Kulturhistoria av. Hettiterriket, Palestina, Fenicien och Egeiska Havskulturernas kulturhistoria (Kykladisk, Mykens och Minoisk)

1. -22-
HETTITERRIKET
c:a - 1 900 - 700 f.Kr.
HISTORISK ÖVERSIKT
1900 - 1800 f.Kr.-första litterära belägg för hettiternas närvaro i Anatolien (Turkiet) i assyriska hendelsskrifter
c:a 1 650 f.Kr. - Hattusilis I uppstiger på tronen och skapar Hettiterriket med Hattusas som huvudstad
1 650 - 1 600 f.Kr. - nya territorierna erövras (Zalpa, Alalah, Arzawa); första hettitiska skrifter på kilskrift, bl a
krönikor, lagar, och Hattisilis I’s politiska testamente
1 595 f.Kr. - hettistisk kung Mursilis I plundrar Babylon
1 500-talet f.Kr - de första hettitiska dokument i hieroglifskrift
1 300-talet f.Kr. - Hettiterriket står på höjden av sin makt; kulturlivet blomstrar
1 285 f.Kr. - Egypten och Hettiterriket utkämpar striden vid Kadesh om herraväldet över Syrien,
och därefter delar landet
1 250 - 1 225 f.Kr. - Tuthalija IV’s regeringstid; klipphelgedomen vid Yazilikaya uppförs;
den kungliga fästningen Büyükkale planeras.
1 200-talet f.Kr. - Hettiterrikets fall under stora oroligheter (s.k. sjöfolkens invasion); Hattusa förstörs.
1 000 - 700 f.Kr. - Nyhettitiska furtedömen bildas; syro-hettitiska konsten blomstrar;
hettitisk kultur faller under främmande kulturers inflyttande.
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
Den hettitiska civilisationen föddes på den anatoliska högplatån i hjärtat av dagens Turkiet.
Utgrävningar i turkiska staden Bogazköy blottade hettitiska huvudstaden - Hattusas, grundad
på 1 650-talet f.Kr.. De arkeologiska utgrävningarna i Bogazköy vittnar om hettitiska
kulturens rikedom.
Hettiterna använde sig av två olika skriftsystem - den mesopotamiska klinskriften och den
egyptiska hieroglifskriften. Många hettitiska skrifter har återfunnits på lertavlor i gamla
Hattusas. Dessa texter förekommer även i indoeuropeiska dialekter - på palaiska, luviska,
samt andra språk, som hatti, sumeriska, akkadiska och hurritiska.
Hettiterriket var ett krigarfolksrike, vilket återspeglade sig tydligt i deras kultur, bl a. i
stenreliefer från Yazilikaya, c:a 2 000 f.Kr. ”De beväpnade gudarna”, gravarna i Alaca med
krigiska totemiska standarden i brons, de militära befästningarna kring städerna Alaca och
Hattusas, krigskrönikor på lertavlor från Karkhemish, c:a 800 f.Kr., m fl.,
Den kanske mest berömda kulturlämningen från Hettiterriket är Lejonporten i Hattusas
(bogazköy), c:a 1 600 f.Kr. med djupa reliefskulpturer i sten, föreställande vaktlejon -
hettiternas ”stads”-vapen avbildad på svärdar, befästningsportar, m m.
Lejonporten i Hattusas, 1 600-talet f.Kr.

