1. 1
KUNGLIGA BALETTEN
SPRING´15

2. Dansverk i en akt
MUSIK Johannes Brahms, Ballader op.10 för piano
KOREOGRAFI OCH SCENOGRAFI Roy Assaf
KOSTYM Roy Assaf och Elsie-Britt Lindström
LJUS Erik Berglund
PIANO Roland Pöntinen
KUNGLIGA BALETTEN
BALETTCHEF Johannes Öhman
HUVUDANSVARIG REPETITÖR Hlin Hjalmarsdottir/Satoshi Kudo
MASKÖRER Ingunn Schumann-Mosand och Robin Davidsson
INSPICIENT Eric Alm
PRODUCENT Ann-Christin Danhammar
MEDVERKANDE
Mariko Kida
Hokuto Kodama
Roland Pöntinen
Speltid ca 25 minuter.
Urpremiär på Kungliga Operan 20 februari 2015.
Biografier över det konstnärliga teamet och medverkande finns på www.operan.se
Dekor, kostym och mask är tillverkade vid Kungliga Operans
ateljéer i Gäddviken och i operahuset.
BALLADER
Mariko Kida
Hokuto Kodama
KÄRA PUBLIK!
Välkommen till dansföreställningen Spring ´15 med två nya verk
koreograferade direkt för Kungliga Balettens dansare.
Som balettchef känns det roligt att ge plats och chansen åt nya
begåvade koreografer. Just Roy Assaf tillhör den kategorin.
Fri från regler och konventioner i allt han gör har Roy Assaf
valt att skapa en duett till musik av Johannes Brahms och med
Roland Pöntinen vid flygeln.
Johan Inger, numera eftertraktad koreograf vid de stora
scenerna runtom i Europa, utmanar med en helt ny version av
Igor Stravinskijs Våroffer.
För Kungliga Baletten är det dessutom fantastiskt att för första
gången samarbeta med Hovkapellets chefdirigent Lawrence
Rennes.
Välkommen!
Johannes Öhman
BALETTCHEF

3. 54
Efter att ha fullgjort militärtjänsten brukade jag gå till en skivaffär varannan vecka
och plocka upp en ny skiva. En av de första jag köpte innehöll Johannes Brahms
Ballader. Jag valde den på grund av omslaget – jag hade ingen aning om vem Brahms
var. På omslaget syns pianisten Glenn Gould, lutande tankfullt över flygelns
tangentbord.
Jag blev otroligt förtjust i musiken och har burit den med mig ända sedan dess.
Jag har alltid velat skapa ett dansverk med den som utgångspunkt. Duetten ni ser
ikväll är förverkligandet av min önskan: en duett som utforskar dialogen mellan
ett älskande par.
Roy Assaf
KOREOGRAF
BAKGRUND till
BALLADER

4. 76
S
tockholm är ett böljande snö-
landskap när jag träffar israe-
liske koreografen Roy Assaf.
Han kastar en blick ut genom
fönstret och skrattar mjukt:
‘Den får mig att tänka på mina
barn – de älskar snö! När det snöade
senast hemma hos oss så kom det bara
några små flingor… ändå tog vi bilen och
körde upp i bergen för att fånga ögonblick-
et.’ Hemma i Israel är det 25 grader varmt
och sommar. Sverige innebär ett avbrott i
rutinen. Spänning.
Det är första gången Assaf koreograferar
på Kungliga Operan – och egentligen är det
hans första egna verk på en stor institution.
Efter flera år som assistent till Emmanuel
Gat valde han 2010 att bli sin egen, och
utnämndes snabbt till ett nytt, stort stjärn-
skott. Men det är en stjärna med integritet,
som inte söker kritikernas uppskattning i
första hand, utan sin egen. Så har han också
kommit över sitt första intryck av Operans
massiva, guldornamenterade kropp och
flyttat in i den.
‘Det känns väldigt intimt, nära. Och jag
EN DANSAD
ROMANSIsraeliske stjärnskottet Roy Assaf skapar med Ballader sitt
första dansverk för Kungliga Operan. En stark musikupplevelse
har omsatts i en intim duett mellan två dansare med pianisten
som osynlig, tredje part.

5. 98
känner att jag fått ett enormt förtroende
– det är inget jag måste erövra, utan det
erbjuds mig utan förbehåll.’
