Judah, the fourth son of Jacob and Leah. He is the giant, athlete, warrior; he recounts heroic deeds. He runs so fast that he can outstrip a hind.

2. KAPITEL 1
Juda, den fjärde sonen till Jakob och Lea. Han är jätten,
atleten, krigaren; han berättar om hjältedåd. Han springer
så fort att han kan överträffa en hind.
1 En kopia av Judas ord, vad han talade till sina söner
innan han dog.
2 De församlade sig därför och kommo till honom, och han
sade till dem: Hör, mina barn, till Juda, eder fader.
3 Jag var den fjärde son som föddes till min far Jakob; och
min moder Lea gav mig namnet Juda och sade: "Jag tackar
Herren, ty han har också gett mig en fjärde son."
4 Jag var snabb i min ungdom och lydig min fader i allt.
5 Och jag hedrade min mor och min mors syster.
6 Och det hände sig, när jag blev en man, att min fader
välsignade mig och sade: Du skall vara en kung som har
framgång i allt.
7 Och Herren visade mig nåd i alla mina gärningar både på
fältet och i huset.
8 Jag vet att jag sprang en hind och fångade den och gjorde
i ordning köttet åt min far, och han åt.
9 Och löjromen brukade jag behärska i jakten, och jag tog
över allt som fanns på slätterna.
10 Jag tog ett vildsto, och jag fick tag i det och tämjde det.
11 Jag dödade ett lejon och plockade ut en unge ur dess
mun.
12 Jag tog en björn i tassen och slängde den nerför klippan,
och den krossades.
13 Jag sprang ifrån vildsvinet, och jag grep det medan jag
sprang och slet sönder det.
14 En leopard i Hebron hoppade på min hund, och jag tog
den i svansen och kastade den på klipporna, och den bröts i
två
15 Jag hittade en vildoxe som äter på fälten och griper den
i hornen och virvlar runt den och bedövar den, jag kastade
den ifrån mig och dödade den.
16 Och när kanaanéernas två kungar kommo, i rustning, i
rustning mot våra hjordar och mycket folk med dem,
rusade jag ensam fram till kungen av Hasor och slog
honom på greiven och drog ner honom, och så dödade jag
honom .
17 Och den andre, kungen i Tappua, när han satt på sin häst,
dödade jag, och så skingrade jag allt hans folk.
18Akor, kungen, en man av jättelik gestalt, fann jag, som
kastade spjut framför och bakom när han satt på hästryggen,
och jag tog upp en sten som vägde sextio pund och kastade
den och slog hans häst och dödade den.
19 Och jag stred med den andre i två timmar; och jag klöv
hans sköld i två, och jag högg av hans fötter och dödade
honom.
20 Och när jag tog av mig hans bröstsköld, se, nio män
som hans följeslagare började slåss med mig,
21 Och jag lindade min mantel på min hand; och jag
slängde stenar mot dem och dödade fyra av dem, och de
andra flydde.
22 Och min fader Jakob dräpte Beelesat, konungen över
alla kungar, en jätte i styrka, tolv alnar hög.
23 Och fruktan föll över dem, och de upphörde att strida
mot oss.
24Därför var min far fri från oro i krigen när jag var med
mina bröder.
25 Ty han såg i en syn om mig att en maktens ängel följde
mig överallt, för att jag inte skulle bli överväldigad.
26 Och i söder kom ett större krig över oss än i Sikem; och
jag ställde mig i strid med mina bröder och förföljde tusen
män och dräpte av dem två hundra män och fyra kungar.
27 Och jag gick upp på muren och dräpte fyra mäktiga män.
28 Och så intog vi Hazor och tog allt bytet.
29 Och nästa dag begav vi oss till Aretan, en stad stark och
muromgärdad och otillgänglig, som hotade oss med döden.
30 Men jag och Gad närmade sig på östra sidan av staden,
och Ruben och Levi i väster.
31 Och de som var på väggen, som trodde att vi var
ensamma, drogs ner mot oss.
32 Och så klättrade mina bröder i hemlighet upp på muren
på båda sidor med pålar och gick in i staden, medan
männen inte visste det.
