ZPE-plasmamodellen

1. ZPE-plasmamodellen 1
ZPE-plasmamodellen
Modellen inbegriper och förklarar
Mätningar som visar att ljushastigheten minskat
Hur ljus från avlägsna galaxer hunnit hit på under 10000 år
Att universum kan vara under 10000 år men ändå dateras till 13 miljarder år
Varför radioaktiva dateringar skenbart visar höga åldrar
En observerad kvantisering av rödförskjutningen
Att mörk materia inte behövs
Att jorden bildades före solen
Varför de inre planeterna innehåller tyngre grundämnen och de yttre lättare

2. ZPE-plasmamodellen 2
Modellen i korthet
ZPE-modellen är sammansatt av två delar.
Den första delen går ut på att värdet på ZPE (nollpunktsenergin) har har ökat från ett
mycket lågt värde vid universums uppkomst för ca 8000 år sedan. Man kan se det
som att vakuum har blivit 'tätare'.
Detta har medfört att många processer blivit 'trögare'. Det mest kända är att
ljushastigheten c avtagit kraftigt. Vissa andra naturkonstanter är dock inte heller
oföränderliga då styrkan av ZPE (U) ingår som faktor.
Den andra delen, plasmateorin, handlar om att universum består till över 99% av
plasma. Det som håller ihop galaxerna är i huvudsak elektromagnetiska krafter
eftersom dessa är ca 39 storleksordningar större än gravitationskrafterna.

3. ZPE-plasmamodellen 3
Historik
Den australiensiske astronomen Barry Setterfield uppmärksammades i december
1979 på att ljusets hastighet har visat sig avta vid de mätningar som gjorts sedan slutet
på 1600-talet.
Det som han trodde var mätfel utmynnade i en ny kosmologisk modell.
Den blev tidigt känd som cdk (= c decay) eller Setterfields teori.
I början av 1976 publicerade William Tifft (astronom vid Steward Observatory, Tucson,
Arizona) rapporter som indikerar att rödskiften från galaxer inte ändras kontinuerligt
utan i steg.
Man har också börjat inse att plasma haft en underskattad plats i astrofysiken.
Detta utmynnade i ZPE-Plasmamodellen 30 år senare.
Den förklarar ovanstående observationer och kringgår också ett antal problem som Big
Bang-teorin lider av.

4. ZPE-plasmamodellen 4
Barry Setterfield
www.barrysetterfield.org
Målet skall vara att låta data leda till teori

5. ZPE-plasmamodellen 5
Biografi
Barry John Setterfield föddes 1942-04-15 i Northam Australien
Han undervisade i astronomi 1966-1971
1979 uppmärksammade han att det fanns dokumenterade mätningar om att
ljushastigheten hade minskat
Han blev intresserad och har nu forskat i ämnet sedan dess
Tillsammans med Trevor Norman presenterade han 1987 en första rapport i ämnet
"The Atomic Constants, Light and Time"
Teorin har sedan utvecklats och resulterat i ett antal rapporter under de senaste åren
Den är tidigare känd under begreppet 'cDK' (c decay = avtagande ljushastighet)

6. ZPE-plasmamodellen 6
Fem
anomalier
eller observationer som strider mot vedertagen praxis
Ljushastigheten har minskat
Plancks konstant har ökat
Elektronens vilomassa har ökat
Atomklockan har saktat ned
Rödförskjutningen är kvantiserad
Alla dessa fenomen kan visas bero på att ZPE har ökat.
ZPE = Zero Point Energy, nollpunktsenergi

7. ZPE-plasmamodellen 7
Zero-Point Energy ( ZPE)
Vakuum har en gång ansetts vara tomt och innehållslöst.
I slutet av 1800-talet började man inse att så inte är fallet.
Om man evakuerar en behållare helt och kyler den till absoluta nollpunkten
kommer den ändå att innehålla energi som går att påvisa teoretiskt och
experimentellt.
Denna energi kallar man nollpunktsenergi ZPE ( Zero-Point Energy) .
Det handlar om mycket stora mängder energi.
Antag att det i vår galax finns mer än 100 miljarder stjärnor och vidare antar att
dessa strålar som vår sol.
Den mängd energi som då avges under en miljon år är grovt vad som finns i en
kubikcentimeter av rymden.
Denna vakuumenergitäthet (Vacuum Energi Density) betecknas här U.