INTIM ÄR OCKSÅ DEN föreställning Roy
Assaf skapat tillsammans med två dansare
ur Kungliga Baletten och Roland Pöntinen.
Inbjudan från balettchefen Johannes
Öhman var öppen: att skapa en pendang
till Johan Ingers Våroffer, och söka inspira-
tion hos något av Igor Stravinskijs andra
verk. Men Stravinskij talade inte till honom
– istället sökte han sig tillbaka till en cd-
skiva som han burit nära hjärtat ända sedan
han muckade från militärtjänsten.
‘Jag gick direkt till en skivaffär och köpte
en skiva. Jag hade ingen aning om vem
Brahms var!’ säger han, och flinar stort åt
att han valde skivan efter omslaget. Det
råkar vara en klassisk inspelning med leg-
endariske Glenn Gould.
‘Jag blev förälskad i musiken och har alltid
velat skapa en föreställning utifrån den… ‘ Så
var tiden äntligen inne, och Brahms Ballader
visade sig tillhandahålla stoff både till struk-
turen och konceptet. Ett koncept som kom
att handla om ett kärlekspar. Som om den
ordlösa kärleken mellan Johannes Brahms
och hans bästa väns hustru, Clara Schumann,
som flödar genom balladerna, fått kropp.
‘Istället för att göra en stor föreställning
med massor av människor så valde jag att gå
åt andra hållet’.
Roy Assaf är noga med att poängtera att
alla hans verk är samarbeten. Kanske i ännu
högre grad när så få aktörer är involverade.
Dansarna valde han ut efter en workshop
med Kungliga Baletten i augusti, där verket
började ta form.
‘Tekniskt sett så bygger jag först upp en
vokabulär av steg och fraser, många fler än
jag egentligen behöver. Under arbetets gång
så börjar jag rensa ut dem som inte hör hem-
ma. Sen iakttar jag dansarna och ger dem
ursäkter för att bygga på vokabulären…
de inspirerar mig till nya steg…Alltihop är
egentligen en enda sallad! ‘
MEN MUSIKEN ÄR mer än bara dressing.
Pianisten Roland Pöntinen sitter på scenen,
och har blivit en viktig dialogpartner i arbe-
tet med det musikaliska materialet.
‘Vår dialog började med att jag visade
honom cd:n med Glenn Gould. Jag kom-
mer inte från en musikfamilj, kan ingenting
om musik och kan inte läsa noter… min
förståelse för musik är bara intuitiv. Jag
talar överhuvudtaget inte samma språk som
Roland – ändå förstår vi varandra!’
Med gester som fångar vad han uppfattar
som uttrycket i musiken överför han sina
idéer till pianisten, som i sin tur återger vilka
konsekvenser hans val får.
‘ När jag väl hade valt Balladerna så var jag
tvungen att hantera dem. Vissa stunder var
jag jättefrustrerad, det fanns partier som jag
överhuvudtaget inte tyckte att jag behövde.
Hur gjorde du då?
Han är tyst, funderar och säger till sist:
‘Jag kämpade, och hittade lösningar. Jag
lärde mig att om man rådbråkar ett mate-
rial tillräckligt länge så uppnår man till sist
ett sorts .. ekvilibrium.’ Han använder ett
hebreiskt ord, och visar hur händerna möts
– ett ord som han inte hittar motsvarigheten
till på engelska.
Kostymerna och rummet är enklast tänk-
bara. Svarta intäckningar, en blänkande
svart flygel, kostymer i svart och silvergrått.
Assaf har medvetet valt bort färger – som
om det vore en svartvit film, reflekterar han.
‘Jag ville möta deras färger… och på sätt
och vis känner jag att det jag skapat inte hör
hemma i vår tid… kanske på 1940-talet?’
ROY ASSAF BÖRJADE SIN karriär som dansare i
Emanuel Gats kompani, och assisterade den
kände koreografen från 2006. Men redan
2005 koreograferade han sin första föreställ-
ning – We Came For the Wings – och vann
första pris vid Shades of Dance Festival.
Dansverk som The Hill , Six Years Later har
hyllats av kritikerna – men senaste baletten
Girls ifrågasattes starkt.
‘Jag hade placerat en rad kvinnor på en
catwalk. Man uppfattade verket som ytligt
och sexistiskt. Men att man skildrar ett
fenomen är ju inte detsamma som att man
identifierar sig med det!’