33 Och vi tog det med svärdseggen.
34 Och när det gäller dem som hade tagit sin tillflykt till
tornet, satte vi eld på tornet och tog både det och dem.
35 Och när vi gick bort, tog männen från Tappua vårt byte,
och när vi såg detta, stred vi med dem.
36 Och vi dödade dem. allt och återfick vårt byte.
37 Och när jag var vid Kozebas vatten, kom Jobels män
emot oss för att strida.
38 Och vi kämpade med dem och störtade dem; och deras
bundsförvanter från Silo dödade vi, och vi lämnade dem
inte makt att komma in mot oss.
39 Och männen från Makir kom över oss på femte dagen
för att ta vårt byte; och vi anföll dem och besegrade dem i
hård strid, ty det fanns en här av mäktiga män bland dem,
och vi dödade dem innan de hade gått upp på
uppstigningen.
40 Och när vi kom till deras stad rullade deras kvinnor
stenar över oss från kanten av kullen på vilken staden stod.
41 Och jag och Simeon hade oss bakom staden och intog
höjderna och förstörde också denna stad.
42 Och nästa dag berättades det för oss att kungen i staden
Gaash med. en mäktig här kom emot oss.
43 Därför låtsade jag och Dan oss vara amoriter, och som
allierade drogo vi in i deras stad.
44 Och i nattens djup kom våra bröder och vi öppnade
portarna för dem; och vi tillintetgjorde alla män och deras
ägodelar, och vi tog allt som var deras till ett byte, och
deras tre murar kastade vi ner.
45 Och vi närmade oss Thamna, där var allt de fientliga
kungarnas substans.
46 Då jag blev förolämpad av dem, blev jag vred och
rusade mot dem till toppen; och de fortsatte att slänga
stenar och pilar mot mig.
47 Och om inte min bror Dan hjälpt mig, skulle de ha
dödat mig.
48 Därför kom vi över dem med vrede, och de flydde alla;
Och när de gick förbi en annan väg, slogs de mot min far,
och han slöt fred med dem.

3. 49 Och vi gjorde dem ingen skada, och de blev oss
skyldiga, och vi gav dem tillbaka deras byte.
50 Och jag byggde Thamna, och min far byggde Pabael.
51 Jag var tjugo år när detta krig inträffade. Och
kanaanéerna fruktade mig och mina bröder.
52 Och jag hade mycket boskap, och jag hade adullamiten
Iram som överste herdare.
53 Och när jag gick till honom, såg jag Parsaba, kung av
Adullam; och han talade till oss och gjorde oss en
festmåltid; och när jag blev hetsig, gav han mig sin dotter
Batshua till hustru.
54 Hon födde mig Er, och Onan och Sela; och två av dem
slog Herren, ty Sela levde, och hans barn ären I.
KAPITEL 2
Juda beskriver några arkeologiska fynd, en stad med
murar av järn och portar av mässing. Han har ett möte
med en äventyrare.
1 Och i arton år bodde min far i fred med sin bror Esau och
hans söner hos oss, efter det att vi kom från Mesopotamien,
från Laban.
2 Och när arton år hade gått, i mitt fyrtionde år, kom Esau,
min fars bror, över oss med ett mäktigt och starkt folk.
3 Och Jakob slog Esau med en pil, och han fördes upp
sårad på Seirs berg, och medan han gick, dog han i
Anoniram.
4 Och vi förföljde Esaus söner.
5 Nu hade de en stad med murar av järn och portar av
koppar; och vi kunde inte komma in i den, och vi lägrade
oss omkring och belägrade den.
6 Och när de inte öppnade för oss på tjugo dagar, ställde
jag upp en stege inför allas åsyn, och med min sköld på
mitt huvud gick jag upp, underhållande av stenar, mer än
tre talenters vikt; och jag dräpte fyra av deras mäktiga män.
7 Och Ruben och Gad dödade sex andra.
8 Sedan frågade de av oss fredsvillkor; och efter att ha
rådgjort med vår fader, tog vi emot dem som biträden.
