9. De goda lägena på plankartan
• regionala stadskärnor
eller
• regional stadsbygd med
utvecklingspotential
kollektivtrafiknära lägen: 1200 m runt
spårstation eller större bussterminal
Tillväxt- och regionplaneförvaltningen
15. Varför funkar det?
Tillväxt- och Regionplaneförvaltningen
Plan OCH planering
Respekten
Delaktigheten
Legitimiteten
- Process
- Relevans
- Gemensamt genomförande
Kompetensen
- Kunskap är makt
- Medarbetare med mandat
- Analyskapacitet
- Resultat
Det regionala kontraktet
18. om vi inte planerar själva – gör någon annan det
åt oss.
Tillväxt- och Regionplaneförvaltningen
tack!
mejl: jessica.m.andersson@sll.se
twitter: Jeppa1973
Editor's Notes
Jessica Andersson, är avdelningschef för fysisk regionplanering på Tillväxt- och regionplaneförvaltningen, Stockholms läns landsting.
LANDSTINGET HAR FYRA KÄRNUPPDRAG – bedriva sjukvård, ansvara för kollektivtrafik, bedriva regionplanering och ansvara för regionala kulturfrågor
Jag har blivit ombedd att prata om just detta – spelar regionplanering roll? Gör vi skillnad?
Det enkla svaret på frågan är JA. Och det är inte bara för att jag vill att det skall vara så. Jag påstår att vi också kan visa det i uppföljningar, och det finns dessutom både forskning och böcker skrivna i ämnet.
Jag tänkte nu på knappt 20 minuter ägna mig åt att beskriva HUR och PÅ VILKET SÄTT regionplanering och regional utveckling spelar roll i stockholmsregionen, och något om vad jag tror är framgångsfaktorerna bakom det.
Strategisk markanvändning spelar roll
Och strategisk planering betyder att arbeta med och planera för tröga strukturer, vilket tar tid – ofta lång tid.
Betyder också att vi lever med resultatet av våra beslut som rör bebyggelseplanering, markanvändning, transportinfrastruktur, tekniska försörjningssystem m m under lång tid.
När de väl finns där, så är de där för mycket lång tid framöver. Och regionplanering kan och bör ses som summan av dessa olika samhällsfunktioner.
Båda dessa städer har drygt 5 miljoner invånare och ungefär samma BRP.
Barcelona har ca 1/10 klimatutsläpp jämfört med Atlanta och upptar ca 1/25 av Atlantas yta
Stockholms län har en mycket hög tillväxttakt, jämfört med omgivning och också jämfört med de flesta andra europeiska städer (undantag Oslo och Helsingfors). Det ger stora utmaningar för att nuvarande och framtida invånare ska ha en plats att bo, arbeta och utbilda sig och samtidigt uppleva en bra livskvalitet. För denna utmaning är Stockholms län till viss del beroende av sitt omland östra Mellansverige. Att samspela med länen i östra Mellansverige kring infrastruktur, arbetsmarknad, utbildning osv är ett sätt för Stockholms län att reducera negativa effekter av den starka tillväxttakten.
Förklaring till kartbilderna
I den framskrivna befolkningsökningen i östra Mellansverige prognosticeras Stockholms län får den största absoluta ökningen.
När befolkningsökningen sätts i relation till varandra blir kartbilden en annan och Stockholms län dominerar helt östra Mellansverige befolkningsmässigt.
Bas-scenariot. Framskrivningarna ger att befolkningen 2050 uppgår till:
Stockholms län – 3 635 000, Uppsala län – 489 000, Södermanlands län – 379 000, Östergötlands län – 559 000, Örebro län – 349 000, Västmanlands län – 327 000, Gävleborgs län - 290 000, ÖMS – 6 028 000.
Och allt detta ska bidra till en hållbar utveckling i regionen
Sedan 1999 har det skett en ökad koncentration av befolkningen till de centrala delarna av länet.
