i dagens samhälle – samtidigt
som den nya globala, digitala infrastrukturen har gjort all teoretisk kunskap mer
eller mindre omedelbart tillgänglig för den som kan tillgodogöra sig den.
Att vara ”kunnig” betyder allt mindre att ha tillägnat sig ett visst kunskapsstoff
och allt mer en förmåga att fortlöpande kunna orientera sig i och hämta
information ur källor som ligger utanför det egna minnet. Man kan lite tillspetsat
säga att kunskap inte längre är en lagervara utan ett flöde. Ett centralt drag i
denna förändring är att takten i kunskapsproduktionen med den digitala
7Sedan 1998 har cirka 7 000 vårdbiträden validerats till undersköterskor i Göteborg. I genomsnitt
har cirka 700 av vård- och omsorgsprogrammets 1 400 gymnasiepoäng validerats och den
kompletterande utbildningstiden har halverats genom individuell anpassning till deltagarnas
genom praktisk yrkeserfarenhet uppnådda reella kompetenser.
14
15. revolutionen accelererar logaritmiskt och att kunskapsförsprång har blivit en
färskvara med mycket kort datum.
I en av sina dialoger noterar Platon att det bland hans samtida i antikens Grek-
land fanns de som betraktade läs- och skrivkonstens spridning som ett
kunskapsförfall av stora mått, därför att människor inte längre lärde sig de
gamla dikteposen utantill. Ändå måste vi nog med de efterkommandes större
utblick betrakta denna utveckling som ett framsteg för kunskapen. Också idag
genomgår kunskapsbegreppet en liknande förvandling, om än i andra former.
Den som har en iPhone i fickan behöver inte i traditionell mening ”lära sig” så
mycket. Att vara kunnig handlar i dag allt mer om att kunna identifiera relevant
information, tillgodogöra sig den och vara i stånd att bearbeta den för att lösa
problem. Det är vad utvecklingspsykologerna kallar kognitiv förmåga snarare än
traditionell kunskap i betydelsen vetande.
Det är här vi hamnar i familjepolitiken. Utvecklingspsykologerna talar nämligen
om för oss att den kognitiva förmågan i mycket hög grad formas under de första
sex levnadsåren. Både det genetiska arvet och sociala miljöfaktorer är med i
spelet, men det är ingen mening med att försöka avgöra vad som härör från det
ena och det andra. Det är inte så att det biologiska arvet först gör sitt och sedan
tar miljön vid. Gener och sociala faktorer samverkar under hela livet, men de
första levnadsåren är av särskilt stor betydelse som en formativ fas för
individen. Nyare forskning har visat att den kognitiva stimulansen under tidig
barndom är av utomordentlig betydelse för en persons senare förutsättningar
för framgång i utbildningsväsendet och hennes fortsatta livschanser. Det har
dessvärre också visat sig att undervisningens förmåga att i efterhand kompen-
sera för bristande kognitiv stimulans under de första levnadsåren är begränsad.
Det sociala arvet har i själva verket satt djupa avtryck i oss långt innan vi når
skolan.8
I vad vi kallar ”kunskapssamhället” – och som vi kanske hellre borde kalla
”kognitionssamhället” – blir detta än mer utslagsgivande än någonsin tidigare.
Skillnader i familjers förutsättningar att vara stimulerande och lärande miljöer
för sina barn blir en allt mer kraftfull hävstång för ökad ojämlikhet, vars verkan
framträder först i ett medellångt tidsperspektiv. Om vi inte lyckas motverka
detta med reformpolitiska insatser som jämnar ut människors livschanser talar
det mesta för att ”kunskapssamhället” blir starkt polariserat mellan en
högutbildad, högavlönad ”kreativ” elit och en lågutbildad, lågavlönad ”tjänande”
eller marginaliserad underklass.
Vi ser idag konturerna av denna polarisering i storstadsregionerna med dess
enorma skillnader i levnadsförhållanden och framtidsutsikter i välbärgade
8Se Gösta Esping-Andersens genomgång av forskningsläget i kapitlet ”Investing in Children
and Equalizing Life Chances” i The Incomplete Revolution, Cambridge: Polity Press 2009, en bok
vi står i tacksamhetsskuld till vid författandet av denna skrift.
15
16. villaområden och ghettoiserade förorter. Analysen leder oss till slutsatsen att om
problemen inte angrips vid roten kommer den fortgående strukturomvand-
lingen i ”kunskapssamhället” att med stor kraft forcera en tilltagande ojämlikhet.