Assaf byggde vidare på verket och presen-
terade Girls – The Full Version. Nu var pub-
liken mogen och han möttes på nytt med
värme och entusiasm.
‘Jag försöker fortfarande förstå vad som
hände!’
Vi filosoferar en stund kring konst och
politik. Vi kommer överens om att politi-
seringen av konsten är oerhört stark i dag.
Som om konstnären till varje pris måste
manifestera sin hållning i sina verk – i fallet
Israel, som om all konst måste handla om
Israel-Palestina konflikten. Till och med en
dansad kärleksduett, med en dovt mullrande
förhistoria.
‘Frågar du mina israeliska kollegor skulle
de ändå hävda att konst i Israel inte är till-
räckligt politisk,’ skrattar han. Själv håller
han sig hellre till undertoner.
‘Jag är mer intresserad av att skala bort
höljet och låta det politiska innehållet ligga
under ytan. Allt är ju politik egentligen –
det finns i vårt DNA.’
Sofia Nyblom
REDAKTÖR
»På sätt och vis känner
jag att det jag skapat inte
hör hemma i vår tid…
kanske på 1940-talet?«

6. 1110
verkligen när man lyssnar riktigt noga. Hos
Stravinskij, där är allt vidöppet, blottat.’
Ändå frilägger Brahms ett mörker i den
första balladen som sätter tonen för de
övriga tre, och för hela verket.
‘Det är något ödesmättet i de första ack-
orden’, konstaterar Pöntinen, som spårar
samma mörker till några av Brahms sena
verk. Kanske är det inte en händelse att
inspirationen till Ballad nr 1 hämtas från
en skotsk mordballad, där texten beskriver
ett fadersmord. Brahms komponerar sina
ballader när han är 21 år gammal och
stormförälskad i hustrun till sin lärare och
mentor, Robert Schumann. Brahms är alltså
vittne till en komplex relation – Schumann,
som var manodepressiv, tog såsmåningom
D
e bildar en tät triangel,
konsertflygeln och de två
dansarna, på Operans
stora scen, i kammardra-
mat Ballader. Kontakten
mellan pianisten och
dansarna är lika viktig som den mellan
tre kammarmusiker: musikaliska dragnin-
gar ger större spelrum åt rörelsen, medan
partiturets rytmiska figurer bildar skelettet
till den koreografi som Roy Assaf lagt åt
dansarna.
‘Det har handlat mycket om att uppsöka
intimiteten mellan mej och Mariko’, säger
Hokuto Kodama. ‘Som om publiken kom-
mer och hälsar på i vår lägenhet.’
Att paret dansar tillsammans hör till
vardagen, både i klassiska pas de deuxer
och moderna verk. Men detta är första gån-
gen som ett verk kreeras specifikt för dem
två. Hedrande men svårt, när materialet är
den egna relationen.
‘Roy Assaf förklarade för oss att han inte
ville att vi skulle uppträda - utan snarare
bete oss som om vi vore hemma i vardag-
srummet, eller i sovrummet, och dela med
oss av ögonblicket till publiken… så på ett
sätt är det inte koreograferat’.
Ballader har premiär bara någon månad
efter Kungliga Balettens bejublade besök
i Paris med Mats Eks Julia & Romeo,
där Mariko Kido dansar Julia. Den rol-
len har för övrigt renderat henne ett av
dansvärldens finaste priser, Benois de la
Danse, hösten 2014. Även dansaren och
koreografen Hokuto Kodama har haft
stora framgångar på senare tid, bland annat
med JAPON Project , Royal Collective och
POINT BLANCK. Deras karriärer har löpt
parallellt sedan studierna vid San Fransisco
Ballet School, inklusive några år vid Göte-
borgs Operans balett.
DANSVERKET BALLADER sätter dansarna
musikalitet på prov, eftersom detaljerna i
rörelserna springer direkt ur de musika-
liska detaljerna - samtidigt som pianistens
tolkning också påverkas av dansen, menar
Hokuto Kodama.
‘Roland skapar ett flöde som vi kliver in i
- vi har ingen fysisk kontakt, utan en ordlös
kommunikation’, kommenterar Hokuto.
När Roland Pöntinen sätter sig vid flygeln
på Kungliga Operans scen är det han en-
sam som skapar dramats musikaliska fond.
