Artikeln som ingår i Årsbok för Borgå Stift 2012

1. FRED WILEN
Kallad till präst?
Jag sitter och stirrar på de tre orden Skriftskolan var en bra tid. Det var
identitet, kallelse och förändring, som står gemenskap och snack om Gud, sång, skratt
nerskrivna på ett papper framför mig. En och hormonella rusningar. Under
miljon tankar flyger genom mitt huvud, besöksdagen frågade ungdomsarbetsledaren
min mamma om vi hade frikyrklig bakgrund –
De tre orden är länkade till varandra och
så bevandrad lär jag ha varit. Så kom hösten
står i ett inbördes förhållande. Begreppen
och när konfirmationspresenterna var
samspelar med mig hela tiden. Jag upplever
deponerade på banken fanns det ingen som
att jag som människa är i en ständig
sa: Kom med, du verkar vara intresserad – så
förändring, en förändring som styr min
det fick vara.
identitet, stödd av min kallelse …
Det fanns ljusglimtar i det andliga mörkret
I sin kortaste form kunde historien se ut så
(trots att jag antagligen inte förstod att jag
här: medelålders helsingforsisk man med
sökte något på den tiden). En av dem var
journalistbakgrund blir präst. I den meningen
högstadiets religionslärare. Han var präst,
har jag fått med en del av identiteten och
kunde svära och gorma, men framför allt såg
förändringen, men inget om kallelsen. Låt mig
han oss som vi var, och lyckades med sitt
förklara mig lite mer.
uppriktiga jag ge en god bild av kyrkan.
Identitetens fundament är den familj där
Jag valde studier i kemisk teknik vid Åbo
jag växte upp, bland en högljudd kombination
Akademi, men rätt snart märkte jag att jag var
av viljor, med en mamma som var
på fel ställe. Att studera något för att en
egenföretagare och en pappa som var
förälder ska var nöjd fungerar inte som
ingenjör. Dessutom har jag en 3½ år yngre
motivation. Problemet som uppstått handlade
bror. Uppväxtplatsen var Drumsö, nästan i
om att jag trivdes med studielivet och
Helsingfors, men ändå inte. Drumsö var och är
friheten. Ett år gick, med haltande
ett tryggt ställe att växa upp på, med skog och
studiereslutat, men det anda året handlade
strand och människor som känner varandra.
mer om Nyländska nationen. Jag insåg att jag
Min farmor, som också fanns på Drumsö, måste fatta ett beslut om vad jag skulle göra.
tog sig an min kristna fostran. Vi bad aftonbön
Min ångest över att vara 20 år och utan
tillsammans, och hon talade varmt om sin Gud
klart mål i livet drev mig till att grubbla jag en
som fanns i allt det levande. Hemma fanns
hel del på vad jag skulle göra. I den processen
Gud bara på julen, en kort stund före julmaten,
fanns teologiska studier med i tankarna, men
om ens då. Gud lockade och intresserade men
jag kände inte en endaste teolog, och
det fanns inte riktigt någon förutom min
dessutom måste man bli präst! Jag funderade,
farmor som talade om saken. Kyrkans
men tvivlaren i mig vann den gången – så fick
pojkklubb handlade mer om att sitta tyst och
det vara.
stilla i kyrkan än om ett sunt förkunnande – så
det fick vara.