9 Och de gav oss fem hundra kor vete, fem hundra bat olja,
fem hundra kor vin, intill hungersnöden, när vi drog ner till
Egypten.
10 Och efter detta tog min son Er till hustru Tamar från
Mesopotamien, en dotter till aram.
11 Men Er var ond, och han var i nöd för Tamar, eftersom
hon inte var från Kanaans land.
12 Och på tredje natten slog en Herrens ängel honom.
13 Och han hade inte känt henne på grund av sin moders
onda list, ty han ville inte få barn med henne.
14 På bröllopsfestens dagar gav jag henne Onan till
äktenskap; och han kände henne inte i ondska, fastän han
tillbringade ett år hos henne.
15 Och när jag hotade honom, gick han in till henne, men
han hällde ut sädet på marken, enligt sin moders befallning,
och han dog också av ondska.
16 Och jag ville också ge henne Sela, men hans moder
tillät det inte; ty hon gjorde ont mot Tamar, eftersom hon
inte var Kanaans döttrar, som hon också själv var.
17 Och jag visste att kanaanéernas ras var ond, men
ungdomens impuls förblindade mitt sinne.
18 Och när jag såg henne hälla ut vin, på grund av vinets
berusning, blev jag bedragen och tog henne fastän min far
inte hade rådet det.
19 Och medan jag var borta gick hon och tog en hustru från
Kanaan till Sela.
20 Och när jag visste vad hon hade gjort, förbannade jag
henne i min själs ångest.
21 Och hon dog också genom sin ondska tillsammans med
sina söner.
22 Och efter detta, medan Tamar var änka, hörde hon efter
två år att jag skulle gå upp för att klippa mina får, och hon
utsmyckade sig i brudklänningar och satte sig i staden
Enaim vid porten.
23 Ty det var amoriternas lag att hon som skulle gifta sig
skulle sitta i otukt i sju dagar vid porten.
24 Därför att jag var full av vin, kände jag inte igen henne;
och hennes skönhet bedrog mig genom hennes
utsmyckning.
25 Och jag vände mig till henne och sade: Låt mig gå in till
dig.
26 Och hon sade: Vad vill du ge mig? Och jag gav henne
min stav och min gördel och mitt rikes diadem i pant.
27 Och jag gick in till henne, och hon blev havande.
28 Och eftersom jag inte visste vad jag hade gjort, ville jag
döda henne; men hon sände i hemlighet mina löften och
gjorde mig på skam.
29 Och när jag kallade på henne, hörde jag också de
hemliga ord som jag talade när jag låg med henne i mitt
berusning; och jag kunde inte döda henne, eftersom det var
från Herren.
30 Ty jag sade: För att hon inte gjorde det med list, efter att
ha tagit emot panten från en annan kvinna.
31 Men jag kom inte mer nära henne medan jag levde,
eftersom jag hade gjort denna styggelse i hela Israel.
32 Dessutom sade de som var i staden att det inte fanns
någon sköka i porten, eftersom hon kom från en annan
plats och satt en stund i porten.
33 Och jag trodde att ingen visste att jag hade gått in till
henne.
34 Och efter detta kom vi I till Egypten till Josef på grund
av hungersnöden.
35 Och jag var fyrtiosex år gammal, och sjuttiotre år levde
jag i Egypten.
KAPITEL 3
Han råder mot vin och lust som tvillingondska. "Ty den
som är berusad vördar ingen." (Vers 13).
1 Och nu befaller jag er, mina barn, lyssna till Juda, er
fader, och håll mina ord för att utföra alla Herrens
förordningar och lyda Guds bud.
2 Och vandra inte efter dina begär, inte heller efter dina
tankars inbillningar i ditt hjärtas högmod; och berömma dig
inte av din ungdoms gärningar och styrka, ty även detta är
ont i Herrens ögon.

4. 3 Eftersom jag också berömmade mig över att ingen vacker
kvinnas ansikte någonsin lockade mig i krig och
tillrättavisade min broder Ruben angående Bilha, min
faders hustru, så ställde sig svartsjuka och otukts andar mot
mig, tills jag låg med kanaaniten Batsua, och Tamar, som
var trolovad med mina söner.