8. ZPE-plasmamodellen 8
Casimireffekten
Om man placerar två oladdade metallplattor några mikrometer från varandra i vakuum kan
man mäta att de dras mot varandra.
Detta kan förklaras med att ZPE minskar mellan plattorna då endast vågor som har multiplar
av halva våglängden finns mellan plattorna. Det innebär också att ljushastigheten lokalt blir
något större mellan plattorna än utanför.

9. ZPE-plasmamodellen 9
Hur har ZPE varierat?
Vid begynnelsen spändes universum ut till sin storlek.
Detta skapade en spänning som alstrade Planck Partikel Pairs (PPP).
Denna PPP-'gas' som fyllde kosmos var extremt turbolent.
Antalet PPP ökade sedan ytterligare tills all turbolent energi hade
omvandlats till PPP.
Efter att expansionen och PPP-turbolensen lugnat sig fortsätter PPP att
rekombineras och avge sin energi i form av elektromagnetisk strålning
som adderas till ZPE.
U ~ (1 – T2)1/2
/ (1 + T) där T=1 vid start och T=0 vid
rödskiftsfunktionens slut.
Nu återstår bara en oscillation av ZPEs styrka pga en oscillation av det
statiska universums storlek.

10. ZPE-plasmamodellen 10
Hur c och z varierat
Ljushastigheten c Rödförskjutningen z

11. ZPE-plasmamodellen 11
ZPE och naturkonstanterna
Inom fysiken talar man om ett tjugotal naturkonstanter, konstanter som är
oföränderliga och lika i hela universum.
Vissa av dem är dock inte oföränderliga då styrkan av ZPE (U) ingår som faktor
i dem:
ε0
~ U Den elektriska konstanten
μ0
~ U Den magnetiska konstanten
c ~ 1/U Ljushastigheten
h ~ U Planck's konstant
e ~ 1/U1/2
Elementarladdningen
m ~ U2 Vilomassor
G ~ 1/U2 Gravitationskonstanten
U-invariant:
Ω Impedansen i vakuum
α Finstrukturkonstanten
R∞ Rydbergskonstanten

12. ZPE-plasmamodellen 12
Permittivitet (ε) är en fysikalisk storhet som beskriver hur ett elektriskt
fält påverkar och påverkas av ett elektriskt isolerande material och är
bestämd efter ett materials förmåga att polariseras i förhållande till dess
fält.
Permittivitetstalet (εr) för ett material är den dimensionslösa storheten
relativ permittivitet, som även kallas (relativ) dielektrisk konstant.
Den elektriska konstanten (ε0) är permittivteten för vakuum med
(nu)värdet
ε0 = 8,85x10-12
F/m
ε = εr ε0
Den elektriska konstanten

13. ZPE-plasmamodellen 13
Permeabilitet (μ) är en fysikalisk storhet som förbinder mekaniska och
elektromagnetiska enheter med varandra
Permeabilitetstalet (μr) för ett material är den dimensionslösa
storheten relativ permeabilitet
Den magnetiska konstanten (μ0) är permeabiliteten för vakuum
Inom SI-systemet är dess (nu)värde definierat till
μ0 = 4π×10−7 H/m
μ = μr μ0
Den magnetiska konstanten

14. ZPE-plasmamodellen 14
Ljushastigheten
Ljushastigheten c bestäms av den elektriska konstanten och den magnetiska konstanten
genom
c² = 1/(ε0 μ0)

