1. Samverkan med utgångspunkt i följeforskningens iakttagelser
Transportforum 9 januari 2013
Matilda Ardenfors, Ramböll Management
Idag bedrivs många insatser för hållbar samhällsutveckling (infrastruktur, samhällsbyggnad,
näringslivsutveckling och regional utveckling) som stora samverkansprojekt där många olika aktörer
måste samarbeta. Ramböll har utvärderat och varit följeforskare i ett stort antal projekt och ser inte
sällan exempel på att god samverkan betraktas som någonting som ska uppstå naturligt av sig självt.
Men för att aktiviteter ska kunna genomföras på ett effektivt sätt och mål ska uppnås så krävs samsyn
mellan aktörer och förståelse för varandras specifika intressen, roller och mandat, något som kräver
både tid och arbete.
I rapporten Samverkan som strategi för hållbarhet (2011) beskriver Ramböll att samverkansprocesser
påverkas av faktorer på olika nivåer i samhället. Studien som ligger till grund för rapporten gjordes av
Ramböll på uppdrag av det strukturfondsfinansierade projektet UMIT som drivs av Umeå Universitet för
att stärka samverkan mellan näringsliv och akademi. Slutsatser från den studien handlade bland annat
om att samverkan kräver långsiktiga strategier, ömsesidig mobilisering, strategisk kommunikation samt
en stark kultur för att minska personberoende och därmed sårbarhet. I samverkansprojekt såsom SATSA
II, som involverar ett stort antal aktörer, är det viktigt att säkra gemensamma målbilder samt synliggöra
olika aktörers agendor, intressen och mandat för att säkra att alla verkar för samma sak. Dessutom är
det viktigt att lyfta att samverkan handlar om att individer arbetar tillsammans vilket i sin tur väcker
frågor om gruppdynamik och individers olika roller. Mer precist, vem skrev ansökan och vem förväntas
utföra jobbet?
Följeforskning (eller on-going evaluation) handlar om att stödja samverkansprocesser att bli så
framgångsrika som möjligt och att uppnå sina mål. Följeforskningen utgör ett stöd under hela processen,
från start till slut, och avslutas med en utvärdering som både summerar insatsen samt bidrar till ett
lärande.
I projektet SATSA II har Ramböll använt en specifik modell för att skapa förståelse för projektets styrkor
och utmaningar och bidra till samsyn hos inblandade aktörer kring vad SATSA II ska uppnå. Modellen
synliggör hur olika delar i en satsning hänger samman; från vilket behov som ska mötas, till vem som ska
genomföra aktiviteterna och vilka mål som ska uppnås. Modellen gör det även möjligt att värdera
relevansen, effektiviteten och hållbarheten i en satsning samt identifiera faktorer i projektets omvärld
som, påverkar möjligheten att uppnå önskvärda mål. Genom följeforskningen har styrkor och
utmaningar i SATSA II synliggjorts. Denna kunskap har sedan legat till grund för stödjande insatser såsom
processledning vid workshops med samverkansaktörer för ökad samsyn, samt stöd i utvecklingen av
målstrukturer. Sammantaget har detta bidragit till att stärka SATSA II som samverkansprojekt.