1. Abstract till Transportforum 2012,
Lars Englund, chefsläkare Transportstyrelsens Trafikmedicinska Råd, PhD, MD
”De svenska körkortskraven för synförmåga i det perifera synfältet är förändrade sedan september
2010. Hur och varför.”
I och med de nya föreskrifterna om medicinska krav för körkortsinnehav, TSFS 2010:125, som kom i
september 2010 har de svenska synfältskraven gjorts mindre strikta. Detta har gjorts utifrån en
uttolkning av det EG-direktiv som styr den svenska lagstiftningen på området.
Synskärpan, dvs hur väl man kan läsa bokstäver på en tavla, mäts i alla länder inför att man ska ta
körkort och det finns en rätt stor internationell enighet om de gränsvärden som krävs. Inom EU anger
direktivet gränsvärden för personbil och för högre körkortsbehörigheter. Det vetenskapliga
underlaget för dessa gränsvärden är dock dåligt och förmodligen klarar man sig bra i trafiken också
med lägre värden.
När det gäller förmågan att i tid upptäcka föremål som dyker upp i trafiken är det funktionen i
synfältet som är avgörande och det finns ett gott vetenskapligt stöd för att detta är av större
betydelse än synskärpan när det gäller risk för olyckinblandning. Det är dock något svårare att mäta
och de enkla screeningundersökningar som görs i samband med att man söker körkort missar
relevanta defekter.
När det gäller gränsvärdena för körkortsinnehav har det tidigare varit formulerat på ett sätt som inte
gått att omtolka i mätvärden, tex som ”sammantaget ett normalt ögas synfält” för personbil och
”normalt synfält på vardera ögat var för sig” för högre behörigheter. De nya kraven har omformats
utifrån de numera mest använda undersökningsmetoderna som används av ögonläkare och utgår
från de gradtal som anges för synfältets yttergränser i EG-direktivet och pekar i övrigt ut mer
specifika värden för ljuskänslighet i olika delar av synfältet.
Trots att de nya reglerna är ”snällare” är det många personer som tex efter hjärnskador fått
synfältsbortfall som uppfattar sig som orättvist hårt bedömda. Många önskar sig kunna visa att man
lärt sig kunna kompensera för detta. En tidigare möjlighet att i en simulator i Norge kunna visa detta
är numera borta och behovet av utveckling av en svensk simulator och ett forskningsprojekt kring
detta diskuteras i föredraget.