15. ZPE-plasmamodellen 15
Plancks konstant

16. ZPE-plasmamodellen 16
Elektronens
vilomassa

17. ZPE-plasmamodellen 17
Metoder för c-mätningar
Observation av Jupiters månar
Årlig aberration
Roterande tandhjul
Roterande prismor, speglar

18. ZPE-plasmamodellen 18
Observation av Jupiters månar
Dansken Ole Roemer kom 1676 fram till att c var ändlig.
Han studerade hur Jupiters måne Io förmörkades och såg att observationerna
försköts när avståndet mellan Jorden och Jupiter ändrades.
Man saknade då noggranna uppgifter om jordbanans diameter vilket krävdes
för att kunna beräkna c noggrant. Senare har man kunnat utgående från hans
mätdata komma fram till ett värde på c = 317000 km/s.
Dock är Io's bana ostabil och man kan inte med noggrannhet beräkna hur den
var när det begav sig.
Mätningar med denna metod finns till år 1900.

19. ZPE-plasmamodellen 19
Årlig aberration
James Bradley noterade att riktningen till vissa stjärnor ändrades något beroende på
Jordens rörelse i sin bana runt solen.
Vinkeln ges av jordens hastighet vinkelrät mot riktningen till stjärnan jämförd med
ljusets hastighet.
Då man vet att jordens banhastighet är 30 km/sek, är förhållandet 1:10 000 eller
0,005° = 20 bågsekunder.
Genom att mäta upp denna aberration kunde man med kännedom om jordens
hastighet beräkna c.
Mätningar med denna metod finns från 1726 till 1945.

20. ZPE-plasmamodellen 20
Roterande tandhjul
Fizeau använde ett roterande tandhjul för att hacka en ljusstråle som sedan
reflekterades i en spegel på avståndet 8633 m.
Man såg att det reflekterade ljuset förmörkades för vissa varvtal och kunde
därav beräkna c.
Mätningar med denna metod finns från 1849 till 1902.

21. ZPE-plasmamodellen 21
Roterande speglar, prismor
Leon Foucault använde en apparat med roterande speglar.
Senare användes också roterande prismor.
Mätningar med denna metod finns från 1882 till 1932.

22. ZPE-plasmamodellen 22
cDK-historia
1676 uppmättes c till 317000 km/s (Roemer).
Till mitten på 1900-talet minskade värdet på c för att plana ut kring 1960.
Mätningar finns redovisade i dokumentet 'History of the Speed of Light Experiments'.
c definierades 1983 till exakt 299 792 458 m/s. Om c ändras ändras också metern...
Årsintervall Minskning av c km/s/år
1776 ± 100 11,31
1838 ± 98 4,83
1861 ± 120 2,79
1887 ± 14 2,17
1903 ± 24 1,85
1934 ± 6 1,03
1953 ± 7 0,19

23. ZPE-plasmamodellen 23
E = mc2
E ~ 1 Energin
c ~ 1/U Ljushastigheten
m ~ U2 Vilomassan
Observationer visar att hur massa uppträder på atomnivå är olikt hur massa
uppträder makroskopiskt (storskaligt).
Mätningar visar att massa mätt på atomnivå är proportionell mot 1/c2
.
Massa mätt på en makroskopisk skala är relaterad till total energi och därmed
tidsinvariant.

24. ZPE-plasmamodellen 24
Radioaktivt sönderfall
Alfasönderfall, betasönderfall och elektroninfångning
λ* ~ c ~ 1/τ ~ 1/U
Där
λ* = sönderfallskonstanten
τ = halveringstiden

25. ZPE-plasmamodellen 25
Blev Adam solbränd?
Blev inte Adam grillad när det radioaktiva sönderfallet var mycket snabbare än idag?
Då energitätheten var motsvarande lägre var strålningens intensitet som idag.
Strålningens energitäthet
εE2
/4π = μH2
/4π = ρ
ρ ~ 1/c ~ U
Strålningens intensitet
I = ρc ~ 1
Adam klarade sig alltså med vanlig solkräm...