2. -23-
FENICIEN
c:a 2 600 - 333 f.Kr
HISTORISK ÖVERSIKT
c:a - 2 620 f.Kr. - första bevis på feniciernas existens, ett semitiskt folk som bodde på Syriens kust mellan
bergen Kasion i norr och Karmel i söder (Libanon)
c:a 1 095 f.Kr - Zakarbaal, kung i Bylos, hävdar sin makt gentemot egyptierna
c:a 1 000 f.Kr. - fenicianska alfabetet används för första gången (inskription på Ahirams sarkofag, fader till
dåtida Byblos kungen Ithobaal)
c:a 995 f.Kr. - Hiram, kung i Tyrus, utvecklar omfattande handel med grannländerna
887 - 856 f.Kr. - Ithobal, Astartes överstepräst och kung i Tyrus och Sidon, ger sin dotter som gemål till Israels
kung Achab
883 - 859 f.Kr. - Assurnasirpal II, kung i Assyrien, för krig mot Fenicien och tvingar kungarna i Byblos, Turus
och Arados att betala tribut.
c:a 814 - Kartago grundas av sjöfarare i Tyrus
slutet av 700-talet f.Kr. - Eulaios, kung av Tyrus och Sion, far över havet och underkuvar Kition (Cypern)
667 f.Kr. - Assahaddon, kung i Assyrien och Babylonien framtvingar en förödmjukande fred med Tyrus’
kung Baalu
500-talet - Nabukadnesar II, kung i Babylonien, intar Tyrus efter 133 års belägring
539 f.Kr. - Cyrus tar Babylonien. Den persiska dominansen sprids även till Fenicien.
300-talet f.Kr. - kungarna av Eshmunazors dynasti i Sidon får Dor, Jaffa och Saronslätten i Palestina;
Athen tilldelar Straton I, kung i Sidon, titeln ”proxenos (konsul)
333 f.Kr. - Alexander den store kommer till Fenicien. Kungarna av Arados och Byblos går samman med
Alexander. Straton II avrättas. Tyrus intas år 332 f.Kr. Feniciens storhetstid är över.
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
Fenicier var
hantverkar- och
sjöfararfolk och
var under
ständig
påverkan av
både egyptier,
assyrier,
babylonier och
andra folkslag,
vilket
påverkade deras
kultur starkt.
Den fenicianska
kulturen
framstår som en
blandning av
Feniciansk finx i elfenben, Nimrud (Assyrien), 800-700-talet f.Kr.

3. -24-
alla grannkulturer.
Den historiska och kulturella identiteten fick fenicierna omkring 1 200-talet f.Kr., efter
sjöfolkens invasion.
Förutom typiska fenicianska småskulpturer, bl a. av den fenicianska gudinnan Anat, 600 f.Kr.,
feniciansk Sfinx från 700-talet f.Kr., och originell myntkonst med typiska skeppsmotiv, bl a.
mynt från Sidon, 300-talet f.Kr. (fenicierna var först med mynttillverkning och användning
och de som ersatte byteshandel med just mynt), var det den fenicianska dansen som skulle
vara karaktäristiska för denna kultur.
Dansen förekom alltid i
förening med poesi och
instrumental musik. Ofta
hade den en extatisk
karaktär med vilda och
iblad , rent av, grymma
inslag, med svärdar och
knivar. Just dessa
dansritter gav senare
upphov till grekiska
dansritter till Dionysos ära. Religiösa danser till gudarnas ära
(Baal, Adonis, Kybele) hade mycket våldsam karaktär och var
typiska ritualldanser. Den sekulära dansen representerades
framför allt av handelsmäns lätta eleganta danser med små
hopp till flöjtens ackompanjemang. Även dessa danser drev
dansarna till slutliga extatiska uttbrott, då dansarna kastade sig
på marken, helt utmattade.
Feniciens betydelse baserades främst på deras handel och den i
sin tur på den skickliga båtbyggerikonsten som Fenicierna
utvecklade. tack vare deras omfattande handel med grannländerna kunde de sprida impulser
från de olika kulturer kring Sydöstra Medelhavet och bidra till att olika konstuttryck
assimilerades i de olika länderna
PALESTINA /ISRAEL/
c:a 1300 - 587 f.Kr.
HISTORISK ÖVERSIKT
fram till 1 200-talet - Israelernas förfäder, av armenisk ursprung, efter ett vandrande liv, till slut hamnar
i Palestinas centrala och södra områden. en liten grupp vandrar sedan vidare till Nildeltat
och blir kvarhållen där.
1 280 - 1 250 f.Kr. - Moses leder den lilla gruppen från Egypten till Madia, för att där sluta pakt med Jahve
som han identifierar med deras traditionella gud. I utbyte mot speciella band som skall
försäkra dem om gudomligt skydd, förbinder sig Judarna att tjäna bara denna gud.
Feniciansk skepp, mynt från Sidon, 375 f.Kr.
Den fenicianska gudinnan Anat
600 - talet f.Kr.