Kommunerna i regionens centrala del har haft en större befolkningstillväxt än övriga länet.
Sedan år 2007 har de stått för mer än hälften av befolkningstillskottet i länet. I dagsläget sker dock mycket bebyggelsetillväxt även i regionens yttre delar.
Man kan se faktiskt se att det finns två trender i regionen, både att det sker en förtätning i kollektivtrafiknära lägen, särskilt i de mer centrala delarna – och en utglesning med mer spridd bebyggelse, särskilt i kommuner längre ut i regionen.
Vi har idag förmånen att få finnas i ett system med långa traditioner men därför också med möjlighet att ha lärt av historien, vad har funkat bra, vad har inte gjort det?
Och egentligen har vår långa tradition av att regionplanera hela tiden handlat om de här utmaningarna. Vi har 60 års tradition av att fånga de här utmaningarna, att hantera dom och den rumsliga utvecklingen inom vårt fysiska planeringssystem. Anledningen till varför har i stora drag hela tiden varit desamma – vi måste samordna oss mellankommunalt, befolkningstillväxten, maximera nyttan av investeringar, att se till att utvecklingen kommer hela regionen till del…typ
TRF:s uppdrag är att regionplanera – inom ramen för Stockholms läns landstings uppdrag att vara regionplaneorgan för länets kommuner enligt lag (1987:114 ) om regionplanering för Stockholms län och plan- och bygglagen (2010:900) 7 kap. Vi och göteborgsregionen är i dagsläget de enda regionplaneorganen i Sverige.
Det regionala tillväxtuppdraget ligger än så länge på Länstyrelsen i Stockholms län, men flyttas till landstinget när vi bildar region 2019. RUFS 2050 kommer att ligga till grund för regionens tillväxtfrågor och hanterar tillväxtfrågor som digitalisering, näringslivsfrågor och kompetensförsörjning.
En regionplan – inte juridiskt bindande men görs enligt Plan- och bygglagen. En regionplan gäller i åtta år.
Den är vägledande för efterföljande planer och beslut av strategisk karaktär. Vi använder den när vi svarar på remisser och Länsstyrelsen, staten på regional nivå, använder den vid prövning av planer och granskning av mellankommunal samordning.
Kommunernas översiktsplaner
Infrastrukturplanering, t.ex. länsplanen
Regionala strukturfondsprogram
Regionala prioriteringar för tillväxt (t ex innovation, kompetensförsörjning)
Särskilda handlingsprogram och strategier för genomförande:
Klimat och energi / Klimatfärdplan 2050
Flerkärnighet
Kunskapsregion Stockholm / kompetensförsörjning
Mångfald
Landsbygd och skärgård
Till kartan hör förhållningssätt
Sedan rufs2001 har en utvecklingen av en flerkärnig regionstruktur varit det bärande fysiska utvecklingsmålet
”Ökad täthet innebär att man främst bör bygga i eller i direkt anslutning till redan bebyggda områden med god kollektiv-trafikförsörjning och i övrigt goda lägesegenskaper. I planbeskrivningen är dessa områden definierade som regional stadsbygd med utvecklingspotential.”
”Huvuddelen av regionens nya bostäder och lokaler bör tillkomma i dessa områden. Stadsutvecklingen bör här stimuleras så att stadsbygden blir sammanhängande och tät, med blandade funktioner och varierande urbana kvaliteter för olika grupper. Det bör också finnas god tillgång till grönstruktur och stränder.”
Vi kan se, både i ÖP och DPL, hur regionala avvägningar och bedömningar liksom vandrar vidare i plansystemet och planhierarkin. Regionala avvägningar och beslut formeras i kommunala strategier för att till slut hamna i juridiskt bindande detaljplaner.