26. ZPE-plasmamodellen 26
Klockor, dateringar
Man använder sig av två typer av klockor.
Den dynamiska klockan går i den takt som ges av hur jorden roterar kring
solen. Denna klockas hastighet har inte ändrats.
Den atomistiska klockan går i en hastighet som är proportionell mot
ljushastigheten (c). Har då denna varit högre så har denna klocka gått
snabbare.
Man kan förena universums dynamiska ålder sedan 5810 BC att svara mot
den atomistiska åldern 13 miljarder år.
Dateringar som använder radioaktivt sönderfall använder den atomistiska
klockan eftersom hastigheten för radioaktivt sönderfall är proportionell mot c.

27. ZPE-plasmamodellen 27
Omräkning mellan klockorna
Följande formler (Excel) fungerar inom intervallet 5810 BC - 3122 BC
dynamisk tid motsvarande 12310 - 10 miljoner år atomistisk tid.
Begrepp:
YBC År F Kr (dynamisk tid)
Ta Atomistisk tid i miljoner år
Från dynamisk tid till atomistisk tid:
T = (YBC-3122)/2688
Ta = 4784,6*(arcsin(T)-rot(1-T*T)+1) + 10
Från atomistisk tid till dynamisk tid:
Här blir det lite trickigare då man först behöver lösa ekvationen m a p T.
YBC = 3122 + 2688*T
Från 3122 BC dynamisk tid till nutid finns några få hållpunkter

28. ZPE-plasmamodellen 28
Rödförskjutning
Spektrum av ljus som kommer från avlägsna galaxer visar sig
förskjutet mot rött, ju mer dess avlägsnare källan är.
Detta beror dels på den faktiska hastigheten som källan har
relativt mottagaren (dopplereffekten) men huvuddelen beror på att
ZPE har ökat under ljusets resa.
När ZPE ökar blir elektronbanornas radie mindre och avgivet ljus
skiftas mot blått.

29. ZPE-plasmamodellen 29
Kvantiserad
rödförskjutning
ZPE-delen av rödförskjutningen är kvantiserad dvs den ändras i steg medan
ZPE ändras steglöst.
Denna kvantisering kan förklaras med att elektronbanornas radier endast kan
ändras i steg.
r = r0/N2
där N är rödskiftkvantnumret vars aktuella värde Na är 224816
Rödförskjutningen för kvantnummer Nb = (Na
2/Nb
2 – 1) * 299792 km/s
Antal hopp Nb Rödförskjutning (km/s)
1 224815 2,667
2 224814 5,334
3 224813 8,001

30. ZPE-plasmamodellen 30
Kvantiseringens utbredning
Avståndet till det närmaste kvanthoppet är ca 10 miljoner ljusår

31. ZPE-plasmamodellen 31
Närzonen
Avståndet till det sista rödskifthoppet 3122 BC är ca 10 miljoner ljusår. Detta
är utanför vår lokala galaxgrupp.
Vid detta hopp var ljushastigheten ca 1,78 miljoner gånger dagens värde.
Därefter till 2800 BC finns inga mätvärden.
Efter ca 2800 BC finns några hållpunkter som kommit fram från egyptisk
datering och senare även från jämförelser av C14-mätningar med historiska
datum.
2550 BC var c som nu för att gå till ett min 1700-1600 BC.
Omkring 500 BC var det som nu för att nå ett max omkring 500 – 800 AD för
att därefter nå ett min omkring 1970 AD

32. ZPE-plasmamodellen 32
SN1987A
Den 23 februari 1987 sågs stjärnan Sk -69º 202 bli en supernova som fick namnet SN1987A.
Efter 240 dagar lystes en gasring upp kring supernovan vilket ger ringens radie = 0,658 ljusår.
Ringens radie uppmättes till 0,808 bågsekunder.
Med enkel trigonometri kan avståndet jorden - SN1987A beräknas till 168000 ljusår.
Visar dessa observationer att ljushastigheten varit konstant de senaste 168000 åren?

