För söndagsgruppen i Österhaninge församling HT/14 & VT/15 med viss online- och mediainriktning

1. PROFETERNA I GAMLA
TESTAMENTET

2. Vad är en profet?
När vi hör ordet profet tänker vi kanske
på någon som kan förutsäga framtiden.
Men profeterna i Gamla Testamentet
var först och främst Guds budbärare.
Deras uppgift var att föra fram Guds
ord till folket – ibland för att varna och
döma, andra gånger för att trösta och ge
hopp.

3. Det finns många profeter i Gamla testamentet och de är
utspridda under en tidsperiod mellan ca. 760 f.kr – 490 f.kr
Att säga hur en profet ser ut är svårt, då de skiljde sig mycket
från varandra. Vi har till exempel Jesaja som var rådgivare till
regeringen och verksam vid hovet, Amos var herde och en
annan profet vid namn Jeremia betraktade man som en
förrädare.
Uppdraget skiljde sig också åt, för en del var det en kort
period och för andra var det en livslångt uppdrag.
Ibland kom de med varningsord från Gud, men ibland också
med löfte om Guds hjälp och välsignelse.
Utifrån vilka omständigheter som rådde i landet så påverkades
innehållet i deras profetior.

4. Ty ett barn har fötts,
en son är oss given.
Väldet är lagt på hans
axlar,
och detta är hans
namn:
Allvis härskare,
Gudomlig hjälte,
Evig fader,
Fredsfurste.
Jesaja 9:6
Det finns profetior, bland annat hos profeten
Jesaja som man kan tolka att de handlar om
Jesus. De kallas för Messiasprofetior.

5. På de 3 följande sidorna kommer en spännande profetia från profeten Hesekiel.
Vad tror Du att Hesekiel såg? Kan det ha varit ett besök från en annan planet, är det ett
rymdskepp – eller kanske en helikopter från framtiden – eller är det Gud, himlen och
änglar – vad tror Du att det handlar om?
Fundera och skriv ner några tankar!
Försök gärna att rita en teckning!
Fundera även över detta!
Vad skulle Du tro om Du hörde en röst som sade att Du skulle bli Guds profet?
Skulle Du berätta det för någon i så fall vem?
Finns det några profeter idag?
Är horoskop en sorts profetior?
Kan man tro på horoskopen i alla kvällstidningar, t.ex. Aftonbladet?

6. Hesekiels syn: de fyra varelserna och Herrens härlighet
Jag såg en stormvind komma från norr – ett väldigt moln med flammande eld, omstrålat av ljus. Och
längst därinne, längst inne i elden, glimmade det som av vitt guld. Längst därinne tyckte jag mig se
fyra varelser. De såg ut så här: de hade mänsklig gestalt, men var och en av dem hade fyra ansikten
och fyra vingar. Deras ben var raka, fötterna liknade tjurklövar och glänste som blank koppar. Under
vingarna hade de människohänder åt fyra håll. Alla fyra hade ansikten och vingar. Deras vingar
vidrörde varandra. De kunde gå utan att vända sig, var och en gick rakt fram. Så såg deras ansikten ut:
de hade ett människoansikte, och alla fyra hade ett lejonansikte till höger och alla fyra ett tjuransikte
till vänster och alla fyra ett örnansikte. Vingarna upptill höll de utbredda: var och en hade två vingar
som vidrörde de andras och två som skylde kroppen. Var och en gick rakt fram. De gick dit
andekraften styrde dem, och de vände sig inte när de gick. Mellan dem syntes något som liknade
glödande kol, det fladdrade som fackelsken mellan varelserna. Elden lyste klart, och ur elden sköt
blixtar. Varelserna for av och an likt blixtar.

7. När jag betraktade varelserna fick jag se ett hjul på marken vid var
och en av de fyra. Hjulen gnistrade som krysolit. Alla fyra såg likadana
ut och tycktes vara gjorda så, att ett hjul satt inuti ett annat. De kunde
röra sig åt alla fyra hållen, och de vände sig inte när de rörde sig.
Hjulen bestod av fyra lötar, och jag såg att det satt ögon runt om på
lötarna. När varelserna rörde sig, rörde sig hjulen med dem. Och när
varelserna lyfte från marken, lyfte också hjulen. Varelserna gick dit
andekraften styrde dem, och hjulen lyfte alldeles som de eftersom
varelsernas kraft fanns i dem. När varelserna rörde sig, rörde sig
hjulen. När de stod stilla, stod hjulen stilla, och när de lyfte från
marken, lyfte hjulen alldeles som de eftersom varelsernas kraft fanns i
dem.

8. Ovanför varelsernas huvuden fanns något som liknade ett valv. Det hade en
fruktansvärd glans som av is och välvde sig över deras huvuden. Under valvet
höll de vingarna utsträckta så att de vidrörde de andras, och med två vingar
skylde de kroppen. Jag hörde bruset från deras vingar. När de rörde sig lät det
som dånet av stora vatten, som den Väldiges röst – ett larm som från en
krigshär. När de stannade sänkte de vingarna. Över valvet ovanför deras
huvuden hördes ett dån, och däruppe syntes något som liknade safir. Det såg ut
som en tron. Och högst uppe, på det som såg ut som en tron, syntes något som
tycktes ha mänsklig gestalt. Från det som föreföll vara hans höfter och uppåt såg
jag att det glimmade som av vitt guld – det liknade en eldkrans – och från det
som föreföll vara hans höfter och neråt såg jag något som liknade eld. Han var
omstrålad av ljus. Och som bågen bland molnen en regnvädersdag var det ljus
som omstrålade honom.
Så tedde sig anblicken av Herrens härlighet. När jag såg detta föll jag ner med
ansiktet mot marken. Och jag hörde någon tala.