Ingen omfördelningspolitik i världen lär i efterhand kunna överbrygga de klyftor
som blir följden.
Man måste betänka att även om välståndet är betydande vid den ena polen
påverkas ändå utrymmet för en ambitiös omfördelningspolitik negativt av
förhållandet att vi talar om ett samhälle som till följd av misslyckandet att
mobilisera och ta tillvara sina mänskliga resurser fullt ut blir fattigare än vad det
skulle kunna vara. Det är just här en utvecklad socialdemokratisk familjepolitik
måste ta sin utgångspunkt – att det faktiskt är möjligt att med reformprogram
främja barns kognitiva stimulans under de första levnadsåren. Det handlar
egentligen om att investera i morgondagens humankapital och samhällets
framtida produktiva kapacitet, vars betydelse för människors välfärd överflyglar
vad som kan åstadkommas med omfördelning.
En allmän förskola med hög pedagogisk kvalitet spelar en nyckelroll för att
kompensera för en sviktande lärande miljö i familjen och på så sätt försvaga ett
socialt arv. Här ligger vi i internationell jämförelse långt framme i Sverige, men
det finns en del allvarliga brister som bör åtgärdas.
För det första är det uppenbart kontraproduktivt att de som sannolikt har de
största behoven av förskolans stimulans, dvs. barn till föräldrar som av en eller
annan anledning inte förvärvsarbetar eller studerar, idag i allmänhet får kortare
vistelsetid eller ingen plats alls i barnomsorgen. För det andra bör resurserna till
förskolan fördelas efter socioekonomiska kriterier så att personaltätheten är
högst och barngrupperna minst där behoven att kompensera för en sviktande
lärande miljö i familjen är störst. Så är inte fallet idag.
I dessa brister finns troligen en del av förklaringen till den stora ökningen
mellan 2003 och 2009 av andelen 15-åringar i Sverige som inte nådde upp till
s.k. PISA-minimum i OECD:s återkommande undersökningar i 67 länder av
ungdomars kognitiva förmåga. Under dessa år rasade Sverige från en topp-
position till en plats i tabellens mitt. År 2003 var det strax över tio procent av de
svenska 15-åringarna som inte klarade PISA-minimum, sex år senare var
andelen strax under 20 procent (dvs. i nivå med de stora klyftornas Förenta
staterna).
Förklaringen är nog inte, som en del socialdemokratiska ledarskribenter ville
göra gällande när undersökningen publicerades i fjol, Björklunds och den
moderatledda regeringens skolpolitik. Sannolikt ligger orsakerna till raset längre
tillbaka i tiden. De 15-åringar som klarade sig bättre 2003 var födda 1988 och
levde sina sex första - för den kognitiva utvecklingen avgörande - levnadsår i ett
samhälle som var mycket annorlunda än det som de 15-åringar som föddes 1994
och presterade avsevärt sämre i undersökningen 2009 tillbringade sin tidiga
16
17. barndom i. Andelen av de senare som växte upp i familjer som marginaliserats
av arbetslöshet, och som därtill fick mindre eller ingen tillgång till extern
barnomsorg, var mer än tiofalt högre än bland dem som var födda 1988. Dessa
barn drabbades således dubbelt, både av betydande socioekonomiska nackdelar
och av minskad tillgång till kompenserande stimulans i förskolan.
Ytterligare ett förhållande i sammanhanget är att andelen 15-åringar som
tillbringat sina första levnadsår i ett annat land under omständigheter som fick
familjen att fly och söka asyl i Sverige var högre bland dem som testades 2009 än
2003. Gösta Esping-Andersen har undersökt skillnaderna i kognitiv förmåga
mellan infödda och utrikesfödda 15-åringar som de framträder i PISA-under-
sökningarna. Även efter rensning för moderns utbildningsnivå, föräldrarnas
socioekonomiska status och antal böcker i hemmet kvarstår en betydande
skillnad till immigranternas nackdel i praktiskt taget alla västliga och nordliga
EU-länder, inklusive Sverige. En förklaring som ligger nära till hands är att det i
många fall handlar om barn vars familjer härjades av trauman och umbäranden
under de för barnets utveckling kritiska första levnadsåren. En jämförelse med
Förenta staterna, som tar emot få flyktingar och många arbetskraftinvandrare,
styrker detta. Där visar immigrantbarn upp en högre kognitiv förmåga än
infödda.9
Man ska vara medveten om att den som inte når upp till PISA-minimum har
stora svårigheter att förstå och använda sig av mycket enkel information. Det
handlar i realiteten om att vara mer eller mindre kognitivt dysfunktionell i
”kunskapssamhället”. Att nästan var femte 15-åring i Sverige befann sig i denna
situation 2009 är mycket allvarligt. För att tala klarspråk löper nära 20 procent
av åldersgruppen hög risk att för resten av livet vara inlåsta i en marginaliserad
position som har dikterats av det sociala arvet. En väl utbyggd vuxenutbildning
kan förbättra villkoren för en del, i synnerhet om den har en god förmåga att
flexibelt anpassa insatserna efter individernas förutsättningar och behov, men
som vi har påpekat visar forskningen att möjligheterna att i efterhand med
utbildningsinsatser kompensera för vad som brustit i kognitiv stimulans under
de tidiga barnåren är begränsade.