33. ZPE-plasmamodellen 33
SN1987A
R
L = 160000 ly
L-R
R = 6 lm
t =
t1
t = t0
t = t1 t = t2
JORDEN
Δt = 6 mån
c = cnow
c = f(t)
Visar observationer av SN1987A att c
varit konstant de senaste 168000 åren?

34. ZPE-plasmamodellen 34
Plasma
Materia förekommer i fyra tillstånd
Fast form – Vätska – Gas – Plasma
Gas som upphettad så elektronerna lämnar atomkärnorna blir plasma
Plasma existerar i tre former beroende av strömstyrkan:
1 Mörk
2 Glimmande (lysrör, norrsken)
3 Urladdning (el-svets, åskblixtar)
Plasma leder ström bättre än metall och påverkas starkt av elektriska
och magnetiska fält
Plasma utgör mer än 99% av kosmos

35. ZPE-plasmamodellen 35
Plasmats struktur
Plasmat är inte jämnt fördelat utan bildar trådar och plan.
Detta gäller från liten skala i labmiljö till hela kosmos.

36. ZPE-plasmamodellen 36
Väte som gas /plasma
Vätgas övergår till plasma vid ca 5400 ° K

37. ZPE-plasmamodellen 37
Hur länge pågick ökningen av ZPE?
Från början fanns inga neutrala atomer utan bara mycket het plasma och ZPE var svagt.
Ljus och annan EM-strålning spreds i plasmat som i en dimma.
Ljudhastigheten i detta plasma var 0,57 c.
När ZPE ökat och temperaturen avtagit till ca 5400 ° K kunde elektronerna hållas
kvar i banor runt atomkärnorna och ljus kunde passera.
Detta inträffade på morgonen den 1:a dagen dvs efter 12 timmar.
Dessa 5400 ° K kan nu ses som CMBR = 2,725 grader K
Detta innebär en rödförskjutning z = 5400/2,725 = 1981
Med T = z(z+2)/(z2+2z+2) och z = 1981 fås
T = 0,999999490877 när ljuset kunde lysa ut ur plasmat
Med årets längd = 365,25 dagar fås det antal år Y som gick till rödskiftfunktionen slutade
Y = 0,5/(365,25* (1-T)) = 2688 år

38. ZPE-plasmamodellen 38
Datering av några händelser
Septuagintatexten daterar skapelsen till 5810 BC.
Tre omtalade händelser:
1. Snöbollsjorden
2. Perm–Trias-utdöendet
3. K/T-utdöendet

39. ZPE-plasmamodellen 39
Snöbollsjorden (kryogenium) dateras till för 840 miljoner år sedan.
te = 4,7846*109*[(arcsin(T) – (1/T2)1/2 + 1] +107
Detta ger
T = 0,16000 = Y / 2688
Y = 430 år dynamisk tid innan rödskiftfunktionen slutade
Händelsen inträffade alltså 2688 - 430 = 2258 år efter skapelsen vilket
sammanfaller väl med Noas flod.
Denna inträffade 2256 år efter skapelsen eller år 3554 BC enligt septuagintatexten.
Snöbollsjorden

40. ZPE-plasmamodellen 40
Perm-Trias-utdöendet
Denna dateras till för 300 – 251 miljoner år sedan
299 miljoner atomår motsvarar 2530 AC eller 3280 BC
Detta inträffade vid tiden för händelsen med Babels torn

41. ZPE-plasmamodellen 41
K/T-utdöendet
Krita/Tertiär-gränsen inträffade för 65 miljoner år sedan.
65 miljoner atomår motsvarar 2657 AC eller 3153 BC
Detta år föddes Peleg och han är känd för att under hans tid delades
jorden.