I samspelet mellan pianisten och de två
dansarna, Mariko och Hokotu, utvecklas
den ordlösa dialog som utgör dansverket
Ballader.
‘Roy har en sorts romantisk idé om att
jag sitter i en vindsvåning och komponerar
musiken’, småler konsertpianisten Roland
Pöntinen.
‘Man tror kanske inte att alla dessa lager
finns i Brahms,’ reflekterar han. Den tyske
romantiske tonsättarens Ballader fram-
står gärna som elegiska, tack vare långa,
svepande fraser och underliggande stillsam
puls. Men Roy Assafs koreografi är späckad
med ormliknande rörelser som strävar upp-
åt, och kantiga gester som utgör alfabetet i
ett språk som bara de älskande förstår.
‘Dansen och musiken står bredvid varan-
dra, fristående från varandra. Det är ingen
som ackompanjerar den andra,’ poängterar
Pöntinen.
DET ÄR 17 ÅR SEDAN vår internationellt mest
kände konsertpianist gjorde sin debut på
Kungliga Operan i Mats Eks dansverk Gräs
– sida vid sida med Janos Solyom i musik
av Rachmaninov och Darius Milhaud.
Och Roland Pöntinen har kommit tillbaka
gång på gång till dansen. Bland annat med
Stravinskijs Våroffer i en känd tolkning av
Paul Taylor Dance Company, där ‘offret’
tolkades som ett gängmord i New York. Ro-
land Pöntinen och Love Derwinger spelade
på två flyglar i en egen version som plockat
in material från orkesterversionen.
‘Brahms och Stravinskij… ja, de är väl
egentligen så långt från varandra som man
kan komma,’ funderar han. ‘Hos Brahms
ligger känslorna under ytan, men det myllrar
GENOM NYCKELHÅLET
I dansverket Ballader har dansarparet Mariko Kida och Hokuto Kodama
utmanats att bjuda in publiken i deras egen relation. Den ordlösa dialogen utgår från
samspelet med Roland Pöntinens tolkning av Johannes Brahms ömsinta pianostycken.
sitt liv. Samtidigt är Brahms i klorna på
en omöjlig förälskelse. En förälskelse vars
olika faser genomsyrar många av hans
viktigaste verk, flera av dem dessutom
tillägnade Clara Schumann, som själv var
en framstående konsertpianist.
‘Men det är snarare något heroiskt, än ett
depressivt anslag’, tycker Pöntinen, och
anar en revolt; en känslomässig resning i
den första balladen. Samtidigt konstaterar
han att koreografen lagt både rytmen och
undertexten i Brahms musik i dagen på
ett oväntat sätt, i sitt sätt att arbeta med
dansarna.
‘Ta den fjärde balladen till exempel – där
är en sorts punkterade rytmer, som kastan-
jetter - han har verkligen tolkat om dem i
rörelser på ett roligt sätt!’
Medan Pöntinen redan hade en relation
till musiken när arbetet påbörjades, så är
Brahms Ballader helt nya för dansarna. Det
innebär att deras reaktioner på varandra,
och på musiken, är helt fria från stereo-
typer.
‘Vi söker fortfarande efter den rätta bal-
ansen, en sorts naturalism’, säger Hokuto
Kodama om ett arbete som både han och
Mariko Kida ser som oerhört meningsfullt.
Meningsfullt, och en stor utmaning på flera
plan.
Sofia Nyblom
REDAKTÖR

7. 1312
Olivia Ancona
Alina Lagoas
Anton Valdbauer
Rena Narumi
Anthony Lomuljo
Daria Ivanov
Hampus Gauffin
Jérôme Marchand
Gil Shachar
VÅROFFER
Dansverk i en akt
MUSIK Igor Stravinskij
KOREOGRAFI Johan Inger
SCENOGRAFI OCH KOSTYM Mylla Ek
LJUS Erik Berglund
DIRIGENT Lawrence Renes
KUNGLIGA HOVKAPELLET
KUNGLIGA HOVKAPELLET
BALETTCHEF Johannes Öhman
HUVUDANSVARIG REPETITÖR Hlin Hjalmarsdottir/Satoshi Kudo
MASKÖRER Ingunn Schumann-Mosand och Robin Davidsson
INSPICIENT Eric Alm
PRODUCENT Ann-Christin Danhammar
Speltid ca 40 minuter.