4. -25-
1 030 - 1 010 f.Kr - efter valet av den första kungen, Saul, gör hans efterträdare David (1 010 - 970 f.Kr.)
Jerusalem till huvudstad. Under honom upplever landet sin glanstid.
931 f.Kr. - under Jerobeam splittras landet. Stammarna i norr behåller namnet Israel och bildar ett
kungarike runt Tirsa och Sumarien. Detta står i motsättning till Juda som fortfarande har
Jerusalem som huvudstad. Överträdelserna mot förbundet med Jahve ökar. Israel, som har
samröre med angränsande kungadömen, dras till deras gudar.
800-talet f.Kr. - den första religiösa litteraturen och de första religiösaa fanatikerna (profeterna) varnar för
faran att välja en annan officiell gud än Jahve
750 f.Kr. - den assyriska örövringen hotar alla kungariken i väster. Andra generationen profeter
(Amos, Hosea, Jesaja) predikar, ägnar sig åt skriftlig propaganda och hotar de landsmän
som bryter mot förbundet med fruktansvärda kollektiva straff.
722 f.Kr. - Sargon II intar Samaria och Israels undergång ger profeterna rätt. Men Assyriens fall
(612 f.Kr.) och den fromme kung Josias oväntade död, medför att den första reformen som
förberetts enligt gängse tolkningen av profeternas läror misslyckas. Nu framträder en ny
profet, Jeremia (630-580 f.Kr.). han manar förgäves till en innerligare uppfattning
av förbundet mot Herren
587 f.Kr. - Nebukadnessar intar och ödelägger Jerusalem. Alla framträdande personer landsförvissas
till Mesopotamien och Juda upphör att existera som politisk enhet. Permanent omorganisation
av det religiösa livet följer oåterkalleligt.
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
Väldigt utspridda vittnesbörd om Israels historia och hebréernas öde finns runt om hela
Sydöstra Medelhavsområde i form av reliefer samt steinskrifter (bl a. relief i Asnheribs palats
”Israels kvinnor i fångenskap i Ninive”, ”Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av
Lakish”- relief i Sanheribs palats, m fl.)
I stort, är den föreställande konsten långt mindre viktig i den allmänna kulturhistoriska
utveckling i Palestina än dansen, musiken och litteraturen.
Dans
I dansen var magin en viktig faktor. Hebreiska danser var ofta förenade med offerceremonier,
då offret brändes på altaret. Offerdanser med extatisk akrobatik var en viktig del i dessa ritter.
Den kanske mest kända dåtida hebreiska dansen var Davids dans som innehöll många hopp
och piruettliknade virvelrörelser. Kvinnor och män dansade i separerade grupper (förbud mot
Assyrierna torterar hebréerna efter erövringen av Lakish.
Israels kvinnor i fångenskap i Ninive, relief i Sanheribs
palats.

5. -26-
gemensam dans), så även i judiska helgdanser, bl a. majfestdansen, skördedansen och
fruktplockningsdansen. Judisk dans karaktäriserades av enkla grupperingar i rad eller i cirkel.
I Judeen (under Herodos’ regering) förekom även professionella dansös, vid festerna efter
romerskt mönster.
Musik
Musikaliskt bidrog hebréerna med två viktiga muikformer som såsmåningom övertogs av den
kristna kyrkan, nämligen - hymn, där stora intervaller åstadkom vackra melodier och texten
var av mindre betydelse (lovsång) och psalm - där melodin var ytterst begränsad till någgra få
toner och textrecitationen var helt dominerande. Det var också den hebreisk-judiska
traditionen som försåg den kristna kyrkan med ett tonsystemorganisation - de jusiska , som var
identiska med senare kyrkotonarter, s.k. modala skalor. Även den kristna kyrkans sång
imiterade den judiska synagogans sångsätt. Tre sätt att sjunga användes:
kantillation - recitation av texten på en eller några få toner
antifonalsång - två grupper av sångare svarade varandra (växelsång)
responsorialsång - en försångares sång växlar med körsång (solist mot grupp)
Litteratur
Det var den judiska litteraturen dock, som fick det största betydelse för kommande
Västerlandets framtida framväxt och utveckling. Detta p.g.a. ett verk som tillkom under mer
än 1 000 år (de äldsta Moseböckerna från 1 200-talet f.Kr.; de yngsta Moseböckerna från 160-
talet f.Kr) - Det Gamla Testamentet - d.v.s. Bilbeln, som består av 66 böcker med berättelser,
lagar, levnadsregler, historia, poesi, m m., Gamla Testamentet är både judarnas och kristnas
heliga skrift vars historiska, allmänkulturella och litterära värde går ej att överskatta. Det är
ytterst viktigt att inse att Bibeln är ett verk skrivet av människor och inte Gudsverk, vilket
innebär att många levnadsregler och dåtida människors syn på tillvaron, och inte minst,
moraliska och etiska frågor framstår som föråldrade och inaktuella idag.
testamente = lat. gr. hebr. = förbund
bibel = gr. = biblos = bokrulle
Gamla Testamentets böcker (indelning):
det judiska folkets historia och lagstiftning:
-5 Moseböcker - Joshuaboken - Domarboken - Rutboken - Samuelsböckerna - Kungaböckerna -
Krönikeböckerna - Esraboken - Nehemjaboken - Esterboken
poesi - och vishetslitteratur:
- Jobboken - Psaltaren - Predikaren - Höga visan
profetior:
-Jesaja - Jeremia - Klagovisorna - Hesekiel - Daniel - Hosea - Joel - Amos - Obadja - Jona -
Mika - Nahum - Habackuk - Sefanja - Hagga - Sakarja - Malaki
Moseböckerna är anonyma och handlar om bl a. skapelsen (Génesis), människosläktets tidigaste historia,
Abrahams kallelse, berättelsen om Josef, Israels uttåg ur Egypten, Herrens utgivande av lagen och 10 budorden
till Moses och hans folk (Dekalogen), m fl.