4 Ty jag sade till min svärfar: Jag skall rådgöra med min
far, och så skall jag ta din dotter.
5 Och han ville inte, men han visade mig ett gränslöst
förråd av guld för sin dotters räkning; för be var en kung.
6 Och han smyckade henne med guld och pärlor och lät
henne hälla ut vin åt oss på högtiden med kvinnors skönhet.
7 Och vinet vände bort mina ögon, och behag förblindade
mitt hjärta.
8 Och jag blev förtjust i och låg med henne och överträdde
Herrens befallning och mina fäders befallning, och jag tog
henne till hustru.
9 Och Herren belönade mig efter mitt hjärtas fantasi,
eftersom jag inte hade någon glädje över hennes barn.
10 Och nu, mina barn, säger jag er: Var inte berusade av
vin; ty vin vänder sinnet bort från sanningen och inspirerar
lustens passion och leder ögonen till villfarelse.
11 Ty otuktens ande har vin som tjänare för att ge sinnet
behag; ty dessa två tar också bort människans sinne.
12 Ty om en man dricker vin till berusning, stör det sinnet
med smutsiga tankar som leder till otukt, och upphettar
kroppen till köttslig förening; och om lustens anledning är
närvarande, gör han synden och skäms inte.
13 Sådan är den berusade mannen, mina barn; ty den som
är berusad vördar ingen.
14 Ty se, det gjorde också mig vilseledd, så att jag inte
skämdes för folkmassan i staden, eftersom jag inför allas
ögon vände mig bort till Tamar och gjorde en stor synd,
och jag avslöjade täcket av mina söners skam.
15 Sedan jag hade druckit vin, vördade jag inte Guds bud,
och jag tog en kanaansk kvinna till hustru.
16 Ty mycket förstånd behöver den man som dricker vin,
mina barn; och häri är diskretion i att dricka vin, en man
får dricka så länge han bevarar blygsamhet.
17 Men om han överskrider denna gräns, angriper svekets
ande hans sinne, och den får den som fyller att tala
smutsigt och att överträda och inte skämmas utan till och
med att berömma sig av sin skam och att anse sig hederlig.
18 Den som bedriver otukt vet inte när han lider förlust och
skäms inte när han blir vanära.
19 Ty även om en man är kung och begår otukt, så blir han
fråntagen sitt kungadöme genom att bli otuktens slav,
såsom jag själv också led.
20 Ty jag gav min stav, det är min stams vistelse; och min
gördel, det vill säga min kraft; och mitt diadem, det vill
säga mitt rikes härlighet.
21 Och jag omvände mig från dessa ting; vin och kött äter
jag inte förrän min ålderdom, och jag såg ingen glädje.
22 Och Guds ängel visade mig att kvinnor för evigt härskar
över både kung och tiggare.
23 Och från kungen ta de hans härlighet och från den
tappre mannen hans kraft, och från tiggaren även det lilla
som är hans fattigdoms uppehåll.
24 Iaktta därför, mina barn, den rätta gränsen för vin; ty det
finns i den fyra onda andar - av lust, av hett begär, av slarv,
av smutsig vinning.
25 Om ni dricker vin i glädje, varen I blygsamma i Guds
fruktan.
26 Ty om gudsfruktan försvinner i din glädje, då uppstår
berusning och skamlöshet smyger sig in.
27 Men om ni vill leva nyktert, rör inte alls vid vin, så att
ni inte syndar i upprörda ord och i slagsmål och förtal och
överträdelser av Guds bud, och ni förgår innan er tid.
28 Dessutom uppenbarar vinet Guds och människornas
hemligheter, liksom jag också uppenbarade Guds bud och
Jakobs hemligheter, min fader, för den kanaanitiska
kvinnan Batshua, som Gud bjöd mig att inte uppenbara.
29 Och vin är en orsak till både krig och förvirring.
30 Och nu befaller jag er, mina barn, att inte älska pengar
eller att se på kvinnors skönhet; ty för pengarnas och
skönhetens skull fördes jag vilse till kanaaniten Batsua.