Urpremiär på Kungliga Operan 20 februari 2015.
Biografier över det konstnärliga teamet och medverkande finns på www.operan.se.
Dekor, kostym och mask är tillverkade vid Kungliga Operans ateljéer
i Gäddviken och i operahuset.
Vad är ett offer – ett våroffer – i vår tid? När
Stravinskijs balett uruppfördes 1913 anspelade
man på primitiva riter för att blidka gudarna.
Jag hör ett annat drama i hans musik. Ett drama
om okontrollerbar erotisk kraft, där balansen inom
gruppen av män och kvinnor rubbas när offret
väljs ut. Det handlar om urkrafter som utlöser något
både våldsamt och eteriskt. Om faran och lockelsen
i extasen.
Johan Inger
KOREOGRAF

8. 1514
Mittuppslag!!!

9. 1716
P
aris 1913: Världen står på
randen till första världskriget,
och ryska revolutionen.
Känslig som en seismograf
hittar den ryske emigranten
Igor Stravinskij en musikalisk
metafor för den jordbävning som väntar,
i den dånande ryska våren. Med tunga,
drivande rytmer och musikaliska motiv
som lånar av folklore och myt skrämmer
han upp Paris’ bourgeouisie. I centrum
för berättelsen, som hans gode vän konst-
nären Nikolas Roerich ställt samman och
dansaren Vaclav Nijinskij iscensatt, står
en primitiv ceremoni som kulminerar i ett
människooffer. En kvinna offras för att
blidka gudarna och garantera en lyckosam
skörd.
2015 i Stockholm: i den stora balettsalen
på Kungliga Operan slungas en ung kvin-
nas kropp mellan fyra olika män. Musiken
hetsar, jagar; kroppen vrider sig i luften
och byter riktning. Johan Inger stannar
upp skeendet för att undersöka hur ked-
jan av rörelser ska se ut. Ska vikten ligga i
midjehöjd? Vilken riktning ska den kvinn-
liga dansaren ha? Hur ska männen gripa
tag i henne utan att stoppa rörelsen? Det är
blixtsnabbt och akrobatiskt, samtidigt som
de taggiga rytmerna i slagverk och stråkar,
gälla skrik i blåsarna, och deras spegling
i koreografin vrålar av smärta. Scenen
blixtrar förbi, och följs av den kvinnliga
dansarens solo. Det hela är djupt störande.
Bredvid mig sitter scenografen Mylla Ek
och tecknar av dansarna i sitt skissblock.
NÄR JAG TRÄFFAR Johan Inger efter repeti-
tionens slut måste jag berätta vad som farit
genom mitt huvud: vad händer om någon
slinter? Finns det en plan B? Han ska-
kar på huvudet. Allt måste stämma – det
får inte slå fel. Men visst, skulle olyckan
vara framme så är moderna dansare bättre
rustade att falla och skydda sig själva i
fallet. Mycket mer än klassiska dansare,
som strävar uppåt. Vi slår bort tanken på
det som inte får hända, och ger oss in i den
minst lika svåra tematiken istället.
Det är inte första gången Johan Inger ger
sig i kast med Våroffer, men det är första
gången han gör hela verket. Redan år 2000
iscensatte han första delen för NDT II
(Nederlands Dansteaters ungdomskom-
pani), under titeln Dreamplay.
‘Jag hade begränsat med tid och kände
mig inte mogen att göra hela Våroffer när
jag fick beställningen från NDT. Samtidigt
var jag orädd och gjorde något enkelt,
ungt, naivt…Jag stod ju i början av min
koreografiska karriär’.
Johan Inger beskriver Dreamplay som ett
triangeldrama, ett erotiskt spel mellan en
man och två kvinnor – en dröm, en lek och
en fantasi kring ett möte.
När balettchefen på Kungliga Operan Jo-
hannes Öhman kontaktade Johan Inger om
att gestalta hela Våroffer blev det naturligt
att fortsätta på samma tematik, trots att
detta är ett nytt verk.
‘Men medan den första delen utspelar
sig i en dröm, så ville jag att del två skulle
möta samma tematik fast mer realistiskt.
VÅROFFER dröm
och VERKLIGHET
Vad är ett våroffer i vår tid? Johan Inger har tagit med Kungliga Baletten på
en resa i det mänskliga psyket. En fysiskt krävande process som svetsat samman ensemblen.