42. ZPE-plasmamodellen 42
Big Bang-problem
Galaxer roterar mycket fortare än den mängd synlig materia de innehåller tillåter.
Galaxkluster rör sig inte som de borde om bara synlig materia funnes.
För att lösa problemet bör universums totala energi bestå av
5 % vanlig materia
25 % mörk materia
70 % mörk energi
Är mörk materia och energi nutidens motsvarighet till medeltidens epicykler?

43. ZPE-plasmamodellen 43
Plasmauniversum
Varje elektrisk ström omges av ett magnetfält.
Detta gäller även plasma. Det är dessa magnetfält som
håller ihop plasmat i trådar.
Magnetfälten är känsliga för störningar.
Det uppstår då ihopklämning av plasmat (pinch-effekt)
När den övre typen inträffar komprimeras materialet till en
boll och en galax/stjärna uppstår.

44. ZPE-plasmamodellen 44
Uppkomst av galaxer
När plasmatrådar har parallellt löpande strömmar i samma riktning visar
experiment att det uppstår en rad bekanta astronomiska objekt. Vad
resultatet blir beror på var interaktionen upphör, vilket skede vi ser av det
ute i rymden, strömstyrkorna och antalet inblandade trådar.
System med upp till 12 trådar har studerats, men normalt handlar det om
två eller tre trådar.

45. ZPE-plasmamodellen 45
Dubbel radiogalax Centaurus A
När två trådar dras mot varandra av sina magnetfält koncentreras plasmat.
I första skedet är resultatet en dubbel radiogalax.

46. ZPE-plasmamodellen 46
Spiralgalax M81
Under bilden av M81 finns en
sekvens med bilder av Peretts
experiment med galaxformning.
Beräkningar visar att M81 bör ha
uppkommit på 4,27 dagar under
skapelseveckan.
Vår sol bör alltså börjat lysa upp
under den senare delen av dag 4.

47. ZPE-plasmamodellen 47
När trådarna fortsätter att närma sig varandra uppstår kvasarer och
aktiva galaxkärnor åtföljda av polar jets. Efterhand avtar ljusstyrkan
och jetstrålarna dör ut. Det som återstår i kärnan av vår galax är en
snurrande röngenstrålande skiva.
Kvasarer

48. ZPE-plasmamodellen 48
Rester av stjärna i Krabbnebulosan
Strukturen på galaxnivå återfinns även på stjärnnivå

49. ZPE-plasmamodellen 49
Stjärna i plasma
Observera stjärnan i mitten på inklämningen

50. ZPE-plasmamodellen 50
Skapelsen av solsystemet
Vissa plasmatrådar delar på sig så
de liknar en flerpolig kabel.
De hålls emellertid ihop av det
omgivande magnetfältet.
En klämning känns först av de yttre
deltrådarna som formar 'bollar' som
efterhand påverkas av gravitation
och dessa planeter börjar cirkla runt
kärnan i magnetfältets riktning.

51. ZPE-plasmamodellen 51
Skapades jorden före solen?
Vartefter klämningen fortsätter inåt bildas fler planeter tills den
centrala, största tråden nås. Den blir inte bara en boll, den
lyser också upp.
Solen har tänts.

52. ZPE-plasmamodellen 52
Varför är planeterna olika?
Det sker en skiktning av ingående ämnen i plasmat efter hur lätt
dessa joniseras. De tyngre elementen, inklusive de radioaktiva,
joniseras lätt och hamnar i centrum på planeterna.
Denna sortering gäller även mellan planeterna där Merkurius har
i förhållande till sin storlek en tung kärna.

53. ZPE-plasmamodellen 53
Slutord
Det är aldrig god vetenskap att blunda för avvikande data eller att en
grunda en slutsats på förutfattade åsikter.
För utförligare information hänvisas till www.barrysetterfield.org
Det finns också länkar till en aktuella föreläsningar med Barry Setterfield:
https://www.barrysetterfield.org/You_tube.html