6. -27-
Bibliska berättelser handlar om bl a.
- Noa som undkom den stora syndafloden
- Jacob som ville har Rakel men tvingades gifta sig med Lea först och sedan arbeta ytterligare 7 år för att
få Rakel
- om Jacobs son som såldes som slav till Egypten, av sina bröder, men som blev faraonens ”ekonomiminister”
- om Moses som ledde uttåget från Egypten
- om Joshua som fick Jerikos musrar att falla med hjälp av musik
- om den långhårike Samson som besegrade filistéerna men blev förråd av sin älskade Delila
- om blivande kungen Davids kamp mot Goliat
- m fl.
Mångfalden av olika litterära former i Det Gamla Testamentet är slående - epos, novell, saga, äventyrsberättelse,
lärodikt, hymn, dialog, kärleksdikt, m fl. Den litterärt och konstärligt äverlägsna delen av Gamla Testamentet är
dock en samling kärlekslyrik, den s.k. Höga Visan, som enligt det judiska prästerskapet är sångerna som skilldrar
kärleken mellan Jahve och Israel, enligt det kristna prästerskapet är sångerna som besjunger brudgummen Kristus
med bruden Kyrkan och i själva verket är kärleks- och erotiska dikter och sånger ifrån ett lyriskt dansdrama för
ynglingar och flickor; ett drama ingående i ett kulturbröllopsfest till guden Boals ära.
BRÅNSÅLDER & TIDIG JÄRNÅLDER
I SKANDINAVIEN
BRONSÅLDERN I NORDEN - c:a 1 800 - 500 f.Kr.
YNGRE JÄRNÅLDERN I NORDEN - c:a 500 f.Kr. - 600 e.Kr.
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
Man kan inte tala om
några högtstående
antika kulturer i
Norden, motsvarande
den egyptiska eller
mesopotamiska,
förrän långt senare i
slutet på första
årtusendet efter
Kristus, då den s.k.
Vikingakulturen
skapade en säregen konst i slutskedet av järnåldern.
Nordens perifera läge skapade isolation från de stora Medelhavskulturerna. Det var först då
handelskontakterna med Söder etablerades som det konstnärliga skapandet tog fart i Norden.
Drakhuvud från Osebergsskipet, 800-talet, Oslo,
Halskrage i brons. Skåne.
Statens historiska museum. Stockholm.

7. -28-
De första kontakterna med Medelhavskulturerna var dock mycket blygsamma och den nya
bronskulturen i Norden under lång tid framöver var knuten till magiska ritter med rötterna i
stenåldern.
Först under tidig järnåldern påbörjades större import av bl a. guldföremål från den romerska
kulturkretsen. Alltså, långt efter Kristifödelse. Då kom även den inhemska produktionen av
smycken och guld-och silverföremål igång. Det typiska för nordisk brons-, guld- och
silverföremålstillverkning var djurornamentiken (bl a. drakslingan).
BRONSÅLDERN I NORDEN
De mest representativa
lämningar från denna
period är nordiska
hällristningar ofta knutna
till olika fruktbarhetsritter
och solkult. Dessa
hällristningar räknas i
tusental. Förutom dessa har
man hittat många fynd med
dåtida musikinstrument,
samt bildframställningar av
dessa, t e.
kultmusikensemblen i den
berömda Kiviksgraven.
Bland de viktigaste och
oftast förekomande
instrumenten var:
bronsrassel - 2 halvmånade bronsskivor upprätta på en bronsring (Eskelhem socken, Gotland)
benskrapare - avlångt ben med skåror som skrapades med en träpinne (Leka ön, Norge)
Sangelstainen - metalliskt ljudande klangsten med skålgropar (Lärbo socken, Gotland)
Balkåkra-gongen - konkav ornerad bronsskiva som vilar på en rundad genombruten ställning
av brons (Balåkra, Skåne)
lertrumma - tunn lerkärl med hjortskinn spänt på kärlets öppning (Löderup socken, Skåne)
lockpipa - fyrsidig ihålig benrör med ett utborrat hål i en av sidorna (Köpinge socken, Skåne)
bronslurar - en konisk tunnväggigt tonlur, krumböjt i två plan med en rund ornerad ändplatta
och grytformigt munstycke (Brudevaelte, Danmark)
Bronslurar från Brudevaelte, Danmark, c:a 700 f.Kr., lurens längd - 2, 24 m