Frågan måste ställas om inte fördelningen av resurser till utbildningsväsendet i
dess helhet bör ses över. Nyare utvecklingspsykologiska rön i förening med
beräkningar av den samhällsekonomiska avkastningen av investeringar i olika
typer av utbildning pekar på att denna blir avsevärt mycket större ju tidigare i
människors liv de sätts in – anmärkningsvärt nog såväl när det gäller att främja
”kunskapseliten” och ett högt genomsnitt som att minimera gruppen längst ner.
Det visar den så kallade ”learning begets learning”-modellen som utarbetats av
Nobelpristagaren James J. Heckman. Enkelt uttryckt handlar det om en ny insikt
att ”lärande föder lärande”. Ju tidigare i livet man får pedagogisk stimulans av
kognitiva (IQ) och icke-kognitiva (motivationsfaktorer) förmågor desto större
9 Se Esping-Andersen, fotnot 8.
17
18. blir lärandet högre upp i åldrarna. Man kan beskriva det som en kombination av
ackumulations- och multiplikatoreffekter. Det handlar inte bara om att varje
extra krona som satsas på högkvalitativ barnomsorg är mer effektiv för att
utjämna livschanser utan också att den ekonomiska avkastningen för samhället
är avsevärt högre än för en extra krona som satsas på högre utbildning.10
Det som vi har tagit upp här är rön och insikter som redan finns och som
tämligen omgående kan ligga till grund för en förnyelse av den socialdemo-
kratiska familjepolitiken, vilken på 1970-talet skördade så stora framgångar
med införande av makars särbeskattning och föräldraförsäkringen samt
utbyggnaden av den allmänna förskolan (i kombination med utbyggnaden av
den offentliga tjänstesektorn). Men vi behöver också bryta ny mark. En förskola
med hög kvalitet kan kompensera för sviktande lärande miljö i familjen.
Därvidlag medverkar den till att mildra sociala arv och främja den sociala
rörligheten. De förslag vi har lagt här skulle förstärka den externa barn-
omsorgens funktioner i detta avseende. Räcker det? Eller kan vi göra något mer
för att komma åt själva grundproblemet, att en hel del familjer har dåliga
förutsättningar att ge sina barn en bra start? Hur ska en politik för att stärka
utsatta människor i föräldrarollen se ut?
Vi vill inte ifrågasätta att det finns behov av ökade insatser från samhällets sida
för att tidigt identifiera barn i riskzonen och sätta in selektiva stöd. Ett sätt att
göra det är att förstärka samverkan mellan socialtjänsten, barnavårdscentraler
och barnomsorgen genom Familjecentraler, till vilka öppna förskolor kan knytas
för att vidga kontaktytan till familjer som inte nyttjar den reguljära barn-
omsorgen. Men samtidigt menar vi att man som socialdemokratisk reformist
måste ha inställningen att även om det alltid kommer att finnas behov för
selektiva insatser, så ska det i princip ses som utslag av att den reformpolitiska
strävan att skapa generellt goda villkor för barns socialisation och kognitiva
utveckling är ofullgången. Vi vet att selektiva insatser alltid riskerar att bli
stigmatiserande och därmed direkt motverkande till sitt syfte. Den generella
politiken måste utformas för att minimera behovet av dem. Inriktningen för en
förnyelse av den socialdemokratiska familjepolitiken måste därför vara en
strävan påverka och förändra strukturella förhållanden som är av betydelse i
sammanhanget. Det gäller både sådana som finns i det omgivande samhället och
sådana som handlar om de interna relationerna och ”kulturen” inom familjerna.