Temat är makt, masspsykos och hur erotisk laddning blir en förevändning för övergrepp.
Sofia Nyblom samtalar med koreografen, och följer arbetet med ett av
danshistoriens mest krävande partitur.

10. 1918
Det är en naknare, råare verklighet,’
fortsätter Johan Inger.
Johan Inger söker efter orden. Att göra
politik av konsten är inte något han uttalat
ägnar sig åt. Men visst, tar man upp ämnen
som ligger i tiden, då går man ju i dialog
med debatten. Och med Våroffer kommer
man nästan inte undan. Samtidigt går
verket bortom den politiska dimensionen.
Den mystiske, bortomjordiske ledar-
gestalten styr skeendet, när han väljer ut
en av kvinnorna och rubbar balansen inom
gruppen av män och kvinnor.
Olivia Ancona dansar huvudrollen: en
späd, ljus amerikanska som här får sitt
första stora uppdrag på Kungliga Operan.
Trots utmaningarna i rollen verkar hon
njuta av arbetet. Hennes fokus ligger helt
på att hitta tekniska lösningar. Hur parerar
man rörelserna i våldtäktsscenen – och
skyddar sig själv, undviker att göra sig illa?
frågar jag.
‘Det är viktigt att vara vaken’, svarar
Olivia. ‘Jag vet att vad som helst skulle
kan hända – så jag måste ha känselspröten
ute åt alla håll. Multitasking!’ säger hon
och skrattar.
‘Det är spännande! Samtidigt måste jag
ha fullkomlig tillit.’
Det gäller egentligen hela verket:
Våroffer är rakt igenom ett ensemblestycke.
Jag reflekterar över hur tekniskt driven
scenen ser ut. Hur vågar hon koppla på
känslan utan att förlora sitt kyliga lugn?
‘Musiken tar mig dit - den är så stark’,
menar hon.
RUMMET OCH LJUSSÄTTNINGEN förstärker
också utsattheten. I Mylla Eks kolteck-
ningar blir kontrasterna skarpa, teckningar
som ligger till grund för Erik Berglunds
ljussättning. Scenografin bildar en ma-
nege, där dramat utspelar sig: flaggstäng-
erna som ramar in rummet kan lutas i olika
vinklar och belysas så att mönster bildas.
Jag möter Mylla Ek uppe på kosty-
mateljén. Även för henne är Våroffer en
laddad produktion. Pappa, Niklas Ek,
gestaltade i många år ledarrollen i Maurice
Béjarts tidigare uppsättning på Operan.
‘Bilderna är liksom inpräntade på näthin-
nan. Det är jättesvårt att göra sig fri!’
Mylla Ek hade ett nära samarbete med Jo-
han Inger under hans tid som konstnärlig
ledare för Cullbergbaletten. Att komma till-
baka till ett verk som man börjat beröra för
15 år sedan har varit en utmaning. ‘Medan
man lever är det saker som får betydelse,
som blir en konstnärlig inspiration.’ Hon
gör sin research i omvärlden, men också
inom sig själv.
‘Det är en så allvarlig historia – samtidigt
är ju våren nyfödd. Det är både brutalt och
skört’, kommenterar hon sina kostymer.
Men precis som Johan Inger markerar hon
att det handlar om så mycket mer än om att
knoppar brister.
‘Det tog tid att komma fram till vad offret
är… det måste vara glasklart,’ säger hon.
Johan Inger medger att historien inte fått
den vändning han önskat.
‘Jag ville avrunda det hela med en revo-
lution mot ledaren. Men musikaliskt så
kunde jag inte få det att fungera! Musiken
driver på för mycket, den är så stark, och
den tar lätt över och dominerar koreo-
grafin. Jag har försökt att hitta ögonblick
i musiken där koreografin bestämmer.
Därför låter jag ibland dansen börja före
musiken, så att det är rörelsen som leder -
inte tvärtom.’
VI KOMMER TILLBAKA till offret, och riten
som leder upp till den. Koreografen Johan
Inger ser ritualen som ett hantverk: hur
man placerar en fot, en känslighet där
allt betyder något, allt får en innebörd.
Detaljerna kring en måltid, ett bröllop, en
begravning, ett mord. Detaljer som kan få
en oväntad, farlig laddning när samman-
hanget förändras.