Spelar regionplanering någon roll? Som ett verktyg för att både konsekvensbedöma och påverka den rumsliga planeringen i regionen så vill påstå JA, den spelar stor roll. Och vi gör nästan årligen en uppföljning av antagna kommunala översiktsplaner. Här är ett exempel på den analys vi gör för att se vad som händer med regionens rumsliga utveckling, på kommunnivå.
Om vi nu säger att vi har utmaningar – och att vi både tror och hävdar att regionplanering spelar roll. Vad är det som behövs för att få planen att hända?
Förutom ansvarstagande politiker som faktiskt är intresserade – på riktigt – av att se till helheten och inte bara summan av delarna, så vill jag påstå att analyskapacitet och planeringskompetens är avgörande. Alltså riktigt duktiga tjänstemän, med planeringsförståelse och mandat att driva både kunskaps- och påverkansprocesser. Det är där genomförandet stärks.
Även i en region som Stockholm, med hög tillväxttakt och i många avseenden mycket goda förusättningar så är planeringsresurserna på kommunerna begränsade. Många sitter som ganska ensamma strateger. Att ta fram relevant kunskap som är LÄTT för kommunerna och andra aktörer att använda i sin planering, är helt avgörande. Vi har inte mycket resurser – men mycket mer än vad en enskild kommun har, och dessutom har vi möjligheten att i många frågor samla aktörer. Om vi tar fram kunskap, kartor, statistik, planeringsunderlag och regionala avvägningar som kan gå direkt in i kommunernas strategiska planering – och dessutom bygger på avvägningar som är framtagna i dialog med kommunerna, då kan både vi och kommunerna känna oss trygga med att resultatet blir därefter.
Och det regionala kontraktet fyller vi med innehåll genom att arbeta med just PLANERING
…vi stärker ett genomförande genom att ta fram planeringsunderlag och stöd – det skall vara enkelt att vara strategisk planerare, och det skall vara enkelt att utgå från regionala prioriteringar och underlag.
Markanvändningsmodellen lokaliserar tillskottet till mindre områden (trafikzoner, 100-metersrutor). Uppställda lokaliseringsfaktorer och markrestriktioner styr var tillskottet hamnar. Ett exempel på lokaliseringsfaktor kan vara den tillgänglighet som det framtida trafiksystemet skapar, och ett exempel på markrestriktion kan vara områden som omfattas av lagligt skydd.
Utfallet av lokaliseringsmodellen visar var och hur regionens bebyggelse växer. Kartbilden kan sägas utgöra det rumsliga avtrycket av uppställda planeringsstrategier.
Eftersom utfallet har en rumslig dimension kan den sedan utvärderas med avseende på olika planeringsindikatorer (->Se nästa slide) Exempel på indikatorer är bland annat hur mycket mark som bebyggelsen kräver (markanspråk), intrångseffekter, markkonsumtion per invånare, bebyggelsens lokaliseringseffektivitet i förhållande till kollektivtrafiktillgänglighet mm. Eftersom olika scenarier kommer att ge olika effekter kan de rumsliga scenarierna bedömas och utvärderas gentemot varandra.
De olika scenarierna kommer att ge olika markanvändningskonsekvenser. Storleken på konsekvenserna avgörs av en rad olika faktorer.
Bebyggelsens totala markanspråk avgörs bland annat av vilken typ av bostäder som förväntas byggas. Flerbostadshus/småhus.
Eftersom även lägena varierar beroende på lokaliseringsprinciperna i respektive scenario, så innebär detta att olika scenarier kommer att ge olika förutsättningar till effektivt markutnyttjande.
För att kunna utvärdera och jämföra olika scenarier med varandra används så kallade indikatorer.
Varför behöver vi planera själva. Jo, om inte vi planerar för oss själva – våra utmaningar, vår egen självbild och vårt eget genomförande – så gör någon annan det åt oss.
Och i den här skalan och geografin är det i alla fall lätt för mig att konstatera att ingen kommun ensam klarar av att definiera sin egen kontext och att hävda den självbilden.