Till en del handlar det om fattigdomsbekämpning. I de mest utsatta förorterna i
storstäderna är detta en mycket närvarande problematik. Det mest effektiva
sättet att bekämpa barnfattigdom är att se till att mödrarna har ett arbete, vilket
också ger barnet tillgång till förskola, något som i stimulativt avseende mer än
väl kompenserar för den minskade tiden med modern. Det gäller i särskilt hög
10 Se Carneiro, P. & Heckman, J., “Human Capital Policy” I Heckman, J., & Kruger, A (red.) Inequality
in America, Cambridge: MIT Press 2003 samt Heckman, J., Invest in the Very Young, Chicago:
University of Chicago 2001.
18
19. grad för ensamstående och lågutbildade mödrar. Motiven är mycket starka för
att betrakta mödrar med hemmavarande barn i hushåll under eller nära
fattigdomsgränsen som en högt prioriterad grupp när det gäller insatser för att
komma i arbete. Dock måste en bestämd varning utfärdas för program som
utformats efter det amerikanska Work first-konceptet, exempelvis den moderata
"nya arbetslinjen".11 Genom inriktningen att med myndighetsutövning i
kombination med minskade ersättningar pressa individen att sänka sina
reservationslöneanspråk tenderar sådana program att frambringa ett skikt av
arbetande fattiga. För att en arbetslinje ska vara framgångsrik när det gäller
fattigdomsbekämpning måste rimliga villkor vad gäller löner och - inte minst -
arbetstidsmått säkerställas. Vi hänvisar till vad vi skrev ovan om en alternativ
framgångsväg för att bana väg in till arbetslivet för grupper med svag attraktion
på arbetsmarknaden.
Samtidigt är den tid föräldrar ägnar åt sina barn av stor betydelse för familjens
funktion som stimulerande och lärande miljö. Störst är skillnaderna mellan hur
mycket tid fäder som är lågutbildade/låginkomsttagare respektive
högutbildade/höginkomsttagare ägnar sina barn. Det finns forskning som pekar
på att fädernas aktiva deltagande i barnuppfostran till inte ringa del avgörs av
hur stark förhandlingsposition modern har, av maktbalansen i relationen mellan
makarna.12
I en tid när jämställdheten var mindre utvecklad än idag drev Gustaf Möller
igenom att barnbidragen alltid skulle gå till modern, vilket säkerligen hade
betydelse för hennes förhandlingsposition i äktenskapet. Numera har de flesta
kvinnor egen inkomst i Sverige - men inte alla, i synnerhet inte i storstädernas
mest utsatta förorter. Generellt sett gäller att ju längre ner på klasstegen man
befinner sig desto större är kvinnans ekonomiska beroende av mannen som en
följd av deltidsarbete i kombination med lägre lön. Nu talar vi inte längre om
utsatta och marginaliserade minoriteter, utan om förhållanden som i varierande
grad berör stora grupper i befolkningen.
En trend i det alltmer polariserade ”kunskapssamhället” är att parbildningen
återigen i växande utsträckning följer den socioekonomiska statusen och i
synnerhet utbildningsnivån. Högutbildade gifter sig och får barn med hög-
utbildade och lågutbildade med lågutbildade. Det driver på polariseringen
ytterligare. I den övre delen av den socioekonomiska skalan ser vi mer jäm-
ställda relationer mellan makar som båda har egna kvalificerade yrkeskarriärer,
och där fäderna ägnar praktiskt taget lika mycket tid åt sina barn som mödrarna
- och i den nedre halvan en mer ojämn maktbalans mellan könen och deras
11 En kritisk granskning av Work first-konceptet finns i Peck, J. & Theodore, N., ”Work first”:
workfare and the regulation of contingent labour markets, Cambridge Journal of Economics
(2000) 24 (1) ss. 119-138. Den moderata “nya arbetslinjen” är en kopia av Work first-konceptet.
12 Se Esping-Andersen, fotnot 8.
19
20. delaktighet i omsorgerna om barnen, något som inte saknar betydelse för
familjens förutsättningar att ge sina barn en bra start.
Här ser vi ett strukturellt mönster i familjelivet som bör vara möjligt att påverka
med reformer. Det är en iakttagelse som kan bilda en av utgångspunkterna för
en ny socialdemokratisk familjepolitisk offensiv för att utjämna människors
livschanser och öka jämlikheten. En framgångsväg bör vara att på olika sätt med
samhällets insatser understödja att mödrar får jämbördiga förhandlings-
positioner inom familjerna över hela den socioekonomiska skalan och inte som
idag koncentrerat till dess övre del.
Det är något att släppa loss den reformistiska fantasin kring och göra politisk
verkstad av.
20