8. -29-
JÄRNÅLDERN I NORDEN
De främsta och viktigaste
fynden från denna period är
också olika
musikinstrument. Bland
dessa:
Barva-luren - s.k. naturhorn
(inga fingerhål), större horn med
bronstillsatser (Barva socken,
Södermanland)
lergök - ihålig fågelfigur med
platt näbb och rundad öppning i
pannan (Bjerkreim, Norge)
kohorn med fingerhål - (Visnum socken, Värmland)
Kvalsund-roparen - trattformat föremål av trä; blåstes som
trumpetinstrument (Kvalsund, Norge)
EGEISKA HAVSKULTURER
Kykladisk kultur - c:a 2 600 - 1 100 f.Kr.
Minoisk kultur - c:a 2 100 - 1 100 f.Kr.
Mykensk kultur - c:a 1 600 - 1 100 f.Kr
KULTURHISTORISK ÖVERSIKT
De tre egeiska havskulturer, under perioden c:a 2 000 - 1 100 f.Kr., var ett tydligt förstadium
till Antika Greklands kultur, d.v.s. till den första fullt Västerländska (europeiska) högkulturen.
De tre kulturerna var nära förbundna med varandra, men ändå klart skilda i sina konsträrnlga
uttryck.
Den kykladiska kulturen utvecklade sig på en ögrupp norr om Kreta
Den minoiska kulturen uppstod och utvecklade sig på ön Kreta
Den mykenska kulturen föddes och blomstrade på den sydligaste spetsen av det grekiska fastlandet
Som det framgår av tidsangivelser ovan, var dessa kulturer avslutade som samhällen vid
c:a 1 100 f.Kr. De smälte in i det allmängrekiska samhället vid ugnefär den tiden. De
konstarterna som dessa tre kulturer utvecklade satte en stark prägel på den nyuppkomna
grekiska kulturen äda fram till c:a 780-talet f.Kr. Alla tre egeiska havskulturer delas in, var för
sig, i tre perioder - tidig - mellan och sen, som grovtsätt korresponderar med gamla - mellersta
och nya riket i Egypten. De viktigaste lämningar efter dessa kulturer daterar sig från den
senare delen av den mellersta- och från den sena perioden.
Oxhorn med bronstillsatser,
Barva, Södermanland,
85 cm
Lergök, 400 e.Kr., Bjerkreim, Norge
17,5 x 9 x 8 x 7,2 cm

9. Redan c:a 2 000 f.Kr utvecklades ett gemensamt, för alla tre kulturerna, skrivsystem, men det
är de arkitektoniska, skulpturella och keramiska lämningar som fick den största betydelssen
för vidare kulturutveckling i detta område.
-30-
KYKLADISK KULTUR
de enda föremålen som hittades efter det kykladiska
folket var blygsamma stengravar i vilka små
märkliga skulpturer hittades, s.k. marmoridoler
föreställande nakna, stående kvinnor med armarna
vikta framför bröstet (fruktbarhetsgudinnor).
Kilformen av dessa små skulpturer var mycket
ovanlig och ännu ovanligare att just
fruktbarhetsgudinnor var smala och smalhäftade
kvinnor.
Den kykladiska muiken, litteraturen och arkitekturen
vet man ingenting om.
MINOISK KULTUR
var den överlägset rikaste av de tre kulturerna. Den
var glad och lekfull i sin karaktär. Kring år 2 000
f.Kr skapade kretensarna en stadskultur som kretsade
kring ett flertal stora palats, bl a. Knossos, Faistos,
Malia, m fl., som förstördes dock c:a 1 700 f.Kr. C:a
1 600 f.Kr. började en ny våg av palatsbyggande på
samma platser, men även dessa förstördes (c:a 1 500
f.Kr.). de grävde upp av arkeologer och delvis
restaurerades. Den mest kända av dessa palatser är
nog Minos’ palats - Knossos ((Kreta) c:a 1 500 f.Kr.,
som i sagorna kallades - Minotauros’ labyrint (sagan
om Minotauros). Den hade massor av små rum med
lågt i taket, fantastiskkt dekorerade väggar, solida
murkonstruktioner, tallrika portiker och ljusbrunnar
(patio), samt karaktäristiska kolonner av trä med
kuddliknande kapitäl.
Marmuridol från Amorgos, c:a 2 500 f.Kr,
marmur, höjd 76 cm, Ashmolean Museum, Oxford