31 Ty jag vet att på grund av dessa två saker skall min släkt
falla i ogudaktighet.
32 Ty även visa män bland mina söner skola fördärvas och
förmå Juda kungarike att förminskas, som Herren gav mig
för min lydnad mot min fader.
33 Ty jag har aldrig förorsakat sorg åt Jakob, min fader; för
allt som helst han befallde att jag gjorde det.
34 Och Isak, min fars far, välsignade mig till att bli kung i
Israel, och Jakob välsignade mig vidare på samma sätt.
35 Och jag vet att av mig skall riket upprättas.
36 Och jag vet vilken ondska ni kommer att göra i de sista
dagarna.
37 Akta er därför, mina barn, för otukt och kärlek till
pengar, och lyssna till Juda, er fader.
38 Ty dessa ting drar dig tillbaka från Guds lag och förblir
själens böjelse, och lär ut övermod och tillåt inte en man att
förbarma sig över sin nästa.
39 De beröva hans själ all godhet och förtrycka honom
med mödor och besvär, och de driver bort sömnen från
honom och förtär hans kött.
40 Och han hindrar Guds offer; och han kommer inte ihåg
Guds välsignelse, han lyssnar inte på en profet när han talar,
och han avskyr gudfruktans ord.
41 Ty han är slav under två motsatta passioner och kan inte
lyda Gud, eftersom de har förblindat hans själ, och han
vandrar på dagen som om natten.
42 Mina barn, kärlek till pengar leder till avgudadyrkan; ty
när de förs vilse genom pengar, nämner människor som
gudar dem som inte är gudar, och det får den som har det
att falla i galenskap.
43 För pengarnas skull förlorade jag mina barn, och om
inte min omvändelse och min förödmjukelse och min fars
böner hade accepterats, skulle jag ha dött barnlös.
44 Men mina fäders Gud förbarmade sig över mig,
eftersom jag gjorde det i okunnighet.
45 Och svekets furste förblindade mig, och jag syndade
som en människa och som kött, fördärvad genom synder;
och jag lärde mig min egen svaghet samtidigt som jag
trodde att jag var oövervinnerlig.
46 Vet därför, mina barn, att två andar väntar på människan
- sanningens ande och bedrägeriets ande.

5. 47 Och mitt i är förståndets ande, till vilken det hör att
vända sig dit det vill.
Och sanningens och bedrägeriets gärningar är skrivna i
människors hjärtan, och var och en av dem känner Herren.
49 Och det finns ingen tid då människors verk kan döljas;
ty på själva hjärtat äro de nedskrivna inför Herren.
50 Och sanningens ande vittnar om allt och anklagar allt;
och syndaren är uppbränd av sitt eget hjärta och kan inte
höja sitt ansikte till domaren.
KAPITEL 4
Juda gör en levande liknelse om tyranni och en
fruktansvärd profetia om moralen hos sina lyssnare.
1 Och nu, mina barn, befaller jag er att älska Levi, så att ni
må förbli och inte upphöja er mot honom, så att ni inte blir
totalt förintade.
2 Ty åt mig gav Herren riket och åt honom prästadömet,
och han satte riket under prästadömet.
3 Till mig gav han det som finns på jorden; för honom det
som är i himlen.
4 Liksom himlen är högre än jorden, så är Guds
prästadöme högre än det jordiska riket, om det inte faller
bort genom synd från Herren och behärskas av det jordiska
riket.
5 Ty Herrens ängel sade till mig: Herren utvalde honom
hellre än dig, att närma sig honom och äta av hans bord och
offra honom förstlingen av Israels barns utvalda saker; men
du skall vara kung över Jakob.
6 Och du skall vara bland dem som havet.
7 Ty likasom på havet, rättfärdiga och orättfärdiga slungas
omkring, somliga tas i fångenskap medan andra är berikade,
så skall också alla människors släkter vara i dig: somliga
skall utarmas, fångas och andra bli rika genom plundring.
andras ägodelar.