2. Det blev statsvetenskap, med socialpolitik tyckte om, att tala om andlighet. En präst blev
som huvudämne. Åren gick och mitt också undermedvetet min tros
förhållande till Gud var ganska sporadiskt och ”sparringpartner” under de där åren i början
tvivlande, men en process pågick inne i mig av 2000-talet. Jag tyckte det var så intressant
hela tiden. Jag blev kär, vi gifte oss och kom till med teologi att jag läste en och en halv
Helsingfors. Jag började arbeta på YLE som universitetskurs på nätet.
redaktör. Vi fick barn, och samma rellalärare Att bli pappa och att ha ett ställe där jag
och präst som vi mött tidigare i berättelsen fick tala om tro var det som sakta stärkte min
frågade mig i dopsamtalet: ”Varför vill ni att egen tro. Någonstans vaknade den glömda
barnet skall döpas?” Ett tu tre kände jag mig tanken om att använda gåvorna i
helt naken med min tro – vad tror jag på, och förkunnelsens tjänst, men det kändes som ett
hur? Det var självklart att barnet skulle döpas,
hopplöst projekt eftersom jag skulle bli
inte för att det var en tradition, utan för att jag tvungen börja om från början med studierna.
kände att Gud finns och att jag vill att barnet Livet flöt på, och samtidigt växte tron sakta till
skall bli delaktig av allt det goda som finns i sig.
dopets löfte – nu fick det inte längre vara!
Inom frimureriet träffade jag några år
Dopsamtalet satte igång en process i mig.
senare en jämnårig man som också reste i
Jag kände att barnet i mina händer är något samma riktning som jag, lite snabbare och
alldeles unikt som jag inte kan betrakta som med större kännedom om resans mål, men
något annat än en gåva av Gud. Tron började ändå en ypperlig reskamrat. Han kom en dag
ge mig mer och mer trygghet men också fler och sa att han tagit reda på att man med en
frågor – som var svåra. tidigare magisterexamen kan läsa
En grå vårdag när vi var tidigt ute med vårt prästbehörighet på två år!
barn (som ofta vaknade vid sextiden) sa min Under några veckor gick jag och funderade
fru att hon går hem med barnet. Jag hörde på om jag hade modet att hoppa av ett rätt
kyrkklockorna ringa och något konstigt i mig trevligt programledararbete i lokalradion för
sade att jag skulle gå till kyrkan. Jag hade inte att sikta på något som jag inte visste om jag
deltagit i en vanlig högmässa sedan någonsin skulle nå fram till. Tre barn och alla
skriftskolan, jag hade missat att man hade andra realiteter talade ju inte för det. Men
tagit i bruk en ny gudstjänstordning, jag var någonstans talade Gud till mig, lugnt och
en helt främmande fågel bland alla sansat han gav mig säkerheten att köpa en
pensionärer den söndagen. I församlingen satt öppen biljett mot något nytt. Efteråt har jag
kyrkans pojkklubbsledare som portat mig från funderat på varför det var så självklart för mig
klubben 20 år tidigare, han kände igen mig, att jag skulle bli präst och inte teolog i största
var vänlig. allmänhet. Antagligen kände jag på mig att jag
Det var inte så att jag började gå hade fått en gåva att vara nära människor och
regelbundet i kyrkan och sluka andlig tala till och med dem.
litteratur, men sökarprocessen som länge Nu började ett febrilt fixande, jag läste
funnits under ytan aktiverades igen. Mitt i teologi vid öppna högskolan samtidigt som jag
detta nyvaknande recipierade jag i planerade in ett studieår i Åbo. Mycket kunde
frimureriet. För mig var det en spark i rätt man göra på distans. Jag satt många kvällar på
riktning, eftersom jag hittade en gemensam Arbis och läste grundkurser i teologi, med
nämnare bland bröderna: de var alla öppna målsättningen att kunna var studieledig från
för existentiella diskussioner. Jag sökte mig till hösten. Min dåvarande arbetsgivare YLE
visa gubbar och kloka män som kunde, och

3. beviljade rätt lätt tjänsteledighet för studier, med personalavdelningen. ”Jag tänker inte ta
och i kombination med stöd från paketet”, sa han så att halva nyhetslandskapet
Utbildningsfonden skulle det vara möjligt att kunde ana att de skulle få dras med honom en
ordna. tid framöver. Men jag blev påmind om att
paketet kunde vara min väg ut ur systemet.
Hösten 2009 började sedan resan mot
ämbetet på riktigt, med latinstudier två Efter underhandlingar tog jag sedan det så
gånger i veckan och klassisk kallade omställningspaketet som gjorde det
katederundervisning. Personalen vid möjligt för mig att koncentrera mig på
teologiska fakulteten i Åbo var underbar. I en studierna på heltid och bli klar lite fortare än
liten enhet kan man sköta om sina studenter jag planerat. Jag vill tro att det här var en del
mycket personligt och ta hänsyn till de olika av Guds plan för mig. År 2011 läste jag kurser
livssituationer som finns. Eftersom jag inte vid Åbo Akademi och skrev på min avhandling
läste hela vägen, utan endast magistersbiten ”Präster på nätet”. I oktober var jag klar, och
så fanns det inte så stora valmöjligheter när på trettondagen vigdes jag till ämbetet.
det gällde huvudämne – det var praktisk Ledd av en kallelse som vuxit efterhand,
teologi som gällde. Professor Bernice stödd av min fru och av vänner har den här
Sundqvist med stab lotsade mig effektivt och
förändringen varit möjlig. Efter 8 månader
bra fram under mitt år i Åbo. Sedan återvände som präst är det för tidigt att tala om vad som
jag till vardagen med tanken att vara pappa, sker med identiteten, men något är det som
jobba och studera. händer.
Men det gick annorlunda. YLE ville bli av Jag är på en resa som började för länge
med personal, jag var fastanställd och sedan och som nu har kommit till ett delmål.
återkomsten var inte så rosig som jag hade Ett delmål som jag inte kunde ana mig till som
föreställt mig. Egentligen spelade min 20-åring, men som just nu känns som en
okunskap om augusti månads dagar mig ett självklarhet: du är kallad att vara präst – så
spratt. Jag hade ansökt om ledighet till den ska det vara!
30.8 i tron att det var först i september som
allt skulle återgå till det vanliga. Som vi vet Fred Wilén
har augusti 31 dagar, och min nitiske chef bad Församlingspastor i Borgå svenska
mig att infinna mig på jobb den 31.8. Den här domkyrkoförsamling
sista augustidagen gick en gammal nyhetsräv
Brukar i sina dopsamtal fråga: ”Varför vill
omkring i landskapskontoret på
ni att barnet skall döpas?”
nyhetsredaktionen och talade högt i telefon