10. Den minoiska kulturen var en fredlig kultur och iinga militära föremål förekom på ön Kreta.
Inga statyer med anknytning till religion eller tempel hittades. Däremot var den minoiska
keramikkonsten
oerhört
högtutvecklad och
speciell. De tidiga
minoiska vaser bar
på abstrakta
utsmyckningsmön
ster, medan senare
-31-
vaser smyckades
ut med
föreställande
motiver med
antigen havs flora och fauna som
motiver eller realistiska reliefer av
skämtsam karaktär.
Kreta var också vaggan för grekisk
dans. Kultdanser och denser med
magiska krafter” var dominerande
och förekom oftast i form av
processions-, extatiska- och
krigsdanser.
MYKENSK KULTUR
förekom längs det grekiska fastlandets Sydöstra kust.
Samhällen byggdes kring palats, precis som på Kreta.
Mykene var det största och viktigaste samhället i
området.Först byggde samhället på enkla
herdestammar med bygsam kultur (bl a. tivverkades
enkel keramik och bronsvapen). Mellan 1 600 - 1 300
f. Kr. utvecklade mykenerna mycket speciella
schaktgravar av lager av noggrant huggna stenblock, i
vilka begravdes deras döda anhöriga. Just i
dessa gravar hittade man e mängd av
värdefulla dryckeskärl, smycken, vapen och
flera guldföremål som vittnar om det dåtida
mykenska samhället. Myckens kultur var starkt
påverkad dels av den minoiska kulturen på
Drottningens megaron, Minos’ palats, Knossos, Kreta, c: a 1 500 f.Kr.
trappa, östra flygeln i Minos’ palats, Knossos, Kreat, c:a 1 500 f.Kr.
Målat huvud i kalksten, Mykene, 1 200-talet f.Kr.
Lejonporten i Mykene, c:a 1 250 f.Kr.

11. Kreta, dels av den egyptiska kulturen. På 1 400-talet anföll mykenerna Kreta och härskade
där, bl a. tack vare deras svårintagliga egna palats, helt olika de kretensiska. De placerades på
bergstopparna och var omgivna av skydsmurar av stora stenblock (helt okända konstruktioner
på Kreta). En av de mest kända mykenska försvarskonstruktioner är Mykenefästningen med
den berömda Lejonporten (två lejon som flankerar en minoisk kolonn; tydlig påverkan från
den hettitiska kulturen och deras befästningskonstruktioner).
Inte heller i den mykenska kulturen hittades några spår av tempelbyggande.
Skulpturer gkordes ofta i elfenben och är ytterligare ett tydligt bevis på nära kontakter med
Mindre Asien och Norra Afrika. Ett exempel på en sådan skulptur är Tre gudomligheter från
Mykene i elfemben, föreställande två knästående kvinnor som sköter om ett barn (moderslös
-32-
gud och hans två värdinnor; en vida spridd myt om ett gudomligt barn som har övergivits av
sin moder och uppfötts av nymfer, gudinnor eller djur). Det är en av de tidigaste konstföremål
i mänsklighetens historia som visar ett uttryck av tillgivenhet och mänsklig värme.
Bläckfiskevasen, Pelaikastro, Kreta, c:a 1 500 f.Kr., höjd 28 cm.
Museet i Herakleion, Kreta
Kärl med pip, Faistos, c:a 1 800 f.Kr., höjd 27cm,
Museet i Herakleion, Kreta
Tre gudomligheter, Mykene, c:a 1 500 - 1 400 - talet f.Kr., elfenbenm höjd 7,5 cm, Nationalmuseet, Aten