8 Ty kungarna skall vara som sjömonster.
9 De skola svälja människor som fiskar: de frias söner och
döttrar skola de förslava; hus, mark, hjordar, pengar ska de
plundra:
10 Och med mångas kött skola de orättfärdigt föda
korparna och tranorna; och de skall gå fram i ondska i
upplyftade girighet, och det skall bli falska profeter som
storm, och de skola förfölja alla rättfärdiga.
11 Och Herren skall föra över dem stridigheter mot
varandra.
12 Och det skall bliva ständiga krig i Israel; och bland män
av en annan ras skall mitt rike upphöra, till dess Israels
frälsning kommer.
13 Tills rättfärdighetens Gud uppenbarar sig, så att Jakob
och alla hedningar må vila i frid.
14 Och han skall bevara mitt rikes kraft för evigt; ty Herren
visste för mig med en ed att han inte skulle förgöra riket
från min säd för evigt.
15 Nu har jag mycket sorg, mina barn, på grund av er
otukthet och trolldom och avgudadyrkan som ni ska utöva
mot riket, efter dem som har bekanta andar, spåmän och
villfarelsedemoner.
16 I skolen låta era döttrar sjunga flickor och skökor, och
ni skall blanda er i hedningarnas styggelser.
17 För vilka sakers skull skall Herren komma över er
hungersnöd och pest, död och svärd, fiender som belägras
och vänners smädelser, slakt av barn, våldtäkt av hustrur,
plundring av ägodelar, nedbränning av templet. av Gud,
som ödelägger landet, förslavar er själva bland hedningarna.
18 Och de skola göra några av er eunucker för sina hustrur.
19 Tills Herren besöker er, när ni med fullkomligt hjärta
omvänder er och vandrar i alla hans bud, och han för er
upp ur fångenskapen bland hedningarna.
20 Och efter detta skall en stjärna uppstå för dig från Jakob
i frid,
21 Och en man skall uppstå ur min säd, som
rättfärdighetens sol,
22 Vandrar med människornas barn i saktmodighet och
rättfärdighet;
23 Och ingen synd skall finnas hos honom.
24 Och himlarna skall öppnas för honom, för att utgjuta
anden, ja, den Helige Faderns välsignelse; och han skall
utgjuta nådens ande över dig;
25 Och ni skall vara honom söner i sanning, och ni skall
vandra i hans bud först och sist.
26 Då skall mitt rikes spir lysa fram; och från din rot skall
en stam uppstå; och ur den skall en rättfärdighets stav växa
fram för hedningarna, för att döma och frälsa alla som
åkallar Herren.
27 Och efter detta skall Abraham och Isak och Jakob
uppstå till liv; och jag och mina bröder skola vara
hövdingar för Israels stammar.
28 Levi först, jag den andra, Josef tredje, Benjamin fjärde,
Simeon femte, Issaskar sjätte, och så allt i ordning.
29 Och Herren välsignade Levi och närvarons ängel, mig;
härlighetens makter, Simeon; himlen, Ruben; jorden,
Issaskar; havet, Sebulon; bergen, Josef; tabernaklet,
Benjamin; armaturerna, Dan; Eden, Naftali; solen, Gad;
månen, Asher.
30 Och ni skall vara Herrens folk och ha en tunga; och det
skall inte finnas någon svekande ande hos Beliar, ty han
skall kastas i elden för evigt.
31 Och de som har dött i sorg skola uppstå i glädje, och de
som var fattiga för Herrens skull skola bli rika, och de som
dödas för Herrens skull skola vakna till liv.
32 Och Jakobs hjortar skola springa i fröjd, och Israels
örnar skola flyga i glädje; och allt folket skall ära Herren
för evigt.
33 Iaktta därför, mina barn, hela Herrens lag, ty det finns
hopp för alla dem som håller fast vid hans vägar.
34 Och han sade till dem: Se, jag dör inför era ögon i dag,
hundra nitton år gammal.
35 Låt ingen begrava mig i kostsamma kläder och inte riva
upp mina inälvor, ty detta skall de som äro konungar göra;
och bär mig med dig upp till Hebron.
36 Och när Juda hade sagt detta, somnade han; och hans
söner gjorde allt som han hade befallt dem, och de
begravde honom hos hans fäder i Hebron.