‘Jag ställer mig frågan: vad är det i män-
niskan som krigar, våldtar?’ säger Johan
Inger om sitt urforskande i Våroffer.
Sofia Nyblom
REDAKTÖR

11. 2120

12. 2322
BALLADS
When I was done with military service in
Israel, I would go to a record store every
two weeks to buy a cd. One of the first
cd’s I picked up contained the ballads of
Johannes Brahms. I picked it because of it’s
cover – I had no idea who Brahms was. The
cover showed pianist Glenn Gould leaning
pensively over the keyboard.
I fell in love with the music, and have
wanted to create a dance work from it ever
since. The result is the duet which you will
see this evening, a duet which explores the
dialogue between two lovers.
Roy Assaf
CHOREOGRAPHER
Israeli choreographer Roy Assaf creates his
first dance work for the Swedish Royal Bal-
let with Ballads: an intimate duet for two of
the theatres star dancers, Mitsuko Kida and
Hokuto Kodama, and an invisible third
part – the pianist. Assaf has challenged the
dancers, who are also a couple privately,
to reveal an intimate repertoire of gestures
in a piece which revolves around their own
private sphere.
The four piano ballads of Johannes
Brahms which form the musical material of
the piece provide more than a musical back-
drop. At the time of writing the ballads,
Brahms had fallen in love with Clara Schu-
mann, the wife of his friend and colleague
Robert. Thus, the love triangle which is
infused in the ballads also trickles into the
communication within the group on stage.
A RITE OF SPRING
What would denote sacrifice – a rite of
spring – in our time? When Stravinskij’s
ballet was premièred in 1913, the libretto
evoked primitive rituals intended to as-
suage the gods.
I hear another drama in his music. A drama
about unbridled erotic attraction. The
balance within a group of men and women
is inevitably altered when one of them is
selected for the sacrifice.
It revolves around primal forces and
the eruption of something intangible, yet
violent. About the danger and fascination
of extacy.
Johan Inger
CHOREOGRAPHER
Swedish choreographer Johan Inger
choreographed the first half of the Rite of
Spring as long as 15 years ago, on the com-
mission of NDT II – the youth company
of Nederlands Danstheater. When he and
set designer Mylla Ek return to the piece,
the challenge is substantial. Whereas the
first piece, entitled Dreamplay, addressed
the erotic phantasy of a young woman, the
new dance piece deals with a more vio-
lent, naked reality. The strong physicality
of the choreography reflects the violent,
anguished rhytms and dissonant clashes of
Stravinskij’s score.
Dancer Olivia Ancona confirms that work-
ing with Inger has challenged the group to
become more tightly knit as an ensemble,
in order to develop the necessary trust.
This is particularly true in the rape scene,
where she – the chosen victim – is thrown
between the male dancers at the pace of
lightning. The refined coal drawings of
artist and designer Mylla Ek have provided
the dramatic contrasts for the lighting
scheme. She is aware of the explosiveness
of the story, and finds it vital to define what
the sacrifice is. Johan Inger, in his turn,
originally had intended to turn the group
against the man. But he found that the
music was to powerful, and ultimately the
story embedded in the score had to run it’s
course. Yet he asks himself: what is it that
triggers humans to rape, murder and wage
war against oneanother?
ENGLISH SUMMARIES
Roy Assaf would like Ballads to be as
naturalistic as possible: ‘almost as though
we were in our own livingroom, or our
bedroom’, dancer Hokuto Kodama com-
ments. Although they are used to perform-
ing together, this is the first time a piece is
created specifically for them as a couple.
Roy Assaf is eager to stress that all of his
works are collaborations, and Ballads is no
exception to this rule. In line with his natu-
ralistic intentions, he has aimed for extreme
simplicity in the black and white costumes,
almost as though the piece emulated a
1940’s film, he reflects.
Mariko Kida and Hokuto Kodama both
trained at San Fransisco School of Bal-
let, and their careers have evolved in a
rather parallell fashion. Recently, Kida was
awarded the Benois de la Dance for her
creation of the role of Julia in the Mats Ek
ballet Julia & Romeo. Kodama on his side
has scored success with his work as dancer/
choreographer in projects such as JAPON
Dance Project. Roland Pöntinen is one of
Sweden’s foremost pianists, and has a long
history of associating with various dance
projects.

13. 2524
Utforska en värld av ljud med hörselimplantat från MED-EL.
För mer information kontakta Möllerström Medical på
info@mollerstrommedical.com.
Partner till Kungliga Operan
hearLIFE
-NJUTäven i PAUSEN!
Räksmörgås, champagne och en mjuk fåtölj på andra raden
Förbeställ något gott till pausen på hemsidan. www.operan.se/restaurang

14. 27
instagram.com/kungligaoperan
www.facebook.com/kungligaoperan
www.twitter.com/kungligaoperan
www.youtube.com/operansthlm
Lyssna på våra musiklistor på www.operan.se
www.operan.se/nyhetsbrev
För mer information kontakta
Maria Redén tel. 08-791 43 06
eller maria.reden@operan.se
Sponsorer:
KPMG, MED-EL, Nordea
Bli SPONSOR eller medlem
i KUNGLIGA OPERANS
DONATIONSFOND!
Följ oss bakom kulisserna
och LÄR KÄNNA OSS
lite bättre
SPELÅRET 2014-2015: februari 2015
VD, OPERACHEF OCH ANSVARIG UTGIVARE Birgitta Svendén. BALETTCHEF Johannes Öhman
REDAKTÖR Sofia Nyblom. GRAFISK FORM Katarina Marklund. FOTO Hans Nilsson
TRYCK Ljungbergs Tryckeri AB – Klippan
PÅ BILDERNA: Sid 3 Roy Assaf. Sid 6, 7, 8 Hokuto Kodama, Mitsuko Kida. Sid 11 Roland pöntinen. Sid 12 Jérôme Marchand.
Sid 18 Kolteckningar av mylla Ek. Sid 19 Olivia Ancona, Jérôme Marchand. Sid 22 Hokuto Kodama, Mitsuko Kida.
Sid 23 Johan Inger, Oliviaancona, anton Valdbauer
OPERA
XERXES
SPELAS 6 FEB–3 MARS
OTELLO
MUSIK Giuseppe Verdi
DIRIGENT Alexander
Vedernikov/Paolo Olmi
REGI David Alden
PREMIÄR 14 MARS
TRISTAN OCH ISOLDE
SPELAS 24 MARS–2 APRIL
MADAMA BUTTERFLY
MUSIK Giacomo Puccini
DIRIGENT Lawrence Renes/
Rafael Payare
REGI Kirsten Harms
SPELAS 28 MAJ–10 JUNI
TROLLFLÖJTEN
SPELAS TILL DEN 13 APRIL
MARIA STUARDA
SPELAS 24 APRIL–20 MAJ
LA TRAVIATA
SPELAS 13 MAJ–13 JUNI
KUNGLIGA BALETTEN
SPRING ’15
VÅROFFER av Johan Inger
MUSIK Igor Stravinskij
BALLADER av Roy Assaf
MUSIK Johannes Brahms
SOLIST Roland Pöntinen
DIRIGENT Lawrence Renes
URPREMIÄR 20 FEB
MIDSOMMAR-
NATTSDRÖM
KOREOGRAFI
Alexander Ekman
MUSIK Mikael Karlsson
URPREMIÄR 17 APRIL
DON QUIJOTE
SPELAS 22 MAJ–12 JUNI
UNGA PÅ OPERAN
FREUDS ANATOMISKA
TEATER
KOREOGRAFI
Gunnlaugur Egilsson
MUSIK Johann Strauss d.y
REGI Carolina Frände
(An der Schönen Blauen
Donau) och Jonas Dominique
PREMIÄR 5 MAJ
VÅRENS KONSERTER
LUNCHKONSERTER
Minst 2 ggr/vecka med start
11.45 och avslut kl 13.00
OERHÖRT OHÖRT
5 MARS
MUSIK Ludvig Norman,
Richard Henneberg
GÄSTSPEL I
KONSERTHUSET
19 april
Musik Sibelius, Mahler
DIRIGENT Leif Segerstam
SOLIST Elin Rombo
Kungliga Hovkapellet gästar
Sibelius/NielsenFestival
SOMMARENS KONSERTER
SOMMARKONSERT
I HAGAPARKEN 6 JUNI
Solister, Operakören och
Kungliga Hovkapellet
SOMMARKONSERTER
i Guldfoajén
Detaljerat program, datum och
tid för sommarkonserterna
Annonseras på www.operan.se
VÅREN OCH SOMMAREN 2015

15. 29